6.1
Remissvar
Under remisstiden inkom sammanlagt 38 utlåtanden. Största delen av utlåtandena förhöll sig positivt till inrättandet av Sallatunturi nationalpark.
Salla kommun, Lapin Liitto, flera lokala företagar- och markägaraktörer samt föreningar föreslog att nationalparkens namn ska vara Salla nationalpark. I enlighet med detta föreslås att nationalparkens namn blir Salla nationalpark.
Forststyrelsen och Lapplands landskapsmuseum föreslog att skyddet av kulturarvet ska fogas till lagens 1 §. Också undervisnings- och kulturministeriet betonade i sitt utlåtande betydelsen av kulturarvet i Sallatunturi-området. Kulturarvet och värnandet om kulturmiljöer är en del av skötseln av alla nationalparker och beaktas således i skötsel- och nyttjandeplanen, så det har inte varit nödvändigt att skriva in det i paragrafen om inrättande av nationalparken.
Lapplands landskapsmuseum och flera naturskyddaktörer föreslog betydande utvidgningar i avgränsningsområdet för nationalparken. Forststyrelsen föreslog en utvidgning på 18 hektar i avgränsningsområdet för nationalparken. Dessa förslags konsekvenser för lagförslaget har granskats i avsnitt 5 Alternativa handlingsvägar och deras konsekvenser.
Forststyrelsen föreslog tillsammans med flera andra aktörer att det även i fortsättningen ska vara möjligt att använda och iståndsätta skogsbilvägar. Det är möjligt att använda och iståndsätta befintliga vägar i Salla nationalpark med stöd av 14 § i naturvårdslagen.
Salla kommun samt flera jaktaktörer och privata markägare föreslog att en vägförbindelse och en bro ska byggas mellan Onkamo by och de skogsbilvägar som kommer från Aatsinki bys riktning. Det är inte fråga om en befintlig vägförbindelse och det är inte nödvändigt att bygga den med tanke på skötseln och användningen av nationalparken. Byggandet av en väg och en bro orsakar direkta försämrande ändringar i byggplatsens naturmiljö och splittrar områdets ekologiska helhet. Dessutom utgör vägförbindelsen en betydande genväg från Kelloselkä till Salla-Kuusamo-vägen och medför genomfartstrafik till nationalparksområdet. Om ett allmänt intresse i något skede kräver att en väg byggs, förutsätter det en Natura-bedömning enligt 65 § i naturvårdslagen.
Matkalle Sallaan ry och Sallan Yrittäjät ry föreslog att alla nuvarande former att röra sig, leder och aktiviteter som tillhandahålls av turistföretag ska möjliggöras också i nationalparken. Dessutom önskar de att företagen också i fortsättningen har möjlighet att avtala med Forststyrelsen om rutterna för användningen av programtjänster. MaRa ry, Matkalle Sallaan ry ja Sallan Yrittäjät ry önskar dessutom att behovet av eventuella tilläggsrutter i fortsättningen ska beaktas i planeringen av skötseln och användningen av området. Dessa ärenden ska granskas i den skötsel- och nyttjandeplan och den ordningsstadga för nationalparken som bereds av den myndighet som ansvarar för förvaltningen av området.
Flera aktörer ansåg att varaktigheten, värdet, tillgängligheten (rätten att röra sig) och användningsmöjligheterna för områden i privat ägo bör tryggas i lagen om nationalparken. Motiveringen till regeringens proposition har preciserats genom att det konstateras att den befintliga rätten till tillträde bevaras när nationalparken inrättas.
Salla Paliskunta och Paliskuntain yhdistys förutsatte ett omnämnande av tryggandet av förutsättningarna för och smidigheten i renskötseln i regeringens proposition. Motiveringen till propositionen har preciserats i enlighet med propositionen.
Flera aktörer ansåg i sina utlåtanden att det är särskilt viktigt att de lokala invånarnas rättigheter bevaras för jakt enligt 8 § i jaktlagen, för fiske enligt 8 § i lagen om fiske samt till exempel för att göra upp eld, röra sig och plocka naturprodukter. Dessutom föreslog flera jaktaktörer att nationalparkens mål är att vara en nationalpark med stark Salla-prägel, där de lokala invånarnas rättigheter att använda området lyfts fram vid sidan av målen för skyddet av området och turismen. Forststyrelsens jakt- och fisketjänster ansåg däremot i sitt utlåtande att fiskerättigheterna enligt 7 § i lagen om fiske är tillräckliga. Kommuninvånarna behåller sin fria jakträtt i största delen av nationalparken. Fridlysningsbestämmelserna enligt 13 § i naturvårdslagen och undantagen från dem gäller också lokala invånare inom nationalparksområdet. I nationalparken har man fiskerättigheter enligt 7 § i lagen om fiske samt rätt att plocka bär och nyttosvamp i enlighet med 14 § i naturvårdslagen. Fiskebegränsningarna gäller inte de privata vattenområden som lämnas inom nationalparken, dvs. Koutolampi, Ylimmäinen Sotkajärvi samt sådana områden i Aatsinginjoki och Haudanjoki som är i privat ägo. I bilagorna till lagen har som bilaga 2 fogats en karta över de områden i Haudanjoki som hör till nationalparken och som de föreslagna bestämmelserna om fiske i nationalparken gäller. Rätten att göra upp eld och röra sig fastställs i ordningsstadgan för nationalparken liksom i andra nationalparker. Strävan är att effekterna av inrättandet av nationalparken för de lokala invånarnas nyttjanderätter hålls skäliga genom att avgränsa parken till ett relativt snävt område av helheten av statens marker.
Flera jaktaktörer föreslog att älgjakt ska tillåtas för alla sådana medlemmar av lokala jaktföreningarna som är icke-ortsbor. I utlåtandena föreslogs det också att jakträtten inte ska begränsas till sådana föreningar som redan grundats och att föreningarna ska ha möjlighet att bjuda in jaktgäster. Dessutom föreslogs det att jakt på småvilt samt alla viltarter och icke fredade djur tillåts för sådana medlemmar av de lokala jaktföreningarna som är icke-ortsbor. De föreslagna omfattande jakträttigheterna för icke-ortsbor avviker avsevärt från de övriga nationalparkerna i norra Finland och de har inte ansetts nödvändiga eftersom jakten utanför avgränsningsområdet för nationalparken kan fortsätta i sin nuvarande form på statens marker som är mångdubbelt större än nationalparken.
I flera jaktaktörers utlåtanden ansågs det att även utbildning av jakthundar och användning av motorfordon i samband med hämtning av fångst, viltvård och fångst av små rovdjur bör tillåtas i nationalparken. Också dessa ärenden ska granskas i den skötsel- och nyttjandeplan och den ordningsstadga för nationalparken som utarbetas senare.
Forststyrelsens naturtjänster ansåg att de jaktarrangemang som presenteras i utkastet är ändamålsenliga. BirdLife Suomi ry, BirdLife Finland rf och en lokal jägare ansåg det vara viktigt att begränsa jakten på småvilt för icke-ortsbor i nationalparken. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lappland föreslog att jakt, särskilt med tanke på turisternas säkerhet, ska förbjudas i rekreationsområdet i nationalparken i området väster om Aatsinginjoki-Haudanjoki. Dessutom föreslog WWF Finland att jakt helt och hållet ska förbjudas inom nationalparksområdet. Det ökade antalet besök i nationalparkerna medför utmaningar för en trygg samordning av rekreationsanvändningen och jakten även i de större nationalparkerna i Norra Finland. Utifrån Närings-, trafik- och miljöcentralen i Lapplands utlåtande och på grund av den ökande användningen av nationalparker för rekreation har det ansetts motiverat att med avvikelse från det utkast till regeringens proposition som varit på remiss begränsa jakten i den del av Salla nationalpark där tyngdpunkten ligger på servicestrukturerna och dit turismen i nationalparken styrs och även motiveringen till regeringens proposition har preciserats till denna del. Området för jaktbegränsning har markerats med raster på kartan i bilaga 1 till lagförslaget.
Finansministeriet ansåg i sitt utlåtande att inrättandet av nationalparken bör finansieras inom ramen för de anslag som redan beviljats för naturskydd. I vilket fall som helst fattas beslut om anslagen separat i förfarandena för planen för de offentliga finanserna och statsbudgeten och frågan om anslag ska lösas i dessa förfaranden. Om tilläggsfinansiering beviljas är det fråga om en s.k. budgetlag som ska lämnas i samband med (tilläggs)budgetpropositionen. Forststyrelsen föreslog för sin del att anslaget för inrättandet av nationalparken höjs från 2,5 miljoner euro till 4,5 miljoner euro. Avsikten är att förfara på det sätt som finansministeriet föreslår.
Forststyrelsen föreslog i sitt utlåtande dessutom små tekniska preciseringar i motiveringen till regeringens proposition och dessa ingår som sådana i regeringens proposition.
Jord- och skogsbruksministeriet och Forststyrelsens jakt- och fisketjänster föreslog preciseringar i motiveringen till den punkt som gäller jakt på stora rovdjur och regeringens proposition har till denna del förtydligats.
BirdLife Suomi ry, BirdLife Finland rf konstaterade i sitt utlåtande att en bedömning av effekterna för naturens mångfald bör göras av nationalparksprojektet. Suomen riistakeskus Lappi ansåg det nödvändigt att göra en behovsprövning av Natura-bedömningen enligt 65 § 1 mom. i naturvårdslagen och bedöma konsekvenserna för järven. Inrättandet av nationalparken med de avgränsningar och bestämmelser som ingår i lagförslaget anses inte ha några betydande konsekvenser för de naturtyper eller arter som utgör grund för skyddet av ett Natura 2000 -område.
Jord- och skogsbruksministeriet ansåg i sitt utlåtande att projektets miljökonsekvenser inte självklart är positiva med tanke på den biologiska mångfalden, men konstaterade i likhet med Forststyrelsen att man genom planeringen av skötseln och användningen av området kan hantera utmaningarna för hållbart nyttjande av turismen.
6.2
Utlåtande av rådet för bedömning av lagstiftningen
Enligt rådet för bedömning av lagstiftningen ger utkastet till regeringens proposition en god uppfattning om bakgrunden till ärendet, målsättningen och de viktigaste förslagen. Propositionens konsekvenser har behandlats ur många synvinklar. Enligt rådet för bedömning av lagstiftningen har remissvaren och de ändringar som gjorts i propositionen på grund av responsen beskrivits på ett heltäckande sätt.
Rådet för bedömning av lagstiftningen fäste allvarlig uppmärksamhet vid att man i propositionen inte tillräckligt hade bedömt de säkerhetsrisker som det ökade antalet besök i nationalparken och tillåtandet av jakt medför för dem som rör sig i naturen. Rådet för bedömning av lagstiftningen ansåg att man i propositionen bör bedöma säkerhetsriskerna till exempel utifrån de olika jaktformer som använts på området, tidpunkten för jakten samt rutternas placering. Den motivering till regeringens proposition som gäller jaktarrangemang har till denna del kompletterats.
Rådet för bedömning av lagstiftningen ansåg också att en brist i utkastet till proposition är att propositionen endast tangerar konsekvenserna för dem som besöker nationalparken trots att de är en central målgrupp för propositionen. I motiveringen till regeringspropositionen har de konsekvenser som inrättandet av nationalparken har för besökarna i området samt för friluftsliv och rekreation kompletterats.
Rådet för bedömning av lagstiftningen fäste dessutom uppmärksamhet vid att man i utkastet till proposition inte har behandlat nationalparkens konsekvenser för annan näringsverksamhet än turismens möjligheter i framtiden i närheten av nationalparken. Bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna av regeringens proposition har till denna del kompletterats.
Rådet för bedömning av lagstiftningen ansåg att konsekvenserna för miljön kan preciseras också när det gäller de sannolika konsekvenserna av effektiviseringen av markanvändningen och slitaget på naturen. Enligt rådet för bedömning av lagstiftningen kan man i propositionen dessutom beskriva konsekvenserna för till exempel trafiken, användningen av vägar, byggandet av parkeringsplatser samt beskriva koldioxidsnål turism och dess konsekvenser. Bedömningen av konsekvenserna för miljön av regeringens proposition har till dessa delar kompletterats.