2.1.1  Finansiering av förvaltningskostnader

Arbetslöshetskassornas förvaltningskostnader består av personalkostnader, avskrivningar, inspektionsavgifter, medlemsavgifter och andra förvaltningskostnader. Centrala personalkostnader i anslutning till utbetalningen av förmåner är löner och arvoden till dem som utför arbetsuppgifter i anslutning till handläggning och utbetalning av förmåner samt lönebikostnader som bestäms direkt på grundval av den lön som betalats för sådant arbete. Avskrivningar som direkt hänför sig till utbetalning av förmåner gäller avskrivningar på anskaffningsutgiften för materiella tillgångar som hänför sig till förmånsbehandling, såsom maskiner, och avskrivningar på anskaffningsutgifter för immateriella rättigheter, såsom nyttjanderätter till informationssystem, som skaffas för utbetalningen. Andra förvaltningskostnader i anslutning till utbetalningen av förmåner är de kostnader för informationssystem som faktureras för utbetalning och återkrav av förmånerna och till exempel de kostnader som orsakas av att beslut skickas. Utbetalningen av förmånerna kan också vara förenad med andra kontorskostnader och dessutom med lokalkostnader.  

Arbetslöshetskassornas förvaltningskostnader finansieras med statens och Sysselsättningsfondens andelar av förvaltningskostnaderna samt med respektive arbetslöshetskassas egna medel. Bestämmelser om statens och Sysselsättningsfondens finansieringsandelar som anvisas för förvaltningskostnader finns i 26 § i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984). Som statens andel av förvaltningskostnaderna och som Sysselsättningsfondens andel betalas ett belopp som motsvarar grunddagpenningen enligt 6 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) för varje påbörjat antal 100 medlemmar och 0,35 procent av de arbetslöshetsdagpenningar som kassan betalat under det senaste kalenderåret, de alterneringsersättningar som avses i lagen om alterneringsledighet (1305/2002) och de kostnadsersättningar enligt 9 kap. 1 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) för vilka statens andel eller Sysselsättningsfondens andel betalas. Som Sysselsättningsfondens andel betalas dessutom till löntagarkassorna 2 euro för varje beslut om inkomstrelaterad dagpenning. De andelar som hänför sig till förvaltningskostnaderna får likväl inte sammanlagt överskrida fyra femtedelar av kassans skäliga förvaltningskostnader.  

Den andel av förvaltningskostnaderna som inte täcks med statens och Sysselsättningsfondens nämnda andelar finansieras med arbetslöshetskassans egna medel. För detta finansieringsansvar tar arbetslöshetskassan med stöd av 19 § i lagen om arbetslöshetskassor ut en medlemsavgift som ska bestämmas så att intäkten av medlemsavgiften i löntagarkassan tillsammans med statsandelen och Sysselsättningsfondens andel och i företagarkassan tillsammans med statsandelen kan anses vara tillräckliga för att kassans förbindelser ska kunna fullgöras. Med förbindelser avses förutom förvaltningskostnader som orsakas av verkställigheten även arbetslöshetskassans finansieringsandel av utgifterna för inkomstrelaterad dagpenning enligt beskrivningen i avsnitt 2.1.2.  

I tabellen nedan presenteras förvaltningskostnaderna enligt arbetslöshetskassornas bokslut (i pengar för året i fråga) och finansieringen av dem 2017–—2019. Som jämförelseobjekt har använts förvaltningskostnaderna under finanskrisen 2008—2010. År 2009—2010 syns finanskrisens inverkan på arbetslöshetskassornas förvaltningskostnader. Förvaltningskostnaderna ökade med 20—30 procent från 2008. Med motsvarande ökningstakt stiger förvaltningskostnaderna för 2020 till cirka 110—115 miljoner euro.  

Arbetslöshetskassornas förvaltningskostnader och finansiering 2008—2010 och 2017—2019, miljoner euro (%)* 

* den arbetslöshetskassa som försäkrar företagare ingår 

2.1.2  Finansiering av utgifterna för inkomstrelaterad dagpenning

Löntagarnas inkomstrelaterade dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa finansieras genom en statsandel som motsvarar grunddagpenningens belopp, intäkterna av de arbetslöshetsförsäkringspremier som betalas till Sysselsättningsfonden och medlemsavgifter som betalas till arbetslöshetskassorna. Enligt 4 § 1 mom. i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner betalas som statsandel till en arbetslöshetskassa för varje inkomstrelaterad dagpenning ett belopp som motsvarar grunddagpenningen enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Arbetslöshetskassans finansieringsandel är 5,5 procent av förtjänstdelen av den inkomstrelaterade dagpenningen. Sysselsättningsfonden finansierar den del som återstår efter det att statens och arbetslöshetskassans andelar dragits av.  

Bestämmelser om finansieringen av inkomstrelaterad dagpenning till företagare finns i 25 § i lagen om arbetslöshetskassor. Företagarnas inkomstrelaterade dagpenning finansieras genom en statsandel som motsvarar grunddagpenningens belopp och genom medlemsavgifter och intäkter från medlemsavgifter till arbetslöshetskassor som försäkrar företagare.  

Som det konstateras i avsnittet om bakgrunden till propositionen deltar staten undantagsvis 2020 i finansieringen av den inkomstrelaterade dagpenning som betalas på grundval av permittering. Denna finansieringsandel minskar Sysselsättningsfondens andel av utgifterna för inkomstrelaterad dagpenning. Detta påverkar inte arbetslöshetskassornas finansieringsandel.  

I tabellen nedan presenteras betalda förmånskostnader enligt arbetslöshetskassornas bokslut (i pengar för året i fråga) och finansieringen av dem 2017—2019. Som jämförelseobjekt har använts förmånskostnader under finanskrisen 2008—2010. År 2009—2010 syns finanskrisens inverkan på de förmånskostnader som arbetslöshetskassorna betalat. Förmånskostnaderna ökade med 45—60 procent jämfört med nivån 2008. Med motsvarande ökningstakt stiger förmånskostnaderna för 2020 till ca 2 500—2 750 miljoner euro. Enligt de riskscenarier som bedömdes i maj 2020 kan förmånskostnaderna stiga till och med till 4 000 miljoner euro 2020. Enligt den utgiftsprognos som Sysselsättningsfonden lämnade till social- och hälsovårdsministeriet den 27 augusti 2020 stiger enligt grundprognosen förmånskostnaderna för 2020 till ca 2 800 miljoner euro och sjunker något 2021. Också enligt social- och hälsovårdsministeriets uppskattning uppgår förmånsutgifterna för 2020 till cirka 2 500—3 000 miljoner euro beroende på hur utgifterna för arbetslöshetsförmåner utvecklas under hösten. 

Arbetslöshetskassornas förmånskostnader och finansiering 2008—2010 och 2017—2019, miljoner euro (%) ** 

* statens temporära finansieringsandel av dagpenningarna under permitteringstiden 2010  

* * inbegriper alterneringsersättning 

* * * förmånskostnaderna enligt riskscenariot i maj 2020 var till och med 4 000 miljoner euro, varav arbetslöshetskassornas andel var 216 miljoner euro. I synnerhet antalet nya permitteringar har minskat sedan maj. 

2.1.3  Inverkan av arbetslösheten, permitteringarna och ändringarna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på de förmånsutgifter och förvaltningsutgifter som omfattas av arbetslöshetskassornas finansieringsansvar

Den betydande ökningen av arbetslöshet och permitteringar i samband med covid-19-epidemin har lett till ett ökat antal ansökningar om inkomstrelaterad dagpenning, som har ökat arbetslöshetskassornas arbetsmängd, förvaltningskostnader och förmånsutgifter.  

I figuren nedan beskrivs i enlighet med arbets- och näringsministeriets statistiska uppföljning utvecklingen av antalet permitteringar och arbetslöshetsperioder vid arbets- och näringsbyråerna från och med den 16 mars 2020. Av figuren ser man den snabba tillväxt som följde av vårens begränsningar i synnerhet i fråga om permitteringar. Det bör noteras att efter vårens snabba utveckling har ökningen av antalet nya arbetslösa och permitterade sjunkit under sommaren till nivån för 2019. Det är svårt att förutse framtida utveckling i detta skede, eftersom den påverkas av utvecklingen av pandemins utbredning under hösten både ute i världen och i Finland, eventuella begränsningsåtgärder till följd av pandemiläget och konsekvenserna av medborgarnas konsumtionsbeteende. Förmånsutgifterna för slutet av året och kommande året beror på både hur de redan inledda permitteringarna och arbetslöshetsperioderna upphör och på antalet nya permitteringar och arbetslöshetsperioder. Enligt Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf. upphörde ökningen av den inkomstrelaterade dagpenningen i augusti 2020. Förmånsutgifterna var dock fortfarande 109 miljoner euro högre i augusti än i augusti 2019. Arbetslöshetskassornas Samorganisation rf., ajankohtaista, 17.9.2020. 

Även utgifter för inkomstrelaterad dagpenning för företagare har uppskattats ha ökat trots att möjligheterna att få arbetsmarknadsstöd temporärt har lindrats genom lag om temporär ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa (192/2020). Lagens giltighetstid har senare förlängts genom lag 492/2020 ändå till den 31 december 2020. 

Utöver det ökade antalet sökande och ansökningar har de temporära ändringar som gjorts i lagen om utkomstskydd för arbetslösa för att underlätta tillgången till inkomstrelaterad dagpenning ökat arbetslöshetskassornas arbetsmängd, förvaltningskostnader och förmånsutgifter. Eftersom de temporära undantagen gäller till utgången av året, fortsätter deras ökande effekt på arbetsmängden också på hösten, även om antalet arbetslösa och permitterade inte längre ökar. Utöver de förvaltningskostnader och förmånsutgifter som uppkommer på grund av behandlingen av ansökningar medför lagändringarna administrativa kostnader på grund av ändringar i informationssystemen, kommunikation, ökat behov av rådgivning och utbildning av personalen.  

Den temporära förkortningen av det arbetsvillkor som utgör en förutsättning för inkomstrelaterad dagpenning för löntagare från 26 kalenderveckor till 13 kalenderveckor har medfört att den inkomstrelaterade dagpenningen omfattar personer som utan ändringen skulle ha ansökt om grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd hos Folkpensionsanstalten. Före de temporära ändringarna skulle en arbetslös person som under sitt medlemskap i arbetslöshetskassan har haft minst 13 men högst 25 kalenderveckor arbete som ska beaktas i arbetsvillkoret ha ansökt om förmånen hos Folkpensionsanstalten. Ändringen har ökat antalet ansökningar, kassans finansieringsansvar för förmånsutgifterna och de administrativa kostnaderna.  

Om perioden för dem nu permitterats eller blivit arbetslösa förlängs, ökar den ändring på basis av vilken maximitiden för arbetslöshetsdagpenning inte löper under tiden 1.7—31.12.2020 förmånsutgifterna från och med 2021. Även det undantag som gällde fram till den 30 juni 2020, enligt vilket den inkomstrelaterade dagpenning som betalats på grund av permittering inte räknas in i maximitiden, kommer att öka förmånsutgifterna. År 2020 inverkar ändringen på förmånsutgifterna till den del maximitiden för mottagare av inkomstrelaterad dagpenning annars skulle ha gått ut före den 31 december 2020. Dessa ändringar gäller både arbetslöshetskassor som försäkrar löntagare och arbetslöshetskassor som försäkrar företagare, och utöver förmånsutgifterna ökar ändringarna de administrativa kostnaderna.  

Den temporära ändring som gäller självrisktiden kan ha ökat antalet ansökningar som görs under korta permitteringar och förvaltningskostnaderna, även om finansieringsansvaret för kassan inte på motsvarande sätt har ökat när staten finansierar förmånsutgifterna. Dessutom har den temporära ändring som hänför sig till främjandet av förfarandet med förskottsbetalning medfört kostnader bland annat på grund av ändringar i informationssystemen. Ändringar som inverkar på arbetslöshetskassans finansieringsansvar har gjorts också i bestämmelserna om jämkning av arbetslöshetsförmåner, när det skyddade beloppet har höjts. 

Dessutom har permitteringsförfarandet påskyndats, varför permitteringarna börjar enligt en betydligt snabbare tidtabell än vanligt.  

Som uppskattade sammanlagda konsekvenser av alla ändringar har det i tidigare regeringspropositioner uppskattats att arbetslöshetskassornas ansvar för förmånsutgifter ökar med uppskattningsvis 14—21 miljoner euro. Merparten av konsekvenserna föranleds av att permitteringsförfarandet påskyndas. Den ökning av arbetslöshetsperioderna och permitteringarna som började efter 16.3.2020 är enligt uppskattning fortfarande en viktigare orsak till det ökade förmånsutgiftsansvaret än dessa tillfälliga ändringarna. 

2.1.4  Arbetslöshetskassans medlemsavgift, utjämningsfonden, resultat och täckande av brist

För att täcka de förmånsutgifter och förvaltningskostnader som arbetslöshetskassorna svarar för tar arbetslöshetskassorna hos sina medlemmar ut den medlemsavgift som avses i 19 § i lagen om arbetslöshetskassor. Medlemsavgifterna ska bestämmas så att de i löntagarkassor jämte statsandelen och Sysselsättningsfondens andel och i företagarkassor jämte statsandelen kan anses vara tillräckliga för att kassan ska kunna fullgöra sina förbindelser, det vill säga i huvudsak för att täcka förmånsutgifterna och kostnaderna för verksamheten. Förfarandet baserar sig på en uppskattning av arbetslöshetskassans utgifter och inkomster som ingår i kassans budget. 

Finansinspektionen fastställer medlemsavgifterna utifrån arbetslöshetskassans framställning, men är inte bunden till framställningen. Enligt Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar ska förslaget till medlemsavgift och den budget som förslaget grundar sig på lämnas till Finansinspektionen senast den 15 oktober. Beloppet av de utgifter som arbetslöshetskassan själv ansvarar för och som inverkar på medlemsavgiftens storlek kan variera kraftigt i konjunkturen. Om det vid beredningen av budgeten för det följande året bedöms att arbetslöshetskassans resultat kommer att uppvisa ett kraftigt underskott, i synnerhet i förhållande till minimikravet på utjämningsfondens fonderingsgrad, kan ett betydande höjningstryck riktas mot arbetslöshetskassans medlemsavgift.  

För att underlätta höjningstrycket har det utvecklats en praxis enligt vilken Finansinspektionen kan fastställa medlemsavgiften så att arbetslöshetskassan under det påföljande räkenskapsåret enligt sin egen budget inte uppnår eller bibehåller det minimibelopp som förutsätts för utjämningsfonden. Förfarandet är avvikande och grundar sig inte på lag. Förfarandet förutsätter att arbetslöshetskassan lägger fram en plan för återställande av kassans sunda finansiella ställning för Finansinspektionen, där kassan visar att miniminivån för fonderingsgraden uppnås inom tre år. Syftet med förfarandet är att förhindra att medlemsavgiften plötsligt höjs mycket på ett sätt som är oändamålsenligt med tanke på systemet med arbetslöshetskassor. 

En arbetslöshetskassa ska ha en utjämningsfond som jämnar ut normala variationer i medlemsavgifterna till följd av de ekonomiska konjunkturerna och tryggar kassans finansiering och betalningsberedskap. Bestämmelser om utjämningsfonden finns i 20 § i lagen om arbetslöshetskassor. I Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar har det beslutats om utjämningsfondens minimibelopp och maximibelopp. I fråga om en löntagarkassa är minimibeloppet ett belopp som motsvarar de förmånsutgifter och förvaltningskostnader för ett år som kassan själv ansvarar för och i fråga om en företagarkassa ett belopp som motsvarar de förmånsutgifter och förvaltningskostnader för 2,5 år som kassan själv ansvarar för. Maximibeloppet i fråga om en löntagarkassa är ett belopp som motsvarar de förmånsutgifter och förvaltningskostnader för fyra år som kassan själv ansvarar för och i fråga om en kassa som försäkrar företagare ett belopp som motsvarar de förmånsutgifter och förvaltningskostnader för sju år som kassan själv ansvarar för. Vid beredningen av förslaget till medlemsavgift och fastställandet av medlemsavgiften känner man endast till det värde för utjämningsfonden som bestäms på grundval av det föregående räkenskapsårets resultat. Värdet för innevarande år och det följande året är uppskattningar. Efter räkenskapsårets slut baserar sig utjämningsfondens belopp på bokslutsuppgifter. De placeringar som hör till utjämningsfonden värderas till värdet den sista dagen i det avslutade verksamhetsåret, det vill säga den 31 december. Värderingen återspeglas omedelbart i det eurobelopp som anges i utjämningsfondens bokslut. Den inverkar dock också på hur många års egen andel av arbetslöshetskassans medfinansiering utjämningsfonden motsvarar för det verksamhetsår som börjar vid respektive tidpunkt.  

Det årliga överskottet av arbetslöshetskassans resultat överförs till utjämningsfonden och arbetslöshetskassans brist, det vill säga underskottet i resultatet, täcks antingen helt eller delvis med medel ur utjämningsfonden. Bestämmelserna om täckande av bristen skiljer sig mellan en löntagarkassa och en företagarkassa. En brist i en företagarkassa som inte kan täckas ur kassans egen utjämningsfond, överförs till nästa års bokslut för att täckas med kassans medel. För att täcka en brist i en arbetslöshetskassa som försäkrar löntagare används högst 50 procent av arbetslöshetskassans egen utjämningsfond. Visar löntagarkassans bokslut efter detta alltjämt brist, får bristen täckas med stödkassans medel.  

Bestämmelser om stödkassan, till vilken alla löntagarkassor hör, finns i 21 § i lagen om arbetslöshetskassor. Enligt de gällande bestämmelserna fastställer Finansinspektionen i november varje år, det vill säga efter det att arbetslöshetskassornas medlemsavgifter har fastställts, beloppet av den medlemsavgift som arbetslöshetskassorna betalar till stödkassan. Medlemsavgiften ska fastställas så att stödkassans medel vid behov förslår till den utjämning som avses i 22 § 2 mom. i lagen om arbetslöshetskassor. Maximibeloppet av medlemsavgiften till stödkassan är en tiondedel av kassamedlemmarnas genomsnittliga medlemsavgift och den ska alltid fastställas till sitt maximala belopp då statens tilläggsandel enligt 22 § i lagen om arbetslöshetskassor måste tillgripas för att avhjälpa en arbetslöshetskassas eller arbetslöshetskassornas brist eller då uppenbar risk för detta föreligger. Medlemsavgiften till stödkassan tas ut hos arbetslöshetskassorna först i november det år till vilket avgiften hänför sig och medlemsavgiften är kassans utgift, så den ska i mån av möjlighet beaktas som arbetslöshetskassans förvaltningskostnad när kassan bereder budgeten och förslaget till medlemsavgift.  

När en arbetslöshetskassas brist täcks kan stödkassans medel under ett kalenderår användas till högst hälften av deras belopp i proportion till bristen i varje enskild kassa. Också stödkassans medel värderas i dess bokslut till värdet räkenskapsårets sista dag. Eftersom arbetslöshetskassorna betalar medlemsavgiften till stödkassan först i efterskott, beaktas medlemsavgiften inte som utdelningsbara medel när det fastställs i vilken utsträckning stödkassans medel kan användas till finansiering av arbetslöshetskassornas brister. I sista hand täcks bristen av staten, eftersom om löntagarkassans brist inte kan avhjälpas med hjälp av kassans egna utjämningsfond och medel från stödkassan, ska bristen täckas med en tilläggsandel som beviljas kassan av statens medel. 

Stödkassans ekonomiska situation är stark och dess medlemsavgift har i flera års tid kunnat fastställas till noll euro per år, i praktiken har medlemsavgiften tagits ut senast på 1990-talet. Detta beror på att stödkassan senast har varit tvungen att betala en komplettering av underskottet till en arbetslöshetskassa 1998. 

2.2.1  Förmånsutgifternas och förvaltningskostnadernas inverkan på arbetslöshetskassans ekonomi

Arbetslöshetskassornas budgetar och förslag till medlemsavgift för 2020 har beretts och medlemsavgifterna har fastställts av Finansinspektionen hösten 2019 i en situation där arbetslöshetskassornas ekonomiska situation var god. En del arbetslöshetskassor kunde utifrån prognosen för medlemmarnas arbetslöshet och sin budget föreslå en sänkning av medlemsavgiften, och Finansinspektionen kunde fastställa de medlemsavgifter som föreslogs bli sänkta. Liksom i fråga om Sysselsättningsfonden och arbetslöshetsförsäkringspremierna hade man vid tidpunkten inte möjlighet att förbereda sig på en radikal förändring av antalet ansökningar och därmed sammanhängande förmånsutgifter och förvaltningskostnader som beror på exceptionella omständigheter och ändringar i lagstiftningen till följd av covid-19-epidemin. Arbetslöshetskassorna har inte möjlighet att snabbt samla in behövlig tilläggsfinansiering av sina medlemmar, eftersom medlemsavgiften inte kan ändras mitt under året. I de arbetslöshetskassor där medlemsavgiften bestäms procentuellt på basis av en medlems lön kan intäkterna från medlemsavgiften minska mitt under året om permitteringar och arbetslöshet ökar.  

Tidigare under 2000-talet har utjämningsfonden i konjunkturväxlingar tryggat arbetslöshetskassornas verksamhet när förmånsutgifterna och förvaltningskostnaderna ökar eller när intäkterna av medlemsavgifterna sjunker. Den har också fungerat som en buffert och dämpat plötsliga och drastiska förändringar i medlemsavgifterna. Vid beredningen av denna proposition är bedömningen att på grund av diskrepansen mellan den plötsliga förändringen i förmånsutgifterna och omkostnaderna och intäkterna från den medlemsavgift som fastställdes 2019 kommer uppskattningarna av storleken på arbetslöshetskassornas utjämningsfond vid utgången av 2020 för många kassors del visa sig vara för hög. Arbetslöshetskassorna kan bli tvungna att använda utjämningsfondens medel på ett mycket exceptionellt sätt både på grund av ökad arbetslöshet och ökade permitteringar och på grund av de lagändringar som gjorts för att trygga ekonomin för de personer som överförs till utkomstskyddet för arbetslösa.  

Förhållandet mellan medlemsavgifterna och utjämningsfondens fonderingsgrad kan medföra ett tryck på att höja arbetslöshetskassornas medlemsavgifter för 2021 och 2022. Om undantagssituationen och den arbetslöshet som följer på den eventuellt förlängs finns det dessutom risk för att arbetslöshetskassornas ekonomi lider betydligt också på längre sikt. Trycket på att höja medlemsavgifterna kan vara så stort att det inverkar på medlemskapet i arbetslöshetskassorna. Den exceptionella situationen återspeglas dock i att man i våras förutsåg att coronakrisen skulle leda till ett historiskt djupt avbrott i den ekonomiska aktiviteten, vars varaktighet och effekter på ekonomin på lång sikt var omöjliga att förutse. Även om situationen verkar ha jämnats ut är det fortfarande mycket svårt att förutse framtiden. Det är alltså också möjligt att förmånsutgifterna och förvaltningskostnaderna i slutet av 2020 i stor utsträckning motsvarar motsvarande kostnader 2019, varvid konsekvenserna för arbetslöshetskassans utjämningsfond är mindre eller inga alls uppstår.  

För att lindra konsekvenserna av de gällande bestämmelserna om fördelningen av finansieringsansvaret, trygga arbetslöshetskassornas verksamhet och med tanke på systemet med arbetslöshetskassor lindra oändamålsenliga drastiska möjliga höjningar av medlemsavgifterna har arbetslöshetskassorna anvisats temporär tilläggsfinansiering för finansiering av de ökande förvaltningskostnaderna och temporär sänkning av den finansieringsandel som arbetslöshetskassor själv ansvarar för. Det finns inga gällande bestämmelser om grunderna för fördelningen av dessa extra finansieringselement som avses vara temporära. För att medlen ska kunna delas ut till arbetslöshetskassorna, ska bestämmelser om grunderna och förfarandet utfärdas genom lag.  

2.2.2  Finansiering av underskott i arbetslöshetskassans resultat 2020 och fastställande av medlemsavgiften 2021 och deras inverkan på arbetslöshetskassans ekonomi

Vid beredningen av propositionen har det uppskattats att åtminstone en del arbetslöshetskassor under 2020 måste använda utjämningsfondens medel för att finansiera den oförutsedda och exceptionellt drastiska ökningen av förmånsutgifterna och förvaltningskostnaderna och vid räkenskapsårets slut för att i förhållande till budgeten täcka ett oförutsebart stort underskott i resultatet. Centralt för arbetslöshetskassans ekonomi är förutom förhållandet mellan intäkterna från försäkringspremier och förmånsutgifter också utvecklingen av värdet på utjämningsfondens förmögenhet och hur likvida kassans tillgångar i utjämningsfonden är. Värdeutvecklingen inverkar på hur ändamålsenligt det är för arbetslöshetskassan att brådskande, mitt under året, dra sig ur placeringar, eventuellt vid en tidpunkt som är problematisk med tanke på kursutvecklingen. Som en alternativ åtgärd under räkenskapsåret kan en del arbetslöshetskassor besluta att finansiera ökande förmånsutgifter genom upplåning. Detta förfarande flyttar fram den ekonomiska bördan av kostnaderna som arbetslöshetskassan ansvarar för. Dessa omständigheter påverkar beloppet av arbetslöshetskassans utjämningsfond vid utgången av 2020.  

På grund av dessa faktorer som inverkar på arbetslöshetskassans ekonomiska situation ska arbetslöshetskassan i september–oktober 2020 i samband med beredningen av budgeten för 2021 bedöma storleken på den medlemsavgift som ska fastställas för 2021 på grundval av följande faktorer: 

1) en uppskattning av förmånsutgifterna och förvaltningsutgifterna för slutet av 2020 och deras inverkan på arbetslöshetskassans bokslut (över- eller underskott) och utjämningsfondens belopp,  

2) en uppskattning av investeringarnas värde och konsekvenserna av eventuell upplåning, 

3) en uppskattning av stödkassans medlemsavgift, och 

4) en uppskattning av utvecklingen av arbetslösheten under det kommande året och av förmånsutgifterna i anslutning till den och av utvecklingen av förvaltningskostnaderna och den självfinansieringsandel som dessa kräver som ska samlas in genom intäkter från medlemsavgifter och deras inverkan på utjämningsfondens finansieringsgrad. 

Vid bedömningen ska strävan vara att beakta att arbetslöshetskassan uppnår en tillräckligt stor fonderingsgrad för utjämningsfonden efter att ett eventuellt underskott för 2020 har täckts. De gällande bestämmelserna kan leda till mycket drastiska förändringar i nivån på medlemsavgifterna.  

Finansinspektionen har i det praktiska arbetet beslutat när medlemsavgiften i en situation med ett plötsligt och betydande höjningstryck undantagsvis kan fastställas så att det av Finansinspektionen fastställda minimibeloppet för fonden inte nås under ett räkenskapsår. Det finns inte heller några bestämmelser på lagnivå eller förordningsnivå om en plan för återställande av en sund finansiell ställning i anslutning till detta. Detta kan inte anses ändamålsenligt, och bestämmelserna bör därför tas in i lagen om arbetslöshetskassor. Samtidigt behöver bestämmelsen om minimibelopp och maximibelopp för arbetslöshetskassornas utjämningsfonder kompletteras med de villkor som gäller årsutgiften för finansieringsgraden som ingår i Finansinspektionens anvisningar och föreskrifter.  

2.2.3  Stödkassans roll och statens finansieringsansvar i sista hand för att täcka underskott i de arbetslöshetskassor som försäkrar löntagare

I november i år ska stödkassans medlemsavgift för 2021 fastställas till ett maximibelopp, om uppgifterna för årets tredje kvartal visar att det finns en uppenbar risk för att statens tilläggsandel måste användas. Vid beredningen av propositionen är förmånsutgifterna för slutet av året och det påföljande resultatet för arbetslöshetskassorna förknippade med betydande osäkerhetsfaktorer, även om det kan observeras att antalet nya påbörjade förmånsperioder har minskat under sommaren och gamla perioder har upphört i sysselsättning. En situation där arbetslöshetskassorna till sin framställning om medlemsavgift blir tvungna att bedöma en eventuell medlemsavgift till stödkassan och där samma medlemsavgift 2021 eventuellt belastar ekonomin för en arbetslöshetskassa som också annars visar underskott och på så sätt orsakar tryck på att höja medlemsavgiften till arbetslöshetskassan är inte tillfredsställande i det rådande läget.  

Fastställandet av stödkassans medlemsavgift är också förenat med en begränsning av fördelningen av stödkassans medel. På grund av begränsningen kan högst hälften av stödkassans medel användas för att täcka arbetslöshetskassornas underskott. Värderingen av medlen sker på grundval av värderingarna den 31 december 2020. Samtidigt finns det skäl att bedöma en situation där bestämmelsen om fördelning av stödkassans medel kan leda till att en arbetslöshetskassas eller arbetslöshetskassornas underskott för 2020 täcks i efterhand med statens tilläggsfinansieringsandel också efter det att staten på förhand har tagit på sig att finansiera en del av de förmånsutgifter och förvaltningskostnader som arbetslöshetskassorna själv ansvarar för. Risken för att statens tilläggsfinansieringsandel ska användas har vid beredningen av propositionen bedömts vara liten, men bedömningen innehåller osäkerhetsfaktorer. Eftersom staten dock på förhand finansierar arbetslöshetskassorna i en exceptionell situation, finns det skäl att kritiskt granska den bestämmelse om finansieringsansvar i sista hand som föreskrivs i denna lag.  

4.2.1  Konsekvenser för arbetslöshetskassornas ekonomi och verksamhet

Flera arbetslöshetskassors ekonomi belastas 2020 av det ökade antalet permitterade och arbetslösa medlemmar i arbetslöshetskassan och av det ökade antalet ansökningar om inkomstrelaterad dagpenning som följer av detta, av de förmånsutgifter som kassan själv ansvarar för och av förvaltningskostnaderna. Genom propositionen verkställs fördelningsgrunderna för den tilläggsfinansiering som redan beviljats arbetslöshetskassorna. Eftersom det föreslås att temporär tilläggsfinansiering ska delas ut redan under 2020, tryggas genom propositionen arbetslöshetskassornas ekonomiska verksamhetsmöjligheter och lindras verkningarna av de ökade kostnaderna på kassans resultat för 2020. Detta kan lindra trycket på att höja medlemsavgifterna för 2021 och 2022 så att det eventuella höjningstrycket inte blir lika stort som det skulle kunna bli utan den tilläggsfinansiering som delas ut 2020. Detta förutsätter dock att tilläggsfinansieringen kan delas ut till arbetslöshetskassorna redan under 2020 och att arbetslöshetskassorna vid beredningen av budgeten kan utnyttja en motiverad uppskattning av sin egen andel, varvid den kan beaktas vid fastställandet av arbetslöshetskassornas medlemsavgifter för 2021. 

Stödkassans förslag till medlemsavgift har mindre ekonomisk betydelse för arbetslöshetskassorna än den ovan nämnda tilläggsfinansieringen och tidpunkten för fördelningen av den. Propositionens viktigaste konsekvens är att arbetslöshetskassorna i sina budgetar inte behöver sträva efter att göra en uppskattning av storleken på den medlemsavgift till stödkassan som påverkar deras egen medlemsavgift. På så sätt minskar propositionen också andra osäkerhetsfaktorer i en situation som är svår att förutse när det gäller sysselsättningen och ekonomin och där arbetslöshetskassorna gör upp sin budget och sitt förslag till medlemsavgift för 2021.  

4.2.2  Konsekvenser för den offentliga ekonomin

Propositionen ökar statens finansiering av utkomstskyddet för arbetslösa med 62,2 miljoner euro under moment 33.20.50. Av detta belopp har 60 miljoner euro beviljats på det sätt som tidigare beslutats i den andra och den fjärde tilläggsbudgeten för 2020. Dessutom föreslår regeringen i den sjunde tilläggsbudgeten för 2020 en separat statlig finansieringsandel 2,2 miljoner euro till företagarkassan för att trygga arbetslöshetskassans ekonomiska verksamhetsmöjligheter genom att minska arbetslöshetskassans självfinansieringsandel av utgifterna för inkomstrelaterad dagpenning. 

Den tilläggskostnad som föranleds av statens utgifter för utkomstskyddet för arbetslösa minskar i motsvarande mån utgifterna som arbetslöshetskassorna har ansvar för.  

4.2.3  Konsekvenser för övriga myndigheter

Med anledning av propositionen får Sysselsättningsfonden i uppgift att svara för utdelningen till arbetslöshetskassorna av den tilläggsfinansieringsandel som hänför sig till statens andel av förmånsutgifterna. Detta innebär en temporär förändring i hur Sysselsättningsfonden delar ut förskott till arbetslöshetskassorna under det innevarande verksamhetsåret. Sysselsättningsfonden ska också dela ut den temporära ersättningen för förvaltningskostnader till arbetslöshetskassorna på grundval av beräkningsformeln. De nya, temporära uppgifterna ökar Sysselsättningsfondens arbetsmängd. Konsekvenserna hänförs dock endast till finansieringsandel för 2020.  

Sysselsättningsfonden ska ha rätt att av Finansinspektionen få de uppgifter som behövs för utdelningen av ersättningen för förvaltningskostnader. Lämnandet av uppgifter ökar Finansinspektionens arbetsmängd. Konsekvensen bedöms dock vara ringa.  

De förslag genom vilka det på lagnivå föreslås bestämmelser om minimibelopp och maximibeloppet för arbetslöshetskassans utjämningsfond samt om en plan för återställande av en sund finansiell ställning påverkar inte Finansinspektionens arbetsmängd. Förslaget som gäller stödkassans medlemsavgift minskar Finansinspektionens arbetsbörda 2020. Denna konsekvens bedöms dock vara ringa.  

4.2.4  Övriga konsekvenser

Förslagen om tryggande av arbetslöshetskassornas ekonomi bedöms inverka på de medlemsavgifter som fastställs för arbetslöshetskassorna 2021 och 2022 genom att lindra det annars eventuellt plötsliga trycket på att drastiskt höja medlemsavgiften. På detta sätt kan propositionen också trygga ställningen för medlemmarna i arbetslöshetskassorna när den förebygger en eventuell medlemsflykt i anslutning till oändamålsenligt höga höjningar av medlemsavgiften. Med medlemsflykt avses i detta sammanhang en situation där solventa, arbetsföra medlemmar upphör att vara medlemmar i arbetslöshetskassor där höjningen av medlemsavgiften upplevs vara för stor. Detta trots att arbetslöshetskassans medlemsavgift är ett avdrag som ska beaktas vid beskattningen. Den som avslutar sitt medlemskap ansluter sig inte nödvändigtvis heller till en ny arbetslöshetskassa. Detta ökar risken för att antalet personer som får grunddagpenning ökar, om medlemmar som utträtt ur kassan blir arbetslösa eller permitteras. Denna utveckling är inte önskvärd med tanke på individens utkomstskydd, när man i helhetsbedömningen beaktar den försämrade ekonomiska tryggheten vid realiseringen av en eventuell risk, och även eventuellt ökande behov av annan social trygghet (bostadsbidrag, utkomststöd).  

Enligt propositionen, genom vilken man temporärt avviker från maximibeloppet av de medel som delas ut ur stödkassan och från statens finansieringsansvar i sista hand när arbetslöshetskassan visar underskott förebygger en situation där underskottet trots statens tilläggsfinansiering i förhand fortfarande ska finansieras. Även om det vid beredningen av propositionen bedöms osannolikt att en sådan situation uppstår, ökar ändringen förutsägbarheten ur statens synvinkel.  

5.1.1  Ersättning för förvaltningskostnader

I samband med beredningen av propositionen utreddes flera olika alternativ och kombinationer av dem för fördelningsgrunder för statens extra finansieringsandel för ersättning av de ekonomiska konsekvenserna av den oförutsedda ökningen av förvaltningskostnaderna. I samband med beredningen bedömdes också alternativ för tidpunkten för utbetalning av ersättningen för förvaltningskostnader och alternativ för verkställandet.  

Som grund för fördelningen av ersättningen för förvaltningskostnader inleddes beredningen med en bedömning av medlemsantalet och förmånsutgifterna och förändringen i dessa mellan verksamhetsåren. Bägge kriterierna är tydliga och uppgifterna fås från statistikuppgifter som Finansinspektionen redan nu samlar in och behandlar. I ett tidigt skede av beredningen konstaterades det dock att de inte beskriver den ökade arbetsmängden för arbetslöshetskassan som förändringen i förvaltningskostnaderna medför.  

Antalet medlemmar i en arbetslöshetskassa i sig eller en ändring av antalet medlemmar beskriver inte alls hur många medlemmar i arbetslöshetskassan som har blivit permitterade eller arbetslösa av orsaker som hänför sig till covid-19-epidemin. Därför beskriver medlemsantalet eller en ändring i det inte förändringen i den arbetsmängd som uppstår för arbetslöshetskassan. Som fördelningsgrund kan medlemsantalet styra ersättning till kassor vars arbetsmängd inte har ändrat på grund av covid-19-epidemin.  

Förändrade förmånsutgifter avspeglar för sin del i viss mån förändringen i permitteringar och påbörjad arbetslöshet och således också förändringen i arbetslöshetskassans arbetsmängd. Det snedvrider dock bilden av förändringen i arbetsmängden. Detta har två orsaker. För det första är förmånsutgifterna för en kassa som betalar ut förmåner till helt arbetslösa större än förmånsutgifterna för en kassa som betalar jämkad dagpenning, trots att kassorna har lika många nya förmånssökande och trots att den fulla inkomstrelaterade dagpenning som ligger till grund för den jämkade inkomstrelaterade dagpenningen är lika stor i båda arbetslöshetskassorna. För det andra inverkar arbetslöshetskassans bransch, i praktiken i vilka yrken de som kassan försäkrar arbetar, på medlemmarnas lönenivå och via lönenivån på den inkomstrelaterade dagpenningens storlek och förmånsutgifterna. En arbetslöshetskassa som är verksam inom två olika branscher kan ha samma antal förmånstagare, men på grund av skillnaderna i lönenivåerna kan den ena kassans förmånsutgifter vara betydligt större än den andra kassans.  

Vid beredningen bedömdes lämpligheten av statistiska uppgifter om olika typer av ansökningar som en beskrivning av förändringen i arbetsmängden. Alternativen var att använda enbart de så kallade första ansökningarna Första ansökan är en ansökan vars avgörande är förenat med att arbetsvillkoret uppfylls. Det är inte fråga om en typ av blankett, utan om situationen där förmånen söks. Det kan vara fråga om en ansökan i samband med vilken det på nytt prövas om arbetsvillkoret uppfylls. som fördelningsgrund, att använda både de första ansökningarna och de fortsatta ansökningarna om jämkad arbetslöshetsförmån som fördelningsgrund och att använda alla ansökningar som fördelningsgrund (inklusive fortsatta ansökningar från helt arbetslösa).  

Det finns täckande statistisk information att tillgå om ansökningstyperna. Till första ansökningar och fortsatta ansökningar om jämkad arbetslöshetsförmån hänför sig i regel det handläggningsarbete som utförs av en sakkunnig, och förändringen i antalet ansökningar återspeglar då arbetslöshetskassans förändrade arbetsmängd. Det kriterium som gäller antalet ansökningar är också tydligt, och det finns knappt något rum för tolkning. Det är dock möjligt och ibland nödvändigt att ändra ansökningstypen under behandlingen av ansökan. Behandlingen av fortsatta ansökningar som gäller helt arbetslösa är inte förknippade med någon betydande arbetsmängd.  

En ändring i antalet ansökningar innebär att arbetslöshetskassans arbetsmängd ändras. Enbart ändringen i arbetsmängden innebär dock inte att arbetslöshetskassans förvaltningskostnader skulle ha ökat. Begränsningarna som beskrivning av konsekvenserna för förvaltningskostnaderna har samband med huruvida det ökade antalet ansökningar faktiskt har behandlats. Om handläggningsarbetet inte framskrider på det sätt som det ändrade antalet ansökningar förutsätter, kan man fråga sig om det i arbetslöshetskassans verksamhet har skett sådana förändringar utifrån vilka det har uppstått en ökning av förvaltningskostnaderna i anslutning till covid-19-epidemin.  

Till skillnad från antalet inkomna ansökningar återspeglar olika överklagbara beslut som meddelats med anledning av ansökningar om arbetslöshetsdagpenning hur handläggningsarbetet framskrider. Som alternativ bedömdes följande helheter av beslutstyper och förändringar i dem: påbörjade beslut Med ett påbörjat beslut avses ett beslut där uppfyllandet av arbetsvillkoret har utretts och där maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning börjar räknas från början., alla beslut med undantag av beslut som grundar sig på ett negativt arbetskraftspolitiskt utlåtande och alla beslut.  

Uppgifter om påbörjade beslut fås inte direkt från befintliga statistiska uppgifter. Statistikuppgifterna begränsar sig till beslut där en självrisktid ska fastställas. Av detta följer att en ansökan som förutsätter utredning av om arbetsvillkoret uppfylls och i vilken det på grund av bestämmelserna i lagen om utkomstskydd för arbetslösa inte ska fastställas någon självrisktid även om maximitiden för förmånen börjar från början, inte ska beaktas som ett påbörjat beslut. I övrigt finns statistikuppgifter om besluten tillgängliga i den statistik som redan nu samlas in.  

Under beredningen utreddes om det finns betydande skillnader mellan arbetslöshetskassorna i fråga om den relativa andelen olika beslut som kräver liten arbetsmängd, såsom negativa arbetskraftspolitiska beslut, av alla beslut. Eftersom ingen betydande skillnad observerades, ansågs det under beredningen att det inte är ändamålsenligt att skilja mellan olika typer av beslut i fördelningskriterierna för ersättning för förvaltningskostnader. Med avvikelse från denna utgångspunkt ska de beslut som fattats 2018 och 2019 på basis av den så kallade aktiveringsmodellen, som upphävdes vid ingången av 2020, dock dras av för att deras antal inte ska snedvrida jämförbarheten för besluten i förhållande till 2020.  

Under beredningen bedömdes också möjligheten att göra förändringen i arbetslöshetskassans faktiska förvaltningskostnader till ett fördelningskriterium för ersättningen för förvaltningskostnader. Följande två alternativ var aktuella: att ta hänsyn till alla förvaltningskostnader, varvid kriteriet också påverkas av förändringar i förvaltningskostnader som inte har något direkt samband med förmånsbehandlingen, och som det andra alternativet förändringen i de utvalda förvaltningskostnader som har ett direkt samband med förmånsbehandlingen, såsom förändringen i lönekostnaderna för förmånshandläggare.  

Tidtabellen är en central utmaning i bägge alternativen. Om man vill att fördelningsgrunden för ersättningen ska vara utvecklingen av förvaltningskostnaderna under hela året, så färdigställs uppgifterna i fördelningsgrunden för ersättningen slutgiltigt först i samband med arbetslöshetskassans bokslut våren 2021. Den tidigare tidpunkten förutsätter antingen att ett icke slutfört bokslut utnyttjas eller, om man vill dela ut ersättningen redan 2020, att ett mellanbokslut upprättas. Förfarandet ansågs vara tungt att genomföra.  

Som det sista enskilda kriteriet bedömdes förändringen i behandlingstiden för ansökningarna. Uppgifter om behandlingstiden fås från statistikuppgifter som Finansinspektionen redan nu samlar in. Kriteriet är också tydligt och innehåller inte någon prövningsrätt. Det finns dock skillnader mellan arbetslöshetskassorna när det gäller inlämnandet av ansökningar, liksom också i fråga om huruvida förmånen söks enligt en ansökningsrytm på fyra kalenderveckor eller en månad. Även små skillnader som inte hänför sig till arbetslöshetskassans verksamhet utan till medlemmarnas arbetslöshetssituation inverkar på hur kriteriet i praktiken inverkar på fördelningen av ersättningen. Detta ansågs inte vara en motiverad linje.  

Utöver bedömningen av enskilda kriterier togs under beredningen ställning till om något enskilt kriterium är så tydligt att det för fördelningsgrunden för finansieringen av förändringen av de extra förvaltningskostnaderna kan vara det enda kriteriet. Till denna del konstaterades det vid beredningen att kombinationen av två kriterier ger den bästa informationen om hur arbetslöshetskassans arbetsmängd har förändrats och hur arbetslöshetskassan, genom olika administrativa lösningar och lösningar som medför administrativa kostnader, har lyckats hantera den föränderliga arbetsmängden.  

Under beredningen bedömdes också till vilken aktör verkställigheten av den extra ersättning som hänför till förvaltningskostnaderna ska ges. Utöver Sysselsättningsfonden bedömdes också social- och hälsovårdsministeriet och Statskontoret. Statskontoret deltar för närvarande inte i processen för finansiering av arbetslöshetsförmåner eller de förvaltningskostnader som följer av verkställigheten av förmånerna, och på denna grund uteslöts Statskontoret från bedömningen. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer de slutliga statliga finansieringsandelarna för arbetslöshetskassorna efter att bokslutet för respektive räkenskapsår har fastställts. Besluten verkställs av Sysselsättningsfonden. Mitt under verksamhetsåret fattar social- och hälsovårdsministeriet inte beslut om finansieringsandelarna. Sysselsättningsfonden har praxis och tekniska möjligheter att verkställa finansieringstransaktioner också mitt under verksamhetsåret. Därför ansågs det inte motiverat att social- och hälsovårdsministeriet deltar i verkställandet av tilläggsersättningen för förvaltningskostnader.  

Under beredningen bedömdes om arbetslöshetskassorna separat borde ansöka om tilläggsfinansiering för förvaltningskostnaderna. Sysselsättningsfonden bedömde att ansökningsförfarandet ökar arbetsmängden jämfört med vad som förutsatts i propositionen. Eftersom enligt arbetslöshetskassornas Samorganisation rf:s bedömning alla arbetslöshetskassor skulle ansöka om ersättning och eftersom det föreslås att fördelningskriterierna ska vara tillräckligt exakta utan prövningsrätt, har det i propositionen beslutats föreslå att ersättningen ska fördelas enligt de kriterier som fastställs, utan ansökan.  

Den sista bedömningen gällde tidpunkten då de medel som anvisats för ersättning av förvaltningskostnader ska fördelas till arbetslöshetskassorna. Utöver det valda alternativet bedömdes fördelningen av ersättningen på grundval av förändringarna under hela perioden 1.4—31.12.2020, varvid de medel som är avsedda för ersättning av förvaltningskostnader kunde fördelas till arbetslöshetskassorna 2021. Dessutom bedömdes ett alternativ där en del av ersättningen fördelas hösten 2020 på grundval av förändringen under tiden 1.4—30.9.2020 och resten av ersättningen 2021, antingen på grundval av förändringen under perioden 1.10—31.12.2020 eller alternativt, som komplettering till den första betalningsposten, på grundval av förändringen under perioden 1.4—31.12.2020. Under beredningen ansågs det att betydelsen av ersättningen för förvaltningskostnader för arbetslöshetskassornas ekonomi och för beredningen av medlemsavgiften för 2021 till sin karaktär är så betydande att en fördelning av ersättningen i efterhand 2021 inte är ett ändamålsenligt sätt att dela ut den. 

En bedömning gjordes även gällande behovet av ett maximibelopp per kassa. Eftersom i propositionen ett fast belopp utdelas, och eftersom ansöknings- och beslutsmängderna inte ensamt avspeglar tillväxten i arbetsmängden för en mindre arbetslöshetskassa, har man vid tillberedning av propositionen sett det skäligt att begränsa andelen av stödet till en enskild arbetslöshetskassa till maximalt 25 procent av den utdelbara summan.  

5.1.2  Temporär lindring av löntagarkassors finansieringsansvar för förmånsutgifter

I samband med beredningen av propositionen bedömdes möjligheten att anvisa statlig tilläggsfinansiering enbart för inkomstrelaterad dagpenning som betalas på grund av permittering. Det finns dock skillnader mellan arbetslöshetskassorna i fråga om huruvida minskningen av antalet arbetstimmar förutsätter permitteringsförfarande eller om minskningen kan genomföras direkt på basis av villkoren i arbetsavtalet (till exempel de som kallas till arbetet vid behov och vissa andra deltidsanställda), varför det inte ansågs motiverat att fokusera enbart på den inkomstrelaterade dagpenning som betalas på grund av permittering.  

I samband med beredningen bedömdes också om statens tilläggsfinansieringsandel också bör riktas till finansieringen av så kallade tilläggsdagar för inkomstrelaterad dagpenning. Eftersom maximitiden för inkomstrelaterad dagpenning inte löper på grundval av den temporära lagen, har utgiften för inkomstrelaterad dagpenning som uppkommer på grund av tilläggsdagar 2020 inte ökat på grund av covid-19-epidemin.  

Dessutom, även om medlen redan har beviljats i den fjärde tilläggsbudgeten för 2020, har man under beredningen bedömt ett alternativ där de förmånsutgifter som hör till löntagarkassans finansieringsansvar inte temporärt skulle ha överförts till statens finansiering. Enligt den bedömningen som gjordes i våras innebär alternativet en stor risk för att flera arbetslöshetskassor trots planerna för återställande av en sund finansiell ställning hade fått ett så betydande tryck på att höja medlemsavgiften som till och med kunde leda till att kassan förlorar medlemmar. Arbetslöshetskassornas utjämningsfonder kunde försvagas betydligt och detta, trots planerna för återställande av en sund finansiell ställning, kunde försvåra arbetslöshetskassans möjligheter att svara för kassans ansvar som uppkommer 2021 och 2022. Bedömningen har gjorts i en situation där det var omöjligt att på ett tillförlitligt sätt förutse hur arbetslösheten och antalet permitteringar kommer att utvecklas i slutet av 2020 och under 2021.