3.1
Ekonomiska konsekvenser
Med skattehöjningen på uppvärmningsbränslen eftersträvas en ökning av nettointäkterna med 45 miljoner euro.
Eftersom energibeskattningen omfattar stödordningar, exempelvis skatteåterbäring för energiintensiv industri, halverad koldioxidskatt på kombinerad produktion och återbäring av energiskatt inom jordbruket, ska skatterna på uppvärmningsbränslen höjas med cirka 52 miljoner euro brutto för att intäktsmålet ska nås. Skatteintäkterna beräknas öka med ca 47 miljoner euro brutto 2018 till följd av tidpunkten för skatteutfallet och till följd av skatteplanering.
Tabell 1. Skattenivåer per enhet för uppvärmningsbränslen i kombinerad produktion (CHP) och annan användning
| Skattenivå före höjning | Efter höjningen | Skattehöjning i beskattningsenheten | Skattehöjning, % |
| Allmän | CHP | Allmän | CHP | Allmän | CHP | Allmän | CHP |
Lätt brännolja, svavelfri cent/l | 22,87 | 15,14 | 24,39 | 16,12 | 1,52 | 0,98 | 6,6 % | 6,5 % |
Biobrännolja cent/l | 22,87 | 15,14 | 24,39 | 16,12 | 1,52 | 0,98 | 6,6 % | 6,5 % |
Biobrännolja R cent/l | 15,14 | 11,27 | 16,12 | 11,98 | 0,98 | 0,71 | 6,5 % | 6,3 % |
Biobrännolja T cent/l | 7,40 | 7,40 | 7,85 | 7,85 | 0,45 | 0,45 | 6,1 % | 6,1 % |
Tung brännolja cent/kg | 27,11 | 17,72 | 28,92 | 18,88 | 1,81 | 1,16 | 6,7 % | 6,5 % |
Stenkol €/t | 191,02 | 121,07 | 203,87 | 129,09 | 12,85 | 8,02 | 6,7 % | 6,6 % |
Naturgas €/MWh | 18,614 | 12,874 | 19,864 | 13,724 | 1,250 | 0,850 | 6,7 % | 6,6 % |
Flytgas, cent/kg | 26,65 | 17,89 | 28,43 | 19,06 | 1,78 | 1,17 | 6,7 % | 6,5 % |
Bränntorv €/MWh | 1,90 | 1,90 | 1,90 | 1,90 | 0,00 | 0,00 | 0,0 % | 0,0 % |
Tabell 2. Skattenivåer för uppvärmningsbränslen i förhållande till bränslets energiinnehåll
| Skattenivå före höjning, MWh | Efter höjning, €/MWh | Skattehöjning, €/MWh |
| Allmän | CHP | Allmän | CHP | Allmän | CHP |
Lätt brännolja, svavelfri | 22,9 | 15,1 | 24,4 | 16,1 | 1,5 | 1,0 |
Biobränsle | 22,9 | 15,1 | 24,4 | 16,1 | 1,5 | 1,0 |
Biobränsle R | 15,1 | 11,3 | 16,1 | 12,0 | 1,0 | 0,7 |
Biobränsle T | 7,4 | 7,4 | 7,9 | 7,9 | 0,5 | 0,5 |
Tung brännolja | 23,7 | 17,7 | 25,3 | 16,5 | 1,6 | -1,2 |
Stenkol | 27,0 | 17,1 | 28,8 | 18,2 | 1,8 | 1,1 |
Naturgas | 18,6 | 12,9 | 19,9 | 13,7 | 1,3 | 0,9 |
Flytgas | 20,9 | 14,0 | 22,3 | 14,9 | 1,4 | 0,9 |
Torv | 1,9 | 1,9 | 1,9 | 1,9 | 0,0 | 0,0 |
Figur 1. Energiskattenivåer för de vanligaste typerna av uppvärmningsbränslen i förhållande till energiinnehållet
* I stället för energiinnehållsskatt på torv en energiskatt som, till skillnad från de övriga energiprodukterna, inte baserar sig på torvens energiinnehåll eller på koldioxidutsläpp vid förbränning.
** I kombinerad produktion är CO2-skatten halverad.
Viktad enligt skatteutfallet är höjningen cirka sju procent. Skattenivån för stenkol stiger mest, med 1,8 euro per megawattimme, medan till exempel skattenivån för naturgas stiger i mindre grad, med 1,3 euro per megawattimme. Det bör noteras att över 90 procent av den skattebelagda förbrukningen av stenkol och lite över hälften av den skattebelagda förbrukningen av naturgas används inom kombinerad produktion där koldioxidskatten har halverats. Det föreslås inga ändringar i beskattningen av torv.
Priset på lätt brännolja stiger med 1,88 cent per liter och priset på tung brännolja med 2,24 cent per kilogram när effekten av mervärdesskatten beaktas. Enligt arbets- och näringsministeriets beräkningar stiger konsumentpriset på lätt brännolja med uppskattningsvis två procent och på tung brännolja med cirka tre procent. Ändringen höjer priset på fjärrvärme i de större städerna i södra Finland med 0,9—2,5 procent beroende på typ av anläggning och de bränslen som anläggningen använder. Till följd av ändringen stiger de årliga bränslekostnaderna för ett egnahemshus med oljeuppvärmning med 43 euro per år och för ett egnahemshus med fjärrvärme med cirka nio euro med en genomsnittlig produktionsbränslestruktur för fjärrvärme.
Tyngdpunkten i punktbeskattningen av uppvärmningsbränslen förskjuts alltmer till att betona koldioxidskatten. De föreslagna ändringarna leder till att de beskattningsmässiga förhållandena mellan bränslena förändras, så att konkurrenskraften för bränslen som medför lägre koldioxidutsläpp, exempelvis naturgas, förbättras i förhållande till stenkol. En höjning av koldioxidskatten förbättrar också den förnybara energins konkurrenskraft, eftersom dess koldioxidskatt är halverad, den är befriad från koldioxidskatt eller ingen energiskatt alls tas ut. Bland de fossila bränslena förbättras också torvens ställning eftersom dess skattenivå inte ändras. Skatteutgiften för den kombinerade produktionen ökar med cirka sju miljoner euro jämfört med nuläget. Den kondensproduktion som endast producerar elström påverkas inte kostnadsmässigt av skattehöjningen på bränslen, eftersom bränslen som används för elproduktion är skattefria i enlighet med en tvingande bestämmelse i energiskattedirektivet och eftersom energiskatt betalas på slutprodukten, alltså på elströmmen, där det inte föreslås några ändringar.
Som helhet betraktat förbättrar förskjutningen av tyngdpunkten i skatten på bränslen till att alltmer betona koldioxidskatten ställningen för koldioxidsnåla uppvärmningsbränslen, förnybar energi och kombinerad produktion. Den föreslagna ändringen har en positiv effekt på koldioxidutsläppen i synnerhet när det gäller de sektorer som står utanför utsläppshandeln. Systemet för handel med utsläppsrätter fastställer ett unionsomfattande utsläppstak för koldioxidutsläppen inom utsläppshandelssektorn. Utsläppstaket anger den totala mängden utsläpp och utsläppspriset. Förbrukningen av stenkol och naturgas sker nästan helt och hållet inom ramen för utsläppshandeln. Syftet med utsläppshandeln är att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen där det är billigast. Nationella styrmedel, exempelvis skatter och olika skattesänkningar, minskar kostnadseffektiviteten hos systemet för handel med utsläppsrätter och ökar kostnaderna för utsläppsminskningen i Finland. En förskjutning av tyngdpunkten inom beskattningen väntas inte påverka den totala kvantiteten utsläpp inom utsläppshandelssektorn.
Skattehöjningen på uppvärmningsbränslen ökar den skatteutgift som beviljas via skatteåterbäringen för energiintensiv industri med cirka sex miljoner euro per år. Återbäringen täcker ett allt större belopp energiskatter för industrin, och återbäringen kommer att omfatta nya företag i viss mån. Höjningen av energiinnehållskatten på uppvärmningsbränslen höjer också det anslag som behövs för återbäring inom jordbruket med uppskattningsvis en miljon euro per år. Eftersom man ansöker om återbäring av energiskatt efter det att räkenskapsperioden löpt ut, ökar ändringen samtidigt statens årliga energiskatteutgifter med samma belopp fullt ut från och med 2019.
Enligt uppskattning är den direkta inflatoriska inverkan av skattehöjningen på uppvärmningsbränslen ca 0,01 procent, vilket innebär att förändringen av konsumentprisindex vad gäller dem förutspås vara 0,01 procentenheter större än den skulle vara utan höjningen.
Totalt ökar de föreslagna ändringarna statens skatteinkomster på årsnivå med cirka 52 miljoner euro, varav 47 miljoner euro inflyter redan 2018. Eftersom propositionen också höjer anslagsbeloppen är budgeteffekten 45 miljoner euro i nettobelopp från och med 2019.
Tabell 3. Konsekvenser för statens skatteinkomster och anslag
Inkomster | 2018 | 2019 |
Skattehöjningar på uppvärmningsbränslen | 47 | 52 |
Anslag | 2018 | 2019 |
Ökade skatteåterbäringar för energiintensiv industri till följd av höjd skatt på uppvärmningsbränslen | 0 | 6 |
Ökade skatteåterbäringar för jordbruk till följd av höjd koldioxidskatt på uppvärmningsbränslen | 0 | 1 |
SAMMANLAGT | 0 | 7 |
De föreslagna skatteändringarna har inga betydande konsekvenser för statens övriga indirekta skatteinkomster.
I synnerhet den föreslagna skattehöjningen på lätt brännolja ökar inflödet av mervärdesskatt från dessa bränslen, men samtidigt kan höjningen reducera inflödet av mervärdesskatt från övrig konsumtion, förutsatt att hushållen minskar sin övriga förbrukning till ett belopp som motsvarar höjningen av energiskatten.