Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Statsförvaltningen

​Statsförvaltningen

Konstitutionen reglerar också statsförvaltningens verksamhet. Statsförvaltningen har till uppgift att verkställa de lagar som riksdagen stiftar.

​Statsrådet

Statsförvaltningens högsta organ är statsrådet. Det består av statsministern och de övriga ministrarna, och dessa fattar tillsammans beslut i ärenden som tillskrivits statsrådet i grundlagen eller som inte enligt lag faller inom republikens presidents eller någon annan myndighets behörighet. Statsrådet utövar således allmän regeringsmakt i Finland.

​Statsförvaltningens nivåer

Statsförvaltningen är uppdelad i tre olika nivåer: central-, regional- och lokalförvaltning. Statens centralförvaltning består av ministerierna och de ämbetsverk och inrättningar som sorterar under dessa. Sammanlagt omfattar centralförvaltningen cirka 90 organisationer inklusive ministerierna. De mest betydande statliga ämbetsverkena och inrättningarna är Utbildningsstyrelsen, Institutet för hälsa och välfärd, Trafikverket och Kommunikationsverket.

Sedan år 2010 har regionförvaltningsverken (RFV) och närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM) ansvarat för statens regionförvaltning. Regionförvaltningsverken ansvarar för verkställandet, styrningen och tillsynen av lagstiftningen inom sina respektive områden. De har som mål att främja medborgarnas rättsskydd, välfärd och säkerhet. Regionförvaltningsverken anordnar till exempel utbildning för lärare, övervakar vårdhemmens verksamhet, inspekterar serveringsställen och övervakar arbetarskyddet på arbetsplatserna.

NTM-centralerna sköter statsförvaltningens regionala verkställighets- och utvecklingsuppgifter. De strävar efter att främja utvecklingen av en sund livsmiljö och näringslivets konkurrenskraft. NTM-centralerna anordnar till exempel rådgivning och finansiering för företagen inom respektive landskap, underhåller trafiklederna, styr byggnationen och ansvarar för naturskyddsområdena.

​Lokalförvaltningen

För statens lokalförvaltning ansvarar flera olika ämbetsverk: polisinrättningarna, magistraten, utsökningsverken samt arbets- och näringsbyråerna. Under de senaste åren har de lokala myndigheternas verksamhetsområden utvidgats så att de i många fall är lika stora som dagens landskap. I början av 2014 fanns det 24 polisinrättningar, 11 magistrat, 22 utsökningsverk och 15 arbets- och näringsbyråer i vårt land. Andra exempel på lokala statliga myndigheter är skattebyråerna, tullens verksamhetsställen och rättshjälpsbyråerna.

Även diverse andra organisationer kan utöva offentlig makt i statsrådets och ministeriernas regi. Som exempel kan nämnas de lokala jaktvårdsdistrikten, som beviljar jaktlicenser för jägare, och skogsvårdsföreningarna som övervakar planteringar. Dessa organisationer bildar en så kallad indirekt statsförvaltning, som hjälper de statliga myndigheterna att utföra sina uppgifter.

Grundlagen garanterar alla kommuner självstyre och beskattningsrätt. Kommunerna kan självständigt eller i samarbete med andra kommuner tillhandahålla sina invånare de tjänster som de behöver. I praktiken samarbetar de statliga myndigheterna ändå tätt med de myndigheter som hör till den kommunala förvaltningen.