2.2.1
2.2.1 Betalkontodirektivet
Kapitel I Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Enligt betalkontodirektivets artikel 1 fastställs i direktivet bestämmelser om insyn i och jämförbarhet hos de avgifter som tas ut av konsumenter för betalkonton som de innehar inom EU, regler för byte av betalkonto inom en medlemsstat och regler för att för konsumenterna förenkla öppnande av betalkonton över nationsgränserna. Dessutom fastställs i direktivet en ram för de regler och villkor som medlemsstaterna ska använda för att garantera konsumenternas rätt att öppna och använda betalkonton med grundläggande funktioner inom EU. Direktivets kapitel II och III tillämpas på betaltjänstleverantörer medan kapitel IV ska tillämpas på kreditinstitut.
Medlemsstaterna får enligt artikel 1 besluta att de enheter som avses i artikel 2.5, dvs. värdepappersföretag, centralbanker, postgiroinstitut och i Finland Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för industriellt samarbete Ab och Finnvera Oyj/Finnvera Abp, i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, inte ska omfattas av tillämpningen av hela eller delar av detta direktiv.
Direktivet tillämpas på betalkonton där konsumenter åtminstone ska kunna placera medel på ett betalkonto, ta ut kontanter från ett betalkonto, utföra och ta emot betalningstransaktioner, inklusive betalningar till och från tredje part.
Enligt direktivets artikel 1 får medlemsstaterna besluta om de ska tillämpa direktivet i sin helhet eller delvis också på andra betalkonton än sådana som avses ovan.
Öppnande och nyttjande av ett betalkonto med grundläggande funktioner enligt betalkontodirektivet ska ske i överensstämmelse med direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, nedan det tredje penningtvättsdirektivet.
I direktivets artikel 2 föreskrivs om ett antal definitioner, av vilka de viktigaste definitionerna gäller begreppen betalkonto och tjänster som är knutna till betalkontot. Med betalkonto avses ett konto som är öppnat i en eller flera konsumenters namn och som används för att utföra betalningstransaktioner. Med tjänster som är knutna till betalkontot avses alla tjänster med anknytning till öppnandet, användandet och avslutandet av ett betalkonto, däribland betaltjänster och betalningstransaktioner som omfattas av artikel 3 g i det första betaltjänstdirektivet, samt kontokrediter och överskridande.
Kapitel II Jämförbarhet hos avgifter i samband med betalkonton
Enligt direktivets artikel 3 ska medlemsstaterna upprätta en preliminär förteckning över som minst 10 och högst 20 av de mest representativa tjänster som är knutna till ett betalkonto och som omfattas av en avgift på nationell nivå som erbjuds av minst en betaltjänstleverantör. Förteckningen ska innehålla standardiserade termer och definitioner för var och en av de identifierade tjänsterna. Endast en term ska användas för varje tjänst på vart och ett av medlemsstatens officiella språk. Medlemsstaterna ska upprätta förteckningen med hänsyn till de tjänster som konsumenterna oftast använder i samband med sina betalkonton och som medför de högsta sammanlagda kostnaderna för konsumenterna, både sammanlagt och per enhet.
Medlemsstaterna skulle översända de preliminära förteckningarna till kommissionen och Europeiska bankmyndigheten senast den 18 september 2015. På grundval av de preliminära förteckningarna ska Europeiska bankmyndigheten utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn där den standardiserade unionsterminologin anges för de tjänster som är gemensamma för åtminstone en majoritet av medlemsstaterna. Den standardiserade EU-terminologin ska omfatta gemensamma termer för och definitioner av de gemensamma tjänsterna och den ska göras tillgänglig på EU:s institutioners officiella språk. På vart och ett av en medlemsstats officiella språk ska endast en term användas för varje tjänst.
Europeiska bankmyndigheten ska lämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 18 september 2016. Medlemsstaterna ska integrera den standardiserade unionsterminologin i den preliminära förteckningen och offentliggöra den resulterande slutliga förteckningen över de mest representativa bankkontotjänsterna utan dröjsmål och senast inom tre månader efter ikraftträdandet av den delegerade akten. Dessutom ska medlemsstaterna vart fjärde år genomföra en bedömning och när så krävs en uppdatering av förteckningen över de mest representativa tjänsterna.
I direktivets artikel 4 föreskrivs om dokument med avgiftsinformation och ordlista. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer, innan de ingår avtal om ett betalkonto med en konsument, i god tid ger konsumenten ett dokument på papper eller på annat varaktigt medium, med de standardiserade termerna i den slutliga förteckningen över de mest representativa tjänsterna som är knutna till ett betalkonto och som avses i artikel 3.
Enligt artikel 4.2 ska dokumentet med avgiftsinformation vara en kortfattad och separat handling samt vara skrivet på det officiella språket i det land där betalkontot erbjuds eller på ett annat språk om konsumenten och betaltjänstleverantören har avtalat om detta.
Medlemsstater får besluta att dokumentet med avgiftsinformation ska tillhandahållas tillsammans med den information som krävs enligt andra unionslagstiftningsakter eller nationella lagstiftningsakter om betalkonton och tillhörande tjänster, på villkor att alla krav som anges i dokumentet uppfylls.
Om en eller flera tjänster erbjuds som en del av ett paket med tjänster som rör ett betalkonto ska dokumentet med avgiftsinformation innehålla uppgifter om avgiften för paketet i sin helhet, vilka och hur många tjänster som ingår i paketet samt om extra avgifter för eventuella tjänster som går utöver det antal tjänster som omfattas av paketavgiften.
Betaltjänstleverantörerna ska enligt artikel 4.5 se till att dokumentet med avgiftsinformation och ordlistan alltid är tillgängliga för konsumenten. De ska tillhandahållas så att de är lätt tillgängliga, även för personer som inte är kunder, i elektronisk form på betaltjänstleverantörernas webbplatser om möjligt och i betaltjänstleverantörens lokaler som är tillgängliga för konsumenten. De ska också på begäran av en konsument tillhandahållas avgiftsfritt på papper eller på ett annat varaktigt medium.
Europeiska bankmyndigheten ska, efter samråd med nationella myndigheter och efter det att konsumentundersökningar gjorts, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för ett standardiserat presentationsformat för dokumentet med avgiftsinformation och dess gemensamma symbol.
Enligt artikel 5 där det föreskrivs om specifikation av avgifter ska betaltjänsteleverantörer minst en gång per år utan kostnad förse konsumenter med en specifikation av alla de avgifter och, i förekommande fall, information om räntesatser. En överenskommelse ska träffas med konsumenten om vilken kommunikationskanal som ska användas för specifikation av avgifter. Specifikationen av avgifter ska åtminstone på konsumentens begäran tillhandahållas på papper.
I artikel 5.2 föreskrivs om den information som ska framgå av avgiftsspecifikationen. Av avgiftsinformationen ska framgå t.ex. den enhetsavgift som tas ut för varje tjänst och det antal tillfällen tjänsten nyttjades under den aktuella perioden, och när tjänsterna kombineras i ett paket, den avgift som tas ut för paketet som helhet samt antalet gånger paketavgiften tas ut under den aktuella perioden och den extra avgift som tas ut för eventuella tjänster som går utöver det antal tjänster som omfattas av paketavgiften.
Enligt artikel 5.3 ska specifikationen av avgifter vara presenterad och utformad så att den är tydlig och lättläst, med tillräckligt stora tecken.
Medlemsstaterna får besluta att specifikationen av avgifter ska tillhandahållas tillsammans med den information som krävs enligt andra unionslagstiftningsakter eller nationella lagstiftningsakter om betalkonton och tillhörande priser så länge som alla krav i första stycket uppfylls.
Europeiska bankmyndigheten ska, efter samråd med nationella myndigheter och efter det att konsumentundersökningar gjorts, utarbeta tekniska standarder för genomförande för ett standardiserat presentationsformat för specifikationen av avgifter och dess gemensamma symbol.
Enligt artikel 6 ska medlemsstaterna se till att betaltjänstleverantörer i sin avtalsinformation, kommersiella information och information i marknadsföring till konsumenter, i tillämpliga fall, använder de standardiserade begreppen i den slutliga förteckning som avses i artikel 3. Under de förutsättningar som närmare anges i artikel 6 får betaltjänstleverantörer använda namn på varumärken i dokumentet med avgiftsinformation och i specifikationen av avgifter.
Enligt artikel 7 ska medlemsstaterna se till att konsumenterna har avgiftsfri tillgång till minst en webbplats med jämförelser av de avgifter som betaltjänstleverantörer tar ut för åtminstone tjänsterna i den slutliga förteckning som avses i artikel 3 på nationell nivå.En jämförelsewebbplats kan drivas antingen av en privat aktör eller en offentlig myndighet. Medlemsstaterna ska se till att information om tillgängligheten av webbplatser som uppfyller kraven är tillgänglig online.
I artikel 7.3 föreskrivs om de krav som ställs på jämförelsewebbplatser. Sådana webbplatser ska t.ex. vara fristående i funktionellt hänseende, vilket säkerställs genom att alla betaltjänstleverantörer behandlas på samma sätt i sökresultaten och så att tydliga och objektiva kriterier anges som grund för jämförelserna.
Enligt artikel 8 ska medlemsstaterna se till att en betaltjänstleverantör som tillhandahåller ett betalkonto som en del av ett paket tillsammans med en annan produkt eller tjänst som inte hör ihop med ett betalkonto informerar konsumenten om huruvida det går att köpa betalkontot separat, och i så fall tillhandahåller separat information om kostnaderna och avgifter för var och en av de andra produkter och tjänster som erbjuds i det paketet och som kan köpas separat.
Kapitel III Byte
I direktivets artikel 9 föreskrivs om tillhandahållande av kontobytestjänsten och i artikel 10 om kontobytestjänsten. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer tillhandahåller en kontobytestjänst enligt beskrivningen i artikel 10 mellan betalkonton i samma valuta till alla konsumenter som öppnar eller innehar ett betalkonto hos en betaltjänstleverantör som är etablerad inom den berörda medlemsstatens territorium.
Medlemsstaterna ska se till att kontobytestjänsten inleds av den mottagande betaltjänstleverantören på konsumentens begäran. Medlemsstaterna ska i fråga om kontobytestjänsten efterleva åtminstone punkterna 2—6 i artikel 10 eller fastställa åtgärder som alternativ till dem.
Enligt artikel 10.2 ska den mottagande betaltjänstleverantören genomföra kontobytestjänsten när den har mottagit konsumentens tillstånd. Om kontot har fler än två innehavare ska tillstånd inhämtas från var och en av dem. I tillståndet ska konsumenten kunna ange det datum från och med vilket stående överföringar och autogireringar ska utföras från det betalkonto som öppnas eller innehas hos den mottagande betaltjänstleverantören. Det datumet ska vara minst sex bankdagar efter den dag då den mottagande betaltjänstleverantören tar emot de handlingar som överförts från den överförande betaltjänstleverantören enligt artikel 10.4.
Den mottagande betaltjänstleverantören ska inom två dagar från mottagandet av tillståndet begära att den överförande betaltjänstleverantören utför de uppgifter som anges i artikel 10.3, om detta anges i konsumentens tillstånd. Från och med mottagandet av en begäran från den mottagande betaltjänstleverantören ska den överförande betaltjänstleverantören, om detta framgår av konsumentens tillstånd, utföra de uppgifter som anges i artikel 10.4.
Enligt artikel 10.5 ska den mottagande betaltjänstleverantören inom fem bankdagar från och med att den mottagande betaltjänstleverantören tagit emot den information som begärts från den överförande betaltjänstleverantör som anges i punkt 3, i enlighet med vad som anges i tillståndet och i den mån som den information som den överförande betaltjänstleverantören eller konsumenten tillhandahåller gör det möjligt för den mottagande betaltjänstleverantören att göra detta. Sådana uppgifter är t.ex. att upprätta de stående överföringar som konsumenten har begärt och utföra dem med verkan från och med den dag som anges i tillståndet.
Enligt artikel 11 ska medlemsstaterna se till att den betaltjänstleverantör hos vilken en konsument innehar ett betalkonto, om konsumenten meddelar betaltjänstleverantören att han önskar öppna ett betalkonto hos en betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat, efter mottagandet av en sådan begäran bistår konsumenten. Dessutom föreskrivs i artikeln om de tidsfrister för uppfyllande av konsumentens begäran som gäller för betaltjänstleverantören.
Enligt artikel 12 ska medlemsstaterna se till att konsumenterna avgiftsfritt kan få tillgång till sina personuppgifter i fråga om befintliga stående överföringar och autogireringar som finns hos den överförande eller mottagande betaltjänstleverantören. Avgifter som den överförande betaltjänstleverantören tar ut av konsumenten för att avsluta det betalkonto som konsumenten innehar hos den leverantören fastställs enligt artikel 45.2, 45.4 och 45.6 i betaltjänstdirektivet. De eventuell avgifter som den överförande eller mottagande betaltjänstleverantören tar ut av konsumenten för andra tjänster som erbjuds enligt artikel 10 ska vara rimliga och motsvara betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.
Direktivets artikel 13 gäller finansiella förluster som uppstår för konsumenten. Medlemsstaterna ska se till att eventuella finansiella förluster, inbegripet avgifter och räntor, som uppstår för konsumenten och som är en direkt följd av att en betaltjänstleverantör som deltar i bytesförfarandet inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 10, utan dröjsmål ersätts av den betaltjänstleverantören. Ansvaret ska emellertid inte vara tillämpligt i fall av osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som den betaltjänstleverantör som åberopar dessa omständigheter inte har något inflytande över och vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla ansträngningar att göra så eller då en betaltjänstleverantör är bunden av andra rättsliga krav som omfattas av unionslagstiftningsakter eller nationell lagstiftningsakter.
Enligt artikel 14 ska medlemsstaterna se till att betaltjänstleverantörer ger konsumenterna tillgång till information bl.a. om kontobytestjänsten när det gäller den överförande respektive mottagande betaltjänstleverantörens roll under varje steg i bytesprocessen, tidsplanen för att slutföra de olika stegen och eventuella avgifter för bytet. Informationen ska göras tillgänglig avgiftsfritt på papper eller på ett annat varaktigt medium i alla de av betaltjänstleverantörens lokaler som är tillgängliga för konsumenter och ska alltid finnas tillgänglig i elektronisk form på dess webbplats och ska på begäran lämnas till konsumenterna.
Kapitel IV Tillgång till betalkonton
I direktivets artikel 15 föreskrivs om icke-diskriminering. Enligt artikeln ska medlemsstaterna se till att kreditinstitut inte diskriminerar konsumenter som är lagligen bosatta inom EU på grund av deras nationalitet eller bosättningsort eller på någon annan av de grunder som avses i artikel 21 i stadgan om grundläggande rättigheter när de konsumenterna ansöker om eller använder ett betalkonto inom EU. De villkor som gäller för innehav av ett betalkonto med grundläggande funktioner får under inga omständigheter vara diskriminerande.
Enligt direktivets artikel 16 ska medlemsstaterna se till att alla kreditinstitut eller ett tillräckligt antal kreditinstitut tillhandahåller konsumenter betalkonton med grundläggande funktioner, i syfte att garantera att samtliga konsumenter på deras territorium har tillgång till sådana konton och för att förhindra snedvridning av konkurrensen. Medlemsstaterna ska se till att betalkonton med grundläggande funktioner inte enbart erbjuds av kreditinstitut som endast tillhandahåller betalkonton med tjänster online. Dessutom föreskrivs i artikeln att medlemsstaterna ska se till att konsumenter som är lagligen bosatta inom EU, inbegripet konsumenter som saknar fast adress och asylsökande samt konsumenter som inte beviljas uppehållstillstånd men som av rättsliga eller faktiska skäl inte kan utvisas, har rätt att öppna och nyttja ett betalkonto med grundläggande funktioner hos kreditinstitut som är etablerade inom deras territorium. Denna rätt ska gälla oberoende av konsumentens bosättningsort.
Kreditinstitut som tillhandahåller betalkonton med grundläggande funktioner ska öppna betalkontot eller avslå en konsuments ansökan om ett betalkonto med grundläggande funktioner i varje fall utan onödigt dröjsmål och senast tio bankdagar efter det att den fullständiga ansökan har mottagits. Ett kreditinstitut ska avslå en ansökan om ett betalkonto med grundläggande funktioner, om öppnandet av ett sådant konto skulle innebära en överträdelse av bestämmelserna om förebyggande av penningtvätt och bekämpning av finansiering av terrorism som avses i det tredje penningtvättsdirektivet. Dessutom får medlemsstaterna tillåta kreditinstitut som tillhandahåller betalkonton med grundläggande funktioner att avslå en ansökan om ett sådant konto om en konsument redan har ett betalkonto hos ett kreditinstitut som är etablerat inom deras territorium, vilket gör det möjligt för konsumenten att utnyttja de tjänster som förtecknats i artikel 17.1, utom när konsumenten uppger att han eller hon har underrättats om att betalkontot ska avslutas. Medlemsstaterna får fastställa avgränsade och specifika ytterligare fall, när kreditinstitut kan vara tvungna eller kan välja att avslå en ansökan om ett betalkonto med grundläggande funktioner. Kreditinstitutet ska efter sitt beslut skriftligen och avgiftsfritt omedelbart underrätta konsumenten om att ansökan har avslagits och om den specifika anledningen till det, såvida inte en sådan underrättelse skulle skada den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen eller strida mot det tredje penningtvättsdirektivet.
I artikel 17 föreskrivs om egenskaperna hos ett betalkonto med grundläggande funktioner. Ett sådant konto ska innefatta följande tjänster:
a) tjänster som möjliggör alla operationer som krävs för att öppna, inneha och avsluta ett betalkonto,
b) tjänster som möjliggör insättning av medel på ett betalkonto,
c) tjänster som möjliggör uttag av kontanter inom EU från ett betalkonto över disk eller i uttagsautomater under eller utanför kreditinstitutets öppettider,
d) utförande av följande betalningstransaktioner inom EU:
i) autogirering,
ii) betalningstransaktioner genom ett debetkort, inbegripet betalningar online,
iii) betalningar, inbegripet stående överföringar, vid terminaler och över disk och via kreditinstitutets onlinetjänster, i den mån dessa är tillgängliga.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 17.7 se till att konsumenten kan sköta och initiera betalningstransaktioner från sitt betalkonto med grundläggande funktioner i kreditinstitutets lokaler och/eller genom onlinetjänster, när sådana är tillgängliga.
Enligt artikel 18 ska medlemsstaterna se till att kreditinstitut avgiftsfritt eller till en rimlig avgift tillhandahåller de tjänster som avses i artikel 17. De avgifter som tas ut av konsumenten för att konsumenten inte fullgör sina åtaganden enligt ramavtalet ska vara rimliga.
Enligt artikel 19 ska ramavtal om tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner omfattas av det första betaltjänstdirektivet. I artikeln föreskrivs om fall där ett kreditinstitut får häva ett ramavtal om ett betalkonto med grundläggande funktioner.
I direktivets artikel 20 föreskrivs om allmän information om betalkonton med grundläggande funktioner. Medlemsstaterna ska bl.a. se till att det vidtas adekvata åtgärder för att öka medvetenheten hos allmänheten om att det finns betalkonton med grundläggande funktioner, deras allmänna prisvillkor, förfaranden för att få tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner samt tillvägagångssätten för att få tillgång till förfaranden för alternativ tvistlösning.
Kapitel V Behöriga myndigheter och alternativ tvistlösning
Medlemsstaterna ska enligt artikel 21 utse nationella behöriga myndigheter med befogenhet att se till att detta direktiv tillämpas och verkställs och ska säkerställa att dessa myndigheter har utrednings- och verkställighetsbefogenheter och tillräckliga resurser så att de kan fullgöra sitt uppdrag på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna och alla personer som arbetar med eller har arbetat för behöriga myndigheter samt revisorer och experter som arbetar på deras uppdrag är bundna av tystnadsplikt. Ingen förtrolig information som erhålls i tjänsten får röjas till någon person eller myndighet utom i sammanfattad eller aggregerad form, dock med förbehåll för fall som omfattas av straffrätt eller av detta direktiv. Detta ska emellertid inte hindra de behöriga myndigheterna från att utbyta eller överföra förtrolig information i enlighet med EU-rätten och nationell rätt.
Medlemsstaterna ska se till att de myndigheter som utsetts till behöriga att säkerställa tillämpningen och verkställandet av detta direktiv är någon, eller båda, av följande:
a) behöriga myndigheter enligt definitionen i 4.2 i Europaparlamentets och rådets (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, nedan förordningen om Europeiska bankmyndigheten,
b) andra myndigheter än de behöriga myndigheter som avses i led a, under förutsättning att nationella lagar eller andra författningar kräver att dessa myndigheter samarbetar med de behöriga myndigheter som avses i led a närhelst så krävs för att utföra sitt uppdrag eller detta direktiv, även när det gäller att samarbeta med Europeiska bankmyndigheten enligt vad som krävs i detta direktiv.
I direktivets artikel 22 föreskrivs att behöriga myndigheter i olika medlemsstater ska samarbeta och utbyta information samt om grunderna för att vägra samarbeta i samband med utrednings- eller tillsynsverksamhet. I artikel 23 föreskrivs att de behöriga myndigheterna får hänskjuta frågor till Europeiska bankmyndigheten, om en begäran om samarbete, särskilt om informationsutbyte, har avslagits eller inte besvarats inom rimlig tid, och får begära dess hjälp i enlighet med artikel 19 i förordningen om Europeiska bankmyndigheten.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 24 se till att konsumenterna har tillgång till effektiva förfaranden för alternativ tvistlösning av tvister som kan uppstå till följd av de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv.
I artikel 25 föreskrivs att utan att det påverkar tillämpning av artikel 16 får medlemsstaterna inrätta en särskild mekanism för att säkerställa att konsumenter som inte har ett betalkonto på deras territorium och som har vägrats tillgång till betalkonto för vilket kreditinstitutet tar ut en avgift avgiftsfritt får faktisk tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner.
Kapitel VI Sanktioner
I artikel 26 föreskrivs om sanktioner för överträdelser av direktivets bestämmelser. Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av nationell lagstiftning som införlivar detta direktiv och vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de genomförs. Sådana sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska föreskriva att den behöriga myndigheten får offentliggöra administrativa sanktioner som påförs för överträdelser av de bestämmelser som antas för införlivande av detta direktiv, om inte offentliggörandet allvarligt äventyrar finansmarknaderna eller åsamkar de berörda parterna oproportionell skada.
Kapitel VII Slutbestämmelser
Medlemsstaterna ska enligt artikel 27 ge kommissionen information om följande första gången senast den 18 september 2018 och därefter vartannat år:
a) betaltjänstleverantörernas efterlevnad av artiklarna 4, 5 och 6,
b) medlemsstaternas efterlevnad av kraven på att se till att jämförelsewebbplatser enligt artikel 7 existerar,
c) antal byten av betalkonto som har genomförts och andelen ansökningar om byte har fått anslag,
d) antal kreditinstitut som tillhandahåller betalkonton med grundläggande funktioner, antal sådana konton som har öppnats och andelen ansökningar om betalkonton med grundläggande funktioner som har fått avslag.
Enligt artikel 28 ska kommissionen senast den 18 september 2019 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag. I artikeln föreskrivs närmare vad rapporten ska innehålla.
Medlemsstaterna ska enligt artikel 29 senast den 18 september 2016 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. Medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna från och med den 18 september 2016 med följande undantag:
a) artikel 3 ska tillämpas från och med den 17 september 2014,
b) medlemsstaterna ska tillämpa de åtgärder som är nödvändiga för att efterleva artiklarna 4.1—4.5, 5.1, 5.2 och 5.3, 6.1 och 6.2 samt 7 senast nio månader efter ikraftträdandet av den delegerade akt som avses i artikel 3.4,
c) de medlemsstater där det på nationell nivå redan finns en motsvarighet till ett dokument med avgiftsinformation får välja att integrera det gemensamma formatet och dess gemensamma symbol senast 18 månader efter ikraftträdandet av den delegerade akt som avses i artikel 3.4,
d) de medlemsstater där det på nationell nivå redan finns en motsvarighet till en specifikation av avgifter får välja att integrera det gemensamma formatet och dess gemensamma symbol senast 18 månader efter ikraftträdandet av den delegerade akt som avses i artikel 3.4.
Enligt artikel 30 träder direktivet i kraft den 20 dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.