Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Allmänt om rättskällor och juridisk information

​Allmänt om rättskällor och juridisk information

Juridiska avgöranden och juridik bygger på rättskällor och korrekt användning av dessa. Rättskällorna ligger till grund för det juridiska beslutsfattandet i myndigheternas verksamhet, domstolarna och rättsvetenskapliga undersökningar.

​Lag och landssed

Den främsta rättskällan i Finland är lagen. Domstolarnas avgöranden och myndigheternas beslut och verksamhet ska alltid grunda sig på lag. Bestämmelser om denna s.k. princip om lagbundenhet finns i 2.3 § i Finlands grundlag (allmän princip om lagbundenhet) och 8 § i samma lag (straffrättslig laglighetsprincip). Principen om lagbundenhet ingår också i 1:11 i rättegångsbalken, enligt vilken domaren noga ska döma efter lagen och i 24:4, i samma lag, som fastställer domarens motiveringsskyldighet. Förutom den nationella lagstiftningen ska också Europeiska unionens rätt och de tvingande normerna i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna iakttas i juridiska avgöranden.

I situationer där det inte finns någon lag kan vedertagen praxis som upplevs vara allmänt förpliktande och skälig betraktas som landssed och få samma ställning som rättskälla som en lag. I dagens läge är det dock mycket sällsynt att en landssed lyfts till lagnivå. Lagar och landsseder är s.k. starkt förpliktande rättskällor. Underlåtenhet att iaktta dessa kan betraktas som ett tjänstefel i domstols- och myndighetsverksamheten.

​Lagtiftarens syfte, rättspraxis och andra rättskällor

Lagstiftarens syfte och de nationella domstolarnas rättspraxis är i sin tur s.k. svagt förpliktande rättskällor, som bör beaktas i juridiska avgöranden. Skillnaden till starkt förpliktande rättskällor är att det inte är straffbart för en tjänsteman att inte följa dessa rättskällor. En domare som inte har beaktat lagstiftarens syfte i ett avgörande begår inte ett tjänstefel, men det är mycket sannolikt att avgörandet ändras i en högre rättsinstans.

Lagstiftarens syfte framgår bäst av lagförarbeten såsom kommittébetänkanden, arbetsgruppsrapporter, regeringspropositioner och riksdagens utskottsbetänkanden. Rättspraxisens ställning som rättskälla grundar sig på tanken att ett fall som motsvarar tidigare avgörandepraxis ska avgöras på samma sätt. Som mest betydande rättspraxis betraktas de högsta domstolarnas, dvs. högsta domstolens och högsta förvaltningsdomstolens, avgöranden.

Juridiska avgöranden och tolkningar kan också bygga på s.k. tillåtna rättskällor. Denna grupp av rättskällor är mer dynamisk och har en situationsbunden betydelse. Till de tillåtna rättskällorna hör till exempel rättsvetenskapliga arbeten, rättskomparativa argument samt praktiska, etiska och moraliska argument. 

​Juridiska informationskällor och rättskälleläran

Rättskälleläran styr användningen av rättskällor. Rättskälleläran är läran om vilka rättskällor som ska eller får tillämpas, rättskällornas vikt och deras inbördes hierarki. Enligt rättskälleläran får till exempel en författning av lägre rang inte stå i konflikt med en författning av högre rang.

Med juridisk information avses information om rätt, rättslig verksamhet och rättsinstitutioner i alla dess former. Information om rättskällornas innehåll kan hittas via olika informationskällor. Juridiska informationskällor är konkreta material, såsom lagböcker eller utskottsbetänkanden, som ger information om någon rättskällas innehåll. Juridiken är mer beroende av information än andra branscher, och därför är det ytterst viktigt att man inom juridiken känner till vilka informattionskällor som är pålitliga.

Riksdagsbiblioteket har ett omfattande urval av juridiska informationskällor i sina samlingar både i tryckt och elektronisk form. Vi erbjuder också utbildning och rådgivning om användningen av informationskällor. Det är också möjigt att boka tid för personlig handledning i informationssökning.