Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Lantdagsval och regeringsskifte

Lantdagsval och regeringsskifte

De socialdemokrater som åtnjöt medborgerligt förtroende fick ställa upp som kandidat och rösta i lantdagsvalet 1919. Valet var i hög grad en prövning av det faktiska understödet för den republikanska regeringsformen. Monarki ansågs inte längre vara något realistiskt alternativ för Finland.

SDP blev återigen med sina 80 mandat lantdagens största parti. Valets klara vinnare var Agrarförbundet, vars platser ökade till 42. Den borgerliga sidan hade fått två nya partier. De kungavänliga s.k. gammalfinnarna bildade Nationella samlingspartiet, medan de republikanskt sinnade inom ungfinnarna slöt sig till Nationella framstegspartiet. Samlingspartiet fick färre lantdagsmän (28) än sin föregångare, medan Framstegspartiet hörde till valets vinnare (26 platser). Svenska folkpartiet behöll sina mandat (22). Till monarkisterna i den nya lantdagen räknades samtliga företrädare för Samlingspartiet och SFP, med undantag av tre republikaner i SFP:s led.

Tre fjärdedelar av de nya lantdagsmännen var för en republikansk regeringsform, vilket betydde att också Ingmans halvmonarkistiska regering fick ge vika. I ett läge där de borgerliga hade majoritet i lantdagen avstod det största partiet, SDP, från regeringsansvar. Framstegspartiets Kaarlo Castrén bildade i stället en minoritetsregering med den andra valsegraren Agrarförbundet samt SFP. Till följd av språkpolitiska tvister lämnade dock SFP:s ministrar efter bara några månader in sin avskedsansökan. Riksföreståndare Mannerheim beviljade dem dock inte avsked.

Lantdagsdebatterna under våren 1919 kretsade kring tre stora teman: Regeringsformen, behandlingen av de röda fångarna och Ryssland. SDP lämnade redan i april en interpellation om behandlingen av de statliga fångarna under 1918. I juni lämnade partiet en andra interpellation, denna gång om benådning av de röda fångarna. Interpellationerna återupplivade föregående års skarpa frontlinje mellan socialdemokraterna och borgarna. Rotandet i den nationella tragedin hindrade likväl inte beredningen av regeringsformen.

Kommunalvalet i slutet av 1918 och lantdagsvalet våren 1919 visade att den finländska demokratin höll på att återhämta sig efter det katastrofala inbördeskriget. I maj, efter valet och regeringsskiftet, erkände såväl Storbritannien som Förenta staterna Finlands självständighet.

Regeringsformen stadfästs

Regeringen Castrén vid stadfästelsen av regeringsformen den 17 augusti 1919.
Foto: Historiska bildsamlingarna / Museiverket CC BY 4.0