1.1
Sjukförsäkringslagen
8 kap. Sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning
10 §.Rätt för företagare till sjukdagpenning för självrisktiden. Enligt gällande lag omfattar självrisktiden för en företagare som är försäkrad i enlighet med lagen om pension för företagare dagen då företagaren insjuknat och därpå följande tre vardagar. I paragrafens 1 mom. föreslås att självrisktiden endast ska omfatta dagen då företagaren insjuknat. Sjukdagpenning betalas för vardagar från måndag till lördag. I praktiken innebär detta att om dagen då företagaren insjuknat är en lördag, börjar utbetalningen av dagpenning på måndag, eftersom dagpenning inte betalas för söndag. För vardagshelger betalas inte heller någon dagpenning.
13 §.Övriga bestämmelser som tillämpas på partiell sjukdagpenning. I paragrafens nya 2 mom. föreslås ett omnämnande om att 11 kap. 5 a § inte tillämpas på den partiella sjukdagpenningen.
10 kap. Specialvårdspenning
2 §.Förutsättningar för betalning av specialvårdspenning. Det föreslås att paragrafens 3 mom. kompletteras så att specialvårdspenning dock kan betalas för samma tid till båda föräldrarna för tiden av terminalvård av ett barn i hemmet. Med terminalvård i hemmet jämställs också terminalvård som ges vid en annan verksamhetsenhet än en verksamhetsenhet på specialsjukvårdsnivå, till exempel i ett servicecenter.
11 kap. Beloppet av dagpenningsförmånerna
4 §.Arbetsinkomst som uppgetts av en försäkrad och beloppet av föräldradagpenning på grundval av den arbetsinkomst som legat till grund för en föregående föräldradagpenning. Enligt paragrafens 1 mom. ska Folkpensionsanstalten på ansökan uppskatta vad som ska anses vara en försäkrads arbetsinkomst under de sex månader som omedelbart föregått begynnelsetidpunkten för hans eller hennes arbetsoförmåga eller början av rätt till föräldradagpenning eller specialvårdspenning. Dagpenningsförmånen fastställs enligt den försäkrades tillförlitligt utredda arbetsinkomst för sex månader, förutsatt att arbetsinkomsten multiplicerad med två fortgående har varit minst 20 procent större än den arbetsinkomst enligt 3 § som har konstaterats vid beskattningen och som har justerats enligt 1 § 3 mom. Hänvisningen till 1 § 3 mom. är felaktig. Hänvisningen ska gälla 1 § 4 mom. I paragrafen föreslås en teknisk precisering till följd av detta.
5 a §.Fastställande av sjukdagpenning då den försäkrade är arbetsoförmögen endast för något av sina arbeten. Det föreslås att det till 11 kap. i sjukförsäkringslagen fogas en ny 5 a §, där det föreskrivs om fastställande av sjukdagpenning då den försäkrade samtidigt arbetar i två eller flera arbetsförhållanden eller egna arbeten, är arbetsoförmögen endast för något av arbetena och blir borta från det arbetet men i övrigt fortsätter arbeta. Definitionen av eget arbete finns i 1 kap. 4 § 4 punkten i sjukförsäkringslagen. Med detta avses arbete som utförs i eget eller en familjemedlems företag, affär eller yrke eller inom lant- eller skogsbruk, i eget eller i något annat hushåll och självständigt vetenskapligt eller konstnärligt arbete samt heltidsstudier. Om den försäkrade anses vara arbetsoförmögen på det sätt som avses i sjukförsäkringslagen för det arbete han eller hon blir borta från, bestäms sjukdagpenningen på basis av det inkomstbortfall som beror på detta arbete. Den försäkrade ska uppge arbetsinkomst för de sex månader som omedelbart föregått arbetsoförmågan. Arbetsinkomsten kan vara löneinkomster eller företagarinkomster. En företagare ska visa upp en utredning över arbetsinkomst som fastställts enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. Som grund för sjukdagpenning används den arbetsinkomst som uppgetts för sex månader och som multipliceras med två vid beräkningen av årsinkomsten. Då arbetsinkomsten fastställs dras kostnaderna för inkomstens förvärvande av från arbetsinkomst från arbets- eller tjänsteförhållande med i genomsnitt 5 procent, och ett försäkringspremieavdrag som avses i 4 a § görs.
Sjukdagpenningen fastställs på ovannämnda sätt, om den försäkrade fortsätter i något av sina arbeten efter att ha blivit arbetsoförmögen för ett arbete. För att sjukdagpenningen ska kunna fastställas på normalt sätt på basis av hela årsinkomsten på grundval av skatteårets inkomster, uppgivna inkomster eller föregående förmån, måste den försäkrade bli borta från alla sina arbeten. Den försäkrade har inte heller efter väntetiden på 55 dagar rätt till sjukdagpenning till minimibelopp, om han eller hon fortsätter i något av sina arbeten. Den nya bestämmelsen tillämpas inte heller om det är fråga om arbete i mycket liten utsträckning i ett annat arbete. Som sådant arbete betraktas 1—2 timmar i veckan. Bisyssla i liten utsträckning är inte heller nuförtiden ett hinder för att få sjukdagpenning.
Om den försäkrade först blir borta från ett av sina arbeten och senare från de andra arbetena, t.ex. då han eller hon ska opereras, fastställs sjukdagpenningen till en början på basis av inkomstbortfall som beror på ett arbete. Från och med den tidpunkt då han eller hon blir arbetsoförmögen för alla sina arbeten, fastställs sjukdagpenningen normalt med den arbetsinkomst som uppgetts för tiden innan arbetsoförmågan började. Med tidpunkten då arbetsoförmågan började avses den tidpunkt då den försäkrade blev arbetsoförmögen för ett av sina arbeten. På grundval av detta fastställs bl.a. vilket skatteårs inkomster som används eller från och med när inkomsterna för sex månader ska beaktas.
På grund av att syftet med sjukdagpenningen är att ersätta inkomstbortfall, är det dock inte ändamålsenligt om sjukdagpenningen enligt bestämmelsen betalas också om den försäkrade under den tid han eller hon är arbetsoförmögen arbetar i något annat eget arbete eller i ett helt nytt arbete och får inkomster från det. Studier och annat eget arbete utanför förvärvsarbetet hindrar dock inte utbetalning av sjukdagpenning då när den försäkrade inte har ansetts vara arbetsoförmögen för dessa arbeten och när denne har arbetsförmåga kvar för dem.
7 §.Sjuk- och föräldradagpenningens samt specialvårdspenningens minimibelopp. Paragrafen föreslås bli ändrad så att minimibeloppet av dagpenningen höjs till 22,89 euro per vardag. Det belopp som anges i denna lag motsvarar det poängtal för folkpensionsindex enligt vilket beloppet av de folkpensioner som betalades ut i januari 2010 har beräknats.
12 kap. Dagpenningsförmånernas förhållande till andra förmåner.
1 §.Samordning av dagpenningsförmånerna. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. enligt vilket Folkpensionsanstalten har rätt att kräva en utbetald annan förmån till den del som motsvarar utbetald dagpenning, om den försäkrade retroaktivt under samma tid beviljas en annan dagpenningsförmån enligt sjukförsäkringslagen, t.ex. full sjukdagpenning för tiden med partiell sjukdagpenning. Mottagaren av dagpenningen får den retroaktivt beviljade sjukdagpenningen utbetald endast till den del dess belopp överstiger det utbetalda beloppet av partiell sjukdagpenning.
4 §.Sjukdagpenningens förhållande till delinvalidpension enligt arbetspensionslagarna. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om förhållandet mellan delinvalidpension eller motsvarande annan än full invalidpension och sjukdagpenning. Delinvalidpension dras inte av från sjukdagpenningen, om rätten till pensionen har uppkommit före ingången av det kalenderår, till vilket den arbetsinkomst hänför sig som ligger till grund för förmånen. Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att den gäller även de situationer där delinvalidpensionen föregås av full invalidpension, eftersom den försäkrades inkomster har minskat redan under den fulla invalidpensionen. I lagens tillämpningspraxis har detta redan beaktats.
12 §.Avdrag av andra förmåner från sjukdagpenning och rehabiliteringspenning. I kapitlet föreslås en ny 12 § enligt vilken det ska avdras en tjugofemtedel per vardag av månadsbeloppet av den andra fårmånen, om en månadsförmån enligt någon annan lag som betalas under samma tid dras av från sjukdagpenningen eller specialvårdspenningen. Sjukdagpenningen och specialvårdspenningen betalas ut per dag, och endast för vardagar. En månad beräknas innefatta 25 vardagar. Bestämmelsen gör det möjligt att omvandla en månadsförmån till en dagsförmån genom att använda divisorn 25.
Bestämmelsen i 12 kap. 11 § 2 mom. enligt vilken en månad beräknas innefatta 25 dagar när studiepenning som betalas som månadsförmån omvandlas till en dagpenningsförmån föreslås bli upphävd som onödig.
13 kap. Ersättningar som hänför sig till företagshälsovård
2 §.Rätt för företagare och andra personer som utför eget arbete att få ersättning för företagshälsovård. Det föreslås att det i paragrafens 1 mom. nämns att förutom företagare som avses i 3 § 1 mom. 6 punkten i lagen om företagshälsovård omfattar rätten till ersättning för företagshälsovård också en lantbruksföretagare eller en företagare som får rehabiliteringsstöd eller olycksfallspension för viss tid enligt arbetspensionslagarna och vars försäkring har avslutats på grund av arbetsoförmåga. I dessa situationer existerar fortfarande företagsverksamheten och det är meningen att den ska fortsätta efter rehabiliteringsstödet eller efter den olycksfallspension som betalas för viss tid. Beslutet om LFöPL- och FöPL-försäkringen fattas vid rehabiliteringsstöd eller vid beviljande av olycksfallspension för viss tid oftast retroaktivt vid begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan, och efter det är försäkringen ogiltig tills rehabiliteringsstödet eller den olycksfallspension som betalas för viss tid har upphört. På basis av den föreslagna bestämmelsen ska de av företagshälsovården orsakade företagshälsovårdskostnader som avses i 13 kap. kunna ersättas från begynnelsetidpunkten för arbetsoförmågan tills lantbruksföretagarens eller företagarens rehabiliteringsstöd eller olycksfallspension för viss tid upphör, även om LFöPL- eller FöPL-försäkringen inte är i kraft under denna tid. Genom företagshälsovårdens åtgärder kan man under den tiden rehabiliteringsstöd eller olycksfallspension för viss tid betalas stödja återgången till arbetet och även vid behov vägleda företagaren till rehabiliteringstjänster. Rätt till ersättningar har på motsvarande sätt även en lantbruksföretagare eller företagare som ansluter sig till företagshälsovården först då arbetsoförmågan börjar, förutsatt att även de andra förutsättningarna för ersättandet av företagshälsovårdskostnaderna uppfylls, som t.ex. att det görs en arbetsplatsutredning efter anslutningen till företagshälsovården. Trots att detta strider mot försäkringsprincipen, är företagshälsovårdens expertis viktig för att arbetsförmågan ska kunna återfås.
I detta sammanhang föreslås inga ändringar i 3 § 1 mom. 6 punkten i lagen om företagshälsovård, men 13 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen kompletteras så att rätten till ersättning för företagshälsovård utöver de företagare som avses i 3 § 1 mom. 6 punkten i lagen om företagshälsovård också ska gälla lantbruksföretagare eller företagare som får rehabiliteringsstöd eller olycksfallspension för viss tid enligt arbetspensionslagarna och vars försäkringar av denna anledning har avslutats. Lagens nuvarande tillämpningspraxis bör dock preciseras med anledning av de ändringar som föreslås i sjukförsäkringslagen så att företagshälsovårdstjänster erbjuds av producenter av företagshälsovårdens tjänster även till sådana FöPL- eller LFöPL-försäkrade företagare eller lantbruksföretagare som börjat få rehabiliteringsstöd eller olycksfallspension för viss tid och vars FöPL- eller LFöPL-försäkring har avslutats på grund av arbetsoförmåga. I försäkringsbeslutet konstateras det därmed att företagarens arbetsinsats blir lägre än den försäkringsgräns som anges i lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare. År 2017 är den ovannämnda gränsen 7 645,25 euro per år enligt lagen om pension för företagare och 3 822,63 euro per år enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Företagaren eller lantbruksföretagaren kan i dessa situationer genom ett beslut om rehabiliteringsstöd från den pensionsanstalt som beviljat pension eller med ett separat intyg bevisa att han eller hon är en företagare eller lantbruksföretagare som omfattas av företagshälsovårdens tjänster.
10 §.Betalning av ersättning till andra än arbetsgivare. Enligt 2 mom. i paragrafen kan Folkpensionsanstalten med samtycke av företagaren eller av den som utför eget arbete avtala om att ersättningen för företagshälsovården ska betalas till serviceproducenten enligt ett direktersättningsförfarande. I momentet står felaktigt ”med arbetsgivarens samtycke” då det borde stå ”med företagarens samtycke”. Det föreslås att momentet ändras så att det motsvarar paragrafens rätta innehåll. Ändringen är teknisk.