Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Staten som begrepp

Staten som begrepp

I Nykysuomen sanakirja definieras ordet stat som ett samhälle av människor som utövar permanent makt i ett bestämt område.

Ur perspektivet internationell rätt definieras stat vanligtvis i enlighet med Montevideokonventionen, som undertecknades år 1933. Enligt artikel 1 i konventionen ska ett land uppfylla fyra kriterier för att kunna betraktas som en juridisk aktör i det internationella rättssystemet som stat:
1. permanent befolkning
2. definierat territorium
3. regering
4. kapacitet att ingå relationer med andra stater.

​När uppnår ett land statsstatus?

 Ofta kan det vara svårt att säga när de människor som utövar makt i ett visst område bildar inte bara ett land och en nation, men också en suverän stat. Många omtvistade stater och stater i utveckling uppfyller bara en del av kriterierna i Montevideokonventionen.

I skrivande stund finns det flera områden i världen som utropat sig själva till suverän stat men som inte erkänts vara det. Som exempel kan nämnas Somaliland, som utropade sin självständighet år 1991 men helt saknar internationellt erkännande. Därtill finns det flera stater vilkas status har erkänts endast av en liten del av den internationella gemenskapen. Kinesiska republiken (Taiwan) utropade sig till suverän stat redan år 1912, men tills vidare har bara 23 stater erkänt dess självständighet. Som intressebevakare för dessa icke-erkända stater fungerar den internationella organisationen Unrepresented Nations and Peoples Organization.

För att uppnå statsstatus måste ett område således godkännas som stat av andra stater. Huruvida en stat erkänns eller inte beror på både juridiska och politiska orsaker. I synnerhet under kalla kriget hände det att stater av politiska orsaker vägrade erkänna nya stater som hörde till det andra blocket, trots att deras status hade kunnat betraktas som motiverad ur ett internationellt rättsligt perspektiv.

I praktiken kan ett erkännande innebära att ett officiellt beslut om erkännandet fattas, att en beskickning inrättas eller att en internationell överenskommelse ingås. En stats status kan också erkännas inofficiellt. Om en stat röstat för att en stat som blivit självständig ska upptas som medlem i FN har detta ansetts motsvara ett faktiskt erkännande, även om staterna saknar inbördes diplomatiska relationer. 

​Medlemskap i Förenta Nationerna

En stat får sin status slutligt bekräftad då den godkänns som medlemsstat i Förenta Nationerna. I artikel 4 i FN-stadgan konstateras att medlemskap i Förenta Nationerna står öppet för alla fredsälskande stater, vilka åtar sig de förpliktelser som denna stadga ålägger och enligt organisationens uppfattning kan och vill uppfylla dessa förpliktelser.

Statens ansökan om medlemskap behandlas både av säkerhetsrådet och av generalförsamlingen. Ansökan att bli upptagen som medlem ska bifallas av alla fem permanenta medlemmar i säkerhetsrådet och av minst nio av de femton övriga roterande medlemmarna i rådet. Efter att säkerhetsrådet har godkänt ansökan avgörs frågan av generalförsamlingen, där två tredjedelar av medlemsländerna ska rösta för medlemskapet för att det ska gå igenom.