Senast publicerat 03-11-2021 13:37

Regeringens proposition RP 138/2017 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av bilagorna till lagen om punktskatt på flytande bränslen och till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås det att lagen om punktskatt på flytande bränslen och lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen ändras.  

Skattetabellen i bilagan till lagen om punktskatt på flytande bränslen och skattetabellerna 1 och 2 i bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen ändras så att både energi- och koldioxidandelen av skatten på bränslen för uppvärmning, kraftverk och arbetsmaskiner höjs. Höjningen inriktas främst på koldioxidskatten. Värdet per ton koldioxid som är beräkningsgrund för koldioxidskatten på lätt och tung brännolja, stenkol och naturgas höjs från nuvarande 58 euro till 62 euro. Då är värdet per ton koldioxid i fråga om uppvärmningsbränslen samma 62 euro per ton koldioxid som i fråga om drivmedel. Dessutom höjs energiinnehållsskatten på bränslen för uppvärmning, kraftverk och arbetsmaskiner med 0,45 euro per megawattimme. Höjningen av koldioxidskatten och energiinnehållsskatten innebär en höjning av skattenivån på cirka sju procent. Fast och gasformig biomassa är fortsättningsvis skattefria, och det föreslås heller inga ändringar i beskattningen av bränntorv. 

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2018 och avses bli behandlad i samband med den. 

Lagarna avses träda i kraft vid ingången av 2018. 

ALLMÄN MOTIVERING

Nuläge

1.1  Lagstiftning och praxis

1.1.1  Uppvärmningsbränslen

Bestämmelser om beskattningen av bränslen som används för uppvärmning, kraftverksbränslen och bränslen för arbetsmaskiner, nedan uppvärmningsbränslen, såsom lätt och tung brännolja, stenkol och naturgas, finns i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994), nedan lagen om skatt på bränslen, och i lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996), nedan elskattelagen. I samband med energiskattereformen ändrades genom lag 1444/2010 vid ingången av 2011 även den liter- eller viktbaserade punktskatten på uppvärmningsbränslen till en energiinnehållsskatt som bestäms utifrån enhetliga beskattningsgrunder och som baserar sig på bränslets energiinnehåll, och till en koldioxidskatt som baserar sig på det specifika koldioxidutsläpp som uppstår vid förbränning. 

I skattereformen utgick man från lätt brännolja som referensbränsle, och storleken på dess energiinnehållsskatt fastställdes genom att dra av andelen koldioxidskatt från den totala skattenivån. Den totala skattenivån för uppvärmningsbränslen höjdes samtidigt för att kompensera det bortfall av skatteintäkter som staten orsakades av att arbetsgivarnas folkpensionsavgifter slopades. Vid beräkningen av koldioxidskatten använde man ett värde på 30 euro per ton koldioxid. Med ovanstående som grund blev energiinnehållsskatten på lätt brännolja cirka 0,00214 euro per megajoule och koldioxidskatten 0,0022 euro per megajoule. För närvarande är energiinnehållsskatten på lätt brännolja 0,00196 euro per megajoule och koldioxidskatten 0,0043 euro per megajoule (enligt lag 1176/2016), vilket motsvarar ett värde på 58 euro per ton koldioxid. I skattetabellen har skattebeloppet för tydlighetens skull ändrats till skatt per beskattningsbar enhet för respektive bränsle. 

Energiinnehållsskatten på naturgas var fram till 2015 lägre än den målsatta nivån, eftersom man i samband med skattereformen 2011 ville ha en övergångstid för att förenhetliga beskattningen med de övriga fossila importerade bränslena. Den lägre skattesatsen på naturgas i energiinnehållsskatten har karaktären av en skatteutgift som för åren 2011—2015 uppgick till sammanlagt ca 204 miljoner euro. Stödet för naturgas slopades helt när nivån för energiinnehållsskatten steg vid ingången av 2015. Systemet med att gradvis och fram till 2015 slopa skatteutgiften för naturgas i förhållande till andra bränslen var enligt kommissionens tjänstemän motiverat. Koldioxidskatten på naturgas har inte innehållit någon skatteutgift, eftersom dess grunder och nivå motsvarar koldioxidbeskattningen av övriga uppvärmningsbränslen. 

För att förbättra konkurrenskraften för den kombinerade produktionen av el och värme, nedan kombinerad produktion, och för att minska den överlappande styrningen av utsläppshandeln och beskattningen, har koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen halverats när anläggningarna för kombinerad produktion använder bränslena för värmeproduktion. Stödet för kombinerad produktion har stigit till följd av höjningar av koldioxidskatten från 15 till 29 euro per ton koldioxid. År 2017 är skatteutgiften cirka 108 miljoner euro. Dessutom får den energiintensiva industrin partiell återbäring av energiskatt för det uppvärmningsbränsle och den el som den använder. 

Bränslen som förbrukas i elproduktion är med stöd av en tvingande bestämmelse i EU-lagstiftningen skattefria såväl i separat elproduktion (kondensproduktion) som i kombinerad produktion. Elskatt tas ut för alla former av elström oavsett produktionssätt, och skatten baseras därmed inte på kol- eller energiinnehållet i de bränslen som används för elproduktionen. Punktskatten på el har indelats i två skatteklasser. Skatt enligt skatteklass I tas ut på elström som allmänt förbrukas inom näringsverksamheten, exempelvis i serviceverksamhet, inom den offentliga sektorn, i skogsbruk och vid byggande, samt på elström som förbrukas i hushåll. Elström som förbrukas inom industrin, i datorhallar och i växthus ingår i skatteklass II. Också jordbruk ingår i praktiken i skatteklass II, men detta verkställs i form av återbäring av energiskatt inom jordbruket. 

För uppvärmningsbränslen, med undantag för torv och tallolja, tas det i samband med punktskatten dessutom ut en försörjningsberedskapsavgift. För biobränslen i gasform och fast form betalas varken punktskatt eller försörjningsberedskapsavgift. 

1.1.2  Återbäring av energiskatt inom jordbruket

Punktskatten som ingår i priset på energiprodukter återbetalas till den som yrkesmässigt bedriver jordbruk. Också växthus omfattas av återbäringssystemet. Bestämmelser om återbäring finns i lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter som använts inom jordbruket (603/2006), nedan lagen om skatteåterbäring inom jordbruket. Skatteåterbäring betalas för lätt och tung brännolja, biobränsle samt elström som används inom jordbruket. Återbäringarna betalas på ansökan för skatteåret i efterskott. När återbäringsbeloppet ändras betalas återbäringen enligt gällande återbäringsbelopp vid tidpunkten för konsumtionen. Återbäringsbeloppet varierar betydligt mellan olika gårdar. 

Enligt riktlinjerna i regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering utvidgades miljöstyrningen inom energibeskattningen till att omfatta även koldioxidutsläpp inom jordbrukssektorn, som står utanför utsläppshandeln. Till jordbruket återbetalas ett belopp som motsvarar energiinnehållsskatten, och eftersom jordbruket är en sektor utanför utsläppshandeln belastas det med beloppet av koldioxidskatten. För att genomföra reformen ändrades lagen om skatteåterbäring inom jordbruket genom lag 1445/2011, men ikraftträdandet senarelades till ingången av 2014 på grund av beslut i det så kallade ramavtalet. Ändringen gällde lätt och tung brännolja och biobränsle som används inom jordbruket och i växthus. Någon motsvarande ändring gjordes inte i det belopp som gäller skatteåterbäringen för elström, eftersom det inte tas ut någon energiinnehållsskatt eller koldioxidskatt på elström. Återbäringsbeloppen inom jordbruket preciserades dessutom vid ingången av 2014 genom lag 1133/2013, eftersom förhållandet mellan energiinnehållsskatten och koldioxidskatten i lagen om skatt på bränslen ändrades genom lag 611/2012. Samtidigt kopplades återbäringen av punktskatt på bränslen som använts inom jordbruket direkt till energiinnehållsskatten enligt lagen om skatt på bränslen i stället för att vara kopplat till centbelopp så som tidigare föreskrivits i lagen om skatteåterbäring inom jordbruket. När det gäller bränslen betalas återbäring enligt den energiinnehållsskatt som fastställts i lagen om skatt på bränslen. Detta innebär också att ändringar i fråga om energiinnehållsskatten enligt lagen om skatt på bränslen inte längre förutsätter en särskild ändring i lagen om skatteåterbäring inom jordbruket. Motsvarande koppling har inte gjorts i fråga om elskatt. 

För närvarande är återbetalningen av punktskatt 7,05 cent per liter lätt brännolja och biobränsle samt 8,05 cent per kilogram tung brännolja. Efter återbäringen återstår att betala i skatt 15,47 cent per liter för lätt brännolja och 18,78 cent per kilogram för tung brännolja. För biobränsle kvarstår i typiska fall i skatt 7,74 cent per liter. Dessutom återstår försörjningsberedskapsavgiften att betala. För 2015 har återbäringar betalats till ett belopp på cirka 30 miljoner euro. Återbäringarna betalas i efterskott, vilket leder till att ändringarna i återbäring av energiskatt inom jordbruket inverkar på statsfinanserna huvudsakligen med ett års fördröjning eftersom statsbudgeten är kassaflödesbaserad. 

1.1.3  EU-lagstiftningen

Beskattningen av bränslen och elström har förenhetligats i rådets direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, nedan energiskattedirektivet. Energiprodukter enligt energiskattedirektivet är bland annat motorbensin, dieselolja, biobränslen, lätt och tung brännolja, naturgas, stenkol och elström. 

Enligt energiskattedirektivet ska det på energiprodukter tas ut en minimiskatt som medlemsstaterna, om de så önskar, får överskrida. I energiskattedirektivet föreskrivs också om beskattningsstrukturen, och dessutom om att det är möjligt att bevilja skattenedsättning till exempel för bränslen som till sina miljömässiga egenskaper är bättre än andra produkter på marknaden eller för bränslen som används för särskilt föreskrivna ändamål, såsom inom industrin eller jordbruket. En förutsättning för att skattenedsättning ska beviljas är också att kvaliteten på den produkt som berättigar till nedsättning övervakas, så att skattemyndigheten kan försäkra sig om att förutsättningarna för nedsättningen uppfylls. I beskattningen ska dessutom beaktas bestämmelserna om skattediskriminering och i synnerhet bestämmelserna om statligt stöd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan EUF-fördraget. I dessa bestämmelser fastställs begränsningar av och förfarandekrav på användningen av skattenedsättningarna, det vill säga stöden.  

Bestämmelserna i artikel 107 i EUF-fördraget begränsar användningen av statliga stöd, bland annat direkta stöd och skatteåterbäringar, som instrument i den ekonomiska politiken. Trots att energiskattedirektivet gör det möjligt att stödja exempelvis jordbruket på ovannämnda sätt genom att sänka skattenivån för lätt brännolja jämfört med den nivå som gäller för hushåll, ska stödåtgärder som riktas till jordbruket bedömas utifrån EU:s bestämmelser om statligt stöd och skattediskriminering. 

Enligt huvudregeln ska åtgärder som kan betraktas som statligt stöd anmälas till kommissionen innan de tas i bruk. Syftet med förfarandet med förhandsanmälan är att säkerställa att stöden är förenliga med den gemensamma marknaden, och en stödåtgärd kan inte tas i bruk innan kommissionen har godkänt stödordningen.  

Enligt Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden 2014–2020 (2014/C 204/01) ska återbäringen av energiskatt inom jordbruket vara förenlig med de horisontella regler som fastställs i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (2014/C 200/01). Detta innebär att förenklat förfarande enligt kommissionens förordning (EG) nr 651/2014, nedan gruppundantagsförordningen, genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget, också kan tillämpas på energiskatteutgifter som gäller jordbruket. En förutsättning för tillämpningen av gruppundantagsförordningen är att mottagarna av stödet väljs på basis av transparenta och objektiva kriterier och att de betalar skatt åtminstone enligt den minimiskattenivå som fastställs i energiskattedirektivet. Trots att stöd som omfattas av tillämpningsområdet för gruppundantagsförordningen undantas från skyldigheten till förhandsanmälan, är det fråga om statliga stöd som årligen anmäls och rapporteras i efterhand till kommissionen. Kommissionen tillämpar också övervakningsförfaranden på de stöd som omfattas av gruppundantag. Tillämpningen av gruppundantagsförordningen på energiskatteutgifter som gäller jordbruket innebär också att till exempel de lägre beloppsgränser som anges i gruppundantagsförordningen för jordbruk inte tillämpas på energiskatteutgifter som gäller jordbruket. 

1.1.4  Kombinerad produktion av el och värme

I regeringsprogrammet för statsminister Juha Sipiläs regering ingår en skattepolitisk riktlinje för att öka skatteintäkterna och samtidigt styra den kombinerade produktionen mot lägre koldioxidutsläpp. Denna riktlinje innebär att skattesänkningen för den kombinerade produktionen stegvis slopas. När regeringsprogrammet utarbetades uppskattades åtgärden leda till en ökning av statens skatteinkomster på cirka 90 miljoner euro.  

Det uppskattades att slopandet av skattesänkningen för den kombinerade produktionen har en inverkan på energiekonomin och statsfinanserna och eventuellt på utsläppen av växthusgaser och självförsörjningsgraden i fråga om energi. I syfte att förbereda slopandet av skattesänkningen och bedöma konsekvenserna av skatteändringen beställde ministerierna tillsammans en utredning av Teknologiska forskningscentralen VTT Ab (VTT) om konsekvenserna av att halveringen av koldioxidskatten för kombinerad el- och värmeproduktion slopas, VTT-R-01173-16. 

Enligt utredningen fungerar det nuvarande energiskattesystemet som helhet betraktat väl med tanke på såväl statsfinanserna som de energi- och klimatpolitiska målen. Användningen av stenkol är på stadig nedgång, och den kombinerade produktionens konkurrenskraft i förhållande till andra produktionsformer har förblivit relativt god. En slopad skattesänkning främjar inte de miljö- och energipolitiska mål som sattes för den i regeringsprogrammet, och med tanke på energipriset, energieffektiviteten, självförsörjningsgraden och miljöaspekterna skulle dess konsekvenser huvudsakligen ha varit svagt negativa eller neutrala. 

När VTT:s utredning var slutförd beslutade regeringens finanspolitiska ministerutskott i maj 2016 att skattesänkningen för den kombinerade produktionen inte slopas. Det finanspolitiska ministerutskottet beslutade också att det underskott i skatteinkomsterna som detta orsakar täcks genom att priset per ton koldioxid som utgör beräkningsgrunden för koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen höjs från och med ingången av 2017 med fyra euro, det vill säga till 58 euro per ton koldioxid. Dessutom fattade det finanspolitiska ministerutskottet beslut om att höja energiinnehållsskatten med 0,4 euro per megawattimme. Av höjningen inriktades således ungefär tre fjärdedelar på koldioxidskatten och en fjärdedel på energiinnehållsskatten. Med hjälp av dessa åtgärder fick man hälften, det vill säga 45 miljoner euro, av de ökade skatteinkomster på 90 miljoner euro som eftersträvades genom att stegvis slopa skatteutgiften för den kombinerade produktionen. Därför fastställde det finanspolitiska ministerutskottet att det separat ska beslutas om en ytterligare höjning behövs från och med ingången av 2019. 

Målsättning och föreslagna ändringar

2.1.1  Uppvärmningsbränslen

Vid regeringens förhandlingar om budgetpropositionen för 2018 beslutade regeringen att skatterna på uppvärmningsbränslen enligt vad som tidigare beslutats ska höjas med 45 miljoner euro, men att tilläggshöjningen tidigareläggs med ett år jämfört med de riktlinjer som finanspolitiska ministerutskottet fastställde i maj 2016. Priset på koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen höjs från ingången av 2018 med fyra euro till 62 euro per ton koldioxid. Dessutom höjs energiinnehållsskatten med ca 0,45 euro per megawattimme. Höjningen inriktas främst på koldioxidskatten. 

Höjningen av koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen från nuvarande 58 euro till 62 euro per ton innebär att exempelvis koldioxidskatten på lätt brännolja stiger från cirka 0,0043 euro per megajoule till cirka 0,0046 euro per megajoule. Syftet med en höjning av koldioxidskatten är att uppmuntra till användning av uppvärmningsbränslen med låga utsläpp och främja naturgasens konkurrensställning, i synnerhet i förhållande till stenkol. Höjningen av energiinnehållsskatten med 0,45 euro per megawattimme innebär att energiinnehållsskatten stiger från 0,00196 euro per megajoule till 0,00208 euro per megajoule. 

Beskattningsstrukturen för biobaserade flytande uppvärmningsbränslen förblir oförändrad. Koldioxidskatten på dessa bränslen sänks i enlighet med den nuvarande skattestrukturen så att koldioxidskatten på hållbara första generationens biobränslen halveras. För den andra generationens biobränslen tas det fortfarande inte ut någon koldioxidskatt. Energiinnehållsskatten höjs på motsvarande grunder som i fråga om fossila uppvärmningsbränslen. 

På tallolja som används för uppvärmning tas det ut en punktskatt som motsvarar skatten på tung brännolja. Syftet med skatten är att styra talloljan från användning som energi till fortsatt förädling som råvara för den kemiska industrin. För att trygga tillgången till råvaror för fortsatt förädling föreslås det att skatten på tallolja höjs lika mycket som skatten på tung brännolja. 

Det föreslås inga ändringar i beskattningen av naturgas, fast biomassa eller torv.  

2.1.2  Skatteåterbäring inom jordbruket

Höjningen av energiinnehållsskatten på uppvärmningsbränslen ökar skatteåterbäringen för biobränsle och lätt och tung brännolja som används inom jordbruket. Eftersom beloppet av återbetald skatt är direkt bundet till beloppet av energiinnehållsskatt enligt lagen om skatt på bränslen, behöver lagen om skatteåterbäring inom jordbruket inte ändras. Eftersom jordbruket är en sektor utanför utsläppshandeln beviljas det inte heller i fortsättningen återbäring för koldioxidskatten. 

Propositionens konsekvenser

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Med skattehöjningen på uppvärmningsbränslen eftersträvas en ökning av nettointäkterna med 45 miljoner euro. 

Eftersom energibeskattningen omfattar stödordningar, exempelvis skatteåterbäring för energiintensiv industri, halverad koldioxidskatt på kombinerad produktion och återbäring av energiskatt inom jordbruket, ska skatterna på uppvärmningsbränslen höjas med cirka 52 miljoner euro brutto för att intäktsmålet ska nås. Skatteintäkterna beräknas öka med ca 47 miljoner euro brutto 2018 till följd av tidpunkten för skatteutfallet och till följd av skatteplanering. 

Tabell 1. Skattenivåer per enhet för uppvärmningsbränslen i kombinerad produktion (CHP) och annan användning 

  

Skattenivå före höjning 

Efter höjningen 

Skattehöjning i beskattningsenheten 

Skattehöjning, % 

  

Allmän 

CHP 

Allmän 

CHP 

Allmän 

CHP 

Allmän 

CHP 

Lätt brännolja, svavelfri cent/l 

22,87 

15,14 

24,39 

16,12 

1,52 

0,98 

6,6 % 

6,5 % 

Biobrännolja cent/l 

22,87 

15,14 

24,39 

16,12 

1,52 

0,98 

6,6 % 

6,5 % 

Biobrännolja R cent/l 

15,14 

11,27 

16,12 

11,98 

0,98 

0,71 

6,5 % 

6,3 % 

Biobrännolja T cent/l 

7,40 

7,40 

7,85 

7,85 

0,45 

0,45 

6,1 % 

6,1 % 

Tung brännolja cent/kg 

27,11 

17,72 

28,92 

18,88 

1,81 

1,16 

6,7 % 

6,5 % 

Stenkol €/t 

191,02 

121,07 

203,87 

129,09 

12,85 

8,02 

6,7 % 

6,6 % 

Naturgas €/MWh 

18,614 

12,874 

19,864 

13,724 

1,250 

0,850 

6,7 % 

6,6 % 

Flytgas, cent/kg 

26,65 

17,89 

28,43 

19,06 

1,78 

1,17 

6,7 % 

6,5 % 

Bränntorv €/MWh 

1,90 

1,90 

1,90 

1,90 

0,00 

0,00 

0,0 % 

0,0 % 

Tabell 2. Skattenivåer för uppvärmningsbränslen i förhållande till bränslets energiinnehåll 

  

Skattenivå före höjning, MWh 

Efter höjning, €/MWh 

Skattehöjning, €/MWh 

  

Allmän 

CHP 

Allmän 

CHP 

Allmän 

CHP 

Lätt brännolja, svavelfri 

22,9 

15,1 

24,4 

16,1 

1,5 

1,0 

Biobränsle 

22,9 

15,1 

24,4 

16,1 

1,5 

1,0 

Biobränsle R 

15,1 

11,3 

16,1 

12,0 

1,0 

0,7 

Biobränsle T 

7,4 

7,4 

7,9 

7,9 

0,5 

0,5 

Tung brännolja 

23,7 

17,7 

25,3 

16,5 

1,6 

-1,2 

Stenkol 

27,0 

17,1 

28,8 

18,2 

1,8 

1,1 

Naturgas 

18,6 

12,9 

19,9 

13,7 

1,3 

0,9 

Flytgas 

20,9 

14,0 

22,3 

14,9 

1,4 

0,9 

Torv 

1,9 

1,9 

1,9 

1,9 

0,0 

0,0 

Figur 1. Energiskattenivåer för de vanligaste typerna av uppvärmningsbränslen i förhållande till energiinnehållet 

* I stället för energiinnehållsskatt på torv en energiskatt som, till skillnad från de övriga energiprodukterna, inte baserar sig på torvens energiinnehåll eller på koldioxidutsläpp vid förbränning. 

** I kombinerad produktion är CO2-skatten halverad. 

Viktad enligt skatteutfallet är höjningen cirka sju procent. Skattenivån för stenkol stiger mest, med 1,8 euro per megawattimme, medan till exempel skattenivån för naturgas stiger i mindre grad, med 1,3 euro per megawattimme. Det bör noteras att över 90 procent av den skattebelagda förbrukningen av stenkol och lite över hälften av den skattebelagda förbrukningen av naturgas används inom kombinerad produktion där koldioxidskatten har halverats. Det föreslås inga ändringar i beskattningen av torv. 

Priset på lätt brännolja stiger med 1,88 cent per liter och priset på tung brännolja med 2,24 cent per kilogram när effekten av mervärdesskatten beaktas. Enligt arbets- och näringsministeriets beräkningar stiger konsumentpriset på lätt brännolja med uppskattningsvis två procent och på tung brännolja med cirka tre procent. Ändringen höjer priset på fjärrvärme i de större städerna i södra Finland med 0,9—2,5 procent beroende på typ av anläggning och de bränslen som anläggningen använder. Till följd av ändringen stiger de årliga bränslekostnaderna för ett egnahemshus med oljeuppvärmning med 43 euro per år och för ett egnahemshus med fjärrvärme med cirka nio euro med en genomsnittlig produktionsbränslestruktur för fjärrvärme. 

Tyngdpunkten i punktbeskattningen av uppvärmningsbränslen förskjuts alltmer till att betona koldioxidskatten. De föreslagna ändringarna leder till att de beskattningsmässiga förhållandena mellan bränslena förändras, så att konkurrenskraften för bränslen som medför lägre koldioxidutsläpp, exempelvis naturgas, förbättras i förhållande till stenkol. En höjning av koldioxidskatten förbättrar också den förnybara energins konkurrenskraft, eftersom dess koldioxidskatt är halverad, den är befriad från koldioxidskatt eller ingen energiskatt alls tas ut. Bland de fossila bränslena förbättras också torvens ställning eftersom dess skattenivå inte ändras. Skatteutgiften för den kombinerade produktionen ökar med cirka sju miljoner euro jämfört med nuläget. Den kondensproduktion som endast producerar elström påverkas inte kostnadsmässigt av skattehöjningen på bränslen, eftersom bränslen som används för elproduktion är skattefria i enlighet med en tvingande bestämmelse i energiskattedirektivet och eftersom energiskatt betalas på slutprodukten, alltså på elströmmen, där det inte föreslås några ändringar. 

Som helhet betraktat förbättrar förskjutningen av tyngdpunkten i skatten på bränslen till att alltmer betona koldioxidskatten ställningen för koldioxidsnåla uppvärmningsbränslen, förnybar energi och kombinerad produktion. Den föreslagna ändringen har en positiv effekt på koldioxidutsläppen i synnerhet när det gäller de sektorer som står utanför utsläppshandeln. Systemet för handel med utsläppsrätter fastställer ett unionsomfattande utsläppstak för koldioxidutsläppen inom utsläppshandelssektorn. Utsläppstaket anger den totala mängden utsläpp och utsläppspriset. Förbrukningen av stenkol och naturgas sker nästan helt och hållet inom ramen för utsläppshandeln. Syftet med utsläppshandeln är att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen där det är billigast. Nationella styrmedel, exempelvis skatter och olika skattesänkningar, minskar kostnadseffektiviteten hos systemet för handel med utsläppsrätter och ökar kostnaderna för utsläppsminskningen i Finland. En förskjutning av tyngdpunkten inom beskattningen väntas inte påverka den totala kvantiteten utsläpp inom utsläppshandelssektorn. 

Skattehöjningen på uppvärmningsbränslen ökar den skatteutgift som beviljas via skatteåterbäringen för energiintensiv industri med cirka sex miljoner euro per år. Återbäringen täcker ett allt större belopp energiskatter för industrin, och återbäringen kommer att omfatta nya företag i viss mån. Höjningen av energiinnehållskatten på uppvärmningsbränslen höjer också det anslag som behövs för återbäring inom jordbruket med uppskattningsvis en miljon euro per år. Eftersom man ansöker om återbäring av energiskatt efter det att räkenskapsperioden löpt ut, ökar ändringen samtidigt statens årliga energiskatteutgifter med samma belopp fullt ut från och med 2019.  

Enligt uppskattning är den direkta inflatoriska inverkan av skattehöjningen på uppvärmningsbränslen ca 0,01 procent, vilket innebär att förändringen av konsumentprisindex vad gäller dem förutspås vara 0,01 procentenheter större än den skulle vara utan höjningen. 

Totalt ökar de föreslagna ändringarna statens skatteinkomster på årsnivå med cirka 52 miljoner euro, varav 47 miljoner euro inflyter redan 2018. Eftersom propositionen också höjer anslagsbeloppen är budgeteffekten 45 miljoner euro i nettobelopp från och med 2019. 

Tabell 3. Konsekvenser för statens skatteinkomster och anslag 

Inkomster 

2018 

2019 

Skattehöjningar på uppvärmningsbränslen 

47 

52 

Anslag 

2018 

2019 

Ökade skatteåterbäringar för energiintensiv industri till följd av höjd skatt på uppvärmningsbränslen 

Ökade skatteåterbäringar för jordbruk till följd av höjd koldioxidskatt på uppvärmningsbränslen 

SAMMANLAGT 

De föreslagna skatteändringarna har inga betydande konsekvenser för statens övriga indirekta skatteinkomster. 

I synnerhet den föreslagna skattehöjningen på lätt brännolja ökar inflödet av mervärdesskatt från dessa bränslen, men samtidigt kan höjningen reducera inflödet av mervärdesskatt från övrig konsumtion, förutsatt att hushållen minskar sin övriga förbrukning till ett belopp som motsvarar höjningen av energiskatten. 

3.2  Miljökonsekvenser

De föreslagna ändringarna förväntas ha positiva konsekvenser när det gäller att minska koldioxidutsläppen inom jordbrukssektorn utanför utsläppshandeln. Eftersom höjningarna i fråga om bränslen också inriktas på energiinnehållsskatten intensifieras energisparandet och energieffektiviseringen också när det gäller biobränslen. Höjningen av koldioxidskatten på bränslen ökar koldioxidstyrningen i synnerhet där man huvudsakligen använder bränsle beskattat som lätt brännolja i stället för dieselolja, det vill säga vid oljeuppvärmning och användning av arbetsmaskiner utanför utsläppshandeln. Skattebördan på stenkol ökar något mer än skattebördan på naturgas. Tack vare skattestrukturen förbättrar en höjning av koldioxidskatten dessutom konkurrenskraften för de biobränslen som uppfyller hållbarhetskriterierna i förhållande till fossila bränslen, närmast jämfört med lätt brännolja, samtidigt som den också sporrar till att spara energi. 

Återbäring av energiskatt som beviljas jordbruket och den energiintensiva industrin går dåligt ihop med målen att minska utsläppen och spara energi. Genom att tyngdpunkten för skattehöjningen på uppvärmningsbränslen och på bränslen för arbetsmaskiner fokuseras på koldioxidskatt som inte återbetalas till jordbruket lindras de negativa miljöeffekter som skatteåterbäringen orsakar inom jordbrukssektorn. 

3.3  Konsekvenser för företagen

Höjningen av skatten på uppvärmningsbränslen fördelas mellan olika sektorer enligt tabell 4, när man beaktar återbäringarna av energiskatt. Tabellen baserar sig på uppskattningar av bränsleförbrukningen i olika användningsändamål.  

Tabell 4. Skattehöjningen enligt sektor  

  

Sammanlagt 

Industri 

5 

Byggverksamhet 

6 

Trafik 

3 

Jord- och skogsbruket 

4 

Övriga arbetsmaskiner 

2 

Individuell husuppvärmning 

10 

Fjärrvärmesektorn 

15 

Sammanlagt 

45 

Den årliga skattebördan inom jordbruket beräknas öka med cirka tre miljoner euro till följd av skattehöjningarna på uppvärmningsbränslen, eftersom skattehöjningen främst inriktas på koldioxidskatten som inte omfattas av skatteåterbäringar inom jordbruket. Skatteåterbäringen för energiintensiv industri kommer att omfatta nya företag i viss mån. 

3.4  Konsekvenser för myndigheterna

De föreslagna ändringarna av skattenivåerna påverkar inte myndigheternas verksamhet på annat sätt än i form av engångskostnader för informationssystem. 

3.5  Samhälleliga konsekvenser

De föreslagna skatteändringarna innebär att tyngdpunkten för energibeskattningen allt mer förflyttas till sektorer utanför utsläppshandeln, exempelvis jordbruk och privat konsumtion. 

3.6  Konsekvenser för medborgarnas ställning

Hur höjningen av skatten på uppvärmningsbränslen direkt påverkar hushållen har bedömts med stöd av materialet i Statistikcentralens konsumtionsundersökning från 2012. Höjningarna minskar på hushållens disponibla realinkomster. I relation till de disponibla inkomsterna är den direkta inverkan av höjningen av skatten på uppvärmningsbränslen dock liten och ungefär lika stor i alla inkomstdeciler. Mätt med Ginikoefficienten blir den direkta effekten av de föreslagna höjningarna nära noll. I absoluta tal påverkar höjningarna de högsta inkomstdecilerna mer än de lägsta. De hushåll som hör till de högsta inkomstdecilerna bor i betydligt större bostäder än de som hör till de lägre inkomstdecilerna, och oftare i egnahemshus. Utöver direkta konsekvenser kan skattehöjningarna också ha indirekta konsekvenser för hushåll i form av höjda bolagsvederlag som orsakas av uppvärmningskostnader. Denna inverkan bedöms dock vara obetydlig. Eftersom rapporteringen inom konsumtionsundersökningen görs på hushållsnivå, är det inte möjligt att enligt kön bedöma konsekvenserna av ändringen på ett entydigt sätt. 

Den höjda skatten på uppvärmningsbränslen berör fullt ut de ca 200 000 som bor i egnahemshus med oljeeldning. Dessutom berör höjningen dem som bor i städer i södra Finland, vars bostäders fjärrvärme produceras med stenkol eller naturgas. De som använder biogas, fast biobränsle eller torv för uppvärmning undviker skattehöjningarna helt och hållet. 

Beredningen av propositionen

Propositionen har beretts vid finansministeriet i samarbete med arbets- och näringsministeriet. 

Av tidsmässiga skäl sändes propositionen inte för utlåtande. 

Samband med andra propositioner

Propositionen hänför sig till budgetpropositionen för 2018 och avses bli behandlad i samband med den. 

DETALJMOTIVERING

Lagförslag

1.1  Lagen om punktskatt på flytande bränslen

Bilagan. I skattetabellen i bilagan till lagen föreskrivs om den energiinnehållsskatt och koldioxidskatt som tas ut som punktskatt på bränslen samt om försörjningsberedskapsavgiften. I skattetabellen görs ändringar i skatten per enhet för lätt och tung brännolja, biobränsle och flytgas på grund av höjningen av energiinnehållsskatten och koldioxidskatten på uppvärmningsbränslen. 

1.2  Lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen

Bilagan. De båda skattetabellerna i bilagan ändras. Höjningen av skatten på uppvärmningsbränslen ingår i bilagans skattetabell 1, som ändras enligt de skattehöjningar som föreslås. Skattetabell 2 ändras i fråga om tallolja så, att skatten höjs på motsvarande sätt som för tung brännolja med 181 cent per kilogram. 

Ikraftträdande

Lagarna föreslås träda i kraft vid ingången av 2018. 

Kläm 

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 

Lagförslag

1. Lag om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på flytande bränslen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras bilagan till lagen om punktskatt på flytande bränslen (1472/1994), sådan bilagan lyder i lag 1176/2016, som följer: 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 
SKATTETABELL 
Produkt 
Produkt- 
Energiinnehålls-skatt 
Koldioxid-skatt 
Försörjnings- 
Sammanlagt 
grupp 
beredskaps- 
 
avgift 
Motorbensin cent/l 
10 
52,19 
17,38 
0,68 
70,25 
Bensin för små motorer cent/l 
11 
32,19 
17,38 
0,68 
50,25 
Bioetanol cent/l 
20 
34,25 
11,40 
0,68 
46,33 
Bioetanol R cent/l 
21 
34,25 
5,70 
0,68 
40,63 
Bioetanol T cent/l 
22 
34,25 
0,00 
0,68 
34,93 
MTBE cent/l 
23 
42,41 
14,12 
0,68 
57,21 
MTBE R cent/l 
24 
42,41 
12,56 
0,68 
55,65 
MTBE T cent/l 
25 
42,41 
11,01 
0,68 
54,10 
TAME cent/l 
26 
45,67 
15,20 
0,68 
61,55 
TAME R cent/l 
27 
45,67 
13,84 
0,68 
60,19 
TAME T cent/l 
28 
45,67 
12,47 
0,68 
58,82 
ETBE cent/l 
29 
44,04 
14,66 
0,68 
59,38 
ETBE R cent/l 
30 
44,04 
11,95 
0,68 
56,67 
ETBE T cent/l 
31 
44,04 
9,24 
0,68 
53,96 
TAEE cent/l 
32 
47,30 
15,75 
0,68 
63,73 
TAEE R cent/l 
33 
47,30 
13,46 
0,68 
61,44 
TAEE T cent/l 
34 
47,30 
11,18 
0,68 
59,16 
Biobensin cent/l 
38 
52,19 
17,38 
0,68 
70,25 
Biobensin R cent/l 
39 
52,19 
8,69 
0,68 
61,56 
Biobensin T cent/l 
40 
52,19 
0,00 
0,68 
52,87 
Etanoldiesel cent/l 
47 
15,18 
11,65 
0,35 
27,18 
Etanoldiesel R cent/l 
48 
15,18 
6,40 
0,35 
21,93 
Etanoldiesel T cent/l 
49 
15,18 
1,15 
0,35 
16,68 
Dieselolja cent/l 
50 
32,77 
19,90 
0,35 
53,02 
Dieselolja para cent/l 
51 
25,95 
18,79 
0,35 
45,09 
Biodieselolja cent/l 
52 
30,04 
18,24 
0,35 
48,63 
Biodieselolja R cent/l 
53 
30,04 
9,12 
0,35 
39,51 
Biodieselolja T cent/l 
54 
30,04 
0,00 
0,35 
30,39 
Biodieselolja P cent/l 
55 
25,95 
18,79 
0,35 
45,09 
Biodieselolja P R cent/l 
56 
25,95 
9,40 
0,35 
35,70 
Biodieselolja P T cent/l 
57 
25,95 
0,00 
0,35 
26,30 
Lätt brännolja cent/l 
60 
10,15 
16,54 
0,35 
27,04 
Lätt brännolja, svavelfri cent/l 
61 
7,50 
16,54 
0,35 
24,39 
Biobrännolja cent/l 
62 
7,50 
16,54 
0,35 
24,39 
Biobrännolja R cent/l 
63 
7,50 
8,27 
0,35 
16,12 
Biobrännolja T cent/l 
64 
7,50 
0,00 
0,35 
7,85 
Tung brännolja cent/kg 
71 
8,56 
20,08 
0,28 
28,92 
Flygpetroleum cent/l 
81 
56,76 
19,24 
0,35 
76,35 
Flygbensin cent/l 
91 
51,70 
17,21 
0,68 
69,59 
Metanol cent/l 
100 
26,10 
8,69 
0,68 
35,47 
Metanol R cent/l 
101 
26,10 
4,34 
0,68 
31,12 
Metanol T cent/l 
102 
26,10 
0,00 
0,68 
26,78 
Flytgas cent/kg 
110 
9,58 
18,74 
0,11 
28,43 
Bioflytgas cent/kg 
111 
9,58 
18,74 
0,11 
28,43 
Bioflytgas R cent/kg 
112 
9,58 
9,37 
0,11 
19,06 
Bioflytgas T cent/kg 
113 
9,58 
0,00 
0,11 
9,69 

2. Lag om ändring av bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras skattetabell 1 och 2 i bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996), sådana de lyder i lag 1177/2016, som följer: 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 
SKATTETABELL 1 
Produkt 
Produkt- 
Energiinnehålls- 
Koldioxid- 
Försörjnings- 
Sammanlagt 
 
grupp 
skatt 
skatt 
beredskaps- 
 
 
 
 
 
avgift 
 
Stenkol, stenkolsbriketter, fasta bränslen av stenkol euro/t 
53,13 
149,56 
1,18 
203,87 
Naturgas, euro/MWh 
7,50 
12,28 
0,084 
19,864 
SKATTETABELL 2 
Produkt 
Produkt- 
Energi- 
Försörjnings- 
Sammanlagt 
 
grupp 
skatt 
beredskaps- 
 
 
 
 
avgift 
 
Elström cent/kWh 
 
 
 
 
– skatteklass I 
2,24 
0,013 
2,253 
– skatteklass II 
0,69 
0,013 
0,703 
Tallolja cent/kg 
28,92 
0,00 
28,92 
Bränntorv euro/MWh 
1,90 
0,00 
1,90 
Helsingfors den 12 oktober 2017 
Statsminister Juha Sipilä 
Finansminister Petteri Orpo