Regeringens proposition
RP
138
2018 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till komplettering av regeringens proposition med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av räddningslagen och till vissa andra lagar (RP 18/2018 rd)
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att regeringens proposition med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av räddningslagen och till vissa andra lagar ska kompletteras. 
De föreslagna paragraferna, som gäller ändring av räddningslagen och vissa andra lagar, ska ändras på så sätt att de hänvisningar som anknyter till landskapsreformen stryks så att det nuvarande rättsläget kvarstår till denna del. 
Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2019. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Inledning
I regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av räddningslagen och till vissa andra lagar (RP 18/2018 rd), nedan den ursprungliga propositionen, föreslås det att räddningslagen, lagen om Räddningsinstitutet, lagen om brandskyddsfonden och vissa andra lagar ska ändras. Största delen av ändringarna följer av lagstiftningen om inrättande av landskap samt verkställande av landskapsreformen och omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter. Till följd av tidtabellen för landskapsreformen har det föreslagits att de lagar som ingår i propositionen ska träda i kraft vid ingången av 2020. Det är fråga om en separat proposition som hänför sig till verkställigheten av landskapslagen (RP 15/2017 rd).  
Enligt den ursprungliga propositionen ska i räddningslagen dessutom göras preciseringar som gäller bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor, lämnande av bistånd till utlandet vid räddningsinsatser och mottagande av internationellt bistånd, avgifter som tas ut för felaktiga larm från brandlarmanläggningar, utbildning för räddningsväsendets personal i bisyssla och avtalspersonal samt inrättandet av skyddsrum. Systematiken för de bestämmelser som gäller befolkningsskydd görs tydligare. I lagen om Räddningsinstitutet görs vissa preciseringar i fråga om Räddningsinstitutets uppgifter och i lagen om brandskyddsfonden vissa preciseringar när det gäller styrningen och övervakningen av brandskyddsfonden. 
Bestämmelserna om bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor, krav på utbildning för räddningsväsendets personal i bisyssla och avtalspersonal samt befolkningsskydd och inrättande av skyddsrum, som ska tas in i räddningslagen, föreslås enligt den ursprungliga propositionen träda i kraft redan den 1 januari 2019. Även lagarna om ändring av sjöräddningslagen, miljöskyddslagen för sjöfarten och lagen om Räddningsinstitutet avses träda i kraft den 1 januari 2019. Dessa förslag och deras tidtabeller har inga beröringspunkter med landskapsreformen. 
Till följd av att bestämmelserna i den ursprungliga propositionen har beröringspunkter med landskapsreformen har avsikten varit att den ursprungliga propositionen ska antas efter att lagstiftningen om inrättandet av landskapen samt om genomförande av landskapsreformen och omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter har antagits.  
Statsminister Juha Sipilä gav den 27 juni riksdagen statsministerns upplysning om att ikraftträdandet av landskaps- och social- och hälsovårdsreformen skjuts fram så att tidpunkten för när landskapen inleder sin verksamhet flyttas fram till ingången av år 2021. Enligt nuvarande bedömning kommer lagstiftningen om inrättande av landskap samt genomförande av landskapsreformen och omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter att antas under senare delen av år 2018. Antagandet av den ursprungliga propositionen kan således bli verklighet först mycket nära den tidpunkt för ikraftträdande som planerats för de bestämmelser som nämns ovan. 
I denna kompletterande proposition föreslås det att de skrivningar i den ursprungliga propositionen som gäller landskapsreformen ska strykas ur de föreslagna lagarna. Avsikten är att det senast våren 2019 ska lämnas in en separat regeringsproposition där landskapsreformens behov beaktas. 
2
Målsättning och de viktigaste förslagen
Målet för propositionen är att bestämmelserna om bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor, krav på utbildning för räddningsväsendets personal i bisyssla och avtalspersonal samt befolkningsskydd och inrättande av skyddsrum, vilka föreslås bli inbegripna i räddningslagen, ska kunna antas oberoende av när lagstiftningen om inrättande av landskap samt genomförande av landskapsreformen och omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter antas så att de föreslagna ändringarna kan träda i kraft den 1 januari 2019. Målet är att de föreslagna lagarna ska kunna antas och stadfästas så fort som möjligt. 
Till följd av detta föreslås det att hänvisningarna till landskapsreformen i den ursprungliga propositionen stryks.  
3
Propositionens konsekvenser
Den föreslagna kompletteringen möjliggör att bestämmelserna om bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor, krav på utbildning för räddningsväsendets personal i bisyssla och avtalspersonal samt befolkningsskydd och inrättande av skyddsrum, vilka föreslås bli inbegripna i räddningslagen, ska kunna antas oberoende av när lagstiftningen om inrättande av landskap samt genomförande av landskapsreformen och omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter antas. 
4
Beredningen av propositionen
Den ursprungliga propositionen har varit på remiss och propositionen har behandlats av rådet för bedömning av lagstiftningen. Genom denna proposition ändras inte bestämmelserna i den ursprungliga propositionen till sakinnehållet. Till följd av det som sägs ovan och sakens brådskande natur har denna proposition inte separat sänts på remiss och inte heller varit föremål för ett diskussionsmöte. 
5
Samband med andra propositioner
Propositionen hänför sig till den regeringsproposition med förslag till lagstiftning om inrättande av landskap och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården samt till lämnande av underrättelse enligt artikel 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (RP 15/2017 rd) som överlämnades till riksdagen den 2 mars 2017. Enligt 6 § 1 mom. 4 punkten i det utkast till landskapslag som ingår i propositionen kommer bl.a. räddningsväsendet att flyttas över på landskapen. 
I denna kompletterande proposition har man beaktat kommunikationsministeriets regeringspropositioner RP 61/2018 rd och RP 104/2018 rd, genom vilka ämbetsverksstrukturen inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde och dessa ämbetsverks ömsesidiga behörighet förnyas. 
Propositionen är en sådan kompletterande proposition som avses i 71 § i grundlagen och bör behandlas i samband med den ursprungliga propositionen. 
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Lag om ändring av räddningslagen
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 a §.Definitioner. I lagen föreslås en ny 2 a §. I paragrafens 1 mom. införs centrala definitioner som gäller räddningsväsendet och i 2 mom. införs centrala definitioner som gäller oljeskador. 
Enligt 1 mom. 1 punkten avses med räddningsväsende ett uppgiftsområde som består av förebyggande av eldsvådor och andra olyckor samt räddningsverksamhet. 
Enligt 1 mom. 2 punkten avses med räddningsverksamhet brådskande uppgifter som syftar till att rädda och skydda människor, egendom och miljön när en olycka är överhängande eller inträffar samt att begränsa de skador som olyckan förorsakar och lindra följderna av olyckan. Räddningslagen ska till skillnad från nuläget också tillämpas på räddningsverksamhet vid oljeskador på land samt på räddningsverksamhet vid oljeskador och kemikalieolyckor förorsakade av fartyg på finskt territorialvatten eller inom Finlands ekonomiska zon och på beredskapen för denna räddningsverksamhet. För närvarande finns bestämmelserna om dessa uppgifter i lagen om bekämpning av oljeskador (1673/2009), som föreslås bli upphävd och motsvarande bestämmelser flyttade till räddningslagen. Med räddningsverksamhet avses uppgifter som ankommer på myndigheterna och som närmare definieras i räddningslagen. 
Enligt 1 mom. 3 punkten avses med utrymning sådan brådskande evakuering av människor och egendom som sker på beslut av räddningsmyndigheten på grund av eldsvåda eller någon annan olycka eller överhängande risk för dessa. Med evakuering avses allmänt att människor och egendom förs i säkerhet från ett farligt område eller objekt. Evakuering är dock ett brett, övergripande begrepp, och det rekommenderas att begreppet inte används utan att sammanhanget eller underbegreppet framgår. Det finns inte orsak att hänvisa till t.ex. krigstida förflyttning av befolkning eller sådan utrymning som räddningsmyndigheterna dagligen i enlighet med sina befogenheter bestämmer om enbart med överbegreppet evakuering, eftersom detta lätt orsakar missförstånd. 
Enligt 1 mom. 4 punkten avses med befolkningsskydd fullgörande av humanitära uppgifter under sådana undantagsförhållanden som avses i 3 § 1 punkten i beredskapslagen (1552/2011) i syfte att skydda civilbefolkningen mot faror i samband med fientligheter eller katastrofer, att hjälpa civilbefolkningen att övervinna de direkta verkningarna av dem samt att tillgodose de nödvändiga förutsättningarna för civilbefolkningens överlevnad. 
Med de katastrofer som nämns i definitionen avses naturkatastrofer och andra olyckor som inte orsakats av fientligheter, men som inträffar under den tid när fientligheter råder. 
Bestämmelser om befolkningsskydd finns i de av Finland ratificerade Genèvekonventionerna (FördrS 8/1955) och i tilläggsprotokollen till Genèvekonventionerna (FördrS 82/1980). 
Enligt kapitel VI (civilförsvar) artikel 61 i tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter avses med civilförsvar fullgörandet av humanitära uppgifter i syfte att skydda civilbefolkningen mot faror i samband med fientligheter eller katastrofer, att hjälpa den att övervinna de direkta följderna härav samt att tillgodose de nödvändiga förutsättningarna för dess överlevnad. I artikeln definieras de uppgifter som hör till befolkningsskyddet samt befolkningsskyddsorganisation (i artikeln används begreppen civilförsvar och civilförsvarsorganisation). 
Enligt 1 mom. 5 punkten avses med avtalsbrandkår en till räddningsväsendets system hörande frivillig brandkår, anstaltsbrandkår, industribrandkår och militärbrandkår, som har slutit ett avtal med räddningsverket om utförande av uppgifter som hör till räddningsverksamheten. Räddningsväsendets avtalspersonal består av personal vid avtalsbrandkårer och andra sammanslutningar som har ingått avtal med räddningsverket. Räddningsväsendets avtalspersonal står inte i anställningsförhållande till räddningsverket. 
Det föreslås att 1 momentets 5 punkt, där det hänvisas till landskapsreformen, ska strykas ur den ursprungliga propositionen. Följaktligen blir 6 punkten i den ursprungliga propositionen 5 punkt. 
I 2 mom. införs definitioner som särskilt anknyter till räddningsverksamhet vid miljöskador. 
I 2 mom. 1 punkten definieras vad som avses med olja i denna lag. Definitionen motsvarar definitionen i 3 § 1 punkten i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. 
I 2 mom. 2 punkten definieras annat skadligt ämne. Definitionen är bred och innefattar vilket annat ämne som helst förutom mineralolja som hamnat i havet, t.ex. kemikalier, vegetabiliska och animaliska fetter, näringsämnen och gödselmedel. Definitionen motsvarar definitionen i 3 § 2 punkten i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. 
I 2 mom. 3 punkten definieras fartyg genom en hänvisning till den relevanta paragrafen och punkten i miljöskyddslagen för sjöfarten. Enligt 1 kap. 2 § 14 punkten i miljöskyddslagen för sjöfarten avses med fartyg varje sjöburet färdmedel, inklusive bärplansbåtar, luftkuddefarkoster, undervattensbåtar och flytande farkoster samt fasta och flytande plattformar. Definitionen motsvarar definitionen i 3 § 3 punkten i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. 
I 2 mom. 4 punkten definieras oljeskada på land. Definitionen motsvarar definitionen i 3 § 4 punkten i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. 
I 2 mom. 5 punkten definieras fartygsoljeskada på finskt territorialvatten eller inom Finlands ekonomiska zon. Definitionen motsvarar i huvudsak definitionen av föroreningsolycka i artikel 2.9 i Helsingforskonventionen och av oljeskada i artikel 2.2 i OPRC-konventionen. Definitionen motsvarar definitionen i 3 § 5 punkten i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. 
I 2 mom. 6 punkten definieras oljeskada som allmänt begrepp, som täcker både oljeskada på land och fartygsoljeskada. Definitionen motsvarar definitionen i 3 § 6 punkten i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. 
I 2 mom. 7 punkten definieras fartygskemikalieolycka i stora drag på samma sätt som föroreningsolycka i artikel 2.9 i Helsingforskonventionen och föroreningsolycka i artikel 2.1 i OPRC-HNS-protokollet. Enligt definitionen är det fråga om en skada som inträffar på havsområdet, dvs. på finskt territorialvatten eller inom Finlands ekonomiska zon. Definitionen motsvarar definitionen i 3 § 7 punkten i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. 
I 2 mom. 8 punkten definieras efterbehandling. I denna lag avses med efterbehandling sådana bekämpningsåtgärder vid oljeskador som utförs efter att spridningen av olja i mark, grundvatten, ytvatten och på stränder har förhindrats. Begränsning av skadan omfattar t.ex. att stoppa läckaget, hindra att oljan sprider sig med hjälp av bommar eller att skyddspumpning påbörjas samt att den olja som kan samlas in avlägsnas eller behandlas så att den inte innebär ytterligare fara för förorening av miljön. Efter de första brådskande uppgifterna under inledningsfasen av bekämpningen kan man övergå till efterbehandlingsfasen. Den kräver inte några brådskande åtgärder och kan pågå länge. Definitionen av efterbehandling behövs för beslut om avslutande av räddningsverksamhet och överföring av ansvaret till den myndighet som svarar för efterbehandlingen i enlighet med 40 §. Definitionen motsvarar definitionen i 3 § 8 punkten i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. 
6 §.Att göra upp öppen eld. Enligt 6 § 1 mom. i den gällande räddningslagen får lägereld eller annan öppen eld inte göras upp, om förhållandena på grund av torka eller vind eller av någon annan orsak är sådana att risken för skogsbrand, gräsbrand eller annan eldsvåda är uppenbar. Enligt uppgifter ur räddningsväsendets resurs- och olycksdatabas är gräsbrand en betydande form av terrängbrand på vårarna. För att effektivare förebygga terrängbränder finns det orsak att på motsvarande sätt som i fråga om varning för skogsbrand också föreskriva om varning för gräsbrand. Eftersom risken för skogsbrand, gräsbrand eller annan eldsvåda är uppenbar när varning för skogsbrand eller gräsbrand har utfärdats, preciseras förbudet att göra upp eld i 1 mom. så att det alltid är förbjudet att göra upp lägereld eller annan öppen eld under den tid för vilken Meteorologiska institutet har utfärdat varning för skogsbrand eller gräsbrand. Bestämmelser om Meteorologiska institutets varning för skogsbrand eller gräsbrand finns i 31 § 2 mom. 
I den ursprungliga propositionen ska hänvisningarna till landskapsreformen i 2 mom. i paragrafen strykas. 
3 kap. Skyldigheter för verksamhetsidkare samt byggnaders ägare och innehavare
22 b §.Skyldighet för innehavare av stora oljelager att sörja för bekämpningsberedskapen. En ny 22 b §, som i fråga om förpliktelserna motsvarar 15 § i lagen om bekämpning av oljeskador, föreslås i lagen. Om oljemängden på ett lagerområde som är beläget någon annanstans än vid kusten uppgår till en miljon liter eller mer, är upplagraren skyldig att göra upp en plan för eventuella oljeskador i området. Upplagraren ska också anskaffa materiel som behövs för att förebygga och begränsa oljeskador och se till att personal som är förtrogen med användningen av materielen står till buds. I fråga om tillsynen över bekämpningsberedskapen gäller vad som föreskrivs i 12 kap. Planen för bekämpningen ska dessutom delges närings-, trafik- och miljöcentralen. Närings-, trafik- och miljöcentralen svarar bl.a. för tillsynsuppgifter enligt miljöskyddslagen, vattenlagen och avfallslagen. Vid en skadesituation ska närings-, trafik- och miljöcentralen utifrån uppgifterna om riskbedömning och beredskap i planen bedöma omfattningen av miljöhotet.  
22 c §.Skyldighet för hamninnehavare och verksamhetsidkare i kustområdet att sörja för bekämpningsberedskapen. En ny 22 c §, som i fråga om förpliktelser motsvarar 16 § i lagen om bekämpning av oljeskador, föreslås i lagen. Hamninnehavaren för en hamn som i huvudsak är avsedd för handelssjöfart och verksamhetsutövaren vid en annan inrättning som i ett kustområde lagrar en miljon liter eller mer olja eller andra skadliga ämnen ska göra upp en plan för eventuella oljeskador och fartygskemikalieolyckor i området. Hamninnehavaren och verksamhetsutövaren ska skaffa materiel som behövs för att förebygga och begränsa oljeskador och fartygskemikalieolyckor. Verksamhetsutövaren ska också se till att utbildad personal står till buds för att använda bekämpningsmaterielen. I fråga om tillsynen över bekämpningsberedskapen gäller vad som föreskrivs i 12 kap. Planen för bekämpningen ska dessutom delges närings-, trafik- och miljöcentralen. Närings-, trafik- och miljöcentralen svarar bl.a. för tillsynsuppgifter enligt miljöskyddslagen, vattenlagen och avfallslagen. Vid en skadesituation ska närings-, trafik- och miljöcentralen utifrån uppgifterna om riskbedömning och beredskap i planen bedöma omfattningen av miljöhotet. 
23 §.Inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter. I den ursprungliga propositionen föreslås det att paragrafen ska upphävas på grund av landskapsreformen. I denna kompletterande proposition föreslås det att paragrafen ska hållas i kraft. I rubriken till paragrafen ändras den finska språkdräkten sisäasiainministeriö till sisäministeriö. I den svenska texten görs en liten språklig ändring. 
24 §.Kommunernas ansvar för räddningsväsendet. I den ursprungliga propositionen föreslås det att paragrafen ska upphävas på grund av landskapsreformen. I denna kompletterande proposition föreslås det att paragrafen ska hållas i kraft. 
25 §.Räddningsverk samt avtalsbrandkårer och andra motsvarande sammanslutningar. I den ursprungliga propositionen föreslås det att paragrafen ska upphävas på grund av landskapsreformen. I denna kompletterande proposition föreslås det att paragrafen ska hållas i kraft. 
27 §.Det lokala räddningsväsendets och räddningsverkets uppgifter. I 27 § i den gällande räddningslagen föreskrivs om det lokala räddningsväsendets och räddningsverkets uppgifter. 
I 2 mom. 1 punkten ändras termen upplysning till säkerhetskommunikation. 
I 3 mom. 3 punkten stryks oljebekämpning, eftersom de oljebekämpningsåtgärder som räddningsväsendet ansvarar för jämställs med räddningsverksamhet i den föreslagna lagen. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
28 §.Det lokala räddningsväsendets servicenivå. I den ursprungliga propositionen föreslås det att paragrafen ska upphävas på grund av landskapsreformen. I denna proposition föreslås det att paragrafen ska hållas i kraft. 
29 §.Det lokala räddningsväsendets beslut om servicenivån. I den ursprungliga propositionen föreslås det att paragrafen ska upphävas på grund av landskapsreformen. I denna kompletterande proposition föreslås det att paragrafen ska hållas i kraft. 
31 §.Ansvaret för spaning efter skogsbränder och utfärdande av varning för skogs- och gräsbrand. Enligt 31 § i den gällande räddningslagen ska regionförvaltningsverket ordna effektiv spaning efter skogsbränder på glest bebodda områden, om risken för skogsbrand är uppenbar. Meteorologiska institutet ska utfärda varning för skogsbrand för områden där den torra markytan och väderleksförhållandena anses medföra uppenbar fara för skogsbrand. 
Enligt uppgifter ur räddningsväsendets resurs- och olycksdatabas är gräsbrand en betydande form av terrängbrand på vårarna. För att effektivare förebygga terrängbränder finns det orsak att på motsvarande sätt som i fråga om varning för skogsbrand också föreskriva om varning för gräsbrand. 
34 §.Ledning av räddningsverksamhet. Räddningsverksamheten leds, som för närvarande, av den lokala räddningsmyndigheten i det område där olyckan eller tillbudet har uppstått, om inte något annat har avtalats. Räddningsverksamheten ska även innefatta bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor, som för närvarande hör till räddningsväsendets uppgifter enligt lagen om bekämpning av oljeskador. 
Det föreslås ett nytt 2 mom. i paragrafen, enligt vilket räddningsledaren med avvikelse från det ovan anförda vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor på öppen fjärd på finskt territorialvatten eller inom Finlands ekonomiska zon dock tillsätts av Gränsbevakningsväsendet. Enligt den föreslagna 27 a § ska Gränsbevakningsväsendet sörja för räddningsverksamheten vid oljeskador och kemikalieolyckor orsakade av fartyg på finskt territorialvatten eller inom Finlands ekonomiska zon och samordna beredskapen för detta. 
Paragrafens 4 mom. motsvarar 3 mom. i den gällande lagen. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
I paragrafens svenskspråkiga ordalydelse görs dessutom språkliga korrigeringar, som inte inverkar på sakinnehållet. 
36 §.Räddningsledarens befogenheter. I paragrafen preciseras 1 mom. 1 punkten så att det med den evakuering som föreskrivs i punkten avses utrymning. Detta behövs eftersom termen evakuering som sådan inte är tillräckligt entydig och kan förväxlas med t.ex. förflyttning av befolkning i 121 § i beredskapslagen, militärmyndigheternas beslut om att befolkning ska flyttas i 23 § i lagen om försvarstillstånd (1083/1991) eller en polismans beslut om att en plats eller ett område ska utrymmas enligt 2 kap. 8 § i polislagen (872/2011). 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
I paragrafens svenskspråkiga ordalydelse görs dessutom språkliga korrigeringar, som inte inverkar på sakinnehållet. 
40 §.Efterröjning och efterbevakning samt efterbehandling. Eftersom räddningslagen enligt förslaget ska tillämpas på bekämpning av oljeskador, införs efterbehandling i paragrafens rubrik. I 1 mom. införs skyldighet för räddningsledaren att underrätta den myndighet som svarar för efterbehandlingen av oljeskador om att räddningsverksamheten har avslutats. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
I paragrafens svenskspråkiga ordalydelse görs dessutom språkliga korrigeringar, som inte inverkar på sakinnehållet. 
44 §.Samarbete mellan räddningsverk. I den ursprungliga propositionen föreslås det att paragrafen ska upphävas på grund av landskapsreformen. I denna kompletterande proposition föreslås det att paragrafen ska hållas i kraft. 
46 §.Samarbete inom räddningsverksamheten. Till 2 mom. 3 punkten ska det enligt förslaget fogas en hänvisning till Gränsbevakningsväsendets andra uppgifter enligt räddningslagen. 
I 2 mom. 7 punkten stryks miljömyndigheternas uppgift att sörja för bekämpningen av olje- och kemikalieskador. Det föreslås att uppgiften överförs till inrikesministeriets förvaltningsområde. Som en teknisk ändring preciseras dessutom ordalydelsen i punkten på det sätt som ändringarna av myndigheternas namn och uppgifter förutsätter. 
I 2 mom. 8 a-punkten ändras nödunderrättelser till varningsmeddelanden. För att undanröja sammanblandningar och otydligheter har terminologin i fråga om myndighetsmeddelanden i lagen om varningsmeddelanden (466/2012) förtydligats så att termerna nödunderrättelse och annat myndighetsmeddelande har slopats. Den nya benämning som tagits i användning är termen varningsmeddelande. 
I 2 mom. 8 c- och 8 d-punkten föreskrivs om uppgifterna vid evakuering för de myndigheter som ansvarar för trafik- och kommunikationsfrågor och inrättningarna inom förvaltningsområdet. Termen evakuering är i sig inte tillräckligt entydig och kan förväxlas t.ex. med utrymning som föreskrivs i 36 §, militärmyndigheternas beslut om att befolkning ska flyttas i 23 § i lagen om försvarstillstånd eller en polismans beslut om att en plats eller ett område ska utrymmas enligt 2 kap. 8 § i polislagen. I bestämmelserna är det dessutom fråga om uppgifter som gäller sådan förflyttning av befolkning som avses i 121 § i beredskapslagen. Det föreslås att de uppgifter som föreskrivs i 2 mom. 8 d-punkten för tydlighetens skull överförs till 10 kap. om befolkningsskydd. Bestämmelser om efterspanings- och räddningstjänsten för luftfart finns i 121 § i luftfartslagen (864/2014). I 2 mom. 8 d-punkten föreslås en informativ hänvisning till luftfartslagen. 
I 2 mom. införs en ny 13-punkt med bestämmelser om att Finlands miljöcentral, Transport- och kommunikationsverket och Försvarsmakten ska delta i räddningsverksamheten vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
I paragrafens svenskspråkiga ordalydelse görs dessutom språkliga korrigeringar, som inte inverkar på sakinnehållet. 
47 §.Planer för räddningsväsendet. I paragrafen föreskrivs om räddningsverkets och Gränsbevakningsväsendets uppgift att planera räddningsverksamheten och aktionsberedskapen för den dagliga räddningsverksamheten, storolyckor och undantagsförhållanden samt om planer som ska utarbetas för ändamålet.  
Enligt 1 mom. ska räddningsverket göra upp planer för den räddningsverksamhet och den ledning av räddningsverksamheten som olycksriskerna i området kräver. Sådana planer som avses i momentet kan vara t.ex. planer för bekämpning av skogsbränder, planer för bekämpning av översvämningar, oljebekämpningsplaner, planer för stormskador, samarbetsplanen för beredskap inför marina flertypsolyckor (MoMeVa), planer för spårtrafikolyckor, planer för flerpatientssituationer, planer för flygolyckor och planer för kemiska och biologiska olyckor samt strålnings- och kärnkraftsolyckor (CBRNE). Dessutom ska räddningsverksamhet för allvarliga våldssituationer planeras (skydd av den egna verksamheten). 
Enligt 2 mom. är de myndigheter, inrättningar och affärsverk som är skyldiga att ge räddningsmyndigheterna handräckning och experthjälp eller vars sakkunskap annars behövs inom räddningsverksamheten och vid beredskap för den skyldiga att under räddningsverkets ledning och i samverkan göra upp behövliga planer för skötseln av sina uppgifter i samband med räddningsverksamhet och för deltagandet i räddningsverksamheten.  
Enligt 3 mom. ska planer för räddningsverksamhet vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor på havsområden dock göras upp under ledning av Gränsbevakningsväsendet. Räddningsverken ska på motsvarande sätt som i dagsläget ansvara för bekämpningen av miljöolyckor längs kusterna och i skärgården. Vid planeringen av samarbetet ska den regionala fördelningen av ansvaret mellan Gränsbevakningsväsendet och räddningsverken när det gäller räddningsverksamhet vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor definieras närmare. Dessutom ska Gränsbevakningsväsendet med stöd av 27 a § närmare samordna bekämpningsberedskapen. 
Enligt 4 mom. ska inte bara räddningsverken utan även Gränsbevakningsväsendet lämnas utredningar om de resurser som är tillgängliga för räddningsverksamheten. Skyldigheten gäller sådana uppgifter som behövs vid den planering som sker under Gränsbevakningsväsendets ledning. 
Enligt 5 mom. utfärdas närmare bestämmelser om planer för räddningsväsendet och om deras innehåll och struktur genom förordning av inrikesministeriet. Med stöd av bestämmelsen är det möjligt att föreskriva hurudana planer som ska utarbetas under räddningsverkens eller Gränsbevakningsväsendets ledning. Dessutom kan det föreskrivas hurudana frågor som ska behandlas i planerna. För att säkerställa en tillräcklig enhetlighet kan också bestämmelser om planernas struktur utfärdas. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
48 §.Extern räddningsplan för objekt som medför särskild risk. I 4 mom. ändras i den finska språkdräkten sisäasiainministeriö till sisäministeriö. Ingen ändring görs i den svenska språkdräkten. 
49 §.Skyldighet att ge räddningsmyndigheterna och Gränsbevakningsväsendet handräckning och experthjälp. I 1 mom. införs skyldighet för myndigheterna att på begäran ge Gränsbevakningsväsendet handräckning som hör till deras verksamhetsområde eller annars är förenlig med det. Gränsbevakningsväsendet ska ges handräckning när det gäller räddningsverksamhet vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor. Samma skyldighet att ge handräckning har statligt ägda affärsverk och bolag. Utvidgningen av skyldigheten till statligt ägda affärsverk och bolag motsvarar bestämmelserna i sjöräddningslagen och den kan anses höra till den normala beredskap som med fog kan krävas av statliga aktörer. I praktiken gäller detta t.ex. att fartyg som befinner sig i närheten av en olycksplats kan användas för räddningsverksamheten. Beslut om begäran om handräckning vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor fattas av Gränsbevakningsväsendet. 
Hänvisningen till skogscentraler som avses i lagen om skogscentraler och skogsbrukets utvecklingscentral (1474/1995) ändras till skogscentraler som avses i lagen om Finlands skogscentral (418/2011). 
Enligt lagstiftningen om Försvarsmakten och vissa andra myndigheter kan handräckning ges till myndigheter som särskilt föreskrivs i lag. I praktiken har också andra än de myndigheter och privata aktörer som enligt lagen är berättigade till handräckning för skötseln av sina uppgifter behövt den materiel, personal och expertis som Försvarsmakten och andra myndigheter som ger handräckning har. I dessa situationer har räddningsverket formellt med hänvisning till sitt eget behov av hjälp i praktiken begärt handräckning för andra hjälpbehövande myndigheters och privata aktörers räkning. 
Vidare med beaktande av att den som ger handräckning av den begärande kan ta ut ersättning för den hjälp som getts, kan tillämpningspraxisen inte anses vara ändamålsenlig. Rätten för andra aktörer som behöver handräckning att få hjälp måste avgöras i deras egen lagstiftning och i lagstiftningen för de myndigheter som ger handräckningen. 
Det föreslås att räddningsmyndigheternas rätt att få handräckning preciseras så att deras rätt till handräckning begränsas till utförandet av de uppgifter som föreskrivs för räddningsmyndigheterna i lag. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
65 §.Samarbete vid befolkningsskyddsberedskap. Bestämmelserna om beredskapsuppgifter i 64 § gäller endast räddningsmyndigheterna. Befolkningsskyddsuppgifterna inom övriga förvaltningsområden sköts i regel av myndigheten i fråga och på det sätt som krävs enligt lagstiftningen för varje förvaltningsområde. Varje myndighet ansvarar för sin del för befolkningsskyddsberedskapen i enlighet med Genèvekonventionerna och lagstiftningen för sitt förvaltningsområde. Det föreslås att bestämmelserna om samarbete vid befolkningsskyddsberedskapen sammanställs i 65 §. 
1 mom. motsvarar 65 § i den gällande räddningslagen. 
Enligt 2 mom. ska varje myndighet avsätta och utbilda den personal som den behöver för befolkningsskyddsuppgifter. 
Enligt 3 mom. ska myndigheterna inom räddningsväsendet sörja för samordningen av den verksamhet och de planer som krävs för de befolkningsskyddsuppgifter som de ansvarar för.  
Enligt 4 mom. är de myndigheter, inrättningar och affärsverk som är skyldiga att skapa beredskap för befolkningsskyddet skyldiga att under räddningsverkets ledning och i samverkan göra upp behövliga planer för skötseln av sina uppgifter i samband med befolkningsskyddet. Räddningsverket ska lämnas utredningar om de resurser som är tillgängliga för räddningsverksamheten. 
I 5 mom. föreskrivs om andra myndigheters befolkningsskyddsberedskap. Den föreslagna bestämmelsen är informativ och baserar sig på det uppgiftsområde som föreskrivs för myndigheterna i de speciallagar som gäller dem. I praktiken innebär befolkningsskyddsberedskapen att myndigheterna förbereder sig på att sköta sina egna lagstadgade uppgifter i en situation som innefattar befolkningsskydd. 
Enligt 5 mom. 1 punkten ska Försvarsmakten lämna räddningsmyndigheterna de uppgifter som behövs om krigstida hot och för bedömningen av deras konsekvenser. Detta kan vara t.ex. bedömningar om 
- militära hot mot civilbefolkning, egendom och miljö, 
- den militära verksamhetens inverkan på ordnandet av räddningsväsendet, räddningsverksamhet, skydd av befolkning och förflyttning av befolkning, samt 
- behovet av att i enlighet med 121 § i beredskapslagen genomföra förflyttning av befolkningen eller en viss del av den. 
Enligt 5 mom. 2 punkten ska social- och hälsovårdsmyndigheterna och inrättningarna inom förvaltningsområdet ordna prehospital akutsjukvård och svara för psykosocialt stöd samt inkvartering, bespisning och annan försörjning av förflyttad befolkning och tillfällig inkvartering av förflyttad befolkning i enlighet med den arbetsfördelning som fastställts i författningarna om dem. 
Enligt 5 mom. 3 punkten ska de myndigheter som ansvarar för trafik- och kommunikationsfrågor och inrättningarna inom förvaltningsområdet sköta samarbetsfrågorna i fråga om användningen av trafikleder och anordnande av transporter vid sådan förflyttning av befolkning som avses i 121 § i beredskapslagen. 
Enligt 6 mom. får närmare bestämmelser om myndigheters, inrättningars och affärsverks samarbete och planer för befolkningsskyddsberedskap utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
66 §.Skydd enligt Genèvekonventionerna. I 1 mom. föreslås ett tillägg om att lokaler som används vid befolkningsskydd ska betraktas som skyddsobjekt. 
Enligt 2 mom. beslutar inrikesministeriet efter föredragning från det behöriga ministeriet eller den lokala räddningsmyndigheten vilka personer, vilken materiel samt vilka lokaler berörs av skyddet enligt 1 mom.  
Till skillnad från nuläget ska inrikesministeriet fastställa skyddsobjekten redan under normala förhållanden. Detta är behövligt, eftersom t.ex. skyldigheten att delta i befolkningsskyddsutbildning enligt 67 § kräver att de ansvariga ska kunna fastställas. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
67 §.Skyldighet att delta i befolkningsskyddsutbildning. Enligt 67 § i den gällande räddningslagen kan inrikesministeriet och regionförvaltningsverket förordna ledningen och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att högst tio dygn om året delta i befolkningsskyddsutbildning som Räddningsinstitutet ordnar. Paragrafen föreslås bli ändrad så att inrikesministeriet efter föredragning från det behöriga ministeriet eller den lokala räddningsmyndigheten kan förordna ledningen och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att högst tio dygn om året delta i befolkningsskyddsutbildning som Räddningsinstitutet ordnar.  
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
80 §.Förrättande av brandsyn och andra tillsynsuppgifter. I 3 mom. tas in en skyldighet för verksamhetsutövaren att på begäran tillställa de lokala räddningsmyndigheterna de planer som avses i 22 b och 22 c §. 
Det ankommer på räddningsmyndigheten att övervaka att verksamhetsutövare vid oljelager, stora oljelager, hamnar eller inrättningar i verkligheten har materiel i enlighet med bekämpningsplanen och personal för bekämpningen. Med stöd av räddningslagen och kemikaliesäkerhetslagen övervakar räddningsverken redan i dagsläget dessa inrättningar. I praktiken kan räddningsmyndigheten kombinera uppgifterna enligt dessa lagar och utföra dem vid samma inspektionsbesök på en inrättning. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
85 §.Tillsyn över det lokala räddningsväsendets servicenivå. I den ursprungliga propositionen föreslås det att paragrafen ska upphävas på grund av landskapsreformen. I denna kompletterande proposition föreslås det att paragrafen ska hållas i kraft. 
87 §.Skyldighet att lämna statistiska uppgifter. I 1 mom. ändras i den finska språkdräkten sisäasiainministeriö till sisäministeriö. I den svenska texten görs en liten språklig ändring. Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
89 §.Rätt att få uppgifter för räddningsverksamhet och tillsynsuppgifter. Bestämmelserna om räddningsmyndighetens rätt att få uppgifter i 89 § i räddningslagen ändrades genom lag 1171/2016. Genom den lagen utvidgades rätten att få uppgifter och preciserades grunderna för användningen av uppgifterna. Genom de ändringar som nu föreslås kompletteras rätten att få uppgifter i fråga om 14 § 1 mom. 2 punkten och 15 § 1 mom. 2 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009). Den första bestämmelsen gäller ägarens och innehavarens fullständiga namn och personbeteckning eller födelsetid eller företags- och organisationsnummer samt ägarens och innehavarens adress eller andra kontaktuppgifter. Den andra bestämmelsen gäller ägarens eller innehavarens personbeteckning, företags- och organisationsnummer eller fullständiga namn och födelsetid samt adress eller andra kontaktuppgifter. Dessa uppgifter behövs både för skötseln av tillsynsuppgifterna och för planeringen och genomförandet av räddningsverksamheten. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
Kommunikationsministeriet har avgett regeringspropositionerna RP 61/2018 rd och RP 104/2018 rd, genom vilka ämbetsverksstrukturen inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde och dessa ämbetsverks ömsesidiga behörighet förnyas. I paragrafen görs motsvarande ändringar. 
89 a §.Rätt för den myndighet som leder räddningsverksamheten vid oljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter. Det föreslås att en ny 89 a § fogas till lagen. Den föreslagna paragrafen om rätt för den myndighet som leder räddningsverksamheten i fråga om bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter motsvarar bestämmelserna i 31 § i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador. Uppgifterna inom bekämpningen är vanligtvis av den karaktären att exakta uppgifter om skadesituationen, ämnet som orsakar skadan, skadevållaren och eventuella skadelidande har betydelse när beslut fattas om bekämpningen av skadan. Den föreslagna rätten att få uppgifter är omfattande, men enligt det uttryckliga omnämnandet i paragrafen ska uppgifterna vara behövliga för bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor. 
För att upprätthålla bekämpningsberedskapen krävs det att den myndighet som ansvarar för planeringen får information av andra myndigheter om deras aktionsberedskap och geografiska läge samt behövliga uppgifter om personalen. Bestämmelser om utlämnandet av de uppgifter som behövs för planeringen finns i 1 mom. Eftersom de som lämnar ut informationen är myndigheter som deltar i bekämpningen och det därmed är fråga om att sköta lagstadgade uppgifter, ska uppgifterna lämnas avgiftsfritt. 
Med stöd av 1 mom. har t.ex. Gränsbevakningsväsendet i egenskap av ledande myndighet vid räddningsverksamhet vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor på havsområden trots sekretessbestämmelserna rätt att få sådana uppgifter ur räddningsväsendets register som behövs för bl.a. planering och samordning av bekämpningsåtgärder på havsområde. 
I 2 mom. föreslås detaljerade bestämmelser om de uppgifter som de myndigheter som leder räddningsverksamheten vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor har rätt att i farliga situationer få av andra myndigheter. Ett villkor för att uppgifterna ska lämnas ut är att situationen är farlig och att uppgifterna behövs för bekämpningen av en oljeskada eller en fartygskemikalieolycka. Av varje enskild bestämmelse i paragrafen framgår det vem som lämnar ut uppgifterna, hurudana uppgifter det är fråga om och varifrån uppgifterna lämnas. Med en farlig situation avses en konkret situation vars föreliggande avgörs utifrån den situationsbedömning som görs av den myndighet som leder räddningsverksamheten. 
Enligt 2 mom. 1 punkten har de myndigheter som leder räddningsverksamheten vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor rätt att i farliga situationer trots sekretessbestämmelserna avgiftsfritt få de uppgifter om nödmeddelanden om skadan eller olyckan och uppgifter om farliga situationer ur nödcentralsdatasystemet. 
I 2 mom. 2 och 3 punkten föreslås rätt för de myndigheter som leder räddningsverksamheten vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor att i farliga situationer få uppgifter från hamnar och fiskerimyndigheterna. I det PortNet-system som används av hamnarna finns uppgifter om de fartyg som anlöper hamnarna och deras last. Fiskerimyndigheterna har uppgifter om fiskefartyg och deras fångstområden. 
Kommunikationsministeriet har avgett regeringspropositionerna RP 61/2018 rd och RP 104/2018 rd, genom vilka ämbetsverksstrukturen inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde och dessa ämbetsverks ömsesidiga behörighet förnyas. Motsvarande ändringar görs i paragrafens 2 mom. 4 och 5 punkt. 
I 2 mom. 6 punkten finns bestämmelser om rätten för de myndigheter som leder räddningsverksamheten vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter om fartygstrafiken ur det fartygstrafikservicesystem som förvaltas av leverantören av fartygstrafikservice och uppgifter om övervakningen av havsområdet av Försvarsmakten. 
I 2 mom. 7 punkten finns bestämmelser om rätten för de myndigheter som leder räddningsverksamheten vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter om fartygs- och godstrafiken ur Tullens informationssystem. 
I 2 mom. 8 punkten finns bestämmelser om rätten för de myndigheter som leder räddningsverksamheten vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter om nödmeddelanden och farliga situationer ur Gränsbevakningsväsendets sjöräddningsregister. 
I 2 mom. 9 punkten finns bestämmelser om rätten för de myndigheter som leder räddningsverksamheten vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter om ägare och innehavare av fastigheter samt uppgifter om fastighetsindelningen ur Lantmäteriverkets fastighetsdatasystem. 
Också för myndigheter som leder räddningsverksamheten vid oljeskador på land föreslås rätt att i farliga situationer trots sekretessbestämmelserna ur olika myndigheters register få de uppgifter som behövs för bekämpningen. På grund av karaktären för oljeskador på land är behovet av uppgifter dock mer begränsat än när det gäller skador på havsområden.  
På motsvarande sätt som i 2 mom. föreslås att också de myndigheter som leder räddningsverksamheten vid oljeskador på land ska ha rätt att få uppgifter om fartygs- och godstrafiken ur Tullens informationssystem. Bestämmelser om detta tas in i 3 mom. 1 punkten. 
Ett effektivt och säkert ordnande av bekämpningen av oljeskador på områden där oljeprodukter eller andra kemikalier eller sprängämnen förvaras eller används kräver att de myndigheter som leder räddningsverksamheten har tillgång till all behövlig information om dessa ämnen och den verksamhet som bedrivs på området. I 3 mom. 2 punkten föreslås att de myndigheter som leder räddningsverksamheten ska ha rätt att få uppgifter ur det register som förs av Säkerhets- och kemikalieverket. Bestämmelser om registret finns i 130 § i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005). 
För myndigheter som leder räddningsverksamheten vid oljeskador på land föreslås rätt att vid behov få uppgifter om ägare och innehavare av fastigheter samt uppgifter om fastighetsindelningen ur Lantmäteriverkets fastighetsdatasystem. Bestämmelser om datasystemet finns i lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster (453/2002). 
I 3 mom. föreslås en bestämmelse som gör det möjligt att de uppgifter som avses i 1 och 2 mom. kan lämnas ut med hjälp av en teknisk anslutning eller annars i maskinläsbar form. Detta gör överföringen av informationen snabbare och förbättrar i många fall säkerheten vid överföringen av uppgifterna. Vidare minskar det antalet fel som uppkommer vid överföringsarbetet och arbetsvolymen. 
96 §.Vissa avgiftsbelagda prestationer. I paragrafens 3 mom. ändras uttrycket ”erheellinen hälytys” till ”erheellinen paloilmoitus” i den finska språkdräkten, men detta medför ingen ändring i den svenska språkdräkten. 
Det ska föreskrivas om räddningsverkets rätt att ta ut avgifter för felaktiga brandlarm på samma sätt som för närvarande, men bestämmelserna görs tydligare så att även andra än sådana omständigheter som beror på fel i anläggningen är felaktiga brandlarm. Den ändrade formuleringen förtydligar samtidigt även det att förebyggande av felaktiga brandlarm kan kräva även andra åtgärder än teknisk reparation av brandlarmanläggningen. Med felaktig funktion hos en brandlarmanläggning avses de larm som brandlarmanläggningen förmedlar till nödcentralen men som dock inte lett till släcknings- eller räddningsverksamhet av räddningsverket i fastigheten. 
Den största enskilda orsaken till felaktiga brandlarm är matlagning. Sådana felaktiga brandlarm som orsakats av matlagning kan undvikas bl.a. genom noggrannhet och försiktighet, planering av luftväxlingen samt genom val av en lämplig detektortyp och platsen för den. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
I paragrafens svenskspråkiga ordalydelse görs dessutom språkliga korrigeringar, som inte inverkar på sakinnehållet. 
109 §.Särskilda krav som gäller myndighetsnätets tillgänglighet. Hänvisningen i paragrafen preciseras. Genom lagen om ändring av informationssamhällsbalken (68/2018) har rubriken för lagen ändrats till lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
111 a §. Efterbehandling av oljeskador. I lagen föreslås en ny 111 a §. I den tas in bestämmelserna om efterbehandling av oljeskador i lagen om bekämpning av oljeskador, som föreslås bli upphävd. Enligt 9 § i den gällande lagen om bekämpning av oljeskador ansvarar en kommun vid behov för efterbehandlingen inom sitt område. Den föreslagna paragrafen motsvarar den gällande lagen. Efterbehandling hör inte till räddningsverksamhet, och betraktas således inte som en uppgift för räddningsväsendets myndigheter. Därför är det inte motiverat att föreskriva om detta i samband med bestämmelserna om uppgifterna för räddningsväsendets myndigheter. Eftersom det föreslås att lagen om bekämpning av oljeskador upphävs helt och hållet är det nödvändigt att bestämmelserna om efterbehandling i den lagen flyttas över till en annan lag. En ändamålsenligare placering av dessa bestämmelser granskas på nytt i samband med revideringen av miljövårdslagen eller avfallslagen.  
Enligt 1 mom. svarar miljöministeriet för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av efterbehandlingen av oljeskador. 
Enligt 2 mom. ansvarar kommunen vid behov för efterbehandlingen inom sitt område på samma sätt som för närvarande. De kommunala myndigheterna och verken ska vid behov delta i efterbehandlingen. De myndigheter som deltar i bekämpningsåtgärder vid oljeskador har begränsade ekonomiska möjligheter att ansvara för kostnaderna för bekämpningen och möjligheterna varierar från en myndighet till en annan. Bekämpningskostnaderna kan bli en oskälig belastning för en enskild kommun som ansvarar för efterbehandlingen, om t.ex. oljeskadan är stor eller de undersökningar och rättegångar som behövs för att klarlägga den ansvarsskyldiga drar ut på tiden. Därför har den kommun som ansvarar för efterbehandlingen med stöd av 11 § i lagen om oljeskyddsfonden möjlighet att ur fonden få förskottsersättning för kostnader för bekämpning av oljeskador. Syftet med förskottsersättningsförfarandet är att trygga de ekonomiska verksamhetsförutsättningarna för de myndigheter som deltar i bekämpningsåtgärderna trots skadan, men det undanröjer dock inte den primärt ersättningsskyldigas ansvar för kostnaderna. 
Enligt 3 mom. leds efterbehandlingen av den myndighet som den berörda kommunen bestämt. Närings-, trafik- och miljöcentralen styr och samordnar efterbehandlingsarbetet, om bekämpningen omfattar flera kommuner. 
Enligt 4 mom. gäller vad som i 36 § 2 och 3 mom. föreskrivs om befogenheterna för räddningsledaren i tillämpliga delar den myndighet som leder efterbehandlingen. 
Enligt 5 mom. gäller vad som i 89 a och 89 b § föreskrivs om rätt för den myndighet som leder räddningsverksamheten vid oljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter i tillämpliga delar den myndighet som leder efterbehandlingen. 
Enligt 6 mom. gäller vad som i 99 a § föreskrivs om betalning av kostnaderna för bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor i tillämpliga delar den myndighet som leder eller deltar i efterbehandlingen. 
Hänvisningarna till lagstiftningen om omorganisering av statens tillstånds-, styrnings- och tillsynsuppgifter, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas ur paragrafen. 
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2019. De i 47 § avsedda planerna för räddningsväsendet och de i 65 § avsedda planerna för befolkningsskyddet uppdateras och förnyas inom ett år från ikraftträdandet av lagen.  
Bestämmelsen om skyldighet att inrätta skyddsrum i samband med nybyggen i 71 § tillämpas också på ett sådant byggprojekt för vilket bygglov har sökts redan före ikraftträdandet av denna lag så snart den blivit stadfäst, om tillämpningen av denna lag för byggnadens ägare leder till lindrigare krav på inrättande av skyddsrum. Det föreslås att 71 § 1 mom. ändras så att skyldigheten att inrätta skyddsrum inte gäller en tillfällig byggnad som är i användning högst fem år eller en sådan byggnad av lätt konstruktion för vilken byggkostnaderna för ett skyddsrum skulle vara synnerligen höga i förhållande till byggkostnaderna för hela byggnaden. 
En person som hör till räddningsväsendets personal i bisyssla eller avtalspersonal och som i enlighet med de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna lag eller de bestämmelser som upphävts före ikraftträdandet av denna lag har fått behörighet för uppgifter för räddningsväsendets personal i bisyssla eller avtalspersonal är fortfarande behörig att vara verksam i en motsvarande uppgift. 
Hänvisningarna till landskapsreformen i ikraftträdelsebestämmelsen i den ursprungliga propositionen ska strykas. 
1.2
Lagen om ändring av 1 och 2 § i lagen om Räddningsinstitutet
2 §.Räddningsinstitutets uppgift. Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen 
Enligt det föreslagna 3 mom. ska Räddningsinstitutet ansvara för beredningen, uppdateringen och utvecklingen av läroplanen, utbildningen av utbildare, förandet av registret över utbildare samt produktionen av undervisningsmaterial i fråga om utbildning för i räddningsverksamhet deltagande personal i bisyssla och personal hos en i 2 a § 1 mom. 6 punkten i räddningslagen avsedd avtalsbrandkår och andra sammanslutningar som ingått avtal. 
Med tanke på en systematisk och effektiv kompetensutveckling för den personal som deltar i räddningsverksamhet är det befogat att Räddningsinstitutet mer övergripande än i dagsläget ansvarar för kompetensutvecklingen inom räddningsverksamheten. Detta kräver för sin del att Räddningsinstitutet också ansvarar för beredningen, uppdateringen och utvecklingen av läroplanen, utbildningen av utbildare, förandet av registret över utbildare samt produktionen av undervisningsmaterial när det gäller utbildning för den avtalspersonal som deltar i räddningsverksamhet. 
Syftet med att utveckla utbildningen för utbildare är att på det riksomfattande planet öka utbildarnas pedagogiska kompetens och utveckla den systematiska kompetensen hos utbildarna. Målet är att utveckla en sådan nationell utbildning för utbildare som ger färdigheter att vara utbildare i alla utbildningar för avtalsbrandkårer som leder till behörighet inom larmverksamhet. I dagsläget finns inget systematiskt utbildningssystem, vilket innebär att propositionen förenhetligar utbildningen för utbildare och gör den smidigare. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2019. 
1.3
Lag om ändring av lagen om brandskyddsfonden
Hänvisningarna till landskapsreformen i 14 § i lagen i den ursprungliga propositionen ska strykas. 
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2019. 
1.4
Lag om ändring av 13 och 17 § i lagen om anordningar inom räddningsväsendet
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
1.5
Lag om ändring av 49 § i vägtrafiklagen.
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
1.6
Lag om ändring av 20 § i fordonslagen
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
1.7
Lag om ändring av 12 § i lagen om passagerarfartygs personlistor
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
1.8
Lag om ändring av 4 § i sjöräddningslagen
4 §.Övriga myndigheter och aktörer som deltar i sjöräddning. Det föreslås att 8 punkten i 4 § 2 mom. i sjöräddningslagen (1145/2001) ska ändras så att miljömyndigheternas uppgifter vid organiseringen av bekämpningen av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor i samband med sjöolyckor upphävs. Miljömyndigheterna ställer dock sakkunskapen inom sitt verksamhetsområde till Gränsbevakningsväsendets förfogande också i fortsättningen. 
Paragrafens hänvisningar till landskapsreformen, vilka ingår i den ursprungliga propositionen, ska strykas. 
Kommunikationsministeriet har avgett regeringspropositionerna RP 61/2018 rd och RP 104/2018 rd, genom vilka ämbetsverksstrukturen inom kommunikationsministeriets förvaltningsområde och dessa ämbetsverks ömsesidiga behörighet förnyas. I paragrafen görs motsvarande ändringar. 
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2019. 
1.9
Lag om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2019. 
1.10
Lagen om temporär ändring av räddningslagen
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
1.11
Lagen om upphävande av lagen om bekämpning av oljeskador
Lagen avses träda i kraft den 1 januari 2019. 
2
Ikraftträdande
Det föreslås att den föreslagna lagen om ändring av räddningslagen, sådan den lyder i den ursprungliga propositionen, men ändrad enligt vad som föreslås i denna proposition samt de övriga lagar som ingår i den ursprungliga propositionen ska träda i kraft den 1 januari 2019. 
Med stöd av vad som anförs ovan föreslås det att riksdagen inte ska godkänna lagförslagen 4–7 och 10 i regeringens proposition med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av räddningslagen och till vissa andra lagar (RP 18/2018 rd) och att riksdagen ska godkänna lagförslagen 1–3, 8, 9 och 11 i regeringspropositionen ändrade på det sätt som föreslås i denna kompletterande regeringsproposition: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av räddningslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras 1, 2 och 6 §, den finska språkdräkten i 10 § 3 mom., 11 § 3 mom. och 12 § 3 mom., den finska språkdräkten i 17 § 3 mom., samt 27, 31 och 34 §, 36 § 1 mom., 38 § 4 mom., den finska språkdräkten i 39 § samt 40, 46 och 47 §, 48 § 3 mom. och den finska språkdräkten i 48 § 4 mom. samt 49, 56−58 § samt 64−67 och 71 §, den finska språkdräkten i 74 § 1 mom. samt 75, 80 §, 87 § 1 mom., 89, 96, 100, 102, 103 §, 105 § 1 mom. och 106 §, den finska språkdräkten i 107 § 1 och 2 mom. samt 109 § och den finska språkdräkten i 110 § och 111 § 3−5 mom.,  
av dem 38 § 4 mom. sådant det lyder i lag 424/2017, 89 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1171/2016 och 103 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 470/2015, samt 
fogas till lagen nya 2 a, 22 a−22 c och 27 a §, till 32 § nya 3 och 4 mom., till 35 § ett nytt 3 mom. och till lagen nya 36 a−36 c, 89 a, 89 b, 99 a, 99 b och 111 a § som följer: 
1 kap. 
Allmänna bestämmelser 
1 § 
Lagens syfte 
(Paragraftexten ändras inte) 
2 § 
(Paragraftexten ändras inte) 
2 a § 
Definitioner 
I denna lag avses med 
1) räddningsväsende ett uppgiftsområde som består av förebyggande av eldsvådor och andra olyckor samt av räddningsverksamhet, 
2) räddningsverksamhet brådskande uppgifter som syftar till att rädda och skydda människor, egendom och miljön när en olycka är överhängande eller inträffar samt till att begränsa de skador som olyckan orsakar och lindra följderna av olyckan, 
3) utrymning brådskande evakuering av människor och egendom som sker på beslut av räddningsmyndigheten på grund av eldsvåda eller någon annan olycka eller av överhängande risk för dessa, 
4) befolkningsskydd fullgörande av humanitära uppgifter under sådana undantagsförhållanden som avses i 3 § 1 punkten i beredskapslagen i syfte att skydda civilbefolkningen mot faror i samband med fientligheter eller katastrofer och hjälpa civilbefolkningen att övervinna de direkta verkningarna av dessa samt att tillgodose de nödvändiga förutsättningarna för civilbefolkningens överlevnad, 
5) avtalsbrandkår frivillig brandkår, anstaltsbrandkår, industribrandkår och militärbrandkår som hör till räddningsväsendets system och som har slutit ett avtal med räddningsverket om utförande av uppgifter som hör till räddningsverksamheten. 
I denna lag avses vidare med 
1) olja mineralolja i alla dess former inklusive råolja, brännolja, oljeslam, oljeavfall och raffinerade produkter, samt oljehaltiga blandningar och avfall, 
2) annat skadligt ämne något annat ämne än olja som kan förorsaka förorening om det hamnar i havet, 
3) fartyg varje sjöburet färdmedel som avses 1 kap. 2 § 14 punkten i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009), 
4) oljeskada på land varje sådan skada eller olägenhet på land som olja som flödar ut på marken eller i vattnet förorsakar människor och natur genom att smutsa ned, fördärva eller förstöra marken, vattnen, växtligheten, djurvärlden, anläggningar eller konstruktioner, 
5) fartygsoljeskada varje händelse eller serie av händelser med samma ursprung som orsakas av ett fartyg, som medför eller kan medföra oljeutsläpp, som äventyrar eller kan äventyra vattendrags eller den marina miljöns eller kustens tillstånd eller därmed sammanhängande intressen och som kräver brådskande åtgärder, 
6) oljeskada oljeskador på land och fartygsoljeskador, 
7) fartygskemikalieolycka varje händelse eller serie av händelser med samma ursprung som orsakas av ett fartyg på ett havsområde, som medför eller kan medföra utsläpp av ett annat skadligt ämne än olja, som äventyrar eller kan äventyra den marina miljöns eller kustens tillstånd eller därmed sammanhängande intressen och som kräver brådskande åtgärder, 
8) efterbehandling bekämpning av oljeskador för att rengöra och iståndsätta mark, grundvatten och kustområden som förorenats av olja, efter det att de nödvändiga bekämpningsåtgärderna för att begränsa skadan och samla upp oljan har genomförts. 
6 § 
Att göra upp öppen eld 
Lägereld eller annan öppen eld får inte göras upp under den tid för vilken Meteorologiska institutet har utfärdat varning för skogsbrand eller gräsbrand, eller om förhållandena på grund av torka eller vind eller av någon annan orsak är sådana att risken för skogsbrand, gräsbrand eller annan eldsvåda är uppenbar. 
På annans mark får öppen eld inte göras upp utan markägarens lov. 
Den lokala räddningsmyndigheten kan av grundad anledning förbjuda öppen eld inom räddningsväsendets område eller inom en del av det för viss tid. Tillräcklig information ska ges om beslutet. 
16 § 
Räddningsplan för offentlig tillställning 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
18 § 
Utrymningssäkerhet i vårdinrättningar samt vid service- och stödboende 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
19 § 
Utredning om utrymningssäkerheten 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
20 § 
Bedömning av och genomförandeplan för utrymningssäkerheten 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
21 § 
Föreläggande om utrymningssäkerhet 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
22 a § 
Skyldighet för innehavare av oljelager att sörja för bekämpningsberedskapen 
(Paragraftexten ändras inte) 
22 b § 
Skyldighet för innehavare av stora oljelager att sörja för bekämpningsberedskapen  
Om oljemängden på ett lagerområde som är beläget någon annanstans än vid kusten uppgår till en miljon liter eller mer, är upplagraren skyldig att göra upp en plan för oljeskador i området. Upplagraren ska också anskaffa materiel som behövs för att förebygga och begränsa oljeskador och se till att personal som är förtrogen med användningen av materielen finns tillgänglig. Planen ska delges närings-, trafik- och miljöcentralen. 
Närmare bestämmelser om den plan och den behövliga bekämpningsmateriel som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.  
22 c § 
Skyldighet för hamninnehavare och verksamhetsutövare i kustområdet att sörja för bekämpningsberedskapen  
Innehavaren av en hamn som i huvudsak är avsedd för handelssjöfart och verksamhetsutövaren vid någon annan inrättning som i ett kustområde lagrar en miljon liter eller mer olja eller andra skadliga ämnen ska göra upp en plan för oljeskador och fartygskemikalieolyckor i området. Hamninnehavaren och verksamhetsutövaren ska skaffa materiel som behövs för att förebygga och begränsa oljeskador och fartygskemikalieolyckor. Verksamhetsutövaren ska också se till att utbildad personal finns tillgänglig för att använda bekämpningsmaterielen. Planen ska delges närings-, trafik- och miljöcentralen. 
Närmare bestämmelser om den plan och den behövliga bekämpningsmateriel som avses i 1 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet. 
26 § 
Räddningsmyndigheter 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
27 § 
Det lokala räddningsväsendets och räddningsverkets uppgifter 
Det lokala räddningsväsendet ansvarar för räddningsväsendets servicenivå, för att räddningsverkets verksamhet och sotningstjänster ordnas på behörigt sätt och för andra uppgifter som åläggs det i denna lag. 
Räddningsverket ska inom sitt område sörja för 
1) den styrning, rådgivning och säkerhetskommunikation inom räddningsväsendet som syftar till att förebygga eldsvådor och andra olyckor och ha beredskap att avvärja olyckor samt till ändamålsenlig verksamhet i olyckssituationer och tillbud och när följderna av olyckor begränsas, 
2) räddningsväsendets tillsynsuppgifter, 
3) varning av befolkningen vid tillbud och olyckor samt det larmsystem som behövs för detta, 
4) de uppgifter som hör till räddningsverksamheten. 
Utöver det som föreskrivs i 2 mom. ska räddningsverket 
1) kunna handha uppgifter i anknytning till den prehospitala akutsjukvården, om det lokala räddningsväsendet och en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt i enlighet med 39 § 2 mom. i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) kommit överens om att ordna denna vård i samarbete, 
2) stödja beredskapsplaneringen i en kommun som hör till räddningsområdet, om detta har överenskommits med kommunen, 
3) sköta även andra uppgifter som ålagts det lokala räddningsväsendet i någon annan lag. 
Närmare bestämmelser om det lokala räddningsväsendets och räddningsverkets uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
27 a § 
Gränsbevakningsväsendets uppgifter inom räddningsväsendet 
(Paragraftexten ändras inte) 
30 § 
Släckvatten 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
31 § 
Ansvaret för spaning efter skogsbränder och utfärdande av varning för skogs- och gräsbrand 
Regionförvaltningsverket ska ordna effektiv spaning efter skogsbränder på glest bebodda områden, om risken för skogsbrand är uppenbar. 
Meteorologiska institutet ska utfärda varning för skogsbrand eller gräsbrand för områden där den torra markytan och väderleksförhållandena bedöms medföra uppenbar fara för skogsbrand eller gräsbrand. Meteorologiska institutet ska se till att information om varningen sprids i behövlig omfattning. 
32 § 
Vad som ska ingå i räddningsverksamheten 
(Paragraftexten ändras inte) 
33 § 
Larmanvisningar 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
34 § 
Ledning av räddningsverksamhet 
Om inte något annat har avtalats ska räddningsledaren komma från det räddningsområde där olyckan eller tillbudet har uppstått. Räddningsverksamheten leds av en räddningsmyndighet. Verksamheten kan dock tillfälligt ledas av någon annan som är anställd hos räddningsverket eller av någon som hör till en avtalsbrandkår, till dess att den behöriga räddningsmyndigheten tar över ledningen av verksamheten. Räddningsledaren utför denna uppgift under tjänsteansvar. 
Vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor på öppen fjärd på finskt territorialvatten eller inom Finlands ekonomiska zon tillsätts räddningsledaren dock av Gränsbevakningsväsendet. 
Inrikesministeriets räddningsmyndighet har rätt att ge order om räddningsverksamheten och att bestämma något annat om räddningsledaren och dennes område än det som föreskrivs i 1 mom. 
Om det behövs för att klarlägga det ansvar och de befogenheter som olika myndigheter och aktörer har, ska räddningsledaren fatta ett uttryckligt beslut om inledande eller avslutande av räddningsverksamhet. Berörda myndigheter och parter ska underrättas om beslutet så snart som möjligt. På begäran ska beslutet bekräftas skriftligt. I 40 § föreskrivs om räddningsledarens beslut att avsluta räddningsverksamhet i anslutning till efterröjning och efterbevakning. 
35 § 
Ledning vid samverkan 
(Paragraftexten ändras inte) 
36 § 
Räddningsledarens befogenheter 
För att släcka en eldsvåda och förhindra att den sprider sig, för att avvärja andra olyckor och begränsa skador och för att undvika fara har den lokala räddningsmyndigheten och inrikesministeriets räddningsmyndighet, om situationen inte annars går att få under kontroll, rätt att 
1) beordra människor att söka skydd samt verkställa utrymning, 
2) vidta sådana nödvändiga åtgärder som kan medföra skada för fast eller lös egendom, 
3) beordra att byggnader, kommunikations- och dataförbindelser och redskap samt materiel, redskap och förnödenheter, livsmedel, bränsle och smörjmedel samt släckningsmedel som behövs för räddningsverksamheten ska ställas till förfogande, 
4) även vidta andra åtgärder som behövs för räddningsverksamheten. 
36 a § 
Räddningsledarens befogenheter vid bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor 
(Paragraftexten ändras inte) 
36 b § 
Åtgärder som gäller ett fartyg och dess last 
(Paragraftexten ändras inte) 
36 c § 
Användning av en bekämpningskemikalie 
(Paragraftexten ändras inte) 
38 § 
Internationell räddningsverksamhet 
(Paragraftexten ändras inte) 
40 § 
Efterröjning och efterbevakning samt efterbehandling 
När situationen inte längre kräver åtgärder från räddningsverkets sida är den som äger objektet skyldig att svara för efterröjning och efterbevakning efter en eldsvåda. Tidpunkten avgörs av räddningsledaren. Räddningsledaren ska fatta beslut enligt 34 § 3 mom. om avslutande av räddningsverksamheten och underrätta den som äger objektet om detta. Vid oljeskador ska den myndighet som svarar för efterbehandlingen av oljeskador underrättas. På begäran ska beslutet bekräftas skriftligt. 
Om ägaren av objektet inte kan nås eller inte ser till att efterröjningen och efterbevakningen blir gjorda, har den lokala räddningsmyndigheten rätt att vidta nödvändiga åtgärder på ägarens bekostnad. 
42 § 
Samarbete för att förebygga olyckor 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
46 § 
Samarbete inom räddningsverksamheten 
Statliga och kommunala myndigheter, inrättningar och affärsverk är skyldiga att under räddningsverkets ledning delta i planeringen av räddningsverksamheten på det sätt som föreskrivs i 47 § och att vid olyckor och tillbud handla så att räddningsverksamheten kan skötas effektivt. 
I det syfte som föreskrivs i 1 mom. ska 
1) nödcentralerna ta emot nödmeddelanden och förmedla meddelandena till behöriga enheter samt vara sambandscentral för räddningsväsendet på det sätt som föreskrivs i lagen om nödcentralsverksamhet (692/2010), 
2) Försvarsmakten delta i räddningsverksamheten genom att ställa materiel, personal och experttjänster som behövs för räddningsverksamheten till förfogande på det sätt som föreskrivs i lagen om försvarsmakten (551/2007), 
3) Gränsbevakningsväsendet, utöver det som i övrigt föreskrivs i denna lag, delta i räddningsverksamheten genom att ställa materiel, personer och experttjänster till förfogande på det sätt som föreskrivs i gränsbevakningslagen (578/2005), 
4) polisen svara för letandet efter försvunna på land och insjöområden, avspärrande av farliga områden och andra uppgifter som hänför sig till upprätthållande av ordning och säkerhet på olycksplatser, 
5) social- och hälsovårdsmyndigheterna och inrättningarna inom förvaltningsområdet i fråga ordna prehospital akutsjukvård och svara för psykosocialt stöd samt underhåll och inkvartering av dem som råkat i nöd på grund av en olycka i enlighet med den arbetsfördelning som fastställts i författningarna om dem, 
6) myndigheterna med ansvar för ordnandet av miljö- och hälsoskydd och inrättningarna inom förvaltningsområdet i fråga utföra uppgifter som gäller hälsoskydd för individen och dennes livsmiljö i enlighet med den arbetsfördelning som fastställts i författningarna om dem, 
7) miljömyndigheterna, jord- och skogsbruksmyndigheterna och vattenhushållningsmyndigheterna samt inrättningarna inom förvaltningsområdena i fråga sörja för miljöskyddet, hanteringen av översvämningsrisker och dammsäkerheten i enlighet med den arbetsfördelning som fastställts i författningarna om dem, 
8) de myndigheter som ansvarar för trafik- och kommunikationsfrågor och inrättningarna inom förvaltningsområdet i fråga svara för
a) förmedlingen av varningsmeddelanden från myndigheterna till befolkningen via de elektroniska massmedierna,
b) röjning av trafikleder,
c) samarbetsfrågorna gällande användningen av trafikleder vid utrymning,
d) anordnande av luftfartens efterspanings- och räddningstjänst på det sätt som föreskrivs i 121 § i luftfartslagen (864/2014),
 
9) Strålsäkerhetscentralen övervaka säkerheten vid användning av kärnenergi och strålning, säkerhets- och beredskapsarrangemangen och strålningsläget, upprätthålla den beredskap som dess uppgifter förutsätter med tanke på strålningssituationer som avviker från det normala, anmäla, varna för och rapportera om avvikande strålningssituationer, bedöma strålningsincidenters betydelse för säkerheten och ge rekommendationer om skyddsåtgärder, 
10) Meteorologiska institutet förse de berörda myndigheterna med sådana väderrapporter, varningar, observationer och prognoser och sådana bedömningar om driftning för havsområdena och av hur radioaktiva och andra farliga ämnen rör sig i atmosfären som behövs inom räddningsverksamheten och planeringen av den, 
11) civiltjänstcentralen delta i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet enligt vad som särskilt föreskrivs eller bestäms om deltagandet, 
12) ämbetsverk, inrättningar och affärsverk som ansvarar för statens olika verksamhetsområden och de ämbetsverk, inrättningar och affärsverk som ansvarar för kommunens och samkommuners olika verksamhetsområden förbereda sig för och delta i räddningsverksamheten i enlighet med sina uppgiftsområden, sin inbördes uppgiftsfördelning och lagstiftningen om dem, 
13) Finlands miljöcentral, Transport- och kommunikationsverket och Försvarsmakten delta i bekämpningen av fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor så som närmare föreskrivs i denna eller någon annan lag. 
Närmare bestämmelser om myndigheters, inrättningars och affärsverks samarbete inom räddningsverksamheten får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
47 § 
Planer för räddningsväsendet 
Räddningsverket ska göra upp planer för den räddningsverksamhet och den ledning av räddningsverksamheten som olycksriskerna i området kräver. 
Myndigheter, inrättningar och affärsverk som är skyldiga att ge räddningsmyndigheterna handräckning och experthjälp eller vars sakkunskap annars behövs inom räddningsverksamheten och vid beredskap för den är skyldiga att under räddningsverkets ledning och i samverkan göra upp behövliga planer för skötseln av sina uppgifter i samband med räddningsverksamhet och för deltagandet i räddningsverksamheten.  
Planer för räddningsverksamhet vid fartygsoljeskador och fartygskemikalieolyckor på havsområden görs dock upp under ledning av Gränsbevakningsväsendet.  
Räddningsverket och Gränsbevakningsväsendet ska lämnas utredning om de resurser som är tillgängliga för räddningsverksamheten. 
Närmare bestämmelser om de planer för räddningsväsendet som ska utarbetas och om deras innehåll och struktur utfärdas genom förordning av inrikesministeriet. 
48 § 
Extern räddningsplan för objekt som medför särskild risk 
Regionförvaltningsverket övervakar genomförandet av den externa räddningsplanen och övningarna. Om en olycka inträffat ska anteckningar göras i det åtgärdsregister som avses i 91 §. 
49 § 
Skyldighet att ge räddningsmyndigheterna och Gränsbevakningsväsendet handräckning och experthjälp 
Utöver det som föreskrivs i 46 § om samarbete mellan myndigheter inom räddningsverksamheten är statliga myndigheter och kommunala myndigheter och deras inrättningar samt Finlands skogscentral, som avses i lagen om Finlands skogscentral (418/2011), skyldiga att på begäran ge en räddningsmyndighet och Gränsbevakningsväsendet handräckning som hör till deras verksamhetsområde eller annars är förenlig med det för utförandet av en uppgift som i lag föreskrivits för räddningsmyndigheten och Gränsbevakningsväsendet. Samma skyldighet har statligt ägda affärsverk och bolag. 
Polisen är dessutom skyldig att ge handräckning som behövs för att förrätta brandsyn och andra tillsynsuppgifter enligt 80 §, för att förhindra risk för olycka enligt 81 § 3 mom. och för att tillgodose rätten till uppgifter enligt 88 §. 
Forststyrelsen är skyldig att lämna räddningsmyndigheterna experthjälp när det gäller att bekämpa skogsbränder och att på eget initiativ ha beredskap att i samarbete med räddningsmyndigheterna förebygga och bekämpa skogsbränder på statsägd mark som Forststyrelsen har i sin besittning. 
Beslut om begäran om handräckning enligt 1 och 2 mom. och om begäran om experthjälp enligt 3 mom. fattas av den behöriga räddningsmyndigheten eller Gränsbevakningsväsendet. 
Närmare bestämmelser om handräckning och experthjälp får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
50 § 
Räddningsmyndighetens handräckning till andra myndigheter 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
56 § 
Räddningsverkets ansvar för utbildningen 
(Paragraftexten ändras inte) 
57 § 
Behörighetsvillkor för räddningsväsendets personal 
(Paragraftexten ändras inte) 
58 § 
Dispens 
(Paragraftexten ändras inte) 
64 § 
Befolkningsskyddsberedskap hos räddningsväsendets myndigheter  
(Paragraftexten ändras inte) 
65 § 
Samarbete vid befolkningsskyddsberedskap 
Befolkningsskyddsuppgifter som statliga och kommunala myndigheter, inrättningar och affärsverk samt andra offentliga samfund har ansvar för samt beredskap för sådana uppgifter ingår i tjänsteåliggandena för deras tjänsteinnehavare och befattningshavare och i arbetsuppgifterna för deras anställda i arbetsavtalsförhållande. Detsamma gäller deltagande i utbildning som behövs för dessa uppgifter. 
Varje myndighet ska anslå och utbilda den personal som den behöver för befolkningsskyddsuppgifter. 
Myndigheterna inom räddningsväsendet ska sörja för samordningen av den verksamhet och de planer som krävs för de befolkningsskyddsuppgifter som de ansvarar för.  
Myndigheter, inrättningar och affärsverk som är skyldiga att upprätta beredskap för befolkningsskyddet är skyldiga att under räddningsverkets ledning och i samverkan göra upp behövliga planer för skötseln av sina uppgifter inom befolkningsskyddet. Räddningsverket ska lämnas utredningar om de resurser som är tillgängliga för befolkningsskyddet. 
I det syfte som föreskrivs i 4 mom. ska 
1) Försvarsmakten lämna räddningsmyndigheterna de uppgifter som behövs för bedömningen av krigstida hot och deras konsekvenser, 
2) social- och hälsovårdsmyndigheterna och inrättningarna inom förvaltningsområdet i fråga ordna prehospital akutsjukvård och svara för psykosocialt stöd samt inkvartering, bespisning och annan försörjning av befolkning som förflyttats med stöd av 121 § i beredskapslagen och tillfällig inkvartering av förflyttad befolkning i enlighet med den arbetsfördelning som fastställts i författningarna om dem, 
3) de myndigheter som ansvarar för trafik- och kommunikationsfrågor och inrättningarna inom förvaltningsområdet i fråga sköta samarbetsfrågorna när det gäller användning av trafikleder och anordnande av transporter vid sådan förflyttning av befolkning som avses i 121 § i beredskapslagen. 
Närmare bestämmelser om myndigheters, inrättningars och affärsverks samarbete och planer för befolkningsskyddsberedskap får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
66 § 
Skydd enligt Genèvekonventionerna 
När anställda som handhar befolkningsskyddsuppgifter utför humanitära uppgifter i väpnade konflikter ska de åtnjuta sådan respekt och sådant skydd som överenskommits i Genèvekonventionerna samt i artikel 61 i tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter. Detsamma gäller materiel och lokaler som används i de uppgifter som anges i artikeln. 
Inrikesministeriet beslutar på framställning av det behöriga ministeriet eller den lokala räddningsmyndigheten vilka personer, vilken materiel samt vilka lokaler som berörs av skyddet enligt 1 mom.  
67 § 
Skyldighet att delta i befolkningsskyddsutbildning 
Inrikesministeriet och regionförvaltningsverket kan på framställning av det behöriga ministeriet eller den lokala räddningsmyndigheten förordna ledningen och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att högst tio dygn om året delta i befolkningsskyddsutbildning som Räddningsinstitutet ordnar.  
71 § 
Skyldigheten att inrätta skyddsrum i samband med nybyggen 
(Paragraftexten ändras inte) 
75 § 
Beviljande av lättnader 
(Paragraftexten ändras inte) 
79 § 
Tillsynsplan 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
80 § 
Förrättande av brandsyn och andra tillsynsuppgifter 
Den lokala räddningsmyndigheten får förrätta brandsyn och vidta andra åtgärder som tillsynsuppgiften enligt 78 § förutsätter. 
Brandsyn får förrättas i byggnader och konstruktioner, i lägenheter och bostäder som hör till dem och i andra objekt. Den som förrättar brandsyn ska ges tillträde till alla utrymmen och objekt som synen gäller. En representant för syneobjektet ska visa upp föreskrivna planer och övriga handlingar samt förevisa hur brandsäkerheten är ordnad. 
Ägaren och innehavaren av en fastighet samt en verksamhetsidkare ska på begäran avgiftsfritt tillställa den lokala räddningsmyndigheten enligt 15 §, planen enligt 22 b och 22 c § och eventuella andra handlingar över objektets brand- och utrymningssäkerhet som den lokala räddningsmyndigheten behöver för sin tillsynsuppgift enligt 78 §. 
Vid brandsyn ska det föras protokoll som i allt väsentligt specificerar syneobjektet, brandsynens förlopp, inspektörens viktigaste iakttagelser, den utredning som representanten för syneobjektet visar upp och slutsatser med motiveringar. Protokoll ska också föras, om den lokala räddningsmyndigheten annars i samband med tillsynen utfärdar ett föreläggande att avhjälpa brister enligt 81 § eller avbryter verksamhet som medför omedelbar brandrisk eller risk för någon annan olycka. Protokollet ska utan dröjsmål delges parterna. 
81 § 
Föreläggande att avhjälpa brister och avbrytande av verksamheten 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
82 § 
Särskilda säkerhetskrav 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
83 § 
Försvarsmaktens platser som ska hemlighållas 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
87 § 
Skyldighet att lämna statistiska uppgifter 
Den lokala räddningsmyndigheten ska avgiftsfritt lämna inrikesministeriet, regionförvaltningsverket och Räddningsinstitutet sådana uppgifter om räddningsväsendets prestationer, resurser, arrangemang och andra beredskapsåtgärder samt uppgifter ur åtgärdsregistret som behövs för statistik. Uppgifterna kan vid behov lämnas ut genom teknisk anslutning och de kan även innehålla sekretessbelagd information. 
88 § 
Rätt att få uppgifter i samband med brandutredning och undersökning av olyckor 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
89 § 
Rätt att få uppgifter för räddningsverksamhet och tillsynsuppgifter 
Oberoende av sekretessbestämmelserna har räddningsmyndigheten för att kunna utföra sina uppgifter enligt denna lag rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som behövs vid planeringen och fullgörandet av räddningsverksamheten och vid skötseln av för räddningsväsendet föreskrivna tillsynsuppgifter. 
I detta syfte har räddningsmyndigheten, både för att sköta tillsynsuppgifter och för att planera och fullgöra räddningsverksamheten, rätt att 
1) få uppgifter om geografiska datamängder som avses i lagen om en infrastruktur för geografisk information (421/2009), 
2) få uppgifter enligt följande bestämmelser i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009):
a) fullständigt namn enligt 13 § 1 mom. 1 punkten,
b) personbeteckning enligt 13 § 1 mom. 2 punkten,
c) hemkommun och bostad där, tillfällig bostad samt sådana uppgifter om en fastighet, byggnad och lägenhet som specificerar personens hemkommun och bostad där enligt 13 § 1 mom. 3 punkten,
d) av en person uppgett modersmål och kontaktspråk enligt 13 § 1 mom. 20 punkten,
e) av en person lämnad uppgift om postadress och andra kontaktuppgifter samt yrke enligt 13 § 1 mom. 22 punkten,
f) uppgifter enligt 14 §,
g) uppgifter enligt 15 §,
h) beskrivningar av en lägenhet eller lokal och dess egenskaper enligt 16 § 1 mom. 2 punkten,
i) besittningsrätten till och användningen av en bostadslägenhet enligt 16 § 1 mom. 3 punkten,
 
3) få uppgifter om tillsynsobjekt ur Säkerhets- och kemikalieverkets register över tillsynsobjekt, 
4) från polisen få uppgifter om anmälningar som gäller anordnandet av offentliga tillställningar enligt 14 § i lagen om sammankomster (530/1999), 
5) från sjukvårdsdistrikten få uppgifter om koordinaterna och uppgiftskoderna för första insatsen och prehospital akutsjukvård specificerade så att enskilda fysiska personer inte kan identifieras med hjälp av uppgifterna, 
6) få sådana identifikationsuppgifter i företags- och organisationsdatasystemet som avses i 4 § 1 mom. i företags- och organisationsdatalagen (244/2001), 
7) från Lantmäteriverket få uppgifter om fastighetsägare och deras kontaktinformation samt om fastigheters läge och specifikationsuppgifter ur fastighetsdatasystemet enligt 3 § i lagen om ett fastighetsdatasystem och anslutande informationstjänster (453/2002), 
8) från kommunens byggnadstillsynsmyndighet få uppgifter om bygglov enligt 125 § och åtgärdstillstånd enligt 126 § samt ansökningar om sådana enligt 131 § i markanvändnings- och bygglagen på det sätt som överenskommits tillsammans med byggnadstillsynsmyndigheten, 
9) få sådana i 17 § 1 mom. i lagen om nödcentralsverksamhet avsedda arbetarskyddsuppgifter ur nödcentralsdatasystemet som behövs för räddningsmyndighetens säkerhet eller arbetarskyddet, 
10) få uppgifter som avses i 90 § 3 mom., 
Räddningsmyndigheten har utöver vad som föreskrivs i 2 mom. rätt att för skötseln av tillsynsuppgifter få 
1) uppgifter enligt följande bestämmelser i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster:
a) civilstånd enligt 13 § 1 mom. 5 punkten,
b) medborgarskap enligt 13 § 1 mom. 14 punkten,
 
2) uppgifter av andra myndigheter om särskilda riskobjekt med tanke på förebyggandet av olyckor i det syfte som föreskrivs i 42 § 1 mom. i denna lag, specificerade så att enskilda fysiska personer inte kan identifieras med hjälp av uppgifterna. 
Räddningsmyndigheten har utöver vad som föreskrivs i 2 mom. rätt att för planeringen och fullgörandet av räddningsverksamheten 
1) från Transport- och kommunikationsverket få uppgifter som är nödvändiga för att räddningsmyndigheten ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter ur det register för trafik och transport som avses i avdelning V i lagen om transportservice (320/2017), 
2) från teleföretag få uppgifter som behövs för lagstadgade uppgifter som avser upprätthållande av räddningsverksamheten i enlighet med 323 § i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014). 
Rätten att få de uppgifter som avses ovan i denna paragraf gäller också uppgifter som lämnas genom gränssnitt eller annars elektroniskt. 
Bestämmelserna i 1–4 mom. gäller inte i 83 § avsedda platser som ska hemlighållas. Försvarsmakten ska ändå ge den lokala räddningsmyndigheten och nödcentralen nödvändiga uppgifter om platsen för att ett räddningsuppdrag ska kunna utföras säkert och på tillbörligt sätt. 
89 a § 
Rätt för den myndighet som leder räddningsverksamheten vid oljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter 
Den myndighet som leder räddningsverksamheten vid oljeskador och fartygskemikalieolyckor har trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt av de myndigheter som deltar i eller ger handräckning för räddningsverksamheten få uppgifter som behövs för planeringen av räddningsverksamheten och som gäller dessa myndigheters aktionsberedskap och beredskaps-, identifierings- och kontaktuppgifter för personalen samt sådana uppgifter om de register som avses i 91–94 § i räddningslagen som är nödvändiga för planeringen av räddningsverksamheten. 
I farliga situationer har den myndighet som leder räddningsverksamheten vid oljeskador och fartygskemikalieolyckor trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få uppgifter som behövs för bekämpningen av oljeskador och fartygskemikalieolyckor enligt följande: 
1) uppgifter om nödmeddelanden om skadan eller olyckan och uppgifter om farliga situationer ur nödcentralsdatasystemet, 
2) uppgifter om fartyg samt fartygs- och godstrafik ur hamnverkets datasystem, 
3) uppgifter om fiskefartyg, fartygens ägare och innehavare samt fartygens verksamhet av fiskerimyndigheterna, 
4) uppgifter om båtar samt deras ägare och innehavare ur det register för trafik och transport som Transport- och kommunikationsverket för och det fritidsbåtsregister som registermyndigheten i landskapet Åland för, 
5) uppgifter om fartyg samt deras ägare och innehavare ur det trafik- och transportregister som Transport- och kommunikationsverket för och det fartygsregister som Statens ämbetsverk på Åland för, 
6) uppgifter om fartygstrafiken ur det fartygstrafikservicesystem som förvaltas av leverantören av fartygstrafikservice och uppgifter om övervakningen av havsområdet från Försvarsmakten, 
7) uppgifter om fartygs- och godstrafiken ur Tullens datasystem, 
8) uppgifter om nödmeddelanden och farliga situationer ur Gränsbevakningsväsendets sjöräddningsregister, samt 
9) uppgifter om ägare och innehavare av fastigheter samt uppgifter om fastighetsindelningen ur Lantmäteriverkets fastighetsdatasystem. 
I farliga situationer har den myndighet som leder räddningsverksamheten vid oljeskador på land trots sekretessbestämmelserna rätt att avgiftsfritt få uppgifter som behövs för bekämpningen av oljeskador enligt följande: 
1) uppgifter om fartygs- och godstrafiken ur Tullens informationssystem, 
2) uppgifter om arten av företagens verksamhet och mängderna farliga kemikalier och explosiva varor ur det register som avses i 130 § i lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor och som förs av Säkerhets- och kemikalieverket, 
3) uppgifter om ägare och innehavare av fastigheter samt uppgifter om fastighetsindelningen ur Lantmäteriverkets fastighetsdatasystem. 
Uppgifterna får också lämnas ut med hjälp av en teknisk anslutning eller annars elektroniskt. 
89 b § 
Rätt för den myndighet som leder räddningsverksamheten vid oljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter av företag och sammanslutningar 
(Paragraftexten ändras inte) 
96 § 
Vissa avgiftsbelagda prestationer 
Räddningsverket kan ta ut en avgift för 
1) brandsyn eller annan tillsynsåtgärd enligt den tillsynsplan som avses i 79 §, 
2) uppdrag som har orsakats av återkommande felaktig funktion hos en brandlarmanläggning som är ansluten till nödcentralen, 
3) uppdrag som är avgiftsbelagda enligt vad som föreskrivs särskilt i någon annan lag. 
Det lokala räddningsväsendet bestämmer avgifterna i en taxa som det godkänner. Det lokala räddningsväsendet ska fastställa de avgifter som tas ut för dess prestationer så att de högst motsvarar räddningsväsendets totalkostnader för produktionen av prestationen. 
En förutsättning för att den avgift som avses i 1 mom. 2 punkten tas ut är att brandlarmanläggningen tidigare har orsakat ett felaktigt larm och att den lokala räddningsmyndigheten skriftligt har uppmanat ägaren eller innehavaren av objektet eller verksamhetsidkaren att reparera anläggningen eller vidta andra behövliga åtgärder för att förhindra felaktiga brandlarm. Avgifterna enligt 1 mom. 1 och 2 punkten får tas ut hos objektets ägare eller innehavare eller verksamhetsidkaren. 
Avgifter enligt 1 mom. är direkt utsökbara. Bestämmelser om indrivning av dem finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Om den avgift som fastställts för en åtgärd inte har betalats på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta tas ut på det försenade beloppet enligt högst den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Förfallodagen får vara tidigast två veckor efter tidpunkten för tillhandahållandet av den tjänst som ligger till grund för avgiften. I stället för dröjsmålsränta får myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på fem euro, om beloppet av dröjsmålsräntan är mindre än så. 
99 § 
Kostnader för släckning av skogs- och terrängbränder 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
99 a § 
Betalning av kostnaderna för bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor  
(Paragraftexten ändras inte) 
99 b § 
Ersättning för skador i samband med räddningsarbete 
(Paragraftexten ändras inte) 
100 § 
Statsunderstöd  
(Paragraftexten ändras inte) 
102 § 
Ersättningar och arvoden för räddningsuppgifter 
(Paragraftexten ändras inte) 
103 § 
Ersättning för olycksfall och yrkessjukdom i samband med räddningsverksamhet  
(Paragraftexten ändras inte) 
104 § 
Ändringssökande 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
105 § 
Vite och hot om tvångsutförande 
(Paragraftexten ändras inte) 
106 § 
Straff 
(Paragraftexten ändras inte) 
108 § 
Installation av räddningsväsendets anordningar 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
109 § 
Särskilda krav som gäller myndighetsnätets tillgänglighet 
Om ett i 250 § 1 mom. i lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation (917/2014) avsett myndighetsnäts tillgänglighet av orsaker som har att göra med konstruktionen hos en byggnad eller konstruktion är förhindrad eller otillräcklig i en byggnad eller konstruktion där risken för människors säkerhet är större än sedvanligt och räddningsverksamheten därför inte kan skötas på behörigt sätt, kan den lokala räddningsmyndigheten bestämma att byggnadens eller konstruktionens ägare ska skaffa nödvändiga anordningar som säkerställer myndighetsnätets tillgänglighet och se till att de är i funktionsdugligt skick. 
111 a § 
Efterbehandling av oljeskador 
Miljöministeriet svarar för den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklingen av efterbehandlingen av oljeskador. 
Kommunen ansvarar vid behov för efterbehandlingen inom sitt område. De kommunala myndigheterna och verken ska vid behov delta i efterbehandlingen. 
Efterbehandlingen leds av den myndighet som den berörda kommunen bestämt. Närings-, trafik- och miljöcentralen styr och samordnar efterbehandlingsarbetet, om bekämpningen omfattar flera kommuner. 
Vad som i 36 § 2 mom. och 36 a § föreskrivs om befogenheterna för räddningsledaren, gäller även den myndighet som leder efterbehandlingen. 
Vad som i 89 a och 89 b § föreskrivs om rätt för den myndighet som leder räddningsverksamheten vid oljeskador och fartygskemikalieolyckor att få uppgifter, gäller även den myndighet som leder efterbehandlingen. 
Vad som i 99 a § 1 mom. föreskrivs om myndigheters rätt att få ersättning för kostnaderna för bekämpning av oljeskador och fartygskemikalieolyckor tillämpas även på kommuners rätt att få ersättning för kostnaderna för efterbehandling. Bestämmelser om kommuners rätt att ur oljeskyddsfonden få ersättning för kostnaderna för efterbehandling finns i lagen om oljeskyddsfonden. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Planerna för räddningsväsendet enligt 47 § ska uppdateras och vid behov förnyas och planerna för befolkningsskyddet enligt 65 § ska uppgöras inom ett år från ikraftträdandet av lagen. 
Bestämmelsen om skyldighet att inrätta skyddsrum i samband med nybygge i 71 § 1 mom. tillämpas också på ett sådant byggnadsprojekt för vilket bygglov har sökts redan före ikraftträdandet av denna lag men efter det att den blivit stadfäst, om tillämpningen av denna lag för byggnadens ägare leder till lindrigare krav på inrättande av skyddsrum. 
Sådana personer i bisyssla eller sådana till avtalspersonal hörande personer vid räddningsväsendet som vid ikraftträdandet av denna lag har behörighet som person i bisyssla vid räddningsväsendet eller behörighet för uppgifter för avtalspersonal är fortfarande behöriga att vara verksamma i motsvarande uppgifter. 
2. 
Lag 
om ändring av 1 och 2 § i lagen om Räddningsinstitutet 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om Räddningsinstitutet (607/2006) 1 § och 
fogas till 2 §, sådan den lyder i lag 472/2008, ett nytt 3 mom. som följer: 
1 § 
Lagens tillämpningsområde 
(Paragraftexten ändras inte) 
2 § 
Räddningsinstitutets uppgift 
Räddningsinstitutet ska också ansvara för beredningen, uppdateringen och utvecklingen av läroplanen, utbildningen av utbildare, förandet av registret över utbildare samt produktionen av undervisningsmaterial för i räddningsverksamhet deltagande personal i bisyssla och personal hos en i 2 a § 1 mom. 6 punkten i räddningslagen avsedd avtalsbrandkår och andra sammanslutningar som ingått avtal. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
3. 
Lag 
om ändring av lagen om brandskyddsfonden 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om brandskyddsfonden (306/2003) 5, 10 och 12 §, 13 § 3 mom. samt den finska språkdräkten i 18 § 2 mom., av dem 5 § sådan den lyder i lag 1422/2009 och 14 § 2 mom. sådant det lyder i lag 1057/2006, som följer: 
5 § 
Redovisning av brandskyddsavgifter 
(Paragraftexten ändras inte) 
10 § 
Brandskyddsfondens förvaltning 
(Paragraftexten ändras inte) 
12 § 
Bokföring, betalningsrörelse och bokslut 
(Paragraftexten ändras inte) 
13 § 
Revision 
(Paragraftexten ändras inte) 
14 § 
Understöd och annan finansiering 
(Paragrafen stryks ur förslaget) 
18 § 
Närmare bestämmelser 
(Paragraftexten ändras inte) 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
4. 
Lag 
om ändring av 13 och 17 § i lagen om anordningar inom räddningsväsendet 
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
Denna lag träder i kraft den 20 . 
5. 
Lag 
om ändring av 49 § i vägtrafiklagen 
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
Denna lag träder i kraft den 20 
6. 
Lag 
om ändring av 20 § i fordonslagen 
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
Denna lag träder i kraft den 20 . 
7. 
Lag 
om ändring av 12 § i lagen om passagerarfartygs personlistor 
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen)  
Denna lag träder i kraft den 20 
8. 
Lag 
om ändring av 4 § i sjöräddningslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i sjöräddningslagen (1145/2001) 4 § 1 och 2 mom., sådana de lyder, 1 mom. i lag 752/2014 och 2 mom. i lagarna 1660/2009, 752/2014 och 582/2018, som följer: 
4 §  
Övriga myndigheter och aktörer som deltar i sjöräddning 
Nödcentralsverket, Meteorologiska institutet, den lokala räddningsmyndigheten som avses i räddningslagen (379/2011), Transport- och kommunikationsverket, Trafikledsverket, polisen, Försvarsmakten, social- och hälsovårdsmyndigheterna, Tullen och miljömyndigheterna (övriga sjöräddningsmyndigheter) är utöver Gränsbevakningsväsendet skyldiga att utan ersättning delta i uppgifter inom sjöräddningstjänsten, om det är motiverat med tanke på de uppgifter som ingår i deras verksamhetsområden eller om det är nödvändigt med beaktande av hur allvarlig den farliga situationen är eller dess särskilda karaktär, och utförandet av uppgiften inte avsevärt äventyrar myndighetens utförande av någon annan viktig lagstadgad uppgift.  
De övriga sjöräddningsmyndigheternas uppgifter inom sjöräddningstjänsten är följande: 
1) Nödcentralsverket deltar, enligt vad som avtalas separat, i alarmeringen av efterspanings- och räddningsenheter och av personal som deltar i uppgifter inom sjöräddningstjänsten, 
2) Transport- och kommunikationsverket ansvarar för fartygssäkerheten och utvecklandet av den och ställer sakkunskapen inom sitt verksamhetsområde till Gränsbevakningsväsendets förfogande, 
3) Meteorologiska institutet ställer sakkunskapen inom sitt verksamhetsområde till Gränsbevakningsväsendets förfogande och tillhandahåller för Gränsbevakningsväsendet de väder- och havstjänster som sjöräddningstjänsten behöver, 
4)  Trafikledsverket ansvarar för trafikledsnätet och utvecklandet av det samt för ordnandet av den fartygstrafikservice som avses i lagen om fartygstrafikservice (623/2005), tillställer Gränsbevakningsväsendet en uppdaterad marin lägesbild över fartygstrafiken och verkställer med hjälp av leverantören av fartygstrafikservice Gränsbevakningsväsendets beslut om fartygstrafiken samt deltar i efterspanings- och räddningsverksamheten genom att ställa personal och materiel till förfogande, 
5) den lokala räddningsmyndigheten, polisen och Tullen deltar i efterspanings- och räddningsverksamheten genom att ställa personal och materiel till förfogande; det lokala räddningsväsendet deltar i den specialutbildade insatsstyrkan till sjöss om det lokala räddningsväsendet och Gränsbevakningsväsendet särskilt har avtalat om detta, 
6) Försvarsmakten övervakar, i samband med övervakningen av den territoriella integriteten, havsområdet för att upptäcka och lokalisera olyckor och farliga situationer samt deltar i efterspanings- och räddningsverksamheten genom att ställa sin särskilda sakkunskap, personal och materiel till förfogande, 
7) social- och hälsovårdsmyndigheterna svarar för organisering av akutvårdstjänsten och för tillhandahållandet av telemedicinsk rådgivning, 
8) miljömyndigheterna ställer sakkunskapen inom sitt verksamhetsområde till Gränsbevakningsväsendets förfogande. 
Denna lag träder i kraft den 20 
9. 
Lag 
om ändring av miljöskyddslagen för sjöfarten 
I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i miljöskyddslagen för sjöfarten (1672/2009) 12 kap. 3 § och 
ändras 12 kap. 6 § 1 mom. och 14 § 2 mom. som följer: 
12 kap. 
Tillsyn och förvaltningstvång 
6 § 
Gränsbevakningsväsendets tillsynsuppgifter 
(Paragraftexten ändras inte) 
14 § 
Ställande av säkerhet 
(Paragraftexten ändras inte) 
Denna lag träder i kraft den 20 
10. 
Lag 
om temporär ändring av räddningslagen 
(Lagförslaget stryks ur regeringspropositionen) 
Denna lag träder i kraft den 20 
11. 
Lag 
om upphävande av lagen om bekämpning av oljeskador 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 § 
Genom denna lag upphävs lagen om bekämpning av oljeskador (1673/2009). 
2 § 
Denna lag träder i kraft den 20. 
(Paragraftexten ändras inte) 
Helsingfors den 20 september 2018 
Statsminister
Juha
Sipilä
Inrikesminister
Kai
Mykkänen
Senast publicerat 20.9.2018 14:31