1
Lagförslag
1 §. Den ekonomiska rådgivningens och skuldrådgivningens innehåll. Paragrafen motsvarar 1 § i den gällande lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning.
2 §. Ordnande och produktion av ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Paragrafen föreskriver om ordnandet och produktionen av tjänster i rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten. Förfarandet vid ordnandet och produktionen motsvarar i tillämpliga delar det förfarande som iakttas för rättshjälps- och intressebevakningstjänster.
I 1 mom. föreskrivs om den allmänna styrningen av och tillsynen över den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. Enligt förslaget ska dessa uppgifter överföras från Konkurrens- och konsumentverket till justitieministeriet.
I 2 mom. föreskrivs om ordnandet av tjänsterna. Enligt förslaget ska rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten ordna tjänsterna. De ska se till att tjänsterna tillhandahålls jämlikt inom distriktets område.
I 3 mom. föreskrivs hur distrikten kan ordna tjänsterna. Ett distrikt kan ordna tjänsterna så att de produceras av distriktets rättshjälpsbyråer. På Åland ska rättshjälps- och intressebevakningsbyrån producera tjänsterna. Alternativt kan ett distrikt köpa tjänsterna av andra tjänsteproducenter. Bestämmelser om köp av tjänster från andra tjänsteproducenter finns i 5 §.
Paragrafens 4 mom. innehåller bestämmelser om personalen inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. Distriktens rättshjälpsbyråer ska enligt förslaget ha ekonomi- och skuldrådgivare och annan personal för att sköta den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen.
Eftersom det föreslås att den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen ordnas som en del av rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens verksamhet tillämpas lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt på organiseringen av den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen till de delar som inget annat föreskrivs i den lag som föreslås. Med stöd av denna utnämner distriktets direktör personalen inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen, och det ledande offentliga rättsbiträdet är chef för rättshjälpsbyrån. Även den ekonomiska rådgivningens och skuldrådgivningens verksamhetsställen ska placeras enligt bestämmelserna om rättshjälpsbyråerna. Bestämmelser om rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens verksamhetsställen utfärdas med stöd av 1 § 4 mom. i lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt genom justitieministeriets förordning om rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten, om rättshjälpsbyråernas och intressebevakningsbyråernas verksamhetsställen samt om de kommuner för vilkas intressebevakningstjänster rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet ansvarar (608/2016).
3 §. Delegation. Till sitt innehåll motsvarar paragrafen i huvudsak 2 a § i den gällande lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Enligt paragrafens 1 mom. förslaget ska delegationen emellertid finnas i anslutning till justitieministeriet eftersom ministeriet svarar för den allmänna styrningen av och tillsynen över ordnandet av ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Enligt 2 a § 1 mom. i den gällande lagen kan delegationen finnas i anslutning till arbets- och näringsministeriet.
Paragrafens 2 mom. har samma innehåll som 2 a § 2 mom. i den gällande lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Med stöd av den har statsrådet utfärdat en förordning om delegationen för ekonomihantering (278/2006). Eftersom avsikten är att den gällande lagen ska upphävas kommer också den förordning som statsrådet utfärdat att upphävas.
Statsrådet har den 12 juni 2014 i anslutning till arbets- och näringsministeriet tillsatt en delegation för ekonomihantering vars mandatperiod går ut den 11 juni 2018.
4 §. Behörighetsvillkor för ekonomi- och skuldrådgivare. I paragrafen föreskrivs om behörighetsvillkoren för ekonomi- och skuldrådgivare.
Paragrafens 1 mom. har samma innehåll som 6 § 1 mom. i den gällande lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Behörighetskraven gäller ekonomi- och skuldrådgivare anställda av både rättshjälpsbyråerna och andra tjänsteproducenter. Behörighetskraven förblir oförändrade. Det föreslås att behörighetsvillkoren fortsättningsvis ska föreskrivas på lagnivå och enhetligt med behörighetsvillkoren för de allmänna intressebevakarna i rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten.
Med högskoleexamen avses sådana examina som avses i förordningen om högskolornas examenssystem (464/1998). Dessa omfattar bland annat lägre och högre högskoleexamina som avläggs vid universitet samt yrkeshögskoleexamina och högre yrkeshögskoleexamina som avläggs vid yrkeshögskolor. Examina som lämpar sig för området är t.ex. högskoleexamina avlagda inom juridik, samhällsvetenskap och ekonomi.
I 2 mom. föreskrivs att också ett offentligt rättsbiträde vid rättshjälpsbyrån kan sköta ekonomi- och skuldrådgivarens uppgifter trots rättshjälpslagens (257/2002) bestämmelser om förutsättningarna för rättshjälp. I vissa fall har en klient inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen varit klient hos rättshjälpsbyrån i ett skuldrådgivningsärende och fått hjälp om förutsättningarna i rättshjälpslagen uppfyllts. Enligt förslaget behöver klientens ekonomiska eller andra förutsättningar att få rättshjälp enligt rättshjälpslagen inte undersökas när ett offentligt rättsbiträde ger ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning, och tjänsten ska också vara avgiftsfri för klienten.
Avsikten med bestämmelsen är att förtydliga eventuella gränsfall för att den service som klienterna får inte ska vara beroende av vilken av byråns tjänstemän som betjänar dem.
5 §. Avtal om produktion av ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster. I paragrafen föreskrivs om rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens rätt att köpa ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster av kommuner eller andra tjänsteproducenter. De bestämmelser som gäller köpta tjänster är i huvudsak identiska med bestämmelserna om distriktens köp av rättshjälps- och intressebevakningstjänster.
Enligt de gällande bestämmelserna har alla ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster köpts på basis av uppdragsavtal. Arbets- och näringsministeriet har meddelat en föreskrift enligt vilken ersättning betalats till tjänsteproducenterna. Till denna del ändras förfarandet. Avsikten är att största delen av tjänsterna ska tillhandahållas på rättshjälpsbyrån, men det ska också vara möjligt att köpa tjänster om det behövs med hänsyn till den regionala tillgången till tjänsterna eller av någon annan anledning. Då behövs inte heller några föreskrifter om ersättningsgrunderna, utan rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet och tjänsteproducenten kan avtala om ersättningsgrunderna med iakttagande av de bestämmelser och anvisningar som gäller offentlig upphandling. Bestämmelserna om köpta tjänster ska således vara likadana som de bestämmelser som gäller när rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten köper intressebevaknings- och rättshjälpstjänster.
Med avvikelse från bestämmelserna i den gällande lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning föreslås det inte att några bestämmelser gällande avtalsvillkor tas in i lagen, utan parterna får avtala om dessa. I praktiken är det i vilket fall som helst nödvändigt att avtala bland annat om avtalets giltighetstid och uppsägningstid, tjänsteproducentens verksamhetsområde och grunderna för den ersättning som betalas. Dessutom ska man avtala om kvalitetskriterier som t.ex. kan gälla antalet anställda och verksamhetsställena samt på vilket sätt iakttagandet av avtalsvillkoren övervakas. Tjänster som köps ska uppfylla de kvalitetskrav som ställs på de rättshjälpsbyråer som producerar ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster. Verksamhetssätten i samband med konkurrensutsättning av och tillsyn över köpta tjänster utvecklas nationellt. Avtalstillsynen hör till rättshjälps- och intressebevakningsdistriktens uppgifter.
Paragrafens innehåll motsvarar 4 § 1–3 mom. i lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt.
6 §. Tjänsteproducentens skyldigheter. I paragrafen föreskrivs om vissa skyldigheter som gäller tjänsteproducenterna. Paragrafens 1 mom. gäller tjänsteproducentens skyldighet att lämna rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet uppgifter om sin verksamhet. Momentets innehåll motsvarar 20 § i lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt.
Paragrafens 2 mom. gäller tjänsteproducentens skyldighet att iaktta de allmänna förvaltningslagarna. I propositionen bedöms det att den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen är en offentlig förvaltningsuppgift, och att de allmänna förvaltningslagarna därför enligt grundlagsutskottets praxis är tillämpliga utan någon separat bestämmelse. I informativt syfte föreslås det att en separat bestämmelse inkluderas enligt vilken tjänsteproducenten i skötseln av de uppgifter som avses i 1 § 1 mom. i denna lag ska iaktta vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), förvaltningslagen (434/2003), språklagen (423/2003), samiska språklagen (1086/2003) och personuppgiftslagen (523/1999).
Till följd av detta behövs t.ex. ingen separat bestämmelse om tystnadsplikt eftersom bestämmelser om tystnadsplikt finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, som gäller både producenter av köpta tjänster och rättshjälpsbyråernas personal inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. I den gällande lagen finns en bestämmelse om tystnadsplikt i 9 §. Enligt denna paragraf ska lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet tillämpas på tystnadsplikten för den som står till tjänst med ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Tystnadsplikten för personalen inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen ändras således inte till följd av propositionen.
Paragrafens 3 mom. innehåller bestämmelser om tjänsteproducentens straffrättsliga ansvar. Bestämmelsen behövs med hänsyn till grundlagsutskottets utlåtandepraxis (GrUU 16/2016 rd). Momentets innehåll motsvarar 4 § 6 mom. i lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt.
7 §. Rätt att vara rättegångsombud. Paragrafens 1 mom. motsvarar 6 a § i den gällande lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. En ekonomi- och skuldrådgivare som är anställd av en rättshjälpsbyrå eller en annan tjänsteproducent och som uppfyller behörighetskraven i 15 kap. 2 § 4 mom. rättegångsbalken får fortsättningsvis anlitas som rättegångsombud eller rättegångsbiträde i ett ärende i anknytning till skuldsanering
Enligt 2 mom. gäller advokatföreningens tillsynsansvar inte sådana ekonomi- och skuldrådgivningsuppgifter som sköts vid rättshjälpsbyråerna, om ekonomi- och skuldrådgivaren är någon annan än ett offentligt rättsbiträde. Bestämmelsen behövs för att advokatföreningens tillsynsansvar inte ska bli märkbart större när den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen överförs till rättshjälpsbyråerna.
Utan det föreslagna tillägget skulle de offentliga rättsbiträdena, i praktiken vanligen de ledande offentliga rättsbiträdena, omfattas av advokatföreningens tillsyn också i de fall där de sköter uppgifter som hör samman med produktionen av ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster. Eftersom de offentliga rättsbiträdena omfattas av tillsynen tillsammans med hela sin personal, på samma sätt som advokaterna, skulle advokatföreningens tillsynsansvar i praktiken utsträckas till hela produktionen av ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning, vilket inte kan anses ändamålsenligt.
Den föreslagna begränsningen av tillsynsansvaret gäller bara sådana fall där någon annan än ett offentligt rättsbiträde sköter uppgifter inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. Om ett offentligt rättsbiträde sköter uppgiften står han eller hon under tillsyn av advokatföreningen också i fråga om den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen.
8 §. Rätt till information. I paragrafen föreskrivs om rätten för personalen inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen att få information om klienternas ekonomiska förhållanden. Den gällande lagen innehåller ingen motsvarande bestämmelse.
Bestämmelser om ekonomi- och skuldrådgivarens uppgifter finns i 1 § 1 mom. 1–5 punkten i den föreslagna lagen. De uppgifter som anges i punkterna 2–4 förutsätter en utredning av klientens ekonomiska situation. Skötseln av uppgiften förutsätter synnerligen omfattande och detaljerad information om klienten. Bland annat behövs uppgifter om klientens familjeförhållanden, boendeförhållanden, inkomster, utgifter, förmögenhet och skulder. I praktiken skaffar antingen klienten själv eller ekonomi- och skuldrådgivaren de här uppgifterna. Insamlingen av uppgifter är ofta ett arbetsdrygt skede för både klienten och ekonomi- och skuldrådgivaren.
Informationen behandlas numera i praktiken alltid elektroniskt t.ex. när en ansökan om skuldsanering lämnas in. Största delen av de uppgifter som ekonomi- och skuldrådgivaren behöver finns redan i elektronisk form hos myndigheten och hos andra aktörer. Av denna anledning är ambitionen att uppgifterna från myndigheter och andra sammanslutningar ska kunna överföras till ekonomi- och skuldrådgivarnas datasystem med hjälp av direkta tekniska anslutningar så att inte klienten eller ekonomi- och skuldrådgivaren behöver begära uppgifterna i enskilda fall från olika myndigheter och andra aktörer.
En klient inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen spelar en aktiv roll i sitt eget ärende. Därför är målet att införa elektroniska ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster med hjälp av vilka klienterna själva kan utreda sin situation. I takt med att de elektroniska tjänsterna utvecklas är avsikten att klienten själv ska kunna beställa uppgifter om sig själv t.ex. från skattemyndigheten eller Folkpensionsanstalten, varvid uppgifterna också är tillgängliga för ekonomi- och skuldrådgivaren som ska analysera situationen. Det här är emellertid inte möjligt för alla klienter inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen eftersom en del saknar antingen den tekniska utrustningen eller förmågan att använda den. Av denna anledning ska enligt förslaget också ekonomi- och skuldrådgivaren ha rätt att få uppgifterna via en teknisk anslutning.
Den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen har med stöd av gällande lagstiftning rätt att med hjälp av tekniska anslutningar få vissa uppgifter som är av betydelse för dess verksamhet t.ex. från befolkningsdatasystemet och utsökningsmyndigheten med stöd av 1 kap. 33 § i utsökningsbalken. De uppgifter som fås av dessa myndigheter uppfyller dock inte i tillräcklig utsträckning den ekonomiska rådgivningens och skuldrådgivningens behov av nödvändig information.
I 1 mom. föreskrivs om ekonomi- och skuldrådgivarnas och den biträdande personalens rätt att få information av Skatteförvaltningen och Folkpensionsanstalten, vilkas personregister innehåller de uppgifter som oftast behövs för skötseln av ärenden inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. Ekonomi- och skuldrådgivarna och den biträdande personalen ska ha rätt att trots sekretessbestämmelserna få information som är nödvändig för skötseln av deras uppgifter. De ska också ha rätt att få uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning. Avsikten är att uppgifterna också i praktiken ska inhämtas genom en teknisk anslutning. Detta minskar också antalet manuella begäranden om information som riktas till Skatteförvaltningen och Folkpensionsanstalten. Informationen ska vara avgiftsfri. Om en teknisk anslutning öppnas ansvarar den part som lämnar ut uppgifter och den part som tar emot uppgifter för sina egna kostnader i samband med byggandet av den tekniska anslutningen. Enligt förslaget ska klienten informeras på förhand om rätten att få information
Enligt 2 mom. ska ekonomi- och skuldrådgivaren och den person som biträder rådgivaren dessutom ha rätt att få information med hjälp av en teknisk anslutning också av andra myndigheter, företag och sammanslutningar. Dessa aktörer specificeras inte i lagen utan preciseras beroende på parternas intresse samt utvecklingen av deras och den ekonomiska rådgivningens och skuldrådgivningens elektroniska tjänster. Möjliga aktörer kan t.ex. vara pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen, inkassobyråer och hyresvärdar. En förutsättning för rätten att få information är att uppgifterna är nödvändiga för skötseln av de uppgifter som föreskrivs i 1 § 1 mom. 2–4 punkten i lagen.
I motsats till vad som i 1 mom. föreskrivs om rätten att få information är en väsentlig tilläggsförutsättning i dessa fall att klienten har gett sitt samtycke till rätten att få information. Eftersom det är fråga om en rådgivningstjänst ska klienten spela en aktiv roll i sitt ärende, och därför kan begäran om samtycke betraktas som skälig ur klientens synvinkel. Avsikten är dessutom att det i första hand är klienten själv som ska skaffa uppgifterna med hjälp av elektroniska system när detta är tekniskt möjligt.
Informationen ska vara avgiftsfri. Den som tar emot och den som lämnar ut uppgifter svarar för egen del för de kostnader som byggandet av de tekniska anslutningarna orsakar. För att kunna öppna en teknisk anslutning förutsätts ett avtal med dessa aktörer.
Innan den tekniska anslutningen öppnas ska skyddet för personuppgifter säkerställas och en utredning om detta ges enligt 32 § 2 mom. i personuppgiftslagen. Rätten att få information gäller personalen både vid rättshjälpsbyråerna och inom skuldrådgivningen hos producenterna av köpta tjänster.
9 §. Jäv för ekonomi- och skuldrådgivare vid rättshjälpsbyrån. I paragrafen föreskrivs om jäv för rättshjälpsbyråns ekonomi- och skuldrådgivare. Bestämmelsen behövs eftersom jävsbestämmelserna för ekonomi- och skuldrådgivare och offentliga rättsbiträden som arbetar vid samma byrå skiljer sig från varandra.
På bedömningen av jäv för ekonomi- och skuldrådgivare tillämpas förvaltningslagens bestämmelser om jäv. I fråga om den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen föreslås inga specialbestämmelser utöver det aktuella momentet.
På jäv för offentliga rättsbiträden vid rättshjälpsbyråerna tillämpas enligt 11 § 1 mom. i lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt de författningar och bestämmelser som gäller jäv för advokater. Av dessa följer att ett offentligt rättsbiträde vid en rättshjälpsbyrå inte får biträda motparten till huvudmannen för ett offentligt rättsbiträde vid samma byrå.
Någon motsvarande uttrycklig bestämmelse finns inte i förvaltningslagens bestämmelser om jäv. För att den offentliga rättshjälpens konfidentialitet i ljuset av jävsbestämmelserna för advokater inte ska äventyras föreslås det att ekonomi- och skuldrådgivare ska vara jäviga att råda och representera en klient om klientens borgenär eller någon annan person som betraktas som klientens motpart är klient inom den offentliga rättshjälpen. I praktiken är klienternas borgenärer företag som inte är klienter vid rättshjälpsbyrån. Därför uppskattas antalet jävssituationer vara förhållandevis litet.
Om en ekonomi- och skuldrådgivare är jävig att ta emot en klient hänvisas klienten till en annan rättshjälpsbyrå. Klienten kan också erbjudas en möjlighet att få tjänster från en annan rättshjälpsbyrå i form av distansservice.
Jävsbestämmelserna förutsätter att jävsgranskningar i praktiken utförs i rättshjälpsbyråernas datasystem. Jävssituationerna inom den offentliga rättshjälpen uppskattas öka i viss mån i och med att rättshjälpsbyråerna tar över den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen.
10 §. Närmare föreskrifter. Närmare föreskrifter om hur arbetet inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen ordnas i ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt meddelas i rättshjälpsbyråns arbetsordning.
11 §. Ikraftträdande. I paragrafens 1 mom. finns en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. Enligt 2 mom. upphävs lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (713/2000), som i övergångsbestämmelserna kallas den lag som upphävs.
12 §. Övergångsbestämmelser. I paragrafen finns bestämmelser som gäller överföringen av uppgifterna från de nuvarande tjänsteproducenterna till rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten, överföringens rättsverkningar och personalens ställning i samband med överföringen.
I 1 mom. finns bestämmelser om förfarandet vid överföringen och om tjänsteproducentens rättigheter och skyldigheter. Överföringen ska genomföras på ett sätt som inte orsakar olägenheter för klienterna inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. Rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet anvisar den rättshjälpsbyrå eller producent av köpta tjänster till vilken anhängiga ärenden överförs från en tjänsteproducent enligt den lag som upphävs. Om ett ärende överförs till en annan tjänsteproducent än rättshjälpsbyrån fastställs åtgärderna i anslutning till överföringen i avtalet om köpta tjänster.
Vid överföringen upphör rättigheter och skyldigheter i anslutning till den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen för en sådan tjänsteproducent som avses i den lag som upphävs. Den tjänsteproducent som överför uppgiften ansvarar emellertid också efter överföringen för alla förpliktelser som dess verksamhet som producent av ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning medför, till exempel för eventuell skadeståndsskyldighet.
För att trygga kontinuiteten i servicen föreskrivs i 2 mom. att en tjänsteproducent som producerar ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster på begäran av den mottagande tjänsteproducenten utan ersättning ska överlåta handlingar som härrör från den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen och som gäller en klient eller klientens ärenden till rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet om de behövs i den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen.
I 3 mom. föreskrivs att en ekonomi- och skuldrådgivare behåller sin behörighet även i situationer när personen har arbetat som ekonomi- och skuldrådgivare innan de nuvarande behörighetsvillkoren trädde i kraft. Om behörighetsvillkoren föreskrivs i lagen om ändring av lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (9/2006), som trädde i kraft den 1 februari 2006. I lagen bestämdes de nuvarande behörighetsvillkoren för ekonomi- och skuldrådgivare. Enligt övergångsbestämmelsen i lagen var en person som var verksam som ekonomi- och skuldrådgivare när ändringen trädde i kraft eller som hade arbetat som ekonomi- och skuldrådgivare före ikraftträdandet fortsättningsvis behörig att verka som ekonomi- och skuldrådgivare.
I 4 mom. föreskrivs att bestämmelserna om överlåtelse av rörelse i 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen (55/2001) och 25 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) ska tillämpas på överföringen till rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten av uppgifter och personer som sköter dessa uppgifter. Bestämmelsen behövs eftersom det vid omorganiseringen av uppgifterna inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen inte bedöms vara fråga om en överlåtelse av rörelse. Avsikten är inte att bestämmelserna om överlåtelse av rörelse ska tillämpas som sådana, utan av de orsaker som framförs i allmänna motiveringen tillämpas principerna för överlåtelse av rörelse med vissa begränsningar.
Anställda hos tjänsteproducenter inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen överförs till rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten om de när lagen träder i kraft i huvudsyssla arbetar med ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning och har anställts före den 1 oktober 2017. Som anställda i huvudsyssla betraktas personer med arbetsuppgifter inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen som den 1 oktober 2017 utgör minst 70 procent av den fulla arbetstiden. Personen övergår till det rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt inom vars område tjänsteproducenten enligt den lag som upphävs är verksam. Om personen samtycker till det kan han eller hon också övergå till en tjänst som inrättas i ett annat rättshjälps- och intressebevakningsdistrikts område.
Tillämpningen av bestämmelserna om överlåtelse av rörelse innebär att de rättigheter och skyldigheter som arbetsgivaren har med anledning av de tjänste- och arbetsavtalsförhållanden som gäller vid tiden för överlåtelsen övergår till staten. Förvärvaren är skyldig att enligt 5 § i lagen om kollektivavtal (436/1946) iaktta bestämmelserna i det tjänste- och arbetskollektivavtal som gäller vid tidpunkten för överlåtelsen.
Bestämmelsen gäller kommuners och samkommuners anställda och uppgifter som sköts såväl i tjänsteförhållanden som i arbetsavtalsförhållanden samt anställda hos sådana övriga tjänsteproducenter som avses i 3 § 2 och 3 mom. i den lag som upphävs. De personer som är anställda i ekonomiska rådgivningsuppgifter och skuldrådgivningsuppgifter för viss tid övergår till anställning vid rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet för motsvarande tid. I fråga om personer med deltidspension beaktas motsvarande andel av deras arbetstid i förhållande till den totala arbetstiden. Direktören för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet utnämner den övergående personalen till deras tjänster.
4
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Enligt förslaget ska ekonomiska rådgivningsuppgifter och skuldrådgivningsuppgifter kunna skötas också av andra än myndigheter. Dessutom föreslås en bestämmelse om ekonomi- och skuldrådgivarnas rätt att få information. Dessa bestämmelser kräver en bedömning i förhållande till grundlagen.
Överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter
Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter genom lag eller med stöd av lag. Grundlagsutskottet ansåg i sitt utlåtande om regeringens proposition med förslag till lag om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt (GrUU 16/2016 rd) i fråga om rättshjälp och intressebevakning att det med hänsyn till det sätt på vilket uppgiften ordnas var fråga om ett komplex med drag av offentlig förvaltningsuppgift. I sitt utlåtande gällande intressebevakningen och rättshjälpen konstaterade utskottet att det var fråga om en lagstadgad serviceuppgift som ska ordnas av myndigheterna och som enligt utskottet kunde karaktäriseras som faktisk förvaltningsverksamhet.
Enligt förslaget ska den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen ordnas på samma sätt som rättshjälpen och intressebevakningen. Enligt 2 § 2 och 3 mom. i förslaget svarar de statliga rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten för att ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning ordnas, och tjänsterna produceras av rättshjälpsbyråerna. Enligt 5 § 1 mom. i lagen kan distriktet efter samråd med justitieministeriet köpa ekonomiska rådgivningstjänster och skuldrådgivningstjänster om det behövs med hänsyn till den regionala tillgången till sådana tjänster eller av någon annan anledning. Tjänster får köpas endast hos sådana producenter som har tillräckligt kunnande och tillräckliga resurser för uppdraget och vars övriga uppgifter eller vars verksamhet med avseende på dess art eller syfte inte äventyrar en opartisk och korrekt skötsel av den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen.
Den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen har bland annat som uppgift att biträda en gäldenär vid skötseln av ärenden i anslutning till skuldsanering, i synnerhet vid upprättandet av en skuldsaneringsansökan och andra utredningar och handlingar som förutsätts i lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993). Utifrån grundlagsutskottets ståndpunkt kan det bedömas att ordnandet av ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning är en i grundlagen avsedd offentlig förvaltningsuppgift, varvid den endast med stöd av lag får anförtros någon annan än en myndighet. I den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen utövas ingen betydande grad av offentlig makt, vilket innebär att det är möjligt att med stöd av lag anförtro uppgiften till någon annan än en myndighet.
Grundlagsutskottet har bland annat i sitt ovan nämnda utlåtande betonat att ändamålsenlighetskravet i 124 § i grundlagen är ett juridiskt villkor och att det måste bedömas från fall till fall huruvida kravet uppfylls. Förutom förvaltningens interna behov såsom effektiviteten ska då även enskilda personers och sammanslutningars behov uppmärksammas. Enligt 5 § 1 mom. i förslaget kan tjänster köpas om det behövs med hänsyn till den regionala tillgången till sådana tjänster eller av någon annan anledning. En sådan anledning kan t.ex. vara tryggandet av språkliga rättigheter.
Dessutom har grundlagsutskottet i ovan nämnda utlåtande fäst uppmärksamhet vid att de allmänna förvaltningslagarna också kan tillämpas på enskilda när de fullgör faktiska förvaltningsuppgifter. I informativt syfte föreslås i 6 § 2 mom. att producenter av köpta tjänster i skötseln av de uppgifter som avses i 1 § 1 mom. ska iaktta vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet, förvaltningslagen, språklagen och samiska språklagen.
Dessutom föreslås det enligt grundlagsutskottets ovan nämnda utlåtande att bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på anställda hos en privat tjänsteproducent när de sköter ekonomi- och skuldrådgivningsuppdrag enligt denna lag.
Skydd för personuppgifter
Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. I 8 § 1 mom. i förslaget föreslås att personalen inom den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen ska ha rätt att trots sekretessbestämmelserna av Folkpensionsanstalten och Skatteförvaltningen få information som är nödvändig för skötseln av deras uppgifter. Dessutom föreskrivs det om rätten att få uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning.
I 9 § 2 mom. föreslås dessutom att rätten att trots sekretessbestämmelserna få information med hjälp av en teknisk anslutning också ska gälla information från andra myndigheter, företag och sammanslutningar. Detta förutsätter att informationen är nödvändig för skötseln av de uppgifter som avses i 1 § 1 mom. 2–5 punkten i lagen. En tilläggsförutsättning är att klienten ger sitt samtycke.
I övrigt tillämpas personuppgiftslagen på behandlingen av personuppgifter.
Förslaget har inte ansetts stå i strid med grundlagen eller internationella förpliktelser avseende mänskliga rättigheter som är bindande för Finland. På dessa grunder kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning.