1.1
Lagstiftning och praxis
Bestämmelser om verksamheten vid och finansieringen av läroanstalter för fritt bildningsarbete finns i lagen om fritt bildningsarbete (632/1998) och i förordningen om fritt bildningsarbete (805/1998). Enligt lagen syftar det fria bildningsarbetet till att utifrån principen om livslångt lärande anordna utbildning som stöder sammanhållningen och jämlikheten i samhället samt ett aktivt medborgarskap. Målet för undervisningen inom det fria bildningsarbetet är att främja individers mångsidiga utveckling, välmående och välfärd och att främja demokrati, pluralism, hållbar utveckling, kulturell mångfald och internationalism. Det fria bildningsarbetet kännetecknas av studier efter eget val, samhörighet och delaktighet.
Utbildningen inom det fria bildningsarbetet karaktäriseras av att läroanstalternas och organisationernas bakgrundsorganisation i regel själva beslutar om utbildningens mål och innehåll inom ramen för sitt tillstånd. Utbildningen regleras inte med läroplaner eller examensgrunder. Ett viktigt särdrag är också att deltagandet är frivilligt. Utbildning enligt lagen om fritt bildningsarbete leder inte till examen.
I 2 § i lagen om fritt bildningsarbete föreskrivs om läroanstaltsformerna inom det fria bildningsarbetet. Läroanstalter inom fritt bildningsarbete är medborgarinstitut, folkhögskolor, studiecentraler, idrottsutbildningscenter och sommaruniversitet. Lagen om fritt bildningsarbete tillämpas även på läroanstalten Snellman-korkeakoulu som ordnar steinerpedagogisk lärarutbildning och övrig utbildning.
Enligt 4 § i lagen kan undervisnings- och kulturministeriet bevilja en kommun, samkommun, registrerad sammanslutning eller stiftelse tillstånd att driva sådana läroanstalter som avses i lagen. En förutsättning för att tillstånd ska beviljas är att ett bildningsbehov föreligger och att sökanden har yrkeskompetens och ekonomiska förutsättningar att driva läroanstalten och ordna utbildningen. Läroanstalter får inte inrättas i syfte att uppnå ekonomisk vinst. Ett tillstånd ska innehålla uppgifter om huvudmannen och läroanstalten. I tillståndet ska dessutom fastställas läroanstaltens utbildningsuppgift, undervisningsspråk och vid behov dess särskilda utbildningsuppgift och andra villkor som gäller ordnandet av utbildningen. Beslut om ändringar i tillståndet fattas av undervisnings- och kulturministeriet. I utbildningsuppgiften enligt tillståndet kan läroanstalterna inom fritt bildningsarbete också betona grunden för sina värderingar, sin ideella grund och sina pedagogiska mål eller särskilda utbildningsuppgifter.
Finansiering av det fria bildningsarbetet
I 4 kap. i lagen föreskrivs om statsandelen som beviljas för driftskostnaderna för läroanstalterna inom fritt bildningsarbete. Statsandelen för alla läroanstaltsformer inom fritt bildningsarbete bildas enligt 8 § så att grunden för statsandelen för driftkostnaderna utgörs av produkten av prestationer och det för en prestation bestämda priset per enhet enligt driftskostnaderna för respektive läroanstaltsform. Prestationen och statsandelsprocenten varierar beroende på läroanstaltsformen.
För folkhögskolor används studerandeveckor som prestationer. Vid en folkhögskola avser en studerandevecka en studerandes studieperiod på fem arbetsdagar vid en folkhögskola, varvid den studerande har fått handledd undervisning i genomsnitt minst fem timmar per dag. Studieperioder som är kortare eller längre än detta ändras till studerandeveckor genom att dividera antalet arbetsdagar med fem. Om distansundervisning inte är en utbildningsuppgift som nämns i en folkhögskolas eller ett riksomfattande idrottsutbildningscenters tillstånd att driva läroanstalt ska, av de studerandeveckor eller studerandedygn som består av distansundervisning och inlärning i arbetet, totalt högst 20 procent av antalet faktiska studerandeveckor eller studerandedygn för närundervisning vid läroanstalten beaktas vid beräkningen av de studerandeveckor eller studerandedygn som används som grund för läroanstaltens statsandel. Av de studerandeveckorna eller studerandedygn som består av inlärning i arbetet beaktas dock högst 20 procent av antalet faktiska studerandeveckor eller studerandedygn för närundervisning vid läroanstalten.
Som prestationer för medborgarinstitut, sommaruniversitet och studiecentraler används undervisningstimmar. Som prestationer för riksomfattande idrottsutbildningscenter används studerandedygn och som prestationer för regionala idrottsutbildningscenter används studerandedagar. Som ett studerandedygn betraktas en studerandes studier vid ett riksomfattande idrottsutbildningscenter under en sådan studieperiod på ett dygn då studeranden har fått handledd undervisning under i medeltal minst fem timmar per dag.
Undervisnings- och kulturministeriet fastställer priset per enhet för följande år i fråga om studerandeveckor, studerandedygn, studerandedagar och undervisningstimmar. Priserna per enhet bestäms enligt den beräknade kostnadsnivån för finansåret. Priserna per enhet för folkhögskolor, medborgarinstitut, riksomfattande idrottsutbildningscenter, sommaruniversitet och studiecentraler beräknas utifrån de faktiska kostnaderna så att driftskostnaderna för verksamheten vid läroanstalterna under det år som föregår året före det år då priset per enhet bestäms divideras med antalet faktiska prestationer under samma kalenderår.
Bestämmelser om beloppet på statsandelen finns i 9 § i lagen. Enligt paragrafen beviljas huvudmän för folkhögskolor, medborgarinstitut och sommaruniversitet statsandel till 57 procent samt huvudmän för studiecentraler och idrottsutbildningscenter till 65 procent av det belopp som beräknats enligt 8 §. Huvudmannen för läroanstalten Snellman-korkeakoulu beviljas statsandel till 57 procent av det belopp som beräknats enligt 8 §. I en sammanslagen läroanstalt bestäms statsandelsprocenten särskilt för respektive läroanstaltsform. Genom en lagändring (1487/2016) fogades ett nytt 3 mom. till paragrafen. Enligt det beaktades hur den temporära nedskärningen av semesterpenningen som avtalades om i konkurrenskraftsavtalet påverkar statsandelen för medborgarinstitut, folkhögskolor, sommaruniversitet och idrottsutbildningscentrer som drivs av kommuner så att statsandelen som beviljas sänktes.
I statsbudgeten reglerar staten årligen det fria bildningsarbetets statsandelsutgifter med en prestationskvot som fördelas på läroanstalterna. Med stöd av 10 § i lagen fastställer undervisnings- och kulturministeriet årligen inom ramen för statsbudgeten det antal studerandeveckor, studerandedygn, studerandedagar och undervisningstimmar som läggs till grund för beräkningen av statsandelen. Prestationsmängderna fastställs så att största delen av prestationsmängderna är kvoterade. För medborgarinstitut och folkhögskolor utgör en andel på ca 90 procent av prestationsmängden enligt statsbudgeten den kvot som är specifik för huvudmannen. Den återstående andelen på 10 procent utgör en rörlig andel som i fråga om medborgarinstitut fördelas på basis av förändringen i befolkningsmängden och antalet arbetslösa, personer med främmande språk och invånare som är äldre än 63 år. I fråga om folkhögskolor fördelas den rörliga delen på basis av medeltalet av faktiska prestationer under tre år. Studiecentralernas prestationer är kvoterade i sin helhet. Enligt etablerad praxis fördelas sommaruniversitetens prestationer så att fördelningen grundar sig på det föregående årets uppskattning av de faktiska prestationerna samt på de faktiska prestationerna under de två år som föregår det året. I fråga om en sammanslagen läroanstalt fastställs antalet prestationer särskilt för respektive läroanstaltsform. Med stöd av bemyndigandet i 2 mom. får genom förordning av statsrådet närmare bestämmelser utfärdas om beräkningen och beaktandet av antalet prestationer som läggs till grund för beräkningen av statsandelen.
Enligt 11 § bestämmer undervisnings- och kulturministeriet priserna per enhet i fråga om studerandeveckor, studerandedygn, studerandedagar och undervisningstimmar för det följande året. Priserna per enhet bestäms enligt den beräknade kostnadsnivån för finansåret.
Priset per enhet för en studerandevecka vid folkhögskolorna beräknas årligen så att driftskostnaderna för verksamheten vid folkhögskolorna under det år som föregår året före det år då priset per enhet bestäms divideras med antalet studerandeveckor i folkhögskolorna samma år. Till driftskostnaderna räknas de avskrivningar för verksamhet som gäller fritt bildningsarbete som folkhögskolornas huvudmän gjort enligt bokföringen. Genom förordning av statsrådet utfärdas vid behov närmare bestämmelser om hur avskrivningarna räknas in i driftskostnaderna Genom förordning av statsrådet får bestämmelser utfärdas om höjning av priset per enhet för en studerandevecka på basis av de studerande som bor på folkhögskolan. Genom förordning av statsrådet kan dessutom bestämmelser utfärdas om höjning av priset per enhet i sådana folkhögskolor där den huvudsakliga utbildningsuppgiften eller en del av utbildningsuppgiften enligt huvudmannens tillstånd att driva läroanstalt är utbildning som är avsedd för gravt handikappade eller en del av utbildningsuppgiften är utbildning vars syfte är att främja aktivt medborgarskap i arbetslivet och utvecklande av arbetsförhållandena eller någon annan särskild utbildningsuppgift som av särskilda skäl har angetts i tillståndet att driva läroanstalt.
Enligt 3 § i förordningen om fritt bildningsarbete höjs folkhögskolans pris per enhet per studerandevecka med 30 procent i fråga om studerande som bor på folkhögskolan. Om en del av utbildningsuppgiften för en folkhögskola är att ordna utbildning för gravt handikappade, höjs priset per enhet för studerandeveckorna inom denna utbildning med 32 procent, och om denna utbildningsuppgift är huvudsaklig höjs priset per enhet med 97 procent. Om en del av utbildningsuppgiften för en folkhögskola är utbildning avsedd för aktivt medborgarskap i arbetslivet och för utveckling av arbetsförhållandena, eller någon annan särskild utbildningsuppgift som av särskilda skäl har fastställts i tillståndet att driva läroanstalten, höjs priset per enhet med 26 procent beträffande denna utbildning.
Priserna per enhet för folkhögskolor bestäms så att de belopp som beräknas enligt priserna per enhet och som läggs till grund för finansieringen sammanlagt motsvarar de belopp som beräknas på basis av de genomsnittliga priserna per enhet.
Priset per enhet för en undervisningstimme vid ett medborgarinstitut, ett sommaruniversitet och en studiecentral beräknas årligen så att driftskostnaderna för verksamheten vid varje läroanstaltsform under det år som föregår året före det år då priset per enhet bestäms divideras med antalet undervisningstimmar i varje läroanstaltsform samma år. Enligt 13 a § i lagen höjs priserna per enhet för medborgarinstitut, folkhögskolor, riksomfattande idrottsutbildningscenter, sommaruniversitet och studiecentraler för huvudmännen för privata läroanstalter så att höjningen motsvarar den andel som den mervärdesskatt som huvudmännen för de privata läroanstalterna betalat utgör av de kostnader utan mervärdesskatt som respektive utbildningsform orsakat de privata huvudmännen för läroanstalterna.
Finansieringssystemet för det fria bildningsarbetet omfattar ingen lagstadgad kommunal finansieringsandel. Kostnader som inte omfattas av statsandel täcks huvudsakligen med studerandeavgifter och huvudmannens övriga finansiering. Enligt 24 § i lagen kan skäliga avgifter för undervisningen tas ut av de studerande. Läroanstaltens huvudman beslutar om avgifterna.
Enligt 14 § i lagen om fritt bildningsarbete kan huvudmannen för en läroanstalt inom ramen för anslagen i statsbudgeten beviljas understöd i form av kvalitets- och utvecklingsbidrag, bidrag för studiecheckar och bidrag för strukturutveckling samt extra understöd för driftskostnaderna.
Utbildningen för invandrare på arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde och överföringen av läs- och skrivkunskapen till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde
Enligt lagen om främjande av integration (1386/2010) ska arbets- och näringsbyrån (nedan TE-byrån) inleda den inledande kartläggningen för en invandrare som är arbetslös arbetssökande och vid behov utarbeta en integrationsplan för invandraren. I den inledande kartläggningen utreds invandrarens tidigare utbildning, arbetshistoria, språkkunskaper och vid behov andra omständigheter som påverkar sysselsättning och integration. I samband med den inledande kartläggningen bedömer TE-byrån personens utbildningsbehov och hänvisar invandraren till integrationsutbildning som ordnas som arbetskraftspolitisk utbildning eller till frivilliga studier. Kommunen ansvarar för utarbetandet av den inledande kartläggningen för andra invandrare än sådana som är klienter vid en TE-byrå. Kommunen och TE-byrån utarbetar integrationsplanen tillsammans med invandraren, och kommunen ska följa upp hur integrationsplanen verkställs och vid behov uppdatera den.
En invandrares frivilliga studier kan stödas med arbetslöshetsförmån när förutsättningarna enligt integrationslagen uppfylls, om TE-byrån har konstaterat ett utbildningsbehov, studierna stöder integrationen och sysselsättningen och man har avtalat om studierna i integrationsplanen. För att frivilliga studier ska stöda en invandrares integration och sysselsättning ska studierna bestå av studier i finska eller svenska eller så ska studierna huvudsakligen ske på finska eller svenska. Invandrares frivilliga studier kan stödas i högst 24 månader för en studiehelhet, med undantag för grundstudier för vuxna invandrare där stödtiden kan vara högst 48 månader.
På arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde har man ordnat undervisning i läs- och skrivkunskap för vuxna invandrare som integrationsutbildning. Undervisningen utgår från Utbildningsstyrelsens grunder för läroplanen för utbildning i läs- och skrivkunskap för vuxna invandrare. Utbildningen i läs- och skrivkunskap är avsedd för personer som inte i sitt eget hemland fått tillräcklig utbildning för att kunna klara sig i det finländska samhället. Syftet med utbildningen är att den studerande lär sig grunderna i finska eller svenska samt grunderna i läs- och skrivkunskap och får förmåga att kommunicera i enkla vardagliga situationer. Under utbildningen strävar man efter att stärka även andra integrationsfärdigheter. Efter utbildningen i läs- och skrivkunskap kan den studerande beroende på sin egen situation och sina färdigheter övergå exempelvis till integrationsutbildning, grundläggande utbildning för vuxna eller verksamhet som erbjuds av tredje sektorn. Mål som lämpar sig för den studerande avgörs individuellt när studierna framskrider.
Utbildningen i läs- och skrivkunskap varar i genomsnitt 160—200 dagar (omfattning 32—40 studieveckor). Utbildningens innehåll och längd bestäms utifrån den studerandes individuella behov. I början av utbildningen i läs- och skrivkunskap gör man en bedömning av utgångsnivån för den studerande så att den studerande kan hänvisas till rätt utbildningsavsnitt och/eller undervisningsgrupp.
Det har överenskommits mellan undervisnings- och kulturministeriet och arbets- och näringsministeriet att utbildningen i läs- och skrivkunskap som ordnats på arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde flyttas till undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde från början av 2018. Utbildningen integreras i den förnyade grundläggande utbildningen för personer som passerat läropliktsåldern i fråga om studerande som saknar kompetens enligt den grundläggande utbildningens lärokurs. I fråga om personer som avlagt tillräckliga grundskolestudier, yrkesinriktade studier och högskolestudier är avsikten att stärkandet av kunskaperna i det latinska alfabetet integreras i integrationsutbildningen, och i yrkesinriktade studier eller högskolestudier ifall personen direkt går vidare till sådana studier. Som en del av överföringen mellan förvaltningsområdena har man i samband med reformen av yrkesutbildningen ändrat lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice så att undervisning i läs- och skrivkunskap inte längre ordnas som arbetskraftspolitisk utbildning från den 1 januari 2018.
Utbildning för invandrare i läroanstalter för fritt bildningsarbete
Läroanstalterna inom det fria bildningsarbetet har lång erfarenhet av att utveckla och genomföra utbildning som svarar på invandrares behov. Enligt Utbildningsstyrelsens utredning (Maahanmuuttajat ja maahanmuuttajakoulutus vapaan sivistystyön oppilaitoksissa, Utbildningsstyrelsens rapporter och utredningar 2016:4) stod invandrarstuderandena år 2014 för 14 procent av studerandena inom folkhögskolornas fria bildningsarbete, vid sommaruniversiteten var andelen 12 procent, vid medborgarinstituten 6 procent och vid studiecentralerna 4 procent. Största delen av undervisningstimmarna som anmäldes som invandrarutbildning som ordnas som fritt bildningsarbete, 74 procent, var språkutbildning. Språkutbildningen stod för den största andelen av invandrarutbildningen vid alla nämnda läroanstaltsformer. Därefter var allmänbildande och motiverande utbildning vanligast, 15 procent av undervisningstimmarna. De övriga utbildningsområdenas andelar var högst 1-3 procent.
Under årens lopp har läroanstalterna inom fritt bildningsarbete börjat se invandrare som en viktig målgrupp för utbildningen. Läroanstalterna har utvecklat specialkompetens kring ordnandet av utbildning för invandrare. Utbildningen har huvudsakligen genomförts som utbildning inom fritt bildningsarbete. Många huvudmän för fritt bildningsarbete har, utöver utbildningen som ordnas som fritt bildningsarbete, även ordnat grundläggande utbildning för vuxna invandrare, yrkesutbildning eller utbildning som beställs av arbetsförvaltningen. Vid medborgarinstitut, folkhögskolor och studiecentraler finansieras utbildningen inom det fria bildningsarbetet med en statsandel på 57 % och vid studiecentraler med en statsandel på 65 %. Kostnader som överskrider denna andel måste huvudmannen täcka med egen finansiering och/eller studerandeavgifter som tas ut för utbildningen. För att sänka studerandeavgifterna har man beviljat huvudmännen studiesedelfinansiering som statsunderstöd, men endast en del av denna finansiering har räckt för invandrarnas behov eftersom målgrupperna för studiesedelfinansieringen även omfattar andra, såsom arbetslösa, äldre och unga som gått ut grundskolan.
Specialfolkhögskolor
I 3 § i förordningen om fritt bildningsarbete anges att om utbildningsuppgiften för en folkhögskola är att ordna utbildning för gravt handikappade, höjs priset per enhet för denna utbildning med 97 procent om denna utbildningsuppgift är huvudsaklig. Det finns två folkhögskolor i vars tillstånd att driva läroanstalt den huvudsakliga utbildningsuppgiften anges som ordnande av utbildning för gravt handikappade (så kallade specialfolkhögskolor) Lehtimäen opisto finns i Alajärvi och drivs av Erityiskansanopiston Kannatusyhdistys ry. Dövas folkhögskola finns i Helsingfors och drivs av Dövas Förbund rf.
Lehtimäen opisto är en folkhögskola som utöver verksamhet som finansieras av undervisnings- och kulturministeriet ordnar flera anpassningsträningskurser för gravt handikappade barn och unga med familjer som konkurrensutsätts och finansieras av Fpa. Läroanstalten har också en terapiavdelning där man genomför Fpa:s avtalsbaserade medicinska öppenvårdsrehabilitering. Penningautomatföreningen stöder studerandenas fritidsaktiviteter, såsom ridning. Dövas folkhögskola drivs av Dövas Förbund r.f. och är den enda teckenspråkiga läroanstalten i Finland. Målgruppen för utbildningen är teckenspråkiga, döva och hörselskadade samt hörande som är intresserade av teckenspråk och dövas kultur samt yrkespersoner som arbetar med hörselskadade och döva.
1.2
Bedömning av nuläget
Undervisning i läs- och skrivkunskap för invandrare
Till följd av ökad invandring har antalet vuxna som behöver undervisning i läs- och skrivkunskap gradvis ökat. Under de senaste tio åren har invandringen till Finland fortsatt att öka. Den internationella rörligheten bedöms öka också i framtiden, därför gäller det att bereda sig på att svara på de samhälleliga förändringar som följer av den.
Den grundläggande utbildningen för personer som passerat läropliktsåldern förnyas från år 2018. Den grundläggande utbildningen för personer som passerat läropliktsåldern består framöver av två skeden. Undervisningen i läs- och skrivkunskap som ordnas som arbetskraftsutbildning integreras i den grundläggande utbildningen för personer som passerat läropliktsåldern i fråga om studerande som saknar kompetens enligt den grundläggande utbildningens lärokurs. Undervisningen i läs- och skrivkunskap ska integreras i den grundläggande utbildningens första skede. I fråga om personer som avlagt tillräckliga grundskolestudier, yrkesinriktade studier och högskolestudier är avsikten att stärkandet av kunskaperna i det latinska alfabetet integreras i integrationsutbildningen, och i yrkesinriktade studier eller högskolestudier ifall personen direkt går vidare till sådana studier.
Det finns fortfarande ingen lösning när det gäller utbildningen i läs- och skrivkunskap för personer vars grundstudier är bristfälliga men i fråga om vilka arbetsförvaltningen eller kommunen eller personen själv inte anser att grundskolestudier är ändamålsenliga. Likaså är situationen problematisk för personer vars framskridande de befintliga modellerna inte ger ett tillräckligt stöd för och som skulle gynnas av utbildning som kombineras med praktisk inriktat innehåll. Även gruppen med hemmavarande föräldrar har stannat utanför utbildningsutbudet. För invandrarföräldrar som sköter små barn hemma har det inte funnits ett tillräckligt utbud av lämpliga studiemöjligheter som kombinerar utbildning och barnavård och inte heller utbildning i läs- och skrivkunskap.
I sin promemoria föreslog arbetsgruppen för det fria bildningsarbetets struktur och finansiering (Undervisnings- och kulturministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2014:25) att statsandel till fullt belopp skulle beviljas för frivillig integrationsutbildning för invandrare som ordnas med statsandelsfinansiering inom det fria bildningsarbetet när TE-byrån eller en kommunal myndighet har godkänt den som en del av integrationsplanen. Förslaget motiverades med att läroanstalterna inom fritt bildningsarbete är viktiga anordnare av frivillig integrationsutbildning för invandrare och med att efterfrågan på utbildning ökar. I fråga om denna målgrupp är den kalkylerade statsandelen på 57 procent problematisk. I praktiken kan studerandeavgifter inte tas ut för utbildning som godkänts i en integrationsplan. Arbetsgruppen ansåg att frivillig integrationsutbildning för invandrare bör finansieras separat så att statsandelen även skulle täcka kostnadernas andel, som i den övriga utbildningen inom det fria bildningsarbetet täcks med studerandeavgifter och huvudmannens övriga finansiering. Då skulle utbildningen kunna ordnas systematiskt och långsiktigt med beaktande av den studerandes behov.
Den 18 maj 2017 tillsatte undervisnings- och kulturministeriet en arbetsgrupp för att bereda en ny anordnar- och finansieringsmodell för invandrarutbildningen inom det fria bildningsarbetet som skulle kunna tas i bruk år 2018. Även arbetsgruppen som beredde det fria bildningsarbetets nya invandrarutbildning föreslog i promemorian som lämnades den 22 juni 2017 (Det fria bildningsarbetets nya bildningsuppgift, Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2017:33) att statsfinansieringen ska vara etthundra procent i fråga om personer vars utbildning godkänts i en integrationsplan och att deltagaravgifter inte ska tas ut för utbildningen.
Finansieringen av specialfolkhögskolor
På basis av förslagen från arbetsgruppen för det fria bildningsarbetets struktur och finansiering ändrades bestämmelserna om graderingen av finansieringen av folkhögskolorna genom ändringar av lagen (579/2015) och förordningen (611/2015) om fritt bildningsarbete. Ändringarna trädde i kraft i början av 2016. Vid beräkningen av priset per enhet som fastställs av undervisnings- och kulturministeriet enligt 11 § i lagen om fritt bildningsarbete övergick man till ett s.k. grundvärde som inte innefattar en höjning för studerandeveckor för studerande som bor vid läroanstalten. Tidigare hade grundvärdet innefattat även boende vid elevhem och i fråga om studerande som inte bor vid läroanstalten gjordes ett avdrag i priset per enhet. Genom denna ändring korrigerades alla tidigare graderingar av finansieringen så att deras monetära värde stannade på samma nivå. Priset per enhet för en folkhögskola vars huvudsakliga utbildningsuppgift är att ordna utbildning för gravt handikappade höjdes därigenom till 97 % i fråga om utbildning för gravt handikappade.
Genom lagändringen slopades den högre statsandelen på 70 procent för huvudmän för läroanstalter med ett tillstånd där den huvudsakliga utbildningsuppgiften är att ordna utbildning för gravt handikappade. Denna högre statsandel hade gällt två folkhögskolor, Dövas folkhögskola och Lehtimäen opisto. Lagändringens inverkan på finansieringen av dessa läroanstalter kompenseras genom att öka prestationerna som används som grund för statsandelen eller med ett separat statsunderstöd.
Finansieringen av Lehtimäen opisto har stötts med specialarrangemang sedan 2013. Åren 2014—2017 stöddes finansieringen av Lehtimäen opisto genom att bevilja finansiering som överskred antalet studerandeveckor vid läroanstalten. I budgetpropositionen för 2018 konstateras att det enligt budgeten riktas högst 5 440 studerandeveckor till Lehtimäen opisto av de kalkylerade studerandeveckor som berättigar till statsandel för folkhögskolor. Till Lehtimäen opisto riktas ur statsunderstöden för folkhögskolor 416 000 euro som extra studiesedelbidrag för att under en övergångsperiod ersätta den sänkta statsandelsprocenten. I fråga om Dövas folkhögskola kompenserades ändringen i enlighet med finansieringsarbetsgruppens förslag som en bestående ökning av antalet prestationer i läroanstaltens kvot. Ökningen var 368 studerandeveckor.
Folkhögskolesektionen i arbetsgruppen för det fria bildningsarbetets struktur och finansiering föreslog att man skulle utreda verksamheten vid de två specialfolkhögskolor som får högre statsandel i syfte att fastställa behovet av att gradera finansieringen. Efter att ha utvärderat olika alternativ föreslog gruppen att huvudmannen för folkhögskolan Lehtimäen opisto beviljas statsandel till 80 procent av grunden för statsandel. I utredningen föreslås att finansieringen av Dövas folkhögskola stannar på samma nivå (inklusive ovannämnda ökade antal studerandeveckor).
För närvarande fastställs Lehtimäen opistos finansiering årligen i statsbudgeten. Statsandelsfinansieringen av läroanstalten på det sätt som nivån har fastställts enligt lagstiftningen om fritt bildningsarbete har inte i tillräcklig grad täckt kostnaderna för verksamheten. Om ingen tilläggsfinansiering riktas till läroanstalten leder det i praktiken till att studerandeavgifterna höjs.
En bestående helhetslösning bör hittas för finansieringen av verksamheten vid specialfolkhögskolorna vars huvudsakliga utbildningsuppgift är att utbilda gravt handikappade. Det kan inte anses skäligt att studerandeavgifterna ökar betydligt i utbildningen som ordnas för gravt handikappade. En situation där man årligen i statsbudgeten särskilt måste anvisa tilläggsfinansiering för en läroanstalt kan inte heller anses ändamålsenlig. Det vore motiverat att trygga finansieringen av specialfolkhögskolorna genom statsandelsfinansieringen. En högre statsandelsprocent skulle gälla all utbildning som läroanstalten ordnar, varvid den förutsätter att läroanstalten inte i nämnvärd utsträckning ordnar utbildning av annan typ än sådan som följer den särskilda utbildningsuppgiften.