Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Den stympade lantdagens sista öden

Den stympade lantdagens sista öden

... jag motsätter mig valet av Mannerheim till riksföreståndare eller med andra ord till kung. SDP:s lantdagsman Matti Paasivuori 12.12.1918 (översättning från finskan för denna text; övers. anm.)

De monarkistiska strävanden som förlitat sig på tyskt stöd nådde vägs ände i slutet av november 1918. Mannerheim, som under den tyskorienterade fasen satts på undantag, sändes nu till London och Paris för att där övertyga statsledningarna om att Finland verkligen bytt riktning. Paasikivis senat ersattes med Lauri Ingmans borgerliga regering. Samtidigt ersattes benämningarna senat med statsråd eller regering och senator respektive expedition med minister och ministerium. Hälften av ministrarna i regeringen Ingman var republikanskt orienterade.

Lantdagen godkände riksföreståndare Svinhufvuds avgång och utnämnde i stället general Mannerheim till riksföreståndare (PTK 1918). Eftersom Mannerheim ännu befann sig utomlands skulle den högsta makten tillfälligt utövas av statsrådet. I och med att lantdagen samtidigt bestämde tidpunkten för nytt lantdagsmannaval kunde Agrarförbundets lantdagsmän ställa sig bakom Mannerheim. SDP:s lantdagsmän Paasivuori och Huttunen godkände inte att beslutet om riksföreståndarens avgång kopplades samman med valet av ny riksföreståndare, särskilt inte när den föreslagne nye riksföreståndaren var vit general.

Efter att lantdagsmannaval utlysts fortsatte den stympade lantdagen sitt arbete. Socialdemokraterna fick utnämna ersättare för fem lantdagsmän som omkommit under upproret föregående vår. De deltog inte i lantdagens arbete, eftersom socialdemokraterna menade att lantdagen, med tanke på det nära förestående valet, inte längre skulle ha fått behandla några viktiga ärenden. Något sorglustigt var det att talmanspresidiet beslutade pålägga böter för de lantdagsmän som uteblev från lantdagen.

Lantdagsarbetet fortsatte i decimerad sammansättning fram till slutet av februari. Ett av de allra sista lantdagsärendena före valet var lantdagsman Hahls förslag om att lantdagen skulle förklara att kungavalet föregående höst har förfallit (PTK 1918). Agrarernas förslag grundade sig på att lantdagen inte i egentlig mening behandlat ens det avböjande svar prinsen av Hessen hade lämnat i december. Den "slutliga begravningen" av monarkin stupade på att majoriteten (56–37) av lantdagsmännen ansåg att ärendet inte föranledde någon åtgärd från lantdagens sida.

Lantdagens avslutande

Den 28 februari 1919 avslutades 1918 års lantdag under högtidliga former i det så kallade palatset (dvs. kejserliga palatset, som några år senare blev presidentens slott). Riksföreståndare C.G. Mannerheim talar.
Foto: Riksdagen