Regeringens proposition

1 §.Inkomstdatasystemet och dess allmänna uppbyggnad. Paragrafen innehåller bestämmelser som beskriver ändamålet med inkomstdatasystemet, dess allmänna uppbyggnad och verksamheten i anslutning till systemet. 

Enligt 1 mom. är inkomstdatasystemet ett informationssystem avsett för prestationsbetalare och uppgiftsanvändare. Systemet ska användas för att lämna inkomstuppgifter som omfattas av de i lagförslaget avsedda lagstadgade anmälnings- och uppgiftsskyldigheterna och det kan även användas för att lämna uppgifter som avses i 7 § och som omfattas av rätten till information. 

Kärnan i inkomstdatasystemet utgörs av det inkomstregister som avses i 2 mom., som innehåller uppgifter som lämnas för fullgörande av anmälnings- och uppgiftsskyldigheterna och med stöd av rätten till information. Inkomstdatasystemet innehåller också ett register med identifierings- och kontaktuppgifter vars syfte är att säkerställa riktigheten i uppgifterna. 

Utöver de register som särskilt nämns i momentet innehåller inkomstdatasystemet också andra uppgifter, såsom uppgifter om bokföringsbyråer och om andra aktörer som agerar på uppdrag av arbetsgivarna. Systemet innehåller också uppgifter som är nödvändiga för att de uppgifter som lagras i inkomstregistret ska kunna behandlas på det sätt som föreskrivs i lag samt administrativa uppgifter i anslutning till användningen och övervakningen av informationssystemet. 

I 3 mom. beskrivs hur uppgifter förmedlas via inkomstdatasystemet. Med hjälp av systemet tas uppgifter från arbetsgivare och andra prestationsbetalare emot och lagras samt förmedlas till de aktörer som har rätt till dem. I 13 § finns bestämmelser om för vilka uppdrag och till vilka aktörer uppgifter får lämnas ut. 

När det gäller inkomster som inte förs in i inkomstregistret hanteras uppgiftsanvändarnas uppgiftsbehov på samma sätt som tidigare. Detsamma gäller för de kompletterande uppgifter som avses i 7 § i lagförslaget och som frivilligt lämnas till inkomstregistret, om arbetsgivaren inte lämnar uppgifterna till inkomstregistret. I detta fall ber uppgiftsanvändarna vid behov arbetsgivaren att komplettera uppgifterna i inkomstregistret, eller så ber de att få uppgifterna av arbetsgivarna i form av löneintyg motsvarande dem som används i dag. 

Enligt 4 mom. ska uppgifter lämnas in och lämnas ut via en teknisk anslutning eller på något annat sätt på elektronisk väg. I 11 § finns bestämmelser om undantag från det elektroniska förfarandet för att lämna uppgifter. 

Uppgifter ska både tas emot och förmedlas vidare till uppgiftsanvändarna på automatiserad väg. Utlämnandet av uppgifterna sker med stöd av de bestämmelser om behandling som fastställs för inkomstdatasystemet och åtkomstprofilerna i fråga om de olika ändamålen. För varje uppgiftsanvändare fattas ett beslut om utlämnande av uppgifter, som tillämpas varje gång en uppgiftsanvändare ber om uppgifter ur inkomstdatasystemet. Inkomstdatasystemet skickar då automatiskt de uppgifter till uppgiftsanvändaren som denna har rätt att få för ett visst ändamål enligt de bestämmelser som gäller den specifika uppgiftsanvändarens rätt att få uppgifter. Även uppgiftsanvändaren ska begära uppgifter på elektronisk väg. I praktiken lämnas uppgifter ut utgående från de uppgiftsbeställningar som uppgiftsanvändarna gör. Uppgifterna kan lämnas ut via ett användargränssnitt, ett tekniskt gränssnitt mellan tjänsterna eller en nedladdningstjänst. De uppgifter som förmedlas består i regel av rådata, vilket innebär att uppgifterna lämnas ut i den form som prestationsbetalaren har lämnat in dem i till inkomstregistret. 

2 §.Förhållande till annan lagstiftning samt sekretess för uppgifter. I paragrafen föreskrivs om lagens förhållande till allmänna lagar i ämnet, vilka ska tillämpas om inte något annat föreskrivs i bestämmelserna i den föreslagna speciallagen. 

Enligt det föreslagna 1 mom. tillämpas på behandlingen av personuppgifter i inkomstdatasystemet Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, den s.k. dataskyddsförordningen. Förordningen tillämpas inte på behandling av personuppgifter som sker i anslutning till sådan verksamhet som inte omfattas av tillämpningsområdet för unionens lagstiftning. Till exempel omfattas inte den direkta beskattningen av unionslagstiftningen. 

Dessutom tillämpas allmänna nationella bestämmelser om behandling av personuppgifter på inkomstdatasystemet. Som en allmän lag finns för närvarande personuppgiftslagen (523/1999), som upphävs den 25 maj 2018. Som en allmän lag som kompletterar dataskyddsförordningen har den av justitieministeriet tillsatta arbetsgruppen för genomförande av EU:s allmänna dataskyddsförordning (TATTI) föreslagit en ny dataskyddslag. 

Enligt den dataskyddslag som föreslås av arbetsgruppen TATTI ska dataskyddsförordningen i tillämpliga delar även tillämpas på sådan behandling av personuppgifter som inte omfattas av unionslagstiftningen. Enligt förslaget kan dock något annat föreskrivas i lag. Detsamma gäller tillämpningen av den nya allmänna lagen, dvs. dataskyddslagen. I den föreslagna lagen om inkomstdatasystemet föreskrivs att dataskyddsförordningen och nationella bestämmelser om skydd för personuppgifter ska tillämpas på behandlingen av personuppgifter i inkomstdatasystemet, om inte något annat föreskrivs i lag. 

Dataskyddsförordningen ska bl.a. tillämpas på den registrerades rättigheter enligt artiklarna 12—15 och på den registeransvariges skyldigheter, med de undantag som föreskrivs senare i denna lag. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig rätt, men den ger spelrum och möjligheter att genom nationell lag föreskriva om undantag från skyldigheterna i förordningen, framför allt inom den offentliga sektorn. Det nationella spelrum som förordningen tillåter utnyttjas i 14 § 3 mom. i lagförslaget, som innehåller en bestämmelse om undantag från tillämpningen av artikel 18 i förordningen. I artikeln föreskrivs om den registrerades rätt till begränsning av behandlingen av uppgifter. 

Rättigheterna för den registrerade är till vissa delar bättre än i dataskyddsförordningen. Detta gäller rätten enligt 15 § att avgiftsfritt se uppgifter om sig själv via inkomstdatasystemets e-tjänst samt Inkomstregisterenhetens skyldighet enligt 16 § att via det allmänna datanätet tillhandahålla en detaljerad förteckning över de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret samt information om vilken bestämmelse i lag som uppgiftsskyldigheten och utlämnandet av uppgifter grundar sig på. 

Bestämmelser om behandling av personuppgifter ingår också i ett stort antal speciallagar, som gäller prestationsbetalarens skyldighet att till myndigheter och andra aktörer lämna de inkomst- och förmånsuppgifter som omfattas av inkomstdatasystemet samt dessa aktörers rätt att få uppgifterna i fråga av prestationsbetalarna. Dessa bestämmelser ska enligt den föreslagna lagen tillämpas när uppgifterna lämnas till inkomstregistret och när de förmedlas från inkomstregistret till de uppgiftsanvändare som enligt de nämnda bestämmelserna har rätt att få uppgifterna i fråga. Inkomstregisterenheten kan dessutom enligt 4 och 13 § i lagförslaget besluta om utlämnande till en uppgiftsanvändare av sådana uppgifter i inkomstregistret som uppgiftsanvändaren har rätt att få av en annan uppgiftsanvändare. 

I 2 mom. föreskrivs om offentligheten i fråga om uppgifter som förts in i inkomstregistret och andra uppgifter i inkomstdatasystemet. Uppgifter som förs in i inkomstregistret är enligt 2 mom. sekretessbelagda. Uppgifterna i inkomstregistret består av inkomstuppgifter som lämnas med stöd av prestationsbetalarnas anmälnings- och uppgiftsskyldighet, andra uppgifter som gäller prestationer samt identifieringsuppgifter som gäller prestationsbetalarna och deras arbetstagare eller andra prestationsmottagare. Utgångspunkten är att offentlighetslagen ska tillämpas i fråga om uppgifternas offentlighet i ett myndighetsförvaltat inkomstregister, om inte något annat föreskrivs i lag. Uppgifter i prestationsbetalarnas och uppgiftsanvändarnas register omfattas av olika bestämmelser om uppgifternas offentlighet och sekretess. Uppgifterna lämnas till Inkomstregisterenheten med hjälp av en enda anmälan, som täcker flera registeransvarigas behov av uppgifter. Det är inte möjligt att med stöd av olika bestämmelser om offentlighet och sekretess särskilja olika uppgifter som lämnas till inkomstregistret med en och samma anmälan. Uppgifterna är dessutom basuppgifter till sin natur (s.k. rådata), som uppgiftsanvändarna använder och bearbetar i sinsemellan mycket olika processer efter det att uppgifterna har förts in i inkomstregistret. Det kan komma in stora mängder s.k. kompletterande uppgifter från prestationsbetalarna som ska lagras i inkomstregistret, även om uppgifter om en enskild persons arbets-, tjänste- eller anställningsförhållande inte kommer att behövas eller begäras ur registret i något skede. Det är fråga om uppgifter som gäller en fysisk persons lön och andra prestationer med ett penningvärde och uppgifter i anslutning till anmälan, betalning och annan behandling av dessa, för vilka det med tanke på privatlivet och skyddet av personuppgifter kan anses motiverat att begränsa offentligheten i inkomstregistret. Framför allt ur privata arbetsgivares synvinkel är det också en fråga om konfidentialitet i fråga om uppgifter som gäller lönenivå och anställd personal. Mot bakgrund av ovanstående kan de föreslagna specialbestämmelserna om sekretess i fråga om de uppgifter som lagras i inkomstregistret anses motiverade. 

Enligt 24 § 1 mom. 23 punkten i offentlighetslagen ska bl.a. handlingar som innehåller uppgifter om en persons årsinkomster eller totala förmögenhet eller inkomster och förmögenhet som ligger till grund för stöd eller förmåner vara sekretessbelagda. Bestämmelsen innebär inte att alla enskilda uppgifter om inkomster ska vara sekretessbelagda, utan det är fråga om uppgifter som på ett mer omfattande sätt beskriver en persons ekonomiska situation i dess helhet. Med beaktande av inkomstregistrets ändamål är målet att skydda enskilda uppgifter om inkomst- och prestationsposter i registret. Hemlighållandet av uppgifterna i inkomstregistret påverkar inte möjligheterna att övervaka den offentliga maktutövningen, eftersom inkomstdatasystemet endast är ett system i vilket uppgifterna arkiveras och förmedlas vidare. Inkomstregisterenheten fattar inga enskilda förvaltningsbeslut som gäller personer. Även bestämmelserna om uppgifternas offentlighet och sekretess förblir oförändrade för prestationsbetalarna och uppgiftsanvändarna, som ska tillhandahålla uppgifterna i enlighet med den aktuella lagstiftningen. Uppgifter som gäller den ekonomiska situationen är dessutom enligt den gällande lagstiftningen huvudsakligen sekretessbelagda både hos prestationsbetalarna och uppgiftsanvändarna. Vidare är utlämnandet av uppgifter ur inkomstregistret begränsat till de ändamål som anges i 13 § i lagförslaget. 

I övrigt tillämpas offentlighetslagen på inkomstdatasystemet och på offentligheten i fråga om de uppgifter som ingår i systemet. Detta innefattar sådana uppgifter som det föreskrivs om i 9 §, såsom uppgifter i befolkningsdatasystemet och i företags- och organisationsdatasystemet samt uppgifter som gäller pensionsordningsnummer. Offentlighetslagen ska även tillämpas på de identifierings- och kontaktuppgifter som inkomsttagaren lämnar. Dessutom ska offentlighetslagen tillämpas på andra uppgifter som ingår i informationssystemet, t.ex. uppgifter om användning och övervakning av systemet. 

På inkomstdatasystemet tillämpas även i övrigt vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Utlämnandet av uppgifter ur inkomstdatasystemet begränsas dock på ett sätt som avviker från bestämmelserna i den allmänna lagen genom att uppgifterna endast får lämnas till de aktörer som anges i denna lag och för de ändamål som anges i 13 §. Av de bestämmelser i offentlighetslagen som gäller utlämnande av uppgifter tillämpas dock bestämmelserna i 11 och 12 §, 26 § 3 mom. och 29 § 1 mom. 3 punkten i offentlighetslagen på uppgifterna i inkomstdatasystemet.  

Offentlighetslagen ska tillämpas på partsoffentlighet och på en persons rätt att få information om en handling som gäller personen själv. Inkomstregisterenheten kan även lämna ut uppgifter i inkomstdatasystemet som är sekretessbelagda, bl.a. när någon ska utföra ett uppdrag för någon annan i det fall det är nödvändigt att lämna ut uppgifterna för att uppdraget ska kunna utföras. På motsvarande sätt kan Inkomstregisterenheten lämna ut uppgifter i inkomstdatasystemet till den berörda myndigheten för sökande av ändring och behandling av ett ärende som gäller klagan. I övrigt tillämpas inte bestämmelserna om utlämnande av uppgifter i offentlighetslagen. Till exempel får uppgifterna i inkomstregistret inte lämnas ut för vetenskaplig forskning eller för planerings- eller utredningsarbete som en myndighet utför på det sätt som föreskrivs i 28 § i offentlighetslagen. För dessa ändamål kan uppgifterna fås av uppgiftsanvändarna på samma sätt som tidigare. Till exempel får forskare uppgifter ur inkomstregistret av Statistikcentralen, som i likhet med andra uppgiftsanvändare kan lämna vidare uppgifter i inkomstregistret i enlighet med gällande bestämmelser om utlämnande av uppgifter. 

Offentlighetslagen ska även tillämpas när ändring söks i Inkomstregisterenhetens beslut om huruvida uppgifter får lämnas ut ur inkomstdatasystemet eller inte. Ett beslut om utlämnande av uppgifter till uppgiftsanvändarna som Inkomstregisterenheten fattar med stöd av 4 § 1 mom. kan sålunda överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen i enlighet med 33 § i offentlighetslagen. Vid sökande av ändring tillämpas vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen. 

Ett beslut som Inkomstregisterenheten med stöd av 4 § 1 mom. fattar om införande av uppgifter i inkomstregistret med stöd av lagen kan överklagas i enlighet med de allmänna lagarna, dvs. förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. 

Verksamheten i anslutning till inkomstdatasystemet bygger på automatiserad mottagning och lagring av uppgifter samt förmedling av uppgifter till uppgiftsanvändarna i enlighet med deras rätt att få uppgifter. I inkomstregistret förs automatiskt in de uppgifter som prestationsbetalarna lämnar och som Inkomstregisterenheten har beslutat ska föras in i registret, och ur registret lämnas uppgifter ut till användarna i enlighet med Inkomstregisterenhetens beslut utifrån uppgiftsanvändarens begäran. Dessa uppgifter offentliggörs på Inkomstregisterenhetens webbplats med stöd av 16 § i lagförslaget. Inkomstdatasystemets automatiska förmedlingsprocess bygger på nämnda beslut, och inga separata, enskilda beslut fattas i enskilda fall av införande och utlämnande av uppgifter. 

Om det förekommer fel och brister i informationssystemets tekniska funktion ansvarar Inkomstregisterenheten och Skatteförvaltningen för dessa med stöd av 4 § 2 mom. i lagförslaget, eftersom det hör till deras uppdrag att ansvara för datasystemets funktion och för informationssäkerheten. En prestationsbetalare, inkomsttagare eller uppgiftsanvändare som är missnöjd med hur systemet fungerar kan i sista hand dessutom alltid anföra klagan i enlighet med förvaltningslagen eller i övrigt informera laglighetsövervakaren om problemet. Inkomstregisterenheten och Skatteförvaltningen har dessutom skadeståndsansvar för sin verksamhet i enlighet med vad som föreskrivs om registeransvarigas och offentliga samfunds skadeståndsansvar i EU:s dataskyddsförordning och den nationella lagstiftningen. 

3 §.Definitioner. I paragrafen definieras begreppen prestationsbetalare, inkomsttagare och uppgiftsanvändare. 

Med prestationsbetalare avses enligt 1 punkten arbetsgivare, uppdragsgivare och andra med dessa jämförbara prestationsbetalare samt förmånsgivare som ger förmåner i annan form än pengar, t.ex. naturaförmåner. Betalningen av en prestation kan förutom på ett anställningsförhållande även grunda sig på exempelvis ett uppdragsförhållande eller någon annan typ av anställning eller på att prestationsbetalaren fungerar som ställföreträdande betalare. Paragrafens definition av begreppet prestationsbetalare motsvarar de grupper av prestationsbetalare för vilka uppgifter om gjorda betalningar förs in i inkomstregistret med stöd av 6 och 7 §. 

Med inkomsttagare avses enligt 2 punkten fysiska personer, dödsbon och juridiska personer till vilka en i lagen avsedd prestation har betalats eller förmån i annan form än pengar har getts. 

Även en juridisk person kan vara en prestationsmottagare som omfattas av inkomstregistret, om det till den juridiska personen betalas ersättningar för arbete eller bruksavgifter för vilka förskottsinnehållning ska verkställas eller källskatt tas ut enligt lagen om förskottsuppbörd på grund av att inkomsttagaren inte är registrerad i det förskottsuppbördsregister som avses i lagen om förskottsuppbörd. 

Med uppgiftsanvändare avses enligt 3 punkten myndigheter och andra aktörer som sköter offentliga uppdrag, till vilka uppgifter ur inkomstdatasystemet lämnas för de ändamål som anges i 13 §. 

Med betalningsdag avses enligt 4 punkten den dag då prestationen finns tillgänglig för inkomsttagaren, dvs. för löneinkomsternas del löntagarens s.k. avlöningsdag. I praktiken är betalningsdagen därmed i de flesta fall den dag då prestationen registreras på löntagarens bankkonto. 

4 §.Registeransvarig samt ansvar i samband med inkomstdatasystemet. Enligt 1 mom. är Inkomstregisterenheten vid Skatteförvaltningen registeransvarig för inkomstdatasystemet. Inkomstregisterenheten ska genom beslut närmare fastställa vilka uppgifter som ska föras in i inkomstregistret med stöd av 6—9 §. Inkomstregisterenheten ska även fatta beslut om vilka uppgifter ur inkomstregistret som med stöd av 13 § ska lämnas ut till de olika uppgiftsanvändarna för de ändamål som avses i paragrafen i fråga samt ansvara för förmedlingen av uppgifter från inkomstregistret till uppgiftsanvändarna. 

Inkomstregisterenheten har inte i sig rätt att bestämma om anmälningsskyldigheter som bygger på speciallagar eller om skyldigheternas innehåll, men eftersom Inkomstregisterenheten omfattas av övriga skyldigheter än de som enligt 3 mom. hör till prestationsbetalarna, omfattas Inkomstregisterenheten av den registeransvariges skyldighet att se till att de personuppgifter som behandlas i inkomstdatasystemet är nödvändiga för ändamålet med behandlingen av personuppgifterna. Enligt artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen ska personuppgifterna vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas. Onödiga personuppgifter får inte samlas in, lagras, lämnas ut eller behandlas på något annat sätt. Dessa skyldigheter kvarstår trots att uppgiftsanvändarna för egen del omfattas av motsvarande skyldigheter när de samlar in och behandlar uppgifter som de får ur inkomstregistret för skötseln av sina egna uppdrag. 

Inkomstregisterenheten ska därför i fråga om varje uppgift säkerställa att den är nödvändig för åtminstone någon användare innan uppgiften får tas emot, lagras och förmedlas vidare. 

När Inkomstregisterenheten sköter nämnda uppdrag är den för egen del tvungen att tolka bestämmelser om arbetsgivarnas och andra prestationsbetalares uppgiftsskyldighet samt bestämmelser om uppgiftsanvändarnas rätt att få uppgifter. Dessa bestämmelser bygger på ett flertal speciallagar och bestämmelser som utfärdats med stöd av dem och innehåller sällan någon detaljerad förteckning över de uppgifter som omfattas av rätten att få uppgifter. När Inkomstregisterenheten gör denna tolkning ska den i samarbete med uppgiftsanvändarna säkerställa att dessa har en på lag baserad rätt att få de införda uppgifterna för de ändamål som anges i 13 § och att uppgiftsanvändarna via inkomstregistret får de uppgifter som de har rätt till och för vilkas del de har frångått anmälningssystemet i och med att inkomstregistret togs i bruk. 

Även om datainnehållet i inkomstdatasystemet fastställs i 6—9 § ansvarar Inkomstdataenheten i egenskap av registeransvarig bl.a. för att närmare fastställa vilka enskilda uppgifter som ska föras in, för att ta emot, lagra och bevara uppgifterna, för att utplåna uppgifter ur registret, för att se till att det finns en teknisk anslutning för utlämnande av uppgifter samt för att uppgifterna i registret är användbara. Inkomstregisterenheten ansvarar också för den registrerades rätt att få tillgång till uppgifter om sig själv. 

Enligt 2 mom. ansvarar Inkomstregisterenheten tillsammans med Skatteförvaltningen för förvaltningen av informationssystemet och för inkomstdatasystemets funktion, informationssäkerhet, användbarhet, enhetlighet och skydd. 

Enligt 3 mom. ansvarar prestationsbetalarna för att de uppgifter de lämnar till inkomstregistret är riktiga och för att uppgifterna rättas. Om en felaktig uppgift i inkomstregistret beror på de uppgifter som prestationsbetalaren har lämnat ska inkomsttagaren enligt 4 mom. rikta en begäran om rättelse till prestationsbetalaren. 

En felaktig uppgift kan i undantagsfall även bero på inkomstdatasystemets tekniska funktion. I sådana fall är Inkomstregisterenheten skyldig att rätta den felaktiga uppgiften, på grundval av det ansvar som enheten enligt 2 mom. har för inkomstdatasystemets funktion. 

Inkomstregisterenheten är med stöd av offentlighetslagen och bestämmelserna om skydd av personuppgifter även skyldig att sträva efter att främja riktigheten i uppgifterna i registret. Med tanke på inkomstdatasystemets beskaffenhet kan det framför allt handla om fel av teknisk karaktär i de uppgifter som lämnats. Sådana fel kan upptäckas i inkomstdatasystemet t.ex. vid den tekniska kontrollen i samband med att uppgifterna tas emot, varvid man kontrollerar att inkomster, datum och övriga uppgifter lämnas i rätt form och enhet, eller vid en kontroll av riktigheten i de identifieringsuppgifter enligt 8 § som ingår i de lämnade uppgifterna, vilken görs med hjälp av de uppgifter som avses i 9 §. 

I mom. 5 finns en bestämmelse om att Inkomstregisterenheten i ovannämnda situationer har rätt att begära att prestationsbetalaren kontrollerar riktigheten i de uppgifter denna har lämnat. 

Det finns inte heller något hinder för att en uppgiftsanvändare som upptäcker eller bedömer att en uppgift i inkomstregistret är felaktig eller bristfällig på valfritt sätt kontaktar den prestationsbetalare som har lämnat uppgiften. Om en prestationsbetalare upptäcker ett fel eller en brist är denna skyldig att lämna en rättelseanmälan till inkomstregistret. Med tanke på riktigheten i uppgifterna i inkomstregistret är det viktigt att alla fel i inkomstregistret rättas. Åtgärden är motiverad framför allt om uppgiftsanvändaren har använt uppgifter som avviker från uppgifterna i inkomstregistret som grund för ett beslut eller en åtgärd som gäller en inkomsttagare. 

Om prestationsbetalaren inte längre existerar, t.ex. om arbetsgivaren har varit ett bolag som har avvecklats eller en förening som har avvecklats eller upplösts eller om en person som varit arbetsgivare har avlidit, finns det inte längre någon som kan ansvara för skyldigheterna enligt 3 mom. Inkomstregisterenheten kan inte påföras ansvar för att rätta eventuella fel, och enheten har inte heller i detta fall förutsättningar att ansvara för att uppgifterna är riktiga. De lagrade uppgifterna bevaras dock i inkomstregistret för senare användning. 

Att verksamhet avslutas eller avbryts påverkar inte i sig prestationsbetalarens skyldighet att rätta felaktiga uppgifter. 

Om prestationsbetalaren inte har, eller inte har kunnat, rätta uppgifterna i inkomstregistret i enlighet med inkomsttagarens krav, kan inkomsttagaren för att trygga sina rättigheter exempelvis vid inkomstbeskattningen eller behandlingen av ett förmånsärende vända sig till den berörda uppgiftsanvändaren och kräva att de inkomstuppgifter som inkomsttagaren presenterar ska ligga till grund för avgörandet av ärendet, i stället för de uppgifter som uppgiftsanvändaren har fått ur inkomstregistret. 

5 §.Inkomstregistrets ändamål. Ändamålet med inkomstregistret är att ta emot och lagra uppgifter som prestationsbetalarna har lämnat, så att de kan förmedlas till uppgiftsanvändarna för de ändamål som nämns i 13 §. 

Inkomstregistrets ändamål och Inkomstregisterenhetens främsta uppdrag är att ta emot och bevara uppgifter som lämnats till inkomstregistret samt att förmedla dem för användning i annan myndighetsverksamhet eller för skötsel av lagstadgade uppdrag. Uppgifter i inkomstregistret överlåts till uppgiftsanvändarna för de ändamål som anges i 13 §. 

6 §.Inkomstuppgifter och andra uppgifter som införs i inkomstregistret. I paragrafen föreskrivs om inkomstuppgifter och andra uppgifter som ska föras in i inkomstregistret och som prestationsbetalarna alltid är skyldiga att lämna till Inkomstregisterenheten. I paragrafen beskrivs innehållet i de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret med den noggrannhet som personuppgiftsskyddets grundrättsliga ställning kräver. Paragrafen är emellertid av central betydelse även för prestationsbetalarna och uppgiftsanvändarna, varför det har ansetts motiverat med mer detaljerade bestämmelser om de uppgifter som förs in i inkomstregistret än vad som är nödvändigt enbart för att uppnå ovannämnda mål. Paragrafen bör ge prestationsbetalarna en tillräckligt detaljerad bild av vilka anmälnings- och uppgiftsskyldigheter som de i fortsättningen är skyldiga att fullgöra genom att lämna uppgifter till inkomstregistret. Uppgiftsanvändarna har för sin del krävt att paragrafen ska innehålla tillräckligt noggranna bestämmelser om vilka uppgifter de i fortsättningen kommer att få ur registret. I detta hänseende har målet framför allt varit att se till att uppgiftsanvändarna i fortsättningen ur inkomstregistret kan få alla de uppgifter som de för närvarande får via de separata anmälningar som de kommer att frångå i och med att inkomstregistret tas i bruk. Det har inte ansetts möjligt att uppnå dessa mål med mer allmänna bestämmelser om inkomstregistrets datainnehåll än de som nu föreslås. Detaljerna i inkomstregistrets datainnehåll ska framgå av den redogörelse som ska offentliggöras med stöd av informationsskyldigheten enligt 16 § och som beskriver de uppgifter som fastställs i Inkomstregisterenhetens beslut enligt 4 § 1 mom. 

De uppgifter som avses i paragrafen ska lämnas till Inkomstregisterenheten, men själva anmälningsskyldigheten grundar sig alltid på bestämmelser om anmälningsskyldighet som gäller uppgiftsanvändarna och som finns i andra lagar eller bestämmelser på lägre nivå som utfärdats med stöd av dem. 

Det är till stor del fråga om sådana uppgifter som arbetsgivare, uppdragsgivare och andra med dem jämförbara prestationsbetalare för närvarande är skyldiga att i början av det år som följer på utbetalningsåret genom s.k. årsanmälningar lämna till Skatteförvaltningen, pensionsanstalter, försäkringsanstalter som tillhandahåller försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom och arbetslöshetsförsäkringsfonden samt därtill delvis om sådana uppgifter som ovannämnda prestationsbetalare i övrigt är skyldiga att lämna till Skatteförvaltningen utan särskild begäran. Enligt 7 § och på där närmare beskrivna grunder kan de inkomst- och avdragsuppgifter som avses i paragrafen lämnas till och föras in i inkomstregistret specificerade på en mer detaljerad nivå i fråga om de enskilda arbetstagarna än vad som krävs av prestationsbetalaren enbart utifrån de bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldigheter som avses paragrafen. 

Ibruktagandet av inkomstdatasystemet påverkar prestationsbetalarnas anmälningsskyldighet i fråga om de i paragrafen nämnda uppgifterna på så sätt att uppgifterna i fortsättningen endast behöver lämnas till inkomstregistret. I 24 § föreskrivs uttryckligen att prestationsbetalare inte är skyldiga att till uppgiftsanvändare lämna sådana i paragrafen avsedda uppgifter som har förts in i inkomstregistret på något annat sätt än det som föreskrivs i denna lag. Uppgiftsanvändare har emellertid rätt att av prestationsbetalare begära uppgifter som saknas i inkomstregistret eller utredningar som kompletterar uppgifterna i inkomstregistret i enlighet med vad som föreskrivs om anmälnings- och uppgiftsskyldigheten någon annanstans i lag. Däremot påverkar ibruktagandet av inkomstdataregistret inte prestationsbetalarnas skyldighet att fullgöra en anmälningsskyldighet enligt någon annan lag i fråga om sådana uppgifter som inte omfattas av paragrafens tillämpningsområde och som uppgiftsanvändarna därmed inte kan få ur inkomstregistret. Prestationsbetalaren är även i fortsättningen skyldig att fullgöra andra anmälningsskyldigheter än de som avses i paragrafen på det sätt som föreskrivs i någon annan i lag. 

I 2 mom. föreskrivs om vilka uppgifter som arbetsgivare, uppdragsgivare och andra med dem jämförbara prestationsbetalare och givare av förmåner i annan form än pengar är skyldiga att lämna till inkomstregistret med stöd av bestämmelserna om anmälnings- och uppgiftsskyldighet i anslutning till beskattningen. I momentet föreskrivs om sådana uppgifter som för närvarande ska lämnas till Skatteförvaltningen genom en s.k. årsanmälan för arbetsgivare eller prestationsbetalare enligt vissa bestämmelser i 3 kap. 15—17 § i lagen om beskattningsförfarande. För Skatteförvaltningens del ingår i de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret även uppgifter som omfattas av en utländsk arbetsgivares skyldighet att lämna uppgifter enligt 15 a § i lagen om beskattningsförfarande och uppgifter om arbetsgivarprestationer som ska lämnas med en skattedeklaration enligt 16 § och 29 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Ovannämnda deklarationer som för närvarande lämnas direkt till Skatteförvaltningen tas ur bruk fr.o.m. den tidpunkt och till den del Skatteförvaltningen i fortsättningen får de uppgifter som den behöver ur inkomstregistret. 

Följande årsanmälningar och andra separata anmälningar som arbetsgivare, uppdragsgivare och andra med dem jämförbara prestationsbetalare för närvarande ska lämna till Skatteförvaltningen tas ur bruk i och med inkomstregistret: 

- arbetsgivarens eller prestationsbetalarens årsanmälan (7801r) 

- årsanmälan, prestationer som utbetalts till begränsat skattskyldiga (7809), i fråga om de prestationsslag som börjar på A och R och som beskrivs närmare i anmälan 

- anmälan om att förskottsinnehållning verkställs i Finland då arbetet utförs i ett annat nordiskt land, dvs. blankett NT1 (6134a) 

- anmälan om att förskottsinnehållning inte verkställs i Finland – arbete utomlands, dvs. blankett NT2 (5052a) 

- anmälan om lön utan förskottsinnehållning p.g.a. sexmånadersregeln eller skatteavtal (5053a) 

- anmälan om uthyrd arbetstagare, med arbetsgivare och lönebetalare utomlands (6147a) 

- den skattedeklaration för arbetsgivarprestationer som ska lämnas in för varje skatteperiod. 

Enligt 1 punkten är sådana uppgifter som ska föras in i inkomstregistret löner, naturaförmåner, arvoden, pris och andra skattepliktiga förmåner samt uppgifter om skattepliktiga kapitalinkomster som har samband med dessa. Som ett komplement till 1 mom. innehåller 2 punkten en separat bestämmelse om att uppgifter om sjöarbetsinkomster, utlandsarbetsinkomster, arvoden till idrottsutövare och företagares löneinkomster ska föras in i inkomstregistret. Punkterna innehåller de centrala bestämmelserna om den anmälningsskyldighet som arbetsgivarna ska fullgöra via inkomstregistret, och de omfattar merparten av de inkomstposter som avses i 15 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarandet och som arbetsgivarna för närvarande är skyldiga att anmäla till Skatteförvaltningen genom en sådan årsanmälan som nämns ovan. Uppgifter som enligt 1 punkten ska föras in i inkomstregistret är t.ex. alla löneinkomster som betalats till arbetstagaren och olika naturaförmåner som arbetstagaren fått i anslutning till löneinkomsterna, såsom bil-, bostads-, telefon- och kostförmåner. Dessutom ska det enligt 1 punkten i inkomstregistret föras in uppgifter om vissa skattepliktiga kapitalinkomster som har samband med de prestationer som anges i punkten, t.ex. ränta på lönefordringar. 

Uppgifter som enligt 3 punkten ska föras in är uppgifter om anställningsoptioner och aktiepremier och om fondandelar från personalfonder. Enligt 4 punkten ska uppgifter föras in om vinstutdelning som grundar sig på arbetsinsats och om motsvarande överskott som betalats av andelslag. 

Enligt 5 punkten ska det föras in uppgifter om ersättningar i annan form än lön som betalats för ett arbete, ett uppdrag eller en tjänst, det vill säga s.k. ersättning för arbete, om inkomsttagaren inte har förts in i det förskottsuppbördsregister som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd och prestationsbetalaren därför är skyldig att verkställa förskottsinnehållning på prestationen. Punkten omfattar därmed en mycket liten del av ersättningarna för arbete, dvs. dem om vilka man för närvarande måste lämna uppgifter till Skatteförvaltningen med stöd av 15 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande. 

Enligt 6 punkten ska uppgifter om pensioner som betalats av arbetsgivarna föras in i inkomstsystemet. Dessa pensioner betalas i praktiken ut via samma löneutbetalningssystem som de som arbetsgivaren använder för att betala ut lön till arbetstagarna. Arbetsgivarna och bokföringsbyråerna har därför önskat att uppgifterna om dessa pensionsutbetalningar ska kunna lämnas till inkomstregistret tillsammans med uppgifterna om löner som arbetsgivaren har betalat och att detta ska ske fr.o.m. samma tidpunkt. Räkenskapsbyråerna har framhållit att det i praktiken skulle vara mycket arbetskrävande och besvärligt att under 2019 ta bort uppgifter om enskilda pensioner från det lönematerial som ska anmälas. Därför har man ansett det motiverat att föreskriva att pensioner som betalats på detta sätt ska anmälas till inkomstregistret enligt en annan tidtabell än den som gäller för pensioner som betalats av andra betalare, där meningen är att anmälningsförfarandet börjar tillämpas först i början av 2020. Syftet med punkten är att göra det möjligt att lagra uppgifter, och meningen är inte att med stöd av punkten skapa en mer omfattande skyldighet att lämna uppgifter om pensioner till inkomstregistret. Punkten gäller därför inte t.ex. pensioner som betalas av arbetsgivarens pensionskassa eller pensionsstiftelse, vilka vanligen betalas på något annat sätt än via arbetsgivarens löneutbetalningssystem. 

Enligt 7 punkten ska det föras in uppgifter om löner som betalats av en ställföreträdande betalare, om prestationer som betalats såsom lönegaranti och om kompletteringsdagpenning som betalats av en sjukkassa. Enligt 8 punkten ska det föras in uppgifter om ersättning för upphovsrätt eller patenträtt och om andra bruksavgifter som är förvärvs- eller kapitalinkomster. 

Enligt 9 punkten ska uppgifter om olika kostnadsersättningar, som behövs vid verkställandet av beskattningen och skattekontrollen, föras in i inkomstregistret. Uppgifterna ska lämnas och föras in på motsvarande sätt som i fråga om den nuvarande anmälningsskyldigheten i samband med beskattningen, vilket innebär att uppgifterna alltid ska lämnas in när det är fråga om skattepliktiga kostnadsersättningar. Skattefria kostnadsersättningar anmäls endast när det är fråga om dagtraktamente, måltidsersättning, kilometerersättning eller någon annan situation som avses i Skatteförvaltningens beslut om allmän uppgiftsskyldighet. 

Enligt 10 punkten ska det föras in uppgifter från en utländsk arbetsgivare eller från en i enlighet med 8 § i lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) utsedd företrädare om sådana löner som avses i 10 § 4 c-punkten i inkomstskattelagen, om ett internationellt avtal inte hindrar att skatt uppbärs på lönen, och om andra löner när löntagaren fortgående vistas i Finland över sex månader. Uppgifterna ska lämnas av den utsedda företrädaren i de situationer som avses i 15 a § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Dessutom ska uppgifter om den utsedda företrädaren lämnas in. 

Enligt 11 punkten ska det föras in sådana uppgifter om arbetsinkomster som inte utgör grund för sjukförsäkringens dagpenningspremie med stöd av 11 kap. 2 § 4 mom. i sjukförsäkringslagen och som behövs för fastställande av den försäkrades sjukförsäkringspremie. Sådana poster som ska anmälas separat från övriga inkomster är t.ex. skattepliktig personalförmån och förmån som uppkommit genom rätten att på grundval av ett arbetsförhållande teckna aktier eller andelar i ett företag till lägre pris än det gängse, föreläsnings- och föredragsarvoden samt mötesarvoden som inte grundar sig på arbetsavtals- eller tjänsteförhållande och vissa poster som betalats i form av vinstpremie. 

Enligt 12 punkten ska det föras in uppgifter om förskottsinnehållning samt om källskatt och den försäkrades sjukförsäkringspremie som tagits ut. I fortsättningen sammanställer Skatteförvaltningen uppgifter om det totala beloppet av en enskild inkomsttagares förskottsinnehållning, källskatt och den försäkrades sjukförsäkringspremie, vilka motsvarar de uppgifter som för närvarande ska lämnas med en skattedeklaration enligt 16 § och 29 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, varför en separat skattedeklaration inte längre kommer att behöva lämnas för dessa. Prestationsbetalaren behöver inte heller längre sammanställa separata uppgifter om förskottsinnehållningens och källskattens totala belopp utöver de specificerade uppgifter som lämnas till inkomstregistret, utan Skatteförvaltningen räknar ut de totala beloppen utifrån de specificerade inkomstuppgifter som lämnas till inkomstregistret. Dessutom används de uppgifter som avses i punkten exempelvis vid verkställandet av inkomsttagarens beskattning och vid internationellt informationsutbyte som gäller beskattning. 

Enligt 13 punkten ska det föras in sådana uppgifter som behövs för fastställande av sjukförsäkringspremien för en arbetstagare som sänts utomlands. Grunden för fastställandet av den försäkrades sjukförsäkringspremie är försäkringslönen enligt arbetspensionslagarna, när den har fastställts. Uppgifter om försäkringslön ska alltid lämnas när försäkringslön har fastställts för en arbetstagare till följd av arbete utomlands. I praktiken fastställs dock försäkringslönen ofta till ett belopp som motsvarar det förskottsinnehållningspliktiga lönebeloppet, varvid även den uppgift som behövs för att fastställa sjukförsäkringspremien motsvarar det förskottsinnehållningspliktiga lönebeloppet. 

Enligt 14 punkten ska det föras in uppgifter om de avgifter som kommunen och samkommunen tagit ut på förtroendevaldas mötesarvoden. Kommunen och samkommunen ska lämna in uppgifter om förtroendepersonavgifter som tagits ut på arvoden som betalats till personer som valts till kommunala förtroendeuppdrag. Det är huvudsakligen fråga om förtroendepersonavgifter som betalas till politiska partier på basis av medlemskap i partiet, och uppgifterna behövs vid verkställandet av beskattningen eftersom det är fråga om utgifter som är avdragbara i beskattningen. De uppgifter som förs in i inkomstregistret innehåller dock inga känsliga uppgifter, eftersom uppgifterna förs in i inkomstregistret på ett sådant sätt att det inte framgår vem som tar emot förtroendepersonavgiften. Partierna lämnar också i fortsättningen uppgifter om de förtroendepersonavgifter som en person själv betalat direkt till Skatteförvaltningen, varför uppgifterna inte förmedlas till inkomstregistret. 

Uppgifter som ska föras in med stöd av 15 punkten är uppgifter om arbetspensionsförsäkringspremier och arbetslöshetsförsäkringspremier som tagits ut av prestationsbetalaren och som är avdragbara i arbetstagarens beskattning. Med stöd av punkten ska det även föras in uppgifter om premier för kollektivt tilläggspensionsskydd som tagits ut av arbetstagaren och om avgifter som arbetsgivaren betalat för ett sådant tilläggspensionsskydd. Med stöd av punkten ska det dessutom föras in uppgifter om premier för en frivillig individuell pensionsförsäkring som arbetsgivaren tecknat för arbetstagaren. I de fall dessa prestationer ska anses utgöra lön grundar sig anmälningsskyldigheten dock på 1 punkten. 

Enligt 16 punkten ska det föras in uppgifter om grundlösa förmåner som betalats till inkomsttagaren och uppgifter om belopp som återkrävts av prestationer som betalats till inkomsttagaren. Enligt punkten ska det i inkomstregistret t.ex. föras in uppgifter om en för stor prestation som felaktigt har betalats till arbetstagaren, dvs. en grundlös förmån, i de fall prestationen inte rättas vid följande lönebetalning genom att den dras av från bruttolönen som en förskottslön som tidigare betalats till arbetstagaren eller som någon motsvarande förskottsprestation. I fråga om grundlösa förmåner gäller punkten därmed endast situationer där ett för stort belopp har betalats och där prestationsbetalaren senare av inkomsttagaren separat återkärver det felaktigt betalda beloppet. I de fall där den för stora prestationen rättas vid följande lönebetalning genom att förskottslön eller motsvarande prestation dras av från bruttolönen rättas uppgifterna i inkomstregistret på så sätt att man i fråga om den senare betalda prestationen till inkomstregistret endast anmäler det bruttobelopp som de facto har betalats till inkomsttagaren och som har minskats med förskottsprestationen. 

Enligt 17 punkten ska det föras in vissa uppgifter som en utländsk arbetsgivare eller en enligt 8 § i lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) utsedd företrädare ska lämna om hyrda arbetstagare. En utländsk arbetsgivare som för arbete i Finland hyr ut en arbetstagare från utlandet till en aktör i Finland som låter utföra arbetet ska lämna uppgifter om den hyrda arbetstagaren och om den som låter utföra arbetet, om ett internationellt skatteavtal inte hindrar att skatt tas ut på arbetstagarens lön. Uppgifterna ska lämnas av den utsedda företrädaren i de situationer som avses i 15 a § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarande. Dessutom ska uppgifter om den utsedda företrädaren lämnas in. Anmälan från den aktör i Finland som låter utföra arbetet ska inte lämnas via inkomstregistret, eftersom denna anmälan inte har något att göra med löneutbetalningen. 

Enligt 18 punkten ska sådana uppgifter föras in som anges i 39 § i förordningen om förskottsuppbörd och som omfattas av det nordiska s.k. TREKK-avtalet. Vid sådant arbete inom Norden där förskottsinnehållningen verkställs i Finland ska arbetsgivaren till Skatteförvaltningen lämna in NT1-uppgifter om en arbetstagare som arbetar i ett annat nordiskt land. På motsvarande sätt ska det vid arbete inom Norden där förskottsinnehållningen inte verkställs i Finland antingen med stöd av inkomstskattelagens 77 §, som gäller utlandsarbetsinkomst, eller på grund av skatteavtalet med blankett NT2 lämnas in uppgifter om att förskottsinnehållningen inte verkställs. 

Uppgifter som ska föras in med stöd av 19 punkten är vissa uppgifter om utlandstjänstgöring och om vistelse i Finland under utlandstjänstgöringen, när arbetsgivaren inte har verkställt förskottsinnehållning på lönen med stöd av inkomstskattelagens 77 §, som gäller utlandsarbetsinkomst. Om en arbetsgivare bedömer att den s.k. sexmånadersregeln som avses i 77 § i inkomstskattelagen är tillämplig på en arbetstagare som arbetar utomlands och därför inte verkställer egentlig förskottsinnehållning i Finland, ska arbetsgivaren lämna in NT2-uppgifter till Skatteförvaltningen oberoende av i vilket land arbetstagaren arbetar. 

För närvarande ska utöver blankett NT2 även Arbetsgivarens anmälan om utlandslön (blankett 5053) lämnas in till Skatteförvaltningen med en pappersblankett senast före slutet av januari det år som följer på skatteåret. I och med inkomstregistret slopas denna anmälningsskyldighet. Vistelser i Finland ska dock fortfarande anmälas. När lönen betalas ut vet man vanligen ännu inte under vilka perioder en arbetstagare har vistats i Finland, utan arbetstagaren kan anmäla dem till arbetsgivaren i efterhand. Vistelser i Finland ska anmälas till inkomstregistret senast före utgången av januari det år som följer på betalningsåret. 

Uppgifter som ska lämnas med stöd av 17—19 punkterna är huvudsakligen uppgifter som behövs för skattekontrollen och informationsutbyte i enlighet med det nordiska TREKK-avtalet, och de lämnas för närvarande till Skatteförvaltningen med egna, separata anmälningar. För prestationsbetalarna skulle det emellertid vara mera överskådligt om olika anmälningar som gäller löneutbetalningar och anställningsförhållanden kunde lämnas via samma kanal på ett så heltäckande sätt som möjligt. Därför är det motiverat att inkludera även dessa uppgifter i de uppgifter som ska lämnas via inkomstregistret, varvid de separata anmälningarna direkt till Skatteförvaltningen tas ur bruk från den tidpunkt då motsvarande uppgifter kan fås ur inkomstregistret. 

Enligt 20 punkten ska det föras in uppgifter från arbetsgivaren om de löner som betalats av en ställföreträdande betalare och på vilka arbetsgivaren är skyldig att betala den sjukförsäkringsavgift som avses i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Enligt 21 punkten ska det i sin tur föras in uppgifter om det sammanlagda beloppet av den i lagen om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift avsedda sjukförsäkringsavgiften, som arbetsgivaren ska betala på grundval av det sammanlagda beloppet av de löner som betalas till arbetstagarna, och avdragen från sjukförsäkringsavgiften. De senare uppgifterna ersätter uppgifterna om totalbeloppet av arbetsgivarens sjukförsäkringsavgift som för närvarande ska lämnas med en skattedeklaration enligt 16 § och 29 § 3 mom. i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, varvid alla uppgifter om arbetsgivarprestationer på skattedeklarationen kan ersättas med de uppgifter som förs in i inkomstregistret. 

Ovannämnda uppgifter som ska föras in i inkomstregistret för att användas vid beskattningen täcker en betydande del av de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret i fråga om löneinkomster och andra motsvarande inkomster. Uppgifterna kan förutom av Skatteförvaltningen användas av alla andra uppgiftsanvändare som avses i 13 §, till den del dessa har rätt att få uppgifterna i fråga av prestationsbetalaren eller av en annan uppgiftsanvändare. Samma uppgift behöver föras in i inkomstregistret endast en gång för att tillgodose rätten för alla uppgiftsanvändare som anges i 13 § att få uppgifter i enlighet med vad som föreskrivs i någon annan lag. 

I 3 mom. föreskrivs om vilka uppgifter som arbetsgivare, uppdragsgivare och andra med dem jämförbara prestationsbetalare samt givare av förmåner i annan form än pengar är skyldiga att lämna till inkomstregistret, eftersom uppgifterna behövs av pensionsanstalterna, arbetslöshetsförsäkringsfonden och de försäkringsanstalter som tillhandahåller försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom, med stöd av bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i lagstiftning som gäller dem. De uppgifter som avses i momentet gör det möjligt att med uppgifterna i inkomstregistret ersätta de ovannämnda årsanmälningar som prestationsbetalarna för närvarande ska lämna till pensionsanstalterna, arbetslöshetsförsäkringsfonden och de försäkringsanstalter som tillhandahåller försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Årsanmälningarna kommer att tas ur bruk fr.o.m. den tidpunkt då de uppgifter som ovannämnda aktörer behöver finns tillgängliga i inkomstregistret, med beaktande av att ikraftträdandebestämmelsen i 25 § innebär att de försäkringsanstalter som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar kan få uppgifter ur inkomstregistret först fr.o.m. den 1 januari 2020. 

Uppgifter som ska föras in med stöd av 3 mom. 1 punkten är de uppgifter om arbetsinkomst som avses i arbetspensionslagarna, med undantag för arbetsinkomst enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. Enligt punkten ska även det pensionsordningsnummer som pensionsanstalten ger föras in, eftersom det behövs för att anställningsförhållandet och lönesumman ska kunna hänföras till rätt pensionsanstalt och arbetspensionsförsäkring. Dessutom ska de uppgifter om tjänstgöringstider som avses i 153 § i pensionslagen för den offentliga sektorn och den uppgift om när anställningsförhållandet upphör som behövs för verkställigheten av ålderspension enligt arbetspensionslagarna föras in, när anställningsförhållandet upphör med anledning av att arbetstagaren går i ålderspension. En förutsättning för ålderspension är att anställningsförhållandet upphör, och beviljandet av pensionen påskyndas om datumet anges. Med tjänstgöringstider enligt 153 § i pensionslagen för den offentliga sektorn avses bl.a. datum för inledande och avslutande av en anställning. 

De arbetspensionslagar som räknas upp i den i punkten nämnda 3 § i lagen om pension för arbetstagare är lagen om pension för arbetstagare, lagen om sjömanspensioner, lagen om pension för företagare, lagen om pension för lantbruksföretagare, pensionslagen för den offentliga sektorn, lagen om ortodoxa kyrkan (985/2006), pensionsstadgan enligt 11 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Finlands Bank (214/1998) och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner (ÅFS 54/2007). Om det är oklart vilka inkomster som ska betraktas som arbetsinkomster som utgör grund för pensionen avgörs frågan liksom tidigare vid verkställigheten av arbetspensionsskyddet i enlighet med arbetspensionslagarna. 

Enligt 3 mom. 2 punkten ska de uppgifter om arbetsinkomst föras in som avses i 81 § och 168 § 2 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, vilka behövs för att fastställa arbetsgivarens försäkringsavgift för försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Enligt punkten ska det även föras in uppgifter om försäkringsnumret och bolaget när det gäller försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom, om arbetsgivaren samtidigt har flera gällande försäkringar. I dessa fall behövs försäkringsnumret och bolagsbeteckningen för att anställningsförhållandet och lönesumman ska kunna hänföras till rätt försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Dessutom ska det enligt 3 punkten föras in uppgifter om arbetstagarens yrkeskategori, som behövs för bestämmande av ovannämnda försäkringspremie. 

Enligt 4 punkten ska de uppgifter om grunden för löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie föras in som avses i 19 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998). Dessa uppgifter behövs vid fastställandet av arbetslöshetsförsäkringspremien. Enligt 5 punkten ska det dessutom föras in uppgifter om huruvida prestationsmottagaren är delägare i enlighet med lagen om utkomstskydd för arbetslösa, vilka behövs vid fastställandet av försäkringspremien i fråga. 

Enligt 6 punkten ska det föras in uppgifter från arbetsgivaren om de löner som betalats av en ställföreträdande betalare och på vilka arbetsgivaren enligt de lagar som nämns i 1—5 punkten är skyldig att betala arbetsgivarens andra än i 2 mom. avsedda socialförsäkringsavgifter. Med andra socialförsäkringsavgifter avses här arbetsgivarens avgifter för pensionsförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringar och försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. 

De uppgifter som stora arbetsgivare och arbetsgivare med verksamhet i flera branscher ska lämna om utbetalda löner kan vara mycket omfattande, medan uppgifterna för mindre arbetsgivare normalt sett är relativt begränsade. Exemplen nedan beskriver det senare fallet. 

Exempel 1 

Småarbetsgivare som endast betalar penninglön till arbetstagare som ska pensions-, olycksfalls- och arbetslöshetsförsäkras, ska lämna följande uppgifter till inkomstregistret: 

- typ av åtgärd: ny anmälan 

- betalarens personbeteckning eller FO-nummer 

- inkomsttagarens personbeteckning eller FO-nummer 

- lönebetalningsperiod 

- betalningsdag (den dag då prestationen finns tillgänglig för inkomsttagaren) 

- det totala lönebeloppet i euro 

- förskottsinnehållning 

- arbetstagarens pensionsförsäkringspremie  

- arbetstagarens arbetslöshetsförsäkringspremie 

- arbetstagarens yrkesklass 

- information om arbetspensionsförsäkringen, t.ex. arbetstagarens eller företagarens arbetspensionsförsäkring 

- pensionsanstaltens bolagsbeteckning och pensionsordningsnumret 

- kontaktuppgifter för kontaktpersonen 

Om arbetsgivaren inte har en gällande pensionsförsäkring utan är en s.k. tillfällig arbetsgivare, ska prestationsbetalaren även uppge sina egna kontaktuppgifter. 

Enligt 13 § i förordningen on förskottsuppbörd behöver hushållen inte heller i fortsättningen verkställa någon förskottsinnehållning, om den totala lön som betalats till en arbetstagare under kalenderåret är högst 1 500 euro. Om förskottsinnehållning trots detta har verkställts ska den verkställda förskottsinnehållningen alltid anmälas till inkomstregistret. Den egentliga anmälan om lön som betalats ska dock alltid lämnas in utan nedre gräns i euro. 

Exempel 2 

Om arbetsgivaren utöver den penninglön som betalas i exempel 1 ger arbetstagaren telefon- och kostförmån som naturaförmån och därtill betalar skattefria kostnadsersättningar, ska följande uppgifter lämnas utöver dem som anges ovan: 

- naturaförmånerna i euro totalt 

- typen av naturaförmån: telefon, kost 

- den skattefria kilometerersättningen i euro totalt 

- antalet kilometer 

- det skattefria dagtraktamentet i euro totalt 

- typen av dagtraktamente: heldagtraktamente, partiellt dagtraktamente, utlandsdagtraktamente eller måltidsersättning. 

Enligt 4 mom. ska det i fråga om prestationsbetalare som antecknats i det arbetsgivarregister som avses i 31 § i lagen om förskottsuppbörd även föras in uppgifter om att det under en kalendermånad inte har skett några sådana transaktioner om vilka det med stöd av 2 och 3 mom. ska föras in uppgifter. Meningen är att inlämnandet av uppgifter till inkomstregistret ska följas upp på maskinell väg, och det förväntas att alla arbetsgivare som antecknats i ovannämnda register ska lämna in minst en anmälan till inkomstregistret varje kalendermånad. För att det inte ska skickas ogrundade påminnelser till arbetsgivaren om att lämna in uppgifter som saknas i inkomstregistret och för att Skatteförvaltningen inte ska påföra ogrundade påföljdsavgifter p.g.a. att uppgifter saknas, ska det i inkomstregistret också finnas en uppgift om att det under en kalendermånad inte har skett några transaktioner som ska anmälas. Den uppgift som ska föras in motsvarar till sin karaktär den anmälan om avbrott i verksamheten som avses i 23 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Uppgiften behövs även av vissa andra uppgiftsanvändare än Skatteförvaltningen, bl.a. pensionsanstalterna och arbetslöshetsförsäkringsfonden, för att undvika motsvarande ogrundade påminnelser. 

7 §.Kompletterande uppgifter som införs i inkomstregistret. I paragrafen föreskrivs att det i inkomstregistret ska föras in sådana uppgifter om arbetsavtals-, tjänste-, tjänstgörings- eller uppdragsförhållandet som kompletterar de uppgifter som avses i 6 § och som behövs för skötseln av uppgiftsanvändarnas i 13 § nämnda lagstadgade uppdrag. Med stöd av paragrafen kan det i inkomstregistret således föras in bl.a. sådana uppgifter som behövs när förmåner beviljas och klientavgifter bestäms och som inte ingår i de uppgifter som anges i 6 §. Till skillnad från uppgifterna i 6 § omfattas dessa uppgifter för närvarande inte av anmälningsskyldigheten på eget initiativ. Med stöd av paragrafen kan prestationsbetalaren i fortsättningen lämna in även dessa uppgifter med en enda anmälan som täcker behoven hos alla uppgiftsanvändare som avses i 13 §. Uppgifternas noggrannhet fastställs i paragrafen enligt de principer som det redogjorts för i 6 §. Användare av de uppgifter som avses i paragrafen är Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassorna, försäkringsbolagen, pensionsanstalterna, Pensionsskyddscentralen, Skatteförvaltningen, kommunerna, Utbildningsfonden, arbetarskyddsmyndigheterna, Statistikcentralen, lönegarantimyndigheten samt NTM-centralernas och TE-byråernas utvecklings- och förvaltningscenter. 

Enligt paragrafens inledande mening är det fråga om uppgifter som behövs för skötseln av uppgiftsanvändarnas uppdrag enligt 13 §. De speciallagar som avses i 13 § innehåller bestämmelser på olika nivåer om huruvida de uppgifter som ska lämnas med stöd av lagarna måste vara behövliga eller nödvändiga för uppgiftsanvändaren. Vissa av de speciallagar som avses i 13 § har redan varit i kraft under en lång tid, och i många av dessa lagar finns det endast bestämmelser om att uppgifterna ska vara behövliga för skötseln av uppgiftsanvändarens uppdrag. Eftersom det i denna paragraf inte i sig föreskrivs om uppgiftsanvändarnas rätt att få uppgifter har det inte ansetts möjligt att ställa några strängare krav på uppgifternas behövlighet eller nödvändighet än de som finns i de speciallagar som rätten att få uppgifter grundar sig på. 

De uppgifter som avses i paragrafen kompletterar uppgifterna enligt 6 § på två sätt. För det första eftersom noggrannheten i fråga om de uppgifter som enligt 6 § ska lämnas för verkställandet av beskattningen, verkställigheten av arbetspensionsskyddet och fastställandet av försäkringsavgiften för försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom och av arbetslöshetsförsäkringspremien inte till alla delar är tillräcklig för andra uppgiftsanvändare som avses i 13 §. Därför gör 7 § det möjligt för prestationsbetalarna att lämna mer specificerade inkomstuppgifter än de är skyldiga att göra när de lämnar in de uppgifter som avses i 6 §. Det handlar exempelvis om att man för ovannämnda ändamål oftast kan anmäla ett enda sammanräknat belopp för löneinkomsten, vilket dock som sådant inte är tillräckligt t.ex. i många situationer där förmåner behandlas. Vid förmånsbehandling kan det behövas specificerade uppgifter om exempelvis föreläsningsarvoden, semesterpenningar, olika miljötillägg, övertidsersättningar och arbetstidsutjämningsersättningar som betalats till inkomsttagaren och som alla ingår i det totala lönebelopp som ska anmälas enligt 6 §. Med stöd av paragrafen kan prestationsbetalaren lämna specificerade uppgifter om sådana poster som behövs vid förmånsbehandling eller fastställande av klientavgifter, varvid även de uppgifter om det totala lönebeloppet som behövs enligt 6 § fås genom att de specificerade uppgifterna räknas ihop. 

För det andra behövs det vid förmånsbehandling även uppgifter som helt saknas bland de uppgifter som ska lämnas enligt 6 §. Sådana uppgifter är t.ex. uppgifter som gäller frånvaro från arbetet samt vissa uppgifter om anställningsförhållandets karaktär, såsom uppgifter om anställningens längd, avlöningsform, deltidsanställning, avtalad veckoarbetstid och kollektivavtal som ska tillämpas. Med stöd av paragrafen kan prestationsbetalaren även lämna dessa uppgifter som kompletterar uppgifterna i 6 § till inkomstregistret, för att användas vid bl.a. förmånsbehandling och fastställande av klientavgifter. De uppgifter som avses i paragrafen omfattar inte s.k. känsliga uppgifter, såsom uppgifter som beskriver hälsotillståndet. 

Med stöd av paragrafen fastställer Inkomstregisterenheten närmare vilka uppgifter som ska föras in i inkomstregistret i samarbete med de uppgiftsanvändare som avses i 13 §. Enligt 4 § 1 mom. har Inkomstregisterenheten emellertid ansvaret och beslutanderätten i fråga om vilka uppgifter som ska föras in i registret med stöd av paragrafen. Paragrafen innehåller en uttömmande förteckning över vilka typer av uppgifter som med stöd av paragrafen kan föras in i registret. 

Enligt 1 punkten ska det i inkomstregistret föras in uppgifter om anställningsförhållandets typ och längd och orsaken till att det upphört. Med anställningsförhållandets typ avses uppgifter om huruvida arbetsavtal är i kraft tills vidare eller tidsbestämt. Orsaken till att ett anställningsförhållande har upphört ska inte anges så specifikt att känsliga uppgifter framgår. 

Enligt 2 punkten ska det föras in uppgifter om inkomstslag som betalats till inkomsttagaren samt arbetstidsersättningar och ersättningar i exceptionella situationer. I praktiken är det fråga om mer detaljerade specificeringar av vilken typ av poster den betalda penninglönen består av. Inkomstslagen är t.ex. mötesarvode, föreläsningsarvode, provisionslön, ackordslön och resultatpremie. Med arbetstidsersättningar och ersättningar i exceptionella situationer avses t.ex. kvällsskiftstillägg, lördagstillägg, söndagstillägg, miljötillägg, ersättning för nödarbete, arbetstidsutjämningsersättning, deltidslön för sjukdomstid och beredskapsersättning. 

Enligt 3 punkten ska det föras in uppgifter om avlöningsformen, med vilket avses period-, tim- och ackordslön. 

Enligt 4 punkten ska det föras in uppgifter om den tidpunkt när inkomstposterna har intjänats, dvs. uppgifter om när det arbete som utgör grund för prestationen har utförts eller vilken tid t.ex. semesterersättning eller bonuslön hänför sig till. Enligt 5 punkten ska det föras in uppgifter om huruvida prestationen är av engångsnatur. 

Enligt 6 punkten ska det föras in uppgifter om beloppet av den lön som ska betalas ut till löntagaren efter avdragen, dvs. den s.k. nettolönen, och enligt 7 punkten uppgifter om det kollektivavtal som ska tillämpas på anställningsförhållandet. 

Enligt 8 punkten ska det föras in uppgifter om huruvida det är fråga om deltidsanställning samt den avtalade veckoarbetstiden. Uppgiften om deltidsanställningen ska anges i procent, vilket innebär att deltidsanställningens andel av en normal arbetstid i den aktuella branschen ska anges i procent. 

Enligt 9 punkten ska det föras in uppgifter om avlönad eller oavlönad frånvaro. De uppgifter som ska föras in är tidsperioden för frånvaron, uppgifter om fortsatt frånvaro och orsaken till frånvaron. Uppgifterna ska inte anges så specifikt att sådana uppgifter framgår som hör till de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i dataskyddsförordningen. 

Enligt 10 punkten ska det föras in uppgifter om intyg som gäller inkomsttagarens sociala trygghet, dvs. i praktiken uppgifter om det s.k. A1-intyget eller något annat motsvarande intyg. 

Enligt 11 punkten ska det föras in uppgifter om försäkringsnumret och bolagsbeteckningen när det gäller försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom. Uppgifterna är kompletterande i det fall arbetsgivaren har endast en sådan giltig försäkring. Om arbetsgivaren samtidigt har flera giltiga försäkringar ska uppgifterna i fråga lämnas med stöd av 6 § 3 mom. 2 punkten. 

Enligt 12 punkten ska det föras in uppgifter om att löneutbetalningen gäller sysselsättning som skett genom statliga sysselsättningsanslag, dvs. exempelvis lönesubventioner och startpengar. 

Enligt 13 punkten ska det föras in information om att prestationen betalats i annan form än pengar exempelvis när en arbetstagare av arbetsgivaren endast har fått ersättning för arbetet i form av naturaförmån. 

Enligt 14 punkten ska det föras in uppgifter om sådan skatt på prestationen som betalats till utlandet. Med stöd av punkten kan arbetsgivaren till inkomstregistret lämna uppgifter som denna har om beloppet på sådan skatt på prestationen som betalats till utlandet. Prestationsbetalaren uppger till denna del den uppgift som prestationsbetalaren har tillgång till. I många fall handlar det om beloppet av den förskottsinnehållning som betalats till utlandet. Oberoende av den uppgift som lämnats till inkomstregistret ska inkomsttagaren alltid själv till Skatteförvaltningen lämna en utredning om det slutliga skattebelopp som inkomsttagaren har betalat till utlandet. 

Enligt 15 punkten ska det föras in uppgifter om utmätning av prestationen, dvs. den andel av prestationen som har redovisats till utsökningsmyndigheten, medan det enligt 16 punkten ska föras in uppgifter om inkomsttagarens delägarskap i förhållande till prestationsbetalaren. 

Enligt 17 punkten ska det föras in uppgifter om inkomsttagarens arbetsställe eller verksamhetsställe och adressen dit, dvs. i praktiken arbetstagarens uppgifter om på vilket av arbetsgivarens verksamhetsställen arbetstagaren har arbetat. 

Enligt 18 punkten ska det föras in uppgifter om den ursprungliga betalningsdagen för en av inkomsttagaren återkrävd inkomstpost samt den förskottsinnehållning på inkomstposten som verkställts vid betalningstidpunkten. 

Enligt 19 punkten ska sådana tilläggsuppgifter i anmälan föras in som förmedlas till pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen. Dessa är bl.a. prestationsbetalarens referensnummer för arbetspensionsavgiften och dess tekniska specifikation. 

Enligt 20 punkten ska det föras in uppgifter om ersättningsansökningar som arbetsgivaren riktat till Folkpensionsanstalten. Med stöd av punkten kan arbetsgivare t.ex. på grund av en arbetstagares sjukfrånvaro rikta en ersättningsansökan till Folkpensionsanstalten direkt via inkomstregistret samtidigt som arbetsgivaren lämnar uppgifter till inkomstregistret om arbetstagarens sjukfrånvaro och den lön som betalats under frånvaron. Inkomstdatasystemet förmedlar uppgifterna i ansökan till Folkpensionsanstalten, och arbetsgivaren behöver inte längre därtill lämna in en separat ansökan direkt till Folkpensionsanstalten. Detta gör det enklare att lämna in ersättningsansökningar till Folkpensionsanstalten och minskar arbetsgivarnas administrativa börda i anslutning till ansökan. 

En del av de uppgifter som ska föras in med stöd av paragrafen är de facto onödiga i fråga om vissa inkomsttagare. Detta går dock inte att bedöma redan i det skede när uppgifterna lämnas till inkomstregistret i samband med att prestationen betalas, eftersom uppgifterna normalt behövs först flera månader eller t.o.m. år efter löneutbetalningen. Därför lämnas uppgifterna till inkomstregistret på förhand för eventuella senare behov. De uppgifter som avses i paragrafen behövs när inkomsttagaren ansöker om en inkomstrelaterad förmån, såsom arbetslöshetsdagpenning, föräldradagpenning, sjukdagpenning eller vuxenutbildningsstöd, eller när en inkomstrelaterad klientavgift ska fastställas för inkomsttagaren, varvid uppgifterna behövs för att ärendet ska kunna avgöras. I detta fall behövs uppgifterna retroaktivt för en varierande tidsperiod, ofta för minst sex månader men i många fall även för en längre period. 

Ett av de centrala målen för inkomstregistret och samtidigt ett ovillkorligt krav från Ekonomiadministrationsförbundet som företräder bokföringsbyråerna har varit att de mest centrala anmälnings- och uppgiftsskyldigheterna i anslutning till lönebetalningarna ska kunna fullgöras på en och samma gång med en enda anmälan, eftersom det nuvarande förfarandet där uppgifter lämnas och utreds i efterhand orsakar prestationsbetalarna och bokföringsbyråerna en stor arbetsbörda och administrativ börda. Lämnandet av de uppgifter som avses i paragrafen ersätter de olika löneintyg som för närvarande normalt lämnas in i pappersform och som arbetsgivarna årligen har lämnat in i minst 1,2 miljoner exemplar. Detta är alltså en synnerligen viktig fråga med tanke på inkomstregistrets användbarhet och en minskad administrativ börda för arbetsgivarna. Uppgifterna måste därför kunna föras in i inkomstregistret i realtid för alla inkomsttagare alltid när arbetsgivaren vill lämna dem till inkomstregistret tillsammans med de uppgifter som avses i 6 §. 

I samband med beredningen har man också utrett möjligheten att lämna kompletterande uppgifter till inkomstregistret först när dessa begärs separat och endast för de inkomsttagare som begäran gäller. Om uppgifter skulle föras in i inkomstregistret endast på begäran skulle dock nyttan med inkomstregistret minska betydligt. Samtidigt skulle processen för inlämnande av uppgifter bli långsam och svårhanterlig både för uppgiftsanvändarna och prestationsbetalarna. Det skulle också leda till att den nytta av digitaliseringen som inkomstregistret möjliggör till stora delar skulle gå förlorad. Dessutom skulle ett sådant förfarande bli mycket oöverskådligt för inkomstregistrets olika parter, eftersom olika uppgiftsanvändare utan att vara medvetna om det skulle kunna begära samma kompletterande uppgifter till uppgifterna i 6 § av en och samma prestationsbetalare. 

Enligt en utredning som gjorts i samband med projektet har redan nu ca 80 procent av arbetsgivarna möjlighet att lämna in kompletterande uppgifter direkt ur sitt system för löneutbetalning, och dessa representerar dessutom merparten av inkomsttagarna. Om det blir obligatoriskt att lämna in de uppgifter som avses i paragrafen medför det dock enligt utredningen en oskälig ökning av arbetsbördan och den administrativa bördan för de allra minsta arbetsgivarföretagen och för hushållen, som inte har alla kompletterande uppgifter i sina datasystem för löneadministration utan endast har uppgifterna i pappersform eller i någon annan form utanför löneutbetalningssystemen. Därför ska det vara frivilligt att lämna de uppgifter som avses i paragrafen via inkomstregistret. Om arbetsgivaren inte lämnar kompletterade uppgifter till inkomstregistret i realtid kan arbetsgivaren också lämna uppgifterna till uppgiftsanvändarna på nuvarande sätt, antingen genom att på begäran lämna in uppgifterna med hjälp av ett separat löneintyg eller genom att lämna dem till inkomstregistret i ett senare skede. 

8 §.Identifierings- och kontaktuppgifter som införs i inkomstregistret. I paragrafen föreskrivs om de identifierings- och kontaktuppgifter om inkomsttagaren och prestationsbetalaren som ska föras in i inkomstregistret och som prestationsbetalaren är skyldig att lämna uppgiftsanvändarna med stöd av en lag som nämns i 6 §. Uppgifterna ska lämnas till Inkomstregisterenheten tillsammans med de uppgifter som avses i 6 och 7 §. 

För att identifiera finska inkomsttagare och prestationsbetalare räcker de uppgifter om finsk personbeteckning som ska föras in med stöd av 1 mom. 1 punkten i paragrafen, med vilken merparten av de registrerade inkomsttagarna kan identifieras. Alternativt kan identifieringen ske med ett företags- och organisationsnummer, varvid de som identifieras huvudsakligen är prestationsbetalare, men numret kan i vissa fall också användas för att identifiera en inkomsttagare. För samma inkomsttagare kan det i registret ha förts in både personbeteckning och företags- och organisationsnummer, beroende på på vilket sätt prestationsbetalarna har identifierat inkomsttagaren. För att identifiera inkomsttagaren kan olika prestationsbetalare använda antingen personbeteckningen eller företags- och organisationsnumret i de fall inkomsttagaren har tilldelats även ett sådant nummer. Inkomstuppgifterna ska kunna kopplas till en och samma person oberoende av vilken av identifieringsuppgifterna som har använts när uppgifterna lämnats. 

Enligt 2 punkten ska som identifieringsuppgift för en person bosatt i en främmande stat föras in skatte- eller personnummer som hemviststaten tilldelat inkomsttagaren eller prestationsbetalaren eller, om sådana uppgifter saknas, något annat motsvarande signum. 

Om personbeteckning eller företags- och organisationsnummer saknas ska enligt 3 punkten i stället personens namn och födelsetid föras in. I detta fall ska även uppgifter om inkomsttagarens kön föras in. Uppgiften om kön behövs t.ex. när arbetspensionsavgiftens ålderspensionsdel ska räknas ut och när Skatteförvaltningen tilldelar en utländsk inkomsttagare en s.k. konstgjord personbeteckning. Utöver dessa uppgifter ska det även föras in uppgifter om inkomsttagarens adress i Finland och hemviststaten. 

Enligt 4 punkten ska det för en begränsat skattskyldig inkomsttagare dessutom föras in kontaktuppgifter i hemviststaten. 

Enligt 5 punkten ska det även föras in vissa kontaktuppgifter som pensionsanstalten behöver när prestationsbetalaren är en i 147 § i lagen om pension för arbetstagare avsedd tillfällig arbetsgivare. I praktiken ska det med stöd av punkten föras in sådana uppgifter som behövs för att kontakta klienten, t.ex. uppgifter om prestationsbetalarens adress. 

Enligt 2 mom. är det också tillåtet att föra in sådana i 1 mom. nämnda uppgifter som prestationsbetalaren enligt den inledande meningen i 1 mom. inte är skyldig att lämna. Om prestationsbetalaren t.ex. för en person som har en finsk personbeteckning frivilligt även har uppgett adressuppgifter får dessa föras in i inkomstregistret. 

Enligt 3 mom. ska det i inkomstregistret dessutom föras in kontaktuppgifter till kontaktpersonen hos prestationsbetalaren. I praktiken är det fråga om kontaktuppgifter antingen till den person i företagets egen löneadministration som ansvarar för anmälningarna till inkomstregistret eller till den person i en av företaget anlitad bokföringsbyrå som ansvarar för företagets anmälningar till inkomstregistret. Uppgifterna behövs t.ex. för att reda ut fel i anmälningar till inkomstregistret och i annan kontakt med prestationsbetalarna som gäller anmälningarna. 

9 §.Andra uppgifter som införs i inkomstdatasystemet. I paragrafen föreskrivs om andra uppgifter som ska föras in i inkomstdatasystemet. Uppgifterna behövs för att sköta Inkomstregisterenhetens uppdrag och för att säkerställa att inkomstanmälningarna hänförs till rätt personer. 

Enligt 1 punkten ska de uppgifter som avses i 13 § 1—3, 9 och 20—22 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009) föras in i inkomstdatasystemet. Inkomstregisterenheten behöver i sin verksamhet de i de nämnda punkterna avsedda uppgifterna om personbeteckning och utländskt personnummer, modersmål och kontaktspråk, namnuppgifter, adressuppgifter om både varaktiga och tillfälliga adresser utomlands och i hemlandet, uppgifter om att personen omfattas av en spärrmarkering enligt 36 § i befolkningsdatalagen samt uppgifter om hemkommun, död och dödförklaring. När inkomstregistret tas i bruk sänds uppgifterna till Inkomstregisterenheten, varefter de regelbundet uppdateras med uppgifter om eventuella ändringar i personuppgifterna. 

Uppgifterna lagras för alla i befolkningsdatasystemet registrerade finska medborgare och utlänningar som bor i Finland, inte endast för de personer som är registrerade i inkomstregistret. Detta är nödvändigt eftersom Inkomstregisterenheten måste ha tillgång till basuppgifter om inkomsttagarna och prestationsbetalarna redan när uppgifterna tas emot, och man på förhand inte kan veta vem som kommer att betala en prestation som ska anmälas eller för vilka personer prestationsbetalarna kommer att lämna in inkomstuppgifter som ska föras in i inkomstregistret. Innan uppgifter förs in i registret kontrolleras det alltid att den angivna personbeteckningen existerar för att säkerställa att anmälningarna hänförs till rätt personer. 

Utöver ovannämnda uppgifter behöver Inkomstregisterenheten också uppgifter om vårdnadsförhållanden och intressebevakning ur befolkningsdatasystemet för att kunna försäkra sig om vårdnadshavarens eller intressebevakarens rätt att sköta ärenden i inkomstregistret på inkomsttagarens vägnar. Dessa uppgifter förs dock inte in i Inkomstdatasystemet. 

Enligt 2 punkten ska det i inkomstdatasystemet även föras in uppgifter som fås ur företags- och organisationsdatasystemet. Dessa uppgifter behövs framför allt för att identifiera prestationsbetalaren och i vissa fall även inkomsttagaren och för att till dessa delar kontrollera inkommande inkomstanmälningar. Ur företags- och organisationsdatasystemet behövs förutom identifieringsuppgifter, såsom företags- och organisationsnummer, namn och adress, även uppgifter om personens personbeteckning, som inte hör till de offentliga uppgifterna i företags- och organisationsdatasystemet. Uppgifterna förs in i inkomstregistret för att inkomster som betalats till en och samma inkomsttagare med olika nummer och beteckningar samt inkomstanmälningarna om dessa ska kunna hittas i de fall uppgiftsanvändaren som sökalternativ för inkomsttagaren endast uppger den ena av de ovannämnda identifieringsuppgifterna. I 3 § i företags- och organisationsdatalagen föreskrivs om registreringsskyldiga. 

I inkomstdatasystemet ska det enligt 3 punkten dessutom föras in uppgifter om pensionsordningsnummer och ändringar i uppgifterna. Med hjälp av dessa uppgifter kontrolleras när uppgifterna tas emot att det pensionsordningsnummer som arbetsgivaren uppgett existerar och är knutet till ett vid betalningstidpunkten gällande pensionsarrangemang. 

I paragrafens 2 mom. föreskrivs om sådana basuppgifter som inkomsttagaren eller prestationsbetalaren själv kan lämna till inkomstdatasystemet. De grundläggande uppgifter som avses i momentet är de enda identifierings- och kontaktuppgifterna för sådana prestationsbetalare och inkomsttagare som inte är införda i befolkningsdatasystemet eller företags- och organisationsdatasystemet. För andra inkomsttagare och prestationsbetalare kompletterar uppgifterna de i 1 och 2 punkterna avsedda uppgifterna som kan fås ur basregister. Bland annat adressuppgifter och andra kontaktuppgifter samt uppgifter om kontaktspråk får lämnas för införande i inkomstdataregistret. 

Paragrafen är inte någon uttömmande företeckning över andra uppgifter som ska föras in i inkomstdatasystemet. Inkomstdatasystemet kommer också att innehålla uppgifter om användarbehörighet och andra motsvarande uppgifter, som är nödvändiga för att de uppgifter som förs in i inkomstregistret ska kunna behandlas på det sätt som föreskrivs i lag, samt administrativ information om användningen och övervakningen av informationssystemet, såsom logguppgifter och uppgifter om avtal som gäller användningen av tekniska gränssnitt. 

10 §.Lämnande av uppgifter till Inkomstregisterenheten. Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldigheter enligt annan lag som prestationsbetalaren är skyldig att fullgöra genom att lämna uppgifterna i fråga till inkomstregistret. I paragrafen föreskrivs dessutom om möjligheten att använda inkomstregistret för lagring av de uppgifter som avses i 7 § och för förmedling av uppgifterna till uppgiftsanvändarna. Paragrafen innehåller också bestämmelser om Inkomstregisterenhetens rätt att av Patent- och registerstyrelsen och pensionsanstalterna få vissa identifieringsuppgifter som behövs för att säkerställa att uppgifterna i inkomstregistret är riktiga och för att hänföra dem till rätt inkomsttagare. 

Enligt 1 mom. är prestationsbetalaren trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter skyldig att till Inkomstregisterenheten lämna de i 6 och 8 § föreskrivna uppgifterna som omfattas av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten. Enligt momentet är prestationsbetalaren därmed skyldig att fullgöra anmälnings- och uppgiftsskyldigheter som föreskrivs någon annanstans i lag och som avses i 6 och 8 § genom att anmäla uppgifterna till inkomstregistret, och dessa anmälnings- och uppgiftsskyldigheter kan inte längre fullgöras på något annat sätt. Momentet innehåller dessutom bestämmelser om att prestationsbetalaren också kan använda inkomstregistret för att lagra de uppgifter om inkomsttagare som avses i 7 § för förmedling till uppgiftsanvändarna med stöd av 13 §. Med stöd av bestämmelsen kan prestationsbetalaren, i enlighet med vad som närmare angetts i motiveringen till 7 §, också lämna de uppgifter som avses i 7 § med en enda anmälan till alla uppgiftsanvändare enligt 13 § genom att lämna sådana kompletterande uppgifter till inkomstregistret tillsammans med de uppgifter som avses i 6 och 8 §. 

Enligt 2 mom. har Inkomstregisterenheten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att för de ändamål som avses i 9 § av Patent- och registerstyrelsen ur företags- och organisationsdatasystemet få uppgifter om de personbeteckningar som har samband med ett företags- och organisationsnummer och av pensionsanstalterna få uppgifter om pensionsordningsnummer. En fysisk person som är rörelseidkare, yrkesutövare eller jordbruksidkare tilldelas ett företags- och organisationsnummer för verksamheten i fråga. När en prestationsbetalare betalar prestationer till en sådan inkomsttagare kan prestationsbetalaren för att identifiera inkomsttagaren använda företags- och organisationsnumret i stället för inkomsttagarens personbeteckning. Inkomstregistret måste emellertid kunna hänföra de inkomstuppgifter som förs in i registret till samma inkomsttagare oberoende av om inkomsten har anmälts med uppgifter om inkomsttagarens personbeteckning eller företags- och organisationsnummer. För att detta ska vara möjligt måste det i inkomstregistret även finnas uppgifter om ett företags- och organisationsnummer som är kopplat till personbeteckningen. I annat fall omfattar exempelvis inte inkomstuppgifter som med stöd av personbeteckningen lämnas ut till uppgiftsanvändaren alla prestationer som lagrats i inkomstregistret och som betalats till personen i fråga. 

Det pensionsordningsnummer som fåtts från pensionsanstalterna behövs i sin tur för att säkerställa att de uppgifter om arbetspensionsförsäkringen som prestationsbetalaren har lämnat är korrekta och hänförs till en gällande pensionsförsäkring. För att undvika utredningar i efterhand och andra oklarheter förutsätter verkställigheten av arbetspensionsskyddet att det i samband med att uppgifterna tas emot ska vara möjligt att kontrollera att basuppgifterna om arbetspensionsförsäkringen är korrekta. Numret i fråga är inte arbetstagar- utan försäkringsspecifikt, varför numret inte gäller en viss arbetstagare utan en viss arbetsförsäkring, och det används i regel för att identifiera en pensionsförsäkring för flera arbetstagare som är anställda av en och samma arbetsgivare. För att inkomstregistret ska kunna göra de kontroller som krävs måste det ha tillgång till pensionsordningsnumren i fråga. 

11 §.Hur uppgifter lämnas samt signering. I paragrafen föreskrivs om hur uppgifter ska lämnas till inkomstregistret och på vilket sätt uppgifterna ska vara certifierade. 

Enligt 1 mom. ska de uppgifter som avses i 6—8 § lämnas elektroniskt. Av särskilda skäl kan de uppgifter som avses i 6 och 8 § och som omfattas av anmälningsskyldigheten också lämnas med en pappersblankett. Som särskilda skäl kan betraktas situationer där det inte rimligen kan förutsättas att uppgifterna lämnas elektroniskt, t.ex. när en fysisk person, ett dödsbo, en tillfällig arbetsgivare eller utlänning inte har möjlighet att lämna uppgifter på elektronisk väg. I situationer där en prestationsbetalare även i övrigt sköter ärenden hos myndigheterna på elektronisk väg, kan det i princip förutsättas att uppgifter anmäls elektroniskt även till inkomstregistret. 

Pappersblanketter får inte användas för att lämna i 7 § avsedda kompletterande uppgifter som omfattas av skyldigheten att lämna uppgifter. Denna lösning har valts för att prestationsbetalaren alltid kan lämna de uppgifter som avses i 7§ på basis av en separat begäran direkt till uppgiftsanvändaren och för att användningen av inkomstregistret i syfte att anmäla dessa uppgifter är frivillig för prestationsbetalaren. Frivilligheten är en följd av att det, så som beskrivs närmare i motiveringen till 7 §, för mindre arbetsgivare skulle ha inneburit en avsevärt större administrativ börda än tidigare om det skulle vara obligatoriskt att lämna dessa uppgifter till inkomstregistret. Det är också sannolikt att pappersblanketter endast i ytterst få fall kommer att användas för att lämna uppgifter till inkomstregistret. Utifrån de anmälningssätt som i dagsläget används för att anmäla uppgifter till Skatteförvaltningen har det uppskattats att mindre än 1 procent av alla anmälningar till inkomstregistret kommer att vara i pappersform. De utredningar som gjorts i samband med projektet för att inrätta inkomstregistret visar att de prestationsbetalare som gör anmälan med pappersblanketter till största delen är små arbetsgivare som inte heller annars skulle använda inkomstregistret för att anmäla uppgifter enligt 7 § till inkomstregistret. I fråga om dessa prestationsbetalare ska lämnandet av kompletterande uppgifter ske enligt nuvarande anmälningsförfaranden, som omfattar färdiga förfaranden även för anmälan i pappersform. Därför är det inte ändamålsenligt att skapa ett nytt parallellt system för att lämna dessa uppgifter till inkomstregistret i pappersform, utan prestationsbetalaren ska göra anmälan i pappersform direkt till uppgiftsanvändaren även i fortsättningen. 

Enligt 2 mom. ska prestationsbetalaren underteckna anmälningarna till Inkomstregisterenheten. Underteckningsskyldigheten är nödvändig eftersom Skatteförvaltningen skapar en betalningsskyldighet som gäller arbetsgivarprestationer utifrån de uppgifter som lämnats till inkomstregistret och därifrån vidare till Skatteförvaltningen, varefter informationen om betalningsskyldigheten förmedlas till Skatteförvaltningens e-tjänst, Min Skatt. Bestämmelsen motsvarar de gällande bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. 

I 3 mom. föreskrivs om elektronisk signering av anmälningar som lämnas in på elektronisk väg. Bestämmelsen motsvarar bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. 

I 4 mom. föreskrivs om Skatteförvaltningens rätt att utfärda närmare föreskrifter om vilket förfarande som ska användas i samband med elektroniska anmälningar och på vilket sätt de ska vara certifierade. Även denna bestämmelse motsvarar de gällande bestämmelserna i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. 

12 §.Tidpunkt för lämnande av uppgifter. I paragrafen finns bestämmelser om tidpunkten för lämnande av uppgifter till Inkomstregisterenheten. 

I 1 mom. anges en huvudregel för tidsfristen för lämnande av uppgifter till Inkomstregisterenheten. Enligt momentet ska de uppgifter som avses i 6 och 8 § lämnas senast den femte kalenderdagen efter den betalningsdag som anges i 3 §. 

I 2 mom. föreskrivs om ett undantag från huvudregeln i 1 mom. som gäller hushåll och dödsbon. Fysiska personer och dödsbon som inte är införda i det arbetsgivarregister som avses i 31 § i lagen om förskottsuppbörd kan lämna uppgifterna månatligen senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på betalningsmånaden. Fysiska personer eller dödsbon som hör till arbetsgivarregistret ska dock alltid lämna uppgifterna inom den tidsfrist som anges i 1 mom. 

I 3 mom. föreskrivs om tidpunkten för lämnande av uppgifter när ingen penningprestation betalas till inkomsttagaren, men denne annars har mottagit en förmån eller prestation som omfattas av anmälningsskyldigheten. En tidsfrist enligt 1 mom. lämpar sig inte för dessa situationer, eftersom det inte finns någon betalningsdag om ingen penningprestation har betalats. I detta fall ska prestationsbetalaren lämna uppgifter om förmåner eller prestationer som getts under kalendermånaden senast den femte dagen i den följande kalendermånaden. I praktiken gäller det t.ex. situationer där arbetsgivaren har gett arbetstagaren en naturaförmån – t.ex. bil- eller bostadsförmån – utan att arbetstagaren har fått någon lön i pengar. Om inkomsttagaren utöver den förmån eller prestation som ges i annan form än pengar också ges en penningprestation, ska alla uppgifter om inkomsttagaren alltid lämnas enligt huvudregeln i 1 mom. 

I 4 mom. föreskrivs om tidpunkten för lämnande av uppgifter om den försäkringslön som avses i 72 § i lagen om pension för arbetstagare. Uppgifterna ska lämnas månatligen senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på arbetet. Försäkringslön behöver i allmänhet inte fastställas för korta arbetskommenderingar. Om arbetskommenderingen ändå fortsätter och försäkringslönen således ska fastställas retroaktivt från och med början av arbetskommenderingen, ska de retroaktiva uppgifterna om försäkringslönen lämnas senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på den kalendermånad under vilken prestationsbetalarens skyldighet att fastställa försäkringslönen har uppstått. Därefter ska uppgifterna om försäkringslönen lämnas månatligen senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på arbetet. 

I 5 mom. föreskrivs om tidpunkten för lämnande av i 6 § 2 mom. 16 punkten avsedda uppgifter om grundlösa förmåner som betalats till inkomsttagaren och uppgifter om belopp som återkrävts av prestationer som betalats till inkomsttagaren. Enligt momentet ska de uppgifter om grundlösa förmåner som avses lämnas utan obefogat dröjsmål och senast inom en månad efter det att förmånen har konstaterats vara grundlös, och i den bestämmelsen avsedda uppgifter om belopp som återkrävts av prestationer som betalats till inkomsttagaren ska lämnas senast den femte dagen efter den dag då man har fått uppgift om att det återkrävda beloppet har betalats, om vem som betalat det och om vilken prestation betalningen gäller. 

I 6 mom. föreskrivs om tidpunkten för lämnande av i 6 § 2 mom. 17 punkten avsedda uppgifter från en utländsk arbetsgivare om den uppskattade längden för arbetet och det kalkylerade lönebeloppet för en hyrd arbetstagare samt om den som låter utföra arbetet. Enligt momentet ska dessa uppgifter lämnas senast den femte kalenderdagen efter betalningsdagen för den första lön som betalats ut till den hyrda arbetstagaren. En anmälan som innehåller dessa uppgifter (”anmälan om uthyrd arbetstagare, med arbetsgivare och lönebetalare utomlands”) ska för närvarande lämnas före utgången av månaden efter den månad då arbetet inleds. I praktiken känner utländska bemanningsföretag till vilka uppgifter som ska uppges på blanketten, t.ex. vilken uppdragsgivare arbetstagaren är uthyrd till, redan innan den första lönen betalas ut. Den utländska arbetsgivaren kan således lämna dessa uppgifter samtidigt som den anmäler lönen till inkomstregistret. Då behöver arbetsgivaren inte längre lämna uppgifterna separat på en pappersblankett som för närvarande. 

I 7 mom. föreskrivs om tidpunkten för lämnande av i 6 § 2 mom. 18 punkten avsedda uppgifter som behövs för fullgörandet av de skyldigheter som avses i den överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt som har satts i kraft genom lagen om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet mellan de nordiska länderna om handräckning i skatteärenden. Enligt momentet ska dessa uppgifter lämnas senast den femte kalenderdagen efter betalningsdagen för den första lön som betalats ut för arbete utomlands. 

För närvarande står det i Skatteförvaltningens anvisningar att arbetsgivaren ska lämna in blankett NT1 med uppgifter om verkställande av förskottsinnehållning redan innan arbetet utomlands börjar. Blankett NT2, Anmälan om att förskottsinnehållning inte verkställs, ska för närvarande lämnas in inom en månad från det att arbetsgivaren första gången avstår från att verkställa förskottsinnehållningen. I praktiken måste arbetsgivaren dock redan före utbetalningen av den första lönen för arbete utomlands bedöma om förskottsinnehållning till Finland ska verkställas på prestationen. Arbetsgivaren kan således redan i samband med den första utbetalningen av lön för arbete utomlands lämna uppgifter till inkomstregistret om att förskottsinnehållning har respektive inte har verkställts, vilket motsvarar uppgifterna på Skatteförvaltningens nuvarande NT1- eller NT2-blanketter. 

Även om man till en början verkställer förskottsinnehållning i Finland kan det senare bli klart att sexmånadersregeln ska tillämpas på lönen. Då har arbetsgivaren inledningsvis lämnat NT1-uppgifter vid arbete i ett annat nordiskt land. När det har blivit klart att sexmånadersregeln ska tillämpas kan arbetsgivaren på eget initiativ avstå från att verkställa förskottsinnehållning i Finland. Arbetsgivaren ska då dessutom lämna NT2-uppgifter till inkomstregistret. I enlighet med TREKK-avtalet kan arbetsgivaren då inte återbetala förskottsinnehållningarna till arbetstagaren, utan överföringen av förskott sker på myndigheternas initiativ. 

Samma förfarande gäller vid arbete i ett annat nordiskt land när sexmånadersregeln inte kan tillämpas och arbetsstatens rätt att beskatta lönen för arbetet enligt ett skatteavtal klarnar först medan arbetet pågår. Även då har arbetsgivaren till en början lämnat uppgift om att förskottsinnehållning har verkställts som NT1-uppgifter. När det är klart att arbetsstaten har beskattningsrätt avstår man från att verkställa förskottsinnehållning i Finland på basis av arbetstagarens skattekort där undanröjandet av dubbelbeskattningen i Finland har beaktats. Då ska arbetsgivaren också lämna NT2-uppgifter om att förskottsinnehållning inte har verkställts. 

I 8 mom. föreskrivs om tidpunkten för lämnande av i 6 § 2 mom. 19 punkten avsedda uppgifter om arbete utomlands i de fall där arbetsgivaren inte har verkställt förskottsinnehållning på lönen med stöd av inkomstskattelagens 77 §, som gäller utlandsarbetsinkomst. NT2-uppgifterna ska lämnas senast den femte kalenderdagen efter betalningsdagen för den första lön som betalats ut för utlandstjänstgöringen. Uppgifter om tidpunkterna för vistelse i Finland kan dock lämnas senast före utgången av januari det år som följer på betalningsåret. 

I och med inkomstregistret slopas den nuvarande blanketten 5053, Arbetsgivarens anmälan om utlandslön, som ska lämnas till Skatteförvaltningen i pappersform senast före utgången av januari det år som följer på skatteåret. De uppgifter om tidpunkterna för vistelse i Finland som efterfrågades på blanketten ska dock fortfarande lämnas. I övrigt ska uppgifter om utlandstjänstgöring enligt 77§ i inkomstskattelagen lämnas till inkomstregistret som NT2-uppgifter. Vanligen är tidpunkterna för vistelse i Finland ännu inte kända i samband med löneutbetalningen, utan arbetstagaren kan meddela dem till arbetsgivaren i efterhand. Tidpunkterna för vistelse i Finland kan anmälas till inkomstregistret senast före utgången av januari det år som följer på betalningsåret. 

Om det först under arbetets gång blir klart att sexmånadersregeln ska tillämpas kan arbetsgivaren lämna NT2-uppgifterna retroaktivt när det är klart att sexmånadersregeln ska tillämpas och att förskottsinnehållning inte verkställs. 

I 9 mom. föreskrivs om tidpunkten för lämnande av i 6 § 2 mom. 20 och 21 punkten och 3 mom. 6 punkten avsedda uppgifter om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift och andra socialförsäkringsavgifter. Enligt momentet ska dessa uppgifter lämnas senast den femte dagen i den kalendermånad som följer på betalningsmånaden. 

Enligt 10 mom. ska arbetsgivare som antecknats i det arbetsgivarregister som avses i 31 § i lagen om förskottsuppbörd senast den femte dagen i den följande kalendermånaden lämna den uppgift som avses i 6 § 4 mom. om att det under kalendermånaden inte har skett några sådana transaktioner om vilka det med stöd av 6 § 2 eller 3 mom. ska föras in uppgifter. Uppgiften kan också lämnas på förhand och för en längre period än en månad. Uppgiften får dock lämnas på förhand för högst sex kalendermånader. 

I 11 mom. föreskrivs om tidpunkten för lämnande av uppgifter när uppgifterna lämnas med en pappersblankett som postas. Då är den tidsfrist som avses i 1—7 mom. och 8—11 mom. åtta kalenderdagar i stället för fem kalenderdagar. Beräkningen av tidsfristen sker enligt 18 § 2 mom. i förvaltningslagen, varvid anmälan anses ha lämnats den dag då handlingen har getts in till myndigheten, kommit till myndighetens postbox eller då myndigheten har fått ett meddelande om att försändelsen har kommit in till ett postföretag. I fråga om anmälningar som görs på papper har tidsfristen på fem dagar ansetts vara oskäligt kort för att prestationsbetalaren den tid som behövs för postgången ska kunna fullgöra sin skyldighet att lämna uppgifter. Med beaktande av tiden för postgången har tidsfristen på åtta dagar bedömts motsvara den tidsfrist på fem dagar som tillämpas vid elektronisk anmälan, och ge de prestationsbetalare som lämnar uppgifter på papper samma tid som dem som gör det på elektronisk väg. Den längre tidsfristen gäller dock inte uppgifter som ska lämnas endast en gång om året före utgången av januari påföljande år. 

Enligt 12 mom. får Skatteförvaltningen genom föreskrifter förlänga de tidsfrister som föreskrivs i 1—3 och 11 mom. när det gäller de uppgifter som avses i 6 § 2 mom., om det med tanke på verkställandet av beskattningen samt skattekontrollen inte är nödvändigt att uppgifterna i fråga lämnas inom de nämnda tidsfristerna. Bestämmelsen är nödvändig eftersom vissa av de uppgifter som enligt 6 § 2 mom. ska lämnas till inkomstregistret de facto inte behövs i samband med varje löneutbetalning för att verkställa beskattningen eller skattekontrollen och för att det ur prestationsbetalarens synvinkel inte skulle vara rimligt att kräva att uppgifterna lämnas i samband med varje betalningstransaktion. Som exempel på en sådan uppgift kan nämnas det totala antalet kilometrar som körts med en bilförmånsbil under skatteåret. Skatteförvaltningen kan med stöd av momentet meddela en föreskrift om att sådana uppgifter kan lämnas mer sällan än i samband med varje betalningstransaktion. Skatteförvaltningen kan med stöd av momentet endast förlänga tidsfristen för sådana uppgifter som ska lämnas till inkomstregistret enbart med stöd av 6 § 2 mom. och som används uteslutande för verkställande av beskattningen och för skattekontroll. Skatteförvaltningen kan inte med stöd av momentet förlänga tidsfristen för sådana uppgifter som också ska lämnas till inkomstregistret med stöd av 6 § 3 mom. för andra ändamål än för verkställande av beskattningen eller skattekontroll. 

På alla tidsfrister som avses i paragrafen tillämpas lagen om beräknande av laga tid (150/1930). Om en tidsfrist som avses i denna paragraf är en söckenlördag eller helgdag enligt 5 § i lagen om beräknande av laga tid, flyttas tidsfristen med stöd av den paragrafen alltid till följande vardag. 

Paragrafen innehåller inga bestämmelser om tidsfristen för lämnande av kompletterande uppgifter enligt 7 §, eftersom det är frivilligt för prestationsbetalaren att använda inkomstregistret för att lämna dessa uppgifter. Således kan det inte heller föreskrivas någon bindande tidsfrist för prestationsbetalaren, och en del av uppgifterna är överlag sådana att prestationsbetalaren inte har haft tillgång till dem vid lämnandet av de uppgifter som avses i 6 §. Som exempel kan nämnas uppgifter om frånvaro från arbetet under en viss löneutbetalningsperiod när lönen betalas ut innan löneutbetalningsperioden är slut. Prestationsbetalaren kan således lämna uppgifter som avses i 7 § även efter de tidsfrister som anges i paragrafen. Rekommendationen är dock att även uppgifter som avses i 7 § lämnas i samband med de uppgifter som avses i 6 §, till den del prestationsbetalaren har kännedom om uppgifterna vid denna tidpunkt. 

13 §.Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet. Paragrafen innehåller bestämmelser om till vilka uppgiftsanvändare och för vilka ändamål enligt någon annan lag uppgifter i inkomstregistret får förmedlas och lämnas ut. 

Enligt den inledande satsen i 1 mom. ska till uppgiftsanvändarna förmedlas och lämnas ut sådana uppgifter ur inkomstregistret som de trots sekretessbestämmelserna har rätt att få av prestationsbetalaren eller av en annan uppgiftsanvändare. I praktiken innebär detta att det är prestationsbetalaren som beslutar om lämnande av uppgifter till inkomstregistret, medan Inkomstregisterenheten beslutar om utlämnande av uppgifterna till uppgiftsanvändarna. Inkomstregisterenheten kan lämna ut en viss uppgift till en uppgiftsanvändare om det i en speciallag föreskrivs att uppgiftsanvändaren har rätt att få nämnda uppgifter antingen direkt av prestationsbetalaren eller av en annan uppgiftsanvändare. 

Inkomstregisterenheten har också utan bestämmelsen i den inledande satsen i 13 § 1 mom. i de flesta fall rätt att lämna ut inkomstuppgifter och andra uppgifter ur registret till uppgiftsanvändare. Detta beror på att alla uppgiftsanvändare, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få uppgifter, i praktiken har rätt att få sådana uppgifter av myndigheterna eller andra instanser som är nödvändiga för avgörandet av ett ärende eller som annars är nödvändiga för utförandet av uppdrag som nämns i denna lag. Eftersom dessa bestämmelser som gäller myndigheter och andra instanser i regel är bundna till kravet på att uppgifterna ska vara nödvändiga behövs den föreslagna bestämmelsen för att Inkomstregisterenheten ska kunna lämna ut samma uppgifter till uppgiftsanvändaren som prestationsbetalaren är skyldig att lämna ut. Bestämmelsen möjliggör således också utlämnandet av behövliga uppgifter när uppgiftsanvändaren har rätt att få behövliga uppgifter. 

Nedan följer en redogörelse över de användningssyften för vilka uppgifter kan lämnas ut till olika användare med stöd av 1—25 punkten. Uppgiftsanvändarna och deras uppdrag beskrivs också i avsnitt 2.1.3—2.1.18 i den allmänna motiveringen. 

Nedan beskrivs inte bestämmelser som ger uppgiftsanvändaren rätt att på eget initiativ lämna ut uppgifter till andra uppgiftsanvändare. Uppgiftsanvändarens rätt att få uppgifter ur inkomstregistret grundar sig inte i något fall på en annan uppgiftsanvändares rätt att lämna ut uppgifter på eget initiativ. 

Enligt 1 mom. 1 punkten ska uppgifter lämnas till Skatteförvaltningen för beskattningen och för påförande av förseningsavgift enligt 22 och 23 §. Enligt 2 § i lagen om Skatteförvaltningen har Skatteförvaltningen till uppgift att verkställa beskattningen, utöva skattekontroll, uppbära, driva in och redovisa skatter och avgifter samt bevaka skattetagarnas rätt enligt vad som föreskrivs särskilt. 

Enligt 2 § 3 mom. i lagen om Skatteförvaltningen ska Skatteförvaltningen också fullgöra de utrednings-, försöks-, uppföljnings- och planeringsuppgifter samt de andra uppgifter som finansministeriet ålägger Skatteförvaltningen eller som Skatteförvaltningen har enligt särskilda bestämmelser eller föreskrifter. Påförande av förseningsavgift är ett sådant uppdrag som särskilt ålagts Skatteförvaltningen. För att en förseningsavgift ska kunna påföras krävs i vissa situationer uppgifter om för sent anmälda pensionsgrundande arbetsinkomster, och uppgifterna är således nödvändiga för att Skatteförvaltningen ska kunna sköta sitt uppdrag. Bestämmelser om Skatteförvaltningens rätt att få dessa uppgifter ska ingå i lagen om beskattningsförfarande i enlighet med det tredje lagförslaget i den här propositionen. 

Skatteförvaltningen får de övriga uppgifter som den behöver för sin verksamhet och som ska lämnas till inkomstregistret i sin helhet med stöd av prestationsbetalarnas uppgiftsskyldigheter. Bestämmelser om dessa skyldigheter finns i 3 kap. i lagen om beskattningsförfarande och i Skatteförvaltningens beslut om en allmän skyldighet att lämna uppgifter som utfärdats med stöd av den lagen samt i 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Innehållet i uppgifterna beskrivs i 6 § 2 mom. som anger vilka uppgifter inkomstregistret ska innehålla. 

Enligt 15 § 1 mom. i lagen om beskattningsförfarande ska var och en tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om förmåner med penningvärde som han betalt eller förmedlat och om rättelser av dem samt om mottagarna av förmånerna och grunderna för dem. Förmån med penningvärde är bland annat lön, naturaförmån och arvode samt ersättning som betalas för arbete, syssla eller tjänst samt pris, understöd, stipendium, hederspris, studiestöd, kostnadsersättning, pension, utbetalning som grundar sig på ett långsiktigt sparavtal och skattepliktig inkomst av ett sådant, social förmån, vinstutdelning, delägarlån, avkastning på fondandel, ränta, hyra och försäkringsersättning samt ersättning för upphovsrätt, patenträtt, gruvrätt eller annan liknande rätt. Uppgifterna ska tillställas Skatteförvaltningen också i det fall att förmånen betalts utan att förskottsinnehållning verkställts eller förmånen betalts eller förmedlats till begränsat skattskyldig eller inkomsten är skattefri för mottagaren. 

Enligt 15 a § i lagen om beskattningsförfarande ska en utländsk arbetsgivare tillställa Skatteförvaltningen för beskattningen behövliga uppgifter om den uppskattade längden för arbetet och det kalkylerade lönebeloppet för en hyrd arbetstagare enligt 10 § 4 c punkten i inkomstskattelagen samt om den som låter utföra arbetet, om ett internationellt avtal inte hindrar att skatt uppbärs på arbetstagarens lön. En utländsk arbetsgivare ska årligen tillställa Skatteförvaltningen i 15 § 1 mom. avsedda uppgifter om utbetalda 1) löner enligt 10 § 4 c punkten i inkomstskattelagen, om ett internationellt avtal inte hindrar att skatt uppbärs på lönen, 2) andra löner än sådana som avses i 1 punkten, när löntagaren fortgående vistas i Finland över sex månader. Med avvikelse från vad som föreskrivs ovan ska en företrädare som utsetts enligt 8 § i lagen om utstationering av arbetstagare (447/2016) till Skatteförvaltningen ge in de uppgifter som avses här då den utländska arbetsgivare som företrädaren företräder inte har införts i förskottsuppbördsregistret. 

Enligt 29 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ tillämpas på utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter bl.a. 15 och 15 a § i lagen om beskattningsförfarande. En arbetsgivare ska dessutom årligen lämna Skatteförvaltningen uppgifter om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. 

Enligt 10 § i lagen om offentlighet och sekretess i fråga om beskattningsuppgifter får Skatteförvaltningen, trots bestämmelserna om skydd för personuppgifter och sekretessbeläggning, också använda och behandla beskattningsuppgifter som den tagit emot eller satt upp för ett visst beskattningsärende för att utföra andra uppgifter som avses i 2 § i lagen om Skatteförvaltningen. 

Ändamålet enligt 1 punkten motsvarar det som föreskrivs om uppgiftsskyldigheten i ovannämnda lagar samt det ändamål som anges i lagen om beskattningsförfarande. 

Enligt 2 punkten ska uppgifter lämnas ut till de pensionsanstalter som avses i 2 § i lagen om pension för arbetstagare. Dessa pensionsanstalter inkluderar arbetspensionsförsäkringsbolag som avses i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag, pensionskassor som avses i lagen om försäkringskassor och pensionsstiftelser som avses i lagen om pensionsstiftelser, i vilka arbetsgivaren kan ordna det lagstadgade pensionsskyddet. Uppgifter kan lämnas ut för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i de arbetspensionslagar för privata respektive offentliga sektorn som avses i 3 § i lagen om pension för arbetstagare. De arbetspensionslagar som avses är lagen om pension för arbetstagare, lagen om sjömanspensioner, lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare, pensionslagen för den offentliga sektorn, lagen om ortodoxa kyrkan, pensionsstadgan enligt 11 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Finlands Bank och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner (ÅFS 54/2007). Uppgifter får dessutom lämnas ut för fullgörande av de uppdrag som föreskrivs i EU:s förordningar om social trygghet eller för Finland bindande överenskommelser om social trygghet. 

Privata arbetsgivare ska ordna sina arbetstagares pensionsskydd antingen i ett arbetspensionsförsäkringsbolag, en pensionskassa eller en pensionsstiftelse. Bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att lämna uppgifter till pensionsanstalten finns i 144 och 147 § i lagen om pension för arbetstagare. Vid ordnande av pensionsskydd enligt arbetspensionslagarna delas arbetsgivarna in i avtalsarbetsgivare och tillfälliga arbetsgivare. Enligt 144 § i lagen om pension för arbetstagare ska en arbetsgivare som har ingått ett försäkringsavtal inom den tid som anges i avtalet, på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet, till arbetspensionsförsäkringsbolaget anmäla sina identifieringsuppgifter samt namnen, personbeteckningarna och löneuppgifterna för sina anställda i ett anställningsförhållande enligt den lagen. Anmälningsskyldigheten gäller också arbetsgivare som har ordnat sina anställdas pensionsskydd i en pensionskassa eller pensionsstiftelse. 

Enligt 147 § i lagen om pension för arbetstagare kan en tillfällig arbetsgivare ordna sina anställdas pensionsskydd i ett arbetspensionsförsäkringsbolag utan att göra en försäkringsansökan, om arbetsgivaren inte fortlöpande har anställda och arbetsgivarens löner till visstidsanställda för sex månader understiger sammanlagt 8 334 euro (justerat enligt 2017 års index). Arbetsgivaren ska då till det valda arbetspensionsförsäkringsbolaget anmäla sina identifieringsuppgifter samt namnen, personbeteckningarna och löneuppgifterna för sina anställda och betala arbetspensionsförsäkringsavgift på grundval av den anmälda lönen. I fortsättningen ska anmälningar till pensionsanstalterna av såväl arbetsgivare som ingått försäkringsavtal som av tillfälliga arbetsgivare gå via inkomstregistret. 

Pensionsanstalterna använder uppgifterna i inkomstregistret för att verkställa det lagstadgade pensionsskyddet, vilket bl.a. inbegriper beviljande och utbetalning av arbetspensioner, bestämmande av arbetspensionsförsäkringsavgifter och tillsyn över försäkringsverksamheten. 

I 14 kap. i lagen om pension för arbetstagare föreskrivs om lämnande och erhållande av uppgifter som behövs för att verkställa arbetspensionsskyddet. Enligt 195 § i lagen om pension för arbetstagare är arbetsgivaren skyldig att lämna uppgifter till pensionsanstalten om arbetstagarens arbete och arbetsförhållanden eller om andra motsvarande omständigheter, om de behövs för avgörandet av ett försäkrings-, pensions- eller rehabiliteringsärende eller av annan orsak vid utförandet av uppdrag enligt lagen om pension för arbetstagare. 

Enligt 198 § i lagen om pension för arbetstagare har pensionsanstalten rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter av bl.a. en arbetsgivare eller någon annan som betalar ersättning på basis av utfört arbete, en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring och av myndigheter och andra instanser på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av ett anhängigt försäkrings-, pensions- eller förmånsärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i lagen om pension för arbetstagare eller i lagen om Pensionsskyddscentralen, i EU:s grundförordning om social trygghet eller EU:s tillämpningsförordning om social trygghet eller i en överenskommelse om social trygghet. 

Pensionsanstalten har dessutom trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av andra pensionsanstalter som sköter pensionsskyddet få de uppgifter om pensionsskyddet enligt arbetspensionslagarna som är nödvändiga för arbetspensionsutdraget och förhandsrådgivningen om arbetspension. Pensionsanstalterna har rätt att få motsvarande uppgifter även av Pensionsskyddscentralen. 

Uppgifter av andra myndigheter och pensionsanstalter behövs bl.a. vid beviljande av pensioner i egenskap av sista pensionsanstalt och vid avdrag för en primär förmån. 

För bestämmande av pensionsförsäkringsavgifter och tillsyn över försäkringsverksamheten behöver pensionsanstalterna uppgifter om sina egna kunder från inkomstregistret. Kundstatusen bestäms utifrån vilken pensionsanstalt arbetsgivaren har anlitat för att ordna sina anställdas pensionsskydd. En och samma arbetsgivare kan ha försäkringsavtal med flera pensionsanstalter samtidigt. Pensionsanstalterna behöver uppgifter om intjänande, beviljande och utbetalning av förmåner för varje försäkrad person oberoende av i vilken pensionsanstalt inkomsttagaren har varit försäkrad vid en given tidpunkt. Pensionsanstalten har således rätt att få alla de uppgifter om den som får eller ansöker om en förmån som behövs för att fastställa förmånen. 

Inom arbetspensionssystemet används sedan ingången av 2007 ett intjäningssystem där intjäningsuppgifterna för dem som är försäkrade inom arbetspensionssystemet samlas och lagras. Uppgifterna används som underlag för pensionsförsäkringsverksamheten och pensionsberäkningen oavsett enligt vilken arbetspensionslag arbetsinkomsterna är försäkrade. Intjäningssystemet administreras av Arek Oy, som samägs av pensionsanstalterna och Pensionsskyddscentralen. 

Inkomstuppgifter som fås av arbetsgivarna förmedlas till intjäningssystemet. Arbetspensionerna och arbetsgivarnas arbetspensionsförsäkringsavgifter bestäms enligt de intjäningsuppgifter som finns i intjäningssystemet. Uppgifterna i intjäningssystemet ägs och administreras av Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna. Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna är registeransvariga för sina egna uppgifter och har dessutom genom avtal kommit överens om att förmedla olika registeruppgifter till varandra och Arek Oy. I fortsättningen förmedlas uppgifter från inkomstregistret till intjäningssystemet för att användas av pensionsanstalterna, i enlighet med deras begäranden om uppgifter och rätt till information. 

Enligt 3 punkten ska uppgifter lämnas till Sjömanspensionskassan för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i lagen om sjömanspensioner, i de förordningar som avses i 2 punkten eller i en överenskommelse om social trygghet. 

I 138 § i lagen om sjömanspensioner föreskrivs om ordnande av pensionsskydd. Arbetsgivaren ska senast den 10 dagen i den andra kalendermånaden efter arbetsmånaden anmäla sina identifieringsuppgifter till Sjömanspensionskassan och ordna pensionsskydd i kassan för sina arbetstagare. 

Enligt 139 § i lagen om sjömanspensioner ska arbetsgivaren separat för varje arbetstagare göra en månadsanmälan till Sjömanspensionskassan och där uppge arbetstagarens namn och personbeteckning, arbetstagarens arbetsinkomst under kalendermånaden, arbetstagarens antal dagar (lönedagar) i kalendermånaden enligt 224 a § i lagen om sjömanspensioner som ska beaktas vid beräkningen av tjänstgöringstiden och arbetstagarens tjänsteställning i Trafiksäkerhetsverkets sjömansregister vid utgången av kalendermånaden (befattningskod). 

De arbetsinkomster som berättigar till pension enligt lagen om sjömanspensioner bestäms på motsvarande sätt som de arbetsinkomster som berättigar till pension enligt lagen om pension för arbetstagare. 

Enligt 219 § i lagen om sjömanspensioner är arbetsgivaren skyldig att lämna uppgifter, om det för avgörandet av ett anhängigt försäkrings-, pensions- eller rehabiliteringsärende eller av annan orsak vid verkställigheten av uppgifter enligt lagen om sjömanspensioner behövs uppgifter om arbetstagarens arbete och arbetsförhållanden eller om andra motsvarande omständigheter. 

I 215 § i lagen om sjömanspensioner finns hänvisningar till bestämmelserna om erhållande av uppgifter i lagen om pension för arbetstagare. Med stöd av hänvisningen tillämpas 198 § i lagen om pension för arbetstagare på erhållande av uppgifter. 

Enligt 221 § i lagen om sjömanspensioner har pensionskassan, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller rätten att få uppgifter, rätt att av en arbetsgivare, av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, av myndigheter och av andra organ på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av den tillsynsskyldighet som föreskrivs i 162 §. Enligt 162 § i lagen om sjömanspensioner övervakar pensionskassan att arbetsgivarna fullgör sin försäkringsskyldighet enligt lagen. 

Uppgifter av andra myndigheter och pensionsanstalter behövs bl.a. vid beviljande av pensioner i egenskap av sista pensionsanstalt och vid avdrag för en primär förmån. 

På motsvarande sätt som beskrivs i 2 punkten behöver Sjömanspensionskassan uppgifter om sina egna kunder ur inkomstregistret för försäkringsverksamheten och tillsynen över den. Sjömanspensionskassan behöver däremot uppgifter om intjänande, beviljande och utbetalning av pensioner samt om bestämmande av rehabiliteringsförmåner för varje försäkrad person oberoende av i vilken pensionsanstalt inkomsttagaren har varit försäkrad vid en given tidpunkt. 

Ändamålet enligt 3 punkten motsvarar det som föreskrivs i lagen om sjömanspensioner om Sjömanspensionskassans rätt att få uppgifter. 

Enligt 4 punkten ska uppgifter lämnas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i lagen om pension för lantbruksföretagare och i de förordningar som avses i 2 punkten eller i en överenskommelse om social trygghet. 

Enligt 141 § i lagen om pension för lantbruksföretagare är en lantbruksföretagare skyldig att lämna Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt uppgifter om inledande av lantbruksföretagarverksamhet enligt den lagen och om väsentliga förändringar i lantbruksföretagarverksamhetens art, omfattning eller form eller lantbruksföretagarens arbetsinsats. Enligt 141 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare har även stipendiater en motsvarande skyldighet. 

Enligt 143 § i lagen om pension för lantbruksföretagare har Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ,trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller rätten att få uppgifter, rätt att av bl.a. skattemyndigheterna få de uppgifter som är nödvändiga för verkställandet av uppdrag enligt den lagen. Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt behöver uppgifterna t.ex. för att övervaka att lantbruksföretagare och stipendiater uppfyller sin försäkringsskyldighet. 

Vid verkställigheten av lagen om pension för lantbruksföretagare tillämpas dessutom med stöd av hänvisningsbestämmelsen i 138 § i lagen om pension för lantbruksföretagare bestämmelserna om lämnande och erhållande av uppgifter i lagen om pension för arbetstagare. Tillämpliga blir bl.a. 195 § om arbetsgivarens skyldighet att lämna uppgifter och 198 § om rätten att få uppgifter för avgörande av ärenden och för verkställighet av lagstadgade uppdrag. Vid tillämpningen av 195 § i lagen om pension för arbetstagare jämställs lantbruksföretagare med arbetsgivare enligt lagen om pension för arbetstagare. 

Enligt 114 § i lagen om pension för lantbruksföretagare har Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt till uppgift att sköta verkställigheten av lagen om pension för lantbruksföretagare och av systemet med avträdelsestöd för lantbruksföretagare. Uppgifter kan lämnas till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt även för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk eller i lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare. Till dessa uppdrag hör bl.a. övervakning av förvärvsinkomster för mottagare av avträdelsestöd och handläggning av ärenden som gäller enskilda överskridningar av förvärvsinkomstgränsen. På systemen med avträdelsestöd tillämpas enligt 70 § i lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk och 40 § i lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare den ovannämnda 198 § i lagen om pension för arbetstagare. 

Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt har rätt att vid behandlingen av i lagen om pension för lantbruksföretagare avsedda ärenden som gäller försäkring, pensioner eller avträdelsestöd eller i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar avsedda ärenden i enskilda fall använda uppgifter som den fått för skötseln av övriga ovannämnda uppdrag, om det är uppenbart att dessa uppgifter påverkar en förmån enligt lagen om pension för lantbruksföretagare och uppgifterna enligt lag ska beaktas vid beslutsfattandet och pensionsanstalten också annars separat har rätt att få dessa uppgifter. Den som ansöker om en förmån ska då på förhand underrättas om att uppgifterna eventuellt kommer att användas. 

Enligt 5 punkten lämnas uppgifter ut till Keva för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2006), i de förordningar som avses i 2 punkten eller i en överenskommelse om social trygghet. 

Enligt 153 § i pensionslagen för den offentliga sektorn är en offentlig arbetsgivare skyldig att åtminstone en gång i kvartalet på det sätt som Keva bestämmer meddela Keva namn, personbeteckning, datum för inledande och avslutande av tjänste- och arbetsavtalsförhållanden och i 4 § 2 mom. i pensionslagen för den offentliga sektorn avsedda avtal och förtroendeuppdrag, uppgifter om löner och arvoden samt uppgifter om tjänstgöringstider och avbrott i fråga om personer som omfattas av lagen. Dessutom är en offentlig arbetsgivare skyldig att lämna Keva uppgifter om löner och arvoden för de ovannämnda anställningar som fortgår vid kalenderårets slut samt övriga uppgifter som gäller personernas pensionsrätt och medlemssamfundens betalningsskyldighet. 

En offentlig arbetsgivare är också skyldig att på begäran lämna Keva alla de uppgifter om en arbetstagares arbete och förhållanden i arbetet samt övriga motsvarande uppgifter som kan erhållas av arbetsgivarna och som är nödvändiga för ordnandet av pensionsskyddet och för avgörandet av ett anhängigt pensionsärende eller som i övrigt är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter enligt den lagen. Keva har också rätt att i en offentlig arbetsgivares handlingar granska riktigheten av uppgifter som lämnats. 

Offentliga arbetsgivare är Kevas medlemssamfund, staten, evangelisk-lutherska kyrkans församlingar, kyrkliga samfälligheter, domkapitel och kyrkostyrelsen samt Folkpensionsanstalten. Kevas medlemssamfund är kommunerna och samkommunerna samt Keva och Kommunernas garanticentral. Under vissa förutsättningar som föreskrivs i lag kan också kommunala aktiebolag, stiftelser eller föreningar bli medlemssamfund. Bestämmelser om medlemssamfund finns i lagen om Keva. 

Förutom med stöd av den ovannämnda anmälningsskyldigheten har Keva enligt 151 § i pensionslagen för den offentliga sektorn rätt att, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, av en arbetsgivare eller någon annan som betalar ersättning på basis av utfört arbete, av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring och av myndigheter och andra som omfattas av offentlighetslagen, få de uppgifter som är nödvändiga för att ordna pensionsskydd eller avgöra ett anhängigt pensions- eller förmånsärende eller som i övrigt är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i pensionslagen för den offentliga sektorn, i EU:s grundförordning om social trygghet eller EU:s tillämpningsförordning om social trygghet eller anges i en överenskommelse om social trygghet. Pensionsanstalter behöver i egenskap av sista pensionsanstalt uppgifter om den privata sektorns pensionsuppgörelser och pensionsbelopp. För avdrag för en primär förmån behöver Keva dessutom uppgifter om dagpenningar enligt lagen om olycksfallsförsäkring och trafikförsäkringslagen, precis som andra pensionsanstalter. Uppgifter om anställningars giltighet och inkomster behövs av privata arbetsgivare. 

Keva har rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter av en pensionsanstalt som sköter pensionsskyddet enligt en annan pensionslag få nödvändiga uppgifter om pensionsskyddet enligt arbetspensionslagarna för att kunna lämna uppgifter som motsvarar pensionsutdraget enligt 75 § i lagen om pension för arbetstagare och för förhandsrådgivning i arbetspensionsfrågor. Keva har rätt att få motsvarande uppgifter också av Pensionsskyddscentralen. 

Ändamålet enligt 5 punkten motsvarar det som föreskrivs om Kevas rätt att få uppgifter i 151 och 153 § i pensionslagen för den offentliga sektorn. 

Enligt 6 punkten ska uppgifter lämnas ut till Pensionsskyddscentralen. Pensionsskyddscentralen är samordnande organ för verkställigheten och utvecklandet av det arbetspensionsskydd som avses i de arbetspensionslagar som nämns i 3 § 1 mom. och 2 mom. 1—3 punkten i lagen om pension för arbetstagare. 

I 2 § i lagen om Pensionsskyddscentralen föreskrivs om Pensionsskyddscentralens uppdrag. Enligt bestämmelsen ska Pensionsskyddscentralen bl.a. ha hand om de register som behövs för de uppgifter som föreskrivits för den i lag och se till att den information som pensionsanstalterna behöver för verksamheten enligt arbetspensionslagarna är tillgänglig. Pensionsskyddscentralen ska dessutom övervaka iakttagandet av försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna och vid behov teckna en pensionsförsäkring på arbetsgivarens bekostnad samt avgöra om lagen om pension för arbetstagare, lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare ska tillämpas på ett arbete. Vidare ska Pensionsskyddscentralen på begäran avgöra om finsk lagstiftning om social trygghet enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EU:s grundförordning om social trygghet) och förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EU:s tillämpningsförordning om social trygghet) eller i Finlands överenskommelser om social trygghet ska tillämpas på en person som arbetar utomlands. Pensionsskyddscentralen ska dessutom vara kontaktinstitution och ha andra uppdrag som förbindelseorgan vid sådana pensionsansökningar till utlandet som avses i lagen om tillämpning av Europeiska unionens lagstiftning om samordning av de sociala trygghetssystemen (352/2010) samt sköta återindrivningsuppdrag. Pensionsskyddscentralen ska även sköta uppgifterna som förbindelseorgan enligt 3 § i lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (165/1999), avgöra vilken pensionsanstalt som är behörig att handlägga en pensionsansökan i egenskap av sista pensionsanstalt. Pensionsskyddscentralen ska avgöra en pensionsansökan om arbetstagaren inte har arbete som omfattas av arbetspensionslagarna samt avgöra och ge beslut om huruvida det finns förutsättningar för befrielse från att betala försäkringsavgift enligt 155 § i lagen om pension för arbetstagare eller för befrielse från försäkringsskyldigheten enligt 149 § eller 150 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Pensionsskyddscentralen ska också sända arbetstagaren besked om pensionsberättigande oavlönad tid som införts i registret, om arbetstagaren inte har registrerade inkomster som omfattas av arbetspensionslagarna för den privata sektorn, samt på begäran av arbetstagaren ge ett beslut om dem enligt 75 b § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare. 

Uppgifter ska lämnas ut till Pensionsskyddscentralen för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i de arbetspensionslagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare, i lagen om Pensionsskyddscentralen och i de förordningar som avses i 2 punkten i momentet eller i en för Finland bindande överenskommelse om social trygghet och för uppfyllande av tillsynsplikten. 

Enligt 198 § i lagen om pension för arbetstagare har Pensionsskyddscentralen rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter av bl.a. en arbetsgivare eller någon annan som betalar ersättning på basis av utfört arbete, en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring och av myndigheter och andra instanser på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av ett anhängigt försäkrings-, pensions- eller förmånsärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i den lagen eller i lagen om Pensionsskyddscentralen, i EU:s grundförordning om social trygghet eller EU:s tillämpningsförordning om social trygghet eller i en överenskommelse om social trygghet. 

Pensionsskyddscentralen har dessutom rätt att trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter av de pensionsanstalter som sköter pensionsskyddet få de uppgifter om pensionsskyddet enligt arbetspensionslagarna som är nödvändiga för arbetspensionsutdraget och förhandsrådgivningen om arbetspension. 

Pensionsskyddscentralen utfärdar bl.a. ett arbetspensionsutdrag till den som inte har några registrerade arbetsinkomster som enligt arbetspensionslagarna berättigar till pension men som har registrerade förmånsperioder. 

Pensionsskyddscentralen övervakar att arbetsgivaren fullgör sin försäkringsskyldighet och den tillhörande anmälningsskyldigheten. Enligt 199 § i lagen om pension för arbetstagare har Pensionsskyddscentralen, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att av en arbetsgivare, av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, av myndigheter och av andra aktörer på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av den tillsynsskyldighet som föreskrivs i 186 § 1 mom. i den lagen. Pensionsskyddscentralen har dessutom rätt att för nämnda ändamål av skattemyndigheterna i form av massinformation få namn, företags- och organisationsnummer eller arbetsgivares personbeteckningar, kontaktuppgifter och årsanmälningar eller motsvarande uppgifter samt bransch beträffande de arbetsgivare som betalat lön eller annat vederlag till arbetstagare, samt även uppgifter om vederlag för arbete och därtill anslutna arbetsgivarprestationer som arbetsgivarna har betalat. Pensionsskyddscentralen har rätt att få de ovan avsedda uppgifterna, även om Pensionsskyddscentralen inte i sin begäran om uppgifter har preciserat de arbetsgivare som i form av massinformation blir föremål för tillsynsförfarande och även om tillsynsförfarandet ännu inte är anhängigt. Pensionsskyddscentralen har vidare rätt att få ovannämnda massinformation, även om beskattningen inte ännu har fastställts. För verkställigheten av ett tillsynsuppdrag har Pensionsskyddscentralen rätt att samköra och behandla ovan avsedda personuppgifter. Samkörda uppgifter får förvaras fem år men längst tills tillsynsförfarandet avslutats. Samkörda uppgifter får inte vidareutlämnas. 

Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har Pensionsskyddscentralen rätt att få följande uppgifter om specificerade aktörer som är behövliga för fullgörandet av den tillsynsskyldighet som anges i 186 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare: 

1) av arbetarskyddsmyndigheterna de individualiseringsuppgifter om arbetstagare och arbetsgivare som framgår av förteckningen över dem som arbetar på en gemensam byggarbetsplats, uppgifter om vilket datum arbetet har börjat och slutat samt kontaktuppgifter för arbetsgivarens företrädare, 

2) av Skatteförvaltningen uppgifter som huvudentreprenören eller någon annan huvudsaklig genomförare av byggprojektet på den gemensamma byggarbetsplatsen har lämnat in till Skatteförvaltningen om de arbetstagare och egenföretagare som arbetar på den gemensamma byggarbetsplatsen inklusive individualiseringsuppgifter, uppgifter om arbetstagarnas uppskattade arbetstider på byggarbetsplatsen, uppgifter om arbetsavtals- och uppdragsförhållandenas typ, uppgifter om utländska arbetstagares försäkringar, uppgifter om arbetsgivare och den som låter utföra hyrt arbete inklusive individualiserings- och kontaktuppgifter samt uppgifter om byggarbetsplatsens läge, 

3) av Skatteförvaltningen uppgifter som den som beställt byggtjänster har lämnat in till Skatteförvaltningen om entreprenörerna inklusive individualiserings- och kontaktuppgifter, uppgifter om entreprenadbelopp, uppgifter om avtalsenligt start- och slutdatum för entreprenaden, uppgifter om uppdragens karaktär samt uppgifter om byggarbetsplatsens läge. 

Enligt 4 § i lagen om Pensionsskyddscentralen har Pensionsskyddscentralen, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att få de uppgifter som behövs för att individualisera en person, uppgifter om arbetsinkomst samt andra uppgifter om pensionsförsäkring, pensionsskydd och övrigt socialskydd som uppgiftslämnaren ombesörjer, när uppgifterna behövs för statistisk verksamhet, forskning och utveckling inom Pensionsskyddscentralens verksamhetsområde, av arbetspensionsanstalterna, Ålands landskapsregering, Folkpensionsanstalten, Olycksfallsförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen, försäkringsbolag som sköter lagstadgad olycksfalls- eller trafikförsäkring, Försäkringsbranschens Rehabilitering rf, samt övriga myndigheter och inrättningar inom socialförsäkringen om det pensionsskydd och den övriga sociala trygghet som dessa instanser sköter. 

Förutom för forskning och statistisk verksamhet får Pensionsskyddscentralen samköra och använda de personuppgifter och uppgifter den fått med stöd av lagen om Pensionsskyddscentralen eller 197 och 198 § i lagen om pension för arbetstagare för att göra utredningar och framställningar som behövs för att utveckla arbetspensionsskyddet. 

Dessutom är arbetsgivaren enligt 219 § i lagen om sjömanspensioner skyldig att lämna uppgifter, om det vid verkställigheten av uppdrag enligt lagen om Pensionsskyddscentralen behövs uppgifter om arbetstagarens arbete och arbetsförhållanden eller om andra motsvarande omständigheter. 

Enligt 7 punkten ska uppgifter lämnas ut till Finlands Bank för genomförandet av pensionsskyddet. Enligt 58 a § i lagen om Finlands Banks tjänstemän (1166/1998) tillämpas det som i 26 § i lagen om statens pensioner bestäms om Statskontorets rätt att erhålla uppgifter på Finlands Banks rätt att avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter få de uppgifter som är nödvändiga för att genomföra pensionsskyddet enligt 58 §. 

Lagen om statens pensioner upphävdes när pensionslagen för den offentliga sektorn trädde i kraft vid ingången av 2017. I 2 § 2 mom. i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn föreskrivs att om det i någon annan lag, i en bestämmelse som utfärdats med stöd av någon annan lag eller i någon av Europeiska unionens rättsakter hänvisas till de lagar som upphävs genom lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn, avser hänvisningen motsvarande bestämmelser i pensionslagen för den offentliga sektorn, om inte något annat följer av pensionslagen för den offentliga sektorn eller införandelagen. 

Enligt 8 punkten ska uppgifter lämnas ut till arbetslöshetsförsäkringsfonden. Arbetslöshetsförsäkringsfonden har till uppgift att fastställa och ta ut arbetslöshetsförsäkringspremier inklusive självriskpremien för utkomstskydd för arbetslösa och att övervaka att förpliktelserna i anslutning till arbetslöshetsförsäkringspremierna uppfylls. 

Uppgifter ska lämnas till arbetslöshetsförsäkringsfonden för ovannämnda ändamål. 

Enligt 21 b § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner ska arbetsgivaren till arbetslöshetsförsäkringsfonden före utgången av januari kalenderåret efter försäkringsåret anmäla de löner som arbetsgivaren betalat under försäkringsåret. Anmälan behöver inte göras, om arbetsgivaren inte har betalat några löner under försäkringsåret och inget förskott har fastställts. Arbetsgivaren är skyldig att göra en ovan avsedd anmälan även när arbetslöshetsförsäkringsfonden kräver detta. Enligt 21 g i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner har arbetslöshetsförsäkringsfonden rätt att i arbetsgivarens handlingar granska riktigheten av de uppgifter som omfattas av arbetsgivarens uppgiftsskyldighet. 

Bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringsfondens rätt att få uppgifter för fastställande, uttag och övervakning av arbetslöshetsförsäkringspremien finns i 22 och 22 a § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. 

Enligt 22 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner har arbetslöshetsförsäkringsfonden, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att för fastställande, uppbörd och övervakning av arbetslöshetsförsäkringspremie bl.a. av Pensionsskyddscentralen och pensionsanstalterna få arbetsgivarspecifika uppgifter om betalda löner och uppgifter om personer som är försäkrade i enlighet med lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare, och om de tidsperioder då personerna är försäkrade i enlighet med de lagarna, samt om de löner som betalats till personerna under dessa tidsperioder och identifieringsuppgifter om arbetsgivare som betalat lön, av arbetsgivaren få behövliga uppgifter, av myndigheter som nämns i 4 § 1 mom. 1—7 punkten i offentlighetslagen och av sammanslutningar och inrättningar som avses i 2 mom. få nödvändiga uppgifter, när de sistnämnda har eller kan ha information om sådant som har samband med fastställande, uppbörd och övervakning av arbetslöshetsförsäkringspremier. 

Uppgifter som arbetslöshetsförsäkringsfonden behöver av arbetsgivaren för att fastställa och ta ut arbetslöshetsförsäkringspremien är i synnerhet de utredningar som stöder anmälningsskyldigheten enligt 21 b §, såsom rapporter ur företagets lönebokföring eller kopior av lönespecifikationerna. Enligt 21 g § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner har arbetslöshetsförsäkringsfonden rätt att i arbetsgivarens handlingar granska riktigheten av de uppgifter som arbetsgivaren lämnat med stöd av 22 §. 

Enligt 22 a § i lagen har arbetslöshetsförsäkringsfonden trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av Skatteförvaltningen få för fastställande, uppbörd och övervakning av arbetslöshetsförsäkringspremie behövliga identifieringsuppgifter om arbetsgivare, uppgifter om arbetsgivarprestationer som arbetsgivaren uppgett, enligt betalningsmottagare genom födelseåret specificerade uppgifter som arbetsgivaren uppgett för beskattningen om utbetalda löner och därmed jämförbara prestationer samt om skatter och obligatoriska försäkringspremier som innehållits hos löntagaren. 

Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har arbetslöshetsförsäkringsfonden på begäran rätt att av Skatteförvaltningen få uppgifter som motsvarar de i 1 mom. avsedda uppgifterna om specificerade betalningsmottagare och arbetsgivare och som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som är under behandling och som är specificerade enligt betalningsmottagare. 

Trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter har arbetslöshetsförsäkringsfonden rätt att i fråga om skattegranskningar som riktats mot arbetsgivare av Skatteförvaltningen få för fastställande, uppbörd och övervakning av arbetslöshetsförsäkringspremie behövliga identifieringsuppgifter om arbetsgivare, uppgifter som arbetsgivaren meddelat Skatteförvaltningen för beskattningen och som gäller lönebetalningen samt uppgifter som framkommit vid skattegranskningen och som gäller försummelse av de arbetsgivarskyldigheter som hänför sig till lönebetalningen. 

Övervakningen av arbetslöshetsförsäkringspremierna syftar till att säkerställa att arbetsgivarna inte försummar sin försäkringsskyldighet och att de har anmält korrekta lönesummor som grund för försäkringspremierna. Övervakningen grundar sig huvudsakligen på en jämförelse av arbetslöshetsförsäkringsuppgifter och löneuppgifter från Skatteförvaltningen. I övervakningen används dessutom information som erhållits genom myndighetssamarbete. 

Utöver det ovannämnda har arbetslöshetsförsäkringsfonden också hand om fastställandet och uttaget av arbetsgivarens självriskpremier för utkomstskyddet för arbetslösa. I 24 e § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner föreskrivs om rätten att få uppgifter för att fastställa självriskpremien. Enligt paragrafen är arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande och utlämnande av uppgifter, skyldiga att till arbetslöshetsförsäkringsfonden lämna arbetstagarens identifieringsuppgifter, uppgifter om de anställningsförhållanden som inräknas i arbetsvillkoret och arbetsgivarnas identifieringsuppgifter i fråga om dem, uppgifter om arbetslöshetsdagpenning och övriga uppgifter som är nödvändiga för fastställande och verkställande av betalningsskyldigheten. Enligt 24 e § 3 mom. i den lagen ska Finansinspektionen och Folkpensionsanstalten, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om utlämnande av uppgifter, till arbetslöshetsförsäkringsfonden lämna följande uppgifter: personbeteckning, arbetslöshetskassans nummer och uppgift om första tilläggsdag för de personer vars rätt till tilläggsdagar har börjat under föregående sex månader, och före utgången av april månad personbeteckning och arbetslöshetskassans nummer för de personer som under föregående kalenderår fyllt 63 år och som har fått arbetslöshetsdagpenning efter fyllda 63 år och vars rätt till tilläggsdagar enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte har börjat före fyllda 63 år. 

Enligt 24 d § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner har arbetslöshetsförsäkringsfonden dessutom, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att för fastställande och verkställande av betalningsskyldigheten få nödvändiga uppgifter om arbetsgivaren och arbetstagaren av statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga sammanslutningar, Pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter samt pensionsstiftelser, arbetslöshetskassor och arbetsplatskassor samt av arbetsgivare. 

Enligt 22 c § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner har arbetslöshetsförsäkringsfonden rätt att sammanställa och behandla de i 22 och 22 a § i den lagen avsedda personuppgifterna för fastställande och uppbörd av arbetslöshetsförsäkringspremie enligt 4, 5 och 6 kap. samt självriskpremie enligt 8 a kap. Den sammanställda informationen får sparas tills arbetslöshetsförsäkringsfondens ovan nämnda uppdrag har utförts. Samkörda uppgifter får inte vidareutlämnas. 

Enligt 9 punkten ska uppgifter lämnas ut till de försäkringsanstalter som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Försäkringsanstalter är enligt 6 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar försäkringsbolag som enligt 205 § har rätt att bedriva försäkringsverksamhet enligt den lagen, Olycksfallsförsäkringscentralen och Statskontoret, som betalar ersättning för olycksfall eller yrkessjukdom som orsakats i anställning hos staten. 

Uppgifter ska lämnas ur inkomstregistret för sådant avgörande av ett försäkrings- eller ersättningsärende, sådant uppfyllande av tillsynsplikten eller andra lagstadgade uppdrag som föreskrivs i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Sådana uppgifter är nödvändiga för verkställigheten av lagstadgat olycksfallsförsäkringsskydd som enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar ska beaktas när ett försäkrings- eller ersättningsärende avgörs. När det lagstadgade olycksfallsskyddet verkställs är det fråga om konstaterande av att lagstadgade ersättningsvillkor uppfylls. Ett ärende som är under handläggning kan förutom ersättning gälla t.ex. försummad premiebetalning eller försäkringsskyldighet. 

I 159 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om försäkringstagarens skyldighet att lämna uppgifter till försäkringsbolaget för fastställande av försäkringspremien när försäkringen tecknas. I lagen anges som exempel de väsentligaste uppgifterna som försäkringsbolaget i allmänhet behöver för att kunna beräkna en försäkringspremie i enlighet med sina premiegrunder. Enligt lagen ska försäkringstagaren till försäkringsbolaget lämna de uppgifter om sin bransch, kvantitet och kvalitet på arbete som försäkringstagaren låter utföra, tidpunkten för när arbetet börjar, ägarförhållandena i företaget och förebyggande arbetarskyddsarbete, vilka behövs för att bedöma risken för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, bestämma premien och administrera försäkringen samt om andra omständigheter som påverkar premien och anges av försäkringsbolaget. Förteckningen är inte uttömmande, eftersom varje försäkringsbolag beslutar självständigt om sina egna premiegrunder i fråga om försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom och definierar vilka uppgifter bolaget behöver för att fastställa försäkringspremien. Bestämmelsen förpliktar försäkringstagaren att lämna de uppgifter som försäkringsbolaget begär till bolaget. I praktiken är den lönesumma som arbetsgivaren betalar dock en allmän grund för bestämmande av försäkringspremien. Försäkringstagaren ska lämna de ovan beskrivna uppgifterna antingen i samband med ansökan om försäkring eller senast 14 dagar efter det att försäkringen har börjat gälla. 

I fråga om fortlöpande försäkringar ska försäkringstagaren för närvarande i enlighet med 160 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar anmäla de ovannämnda uppgifterna till försäkringsbolaget årligen (årsanmälan). Varje försäkringsbolag definierar innehållet även i denna anmälan. Den slutliga försäkringspremien för försäkringsperioden beräknas utifrån årsanmälan. Försäkringstagaren ska också anmäla väsentliga förändringar som sker under kalenderåret i de uppgifter som försäkringsbolaget begär. Med hjälp av dessa uppgifter kan försäkringsbolaget hålla försäkringspremien på rätt nivå under försäkringsperioden. I fortsättningen får försäkringsbolagen motsvarande uppgifter som i årsanmälan från inkomstanmälningarna till inkomstregistret. 

Enligt 252 § i lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar har en försäkringsanstalt, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information, rätt att av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring och av myndigheter och andra aktörer som offentlighetslagen tillämpas på få de uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden, arbete som företagare och inkomster, betalda förmåner och andra faktorer som är nödvändiga för att avgöra ett försäkrings- eller ersättningsärende som är under handläggning eller som i övrigt är nödvändiga för att verkställa de uppgifter som föreskrivs i den lagen, EU:s förordningar om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet. Därtill har försäkringsanstalten rätt att få uppgifter om bl.a. arbetstagarens arbete, arbetsgivarens vederlag till arbetstagaren och grunderna för dem samt andra uppgifter som är nödvändiga för ovannämnda ändamål. 

Enligt 254 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar har försäkringsanstalten också rätt att i en arbetsgivares dokument granska riktigheten av de uppgifter som ingår i arbetsgivarens skyldighet enligt lagen att lämna uppgifter. 

Försäkringsanstaltens försäkrings- och ersättningshandläggning kan också grunda sig på lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete, familjevårdslagen, lagen om stöd för närståendevård, lagen om skadestånd för olycksfall åt personer, som intagits i särskilda straff-, underhålls- och vårdanstalter, kommunallagen, socialvårdslagen, lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda eller lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

I 179 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om försäkringsbolagets tillsynsplikt. Enligt paragrafen ska försäkringsbolaget övervaka att en arbetsgivare som har tecknat en försäkring i bolaget uppfyller sin anmälningsplikt och andra försäkringsrelaterade skyldigheter enligt den lagen. Försäkringsbolagets tillsyn riktar sig mot dess egna kunder. I lagen föreskrivs inte närmare om försäkringsbolagens tillsynsåtgärder. Enligt motiveringen till lagen (RP 277/2014 rd) ger bestämmelsen försäkringsbolagen möjlighet att genomföra tillsynsåtgärder som de anser behövs. En tillsynsåtgärd av detta slag kan vara t.ex. masstillsyn som gäller uppgifter om lönesummor. Om försäkringsbolaget inte får lönesummorna av arbetsgivaren kan det i enlighet med 161 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar bestämma försäkringspremien utifrån de uppgifter bolaget kan inhämta själv. 

Försäkringsbolaget har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter också rätt att av en arbetsgivare, av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, av myndigheter och av andra aktörer på vilka offentlighetslagen tillämpas få de uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av den tillsynsskyldighet som föreskrivs i den lagen. Bestämmelser om detta finns i 260 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Försäkringsbolaget har dessutom rätt att för nämnda ändamål av skattemyndigheterna i form av massinformation få namn, företags- och organisationsnummer eller arbetsgivares personbeteckningar, kontaktuppgifter och årsanmälningar eller motsvarande uppgifter samt bransch beträffande de arbetsgivare som betalat lön eller annat vederlag till arbetstagare, samt även uppgifter om vederlag för arbete och därtill anslutna arbetsgivarprestationer som arbetsgivarna har betalat. Försäkringsbolaget har rätt att få de uppgifter som avses ovan även om det i sin begäran om uppgifter inte har specificerat vilka arbetsgivare som blir föremål för ett tillsynsförfarande i form av massinformation och även om ett tillsynsförfarande ännu inte har inletts och även om beskattningen ännu inte är fastställd. För verkställigheten av ett tillsynsuppdrag har försäkringsbolaget rätt att samköra och behandla ovan avsedda personuppgifter. Samkörda uppgifter får bevaras i fem år, dock högst till dess att tillsynsförfarandet har avslutats, men samkörda uppgifter får inte vidareutlämnas. 

Ändamålet enligt 9 punkten motsvarar det som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt i övriga ovannämnda lagar föreskrivs om försäkringsanstaltens rätt att få uppgifter och de ändamål som anges i dessa lagar. 

Enligt 10 punkten ska uppgifter lämnas ut till de försäkringsanstalter som avses i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare. Uppgifter ska lämnas ut för avgörande av försäkrings- och ersättningsärenden som gäller olycksfallsskydd enligt den lagen eller för uppfyllande av tillsynsplikten. 

Enligt 16 § i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare tillämpas på ärenden som gäller olycksfallsskydd enligt den lagen bestämmelserna om bl.a. verkställande av förmåner och om utlämnande, erhållande och hemlighållande av uppgifter i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Bestämmelserna om rätten att få uppgifter i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar beskrivs ovan i punkt 9. Enligt lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare ska bestämmelserna om försäkring och försäkringspremier i 159 och 160 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas också på en i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare avsedd försäkring som gäller olycksfallsskydd samt på försäkringspremien för den. Vad gäller idrottsutövares pensionsskydd innehåller lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare inga bestämmelser om rätten att få uppgifter trots sekretessbestämmelserna. 

Ändamålet enligt 10 punkten motsvarar det som föreskrivs om försäkringsbolagets rätt att få uppgifter i 16 § i lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare. 

Enligt 11 punkten ska uppgifter lämnas ut till lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt för avgörande av ett ersättningsärende som är under handläggning eller för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, i de förordningar som avses i 2 punkten eller i en överenskommelse om social trygghet. Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalts uppdrag sköts enligt 10 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare. I 4 punkten föreskrivs i övrigt om Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt som uppgiftsanvändare. 

Enligt 157 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar har Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information, rätt att av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagstadgad försäkring, av Olycksfallsförsäkringscentralen och av myndigheter och andra aktörer som offentlighetslagen tillämpas på få de uppgifter om en arbetstagares anställningsförhållanden, arbete som företagare och inkomster, betalda förmåner och andra faktorer som är nödvändiga för att avgöra ett försäkrings- eller ersättningsärende som är under handläggning eller som i övrigt är nödvändiga för att verkställa de uppgifter som föreskrivs i den lagen, EU:s förordningar om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet. 

Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt har också rätt att av arbetsgivaren få de uppgifter om skadefallet, de förhållanden under vilka skadefallet inträffade, orsakerna och följderna, arbetstagarens arbete, arbetsgivarens vederlag till arbetstagaren och grunderna för dem samt andra uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett försäkrings- eller ersättningsärende som är under handläggning eller som i övrigt är nödvändiga för att verkställa de uppgifter som föreskrivs i den lagen, EU:s förordningar om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet. 

Med stöd av 165 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar har Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt vid handläggningen av ett försäkrings- eller ersättningsärende enligt den lagen också rätt att i enskilda fall använda uppgifter som den fått för skötseln av åligganden som föreskrivits för Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, om det är uppenbart att dessa uppgifter påverkar avgörandet av ärendet och uppgifterna enligt lag ska beaktas vid beslutsfattandet och Lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt också annars särskilt har rätt till dessa uppgifter. Den vars uppgifter det är fråga om ska på förhand underrättas om att uppgifterna eventuellt kommer att användas. 

Ändamålet enligt 11 punkten motsvarar det som föreskrivs om rätten att få uppgifter i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet. 

Enligt 12 punkten ska uppgifter lämnas ut till de försäkringsbolag som avses i trafikförsäkringslagen. Med försäkringsbolag avses enligt 2 § i trafikförsäkringslagen ett försäkringsbolag eller annat försäkringsföretag som har fått koncession att bedriva sådan försäkringsverksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet. 

Uppgifter ska lämnas ut för avgörande av ett ersättningsärende som är under handläggning eller för skötseln av de uppdrag som föreskrivs i den lagen. I 82 § i trafikförsäkringslagen föreskrivs om trafikförsäkringsbolagets rätt att få uppgifter av arbetsgivare, myndigheter eller andra som sköter offentliga uppdrag. Enligt bestämmelsen har ett försäkringsbolag trots tystnadsplikten och andra begränsningar av rätten till uppgifter rätt att av försäkrings- eller pensionsinstitut som verkställer lagstadgad försäkring, av myndigheter och av andra instanser som offentlighetslagen tillämpas på få uppgifter om den skadelidandes eller ersättningsberättigades anställningsförhållanden, och inkomster, förmåner som utbetalats till honom eller henne och om andra motsvarande omständigheter. Försäkringsbolaget har likaså enligt nämnda bestämmelse rätt att av arbetsgivare få uppgifter om arbetstagarens arbete, om vederlag som arbetsgivaren betalar denne och om grunderna för dem och om andra motsvarande omständigheter. Försäkringsbolagets rätt att få uppgifter förutsätter att uppgifterna är nödvändiga för avgörande av ett försäkrings- eller ersättningsärende som behandlas eller annars är nödvändiga för skötseln av uppgifter enligt trafikförsäkringslagen. 

Ändamålet enligt 12 punkten motsvarar det som föreskrivs om försäkringsbolagets rätt att få uppgifter i 82 § i trafikförsäkringslagen. Vid ersättning av trafikskador behövs uppgifter av t.ex. Skatteförvaltningen och andra försäkringsanstalter. Uppgifter om ersättningar som betalats ut av andra försäkringsanstalter behövs t.ex. vid samordning med den lagstadgade olycksfallsförsäkringen. Anställnings- och löneuppgifter av arbetsgivaren behövs bl.a. för att bestämma ersättningen för inkomstbortfall. 

Enligt 13 punkten ska uppgifter lämnas ut till Trafikförsäkringscentralen för avgörande av ett ersättningsärende som är under handläggning eller för skötseln av de uppdrag som föreskrivs i trafikförsäkringslagen. 

Trafikförsäkringscentralens rätt att få uppgifter ur inkomstregistret motsvarar i 12 punkten avsedda försäkringsbolags rätt att få uppgifter. Enligt 4 § i trafikförsäkringslagen tillämpas det som i 82 § i den lagen föreskrivs om försäkringsbolag också på Trafikförsäkringscentralen. 

Trafikförsäkringscentralen är primärt ansvarig för trafikskador som orsakas i Finland av fordon vars stadigvarande hemort är någon annanstans än i Finland, för trafikskador som orsakas av att fordon för vilka trafikförsäkring inte behöver tecknas används i trafik och för personskador som orsakas av att fordon som förblir okända används i trafik, liksom även trafikskador om försäkringsplikten för fordonet har försummats. Vid ersättning av trafikskador kan till Trafikförsäkringscentralen lämnas ut motsvarande uppgifter som till trafikförsäkringsbolaget med stöd av 12 punkten. 

Enligt 14 punkten ska uppgifter lämnas ut till Patientförsäkringscentralen. Patientförsäkringscentralen svarar för ersättningsverksamheten enligt patientskadelagen. 

Uppgifter ska lämnas ut för att bestämma ersättningsgrunden och omfattningen av ersättningsskyldigheten. Enligt 5 d § i patientskadelagen har Patientförsäkringscentralen rätt att trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som behövs för nämnda ändamål av bl.a. myndigheterna, arbetsgivaren för den skadelidande eller för någon annan som ansöker om ersättning, av en pensions- eller försäkringsanstalt, en pensionsstiftelse och en arbetslöshetskassa. Ändamålet enligt 11 punkten motsvarar det som föreskrivs om Patientförsäkringscentralens rätt att få uppgifter i patientskadelagen. 

Enligt 15 punkten ska uppgifter lämnas ut till Olycksfallsförsäkringscentralen för tillsyn över den försäkringsverksamhet som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 

Olycksfallsförsäkringscentralen ska bl.a. övervaka att arbetsgivarna uppfyller sin försäkringsskyldighet enligt 3 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. För denna tillsyn, bekämpning av grå ekonomi och utredning av ersättningsansvarigt försäkringsbolag ska Olycksfallsförsäkringscentralen föra ett försäkringsregister. Registrets datainnehåll anges i lagen (178 §) och uppgifterna för det fås från försäkringsbolagen. 

Enligt 260 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar har Olycksfallsförsäkringscentralen, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i rätten att få information, rätt att av arbetsgivaren, försäkrings- och pensionsanstalter som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet, myndigheterna och andra aktörer som offentlighetslagen tillämpas på få uppgifter som är nödvändiga för att uppfylla den tillsynsplikt som föreskrivs i den lagen. På motsvarande sätt som försäkringsbolagen har Olycksfallsförsäkringscentralen rätt att i detta syfte av skattemyndigheterna som massinformation få namnet på de arbetsgivare som betalat lön eller annat vederlag till arbetstagarna, företags- och organisationsnummer eller arbetsgivarnas personbeteckningar, kontaktinformation, årsanmälningar eller uppgifter som motsvarar årsanmälningarna, branscher och uppgifter om de vederlag som arbetsgivarna har betalat för arbete och de arbetsgivarprestationer som anknyter till dem. Olycksfallsförsäkringscentralen har rätt att få de uppgifter som avses ovan även om den i sin begäran om uppgifter inte har specificerat vilka arbetsgivare som i form av massinformation blir föremål för ett tillsynsförfarande och även om ett tillsynsförfarande ännu inte har inletts och även om beskattningen ännu inte är fastställd. För verkställigheten av ett tillsynsuppdrag har Olycksfallsförsäkringscentralen rätt att samköra och behandla ovan avsedda personuppgifter. Samkörda uppgifter får dock inte vidareutlämnas. Ändamålet enligt 15 punkten motsvarar det som föreskrivs om Olycksfallsförsäkringscentralens rätt att få uppgifter. Olycksfallsförsäkringscentralen har dessutom i egenskap av försäkringsanstalt enligt 6 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar rätt att få uppgifter som avses i punkt 9 vid handläggning av ett ersättningsärende när skadefallet har inträffat i oförsäkrat arbete. I enlighet med 9 punkten tillämpas då på Olycksfallsförsäkringscentralens verksamhet 252 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 

Enligt 16 punkten ska uppgifter lämnas ut till Statskontoret. Statskontoret ansvarar för flera olika lagstadgade ersättningssystem som behöver uppgifter från inkomstregistret. Uppgifter ska lämnas ur inkomstregistret för avgörande av ersättningsärenden som är under handläggning och som avses i trafikförsäkringslagen, lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete, lagen om skadestånd för olycksfall åt personer, som intagits i särskilda straff-, underhålls- och vårdanstalter (894/1946), lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom, lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag och brottsskadelagen. Statskontorets behov av uppgifter gäller avgörande av ersättningsärenden i situationer där den ersättningssökande kan få ersättning för inkomstbortfall eller motsvarande. 

Statskontoret har i vissa fall ersättningsskyldighet enligt trafikförsäkringslagen. Enligt 32 § i trafikförsäkringslagen tillämpas på Statskontoret vad som i 82 § i den lagen föreskrivs om trafikförsäkringsbolagets rätt att få uppgifter av arbetsgivare, myndigheter eller andra som sköter offentliga uppdrag. Lämnande av uppgifter för ersättningsverksamhet enligt trafikförsäkringslagen beskrivs i 12 punkten. 

Statskontoret är en i 6 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar avsedd försäkringsanstalt. Statskontoret betalar ersättning för olycksfall eller yrkessjukdom som orsakats i anställning hos staten. Eftersom Statskontoret inte försäkrar statligt anställda får det ur inkomstregistret endast uppgifter för ersättningar. Statskontoret får inte s.k. årsanmälningsuppgifter. Statskontorets rätt att få uppgifter för handläggning av ersättningsärenden grundar sig på 252 och 254 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Paragraferna behandlas i motiveringen till 9 punkten. Ersättning för olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom kan också grunda sig på lagen om ersättning för skada eller sjukdom som har uppkommit under studierelaterade förhållanden som är jämställbara med arbete eller på lagen om skadestånd för olycksfall åt personer, som intagits i särskilda straff-, underhålls- och vårdanstalter. I ärenden som gäller dessa tillämpas enligt hänvisningsbestämmelserna det som föreskrivs i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 

Statskontoret administrerar i egenskap av behörig försäkringsanstalt även ersättningssystemet för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom. Enligt lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom och lagen om ersättning för olycksfall och tjänstgöringsrelaterad sjukdom i krishanteringsuppdrag tillämpas på omständigheter som anges i dessa lagar bestämmelserna om utlämnande, erhållande och hemlighållande av uppgifter i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. 

Enligt 47 § i brottsskadelagen har Statskontoret trots bestämmelser och föreskrifter om sekretess rätt att på begäran av bl.a. Pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter samt av den ersättningssökandes arbetsgivare, arbetslöshetskassor och andra som beviljar förmåner få de uppgifter som är nödvändiga för att utreda ett ersättningsärende. Uppgifter behövs t.ex. i situationer där det krävs en utredning av beloppet av de ersättningar från annat håll som enligt lag ska dras av från ersättning enligt brottsskadelagen. 

Ändamålet enligt 16 punkten motsvarar det som föreskrivs om Statskontorets rätt att få uppgifter i de ovannämnda lagarna. 

Statskontoret sköter även skadehandläggning som grundar sig på vissa andra lagar utöver de ovannämnda. För detta ändamål kan det finnas behov av uppgifter som ska sparas i inkomstregistret. Till dessa lagar hör viltskadelagen (105/2009), lagen om statens skadeståndsverksamhet (978/2014), lagen om ersättning av statens medel som till följd av frihetsberövande skall betalas till oskyldigt häktad eller dömd (422/1974), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948) och lagen om avgiftsbefrielse (529/1980). I dessa lagar föreskrivs dock inte om rätten att trots sekretessbestämmelserna få uppgifter av arbetsgivare, andra prestationsbetalare eller myndigheter. Därför kan uppgifter inte lämnas ut ur inkomstregistret till Statskontoret för skötseln av uppdrag enligt dessa lagar. 

I 17 punkten föreskrivs om lämnande av uppgifter till Folkpensionsanstalten. Lämnandet av uppgifter till Folkpensionsanstalten avviker från det som föreskrivs i 13 § om lämnande av uppgifter till andra uppgiftsanvändare, eftersom till Folkpensionsanstalten ska lämnas ut de inkomstuppgifter och andra uppgifter om alla inkomsttagare i inkomstregistret som Folkpensionsanstalten har rätt att få för verkställigheten av alla pensioner och förmåner som det föreskrivs att den ska verkställa och för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i EU:s förordningar om social trygghet eller i en överenskommelse om social trygghet. 

Bestämmelser om sociala trygghetsförmåner som Folkpensionsanstalten har hand om finns i flera lagar. Folkpensionsanstalten behöver uppgifter ur inkomstregistret för verkställigheten av inkomstrelaterade pensioner, bostadsbidrag för pensionstagare, barnavårdsstöd, sjukdagpenning, rehabiliteringspenning, föräldradagpenning, specialvårdspenning, partiell sjukdagpenning, allmänt bostadsbidrag, arbetslöshetsförmåner, alterneringsersättning, integrationsstöd, grunddelen i det grundläggande utkomststödet, militärunderstöd och studiestöd. 

Uppgifter ur inkomstregistret behövs i samband med återkrav av förmåner och indrivning av borgensansvars- och underhållsbidragsskulder för att bedöma kundens betalningsförmåga när betalningsarrangemang upprättas. Uppgifter ur inkomstregistret behövs också för att avgöra kunders ansökningar om betalningsbefrielse för statens fordran som gäller underhållsbidragsskulder eller borgensfordran på studielån. Uppgifter ur registret behövs dessutom vid försäkringsavgöranden enligt lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet och vid skötseln av uppdrag enligt lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård. 

Förutom genom det som en förmånssökande uppger i sin ansökan har Folkpensionsanstalten för närvarande rätt få uppgifter på två sätt: antingen ur register som administreras av andra myndigheter och motsvarande instanser som sköter offentliga uppdrag, eller på begäran om en enskild person när ett förmånsärende som gäller personen behandlas. I 85 § i folkpensionslagen föreskrivs det om Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter av myndigheter samt av pensions- och försäkringsanstalter för skötseln av de förmåner som Folkpensionsanstalten ålagts att verkställa. Folkpensionsanstalten får utan särskild begäran bl.a. följande uppgifter om alla som bor i Finland: befolkningsregisteruppgifter, skatteuppgifter, uppgifter om arbetspensioner, uppgifter om sökande av vuxenutbildningsstöd och avgöranden som gäller vuxenutbildningsstöd samt uppgifter om inkomstrelaterade arbetslöshetsdagpenningar och ansökningar om dessa redan innan själva ärendet behandlas, dvs. oberoende av den faktiska klientrelationen. Enligt bestämmelsen har Folkpensionsanstalten rätt att av bl.a. Pensionsskyddscentralen, pensionsanstalterna, försäkringsanstalterna samt andra som beviljar eller betalar ut pensioner eller andra ersättningar få uppgifter om pensions- och ersättningsbeslut och om ändring av pensions- eller ersättningsbelopp samt om det belopp av arbetspension som inte inkluderar de intjänade pensioner eller höjningar som nämns i 23 § i folkpensionslagen och inte heller förtidsminskning av arbetspensionen. Ovan avsedda uppgifter om pensioner och ersättningar är förmånstagarens personuppgifter, pensions- och ersättningsslag, grunderna för fastställandet, grunden för en förhöjning samt belopp och tid för vilken pensionen eller ersättningen betalas. 

Vidare har Folkpensionsanstalten rätt att med stöd av 85 § i folkpensionslagen av Pensionsskyddscentralen få uppgifter om att en person med stöd av en för Finland bindande mellanstatlig överenskommelse omfattas av den bosättningsbaserade sociala tryggheten i Finland, av Utbildningsfonden få personuppgifter och identifieringsuppgifter om dem som ansökt om vuxenutbildningsstöd och av arbetslöshetskassorna få uppgifter om grunderna för inkomstrelaterade dagpenningar. 

För skötseln av de förmåner som Folkpensionsanstalten ålagts att verkställa har den dessutom utan hinder av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att av Skatteförvaltningen årligen få bl.a. följande nödvändiga uppgifter med tillhörande identifieringsuppgifter i fråga om fysiska personer: specificerade uppgifter om förvärvs- och kapitalinkomster, uppgifter om avdrag för inkomstens förvärvande och naturliga avdrag, uppgifter om försäkringslöner enligt 72 § i lagen om pension för arbetstagare samt uppgifter om obligatoriska pensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter. Dessutom har Folkpensionsanstalten rätt att av Skatteförvaltningen få övriga uppgifter som är nödvändiga för förmånerna. 

Uppgifter lämnas alltså även för närvarande ut om personer som inte har ett förmånsärende under handläggning vid Folkpensionsanstalten. Uppgifter som behövs för förmåner lämnas ut för alla inkomsttagare, även om förmånerna aldrig kommer att bli aktuella för alla inkomsttagare. Folkpensionsanstalten får dessa uppgifter i form av massinformation för att säkerställa att den kan sköta sitt uppdrag att bevilja olika förmåner med så få fördröjningar och så smidigt och flexibelt som möjligt. Folkpensionsanstalten behöver kunna bevara uppgifter redan innan en ansökan har blivit anhängig och fortsätta bevara dem även efter att handläggningen av ärendet har avslutats. Behovet att använda uppgifter hänger ihop med flera av Folkpensionsanstaltens uppdrag. Uppgifter behövs vid handläggning av förmåner, granskning av gamla förmånsavgöranden, för kundservice och rådgivning t.ex. när det gäller användningen av olika räknare och förhandsifyllning av ansökningar samt vid utredning av effekterna av förändrade inkomster efter ett förmånsavgörande. Folkpensionsanstalten ska ha tillgång till uppgifter som hämtats från inkomstregistret t.ex. redan när kunden kontaktar kundservicen. Eftersom behovet av uppgifter är konstant ska Folkpensionsanstalten bevara uppgifter, t.ex. bokföringsverifikat, så länge som det föreskrivs i den lagstiftning som Folkpensionsanstalten tillämpar och därefter radera uppgifterna. 

Uppgifter ska lämnas ut ur inkomstregistret till Folkpensionsanstalten en gång per dygn. Utlämnandet gäller uppgifter som ändrats jämfört med dygnet innan. Att begära uppgifter om enskilda personer skulle på grund av det stora antalet fall vara ytterst dyrt och besvärligt både för Folkpensionsanstalten och för uppgiftslämnaren. Folkpensionsanstalten har uppgett att den varje år meddelar miljoner avgöranden där uppgifter ur inkomstregistret behövs. Under ett dygn behövs således inkomstuppgifter för tiotusentals inkomsttagare, och dessa inkomsttagare varierar varje dygn. Folkpensionsanstalten ska alltid själv svara för att den endast behandlar och använder den del av dessa uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som är under handläggning. 

På de ovannämnda grunderna föreskrivs i 1 mom. 17 punkten på motsvarande sätt som i nuläget att Folkpensionsanstalten i form av massinformation ska få de uppgifter ur inkomstregistret som den trots sekretessbestämmelserna har rätt till för de ändamål som det föreskrivs att den ska verkställa. Bestämmelser om själva rätten att få uppgifter, vilken definierar innehållet i de uppgifter som lämnas ut ur inkomstregistret till Folkpensionsanstalten, samt om de ändamål för vilka uppgifterna ur inkomstregistret används ska finnas i speciallagstiftningen om Folkpensionsanstalten. 

I de förmånslagar som Folkpensionsanstalten verkställer finns bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av en förmån eller sådana nödvändiga uppgifter som annars ska beaktas vid verkställigheten av uppdrag som föreskrivs i dessa lagar, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet. Folkpensionsanstalten har rätt att få uppgifterna trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter. 

Folkpensionsanstalten har i regel rätt att få uppgifter av statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga sammanslutningar, Skatteförvaltningen, Pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter och andra som beviljar eller betalar ut pension eller annan ersättning, Patientförsäkringscentralen och Trafikförsäkringscentralen, arbetsgivare, arbetslöshetskassor, arbetsplatskassor och Utbildningsfonden. Vilka instanser som är skyldiga att lämna ut uppgifter kan variera något beroende på lag. 

Bestämmelser om rätten att få uppgifter finns förutom i nämnda 85 § i folkpensionslagen dessutom bl.a. i 86 § i folkpensionslagen, 19 kap. 1 och 3 § i sjukförsäkringslagen, 59 och 60 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, 42 § i lagen om allmänt bostadsbidrag, 41 a § i lagen om studiestöd, 13 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, 18 a § i lagen om utkomststöd, 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården, 32 § i lagen om garantipension, 15 § i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet, 22 a § i militärunderstödslagen, 34 § i lagen om underhållsstöd, 43 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare, 43 § i lagen om handikappförmåner, 17 § i lagen om frontmannapension (119/1977), 23 a § i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn samt 22 § i lagen om pensionsstöd. 

Folkpensionsanstalten använder uppgifter ur inkomstregistret bl.a. för kontroll av rätten till garantipension, övervakning av arbetsinkomster hos mottagare av garantipension och invalidpension, utredning av årsinkomster vid beräkning av fortsättningspensionens kompletteringsbelopp för den efterlevande maken, bestämning av bostadsbidrag för pensionstagare, utredning av hur deltidsarbete och inkomster påverkar barnavårdsstöden, utredning av förutsättningarna för erhållande av dagpenningsförmåner, beviljande av dagpenningsförmåner, utredning av hur förvärvsarbete och eget arbete inverkar på föräldradagpenningens belopp, utredning av förutsättningarna för ersättning för kostnader för familjeledighet som orsakas av föräldraskap, utredning av förutsättningarna för erhållande av rehabiliteringspenning, beviljande av rehabiliteringspenning, utredning av vilken lagstiftning om social trygghet som ska tillämpas på en person, utredning av när tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet inleds och upphör samt av huruvida villkoret om stadigvarande boende uppfylls, utredning av de inkomster som ska beaktas vid beviljande av bostadsbidrag, beviljande av arbetslöshetsförmåner t.ex. för utredning av huruvida arbetsvillkoret uppfylls, beviljande av arbetslöshetsdagpenning, behovsprövning i fråga om arbetsmarknadsstöd, jämkning och minskning av arbetslöshetsförmåner, ekonomisk behovsprövning i fråga om studiestöd, dvs. inkomstövervakning och avgörande om studiestöd ska beviljas samt för återkrav av förmåner och kundservice. 

I många förmånslagar finns också en bestämmelse enligt vilken Folkpensionsanstalten vid behandlingen av en förmån enligt den lagen i enskilda fall har rätt att använda uppgifter som den har fått för fullgörandet av andra uppdrag som ålagts den. Uppgifter får användas om det är uppenbart att de påverkar en förmån enligt den lagen och om de enligt lag ska beaktas vid beslutsfattandet samt om Folkpensionsanstalten även annars skulle ha rätt att erhålla dem särskilt. En sådan bestämmelse finns i 91 § i folkpensionslagen, 19 kap. 9 § i sjukförsäkringslagen, 61 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, 45 § i lagen om allmänt bostadsbidrag, 42 § i lagen om studiestöd, 22 b § i militärunderstödslagen, 35 § i lagen om underhållsstöd, 47 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare, 13 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, 24 § i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn samt 47 § i lagen om handikappförmåner. 

Enligt 18 punkten ska uppgifter lämnas ut till kommuner för bestämmande av de klientavgifter som avses i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården och i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. 

Enligt 14 a § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården är bl.a. statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor skyldiga att på hälso- och sjukvårdsmyndighetens begäran trots sekretessbestämmelserna lämna alla de i dess besittning varande upplysningar och utredningar om klientens ekonomiska ställning som behövs för att klientavgiften ska kunna fastställas, om den kommun eller samkommun som fastställer avgiften inte av klienten eller hans eller hennes lagliga företrädare har fått tillräckliga och tillförlitliga uppgifter för fastställande av avgiften. Det som föreskrivs ovan tillämpas också på uppgifter och utredningar om en sådan persons ekonomiska ställning som har levt i gemensamt hushåll i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden med en person i långvarig anstaltsvård, om den avgift som tas ut för anstaltsvården bestäms eller har bestämts utifrån makarnas sammanräknade inkomster. 

Enligt 17 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken är statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor skyldiga att på begäran av de myndigheter som sköter uppgifter inom småbarnspedagogiken avgiftsfritt och oberoende av sekretessbestämmelserna lämna alla uppgifter och utredningar om serviceanvändarens och hans eller hennes familjs ekonomiska ställning som de förfogar över och som i väsentlig grad påverkar storleken på avgiften och som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna bestämma den avgift som föreskrivs i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken eller kontrollera de uppgifter som lämnats till myndigheten. 

Ändamålet enligt 18 punkten motsvarar det som föreskrivs om kommunens rätt att få uppgifter i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården och i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Uppgifter ur inkomstregistret kommer att användas för bestämning av avgifter vars storlek beror på betalningsförmågan. Sådana klientavgifter inom social- och hälsovården är bl.a. avgifter för fortlöpande och regelbunden hemsjukvård, hemservice enligt 19 § i socialvårdslagen (1301/2014) och avgifter för långvarig anstaltsvård. Rätten att få uppgifter om kundens inkomster behövs när de inkomst- eller förmögenhetsuppgifter som kunden eller dennes lagliga företrädare har uppgett är bristfälliga eller när en social- och hälsovårdsmyndighet vill kontrollera att dessa uppgifter är korrekta. Avgifterna inom småbarnspedagogiken grundar sig på det enligt avgiftsprocenten angivna beloppet av de månadsinkomster som överskrider den lägsta inkomstgränsen. Denna avgiftsprocent bestäms enligt familjens storlek. Uppgifter ur inkomstregistret ska användas för att bestämma och justera avgifter samt för att kontrollera uppgifter som lämnats till den myndighet som bestämmer avgifterna. 

Enligt 19 punkten ska uppgifter lämnas ut till samkommuner för bestämmande av de klientavgifter som avses i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården och i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Enligt 8 § i kommunallagen kan kommunen själv organisera de uppgifter som åligger den enligt lag eller avtala om att organiseringsansvaret överförs på en annan kommun eller en samkommun. Vid lagstadgat samarbete ansvarar den andra kommunen eller samkommunen för organiseringen av uppgifterna för kommunens räkning. Därför har samkommuner samma rätt att få uppgifter ur inkomstregistret som kommuner enligt 18 punkten. 

Enligt 20 punkten ska uppgifter lämnas ut till arbetslöshetskassor som avses i 1 § i lagen om arbetslöshetskassor. Uppgifter ska lämnas för avgörande av sådana ärenden som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller i lagen om alterneringsledighet och som är under handläggning eller för utredning av missbruk eller för verkställighet av de uppdrag som föreskrivs i de lagarna eller i en för Finland bindande överenskommelse om social trygghet eller annan internationell rättsakt som gäller social trygghet. 

Enligt 13 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa har arbetslöshetskassorna trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa uppdrag enligt den lagen eller en för Finland bindande överenskommelse om social trygghet eller annan internationell rättsakt som gäller social trygghet av bl.a. statliga och kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter samt pensionsstiftelser, arbetsgivare, uppdragsgivare eller någon annan som låter utföra arbetet, arbetslöshetskassor och arbetsplatskassor. Dessutom ska Folkpensionsanstalten enligt paragrafen underrätta arbetslöshetskassan i fråga om en mottagare av inkomstrelaterad dagpenning eller dennes make beviljas stöd för hemvård enligt lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn. Arbetslöshetskassan har dessutom trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av Skatteförvaltningen få sådana uppgifter om inkomsterna för personer som erhåller arbetslöshetsförmåner vilka behövs för att utreda missbruk av dessa förmåner.  

Förutom arbetslöshetsförmåner beviljar arbetslöshetskassorna också alterneringsersättning som betalas ut under alterneringsledighet. Enligt 21 § i lagen om alterneringsledighet ska lagen om utkomstskydd för arbetslösa tillämpas på skyldigheten att lämna uppgifter och rätten att få uppgifter i fråga om alterneringsersättningar. 

Ändamålet enligt 20 punkten motsvarar det som föreskrivs om arbetslöshetskassans rätt att få uppgifter i 13 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa och i 21 § i lagen om alterneringsledighet. För att kunna avgöra ansökningar om arbetslöshetsförmåner behöver arbetslöshetskassorna uppgifter om bl.a. sökandens arbetshistoria och ekonomiska omständigheter. Uppgifter ur inkomstregistret används bl.a. för att undersöka förutsättningarna för utbetalning av inkomstrelaterad dagpenning, beräkna beloppen av inkomstrelaterade dagpenningar och alterneringsersättningar, fastställa de inkomster som ska beaktas vid jämkning av arbetslöshetsförmåner och för att bevilja rörlighetsunderstöd. 

Enligt 21 punkten ska uppgifter lämnas ut till Utbildningsfonden för beviljande och utbetalning samt övrig verkställighet av vuxenutbildningsstöd. 

Enligt 28 § i lagen om vuxenutbildningsstöd har Utbildningsfonden rätt att få sådana uppgifter som behövs för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa ett uppdrag enligt den lagen av bl.a. statliga och kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga sammanslutningar, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensions- och försäkringsanstalter och andra som beviljar eller betalar pension eller ersättning samt av arbetslöshetskassan och arbetsgivaren. Ändamålet enligt 21 punkten motsvarar det som föreskrivs om Utbildningsfondens rätt att få uppgifter i 28 § i lagen om vuxenutbildningsstöd. 

Av de förmåner som Utbildningsfonden beviljar gäller rätten att få uppgifter ur inkomstregistret endast vuxenutbildningsstöd. Utbildningsfonden ska använda uppgifter ur inkomstregistret när den beviljar vuxenutbildningsstöd bl.a. för att undersöka förutsättningarna för beviljande av stödet och för att fastställa den lön och de jämkade biinkomster som förtjänstdelen i vuxenutbildningsstödet baserar sig på. Dessutom ska Utbildningsfonden använda uppgifter ur inkomstregistret t.ex. i ärenden som gäller avbrytande av utbetalningen av vuxenutbildningsstöd och återkrav av överbetalningar. 

Enligt 22 punkten ska uppgifter lämnas ut till arbetarskyddsmyndigheter som avses i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen. 

Enligt 4 § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen har arbetarskyddsmyndigheten och inspektören för verkställande av tillsynen rätt att i den omfattning som tillsynen förutsätter av arbetsgivaren till påseende få de handlingar som denne enligt de föreskrifter som omfattas av arbetarskyddsmyndighetens tillsyn ska göra upp eller förvara samt att få övrig utredning över sådant som arbetsgivaren i enlighet med de föreskrifter som omfattas av arbetarskyddsmyndighetens tillsyn ska göra upp, förvara eller inneha i någon annan än skriftlig form samt av arbetsgivaren för tillsynen få också andra behövliga uppgifter samt kopior av handlingar. 

Enligt 4 a § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen har arbetarskyddsmyndigheten, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att av en annan arbetarskyddsmyndighet få uppgifter som erhållits vid arbetarskyddstillsynen, om uppgifterna är nödvändiga för att rikta tillsynen eller i ett enskilt tillsynsärende för tillsynen över efterlevnaden av lag, när tillsynen ska utövas av arbetarskyddsmyndigheten. Arbetarskyddsmyndigheten har också, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att på eget initiativ till en behörig arbetarskyddsmyndighet lämna ut uppgifter om sådana misstänkta försummelser eller missförhållanden som arbetarskyddsmyndigheten har observerat i samband med tillsyn som ska utövas av arbetarskyddsmyndigheten. 

Enligt 4 b § 1 mom. i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen har arbetarskyddsmyndigheten, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att få uppgifter som är nödvändiga för att rikta tillsynen eller i ett enskilt tillsynsärende för tillsynen över efterlevnaden av lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft, tillsynen över att minimivillkoren för anställningsförhållanden följs och tillsynen över anlitandet av utländsk arbetskraft av en myndighet som avses i 4 § 1 mom. 1, 4 och 7 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, av Pensionsskyddscentralen, arbetslöshetsförsäkringsfonden och Olycksfallsförsäkringscentralen, av pensionsanstalter och olycksfallsförsäkringsbolag, till den del pensionsanstaltens och olycksfallsförsäkringsbolagets uppgifter kan lämnas med en sådan fullgöranderapport som avses i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010). De myndigheter som avses i 4 § 1 mom. 1, 4 och 7 punkten i offentlighetslagen är statliga förvaltningsmyndigheter samt övriga statliga ämbetsverk och inrättningar, kommunala myndigheter samt myndigheterna i landskapet Åland när de i landskapet utför uppdrag som hör till riksmyndigheterna. Syftet med rätten att få uppgifter av pensionsanstalter och olycksfallsförsäkringsbolag är att undvika den administrativa börda som separata begäranden om uppgifter innebär för pensionsanstalterna och olycksfallsförsäkringsbolagen. 

Ändamålet med uppgifterna ur inkomstregistret motsvarar det som föreskrivs i de ovan beskrivna bestämmelserna i 4 b § 1 mom. i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen. Uppgifter ska lämnas ut för tillsynen över efterlevnaden av lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft, över efterlevnaden av minimivillkoren för anställningsförhållanden och över anlitandet av utländsk arbetskraft. Arbetarskyddet kan behöva uppgifter ur inkomstregistret och lämna en begäran om uppgifter såväl för riktandet av tillsynen som för ett enskilt tillsynsärende. 

Enligt motiveringen till 4 a § i lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen har en förutsättning för att svara på en begäran om uppgifter hittills varit att arbetarskyddsmyndigheten specificerar aktören, alltså den juridiska eller fysiska person som man behöver uppgifter om. Innan den som lämnar ut uppgifter besvarar en begäran om uppgifter ska den bedöma om de uppgifter som har begärts är nödvändiga för tillsynssituationen. Om uppgiften däremot är sådan att den kan lämnas till arbetarskyddsmyndigheten med en sådan fullgöranderapport som Enheten för utredning av grå ekonomi utarbetar, har bedömningen av om uppgiften är nödvändig för olika tillsynsuppgifter i regel gjorts på förhand när Enheten för utredning av grå ekonomi och arbetarskyddsmyndigheterna har skräddarsytt fullgöranderapporter för arbetarskyddsmyndigheten inom ramen för arbetarskyddsmyndighetens rätt att få information och de informationskällor som Enheten för utredning av grå ekonomi har tillgång till. 

Vilka uppgifter som anses nödvändiga för tillsynen över att beställaransvarslagen iakttas, över att minimivillkoren för anställningsförhållanden följs och över anlitandet av utländsk arbetskraft varierar beroende på tillsynsuppdraget och enligt om man begär information för riktandet av tillsynen eller för utredningen av ett enskilt ärende. Vilka uppgifter som är nödvändiga kan också bero på tillsynsärendets karaktär. Uppgifter som erhållits av en annan myndighet kan utnyttjas särskilt som jämförande eller kompletterande material till de uppgifter som erhållits av arbetsgivaren. 

Uppgifterna ska alltid lämnas till arbetarskyddsmyndigheten via en teknisk anslutning. Arbetarskyddsmyndigheten ska specificera för inkomstregistret vilken prestationsbetalare eller inkomsttagare begäran om uppgifter gäller. Arbetarskyddsmyndigheten svarar för att den endast begär nödvändiga uppgifter ur inkomstregistret. På motsvarande sätt som andra användare svarar myndigheten också för att den inte i sina egna system sparar sådana uppgifter ur inkomstregistret som inte är nödvändiga för ett ärende under behandling. 

De uppgifter som arbetarskyddsmyndigheten behöver och ändamålet med uppgifterna beskrivs närmare med exempel i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om tillsynen över arbetarskyddet och om arbetarskyddssamarbete på arbetsplatsen, om ändring av 6 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi samt om ändring av 152 § i lagen om pension för företagare (RP 114/2016 rd). 

Enligt 23 punkten ska uppgifter lämnas ut till Statistikcentralen för framställning av statistik. I 15 § i statistiklagen (280/2004) föreskrivs om Statistikcentralens rätt att samla in personuppgifter med stöd av uppgiftsskyldighet. Enligt bestämmelsen är statliga myndigheter trots sekretessbestämmelserna skyldiga att lämna Statistikcentralen de personuppgifter som är nödvändiga för statistikframställningen och som bl.a. beskriver en persons inkomster, sociala förmåner, förmögenhet och egendom som personen äger och besitter samt personens ekonomiska ställning i övrigt, närings- eller yrkesverksamhet, sysselsättning och arbetsförhållanden. Näringsidkare och andra arbetsgivare är trots sekretessbestämmelserna skyldiga att lämna Statistikcentralen de personuppgifter som är nödvändiga för statistikframställningen och som gäller de anställdas löner, arbetstider, yrken och arbetsställen. Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten och Keva är trots sekretessbestämmelserna skyldiga att lämna Statistikcentralen de nödvändiga personuppgifter som de förfogar över och som gäller de försäkrades yrken, anställningsförhållanden och utbetalda förmåner. Skatteförvaltningen är trots bestämmelserna i lagen om ett system för betalningstjänst- och deklarationsservice för småarbetsgivare skyldig att till Statistikcentralen förmedla sådana personuppgifter och övriga uppgifter som är införda i systemet för betalningstjänst- och deklarationsservice och som är nödvändiga för statistikframställningen. 

I fortsättningen ska Statistikcentralen få uppgifter ur inkomstregistret med stöd av ovannämnda rätt att få uppgifter, om de ingår i inkomstregistrets datainnehåll. Övriga uppgifter ska Statistikcentralen fortfarande samla in direkt av de uppgiftsskyldiga. 

Enligt 24 punkten ska uppgifter lämnas ut till arbets- och näringsbyråer, till närings-, trafik- och miljöcentraler och till närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter. Arbets- och näringsbyråerna, närings-, trafik- och miljöcentralernas samt arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter behöver uppgifter ur inkomstregistret för verkställighet av den lönesubvention och den startpeng som det föreskrivs om i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Närings-, trafik- och miljöcentralen behöver uppgifter för verkställighet av lönegarantilagen och lagen om lönegaranti för sjömän. 

Enligt 12 kap. 6 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice har arbets- och näringsbyrån, arbets- och näringsförvaltningens kundservicecenter, arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter och närings-, trafik- och miljöcentralen oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att få uppgifter rätt att av andra statliga myndigheter, kommunala myndigheter, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassorna, Pensionsskyddscentralen, arbetslöshetsförsäkringsfonden, dem som producerar offentlig arbetskrafts- och företagsservice och anordnare av arbetsprövning få de uppgifter som är nödvändiga för att genomföra den offentliga arbetskrafts- och företagsservicen. 

Arbetsgivare som ansöker om lönesubvention och enskilda kunder som ansöker om startpeng är enligt 10 och 12 § i statsunderstödslagen skyldiga att lämna de uppgifter som behövs för att lönesubvention och startpeng ska kunna beviljas och betalas ut. Enligt 10 § i statsunderstödslagen ska den sökande i samband med ansökan lämna statsbidragsmyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter om ändamålet med statsunderstödet samt om de andra omständigheter som statsbidragsmyndigheten behöver känna till för att avgöra ansökan. Enligt lagens 12 § ska statsunderstödstagaren lämna statsbidragsmyndigheten riktiga och tillräckliga uppgifter för utbetalningen av statsunderstödet. Statsunderstödet betalas till statsunderstödstagaren enligt när kostnaderna infaller, och statsbidragsmyndigheten kan bestämma att statsunderstödet betalas på grundval av de faktiska kostnaderna efter det att en godtagbar utredning om understödets användning har företetts statsbidragsmyndigheten. Uppgifter ur inkomstregistret behövs för utredning av lönekostnader som ger rätt till lönesubvention samt av hinder för beviljande och betalning av startpeng. 

Enligt 28 § i lönegarantilagen är arbetsgivaren skyldig att lämna de uppgifter som behövs för verkställigheten av lagen till närings-, trafik- och miljöcentralen, som har rätt att kontrollera uppgifterna i arbetsgivarens bokföring. Närings-, trafik- och miljöcentralen har, oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, rätt att få uppgifter som är nödvändiga för verkställigheten av lagen av skattemyndigheterna, utsökningsmyndigheterna, arbetarskyddsmyndigheterna, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsanstalterna, arbetslöshetskassorna och arbets- och näringsbyråerna. En motsvarande bestämmelse finns i 26 § i lagen om lönegaranti för sjömän. Lönegarantimyndigheten behöver inkomstuppgifter för att avgöra lönegarantiärenden, dvs. säkerställa att fordringar som betalas enligt lönegarantin är korrekta. Då behöver lönegarantimyndigheten uppgifter ur inkomstregistret för att utreda tidigare löneutbetalningar samt fordringar som betalas enligt lönegarantin. Uppgifter kan också behövas för utredning av missbruk. Förutom löneuppgifter behövs också anställningsuppgifter för utredning av t.ex. arbetsgivare, anställningsförhållandets existens eller de villkor som iakttagits i anställningsförhållandet. Enligt huvudregeln ska lönegarantimyndigheten använda uppgifter ur inkomstregistret för att kontrollera de uppgifter som lämnats i lönegarantiansökan. 

Enligt 25 punkten ska uppgifter lämnas ut till utsökningsmyndigheterna för verkställighet i enlighet med utsökningsbalken. 

Med stöd av 3 kap. 64—68 § i utsökningsbalken har utmätningsmannen trots sekretessbestämmelserna rätt att för verkställigheten få uppgifter som gäller gäldenärens anställningsförhållande och löneutbetalning. 

Enligt 3 kap. 64 § i utsökningsbalken har utmätningsmannen rätt att trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter, handlingar och material som anges i utsökningsbalken, om de i ett enskilt utsökningsärende är nödvändiga för verkställigheten. Utmätningsmannen bedömer om uppgifterna är nödvändiga. 

Även riksfogdeämbetet har rätt att få de uppgifter som avses ovan på de villkor som nämns ovan och att lämna ut dem till utmätningsmannen för användning i ett enskilt utsökningsärende, om det är ändamålsenligt att uppgifterna på detta sätt inhämtas centralt. 

Enligt 3 kap. 66 § i utsökningsbalken ska en utomstående på förfrågan meddela utmätningsmannen bl.a. uppgifter som den utomstående har i egenskap av gäldenärens arbetsgivare eller annan utbetalare av inkomst och som gäller gäldenärens inkomst och naturaförmåner, arbetstider och grunderna för betalningarna till gäldenären samt gäldenärens kontaktinformation. 

Enligt 3 kap. 67 § i utsökningsbalken ska myndigheter och de som sköter offentliga uppdrag på begäran meddela utmätningsmannen alla uppgifter som de har om bl.a. gäldenärens inkomster, skulder och ekonomiska ställning i övrigt samt bankförbindelse eller annan motsvarande förbindelse, gäldenärens arbetsavtalsförhållanden och andra anställningar, pensioner och ekonomiska verksamhet, gäldenärens adress- och telefonuppgifter samt andra uppgifter som behövs för kontakt med gäldenären. 

Ändamålet enligt 25 punkten motsvarar det som föreskrivs i 3 kap. 64 § i utsökningsbalken. 

Förteckningen över uppgiftsanvändare i paragrafens 1 mom. är uttömmande och uppgifter ska inte lämnas ut till andra instanser. 

I 2 mom. föreskrivs om utlämnande av uppgifter ur inkomstregistret till uppgiftsanvändare för skötseln av uppdrag enligt vissa upphävda lagar. Med stöd av de upphävda lagarna kan uppgifter lämnas ut i situationer som gäller trafik- och olycksfallsförsäkring. Uppgifter kan lämnas ut till försäkringsanstalter som sköter ovannämnda uppdrag, dvs. trafikförsäkrings- och arbetsolycksfallsförsäkringsanstalter samt Statskontoret. 

Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar trädde i kraft den 1 januari 2016. Genom lagen upphävdes lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948), yrkessjukdomslagen (1343/1988), lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) och lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän (449/90). Enligt 286 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar är huvudregeln att de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande tillämpas på skadefall som inträffat före ikraftträdandet. Denna huvudregel gäller i första hand ersättningsbestämmelserna, men också alla andra bestämmelser om skadefall, om inte något annat föreskrivs i lag. 

Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar trädde i kraft den 1 januari 2016. Genom den upphävdes lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare (1026/1981). Enligt 180 § i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar är huvudregeln att de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande tillämpas på skadefall som inträffat före ikraftträdandet. 

Enligt 97 § i trafikförsäkringslagen upphävdes genom lagen trafikförsäkringslagen (279/1959) och lagen om bindande av vissa trafikskadeersättningar vid lönenivån (875/1971). Enligt 99 § i trafikförsäkringslagen tillämpas på skadefall som inträffat före ikraftträdandet av lagen de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 

Genom lagen om ersättning för olycksfall i militärtjänst och tjänstgöringsrelaterad sjukdom upphävdes lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990). Enligt lagens 18 § tillämpas på olycksfall som inträffat och tjänstgöringsrelaterade sjukdomar som konstaterats före ikraftträdandet av lagen de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet. 

För att en uppgiftsmottagare ska få uppgifter med stöd av en upphävd lag förutsätts i enlighet med vad som föreskrivs i 1 mom. att även den upphävda lag som tillämpas möjliggör utlämnande av uppgifter trots sekretessbestämmelserna. 

Enligt 64 a § i den upphävda lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) har en försäkringsanstalt och Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att av en försäkrings- och pensionsanstalt som verkställer lagbestämd försäkring och av myndigheter och andra instanser på vilka tillämpas offentlighetslagen få de uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden, företagsverksamhet och inkomster, förmåner som utbetalts och andra faktorer som är nödvändiga för avgörandet av ett anhängigt ärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i den lagen, i avtal om social trygghet som är bindande för Finland eller i internationella författningar om social trygghet. De har dessutom rätt att av arbetsgivaren få de uppgifter om olycksfallet, de förhållanden under vilka olycksfallet inträffat, orsakerna och följderna, arbetstagarens arbete, arbetsgivarens vederlag till arbetstagaren och grunderna för dem samt även andra uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ett anhängigt ärende eller som annars är nödvändiga vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i den lagen, i avtal om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet. 

I den upphävda yrkessjukdomslagen och den upphävda lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän finns hänvisningar till den upphävda olycksfallsförsäkringslagen. Enligt 3 § i yrkessjukdomslagen gäller för skadeståndsskyldighet, skadestånd och behandlingen av skadeståndsärenden vad som föreskrivs i lagen om olycksfallsförsäkring, lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare och lagen angående innehavares av statstjänst och -befattning rätt till skadestånd vid olycksfall. Enligt 2 § i lagen om olycksfallsersättning för statstjänstemän gäller om förutsättningarna för rätten till ersättning, om ersättningar och betalningen av sådana samt om behandlingen av ersättningsärenden vad som föreskrivs för ett olycksfall eller en yrkessjukdom som har drabbat den som är i arbete hos staten. 

Enligt 9 § i den upphävda lagen om olycksfallsförsäkring för lantbruksföretagare gäller i fråga om sökande av ersättning, ersättningsskyldighet, ersättning, behandling av ersättningsärenden, förande av talan, tystnadsplikt och brott mot den, rätt att få uppgifter, rätt och skyldighet att lämna uppgifter vad som föreskrivs i lagen om olycksfallsförsäkring och yrkessjukdomslagen. 

Enligt 21 a § i den upphävda trafikförsäkringslagen har försäkringsbolaget rätt att, för utredning av sitt ansvar, för ersättningshandläggningen och för fullgörandet av övriga i den lagen föreskrivna uppgifter, av myndigheter, den som utövar hälso- och sjukvårdsverksamhet, Pensionsskyddscentralen, en pensions- eller försäkringsanstalt, arbetsgivaren för den skadelidande eller för någon annan som ansöker om ersättning, en arbetslöshetskassa eller annan förmånsbeviljare få de uppgifter som behövs, trots vad som någon annanstans bestäms om de ovan nämndas tystnadsplikt eller om utlämnande av uppgifter. 

Enligt 5 § i den upphävda lagen om olycksfall i militärtjänst gäller i fråga om skyldigheten att lämna uppgifter i tillämpliga delar vad som föreskrivs i den numera upphävda lagen om olycksfallsförsäkring. Vad som föreskrivs om en försäkringsanstalt gäller härvid Statskontoret. 

14 §.Särskilda bestämmelser om utlämnande av uppgifter. Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet grundar sig på bestämmelserna i de speciallagar som gäller respektive uppgiftsanvändare. Innehållet i de uppgifter som ska lämnas ut varierar enligt användar- och uppdragstyp beroende på vilka uppgifter var och en av användarna har rätt att få för skötseln av sitt uppdrag. Uppgifter ska endast lämnas ut för de ändamål som anges i 13 §. 

Uppgifterna ska maskinellt, i enlighet med på förhand programmerade behandlingsregler för varje uppgift i inkomstdatasystemet, förmedlas och lämnas ut till var och en av uppgiftsanvändarna i enlighet med den lagstadgade rätten till uppgifter. För detta syfte definieras i inkomstregistrets datainnehåll olika åtkomstprofiler för olika ändamål. I åtkomstprofilerna definieras de uppgifter som lämnas ut enligt vilka uppgifter i inkomstregistret som behövs för skötseln av uppdraget i fråga. Åtkomstprofilerna förs in i inkomstdatasystemet för varje uppgiftsanvändare och ändamål. Uppgifterna lämnas till uppgiftsanvändarna utifrån uppgiftsbeställningar som är kopplade till olika åtkomstprofiler. Därmed kan det i praktiken säkerställas att uppgifter lämnas ut till uppgiftsanvändarna inom ramen för deras rätt att få uppgifter. Uppgifterna ska lämnas via en teknisk anslutning eller på något annat sätt på elektronisk väg. Specificeringen av åtkomstprofilerna sker inom ramen för Skatteförvaltningens projekt för genomförande av inkomstregistret redan innan Inkomstregisterenheten inrättas. Utlämnande av uppgifter ur inkomstregistret beskrivs i avsnitt 3.3.6. i den allmänna motiveringen. 

I 1 mom. föreskrivs att uppgifter kan lämnas ut till uppgiftsanvändarna i den form de har förts in i inkomstregistret. 

Olika uppgiftsanvändare behöver i sin verksamhet uppgifter som är specificerade på olika sätt. Uppgifterna ska föras in sådana de anmälts och i den form som anges i den föreslagna lagens 6—9 §. Prestationsbetalare ska välja om de lämnar obligatoriska uppgifter i inkomstregistret på minimiprecisionsnivå, vilket räcker för att fullgöra olika obligatoriska anmälningsskyldigheter, eller noggrannare specificerade enligt inkomstslag, varvid uppgifterna också kan utnyttjas av de uppgiftsanvändare som behöver mer specifika uppgifter än de som lämnats på minimiprecisionsnivå för att sköta sitt uppdrag. För närvarande kan prestationsbetalare inte välja hur de lämnar inkomstuppgifter, utan uppgifterna ska lämnas till varje uppgiftsanvändare på det sätt som uppgiftsanvändaren i fråga behöver. Framöver, när en inkomstanmälan används för att svara mot olika typer av informationsbehov, kommer precisionsnivån för lämnande av uppgifter inte längre att automatiskt motsvara den specifikation som varje uppgiftsanvändare behöver. 

Ändamålet med inkomstregistret är i enlighet med 5 § att ta emot, lagra och förmedla inkomstuppgifter som prestationsbetalare har lämnat och andra uppgifter som har samband med dem till uppgiftsanvändarna för de ändamål som nämns i 13 §. Därför har Inkomstregisterenheten inte behörighet att bedöma en anmäld uppgifts innehåll. Inkomstregisterenheten ska endast utföra tekniska kontroller för att säkerställa att inkomstuppgiften, datumuppgiften eller övriga uppgifter har anmälts i rätt form. Uppgifter som lämnats in och förts in i inkomstregistret förmedlas till alla i lagen avsedda uppgiftsanvändare i den form som de har lämnats in till registret. Detta är viktigt också med tanke på inkomstregistrets tillförlitlighet eftersom man på så sätt kan säkerställa att olika anmälningsskyldigheter fullgörs med precis de uppgifter som prestationsbetalaren i detta syfte har lämnat in till inkomstregistret. Av samma orsak ansvarar prestationsbetalarna på det sätt som föreskrivs i 4 § för rättelse av uppgifter som förts in i inkomstregistret. 

Eftersom Inkomstregisterenheten inte på något sätt ska redigera de uppgifter som prestationsbetalare lämnar, utan endast förmedla dem vidare, behövs det i paragrafen en bestämmelse om att Inkomstregisterenheten kan lämna ut uppgifter till uppgiftsanvändarna i den form de har förts in i inkomstregistret, oavsett hur var och en av uppgiftsanvändarna vill att uppgifterna ska vara specificerade. I praktiken skulle detta att innebära att en del av uppgiftsanvändarna skulle få onödigt noggrant specificerade uppgifter och att de själva måste plocka behövliga uppgifter ur de uppgifter som lämnats t.ex. genom att räkna ihop olika inkomstposter, såsom prestationsslag för penninglön. Inkomstregisterenheten kan således inte, och har inte heller behörighet att bedöma t.ex. vilka enskilda inkomstposter som är en inkomsttagares beskattningsbara förvärvsinkomst eller pensionsgrundande inkomst. 

I 2 mom. föreskrivs om Inkomstregisterenhetens rätt att lämna ut uppgifter om inkomsttagarens eller prestationsbetalarens personbeteckning och namn till uppgiftsanvändaren, när prestationsbetalaren har identifierat sig eller inkomsttagaren med ett företags- och organisationsnummer. En och samma inkomsttagare kan i inkomstregistret ha inkomstanmälningar som är specificerade med FO-nummer och sådana som är specificerade med personbeteckning. I inkomstregistret förknippas dessa båda anmälningar med den fysiska person som anmälningarna gäller. När uppgiftsanvändaren söker uppgifter om en fysisk persons inkomster för en viss period lämnas uppgifter som specificerats både med FO-nummer och med personbeteckning ut till uppgiftsanvändaren, oavsett vilketdera sökvillkor denne har använt. Om FO-nummer har angetts som sökvillkor, lämnas även personbeteckningen ut till uppgiftsanvändaren tillsammans med de anmälningar som specificerats med personbeteckning. Den föreslagna bestämmelsen är nödvändig för utlämnandet av alla inkomstanmälningar, eftersom det inte skulle finnas några identifieringsuppgifter på anmälningarna om personbeteckningen togs bort. 

Enligt 3 mom. kan dessutom sådana uppgifter om inkomsttagarens och prestationsbetalarens namn som förts in i inkomstdatasystemet lämnas ut via inkomstdatasystemets e-tjänst till uppgiftsanvändaren. Eftersom inkomstanmälningar kan lagras i inkomstregistret med enbart person- eller FO-nummer kan det hända att själva inkomstanmälan inte innehåller några uppgifter alls om inkomsttagarens eller prestationsbetalarens namn. Att namnet visas i samband med inkomstanmälan gör det lättare för e-tjänstanvändaren att säkerställa att en sökning har gett uppgifter om rätt kund, särskilt när uppgifterna har lämnats till systemet så att inkomsttagarens namn inte visas på själva inkomstanmälan. 

I 4 mom. föreskrivs om ett nationellt undantag som gäller den registrerades rätt enligt artikel 18 i dataskyddsförordningen att kräva att den registeransvarige begränsar behandlingen av personuppgifter. Enligt det föreslagna undantaget ska den registrerade inte ha rätt att kräva att behandlingen av uppgifterna begränsas med stöd av artikel 18.1 a. 

Artikel 18.1 a gäller situationer där den registrerade bestrider personuppgifternas korrekthet. Enligt artikel 18.1 a ska behandlingen då begränsas under en tid som ger den personuppgiftsansvarige möjlighet att kontrollera att personuppgifterna är korrekta. 

Det nämnda undantaget från den registrerades rätt enligt artikel 18.1 är ytterst viktigt. Arbetsgivarna har en på nationell lag baserad skyldighet att lämna ut inkomstuppgifter till olika uppgiftsanvändare, och inkomsttagarna kan i nuläget inte hindra att arbetsgivarna fullgör sin anmälningsskyldighet. De har däremot tillgång till rättsmedel i förhållande till uppgiftsanvändarna, om de anser att de uppgifter som lämnats är felaktiga. En inkomsttagare kan t.ex. söka ändring i ett beskattningsbeslut av Skatteförvaltningen, om denne anser att Skatteförvaltningen har baserat beslutet på felaktiga uppgifter från arbetsgivaren. Inkomsttagaren är också skyldig att kontrollera och rätta beskattningsuppgifterna på den förhandsifyllda skattedeklarationen och söka ändring i beskattningsbeslutet. 

Utan det föreslagna undantaget skulle den registrerade i inkomstregistermiljön kunna förhindra att de uppgifter som arbetsgivarna lämnar används av alla uppgiftsanvändare, till skillnad från nuläget. Enligt förslaget är Inkomstregisterenheten inte behörig att avgöra huruvida uppgifter är korrekta eller inte, utan Inkomstregisterenheten ska vända sig till prestationsbetalaren, som ska kontrollera korrektheten och meddela Inkomstregisterenheten eller rätta uppgifterna i inkomstregistret om de är felaktiga. 

Begränsningen gäller nödvändigtvis inte länge, men trots det är den ytterst problematisk med tanke på utnyttjandet av uppgifterna i inkomstregistret i olika uppgiftsanvändares verksamhet. Uppgifterna används för olika beslut av ekonomisk betydelse som gäller såväl inkomsttagaren själv som prestationsbetalaren. För prestationsbetalaren ligger uppgifterna i inkomstregistret till grund för t.ex. de arbetsgivarprestationer som ska betalas till Skatteförvaltningen, arbetspensionsförsäkringsavgifter som ska betalas till pensionsanstalterna, avgifter för försäkringar för olycksfall i arbetet och yrkessjukdom som ska betalas till försäkringsbolagen samt arbetslöshetsförsäkringar som ska betalas till arbetslöshetsförsäkringsfonden. Med tanke på dessa mål vore det särskilt problematiskt om inkomsttagaren genom sitt yrkande skulle kunna förhindra att uppgifterna används för dessa funktioner, som är ytterst viktiga för såväl prestationsbetalaren som för det allmänna intresset. Ett annat problem skulle vara att de registrerade i vissa fall, t.ex. om arbetsgivaren har upphört med sin verksamhet eller av någon anledning är passiv och inte reagerar på en begäran om rättelse, permanent skulle kunna förhindra att uppgifterna används eller förmedlas vidare. Detta skulle utgöra hinder för t.ex. beskattningsbeslut eller beslut om sociala förmåner liksom även för återkrav av förmåner på basis av uppgifter i inkomstregistret. Dessutom skulle det kunna leda till att uppgiftsanvändarna, tvärt emot målen med inkomstregistret, på nytt skulle tvingas begära sådana uppgifter av prestationsbetalarna som de redan en gång har lämnat till inkomstregistret. 

Begränsningen bör anses vara motiverad för att säkerställa ett viktigt mål av generellt allmänt intresse som avses i artikel 23.1 e. Dessa mål inkluderar enligt artikel 23.1 e bl.a. skattefrågor och social trygghet. 

Det bör dessutom noteras att artikel 18 redan i sig ger rätt att avvika från begränsningen av behandlingen enligt artikel 18.1. Enligt artikel 18.2 får uppgifter trots begränsningen behandlas bl.a. av skäl som rör ett viktigt allmänintresse för en medlemsstat. 

Inkomstregisterenheten får även till en uppgiftsanvändare lämna ut de logguppgifter som gäller uppgiftsanvändaren i fråga för uppföljning och övervakning av användarens egen verksamhet. Om detta föreskrivs i 5 mom. Det finns grunder för den föreslagna regleringen eftersom det gäller ett riksomfattande informationssystem som är i omfattande användning och innehåller sekretessbelagda personuppgifter som skulle kunna äventyra integritetsskyddet om de missbrukades. Innan uppgifterna lämnas ut kan Inkomstregisterenheten vid behov kräva att få en utredning över hur man har tänkt ordna användningen och skyddet av de uppgifter som lämnas ut. 

15 §.E-tjänsten för inkomsttagare och prestationsbetalare. I paragrafen föreskrivs om hur kravet i artikel 15 i dataskyddsförordningen på att den registrerade ska få tillgång till personuppgifter som rör den registrerade kompletteras. Rätten att få uppgifter enligt paragrafen omfattar i detalj alla uppgifter i inkomstregistret som rör inkomsttagarna och prestationsbetalarna själva. Enligt bestämmelsen har de registrerade medan de läser sina inkomstanmälningar också rätt att se de uppgifter om sig själva som har hämtats till inkomstdatasystemet från befolkningsdatasystemet eller företags- och organisationsdatasystemet. Inkomsttagare eller prestationsbetalare har också rätt att se sådana identifierings- och kontaktuppgifter i inkomstdatasystemet som rör dem själva och som de själva kan lämna in. Exempel på sådana är olika slags adress- och andra kontaktuppgifter. Inkomsttagare och prestationsbetalare har också möjlighet att via e-tjänsten rätta sådana uppgifter som de själva har lämnat. 

Prestationsbetalare har dessutom rätt att via e-tjänsten se de uppgifter i inkomstregistret som de själva har lämnat. 

Enligt 2 mom. kan det för inkomsttagaren i e-tjänsten dessutom visas sådana uppgifter om prestationsbetalarens namn som förts in i inkomstdatasystemet med stöd av 9 § 1 mom. 1 eller 2 punkten. Bestämmelsen behövs för att också namnet på fysiska personer som är arbetsgivare ska kunna visas för inkomsttagare i e-tjänsten utan uttryckligt samtycke enligt 51 § i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster. 

Förslaget begränsar inte den registrerades rätt enligt dataskyddsförordningen att ta del av uppgifter. Möjligheten att läsa uppgifter via gränssnittet kan dock minska behovet att utnyttja den granskningsrätt som avses i dataskyddsförordningen eftersom användarna kan läsa uppgifter om sig själva utan begränsningar. 

Enligt 3 mom. kan inkomsttagare och prestationsbetalare dessutom lämna och rätta kontaktuppgifter som de har lämnat. 

16 §.Informationsskyldighet. I inkomstdatasystemet behandlas stora mängder uppgifter om vars anmälningsskyldighet, ändamål och användare det finns bestämmelser av varierande specificitet i flera speciallagar. Med stöd av bestämmelserna i dessa speciallagar fattar Inkomstregisterenheten beslut enligt 4 § om de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret och därifrån lämnas ut till uppgiftsanvändarna enligt 13 §. I paragrafen föreskrivs om Inkomstregisterenhetens skyldighet att tillhandahålla dessa uppgifter via det allmänna datanätet. 

På detta sätt kan inkomsttagare, prestationsbetalare och uppgiftsanvändare kontrollera det detaljerade innehållet i de uppgifter som förs in i inkomstregistret och de bestämmelser som ligger till grund för prestationsbetalarnas skyldighet att lämna uppgifter och uppgiftsanvändarnas rätt att få uppgifter. 

Sett till den informationsskyldighet som registeransvariga har enligt dataskyddsförordningen handlar det om en kompletterande tjänst som inte begränsar rätten enligt dataskyddsförordningen att få uppgifter om Inkomstregisterenhetens behandlingsåtgärder. 

17 §.Avgiftsfrihet för uppgifter. Inkomstregisterenheten har enligt 1 mom. rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret. Detsamma gäller pensionsordningsnumret enligt 9 § 1 mom. 3 punkten. 

I fråga om de uppgifter som avses i 9 § 1 och 2 mom. bestäms avgiftsfriheten enligt bestämmelserna om avgiftsbelagda prestationer för uppgiftslämnaren. 

Enligt 2 mom. ska det inte tas ut någon avgift för utlämnande av uppgifter ur inkomstdatasystemet. 

Enligt 3 mom. ska det alltid vara avgiftsfritt att utnyttja de rättigheter som avses i 15 §. 

18 §.Avförande av uppgifter. Uppgifter i inkomstregistret ska enligt 1 mom. avföras ur registret 10 år från ingången av det år som följer på det år då uppgifterna fördes in. Den angivna tiden motsvarar den tid inom vilken uppgiftsanvändare kan behöva uppgifter som lämnats till inkomstregistret av arbetsgivare och andra prestationsbetalare. Den motsvarar också den tid som arbetsgivarna är skyldiga att bevara sitt bokföringsmaterial inklusive lönebokföring. Att tiden för att avföra uppgifter kopplas till den gräns inom vilken uppgiftsanvändare kan behöva uppgifter i inkomstregistret är nödvändigt för att uppnå målsättningen att arbetsgivarna ska kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet på en gång och inte avkrävas uppgifter på nytt senare. En kortare bevaringstid än den föreslagna skulle innebära att uppgiftsanvändarna vid behov skulle vara tvungna att begära äldre uppgifter på nytt av arbetsgivarna. En sådan lösning skulle gå emot målen med inkomstregistret och orsaka arbetsgivarna en avsevärd extra administrativ börda. Eftersom bevaringstiden för uppgifter i inkomstregistret är densamma som för arbetsgivarnas bokföringsmaterial kan arbetsgivarna inom ramen för den se till att de lämnade uppgifterna är riktiga och för att rätta dem i enlighet med 4 §. 

Samma bevaringstid gäller för uppgifter som andra prestationsbetalare lämnar, eftersom det med tanke på ett effektivt utnyttjande av inkomstregistret är nödvändigt att registret innehåller inkomstuppgifter för samma tid i fråga om alla inkomster som ska registreras. 

Om en ursprunglig uppgift har registrerats räknas bevaringstiden på 10 år från det att den ursprungliga uppgiften har förts in. 

I 2 och 3 mom. föreskrivs om avförande av uppgifter ur det register med identifierings- och kontaktuppgifter som avses i 1 § 2 mom. Enligt 2 mom. ska de uppgifter i befolkningsdatasystemet som avses i 9 § 1 mom. 1 punkten i enlighet med huvudregeln bevaras under en persons hela livstid och ytterligare 10 år från det att personen har avlidit. I praktiken har alla fysiska personer inkomster fram till sin död, och likaså kan en fysisk person vara prestationsbetalare när som helst under sin livstid. Eftersom den avlidna personens personbeteckning och andra identifieringsuppgifter blir dödsboets identifieringsuppgift, ska basuppgifterna bevaras längre än vad som anges ovan när dödsboet efter personens död har varit betalare eller mottagare av en prestation som ska föras in i inkomstregistret. Då ska den personbeteckning och andra basuppgifter som erhållits från befolkningsdatasystemet avföras samtidigt som inkomstanmälningarna avförs ur inkomstregistret. De ska alltså bevaras i 10 år från utgången av det år då den senaste inkomstuppgiften som specificerats med den avlidnes personbeteckning eller en inkomstuppgift där dödsboet är mottagare eller betalare har förts in i inkomstregistret. På så sätt hålls de basuppgifter om fysiska personer som hämtats till inkomstdatasystemet från befolkningsdatasystemet kvar i informationssystemet minst så länge som personerna kan ha inkomster, samt efter döden så länge som inkomstregistret kan innehålla sådana inkomstanmälningar där inkomsttagaren eller prestationsbetalaren har specificerats med den avlidnes personbeteckning. 

På motsvarande sätt ska de uppgifter i inkomstdatasystemets register med identifierings- och kontaktuppgifter från företags- och organisationsdatasystemet som avses i 9 § 1 mom. 2 punkten avföras 10 år från utgången av det år då en registrerad i företags- och organisationsdatasystemet har avförts ur det datasystemet. I företags- och organisationsdatalagen föreskrivs att om det oskiftade dödsboet efter en fysisk person fortsätter med personens näringsverksamhet, används den avlidnes företags- och organisationsnummer i verksamheten till utgången av det tredje året efter dödsåret. Efter detta anses det att näringsverksamheten i beskattningshänseende utövas av en sammanslutning som ges ett eget företags- och organisationsnummer. Därför ska de uppgifter som avses i 9 § 1 mom. 2 punkten dock inte avföras förrän 10 år efter utgången av det år under vilket den sista uppgiften om sådan inkomst som den avlidne eller dödsboet har fått eller betalat har förts in i inkomstregistret. 

I 3 mom. föreskrivs om avförande av sådana basuppgifter som prestationsbetalare eller inkomsttagare själva har lämnat till inkomstregistret. I 9 § 2 mom. avsedda basuppgifter som lämnats av inkomsttagaren eller prestationsbetalaren och som erhållits från befolkningsdatasystemet eller kompletterar uppgifter från företags- och organisationsdatasystemet ska avföras samtidigt som nämnda basuppgifter om prestationsbetalaren eller inkomsttagaren som erhållits från befolkningsdatasystemet eller företags- och organisationsdatasystemet. 

De uppgifter som avses i 9 § 2 mom. kan i fråga om utländska inkomsttagare eller prestationsbetalare vara de enda basuppgifter som har lämnats till inkomstregistret. Om en juridisk person inte är registrerad i företags- och organisationsdatasystemet kan tiden för avförande av uppgifter inte bindas till den tid för avförande som gäller för detta register. Därför ska uppgifterna i dessa situationer avföras 10 år efter utgången av det år under vilket den sista uppgiften om sådan inkomst som den juridiska personen har fått eller betalat har förts in i inkomstregistret. Basuppgifterna ska då avföras i samband med att den sista inkomstanmälningen som gäller den juridiska personen avförs ur inkomstregistret. Uppgifter om fysiska personer avförs enligt huvudregeln 10 fulla kalenderår efter att de avlidit. Eftersom det inte nödvändigtvis finns uppgifter om att personer som inte är registrerade i befolkningsdatasystemet har avlidit, ska uppgifterna avföras 100 år efter utgången av det år under vilket uppgifterna har förts in. Om man känner till dödsdatum för en fysisk person ska dock huvudregeln följas. 

19 §.Inkomstregisterenhetens samarbetsgrupp. I paragrafen föreskrivs om en samarbetsgrupp inom Inkomstregisterenheten som stöder verksamheten och är samarbetsorgan för Inkomstregisterenheten, uppgiftsanvändarna och prestationsbetalarna. Enligt 1 mom. ska den behandla riktlinjerna för utvecklingen och verksamheten i fråga om inkomstdatasystemet och dess register samt samarbetet mellan uppgiftsanvändare, prestationsbetalare och Inkomstregisterenheten i frågor som gäller inkomstdatasystemet. De riktlinjer för utvecklingen och verksamheten som ska behandlas är bl.a. förslag till ändringar i lagen om inkomstdatasystemet och förändringsbehov i fråga om inkomstregistrets innehåll och de tjänster som tillhandahålls. 

Enligt 2 mom. ska samarbetsgruppen dessutom behandla hur förfarandena i anslutning till påförandet av de administrativa påföljder som beror på prestationsbetalarens försummelse av skyldigheten att lämna uppgifter och som omfattas av Skatteförvaltningens behörighet fungerar samt behandla behoven av att utveckla förfarandena. Dessa administrativa påföljder inkluderar förseningsavgift enligt denna lag, skatteförhöjning enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och försummelseavgift enligt lagen om beskattningsförfarande. 

Behandlingen av administrativa påföljder som omfattas av Skatteförvaltningens behörighet i samarbetsgruppen syftar till att säkerställa att olika uppgiftsanvändares synpunkter beaktas och till att främja att uppgifterna i inkomstregistret är omfattande och korrekta. De administrativa påföljderna har inverkan på hur alla de som använder uppgifter ur inkomstregistret fullgör sin anmälningsskyldighet i fråga om uppgifter som ska föras in i inkomstregistret eller sin rättelseskyldighet i fråga om anmälda uppgifter. Påföljderna kan ha inverkan på hur uppgifter som andra uppgiftsanvändare behöver lämnas in till och lämnas ut ur inkomstregistret. Därför är det motiverat att samarbetsgruppen ska kunna behandla de förfaranden som gäller administrativa påföljder som påförs av Skatteförvaltningen för försummelse av anmälningsskyldigheten och hur bestämmelserna om dessa fungerar samt eventuella behov av att utveckla bestämmelserna. 

Samarbetsgruppen kan enligt 3 mom. behandla även andra uppdrag eller verksamheter som vilka uppgiftsanvändare som helst har och som kan inverka på de uppgifter som förs in i inkomstregistret och på i vilken mån de kan utnyttjas i olika myndighetsverksamheter vid skötseln av offentliga eller lagstadgade uppdrag. Samarbetsgruppen ska också behandla planer som anknyter till Inkomstregisterenhetens uppdrag och funktionerna i inkomstdatasystemet. 

Samarbetsgruppens ställning är sådan att gruppen ska stödja Inkomstregisterenhetens verksamhet, och gruppen har därmed ingen egentlig beslutsrätt i ärenden som rör Inkomstregisterenheten eller dess verksamhet. Samarbetsgruppens ställning motsvarar därmed i hög grad den ställning som Skatteförvaltningens delegation har visavi Skatteförvaltningen. 

Enligt 4 mom är samarbetsgruppens mandatperiod fyra år. Enligt ikraftträdandebestämmelsen i lagförslaget ska samarbetsgruppens första mandatperiod dock upphöra först den 31 december 2022. Det är meningen att samarbetsgruppen i fortsättningen ska ha samma mandatperiod som Skatteförvaltningens delegation. 

Företrädda i samarbetsgruppen är enligt förslaget de aktörer som är centrala med tanke på inkomstdatasystemets och inkomstregistrets verksamhet. En av medlemmarna ska utses av Skatteförvaltningen, en av Folkpensionsanstalten och en av Pensionsskyddscentralen. Vidare ska en medlem företräda prestationsbetalarna och en inkomsttagarna. Samarbetsgruppens bör ha en så bred representation och kompetens som möjligt och jämbördigt företräda olika aktörer i förhållande till inkomstdatasystemets funktion. Medlemmarna i och ordföranden för arbetsgruppen utses av finansministeriet på framställning av Inkomstregisterenheten. 

20 §.Inkomstregisterenhetens resultatmål. Enligt det föreslagna 4 § 1 mom. i lagen om Skatteförvaltningen ska Inkomstregisterenheten vara fristående från de övriga enheterna inom Skatteförvaltningen. Enheten ska ha en mer omfattande samhällelig uppgift som är oberoende av beskattningen och verkställandet av den. Inkomstregisterenhetens verksamhet ska vara självständig i förhållande till Skatteförvaltningens övriga enheter och Skatteförvaltningens generaldirektör. 

För att trygga Inkomstregisterenhetens ställning som självständig och fristående från Skatteförvaltningens övriga verksamheter föreskrivs det i paragrafen om det förfarande som ska tillämpas när Inkomstregisterenhetens resultatmål fastställs. Enligt förslaget ställer finansministeriet som ett led i Skatteförvaltningens resultatmål upp resultatmål för Inkomstregisterenheten och tilldelar enheten anslag. Det är därmed finansministeriet och inte Skatteförvaltningens generaldirektör som har denna behörighet. Inkomstregisterenhetens anslag anges i statsbudgeten under ett eget utgiftsmoment, separat från anslagen för Skatteförvaltningen och dess andra enheter och organ. Innan resultatmålen, anslagen och övriga resurser fastställs ska Inkomstregisterenhetens samarbetsgrupp höras. Regleringen stärker olika uppgiftsanvändares och prestationsbetalares påverkningsmöjligheter när beslut fattas om riktlinjerna för utvecklingen och verksamheten i fråga om inkomstdatasystemet och inkomstregistret, som ingår i systemet. 

21 §.Rapportering av Inkomstregisterenhetens verksamhet. Inkomstregisterenheten ska årligen lämna Inkomstregisterenhetens samarbetsgrupp en verksamhetsberättelse. På detta sätt säkerställs det att samarbetsgruppen har tillräcklig information om hur inkomstdatasystemet och det i systemet ingående inkomstregistret fungerar och om Inkomstregisterenhetens verksamhet. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om en verksamhets- och ekonomiplan för det följande året och en utvecklingsplan som omfattar de tre följande åren. 

Verksamhets- och ekonomiplanen för det följande året avses inbegripa utvecklingsplaner på kort sikt och de centrala verksamheterna och målen för det följande året. I planen bör det t.ex. beskrivas vilka ändringar som är att vänta i fråga om de uppgifter som förs in och vidareförmedlas. 

Utvecklingsplanen för de tre följande åren ska innehålla en beskrivning av mer omfattande utvecklingsplaner på längre sikt som gäller inkomstdatasystemet och Inkomstregisterenheten. Utvecklingsplanen bör ta upp den inverkan som planerade lagstiftningsändringar bedöms ha på Inkomstregisterenhetens verksamhet och behoven av mer genomgripande teknisk utveckling av inkomstdatasystemet. 

Syftet med planerna är att trygga möjligheterna för de aktörer som är centrala för inkomstregistret att påverka inkomstdatasystemet och det i systemet ingående inkomstregistrets verksamhet och utveckling. 

I 3 mom. finns bestämmelser om utlåtandeförfarandet i samband med handlingar som avses i paragrafen. Utlåtandeförfarandet har till syfte att i så stor utsträckning som möjligt trygga att de olika intressentgruppernas synpunkter beaktas och att intressentgrupperna kan påverka användningen och utvecklingen av inkomstdatasystemet. Inkomstregisterenheten ska enligt förslaget begära utlåtande om verksamhets- och ekonomiplanen samt om utvecklingsplanen av alla uppgiftsanvändare. Utlåtanden bör också begäras av de centrala aktörer som företräder prestationsbetalarna och inkomsttagarna. Till dem hör t.ex. Ekonomiadministrationsförbundet i Finland rf, Företagarna i Finland rf, Finlands näringsliv rf, Statskontoret, Finlands Kommunförbund rf och löntagarnas centralorganisationer. 

22 §.Förseningsavgift. Enligt 1 mom. ska Skatteförvaltningen påföra den anmälningsskyldige en förseningsavgift, om i 6 eller 8 § avsedda uppgifter inte har lämnats senast den åttonde dagen i den kalendermånad som följer på betalningsmånaden. Förseningsavgift påförs således om uppgifter lämnas efter den dag då uppgifterna om transaktionerna på kalendermånadens sista dag enligt 12 § senast ska lämnas. Förseningsavgift kan också påföras i enlighet med 24 §, om uppgifter som lämnats rättas efter den utsatta tiden.  

Eftersom det är frivilligt för prestationsbetalare att lämna uppgifter som avses i 7 § finns det ingen utsatt tid för när de ska lämnas och ingen grund för förseningsavgifter i fråga om dem. 

Enligt 2 mom. ska prestationsbetalaren ges tillfälle att innan förseningsavgift påförs lämna en utredning på det sätt som föreskrivs i 7 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, om det behövs av särskilda skäl. Eftersom bestämningsgrunden för förseningsavgiften inte ska prövas i varje enskilt fall, utan avgiften bestäms i en automatisk process och beräknas enligt schablon, finns det i regel inte behov att ordna hörande. Prestationsbetalaren ska höras t.ex. när det råder oklarhet om när en anmälan har kommit in. 

I 3 mom. föreskrivs om situationer då förseningsavgift inte påförs. Förseningsavgift behöver inte påföras om anmälan lämnas in för sent på grund av en störning i det allmänna datanätet eller i inkomstregistrets e-tjänst. Skatteförvaltningen måste känna till störningen innan förseningsavgiften påförs för att man ska kunna förhindra att förseningsavgift påförs alla prestationsbetalare. Förseningsavgift ska inte heller påföras om försummelseavgift påförs på grund av att anmälan lämnats in för sent. Förseningsavgift påförs inte fysiska personer eller dödsbon om det inte gäller försummelse att anmäla prestationer i anslutning till näringsverksamhet eller jord- eller skogsbruk. 

I 4 mom. föreskrivs om vilka andra lagar som tillämpas på förseningsavgifter. På beslut och ändringssökande som gäller förseningsavgift tillämpas lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. Förseningsavgiften påförs således enligt samma förfarande som för skatter som ska betalas på eget initiativ. På uppbörd, indrivning och återbetalning av förseningsavgift tillämpas lagen om skatteuppbörd. Även uppbördsförfarandet blir således enhetligt i förhållande till uppbördsförfarandet i samband med skatter som hör till Skatteförvaltningens behörighet. Genom att Skatteförvaltningens befintliga förfaranden utnyttjas kan regleringen om förseningsavgifter administrativt sett verkställas så enkelt och effektivt som möjligt. 

I 5 mom. föreskrivs det att förseningsavgiften inte är en avdragbar utgift i inkomstbeskattningen, vilket motsvarar bestämmelserna om påföljdsavgifter inom beskattningen Förseningsavgiften ska redovisas till staten. 

I 6 mom. hänvisas det till bestämmelser om andra administrativa påföljder i den övriga lagstiftningen. Exempel på sådana bestämmelser är 22 a § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, enligt vilken försummelseavgift kan påföras om en uppgift som lämnats för fullgörande av uppgiftsskyldigheten enligt lagen är bristfällig eller felaktig eller överhuvudtaget inte har lämnats in samt skatteförhöjning enligt 37 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ som påförs på samma grunder. 

23 §.Förseningsavgiftens belopp. Enligt 1 mom. är förseningsavgiften tre euro för varje kalenderdag som följer efter den i 22 § 1 mom. angivna tiden för lämnande av den första anmälan av prestationer som ska betalas för en kalendermånad, dock högst 135 euro. Om anmälan lämnas mer än 45 dagar för sent blir förseningsavgiften 135 euro ökat med en procent av beloppet av den för sent anmälda skattepliktiga prestationen eller av de för sent anmälda pensionsgrundande arbetsinkomster som är större än den skattepliktiga prestationen. 

I 2 mom. föreskrivs om den procentbaserade förseningsavgift som påförs på grundval av en rättelse av uppgifterna. Den förseningsavgift som fastställs på grundval av en rättelsedeklaration är en procent av skillnaden mellan rättelsedeklarationen och det tidigare anmälda beloppet. Prestationsbetalaren kan dock rätta tidigare lämnade uppgifter utan förseningsavgift högst 45 dagar efter den sista anmälningsdagen. Förseningsavgift grundad på prestationsbeloppet behöver inte betalas på grundval av en sådan rättelse där prestationsbetalaren rättar en skattepliktig prestation eller pensionsgrundande arbetsinkomster så att det tidigare anmälda beloppet blir mindre eller inte ändras. 

Enligt 3 mom. ska en förseningsavgift som påförs på grundval av prestationsbeloppet vara högst 15 000 euro per kalendermånad. Maximigränsen uppnås när beloppet av den för sent anmälda skattepliktiga prestationen eller de pensionsgrundande arbetsinkomsterna för en kalendermånad uppgår till 1 500 000 euro och lämnas mer än 45 dagar för sent. 

Enligt 4 mom. ska en förseningsavgift grundad på prestationsbeloppet rättas, om prestationsbeloppet rättas så att det motsvarar det verkliga beloppet. En förseningsavgift som fastställs enligt hur många dagar för sent kalendermånadens första anmälan har lämnats ska däremot inte rättas även om prestationsbeloppet senare nedsätts på grund av att en rättelsedeklaration lämnas, ändring söks eller av motsvarande skäl. 

Exempelvis om en anmälan om en prestation som betalats under kalendermånaden har lämnats före den tid som anges i 22 § 1 mom. och det för samma kalendermånad anmäls ytterligare skattepliktiga prestationer 60 dagar efter utgången av betalningsmånaden, ska en förseningsavgift om en procent beräknas på detta skattepliktiga prestationsbelopp som anmälts för sent. Om beloppet av den skattepliktiga prestationen senare sjunker på grund av en rättelse av uppgifter, ska den förseningsavgift som fastställts tidigare utifrån den skattepliktiga prestationen rättas. 

Med stöd av lagen om skatteuppbörd (769/2016) kan man låta bli att ta ut förseningsavgift på samma sätt som i fråga om skatter som betalas på eget initiativ, om anmälan har försenats på grund av hinder som är oberoende av den anmälningsskyldige eller av andra särskilda skäl. Som annat särskilt skäl betraktas t.ex. oklarhet om vilken arbetspensionslag som ska tillämpas på arbetet eller om prestationen är pensionsgrundande arbetsinkomst som ska anmälas till inkomstregistret eller inte. 

24 §.Inverkan av användningen av inkomstdatasystemet på prestationsbetalares och inkomsttagares skyldigheter. Enligt 1 mom. är prestationsbetalare inte skyldiga att till uppgiftsanvändare lämna sådana i 6 och 7 § avsedda uppgifter som anmälts till inkomstregistret på något annat sätt än så som föreskrivs i denna lag. Prestationsbetalarens anmälnings- och uppgiftsskyldighet fullgörs till denna del genom att uppgifterna har lämnats till Inkomstregisterenheten. 

Uppgiftsanvändare har dock rätt att av prestationsbetalare begära uppgifter som saknas i inkomstregistret eller utredningar som kompletterar uppgifterna i inkomstregistret i enlighet med vad som någon annanstans i lag föreskrivs om anmälnings- och uppgiftsskyldighet. Detsamma gäller uppgifter om prestationer vars betalningsdag infaller före den 1 januari 2019. Vid tillämpningen av bestämmelsen bör det noteras att en betydande del av uppgiftsanvändarna enligt ikraftträdandebestämmelsen i 25 § inte kommer att få uppgifter ur inkomstregistret förrän efter den 1 januari 2020. Under år 2019 ska prestationsbetalarna således lämna behövliga inkomstuppgifter och andra uppgifter till dessa uppgiftsanvändare genom nuvarande förfaranden. 

Bestämmelsen inverkar inte heller på prestationsbetalarens skyldighet att lämna andra än i 6 och 7 § avsedda uppgifter till uppgiftsanvändare. Sådana bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter finns t.ex. i 15 b—15 d och 20 § i lagen om beskattningsförfarande och i 198 och 199 § i lagen om pension för arbetstagare och andra pensionslagar. Även skyldigheten att lämna en skattedeklaration enligt 16 § i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ kvarstår i fråga om andra uppgifter än arbetsgivarprestationer. 

Exempelvis vid anställningsutredningar och utredning av den arbetsinkomst som utgör grund för pensionen och vid tillsyn över att arbetspensionsförsäkringen är korrekt är det därmed möjligt att kontakta arbetsgivaren, liksom även i situationer där någon uppgift inte kan fås ur inkomstregistret. Bestämmelsen behövs också därför att arbetspensionssektorn med stöd av 12 b § i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag och 31 kap. 13 § i försäkringsbolagslagen är skyldig att förbereda sig för störningar och undantagsförhållanden. Enligt lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner har arbetslöshetsförsäkringsfonden dessutom rätt att av arbetsgivaren för fastställande, uppbörd och övervakning av arbetslöshetsförsäkringspremie få behövliga uppgifter, om arbetslöshetsförsäkringsfonden inte av Inkomstregisterenheten har fått uppgifter som är tillräckliga för skötseln av fondens uppdrag. I den mån inkomstregistret inte innehåller lagstadgade uppgifter som är nödvändiga för att beräkna förmåner blir arbetslöshetskassorna och Utbildningsfonden tvungna att begära kompletterande uppgifter av bl.a. arbetsgivarna. Även Folkpensionsanstalten har rätt att av prestationsbetalare få de uppgifter som behövs för att bevilja förmåner och som inte har förts in i inkomstregistret. 

Enligt momentet har uppgiftsanvändare också rätt att i enlighet med vad som föreskrivs någon annanstans i lag få uppgifter som behövs för en granskning. Sådana bestämmelser finns t.ex. i 14 § i lagen om beskattningsförfarande och i förordningen om beskattningsförfarande (763/1998). Likaså kvarstår t.ex. arbetslöshetsförsäkringsfondens möjlighet att i arbetsgivarens handlingar granska riktigheten av de uppgifter som omfattas av arbetsgivarens uppgiftsskyldighet enligt 21 b §, 21 c § 4 mom., 22 § 1 mom. 3 punkten, 24 § 3 mom. och 24 c § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. 

Enligt den informativa bestämmelsen i 2 mom. tillämpas på prestationsbetalare och inkomsttagare i övrigt vad som någon annanstans i lag föreskrivs om deras lagstadgade skyldigheter. Prestationsbetalare ska således t.ex. se till att skatter och andra lagstadgade avgifter betalas i tid och att övriga anmälningar görs. Likaså ska prestationsbetalaren se till att fullgöra sina lagstadgade skyldigheter oavsett om prestationsbetalaren har lämnat en uppgift till inkomstregistret eller rättat den. Inkomsttagaren ska i egenskap av skattskyldig även i fortsättningen fullgöra anmälningsskyldigheten enligt lagen om beskattningsförfarande. Inkomsttagaren är således fortfarande skyldig att kontrollera sin förhandsifyllda skattedeklaration och rätta brister och fel i den. Detsamma gäller också t.ex. inkomsttagarens rätt att i enlighet med lagen om pension för arbetstagare kontrollera sitt arbetspensionsutdrag. 

I 3 mom. ges Inkomstregisterenheten bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om nytt fullgörande av anmälningsskyldigheten om uppgifter som har lämnats till Inkomstregisterenheten av någon anledning har förstörts. Prestationsbetalare är då skyldiga att på nytt lämna in de uppgifter som Inkomstregisterenheten har angett. 

25 §.Ikraftträdande. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2018. 

I 2 mom. föreskrivs att när det gäller de uppgifter som avses i 6 § 2 och 3 mom. tillämpas denna lag på de prestationer vars betalningsdag är den 1 januari 2019 eller därefter samt på de förmåner i annan form än pengar som har getts den 1 januari 2019 eller därefter. När det gäller återkrävda prestationer tillämpas på motsvarande sätt 6 § 2 mom. 16 punkten på de belopp som har betalats tillbaka den 1 januari 2019 eller därefter. Om en prestation har betalats eller en förmån har beviljats eller återbetalats tidigare, tillämpas på uppgifterna de bestämmelser som gällde när lagen trädde i kraft. 

Enligt 3 mom. lämnas uppgifter ur inkomstregistret ut till de uppgiftsanvändare som avses i 13 § 1—8 och 17 punkten från och med den 1 januari 2019, till de uppgiftsanvändare som avses i 9—16 och 18—24 punkten från och med den 1 januari 2020 och till de utsökningsmyndigheter som avses i 25 punkten från och med den 1 januari 2021. 

I 4 mom. föreskrivs om påförande av förseningsavgift enligt 22 och 23 § medan ibruktagandet av inkomstregistret pågår, dvs. under 2019. Enligt bestämmelsen ska förseningsavgift i regel påföras med anledning av uppgifter som lämnats den 1 januari 2020 och därefter. Förseningsavgift med anledning av uppgifter som lämnats före det ska endast påföras om förseningen tyder på uppenbar likgiltighet för skyldigheten att lämna uppgifter till inkomstregistret. Ibruktagandet av inkomstregistret innebär avsevärda förändringar i prestationsbetalarnas anmälningsförfaranden. I initialskedet kan det därför förekomma olika oavsiktliga fel och brister i anmälningarnas innehåll och missförstånd kring när anmälningar ska lämnas in. Det skulle således inte vara rimligt att påföra påföljdsavgifter för oavsiktliga fel och dröjsmål som inträffar medan förfarandena tas i bruk. 

Enligt 5 mom. upphör den första mandatperioden för Inkomstregisterenhetens samarbetsgrupp den 31 december 2022. Det är meningen att samarbetsgruppen i fortsättningen ska ha samma mandatperiod som Skatteförvaltningens delegation. Inkomstregisterenhetens samarbetsgrupp inleder sin verksamhet under 2018 efter att lagen har trätt i kraft, och det skulle inte vara ändamålsenligt med en ytterst kort första mandatperiod. Därför föreskrivs det särskilt om att samarbetsgruppens första mandatperiod ska pågå till utgången av 2022. 

Enligt 6 mom. får inkomstdatasystemet trots 2 mom. hållas tillgängligt för en målgrupp som representerar olika prestationsbetalare och uppgiftsanvändare för provanvändning 

4 §.Enheter. Till paragrafens 2 mom. fogas ett omnämnande av Inkomstregisterenheten som en av enheterna inom Skatteförvaltningen. 

15 a §.En utländsk arbetsgivares skyldighet att lämna uppgifter. Ur 1 och 2 mom. stryks de tidsfrister för lämnande av uppgifter som har föreskrivits för de uppgiftsskyldiga. Uppgifterna ska lämnas via inkomstregistret på det sätt som föreskrivs i lagen om inkomstdatasystemet. I denna lag ska det fortfarande föreskrivas om skyldigheten att lämna uppgifter till Skatteförvaltningen. 

Eftersom den nuvarande indelningen i anmälningar som lämnas månatligen och anmälningar som lämnas årligen ska frångås, föreslås i 1 mom. heltäckande bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter om hyrda arbetstagare. Till bestämmelsen fogas den punkt i det nuvarande 2 mom. enligt vilken uppgiftsskyldigheten gäller alla uppgifter som föreskrivs i 15 § 1 mom. I 2 mom. ska det föreskrivas om lämnande av uppgifter om andra än hyrda arbetstagare när arbetstagaren fortgående vistas i Finland över sex månader. Bestämmelsen motsvarar nuläget. 

17 §.Utomståendes allmänna skyldighet att lämna andra uppgifter. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 14 mom., i vilket det föreskrivs om Skatteförvaltningens rätt att av pensionsanstalten få de uppgifter om pensionsgrundande arbetsinkomster som behövs för fastställande av förseningsavgiften enligt lagförslaget om inkomstdatasystemet. Om beloppet av förseningsavgiften påverkas av en uppgift om en för sent anmäld pensionsgrundande arbetsinkomst, är uppgiften nödvändig. I praktiken fås uppgiften direkt ut inkomstregistret med stöd av 13 § 1 mom. 1 punkten i lagförslaget om inkomstdatasystemet, och förseningsavgiften fastställs automatiskt i Skatteförvaltningens behandlingsprocess. 

22 §.Särskilda bestämmelser om lämnande av uppgifter. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 6 mom. med bestämmelser om det förfarande som ska tillämpas på de uppgifter som lämnas via inkomstregistret. Till den del som de uppgifter som omfattas av utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter ska föras in i inkomstregistret med stöd av lagen om inkomstdatasystemet ska bestämmelserna i den lagen tillämpas på lämnandet av uppgifter. Via inkomstregistret ska det bland annat lämnas uppgifter om löner som har betalats ut till arbetstagare, om ersättningar för arbete och om andra prestationer. Den uppgiftsskyldige ska inte lämna dessa uppgifter till Skatteförvaltningen genom de nuvarande årsanmälningarna, utan Skatteförvaltningen får uppgifterna via inkomstregistret. Uppgifterna i inkomstregistret anses ha lämnats till Skatteförvaltningen när de har lämnats till Inkomstregisterenheten. Inkomstregisterenheten är en enhet inom Skatteförvaltningen. 

22 a §.Försummelseavgift. Paragrafen innehåller bestämmelser om påförande av försummelseavgift med anledning av försummelse av utomståendes skyldighet att lämna uppgifter. Försummelseavgift kan med stöd av 22 a § 1 mom. 1 och 2 punkten påföras, om de lämnade uppgifterna på det sätt som avses i bestämmelserna innehåller bristfälligheter eller fel eller har lämnats för sent, och försummelseavgift kan med stöd av 3 punkten påföras, om uppgifterna har lämnats på annat sätt än vad som bestäms av Skatteförvaltningen. 

I lagen om inkomstdatasystemet föreslås bestämmelser om sättet att lämna de uppgifter som ska lämnas till inkomstregistret och som omfattas av den skyldighet att lämna uppgifter som i lagen om beskattningsförfarande föreskrivs för utomstående. Därför behöver 1 mom. 3 punkten ändras så att försummelseavgift också kan påföras om den uppgiftsskyldige har lämnat uppgifterna på annat sätt än vad som föreskrivs i lag. Bestämmelsen tillämpas till uppgifter som lämnats av alla uppgiftsskyldiga. 

Dessutom föreslås det att det till paragrafen fogas ett nytt 8 mom., enligt vilket bestämmelser om förseningsavgift som ska påföras med anledning av uppgifter som lämnas via inkomstregistret finns i lagen om inkomstdatasystemet. För att det inte ska påföras flera påföljder för uppgifter som har lämnats för sent, föreskrivs det i det föreslagna momentet att försummelseavgift enligt paragrafen inte påförs, om förseningsavgift enligt lagen om inkomstdatasystemet har påförts på grund av att uppgifterna har lämnats för sent. Försummelseavgift ska kunna påföras för uppgifter som lämnas för sent, om förseningsavgift enligt lagen om inkomstdatasystemet inte har påförts. Möjligheten att påföra försummelseavgift med anledning av att uppgifter lämnas för sent finns således i praktiken när andra uppgifter än de som gäller beloppet av en prestation rättas för sent. Möjligheten att påföra försummelseavgift i dessa fall har betydelse i synnerhet när det gäller säkerställande av riktigheten hos andra uppgifter som används i den förhandsifyllda skattedeklarationen än de som gäller beloppet av en prestation. 

15 §.Ändring av skatteperioden då förutsättningar saknas. I paragrafens 6 mom. ska det föreskrivas om Skatteförvaltningens rätt att bestämma att en kalendermånad i stället för kalenderårskvartalet ska betraktas som skatteperiod för en mervärdesskattskyldig eller en betalare som väsentligt försummar eller som kan antas väsentligt försumma de skyldigheter som följer av lagen om inkomstdatasystemet. Det kan bestämmas att den skatteperiod som ska tillämpas vid den skattskyldiges mervärdesbeskattning och i fråga om arbetsgivarprestationer ska vara en kalendermånad till exempel om betalaren försummar att föra in uppgifter i inkomstregistret inom den föreskrivna tiden. På så sätt tryggas tillräckliga förutsättningar för skattekontroll och en möjlighet att vid försummelser påföra obetald skatt i realtid. 

16 §.Skyldighet att lämna skattedeklaration eller annan anmälan. Paragrafen innehåller bestämmelser om skattskyldigas deklarationsskyldighet och om hur uppgifterna ska lämnas. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar bestämmelsens innehåll. 

Enligt paragrafens 1 mom. ska den skattskyldige för varje skatteperiod lämna uppgifter om skatten. Uppgifterna om skatten ska i regel lämnas i en av Skatteförvaltningen fastställd skattedeklaration. Bestämmelsen motsvarar till denna del gällande bestämmelser. Dessutom föreslås i paragrafen bestämmelser om det förfarande som ska tillämpas på de uppgifter som lämnas via inkomstregistret. Till den del som uppgifter om skatten för skatteperioden ska föras in i inkomstregistret med stöd av lagen om inkomstdatasystemet tillämpas den lagen på lämnande av uppgifter. Uppgifter om förskottsinnehållning, källskatt och arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ska lämnas via inkomstregistret. Den skattskyldige ska inte lämna dessa uppgifter i en av Skatteförvaltningen fastställd skattedeklaration, utan Skatteförvaltningen ska av de uppgifter som förts in i inkomstregistret sammanställa uppgifter om skatten för skatteperioden på den skattskyldiges vägnar. Om den skattskyldige i fråga om arbetsgivarprestationer tillämpar en sådan längre skatteperiod som föreskrivs i lag, ska Skatteförvaltningen av de uppgifter som förts in i inkomstregistret sammanställa uppgifter om skatten för den förlängda skatteperioden. Bestämmelserna om betalning av skatt ändras inte. 

I det föreslagna 2 mom. bemyndigas Skatteförvaltningen att meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas för skatteperioden. Skatteförvaltningen ska meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som gäller arbetsgivarprestationer och som inte ska uppges i den av Skatteförvaltningen fastställda skattedeklarationen för skatter som betalas på eget initiativ. Till övriga delar motsvarar paragrafen gällande bestämmelser. 

17 a §.Sista dag för Skatteförvaltningen att sammanställa uppgifter. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 17 a § med bestämmelser om den sista dag då Skatteförvaltningen i fråga om arbetsgivarprestationer ska sammanställa uppgifter om skatten för skatteperioden utifrån uppgifterna i inkomstregistret. Skatteförvaltningen ska sammanställa uppgifter om skatten för skatteperioden senast den föreskrivna sista inlämningsdagen för skattedeklarationer. När det gäller betalare som tillämpar en skatteperiod på en kalendermånad ska uppgifterna sammanställas senast på den allmänna förfallodagen i kalendermånaden efter skatteperioden, och när det gäller betalare som tillämpar en skatteperiod på ett kalenderårskvartal ska uppgifterna sammanställas senast på den allmänna förfallodagen i den andra kalendermånaden efter skatteperioden. Tidsfristen motsvarar den föreskrivna tidsfristen för skattedeklarationer, också om skatteperioden förändras. 

Bestämmelsen gör det möjligt att sammanställa uppgifterna genast när uppgifterna har förts in i inkomstregistret, och uppgifterna om arbetsgivarprestationer för skatteperioden kan då ses av den skattskyldige redan före den föreskrivna tidsfristen. 

19 §.Tidpunkten då skattedeklarationer och andra anmälningar har lämnats in. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., enligt vilket de uppgifter som har förts in i inkomstregistret anses vara lämnade till Skatteförvaltningen när de har lämnats till Inkomstregisterenheten. Inkomstregisterenheten är en enhet inom Skatteförvaltningen. Dessutom föreslås en precisering av rubrikens ordalydelse. 

23 §.Avbrott i verksamheten. Ordalydelsen i 2 mom. preciseras. En arbetsgivare som regelbundet betalar lön ska liksom i nuläget vara skyldig att lämna uppgifter om skatten för skatteperioden också för den tid under vilken det inte har betalats någon lön eller några andra prestationer. Uppgifterna ska lämnas via inkomstregistret i stället för i en skattedeklaration. 

25 a §.Rättelse av fel i andra anmälningar. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 25 a § med bestämmelser om rättelse av fel i de uppgifter som lämnas via inkomstregistret. Ett fel i uppgifter som har förts in i inkomstregistret ska enligt det föreslagna 1 mom. rättas med iakttagande av det förfarande som föreskrivs i lagen om inkomstdatasystemet. Skatteförvaltningen ska av de rättade uppgifter som lämnats via inkomstregistret sammanställa rättade uppgifter om skatten för skatteperioden. 

Prestationsbetalarna ansvarar enligt lagen om inkomstdatasystemet för att de uppgifter som förs in i inkomstregistret är riktiga och för att rätta uppgifterna utan obefogat dröjsmål. Ingen tidsfrist för rättelse av uppgifter har föreskrivits. En tidsfrist på tre år ska fortsättningsvis tillämpas på rättelse av de uppgifter om skatten för skatteperioden som ska lämnas till Skatteförvaltningen. Tidsfristen motsvarar den nuvarande tidsfristen för rättelse av fel i skattedeklarationen i fråga om skatter som betalas på eget initiativ. För att Skatteförvaltningen när det gäller arbetsgivarprestationer ska kunna sammanställa rättade uppgifter om skatten för skatteperioden, krävs det att den skattskyldige på eget initiativ rättar uppgifterna i inkomstregistret inom den tidsfrist som föreskrivs i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, dvs. inom tre år från ingången av det år som följer på utgången av räkenskapsperioden eller kalenderåret. Av rättade uppgifter som har förs in i inkomstregistret efter denna tidsfrist ska Skatteförvaltningen inte sammanställa rättade uppgifter för skatteperioden. 

Enligt det föreslagna 2 mom. meddelar Skatteförvaltningen närmare föreskrifter om sammanställandet av rättade uppgifter om skatten för skatteperioden. Skatteförvaltningen ska i regel hänföra rättelsen till rätt skatteperiod. Skatteförvaltningen ska få meddela föreskrifter om att rättade uppgifter kan hänföras också till en annan skatteperiod, om det med anledning av skattebeloppet för skatteperioden inte är möjligt att hänföra rättelsen till rätt skatteperiod. 

29 §.Utomståendes allmänna skyldighet att lämna uppgifter. Ur paragrafens 3 mom. stryks tidsfristen för lämnande av uppgifter om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Uppgifterna om arbetsgivares sjukförsäkringsavgift ska lämnas via inkomstregistret på det sätt som föreskrivs i lagen om inkomstdatasystemet. I denna lag ska det fortsättningsvis föreskrivas om skyldigheten att lämna uppgifter till Skatteförvaltningen. 

35 §. Förseningsavgift. Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 8 mom., enligt vilket bestämmelser om förseningsavgift i samband med uppgifter som lämnas via inkomstregistret finns i lagen om inkomstdatasystemet. Bestämmelserna om förseningsavgift i denna lag ska i fortsättningen tillämpas endast på de skatter som betalas på eget initiativ som deklareras i en skattedeklaration. Om sådana uppgifter om skatten för skatteperioden som gäller arbetsgivarprestationer har kunnat sammanställas efter de tidsfrister som föreskrivs i denna lag på grund av att uppgifterna har lämnats för sent via inkomstregistret, ska inte förseningsavgift enligt denna lag påföras för att uppgifterna har lämnats för sent, utan förseningsavgift enligt lagen om inkomstdatasystemet. 

43 §.Påförande av skatt enligt uppskattning. Paragrafens 3 mom. ändras så att de uppgifter som ska lämnas via inkomstregistret nämns vid sidan av skattedeklarationen. Om beskattningen av den skattskyldige när det gäller arbetsgivarprestationer har verkställts enligt uppskattning och om den skattskyldige därefter för in de saknade uppgifterna om arbetsgivarprestationer i inkomstregistret, kan Skatteförvaltningen undanröja beslutet om påförande av skatt enligt uppskattning och avlyfta den påförda skatteförhöjningen. Anmälan som har lämnats in via inkomstregistret ska då anses vara en anmälan som har lämnats in för sent. För en anmälan som har lämnats in för sent ska det påföras förseningsavgift enligt lagen. För uppgifter som har lämnats via inkomstregistret ska det påföras förseningsavgift enligt lagen om inkomstdatasystemet. 

9 §.Återbäring av arbetsgivares sjukförsäkringsavgift. Paragrafens 3 mom. preciseras så att förfarandet för rättelse av uppgifter som lämnas via inkomstregistret ska tillämpas på rättelse av sjukförsäkringsavgifter. 

Allmänt 

Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv tryggat. Enligt 1 mom. utfärdas närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter genom lag. Enligt regeringens proposition om reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna hänvisar bestämmelsen till behovet att genom lagstiftning trygga individens rättsskydd och skydd för privatlivet i behandlingen, registreringen och användningen av personuppgifter (RP 309/1993 rd, s. 57/I). Bestämmelsens laghänvisning i fråga om skyddet för personuppgifter förutsätter i enlighet med reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUB 25/1994 rd, s. 6/II) att lagstiftaren föreskriver om denna rättighet, men detaljerna i regleringen är beroende av lagstiftarens prövning. 

En sådan bestämmelse om de grundläggande fri- och rättigheterna binder lagstiftarens prövningsrätt visavi innehållet i mindre grad än en sådan bestämmelse med ett regleringsförbehåll där den grundläggande fri- och rättigheten konstateras föreligga i enlighet med vad som bestäms i lag. Lagstiftarens spelrum begränsas dock av att skyddet för personuppgifter huvudsakligen utgör en del av skyddet för privatlivet, som det föreskrivs om i samma moment. Lagstiftaren ska trygga denna rättighet på ett sätt som kan anses godtagbart med tanke på systemet med de grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt grundlagsutskottets praxis är det med tanke på grundlagsbestämmelsen om skydd för personuppgifter viktigt att reglera åtminstone syftet med registreringen, de registrerade personuppgifternas innehåll, tillåtna användningsändamål, inklusive huruvida uppgifterna kan lämnas ut och utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning, förvaringstiderna samt den registrerades rättsskydd. Dessutom ska regleringen av dessa faktorer på lagnivå vara omfattande och detaljerad (se till exempel GrUU 25/1998 rd, GrUU 51/2002 rd, GrUU 6/2003 rd, GrUU 2/2008 rd, GrUU 3/2009 rd, GrUU 54/2010 rd, GrUU 71/2014 rd och GrUU 49/2016 rd). 

Ändamålet med inkomstregistret är att ta emot och lagra inkomstuppgifter som prestationsbetalare har lämnat och andra uppgifter som har samband med dem och att förmedla uppgifterna till uppgiftsanvändarna för ändamål i enlighet med 13 § i lagförslaget. Ett särdrag hos inkomstdatasystemet och lagförslaget om det är att det är fråga om ett centraliserat riksomfattande informationssystem för lämnande av inkomst- och förmånsuppgifter. Prestationsbetalaren uppfyller sin lagstadgade anmälnings- och uppgiftsskyldighet genom att lämna uppgifterna till Inkomstregisterenheten, som ser till att uppgifterna förmedlas vidare till dem som har rätt till uppgifterna. Det är i princip fråga om att anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i enlighet med den gällande lagstiftningen fullgörs med hjälp av det nya centraliserade informationssystemet. Prestationsbetalarna blir också skyldiga att använda inkomstdatasystemet för att lämna i lagförslaget föreskrivna uppgifter till uppgiftsanvändarna. 

Enligt den föreslagna lagen ska Inkomstregisterenheten vid Skatteförvaltningen vara registeransvarig. I lagen föreslås även närmare bestämmelser om uppgiftsfördelningen mellan den registeransvarige och prestationsbetalarna och om Skatteförvaltningens och Inkomstregisterenhetens gemensamma uppgifter. 

Enligt lagförslaget ska prestationsbetalarna ansvara för att uppgifterna är riktiga, eftersom Inkomstregisterenheten inte har förutsättningar att rätta de uppgifter i registerföringen som prestationsbetalarna har lämnat till inkomstregistret. En begäran om rättelse ska därför riktas till prestationsbetalaren. Motsvarande lösningar när det gäller riktigheten hos och rättelse av uppgifter finns i lagen om justitieförvaltningens riksomfattande informationssystem och i lagen om elektroniska recept, som båda har stiftats med grundlagsutskottets medverkan, liksom i lagen om Finlands skogscentrals system för skoglig information (419/2011), i fråga om vilken bestämmelserna i personuppgiftslagen tillämpas vid rättelse av uppgifter. 

Inkomstregisterenheten ska i egenskap av registeransvarig genom beslut närmare fastställa vilka enskilda uppgifter som ska föras in i inkomstregistret med stöd av 6—9 §. Inkomstregistrerenheten ska även fatta beslut om vilka uppgifter som ska lämnas ut ur inkomstregistret, vilket även omfattar förmedlingen av uppgifter till uppgiftsanvändarna med stöd av 13 §, som sker med stöd av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten. 

Inkomstregisterenheten och Skatteförvaltningen ska enligt lagen gemensamt ansvara för förvaltningen av informationssystemet och för dess funktion och informationssäkerhet. Lösningen är motiverad med tanke på kraven på informationssäkerhet och andra tekniska krav eftersom Inkomstregisterenheten är en enhet inom Skatteförvaltningen, och trots att enheten är självständig och informationssystemet fristående finns systemet i Skatteförvaltningens hårdvarumiljö och utnyttjar Skatteförvaltningens allmänna infrastruktur för informationssystem. 

I lagen föreslås även bestämmelser om vilka uppgifter som ska föras in i inkomstregistret, om lämnandet av uppgifter och om förvaringstiderna. 

Uppgifter som ska föras in i inkomstdatasystemet 

I 6—9 § i lagförslaget fastställs det vilka uppgifter som ska föras in i inkomstdatasystemet. I 6 § finns en uttömmande förteckning med laghänvisningar över de typer av inkomster som ska föras in i inkomstregistret. Alla de uppgifter som ska föras in i registret med stöd av 6 § är nödvändiga för åtminstone någon eller några av uppgiftsanvändarna, och uppgifterna ska förmedlas till uppgiftsanvändarna i enlighet med ändamålet med inkomstregistret. I inkomstregistret ska det inte föras in sådana uppgifter som hör till de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen, vilka huvudsakligen motsvarar de så kallade känsliga uppgifter som avses i personuppgiftslagen. Därmed ska det i inkomstregistret inte föras in till exempel sådana uppgifter om orsaken till sjukfrånvaro som beskriver inkomsttagarens hälsotillstånd eller sådana uppgifter om strejkunderstöd till inkomsttagaren som anger medlemskap i en fackförening. I bestämmelserna beaktas grundlagsutskottets praxis i fråga om skydd för personuppgifter när det gäller lagbestämmelser om uppgifter som lagras samt att definitionen i lag av vad prestationsbetalarnas anmälnings- och uppgiftsskyldighet omfattar ska vara exakt. 

I den föreslagna 6 § beskrivs datainnehållet i de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret med den noggrannhet som krävs på grund av att bestämmelsen om skydd för personuppgifter gäller en grundläggande fri- och rättighet. Emellertid är bestämmelsen av central betydelse för prestationsbetalare och uppgiftsanvändare, och det föreslås därför att bestämmelserna om de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret ska vara på en detaljerad nivå. Prestationsbetalarna behöver veta exakt vad deras anmälnings- och uppgiftsskyldighet omfattar, när skyldigheten fullgörs genom att uppgifterna lämnas till inkomstregistret. Likaså behöver uppgiftsanvändarna veta exakt vilka inkomstuppgifter de i fortsättningen kommer att få via inkomstregistret. Det har inte ansetts möjligt att uppnå dessa mål, om bestämmelserna om datainnehållet i inkomstregistret är på en mera allmän nivå än den som nu föreslås. Det detaljerade datainnehållet i inkomstregistret ska framgå av den beskrivning som ska offentliggöras med stöd av informationsskyldigheten enligt 16 § och som gäller de uppgifter som Inkomstregisterenheten genom sitt beslut i enlighet med 4 § 1 mom. närmare fastställer. 

Uppgifter som kompletterar inkomstuppgifterna 

Grundlagsutskottet har i sina avgöranden inte tagit ställning till några bestämmelser som är helt jämförbara med 7 och 8 § i lagförslaget. Med stöd av 7 § i lagförslaget ska det i inkomstregistret föras in sådana uppgifter från prestationsbetalare som kompletterar de uppgifter som avses i 6 § och som gäller arbetsavtalsförhållanden och andra anställningsförhållanden. Med detta avses uppgifter som prestationsbetalare nu med stöd av lag är skyldiga att på begäran eller annars lämna till uppgiftsanvändare. I praktiken är det i nuläget oftast inkomsttagaren själv som framställer begäran och som sedan förmedlar löneintyget eller en annan utredning vidare till uppgiftsanvändaren. I fortsättningen ska prestationsbetalare om de så vill kunna föra in uppgifterna i fråga i inkomstregistret för eventuella framtida behov. Syftet med dessa bestämmelser är att prestationsbetalaren på detta sätt ska kunna fullgöra hela sin centrala anmälnings- och uppgiftsskyldighet i fråga om lönebetalning samtidigt. Förfarandet syftar i enlighet med det syfte som framgår av 1 § i lagförslaget till att uppgifterna ska lämnas ut centraliserat ur inkomstdatasystemet, och det motsvarar ändamålet i 5 §. Kompletterande uppgifter kommer att användas av Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassor, försäkringsbolag, pensionsanstalter, Pensionsskyddscentralen, Skatteförvaltningen, Utbildningsfonden, arbetarskyddsmyndigheter, Statistikcentralen samt det kommunala socialväsendet och den kommunala småbarnspedagogiken. 

I 7 § ska det finnas en uttömmande förteckning över de kompletterande uppgifter som ska föras in i inkomstregistret, och endast uppgifter som hör till någon av de kategorier som uttryckligen nämns i förteckningen ska få föras in i inkomstregistret. Bestämmelsen om vilka uppgifter som ska föras in är således exakt och noggrant avgränsad, så att inga sådana uppgifter får föras in i inkomstregistret som inte behövs för skötseln av uppgiftsanvändarnas i 13 § avsedda uppdrag. 

De uppgifter som ska föras in kan inte anses beröra själva kärnan i skyddet för personuppgifter, som utgör en del av privatlivet. Exempelvis ska det inte tillåtas att så kallade känsliga uppgifter förs in i registret. Grundlagsutskottet har ansett att det berör själva kärnan i skyddet för personuppgifter att tillåta behandling av känsliga uppgifter (till exempel GrUU 25/1998 rd, GrUU 39/2009 rd och GrUU 38/2016 rd). 

Enligt 10 § i lagförslaget får prestationsbetalare lämna Inkomstregisterenheten i 7 § avsedda uppgifter om inkomsttagare för lagring och för förmedling. Uppgifterna ska lämnas ut till uppgiftsanvändare för skötseln av de uppdrag som avses i 13 § så att de uppgifter som lämnas ut omfattar de uppgifter enligt 6 § som en uppgiftsanvändare behöver samt de uppgifter enligt 7 § som kompletterar dem. 

De kompletterande uppgifterna gör att uppgiftsanvändarna inte längre behöver be arbetsgivare lämna separata löneintyg, vilket i nuläget ofta sker först flera månader efter lönebetalningen. Arbetsgivarna måste då återkomma till uppgifterna i efterhand, vilket medför en betydande administrativ börda för dem. Enligt utredningar inom ramen för projektet för inrättande av inkomstregistret är arbetsgivarna i nuläget tvungna att skapa minst 1,2 miljoner sådana löneintyg per år, så det är av stor betydelse för arbetsgivarna och uppgiftsanvändarna. Det finns alltså ett tungt vägande samhälleligt behov av att kunna föra in kompletterande uppgifter i inkomstregistret, och frågan är av mycket stor betydelse i och med att man genom att ta i bruk inkomstregistret kan minska arbetsgivarnas administrativa börda i enlighet med målsättningarna. 

Det är i praktiken inte möjligt att föreskriva att det ska föras in kompletterande uppgifter om enbart de inkomsttagare i fråga om vilka uppgifterna faktiskt kommer att behövas, eftersom det är något som man inte vet när en prestation betalas och kanske inte heller förrän flera månader efteråt. Behovet av kompletterande uppgifter uppstår först när en inkomsttagare ansöker om en inkomstrelaterad förmån såsom arbetslöshetsdagpenning, föräldradagpenning, sjukdagpenning eller vuxenutbildningsstöd eller om uppgifterna behövs för avgörande av ett ärende om påförande av en inkomstrelaterad klientavgift, och prestationsbetalaren kan inte när prestationen betalas säkert veta om sådana situationer kommer att uppstå, utom i några få undantagsfall. 

Även möjligheten att prestationsbetalaren skulle lämna kompletterande uppgifter till inkomstregistret först på särskild begäran utreddes. Detta skulle dock leda till att uppgiftsanvändarna får de uppgifter som behövs inte mycket snabbare än i nuläget, och dessutom skulle prestationsbetalarna fortsättningsvis vara tvungna att sätta sig in i uppgifterna i efterhand och återkomma till uppgifter om gamla betalningstransaktioner. För att göra uppgiftsanvändarnas handläggningsprocesser snabbare och minska arbetsgivarnas administrativa börda är det nödvändigt att kompletterande uppgifter om alla inkomsttagare kan föras in i inkomstregistret genast i samband med varje betalningstransaktion. Om de samhälleliga målen med reformen ska kunna uppnås finns det alltså inget sådant alternativ som gör att man skulle kunna begränsa de i 7 § avsedda uppgifter som ska föras in i inkomstregistret så att bara de uppgifter om inkomsttagare förs in som säkert kommer att användas senare. 

Också inkomsttagarens rättsskydd främjas av att uppgifterna färdigt finns i inkomstregistret, eftersom uppgiftsanvändarna då får de inkomstuppgifter som behövs vid handläggningen av förmånsansökningar och andra ansökningar avsevärt snabbare än nu och utan någon särskild utredning av uppgifterna i efterhand. Därmed blir det möjligt att handlägga förmånsansökningar snabbare än i nuläget och att i större utsträckning än nu i rätt tid betala ut förmåner till de personer som har rätt till dem. 

Om det finns fel eller brister i de kompletterande uppgifterna, är samma rättsmedel tillgängliga för de registrerade som annars när det gäller uppgifterna i inkomstregistret. En inkomsttagare ska kunna rikta en begäran om rättelse av uppgifterna till prestationsbetalaren. Dessutom ska inkomsttagaren liksom i nuläget ha möjlighet att rätta eller komplettera uppgifterna i samband med handläggningen av en förmånsansökan eller något annat ärende hos en i 13 § avsedd uppgiftsanvändare. 

Enligt regeringens uppfattning kan de föreslagna bestämmelserna, som möjliggör lagring av uppgifter i enlighet med 7 § även om uppgifterna inte i fråga om alla registrerade kommer att användas av någon uppgiftsanvändare under den tid som uppgifterna finns lagrade, anses vara konstitutionellt sett acceptabla med tanke på de allmänna förutsättningar för begränsningar i de grundläggande fri- och rättigheterna som har utvecklats i grundlagsutskottets avgörandepraxis. 

Identifierings- och kontaktuppgifter 

Enligt lagförslaget ska det i inkomstdatasystemet föras in de uppgifter i befolkningsdatasystemet som avses i 9 § och behövliga uppgifter i företags- och organisationsdatasystemet samt ändringar i uppgifterna i fråga om alla personer, företag och organisationer i dessa informationssystem. Likaså ska det i inkomstdatasystemet föras in uppgifter om alla utländska utbetalare av inkomst och alla utländska inkomsttagare samt om pensionsordningsnummer och om ändringar i uppgifterna. 

Förteckningen över vilka uppgifter som ska föras in är uttömmande och noggrant avgränsad så att det i inkomstdatasystemet endast förs in de uppgifter som är nödvändiga för inkomstregistrets funktion. För att inkomstregistret ska fungera i enlighet med lag och på ett sådant sätt att inkomsttagarnas rättsskydd tryggas krävs det att man kan försäkra sig om att de identifieringsuppgifter som har lämnats till inkomstregistret i Finland är riktiga och giltiga, för att på detta sätt kontrollera att de inkomstuppgifter som lämnas till inkomstregistret gäller riktiga och existerande inkomsttagare och prestationsbetalare. Motsvarande kontrollfunktioner används i nuläget till exempel när uppgifter till Skatteförvaltningen tas emot. Motsvarande funktion är nödvändig också i inkomstdatasystemet. 

Identifierings- och kontaktuppgifter enligt 9 § i lagförslaget behövs i systemet i fråga om alla personer, företag och organisationer, eftersom man inte på förhand kan veta i fråga om vilka personer det kommer att lämnas inkomstuppgifter till inkomstregistret eller vilka prestationsbetalare som kommer att lämna uppgifter. Identifieringsuppgifternas riktighet ska kunna kontrolleras genast i samband med att uppgifterna tas emot, så att den som har lämnat uppgifterna kan få en elektronisk bekräftelse i realtid på att uppgifterna har rätt innehåll och är försedda med godtagbara identifieringsuppgifter. Det bör dessutom noteras att de flesta finländare som har uppnått myndighetsåldern i praktiken har någon form av inkomst som ska anmälas till inkomstregistret, antingen inkomst för arbete eller inkomst i form av förmåner, så i själva verket är det bara identifieringsuppgifter om minderåriga personer och en liten grupp personer som har uppnått myndighetsåldern som inte behövs i inkomstdatasystemet. 

I samband med beredningen utreddes även möjligheten att i realtid, i samband med att uppgifter till inkomstregistret tas emot, kontrollera att identifierings- och kontaktuppgifterna i inkomstanmälningarna överensstämmer med uppgifterna i befolkningsdatasystemet och företags- och organisationsdatasystemet. Mängden anmälningar av inkomstuppgifter som lämnas in till inkomstregistret blir dock så stor att ett sådant system inte skulle ha haft en tillräckligt snabb svarstid, och funktionens prestanda skulle inte ha motsvarat de krav som ställs på inkomstregistret när det gäller kontrollen av riktigheten i samband med att uppgifterna tas emot. 

De identifierings- och kontaktuppgifter som ska föras in i inkomstdatasystemet hjälper den registeransvarige att fullgöra sin skyldighet att vidta alla skäliga åtgärder för att säkerställa att inexakta och felaktiga personuppgifter som har lämnats till inkomstregistret utan dröjsmål avförs ur registret eller rättas. För att garantera att inkomstregistret fungerar i enlighet med lag och för att garantera inkomsttagarnas rättsskydd är det nödvändigt att inkomstregistret kan förvissa sig om att de identifierings- och kontaktuppgifter som prestationsbetalarna lämnar är riktiga och existerande. Detta är i praktiken möjligt att uppnå endast med hjälp av uppgifterna i de register som avses i 9 §. Ett alternativ till detta förfarande skulle vara att uppgiftsanvändarna själva direkt hos prestationsbetalarna kontrollerar riktigheten hos identifieringsuppgifterna i de uppgifter som de får ur inkomstregistret. Detta skulle emellertid leda till att den registeransvarige för inkomstregistret inte kan fullgöra sin ovannämnda skyldighet som följer av EU:s allmänna dataskyddsförordning. Dessutom skulle en prestationsbetalare bli tvungen att reda ut samma fel i identifierings- och kontaktuppgifterna skilt för alla uppgiftsanvändare, vilket ur prestationsbetalarnas synvinkel skulle göra förfarandet väldigt rörigt och svårhanterligt. Detta skulle till och med kunna äventyra inkomsttagarnas rättsskydd. 

Inkomstregisterenheten ska inte till uppgiftsanvändare lämna ut de uppgifter som den har fått ur befolkningsdatasystemet eller företags- och organisationsdatasystemet annat än med de undantag som föreskrivs i 14 §. Bortsett från dessa undantag ska uppgifterna användas endast för att man i enlighet med ovan ska kunna förvissa sig om att uppgifterna i registret är riktiga, så att den registeransvarige till denna del ska kunna fullgöra sina skyldigheter. Personers, företags och organisationers identifieringsuppgifter ska som sådana grunda sig på uppgifter ur befolkningsdatasystemet och företags- och organisationsdatasystemet, så uppgifternas riktighet kan inte vara förenad med ett särskilt behov av rättsskydd eller ändringssökande. Rättelser av eventuella fel i uppgifterna ska göras i det register ur vilket uppgifterna hämtas, därifrån de rättade uppgifterna sedan överförs till inkomstdatasystemet som identifierings- och kontaktuppgifter. 

Utlämnande av uppgifter ur inkomstregistret 

Enligt lagförslaget ska uppgifter ur inkomstregistret lämnas ut till uppgiftsanvändarna så att rätten att få sekretessbelagda uppgifter ur inkomstregistret grundar sig på speciallagstiftning om de olika användarna. Lagstiftningen motsvarar grundlagsutskottets praxis i fråga om bestämmelser om myndigheternas rätt att få och skyldighet att lämna ut uppgifter med avseende på skyddet för privatlivet och personuppgifter i 10 § 1 mom. i grundlagen. Grundlagsutskottet har bland annat noterat vad och vem rätten att få uppgifter gäller och hur rätten är kopplad till nödvändighetskriteriet. Myndigheternas rätt att få och möjlighet att lämna ut uppgifter kan gälla till exempel uppgifter som behövs för ett visst syfte, och lagen ska då ge en uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna (GrUU 17/1998 rd). I lagstiftning där innehållet inte anges i form av en förteckning ska det ingå ett krav på att uppgifterna är nödvändiga för ett visst syfte (se till exempel GrUU 14/2002 rd, GrUU 15/2002 rd, GrUU 62/2010 rd, GrUU 19/2012 rd, GrUU 10/2014 rd och GrUU 17/2016 rd, s. 2—3). Enligt grundlagsutskottets praxis ska det på lagnivå även föreskrivas om att rätten att få uppgifter gäller sekretessbelagda uppgifter (GrUU 19/2005 rd). 

Uppgifter ur inkomstregistret ska i regel lämnas ut till olika användare i enlighet med det ändamål som definieras i speciallagstiftning och med beaktande av kriterierna att uppgifterna ska vara behövliga och nödvändiga. Utlämnandet av uppgifter ska dock avvika från nuvarande praxis vid tillämpningen av bestämmelserna i och med att uppgifterna alltid ska lämnas ut ur inkomstregistret specificerade på samma sätt som prestationsbetalaren har fört in dem i inkomstregistret. De uppgifter som förmedlas till uppgiftsanvändarna kommer således att vara mer noggrant specificerade än vad uppgiftsanvändarna för närvarande kräver av prestationsbetalarna när det gäller uppgifter som lämnas för till exempel beskattningen. Inkomstregistret leder därmed till en förändring i uppgiftsanvändarnas registerföring och i vilka datainnehåll som ska lagras samt förutsätter nya sätt att hantera uppgifter. 

Inkomstregisterenheten ska vidare enligt lagförslaget till Folkpensionsanstalten kunna lämna ut de inkomstuppgifter och andra uppgifter om alla inkomsttagare i inkomstregistret som Folkpensionsanstalten har rätt att få för verkställigheten av alla pensioner och förmåner som det föreskrivs att den ska verkställa och för verkställigheten av de uppdrag som föreskrivs i de förordningar eller i en överenskommelse om social trygghet som avses i bestämmelsen. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 14/2002 rd ansett det vara godtagbart att de uppgifter som behövs för att fastställa vissa förmåner lämnas ut i form av så kallade massutlämnanden redan före den egentliga handläggningen, dvs. oberoende av kundförhållandet. Bestämmelser som motsvarar dem som var föremål för bedömningen finns i 85 § i den nuvarande folkpensionslagen. De bestämmelser som föreslås gälla inkomstregistret grundar sig på motsvarande sätt på den stora mängden inkomstuppgifter som Folkpensionsanstalten behöver, dvs. inkomstuppgifter för tiotusentals personer som varierar dagligen. Grundlagsutskottet konstaterar i sitt ovannämnda utlåtande bland annat att de uppgifter som avses i de bedömda bestämmelserna är helt grundläggande för olika förmånsbeslut och att de då de används i dessa sammanhang därför inte är särskilt känsliga med tanke på skyddet för privatlivet. Detsamma gäller på motsvarande sätt de uppgifter ur inkomstregistret som ska lämnas ut till Folkpensionsanstalten. 

Enligt lagförslaget ska Inkomstregisterenheten i egenskap av registeransvarig fatta beslut om utlämnande av uppgifter ur inkomstdatasystemet. Uppgifterna i inkomstregistret ska förmedlas till uppgiftsanvändarna i enlighet med de bestämmelser som främst gäller anmälnings- och uppgiftsskyldigheten, men de ska också lämnas ut till uppgiftsanvändarna direkt av Inkomstregisterenheten med stöd av andra bestämmelser som ger dem rätt att få information. Förfarandet gör att det går snabbare att få framför allt förmånsuppgifter. Det att beslutanderätten ges till Inkomstregisterenheten baserar sig på att enheten ska ansvara för registerföringen och på ändamålet med inkomstregistret som riksomfattande informationsresurs avsedd för prestationsbetalare och uppgiftsanvändare. 

Förvaringstid 

Grundlagsutskottet har av hävd ansett det viktigt med tanke på skyddet för personuppgifter att bland annat förvaringstiden för uppgifterna i personregistren regleras (GrUU 51/2006 rd, GrUU 20/2006 rd, GrUU 11/2005 rd). I lagförslaget fastställs förvaringstiderna separat för uppgifterna i inkomstregistret och för andra typer av uppgifter med beaktande av informationssystemets karaktär och ändamålet med de uppgifter som lagras. Strävan har varit att förvaringstiderna definieras så entydigt som möjligt för att man ska kunna lita på att uppgifterna avförs på rätt sätt när det sker automatiskt. 

I lagförslaget fastställs utifrån de olika ändamålen med uppgifterna olika förvaringstider för de inkomstuppgifter som ska förmedlas till uppgiftsanvändare och för de basuppgifter som garanterar registrets funktion. Den förvaringstid som fastställts för uppgifterna i inkomstregistret är tio år från ingången av det år som följer på det år då uppgifterna fördes in. Förvaringstiden är motiverad med beaktande av inkomstregistrets funktion eftersom den motsvarar den tid som arbetsgivare är skyldiga att förvara sin lönebokföring och annan bokföring. De som använder uppgifter ur inkomstregistret behöver inkomstuppgifter från olika långa tidsperioder när de beviljar förmåner och sköter andra lagstadgade uppdrag. En del av uppgifterna, såsom uppgifter som behövs för lagstadgade försäkringar eller för beskattningen, förmedlas i realtid till uppgiftsanvändarna. En del av uppgiftsanvändarna kommer dock att behöva uppgifterna först när det har gått en längre tid efter att uppgifterna fördes in, till exempel när en förmånsansökan blir anhängig. Genom att förvaringstiden hänger samman med hur länge bokföringen ska förvaras kan man garantera att inkomstregistret levererar de uppgifter som uppgiftsanvändarna behöver och uppfyller sitt ändamål som en sådan centraliserad kanal för lämnande av inkomstuppgifter där arbetsgivarnas hela anmälningsskyldighet fullgörs samtidigt. 

En fysisk person har vanligen regelbundna inkomster fram till sin död, och på motsvarande sätt kan en fysisk person fungera som prestationsbetalare när som helst under sin livstid. Under en fysisk persons hela livslängd finns det i inkomstregistret i praktiken därför alltid inkomstanmälningar om personen som ska förvaras i tio år. Identifierings- och kontaktuppgifter om en fysisk person behövs alltså under personens hela livslängd. Med tanke på inkomstregistrets funktion är det nödvändigt att man kan lita på att de anmälningar som lämnas in kopplas till rätt inkomsttagare och rätt prestationsbetalare, så att det till uppgiftsanvändarna kan förmedlas sådana sammanställda uppgifter som de behöver för att sköta sina lagstadgade uppdrag och som gäller alla inkomster som under en viss tid har betalats till en viss inkomsttagare eller av en viss prestationsbetalare. 

Det ska redan när uppgifterna kommer in, innan de förs in i inkomstregistret, tekniskt med hjälp av personbeteckningar och företags- och organisationsnummer från andra basregister garanteras att inkomstanmälningarna kommer till rätt personer och att de uppgifter som förs in riktas rätt. Genom tekniska medel strävar man på detta sätt efter att försäkra sig om att uppgifterna felfritt riktas till rätt inkomsttagare och betalare, vilket är nödvändigt med tanke på riktigheten hos uppgifterna i inkomstregistret. Förvaringstiden för identifierings- och kontaktuppgifterna i inkomstdatasystemet fastställs därför så att uppgifterna förvaras lika länge som inkomstanmälningar om inkomsttagare och prestationsbetalare kan lämnas till inkomstregistret och som lämnade uppgifter kan finnas i inkomstregistret. Basuppgifterna kan av denna anledning inte avföras genast efter att en person har avlidit. Även de sista inkomstanmälningar som har förts in i registret innan en person har avlidit ska nämligen förvaras i registret i tio år. Det är motiverat att förvara basuppgifter en viss tid efter att en person har avlidit också av den orsaken att den avlidnes personbeteckning och andra identifieringsuppgifter blir identifikationsuppgifter om dödsboet när dödsboet efter en avliden person har varit en sådan prestationsbetalare eller inkomsttagare som omfattas av inkomstregistret. Om det oskiftade dödsboet efter en fysisk person fortsätter med personens näringsverksamhet, används dessutom i enlighet med gällande lag den avlidnes företags- och organisationsnummer i verksamheten till utgången av det tredje året efter dödsåret. 

Man får inte alltid uppgift om att en fysisk person har avlidit, vilket gäller i synnerhet personer som bor utomlands. För att man även i dessa fall ska kunna garantera att namn- och andra identifieringsuppgifter, såsom eventuella utländska skattenummer och personnummer, samt kontaktuppgifter avförs ur inkomstdatasystemet föreslås det bestämmelser om att basuppgifterna i fråga i dessa fall ska avföras ur registret 100 år efter utgången av det år under vilket uppgifterna har förts in i inkomstdatasystemet. Vid fastställandet av denna förvaringstid har man utgått från ändamålet med basuppgifterna, den förväntade livslängden, förvaringstiden för inkomstanmälningarna, att avförandet av basuppgifter alltid i första hand fastställs utifrån när en fysisk person har avlidit och att bestämmelsen blir tillämplig först när det kan antas att huvudregeln följs, dvs. att dödsdagen har passerat. 

Enligt 12 § 2 mom. i grundlagen är handlingar och upptagningar som innehas av myndigheterna offentliga, om inte offentligheten av tvingande skäl särskilt har begränsats genom lag. Enligt grundlagsutskottets praxis kan främjande av en annan grundläggande rättighet vara ett tvingande skäl som ger möjlighet att separat i lag begränsa myndigheters handlingars och upptagningars offentlighet (GrUU 40/2005 rd, s. 2/II och GrUU 2/2008 rd, s. 2/I). Skyddet för inkomsttagarnas privatliv och personuppgifter kan i samband med regleringen av det föreslagna centraliserade, riksomfattande och till datainnehållet stora informationssystemet anses vara ett tvingande skäl att avvika från offentlighetsprincipen. 

Bestämmelser om sekretessen för de uppgifter som ska föras in i inkomstregistret i inkomstdatasystemet föreslås i 2 § 2 mom. i lagförslaget. 

Sekretessen gäller enligt förslaget alla uppgifter i inkomstregistret. Uppgifterna i inkomstregistret består av de inkomstuppgifter och de uppgifter om andra prestationer som prestationsbetalarna har lämnat med stöd av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten. Uppgifter som ska vara sekretessbelagda är de i 6 § avsedda uppgifter om enskilda inkomst- och prestationsposter som för varje betalning lämnas till inkomstdatasystemet. Dessutom ska de i 7 § avsedda så kallade kompletterande uppgifter som gäller arbetsavtals-, anställnings- och uppdragsförhållanden och som ska föras in i inkomstregistret vara sekretessbelagda. Det är fråga om uppgifter om fysiska personers lön och andra prestationer av penningvärde och om uppgifter som gäller anmälning, betalning och annan behandling av dessa. Vidare ska identifieringsuppgifter om prestationsbetalare och deras anställda eller andra prestationsmottagare vara sekretessbelagda. Med tanke på skyddet för privatlivet och personuppgifter kan det anses motiverat att begränsa dessa uppgifters offentlighet i inkomstregistret. För de föreslagna sekretessbestämmelserna talar i synnerhet ur privata arbetsgivares och prestationsbetalares perspektiv även aspekter som gäller konfidentialitet i fråga om uppgifter som gäller lönenivå och anställd personal. 

Sekretessen för uppgifterna i inkomstregistret varken påverkar eller ändrar till exempel medborgarnas eller mediernas möjligheter att övervaka och följa utövningen av offentlig makt, eftersom inkomstdatasystemet är ett system som endast arkiverar och vidareförmedlar uppgifter. Inkomstregisterenheten ska inte fatta några förvaltningsbeslut som gäller enskilda medborgare. Bestämmelserna om offentlighet och sekretess för uppgifterna förblir oförändrade både när det gäller prestationsbetalarna och när det gäller uppgiftsanvändarna. Uppgifter om ekonomisk ställning är dessutom med stöd av gällande lagstiftning huvudsakligen sekretessbelagda, både när de innehas av prestationsbetalare och när de innehas av uppgiftsanvändare. 

Öppenheten i inkomstregistret och transparensen i Inkomstregisterenhetens verksamhet främjas av att var och en via det allmänna datanätet kan få detaljerad information om vilka uppgifter som förs in i inkomstregistret och om vilka uppgifter som förmedlas till de olika uppgiftsanvändarna. Arbetsgivare och andra prestationsbetalare ska kunna kontrollera att de uppgifter som de har lämnat till inkomstregistret har förts in, och dessutom ska inkomsttagarna kunna kontrollera de uppgifter om sig själva som har antecknats i inkomstregistret. 

Enligt 2 § 2 mom. i lagförslaget ska offentlighetslagen tillämpas på offentligheten för andra uppgifter i inkomstdatasystemet än de som finns i inkomstregistret. Offentlighetslagen ska även i övrigt tillämpas på inkomstdatasystemet. Uppgifter ska dock lämnas ut ur inkomstdatasystemet endast för de ändamål som nämns i den föreslagna lagen och för de ändamål som föreskrivs i 11 och 12 §, 26 § 3 mom. och 29 § 1 mom. 3 punkten i offentlighetslagen. Uppgifter ska således med stöd av offentlighetslagen lämnas ut till de berörda parterna och till var och en som uppgifterna gäller, liksom också för utförande av en uppgift på uppdrag av till exempel Inkomstregisterenheten, när utlämnande av sekretessbelagda uppgifter är nödvändigt för utförande av uppgiften. Bestämmelserna i offentlighetslagen ska även tillämpas på utlämnande av uppgifter för ändringssökande. 

Utgångspunkten när offentlighetslagen stiftades var att bestämmelserna i lagen kan frångås endast om det i lagen finns en hänvisning till särskilda bestämmelser i någon annan lag (RP 30/1998 rd, s. 47/I). Det att utlämnandet av uppgifterna i inkomstdatasystemet begränsas i 2 § är motiverat på grund av registrets ändamål, och detta begränsar inte möjligheten att få uppgifter till exempel ur basregistren eller av andra registeransvariga. 

Med anledning av det som nämns ovan kan de föreslagna särskilda bestämmelserna om sekretess för uppgifterna i inkomstregistret anses motiverade. Enligt regeringens uppfattning innebär lagförslaget inte ett sådant ingrepp i skyddet för privatlivet och personuppgifter som strider mot 10 § 1 mom. i grundlagen eller ett sådant ingrepp i rätten till information i enlighet med offentlighetsprincipen som strider mot rättigheten i 12 § 2 mom. i grundlagen. 

Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. Offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning ska tryggas genom lag. 

Inkomstregisterenheten ska fungera som registeransvarig som förmedlar och lagrar uppgifter. Enheten samlar inga uppgifter för sin egen verksamhet och fattar inga förvaltningsbeslut om enskilda inkomsttagare. Inkomstdatasystemets funktion grundar sig på att i stor utsträckning automatiserat ta emot och lagra uppgifter och förmedla dem till uppgiftsanvändarna i enlighet med deras rätt att få uppgifter. Enligt grundlagsutskottets praxis kan det i vissa fall behöva finnas en möjlighet att söka ändring i myndigheters beslut för att man ska kunna övervaka om myndigheterna handlar korrekt och opartiskt och säkerställa att tillämpningen är samordnad, också i de fall där frågan inte gäller individens rättigheter eller skyldigheter (se GrUU 32/2012 rd, GrUU 10/2009 rd, GrUU 13/2005 rd, GrUU 55/2002 rd). 

Den registrerades rättsskydd vid inkomstregisterföringen förverkligas genom att felaktiga uppgifter i inkomstregistret rättas av prestationsbetalaren. Dessutom kan den registrerade med stöd av artikel 77 i dataskyddsförordningen lämna in ett klagomål till en tillsynsmyndighet, om den registrerade anser att behandlingen av personuppgifterna strider mot dataskyddsförordningen. Ändring i Inkomstregisterenhetens beslut om utlämnande av uppgifter får sökas i enlighet med 33 § i offentlighetslagen. Inkomsttagare, prestationsbetalare och uppgiftsanvändare ska dessutom ha möjlighet att också i övrigt söka ändring med stöd av den allmänna lagstiftningen till exempel i situationer där Inkomstregisterenheten på begäran har meddelat ett beslut i ett ärende som gäller lagring av uppgifter. Inkomsttagare kan dessutom alltid begära omprövning eller anföra besvär i enlighet med de bestämmelser om omprövning och överklagande som gäller uppgiftsanvändarna. När det gäller registerföringen i enlighet med lagförslaget har man enligt regeringens uppfattning således på tillbörligt sätt beaktat de möjligheter till ändringssökande som förutsätts i grundlagen. 

Den föreslagna lagen innehåller även bestämmelser om elektronisk kommunikation. Uppgifter ska i regel lämnas elektroniskt. Om det finns särskilda skäl ska uppgifterna kunna lämnas på en blankett. Dessa särskilda skäl specificeras i motiveringen. Uppgifterna ska kunna lämnas på en pappersblankett om elektronisk kommunikation inte är en möjlighet, och bestämmelserna tar alltså på behövligt sätt hänsyn till grundlagens krav på god förvaltning, jfr riksdagens biträdande justitieombudsmans beslut i fråga om hur Skatteförvaltningen begränsat uppgiftsskyldigheten till elektronisk kommunikation (31.12.2015 dnr 4653/4/14, på finska). 

Enligt 80 § 2 mom. i grundlagen kan en myndighet genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Särskilda skäl föreligger enligt regeringens proposition med förslag till grundlagen närmast när det är fråga om en sådan teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning. Dessutom förutsätter särskilda skäl som har samband med föremålet för regleringen ibland att det utfärdas föreskrifter som kan ändras ofta och snabbt. 

Förslaget till lag om inkomstdatasystemet innehåller tre sådana bestämmelser med bemyndiganden att meddela föreskifter med stöd av vilka Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter om fullgörande av anmälningsskyldigheten. Med stöd av 11 § 4 mom. ska Skatteförvaltningen få meddela närmare föreskrifter om vilket elektroniskt förfarande som ska användas när anmälningar lämnas in på elektronisk väg och på vilket sätt anmälningarna ska vara certifierade. Med stöd av 12 § 12 mom. ska Skatteförvaltningen genom föreskrifter få förlänga tidsfristerna för fullgörande av anmälningsskyldigheten när det gäller sådana i 6 § 2 mom. avsedda uppgifter som ska lämnas med stöd av lagen om beskattningsförfarande och lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och som det med tanke på verkställandet av beskattningen samt skattekontrollen inte är nödvändigt att lämna inom de nämnda tidsfristerna. Dessutom ska Skatteförvaltningen med stöd av 24 § 3 mom. få meddela närmare föreskrifter om nytt fullgörande av anmälningsskyldigheten, om uppgifter som redan har lämnats har blivit förstörda. 

Vidare ska Skatteförvaltningen med stöd av 16 § 2 mom. i förslaget till lag om ändring av lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ få meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas med stöd av den lagen när det gäller uppgifter som med stöd av paragrafens 1 mom. ska lämnas till inkomstregistret. 

Det är fråga om sådana smärre tekniska detaljer i fråga om vilka delegeringen av lagstiftningsmakten avgränsat med föreslagen noggrannhet enligt regeringens uppfattning kan godkännas i vanlig lagstiftningsordning. 

Enligt regeringens uppfattning innebär lagförslagen inte heller ett sådant ingrepp i skyddet för privatlivet och personuppgifter som strider mot 10 § 1 mom. i grundlagen eller ett sådant ingrepp i rätten till information i enlighet med offentlighetsprincipen som strider mot rättigheten i 12 § 2 mom. i grundlagen. 

Regeringen anser att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning, men anser det önskvärt att grundlagsutskottets utlåtande om propositionen inhämtas.