2.1
Nationell lagstiftning
Lagen om främjande av användningen av biodrivmedel för transport
Syftet med lagen om distributionsskyldighet är att främja användningen av biodrivmedel för att motorbensin och dieselolja ska kunna ersättas i trafiken.
Enligt 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om distributionsskyldighet avses med distributör en drivmedelsdistributör som enligt 12 § 1 mom. 1 eller 2 punkten i punktskattelagen (182/2010) är skyldig att betala punktskatt.
Enligt 5 § 1 mom. i lagen om distributionsskyldighet ska biodrivmedlens andel av det totala energiinnehållet i den mängd motorbensin, dieselolja och biodrivmedel som distributören levererat till konsumtion vara minst 20 procent år 2020. Målet om en andel på 20 procent överskrider klart det mål på 10 procents andel av förnybar energi i trafiken år 2020 som ålagts i RES-direktivet. Av distributionsskyldigheten ska 0,5 procentenheter uppfyllas med biodrivmedel som producerats eller framställts av råvaror som avses i del A i bilagan till lagen om distributionsskyldighet eller med biodrivmedel som producerats eller framställts av sådana råvaror som Energimyndigheten med stöd av hållbarhetslagen har definierat som avfall, restprodukter, cellulosa från icke-livsmedel eller material som innehåller både cellulosa och lignin och som före den 9 september 2015 har använts i en befintlig anläggning. Flytande biobränslen omfattas inte av distributionsskyldigheten.
Lagen om ändring av lagen om distributionsskyldighet (419/2019, nedan ändringslagen) trädde i kraft den 1 april 2019 och genom den uppställdes mål för tiden efter 2020 så att distributionsskyldigheten 2029 är 30,0 procent. Samtidigt uppställdes mål för tilläggsskyldigheten för avancerade biodrivmedel (drivmedel som har producerats och framställts av råvaror som avses i del A i bilagan) från och med 2021 så att tilläggsskyldigheten är 10 procentenheter år 2030 och därefter.
Enligt 5 § 2 mom. i lagen om distributionsskyldighet ska energiinnehållet i ett biodrivmedel räknas dubbelt vid uppfyllandet av distributionsskyldigheten (s.k. dubbelräkning) åren 2019 och 2020, om drivmedlet i fråga har framställts av sådana råvaror som avses i bilagan till lagen om distributionsskyldighet. Dubbelräkning i samband med distributionsskyldigheten tillämpas inte längre från och med år 2021. Distributörer eller i hållbarhetslagen avsedda verksamhetsutövare kan hos Energimyndigheten ansöka om ett förhandsbesked enligt 5 a § i lagen om distributionsskyldighet om huruvida det är fråga om en råvara som avses i 5 §. Enligt 5 § 3 mom. i lagen om distributionsskyldighet godkänns för distributionsskyldigheten endast sådana biodrivmedel som framställts av råvaror som visats uppfylla hållbarhetskriterierna enligt hållbarhetslagen.
Enligt 5 b § i lagen om distributionsskyldighet får distributören beakta den överskjutande delen vid beräkningen av tilläggsskyldigheten för det följande kalenderåret. Den mängd som överförs får dock vara högst hälften av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten för det kalenderår då överskridandet skedde.
När det gäller år 2020 föreskrivs det emellertid om beräkning av överskridningen på ett sätt som avviker från beräkningen enligt 5 b §. Om en distributör år 2020 levererat mer biodrivmedel till konsumtion än vad som föreskrivs i lagen om distributionsskyldighet, får distributören vid beräkningen av distributionsskyldigheten för 2021 beakta högst 10 procent av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten för 2020 till den del den överskjutande delen baserar sig på den mängd energi i biodrivmedel som producerats av avfall eller restprodukter som avses i hållbarhetslagen (3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i ändringslagen). Vid beräkningen av den mängd som ska överföras tillämpas inte 5 § 2 mom., eftersom dubbelräkning såsom ovan har konstaterats inte längre tillämpas från och med 2021.
Bestämmelsen om beräkning av den överskjutande delen ändras från och med år 2021 så att distributören får beakta den överskjutande delen som en andel av distributionsskyldigheten vid beräkningen för det följande kalenderåret och vid beräkningen av distributionsskyldigheten enligt lagen om främjande av användningen av biobrännolja (418/2019, nedan lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja) för det kalenderår då överskridandet skedde. Den mängd som överförs får dock vara högst 30 procent av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten för det kalenderår då överskridandet skedde, och med den mängd som överförs får högst 30 procent av distributionsskyldigheten enligt lagen om främjande av användningen av biobrännolja fullgöras. Bestämmelser om detta finns i 5 b § i ändringslagen 419/2019.
När det gäller tilläggsskyldigheten enligt 5 § 4 mom. i lagen om distributionsskyldighet föreskrivs det på motsvarande sätt om beaktande av den överskjutande delen från och med år 2021 Distributören kan dessutom enligt 6 § fullgöra sin distributionsskyldighet genom att avtala om att helt eller delvis överföra skyldigheten till en annan distributör.
Om en distributör inte har levererat en sådan mängd biodrivmedel till konsumtion som motsvarar hans distributionsskyldighet, ska Skatteförvaltningen påföra distributören en påföljdsavgift enligt 11 § i lagen om distributionsskyldighet. Påföljdsavgiften är 0,04 euro per megajoule och påförs till den del distributören inte fullgjort sin distributionsskyldighet. Dessutom ska Skatteförvaltningen påföra distributören en påföljdsavgift på 0,03 euro per megajoule för försummelse av tilläggsskyldigheten enligt 5 § 4 mom. i lagen om distributionsskyldighet.
Enligt 3 § 2 mom. i lagen om distributionsskyldighet omfattar distributionsskyldigheten inte en distributör som under ett kalenderår levererar sammanlagt högst en miljon liter motorbensin, dieselolja och biodrivmedel till konsumtion. År 2019 tillämpades distributionsskyldigheten enligt lagen om distributionsskyldighet på följande tre drivmedelsdistributörer: Neste Abp, North European Oil Trade Oy och Oy Teboil Ab.
Skatteförvaltningen utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen om distributionsskyldighet och Energimyndigheten sköter de uppgifter som gäller förhandsbeskedet.
Lagen om främjande av användningen av biobrännolja
Syftet med lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja, som trädde i kraft den 1 april 2019, är att främja användningen av biobrännolja som ersättare av lätt brännolja vid uppvärmning, i arbetsmaskiner och i fast installerade motorer. Enligt ikraftträdandebestämmelsen i den lagen ska anmälningsskyldigheten enligt 9 § och bokföringsskyldigheten enligt 10 § tillämpas på lätt brännolja och biobrännolja som levereras till konsumtion år 2021 och därefter.
Definitionen på distributör enligt lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja motsvarar den definition på distributör som anges i lagen om distributionsskyldighet. Enligt 3 § 3 mom. i lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja tillämpas lagen inte på en distributör som under ett kalenderår levererar sammanlagt högst en miljon liter lätt brännolja till konsumtion.
Enligt lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja ska biobrännoljans energiinnehålls andel av det totala energiinnehållet i den lätta brännolja och biobrännolja som en distributör levererar till konsumtion (distributionsskyldighet) vara minst 3,0 procent år 2021. Därefter höjs distributionsskyldigheten i fråga om biobrännolja stadigt varje år så att den år 2028 är 10,0 procent. Enligt 5 § 2 mom. i lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja ska distributören visa att biobrännoljor som omfattas av distributionsskyldigheten uppfyller de hållbarhetskriterier för flytande biobränslen som anges i hållbarhetslagen.
Enligt 5 § 3 mom. i lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja får högst sju procentenheter av distributionsskyldigheten fullgöras med biobrännoljor som producerats av de råvaror som avses i 5 § 5 mom. i lagen om distributionsskyldighet. Begränsningen tillämpas dock inte om det är fråga om en råvara som avses i bilagan till lagen om distributionsskyldighet. Om distributören har distributionsskyldighet också med stöd av lagen om distributionsskyldighet, får andelen dock vara sammanlagt högst sju procentenheter av det totala energiinnehåll som avses i 5 § 1 mom. i lagen om distributionsskyldighet. Distributören eller verksamhetsutövaren kan hos Energimyndigheten ansöka om förhandsbesked enligt 6 § i lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja om huruvida det är fråga om en råvara som avses i ovan nämnda 5 § 3 mom.
Enligt 7 § i lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja får distributören beakta den överskjutande delen vid beräkningen av distributionsskyldigheten i fråga om biobrännolja för det följande kalenderåret och vid beräkningen av distributionsskyldigheten enligt lagen om distributionsskyldighet. Den mängd som överförs får dock uppgå till högst 30 procent av den energimängd som motsvarar distributionsskyldigheten för det kalenderår då överskridandet skedde och med den mängd som överförs får högst 30 procent av distributionsskyldigheten enligt lagen om distributionsskyldighet fullgöras. Distributören kan dessutom avtala om överföring av sin skyldighet helt eller delvis till en annan distributör i enlighet med vad som föreskrivs i 6 § i lagen om distributionsskyldighet.
Om distributören inte har levererat biobrännolja till konsumtion i enlighet med sin distributionsskyldighet, ska Skatteförvaltningen påföra distributören en påföljdsavgift enligt 13 § i lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja. Påföljdsavgiften är 0,04 euro per megajoule och påförs till den del distributören inte fullgjort sin distributionsskyldighet.
Skatteförvaltningen övervakar iakttagandet av lagen om distributionsskyldighet för biobrännolja på samma sätt som iakttagandet av lagen om distributionsskyldighet, och Energimyndigheten sköter uppgifterna med anknytning till förhandsbeskedet.
Lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel
Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG och bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/652 om fastställande av beräkningsmetoder och rapporteringskrav i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen har genomförts genom lagen om minskning av växthusgasutsläppen under hela livscykeln från vissa drivmedel.
I lagen föreskrivs det om drivmedelsleverantörernas skyldighet att fram till utgången av 2020 så gradvis som möjligt minska de genomsnittliga växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln från drivmedel som frisläppts för konsumtion med minst 6 procent jämfört med referensnivån för fossila bränslen år 2010.
Skyldigheten omfattar drivmedel som används i motordrivna fordon, mobila maskiner och jordbruks- och skogsbrukstraktorer samt i insjöfartyg och fritidsbåtar. Drivmedelsleverantörer kan avtala sinsemellan om att fullgöra utsläppsminskningsskyldigheterna gemensamt. Hållbarheten hos biodrivmedel som frisläpps för konsumtion ska påvisas på det sätt som föreskrivs i hållbarhetslagen.
Varje drivmedelsleverantör ska kalenderårsvis skicka en anmälan till Energimyndigheten om de drivmedel som har frisläppts för konsumtion. Anmälan ska innehålla uppgifter om drivmedelsmängderna, växthusgasutsläppen under hela livscykeln, uppfyllandet av hållbarhetskriterierna för biodrivmedel samt andra omständigheter som behövs för tillsynen. Energimyndigheten granskar uppgifterna och gör behövliga sammanställningar av dem för vidarebefordran till Europeiska kommissionen. Inlämnandet av uppgifter fortsätter också efter år 2020.
I lagen föreskrivs det om en påföljdsavgift för försummelse av skyldigheten. Påföljdsavgiftensbelopp beror på hur stor andel av minskningsskyldigheten som inte har fullgjorts. Påföljdsavgiften kan påföras bara vid försummelse av minskningsskyldigheten på sex procent som gäller år 2020. Avgiftens storlek är en euro per uteblivet kilogram koldioxidekvivalenter. Påföljdsavgiften kan jämkas eller behöver inte påföras, om försummelsen har berott på omständigheter som är oberoende av den betalningsskyldige eller på oförutsebara exceptionella omständigheter och den betalningsskyldige inte har fått någon betydande ekonomisk vinning genom försummelsen.
I lagen föreskrivs dessutom om försummelse av skyldigheten att anmäla växthusgasutsläpp från drivmedel under hela livscykeln. För försummelsen kan påföras en försummelseavgift som ska vara minst 5 000 euro och som kan vara högst 50 000 euro.