1.1  Förkortning av FöPL-företagares självrisktid

Enligt den huvudregel som ingår i 8 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen (1224/2004) betalas sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning för tiden för arbetsoförmåga med undantag av den dag då arbetsoförmågan inträdde och nio vardagar näst efter den. Enligt 2 kap. 11 § i arbetsavtalslagen (55/2001) har en arbetstagare som på grund av sjukdom eller olycksfall är förhindrad att utföra sitt arbete rätt till lön för sjukdomstid. Om anställningsförhållandet har varat minst en månad, har arbetstagaren rätt att under den tid hindret varar få sin fulla lön till utgången av den nionde vardagen efter den dag han eller hon insjuknade, dock högst till dess arbetstagarens rätt att få dagpenning enligt sjukförsäkringslagen börjar. I ett anställningsförhållande som har varat mindre än en månad har arbetstagaren på motsvarande sätt rätt att få 50 procent av sin lön.  

Med stöd av lagen om pension för företagare (1272/2006) ska under den självrisktid som avses i sjukförsäkringslagen till en försäkrad företagare (nedan FöPL-företagare) som då arbetsoförmågan började hade en gällande försäkring betalas dagpenning som ersättning för tiden för arbetsoförmåga, med undantag för den dag då arbetsoförmågan började och de tre därpå följande vardagarna högst till slutet av den självrisktid som avses i 8 kap. 7 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen. Bestämmelser om lantbruksföretagarens rätt till dagpenning för självrisktiden finns i en egen lag, nämligen lagen om ersättning till lantbruksföretagare för självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen (118/1991). Enligt den har en lantbruksföretagare och stipendiater som avses i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) och som då arbetsoförmågan började hade en sådan försäkring i kraft som gäller de minimipensionsskydd som avses i den nämnda lagen (LFöPL-försäkring) rätt att i ersättning för arbetsoförmåga till följd av sjukdom få dagpenning för tiden för arbetsoförmåga, med undantag för den dag då arbetsoförmågan började och de tre därpå följande vardagarna högst till slutet av den självrisktid som avses i 8 kap. 7 § i sjukförsäkringslagen (s.k. ”LPA-dagpenning”). 

På ovannämnda sätt har en arbetstagare med stöd av lagen rätt till lön under sjukdomstiden ända tills rätten till dagpenning enligt sjukförsäkringslagen börjar. En företagare är alltid de första fyra dagarna av sin arbetsoförmåga borta från arbetet på egen bekostnad och utan inkomst. Detta inverkar på företagarens möjlighet att vara sjukledig. Företagarens möjlighet att bli sjukledig bör främjas. Därför är det ändamålsenligt att för företagare förkorta den självrisktid som avses i sjukförsäkringslagen.  

1.2  Höjning av minimibeloppet av dagpenningarna enligt sjukförsäkringslagen

Minimibeloppet av den sjuk- och föräldradagpenning samt specialvårdspenning som avses i sjukförsäkringslagen och av den rehabiliteringspenning som avses i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) uppgår år 2017 till 23,73 euro per vardag och 593,25 euro per månad. Sjukförsäkringslagen ändrades den 1 mars 2011 så att de minimibelopp av moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningen samt specialvårdspenningen som tidigare inte hade omfattats av indexskyddet bands till det folkpensionsindex som motsvarar förändringen i konsumentpriserna och så att den första höjningen enligt lagen om folkpensionsindex gjordes då lagen trädde i kraft (1142/2010). Samtidigt band man även minimibeloppet av rehabiliteringspenningen till folkpensionsindex (1143/2010).  

Nivån på sjukdagpenningen har sänkts förut, vilket har lett till att invalidpensionen allt oftare är ett bättre alternativ än sjukdagpenningen. Sänkningen av nivån på sjukdagpenningen har ökat trycket på att justera prioritetsbestämmelserna. 

I den reviderade planen för de offentliga finanserna för 2017—2019 beslutade regeringen att under åren 2017—2019 avstå från indexförhöjningarna enligt folkpensionsindex, och dessutom minskades folkpensionsindex med 0,85 procent. Om slopandet av indexförhöjningen 2017 föreskrevs i lagen om indexjustering för 2017 av folkpensionen och vissa andra förmåner (1082/2016). Regeringen kommer att överlämna en separat regeringsproposition om slopandet av indexförhöjningen 2018. Poängtalet för folkpensionsindex kommer således att vara 1617 under åren 2017—2019. Indexfrysningen gäller dock inte utkomststödet. Grunddelen i utkomststödet för ensamstående är 487,89 euro per månad år 2017. År 2018 ska nivån på utkomststödets grunddel höjas enligt det tredje kvartalets inflation. Som en följd av detta stiger utkomststödets grunddel 2018 trots justeringen med poängtalet 1617.  

På indexändringarna följer förändringar inom förmånssystemet. Ändringarna gällande index förändrar bland annat förhållandena mellan de förmånsbelopp som är indexbundna och de som inte är det. Genom olika justeringar av beloppen förändras samtidigt fördelningen av stöden. Exempelvis skillnaden mellan de dagpenningar som betalas ut till minimibelopp och utkomststödets grunddel förändras då dagpenningarnas minimibelopp inte justeras även om utkomststödets grunddel höjs enligt den normala indexförhöjningen. Detta har redan nu lett till en situation där de som erhåller minimidagpenning och som har en viss skattesats blir berättigade till utkomststöd. Dessa förändringar formar således förhållandet mellan grundskyddet som kommer i första hand och utkomststödet som kommer i andra hand. Förhållandet mellan grundskyddet och det utkomstskydd som beviljas i andra hand håller på att bli ett problem särskilt när det gäller de dagpenningar som betalas ut till minimibelopp.  

Minimidagpenningarna borde höjas om man vill att deras nettobelopp ska överstiga utkomststödet och att de klienter som erhåller dem ska omfattas av rätt förmånssystem. Av de som tog emot sjukdagpenning år 2016 var det 4 % som fick sjukdagpenning till minimibelopp. Största delen av dem var studerande eller sådana som utförde hushållsarbete, och cirka hälften i bägge grupperna fick dagpenning till minimibelopp. Av de som tog emot föräldradagpenning var det cirka 10 % som fick dagpenning till minimibelopp. Orsaken till att föräldradagpenningen betalades ut till minimibelopp var oftast att personen hade låga inkomster eller arbetade samtidigt som denne tog emot föräldradagpenning. 

Om minimibeloppen höjs är det även motiverat att höja den gräns för samordning av inkomster som det föreskrivs om i 37 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner. Som en följd av höjningarna skulle månadsbeloppet av den rehabiliteringspenning som betalas ut till minimibelopp (ca 616 €/mån. 2018 och ca 646 €/mån. 2019) överstiga den inkomstgräns för samordning av inkomster vid rehabiliteringspenning för yrkesutbildning som det föreskrivs om i 37 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner. Inkomstgränsen är bunden till folkpensionsindex och uppgår under frysningen av folkpensionsindex under 2017—2019 till cirka 594 euro per månad, dvs. till ett belopp som motsvarar de dagpenningar enligt sjukförsäkringslagen som betalas ut till minimibelopp utan nivåförhöjning. Om det inte finns en grundad anledning kan klienterna ha svårt att förstå att man på grund av särskilda höjningar inte längre justerar inkomstgränsen enligt nivån på gällande minimibelopp och inte binder gränsen till motsvarande index så som man gjort tidigare. 

1.3  Betalning av specialvårdspenning under tiden för terminalvård av ett barn i hemmet

Specialvårdspenningen är ersättning för inkomstbortfall i en situation där vårdnadshavaren till ett sjukt eller handikappat barn under 16 år inte kan utföra sitt arbete, eftersom han eller hon deltar i vården eller rehabiliteringen av barnet. Enligt 10 kap. 2 § 1 och 2 mom. i sjukförsäkringslagen förutsätter betalning av specialvårdspenning under tiden för vård i hemmet att barnets sjukdom är svår och att vården i hemmet är anknuten till sjukhusvård av barnet eller till poliklinikvård på sjukhus, och att den läkare som vårdar barnet anser att deltagandet är nödvändigt. Dessutom förutsätts det att barnets svåra sjukdom är i en snabbt utvecklande eller krävande terapeutisk fas. Svåra sjukdomar som räknas upp i 4 § i statsrådets förordning om verkställighet av sjukförsäkringslagen (1335/2004) är leukemier och andra maligna tumörer, svåra hjärtfel, svåra olycksfalls- och brännskador, diabetes i inledningsskedet av behandlingen, svårbalanserad diabetes och svåra mentala rubbningar, svår utvecklingsskada, svår bronkialastma och svår ledgångsreumatism samt andra sjukdomar och handikapp som i fråga om svårighetsgrad kan jämföras med de sjukdomar som nämns ovan. 

Enligt 10 kap. 2 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen betalas ingen specialvårdspenning för samma tid till båda föräldrarna för tiden för vård i hemmet. Detta har upplevts vara problematiskt vid vård i livets slutskede. Bägge föräldrar som har ett svårt sjukt barn borde ha möjlighet att delta i sitt barns terminalvård utan att riskera att förlora sin utkomst. 

1.4  Att omfattas av företagshälsovården samt ersättning för företagshälsovårdskostnader under tiden för rehabiliteringsstöd eller för olycksfallspension för viss tid

Enligt 13 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen ska de i 3 § 1 mom. 6 punkten i lagen om företagshälsovård avsedda företagare och andra som utför eget arbete och som för sig har ordnat företagshälsovård (förebyggande företagshälsovård) grundad på arbetsgivarens skyldigheter ha rätt till ersättning för de nödvändiga och skäliga kostnader som föranleds av denna verksamhet. Har en företagare utöver den förebyggande företagshälsovården ordnat sjukvård och annan hälsovård för sig, har han eller hon rätt till ersättning för nödvändiga och skäliga kostnader som föranleds av denna verksamhet. I fråga om ersättning för företagshälsovård samt sjukvård och annan hälsovård som företagare och andra som utför eget arbete ordnar för sig samt uppföljning av kostnaderna och verksamheten iakttas i tillämpliga delar vad som i sjukförsäkringslagen föreskrivs om ersättning till arbetsgivare för företagshälsovård. 

För att kostnaderna ska ersättas har det krävts att företagaren har en obligatorisk eller frivillig FöPL- eller LFöPL-försäkring i kraft då kostnaderna för företagshälsovård uppkommer. Om företagaren insjuknar för en längre tid så att han eller hon beviljas rehabiliteringsstöd enligt de arbetspensionslagar som avses i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006; ArPL), avgörs fortsättningen för FöPL- eller LFöPL-försäkringen från fall till fall. Då rehabiliteringsstöd beviljas är utgångspunkten att företagarens eller lantbruksföretagarens arbetsförmåga inte ännu kan bedömas vara permanent nedsatt, och att han eller hon har för avsikt att återgå till arbetet. Beroende på vilken företagarens eller lantbruksföretagarens återstående arbetsförmåga är, antingen avslutas företagarens FöPL- eller LFöPL-försäkring den dag då arbetsoförmågan började, på så sätt att arbetsinkomsten blir mindre än den nedre gränsen för försäkring enligt FöPL eller LFöPL eller, om tillräcklig arbetsförmåga återstår och företagaren meddelar att han eller hon arbetar, fastställs för företagaren vid sidan av rehabiliteringsstödet en försäkring med en arbetsinkomst enligt återstående arbetsförmåga.  

Företagshälsovården för löntagare i anställningsförhållande finns som stöd för arbetstagarna även under den tid då de får rehabiliteringsstöd enligt de arbetspensionslagar som avses i 3 § i ArPL, om anställningsförhållandet är i kraft. Arbetstagaren förutsätts inte arbeta under denna tid för att han eller hon ska omfattas av företagshälsovårdens tjänster. Med tanke på återgången till arbetet i de situationer där företaget fortfarande existerar och företagaren har för avsikt att återgå till detta arbete, vore det ytterst viktigt att företagaren omfattas av företagshälsovården och får stöd och handledning från företagshälsovården under tiden för rehabiliteringsstöd. I ovannämnda situationer bör företagshälsovårdens stöd vara tillgängligt oberoende av om företagarens arbetsinsats under tiden med rehabiliteringsstöd är FöPL- eller LFöPL-försäkrad. Att få rehabiliteringsstöd medför en stor risk för att företagaren senare måste få invalidpension som beviljas tills vidare. Motsvarande situation föreligger även då företagaren får olycksfallspension för viss tid enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015) och arbetspensionsförsäkringen har avslutats med anledning av en temporär nedgång i företagarens arbetsförmåga. 

Av den anledningen borde dessa företagare eller lantbruksföretagare kunna omfattas av företagshälsovården under den tid de får rehabiliteringsstöd eller olycksfallspension för viss tid. 

1.5  Flera arbeten än ett, arbetsförmåga kvar för en del av arbetena

En försäkrad har enligt 8 kap. 4 § i sjukförsäkringslagen rätt till sjukdagpenning för den tid han eller hon är förhindrad att utföra sitt arbete på grund av arbetsoförmåga till följd av sjukdom. Med arbetsoförmåga avses ett sådant av sjukdom framkallat tillstånd under vilket den försäkrade, medan sjukdomen varar, är oförmögen att utföra sitt vanliga arbete eller därmed nära jämförbart arbete. 

Enligt praxis för tillämpningen av lagen görs en bedömning av arbetsförmågan för det arbete som den försäkrade mest utför, om han eller hon har flera arbeten. Det är dock alltid situationen i sin helhet som bedöms. Dagpenning kan beviljas om den försäkrade är oförmögen till sitt huvudsakliga arbete och blir borta från alla sina arbeten. Om han eller hon dock fortsätter i något av arbetena, kan dagpenning i allmänhet inte beviljas. Om det emellertid är fråga om mycket obetydligt arbete till exempel 1—2 timmar i veckan, kan dagpenning beviljas. 

Enligt praxis för tillämpning har arbetsoförmåga ansetts vara odelbar och det har i allmänhet ansetts att dagpenning inte kan beviljas för ett arbete då personen har flera arbeten och han eller hon fortsätter i något av dem. Denna tolkning stöds även av 11 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen som gäller beräkningen av dagpenningsförmånernas belopp. Enligt paragrafen är sjukdagpenningens belopp 70 procent av trehundradelen av en försäkrads vid beskattningen konstaterade årsarbetsinkomst, om denna inte överstiger 30 350 euro 2017. På den överstigande delen är sjukdagpenningens belopp 20 procent av trehundradelen av årsarbetsinkomsten. Som beräkningsgrund för sjukdagpenningen används den försäkrades hela årsarbetsinkomst. 

Besvärsinstansen har dock en annan uppfattning om saken. Enligt ett avgörande av försäkringsdomstolen var den försäkrade i heldagsarbete som finanschef och utförde samtidigt bisyssla som lagerarbetare 7,5 timmar i veckan. Försäkringsdomstolen ansåg att i en situation där den försäkrade utför flera än ett arbete och endast är arbetsoförmögen för något av dessa, har han eller hon rätt att få sjukdagpenning som ersättning för det inkomstbortfall som beror på detta arbete, om de medicinska förutsättningarna för utbetalning av penningen uppfylls. Domstolen ansåg att så är fallet oberoende av hur många arbeten han eller hon utfört och huruvida han eller hon eventuellt har förmått utföra ett av sina arbeten samtidigt som personen i fråga har varit arbetsoförmögen för ett annat av sina arbeten. Enligt försäkringsdomstolen saknar det med tanke på sjukdagpenningsrätten betydelse att den försäkrade har förmått arbeta i sin huvudsyssla samtidigt som han eller hon enligt ansökan om sjukdagpenning varit arbetsoförmögen för sitt andra arbete, dvs. sin bisyssla.  

Enligt ett annat avgörande var den försäkrade samtidigt studerande och hockeyspelare. Enligt försäkringsdomstolen saknade det med tanke på sjukdagpenningsrätten betydelse att den försäkrade hade förmått studera samtidigt som han eller hon var arbetsoförmögen för sitt arbete som hockeyspelare. Sålunda hade den försäkrades arbetsgivare rätt att få sjukdagpenning för sin arbetstagare på basis av den lön som denna betalat på grundval av anställningsförhållandet, om de medicinska förutsättningarna för beviljande av sjukdagpenning uppfylldes.  

Försäkringsdomstolen sände ärendena till Folkpensionsanstalten för åtgärder och konstaterade i sina beslut att Folkpensionsanstalten som första steg måste avgöra om de medicinska förutsättningarna för beviljande av sjukdagpenning uppfylls. 

I sjukförsäkringslagen finns ingen bestämmelse enligt vilken endast en del av årsarbetsinkomsten kan beaktas då den försäkrade trots arbetsoförmåga fortsätter i något av sina arbeten. Om man som grund för sjukdagpenningen använder hela skatteårets årsarbetsinkomst när den försäkrade blir borta från ett arbete och fortsätter i ett annat, är det möjligt att den försäkrade får sjukdagpenning till ett belopp som är för högt. Det beror dock på om arbetsinkomster från flera arbeten eller ett arbete ingår i skatteårets inkomster. Skatteårets arbetsinkomster kan även ha influtit från annat arbete än det som den försäkrade har utfört innan arbetsoförmågan började. Eftersom det inte finns någon bestämmelse i lagen om hur sjukdagpenningen bestäms när den försäkrade blir borta från ett arbete och samtidigt fortsätter i ett annat arbete, ska sjukförsäkringslagen kompletteras till denna del. 

1.6  Avdrag av andra förmåner från sjukdagpenning och rehabiliteringspenning

I sjukförsäkringslagen och lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner finns inga bestämmelser om hur man ska dra av andra månatliga förmåners belopp från sjukdagpenningen och rehabiliteringspenningen, t.ex. dagpenning som betalas på grund av olycksfall i arbetet. Det belopp som ska dras av varierar beroende på perioden för betalningen av dagpenningen, eftersom förmånerna betalas för vardagar. Klienterna har svårt att förstå varför de summor som dras av varierar för de olika perioderna för beviljande.  

Exempel på en nuvarande situation: Den försäkrade har beviljats delpension till ett belopp på 1 066,55 euro/mån. 2017. Den försäkrade har beviljats sjukdagpenning för tiden 1.1.2017 — 12.3.2017. Från sjukdagpenningen har delpensionen avdragits till ett belopp av 43,15 euro/dag, vilket innebär att dagpenningen uppgår till 34,67 euro/dag. Den försäkrade har ansökt om fortsatt sjukdagpenning, och dagpenning beviljas för tiden 13.3.2017 — 31.7.2017. Från dagpenningen dras av delpension till ett belopp av 42,41 euro/dag, och således betalas en sjukdagpenning på 35,41 euro/dag. Beloppet av den delpension som ska avdras ändrar därför att antalet prestationsdagar för sjukdagpenning under tiden för avdraget varierar proportionellt sett och tiden innefattar sådana helgdagar samt helgdagar på en vardag för vilka det inte betalas sjukdagpenning. Om den försäkrade från ingången av augusti ansöker om ytterligare fortsättning av sjukdagpenningen eller om dagpenningen av någon orsak justeras från och med en viss dag, ändras beloppet av dagpenning per dag igen.  

I nuläget beräknas avdragningen alltid enligt varje beviljad tidsperiod, och avdraget är lika stort under en och samma period. I beslutet om fortsättningen ändras beloppet. På motsvarande sätt beräknas också beloppet av dagpenningen på nytt, dvs. det justeras för varje tidsperiod för vilken arbetsgivaren meddelar lön för frånvaron. Vanligtvis meddelar arbetsgivaren lönen för frånvaron per löneperiod.  

För närvarande föreskrivs det bara om att en månad anses omfatta 25 dagar när studiepenning som betalas som en månadsförmån omvandlas till sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning. I sjukförsäkringslagens 12 kap. behövs en motsvarande bestämmelse för de övriga månadsförmåner som ska dras av från dagpenningen. Bestämmelsen behövs för sjukdagpenningen, den partiella sjukdagpenningen och rehabiliteringspenningen. När det gäller föräldradagpenningen leder andra förmåner, t.ex. pensioner, till att förmånen betalas ut till minimibelopp. Den föreslagna bestämmelsen ska också tas in i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner. 

1.7  Ömsesidig kvittning av förmånerna enligt sjukförsäkringslagen

Enligt 12 kap. 1 § i sjukförsäkringslagen får det till den försäkrade samtidigt endast betalas en sådan dagpenningsförmån som avses i denna lag. Om perioden för partiell sjukdagpenning avbryts på grund av sjukdom och personen beviljas sjukdagpenningen retroaktivt för samma tid för vilken det redan har betalats partiell sjukdagpenning, finns det ingen bestämmelse om regression i fråga om uttag av överlappande avgifter, utan avgifterna måste tas ut som normalt återkrav. Liknande situationer kan även uppstå mellan sjukdagpenningen och föräldradagpenningen. Ur klientens perspektiv är det inte ändamålsenligt att man samtidigt under samma tid som arbetsinkomstförsäkringsförmånen betalas ut tar ut den andra förmånen genom återkrav. Förfarandet skulle vara smidigare om man av den förmån som beviljas senare skulle kunna betala bara den överstigande delen av det tidigare förmånsbeloppet. Liknande bestämmelser om regression finns t.ex. mellan arbetspensionerna och sjukdagpenningen (sjukförsäkringslagen 12 kap. 3 och 5 §). 

2.1  Förkortning av FöPL-företagares självrisktid

Enligt en enkät som Företagarna i Finland lät göra hösten 2016 hade närmare 70 procent av de företagare som hållit sjukledigt inte sökt sjukdagpenning. Företagarens självrisktid medför att företagare ofta arbetar också då de är sjuka, i stället för att sköta sin hälsa. Detta kan göra att sjukdomen förlängs. I dessa fall har inte sjukledigheten på under fyra dagar, dvs. självrisktiden, löpt ut och rätten till förmånen inte hunnit uppkomma.  

För att förbättra situationen ska självrisktiden förkortas. Det föreslås att självrisktiden enligt sjukförsäkringslagen för en företagare som är försäkrad med stöd av lagen om pension för företagare förkortas så att tiden endast omfattar insjukningsdagen i stället för insjukningsdagen och därpå följande tre vardagar såsom för närvarande.  

Självrisktiden för lantbruksföretagare som är försäkrade i enlighet med lagen om pension för lantbruksföretagare förblir oförändrad, dvs. deras självrisktid omfattar fortfarande dagen då lantbruksföretagaren insjuknat och därpå följande tre veckodagar. Orsaken till att den föreslagna ändringen gäller endast de företagare som avses i lagen om pension för företagare är att dessa själva finansierar de extra kostnader som föranleds sjukförsäkringsfonden på grund av förkortningen av självrisktiden. 

2.2  Höjning av minimibeloppet av dagpenningarna enligt sjukförsäkringslagen

Dagpenningarnas minimibelopp föreslås bli höjt så att nettobeloppet av dagpenningen i regel blir lika stort som det grundläggande utkomststödet. Därigenom säkerställs att grundskyddet är förstahandsalternativet framom utkomststödet och att stöden riktas på avsett sätt. Förmånstagaren ska även omfattas av de bedömnings- och rehabiliteringsåtgärder som gäller arbetsförmågan och som anknyter till sjukdagpenningssystemet. Minimibeloppet av sjukdagpenningen höjs till 616 euro per månad. Arbetsmarknadsstödet uppgår till 696,60 euro, och efter att garantipensionen för personer som bor ensamma höjs med 15 euro enligt förslaget kommer garantipensionen att vara 775,26 euro per månad. Höjningen av sjukdagpenningens minimibelopp förbättrar i viss mån situationen med tanke på de övriga grundtrygghetsförmånerna. Enligt hänvisningsbestämmelsen i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner ska höjningen även gälla rehabiliteringspenningen. 

Det föreslås även att inkomstgränsen i euro för samordning av de regelbundna arbetsinkomster som har tjänats in under utbildning som ordnats som yrkesinriktad rehabilitering eller under praktik i samband därmed ska höjas samtidigt som den föreslagna höjningen av nivån på dagpenningarnas minimibelopp, eftersom den nämnda samordningsgränsen har följt sjukdagpenningens minimibelopp per månad. Samtidigt föreslås det att samordningsgränsen ska bindas till det minimibelopp av dagpenning som anges i sjukförsäkringslagen, så att det belopp som finns i lagen inte behöver ändras alltid då sjukdagpenningens minimibelopp i sjukförsäkringslagen ändras. 

2.3  Betalning av specialvårdspenning under tiden för terminalvård av ett barn i hemmet

Föräldrar och de som vårdar barn som hör till målgruppen för specialvårdspenning har framfört önskemål att man när det gäller vård av döende barn bör göra ett undantag från den huvudregel enligt vilken specialvårdspenning inte betalas till båda föräldrarna samtidigt under tiden för vård av barnet i hemmet. Med beaktande av barnets och familjens situation är båda föräldrarnas närvaro och deltagande i vården i en sådan situation dock viktigt och beviljande av specialvårdspenning till båda föräldrarna samtidigt motiverat även då terminalvården sker hemma. I propositionen föreslås att specialvårdspenning kan betalas samtidigt till båda föräldrarna även under tiden för terminalvård av barnet i hemmet, förutsatt att de andra förutsättningarna för betalning av specialvårdspenning uppfylls. Med terminalvård i hemmet jämställs också terminalvård som ges vid en annan verksamhetsenhet än en verksamhetsenhet på specialsjukvårdsnivå, till exempel i ett servicecenter. 

2.4  Att omfattas av företagshälsovården samt ersättning för företagshälsovårdskostnader under tiden för rehabiliteringsstöd eller för olycksfallspension för viss tid

Kostnaderna för företagshälsovård ersätts enligt sjukförsäkringslagen inte, om företagaren inte har en FöPL- eller LFöPL-försäkring i kraft. Då rehabiliteringsstöd beviljas är utgångspunkten att företagarens eller lantbruksföretagarens arbetsförmåga inte ännu kan bedömas vara permanent nedsatt, och att han eller hon har för avsikt att återgå till arbetet. Det föreslås att ordalydelsen i 13 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen ändras. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska ersättningar för kostnader för företagshälsovård kunna beviljas, fastän företagaren eller lantbruksföretagaren inte längre har en FöPL- eller LFöPL-försäkring i kraft under tiden för rehabiliteringsstöd eller för olycksfallspension för viss tid. 

2.5  Flera arbeten än ett, arbetsförmåga kvar för en del av arbetena

I sjukförsäkringslagen föreslås det en bestämmelse om fastställande av sjukdagpenning då den försäkrade blir arbetsoförmögen då han eller hon samtidigt arbetar i två eller flera arbetsförhållanden eller egna arbeten, är arbetsoförmögen endast för något av arbetena och blir borta från det arbetet men i övrigt fortsätter arbeta. Om den försäkrade anses vara arbetsoförmögen på det sätt som avses i sjukförsäkringslagen för det arbete han eller hon blir borta från, bestäms sjukdagpenningen på basis av det inkomstbortfall som beror på detta arbete. 

Bestämmelserna om självrisktiden och uträkningen av maximitiden för sjukdagpenningen föreslås inte bli ändrade i detta sammanhang. Självrisktiden och prestationsdagarna minskar om den försäkrade beviljas sjukdagpenning på basis av arbetsoförmåga får något av sina arbeten. 

Förhållandena mellan sjukdagpenningen och övriga förmåner ändras inte heller. Om man t.ex. får sjukdagpenning som har beviljats på basis av ett arbete kan man inte erhålla utkomststöd för arbetslösa, eftersom arbetsoförmögna personer inte har rätt till utkomststöd för arbetslösa. En arbetsoförmögen person avser en person som får sjukdagpenning eller partiell sjukdagpenning. 

Sådan sjukdagpenning som beviljats en person som utför fler än ett arbete kan även inverka på studiestödet. Att få sjukdagpenning är i regel ett hinder för att beviljas studiestöd. Studiestödet upphör från ingången av den månad då den studerande får sjukdagpenning för första gången i minst 18 dagar. Om det beviljas sjukdagpenning för en tid för vilken det har betalats studiestöd, dras studiepenningen av från sjukdagpenningen för kalendermånaden med rätt till studiestöd.  

Beviljande av sjukdagpenning kan också inverka på den försäkrades rehabiliteringspenning och rätten att få föräldradagpenning. 

Den nya 5 a § i 11 kap. om fastställande av sjukdagpenning i en situation med två eller flera arbeten ska inte tillämpas på partiell sjukdagpenning. Den partiella sjukdagpenningen har egna bestämmelser om rätt till partiell sjukdagpenning i en situation där den försäkrade arbetar samtidigt i två eller flera deltidsanställningsförhållanden. Man bör då särskilt komma överens med arbetsgivarna om en minskning av arbetet, och beloppet av den partiella sjukdagpenningen uppgår till hälften av föregående sjukdagpennings belopp eller den sjukdagpennings belopp som den försäkrade har rätt till. 

2.6  Avdrag av andra förmåner från sjukdagpenning och rehabiliteringspenning

I sjukförsäkringslagen och lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner föreslås en bestämmelse om hur de andra månadsförmånerna ska samordnas med sjukdagpenningen, specialvårdspenningen och rehabiliteringspenningen. Efter den föreslagna ändringen kommer beloppet av en annan förmån som dras av från sjukdagpenningen, specialvårdspenningen eller rehabiliteringspenningen att förbli oförändrat under de olika perioderna för beviljandet av sjukdagpenning, specialvårdspenning eller rehabiliteringspenning. Detta förfarande tillämpas redan nu vid samordning av beloppet av sjukdagpenningen och beloppet av studiepenningen. 

2.7  Ömsesidig kvittning av förmånerna i sjukförsäkringslagen

I sjukförsäkringslagen föreslås en bestämmelse om regression som möjliggör ömsesidig kvittning av dagpenningsförmånerna i sjukförsäkringslagen. Enligt bestämmelsen ska dagpenning som beviljats retroaktivt betalas endast till den del dess belopp överstiger beloppet av den dagpenning som har betalats tidigare. 

2.8  Tekniska ändringar som gäller tillämpningspraxis

I 12 kap. 4 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen föreskrivs om förhållandet mellan delinvalidpension eller motsvarande annan än full invalidpension och sjukdagpenning. Delinvalidpension dras inte av från sjukdagpenningen, om rätten till pensionen har börjat före ingången av det kalenderår, till vilket den arbetsinkomst som ligger till grund för förmånen hänför sig. Bestämmelsen ska preciseras att gälla även de situationer där delinvalidpensionen föregås av full invalidpension, eftersom den försäkrades inkomster har minskat redan under den fulla invalidpensionen. 

I 11 kap. 4 § 1 mom. i sjukförsäkringslagen nämns arbetsinkomst som justerats enligt 1 § 3 mom. I 11 kap. 1 § 3 mom. i sjukförsäkringslagen finns dock inga bestämmelser om justering av arbetsinkomsten, utan det föreskrivs om detta i 1 § 4 mom. Nämnda 1 § har ändrats genom lagen 1658/2015, varvid 11 kap. 4 § förblivit oförändrad. 

Enligt 13 kap. 10 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen som träder i kraft den 1 januari 2018 (943/2016) får Folkpensionsanstalten med arbetsgivarens samtycke avtala om att ersättningen betalas till serviceproducenten. Denna bestämmelse gäller dock ordnandet av företagshälsovårdstjänster för företagare och andra som utför eget arbete. Paragrafen ska ändras så att hänvisningen gäller rätt målgrupp. 

3.1  Ekonomiska konsekvenser

3.2  Samhälleliga konsekvenser