Regeringens proposition
RP
16
2015 rd
Regeringens proposition till riksdagen om ändring av lagstiftningen om arbetspensionssystemet och om förslag till lagar som har samband med den
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I propositionen föreslås det att lagstiftningen om pensionssystemet ska ändras. På grund av de ändringar som gäller pensionssystemet föreslås det ändringar även av andra lagar som berör socialförsäkringsförmåner samt av lagar som gäller finansieringen av arbetspensioner inom den privata sektorn. Det föreslås att många av de nuvarande lagar som gäller pensionsskyddet för personalen inom den offentliga sektorn ska slås samman till en enda ny pensionslag för den offentliga sektorn. 
Det föreslås att den lägsta ålder för ålderspension som ska tillämpas enligt arbetspensionssystemet ska höjas stegvis. Åldern för ålderspension ska höjas så att ålderspensionen för de som är födda 1955 eller senare höjs från nuvarande 63 år med tre månader per varje åldersklass, tills den är 65 år. De som är födda 1962 är således den första åldersklass för vilken åldern för ålderspension är 65 år. Den lägsta åldern för ålderspension för de som är födda 1965 eller senare ska anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. Den pensionsålder som bestäms enligt den förväntade livslängden ska tillämpas första gången på dem som går i pension år 2030. Avsikten är att förhållandet mellan pensionstiden och tiden i arbete ska bevaras på samma nivå som 2025. 
Det föreslås att den nedre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt arbetspensionslagarna ska sänkas till åldern 17 år för arbetstagarnas del. När det gäller den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten föreslås det att den höjs stegvis från nuvarande 68 år. Åldersgränsen höjs till 69 år för de som är födda 1958—1961, och till 70 år för de personer som är födda 1962 eller senare. 
Det föreslås att pension ska intjänas under hela tiden i arbetslivet för 1,5 procent per år på basis av arbetsinkomsterna per år för arbetstagare, och för företagare på basis av företagarens fastställda arbetsinkomst. I fråga om intjänandet av pension föreslås det dessutom en övergångsperiod för 53—62-åringar. Under övergångsperioden ska pension intjänas med 1,7 procent per år fram till utgången av 2025. Den intjänade pensionen beräknas från högre inkomster än tidigare, eftersom arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte längre ska dras av från arbetsinkomsterna vid beräkningen av pensionen. Den nuvarande tillväxt på 4,5 procent som intjänas för sådant arbete som har utförts efter uppnåendet av den lägsta åldern för ålderspension föreslås bli ersatt med en uppskovsförhöjning. En persons intjänade pension ska justeras med en uppskovsförhöjning på 0,4 procent per varje månad med vilken pensionens begynnelse skjuts upp till en tidpunkt efter den lägsta åldern för ålderspension. 
Vid bestämmandet av invalidpensionen föreslås det att den till pension berättigande återstående tiden ska räknas med i lägsta ålder för ålderspension, och i och med att åldern för ålderspension stiger ska även slutåldern för återstående tid stiga. I och med att bestämmandet av lägsta ålder för ålderspension binds till förändringen i den förväntade livslängden, sänks livslängdskoefficienten, men dess verkning riktas i fråga om invalidpensionerna också till pensionsdelen för återstående tid. 
I propositionen föreslås det att deltidspensionen såsom pensionsform ska slopas och ersättas med partiell förtida ålderspension. På ansökan ska pension kunna betalas till antingen 25 eller 50 procent av beloppet av den intjänade pensionen. En annan ny pensionsform inom arbetspensionssystemet är arbetslivspensionen, som innebär att en person som under sitt arbetsliv har arbetat länge i ett arbete som är ansträngande och slitsamt kan gå i pension före den lägsta åldern för ålderspension. 
Åldrarna för ålderspensionen för de personer som omfattas av militärpensionssystemet höjs i samma omfattning som för övriga löntagare. 
Arbetspensionsanstalternas möjligheter att investera i aktier ska förbättras genom att öka den andel av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret till en femtedel av ansvarsskulden. På grund av de föreslagna ändringarna ses bestämmelserna om finansieringen av arbetspensionerna över även till andra delar. 
Från och med 2026 ska social- och hälsovårdsministeriet vart femte år utvärdera utvecklingen i arbetslivslängd samt hela arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet. 
Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2017. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Inledning
År 2009 satte statsmakten och arbetsmarknadens centralorganisationer som mål att den förväntade pensionsåldern för de som fyllt 25 år ska höjas till minst 62,4 år före 2025. År 2008 var denna 59,4 år. I och med det arbetskarriäravtal som ingicks i mars 2012 och det sysselsättnings- och tillväxtavtal som undertecknades i augusti 2013 förband sig arbetsmarknadens centralorganisationer att förhandla om och vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå det uppsatta målet. 
I regeringsprogrammet för Jyrki Katainens regering konstaterades det att sådana ärenden som gäller arbetspensionspolitiken ska beredas i samarbete med arbetsmarknadens centralorganisationer. Enligt regeringsprogrammet "har den förväntade livslängden under de senaste åren ökat mera än väntat och ökningen väntas fortsätta. Också med tanke på balansen inom försörjningskvoten och den offentliga ekonomin är det nödvändigt att förlänga tiden i arbetslivet. Arbetspensionsförsäkringsavgiften för den privata sektorn har avtalats för perioden fram till 2014, varefter trycket att höja avgiften kommer att stiga. Också finansieringen av pensionerna inom den offentliga sektorn måste tryggas. Med beaktande av dess omständigheter måste samförstånd nås om långsiktiga lösningar då det gäller en förlängning av tiden i arbetslivet, tryggandet av finansieringen av arbetspensionssystemet och säkerställandet av ett tillräckligt pensionsskydd som också indexskyddet". 
Pensionsreformen är aktuell också med tanke på den internationella trovärdigheten när det gäller Finlands ekonomiska politik. EU-kommissionen och vissa internationella organisationer har gett rekommendationer för en ändring av Finlands pensionssystem och för en korrigering av hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin. 
Arbetsmarknadens centralorganisationer ingick den 26 september 2014 ett avtal om ett förslag till arbetspensionsreformen. På basis av avtalet inledde Alexander Stubbs regering beredningen av denna regeringsproposition. 
Enligt det nya regeringsprogrammet som publicerades i maj 2015 ska Juha Sipiläs regering i september 2015 överlämna sin proposition om reformen av arbetspensionssystemet, genom vilken den förbinder sig till en trepartsberedning av ett avtal. Enligt anteckningen ska lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2017. 
2
Nuläge
2.1
Lagstiftning och praxis
2.1.1
Allmänt om arbetspensionssystemet
I Finland är syftet med pensionssystemen att trygga människors utkomst med tanke på ålderdom, arbetsoförmåga och familjeförsörjares bortgång. Det lagstadgade pensionssystemet omfattar flera parallella system. Arbetspensionssystemet garanterar att utkomsten under pensionstiden är rimlig med tanke på den tidigare utkomstnivån. Genom folkpensionssystemet och garantipensionen säkerställer man att pensionstagaren har en tillräcklig minimiutkomst. 
Innehållet i det lagstadgade arbetspensionsskyddet bygger på pensionslagar för olika branscher. Pensionslagar som gäller den privata sektorn är lagen om pension för arbetstagare (395/2006; ArPL) och lagen om sjömanspensioner (1290/2006; SjPL). Företagare försäkras enligt lagen om pension för företagare (1272/2006; FöPL) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006; LFöPL). Pensionslagar som gäller den offentliga sektorn är lagen om statens pensioner (1295/2006; StaPL), lagen om kommunala pensioner (549/2003; KomPL) och pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (261/2008; KyPL). För närvarande skiljer sig de olika arbetspensionslagarna från varandra främst när det gäller bestämmelserna om finansieringen och försäkrandet. Från och med ingången av 2005 har den privata och offentliga sektorns bestämmelser om arbetspensionsförmånerna i huvudsak varit enhetliga. Dessutom har Finlands Bank, tjänstemännen vid Folkpensionsanstalten, Ålands landskapsregering och riksdagsledamöterna haft sina egna pensionssystem. 
Finlands arbetspensionssystem är mycket omfattande, eftersom försäkrandet är obligatoriskt och lagstadgat och i regel täcker allt förvärvsarbete. Arbetspensionssystemet bygger på förtjänstprincipen, dvs. pensionen intjänas på basis av arbetsinkomsterna. På basis av arbetsinkomsterna fastställs också arbetspensionsförsäkringsavgiften. Ju högre inkomster, desto större arbetspension och arbetspensionsförsäkringsavgift. Pensionerna påverkas i regel inte av förflyttningar från en arbetsgivare till en annan, eller av förflyttningar mellan den privata sektorn och den offentliga sektorn. 
Genomförandet av arbetspensionslagarna för den privata sektorn är decentraliserat till flera privaträttsliga pensionsanstalter. Verkställandet av arbetspensionsskyddet enligt ArPL sköts av de i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (354/1997) avsedda arbetspensionsförsäkringsbolagen, av de i lagen om försäkringskassor (1164/1992) avsedda pensionskassor som utövar lagstadgad pensionsförsäkring och av de i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) avsedda B-pensionsstiftelserna och AB-pensionsstiftelserna (pensionsanstalter). Arbetsgivaren väljer den pensionsanstalt vid vilken arbetstagarnas pensionsskydd ordnas. 
Verkställandet av lantbruksföretagarnas och stipendiaternas pensionsskydd sköts av Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt och verkställandet av sjömännens pensionsskydd av Sjömanspensionskassan. Andra företagare än lantbruksföretagare kan ordna sitt pensionsskydd via ett arbetspensionsförsäkringsbolag eller en pensionskassa. Verkställandet av pensionsskyddet för arbetstagare inom den offentliga sektorn sköts i huvudsak av Keva. Genom att decentralisera genomförandet försöker man sprida ut riskerna och uppnå de fördelar med bättre placeringsavkastning och väl utvecklade tjänster som konkurrensen för med sig. 
Trots det decentraliserade verkställandet kan pension sökas med en enda pensionsansökan. I allmänhet betalas hela pensionsskyddet från en och samma pensionsanstalt, även om pensionstagarens pensionsskydd ordnats via flera pensionsanstalter inom den privata eller offentliga sektorn under tiden i arbetslivet. Denna princip kallas för principen om sista pensionsanstalt. De övriga pensionsanstalternas pensionsdelar som ingår i pensionen i fråga och som de andra pensionsanstalterna ansvarar för krävs ut av den pensionsanstalt som slutligen betalar pensionen på basis av utredningen om kostnadsfördelningen som sköts av Pensionsskyddscentralen. Pensionsanstalterna inom den privata sektorn har ett gemensamt konkursansvar, och därför lider pensionstagarna inga förluster ifall pensionsanstalten förlorar förmågan att sköta sina skyldigheter. Om det finns en risk för att pensionen eller en del av den inte kan tryggas, är det de återstående pensionsanstalterna som ansvarar för detta i enlighet med gemensamt fastställda grunder. 
2.1.2
Arbetspensionsförmåner
De förmåner som verkställs inom arbetspensionssystemet är arbetspensionen, deltidspensionen, invalidpensionen, rehabiliteringsförmånerna och familjepensionen. 
Ålderspension 
I ålderspension kan man gå enligt eget val under tiden mellan 63 och 68 års ålder. Denna s.k. flexibla ålderspension har varit i bruk från början av 2005. Som tidigast kan ålderspensionen börja från ingången av kalendermånaden efter uppnådd 63 års ålder. En förutsättning för beviljande av ålderspension är att arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon pensioneras. Med avvikelse från detta kan en företagare som får ålderspension dock fortsätta sin tidigare företagarverksamhet. 
Man kan ålderspensionera sig även efter att man fyllt 68 år. I sådana fall räknas en uppskovsförhöjning med i pensionen, som omfattar 0,4 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än ingången av månaden efter den månad då personen fyllt 68 år. 
Före 2013 var det enligt arbetspensionslagarna även möjligt att gå i förtida ålderspension. Med stöd av övergångsbestämmelserna har personer som är födda före 1952 haft rätt att gå i förtida ålderspension efter att de har fyllt 62 år. På grund av att ålderspensionen tas ut i förtid, minskar pensionsbeloppet permanent. Ålderspensionen minskas med 0,6 procent för varje månad med vilken pensionen tidigarelagts före ingången av månaden efter den månad då 63 års ålder uppnåtts. Förtidsminskningen beräknas från den pension som har tjänats in fram till begynnelsetidpunkten för pensionen. Dessutom kan en person som är född före 1958 och som har rätt till de tilläggsdagar som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) fortfarande gå i ålderspension i 62 års ålder utan någon förtidsminskning. 
Inom den offentliga sektorns pensionssystem skiljer sig åldrarna för ålderspension till vissa delar från det ovan nämnda. Enligt de bestämmelser som trädde i kraft vid ingången av 2005 kan man inom den offentliga sektorn gå i ålderspension enligt eget val under tiden mellan 63 och 68 års ålder, i den individuella pensionsåldern, i en yrkesbaserad ålder eller i avgångsåldern. 
Redan genom de ändringar som trädde i kraft i början av 1993 och 1995 ändrades åldrarna i pensionssystemen för den offentliga sektorn för att motsvara systemet för den privata sektorn. Den allmänna ålder på 63 år för ålderspension som gällde före ändringarna höjdes till den ålder på 65 år för ålderspension som var i bruk inom den privata sektorn. Höjningen av den allmänna pensionsåldern till 65 år gällde de personer som var födda 1960 eller senare. För de personer som var födda före 1960 beräknades det en individuell pensionsålder som inföll mellan åldrarna 63 och 65. Övergången gällde dessutom personer som stod i fortlöpande anställningsförhållanden den 31 december 1992. Om tjänstgöringen hade börjat den 1 januari 1993 eller senare, var åldern för ålderspensionen direkt 65 år. 
De yrkesbaserade pensionsåldrarna slopades inom den offentliga sektorn den 1 juli 1989. De beslut som hade fattats inom statens och kyrkans pensionssystem avvek från den reform från 1995 som gällde det kommunala systemet. För de inom staten och kyrkan som valde en yrkesbaserad pensionsålder gäller fortfarande den pensionsålder som gällde den 1 juli 1989. Inom kommunen har den yrkesbaserade pensionsåldern koncentrerat sig till en ålder mellan den sänkta tidigare pensionsåldern och 65 års ålder. Vid reformen 2005 gjordes det inga ändringar i de yrkesbaserade pensionsåldrarna. 
Personer som är födda före 1960 och som omfattas av pensionssystemen för den offentliga sektorn har möjlighet att gå i förtida ålderspension tidigast tre år före sin individuella pensionsålder, om deras anställning har fortgått utan avbrott från och med 1993. Förtidsminskningen är 0,6 procent för varje förtida månad. 
Deltidspension 
Syftet med delpensionen är att ge äldre arbetstagare och företagare en möjlighet att samordna deltidsarbete och pensionering. Under deltidspensionen ersätts den minskning av lönen som orsakas av övergången till deltidsarbete. Enligt de gällande arbetspensionslagarna kan deltidspension beviljas till personer i åldern 61—67 år, om de minskar sin arbetsinsats genom att övergå till deltidsarbete och dessutom uppfyller övriga villkor för deltidspension. På basis av övergångsbestämmelserna gäller den nedre åldersgränsen på 61 år de personer som är födda 1954 eller senare. För de personer som är födda 1953 är den nedre åldersgränsen 60 år, och för de personer som är födda tidigare är den 58 år. 
När en person övergår till deltidsarbete ska arbetet minska så att inkomsterna av deltidsarbetet utgör 35—70 procent av den stabiliserade inkomsten och motsvarande ändring görs i arbetstiden. Ett av villkoren för deltidspension är dessutom att arbetstagarens eller företagarens tid i arbetslivet under åren före pensionen är tillräckligt lång. 
Invalidpension 
Med invalidpensionen ersätts sådan förlust av förvärvsinkomster som har orsakats av långvarig arbetsoförmåga. Invalidpension kan beviljas personer i åldern 18—62 år. En arbetstagare eller företagare har rätt till invalidpension, om hans eller hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada uppskattas vara utan avbrott nedsatt med minst två femtedelar åtminstone ett år. Om arbetsförmågan är nedsatt med minst tre femtedelar, beviljas personen full invalidpension. I annat fall beviljas pensionen som delinvalidpension. Invalidpension kan beviljas antingen tills vidare eller för viss tid i form av rehabiliteringsstöd. 
Utgångspunkten för beviljande av invalidpension är alltid ett konstaterande av en medicinskt fastställd nedsättning av arbetsförmågan. Vid bedömningen av arbetsförmågan beaktas dessutom arbetstagarens utbildning, tidigare verksamhet, ålder, boningsort och andra därmed jämförbara omständigheter. Vid bedömningen av 60 år fyllda personers rätt till invalidpension betonas arbetsoförmågans yrkesmässiga karaktär. Den yrkesinriktade rehabiliteringen är central när det gäller invalidpensionen. Innan pensionsanstalten fattar beslut om invalidpension, ska den se till att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering har utretts. 
Yrkesinriktad rehabilitering 
Den arbetspensionsrehabilitering som ordnas av pensionsanstalterna är sådan yrkesinriktad rehabilitering vars syfte är att främja arbetstagarens eller företagarens arbets- och förvärvsförmåga. Syftet är också att förebygga att arbetstagaren eller företagaren måste gå i invalidpension eller att genom rehabilitering möjliggöra att en sådan person som redan får invalidpension kan återgå till arbetslivet. Ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering kan beviljas en arbetstagare eller företagare under 63 år, om sjukdomen, lytet eller skadan har konstaterats på behörigt sätt och sannolikt medför risk för arbetsoförmåga. 
En förutsättning för beviljande av rehabilitering är att arbetstagaren eller företagaren har fått en tillräcklig inkomst under de fem år som föregått ansökan om rehabilitering. När rehabiliteringens ändamålsenlighet bedöms beaktas personens ålder, yrke, tidigare verksamhet, utbildning och etablering i arbetslivet samt huruvida den yrkesinriktade rehabiliteringen sannolikt leder till att personen fortsätter i ett arbete eller återgår till ett arbete. Dessutom bedömer man huruvida den sökande kan gå i pension senare om han eller hon får yrkesinriktad rehabilitering. 
Innan den yrkesinriktade rehabiliteringen inleds ska arbetstagaren eller företagaren ha en rehabiliteringsplan. Metoderna inom den yrkesinriktade rehabiliteringen består t.ex. av arbetsprövning, utbildning som leder till ett yrke samt stöd för inledande av näringsverksamhet. Om en arbetstagares eller företagares yrkesinriktade rehabilitering är ett förhinder för att utföra förvärvsarbete, betalar pensionsanstalten honom eller henne rehabiliteringspenning. Andra förmåner som betalas för tiden i yrkesinriktad rehabilitering är partiell rehabiliteringspenning, rehabiliteringstillägg till invalidpensionstagare samt rehabiliteringsunderstöd enligt prövning. 
Familjepensioner 
Syftet med familjepensionen är att trygga utkomsten för efterlevande makar eller barn efter familjeförsörjares bortgång. Familjepensionerna utgörs av barnpensionen och efterlevandepensionen. Barnpension kan betalas till ett 18-årigt barn till en förmånslåtare samt till en efterlevande makes barn, om barnet vid förmånslåtarens död bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken. Med ett eget barn jämställs ett adoptivbarn och ett barn för vilket förmånslåtaren vid sin död var skyldigt att betala underhållsbidrag. Rätt till barnpension kan inte uppkomma efter flera än två förmånslåtare samtidigt. 
Efterlevandepension kan betalas till en efterlevande make som har eller har haft ett gemensamt barn med förmånslåtaren, om äktenskapet ingicks före förmånslåtaren fyllde 65 år. Även om det inte finns eller har funnits ett gemensamt barn, kan den efterlevande maken ha rätt att få efterlevandepension. I sådana fall förutsätts det att äktenskapet har ingåtts innan förmånslåtaren fyllde 65 år och den efterlevande maken fyllde 50 år, att äktenskapet har fortsatt minst fem år före förmånslåtarens död och att den efterlevande maken hade fyllt 50 år vid förmånslåtarens död eller var långvarigt arbetslös. Efterlevandepensionen upphör om den efterlevande maken ingår nytt äktenskap före fyllda 50 år. På beloppet av efterlevandepensionen inverkar antalet barn och de kalkylerade pensioner som baserar sig på den efterlevande makens eget arbete. 
2.1.3
Arbetspensionstillväxten
Från och med ingången av 2005 har arbetspension intjänats på basis av de inkomster som en arbetstagare har fått varje år och på basis av en företagares fastställda inkomst. Pension intjänas av alla de arbetsinkomster för vilka det tas ut arbetspensionsförsäkringsavgifter. Som arbetstagarens arbetsinkomster beaktas lön eller vederlag som har betalats eller som avtalats att betalas som ersättning för arbete. En företagare intjänar pension på basis av den totala arbetsinkomsten, som grundar sig på den arbetsinkomst som fastställts för företagaren. Före 2005 sänktes arbetspensionen per arbetsförhållande, och pensionsbeloppet påverkades även av längden på arbetsförhållandet utöver tillväxtprocenten och den pensionslön som beräknades på basis av de senaste årens arbetsinkomster under arbetsförhållandet. 
I arbetspensionssystemet finns ingen övre gräns för det pensionsbelopp som betalas. Arbetstagarna har inte heller någon övre gräns i euro för de inkomster av vilka pensionen intjänas. Däremot finns det en fastställd övre gräns för företagares arbetsinkomst, som är 170 375 euro per år (2015 års nivå). 
Pensionstillväxten börjar från ingången av månaden efter den månad då personen fyllt 18 år, och slutar vid utgången av den månad då 68 års ålder uppnåtts. Arbetspension intjänas av årsinkomsterna enligt en tillväxtprocent som fastställs på basis av ålder. Tillväxtprocenten är 1,5 procent tills det att en person fyllt 53 år, 1,9 procent i åldern 53—62, och 4,5 procent efter det att en person fyllt 63 år. Syftet med tillväxten på 4,5 procent, dvs. den s.k. bonustillväxten, är att uppmuntra äldre personer att fortsätta arbeta. 
Även vid arbete som utförs vid sidan av pension intjänas ny pension. Vid arbete som utförs vid sidan av annan pension än deltidspension växer pensionen med 1,5 procent per år. Pension för arbete som utförts vid sidan av deltidspension i fråga om personer som är födda 1947 eller senare intjänas i enlighet med den tillväxtprocent som beräknas på basis av ålder, och i fråga om de personer som är födda före 1947 intjänas 1,5 procent per år. För de personer födda före 1953 som får deltidspension ska pension enligt övergångsbestämmelserna även tjänas in under tiden för deltidspension på basis av den minskade inkomsten. 
Pensionen växer förutom av de försäkrade arbetsinkomsterna även under tider med vissa förmåner för oavlönad tid. Förmånerna för oavlönad tid utgörs av moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning, inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning, alterneringsersättning, rehabiliteringspenning, sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning, specialvårdspenning, olycksfallsförsäkringsersättning, trafikförsäkringsersättning, militärförsäkringsersättning och vuxenutbildningsstöd. Under tiden barn under 3 år vårdas hemma och under studietiden i en utbildning som leder till examen får man dessutom förmåner som motsvarar pension. Under de oavlönade tiderna växer pensionen oberoende av arbetstagarens ålder med 1,5 procent per år på basis av den arbetsinkomst enligt vilken förmånsbeloppet beräknats. En förutsättning för pen-sionstillväxten under de oavlönade tiderna är att personen har haft tillräckliga egentliga arbetsinkomster under sin tid i arbetslivet. 
Vid beräkningen av beloppet av invalidpension beaktas förutom den intjänade pensionen i allmänhet dessutom den s.k. återstående tiden, dvs. tiden från ingången av det år under vilket arbetsoförmågan började till utgången av den månad då 63 års ålder uppnåtts. Genom den återstående tiden kompenseras den del av pensionen som personen inte kan tjäna in på grund av arbetsoförmågan. De pensionsgrundande inkomsterna för återstående tid fastställs i regel på basis av arbetsinkomsterna från de fem kalenderåren före det år under vilket arbetsoförmågan började och på basis av de inkomster som ligger till grund för förmånerna för den oavlönade tiden. Pensionen för återstående tid beräknas enligt inkomsterna för återstående tid och på basis av en tillväxtprocent på 1,5 procent. Pensionen för återstående tid beaktas på det villkor att arbetstagaren eller företagaren under de tio kalenderåren före det år under vilket arbetsoförmågan började har haft sådana arbetsinkomster som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna för minst 17 128,41 euro (2015 års nivå). 
Invalidpensionen fortsätter inte alltid fram till åldern för ålderspensionen. Om det när ålderspensionen börjar har förflutit över två år från det att invalidpensionen slutade, intjänas det under tiden för invalidpensionen 1,5 procent i ny pension per år. Grunden för tillväxten utgörs av den inkomst för återstående tid som har använts vid beräkningen av invalidpensionen. 
2.1.4
Övriga faktorer som inverkar på arbetspensionens belopp
Indexjusteringar av arbetspensioner 
Det viktigaste målet för arbetspensionssystemet är att konsumtionsnivån även under pensionstiden är rimlig i förhållande till nivån under tiden i arbetslivet. För att uppnå detta mål görs det indexjusteringar av arbetspensionerna. De index som används inom arbetspensionssystemet innefattar arbetspensionsindex och lönekoefficienten, som bägge fastställs på basis av de årliga förändringarna i konsumentprisindex och inkomstnivåindex. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer indexen för varje kalenderår genom en förordning. 
Innan pensionen börjar justeras inkomsterna av den försäkrade tiden i arbete med lönekoefficienten till nivån för pensionens begynnelseår. Avsikten är att höja de tidigare årens inkomster så att de är rimliga i förhållande till den löne- och konsumtionsnivå som pensionen låg på när den började. I lönekoefficienten är vägningskoefficienten 0,8 för ändringen av lönenivån, och 0,2 för ändringen av prisnivån. 
De löpande pensionerna justeras med arbetspensionsindex årligen vid ingången av januari. Syftet med arbetspensionsindex är att undvika att den löpande pensionen minskar och att förbättra pensionens köpkraft. I arbetspensionsindex är vägningskoefficienten 0,2 för ändringen av lönenivån, och 0,8 för ändringen av prisnivån. Arbetspensionsindex för 2015 räknades undantagsvis inte enligt ändringarna av lönenivån och prisnivån, utan poängtalet för arbetspensionsindex fastställdes genom lag till ett tal som höjde de löpande pensionerna med 0,4 procent. 
Engångsförhöjning av invalidpension 
Pensionerna för de personer som blir arbetsoförmögna i ung ålder höjs med en koefficient som fastställs på basis av ålder från ingången av det år före vilket det har gått fem år sedan pensionen började. En engångsförhöjning kan beviljas tidigast i 24 års ålder, och höjningen beviljas inte om pensionen börjar efter det år då personen fyllt 50 år. Engångsförhöjningen för 24—31 åringar utgör 25 procent av pensionsbeloppet, och höjningen sjunker med en procentenhet för varje levnadsår på så sätt att höjningen utgör en (1) procent vid 55 års ålder. Personer som är äldre än detta kan inte längre beviljas höjning. De första engångsförhöjningarna av invalidpensionerna gjordes i början av 2010. 
Livslängdskoefficient 
Från och med ingången av 2010 har pensionsskyddet anpassats till den ökade livslängden med hjälp av livslängdskoefficienten. Syftet med livslängdskoefficienten är att begränsa den ökning av pensionskostnaderna som den ökade livslängden medför samt att uppmuntra till att fortsätta arbeta. 
Livslängdskoefficienten tillämpas på alla de begynnande ålders- och invalidpensionerna enligt arbetspensionslagarna. Ålderspensionen multipliceras med den livslängdskoefficient som har fastställts för det år en person fyller 62 år. Den pension som har intjänats för invalidpensionen multipliceras med den livslängdskoefficient som har fastställts för pensionsfallsåret. På invalidpensionens pensionsdel för återstående tid tillämpas ingen livslängdskoefficienten. 
Livslängdskoefficienten fastställs i 62 års ålder för varje födelseårsklass på basis av Statistikcentralens dödlighetsstatistik. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer livslängdskoefficienten genom en förordning som utfärdas före utgången av november varje år. Syftet med livslängdskoefficienten är att pensionens kapitalvärde ska vara lika för alla åldersklasser. 
Om den återstående livstid som enligt statistiken gäller för en 62-åring förlängs, minskar livslängdskoefficienten de begynnande månadspensionerna. Livslängdskoefficienten minskar däremot inte det totala beloppet av den pension som ska betalas för pensionstagarens hela tid med ålderspension, om pensionstagaren lever till en ålder som motsvarar förlängningen av den förväntade livslängden. Om den person som ska gå i pension vill bevara den nivå på månadspension som personen skulle ha intjänat enligt pensionsåldern utan livslängdskoefficienten, måste personen i fråga arbeta en längre tid. 
2.1.5
Finansieringen av arbetspensioner för den privata sektorn
Partiell fondering 
Arbetspensionerna för arbetstagare inom den privata sektorn finansieras delvis genom fonderingsprincipen. En del av de pensioner som arbetstagare tjänar in och som ska betalas i framtiden fonderas årligen på förhand, och den resterande pensionsdel som senare betalas ut finansieras med de arbetspensionsförsäkringsavgifter som tas ut av den arbetande befolkningen. I systemet med partiell fondering går således den ena delen av arbetspensionsförsäkringsavgiften till fondering och den andra delen till utbetalningen av de pensioner som ska betalas det året. För kommande pensioner fonderades det år 2013 cirka 1,8 miljarder euro, vilket utgör cirka 15 procent av pensionsavgiften. År 2013 uppgick pensionsutgiften till 12,8 miljarder euro, och cirka 20 procent av pensionsavgiften finansierades med fonderade medel. 
Den partiella fonderingen sänker nivån på de kommande pensionsavgifterna, eftersom de medel som fonderas och den placeringsavkastning som dessa ger på lång sikt kan utnyttjas vid senare betalning av pensioner och upprätthållandet av systemet. Modellen med partiell fondering möjliggjorde vid ikraftträdandet av systemet dessutom bättre pensionsförmåner än systemet med full fondering. 
Arbetspensionsförsäkringsavgiften 
Den huvudsakliga delen av finansieringen av Finlands arbetspensionssystem kommer från de arbetspensionsförsäkringsavgifter som betalas av arbetsgivarna och arbetstagarna. Även företagarna och jordbruksföretagarna betalar arbetspensionsförsäkringsavgifter. Staten deltar i finansieringen av pensionerna enligt SjPL, FöPL och LFöPL och ersätter till pensionsanstalterna de förmåner för studier och barndagvård som dessa betalar. Dessutom ersätter arbetslöshetsförsäkringsfonden på basis av löntagares förmåner under arbetslöshetstider de utgifter som har orsakats av det intjänade pensionsskyddet. 
Arbetstagarna och arbetsgivarna betalar tillsammans en arbetspensionsförsäkringsavgift som beräknas som en viss procent av arbetstagarens lön. Företagarna betalar arbetspensionsförsäkringsavgiften på basis av sin arbetsinkomst. År 2015 utgör den genomsnittliga avgiften enligt ArPL sammanlagt 24 procent av lönen, varav arbetsgivarens andel är 18 procent i genomsnitt. Den andel som betalas av arbetstagaren varierar enligt ålder; för arbetstagare under 53 år är avgiften 5,70 procent och för de personer som fyllt 53 år är den 7,20 procent, och således är den genomsnittliga avgiften cirka 6 procent. 
Arbetsgivarna redovisar på sina arbetstagares vägnar arbetspensionsförsäkringsavgifterna till sina egna pensionsanstalter. Företagare och jordbruksföretagare redovisar själva sin arbetspensionsförsäkringsavgift till sina pensionsanstalter. Med avgifterna finansierar pensionsanstalterna de arbetspensioner som de vid tillfället ansvarar för, och förbereder även för att betala kommande pensioner genom att fondera avgifterna. Pensionsanstalterna måste placera de andelar av arbetspensionsförsäkringsavgifterna som de har fonderat så att medlen i möjligaste mån är tryggade och ger avkastning. En lyckad placeringsverksamhet med god avkastning gör det möjligt att sänka nivån på försäkringsavgifterna när placeringsavkastningen blir en del av finansieringen av pensionerna. En extra procent i den reella genomsnittliga avkastningen av placeringarna på lång sikt sänker trycket att höja avgiftsnivån med cirka två procentenheter. 
Fonderingsprinciperna i fråga om förmåner 
Pensionsanstalten ansvarar för pensionen endast till den del den är fonderad vid pensionsanstalten i fråga. För den resterande delen ansvarar pensionsanstalterna gemensamt i form av s.k. utjämningspensioner. Fonderingsprinciperna i fråga om pensioner varierar beroende på pensionsformen. Fonderade pensionsdelar ingår i ålders- och invalidpensionerna. När det gäller ålderspensionerna utgör utgiften för utjämningspensionerna cirka 85 procent och när det gäller invalidpensionerna cirka 45 procent av pensionsutgiften. Familjepensionerna och deltidspensionerna finansieras helt och hållet genom utjämningssystemet. Pensionerna för företagare och jordbruksföretagare fonderas inte på förhand, utan de finansieras med de försäkringsavgifter som tas ut av företagarna och jordbruksföretagarna samt med statens andel. 
För ålderspensionerna enligt ArPL och SjPL fonderar pensionsanstalterna av de förvärvsinkomster som fås av 18—54-åringar ett belopp som motsvarar en årlig pensionstillväxt på en halv procent. Dessutom kompletteras fonderingen av ålderspensionerna genom att årligen höja de fonderade delarna av pensionerna med särskilda höjningskoefficienter. När det gäller invalidpensionerna blir en post som beräknats enligt försäkringsmatematiska principer fonderad av pensionsanstalten först vid varje pensions början för betalningen av pensionen fram till 63 års ålder för ålderspension. 
Utjämningsbelopp 
I och med de försäkringsavtal som arbetspensionsförsäkringsbolagen och pensionskassorna ingår bildas det en försäkringsteknisk ansvarsskuld. Motsvarande post vid pensionsstiftelserna benämns pensionsansvar. Arbetspensionsförsäkringsbolagets ansvarsskuld består av ersättningsansvaret och försäkringsavgiftsansvaret, i vilka det ingår ett fördelat och ofördelat tilläggsförsäkringsansvar. Det fördelade tilläggsförsäkringsansvaret kan användas endast för att sänka försäkringsavgiften, och det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret som en buffert mot placeringsförluster eller andra förluster. Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret ökar eller minskar dessutom försäkringsavgiftsansvaret, och dess belopp beror på pensionsanstalternas avkastning av aktieplaceringar. Det utjämningsbelopp som finns till för år med många olyckor hör till ersättningsansvaret såsom en del av ansvarsskulden. 
Med utjämningsbeloppet förbereder man sig för svängningar i resultatet av arbetspensionsbolagets försäkringsrörelse. Med försäkringsrörelsens resultat avses försäkringsavgifternas tillräcklighet vad gäller de utgifter som uppkommer under motsvarande tidsperiod. Svängningarna i resultatet beror bland annat på pensionsutgiftens sporadiska svängningar och på att försäkringsavgiften måste fastställas på förhand. Utjämningsbeloppet uppdelas i ålderspensions-, invalidpensions- och premieförlustdelar. Även pensionskassorna har ett utjämningsbelopp. Pensionsstiftelserna bär däremot försäkringsrisken med sina understödsavgifter och med sitt verksamhetskapital. 
Fram till 2012 hade pensionsanstalterna separata buffertar mot placerings- och försäkringsrisken. Verksamhetskapitalet fungerade som riskbuffert mot riskerna i placeringsverksamheten, och med utjämningsbeloppet förberedde man sig för svängningar i försäkringsrörelsens resultat. I början av 2013 sammanfördes verksamhetskapitalet och utjämningsbeloppet till en ny buffert som benämns solvenskapital. Syftet med sammanföringen var att stärka pensionsanstalternas förmåga att hantera risker genom att effektivisera användningen av kapital. Försäkrings- och placeringsriskerna uppstår sällan samtidigt, varvid behovet av en riskbuffert är mindre då riskerna i fråga granskas tillsammans än när de granskas separat. År 2013 var det dock inte tekniskt möjligt att slopa utjämningsbeloppet till alla delar, och trots sammanföringen av buffertarna kvarstod utjämningsbeloppet som en separat post i balansräkningen. Genom utjämningsbeloppet förbereder man sig fortfarande främst för variationer i försäkringsavgifterna och pensionsutgifterna, medan den andra delen av solvenskapitalet fungerar som en riskbuffert mot risker i placeringsverksamheten. 
Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret 
Effekten av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret är att ansvarsskulden eller pensionsansvaret anpassar sig efter pensionsanstalternas genomsnittliga aktieavkastning så att den ökar eller minskar ansvarsskulden. Om aktiekurserna sjunker leder det till att det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret samt ansvarsskulden minskar, och om aktiekurserna stiger sker det motsatta, dvs. det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret samt ansvarsskulden ökar. Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret kan minska beloppet av ansvarsskulden med högst 10 procent och öka den med högst 5 procent. Om den övre gränsen på 5 procent överskrids för hela arbetspensionssystemets del, används det överstigna beloppet till att öka de fonderade delarna av ålderspensionerna. Om den undre gränsen på 10 procent underskrids för hela arbetspensionssystemets del, kompletteras det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret genom varje pensionsanstalts ofördelade tilläggsförsäkringsansvar eller tilläggsförsäkringsansvar. Pensionsanstalterna utjämnar årligen det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret så att det är lika stort i förhållande till ansvarsskulden eller pensionsansvaret vid varje pensionsanstalt. 
Den årliga förändringen i det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret beror på den genomsnittliga årliga aktieavkastningen. Den genomsnittliga årliga aktieavkastningen riktas dock inte till hela ansvarsskulden, utan till en tiondedel av ansvarsskulden. Med aktiernas genomsnittliga årsavkastningsprocent avses den vägda årliga genomsnittliga avkastningen av de aktieplaceringar som de pensionsanstalter som bedriver verksamhet enligt ArPL samt Sjömanspensionskassan noterar från och med ingången av 2017 i utvecklade stater. 
Den årliga förändringen i det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret inverkar på pensionsanstaltens skyldighet i fråga om att överföra medel till fonder, dvs. på hur pensionsanstalten årligen ska komplettera de fonderade delarna av ålderspensionerna. Det belopp med vilket varje pensionsanstalt är förpliktad att komplettera sina ålderspensionsfonder fastställs i beräkningsgrunderna enligt fondräntan och enligt den avsättningskoefficient och aktieavkastningskoefficient som beräknas på basis av pensionsanstalternas genomsnittliga solvens. Den avkastning som motsvarar avsättningskoefficienten styrs direkt till utökningen av ålderspensionernas fonderade delar, emedan tiondedelen av den avkastning som motsvarar aktieavkastningskoefficienten styrs till det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret, från vilket medlen styrs till ålderspensionernas fonderade delar på lång sikt. 
2.1.6
Militärpensioner
Pensionsskyddet i fråga om personalen i militär- och civiltjänst vid försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet ordnas genom militärpensionssystemet. Militärpensionssystemet består av de särskilda bestämmelser om militären inom StaPL som avviker från annan arbetspensionslagstiftning när det gäller både det tekniska och nivån på pensionsskyddet. Militärpensionssystemet skiljer sig från det allmänna pensionssystemet främst i fråga om fastställandet av pensionslönen, pensionstillväxten, bestämmelserna om avbrytande av pensionstillväxten, pensionstillväxtens början under tiden i arbetslivet samt i fråga om att det inte betalas ut bonustillväxt i slutet av tjänstgöringstiden och i den lägsta avgångsåldern. 
Rätt till pension inom ramen för militärpensionssystemet uppkommer på basis av tjänstgöringsår, avgångsålder eller allmän ålder för ålderspension. På basis av tjänstgöringsåren uppkommer rätt till pension i allmänhet före den rätt till pension som baserar sig på avgångsåldern. Rätt till pension uppkommer senast vid avgångsåldern. Invalidpensionen eller delinvalidpensionen och familjepensionen för de som tjänstgör vid försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet beviljas på samma grunder som för de övriga som hör till statens pensionsskydd. Den som innehar en militär tjänst har inte rätt till deltidspension. 
Med militär avses en tjänsteman som tjänstgör i en tjänst eller uppgift som kräver militärutbildning eller i någon annan militärtjänst som det föreskrivs om särskilt. Pensionsåldern för en ny militär är i regel 55 år. En militär anses i regel vara ny om han eller hon har blivit anställd till en militärtjänst vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet efter 1992, medan en militär som anställts före 1993 anses som en gammal militär. 
Militär- eller civilpersoner inom försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet har rätt till ålderspension i avgångsåldern, om personen i fråga tjänstgör i en tjänst för vilken det har föreskrivits en särskild avgångsålder. Avgångsåldrarna anges i 47 § i lagen om försvarsmakten (551/2007) och 35 a § i lagen om gränsbevakningsväsendets förvaltning (577/2005). Avgångsåldern för nya militärer är 55 år, om det inte föreskrivs någon annan avgångsålder. Ett undantag utgör de nya militärer som tjänstgör i en tjänst som officer eller underofficer, vilka kan avgå efter att de fyllt 48 år och få pension i 55 års ålder enligt tjänstgöringsåren, förutsatt att kravet om en militärpensionstid på 30 år uppfylls. I en militärtjänst ska den tid som personen har tjänstgjort således vara minst 23 år före 48 års ålder. De s.k. gamla officerarna och officerarna vid läroanstalterna kan ha rätt till pension på basis av sina tjänstgöringsår. En gammal militär kan också gå i pension före avgångsåldern på basis av sin militärpensionstid, men senast i avgångsåldern. 
Den tjänstgöringstid som krävs för militärpensionen fastställs på basis av hur länge personen i fråga har tjänstgjort i militärtjänst före utgången av 1994. Denna tjänstgöringstid börjar från det att personen har fyllt 23 år. En gammal specialofficer och en militärpräst har rätt till militärpension i 55 års ålder, om förutsättningarna för slutkarensen uppfylls och om han eller hon vid tjänstgöringens slut har en till pension berättigad tjänstgöringstid på minst 30 år i militärtjänst vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet. 
2.1.7
Folkpension och garantipension
Syftet med Folkpensionslagen (568/2007) är att med tanke på arbetsoförmåga och ålderdom trygga en minimiutkomst under ålderdomen och vid arbetsoförmåga för personer bosatta i Finland samt för den efterlevande maken eller barn som är bosatta i Finland efter det att en i Finland bosatt person har avlidit. Folkpensionen betalas i form av ålderspension och sjukpension. Även barnförhöjningarna betalas i form av en förmån inom folkpensionen. För verkställandet av folkpensionsförmånerna ansvarar Folkpensionsanstalten (FPA). 
Beloppet av folkpensionen påverkas av andra pensionsinkomster som en person får samt av personens familjeförhållanden och den tid personen har bott i Finland. Dessutom förutsätts det att andra pensioner och ersättningar som personen får inte överskrider folkpensionens inkomstgräns. 
Åldersgränsen för ålderspensionen är 65 år enligt folkpensionslagen. Ålderspensionen kan betalas ut i förtid från ingången av månaden efter att 63 års ålder uppnåtts. Den förtida ålderspensionen minskar med 0,4 procent för varje månad med vilken den tidigareläggs. Ålderspensionen kan även börja efter 65 års ålder, och då höjs pensionen med 0,6 procent. Höjningen beräknas för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen skjuts upp. 
Garantipensionen enligt lagen om garantipension (703/2010) garanterar en minimipension för en person som är bosatt i Finland. Garantipensionen garanterar en utkomst för sådana personer som på basis av den gällande lagstiftningen endast får folkpension eller folkpension och en liten arbetspension. Den fulla garantipensionen uppgår till 746,57 euro i månaden år 2015. Storleken på garantipensionen beror på alla andra pensioner som en person får från Finland eller utlandet. Den förtida ålderspensionen minskar garantipensionen eller kan hindra en person från att få den. Om en person som ansöker om garantipension har valt en förtida folkpension före ålderspensionens 65 års ålder, beviljas även garantipensionen minskad med samma procent som ålderspensionen. 
Ålderspensionerna, sjukpensionerna, barnförhöjningarna och familjepensionerna enligt folkpensionslagen betalas genom FPA:s folkpensionsfond. Staten finansierar de förmåner och utgifter som betalas av folkpensionsfonden. Verksamhetskostnaderna finansieras av staten till de delar som inte täcks av placeringsavkastningen av folkpensionsfonden samt av annan avkastning. Även de utgifter som orsakas FPA på grund av garantipensionen ersätts med statens medel. 
2.1.8
Främjande av invalidpensionärers återgång i arbete
Den lag på viss tid som gäller främjande av sjukpensionärers återgång i arbete (738/2009) gäller fram till utgången av 2016. Syftet med lagen är att främja invalid- och sjukpensionärers återgång i arbete. 
För närvarande lämnas sjukpensionen enligt folkpensionslagen vilande, om en persons arbetsinkomst överskrider 746,57 euro i månaden. En person som får full invalidpension enligt arbetspensionslagarna får vid sidan av pensionen förtjäna högst 40 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomst som personen fick före arbetsoförmågan, alltid dock minst 746,57 euro i månaden. Om en person får delinvalidpension, får han eller hon förtjäna högst 60 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomst som personen fick före arbetsoförmågan, alltid dock minst 746,57 euro i månaden. Invalidpensionen lämnas vilande om de gränser som nämns ovan överskrids. 
Invalid- och sjukpensionen kan vara vilande under en tid på minst tre månader och högst två år. Om en persons förvärvsinkomst minskar och underskrider den inkomstgräns som anges i lagen, ska den invalid- och sjukpension som varit vilande fortsätta betalas utan att arbetsförmågan bedöms på nytt. De gällande bestämmelserna möjliggör således att den som får invalid- och sjukpension kan pröva att arbeta utan rädsla för att förlora invalid- och sjukpensionen eller för att full invalidpension ändras till delinvalidpension. Invalid- och sjukpensionen kan lämnas vilande på nytt efter det att invalid- och sjukpensionen har betalats i minst en månad. Under denna mellanperiod får arbetsinkomsten inte överskrida den inkomstgräns som anges i lagen. 
För sådant arbete som en person utför under den tid då invalid- och sjukpensionen är vilande, intjänar personen ny arbetspension. Om en person vill fortsätta arbeta permanent efter två år, upphör hans eller hennes invalid- och sjukpension retroaktivt från det att invalid- och sjukpensionen har lämnats vilande, och för den tid då invalid- och sjukpensionen var vilande tjänar personen in ny arbetspension enligt den tillväxtprocent som beräknas enligt åldern. 
Under det att invalid- och sjukpensionen är vilande stöds arbetsförmågan genom att till personer som har fyllt 16 år betala ett handikappbidrag till fullt belopp enligt lagen om handikappförmåner (570/2007), vilket är 422,06 euro i månaden (2015 års nivå), om personen omedelbart innan det att invalid- och sjukpensionen har lämnats vilande har fått vårdbidrag för pensionstagare. 
2.2
Bedömning av nuläget
År 2014 var den förväntade pensionsåldern 61,2 år inom arbetspensionssystemet. Den förväntade pensionsåldern har stigit med cirka två år från det den var före pensionsreformen 2005. Att den förväntade pensionsåldern stigit beror bland annat på att åldersgränserna för olika pensionsförmåner har höjts, på den höjda pensionstillväxt som uppmuntrar till att fortsätta arbeta efter att 63 års ålder uppnåtts och på det stegvisa slopandet av den förtida ålderspensionen och arbetslöshetspensionen. Efter den snabba förändringen i början skedde en väntad utjämning av den höjda pensionsåldern, men 2014 påverkades höjningen särskilt av att mängden invalidpensioner minskade. Det årliga antalet personer som går i invalidpension har minskat med en fjärdedel från 2008. I nuläget påverkas förändringen i pensionsåldern i huvudsak av utvecklingen inom ekonomin och sysselsättningen, kvalitetsfrågorna inom arbetslivet och individernas personliga val. 
Vid beredningen av pensionsreformen 2005 uppskattades det att den förväntade livslängden på 80 år för en 62 åring ökar med dryga tre år före 2050. Efter det har man bedömt att den förväntade livslängden för en 62-åring kommer att öka med över sju år, vilket innebär att de genomförda reformerna inte längre klarar det tryck från den ökade livslängden som medför ett behov att höja den genomsnittliga pensionsåldern för att pensionsnivåerna ska bevaras på en tillräcklig nivå. 
Konsekvenserna av finanskrisen 2008 och den svaga ekonomiska utvecklingen efter den har varit allvarliga för Finland, och samtidigt har läget inom den offentliga ekonomin försämrats. De offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten har vuxit efter den förra pensionsreformen, vilket förklarar bruttonationalproduktens svaga utveckling. Dessutom har försörjningskvoten hos äldre förändrats i snabb takt. Eftersom det strukturella utgångsläget har försvagats vid sidan av konjunktursituationen, har problemet i fråga om hållbarheten inom Finlands offentliga ekonomi på lång sikt blivit allt allvarligare. Arbetspensionssystemet inverkar på den offentliga ekonomins hållbarhet bland annat via pensionsutgiften. Dessutom inverkar de beslut som fattas inom arbetspensionssystemet på sysselsättningen, och därmed också på bruttonationalprodukten. De konsekvenser som arbetspensionssystemet har i förhållande till den offentliga ekonomins hållbarhet är nu därför viktigare än tidigare. 
Den förändring som skett i utvecklingen av befolkningsstrukturen samt förbättrandet av hållbarheten inom den offentliga ekonomin på lång sikt förutsätter sådana reformer av arbetspensionssystemet som kan förlänga tiden i arbetslivet och öka sysselsättningsgraden. Syftet är att den ena delen av den ökade livslängden ska användas för arbete och den andra för pensionering. Reformerna ska dessutom garantera en tillräcklig pensionsnivå, så att pensionsavgifterna även i framtiden kan bevaras på en nivå som är hållbar med tanke på den offentliga ekonomin, arbetsgivarna, arbetstagarna och företagarna. 
3
Målsättning och de viktigaste förslagen
3.1
Målsättning
Det viktigaste målet för propositionen är att förlänga tiden i arbetslivet. Den förväntade livslängden har ökat snabbare än väntat, och avsikten är att en del av den ökade livslängden ska användas till arbete. Det viktigaste med tanke på förlängningen av tiden i arbetslivet är att höja åldersgränserna för pension och att binda dessa till utvecklingen av den förväntade livslängden efter 2025. Målet är att den förväntade pensionsåldern för en person som fyllt 25 år ska förlängas till minst 62,4 före 2025. 
Förlängningen av tiden i arbetslivet anses vara nödvändig på grund av försörjningskvoten, balansen inom den offentliga ekonomin samt trycket i fråga om att höja arbetspensionsförsäkringsavgiften. Ett av syftena med de föreslagna ändringarna är således att stödja en lösning i fråga om hållbarhetsunderskottet i den offentliga ekonomin. Genom att förlänga tiden i arbetslivet kan man främja sysselsättningen och utöka ekonomins sammanlagda arbetsinkomster. Hållbarhetsunderskottet kan minskas även genom att de offentliga utgifter som behövs för betalning av pensioner minskas. Den ökning av sysselsättningen som följer av att tiden i arbete förlängs skulle minska pensionsutgifterna och öka bruttonationalprodukten, och genom detta stödja den offentliga ekonomins hållbarhet. 
Syftet med propositionen är också att trygga en hållbar finansiering av arbetspensionssystemet. I och med att tiden i arbete förlängs växer arbetsinkomstbeloppet, vilket även stöder finansieringsbasen för arbetspensionerna. På detta sätt kan man minska trycket att höja arbetspensionsförsäkringsavgiften. Målet är att en ArPL-avgiftsnivå på 24,4 procent ska vara tillräcklig på lång sikt tack vare de föreslagna ändringarna. Även genom att öka placeringsavkastningen vid pensionsanstalterna kan man möjliggöra en lägre nivå på ArPL-avgiften. Man försöker öka placeringsavkastningen genom att öka aktieavkastningsbundenheten i fråga om pensionsanstalternas ansvarsskuld eller pensionsansvar, vilket således ökar placeringarnas aktievikt. 
Syftet är också att trygga en tillräcklig pensionsnivå för alla åldersklasser och garantera rättvisa mellan generationerna. Längre tider i arbete skulle leda till en bättre pensionsnivå, eftersom pensionen hinner växa under en längre tid. Särskilt när det gäller ungdomarna kan pensionsnivån även förbättras genom att intjänandet av pension ändras och genom att man inte längre drar av arbetspensionsförsäkringsavgiften från de pensionsgrundande arbetsinkomsterna. För ungdomarnas del är det dessutom viktigt att man genom de föreslagna ändringarna kan minska trycket att höja pensionsavgiften. Rättvisan mellan generationerna och de olika socioekonomiska grupperna kan stödas genom att bestämmelserna om pensionstillväxten förenhetligas. I och med den stegvisa höjningen av åldersgränserna för pension samt den på ålder baserade höjda pensionstillväxten för övergångsperioden kommer ändringarnas konsekvenser för de äldre åldersklasserna att neutraliseras. 
De nya pensionsformer som föreslås stöder de allmänna målen för propositionen och gör det möjligt att gå i pension på ett flexibelt sätt. Deltidspensionen ersätts med partiell förtida ålderspension, som erbjuder flexiblare möjligheter att kombinera delpension med arbete. Syftet med den partiella förtida ålderspensionen är att arbetstagare eller företagare kan fortsätta längre i arbetslivet. Med tanke på finansieringen är den partiella förtida ålderspensionen aktuariemässigt neutral, eftersom uppskovsförhöjningen av pensionen är permanent, förutsatt att den börjar före den lägsta åldern för ålderspension. 
Eftersom åldern för ålderspensionen höjs, föreslås arbetslivspensionen såsom en ny pensionsform för de som har arbetat länge i ett tungt arbete. Arbetslivspensionen erbjuder de arbetstagare och företagare som har arbetet länge i ett arbete som är ansträngande och slitsamt en möjlighet att på vissa villkor gå i pension före ålderspensionen. 
3.2
Föreslagna ändringar
3.2.1
Arbetspensionssystemet
Ålder för ålderspension samt justering av pensionsåldersgränser 
När det gäller de som är födda 1955 eller senare föreslås det att den nedre åldersgränsen för ålderspension höjs med tre månader per varje åldersklass från nuvarande 63 års ålder, tills den lägsta åldern för ålderspension är 65 år. Således stiger den lägsta åldern för ålderspension på basis av födelseåret enligt följande: 
63 år för dem som är födda 1954 eller tidigare, 
63 år och 3 månader för dem som är födda 1955, 
63 år och 6 månader för dem som är födda 1956, 
63 år och 9 månader för dem som är födda 1957, 
64 år för dem som är födda 1958, 
64 år och 3 månader för dem som är födda 1959, 
64 år och 6 månader för dem som är födda 1960, 
64 år och 9 månader för dem som är födda 1961, 
65 år för dem som är födda 1962, 
65 år för dem som är födda 1963, 
65 år för dem som är födda 1964. 
För dem som är födda 1965 eller senare ska den lägsta pensionsåldern vara bunden till den förväntade livslängden så att en del av den förlängda tiden i framtiden används för arbete. Justeringarna av åldern för ålderspension ska basera sig på en i lagen angiven formel enligt vilken den lägsta åldern för ålderspension beräknas för varje åldersklass på så sätt att förhållandet mellan pensionstiden och tiden i arbete förblir detsamma som 2025. Den lägsta åldern för ålderspension ändras dock med högst två månader per år. Utöver lägsta ålder för ålderspension ska den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension samt arbetslivspension anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. De nedre åldersgränserna för partiell förtida ålderspension och arbetslivspension ändras samtidigt och med lika många månader som den lägsta åldern för ålderspension. Justeringen av åldersgränserna sker genom en förordning av social- och hälsovårdsministeriet i vilken den lägsta åldern för ålderspension och övriga åldersgränser fastställs för det år under vilket arbetstagaren eller företagaren fyller 62 år. Man får således kännedom om den lägsta åldern för ålderspension flera år före pensioneringen, varvid man kan planera sin framtid och förbereda sig i god tid på att eventuellt gå i pension. 
Ålderspensionen kommer att förbli flexibel. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten höjs med hela år så att de som är födda 1957 eller tidigare kan tjäna in pension fram till 68 års ålder, de som är födda 1958—1961 fram till 69 års ålder och de som är födda 1962 eller senare fram till 70 års ålder. 
Åldern för ålderspension inom den offentliga sektorn ska i regel höjas på samma sätt som åldern för ålderspensionen inom den privata sektorn. De yrkesbaserade åldrarna inom statens, kommunernas och kyrkans pensionssystem ska från och med 2018 höjas med minst 3 månader beroende på vilket år den nuvarande åldern för pension uppfylls. De yrkesbaserade pensionsåldrarna höjs dock högst med två år och högst till den allmänna pensionsåldersnivån. 
I och med reformen tas det nya begreppet målsatt pensionsålder i bruk. Den motsvaras av den kalkylerade ålder under vilken den verkan på pensionen som föranleds av den uppskovsförhöjning som beräknats på basis av arbetstagarens eller företagarens lägsta ålder för ålderspension är lika stor som den minskning av pensionen som orsakas av livslängdskoefficienten. Uppskattningen av den målsatta pensionsåldern ska meddelas till varje arbetstagare och företagare genom ett pensionsutdrag senast fem år före den uppskattade lägsta åldern för ålderspension uppnås. Genom pensionsutdraget får arbetstagaren eller företagaren också en uppskattning av beloppet av ålderspensionen i målsatt pensionsålder. 
För att stödja utvecklandet av arbetspensionssystemet och det politiska beslutsfattandet ska social- och hälsovårdsministeriet vart femte år från och med 2026 utvärdera arbetslivslängdens utveckling samt hela arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet. Vid utvärderingen beaktas arbetslivskvotens utveckling och olika faktorer som inverkar på den. 
Pensionstillväxten och livslängdskoefficienten 
Den pensionstillväxtprocent som är bunden till åldern föreslås bli slopad. Pensionen växer med 1,5 procent per år från arbetstagarens och företagarens årliga inkomster. Även försäkrat arbete vid sidan av pensioneringen ökar pensionen med 1,5 procent per år. Även under återstående tid med invalidpension, under de oavlönade tider som berättigar till pension samt under tiden med invalidpension växer pensionen med 1,5 procent per år. I och med att det föreslås att de tillväxthöjningar som baserar sig på åldern ska slopas, föreslås det också att förhöjningen av arbetspensionsförsäkringsavgiften för en arbetstagare som fyllt 53 år slopas. Arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift ska vara densamma oberoende av ålder. 
Arbetstagarens intjänade pension beräknas på basis av hans eller hennes arbetsinkomst utan avdrag för arbetspensionsförsäkringsavgift, vilket innebär att den pensionsgrundande arbetsinkomsten blir högre än tidigare för arbetstagarnas del. Arbetstagarens årliga förändring i arbetspensionsförsäkringsavgiften beaktas i fortsättningen inte heller vid beräkningen av arbetspensionsindex och lönekoefficient. Ändringen i fråga om avdraget för arbetspensionsförsäkringsavgiften inverkar inte på fastställandet av övriga socialförsäkringsförmåner. 
I fråga om pensionstillväxten föreslås det dessutom en övergångsperiod för arbetstagare och företagare i åldern 53—62 år. Under övergångsperioden ska pension intjänas med 1,7 procent per år fram till utgången av 2025. Tillväxthöjningen för övergångsperioden gäller även arbete som utförs under partiell förtida ålderspension. Arbetspensionsförsäkringsavgiften under övergångsperioden för arbetstagare och företagare i åldern 53—62 år är 1,5 procentenheter högre än i övrigt. 
Om en arbetstagare eller företagare inte använder sin rätt till ålderspension i den lägsta åldern för ålderspension, justeras den intjänade pensionen med en uppskovsförhöjning på 0,4 procent för varje uppskjuten månad. Uppskovsförhöjningen ersätter den nuvarande tillväxten på 4,5 procent och har i syfte att uppmuntra personen att fortsätta i arbetslivet efter det att den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts. 
Pensionstillväxten från arbete ska börja från ingången av den kalendermånad då en arbetstagare fyllt 17 år och en företagare fyllt 18 år och sluta vid utgången av den månad då den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten uppnåtts. Företagarens försäkringsskyldighet börjar i samma ålder som personens rättshandlingsförmåga. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten är 68 år för de som är födda 1957 eller tidigare, 69 år för de som är födda 1958—1961, och 70 år för de som är födda 1962 eller senare. 
Beräkningen av invalidpensionens pensionsdel för återstående tid ändras så att den återstående tiden räknas från och med ingången av det år under vilket arbetsoförmågan började fram till arbetstagarens eller företagarens egen lägsta ålder för ålderspension, eller, om det inte föreskrivs om en egen lägsta ålder för ålderspension, till den lägsta ålder för ålderspension som föreskrivs för den åldersklass som ligger närmast den egna åldersklassen. När åldern för ålderspension stiger förlängs den återstående tiden, och således blir pensionen för återstående tid, som ingår i invalidpensionen, större än för närvarande. 
Dessutom ska beloppet av den pension som börjar anpassas genom en livslängdskoefficient till utvecklingen av den förväntade livslängden. Även de nya pensionsformerna, dvs. den partiella förtida ålderspensionen och arbetslivspensionen ändras genom en livslängdskoefficient när pensionen börjar. I och med att den lägsta åldern för ålderspension för de som är födda 1965 eller senare föreslås bli bunden till förändringen i den förväntade livslängden, föreslås det dock att livslängdskoefficienten reduceras så att man vid fastställandet av denna från och med 2027 tar i beaktande förändringarna i fråga om den lägsta åldern för ålderspension. Livslängdskoefficienten ska även gälla pensionsdelen för återstående tid när det gäller de invalidpensioner som börjar 2027 och senare. 
Partiell förtida ålderspension 
Den partiella förtida ålderspensionen är en ny förmån inom arbetspensionssystemet. Den ersätter pensionsformen deltidspension som slopas. 
Åldersgränsen för partiell förtida ålderspension är 61 år. Åldersgränsen stiger till 62 år för personer födda 1964 eller senare. På motsvarande sätt som den lägsta åldern för ålderspension justeras också åldersgränsen för de personer som är födda 1965 eller senare så att åldersgränsen för partiell förtida ålderspension är tre år lägre än den lägsta åldern för ålderspension. 
Enligt arbetstagarens eller företagarens val utgör den partiella förtida ålderspensionen antingen 25 eller 50 procent av den pension som tjänats in fram till utgången av kalendermånaden före begynnelsetidpunkten för pensionen. Pensionsbeloppet minskas med en förtidsminskning eller höjs med en uppskovsförhöjning beroende på begynnelsetidpunkten för betalningen av pensionen. Dessutom kan procentandelen av pensionen ändras från 25 procent till 50 procent en gång under pensionstiden. 
Partiell förtida ålderspension ska beviljas i förtid under den tid mellan dess nedre åldersgräns och dess lägsta ålder för ålderspension under vilken pensionsbeloppet minskas permanent med 0,4 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen tidigareläggs efter arbetstagarens eller företagarens lägsta ålder för ålderspension. Efter det att lägsta ålder för ålderspension har uppnåtts beviljas partiell förtida ålderspension såsom uppskjuten, vilket innebär att pensionen höjs permanent med 0,4 procent för varje månad med vilken pensionen skjuts upp efter arbetstagarens eller företagarens lägsta ålder för ålderspension. Förtidsminskningen för den partiella förtida ålderspensionen ändras inte då pensionen övergår till ålderspension. För ålderspensionen kvarstår på motsvarande sätt också den uppskovsförhöjning som har fogats till den partiella förtida ålderspension som har börjat efter att lägsta ålder för ålderspension uppnåtts. 
Under tiden med partiell förtida ålderspension kontrolleras inte inkomster eller arbetstid, och därför kan man arbeta fritt under pensionstiden. Arbete som utförs vid sidan av partiell förtida ålderspension ska vara försäkrat liksom övrigt arbete, och i arbete växer pensionen med 1,5 procent per månad och med 1,7 procent per månad under den övergångsperiod som föreslås för 53—62-åringar. Även en företagare är skyldig att ha en försäkring för företagarverksamhet som bedrivs vid sidan av partiell förtida ålderspension. 
Partiell förtida ålderspension är inget hinder för arbetslöshetsdagpenningen, och den dras inte heller av från arbetslöshetsdagpenningen. Beloppet av arbetslöshetsdagpenningen räknas ut enligt de normala beräkningsreglerna. Inom sjukförsäkringen har en person som får partiell förtida ålderspension rätt till sjukdagpenning om han eller hon efter pensioneringen arbetar och blir oförmögen att utföra det arbete som han eller hon som pensionerad har utfört precis innan arbetsoförmågan började. Sjukdagpenningens belopp beräknas i dessa fall på basis av de arbetsinkomster som har tjänats in under pensionstiden. 
Inom pensionssystemet för den offentliga sektorn kan man göra skillnad på två olika situationer i fråga om den partiella förtida ålderspensionen. För det första har en person möjlighet att gå i partiell förtida ålderspension efter att personen uppnått sin egen pensionsålder. Efter att personen uppnått sin egen pensionsålder och då kraven om period utan avbrott uppfylls, ska personens förtida ålderspension inte normeras och den obeviljade andel av partiell förtida ålderspension som börjar senare ska beviljas enligt tilläggsskyddet. Efter att den yrkesbaserade pensionsåldern uppnåtts kan en person inte gå i partiell förtida ålderspension. 
Personen har även möjlighet att gå i partiell förtida ålderspension före personen uppnått sin egen pensionsålder. För personer födda före 1960 beviljas partiell förtida ålderspension i detta fall som en normerad grundtrygghet. För personer födda 1960 eller senare görs ingen normering, utan den partiella förtida ålderspensionen beviljas på samma nivå som grundtryggheten. Den obeviljade andelen av partiell förtida ålderspension beviljas enligt tilläggsskyddet, om personen fortsätter arbeta vid sidan av den partiella förtida ålderspensionen tills den egna pensionsåldern uppnås och så att kraven i fråga om kontinuiteten uppfylls. 
Arbetslivspension 
Arbetslivspensionen är en ny förmån inom arbetspensionssystemet. Den ger en möjligt att gå i pension lite tidigare än i lägsta ålder för ålderspension för de arbetstagare och företagare som har arbetat en lång tid i arbetslivet i ett ansträngande och slitsamt arbete och vars möjligheter att fortsätta med detta arbete har försämrats, men som inte har rätt till full invalidpension. Arbetslivspensionen ger ökade möjligheter att välja mellan att gå i pension eller att fortsätta arbeta. Invalidpensionen kvarstår fortfarande som pensionsform för de personer som är förhindrade att arbeta på grund av sjukdom, lyte eller skada. 
I början är åldersgränsen för arbetslivspensionen 63 år. Senare ska åldersgränsen justeras precis som den lägsta åldern för ålderspension så att åldersgränsen för arbetslivspensionen är två år lägre än den lägsta åldern för ålderspension. Första gången gäller justeringen av åldersgränsen de som är födda 1965. 
Ett krav vid beviljandet av arbetslivspension är att personen har varit 38 år i arbetslivet i arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagstiftningen och som är ansträngande och slitsamt. Vid bedömningen av huruvida kravet om arbetslivet uppfylls ska man i första hand använda de registeruppgifter om arbetstagarens eller företagarens arbete och försäkring som samlats i arbetspensionssystemet. Till arbetslivet räknas även moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperioder på högst tre år. Dessutom ska kortare avbrott i arbetet tillåtas på grund av permittering, sjukdom eller tillfällig arbetslöshet. 
Vid beviljandet av arbetslivspension krävs det dessutom att arbetstagarens eller företagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, lyte eller skada. Detta krav är lindrigare än kravet för beviljandet av full invalidpension. Således är kravet också lindrigare än vid bedömningen av den yrkesmässiga arbetsförmågan hos en person som fyllt 60 år. Bedömningen av nedsatt arbetsförmåga ska i första hand basera sig på en medicinsk utredning. 
Ett krav för beviljandet av arbetslivspension är att arbetstagarens eller företagarens möjligheter att fortsätta i arbetet är bestående försvagade på grund av en lång tid i arbetslivet i ett ansträngande och slitsamt arbete och på grund av nedsatt arbetsförmåga. Ett annat krav är att det arbete som är ansträngande och slitsamt fortsätter vid tidpunkten för uppnåendet av åldersgränsen för arbetslivspension eller att det är högst ett år sedan arbetet upphörde. 
Ett arbete anses vara ansträngande och slitsamt om arbetet i betydande grad innefattar en eller flera av de faktorer som anges i lagens förteckning. De faktorer som ökar ansträngningen och slitaget är arbetsrörelser som kräver stor muskelstyrka eller som belastar musklerna långvarigt, särskilt hög belastning på andnings- och cirkulationsorganen, tunga och besvärliga arbetsställningar samt upprepade arbetsrörelser som kräver styrka eller stor snabbhet eller arbetsrörelser som samtidigt kräver att handen griper, gör en vridande rörelse och använder kraft. De psykosociala faktorerna som ökar ansträngningen och slitaget är interaktivt arbete som är särskilt krävande och medför exceptionell psykisk belastning, eller arbete med uppgifter som kräver ständig vaksamhet eller särskild uppmärksamhet och där det finns hög risk för olycksfall eller olycka eller uppenbar risk för våld. Som faktorer som ökar ansträngningen och slitaget i arbetet beaktas vid bedömningen dessutom exceptionella fysikaliska faktorer, användning av skyddsutrustning som ökar belastningen, återkommande nattarbete eller på annat sätt belastande skiftarbete och återkommande långa arbetspass, samt för företagares del fortgående belastande bundenhet dygnet runt orsakad av hållning av produktionsdjur. 
Vid utredningen av arbetets innehåll och ansträngningen och slitaget i arbetet används företagshälsovårdens och arbetsgivarens utlåtande samt övriga motsvarande utredningar. 
Beloppet av arbetslivspension består av en pension som en person har tjänat in under sitt arbetsliv. Nivån på pensionen är en aning lägre än invalidpensionens, eftersom den inte innefattar någon pensionsandel för återstående tid. 
Finansieringen av arbetspensioner inom den privata sektorn 
Utjämningsbeloppet för arbetspensionsförsäkringsbolag och pensionskassor föreslås bli slopat såsom en separat del i ansvarsskulden. Det finns inte längre ett behov av utjämningsbeloppet såsom en separat del, och det finns inga tekniska hinder för att slopa det. Utjämningsbeloppet ska slopas genom att i början av 2017 överföra utjämningsbeloppet för varje arbetspensionsförsäkringsbolag till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvar som hör till solvenskapitalet. När det gäller pensionskassorna överförs utjämningsbeloppet till tilläggsförsäkringsansvaret. Att införliva utjämningsbeloppet i det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret kommer inte att inverka på beloppet av pensionsanstalternas solvenskapital, eftersom utjämningsbeloppet redan nu inräknas i solvenskapitalet. Det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret kommer i fortsättningen att vara en buffert mot såväl försäkringsrörelsen som placeringsverksamhetens risker. 
För Ömsesidiga Pensionsförsäkringsbolaget Etera kvarstår dock utjämningsbeloppet, eftersom endast en del av Eteras utjämningsbelopp fortsättningsvis räknas till solvenskapitalet. Detta beror på att invalidpensionsdelen av Eteras utjämningsbelopp på grund av ikraftträdandet av ArPL innefattar sådana medel som är avsedda att täcka sådana förluster som i framtiden orsakas av att Etera har många begynnande invalidpensioner. På grund av ikraftträdandet av ArPL har det till Eteras utjämningsbelopp dessutom fogats två separata reservationer, nämligen en avgiftsförlustbelastning och ett belopp som överförts till avgiftsförlustdelen, vilka hänför sig till de förvaltningskostnader och avgiftsförluster som var högre än genomsnittet år 2007 och som senare har realiserats. Dessa poster räknas inte heller in i Eteras solvenskapital. 
Innan utjämningsbeloppet överförs till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret eller till tilläggsförsäkringsansvaret ska arbetspensionsförsäkringsbolagens utjämningsavsättning i slutet av 2016 kompletteras genom utjämningsbeloppet och pensionsstiftelsernas och pensionskassornas solvenskapital på grund av ibruktagandet av den nya mortalitetsgrunden. Pensionsanstalternas utjämningsavsättningar ska sammanlagt kompletteras med ett belopp som motsvarar en halv procent av den lönesumma som 2016 försäkras enligt ArPL. 
Andelen av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret föreslås bli höjd till en femtedel av pensionsanstaltens ansvarsskuld eller pensionsansvar. Det föreslås att aktieavkastningsbundenheten för ansvarsskulden eller pensionsansvaret höjs så att en femtedel av ändringen i pensionsanstalternas ansvarsskuld eller pensionsansvar baserar sig på den genomsnittliga avkastningen av pensionsanstalternas placeringar i noterade aktier i utvecklade stater. Avsikten är att gradvis övergå till en nivå på en femtedel före 2018. Den nedre och övre gränsen för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret ändras så att detta tilläggsförsäkringsansvar kan sänka beloppet av pensionsanstaltens pensionsansvar eller ansvarsskuld med högst 20 procent och höja det med högst en (1) procent. 
För en enskild pensionsanstalts avkastning av aktieplaceringar fastställs en maximigräns på 65 procent. Som aktieplaceringar beaktas alla direkta och indirekta placeringar som omfattas av aktieriskerna enligt solvensbestämmelserna. Om gränsen överskrids leder det till ett kapitalkrav som binds till solvensgränsen. 
Den del av ålderspensionen som pensionsanstalten ansvarar för ska utvidgas så att den gäller allt arbete som arbetstagaren utför och som utförs inom ramen för lagens tillämpningsområde innan ålderspensionen börjar. Pensionsanstaltens del ger en årlig pensionstillväxt på 0,4 procent. 
I och med att det föreslås att de tillväxthöjningar som baserar sig på åldern ska slopas, föreslås det också att den förhöjda arbetspensionsförsäkringsavgiften för en arbetstagare eller företagare som fyllt 53 år slopas. 
Arbetspensionsförmånernas förhållande till ersättningar enligt patientskadelagen och lagen om ansvar i spårtrafik 
Det föreskrivs att de ersättningar för inkomstbortfall enligt patientskadelagen (585/1986) som utbetalats till den skadade ska vara primära förmåner i förhållande till arbetspensionen, dvs. att dessa ersättningar ska dras av från arbetspensionen i fortsättningen. I patientskadelagen föreskrivs det också att den ersättning för förlorat underhåll som ska betalas till en efterlevande make och ett minderårigt barn som har rätt till underhåll är en primär förmån i förhållande till familjepensionen. 
På basis av lagen om ansvar i spårtrafik (113/1999) ersätts person- och föremålsskador som har uppkommit inom spårtrafiken. För skadeståndsansvaret enligt lagen om ansvar i spårtrafik behöver man inte alltid ha försäkring. Därför föreslås det att den kostnadsmotsvarighet som gäller ersättningarna och som hör till den instans som ansvarar för en skada inom spårtrafiken ska verkställas via pensionsanstaltens regressrätt. Pensionsanstalten har rätt att av den som idkar verksamhet enligt lagen om ansvar i spårtrafik få tillbaka invalidpension, familjepension och rehabiliteringsförmån som den betalat, om arbetstagarens eller företagarens arbetsoförmåga eller förmånslåtarens död har orsakats av ett skadefall som ska ersättas enligt lagen om ansvar i spårtrafik. Regressrätten gäller inte ålderspensionen. 
Pensionslagen för den offentliga sektorn 
Bestämmelserna om pensionsskyddet för den offentliga sektorn finns för närvarande i flera olika pensionslagar. De som är anställda inom kommunen hör till KomPL och de som är anställda hos staten till StaPL. Till StaPL hör dessutom vissa andra som arbetar inom kommunerna eller inom den privata branschen, som t.ex. äldre arbetstagare vid grundskolor och universitet. Bestämmelser om pensionsskyddet för FPA:s tjänstemän finns i lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001), och bestämmelser om pensionsskyddet för arbetstagare inom den evangelisk-lutherska kyrkan finns i KyPL. 
Det föreslås att pensionslagarna för den offentliga sektorn slås samman till en enda pensionslag genom pensionslagen för den offentliga sektorn. I pensionslagen för den offentliga sektorn ska det föreskrivas om pensionsskyddet för de personer som är anställda hos Kevas medlemssamfund, staten, evangelisk-lutherska kyrkan och FPA. Pensionsskyddets sakinnehåll föreslås inte bli ändrat i och med sammanslagningen av pensionslagarna. Verkställigheten av pensionsskyddet ska skötas av Keva, som är en offentligrättslig pensionsanstalt. Om Kevas förvaltning och finansiering samt om finansieringen av pensionsskyddet för tjänstemän inom evangelisk-lutherska kyrkan och FPA ska det föreskrivas genom särskilda lagar, som ska behandlas i en kommande regeringsproposition. 
Militärpensionssystemet 
Höjningen av pensionsåldrarna genomförs för personalen i militärtjänst vid försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet i samma omfattning som för övriga löntagare, och således föreslås det att även militärpensionerna senareläggs med tre månader från och med 2018 tills den senarelagda tiden omfattar 24 månader. Hur pensionen senareläggs beror på de nuvarande bestämmelserna om vilket år rätt till militärpension uppkommer och om avgångsålder. När den allmänna lägsta åldern för ålderspension uppnått 65 år, ska den enligt förslaget bindas till den förväntade livslängden och militärpensionerna från och med 2030 senareläggas i samma omfattning som höjningen av den allmänna nedre åldersgränsen för ålderspension. 
På grund av militärpensionssystemets annorlunda beräkningssätt skulle slopandet av minskningen av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift leda till en obehörig vinst för de personer som omfattas av militärpensionssystemet. För att undvika den överkompensation som slopandet av minskningen av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift skulle orsaka föreslås det att arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift ska bevaras inom militärpensionssystemet. 
3.2.2
Övriga ändringar
Tilläggspensionsskydd 
Systemet med registrerade APL-tilläggspensioner har avskaffats genom lagändringarna 1207—1210/2013. Bestämmelser om samordningen av det lagstadgade pensionsskyddet och systemet med APL-tilläggspensionerna finns i lagen om införande av ArPL (396/2006). Vissa arbetsgivare har även ordnat tilläggspensionen för sina arbetstagare genom andra arrangemang än med APL-tilläggspensionerna. Vissa av dessa arrangemang omfattas arbetsrättsligt av anställningsvillkoren, vilket innebär att det är arbetsgivaren som ansvarar för de avgifter som hänför sig till dem. Arrangemangen bygger ofta på det antagande att den lagstadgade pensionen börjar utbetalas i den pensionsålder som anges i tilläggspensionssystemet eller senast i 63 års ålder. Delvis baserar sig detta på att det i samband med pensionsreformen 2005 föreskrevs i ikraftträdandebestämmelsen i lag 634/2003 att den lagstadgade pensionen betalas i en lägre pensionsålder för tilläggspensionsskydd än pensionsåldern enligt grundtryggheten. Efter pensionsreformen av 2005 är detta möjligt om tilläggspensionsskyddet vid tidpunkten för den nämnda regeringspropositionen har baserat sig på sådana arrangemang som nämns i ikraftträdandebestämmelsen. 
Det föreslås nu att det i bestämmelserna om ikraftträdandet av denna reform, på samma sätt som i ikraftträdandebestämmelsen i pensionsreformen av 2005, ska föreskrivas att arbetstagaren ska ha rätt att få den lagstadgade pensionen i en lägre ålder för tilläggspensionsskydd än pensionsåldern enligt grundtryggheten. Således förändras läget för de ovan nämnda arrangemangen inte avsevärt på grund av denna reform. Bland annat på grund av kostnader som plötsligt stiger kan arbetsgivaren ha svårt att hålla pensionslöften som getts i samband med arbetsförhållanden. Å andra sidan har äldre arbetstagare inte arbetat en tillräckligt lång tid för att kunna ordna ersättande förmåner. Trots de bestämmelser som nu föreslås medför tilläggspensionerna på grund av pensionsreformen ofta extra kostnader för de arbetsgivare som har arrangerat tilläggspensionsskyddet. 
I de fall en pensionsform med tilläggspensioner hörde till de arrangemang som skyddades av reformen av 2005 föreslås det i propositionen att de personer som omfattas av dessa arrangemang ska kunna få lagstadgad ålderspension i åldern för tilläggspensionsskyddet eller i 63 års ålder. I pensionen görs dock en förtidsminskning på 0,4 procent för varje månad med vilken pensionen börjar före den lagstadgade lägsta åldern för ålderspension. Den lagstadgade lägsta åldern för ålderspension stiger dock även för dessa personer i och med denna reform. Beloppet av förtidsminskningen motsvarar det belopp som föreslås bli använt vid beräkningen av förtidsminskningen av den partiella förtida ålderspensionen. 
Denna reglering gäller de personer vars anställningsförhållande hänför sig till ett sådant tilläggspensionsarrangemang som har ordnats den 3 september 2015 på det sätt som beskrivs i ikraftträdandebestämmelserna. Detta gäller endast de former av tilläggspensionsskydd som omfattades av ikraftträdandebestämmelserna redan år 2005 och de tilläggspensionsarrangemang i samband med bolagiseringen av funktionerna inom den offentliga sektorn som har genomförts före den 3 september 2015 och där det gamla pensionsskyddet för den offentliga sektorn har ersatts med en fritt formad gruppensionsförsäkring eller med ett tilläggspensionsskydd ordnat av en pensionsstiftelse eller pensionskassa. 
De föreslagna ändringarna av det lagstadgade pensionsskyddets ålder för ålderspension innebär ofta att arbetsgivarens kostnader för tilläggspensionsskyddet ökar. Om arbetsgivaren har möjlighet att förbereda sig på förhand på att kostnaderna ökar, föreslås det att möjligheten att förbereda sig på ändringar av det tilläggspensionsskydd som ordnats i en pensionsstiftelse eller pensionskassa ska kunna ske genom att överföra medel till en indexförhöjningsavsättning som ingår i pensionsansvaret. Dessa medel kan senare användas för att täcka det ökade pensionsansvaret som orsakats av de höjda åldrarna för ålderspensionen. 
Folkpension och garantipension 
Åldersgränsen för ålderspension enligt folkpensionssystemet är för närvarande 65 år. Då den lägsta åldern för ålderspension enligt arbetspensionslagarna stiger över 65 föreslås det att höjningen av den nedre åldersgränsen för ålderspension enligt folkpensionssystemet ska motsvara höjningen av den lägsta åldern för ålderspension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn. I praktiken gäller ändringen de som är födda 1965 eller senare. 
Den som är född före 1958 ska fortfarande ha rätt till förtida ålderspension som beviljas inom folkpensionssystemet i 63 års ålder. Den som är född 1958—1961 har rätt att få ålderspension i förtid i 64 års ålder. Efter det höjs den nedre åldersgränsen för förtida ålderspension och slopas i fråga om denna ålderklass när åldern för ålderspension enligt arbetspensionslagarna uppnått 65 års ålder. 
I folkpensionssystemet är utgångspunkten att en persons arbetspension som tas ut i förtid före pensionsåldern minskar folkpensionen med det totala belopp som skulle ha betalats till pensionstagaren i normal ålder för ålderspension. Enligt denna utgångspunkt föreslås det att den partiella förtida ålderspensionen enligt arbetspensionssystemet ska beaktas i folkpensionssystemet som inkomst utan någon förtidsminskning. 
En person som får arbetslivspension inom arbetspensionssystemet ska ha rätt att få förtida ålderspension som betalas inom folkpensionssystemet. En person som går i arbetslivspension ska även ha rätt till pensionstagares bostadsbidrag, vårdbidrag för pensionstagare samt barnförhöjning. 
Främjande av invalidpensionärers återgång i arbete 
Den lag på viss tid som gäller främjande av sjukpensionärers återgång i arbete (738/2009) gäller fram till utgången av 2016. Syftet med lagen är att främja invalidpensionärers återgång i arbete. Att en person som får invalidpension har möjlighet att pröva arbeta är viktigt även i fortsättningen. Eftersom en noggrannare utredning av möjligheterna att kombinera pension med arbete är ändamålsenlig och det för närvarande pågår ett nationellt inkomstregisterprojekt som hänför sig till arbetsinkomsterna i realtid, föreslås det i detta skede att giltighetstiden för den gällande lag som är i kraft för viss tid förlängs till utgången av 2020. 
Bestämmelser om arbetstagares avgångsålder 
Enligt 6 kap. 1 a § 1 mom. i arbetsavtalslagen (55/2001) upphör en arbetstagares anställningsförhållande utan uppsägning och uppsägningstid vid utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 68 år, om inte arbetsgivaren och arbetstagaren avtalar om förlängning av anställningsförhållandet. Motsvarande bestämmelse finns i 7 kap. 2 § 1 mom. i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011). Fastställandet av avgångsåldern till 68 år har baserat sig på arbetstagarens flexibla pensionsålder på 63—68 år, som föreskrivits i lagen om pension för arbetstagare. På grund av att den nedre åldersgränsen för pension höjts behöver även bestämmelsen om avgångsålder i arbetsavtalslagen och i lagen om sjöarbetsavtal ändras, så att be-stämmelsen motsvarar de ändringar som görs i pensionslagarna. 
Deltidsarbete i samband med partiell förtida ålderspension 
I 15 § i arbetstidslagen (605/1996) finns bestämmelser om förkortad arbetstid. Om en arbetstagare för att övergå till deltidspension vill arbeta kortare tid än den ordinarie arbetstiden, ska arbetsgivaren enligt 3 mom. i paragrafen försöka ordna arbetet så att arbetstagaren kan utföra deltidsarbete. Då förkortas arbetstiden på det sätt som arbetsgivaren och arbetstagaren avtalar om med beaktande av arbetstagarens behov samt produktions- och serviceverksamheten. En bestämmelse med motsvarande innehåll finns i 5 a § i sjöarbetstidslagen (296/1976) och i 6 a § i lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart (248/1982). I och med att systemet med deltidspension slopas, behöver de ovan avsedda bestämmelserna ändras så att de motsvarar det föreslagna systemet med partiell förtida ålderspension. 
4
Propositionens konsekvenser
4.1
Ekonomiska konsekvenser
Samhällsekonomin 
Förslagen bedöms påverka den offentliga ekonomins hållbarhet på tre olika sätt. Propositionen minskar pensionsutgiften med dryga 0,6 procentenheter i förhållande till bruttonationalprodukten och minskar den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott i samma omfattning. Dessutom bedöms förslagen öka sysselsättningen och således öka bruttonationalprodukten. Med beaktande av dessa konsekvenser bedöms propositionen minska den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott med cirka en (1) procentenhet. Då det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvarets andel dessutom föreslås höjas till en femtedel av pensionsanstaltens ansvarsskuld förväntas i framtiden placeringsavkastningen öka och hållbarhetsunderskottet minska. 
I och med att åldern för ålderspension höjs och binds till utvecklingen av den förväntade livslängden förväntas tiden i arbetslivet förlängas, vilket därmed ökar sysselsättningen och ökar de sammanlagda arbetsinkomsterna inom ekonomin, dvs. arbetsinkomstsumman. Om man använder den förväntade pensionsåldern för att mäta hur mycket pensionen senareläggs på grund av propositionen, bedöms resultatet bli cirka 0,9 år före 2030. Enligt bedömningarna kommer den förväntade pensionsåldern att år 2023 uppnå en nivå på 62,4 år. 
Propositionens inverkan på antalet sysselsatta personer uppgår till cirka 42 000 personer före 2030 och cirka 91 000 personer före 2080. Arbetsinkomstsumman ökar med cirka 1,5 procent före 2030 och med cirka 3,5 procent före 2080. Det är dock sannolikt att höjningen av den lägsta åldern för ålderspensionen inte omvandlas i sin helhet till tid i arbete, varvid antalet arbetslösa och förtidspensionerade kan öka. Konsekvenserna beror i slutändan på hur höjningen av de åldersgränser som gäller förmånerna inverkar på pensioneringen och hur sysselsättningen av äldre utvecklas i övrigt. 
Arbetspensionsutgiften 
Vissa av de föreslagna ändringarna i pensionstillväxten minskar och vissa ökar pensionstillväxtbeloppet. På grund av att tiden i arbetslivet förlängs kommer dock de genomsnittliga månadspensionerna att växa i alla åldersklasser. Som en följd av de föreslagna ändringarna minskar arbetspensionsutgiften med cirka 2,8 procent före 2030 jämfört med beräkningen enligt den nuvarande lagstiftningen. Efter det börjar arbetspensionsutgiften närma sig en baskalkylnivå som följer den gällande lagen, men efter detta överskrids denna. 
De enskilda pensionslagarnas inverkan på pensionsutgifterna per år beskrivs på 2014 års prisnivå i tabellen nedan. 
Propositionens konsekvenser för arbetspensionsutgifterna (M€) 
2020 
2030 
2050 
ArPL 
94 
-607 
-820 
FöPL 
-6 
-127 
-280 
LFöPL 
-30 
-64 
KomPL 
28 
-179 
-366 
StaPL 
19 
-39 
-17 
I början kommer ändringarna att öka arbetspensionsutgifterna främst på grund av att nivån på invalidpensionerna förbättras. När den nedre gränsen för åldern för ålderspension stiger kommer arbetspensionsutgifterna att börja minska i förhållande till den gällande lagen. Avdraget för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift från de pensionsgrundande inkomsterna ska slopas, vilket innebär att nivån på pensionen samt arbetspensionsutgiften stiger. Denna verkan börjar synas tydligt när vi närmar oss slutet av seklet. Arbetspensionsutgifterna enligt FöPL och LFöPL kommer även på lång sikt att bli lägre än vad de är enligt den gällande lagen, eftersom arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte heller för närvarande enligt försäkringen enligt dessa lagar dras av från den inkomst som gör att pensionen växer. 
På grund av att finansieringen av arbetspensionerna baserar sig på storleken av den försäkrades arbetsinkomstbelopp, är det viktigt att i stället för utgifterna i euro också granska pensionsutgifterna i förhållande till arbetsinkomstbeloppen. Även på lång sikt kommer propositionen främst att minska detta förhållande, eftersom arbetsinkomstbeloppet stiger. Förhållandet mellan pensionsutgiften och lönesumman enligt varje lag kommer i slutet av seklet att i ArPL, KomPL och StaPL närma sig nivån enligt den gällande lagen, medan relationstalet i FöPL och LFöPL kommer att förbli permanent lägre än nivån enligt den gällande lagen. 
I bifogad bild beskrivs hur pensionsutgifterna enligt ArPL utvecklas i förhållande till lönesumman enligt den gällande lagen samt efter ändringarna enligt propositionen. 
Källa: Pensionsskyddscentralen 
Då pensionsutgiften i förhållande till lönesumman minskar möjliggörs en lägre nivå på arbetspensionsförsäkringsavgifterna under kommande årtionden än nivån enligt kalkylen i den gällande lagen. Således kan den avgiftsnivå för ArPL som överenskommits för 2017—2019, dvs. 24,4 procent av lönerna, bedömas räcka till mitten av 2060-talet. Enligt den gällande lagstiftningen skulle ArPL-avgiften stiga till cirka 25,3 procent före 2025. Huruvida avgiftsnivån är tillräcklig beror dock i fortsättningen också på t.ex. sysselsättningen, lönenivån och placeringsavkastningarnas utveckling. I bilden nedan visas utvecklingen av ArPL-avgiften enligt den gällande lagen samt efter ändringarna enligt propositionen. 
Källa: Pensionsskyddscentralen 
De föreslagna ändringarna får ingen stor verkan på pensionsmedlen enligt ArPL i förhållande till lönesumman på medellång sikt. På lång sikt samlas det in mera pensionsmedel i förhållande till lönesumman än det skulle insamlas utan de föreslagna ändringarna. Enligt kalkylen i propositionen skulle pensionsmedlens förhållande till lönesumman vara cirka 289 procent år 2080, medan förhållandet i kalkylen enligt den gällande lagen skulle vara cirka 220 procent. Den relativa tillväxten av pensionsmedlen beror främst på att pensionsmedlen minskar i förhållande till lönesumman om avgiftsnivån enligt ArPL förblir oförändrad. 
Nivån på aktieavkastningsbundenheten föreslås höjas från 10 procent till 20 procent. Som en följd av ändringen kan pensionsanstalterna inom den privata sektorn öka placeringarnas aktievikt med cirka 7—8 procentenheter utan att nämnvärt öka placeringsrisken för enskilda pensionsanstalter. Om andelen av aktieplaceringar ökar, växer också placeringsavkastningarna med uppskattningsvis 0,1—0,2 procentenheter, men uppskattningen beror i hög grad på hur t.ex. ränte- och aktieplaceringarna antas producera. Större placeringsavkastningar möjliggör på lång sikt en ArPL-avgiftsnivå som är lägre än den nämnda procentenheten 0,2—0,4. När bedömningen i denna proposition gjordes beaktades dock inte den eventuella ökningen av placeringsavkastningarna som den ökade andelen av aktieplaceringar kan medföra. 
FPA-förmåner 
Pensionsreformen senarelägger pensionen och leder till att de genomsnittliga arbetspensionerna växer, vilket minskar FPA:s pensionsutgift på lång sikt. Å andra sidan ökar pensionsreformen behovet av sjukdagpenning och utkomstskydd för arbetslösa samt av de förmåner som hänför sig till utkomstskyddet, eftersom de åldersklasser som är berättigade till dessa förmåner ökar när den lägsta åldern för ålderspension stiger. Som helhet ökar pensionsreformen FPA:s utgifter för förmåner, men förmånsutgifternas förhållande till bruttonationalprodukten förändras inte i och med att reformen även ökar bruttonationalprodukten. Pensionsreformen stärker dessutom den pågående utveckling där tyngdpunkten i FPA:s förmåner i allt större utsträckning överförs till de förmåner som gäller sjukförsäkring och arbetslöshet. 
Under prognosperioden och i och med att sjukförsäkringsandelen av FPA:s totala utgifter växer, kommer statens andel av finansieringen att minska och arbetsgivarnas och de försäkrades andelar att växa. Pensionsreformen överför i viss mån finansieringens tyngdpunkt från de försäkrade till arbetsgivarna och kommunerna. 
I bifogad tabell beskrivs propositionens konsekvenser för FPA:s totala utgifter i euro på 2014 års prisnivå samt i förhållande till bruttonationalprodukten. 
Propositionens konsekvenser för FPA:s totala utgifter  
2020 
2030 
2050 
Miljoner euro 
15 
161 
479 
Procent i förhållande till BNP 
-1,5 
0,0 
0,0 
Statsfinanserna 
Som nämnts tidigare, kommer de föreslagna ändringarna att minska arbetspensionsutgiften enligt StaPL i förhållande till arbetsinkomstsumman. Utöver detta ansvarar staten också för FöPL- och LFöPL-kostnaderna till de delar försäkringsavgifterna inte räcker till för att täcka dessa kostnader. Före 2030 föranleder de föreslagna ändringarna en minskning av statens årliga andel av FöPL med cirka 117 miljoner euro, och en minskning av statens årliga andel av LFöPL med cirka 26 miljoner euro på 2014 års prisnivå. Före 2080 föranleder de föreslagna ändringarna en minskning av statens årliga andel av FöPL med cirka 317 miljoner euro, och en minskning av statens årliga andel av LFöPL med cirka 112 miljoner euro på 2014 års prisnivå. Omedelbart efter ikraftträdandet kan propositionen dock tillfälligt öka statens andelar av FöPL och LFöPL då intäkterna av pensionsavgifterna minskar på kort sikt, men pensionsutgifterna först på lång sikt. 
Staten ersätter en förmån som intjänats under tiden för vård av barn under tre år eller under tiden i studier. Propositionen minskar dessa årliga förmånsutgifter med 6 miljoner euro före 2030, och med 49 miljoner euro före 2050 på 2014 års prisnivå. 
Statens andel av FPA:s finansiering påverkas under de första årtiondena endast i viss mån av de föreslagna ändringarna. År 2030 växer statens årliga finansieringsandel med 4 miljoner euro till följd av propositionen. 
Verkställigheten av arbetspensionssystemet 
De föreslagna lagändringarna orsakar pensionsanstalterna många ändringsbehov i fråga om datasystemen. Inom arbetspensionssystemet bedöms kostnaderna för ändringarna i datasystemen uppgå till sammanlagt cirka 26 miljoner euro. 
Prioriteringen av patientskadelagen och regressrätten för den som idkar spårtrafik 
I och med att de ersättningar för inkomstbortfall samt pensioner som betalas från patientförsäkringen blir primära i förhållande till förmånerna enligt arbetspensionslagen ändras de ersättningar som betalas på basis av patientförsäkringen samt ersättningsansvaret och försäkringsavgifterna. På motsvarande sätt minskar också kostnaderna för arbetspensionssystemet. Antalet nya personer som får den ersättning för inkomstbortfall eller förmåner som betalas från patientförsäkringen bedöms uppgå till högst 50 personer per år. Ändringen leder till en årlig ökning på 4 miljoner euro av patientförsäkringens ersättningskostnader, vilket utgör en tillväxt på cirka 10 procent. Ändringen ökar patientförsäkringens ersättningsansvar med cirka 60 miljoner euro inom de följande 40 åren. Den privata sektorns försäkringsavgifter för patientförsäkringen bedöms öka med cirka 10 procent per år. Inom den offentliga sektorn, där man använder försäkring med fullständig självrisk, syns ökningen av ersättningsutgifterna i försäkringsavgiften först efter en längre tid. 
Enligt bedömningar sker det per år mycket få sådana skador inom spårtrafiken för vilka det ska betalas löpande ersättning på grund av inkomstförlust eller förlust av underhåll, men vid en större olycka kan ersättningarna bli mycket stora. Ansvaret hos den som bedriver verksamhet enligt lagen om ansvar inom spårtrafiken är redan för närvarande omfattande när det gäller skador inom spårtrafiken. 
4.2
Konsekvenser för förmånstagarnas ställning
Konsekvenserna för pensionsnivån 
De föreslagna ändringarna får konsekvenser för de kommande förmånstagarnas ställning. Ställningen för de personer som redan får pension ändras inte, eftersom de föreslagna ändringarna inte ingriper i nivån på de pensioner som redan betalas. 
Ändringarna inverkar särskilt på de yngre generationernas pensioner, eftersom vissa av de föreslagna ändringarna inverkar till fullt belopp först efter flera årtionden på de pensioner som ska betalas. Den mest betydande konsekvensen för pensionsnivån får de föreslagna ändringarna i och med höjningen av den lägsta åldern för ålderspension. Höjningen av den lägsta åldern för ålderspension förlänger tiden i arbetslivet, och den förlängda tiden i arbetslivet leder till en bättre pensionsnivå. Det föreslås även många ändringar som inverkar på pensionstillväxten och pensionsbeloppet. De höjda åldersbaserade pensionstillväxtprocenten föreslås bli slopade efter övergångsperioden, och pensionstillväxten ska börja redan vid 17 års ålder. Dessutom ska arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte längre dras av från den pensionsgrundande inkomsten, vilket ökar pensionstillväxten. Dessa ändringar innebär att pensionstillväxtens tyngdpunkt på slutet av arbetslivet minskar. Dessutom ska tillväxtprocenten på 4,5 procent för de personer som har uppnått åldern för ålderspension ersättas så att uppskovsförhöjningen fås redan från och med den lägsta åldern för ålderspension. 
Nivån på invalidpensionerna förbättras i och med att den återstående tid som ska ingå i invalidpensionen förlängs. Å andra sidan ska livslängdskoefficienten från och med 2027 även gälla den återstående tiden, vilket får en sänkande effekt på nivån på invalidpensionerna. 
Från ingången av 2027 ska både de nedre åldersgränserna för pension samt pensionsbeloppet bindas till utvecklingen av den förväntade livslängden. Samtidigt sänks livslängdskoefficienten så att den motsvarar den nya pensionsåldern för att inte den förlängda förväntade livslängden ska beaktas två gånger både i pensionsnivån och i pensionsåldern. Livslängdskoefficienten sänks så att den när åldern för ålderspension överskrider 65 års ålder inte minskar kapitalvärdet på inkomsterna av ålderspensionen under livstiden. Som en följd av denna lindring minskar den sänkande effekt som livslängdskoefficienten har på en begynnande pension. 
På grund av de sammanlagda konsekvenserna av de föreslagna ändringarna bedöms de genomsnittliga arbetspensionerna växa för alla kommande pensionsåldersklasser jämfört med den nuvarande lagstiftningen. Konsekvenserna för pensionsnivån är beroende av hur lång tiden i arbetslivet är, och därför är konsekvenserna för pensionsnivån mindre om tiden i arbetslivet inte förlängs enligt bedömningen. 
Pensionsreformen förbättrar särskilt de yngre generationernas pensionsnivå. Till exempel nivåerna på ålderspensionen för de som är födda 1962 stiger i genomsnitt med cirka 3 procent, för de som är födda 1970 med cirka 6 procent och för de som är födda 1980 med cirka 9 procent. Att pensionsnivån stiger beror främst på den förlängda tid i arbetslivet som följer av höjningen av den nedre åldersgränsen för ålderspension för de som är födda på 1960- och 1970-talet. Till exempel tiden i arbetslivet för den åldersklass som är född 1979 förlängs med cirka ett år. I fråga om de som är födda på 1980-talet förbättras pensionsnivån även på grund av de ändringar som inverkar på fastställandet av pensionen, som t.ex. den sänkta livslängdskoefficienten och att arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte längre dras av från den pensionsgrundande inkomsten. 
Om man ser på pensionstagarnas utbildningsnivå kommer förbättrandet av pensionsnivån att gälla särskilt de personer som har lägre utbildning. Månadspensionerna för de som högst har avlagt examen på mellanstadiet och som är födda 1965 stiger eventuellt med 2—3 procent mera än månadspensionerna för de som minst har avlagt en examen i lägre högskoleutbildning. Detta beror på att tiden i arbete för de som är lägre utbildade börjar tidigare än genomsnittet. De ändringar som föreslås gällande reglerna om pensionstillväxten överför pensionstillväxtens tyngdpunkt från slutet av tiden i arbetslivet till arbetslivets mellanskede, vilket är bättre för de som har lägre utbildning än de som har högskoleutbildning. På grund av de föreslagna ändringarna bedöms tiden i arbetslivet dock bli lite längre för de som minst har avlagt en examen i en lägre högskoleutbildning än för de som högst har avlagt en examen från mellanstadiet. 
När det gäller de yngre åldersklasserna förbättras pensionsnivån en aning mera för de som har låga inkomster. Nivån på de stora arbetspensionerna både för män och kvinnor bedöms växa 2—3 procent mindre än nivån på de små och medelstora arbetspensionerna när det gäller de åldersklasser som är födda 1975 eller senare. 
Konsekvenser för pensionsinkomster och pensionsavgifter under hela livscykeln 
I och med de föreslagna ändringarna av pensionsåldersgränserna skulle tiden med pension bli kortare än den skulle bli utan reformen. Trots att månadspensionerna stiger är beloppet av de pensionsinkomster som de som är födda på 1960- och 1970-talet har fått under hela livscykeln därför mindre än de är enligt den gällande lagstiftningen. Den höjning av pensionstillväxten, som föreslås för 53—62-åringar för övergångsperioden, mildrar dock denna minskande verkan. Som helhet kommer föreslagen t.ex. att leda till att pensionsinkomsterna för hela livscykeln för de som är födda på 1960- och 1970-talet är cirka 3 procent lägre än de är enligt den gällande lagstiftningen. Från och med den åldersklass som är född 1990 stiger nivån på månadspensionerna så mycket att även pensionsinkomsterna under hela livscykeln växer jämfört med den gällande lagstiftningen. 
Som en följd av de föreslagna ändringarna ändras också beloppet av de pensionsavgifter som betalats under hela livscykeln, men ändringen är klart mindre än ändringen i pensionsinkomsterna under hela livscykeln. Pensionsavgifterna under livscykeln för de åldersklasser som är födda på 1970-talet eller senare är lägre än de är enligt den gällande lagstiftningen. För de åldersklasser som är födda tidigare än detta är ändringen av pensionsavgifterna under livscykeln liten. 
Ålderspension 
I propositionen föreslås det att de nedre åldersgränserna för ålderspensionen ska höjas. Den nedre åldersgränsen per åldersklass stiger stegvis till 65 år för de som är födda 1955 eller senare. Den lägsta åldern för ålderspension för de som är födda 1965 eller senare ska vara bunden till utvecklingen av den förväntade livslängden. Höjningen av åldersgränsen för ålderspension förlänger tiden i arbetslivet, men inte till fullt belopp, eftersom en del arbetstagare och företagare går i invalid- eller arbetslivspension eller blir arbetslösa innan de uppnår sin ålder för ålderspension. Hur mycket nivån på ålderspensionen stiger på individnivå beror på hur mycket personens tid i arbetslivet förlängs konkret. Om en person inte fortsätter i arbetslivet då den lägsta åldern för ålderspension stiger, kan pensionsnivån bli lägre än pensionen enligt den gällande lagstiftningen. 
När det gäller pensionssystemet för den offentliga sektorn föreslås det utöver höjningen av de nedre åldersgränserna för ålderspension även att de yrkesbaserade pensionsåldrarna ska höjas. Inom det kommunala pensionssystemet bedöms höjningen av de yrkesbaserade pensionsåldrarna gälla cirka 4 900 personer, och inom statens pensionssystem cirka 3 500 personer. Vid bedömningen av antalet personer har man beaktat mortalitet, arbetsoförmåga och konsekvenser av utläggning på entreprenad. De yrkesbaserade pensionsåldrarna höjs stegvis med tre månader per år, dock med högst två år och till den allmänna nivån på pensionsåldern. För största delen stiger den yrkesbaserade pensionsåldern dock med högst 9 månader. 
Det föreslås att militärers pension senareläggs i samma omfattning som för andra löntagare. I fråga om militärpensionssystemet gäller de föreslagna ändringarna för närvarande cirka 9 100 personer som är i tjänst, och sammanlagt cirka 10 000 personer, om man beaktar de militärer som före ikraftträdandet av de föreslagna ändringarna ska anställas i stället för de som går i pension. Fram till cirka 2023 kommer det att finnas så kallade gamla militärer, dvs. de som levde före dem som började 1993, som går i militärpension. Deras pensionsrätt uppkommer stegvis efter 25—30 år på basis av den tid de har tjänstgjort i militär tjänst före den 31 december 1994. Motsvarande krav på militärtjänstetiden i fråga om piloter är 20—25 år och tjänstgöringstiden före den 1 januari 1994 multipliceras med 1,5. 
Tidsgränsen för gamla militärers tjänstgöringstid föreslås bli förlängd med tre månader per år med början från de som 2018 eller senare får rätt till pension enligt de gällande bestämmelserna. De s.k. nya militärerna, dvs. de som har börjat efter 1992, får för närvarande rätt till pension oftast i avgångsåldern 55 år. Det föreslås att pensionsåldern höjs stegvis med tre månader per år med början från de som är födda 1963. Även andra pensionsåldrar inom försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet föreslås bli höjda på motsvarande sätt. De andra åldersgränserna inom försvarsmakten utgörs av åldersgränsen 60 år, åldersgränserna 45—50 eller 52 år för piloter samt åldersgränsen 63 år för en kommendör för försvarsmakten. För gränsbevakningsväsendets del gäller höjningen åldersgränserna 55, 60 och 63 år och för piloternas del åldersgränsen 50 år. Höjningen ska även gälla de som är födda före 1963 och vars tjänst på 30 år når sitt slut 2018 eller senare. 
Utöver höjningen av de lägsta åldrarna för ålderspension föreslås det att man tar i bruk en målsatt pensionsålder, som betyder den ålder i vilken den höjning av arbetstagarens eller företagarens pension som beror på uppskovsförhöjningen enligt den lägsta åldern för ålderspension ska vara lika stor som den pensionsminskning som orsakas av livslängdskoefficienten. Den målsatta ålderns betydelse för varje åldersklass är psykologisk, och därför är det svårt att bedöma på förhand hur den inverkar på arbetstagarnas och företagarnas beteende. I kalkylerna över konsekvensbedömningen beaktas inte den målsatta ålderns eventuella effekt på pensionsåldern. En av effekterna är åtminstone att tiden i arbetslivet förlängs. 
Den förhöjda tillväxtprocenten på 4,5 procent efter 63 års ålder föreslås bli slopad och ersatt med en uppskovsförhöjning som beräknas enligt den lägsta åldern för ålderspension och som är 0,4 procent för varje uppskjuten månad. Dessutom växer pensionen enligt den normala procenten på 1,5 mellan den lägsta åldern för ålderspension och den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Det nya beräkningssättet leder i genomsnitt till ungefär lika stora pensioner som det gällande beräkningssättet, men på individnivå är variationen stor. På individnivå beror slutresultatet även på att uppskovsförhöjningen räknas för hela den intjänade pensionen, medan tillväxten på 4,5 procent räknas enligt den arbetsinkomst från vilken arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift har dragits av. Således är det nya beräkningssättet bättre för en person som vid uppnådd ålder för ålderspension har intjänat en pension som är stor jämfört med inkomstnivån i åldern för ålderspension. Större betydelse än ändringarna av tillväxtprocenten får dock den föreslagna ändring som innebär att uppskovsförhöjningen ska börja från arbetstagarens eller företagarens lägsta ålder för ålderspension, emedan tillväxten på 4,5 procent börjar från 63 års ålder enligt den gällande lagstiftningen. Då den lägsta åldern för ålderspension stiger så att den infaller mellan 63 års ålder och den lägsta åldern för ålderspension, får man ingen förhöjd pensionstillväxt eller uppskovsförhöjning, vilket minskar pensionen jämfört med den gällande lagstiftningen, om ålderspensionen inte skjuts upp från den lägsta åldern för ålderspension. 
Övriga pensionsförmåner 
Förslaget till ändringar förbättrar särskilt nivån på invalidpensionerna, eftersom den återstående tid som ingår i invalidpensionen förlängs i samband med att den lägsta åldern för ålderspension stiger. Från och med 2027 ska man å andra sidan tillämpa livslängdskoefficienten på pensionsdelen för återstående tid, vilket minskar höjningen av nivån på invalidpensionerna. Som helhet kommer dock den förlängda återstående tiden och den ökade tillämpningen av livslängdskoefficienten att leda till en högre nivå på invalidpensionerna i nästan alla situationer jämfört med nuläget. Dessutom inverkar ändringarna i fråga om pensionstillväxten på den del som intjänats för de invalidpensioner som börjar i framtiden. 
Arbetslivspensionen är en ny pensionsförmån som innebär att en person som under sitt arbetsliv har arbetat länge i ett arbete som är ansträngande och slitsamt kan gå i pension före den lägsta åldern för ålderspension. Beloppet av arbetslivspensionen utgörs av beloppet av den intjänade pensionen, vilket justerats med en livslängdskoefficient. En arbetslivspension som börjar i 63 års ålder år 2020 ligger på en nivå som nästan motsvarar den ålderspension som tas ut i 63 års ålder enligt den gällande lagstiftningen. Beloppet av arbetslivspension är mindre än beloppet av en invalidpension som börjar i samma ålder, eftersom arbetslivspensionen inte innefattar någon pensionsdel för återstående tid. 
I propositionen föreslås det att deltidspensionen såsom pensionsform slopas och ersätts med en partiell förtida ålderspension. Partiell förtida ålderspension kan fås i förtid eller som uppskjuten. I den partiella förtida ålderspensionen ingår ingen uppföljning av arbetstid eller arbetsinkomster, och således är vem som helst som uppnått den nedre åldersgränsen berättigad till denna pension. Således kan man även arbeta på heltid eller låta bli att arbeta vid sidan av partiell förtida ålderspension. Till skillnad från deltidspensionen ska dock en förhöjd partiell förtida ålderspension som tas ut före den lägsta åldern för ålderspension minskas permanent med en förtidsminskning. I den partiella förtida ålderspensionen är det därmed pensionstagaren själv som finansierar sin förtida pension. Om arbetstagare och företagare tar ut en större andel av partiell förtida ålderspension än förväntat, kan pensionsnivåerna i genomsnitt bli lite lägre än uppskattningen. 
Skador enligt patientskadelagen och lagen om ansvar i spårtrafik 
När de ersättningar för inkomstbortfall som betalas enligt patientskadelagen ändras till primära i förhållande till arbetspensionen inverkar det inte på det totala beloppet av ersättningen för inkomstbortfallet för den skadelidande, men ersättningen ska i första hand betalas av Patientförsäkringscentralen i stället för pensionsanstalten. 
Den föreslagna regressrätt som gäller för den som bedriver verksamhet enligt lagen om ansvar i spårtrafik kommer inte att inverka på den skadelidandes ställning. Den skadelidande kan ansöka om och få pensionen direkt av pensionsanstalten, precis som för närvarande. Den föreslagna ändringen hindrar inte heller en skadelidande från att ansöka om ersättning direkt av den som enligt lagen om ansvar i spårtrafik ansvarar för skadan. 
4.3
Konsekvenser för jämställdheten mellan könen
I den gällande pensionslagstiftningen och i den pensionslagstiftning som föreslås i reformen tillämpas samma bestämmelser på samma sätt både på män och på kvinnor. Pensionsnivån påverkas av arbetsinkomsterna och tillväxtprocenten för varje arbetsår samt av längden på tiden i arbetslivet. Skillnaderna mellan könen inom pensionsskyddet beror på att kvinnor har lägre löner och arbetar en kortare tid i arbetslivet. Detta är sådana frågor som inte kan påverkas genom pensionslagstiftningen. Pensionsnivån påverkas också av de avbrott på grund av föräldraledigheter som i större utsträckning gäller kvinnor än män. Enligt den gällande lagstiftningen kan pension eller en motsvarande förmån tjänas in under tider med föräldradagpenning samt när ett barn under tre år vårdas hemma, och denna princip ska kvarstå även i fortsättningen. 
I nuläget är kvinnors pensioner i genomsnitt lägre än mäns pensioner. Att skillnaden mellan kvinnors och mäns pensioner minskar i jämn takt kan man dock se när man granskar alla arbetspensionstagare. Kvinnors genomsnittliga arbetspension som bygger på eget arbete uppgick vid utgången av 2013 till 66 procent av mäns arbetspensioner. I de äldre åldersklasserna är skillnaderna mellan kvinnors och mäns tid i arbetslivet samt arbetsinkomster större, varvid begynnelsen av de yngre åldersklassernas pensioner samt upphörandet av de äldre åldersklassernas pensioner kommer att minska skillnaden mellan mäns och kvinnors pensioner. Pensionerade kvinnors genomsnittliga arbetspension som baserar sig på eget arbete uppgick 2013 till 72 procent av männens arbetspension. 
Enligt Pensionsskyddscentralens långsiktiga kalkylmodell kommer kvinnors andel av den genomsnittliga arbetspension som baserar sig på eget arbete i förhållande till männens pension att växa från det nuvarande 65 procent till 70 procent före 2022 och till 75 procent före 2037. Utvecklingen är likadan både på basis av den gällande lagstiftningen och på den lagstiftning som föreslås i propositionen. 
Skillnaden mellan mäns och kvinnors pensioner beror i huvudsak på skillnaderna mellan arbetsinkomstbeloppen och tiderna i arbetslivet. Den tid som kvinnor förväntas arbeta förlängdes mellan åren 2000 och 2010 i snabbare takt än vad den förväntade livslängden ökade. Kvinnors förväntade livslängd steg med 2,2 år och den förväntade tiden i arbete förlängdes med 2,7 år. Under samma tid växte däremot mäns förväntade livslängd med 2,6 år och deras förväntade tid i arbete med 1,2 år. Under tiden för undersökningen steg mäns förväntade livslängd snabbare än kvinnors förväntade livslängd, men den förväntade tiden i arbete långsammare än kvinnors förväntade tid i arbete. Bland män finns det dock stora skillnader i den förväntade livslängden. 
Pensionsreformen förbättrar nivån på pensionerna mest vad gäller de yngre årsklasserna jämfört med den gällande lagen. Enligt Pensionsskyddscentralens kalkyler stiger mäns och kvinnors genomsnittliga månadspensioner ungefär lika mycket. För de som är födda 1960 höjer pensionsreformen mäns pensionsnivå med 2,4 procent och kvinnors med 1,7 procent. Pensionsnivån för de som är födda 1990 stiger med cirka 14 procent både för män och för kvinnor. 
Lägsta ålder för ålderspension samt pensionstillväxt 
I och med att pensionsåldern stiger minskar pensionsinkomsterna under kvinnors livscykel mindre i förhållande till mäns pensionsinkomster. Detta beror huvudsakligen på att kvinnors livstid är längre. Enligt propositionen stiger åldersgränsen för ålderspension stegvis till 65 års ålder, varefter den nedre åldersgränsen för ålderspension binds till utvecklingen av den förväntade livslängden. År 2013 var den förväntade livslängden i 65 års ålder 21,5 år för kvinnor och 17,8 för män. Mäns livstid är i genomsnitt kortare än kvinnors, vilket gör att höjningen av åldern för ålderspension i genomsnitt minskar männens pensionstid lite mer i förhållande till kvinnornas. Den nedre åldersgränsen för ålderspension är dock densamma för båda könen. 
Mäns sysselsättning i 25—42 års ålder är högre än kvinnors sysselsättning, medan sysselsättningen i 43—62 års ålder i regel är högre hos kvinnor än hos män. I 63 års ålder finns det knappt någon skillnad mellan mäns och kvinnors sysselsättning. Efter detta är mäns sysselsättning en aning högre än kvinnors sysselsättning. 
På basis av sysselsättningen gagnas männen i genomsnitt lite mer av att pensionstillväxten ökar för de yngre åldersklasserna och lider i genomsnitt lite mindre av att tillväxtprocenten sjunker i 53—62-års ålder. År 2014 var sysselsättningen hos 17-åriga män 15,7 procent och sysselsättningen hos kvinnor 20,0 procent. I den åldern har arbete dock ofta en ringa betydelse för arbetspensionsskyddet som helhet på grund av att inkomsterna är låga. 
Den nuvarande tillväxten på 4,5 procent gäller i 63—67 års ålder lön som betalas på basis av arbete, medan uppskovsförhöjningen gäller den pension som tjänas in under hela tiden i arbetslivet. Med tanke på konsekvenserna för jämställdheten mellan könen är det viktigt huruvida det i förhållande till lönen finns en skillnad mellan mäns och kvinnors pensioner. De intjänade pensionerna för kvinnor i åldern 60—68 är i förhållande till inkomstnivån en aning lägre än mäns. Medianen för tillväxtförhållandet var 0,57 för män och 0,54 för kvinnor. Ändringen gagnar således kvinnor lite mera än män. 
Livslängdskoefficient 
Enligt propositionen lindras livslängdskoefficienten genom att beakta den förändring i kapitalvärdena för ålderspensionerna som följer av höjningen av den lägsta åldern för ålderspension. Den lindrade livslängdskoefficienten tillämpas när den lägsta åldern för ålderspension stiger från 65 år för de som är födda 1965 eller senare. De begynnande pensionerna påverkas av livslängdskoefficientens lindring i förhållandevis lika stor grad för både män och kvinnor. 
Invalidpension 
Enligt propositionen stiger nivån på invalidpensionerna, eftersom den kalkylerade tiden i arbetslivet förlängs från nuvarande 63 år till den senast fastställda lägsta åldern för ålderspension. År 2013 gick 20 383 personer i invalidpension, varav 49 procent var män och 51 procent kvinnor. I den genomsnittliga åldern för invalidpensionens början finns ingen skillnad mellan män och kvinnor. Under åren 2009—2013 har både män och kvinnor gått i invalidpension i en genomsnittlig ålder på 52 år. Under denna period finns inga stora skillnader i begynnelseåldrarna för mäns och kvinnors invalidpensioner. 
Arbetslivspension 
Enligt propositionen utgörs beloppet av arbetslivspension av beloppet av den intjänade pensionen, på vilket tillämpas en livslängdskoefficient. Det villkor för arbetslivspension som gäller kravet om 38 år i arbetslivet uppfylls oftare för män än för kvinnor. Av de 62-åriga män som inte fick pension var det 61 procent som hade arbetat minst 38 år i arbetslivet, och för kvinnors del var det 47 procent. Till arbetslivet räknas perioder med moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning för en tid på högst tre år, vilket jämnar ut skillnaden mellan hur män och kvinnor uppfyller det krav som gäller arbetslivet. 
De kriterier för arbete som är ansträngande och slitsamt vilka är ett villkor för att få arbetslivspension gäller enligt propositionen inte endast vissa yrken. Definitionen av ansträngande och slitsamt arbete ska täcka såväl fysiskt som mentalt ansträngande arbete. Arbetslivspensionen baserar sig således inte särskilt på belastningsfaktorer inom kvinno- eller mansdominerade branscher, utan propositionen är könsneutral vad gäller detta. 
Partiell förtida ålderspension 
Enligt propositionen ersätts deltidpensionen med partiell förtida ålderspension. Kvinnor har nyttjat deltidpensionen mer än män. I slutet av 2013 var det 20 428 personer som fick deltidspension, varav 58 procent var kvinnor och 42 procent män. Under åren 2007—2013 varierade kvinnornas andel av deltidpensionen mellan 53—59 procent. Inom den offentliga sektorn är kvinnornas andel av de som fått deltidpension större än männens, medan männens andel inom den privata sektorn är lite större. I samband med partiell förtida ålderspension förutsätts det inte avtal med arbetsgivaren eller begränsningar gällande arbetet, vilket ger de som är anställda hos olika arbetsgivare jämlikare möjligheter att gå i partiell förtida ålderspension. 
Nivån på den partiella förtida ålderspensionen beror på den pension som har tjänats in före utgången av året före pensionen börjar. Nivån på deltidspensionen räknas på basis av skillnaden mellan den stabiliserade inkomsten och inkomsten av deltidsarbete, och i regel på basis av inkomsterna för de senaste fem kalenderåren. De intjänade pensionerna för kvinnor i åldern 60—68 är i förhållande till inkomstnivån en aning lägre än mäns. I genomsnitt gagnar således ändringen kvinnor lite mera än män. Kvinnors pensioner är även i genomsnitt lägre än mäns pensioner, vilket kan vara påverka nyttjandet av den partiella förtida ålderspensionen. 
Familjepension 
I propositionen föreslås inga ändringar i familjepensionen, men ändringarna i fråga om invalidpensionerna och ålderspensionerna samt den nya partiella förtida ålderspension och den nya arbetslivspension som föreslås inverkar även på efterlevnads- och barnpensionerna. Familjepensionen kan fastställas på grundval av en pension som förmånslåtaren betalar eller en kalkylerad invalidpension eller en intjänad pension. Efterlevnadspensionen minskar på grundval av den egna arbetspension som den efterlevande maken får. På grund av reformen bedöms nivån på ålders- och invalidpensionerna stiga, vilket leder till att också nivån på familjepensionerna stiger. Av de som får efterlevnadspension är 85 procent kvinnor. 
Enligt den gällande lagstiftningen minskar inte folkpensionen på grund av en pension som börjat t.ex. i 63 års ålder och på grund av de pensioner som intjänats under tider med barn under tre år och tider i studier. Kvinnor får mera folkpension än män, vilket betyder att eventuella ändringar av de delar som ska beaktas i fråga om folkpensionen får större konsekvenser för kvinnor. 
Offentliga sektorn 
I propositionen föreslås det att det stiftas en ny gemensam lag, nämligen pensionslagen för den offentliga sektorn, som ska gälla de personer som är anställda hos Kevas medlemssamfund, staten, evangelisk-lutherska kyrkan och FPA. Förslagen till pensionsskyddets innehåll inom den offentliga sektorn motsvarar förslagen till den privata sektorn. De konsekvenser för jämställdheten mellan könen som behandlas ovan i samband med pensionsförmånerna gäller också för den offentliga sektorn. Av de anställda inom kommunen är 79 procent kvinnor. 
FPA-förmåner 
Folkpensionsskyddet gäller kvinnor i högre grad än män, eftersom kvinnor har lägre arbetspensioner. Dessutom är det oftare kvinnor än män som inte får någon arbetspension alls. Av de 65 år fyllda personer eller äldre personer som i slutet av 2014 fick garantipension som minimipension var närmare 80 procent kvinnor. I slutet av 2014 uppgick antalet personer som fick FPA-förmåner till sammanlagt 673 109. Full folkpension fick 82 400 personer, och garantipension 101 521 personer. Av alla folkpensionstagare och garantipensionstagare var nästan två tredjedelar kvinnor. 
Om den nedre åldersgränsen för ålderspension höjs och binds till utvecklingen av den förväntade livslängden på samma sätt som i arbetspensionssystemet, kan det leda till ett ökat behov av utkomststöd i de åldersklasser som tidigare skulle ha fått folkpensionen i 65 års ålder. Eftersom största delen av de som får ålderspension enligt folkpensionssystemet är kvinnor, gäller denna eventuella risk i högre grad kvinnor än män. 
Att pensionstillväxten för de yngre åldersklasserna förbättras och tillväxtprocenten för de äldre sjunker är i genomsnitt en förmånligare ändring för männen. När det gäller detta är dock konsekvenserna för folkpensionssystemet främst indirekta, och när kvinnors nivåer på arbetspensionerna förbättras, kommer sannolikt antalet personer som får FPA-förmåner att minska. 
Vid beräkningen av folkpensionen ska efter ändringen inte längre beaktas som inkomst den uppskovsförhöjning som ingår i den ålderspension som betalas som arbetspension och som grundar sig på tiden efter det att den lägsta åldern för ålderspension enligt arbetspensionslagstiftningen uppnåtts. Det är flera kvinnor än män som får folkpension, och således påverkas kvinnorna mera av hur inkomsten beaktas och av vilka delar som beaktas i folkpensionen. 
5
Beredningen av propositionen
De ändringar som föreslås i propositionen baserar sig på omfattande utredning och beredning. I Jukka Pekkarinens rapport Suomen eläkejärjestelmän sopeutuminen eliniän pitenemiseen, som utarbetades av sakkunniggruppen i pensionsfrågor och publicerades 2013, behandlas det nuvarande läget och reformbehoven i fråga om pensionsskyddet i Finland samt hur pensionsreformen av 2005 ska räcka till och kunna anpassas inom pensionssystemet till den ökade livslängden. 
Arbetsmarknadens centralorganisationer ingick den 26 september 2014 ett avtal om ett förslag till en arbetspensionsreform för 2017. De förhandlingar som ingicks före avtalet utgick från statsminister Jyrki Katainens och statsminister Alexander Stubbs regeringsprogram, arbetskarriärsavtalet från den 22 mars 2012, sysselsättnings- och tillväxtavtalet från den 30 augusti 2013 samt från ett ställningstagande som arbetsmarknadscentralorganisationerna överlämnade till regeringen den 19 mars 2014. 
Konsekvenserna av de ändringar som ingår i avtalet har bedömts bl.a. i Finansministeriets preliminära bedömning av pensionsuppgörelsens inverkan på hållbarhetsunderskottet (2014), Finlands Banks utredning om pensionsreformen och anpassningsbehoven och utvecklingen inom den offentliga ekonomin (BoF Online 5/2014), den årliga rapporten av 2014 av Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken, ETLAs rapport Työeläkeuudistus 2017: vaikutukset työuriin, tulonjakoon ja julkisen talouden kestävyyteen (Statsrådets utrednings- och forskningsverksamhets publikationsserie 1/2015) samt Pensionsskyddscentralens rapport Laskelmia vuoden 2017 työeläkeuudistuksen vaikutuksista (PSC:s rapport 02/2015). 
Arbetspensionssystemet och dess samhälleliga konsekvenser följs upp årligen bl.a. genom PSC:s statistikrapporter om pensionerna och utvecklingen av pensionsåldern. PSC ger också årligen ut de arbetspensionsindikatorer som beskriver pensionssystemets utveckling. Som en del av beredningen av pensionsreformen av 2017 utredde PSC även utvecklingen av pensionsutgifterna och av den genomsnittliga förmånsnivån samt finansieringen och arbetslivslängderna i fråga om arbetspensionerna. Två internationella utvärderingar om tillräckligheten, den finansiella hållbarheten och strukturerna i fråga om pensionsskyddet i Finland publicerades år 2013; Ambachtsheer, Keith (2013) The pension system in Finland: Institutional structure and governance och Barr, Nicholas (2013) The pension system in Finland: Adequacy, sustainability and system design samt en rapport av sakkunniggruppen i pensionsfrågor (Suomen eläkejärjestelmän sopeutuminen eliniän pitenemiseen, PSC 2013). Pensionsålderns bundenhet till livslängden har utvärderats i rapporten Eläkeiän sitominen elinaikaan — miten käy työurien ja tulonjaon? (ETLA B 258, ETK 2013). Även i samband med många andra publikationer har pensionsreformen utretts. 
Propositionen har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet. Propositionen har utarbetats i samarbete med Finska fackförbundens centralorganisation FFC rf, Tjänstemannacentralorganisationen STTK rf, Akava rf, Finlands näringsliv EK, KT Kommunarbetsgivarna, Pensionsskyddscentralen och Keva. I beredningen deltog även Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK rf, Företagarna i Finland rf, Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, Sjömanspensionskassan och FPA. 
Pensionslagen för den offentliga sektorn har beretts i den sektion som tillsattes av kommunerna och statens pensionsdelegationer under ledning av social- och hälsovårdsministeriet. I sektionen har deltagit representanter för KT Kommunarbetsgivarna, Statens arbetsmarknadsverk, Kyrkostyrelsen, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf, Julkisalan koulutettujen neuvottelujärjestö JUKO ry, Offentliga och privata sektorns funktionärsförbund Jyty rf, Tehy rf, Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer rf, Löntagarorganisationen Pardia rf, Keva och Pensionsskyddscentralen.  
Under ledning av social- och hälsovårdsministeriet har propositionen och dess konsekvenser för pensionssystemen för den offentliga sektorn behandlats i samarbetsförfarande i kommunernas pensionsdelegation av representanter för de huvudsakliga kommunala avtalsparterna och kommunarbetsgivaren, samt i statens pensionsdelegation med de huvudsakliga avtalsparter som representerar statens personal och med representanter för de statliga arbetsgivarna. 
Förslagen om militärpensionssystemet har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. Under ledning av social- och hälsovårdsministeriet har de föreslagna ändringarna och deras konsekvenser behandlats i samarbetsförfarande i statens pensionsdelegation tillsammans med de huvudsakliga avtalsparter som representerar statens personal och med representanter för de statliga arbetsgivarna. Före detta hade statens pensionsdelegation även tillsatt en delegation för att bereda ändringarna i fråga om militärpensionerna. En höjning av militärpensionssystemets pensionsåldrar motsattes i delegationen av försvarsministeriet, huvudstaben, gränsbevakningsväsendet och de personalorganisationer som representerar militärerna. Efter behandlingen i delegationen fortsatte beredningen av ändringarna som ett tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet. 
I fråga om arbetspensionslagstiftningen för den privata sektorn ordnades ett diskussionsmöte om utkastet till propositionen den 4 juni 2015. Till diskussionen kallades justitieministeriet, finansministeriet, Finansinspektionen, Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry, Eläkesäätiöyhdistys ESY ry, Finansbranschens Centralförbund, Finlands läkarförbund rf, Suomen Vakuutuslääkärien Yhdistys ry, Patientskyddscentralen, Valtakunnalliset eläkeläisjärjestöt VENK ry, Pensionärsförbundens intresseorganisation PIO rf, Suomen Nuorisoyhteistyö Allianssi ry, Finlands studentkårers förbund (FSF) rf och Förbundet för studerandekårer vid yrkeshögskolorna i Finland rf. 
De ändringar som föreslås till patientskadelagen har behandlats i den av social- och hälsovårdsministeriet tillsatta arbetsgruppen för utredningen av reformen av patientförsäkringen, där det deltog representanter för Patientskyddscentralen, Finansbranschens Centralförbund, Finlands Kommunförbund rf, sjukvårdsdistrikten, Finlands läkarförbund rf, Lääkäripalveluyritykset ry, Finlands Patientförbund rf och patientskadenämnden. En del av arbetsgruppen ansåg att det vore bättre att fortsätta med det gällande förfarandet, dvs. att arbetspensionssystemet ska prioriteras även i patientskadefall. 
I fråga om pensionsanstaltens regressrätt som gäller den som bedriver verksamhet enligt lagen om ansvar i spårtrafik, har man hört VR-Group Ab och Helsingfors stads trafikverk. De som hördes understödde inte propositionen. 
6
Samband med andra propositioner
Regeringen har för avsikt att lämna riksdagen en separat regeringsproposition om lagstiftningen i fråga om finansieringen av pensionerna för den offentliga sektorn. 
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Lagen om pension för arbetstagare
1 §.Lagens syfte. Det föreslås att partiell förtida ålderspension och arbetslivspension fogas till förteckningen i 1 mom. över förmåner som det föreskrivs om i ArPL. Från förteckningen stryks deltidspensionen, som föreslagits bli slopad. 
2 §.Centrala definitioner. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. 5 punkten ändras så att pension tjänas in på basis av sådan oavlönad tid som avses i 4 punkten samt förmån tjänas in på basis av lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier (644/2003). 
Det föreslås att en ny 11 punkt, där den lägsta åldern för ålderspension definieras, fogas till 1 mom. Med den lägsta åldern för ålderspension avses den ålder för ålderspension som fastställs utifrån arbetstagarens födelseår och som avses i 11 § 2 och 3 mom. 
Det föreslås att 2 mom. 1 punkten preciseras så att med pensionsfall i fråga om ålderspensionen avses den sista dagen i kalendermånaden före ålderpensionens begynnelsetidpunkt. 
Det föreslås att bestämmelsen i 2 mom. 2 punkten om pensionsfall som gäller deltidspension ersätts med en bestämmelse om pensionsfall som gäller partiell förtida ålderspension. I fråga om partiell förtida ålderspension föreslås pensionsfallet vara den sista dagen i kalendermånaden före den partiella förtida ålderspensionens begynnelsetidpunkt. 
Det föreslås att en ny 4 punkt fogas till 2 punkten, varvid den nuvarande 4 punkten blir 5 punkt. I punkten föreslås bestämmelser om pensionsfall i fråga om arbetslivspension. Med pensionsfall i fråga om arbetslivspension avses den dag då de villkor för erhållande av arbetslivspension som nämns i 53 a § uppfylls. 
3 §.Arbetspensionslagar. Det föreslås att 2 mom. 1—3 och 5 punkten ersätts med den föreslagna nya pensionslagen för den offentliga sektorn, varvid den nuvarande 4 punkten blir 2 punkt, den nuvarande 6 punkten blir 3 punkt och den nuvarande 7 punkten blir 4 punkt. 
4 §.Anställningsförhållande. I 2 mom. föreskrivs om de anställningsförhållanden på vilka ArPL inte tillämpas. Det föreslås att den nedre åldersgräns för försäkringsskyldigheten som anges i 1 punkten sänks till 17 år. Det föreslås således att lagen inte tillämpas på anställningsförhållanden före ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyller 17 år. 
I 2 mom. 2 punkten föreslås bestämmelser om den övre åldergränsen för försäkringsskyldigheten. Bestämmelser om den nedre åldergränsen för ålderspensionen föreslås i 11 §. Det föreslås att den nuvarande slutåldern 68 år för försäkringsskyldigheten höjs på motsvarande sätt som den nedre åldersgränsen för ålderspension. Principen är att den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten och den nedre åldersgränsen för ålderspensionen kopplas till varandra så att skillnaden mellan dessa åldersgränser förblir fem år. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten ska dock för enkelhetens skull höjas med hela år så att när den nedre åldersgränsen för ålderspensionen har höjts med ett år från den nuvarande nedre åldersgränsen höjs den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten med ett år. Detta betyder för dem som är födda 1958, vars nedre åldersgräns för ålderspension föreslås vara 64 år, att den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten är 69 år. För dem som är födda 1959—1961 är den övre åldersgränsen likaså 69 år. Den föreslagna nedre åldersgränsen för ålderspension för dem som är födda 1962 är 65 år och eftersom pensionsålder för dem stigit med två år från nuvarande pensionsålder kommer också den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten att stiga med två år från nuvarande åldersgräns, alltså till 70 år. Eftersom den högsta ålder som i detta skede föreskrivs för den nedre åldersgränsen för ålderspension är 65 år, blir den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten 70 år. Det föreslås att ArPL inte ska gälla anställningsförhållanden efter den kalendermånad under vilken arbetstagaren uppnår den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. 
För dem som är födda 1965 eller senare föreslås det att den lägsta åldern för ålderspension anpassas till förändringen i livslängden i enlighet med de föreslagna bestämmelserna i 11, 82 och 83 §. Anpassningen görs första gången år 2026, då den lägsta åldern för ålderspension för dem som är födda 1965 fastställs. Före fastställandet ska en sådan utvärdering av arbetslivslängdens utveckling som föreslås i 218 a § göras. Utvärderingen ska utnyttjas vid beslutsfattande efter utvärderingen. Avsikten är också att i det skedet besluta om ändring av den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. 
I ordalydelsen i 3 mom. föreslås det tekniska korrigeringar. 
I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. som hänför sig till genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/66/EU om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal, nedan direktivet. I momentet föreslås bestämmelser om tillämpning av ArPL i sådana situationer då arbetstagaren kommer från en tredjestat för att tillfälligt arbeta i Finland inom ramen för en företagsintern förflyttning av personal. 
Direktivet gäller sådan personal inom ett multinationellt företag som förflyttas från ett land utanför Europeiska unionen till EU och från en medlemsstat i Europeiska unionen till en annan medlemsstat för att tillfälligt arbeta för samma arbetsgivare som chef, specialist eller praktikant i anställningsförhållande. Med företagsintern förflyttning avses tillfällig förflyttning av en tredjelandsmedborgare i yrkes- eller utbildningssyfte från ett utanför en medlemsstats territorium etablerat företag, till vilket tredjelandsmedborgaren är knuten med ett anställningsavtal före och under förflyttningen. Den företagsinterna förflyttningen får som längst vara tre år för chefer och specialister. Om den person som förflyttas är en praktikant i anställningsförhållande får förflyttningen vara högst ett år. Eftersom det är fråga om en tillfällig förflyttning inom företaget ska personen i fråga kunna återvända till en enhet som är belägen i tredjelandet efter den tillfälliga förflyttningens slut. Detta krav ska kunna bevisas med arbetsavtal eller kommenderingsavtal. Vid en företagsintern förflyttning förflyttas personen för att tillfälligt arbeta vid en enhet som tillhör samma företag eller samma koncern och som är etablerad i en medlemsstat i EU. Direktivet gör det också möjligt för en person att röra sig mellan värdföretag som är etablerade i en eller flera andra medlemsstater. 
I det föreslagna nya 5 mom. föreskrivs att om en person som avses i direktivet kommer för att arbeta i Finland inom ramen för företagsintern förflyttning av personal, ska arbetspensionsförsäkring enligt ArPL ordnas för honom eller henne, om inte arbetsgivaren har ordnat pensionsskydd för honom eller henne. I direktivet krävs att de personer som avses i direktivet enligt den nationella lagstiftningen ska behandlas på samma sätt i fråga om de grenar av den sociala tryggheten som anges i sakområdet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, nedan EU:s grundförordning om social trygghet. På Finlands arbetspensionslagstiftning tillämpas EU:s grundförordning om social trygghet, så kravet på likabehandling gäller arbetspensionsförsäkringen. Trots att direktivet i regel endast gäller chefer, specialister och praktikanter i anställningsförhållande, har ingen sådan avgränsning gjorts i den föreslagna bestämmelsen, utan den gäller arbetstagare som förflyttas internt inom företaget oberoende av deras ställning. Detta kan anses motiverat med tanke på att verkställandet av bestämmelsen ska vara enkelt och arbetstagarna behandlas lika. I praktiken är de arbetstagare som förflyttas till Finland inom ett företag eller en koncern ofta chefer, specialister eller praktikanter i anställningsförhållande, och ändringen för knappast med sig att någon större persongrupp än det vad direktivet förutsätter började omfattas av ArPL. Utgångspunkten för direktivet är att undvika dubbelförsäkring så att en arbetstagare som avses i direktivet och som förflyttas internt inom ett företag antingen ska omfattas av ursprungslandets eller det mottagande EU-landets lagstiftning om social trygghet. Principen är då att pensionsskyddet för en person ordnas i enlighet med lagstiftningen i ursprungslandet eller i den stat där personen arbetar. Multinationella företag kan dock ha pensionsarrangemang i anslutning till någon annan stat när det gäller internationell personal eller så kan arbetsgivaren ha ordnat personens pensionsskydd i en annan stat än ursprungslandet och detta kan vara en mer fördelaktig lösning ur arbetstagarens synvinkel. Avsikten är inte att personen i en sådan situation ska försäkras samtidigt både i Finland och i den andra staten. 
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen, vilket gäller ett undantag till den huvudregel som finns 1 § 2 mom. och enligt vilken ArPL tillämpas på arbete som utförts i Finland. Bestämmelsen motsvarar 13 § 3 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) som träder i kraft den 1 januari 2016. Genom bestämmelsen begränsas tillämpningsområdet för ArPL så att lagen inte tillämpas på arbete inom landsvägstransport där varken arbetstagaren eller arbetsgivaren har fasta band till Finland och där arbetet i huvudsak inte berör Finland. 
Avsaknaden av en särskild bestämmelse om transporter i det territoriella tillämpningsområdet för ArPL har medfört tolkningsproblem i fråga om arbetspensionsförsäkringen för utländska arbetstagare inom regelbunden transporttrafik genom finländskt territorium. Dessa arbetstagares arbetsgivare är etablerade i ett tredjeland och verksamheten bedrivs i huvudsak utanför Finland. I arbetstagarens utreseland förutsätts i regel att arbetstagarens pensionsförsäkring ordnas enligt lagstiftningen i staten i fråga. Tillämpningen av huvudregel enligt 1 § 2 mom. i ArPL på dessa arbetstagare har inneburit dubbelförsäkring. Verkställandet av bestämmelsen har dock i praktiken varit problematiskt när det gällt övervakningen och uttagandet av försäkringsavgift. 
Enligt den föreslagna undantagsbestämmelsen ska ArPL inte tillämpas på arbete som en arbetstagare som kommer till Finland från en tredjestat utför i Finland, om det är fråga om arbete inom landsvägstransport på de villkor som anges i momentet och som alla måste vara uppfyllda samtidigt. Med landsvägstransport avses såväl gods- som persontransporter på väg. Med tredjestat avses något annat land än ett EU- eller EES-land eller Schweiz eller en stat som Finland ingått en bilateral överenskommelse om social trygghet med. I bestämmelsen förutsätts att arbetstagaren huvudsakligen utför sitt arbete utanför Finland. För det andra förutsätts att arbetstagaren inte är bosatt i Finland. Boendet ska tolkas på samma sätt som i lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet (1573/1993), enligt vilken som boende i Finland betraktas i Finland stadigvarande bosatta personer som har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här och som ständigt huvudsakligen vistas här. För det tredje ska också arbetsgivaren ha hemvist utanför Finland. Att ett företag har hemvist i Finland visas av att företaget är registrerat i handelsregistret i Finland. För det fjärde förutsätts att finsk lagstiftning inte ska tillämpas på arbetet enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en bilateral överenskommelse om social trygghet som är bindande för Finland. 
11 §.Rätt till ålderspension. Det föreslås att 1 mom. delas upp i nya 1—4 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir ett nytt 5 mom. Det föreslås att 1 mom. ändras så att en arbetstagare har rätt att gå i ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts. 
I 2 mom. föreslås bestämmelser om den lägsta åldern för ålderspension, vilken bestäms utifrån arbetstagarens födelseår. Den lägsta åldern för ålderspension föreslås vara 
1) 63 år för dem som är födda 1954 eller tidigare, 
2) 63 år och 3 månader för dem som är födda 1955, 
3) 63 år och 6 månader för dem som är födda 1956, 
4) 63 år och 9 månader för dem som är födda 1957, 
5) 64 år för dem som är födda 1958, 
6) 64 år och 3 månader för dem som är födda 1959, 
7) 64 år och 6 månader för dem som är födda 1960, 
8) 64 år och 9 månader för dem som är födda 1961, 
9) 65 år för dem som är födda 1962—1964. 
I 3 mom. föreslås bestämmelser om den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare. För dessa åldersklasser anpassas den lägsta åldern för ålderspension till förändringen i den förväntade livslängden på det sätt som föreslås i 82 och 83 §. Den lägsta åldern för ålderspension fastställs för varje åldersklass genom social- och hälsovårdsministeriets förordning för det år då arbetstagarna fyller 62 år. Arbetstagaren känner således till den lägsta åldern för ålderspension flera år före han eller hon går i pension, varvid han eller hon i god tid kan planera sin framtid och förbereda sig på att eventuellt gå i pension. 
Det föreslås att de två sista meningarna i den gällande lagens 1 mom., där det föreskrivs om avslutande av anställningsförhållande som förutsättning för ålderspension, flyttas till 4 mom. 
Till 5 mom. flyttas den gällande lagens 2 mom., som föreslås bli ändrad så att omnämnandet av 63 års ålder ersätts med ett omnämnande av den lägsta åldern för ålderspension. 
12 §.Ålderspensionens belopp. Det föreslås att 1 mom. ändras så att omnämnandet av 63—68 års ålder ersätts med ett omnämnande av arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension. 
Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs om ålderspensionens belopp när ålderspensionen börjar senare än från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts. Enligt förslaget höjs ålderspensionens belopp med en uppskovsförhöjning, om arbetstagaren inte utnyttjar sin rätt att gå i ålderspension vid den lägsta åldern för ålderspension. Förhöjningen är 0,4 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts. Efter att den första ålderspensionen börjat kan man inte längre få uppskovsförhöjning, trots att man skulle fortsätta i ett arbete som börjat före ålderspensionen började eller därefter. 
Uppskovsförhöjningen beräknas på hela den intjänade pensionen för hela uppskovstiden. Uppskovsförhöjningen ska betalas samtidigt som den intjänade pensionen för arbetet i fråga. Om något anställningsförhållande fortsätter efter att den första ålderspensionen lyfts, betalas den uppskovsförhöjning som gäller det anställningsförhållandet samtidigt som annan pension som intjänats i anställningsförhållandet. 
Uppskovsförhöjningen enligt 2 mom. föreslås ersätta den nuvarande 4,5 procents tillväxt som arbetstagaren kan få i arbete som utförs i åldern 63—68, om han eller hon har skjutit upp övergången till ålderspension. Liksom i fråga om tillväxten på 4,5 procent, kan man inte heller få uppskovsförhöjning efter det att arbetstagaren har beviljats ålderspension på basis av något anställningsförhållande, trots att han eller hon skulle fortsätta arbeta i något annat anställningsförhållande. För arbete som utförts vid sidan av pension växer pensionen enligt tillväxtprocenten 1,5 procent fram till den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Uppskovsförhöjningen beräknas också efter det att den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten uppnåtts, om arbetstagaren fortfarande skjuter upp övergången till ålderspension, men då tjänas inte ny pension in av arbetet. 
Det föreslås att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen, i vilket det föreskrivs att arbetstagaren inte har rätt till uppskovsförhöjning för samma tid för vilken han eller hon får arbetslöshetsdagpenning. Uppskovsförhöjningen kommer således också till denna del att motsvara den nuvarande tillväxten på 4,5 procent, som kan fås för arbete som utförs i åldern 63—68 år. 
Det föreslås att bestämmelsen i 4 mom. om den uppskovsförhöjning som betalas från ingången av månaden efter den under vilken 68 års ålder uppnåtts ska upphävas. I fortsättningen bestäms uppskovsförhöjningen också efter det att den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten uppnåtts i enlighet med 2 mom. 
13 §.Begynnelsetidpunkten för ålderspension. Det föreslås att 1 mom. ändras så att de ställen där uppskjuten ålderspension nämns stryks. Ändringen har samband med de föreslagna ändringarna i 12 §. 
Det föreslås att 2 och 3 mom. ändras så att omnämnandena av 68 års ålder ersätts med omnämnanden av den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Ändringarna har samband med de föreslagna ändringarna i 4 §. 
I 4 mom. finns för närvarande en bestämmelse om ändring av invalidpension till ålderspension. Bestämmelser om detta ska i fortsättningen ingå i 52 §. Det föreslås att den nuvarande bestämmelsen ersätts med en bestämmelse om ålderspension som börjar efter partiell förtida ålderspension. Ålderspensionen för en arbetstagare som har fått partiell förtida ålderspension kan börja från ingången av månaden efter den under vilken arbetstagaren har uppfyllt villkoren för beviljande av ålderspension enligt 11 § och har avslutat sitt huvudsakliga arbete som är försäkrat i enlighet med arbetspensionslagarna. Med arbete som är försäkrat enligt arbetspensionslagarna avses arbete som försäkrats enligt de lagar som nämns i 3 §. 
Att avsluta sitt huvudsakliga arbete avser i momentet t.ex. att man slutar med sin huvudsyssla. Som huvudsyssla betraktas arbete som arbetstagaren har fått sin huvudsakliga försörjning från. I regel kan man som huvudsyssla betrakta det arbete som personen fått mest enligt arbetspensionslagarna försäkrade inkomster av året före pensionen börjar. 
Det förutsätts att personen avslutar sitt huvudsakliga arbete oberoende av om det huvudsakliga arbetet ska försäkras enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn eller för den offentliga sektorn. När det gäller ålderspension som sökts på basis av det huvudsakliga arbetet ska enligt 18 § 2 mom. enligt alla arbetspensionslagar den andel betalas som ännu inte beviljats av den pension som tjänats in fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började dvs. den andel av grunden för den partiella förtida ålderspensionen som ännu inte beviljats. Pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen började och därefter ska beviljas i enlighet med huvudregeln i 1 mom. och pension som tjänats in av arbetsinkomster i ett anställningsförhållande som börjat under tiden för ålderspension ska beviljas i enlighet med 3 mom. 
14 §.Indragning av ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att omnämnandet av 63 års ålder ersätts med ett omnämnande av den lägsta ålder för ålderspension. 
15 §.Rätt till partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om begrepp i anslutning till deltidspension ersätts med bestämmelser om rätt till partiell förtida ålderspension. 
Enligt det föreslagna 1 mom. har arbetstagaren rätt att gå i partiell förtida ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den nedre åldersgränsen för ålderspension har uppnåtts. Den nedre åldersgränsen bestäms enligt arbetstagarens födelseår på det sätt som anges i det föreslagna 2 mom. 
Enligt 2 mom. är den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension för arbetstagare 61 år för dem som är födda 1963 eller tidigare och 62 år för dem som är födda 1964. För dem som är födda 1965 eller senare anpassas den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension till förändringen i livslängden på det sätt som föreslås i 82 och 83 §. Då kommer den nedre åldersgränsen för varje åldersklass att fastställas för det år då arbetstagaren fyller 62 år. 
Enligt 3 mom. har en arbetstagare inte rätt till partiell förtida ålderspension, om han eller hon när pensionen börjar får någon annan på eget arbete baserad förmån som avses i arbetspensionslagarna eller avträdelsestöd enligt lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk (612/2006) eller lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994). Med förmån enligt arbetspensionslagarna avses pensioner och förmåner enligt de lagar som nämns i 3 §, t.ex. invalidpension. Inte heller då t.ex. invalidpensionen är vilande, har man rätt till partiell förtida ålderspension. Till följd av bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande av förmåner i EU:s grundförordning om social trygghet (artiklarna 53—55) kan en förmån som betalas av ett annat EU-land inte förhindra beviljandet av partiell förtida ålderspension. När det gäller en förmån som betalas av ett land som inte är ett EU-land får man däremot inte tillräckligt med information om förmånen och i sådana fall kommer förmånens inverkan på beviljande av partiell förtida ålderspension att vara beroende av pensionssökandens anmälan. En förmån som grundar sig på eget arbete och som betalas från utlandet förhindrar således inte att partiell förtida ålderspension beviljas. 
16 §.Den partiella förtida ålderspensionens belopp. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om rätt till deltidspension ersätts med bestämmelser om den partiella förtida ålderspensionens belopp. 
Enligt det föreslagna 1 mom. grundar sig den partiella förtida ålderspensionens belopp på den pension som tjänats in i enlighet med arbetspensionslagarna fram till utgången av kalenderåret före det år när pensionen börjar. Av den intjänade pensionen i fråga beräknas den partiella förtida ålderspensionens andel. Med intjänad pension enligt arbetspensionslagarna avses pension som tjänats in i enlighet med de pensionslagar som nämns i 3 § och förmån enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier. Den partiella förtida ålderspensionen föreslås i sin helhet på basis av arbetstagarens ansökan vara antingen 25 eller 50 procent av grunden för pensionen. Enligt ArPL ska pension som tjänats in enligt ArPL beviljas utifrån denna procentandel. Som partiell förtida ålderspension ska samtidigt med partiell förtida ålderspension enligt ArPL också samma procentandel av intjänad pension enligt de andra arbetspensionslagarna beviljas, men bestämmelser därom utfärdas separat i pensionslagarna i fråga. 
I 2 mom. föreslås bestämmelser om förtidsminskning i fråga om partiell förtida ålderspension. Den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel enligt ArPL minskas med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för den partiella förtida ålderspensionen tidigareläggs före ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension. Förtidsminskningen är permanent och bibehålls i den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel också efter det att arbetstagaren beviljats annan pension enligt arbetspensionslagarna, såsom invalidpension eller ålderspension. 
I 3 mom. föreslås bestämmelser om uppskovsförhöjning i fråga om partiell förtida ålderspension. Den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel höjs med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för den partiella förtida ålderspensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension. Även uppskovsförhöjningen är permanent och bibehålls i den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel också efter det att arbetstagaren har beviljats annan pension enligt arbetspensionslagarna, såsom invalidpension eller ålderspension. Uppskovsförhöjningen i fråga om partiell förtida ålderspension motsvarar den uppskovsförhöjning för ålderspensionen som avses i den föreslagna 12 §. 
Enligt 4 mom. kan en arbetstagare som får en partiell förtida ålderspension på 25 procent senare ansöka om att beviljas ytterligare en pensionsandel på 25 procent. Procentandelen för den partiella förtida ålderspensionen kan således ändras en gång från 25 procent till 50 procent och procentandelen för pensionen kan inte ändras på något annat sätt. Den senare procentandelen beräknas utifrån samma pension som den andel som först beviljades, dvs. utifrån den enligt arbetspensionslagarna intjänade pension som utgör grund för den partiella förtida ålderspensionen. En eventuell förtidsminskning eller uppskovsförhöjning beräknas för den senare pensionsandelen i enlighet med begynnelsetidpunkten för den senare andelen. 
Pensionsanstalterna ger i samband med normal pensionsrådgivning också information om vad det framtida pensionsbeloppet kanske kan uppgå till. Denna information kan man få av pensionsanstalten också när det gäller den partiella förtida ålderspensionens belopp innan man ansöker om pension. Förhandsinformation om pensionsbeloppet är alltid en uppskattning. 
17 §.Begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om deltidspensionens belopp ersätts med bestämmelser om begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. 
Enligt det föreslagna 1 mom. börjar den partiella förtida ålderspensionen från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pension har sökts eller från en senare tidpunkt som sökanden meddelat. Partiell förtida ålderspension kan således börja tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken sökanden uppnår den nedre åldersgränsen för pension samt uppfyller de övriga villkoren för pension. Partiell förtida ålderspension beviljas inte retroaktivt. Om pension beviljades retroaktivt, skulle också den permanenta förtidsminskning som beräknas retroaktivt vara större och på motsvarande sätt den permanenta uppskovsförhöjning som beräknas retroaktivt vara mindre, vilket ur sökandens synvinkel alltid skulle innebära varaktigt mindre pension. När partiell förtida ålderspension inte beviljas retroaktivt, kommer beviljandet av pension i allmänhet inte att leda till återkrav av eventuell annan förmån som sökanden fått eller till retroaktiva ändringar i beskattningen. 
Enligt 2 mom. ska partiell förtida ålderspension sökas så att den börjar samtidigt enligt alla arbetspensionslagar. Då kommer pension från eventuella olika pensionsanstalter att beviljas från samma tidpunkt och som en lika stor procentandel. På motsvarande sätt ska den senare pensionsandelen på 25 procent sökas så att den börjar samtidigt enligt alla arbetspensionslagar. Då kommer också den senare pensionsandelen att beviljas från eventuella olika pensionsanstalter så att den börjar från samma tidpunkt. 
Enligt 3 mom. kan ett beslut om partiell förtida ålderspension på ansökan av pensionstagaren återkallas inom tre månader från det att beslutet om beviljande av pension meddelades. Då undanröjer pensionsanstalten det återkallade pensionsbeslutet. Rätten att återkalla den partiella förtida ålderspensionen kan ha särskilt stor betydelse för den som ansöker om pension, eftersom pensionen fortsätter tills ålderspension eller annan pension beviljas och den kan inte senare dras in. Dessutom inverkar den partiella förtida ålderspensionen varaktigt på det pensionsbelopp som beviljas senare. Om pensionstagaren kräver att beslutet återkallas, kan den pension som under denna tid betalats till honom eller hennes återkrävas. 
18 §.Ålderspensionen och dess belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om begynnelsetidpunkten för deltidspension ersätts med bestämmelser om ålderspensionen och dess belopp efter partiell förtida ålderspension. 
Enligt 1 mom. ändras den partiella förtida ålderspensionen till ålderspension, när arbetstagaren beviljas ålderspension. Då beräknas ålderspensionens belopp på basis av tre delar, dvs. den partiella förtida ålderspensionen, den pensionsandel enligt ArPL som tjänats in, men ännu inte beviljats, fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började samt den pension som tjänats in i anställningsförhållanden som avslutats det år den partiella förtida ålderspensionen började eller därefter. 
I 2 mom. föreslås att om arbetstagaren efter partiell förtida ålderspension beviljas ålderspension enligt någon annan arbetspensionslag än ArPL, beviljas han eller hon samtidigt också den andel enligt ArPL som inte beviljats av den i 16 § avsedda enligt arbetspensionslagarna intjänade pension som utgör grund för den partiella förtida ålderspensionen. Andelen kan beviljas även om arbetstagaren inte uppfyller de förutsättningar för beviljande av ålderspension som anges i 11 § i ArPL. 
Enligt 3 mom. ska en uppskovsförhöjning enligt 12 § fogas till den pensionsandel enligt ArPL som tjänats in, men ännu inte beviljats och till pension som tjänats det år då den partiella förtida ålderspensionen börjar och därefter fram till att den första ålderspensionen börjar, om arbetstagaren skjuter upp begynnelsetidpunkten för ålderspensionen till en senare tidpunkt än första möjliga tidpunkt för att gå i ålderspension, vilken är ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagarens uppnår sin lägsta ålder för ålderspension. 
19 §.Invalidpensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om deltidspensionstagarens anmälningsskyldighet ersätts med bestämmelser om invalidpensionens belopp för mottagare av partiell förtida ålderspension. 
Enligt 1 mom. ska i fråga om en person som får partiell förtida ålderspension och som blivit arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till invalidpension, det invalidpensionsbelopp som beviljas honom eller henne beräknas utifrån fyra delar. Dessa delar är partiell förtida ålderspension, den pensionsandel enligt ArPL som tjänats in, men ännu inte beviljats, fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började, den pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen började och därefter fram till utgången av året före det då arbetsoförmågan började samt utöver dessa pensionsdelen för återstående tid. Invalidpension som betalas efter partiell förtida ålderspension är i sin helhet invalidpension, även om en del av den kalkylmässigt består av tidigare beviljad partiell förtida ålderspension. Om en person som får partiell förtida ålderspension går i invalidpension betraktas han eller hon som invalidpensionstagare. 
Pensionsdelen för återstående tid i fråga om invalidpensionen fastställs efter partiell förtida ålderspension enligt samma bestämmelser som i fråga om andra invalidpensioner. Således också i fråga om invalidpension som beviljas efter partiell förtida ålderspension liksom i andra situationer berättigar inkomster under det år under vilket arbetsoförmågan började inte till pension, om den återstående tiden har räknats såsom till pension berättigande tid. 
Enligt 2 mom. fortsätter den partiella förtida ålderspensionen till samma belopp som den partiella förtida ålderspension som beviljades tidigare, om invalidpensionen senare upphör, utbetalningen av den avbryts eller om den lämnas vilande enligt lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete. Den partiella förtida ålderspensionen beräknas således inte på nytt på grund av den förändring som inträffar i invalidpensionen, utan dess belopp är i detta fall detsamma som den löpande partiella förtida ålderspensionen innan invalidpensionen beviljades. Den partiella förtida ålderspensionen börjar löpa på nytt tills invalidpensionen eventuellt börjar löpa på nytt eller arbetstagaren söker eller blir beviljad ålderspension, om inte invalidpensionen tidigare hade hunnit ändras till ålderspension enligt 52 §. 
20 §.Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om justering av deltidspension ersätts med bestämmelser om arbetslivspensionens belopp för mottagare av partiell förtida ålderspension. 
Enligt 1 mom. beräknas arbetslivspensionens belopp för den som får partiell förtida ålderspension utifrån tre delar, dvs. den partiella förtida ålderspensionen, den pensionsandel enligt ArPL som tjänats in, men ännu inte beviljats, fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började samt den pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen började och därefter fram till utgången av månaden före den när arbetslivspensionen började. Arbetslivspension som betalas efter partiell förtida ålderspension är i sin helhet arbetslivspension, även om en del av den kalkylmässigt består av tidigare beviljad partiell förtida ålderspension. 
Enligt 2 mom. fortsätter den partiella förtida ålderspensionen till samma belopp som den beviljades tidigare, om arbetslivspensionen senare lämnas vilande i enlighet med 53 f §. I praktiken avbryts utbetalningen av den pension som lämnats vilande för den tid den lämnats vilande. Den partiella förtida ålderspensionen beräknas således inte på nytt på grund av den förändring som inträffar i arbetslivspensionen, utan dess belopp är i detta fall detsamma som den löpande partiella förtida ålderspensionen innan arbetslivspensionen beviljades. Den partiella förtida ålderspensionen börjar löpa på nytt tills arbetstagaren söker och blir beviljad ålderspension, om inte arbetslivspensionen före detta har ändrats till ålderspension enligt 53 h §. Partiell förtida ålderspension börjar löpa på nytt för den tid arbetslivspensionen är vilande. 
21 §.Invalidpension, arbetslivspension och ålderspension efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om avbrytande av utbetalningen av deltidspension ersätts med bestämmelser om utbetalning av invalidpension, arbetslivspension och ålderspension som beviljas efter partiell förtida ålderspension. 
Om en arbetstagare som får partiell förtida ålderspension beviljas invalidpension, arbetslivspension eller ålderspension för samma tid för vilken partiell förtida ålderspension redan har betalats, beaktas enligt paragrafen den partiella förtida ålderspensionen som en delbetalning av den invalidpension, arbetslivspension eller ålderspension som beviljas. 
22 §.Indragning av deltidspension och erhållande av deltidspension på nytt. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom deltidspensionen slopas. 
23 §.Invalidpension och ålderspension efter deltidspension. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom deltidspensionen slopas. 
24 §.Ändring av deltidspension till ålderspension. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom deltidspensionen slopas. 
25 §.Rätt till arbetspensionsrehabilitering. Det föreslås att 1 mom. ändras så att åldergränsen för arbetspensionsrehabilitering binds till den lägsta ålder för ålderspension. I framtiden har således en arbetstagare som inte har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension enligt den föreslagna 11 § rätt till arbetspensionsrehabilitering, om han eller hon uppfyller de övriga villkoren för beviljande av arbetspensionsrehabilitering. 
34 §.Andra bestämmelser om rehabilitering. Det föreslås att 1 mom. kompletteras så att de föreslagna bestämmelserna om regressrätt för pensionsanstalten och invalidpension som beviljas efter partiell förtida ålderspension också ska gälla rehabiliteringspenningen, rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem, om inte något annat föreskrivs i ArPL. Om exempelvis en person som får partiell förtida ålderspension beviljas rehabiliteringspenning, fastställs den i enlighet med den föreslagna 19 §. Ändringarna är en följd av de föreslagna ändringarna i 95 § och av bestämmelserna om partiell förtida ålderspension. 
I 2 mom. föreslås det att omnämnandet av pension som tjänas in för arbete under den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas stryks. I framtiden ska pension tjänas in för allt arbete på samma sätt i enlighet med 65 §. 
37 §.Invalidpension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. I paragrafen och dess rubrik föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
52 §.Ändring av invalidpension till ålderspension. Det föreslås att 1 mom. ändras så att omnämnandet av 63 års ålder ersätts med ett omnämnande av den lägsta ålder för ålderspension. 
Det föreslås att omnämnandet av uppskjuten ålderspension i 2 mom. stryks med anledning av de föreslagna ändringarna i 13 §. 
Det föreslås att 3 mom. ändras så att omnämnandena av 63 års ålder ersätts med omnämnanden av den lägsta ålder för ålderspension. 
53 a §.Rätt till arbetslivspension. Paragrafen är ny och i den föreslås bestämmelser om villkoren för att få arbetslivspension. 
Enligt 1 mom. har arbetstagaren rätt till arbetslivspension tidigast som 63-åring. Enligt 1 mom. 1 punkten krävs det att arbetstagaren har arbetat minst 38 år i ett arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna och som har varit ansträngande och slitsamt. Tiden i arbetslivet kan också bestå av arbete som ska försäkras enligt olika arbetspensionslagar, såsom arbete som utförts som arbetstagare och företagare. I 2 mom. definieras annan tid i arbete som räknas till den 38-åriga tiden i arbete än den egentliga tiden i arbete. Som ansträngande och slitsamt arbete betraktas sådant arbete som definieras närmare i 53 b §. 
Som arbete enligt 1 mom. 1 punkten som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna betraktas utöver arbete för vilket pension tjänats in även sådant arbete som försäkrats enligt de gällande arbetspensionslagarna, men för vilket det inte tjänats in pension. Sådant arbete är t.ex. arbete som utförts före 23-års ålder, för vilket det inte har tjänats in pension enligt arbetspensionslagarna. Som i 1 mom. avsett arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna betraktas dessutom arbete som inte har försäkrats t.ex. på grund av försummelse från arbetsgivarens sida, men för vilket det på det sätt som beskrivs nedan har lagts fram tillräckliga och tillförlitliga bevis i samband med ansökan om arbetslivspension. Dessa bevis behöver dock inte vara ostridiga på det sätt som krävs i gällande 75 b § 2 mom. i ArPL för att inkomster före de föregående sex åren ska beaktas. 
När det bedöms huruvida kravet på 38 år i arbetslivet uppfylls, ska i regel de registeruppgifter om arbetstagarens arbete och försäkring som samlats i arbetspensionssystemet användas. Således baserar sig bedömningen av tiden i arbetslivet i regel enbart på registeruppgifter som samlats i arbetspensionssystemet. Om tiden i arbetslivet inte klarnar på basis registeruppgifterna, kan tiden i arbetslivet bedömas utifrån arbetstagarens årsinkomster. I oklara fall ska registrerade inkomstuppgifter användas vid beräkning av tiden i arbetslivet på så sätt att det som helhet bedöms huruvida arbetstagarens registrerade inkomster motsvarar inkomsterna för den tid i arbetslivet som angetts eller de för branschen typiska inkomsterna. Om tiden i arbetslivet inte klarnar utifrån registeruppgifterna och årsinkomsterna, kan inkomstuppgifterna också jämföras med de arbetsintyg och motsvarande redogörelser som arbetstagaren lagt fram med tanke på utredning av tiden i arbetslivet. Till exempel kan arbetstagarens årsinkomster för ett tungt säsongsarbete ibland stiga till en nivå som motsvarar årsinkomsterna för en arbetstagare som arbetat hela året. Då kan denna arbetssäsong räknas till den 38 år långa tiden i arbetslivet. Det bevis på tiden i arbetslivet som arbetstagaren lägger fram ska vara tillräckligt för att tiden i arbete för respektive år ska kunna fastställas utifrån det. 
För utredning av innehållet i arbetet och hur ansträngande och slitsamt arbetet varit används i regel ett utlåtande av företagshälsovården eller något annat motsvarande utlåtande samt arbetsgivarens utlåtande, om vilka det bestäms i den föreslagna 102 a §. I utlåtandet av företagshälsovården beskrivs i första hand arbetstagarens nuvarande arbete, men även en redogörelse för tidigare arbeten ska läggas fram, om företagshälsovården har tillgång till en sådan. Övriga tillförlitliga redogörelser som arbetstagaren lägger fram, t.ex. arbetsintyg, kan användas som hjälp vid bedömningen. 
Hur ansträngande och slitsamt arbetet är ska bedömas objektivt i enlighet med 53 b §. Arbetstagarens egen upplevelse av hur ansträngande och slitsamt arbetet är ska inte inverka på bedömningen. En bedömning enligt 53 b § ska göras separat från bedömningen av arbetstagarens arbetsförmåga. Inte heller de arbetsförhållanden som inte är kopplade till arbetsuppgifterna ska inverka på bedömningen. För att arbetet ska kunna betraktas som ansträngande och slitsamt på det sätt som förutsätts i fråga om arbetslivspension, ska arbetet vara en huvudsyssla. I bedömningen kan inkomster enligt tiden i arbetslivet eller inkomster som är typiska för branschen beaktas, med utnyttjande även av statistik över lön för ordinarie arbetstid. Statistiken över lönen för ordinarie arbetstid beskriver inkomstnivån för heltidsarbete. Om arbetet i övrigt är ansträngande och slitsamt, men arbetstagaren inte har haft arbetet som huvudsyssla, kan arbetet som helhet bedömt inte anses vara så ansträngande och slitsamt att det uppfyller det berörda kriteriet. Om arbetstagaren har flera olika arbeten, ska den sammanräknade arbetsmängden som helhet motsvara den arbetsmängd som krävs för arbetslivspension. Eftersom arbetstiderna och det timantal som betraktas som heltidsarbete varierar i viss mån mellan olika branscher, har inget entydigt timantal fastställts. 
Enligt 1 mom. 2 punkten ska arbetstagarens arbetsförmåga vara nedsatt på grund av sjukdom, lyte eller skada, men dock mindre än vad beviljande av sådan full invalidpension som avses i 35 § förutsätter. Arbetstagarens arbetsförmåga ska då vara nedsatt med mindre än tre femtedelar. Det förutsätts inte att det finns ett orsakssamband mellan nedsättningen i arbetsförmågan och sådant ansträngande och slitsamt arbete som arbetstagaren utfört under tiden i arbetslivet. Eftersom beviljande av arbetslivspension bl.a. förutsätter 63 års ålder och minst 38 år i arbetslivet, ska bedömningen av arbetsförmågan hos den som ansöker om arbetslivspension i praktiken alltid göras i enlighet med 35 § 3 mom., dvs. vid bedömningen av arbetsförmågan ska arbetsoförmågans yrkesmässiga karaktär betonas. Då är kriteriet när det gäller nedsättningen i arbetsförmågan i praktiken alltid lindrigare när det gäller arbetslivspensionen än vad som förutsätts vid full invalidpension som beviljas på basis av bedömning av den yrkesmässiga arbetsförmågan hos en arbetstagare som fyllt 60 år. 
Om de andra kriterierna uppfylls, ska arbetstagaren ha rätt till arbetslivspension också i sådana situationer då arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt med mindre än två femtedelar dvs. mindre än vad som förutsätts för att delinvalidpension ska beviljas. Även en person som förlorat sin arbetsförmåga på ett sätt som berättigar till delinvalidpension kan dock vara berättigad till arbetslivspension, eftersom delinvalidpensionen är en partiell pension och den inte i alla situationer tryggar arbetstagarens försörjning helt och hållet. I sådana fall, om arbetstagaren uppfyller förutsättningarna för beviljande av både arbetslivspension och delinvalidpension, kan arbetstagaren avgöra vilken pension som lämpar sig bättre i hans eller hennes situation. 
Den nedsättning i arbetsförmågan som förutsätts vid arbetslivspension bedöms på basis av medicinska undersökningar och undersökningsresultat på motsvarande sätt som i ärenden som gäller arbetsoförmåga och rehabilitering. Beviljande av arbetslivspension förutsätter inte att primärtiden för sjukdagpenningen gått ut och inte heller att arbetsförmågan varit nedsatt åtminstone ett år utan avbrott. 
Enligt 1 mom. 3 punkten förutsätts att arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet är bestående försvagade av de skäl som nämns i 1 och 2 punkten, dvs. på grund av en lång tid i arbetslivet i ett ansträngande och slitsamt arbete och på grund av nedsatt arbetsförmåga. Arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet bedöms i första hand i förhållande till arbetstagarens eget eller senaste arbete, varvid den ansträngning och det slitage som arbetet objektivt bedömts innebära jämförs med arbetstagarens arbetsförmåga. I bedömningen beaktas arbetstagarens arbetslöshet eller risk att bli arbetslös t.ex. på grund av arbetsgivarens ekonomiska svårigheter. Däremot ska arbetstagarens möjligheter att fortsätta i ett arbete som baserar sig på ett gällande anställningsförhållande, t.ex. genom att gå över till mindre ansträngande och slitsamma uppgifter, beaktas. 
Enligt 1 mom. 4 punkten förutsätts det att ansträngande och slitsamt arbete som försäkrats i enlighet med arbetstagarens arbetspensionslagar fortsätter vid tidpunkten för uppnåendet av den nedre åldersgränsen för arbetslivspension eller efter det när pensionsansökan blir anhängig eller att det då är högst ett år sedan det ansträngande och slitsamma arbetet upphörde. Ett års tid beräknas i fråga om arbetstagarna från det att det arbetsrättsliga anställningsförhållandet upphörde. 
I 2 mom. bestäms att moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperioder för högst tre år räknas till de 38 år i arbete som avses i 1 mom. 1 punkten. Den som ansöker om arbetslivspension ska lämna in en redogörelse om detta. I allmänhet kan förmånsperioderna utredas med hjälp av FPA:s register. Om uppgifter om moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperioder inte längre kan fås ur FPA:s register ska som förmånsperioder räknas högst sådana moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperioder enligt de vid respektive tidpunkt gällande bestämmelserna i fråga om vilka det i tillräcklig utsträckning kan utredas, t.ex. utifrån uppgifterna i befolkningsregistret och andra utredningar, att avbrottet i arbetslivet beror på vård av barn. 
Till tid i arbete ska utöver moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning räknas sådana kortare frånvaroperioder på grund av sjukdom eller permittering som arbetstagaren haft under anställningsförhållandet samt kortare frånvaroperioder utanför anställningsförhållande vid tillfällig arbetslöshet. Kortare frånvaroperioder ska kunna godkännas som tid i arbete i de situationer där frånvaroperioderna inte har medfört betydande avvikelse i de arbetsinkomster respektive år som framgår av registren jämfört med inkomster enligt tiden i arbetslivet eller branschtypiska inkomster. 
I 3 mom. föreskrivs det att arbete som ska försäkras i ett annat EU- eller EES-land eller i ett land som slutit en överenskommelse om social trygghet med Finland ska jämställas med sådant i 1 mom. 1 punkten avsett arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna. Även detta arbete ska vara ansträngande och slitsamt på det sätt som avses i 53 b §. Jämställandet av arbete som utförts i ett EU- eller EES-land baserar sig på artikel 5 i EU:s grundförordning om social trygghet, i vilken det finns bestämmelser om likvärdiga förmåner, inkomster och omständigheter som förvärvats eller inträffat i ett annat EU-land. Det föreslås också att arbete som ska försäkras i ett land som slutit en överenskommelse om social trygghet med Finland jämställs med arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna, på motsvarande sätt som arbete som utförts i ett EU- eller EES-land. Arbetslivspension betraktas som sådan förmån vid förtida pensionering som avses i EU:s grundförordning om social trygghet, varvid förordningens bestämmelser om sammanläggning av försäkringsperioder (artikel 66 i EU:s grundförordning om social trygghet) och bestämmelserna i kapitel 5 om fastställande av pension inte tillämpas. 
53 b §.Ansträngande och slitsamt arbete. I paragrafen föreslås bestämmelser om de kriterier som ska uppfyllas för att ett arbete ska anses vara ansträngande och slitsamt. De kriterier som anges i fråga om ansträngande och slitsamt arbete i paragrafen baserar sig på gällande arbetsmedicinsk forskning och empiriska uppgifter om belastningsfaktorer i arbetet och om deras inverkan på arbetstagarnas hälsa och arbetsförmåga. 
Med arbete avses sådant arbete som avses 53 a § 1 mom. 1 punkten. En persons tid i arbetslivet ska omfatta 38 år i sådant arbete som uppfyller kriterierna i denna paragraf. Av ett utlåtande av företagshälsovården eller någon annan utredning vid ansökan om arbetslivspension ska framgå arbetets innehåll och arbetsförhållandena samt sådana faktorer i arbetet i fråga som visar på ansträngning och slitage och som avses i denna paragraf. I 102 a § i denna lag föreslås bestämmelser om utredningar vid ansökan om arbetslivspension. 
Utifrån redogörelserna för arbetet ska frågan om hur ansträngande och slitsamt arbetet är avgöras genom tillämpning av de faktorer som anges i denna paragraf. Vid bedömningen av hur ansträngande och slitsamt arbetet är ska arbetstagarens individuella egenskaper inte beaktas, utan utgångspunkten är att ansträngningen och slitaget i arbetet ska bedömas objektivt oavsett vem som utför arbetet, med andra ord ska t.ex. inte personens ålder, kön eller andra faktorer som har med personen att göra inverka på bedömningen. De faktorer som visar på ansträngning och slitage i arbetet och som nämns i paragrafen har inte bundits till yrken. När det gäller de olika faktorerna har man i motiveringen endast gett några exempel på branscher och arbetsuppgifter där någon viss faktor i vanliga fall förekommer. 
Enligt 1 mom. ska en eller flera av de faktorer som nämns i 1—6 punkten i betydande grad ha ingått i arbetet. Frågan om huruvida en faktor som nämns i lagen ingår i betydande grad ska avgöras utifrån innehållet i och karaktären av det arbete som för tillfället är föremål för bedömningen samt utifrån den belastningsfaktor som granskas, med hänsyn till arbetsmedicinsk empirisk kunskap och forskning i frågan. 
Kriterierna i 1—4 punkten hänför sig till arbetets fysikaliska belastningsfaktorer och i 5 och 6 punkten till arbetets psykosociala belastningsfaktorer. När det gäller arbetets psykosociala belastningsfaktorer beaktas i regel endast faktorer som hänför sig till arbetets innehåll, dvs. faktorer som beror på ett krävande interaktivt arbete och själva arbetsuppgiften. Det finns också andra psykosociala belastningsfaktorer i ett arbete, såsom faktorer som hänför sig till arrangemang och till arbetsgemenskapens sociala funktionsduglighet. Det är inte motiverat att beakta dessa faktorer vid bedömningen av arbetet, eftersom dessa faktorer inte hänför sig direkt till själva arbetet. I denna paragraf föreskrivs uttryckligen om de faktorer i själva arbetet som medför ansträngning och slitage. 
Bestämmelserna i 1 mom. 1 punkten gäller arbete som innehåller arbetsrörelser som kräver stor muskelstyrka eller som belastar musklerna långvarigt. Med kriterierna avses tungt muskelarbete, t.ex. arbete som kräver stor styrka och arbete där man hanterar tunga laster samt arbete där man är tvungen att länge vara i muskelbelastande och besvärliga arbetsställningar. 
Bestämmelserna i 1 mom. 2 punkten gäller arbete med särskilt hög belastning på andnings- och cirkulationsorganen. I samband med tungt muskelarbete som avses i 1 punkten förekommer ofta också den belastningsfaktor som avses i 2 punkten. Tungt, dynamiskt muskelarbete som utförs med de stora muskelgrupperna belastar i synnerhet cirkulationsorganen. När tunga laster hanteras, såsom när man lyfter, bär, skuffar och drar arbetar de stora muskelgrupperna såväl dynamiskt som statiskt. De stora muskelgruppernas dynamiska och statiska arbete behövs t.ex. i tungt arbete inom jord- och skogsbruket, bygg- och transport-, städ-, vård- och omsorgsbranschen samt brand- och räddningsbranschen. Den fysiska belastningen i arbetet påverkas i betydande grad av de förhållanden under vilka arbetet utförs. Den fysiska belastningen är mindre om arbetet är i hög grad automatiserat eller belastningen har minskats med hjälpmedel eller andra åtgärder. I enlighet med vad som konstaterats ovan ska uppgifter om arbetstagarens arbetsförhållanden framgå av utredningarna vid ansökan om arbetslivspension. 
Bestämmelserna i 1 mom. 3 punkten gäller arbete som innefattar belastande och besvärliga arbetsställningar. Arbete som innefattar belastande och besvärliga arbetsställningar förekommer t.ex. i olika slag av installationsarbeten och i vissa arbeten inom byggnads-, vård- och avfallshanteringsbranschen. 
Bestämmelserna i 1 mom. 4 punkten gäller upprepade arbetsrörelser som kräver styrka eller stor snabbhet eller arbetsrörelser som samtidigt kräver att handen griper, gör en vridande rörelse och använder kraft. Sådana arbetsrörelser som avses i denna punkt förekommer i vanliga fall t.ex. inom industrin, lager- och speditionsbranschen samt branschen för städ- och rengöringstjänster samt inom livsmedelsindustrin och i köksarbete. 
Bestämmelsen i 5 punkten gäller interaktivt arbete som är särskilt krävande och medför exceptionell psykisk belastning. Till exempel sådant klient- och patientarbete inom social- och hälsovården där klienterna och patienterna samt arbetssituationerna är särskilt krävande kan anses vara sådant arbete som avses i 5 punkten. Sådant arbete är t.ex. arbete inom vården i livets slutskede och inom den psykiatriska anstaltsvården samt krävande socialt arbete t.ex. vid omhändertagande av barn samt arbete med ett krävande klientel på kliniker för missbrukarvård. Även exceptionellt krävande undervisningsarbete t.ex. med elever som har svåra beteendestörningar kan anses vara sådant arbete som avses i denna punkt. Det arbete som avses i paragrafen ska i regel innehålla krävande socialt arbete som ökar den psykiska belastningen. Också situationer där man ställs inför svåra val som görs utifrån etiska och moraliska värderingar ökar belastningen. 
Bestämmelsen i 6 punkten gäller arbete som kräver ständig vaksamhet eller särskild uppmärksamhet och där det dessutom finns hög risk för olycksfall eller olycka eller återkommande uppenbar risk för våld. Till exempel transport och hantering av farliga ämnen kräver särskild vaksamhet för att det inte ska ske en olycka. Vissa byggnadsarbeten såsom arbeten som utförs på arbetsställningar kräver ständig vaksamhet för att det inte ska ske en olycka. Med uppenbar risk för våld avses i enlighet med motiveringen till 27 § i arbetarskyddslagen (738/2007) sådant arbete där risken för våld är klart större än den normala, allmänna risken för våld. På bedömningen inverkar bl.a. hur många våldssituationer det enligt statistiken förekommer inom branschen eller i anslutning till arbetsuppgifterna och förekomsten av faktorer som ökar risken för våld. Faktorer som ökar risken för våld är i enlighet med arbetarskyddstillsynens anvisningar t.ex. ensamarbete i synnerhet på kvällen och natten (särskilt i lokaler som alla har fritt tillträde till), arbetsplatsens läge på ett högriskområde (bl.a. på områden med höga vålds- och brottssiffror), mottagning och behandling av berusade eller våldsamma kunder eller klienter eller deras följeslagare, uppgifter som medför begränsning av individens självbestämmanderätt samt hantering av pengar och mediciner. De ovan beskrivna faktorerna ska i regel framgå av utredningarna vid ansökan om arbetslivspension. Bedömningen av hur uppenbar risken för våld är ska basera sig på en objektiv bedömning och inte på arbetstagarens egen uppfattning om saken. Sådant arbete som kräver ständig vaksamhet och där risken för våld är uppenbar förekommer vanligen t.ex. i arbeten inom säkerhetsbranschen. Även i vissa uppgifter inom social- och hälsovården kan det hända att man utsätts för våldsrisker. 
I 2 mom. finns det vissa tilläggskriterier för bedömningen av om en eller flera av de faktorer som anges i 1—6 punkten i betydande grad ingår i arbetet. Vid bedömningen ska exceptionella fysikaliska faktorer, användning av skyddsutrustning som ökar belastningen, skiftarbete som inbegriper nattarbete eller som på annat sätt är belastande och återkommande långa arbetspass beaktas som faktorer som ökar ansträngningen och slitaget. 
Som fysikaliska faktorer som ökar ansträngningen och slitaget beaktas t.ex. exceptionella temperaturförhållanden, vibrationer från maskiner, buller och övertryck. Exponering för fysikaliska faktorer kan bero på produktionsmetoder, arbetets art, maskiner och anordningar samt arbetsmiljön. Exponering för kyla och värme är mest typisk i utomhusarbeten. Till exempel i underhålls- och reparationsarbeten, som ska utföras i alla förhållanden, exponeras man för kyla utan att man genom muskelarbete kan få upp värmen i någon betydande grad. Inomhus exponeras man för drag och kyla t.ex. inom livsmedelsindustrin. Bland annat dykare, ytbärgare och brandmän som deltar i räddningsverksamhet exponeras ofta för extrem kyla och värme. Arbete i exceptionella temperaturförhållanden förekommer också t.ex. i köksarbete inom hotell-, restaurang- och måltidsservicebranschen. I växthus utförs arbetet förutom i varma även i fuktiga arbetsförhållanden. Arbete som innebär exponering för vibrationer och buller förekommer oftast i byggnads- och maskinindustrin. Arbete i utrymmen där det råder övertryck förekommer i gruv- och dykarbeten. 
Som faktor som ökar ansträngningen och slitaget beaktas även användningen av skyddsutrustning som ökar belastningen. I synnerhet tung och heltäckande skyddsutrustning belastar andnings- och cirkulationsorganen och ökar värmebelastningen på arbetstagaren. Belastningen ökar när man är tvungen att använda skyddsutrustning i sådana arbeten som måste utföras i besvärliga arbetsställningar. Skyddsutrustning används t.ex. i räddnings- samt jord- och skogsbruksarbeten. 
Dessutom beaktas skiftarbete som inbegriper nattarbete eller som på annat sätt är belastande och återkommande långa arbetspass som faktorer som ökar ansträngningen och slitaget. Bestämmelser om arbetstider finns i arbetstidslagen (605/1996). I 3 kap. i den lagen bestäms bl.a. om ordinarie arbetstid och i 4 kap. om situationer då ordinarie arbetstid får överskridas. Lagens 5 kap. innehåller bestämmelser om natt- och skiftarbete. I 30 § i arbetarskyddslagen bestäms i sin tur om arbetsgivarens skyldigheter när arbete utförs som nattarbete. Arbetstiderna kan medföra belastning trots att arbetet i för sig utförs helt i enlighet med arbetstidslagen och med iakttagande av skyldigheterna i arbetarskyddslagstiftningen. 
Skiftarbete som inbegriper återkommande nattarbete och långa arbetspass ökar enligt forskningen risken för kroniska sjukdomar. Skiftarbete har också långtidseffekter på sömnkvaliteten och den kognitiva prestationsförmågan. Den belastning som skiftarbete innebär ökar i allmänhet om möjligheterna att påverka arbetstiderna är små. Arbete som inbegriper nattarbete är vanligen också fysiskt och psykiskt belastande. Bland annat av dessa orsaker anses skiftarbete som inbegriper nattarbete i det föreslagna 2 mom. vara en sådan faktor som ökar belastningen och som ska beaktas i helhetsbedömningen. Nattarbetet ska vara återkommande. Till exempel anser Arbetshälsoinstitutet att skiftarbetet ofta inbegriper nattarbete, om 25 procent eller mer av arbetspassen under året är nattarbete. Enligt bestämmelsen ska också annat skiftarbete än sådant som inbegriper nattarbete beaktas som en faktor som ökar ansträngningen och slitaget, om skiftarbetet är belastande. När den belastning som skiftarbete innebär bedöms ska vikt fästas vid bl.a. antalet arbetsdagar, den totala arbetstiden och mängden övertidsarbete. Omständigheter som ska beaktas är dessutom rytmen mellan arbetstid och vilotid samt rotationsriktningen för arbetspassen. Ett snabbt framåtroterande system med få morgon- och kvällsskift i följd belastar i allmänhet mindre. 
Som faktor som ökar ansträngningen och slitaget i arbetet beaktas dessutom återkommande långa arbetspass. Med långa arbetspass avses i regel arbetspass på över tio timmar. Återkommande långa arbetspass ökar således ansträngningen och slitaget i arbetet. Arbetsdagarnas längd ska ställas i relation till arbetstagarens ordinarie årsarbetstid. När t.ex. över 25 procent av arbetsveckorna är långa, över 48 timmar, kan arbetstiden vid helhetsbedömningen beaktas som en faktor som ökar ansträngningen och slitaget. 
I 3 mom. föreslås bestämmelser om att ansträngningen och slitaget i ett arbete ska bedömas med hänsyn till helheten av samverkan mellan de olika faktorer som nämns i 1 och 2 mom. Med detta avses att det alltid är fråga om en helhetsbedömning av samverkan mellan de olika faktorerna, när det bedöms om de faktorer som nämns i 1 och 2 mom. i betydande grad ingår i ett arbete. 
53 c §.Arbetslivspensionens belopp. Paragrafen är ny. I paragrafen föreskrivs om arbetslivspensionens belopp, som är den pension som tjänats in fram till utgången av månaden före den när arbetslivspensionen började. 
53 d §.Begynnelsetidpunkten för arbetslivspension. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om begynnelsetidpunkten för arbetslivspension. 
Enligt 1 mom. börjar arbetslivspensionen från ingången av kalendermånaden efter den när arbetstagaren uppfyller villkoren för arbetslivspension, dock tidigast från ingången av månaden efter den när pensionen söks. Arbetslivspension kan således inte beviljas retroaktivt. När arbetslivspension inte beviljas retroaktivt, leder beviljandet av pensionen i allmänhet inte till återkrav av eventuell annan förmån som sökanden får eller till retroaktiva ändringar i beskattningen. 
Enligt 2 mom. beviljas arbetslivspension alltid tills vidare. 
53 e §.Förhandsbeslut om rätten till arbetslivspension. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om förhandsbeslut om arbetslivspension. 
Enligt 1 mom. ska en arbetstagare ha rätt att få ett förhandsbeslut om sin rätt till arbetslivspension. På basis av förhandsbeslutet kan arbetstagaren på förhand bedöma om det är rätt beslut att ansöka om arbetslivspension i hans eller hennes situation. Förhandsbeslutet ges av den pensionsanstalt som är behörig att avgöra även pensionsansökan. 
Enligt 2 mom. är ett förhandsbeslut om arbetslivspension bindande för pensionsanstalten, om en pensionsansökan som grundar sig på det görs inom sex månader eller inom en av arbetstagaren och dennes arbetsgivare avtalad längre tid från det att förhandsbeslutet vann laga kraft. Således hinner de skyldigheter som hänför sig till anställningsförhållandet fullgöras under giltighetstiden för förhandsbeslutet. Ett förhandsbeslut om arbetslivspension kan dock vara i kraft högst fram till arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension. Förhandsbeslut kan tidigast sökas sex månader före uppnåendet av den nedre åldersgränsen för arbetslivspension. 
53 f §.Arbetslivspensionen lämnas vilande. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om att lämna arbetspensionen vilande. Arbetslivspensionen kan lämnas vilande i enlighet med lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete, om inkomsten för den som får arbetslivspension överstiger den fasta inkomstgränsen enligt den lagen. Efter det att arbetslivspensionen har beviljats bedöms det inte huruvida det inträffat förändringar i arbetsförmågan eller om arbetsförmågan återställts för den som får arbetslivspension. 
Lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete är en temporär lag, och därför är det behövligt att på nytt granska bestämmelsen om att lämna arbetslivspensionen vilande, om giltighetstiden för lagen inte senare förlängs. 
53 g §.Justering av arbetslivspension retroaktivt. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om justering av arbetslivspension retroaktivt. Arbetslivspensionen kan lämnas vilande retroaktivt för högst två år. Denna tid ska beräknas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagarens ansökan om justering anhängiggjorts eller pensionsanstalten vidtagit justeringsåtgärder. 
53 h §.Ändring av arbetslivspension till ålderspension. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om ändring av arbetslivspension till ålderspension. 
Enligt 1 mom. ändras arbetslivspension till ålderspension från ingången av månaden efter den under vilken arbetstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension. 
Enligt 2 mom. har arbetstagaren på ansökan rätt till eventuell pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för arbetslivspension när hans eller hennes arbetslivspension ändras till ålderspension, om arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon går i ålderspension. 
Enligt 3 mom. har arbetstagaren på ansökan rätt till eventuell pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för arbetslivspensionen tidigast från och med ingången av månaden efter den under vilken anställningsförhållandet upphör, om anställningsförhållandet upphör först efter det att arbetstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. 
53 i §.Beviljande av ålderspension i stället för arbetslivspension. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om beviljande av ålderspension i stället för arbetslivspension, om arbetstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension innan arbetslivspensionen började. Arbetslivspensionen beräknas och beviljas då i form av ålderspension från ingången av månaden efter den månad när arbetstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension. 
53 j §.Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna för den som ansöker om arbetslivspension. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om pensionsanstaltens skyldighet att utreda huruvida den som ansöker om arbetslivspension har rätt till yrkesinriktad rehabilitering enligt ArPL eller möjlighet att få rehabilitering enligt annan lagstiftning, om pensionsanstalten avslår ansökan om arbetslivspension. Om arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 25 §, ska pensionsanstalten i enlighet med 27 § ge ett förhandsbeslut om rehabilitering, utan separat ansökan om rehabilitering. Om arbetstagaren beviljas arbetslivspension, kan det inte längre anses ändamålsenligt att han eller hon får rehabilitering. 
53 k §.Arbetslivspension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om en begränsande utlösningsmekanism motsvarande den som finns i bestämmelserna som gäller invalidpension i 37 § i ArPL. Enligt de föreslagna bestämmelserna har en arbetstagare rätt till arbetslivspension enligt ArPL, om han eller hon beviljats arbetslivspension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. 
53 l §.Arbetslivspensionstagarens anmälningsskyldighet. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om arbetslivspensionstagarens anmälningsskyldighet, enligt vilken den som får arbetslivspension är skyldig att underrätta pensionsanstalten om att han eller hon börjar förvärvsarbeta. 
63 §.Grunderna för pensionstillväxten. Det föreslås att paragrafen upphävs med anledning av de föreslagna ändringarna i fråga om pensionstillväxten. I fortsättningen finns bestämmelserna om pensionstillväxten i 65 §. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen flyttas till 65 § 2 mom., som enligt förslaget ska ändras. 
64 §.Pensionstillväxt på grundval av arbetsinkomster. Det föreslås att paragrafen upphävs. I fortsättningen finns bestämmelserna om pensionstillväxten i 65 §. 
65 §.Pensionstillväxt. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att pensionen i framtiden växer med 1,5 procent av arbetstagarens årsinkomst under hela den tid försäkringsskyldigheten gäller dvs. från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 17 års ålder uppnåtts fram till den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Med arbetstagarens årsinkomst avses den inkomst som arbetstagaren har respektiver år och som pensionen grundar sig på. Bestämmelser om denna inkomst finns i 70 och 72 §. I lagens ikraftträdandebestämmelser föreskrivs om en höjd pensionstillväxt för arbetstagare i åldern 53—63 år under övergångsperioden. Från ingången av 2017 slopas den tillväxtprocent på mer än 1,5 procent som anges i den gällande lagen. 
I 2 mom. tas enligt förslaget in den gällande lagens 63 § 2 mom., där det finns en bestämmelse om pensionstillväxten i fråga om arbetsinkomsterna under det år under vilket arbetsoförmågan började och enligt vilken inkomsterna under det år arbetsoförmågan började inte berättigar till pension, om den återstående tiden har räknats såsom till pension berättigande tid. 
Det föreslås att bestämmelsen i den gällande lagens 65 § 1 mom. om pensionstillväxten för oavlönad tid tas in i 3 mom. Pensionen växer på grundval av den inkomst som ligger till grund för en i 74 § avsedd förmån för oavlönad tid. 
66 §.Fastställande av pension för återstående tid. Det föreslås att 1 mom. ändras så att när invalidpensionen fastställs ska den återstående tid som berättigar till pension i fortsättningen beräknas till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension. Arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension kan vara den lägsta ålder för ålderspension som bestämts i lagen eller den lägsta ålder för ålderspension som bestämts genom förordning. Om den lägsta åldern för ålderspension ännu inte har föreskrivits för arbetstagarens åldersklass, beräknas den återstående tiden till utgången av den kalendermånad när arbetstagaren uppnår den lägsta ålder för ålderspension som har föreskrivits för den åldersklass som ligger närmast hans eller hennes egen åldersklass. Den lägsta ålder för ålderspension som ligger närmast den egna åldersklassen kan vara den lägsta ålder för ålderspension som bestämts i lagen eller den lägsta ålder för ålderspension som bestämts genom förordning. Om arbetstagarens slutålder för återstående tid bestäms enligt den lägsta ålder för pension som bestämts genom förordning, ska förordningen vara i kraft under det år pensionsfallet för invalidpensionen inträffar. Således, om den förordning som gäller arbetstagarens egen lägsta ålder för pension redan har utfärdats, men ännu inte har trätt i kraft, ska slutåldern för återstående tid räknas enligt den lägsta gällande åldern för ålderspension för den åldersklass som ligger närmast den egna åldersklassen. 
Till exempel för en arbetstagare som är född 1960 är slutåldern för den återstående tiden den i lagen fastställda lägsta åldern för ålderspension, dvs. 64 år och 6 månader. För en arbetstagare som är född 1970 och vars pensionsfall i fråga om invalidpension inträffar 2020 är slutåldern för återstående tid inom den invalidpension som ska bestämmas den lägsta åldern för ålderspension för den åldersklass som ligger närmast den egna åldersklassen, dvs. 65 år, som är den i lagen fastställda lägsta ålder för ålderspension för dem som är födda 1964. På motsvarande sätt är slutåldern för återstående tid inom den invalidpension som ska bestämmas för en arbetstagare som är född 1965 och vars pensionsfall i fråga om invalidpensionen inträffar 2026 den lägsta åldern för ålderspension för den åldersklass som ligger närmast den egna åldersklassen, dvs. 65 år, som är den i lagen fastställda lägsta ålder för ålderspension för dem som är födda 1964. 
I 2 mom. föreslås det att omnämnandet av åldersgränsen på 63 år stryks, eftersom den tid som berättigar till pension för återstående tid definieras i 1 mom. 
67 §.Pensionstillväxt för arbete som utförs under tiden med pension. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom pension i fortsättningen tjänas in i enlighet med den föreslagna 65 § även för arbete som utförts under tiden med pension. 
68 §.Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I 1 mom. föreslås tekniska ändringar med anledning av bestämmelserna om partiell förtida ålderspension och arbetslivspension. 
69 §.Pensionstillväxt för tid med deltidspension. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom deltidspensionen slopas. 
73 §.Avdrag för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift från årsinkomsten. Det föreslås att paragrafen upphävs. I fortsättningen ska arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte längre dras av från arbetsinkomsten för ettvart år när den pensionsgrundande arbetsinkomsten för arbetstagaren fastställs. 
74 §.Oavlönad tid som berättigar till pension. Det föreslås att 2 mom. ändras så att pension i fortsättningen kan tjänas in för oavlönad tid från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren fyllt 17 år till utgången av året före pensionsfallet. De inkomster som ligger till grund för de förmåner som arbetstagaren får för oavlönad tid ska fortfarande berättiga till pension på det sätt som avses i 3 mom. Den föreslagna åldersgränsen på 17 år motsvarar den nedre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt 4 §. 
Det föreslås att 3 mom. 3 punkten ändras så att omnämnandet av 63 års ålder ersätts med ett omnämnande av den lägsta åldern för ålderspension. 
Det föreslås att 5 mom. ändras så att omnämnandet av deltidspension ersätts med ett omnämnande av partiell förtida ålderspension. För oavlönad tid tjänas således i fortsättningen in pension på grundval av inkomst som ligger till grund för en förmån under tiden för partiell förtida ålderspension. Det föreslås att omnämnandet av deltidspension stryks på grund av att deltidspensionen slopas. Dessutom ändras ordalydelsen i momentet så att Europeiska gemenskaperna ersätts med Europeiska unionen. 
75 §.Arbetspensionsutdrag. Det föreslås att 1 mom. ändras så att ett arbetspensionsutdrag över arbetstagarens inkomster som berättigar till pension i fortsättningen utfärdas till arbetstagare i åldern 17—69 år. Det föreslås att 1 mom. 5 punkten ändras så att den intjänade pensionen vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget utfärdas inte anges i arbetspensionsutdraget om den som får arbetspensionsutdraget får partiell förtida ålderspension. Den intjänade pensionen anges inte i arbetspensionsutdraget till den som får partiell förtida ålderspension, eftersom beräkningen av den intjänade pensionen vid sidan av partiell förtida ålderspension är tekniskt besvärligt och eftersom den som får partiell förtida ålderspension har fått utförlig information om sin intjänade pension i det beslut som gäller den partiella förtida ålderspensionen. Dessutom ändras ordalydelsen i 1 mom. 4 punkten så att förmån tjänas in enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier. 
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. I fortsättningen ska även arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension anges i arbetspensionsutdraget, om den har fastställt i lagen eller genom förordning. Ändringen har samband med de föreslagna ändringarna i 11 §. 
75 c §.Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. Paragrafen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om den målsatta pensionsåldern, som ska anges i arbetspensionsutdraget. En uppskattning av den målsatta pensionsåldern hjälper arbetstagaren att planera sitt fortsatta arbetsliv och övergången till ålderspension. Utifrån den målsatta pensionsåldern uppstår ingen rätt till en viss förmån, utan det är fråga om ett redskap för att förutse det fortsatta arbetslivet och övergången till ålderspension. 
Enligt 1 mom. avses med den målsatta pensionsåldern den ålder när den förstorande effekt som den uppskovsförhöjning som beräknats utifrån arbetstagarens åldersklass lägsta ålder för ålderspension har på ålderspensionen är minst lika stor som den i 82 § avsedda livslängdskoefficientens förminskande effekt på ålderspensionen. 
Enligt 2 mom. ska en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder och av beloppet för hans eller hennes ålderspension i den målsatta pensionsåldern anges i det skriftliga arbetspensionsutdraget senast fem år före arbetstagarens uppskattade lägsta ålder för ålderspension. Efter detta meddelas en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder i samband med de ordinära arbetspensionsutdragen. Uppgifter om den målsatta pensionsåldern meddelas dock inte separat till den som får partiell förtida ålderspension, eftersom arbetstagaren i samband med beslutet om partiell förtida ålderspension har fått utförliga uppgifter om sin intjänade pension och om den partiella förtida ålderspensionens inverkan på den framtida ålderspensionens belopp. Till de arbetstagare som är födda 1954—1958 skickas motsvarande utdrag 2017. 
80 §.Pension på tidigare grunder. Det föreslås att paragrafens 3 mom. upphävs. I fortsättningen beviljas ålderspension alltid på nya grunder, om invalidpensionen upphör innan den har ändrats till ålderspension. Slopandet av bestämmelsen klargör beräkningen av pensionen och är ändamålsenligare med tanke på beräkningen av den föreslagna partiella förtida ålderspension. Motsvarande bestämmelse i fråga om situationer som gäller invalidpension och rehabiliteringspenning är emellertid fortfarande behövlig i enlighet med 1 och 2 mom. 
81 §.Engångsförhöjning av invalidpension. Det föreslås att 2 mom. ändras med anledning av den ändrade nedre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten, så att en engångsförhöjning inom den tid som anges i 1 mom. också läggs till pensionen för en arbetstagare som går i invalidpension som 17-åring. 
82 §.Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I den gällande paragrafen bestäms om anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden med en livslängdskoefficient. Det föreslås att paragrafen ändras så att även den lägsta åldern för ålderspension och vissa andra åldersgränser i fortsättningen ska anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. Till paragrafen fogas bestämmelser om anpassning av åldersgränserna till förändringen i den förväntade livslängden och bestämmelserna om livslängdskoefficienten preciseras. 
I 1 mom. föreslås bestämmelser om anpassning av åldersgränserna till förändringen i livslängden. Det föreslås att den lägsta åldern för ålderspension, den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldersgränsen för arbetslivspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. När det gäller de som är födda före 1965 fastställs den lägsta åldern för ålderspension direkt i 11 §, den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension i 15 § och den nedre åldersgränsen för arbetslivspension i 35 a §. 
Åldersgränserna ska för varje åldersklass fastställas för det år när arbetstagarna inom ålderklassen i fråga fyller 62 år. Enligt förslaget fastställs åldersgränserna således första gången för 2027, då de arbetstagare som är födda 1965 fyller 62 år. Avsikten är att man känner till den lägsta åldern för ålderspension flera år före pensioneringen, varvid personen i fråga kan planera sin framtid och förbereda sig i god tid på att eventuellt gå i pension. Närmare bestämmelser om fastställandet av åldergränserna ingår i 83 §. 
I 2 mom. föreslås bestämmelser om omvandling av pensionen med en livslängdskoefficient. Liksom för närvarande ska ålderspensionen och invalidpensionen när de börjar omvandlas med en livslängdskoefficient. Även nya pensionsformer dvs. partiell förtida ålderspension och arbetslivspension ska omvandlas med livslängdskoefficienten när de börjar. Invalidpensionen och arbetslivspensionen omvandlas med livslängdkoefficienten när pensionen börjar och pensionen omvandlas inte längre på nytt med livslängdskoefficienten när pensionen ändras till ålderspension. 
Huvudregeln är att pensionen ska omvandlas med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket arbetstagaren fyller 62 år. Detta motsvarar nuläget. Således ska t.ex. ålderspensionen för en arbetstagare som är född 1965 omvandlas när pensionen börjar med den livslängdskoefficient som fastställts för 2027. Om en annan pension än invalidpension börjar före det år när 62 års ålder uppnås, omvandlas pensionen dock med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket pensionen började. Bestämmelsen kan t.ex. tillämpas i det fall att den partiella förtida ålderspensionen för dem som är födda 1963 eller tidigare börjar i 61 års ålder. Om arbetstagarens invalidpension börjar före det år när arbetstagaren fyller 62 år, omvandlas invalidpensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år när arbetsoförmågan började. 
När invalidpensionen börjar omvandlas hela pensionen med livslängdskoefficienten. Livslängdskoefficienten gäller således till skillnad från nuvarande bestämmelser även pensionsdelen för återstående tid i fråga om invalidpensionen. Med stöd av övergångsbestämmelsen ska livslängdskoefficienten gälla pensionsdelen för återstående tid i fråga om invalidpensioner som börjar år 2027 eller senare. Om invalidpensionen börjar 2017—2026 omvandlas på motsvarande sätt som nu endast den pension som tjänats in fram till det att invalidpensionen börjar med livslängdskoefficienten. 
När den partiella förtida ålderspensionen ändras till ålderspension omvandlas den del av pensionen som ännu inte omvandlats med livslängdskoefficienten. Med livslängdskoefficienten omvandlas således den i 18 § 1 mom. avsedda pensionsandel som tjänats in, men ännu inte beviljats, fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började samt den pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen började och därefter. Dessa ålderspensionsdelar ska omvandlas med den livslängdskoefficient som fastställts för det år när arbetstagaren fyller 62 år, dvs. med den livslängdskoefficient som fastställts för den arbetstagarens egen åldersklass. Den partiella förtida ålderspension som redan beviljats har redan omvandlats med livslängdskoefficienten när pensionen börjar och den påverkas inte på nytt av livslängdskoefficienten. 
Om en arbetstagare som får en partiell förtida ålderspension på 25 procent i enlighet med 16 § 4 mom. ansöker om beviljande av ytterligare en andel på 25 procent, ska den senare andelen i enlighet med huvudregeln omvandlas med den livslängdskoefficient som fastställts för det år när arbetstagaren fyller 62 år. Om den senare andelen beviljas före det år när arbetstagaren fyller 62 år, omvandlas andelen i fråga med den livslängdskoefficient som fastställts för det år andelen beviljas. 
83 §.Fastställande av åldergränser och livslängdskoefficient. I den gällande paragrafen föreskrivs om fastställande av livslängdskoefficienten. Det föreslås att paragrafen ändras så att även den lägsta åldern för ålderspension och vissa andra åldersgränser för arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. Till paragrafen fogas bestämmelser om fastställandet av åldersgränserna och sättet att fastställa livslängdskoefficienten ändras. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar paragrafens nya innehåll. 
I 1 mom. föreslås bestämmelser om fastställandet av den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare. Den lägsta åldern för ålderspension fastställs enligt åldersklass så att förhållandet för respektive åldersklass mellan å ena sidan skillnaden mellan den lägsta åldern för ålderspension och 18 års ålder och å andra sidan den förväntade livslängd som beräknats i fråga om den lägsta ålder för ålderspension är detsamma som förhållandet år 2025 mellan å ena sidan skillnaden mellan den lägsta åldern för ålderspension och 18 års ålder och å andra sidan den förväntade livslängd som beräknats i fråga om den lägsta åldern för ålderspension. Den förväntade livslängden i fråga om den lägsta åldern för ålderspension beräknas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter. När förhållandet för 2025 beräknas ska enligt förslaget 65 år användas som den lägsta åldern för ålderspension och den förväntade livslängden beräknas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för 2020—2024. 
Enligt 2 mom. ska den lägsta åldern för ålderspension för varje åldersklass beräknas med en månads noggrannhet. Den lägsta ålder för ålderspension som ska fastställas kan dock avvika från den föregående lägsta ålder för ålderspension som fastställts med högst två månader. När den lägsta åldern för ålderspension fastställs första gången för 2027 för de arbetstagare som är födda 1965 kan den lägsta ålder för ålderspension som ska fastställas alltså som högst vara 65 år och 2 månader och som lägst 64 år och 10 månader. 
Den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldergränsen för arbetslivspension för respektive åldersklass ändras på motsvarande sätt som den lägsta åldern för ålderspension. Vardera åldersgränsen justeras med lika många månader som den lägsta åldern för ålderspension avviker från den föregående lägsta ålder för ålderspension som fastställts. När de nedre åldersgränserna första gången fastställs för 2027 för de arbetstagare som är födda 1965 är den nedre åldersgränsen, som ska justeras, för den partiell förtida ålderspensionen 62 år och för arbetslivspensionen 63 år. 
I 3 mom. föreskrivs om fastställandet av livslängdskoefficienten för 2018—2026. Den pension som börjar anpassas med livslängdskoefficienten till utvecklingen av den förväntade livslängden. När den förväntade livslängden ökar minskar livslängdskoefficienten den pension som börjar så att kapitalvärdet för pensionen förblir oförändrat. På motsvarande sätt, om den förväntade livslängden minskar, minskar livslängdskoefficientens förminskande effekt på pensionen. Ju mindre livslängdskoefficienten är, desto mer förminskar den den pension som börjar. Livslängdskoefficientens förminskande effekt på pensionens belopp kan kompenseras genom att fortsätta arbeta efter den lägsta åldern för ålderspension och gå i pension senare. 
Beräkningen av livslängdskoefficienten baserar sig på livslängdstalet för respektive åldersklass. För närvarande används 62 års ålder som begynnelseår för beräkningen av det livslängdstal för respektive åldersklass som utgör grund för livslängdskoefficienten. Livslängdstalet beskriver då kapitalvärdeskoefficienten för den pension som börjar vid 62 års ålder. Som ränta används två procent och dödligheten beaktas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter. Livslängdskoefficienten fås genom att livslängdstalet för basåret 2009, dvs. de som är födda 1947, delas med livslängdstalet för den åldersklass vars livslängdskoefficient man ska fastställa. Livslängdskoefficienten för 2018—2026 fastställs på det här nuvarande beräkningssättet. 
I 4 mom. föreslås bestämmelser om fastställandet av livslängdskoefficienten för 2027 och därefter. Eftersom det föreslås att den lägsta åldern för ålderspension för dem som är födda 1965 eller senare ska bindas till förändringen i den förväntade livslängden, föreslås livslängdskoefficienten bli mildare så att förändringarna i den lägsta åldern för ålderspension beaktas vid fastställandet av livslängdskoefficienten. 
När den lägsta åldern för ålderspension binds till förändringen i den förväntade livslängden ändras även begynnelseåret för beräkningen av livslängdstalet för respektive åldersklass, för att förändringen i den förväntade livslängden inte ska beaktas dubbelt. Vid beräkningen av kapitalvärdet för pensionerna beaktas förändringen i den lägsta åldern för ålderspension så att begynnelseåret för beräkningen av livslängdstalet för respektive åldersklass ändras på motsvarande sätt som den lägsta åldern för ålderspension ändras från 65 år. 
Livslängdskoefficienten fastställs så att kapitalvärdet för den pension som omvandlats med koefficienten med början från den senast fastställda lägsta åldern för ålderspension är detsamma som kapitalvärdet 2026 för den pension som omvandlats med den livslängdskoefficient som fastställts för 2026 med början från 65 års ålder. Livslängdskoefficienten fås genom att 2026 års livslängdstal i 65 års ålder delas med livslängdstalet för den åldersklass vars livslängdskoefficient ska fastställas och genom att detta relationstal multipliceras med den livslängdskoefficient som fastställts för 2026. 
När livslängdstalet för en viss åldersklass beräknas används som begynnelseår den lägsta ålder för ålderspension som fastställts senast, dvs. i praktiken den lägsta ålder för ålderspension som fastställts för åldersklassen i fråga. Som ränta används fortfarande två procent och dödligheten beaktas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter. 
I 5 mom. föreslås bestämmelser om fastställande av åldersgränser och livslängdskoefficienten. Det föreslås att såväl åldersgränserna som livslängdskoefficienten fastställs årligen genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Den lägsta åldern för ålderspension, den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldersgränsen för arbetslivspension ska fastställas före livslängdskoefficienten fastställs, för att den lägsta fastställda åldern för ålderspension ska kunna användas vid beräkningen av livslängskoefficienten. På detta sätt kommer de fastställda åldersgränserna och livslängdskoefficienten för samma åldersklass att grunda sig på samma uppgifter. Avsikten är att man ska känna till den lägsta åldern för ålderspension och livslängdskoefficienten i god tid före man uppnår den lägsta åldern för ålderspension. I de flesta fall kan en pension som börjar före åldern för ålderspension, såsom partiell förtida ålderspension och arbetslivspension, omvandlas med den livslängdskoefficient som fastställts för arbetstagarens egen åldersklass. 
Åldersgränserna ska fastställas senast två månader före ingången av det kalenderår när arbetstagaren fyller 62 år. På detta sätt fastställs åldersgränserna för respektive åldersklass senast i oktober det år när arbetstagarna fyller 61 år. Livslängdskoefficienten ska fastställas senast en månad före ingången av kalenderåret från och med vilket den tillämpas. På detta sätt fastställs den livslängdskoefficient som ska användas vid omvandlingen av ålderspensionen för respektive åldersklass senast i november det år när arbetstagarna fyller 61 år. 
84 §.Grund för familjepension. Det föreslås att 1 mom. ändras så att familjepensionen i fortsättningen kan bestämmas förutom på basis av de andra pensioner som nämns i momentet även på basis av sådan arbetslivspension enligt ArPL som förmånslåtaren fick vid sin död. 
Det föreslås att ett omnämnande av partiell förtida ålderspension fogas till 2 mom. Om förmånslåtaren då vid sin död fick partiell förtida ålderspension, ska som grund för familjepensionen beräknas den pension som förmånslåtaren skulle ha fått om han eller hon på sin dödsdag hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. Den kalkylerade invalidpensionen för en förmånslåtare som fått partiell förtida ålderspension bestäms enligt 19 §. 
Det föreslås att det till paragrafen fogas nya 3 och 4 mom., varvid det nuvarande 3 mom. blir 5 mom. I det nya 3 mom. föreslås i överensstämmelse med nuvarande tillämpningspraxis bestämmelser om att i grunden för familjepensionen beaktas inte sådan minskning av förmånslåtarens pension som avses i 92—94 §. 
I det nya 4 mom. föreskrivs om en situation där förmånslåtaren vid sin död hade uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, men han eller hon vid sin död inte hade fått ålderspension eller fick partiell förtida ålderspension. I detta fall beräknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren enligt ArPL hade tjänat in fram till sin dödsdag. Som förmånslåtarens intjänade pension beaktas den förtidsminskning eller uppskovsförhöjning som eventuellt gjorts i den partiella förtida ålderspension som förmånslåtaren fått samt uppskovsförhöjning som skulle ha beräknats i förmånslåtarens ålderspension, om han eller hon hade uppfyllt kriterierna för ålderspension på sin dödsdag. 
88 §.Minskning av efterlevandepension. Det föreslås att ett omnämnande av partiell förtida ålderspension fogas till 2 mom. I fortsättningen ska på minskning av efterlevandepension för en efterlevande make som får partiell förtida ålderspension tillämpas motsvarande bestämmelser som enligt gällande lag för närvarande tillämpas på en efterlevande make som inte får sådan pension som avses i 1 mom. Även förtidsminskning och uppskovsförhöjning enligt 12 och 16 § föreslås i fortsättningen påverka minskningen av efterlevandepensionen. Den kalkylerade invalidpensionen för en efterlevande make som får partiell förtida ålderspension bestäms enligt den föreslagna 19 §. Dessutom ska som intjänad pension för en efterlevande make som uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension även beaktas den förtidsminskning eller uppskovsförhöjning som eventuellt gjorts i den partiella förtida ålderspension som den efterlevande maken får samt den uppskovsförhöjning som skulle ha beräknats i den efterlevande makens ålderspension, om han eller hon hade uppfyllt kriterierna för ålderspension på förmånslåtarens dödsdag. 
91 §.Minskning av efterlevandepension i särskilda fall. Det föreslås att omnämnandena av deltidspensionen, som föreslås bli slopad, stryks i 1 mom. 
91 a §.Justering av efterlevandepension. Det föreslås att ett omnämnande av partiell förtida ålderspension fogas till 2 mom. Det innebär att, om den invalidpension som den efterlevande maken får upphör och han eller hon senare beviljas partiell förtida ålderspension, så kommer efterlevandepensionen inte att justeras, utan den fortsätter oförändrad. Den invalidpension som den efterlevande maken tidigare fått har då beaktats i minskningen av efterlevandepensionen. Justering av efterlevandepensionen med anledning av beviljandet av partiell förtida ålderspension ändrar således inte väsentligt efterlevandepensionens belopp, eftersom den efterlevande makens kalkylerade invalidpension ska beaktas i enlighet med det föreslagna 88 § 2 mom. vid minskningen av efterlevandepensionen för en efterlevande make som får partiell förtida ålderspension och som inte uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. 
92 §.Förmåner som dras av från pension. I 1 mom. 5 punkten föreslås en teknisk ändring till följd av stiftandet av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. I 1 mom. föreslås dessutom en ny 6 punkt. I den nya 6 punkten bestäms att från pension enligt ArPL ska dras av utöver nuvarande förmåner och ersättningar dessutom sådan ersättning för inkomstbortfall på grund av egen skada eller pension som beviljats med stöd av patientskadelagen. Ändringen har samband med de föreslagna ändringarna i patientskadelagen. 
Det föreslås att paragrafen tillämpas på den föreslagna arbetslivspensionen. Dessutom, om skadefallet i fråga om den primära förmånen har inträffat före partiell förtida ålderspension beviljats, ska paragrafen tillämpas även på den föreslagna partiella förtida ålderspensionen. Från arbetslivspensionen och den partiella förtida ålderspensionen ska då den primära förmånen dras av på samma sätt som från andra pensioner. Den som får partiell förtida ålderspension, liksom den som i motsvarande situationer får andra pensioner såsom ålderspension, invalidpension eller delinvalidpension, har dock enligt 2 mom. rätt till pension som är lika stor som den pension som arbetstagaren tjänat in på grundval av arbetsinkomster efter året för skadefallet. Om arbetstagaren tjänat in pension efter året för skadefallet mer än vad han eller hon skulle kunna beviljas i form av partiell förtida ålderspension, är den partiella förtida ålderspensionen dock högst det belopp som arbetstagaren skulle har rätt till enligt bestämmelserna om partiell förtida ålderspension. 
94 §.Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån eller pension. Det föreslås att en bestämmelse om partiell förtida ålderspension fogas till 1 mom. Enligt den ska från partiell förtida ålderspension eller den del av invalidpension och arbetslivspension som motsvarar beloppet av partiell förtida ålderspension inte dras av dagpenning, olycksfallspension och rehabiliteringspenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (873/2015) eller lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990) eller ersättning för inkomstbortfall eller pension enligt trafikförsäkringslagen (279/1959), lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) eller patientskadelagen, om den har beviljats på grund av ett skadefall eller en skada som inträffat under tiden med partiell förtida ålderspension, innan arbetstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. När arbetstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension dras den primära förmånen av från den partiella förtida ålderspensionen i enlighet med 92 §. Enligt de gällande bestämmelserna ska dagpenning, pension och ersättning för inkomstbortfall dras av från arbetspension, men inte t.ex. sjukvårdsersättningar eller andra motsvarande ersättningar. 
Enligt den föreslagna ändringen får arbetstagaren innan han eller hon uppnått sin lägsta ålder för ålderspension den primära förmånen och partiell förtida ålderspension som inte minskats eller den del av invalidpensionen och arbetslivspensionen som motsvarar den partiella förtida ålderspensionen och som inte minskats, om skadefallet eller skadan har inträffat under tiden med partiell förtida ålderspension. På detta sätt kan den skadades försörjning tryggas med hjälp av dessa förmåner även i situationer då den skadade endast haft ett deltidsarbete vid sidan av partiell förtida ålderspension. 
Dessutom föreslås det att undantagsbestämmelsen i 1 mom. i fråga om delinvalidpension ändras. När ersättningar för inkomstbortfall enligt patientskadelagen föreslås vara primära förmåner i förhållande till arbetspensionen, fogas till bestämmelsen också en hänvisning till patientskadelagen. Sådan ersättning för inkomstbortfall enligt patientskadelagen som beviljats på grund av ett skadefall som inträffat under tiden med delinvalidpension dras således inte av från delinvalidpensionen på motsvarande sätt som vid ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen. 
95 §.Regressrätt. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. Enligt den har pensionsanstalten rätt att av den som idkar spårtrafik kräva tillbaka ett belopp som motsvarar den arbetspension som dragits av från den ersättning för inkomstbortfall som bestämts enligt lagen om ansvar i spårtrafik. Villkoret för regressrätten är att arbetstagarens arbetsoförmåga eller förmånslåtarens död har orsakats av ett skadefall som ska ersättas enligt lagen om ansvar i spårtrafik. Avsikten är att den som ansvarar för skador i spårtrafik i fortsättningen ska ersätta de extra förmånsutgifter som skadan orsakat inom arbetspensionssystemet. 
När ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om ansvar i spårtrafik bestäms, i det fall att den som lidit skada har rätt till arbetspension, anses han eller hon inte till denna del ha orsakats inkomstbortfall, varvid arbetspensionen dras av från ersättningen för inkomstbortfall enligt lagen om ansvar i spårtrafik. Pensionsanstaltens regressrätt innebär att pensionsanstalten kan kräva tillbaka ett belopp som motsvarar den arbetspension som dragits av från ersättningen för inkomstbortfall dvs. pensionsanstalten har rätt att av den som idkar spårtrafik få tillbaka den arbetspension som den betalat. Till förmånstagaren betalas arbetspensionen i sin helhet och av ersättningen för inkomstbortfall enligt lagen om ansvar i spårtrafik det belopp som överskrider arbetspensionen. Ur förmånstagarens synvinkel är således pensionsanstalten den som betalar den huvudsakliga förmånen, men enligt regressrätten är det den som idkar spårtrafik som i sista hand är ersättningsansvarig för skadan. 
Pensionsanstaltens regressrätt gäller förmånen yrkesinriktad rehabilitering, invalidpensionen och familjepensionen, om den yrkesinriktade rehabiliteringen, invalidpensionen eller förmånslåtarens död orsakats av ett skadefall som avses i lagen om ansvar i spårtrafik. Regressrätten upphör när personen uppnår åldern för ålderspension, eftersom en skada i spårtrafik inte inverkar på när ålderspensionen börjar. Om en skada i spårtrafiken inträffar när personen redan gått i ålderspension, föreligger inger regressrätt, eftersom skadan inte längre påverkar beloppet av den förmån som betalas inom arbetspensionssystemet. 
96 §.Justering av inkomstgränser, belopp och årsinkomster med en lönekoefficient. Det föreslås att det med anledning av bestämmelsen om partiell förtida ålderspension till 2 mom. fogas en precisering av justeringen av årsinkomsterna med en lönekoefficient. Enligt momentet justeras vid beräkningen av annan pension som betalas ut efter partiell förtida ålderspension eller av den senare andelen av partiell förtida ålderspension den ännu obeviljade pensionsandelen av den i 16 § avsedda grunden för den partiella förtida ålderspensionen med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar. 
97 §.Fastställande av lönekoefficienten. I paragrafen föreskrivs om fastställande lönekoefficienten. Som grund för lönekoefficienten används de årliga förändringarna i förtjänstnivå- och konsumentprisindexen. Det föreslås att paragrafen ändras så att det belopp som motsvarar den årliga förändringen i arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte längre dras av från förändringen i lönenivån. Det lönebegrepp som används vid beräkningen av lönekoefficienten är således i linje med fastställandet av den pensionsgrundande arbetsinkomsten, eftersom det föreslås att 73 § om avdrag för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift från årsarbetsinkomsten slopas. 
99 §.Fastställande av arbetspensionsindex. I paragrafen föreskrivs om fastställande av arbetspensionsindex. Liksom vid fastställandet av lönekoefficienten används de årliga förändringarna i förtjänstnivå- och konsumentprisindexen även som grund för arbetspensionsindexet. Det föreslås att paragrafen ändras så att det belopp som motsvarar den årliga förändringen i arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift inte längre dras av från förändringen i lönenivån. Det lönebegrepp som används vid beräkningen av arbetspensionsindexet är således i linje med fastställandet av den pensionsgrundande arbetsinkomsten, eftersom det föreslås att 73 § om avdrag för arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift från årsarbetsinkomsten slopas. Ändringen motsvarar den ändring som föreslås i 97 § som gäller fastställande av lönekoefficienten. 
101 §.Pensionsansökan. I 2 mom. föreslås en ändring med anledning av bestämmelsen om arbetslivspension. I fortsättningen kan pensionsanstalten utan ansökan om rehabilitering ge ett förhandsbeslut om arbetspensionsrehabilitering även i sådana fall då pensionsanstalten avslår ansökan om arbetslivspension, men anser i enlighet med 53 j § att arbetstagaren har rätt till arbetspensionsrehabilitering. 
102 a §.Utredningar vid ansökan om arbetslivspension. Paragrafen är ny och i den föreslås bestämmelser om redogörelser som den som ansöker om arbetslivspension ska lämna in till pensionsanstalten vid behandling av ansökan om arbetslivspension. 
Enligt 1 mom. ska den som ansöker om arbetslivspension till pensionsanstalten lämna in ett utlåtande av företagshälsovården. I 1 mom. 1—4 punkten föreslås bestämmelser om de uppgifter som utlåtandet ska innehålla. Formellt ska utlåtandet skrivas på blanketten för läkarutlåtande B. Andra punkter än de som ingår i det egentliga läkarutlåtandet fogas till blanketten för läkarutlåtande B. 
Enligt 1 mom. 1 punkten ska ett utlåtande av företagshälsovården innehålla en beskrivning av innehållet i den sökandes nuvarande arbete och en bedömning av hur ansträngande och slitsamt arbetet är och av kravet på arbetsförmåga. Bedömningen av hur ansträngande och slitsamt arbetet är ska basera sig på de faktorer som anges i 53 b §. Av utlåtandet ska framgå hur ansträngande och slitsamt arbetet skulle vara oavsett vilken arbetstagare som utför arbetet och på motsvarande sätt vilka krav arbetet ställer på arbetstagarens arbetsförmåga oavsett vem som utför arbetet i fråga. Utifrån beskrivningen ska pensionsanstalten bedöma om sökandens nuvarande arbete har varit ansträngande och slitsamt på det sätt som krävs för att arbetslivspension ska beviljas. 
Enligt 1 mom. 2 punkten ska utlåtandet av företagshälsovården innehålla företagsläkarens utlåtande om den sökandes hälsotillstånd och arbetsförmåga. Utlåtandet motsvarar i praktiken utredningen av hälsotillståndet vid ansökan om invalidpension. Ett utlåtande som utarbetats för ansökan om arbetslivspension behöver dock inte innehålla en rehabiliteringsplan. Utifrån utlåtandet bedömer pensionsanstalten om den sökandes arbetsförmåga är nedsatt på det sätt som förutsätts för att arbetslivspension ska beviljas. 
Enligt 1 mom. 3 punkten ska utlåtandet av företagshälsovården innehålla en bedömning av den sökandes möjligheter att fortsätta i arbetet. Arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet ska bedömas i enlighet med 53 a § 1 mom. 3 punkten i förhållande till det arbete som han eller hon senast utförde. Arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet ska således ha bestående försvagats på grund av en lång tid i arbetslivet i ett ansträngande och slitsamt arbete och på grund av nedsatt arbetsförmåga. Arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet bedöms i första hand i förhållande till arbetstagarens eget eller senaste arbete, varvid den ansträngning och det slitage som arbetet objektivt bedömts innebära jämförs med arbetstagarens arbetsförmåga. I bedömningen beaktas inte arbetstagarens arbetslöshet eller risk att bli arbetslös t.ex. på grund av arbetsgivarens ekonomiska svårigheter. Däremot ska arbetstagarens möjligheter att fortsätta i ett arbete som baserar sig på ett gällande anställningsförhållande, t.ex. genom att gå över till mindre ansträngande och slitsamma uppgifter, beaktas. 
Enligt 1 mom. 4 punkten ska ett utlåtande av företagshälsovården innehålla en beskrivning av innehållet i den sökandes tidigare arbeten och en bedömning av hur ansträngande och slitsamma dessa arbeten varit, om en redogörelse för sökandes arbetshistorik finns tillgänglig. Bedömningen motsvarar bedömningen enligt 1 mom. 1 punkten. Om företagshälsovården inte har någon annan redogörelse eller annat material som gäller de arbeten som den som ansöker om arbetslivspension tidigare utfört än sökandens egen rapport, kan denna rapport fogas till ansökan som egen redogörelse. 
Enligt 2 mom. ska sökanden dessutom till pensionsanstalten lämna in ett utlåtande av arbetsgivaren om innehållet i den sökandes senaste arbete och i den mån det är möjligt även i de tidigare arbetena. Arbetsgivarens utlåtande ska åtminstone innehålla en beskrivning av sökandens huvudsakliga arbetsuppgifter, sådana i 53 b § avsedda belastningsfaktorer, arbetstider och arbetsförhållanden som förekommer i arbetet. 
Enligt 3 mom. kan pensionsanstalten godkänna någon annan redogörelse som motsvarar företagshälsovårdens utlåtande och arbetsgivarens utlåtande, om ett utlåtande av företagshälsovården eller arbetsgivaren inte kan fås eller de inlämnade utlåtandena inte är tillräckliga för att avgöra pensionsärendet. I så fall ska den sökande till pensionsanstalten lämna en sådan redogörelse för sitt hälsotillstånd, sin arbetsförmåga, tiden i arbetslivet eller innehållet i arbetet som behövs för att avgöra ansökan. Bestämmelsen gäller i praktiken för det mesta personer vars anställningsförhållande har avslutats före ansökan om arbetslivspension och som därför inte har tillgång till företagshälsovårdens tjänster eller möjlighet att av arbetsgivaren få de redogörelser som behövs för ansökan. 
Om den som ansöker om arbetslivspension bor i ett annat EU- eller EES-land, kan ett utlåtande av företagshälsovården inte krävas. Enligt artikel 49 i europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, nedan EU:s tillämpningsförordning om social trygghet, ska en medlemsstats institution dock beakta de handlingar, läkarutlåtanden och administrativa upplysningar som den fått från institutionen i en annan medlemsstat som om de hade upprättats i den förstnämnda medlemsstaten. En sådan utländsk redogörelse kan anses vara en sådan annan motsvarande redogörelse som avses i den föreslagna bestämmelsen. 
I 4 mom. föreslås bestämmelser om att den som ansöker om arbetslivspension är, om han eller hon åläggs därtill av pensionsanstalten, skyldig att för utredning av nedsättningen i arbetsförmågan eller för anskaffning av ett sådant utlåtande som föreskrivs i paragrafen låta undersöka sig hos en av pensionsanstalten namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av pensionsanstalten. 
I 5 mom. föreslås bestämmelser om att pensionsanstalten är skyldig att ersätta arbetstagaren för skäliga kostnader för den undersökning som avses i 4 mom. och för eventuella resor. 
105 §.Beslutsfattande och delgivning av beslut. I 1 mom. föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
106 §.Arbete enbart i branscher som omfattas av arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Det föreslås att omnämnanden av partiell förtida ålderspension och arbetslivspension fogas till 2 mom. Dessutom föreslås hänvisningen i den gällande lagen till 8 § 2 mom. i SjPL, vilket upphävts genom lag 296/2015, korrigeras till en hänvisning till i SjPL avsedd sänkt pensionsålder, i fråga om vilken tillämpningsbestämmelserna finns i ikraftträdandebestämmelserna för lagen om ändring av SjPL (296/2015). 
107 §.Arbete i branscher som omfattas av arbetspensionslagarna för både den privata och den offentliga sektorn. I 1 och 2 mom. föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
107 a §.Bestämmande av sista pensionsanstalt, vid arbete inom branscher som omfattas av arbetspensionslagarna för den privata sektorn och pensionslagen för den offentliga sektorn. I paragrafen föreskrivs om bestämmande av sista pensionsanstalt när arbetstagarens arbete har försäkrats enligt såväl arbetspensionslagarna för den privata sektorn som pensionslagen för den offentliga sektorn. Det föreslås att paragrafen preciseras i fråga om bestämmelserna om bestämmandet av sista pensionsanstalt enligt pensionssystem. Dessutom föreslås det vissa tekniska ändringar och tillägg till följd av de nya förmånsslagen samt ändringar till följd av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. Samtidigt föreslås det att paragrafens rubrik ändras så att den bättre beskriver innehållet i paragrafen. 
Det föreslås att det till paragrafen fogas nya 1—3 mom., varvid nuvarande 2—4 mom. blir 4—6 mom. Bestämmelsen i gällande 5 mom. upphävs eftersom deltidspensionen slopas. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att sista pensionsanstalt alltid antingen är den pensionsanstalt inom pensionssystemet för den privata sektorn som avses i 106 § eller Keva. På grund av ändringarna i fråga om Kevas behörighet från början av 2012 omfattas andra pensionsanstalter inom den offentliga sektorn inte längre av arrangemanget med sista pensionsanstalt. Om de arbetsinkomster som förutsätts i paragrafen till det största beloppet försäkrats i en pensionsanstalt som inte omfattas av arrangemanget med sista pensionsanstalt ska förfarandet i 107 § 2 mom. följas. 
I 2 mom. föreslås mer exakta bestämmelser än tidigare om hur pensionsanstalten enligt pensionssystemet för den privata sektorn bestäms som sista pensionsanstalt, eftersom de gällande bestämmelserna inte till alla delar motsvarar granskningen, som numera görs genom maskinell styrning, av inkomsterna mellan pensionssystemet för den privata sektorn och pensionssystemet för den offentliga sektorn vid bestämmandet av sista pensionsanstalt. Enligt momentet ska sista pensionsanstalt vara den avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn som avses i 106 §, om arbetstagarens arbetsinkomster under de två senaste åren till det största beloppet varit försäkrade enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Bestämmelsen omfattar huvudregeln att sista pensionsanstalt alltid först bestäms enligt pensionssystemet (pensionssystemet för den privata eller offentliga sektorn). I praktiken ska alla inkomster som försäkrats enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn då räknas samman och det sammanlagda beloppet av dem jämföras med det belopp enligt pensionssystemet för den offentliga sektorn som beräknas enligt 3 mom. Till exempel om en arbetstagares inkomster under de två senaste åren har försäkrats enligt denna lag och FöPL, räknas de arbetsinkomster som försäkrats enligt de båda lagarna samman och beloppet av inkomsterna jämförs med beloppet av de inkomster som försäkrats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn och som beaktas i enlighet med bestämmelserna i 3 mom. Om pensionssystemet för den privata sektorn blir det pensionssystem enligt vilket den sista pensionsanstalten ska bestämmas, är sista pensionsanstalt av de många pensionsanstalterna inom den privata sektorn den avgörande pensionsanstalt inom den privata sektorn som avses i 106 § där arbetsinkomsterna enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn under de två senaste kalenderåren varit försäkrade till det största beloppet. Bestämmelser om vilka i paragrafen avsedda två kalenderår som ska omfattas av den granskningstid som gäller de försäkrade arbetsinkomsterna utfärdas genom statsrådets förordning om behörig pensionsanstalt (505/2011), liksom för närvarande. 
I 3 mom. föreslås bestämmelser om att sista pensionsanstalt är Keva, om arbetstagarens inkomster under de två senaste kalenderåren varit försäkrade till det största beloppet enligt en anställning som avses i pensionslagen för den offentliga sektorn. Ändringen har samband med stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
Bestämmelserna i 4 och 5 mom. gäller situationer där Keva blir sista pensionsanstalt på andra grunder än de försäkrade arbetsinkomsterna. I momenten föreslås ändringar till följd av bestämmelserna om den partiella förtida ålderspensionen och arbetslivspensionen samt slopandet av deltidspensionen. Dessutom föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. Hänvisningen i 4 mom. till det genom lag 296/2015 upphävda 8 § 2 mom. i SjPL korrigeras till en hänvisning till sänkt pensionsålder enligt SjPL. Det nya 4 mom. motsvarar i övrigt gällande 2 mom. och det nya 5 mom. gällande 3 mom. 
Bestämmelserna i 6 mom. gäller situationer där Sjömanspensionskassan blir sista pensionsanstalt på andra grunder än arbetstagarens försäkrade arbetsinkomster. I momentet föreslås ändringar till följd av bestämmelserna om partiell förtida ålderspension och arbetslivspension samt stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. Momentet motsvarar i övrigt 4 mom. i den gällande lagen. 
108 §.Förhandlingsskyldighet. I paragrafen föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
109 §.Den utbetalande pensionsanstaltens behörighet vid beviljande av ny pension. Det föreslås att omnämnanden av partiell förtida ålderspension och arbetslivspension fogas till 1 mom. 
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., varvid nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom. Ett invalidpensions- eller arbetslivspensionsärende som gäller en person som får partiell förtida ålderspension avgörs av den pensionsanstalt som betalar den partiella förtida ålderspensionen. 
Det föreslås att bestämmelserna om deltidspension, som ska slopas, stryks i 1 och 3 mom. I paragrafen föreslås dessutom vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
117 §.Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren eller sjukkassan. Det föreslås att det till 1 mom. fogas ett omnämnande av arbetslivspension. Enligt bestämmelsen ska arbetslivspension som beviljats retroaktivt betalas till arbetsgivaren till ett belopp som motsvarar arbetslivspensionen till den del arbetsgivaren har betalat arbetstagaren lön för sjukdomstid för samma tid. 
Det föreslås att 2 mom. ändras så att omnämnandet av 63 års ålder ersätts med omnämnande av den lägsta ålder för ålderspension. 
Det föreslås att det till 3 mom. fogas ett omnämnande av arbetslivspension. Enligt bestämmelsen ska arbetslivspension som beviljats retroaktivt betalas till arbetsgivaren till ett belopp som motsvarar arbetslivspensionen och i 2 mom. avsedda fall till ett belopp som motsvarar ålderspensionen till den del arbetsgivaren har betalat arbetstagaren lön för uppsägningstid i stället för lön för sjukdomstid för samma tid. 
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen i vilket det föreskrivs om betalning av ålderspension till arbetsgivaren som ersättning för den lön för sjukdomstid som betalats för samma tid, om arbetstagaren beviljas ålderspension i stället för arbetslivspension. 
120 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. Det föreslås att 4 mom. ändras så att annan pension än partiell förtida ålderspension som beviljats retroaktivt på yrkande av arbetslöshetskassan eller FPA betalas till arbetslöshetskassan eller FPA till den del arbetstagaren har fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för samma tid. 
123 §.Utbetalningsordning för pension. Det föreslås att 1 mom. 10 punkten upphävs. Ändringen har samband med de föreslagna ändringarna i 92 § och i patientskadelagen. 
126 §.Återkrav av pension som betalats utan grund. I 3 mom. föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
129 §.Sökande av ändring i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning. I paragrafen föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
133 §.Rättelse av beslut i samband med sökande av ändring. I 2 mom. föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
134 §.Överföring av besvär till besvärsinstans. I 4 mom. föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
153 §.Beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift. I paragrafen föreskrivs om beloppet av arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift. I 1 mom. föreslås det att bestämmelsen om förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift för 53 år fyllda arbetstagare slopas. Med den höjda avgiften för dem som fyllt 53 år har man delvis finansierat den högre pension som tjänas in från ingången av månaden efter den under vilken 53 års ålder uppnås. Eftersom det föreslås att den enligt åldern förhöjda pensionstillväxten slopas, slopas även den förhöjda arbetspensionsförsäkringsavgiften och arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift ska vara lika stor i alla åldrar. Med stöd av övergångsbestämmelsen föreslås dock arbetspensionsförsäkringsavgiften vara höjd under 2017—2025 för arbetstagare i åldern 53—62 år på grund av den förhöjda pensionstillväxten under övergångstiden. Det föreslås även att ordalydelsen i 2 mom. preciseras med anledning av att den förhöjda avgiften slopas. 
168 §.Uppgörande av beräkningsgrunder. I 2 mom. föreskrivs om tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen och som för arbetspensionsförsäkringsbolagen och pensionskassorna är en post som minskar eller ökar ansvarsskulden och för pensionsstiftelserna en post som minskar eller ökar pensionsansvaret. Det föreslås att paragrafen ändras så att den till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvarets andel höjs till en femtedel av ansvarsskulden eller pensionsansvaret. Det föreslås att grunden för den årliga förändringen av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret utgörs av andelen enligt aktiernas genomsnittliga årsavkastning av femtedelen av ansvarsskulden eller pensionsansvaret. 
Höjningen av graden av bundenhet till aktieavkastningen styr pensionsanstalterna till att placera minst en femtedel av de medel som motsvarar ansvarsskulden eller pensionsansvaret i aktier. Det kan antas att aktieplaceringarna på lång sikt ger en större placeringsavkastning än placeringsobjekt förknippade med mindre risker. Syftet med att öka andelen aktieplaceringar är att få en större placeringsavkastning på pensionsmedlen och därigenom minska trycket på att höja arbetspensionsförsäkringsavgiften. Höjningen av graden av bundenhet till aktieavkastningen innebär också kontracykliska effekter i arbetspensionssystemet i ett svagt marknadsläge. Ansvarsskuldens bundenhet till aktieavkastningen minskar pensionsanstalternas behov av att sälja aktieplaceringar när marknadsläget är dåligt. Avsikten är att med stöd av ikraftträdandebestämmelsen gradvis övergå till nivån på en femtedel så att graden av bundenhet till aktieavkastningen år 2017 i stället för en femtedel är 15 procent av ansvarsskulden eller pensionsansvaret. 
Dessutom föreslås det att den nedre gränsen för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret ändras från nuvarande 10 procent till 20 procent av ansvarsskulden eller pensionsansvaret. Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret kan således minska pensionsanstaltens ansvarsskuld eller pensionsansvar med ett belopp som är högst 20 procent av pensionsanstaltens ansvarsskuld eller pensionsansvar. Om gränsen underskrids ska underskridningen kompletteras genom att hos arbetspensionsförsäkringsbolagen lösgöra solvenskapital från det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret och hos pensionsstiftelserna och pensionskassorna lösgöra solvenskapital från tilläggsförsäkringsansvaret. 
Det föreslås att den nedre gränsen för det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen sänks till 20 procent, varvid det bedöms att sannolikheten för att gränsen underskrids är mindre än en procent. Att underskrida den nedre gränsen förutsätter i praktiken att aktieavkastningen minskar särskilt mycket. Eftersom även pensionsanstalternas solvens är beroende av avkastningen på placeringarna är det sannolikt att även pensionsanstalternas solvenssituation är svag, om det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen närmar sig den nedre gränsen. I syfte att förbättra pensionsanstalternas solvens är det sannolikt att man skulle ha skridit till åtgärder redan innan det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen skulle underskrida gränsen på 20 procent. Enligt 28 § i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar (315/2015) ska Finansinspektionen utan dröjsmål göra en anmälan till social- och hälsovårdsministeriet, om pensionsanstalternas genomsnittliga solvens har sjunkit betydligt eller hotar sjunka snabbt och betydligt på grund av exceptionella omständigheter på finansmarknaden. 
Dessutom föreslås det att definitionen av den ansvarsskuld som används vid granskningen av den nedre gränsen för och den årliga förändringen av det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen ändras och att ordalydelsen i bestämmelsen preciseras. För närvarande beräknas den nedre gränsen för och den årliga förändringen av det tilläggsförsäkringsansvar som är bundet till aktieavkastningen så att det från pensionsanstaltens ansvarsskuld eller pensionsansvar dras av det ofördelade och det fördelade tilläggsförsäkringsansvaret och för pensionsstiftelserna och pensionskassorna tilläggsförsäkringsansvaret, utjämningsbeloppet, ansvarsskulden enligt FöPL, den ansvarsskuld som uppstår av det registrerade APL-tilläggspensionsskyddet och FöPL-tilläggspensionsskyddet samt vissa poster som enligt 139 § 2 mom. i FöPL inte beaktas i premieansvaret. Definitionen omfattar i praktiken ansvarsskulden eller pensionsansvaret enligt ArPL minskat med utjämningsbeloppet, det ofördelade och fördelade tilläggsförsäkringsansvaret samt tilläggsförsäkringsansvaret. 
Eftersom det föreslås att utjämningsbeloppet slopas stryks omnämnandet av utjämningsbeloppet i paragrafen. Dessutom ska bestämmelsen formuleras enklare så att man vid beräkningen av ansvarsskulden eller pensionsansvaret endast beaktar ansvarsskulden enligt ArPL, från vilken det ofördelade och fördelade tilläggsförsäkringsansvaret samt tilläggsförsäkringsansvaret dras av. Ändringarna påverkar inte slutresultatet av beräkningen av ansvarsskulden. 
171 §.Komplettering av ålderspensionsansvaret. I 2 mom. föreskrivs om komplettering av ålderspensionsansvaret om det sammanlagda beloppet av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret överskrider den övre gräns som fastställts för det. För det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret har det föreskrivits en övre gräns och i det fall att denna gräns överskrids ska den överskjutande delen användas för kompletteringar av de fonderade delarna av ålderspensionerna. Den övre gränsen är för närvarande fem procent av det sammanlagda beloppet av ansvarsskulderna eller pensionsansvaren. 
Det föreslås att den övre gränsen för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret sänks till en procent. Ju lägre den övre gränsen är desto snabbare överförs medlen från ansvarsskulden till ålderspensionsfonderna. Det kan bedömas att när den övre gränsen är en procent av det sammanlagda beloppet av ansvarsskulderna eller pensionsansvaren, ligger beloppet av det tilläggsansvar som är bundet till aktieavkastningen i genomsnitt kring noll. 
174 §.Pensionsanstalternas ansvar för ålderspensionen. I 1 mom. 1 punkten görs en ändring som gäller fastställandet av den del av ålderspensionen som pensionsanstalten svarar för. För närvarande svarar pensionsanstalten för den del av ålderspensionen som grundar sig på arbetstagarens arbete före arbetstagaren fyllt 55 år. Det föreslås att åldersgränsen slopas. Pensionsanstalten ska svara för den del av ålderspensionen som grundar sig på arbetstagarens arbete före den första ålderspensionen börjar. Den del som pensionsanstalten svarar för ska således omfatta allt arbete inom ramen för lagens tillämpningsområde som arbetstagaren utför innan ålderspensionen börjar. Till följd av ändringen i fråga om åldersgränsen ska fastställandet av den del som pensionsanstalten svarar för ändras även så att den motsvarar en årlig pensionstillväxt på 0,4 procent i stället för 0,5 procent. 
Vid beräkningen av den del av ålderspensionen som pensionsanstalten svarar för används 65 år som pensionsålder. Inom ramen för den gällande lagstiftningen är det inte möjligt att ålderspension som pensionsanstalten svarar för tjänas in efter denna ålder, men efter det att den övre åldersgränsen på 55 år slopas är detta möjligt. Därför föreslås det att det till 1 mom. fogas en bestämmelse där det anges hur den del av ålderspensionen som pensionsanstalten svarar för fastställs efter 65 års ålder. Pensionsanstalten svarar i detta fall för den del av ålderspensionen som motsvarar en pensionstillväxt på 0,4 procent per år där arbetstagarens ålder det år som arbetet utförs används som pensionsålder. 
Utvidgandet av åldergränsen för den del som pensionsanstalten svarar för leder till att den ålderspensionsavgift som pensionsanstalten tar ut stiger, men den lägre tillväxtprocenten sänker avgiften. Nettoeffekten är att ålderspensionsavgiften stiger. De delar av ålderspensionen som pensionsanstalten svarar för kommer emellertid till följd av ändringen att i genomsnitt betalas ut som pension tidigare på grund av att åldergränsen utvidgas. Ändringen har ingen betydande inverkan på finansieringen av arbetspensionerna som helhet. 
179 §.Pensionsanstalternas ansvar för förmåner som ska bekostas gemensamt. Det föreslås att omnämnandet av deltidspension i 1 mom. 4 punkten och av till ålderspension motsvarande deltidspension ändrad pension i 10 punkten stryks, eftersom deltidspensionen såsom pensionsform slopas. Eftersom deltidspensioner dock efter det att denna lag har trätt i kraft fortfarande löper, ska det enligt förslaget i övergångsbestämmelsen föreskrivas om att de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av lagen ska tillämpas på deltidspensioner och finansieringen av dem. 
Det föreslås att partiell förtida ålderspension, som ersätter deltidspensionen, ska fogas till 1 mom. 4 punkten som en ny förmån som ska bekostas gemensamt. De partiella förtida ålderspensionerna ska finansieras på motsvarande sätt som deltidspensionerna. 
Det föreslås att arbetslivspension fogas till 1 mom. 10 punkten som ytterligare en ny förmån som ska bekostas gemensamt. Arbetslivspensionens belopp motsvarar sådan invalidpension som inte omfattar andel för återstående tid. Arbetslivspensionerna finansieras på motsvarande sätt som sådana invalidpensioner som inte omfattar andel för återstående tid, eftersom andel för återstående tid inte heller finns inom arbetslivspensionerna. 
Det föreslås att det till 1 mom. 9 punkten fogas en hänvisning till 159 § 1 mom. 9 punkten i SjPL. 
I 3 mom. föreskrivs om en enskild pensionsanstalts andel av de förmåner som ska bekostas gemensamt. Det föreslås att momentet ändras så att pensionsanstaltens andel av kostnaderna för den partiella förtida ålderspensionen bestäms i förhållande till de medel som är avsedda för utgifter som bekostas gemensamt. Den andel som motsvarar den partiella förtida ålderspensionen bestäms således på motsvarande sätt som inom ålderspensionerna. Pensionsanstaltens andel av kostnaderna för arbetslivspensionen bestäms i förhållande till de i pensionsanstalten försäkrade arbetsinkomsterna. Den andel av kostnaderna som gäller arbetslivspensionen bestäms på motsvarande sätt som inom de invalidpensioner som inte omfattar andel för återstående tid. Dessutom föreslås det att ordalydelse i 3 mom. preciseras vad gäller de två sista meningarna. 
181 §.Ansvaret till följd av en pensionsanstalts konkurs. I 2 mom. föreskrivs att pensionsanstalterna gemensamt ska svara för utjämningsbeloppet i händelse av en pensionsanstalts konkurs. Det föreslås att 2 mom. upphävs, eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden slopas. 
182 §.Arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om fastställandet av arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift. Det föreslås att omnämnandet av förhöjd arbetspensionsförsäkringsavgift för arbetstagare som har fyllt 53 år stryks, eftersom den förhöjda avgiften föreslås bli slopad. I ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs särskilt att den avgiftshöjning i fråga om arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som tas ut 2017—2025 för tiden med förhöjd pensionstillväxt inte ska beaktas i den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften och i arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift. 
185 §.Pensionsanstalternas rätt att komma överens om kostnadsfördelningen. I paragrafen föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
207 §.Utlämnande av uppgifter för arbetstagarnas grupplivförsäkring. I 2 mom. föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
210 §.Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. I 2 mom. föreslås vissa tekniska ändringar som följer av stiftandet av pensionslagen för den offentliga sektorn. 
218 a §.Utvärdering av arbetslivslängdens utveckling. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om utvärdering av arbetslivslängdens utveckling. Syftet med bestämmelsen är att regelbundet göra en övergripande utvärdering av arbetslivslängdens utveckling och hela arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet till stöd för utvecklandet av arbetspensionssystemet och det politiska beslutsfattandet. Utvärderingen kan användas som hjälp vid beslut om eventuella åtgärder för att främja deltagandet i arbetslivet och säkerställa arbetspensionssystemets ekonomiska och sociala hållbarhet. Utvärderingen föreslås omfatta hela arbetspensionssystemet dvs. såväl den privata sektorns som den offentliga sektorns arbetspensioner. 
Social- och hälsovårdsministeriet ska ansvara för att utvärderingen utarbetas. Ärenden som gäller arbetspensionssystemet har traditionellt beretts på trepartsbasis, och detta föreslås vara principen också vid utvärderingen av arbetslivslängdens utveckling. I samband med utvärderingen ska ministeriet i enlighet med ovannämnda trepartsprincip höra de centrala arbetsgivar- och löntagarcentralorganisationerna. När det gäller det praktiska genomförandet av utvärderingen kan man t.ex. använda sig av den sakkunskap som finns inom Pensionsskyddscentralen och Arbetshälsoinstitutet samt annan forskningsdata. Den första utvärderingen ska enligt förslaget med stöd av ikraftträdandebestämmelsen göras 2026, varefter utvärderingen görs regelbundet vart femte år. 
I och med de föreslagna ändringarna i denna regeringsproposition stiger den lägsta åldern för ålderspension till 65 år för de arbetstagare som är födda 1962—1964. För de arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas den lägsta åldern för ålderspension till förändringen i livslängden på det sätt som föreskrivs i 82 och 83 § så att pensionsåldern ändras när den förväntade livslängden förändras. Avsikten med att anpassa den lägsta pensionsåldern till den förändrade livslängden är att förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbetslivet hålls på samma nivå som det var 2025. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten föreslås i enlighet med 4 § stiga jämsides med att den lägsta åldern för ålderspension stiger så att skillnaden mellan dessa åldersgränser är fem år. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten stiger dock avvikande från den lägsta åldern för ålderspension med hela år. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten stiger först till 69 år och för de arbetstagare som är födda efter 1962 till 70 år. Dessutom införs en målsatt pensionsålder, med vilken avses den kalkylerade ålder till vilken arbetstagaren ska fortsätta arbeta för att livslängdskoefficientens minskande effekt på pensionen ska uppvägas. Avsikten är att den målsatta pensionsåldern placerar sig mellan den lägsta åldern för ålderspension och den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Eftersom den högsta ålder för ålderspension som i detta skede föreskrivs är 65 år, blir det aktuellt att granska lösningarna i fråga om ändring av den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten när åldern för ålderspension stiger i det skede då pensionsåldern överskrider 65 år. 
En viktig faktor vid utvärderingen av arbetslivslängdens utveckling är att följa i vilken mån ovannämnda mål uppnås i praktiken och en metod att göra det är att mäta hur arbetslivskvoten utvecklas. Med arbetslivskvoten avses förhållandet mellan fem års medeltal av den tid en 18-åring förväntas vara en del av arbetskraften och fem års medeltal av den förväntade livslängden för en 18-åring. Vid beräkningen av arbetslivskvoten används Statistikcentralens sysselsättnings- och dödlighetsstatistik. Femårs medeltal av den tid en person förväntas vara en del av arbetskraften beräknas av Pensionsskyddscentralen. Dessutom bedöms olika faktorers inverkan på arbetslivskvotens utveckling. Målet är att arbetslivskvoten hålls minst på samma nivå som år 2025. Arbetslivskvoten för jämförelseåret 2025 beräknas på basis av statistikuppgifter för 2020—2024. 
Vid utvärderingen ska bland annat beaktas hur pensioneringsåldern utvecklas, hur väl livslängdskoefficienten och justeringsregeln för åldersgränserna enligt 82 § fungerar, de socioekonomiska skillnaderna mellan olika befolkningsgrupper, skillnaderna mellan könen, invalidpensionsfrekvensen, utvecklingen av friska levnadsår, arbetslivslängden och de faktorer som påverkar den i olika skeden under arbetslivet, sysselsättnings- och arbetslöshetsgraden åldersgruppsvis, pensionernas ersättningsgrad och deras förhållande till medelinkomsten. Vid utvärderingen ska dessutom vikt fästas vid hur arbetspensionssystemet utvecklas ur olika synvinklar, bl.a. förlängningen av tiden i arbetslivet, tillräckligt hög nivå på pensionerna, hållbar finansiering och rättvisa mellan generationerna. 
Utvärderingen ska utnyttjas vid beslutsfattande efter utvärderingen, t.ex. när man överväger att avvika från justeringsregeln för åldersgränserna och vid beslut om nivån på den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. Avsikten är att förhållandet mellan tiden som pensionär och tiden i arbetslivet ska hållas sig på en sådan nivå att arbetspensionssystemets sociala och ekonomiska hållbarhet tryggas och den ekonomiska försörjningskvoten hålls på en hållbar nivå. Om den ekonomiska försörjningskvoten är tillräckligt stark kan man säkrast trygga tillräckliga pensioner, dämpa trycket att höja pensionsavgifterna, öka rättvisan mellan generationerna och bidra till att säkra finansieringen av offentliga tjänster och den offentliga ekonomins bärkraft. 
Ikraftträdande 
Det föreslås att bestämmelser om lagens ikraftträdande utfärdas separat genom en lag om införande av lagen, eftersom det i propositionen föreslås många övergångsbestämmelser. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.2
Lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare
5 §. I 2 mom. föreskrivs om kompletteringsbeloppet för Ömsesidiga Pensionsförsäkringsbolaget Etera. I momentet föreslås en teknisk ändring, eftersom arbetspensionsbolagens utjämningsbelopp överförs till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret från ingången av 2017 och det inte längre kan hänvisas till det i lagen. Hänvisningen till utjämningsansvarets invalidpensionsdel ersätts med en hänvisning till resultatet av invalidpensionsrörelsen, som ska räknas ut på motsvarande sätt som utjämningsbeloppets invalidpensionsdel görs för närvarande. Eteras utjämningsbelopp definieras i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i den lag om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag som föreslås i denna regeringsproposition och till vilken det hänvisas i detta moment. Dessutom ersätts termen utjämningsansvar med utjämningsbelopp som används annanstans i lag. Förslaget innebär ingen förändring jämfört med nuläget. 
Dessutom korrigeras ordalydelsen i paragrafens 4 och 6 mom. Termen utjämningsansvar ersätts med termen utjämningsbelopp, som är den term som allmänt används i lagstiftningen. 
8 §. Det föreslås att 1 och 3 mom. upphävs som obehövliga. Momenten gäller sändning av arbetspensionsutdrag åren 2007—2012. 
11 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig, eftersom den inte längre kan komma att tillämpas. 
12 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig, eftersom den inte längre kan komma att tillämpas. 
15 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. Paragrafen är en skyddsbestämmelse enligt lagen om pension för arbetstagare som inte längre kan komma att tillämpas. 
22 §. Hänvisningen till 64 § 3 mom. i ArPL korrigeras till att motsvara de ändringar som föreslås i denna proposition. 
25 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig, eftersom den inte längre kan komma att tillämpas. 
28 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. Paragrafen gäller arbetslöshetspensioner som inte längre betalas 2015, eftersom arbetslöshetspension är en förmånsform som har upphört. 
30 §. I 1 och 2 mom. föreskrivs om skyddet i enlighet med reformen 2005 av rätten för arbetstagare som omfattas av tilläggspensionsarrangemang till pension enligt ArPL vid tilläggspensionsarrangemangets lägre pensionsålder 63 år. Bestämmelsen gäller både arbetstagare som omfattas av registrerade APL-tilläggspensionsarrangemang och de som omfattas av livförsäkringsbolags, pensionsstiftelsers och pensionskassors icke-formbundna tilläggspensionsarrangemang. I propositionen föreslås att det föreskrivs om rätten till pension för de arbetstagare som omfattas av icke-formbundna tilläggspensionsarrangemang i den nya lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. I samband med att systemet med APL-tilläggspensioner upphörde infördes i 30 b § 2 mom. bestämmelser om rätten till pension vid en lägre ålder än pensionsåldern enligt ArPL för arbetstagare som omfattas av registrerade tilläggspensionsarrangemang. Bestämmelserna i 1 och 2 mom. är därmed obehövliga och föreslås bli upphävda. I 1 mom. ingår dessutom bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om omvandling av pension så att den motsvarar den lägre åldern enligt tilläggspensionsarrangemanget. Bemyndigandet att utfärda förordning föreslås i det nya 30 b § 4 mom. 
I 3 mom. föreskrivs om omvandling enligt livslängskoefficient i de fall då ålderspensionen börjar före det år arbetstagaren fyller 62 år. En bestämmelse med samma innehåll finns i 82 § 2 mom. i ArPL, varför bestämmelsen i 3 mom. är onödig och det föreslås att den upphävs. 
30 b §. Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. till 30 § stryks eftersom det föreslås att den paragrafen upphävs. Dessutom föreslås ett nytt 4 mom. med motsvarande bestämmelser om minskning av pension enligt ArPL som i 8 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. I momentet införs även bestämmelser om social- och hälsovårdsministeriets rätt att genom förordning utfärda närmare bestämmelser om minskning av pension enligt ArPL. 
32 §. I 4 mom. föreskrivs om när fastställandet av Eteras kompletteringsbelopp upphör och att den del som överskrider den föreskrivna invalidpensionsdelen av utjämningsbeloppet ska användas till finansiering av förmåner som ska bekostas gemensamt av pensionsanstalterna. I momentet föreslås en teknisk ändring, eftersom arbetspensionsbolagens utjämningsbelopp överförs till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret från ingången av 2017 och det inte längre kan hänvisas till utjämningsbeloppet i lagen. Hänvisningen till utjämningsbeloppets invalidpensionsdel ersätts med en hänvisning till resultatet av invalidpensionsrörelsen, som ska räknas ut på motsvarande sätt som utjämningsbeloppets invalidpensionsdel görs för närvarande. Eteras utjämningsbelopp definieras i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i den lag om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag som föreslås i denna regeringsproposition och till vilken det hänvisas i detta moment. Dessutom ersätts termen utjämningsansvar med utjämningsbelopp som används annanstans i lag. Förslaget innebär ingen förändring jämfört med nuläget. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.3
Lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare
1 §.Ikraftträdande. Enligt 1 mom. träder de föreslagna ändringarna i ArPL i kraft den 1 januari 2017. Lagen om ändring av ArPL ska tillämpas på pensioner där pensionsfallet inträffar efter det att lagen har trätt i kraft. Lagen tillämpas på arbete som utförts i anställningsförhållanden som omfattas av tillämpningsområdet för ArPL från och med den 1 januari 2017. Därmed tillämpas de föreslagna bestämmelserna om t.ex. pensionstillväxt på arbetsinkomst som betalats 2017 och senare. På arbetsinkomster som betalats 2016 tjänas däremot pension in i enlighet med de bestämmelser som gäller 2016. Även ändringen i fråga om avdraget av arbetspensionsförsäkringsavgift ska träda i kraft vid ingången av 2017 och vid fastställandet av den pensionsgrundande arbetsinkomsten ska arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift dras av för varje år från de arbetsinkomster som betalats före 2017. Avdraget görs även vid beräkningen av inkomst för återstående tid om de inkomster som ligger till grund för pensionen för återstående tid är förlagda till åren före 2017. 
Enligt 2 mom. tillämpas 107 a §, som föreslås bli ändrad, i ArPL på pensionsansökan som blir anhängig den 1 januari 2017 eller senare. 
Enligt 3 mom. ska 171 §, som föreslås bli ändrad, i ArPL dock tillämpas redan den 31 december 2016. Den övre gränsen för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret sjunker därmed till en procent redan vid utgången av 2016. Avsikten är att det från det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret då överförs medel för kompletteringar av de fonderade delarna av ålderspensionerna. 
Enligt 4 mom. tillämpas de föreslagna bestämmelserna i 92 § 1 mom. 6 punkten och 95 § 2 mom. på ersättning i enlighet med patientskadelagen och lagen om ansvar i spårtrafik där försäkringsfallet har inträffat den 1 januari 2017 eller senare. 
2 §.Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I 1 mom. föreskrivs om fastställelse av nedre åldersgränser för pension. Enligt bestämmelsen fastställs den lägsta åldern för ålderspension, nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och nedre åldersgränsen för arbetslivspension i enlighet med de föreslagna 82 och 83 § i ArPL första gången för 2027 för arbetstagare som är födda 1965. 
I 2 mom. föreskrivs om tillämpningen av livslängdskoefficienten på invalidpensionens pensionsdel för återstående tid. Enligt bestämmelsen ska livslängdskoefficienten tillämpas på invalidpensionens pensionsdel för återstående tid för första gången 2027, när den föreslagna förmildrade livslängdskoefficienten ska tillämpas för första gången. 
Enligt 3 mom. görs den utvärdering av arbetslivslängdens utveckling som avses i den föreslagna 218 a § i ArPL första gången 2026. Utvärderingen görs första gången i början av 2026, så att det är möjligt att utifrån den fatta beslut om behoven av ändringar i arbetspensionssystemet och göra eventuella lagändringar innan justeringarna i åldersgränserna ska göras i slutet av 2026. Vid utvärderingen 2026 bedöms utvecklingen av arbetslivskvoten i förhållande till pensionsreformens utgångsläge, eftersom endast arbetslivskvoten för 2025 kan beräknas vid bedömningstidpunkten. Någon färskare arbetslivskvot, som kunde jämföras med 2025, finns inte att tillgå ännu i början av 2026. Vid senare bedömningar jämförs arbetslivskvotens utveckling med den beräknade arbetslivskvoten för 2025, eftersom målet är att arbetslivskvoten hålls på 2025 års nivå. 
3 §.Uppskovsförhöjning. I 1 mom. föreskrivs det om rätten för en arbetstagare född 1948 eller tidigare till uppskovsförhöjning enligt 12 § 4 mom. i gällande lag. Med avvikelse från den föreslagna 12 § i ArPL beräknas uppskovsförhöjningen från ingången av den månad som följer på den månad under vilken 68 års ålder uppnås. 
I 2 mom. föreskrivs att uppskovsförhöjning enligt 12 och 16 § i ArPL kan beräknas i ålderspensionen och den partiella förtida ålderspensionen tidigast från ingången av 2017 så att pensionstillväxten på 4,5 procent enligt gällande lag och uppskovsförhöjningen inte beräknas på pensionen för samma tid. 
I 3 mom. föreskrivs om uppskovsförhöjning som ska beräknas på ålderspensionen för arbetstagare födda 1939 eller tidigare, eftersom pensioner av detta slag fortfarande kan beviljas så att pensionsfallet är 2017 eller senare. Med avvikelse från den föreslagna 12 § i ArPL är uppskovsförhöjningen 0,6 procent för varje uppskjuten månad och uppskovsförhöjningen beräknas från ingången av månaden efter den månad då 65 års ålder uppnås. Det föreslås att uppskovsförhöjningen beräknas på den pension som har tjänats in fram till utgången av den månad då 65 års ålder uppnås. 
4 §.Höjd pensionstillväxt under övergångsperioden. I 1 mom. föreskrivs om höjd pensionstillväxt på 1,7 procent för arbetstagare i åldern 53—63 år under övergångsperioden. Pension tjänas in enligt den höjda pensionstillväxten fram till utgången av 2025, om arbetstagaren inte samtidigt får någon sådan arbetspensionslagsenlig förmån som grundar sig på det egna arbetet än deltidspension eller partiell förtida ålderspension. Även lantbruksföretagares avträdelsestöd förhindrar höjd pensionstillväxt. Med förmån enligt arbetspensionslagarna avses pensioner och förmåner enligt de lagar som nämns i 3 §. Pension från utlandet eller en motsvarande förmån hindrar inte att pension tjänas in enligt höjd pensionstillväxt. Dessutom ska det i momentet finnas bestämmelser om pensionstillväxt i situationer där tillväxtprocenten förändras under kalenderåret. Den sistnämnda bestämmelsen ska motsvara gällande 64 § 2 mom. i ArPL. 
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om beräkning av beloppet av den teoretiska pensionen. EU:s grundförordning om social trygghet förutsätter att arbete som har utförts i andra EU- eller EES-länder jämställs även när det gäller fastställelse av pensionstillväxt med arbete som har utförts i Finland. Därför ska även vid beräkning av den teoretiska pensionen sådan höjd pensionstillväxt under övergångsperioden som är större än pensionstillväxten på 1,5 procent i 1 mom. beaktas på samma sätt som för närvarande tillväxtprocent som är större än pensionstillväxten på 1,5 procent beaktas. Enligt bestämmelsen ska till en teoretisk pension som beräknats enligt en pensionstillväxt på 1,5 procent fogas ett särskilt tillägg som har beräknats utifrån skillnaden mellan den höjda pensionstillväxten under övergångsperioden och en tillväxtprocent på 1,5 procent. Det särskilda tillägget beräknas på basis av arbetsinkomsterna i Finland. 
I 3 mom. föreskrivs om en övergångsbestämmelse om arbetspensionsförsäkringsavgift för 53—62-åringar åren 2017—2025. Under övergångsperioden är arbetspensionsförsäkringsavgiften för 53—62-åriga arbetstagare höjd på grund av den höjda tillväxtprocent som avses i 1 mom. Den höjda arbetspensionsförsäkringsavgiften är 1,5 procentenheter högre än den arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som avses i 153 § i ArPL. Avgiftshöjningen beaktas inte när den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften i enlighet med 153 § i ArPL beräknas. Avgiftshöjningen beaktas inte heller i den genomsnittliga arbetspensionsförsäkringsavgiften och arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift vid beräknande av arbetslöshetsförsäkringsfondens avgift. Bestämmelser om höjd procentsats för arbetspensionsförsäkringsavgiften utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet på samma sätt som bestämmelser om bibehållen procentsats för arbetspensionsförsäkringsavgiften. 
5 §.Deltidspension. I paragrafen föreskrivs om tillämpningen av bestämmelserna om deltidspension i gällande lag efter det att de föreslagna ändringarna har trätt i kraft. Med de bestämmelser i paragrafen som avser deltidspension avses också de bestämmelser som gäller deltidspensionens kostnadsfördelning. 
6 §.Arbetspensionsutdrag. I paragrafen föreslås bestämmelser om att det till arbetstagare som är födda 1954—1958 ska sändas ett arbetspensionsutdrag 2017 enligt den föreslagna 75 c § i ArPL. På grund av tidpunkten för lagens ikraftträdande hinner man inte sända ett arbetspensionsutdrag till alla arbetstagare i dessa åldersklasser fem år före den lägsta åldern för ålderspension. Med arbetspensionsutdraget anges en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder och av beloppet av hans eller hennes ålderspension i den målsatta pensionsåldern. 
7 §.Ålderspension efter arbetslöshetsdagpenningens tilläggsdagar. I paragrafen föreskrivs om rätten enligt 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av ArPL (794/2012) för arbetstagare födda före 1958 att gå i ålderspension utan förtidsminskning. Genom bestämmelsen säkerställs det att skyddsbestämmelsen i fråga tillämpas även efter att de i propositionen föreslagna pensionsåldrarna för respektive åldersklass trätt i kraft. 
8 §.Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemanget. I 1 mom. föreskrivs om skyddet av vissa arrangemang som gäller tilläggskydd. Skyddsbestämmelsen omfattar arbetstagare som den 3 september 2015 då regeringspropositionen lämnas har ett gällande anställningsförhållande till vilket ett tilläggspensionsskydd är anknutet som är uppbyggt utifrån att pensionsskydd enligt ArPL fås vid en lägre ålder än vad som föreskrivs i det föreslagna 11 § 2 mom. i ArPL. Detta gäller endast tilläggspensionsskydd som är uppbyggt på det sätt som nämns i 1 mom. och dessa tilläggspensionsarrangemang är i enlighet med 1 punkten i momentet registrerade tilläggspensionsarrangemang som omvandlats till icke-formbundna gruppensionsförsäkringar. Enligt 2 punkten omfattar skyddsbestämmelsen dessutom sådana icke-formbundna gruppensionsförsäkringar som har ersatt ett tidigare tilläggspensionsskydd som ordnats i en pensionsstiftelse eller en pensionskassa samt enligt 3 punkten sådant tilläggspensionsskydd som ordnats i en pensionsstiftelse eller en pensionskassa. Dessutom krävs det att dessa tilläggspensionsarrangemang var i kraft när regeringens proposition med förslag till lag om ändring av lagen om pension för arbetstagare 634/2003 lämnades den 1 november 2002. 
Enligt 4 punkten omfattar skyddsbestämmelsen även tilläggspensionsarrangemang som ersatt ett pensionsskydd som är bättre än minimipensionskyddet enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn och som ordnats som en icke-formbunden gruppensionsförsäkring eller i en pensionsstiftelse eller pensionskassa. Detta innebär att skyddsbestämmelsen omfattar sådana tilläggspensionsarrangemang i samband med bolagiseringen av statliga funktioner som har genomförts före den 3 september och där det tidigare statliga pensionsskyddet har ersatts med en icke-formbunden gruppensionsförsäkring eller med ett tilläggspensionsskydd ordnat i en pensionsstiftelse eller pensionskassa. 
Omfattningen av skyddsbestämmelsen bygger på samma sätt för skydd mot ändringar av pensionsåldern som användes i samband med pensionsreformen 2005 och som föreskrevs i 18—21 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lag 634/2003, med undantag av registrerade tilläggspensionsarrangemang som det föreskrivs särskilt om i 30 a—30 c § i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare i samband med att det registrerade APL-tilläggspensionsarrangemanget avslutades. Tilläggsskydd som ordnats på något annat sätt än vad som föreskrivs i momentet omfattas inte av detta skydd. 
Enligt 2 mom. omfattar skyddsbestämmelsen även de tilläggspensionsarrangemang som ersatts med något annat arrangemang som omfattas av skyddsbestämmelsen. Skyddsbestämmelsen gäller situationer där ett tilläggspensionsarrangemang som ordnats i en pensionsstiftelse eller pensionskassa ersätts med en icke formbunden gruppensionsförsäkring eller tvärtom. Det är fråga om sådant ersättande som avses i skyddsbestämmelsen när en icke-formbunden gruppensionsförsäkring eller ett arrangemang i en pensionsstiftelse eller pensionskassa inleds dagen efter den då det föregående tilläggspensionsarrangemanget avslutades. Skyddsbestämmelsen omfattar både de tilläggspensionsarrangemang som ersatts efter det att regeringspropositionen om lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare 634/2003 har lämnats och som ersattas den 3 september 2015 eller efter det. 
Arbetstagare som omfattas av skyddsbestämmelsen har rätt att få pension enligt ArPL vid en lägre pensionsålder än den lägsta ålder för ålderspension som föreskrivs för arbetstagaren i det föreslagna 11 § 2 mom. i ArPL även efter det att lagen har trätt i kraft. Ett krav är dessutom att det arbetsrättsliga anställningsförhållande som var i kraft den 3 september 2015, till vilket den lägre pensionsåldern enligt ArPL är knutet, fortgår utan avbrott till den sänkta pensionsåldern. Systemet ska omfatta även arbetstagare som omfattas av tilläggspensionsarrangemang och vars arbetsgivare byts utan att anställningsförhållandet avbryts och sådana arbetstagare vars tilläggspensionsarrangemang fortgår trots att arbetsgivaren byts, samt arbetstagare som har övergått från att omfattats av pensionslagen för den offentliga sektorn till att omfattas av ArPL under den tid som samma anställningsförhållande pågår. 
För att förhindra situationer med luckor gäller enligt 3 mom. skyddsbestämmelsen även sådana tilläggspensionsarrangemang som avses i 1 och 2 mom. där enligt villkoren arbetstagarens pensionsskydd mellan den lägre pensionsåldern och åldern 63 år helt har ordnats i form av pension enligt ett tilläggsarrangemang och vid 63 års ålder dras från tilläggspensionen av den pension som beviljas, i enlighet med gällande bestämmelser, i enlighet med ArPL vid 63 års ålder. Arbetstagare som omfattas av ett sådant arrangemang har rätt att få pension enligt ArPL vid 63 års ålder. Skyddet gäller dessutom personer som är pensionerade genom sådana tilläggspensionsarrangemang redan när lagen träder i kraft, samt personer som har fortsatt arbeta efter att de har uppnått pensionsåldern för tilläggspensionsarrangemanget. 
I 4 mom. föreskrivs om tidigareläggning av pension. De som omfattas av skyddet har rätt till pension enligt ArPL vid pensionsåldern i enlighet med tilläggspensionsskyddet, men pensionen minskas varaktigt med förtidsminskning. Förtidsminskningen är 0,4 procent för varje månad som pensionen enligt ArPL börjar före den lägsta ålder för ålderspension som föreskrivs för arbetstagarens åldersklass i det föreslagna 11 § 2 mom. i ArPL. Pensionen för personer som redan när denna lag träder i kraft är pensionerade genom sådana tilläggspensionsarrangemang som avses i sista meningen i 3 mom. beviljas i enlighet med de bestämmelser som gällde innan denna lag trädde i kraft. De har därmed rätt till pension utan förtidsminskning enligt ArPL vid 63 års ålder. Pension enligt ArPL beviljas i enlighet med de bestämmelser som gällde innan denna lag trädde i kraft även i de fall där en arbetstagare, som omfattas av skyddsbestämmelsen, innan lagens ikraftträdande har uppnått åldern enligt tilläggsskyddet, men inte är pensionerad ännu när lagen träder i kraft. 
Enligt 5 mom. höjs inte det tilläggsskydd automatiskt som arbetsgivaren ordnat om pensionen enligt minimivillkoren sjunker i enlighet med de föreslagna ändringarna i ArPL. Genom lagen om ändring av ArPL föreskrivs om ändringar i pensionsskyddet enligt ArPL och huruvida innehållet i pensionsskyddet ändras avgörs genom villkoren i tilläggskyddet. När det gäller eventuella ändringar i tilläggsskyddet har det även betydelse om tilläggsskyddsarrangemangen är en del av villkoren för arbetsavtalsförhållandet. 
Enligt 6 mom. kan man dock genom att ändra villkoren för tilläggspensionsskyddet eller stadgarna för pensionskassan eller pensionsstiftelsen i tilläggspensionsskyddet göra ett avdrag som motsvarar pensionshöjningarna enligt denna lag. Ett villkor för avdraget är att tilläggspensionsskyddet har definierats så, att pensionen enligt ArPL och tilläggspensionsskyddet tillsammans bildar ett totalt pensionsskydd av en viss storlek och att penningvärdet för det totala pensionsskyddet inte kan anses ha sänkts.  
Enligt 11 § 6 mom. i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) kan i pensionsstiftelser förmåner enligt det frivilliga tilläggspensionsskyddet minskas eller begränsas genom att ändra pensionsstiftelsens stadgar enligt samma principer som i grundpensionsskyddet. Beslut om ändring av stiftelsens stadgar kan då fattas med enkel majoritet, om inte något annat har bestämts i stiftelsens stadgar. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i lagen om försäkringskassor och av den orsaken konstateras det i 7 mom. att i fråga om anpassning av tilläggspensionsskyddet till de bestämmelser som nu föreslås i ArPL kan beslut fattas med enkel majoritet även i försäkringskassor. 
9 §.Det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret. I 1 mom. föreskrivs om ett stegvis ikraftträdande av den höjda nivån för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret. Höjningen av andelen av den ansvarsskuld som utgör grund för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret från en tiondel till en femtedel ökar i praktiken pensionsanstaltens risktagningsförmåga. För att minska riskerna i anknytning till förändringen i den snabba risktagningsförmågan träder ändringen i kraft i två steg. Grunden för den årliga förändringen 2017 av det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret utgörs av andelen enligt aktiernas genomsnittliga årsavkastning av femton procent av den ansvarsskuld eller det pensionsansvar som avses i det föreslagna 168 § 2 mom. i ArPL. I praktiken är den till aktieavkastningen bundna andelen därmed en femtedel 2018. 
I 2 mom. föreskrivs om en undantagsbestämmelse för Ömsesidiga Pensionsförsäkringsbolaget Etera i fråga om beräkningen av den ansvarsskuld som utgör grunden för det till aktieavkastningen bundna tilläggsförsäkringsansvaret. Det föreslås att Eteras utjämningsbelopp fortfarande dras av från den ansvarsskuld som utgör grunden för beräkningen av det till aktieavkastning bundna tilläggsförsäkringsansvaret. Övriga arbetspensionsförsäkringsbolag har inte längre utjämningsbelopp, eftersom det överförs till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret den 1 januari 2017. Genom förslaget bevaras nuläget där både utjämningsbeloppet och det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret dras av vid beräkningen av den ansvarsskuld som utgör grunden för det till aktieavkastning bundna tilläggsförsäkringsansvaret. 
10 §.Dödlighetsgrundsavsättning. I paragrafen föreskrivs om ökning av pensionsanstaltens utjämningsavsättning vid utgången av 2016. Utjämningsavsättning är en post i försäkringsanstalternas ansvarsskuld där medel fonderas på förhand i enlighet med 168 § 1 mom. i ArPL för kostnader som ska bekostas gemensamt. Ökningen görs på grund av att den nya mortalitetsgrunden tas i bruk. Den förväntade livslängden har ökat snabbare än väntat under de senaste åren, varför mortalitetsberäkningarna har justerats, och avsikten är att den nya mortalitetsgrunden börjar användas i beräkningsgrunderna enligt ArPL den 31 december 2016. Ökningen motsvarar i tekniskt hänseende sättet för hur de fonderade delarna av ålderspensionen kompletteras för närvarande. 
Utjämningsavsättningen ökas i arbetspensionsbolag från utjämningsbeloppet. I pensionsstiftelser och pensionskassor görs ökningen av utjämningsavsättningen från solvenskapitalet, eftersom pensionsstiftelser inte har utjämningsbelopp och med tanke på pensionskassorna finns det inget behov av att upplösa utjämningsbeloppet. Beloppet av ökningen är en viss procentsats av pensionsanstaltens ålderspensionsansvar som tjänats in per den 31 december 2015. Den procentsats som bestämmer utjämningsavsättningen fastställs i beräkningsgrunderna. Procentsatsen ska fastställas till en storlek så att kompletteringarna vid pensionsanstalter som bedriver verksamhet i enlighet med ArPL sammanlagt kan bedömas motsvara en halv procent av det lönebelopp som 2016 är försäkrat i enlighet med ArPL. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. Lagens 10 § ska dock tillämpas redan från och med den 31 december 2016. Den ökning av utjämningsavsättningen som beror på den nya mortalitetsgrunden görs då vid utgången av 2016. 
1.4
Lagen om pension för företagare
1 §.Lagens syfte. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 1 § 1 mom. i ArPL. 
2 §.Centrala definitioner. Det föreslås att en ny 2 punkt, som ersätter den tidigare upphävda punkten, fogas till 1 mom. Den nya 2 punkten ska motsvara den nya 11 punkt som föreslås i 2 § 1 mom. i ArPL. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 2 § 2 mom. i ArPL. 
4 §. Företagarverksamhet som faller utanför lagen. I paragrafens 1 mom. 1 punkten föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 4 § 2 mom. 2 punkten i ArPL. Det föreskrivs, på samma sätt som för närvarande, att försäkringsskyldigheten inte gäller företagarverksamhet som har börjat eller fortsatt när företagaren har gått i ålderspension. Bestämmelsen tillämpas inte på partiell förtida ålderspension. En företagare som får partiell förtida ålderspension är jämsides med denna försäkringsskyldig för den företagarverksamhet som han eller hon utövar. 
5 §. Försäkring av idrottsutövare. Det föreslås att numret på lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare ändras. 
8 §.Rätt till ålderspension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 11 § 1—3 och 5 mom. i ArPL. Det nuvarande 2 mom. blir ett nytt 4 mom. 
9 §.Ålderspensionens belopp. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras, att det till paragrafen fogas nya 2 och 3 mom. och att paragrafens 4 mom. upphävs. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 12 § i ArPL. 
10 §.Begynnelsetidpunkten för ålderspension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 13 § i ArPL. Enligt FöPL förutsätter erhållandet av ålderspension dock inte att företagarverksamheten ska upphöra. Om företagaren har fått partiell förtida ålderspension är förutsättningen, på motsvarande sätt som enligt ArPL, för att ålderspension ska beviljas att företagaren har avslutat sitt huvudsakliga arbete som är försäkrat i enlighet med arbetspensionslagarna. Företagarens huvudsakliga arbete anses ha upphört när FöPL-försäkringen har avslutats då ålderspensionen börjar. 
11 §.Indragning av ålderspension. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 14 § i ArPL. 
12 §.Rätt till partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om begrepp i anslutning till deltidspension ersätts med bestämmelser om rätt till partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 15 § i ArPL. 
13 §. Den partiella förtida ålderspensionens belopp. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om rätt till deltidspension ersätts med bestämmelser om den partiella förtida ålderspensionens belopp. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 16 § i ArPL. 
14 §. Begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om deltidspensionens belopp ersätts med bestämmelser om begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 17 § i ArPL. 
15 §.Ålderspensionen och dess belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om begynnelsetidpunkten för deltidspension ersätts med bestämmelser om efter partiell förtida ålderspension beviljad ålderspension och dess belopp. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 18 § i ArPL. 
16 §. Invalidpensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om deltidspensionstagarens anmälningsskyldighet ersätts med bestämmelser om invalidpensionens belopp för mottagare av partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 19 § i ArPL. 
17 §. Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om justering av deltidspension ersätts med bestämmelser om arbetslivspensionens belopp för mottagare av partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 20 § i ArPL. 
18 §. Invalidpension, arbetslivspension och ålderspension efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om avbrytande av utbetalningen av deltidspension och förnyad utbetalning av avbruten deltidspension ersätts med bestämmelser om invalidpension, arbetslivspension och ålderspension som beviljas efter partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 21 § i ArPL. 
19 §. Indragning av deltidspension och erhållande av deltidspension på nytt. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 22 § i ArPL. 
20 §.Invalidpension och ålderspension efter deltidspension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 23 § i ArPL. 
21 §. Ändring av deltidspension till ålderspension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 24 § i ArPL. 
22 §. Rätt till arbetspensionsrehabilitering. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 25 § 1 mom. i ArPL. 
31 §.Andra bestämmelser om rehabilitering. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 34 § 1 och 2 mom. i ArPL. 
34 §. Invalidpension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. I paragrafens 1 och 2 mom. och rubriken föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 37 § 1 och 2 mom. och rubriken i ArPL. 
49 §. Ändring av invalidpension till ålderspension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 52 § 1—3 mom. i ArPL. 
50 a §.Rätt till arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 a § som föreslås i ArPL i propositionen. De motiveringar som gäller den paragrafen lämpar sig även för denna paragraf till den del som innehållet i 53 a § i ArPL motsvarar denna paragraf. 
Med arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna avses i 1 mom. 1 punkten för företagarnas del sådant arbete för vilket en försäkring enligt FöPL har fastställts. Med arbete som ska försäkras i fråga om företagare kan dessutom avses sådant arbete som omfattas av FöPL-försäkringsskyldigheten enligt den lag som gällde före 2002 och som enligt dessa bestämmelser beviljats befrielse från FöPL-försäkringsskyldigheten.¬ Enligt lagen om införande av FöPL får de som är födda före 1961 och som beviljats befrielse före 2002 behålla sin befrielse så länge som dess villkor uppfylls. Även arbete av detta slag kan enligt arbetspensionslagarna anses vara arbete som ska försäkras. Företagararbete som befriats från FöPL-försäkringsskyldigheten kan utredas med hjälp av registren i arbetspensionssystemet. Försäkringen för företagare kan inte fastställas retroaktivt för längre tid än för det pågående kalenderåret och de tre närmast föregående kalenderåren. Det innebär att om en företagare inte har försäkrat sitt arbete under sin yrkesbana, kan sådan tid i arbetet inte heller beaktas som arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna och som avses i punkten. 
När det bedöms om företagarens arbete har varit huvudsyssla, ska den FöPL-arbetsinkomst som har fastställts för företagaren användas som utgångspunkt. I bedömningen kan inkomster enligt yrkesbanan eller inkomster som är typiska för branschen beaktas, samtidigt som också de anvisningar om fastställande av arbetsinkomsten som Pensionsskyddscentralen gett tillämpas. Om arbetet i övrigt är ansträngande och slitsamt, men företagaren inte har haft arbetet som huvudsyssla, kan arbetet som helhet bedömt inte anses vara så ansträngande och slitsamt att det uppfyller det berörda kriteriet. Om företagaren har fler olika arbeten, ska den sammanräknade arbetsmängden som helhet motsvara den arbetsmängd som krävs för arbetslivspension. Eftersom arbetstiderna och det timantal som betraktas som heltidsarbete varierar i viss mån mellan olika branscher, har inget entydigt timantal fastställts. 
Den i 1 mom. 4 punkten avsedda maximitid på ett år som beräknas från den tidpunkt då det arbete som är ansträngande och slitsamt för en företagare har upphört ska beräknas från den tidpunkt då FöPL-försäkringen upphörde att gälla eller från den tidpunkt då det ovannämnda arbete som befriats från FöPL-försäkringsskyldigheten upphörde. 
Enligt 2 mom. ska en 38-årig tid i arbetet inkludera utöver de perioder med moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning som avses i momentet också smärre avbrott i arbetet på grund av sjukdom eller tillfällig arbetslöshet. Liksom i arbetstagarnas fall ska i dessa situationer även för företagarnas del främst arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna och som framgår av register granskas. Smärre frånvaroperioder ska kunna godkännas som tid i arbete i de situationer där frånvaroperioderna inte har medfört betydande avvikelse i de arbetsinkomster respektive år som framgår av registren jämfört med inkomster enligt yrkesbanan eller branschtypiska inkomster. Även vid denna bedömning kan de anvisningar om fastställande av arbetsinkomst för företagare som Pensionsskyddscentralen gett utnyttjas. 
50 b §.Ansträngande och slitsamt arbete. Paragrafen är ny och i den föreslås bestämmelser om de kriterier som ska uppfyllas för att ett företagararbete ska anses vara ansträngande och slitsamt. Med undantag av bestämmelsen i paragrafens 2 mom. motsvarar den föreslagna paragrafen bestämmelsen i 53 b § i ArPL. Detaljmotiveringen av bestämmelsen i 53 b § i ArPL gäller således i princip också bedömningen av hur ansträngande det arbete som en företagare utför är. 
Med arbete som nämns i 1 mom. avses sådant arbete som avses i 59 a § 1 mom. 1 punkten. De kriterier som anges i fråga om ansträngning och slitage i bestämmelsen är desamma som i bestämmelsen i 53 b § 1 mom. i ArPL. Den detaljmotivering som gäller 53 b § 1 mom. i ArPL gäller således i princip också bedömningen av hur ansträngande det arbete som en företagare har utfört har varit. 
I 2 mom. ska det på motsvarande sätt som i 53 b § 2 mom. i ArPL finnas bestämmelser om vissa tilläggskriterier för bedömningen av om en eller flera av de faktorer som anges i 1 mom. 1—6 punkten har förekommit i en företagares arbete. Till övriga delar är tilläggskriterierna desamma som i 53 b § 2 mom. i ArPL, men i fråga om företagare ska även fortgående belastande bundenhet dygnet runt orsakad av hållning av produktionsdjur beaktas som en faktor som ökar arbetsbelastningen. Eftersom tilläggskriterierna till övriga delar är desamma som i 53 b § i ArPL, gäller motiveringen av den nämnda bestämmelsen i ArPL i princip också bedömningen av hur ansträngande det arbete som en företagare har utfört har varit. Utöver de exempel som nämns i motiveringarna av 53 b § 2 mom. i ArPL kan exempelvis arbete där särskilt ryggraden utsätts för kraftigare belastning än vibrationer till exempel i samband med jordbearbetning eller skogsarbete anses som en exceptionell fysikalisk faktor i företagares arbete. I fråga om tilläggskriterierna ska det beaktas att arbetet alltid ska ha inkluderat en eller flera av de faktorer som anges i 1 mom. 1—6 punkten. Enbart de tilläggskriterier som anges i momentet uppfyller således inte kriterierna för ansträngande och slitsamt arbete. 
50 c §.Arbetslivspensionens belopp. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 c § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 d §.Begynnelsetidpunkten för arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 d § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 e §.Förhandsbeslut om rätten till arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 e § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 f §.Arbetslivspensionen lämnas vilande. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 f § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 g §.Justering av arbetslivspension retroaktivt. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 g § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 h §.Ändring av arbetslivspension till ålderspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara 1 och 2 mom. i den nya 53 h § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 i §.Beviljande av ålderspension i stället för arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 i § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 j §.Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna för den som ansöker om arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 j § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 k §.Arbetslivspension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 k § som föreslås i ArPL i propositionen. 
50 l §.Arbetslivspensionstagarens anmälningsskyldighet. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 l § som föreslås i ArPL i propositionen. 
60 §.Grunderna för pensionstillväxten. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 63 § i ArPL. Det föreslås att 2 mom. flyttas till 62 § 2 mom. 
61 §. Pensionstillväxt på grundval av den totala arbetsinkomsten. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 64 § i ArPL. 
62 §. Pensionstillväxt. I paragrafen och dess rubrik föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 65 § i ArPL. Enligt ArPL tjänas dock pension in från ingången av kalendermånaden efter den då 18 års ålder uppnåtts. Företagare tjänar in pensionen på basis av den totala arbetsinkomsten. Det föreslås att gällande 1 mom. blir ett nytt 3 mom. 
63 §. Fastställande av pension för återstående tid. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 66 § i ArPL. 
64 §. Pensionstillväxt för arbete som utförs under tiden med pension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 67 § i ArPL. 
65 §.Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 68 § i ArPL. 
66 §. Pensionstillväxt för tid med deltidspension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 69 § i ArPL. 
68 §.Oavlönad tid som berättigar till pension. I paragrafens 2 mom., 3 mom. 2 punkten och 5 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 74 § 2 mom., 3 mom. 3 punkten och 5 mom. i ArPL. För närvarande växer pensionen för företagare i enlighet med den inkomst som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa till den del som sådan har fåtts före 63 års ålder uppnåddes. Enligt den föreslagna ordalydelsen ska pension tjänas in fram till utgången av den månad när den lägsta åldern för ålderspension uppnås. Därmed är bestämmelsen överensstämmande med bestämmelsen i ArPL. 
69 §.Arbetspensionsutdrag. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 75 § i ArPL. Även företagare får därmed ett pensionsutdrag redan från 17 års ålder, trots att försäkringsskyldigheten börjar först vid 18 år. 
69 c §.Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 75 c § som föreslås i ArPL i propositionen. 
74 §. Pension på tidigare grunder. Det föreslås att 3 mom. i paragrafen upphävs på samma grunder som 80 § 3 mom. i ArPL. 
76 §. Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 82 § i ArPL. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås motsvarande bestämmelser om anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden som i 82 § i ArPL. I 3 mom. föreskrivs om fastställelse av åldersgränser på motsvarande sätt som i 83 § i ArPL. 
I 2 mom. finns bestämmelser om att pensionerna enligt FöPL anpassas med den livslängdskoefficient som avses i 83 § i ArPL till förändringen i den förväntade livslängden. Bemyndigandet att utfärda förordning när det gäller livslängdskoefficienten finns i 83 § i ArPL, så i FöPL behövs inget separat bemyndigande att utfärda förordning. Därför föreslås det att 4 mom. upphävs. 
77 §.Grund för familjepension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 84 § i ArPL. Det nuvarande 3 mom. blir på grund av ändringarna 5 mom. 
81 §. Minskning av efterlevandepension. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 88 § 2 mom. i ArPL. 
84 §.Minskning av efterlevandepension i särskilda fall. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 91 § 1 mom. i ArPL. 
84 a §.Justering av efterlevandepension. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 91 a § 2 mom. i ArPL. 
85 §. Förmåner som dras av från pension. I paragrafens 1 mom. 5 punkten föreslås en ändring och dessutom föreslås en ny 6 punkt i momentet. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 92 § 1 mom. i ArPL. 
87 §. Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån eller pension. I paragrafens 1 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 94 § 1 mom. i ArPL. 
88 §.Regressrätt. Det föreslås att det i paragrafen tas in ett nytt 2 mom. som innehållsmässigt motsvarar det nya 95 § 2 mom. som föreslås i ArPL i propositionen. 
89 §. Justering av inkomstgränser, belopp och den totala arbetsinkomsten med en lönekoefficient. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 96 § 2 mom. i ArPL. 
91 §. Pensionsansökan. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 101 § 2 mom. i ArPL. 
92 a §.Utredningar vid ansökan om arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 102 a § som föreslås i ArPL i propositionen. De motiveringar som gäller den paragrafen lämpar sig även för denna paragraf till den del som innehållet i 102 a § i ArPL motsvarar denna paragraf. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska företagare liksom arbetstagare när de ansöker om arbetslivspension till pensionsanstalten lämna in en redogörelse för innehållet i den arbetslivspensionssökandes arbete, den sökandes hälsotillstånd och arbetsförmåga och den sökandes möjligheter att fortsätta i arbetet. Även när det gäller företagare ska redogörelsen i regel grunda sig på ett utlåtande av företagshälsovården. Företagare har emellertid avsevärt mer sällan företagshälsovårdstjänster till sitt förfogande än vad arbetstagare har, så i praktiken kommer den redogörelse som behövs för att kunna avgöra ansökan vanligen att bestå av sådana redogörelser enligt paragrafens 3 mom. som motsvarar ett utlåtande av företagshälsovården. 
Enligt 2 mom. ska företagaren lämna in till pensionsanstalten en redogörelse för innehållet i arbetet. Eftersom företagaren inte kan få ett sådant utlåtande om innehållet i arbetet av arbetsgivaren som motsvarar 102 a § 2 mom. i ArPL, kan företagarens redogörelse för innehållet i arbetet i praktiken innehålla till exempel en beskrivning av innehållet i arbetet som företagaren själv eller någon annan part som känner till det skrivit. 
107 §. Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafens 3 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 126 § 3 mom. i ArPL. 
114 §. Arbetspensionsförsäkringsavgift. Det förslås att 2 mom. ändras och att 3 mom. upphävs. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 153 § i ArPL. 
117 §. Situationer då företagaren inte har rätt att betala tillskottsarbetspensionsförsäkringsavgift eller nedsatt arbetspensionsförsäkringsavgift. Det föreslås att åldersgränsen 63 år i 1 mom. 5 punkten stryks. Denna åldersgräns har grundat sig på att enligt gällande lag tjänar en 63-åring in 4,5 procent i pension. I och med att den höjda pensionstillväxten utgår är åldersgränsen obefogad. 
125 §. Sökande av ändring i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 129 § i ArPL. 
129 §. Rättelse av beslut i samband med sökande av ändring. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 133 § 2 mom. i ArPL. 
130 §.Överföring av besvär till besvärsinstans. I paragrafens 4 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 134 § 4 mom. i ArPL. 
139 §. Pensionsanstalternas ömsesidiga ansvar för pensioner och rehabiliteringskostnader. Det föreslås att bestämmelsen om deltidspension i 1 mom. slopas. 
Ikraftträdande 
Det föreslås att bestämmelser om lagens ikraftträdande utfärdas separat genom en lag om införande av lagen, eftersom mycket övergångsbestämmelser föreslås i propositionen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.5
Lagen om införande av lagen om pension för företagare
4 §. Det föreslås att 2 mom. upphävs som obehövligt. Bestämmelsen gäller endast 2007. 
11 §. Det föreslås att 1 och 3 mom. upphävs som obehövliga. Motsvarande ändringar föreslås i 8 § i lagen om införande av ArPL. 
14 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig, eftersom den inte längre kan komma att tillämpas. Motsvarande ändringar föreslås i 11 § och 30 § 3 mom. i lagen om införande av ArPL. 
15 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig, eftersom den inte längre kan komma att tillämpas. En motsvarande ändring föreslås i 12 § i lagen om införande av ArPL. 
23 §. Hänvisningen till 61 § 3 mom. i FöPL korrigeras till att motsvara de ändringar som föreslås i denna proposition. En motsvarande ändring föreslås i 22 § i lagen om införande av ArPL. 
28 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. En motsvarande ändring föreslås i 28 § i lagen om införande av ArPL. 
29 §. I paragrafen föreskrivs om registrerade FöPL-tilläggspensionsarrangemang, som slopades den 31 december 2006. De företagare som har omfattats av ett tilläggspensionsarrangemang har dock fortfarande rätt att få sin pension enligt FöPL vid den lägre pensionsåldern enligt tilläggspensionsarrangemanget, om företagarverksamheten fortsätter fram till den nämnda pensionsåldern eller upphör tidigast fyra månader innan den pensionsåldern nås. Det föreslås att 4 mom. ändras så att det, på samma sätt som för arbetstagare som omfattas av tillämpningsområdet för registrerade APL-tilläggspensionsarrangemang samt icke-formbundna tilläggspensionsarrangemang, även från företagares pension enligt FöPL dras av 0,4 procent för varje månad som pensionen börjar före den tidpunkt för lägsta ålder för ålderspension som föreslås i 8 § 3 mom. i FöPL. 
Paragrafens 5 mom. gäller företagare som har uppnått sin pensionsålder enligt tilläggspensionsarrangemanget före 2025. Eftersom samtliga dessa företagare redan nu är pensionerade är bestämmelsen obehövlig. I momentet föreslås däremot att det i fråga om företagare som har uppnått sin lägre pensionsålder enligt tilläggspensionsarrangemanget före den 1 januari 2017, men inte har gått i ålderspension ännu vid tidpunkten för denna lags ikraftträdande, föreskrivs att pensionen omvandlas till att motsvara pensionsåldern enligt de bestämmelser som var i kraft vid denna lags ikraftträdande. Bestämmelsen motsvarar sista meningen i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i ArPL. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.6
Lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för företagare
1 §.Ikraftträdande. I 1 mom. föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 1 § 1 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
I 2 mom. föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 1 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
2 §.Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 2 § 1 och 2 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
3 §.Uppskovsförhöjning. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 3 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
4 §.Höjd pensionstillväxt under övergångsperioden. I paragrafen föreslås en bestämmelse som gäller en pensionstillväxt på 1,7 procent och en förhöjd försäkringspremie och som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 4 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
Förfarandet för beräkning av tillväxtprocenten i 1 mom. skiljer sig från ArPL, liksom för närvarande då tillväxtprocenten ändrar under ett pågående år, eftersom företagares FöPL-arbetsinkomst kan hänföras till en viss försäkringstid, vilket inte är möjligt enligt ArPL. Den föreslagna bestämmelsen finns för närvarande i 61 § 2 mom. i FöPL och den gäller situationer där tillväxtprocenten ändrar vid 53 eller 63 års ålder. Samma förfarande används även i fortsättningen när tillväxtprocenten ändrar till 1,7 procent eller åter sjunker till 1,5 procent. 
Det föreslås att till 2 mom. överförs den bestämmelse om tillägg till den teoretiska pensionen som för närvarande finns i 61 § 3 mom. i FöPL. 
I 3 mom. föreskrivs om en övergångsbestämmelse om arbetspensionsförsäkringsavgift för 53−62-åringar åren 2017-2025. Bestämmelsen skiljer sig från ArPL i det att försäkringsavgiften för företagare även för närvarande ändrar vid årsskiftet, inte vid månadsskiftet som i ArPL. Företagare får höjd pensionstillväxt på samma sätt som arbetstagare, dvs. från ingången av månaden efter den då de fyller 53 år fram till utgången av den månad då de fyller 63 år. En företagare ska dock betala höjd avgift från ingången av året efter det då företagaren fyller 53 år till utgången av det år då företagaren fyller 63 år. 
5 §. Deltidspension. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 5 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
6 §. Arbetspensionsutdrag. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 6 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
7 §.Ålderspension efter arbetslöshetsdagpenningens tilläggsdagar. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 7 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
8 §.Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemanget. I paragrafen föreskrivs om rätt till pension enligt FöPL i enlighet med pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemanget. Enligt paragrafen har en person enligt 8 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL eller 30 b § 2 mom. i lagen om införande av ArPL rätt till ålderspension vid en lägre ålder än sin lägsta ålder för ålderspension, har han eller hon rätt att vid denna ålder även få pension enligt FöPL. I detta fall görs en förtidsminskning i pensionen enligt FöPL. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.7
Lagen om pension för lantbruksföretagare
1 §.Lagens syfte. I paragrafens 1 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 1 § 1 mom. i ArPL. 
2 §. Centrala definitioner. Det föreslås att en ny 2 punkt, i stället för den tidigare upphävda punkten, fogas till 1 mom. Den nya 2 punkten ska motsvara den nya 11 punkt som föreslås i 2 § 1 mom. i ArPL. I paragrafens 2 mom. föreslås dessutom ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 2 § 2 mom. i ArPL. 
7 §. Lantbruksföretagarverksamhet som faller utanför lagens tillämpningsområde. I paragrafens 1 punkt föreslås en ändring som gäller den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten och som motsvarar den föreslagna ändringen i 4 § 2 mom. 2 punkten i ArPL och 4 § 1 punkten i FöPL. 
8 b §.Stipendiatarbete som faller utanför lagens tillämpningsområde. I paragrafens 1 punkt föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändring som gäller lantbruksföretagarverksamhet i 7 §. 
9 a §.Bestämmelser som gäller stipendiater. I 1 mom. föreslås ett tillägg om att stipendiaters rätt till arbetslivspension och partiell förtida ålderspension ska bestämmas på samma sätt som för lantbruksföretagare. Det föreslås att till 1 mom. fogas att vad som i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för lantbruksföretagare föreskrivs om lantbruksföretagare och lantbruksföretagarverksamhet gäller på motsvarande sätt också stipendiater och stipendiefinansierat arbete. Dessutom föreslås det att bestämmelserna om deltidspension i 1 mom. och 2 mom. 1 punkten ska strykas. 
21 §. Arbetsinkomsten för lantbruksföretagare som får invalidpension. Det föreslås att paragrafens rubrik ska ändras så att deltidspension inte längre nämns i den. Det föreslås att 2 mom. upphävs med anledning av bestämmelserna om deltidspension i den. 
21 b §.Arbetsinkomsten för stipendiater som får invalidpension. Det föreslås att paragrafens rubrik ska ändras så att deltidspension inte längre nämns i den. Det föreslås att 2 mom. upphävs med anledning av bestämmelserna om deltidspension i den. 
22 §.Arbetspensionsförsäkringsavgifter. Det föreslås att 3 mom. ändras så att omnämnandet av den i 153 § i ArPL avsedda förhöjda intjänade pensionen för arbetstagare som fyllt 53 år stryks ur bestämmelsen. Det föreslås att bestämmelserna i 4 mom. om hur basprocentsatsen för arbetspensionsförsäkringsavgiften bestäms i fråga om den nuvarande pensionstillväxten på 1,9 procent för arbetstagare som fyllt 53 år upphävs. Dessutom ska hänvisningen till 3—5 mom. i paragrafens 7 mom. ändras till en hänvisning till 3 och 5 mom. 
31 §. Rätt till ålderspension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 11 § 1—3 och 5 mom. i ArPL. Det nuvarande 2 mom. blir ett nytt 4 mom. 
32 §.Ålderspensionens belopp. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 12 § i ArPL och 9 § i FöPL. 
33 §.Begynnelsetidpunkten för ålderspension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 13 § i ArPL och 10 § i FöPL. Enligt LFöPL förutsätter erhållandet av ålderspension dock inte att företagarverksamheten ska upphöra. Om lantbruksföretagaren har fått partiell förtida ålderspension, är på motsvarande sätt som enligt ArPL förutsättningen för att ålderspension ska beviljas att lantbruksföretagaren har avslutat sitt huvud¬sakliga arbete som är försäkrat i enlighet med arbetspensionslagarna. Lantbruksföretagarens huvudsakliga arbete anses ha upphört när LFöPL-försäkringen har avslutats då ålderspensionen börjar. 
34 §. Indragning av ålderspension. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 14 § i ArPL. 
35 §. Rätt till partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om begrepp i anslutning till deltidspension ersätts med bestämmelser om rätt till partiell förtida ålderspension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 15 § i ArPL. Den partiella förtida ålderspensionen ska inte vara ålderspension som avses i 7 § 3 punkten eller 8 b § 3 punkten i LFöPL. En lantbruksföretagare eller stipendiat är sålunda fortsättningsvis försäkringsskyldig när det gäller lantbruksföretagarverksamhet som han eller hon bedriver under tiden för partiell förtida ålderspension eller när det gäller stipendiatarbete som han eller hon utför, om arbetet i övrigt fortfarande uppfyller villkoren för LFöPL-försäkring. 
36 §. Den partiella förtida ålderspensionens belopp. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om rätt till deltidspension ersätts med bestämmelser om den partiella förtida ålderspensionens belopp. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 16 § i ArPL. 
37 §. Begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om deltidspensionens belopp ersätts med bestämmelser om begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 17 § i ArPL. 
38 §. Ålderspensionen och dess belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om begynnelsetidpunkten för deltidspension ersätts med bestämmelser om efter partiell förtida ålderspension beviljad ålderspension och dess belopp. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 18 § i ArPL. 
39 §.Invalidpensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om deltidspensionstagarens anmälningsskyldighet ersätts med bestämmelser om invalidpensionens belopp för mottagare av partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 19 § i ArPL. 
40 §. Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om justering av deltidspension ersätts med bestämmelser om arbetslivspensionens belopp för mottagare av partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 20 § i ArPL. 
41 §. Invalidpension, arbetslivspension och ålderspension efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om ändring av deltidspension ersätts med bestämmelser om utbetalning av invalidpension, arbetslivspension och ålderspension som beviljas efter partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 21 § i ArPL. 
42 §. Rätt till arbetspensionsrehabilitering. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 25 § 1 mom. i ArPL. 
45 §. Andra bestämmelser om rehabilitering samt förmåner som betalas för rehabiliteringstiden. I paragrafens 2 och 3 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 34 § 1 och 2 mom. i ArPL. 
48 §. Invalidpension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. I paragrafen och dess rubrik föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 37 § och dess rubrik i ArPL. 
58 §.Ändring av invalidpensionens belopp, avbrott i utbetalningen och justering av pensionen retroaktivt. Paragrafens rubrik föreslås bli ändrad så att den motsvarar rubrikerna i 48—51 § i ArPL, till vilka det hänvisas i bestämmelsen. Dessutom föreslås det att 4 punkten upphävs, eftersom bestämmelser om ändring av pensionen till ålderspension föreslås i den nya 58 a §. 
58 a §. Ändring av invalidpension till ålderspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den föreslagna 52 § i ArPL och den föreslagna 49 § i FöPL. I 1 mom. ska det finnas bestämmelser om den tidpunkt när full invalidpension och delinvalidpension ändras till ålderspension. 
I 2 mom. ska det finnas bestämmelser om den tidpunkt från och med vilken en lantbruksföretagare ska ha rätt till pension som har tjänats in på basis av lantbruksföretagarverksamhet som har bedrivits eller annat förvärvsarbete som har utförts under tiden för invalidpension eller efter att den upphört. 
I 3 mom. ska det finnas bestämmelser om att invalidpension beviljas som ålderspension i stället för som invalidpension, om lantbruksföretagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension innan den primärtid som avses i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen (1224/2004) har upphört. Samma förfarande ska tillämpas om enligt sjukförsäkringslagen ingen primärtid fastställs för en lantbruksföretagare på grund av att den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts. 
59 a §.Rätt till arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 a § som föreslås i ArPL i propositionen. De motiveringar som gäller den paragrafen lämpar sig även för denna paragraf till den del som innehållet i 53 a § i ArPL motsvarar denna paragraf. 
Med arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna avses i 1 mom. 1 punkten för lantbruksföretagarnas del sådant arbete för vilket en försäkring enligt LFöPL har fastställts. Med arbete som ska försäkras i fråga om lantbruksföretagare kan dessutom avses sådant arbete som omfattas av LFöPL-försäkringsskyldigheten enligt den lag som gällde före 2002 och som enligt dessa bestämmelser beviljats befrielse från LFöPL-försäkringsskyldigheten. Enligt lagen om införande av LFöPL får de som är födda före 1961 och som beviljats befrielse före 2002 behålla sin befrielse så länge som dess villkor uppfylls. Även arbete av detta slag kan anses vara arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna. Lantbruksföretagararbete som befriats från LFöPL-försäkringsskyldigheten kan utredas med hjälp av registren i arbetspensionssystemet. Försäkringen för lantbruksföretagare kan inte fastställas retroaktivt för längre tid än för det pågående kalenderåret och de tre närmast föregående kalenderåren. Det betyder att om en lantbruksföretagare inte har försäkrat sitt arbete under sin tid i arbetslivet, kan sådan tid i arbetet inte heller beaktas som arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna och som avses i punkten. 
När det bedöms om lantbruksföretagarens arbete har varit huvudsyssla, ska den LFöPL-arbetsinkomst som har fastställts för lantbruksföretagaren användas som utgångspunkt. I bedömningen kan inkomster enligt tiden i arbetslivet eller inkomster som är typiska för branschen beaktas, samtidigt som också de anvisningar om fastställande av arbetsinkomsten som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt gett tillämpas. Om arbetet i övrigt är ansträngande och slitsamt, men lantbruksföretagaren inte har haft arbetet som huvudsyssla, kan arbetet när det bedöms som helhet inte anses vara så ansträngande och slitsamt att det uppfyller det berörda villkoret. Om lantbruksföretagaren har flera olika arbeten, ska den sammanräknade arbetsmängden som helhet motsvara den arbetsmängd som krävs för arbetslivspension. Eftersom arbetstiderna och det timantal som betraktas som heltidsarbete varierar i viss mån i olika branscher, har inget entydigt timantal fastställts. 
Den i 1 mom. 4 punkten avsedda maximitid på ett år som beräknas från den tidpunkt då det arbete som är ansträngande och slitsamt för en lantbruksföretagare har upphört ska beräknas från den tidpunkt då LFöPL-försäkringen upphörde att gälla eller från den tidpunkt då det ovannämnda arbete som befriats från LFöPL-försäkringsskyldigheten upphörde. 
Enligt 2 mom. ska en 38-årig tid i arbetet inkludera utöver de perioder med moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenning som avses i momentet också kortare avbrott i arbetet på grund av sjukdom eller tillfällig arbetslöshet. Liksom i arbetstagarnas fall ska i dessa situationer även för lantbruksföretagarnas del främst arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna och som framgår av register granskas. Kortare frånvaroperioder ska kunna godkännas som tid i arbete i de situationer där frånvaroperioderna inte har medfört betydande avvikelse i de arbetsinkomster respektive år som framgår av registren jämfört med inkomster enligt tiden i arbetslivet eller branschtypiska inkomster. Även vid denna bedömning kan de anvisningar om fastställande av arbetsinkomst som Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt gett utnyttjas. 
59 b §.Ansträngande och slitsamt arbete. Paragrafen är ny och i den föreslås bestämmelser om de kriterier som ska uppfyllas för att ett lantbruksföretagararbete ska anses vara ansträngande och slitsamt. Med undantag av bestämmelsen i paragrafens 2 mom. motsvarar den föreslagna paragrafen bestämmelsen i 53 b § i ArPL. Detaljmotiveringen av bestämmelsen i 53 b § i ArPL gäller således i princip också be¬dömningen av hur belastande lantbruksföretagarens arbete är. 
Med arbete som nämns i 1 mom. avses sådant arbete som avses i 59 a § 1 mom. 1 punkten. De villkor som anges för ansträngning och slitage i bestämmelsen är desamma som i bestämmelsen i 53 b § 1 mom. i ArPL. Den detaljmotivering som gäller 53 b § 1 mom. i ArPL gäller således i princip också bedömningen av hur belastande lantbruksföretagarens är. 
I 2 mom. ska det på motsvarande sätt som i 53 b § 2 mom. i ArPL finnas bestämmelser om vissa tilläggskriterier för bedömningen av om en eller flera av de faktorer som anges i 1 mom. 1—6 punkten förekommer i en lantbruksföretagares arbete. Till övriga delar är tilläggskriterierna desamma som i 53 b § 2 mom. i ArPL, men i fråga om lantbruksföretagare ska även fortgående belastande bundenhet dygnet runt orsakad av hållning av produktionsdjur beaktas som en faktor som ökar arbetsbelastningen. Eftersom tilläggskriterierna till övriga delar är desamma som i 53 b § i ArPL, ska motiveringarna av den berörda bestämmelsen i ArPL i princip också gälla bedömningen av hur belastande lantbruksföretagares arbete är. Utöver de exempel som nämns i motiveringarna av 53 b § 2 mom. i ArPL kan exempelvis arbete där särskilt ryggraden utsätts för kraftigare belastning än vibrationer till exempel i samband med jordbearbetning eller skogsarbete anses som en exceptionell fysikalisk faktor i lantbruksföretagares arbete. I fråga om tilläggskriterierna ska det beaktas att arbetet alltid ska ha inkluderat en eller flera av de faktorer som anges i 1 mom. 1—6 punkten. Enbart de tilläggskriterier som anges i momentet uppfyller således inte kriterierna för ansträngande och slitsamt arbete. 
59 c §.Arbetslivspensionens belopp. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 c § som föreslås i ArPL i propositionen. 
59 d §.Begynnelsetidpunkten för arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 d § som föreslås i ArPL i propositionen. 
59 e §.Förhandsbeslut om rätten till arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 e § som föreslås i ArPL i propositionen. 
59 f §.Arbetslivspensionen lämnas vilande. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 f § som föreslås i ArPL i propositionen.  
59 g §.Justering av arbetslivspension retroaktivt. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 g § som föreslås i ArPL i propositionen. 
59 h §.Ändring av arbetslivspension till ålderspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 h § som föreslås i ArPL i propositionen. 
59 i §.Beviljande av ålderspension i stället för arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 i § som föreslås i ArPL i propositionen. 
59 j §.Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna för den som ansöker om arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 j § som föreslås i ArPL i propositionen. 
59 k §.Arbetslivspension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 k § som föreslås i ArPL i propositionen. 
59 l §.Arbetslivspensionstagarens anmälningsskyldighet. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 l § som föreslås i ArPL i propositionen. 
67 §.Grunderna för pensionstillväxten. Det föreslås att paragrafen upphävs. 
68 §.Pensionstillväxt. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 65 § i ArPL och 62 § i FöPL. I paragrafens 1 mom. föreslås bestämmelser om att av den totala arbetsinkomsten från lantbruksföretagarverksamhet som försäkrats enligt denna lag tjänas 1,5 procent in i pension under tiden mellan ingången av kalendermånaden efter den månad när åldern 18 år uppnås och den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. 
Det föreslås att bestämmelsen i gällande 67 § 3 mom. om att den totala arbetsinkomsten för det år när arbetsoförmågan började inte berättigar till pension, om den återstående tiden vid fastställandet av invalidpensionen har räknats som till pension berättigande tid, överförs till paragrafens 2 mom. 
Till 3 mom. överförs den gällande lagens bestämmelse i 70 § 1 mom., enligt vilken pensionen växer med 1,5 procent utifrån den inkomst som ligger till grund för en i 74 § avsedd förmån som lantbruksföretagaren under varje kalenderår fått. 
69 §.Pensionstillväxt för arbete som utförs under tiden med pension. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom i enlighet med den föreslagna 68 § tjänas i fortsättningen pension in även på basis av arbete som utförs under tiden med pension. 
70 §.Fastställande av pension för återstående tid. Paragrafens rubrik föreslås bli ändrad så att den motsvarar rubriken i 66 § i ArPL. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 66 § i ArPL. En bestämmelse som motsvarar det nuvarande 1 mom. föreslås i 68 § 3 mom. 
71 §.Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 68 § i ArPL. 
72 §.Pensionstillväxt för tid med deltidspension. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom deltidspensionen slopas. 
75 §. Arbetspensionsutdrag. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 75 § i ArPL. Även lantbruksföretagarnas rättighet att få arbetspensionsutdrag ska börja i åldern 17 år, även om försäkringsskyldigheten enligt LFöPL börjar först i åldern 18 år. 
75 c §.Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 75 c § som föreslås i ArPL i propositionen. 
76 §.Pension för återstående tid. I paragrafens 1 mom. stryks omnämnandet av inkomstbortfall på grund av deltidspension. Ordalydelsen i paragrafen ska ändras så att den motsvarar skrivsättet i de motsvarande bestämmelserna i FöPL och ArPL. I den sista meningen i momentet ska det konstateras att inkomsten för återstående tid är per månad summan av under granskningstiden erhållna arbetsinkomster, inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid, inkomster för återstående tid som ligger till grund för invalidpension och i 76 § 4—6 mom. i ArPL avsedda inkomster dividerad med sextio. Bestämmelsen motsvarar innehållsmässigt 76 § 1 mom. i ArPL och 70 § 1 mom. i FöPL. 
77 §.Beviljande av pension på tidigare grunder och engångsförhöjning av pension. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det på motsvarande sätt som i paragrafens gällande 1 punkt innehåller bestämmelser om beviljande av pension på tidigare grunder. 
Det föreslås att bestämmelser med samma innehåll som i gällande 75 § 1 mom. i FöPL och i det föreslagna 75 § 2 mom. i FöPL i fråga om engångsförhöjning av invalidpension ska finnas i paragrafens 2 och 3 mom. För lantbruksföretagare är den nedre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten 18 år. Därför ska åldersgränsen i 3 mom. till skillnad från ArPL vara 24—31 år så som i 75 § i FöPL. 
78 §.Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 82 § i ArPL. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås motsvarande bestämmelser om anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden som finns i 82 § i ArPL. I 3 mom. föreskrivs om fastställelse av åldersgränser på motsvarande sätt som i 83 § i ArPL. 
I 2 mom. finns bestämmelser om att pensionerna enligt LFöPL anpassas med den livslängdskoefficient som avses i 83 § i ArPL till förändringen i den förväntade livslängden. Bemyndigandet att utfärda förordning när det gäller livslängdskoefficienten finns i 83 § i ArPL, så i LFöPL behövs inget separat bemyndigande att utfärda förordning. Därför föreslås det att 4 mom. upphävs. 
79 §.Grund för familjepension. I paragrafens 1—2 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 84 § 1—2 mom. i ArPL. Det föreslås att det till paragrafen fogas nya 3 och 4 mom., som ska motsvara de föreslagna 84 § 3 och 4 mom. i ArPL. Det nuvarande 3 mom. blir 5 mom. 
82 §. Minskning av efterlevandepension. I paragrafens 2 och 3 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 88 § 2 och 3 mom. i ArPL. 
84 §. Justering av inkomstgränser, belopp och den totala arbetsinkomsten med en lönekoefficient. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 96 § 2 mom. i ArPL. 
86 §. Pensionsansökan. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 101 § 2 mom. i ArPL. 
87 a §.Utredningar vid ansökan om arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 102 a § som föreslås i ArPL i propositionen. De motiveringar som gäller den paragrafen lämpar sig även för denna paragraf till den del som innehållet i 102 a § i ArPL motsvarar denna paragraf. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska lantbruksföretagare liksom arbetstagare när de ansöker om arbetslivspension lämna in till pensionsanstalten en redogörelse för innehållet i den arbetslivspensionssökandes arbete, den sökandes hälsotillstånd och arbetsförmåga och den sökandes möjligheter att fortsätta i arbetet. Även när det gäller lantbruksföretagare ska redogörelsen i regel grunda sig på ett utlåtande av företagshälsovården. Lantbruksföretagare har emellertid avsevärt mer sällan företagshälsovårdstjänster till sitt förfogande än vad arbetstagare har, så i praktiken kommer den redogörelse som behövs för att kunna avgöra ansökan vanligen att bestå av sådana redogörelser enligt paragrafens 3 mom. som motsvarar ett utlåtande av företagshälsovården. 
Enligt 2 mom. ska lantbruksföretagaren till pensionsanstalten lämna in en redogörelse för innehållet i arbetet. Eftersom lantbruksföretagaren inte kan få ett sådant utlåtande som avses i 102 a § 2 mom. i ArPL om innehållet i arbetet av arbetsgivaren, kan lantbruksföretagarens redogörelse för innehållet i arbetet i praktiken innehålla till exempel en beskrivning av innehållet i arbetet som lantbruksföretagaren själv eller någon annan part som känner till det skrivit. 
101 §. Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafens 3 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 126 § i ArPL. 
104 §.Sökande av ändring i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning. Det föreslås att hänvisningen till 129 § 1 mom. i ArPL i paragrafen ändras till 129 §, eftersom 129 § i ArPL endast har ett moment. 
Ikraftträdande 
Det föreslås att bestämmelser om lagens ikraftträdande utfärdas separat genom en lag om införande av lagen, eftersom mycket övergångsbestämmelser föreslås i propositionen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.8
Lagen om införande av lagen om pension för lantbruksföretagare
10 §. Det föreslås att 1 och 3 mom. upphävs som obehövliga. Motsvarande ändringar föreslås i 8 § i lagen om införande av ArPL. 
13 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig, eftersom den inte längre kan komma att tillämpas. Motsvarande ändringar föreslås i 11 § och 30 § 3 mom. i lagen om införande av ArPL. 
14 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig, eftersom den inte längre kan komma att tillämpas. En motsvarande ändring föreslås i 12 § i lagen om införande av ArPL. 
22 §. Hänvisningen till 68 § 3 mom. i LFöPL korrigeras till att motsvara de ändringar som föreslås i denna proposition. En motsvarande ändring föreslås i 22 § i lagen om införande av ArPL. 
27 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. En motsvarande ändring föreslås i 28 § i lagen om införande av ArPL. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.9
Lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för lantbruksföretagare
1 §. Ikraftträdande. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 1 § 1 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
2 §. Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 2 § 1 och 2 mom. i lagen om ändring av ArPL. 
3 §.Uppskovsförhöjning. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 3 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
4 §. Höjd pensionstillväxt under övergångsperioden. I 1 mom. föreskrivs om höjd pensionstillväxt på 1,7 procent för lantbruksföretagare i åldern 53—63 år under övergångsperioden. Pension tjänas in enligt den höjda pensionstillväxten fram till utgången av 2025, om lantbruksföretagaren inte samtidigt får någon sådan arbetspensionslagsenlig förmån som grundar sig på det egna arbetet än deltidspension eller partiell förtida ålderspension. Med förmån enligt arbetspensionslagarna avses pensioner och förmåner enligt de lagar som nämns i 3 §. Avträdelsestöd jämställs med en förmån enligt arbetspensionslagen, varvid den som tjänar in avträdelsestöd får pension för sitt arbete enligt en tillväxtprocent på 1,5 procent. Pension från utlandet eller en motsvarande förmån hindrar inte att pension tjänas in enligt höjd pensionstillväxt. Dessutom ska det i momentet finnas bestämmelser om pensionstillväxt i situationer där tillväxtprocenten förändras under kalenderåret. Den sistnämnda bestämmelsen ska motsvara gällande 68 § 2 mom. i LFöPL. 
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om beräkning av beloppet av den teoretiska pensionen. EU:s grundförordning om social trygghet förutsätter att arbete som har utförts i andra EU- eller EES-länder jämställs även när det gäller fastställelse av pensionstillväxt med arbete som har utförts i Finland. Därför ska även vid beräkning av den teoretiska pensionen sådan höjd pensionstillväxt under övergångsperioden som är större än pensionstillväxten på 1,5 procent i 1 mom. beaktas på samma sätt som för närvarande tillväxtprocent som är större än pensionstillväxten på 1,5 procent beaktas. Enligt bestämmelsen ska till en teoretisk pension som beräknats enligt en pensionstillväxt på 1,5 procent fogas ett särskilt tillägg som har beräknats utifrån skillnaden mellan den höjda pensionstillväxten under övergångsperioden och en tillväxtprocent på 1,5 procent. Det särskilda tillägget beräknas på basis av arbetsinkomsterna i Finland. 
I paragrafens 3 mom. finns bestämmelser om arbetspensionsförsäkringsavgiften när det gäller höjd pensionstillväxtprocent under övergångsperioden. Basprocentsatsen för arbetspensionsförsäkringsavgiften höjs med 1,5 procentenheter från ingången av kalenderåret efter det när 53 års ålder uppnåddes fram till ingången av det år när lantbruksföretagaren eller stipendiaten fyller 63 år. Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning bestämmelser om den höjda basprocentsats för lantbruksföretagarens och stipendiatens arbetspensionsförsäkringsavgift som ska tillämpas det följande kalenderåret. 
5 §.Deltidspension. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 5 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
6 §. Arbetspensionsutdrag. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 6 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
7 §.Ålderspension efter arbetslöshetsdagpenningens tilläggsdagar. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 7 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
8 §. Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemanget. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar bestämmelsen i den föreslagna 8 § i lagen om införande av lagen om ändring av FöPL. Om en person enligt 8 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL eller 30 b § 2 mom. i lagen om införande av ArPL har rätt till ålderspension vid en lägre ålder än sin lägsta ålder för ålderspension, har han eller hon rätt att vid denna ålder även få pension enligt LFöPL. I detta fall görs en förtidsminskning i pensionen enligt LFöPL. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.10
Lagen om sjömanspensioner
1 §. Lagens syfte. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 1 § 1 mom. i ArPL. 
2 §.Centrala definitioner. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 2 § i ArPL. I 1 mom. 13 punkten definieras den lägsta åldern för ålderspension med vilken avses den ålder för ålderspension som fastställs på basis av arbetstagarens födelseår och som avses i 8 § 2 och 3 mom. En arbetstagare kan på basis av 3 och 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av SjPL (296/2015) ha rätt till en lägre ålder för ålderspension än enligt 8 § 2 och 3 mom., men i lagen avser begreppet den lägsta åldern för ålderspension inte dessa sänkta pensionsåldrar. 
3 §. Arbetspensionslagar. I paragrafens 2 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 3 § 2 mom. i ArPL. 
5 §. Begränsningar av tillämpningsområdet. Det föreslås att paragrafens 1 mom. 1 och 2 punkt ändras på motsvarande sätt som 4 § 2 mom. 1 och 2 punkten i ArPL. 
Det föreslås att 1 mom. 3 punkten ändras så att SjPL inte gäller anställningsförhållanden i vilka arbetstagaren är verksam som musiker, skådespelare, dansör eller annan utövande konstnär, oberoende av anställningsförhållandets längd. Eftersom konstnärer som uppträder på fartyg utan undantag står i mycket korta anställningsförhållanden, är den nuvarande begränsningen till anställningsförhållanden som räcker ett år i praktiken utan betydelse och ändringen förtydligar således till denna del tillämpningsområdet för SjPL. 
8 §. Rätt till ålderspension. I paragrafens 1—3 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 11 § 1—3 mom. i ArPL. 
11 §.Ålderspensionens belopp. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras, att det till paragrafen fogas nya 2 och 3 mom. och att paragrafens 4 mom. upphävs. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 12 § i ArPL. 
12 §. Konsekvenserna av den offentliga sektorns sänkta pensionsålder i vissa situationer. Det föreslås att paragrafen upphävs. Paragrafen har i praktiken gällt endast lotsar som under vissa förutsättningar enligt StaPL har haft rätt att gå i ålderspension vid en lägre pensionsålder än 63 år. Genom lagen om ombildning av Lotsverket till aktiebolag (1008/2010), som trädde i kraft vid ingången av 2011, har Lotsverkets verksamhet överförts till ett aktiebolag som ska bildas. I samband med bolagiseringen har Lotsverkets personal övergått till aktiebolagets tjänst och från pensionssystemet enligt StaPL till att omfattas av ArPL. Till följd av bolagiseringen som skedde vid ingången av 2011 har lotsar således inte längre haft möjlighet att i enlighet med StaPL gå i ålderspension vid en lägre pensionsålder än 63 år, varför bestämmelsen inte längre är tillämplig. 
13 §. Begynnelsetidpunkten för ålderspension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 13 § i ArPL. 
14 §. Indragning av ålderspension. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 14 § i ArPL. 
15 §. Rätt till partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om begrepp i anslutning till deltidspension ersätts med bestämmelser om rätt till partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 15 § i ArPL. 
16 §.Den partiella förtida ålderspensionens belopp. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om rätten till deltidspension ersätts med bestämmelser om den partiella förtida ålderspensionens belopp. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 16 § i ArPL. 
17 §. Begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om deltidspensionens belopp ersätts med bestämmelser om begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 17 § i ArPL. 
18 §.Ålderspensionen och dess belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om begynnelsetidpunkten för deltidspension ersätts med bestämmelser om ålderspensionen och dess belopp efter partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 18 § i ArPL. 
19 §. Invalidpensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om deltidspensionstagarens anmälningsskyldighet ersätts med bestämmelser om invalidpensionens belopp för mottagare av partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 19 § i ArPL. 
20 §.Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om justering av deltidspension ersätts med bestämmelser om arbetslivspensionens belopp för mottagare av partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 20 § i ArPL. 
21 §. Invalidpension, arbetslivspension och ålderspension efter partiell förtida ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att de nuvarande bestämmelserna om avbrytande av utbetalningen av deltidspension ersätts med bestämmelser om invalidpension, arbetslivspension och ålderspension som beviljas efter partiell förtida ålderspension. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 21 § i ArPL. 
22 §. Indragning av deltidspension och erhållande av ny deltidspension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 22 § i ArPL. 
23 §. Invalidpension och ålderspension efter deltidspension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 23 § i ArPL. 
24 §.Övergång från deltidspension till ålderspension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 24 § i ArPL. 
25 §. Rätten till arbetspensionsrehabilitering. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 25 § 1 mom. i ArPL. 
34 §. Andra bestämmelser om rehabilitering. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 34 § i ArPL. 
37 §.Invalidpension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. I paragrafen och dess rubrik föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 37 § och dess rubrik i ArPL. 
52 §.Ändring av invalidpension till ålderspension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 52 § i ArPL. 
53 a §.Rätt till arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 a § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 b §.Ansträngande och slitsamt arbete. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 b § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 c §.Arbetslivspensionens belopp. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 c § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 d §.Begynnelsetidpunkten för arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 d § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 e §.Förhandsbeslut om rätten till arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 e § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 f §.Arbetslivspensionen lämnas vilande. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 f § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 g §.Justering av arbetslivspension retroaktivt. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 g § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 h §.Ändring av arbetslivspension till ålderspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 h § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 i §.Beviljande av ålderspension i stället för arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 i § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 j §.Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna för den som ansöker om arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 j § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 k §.Arbetslivspension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentligasektorn. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 k § som föreslås i ArPL i propositionen. 
53 l §.Arbetslivspensionstagarens anmälningsskyldighet. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 53 l § som föreslås i ArPL i propositionen. 
64 §.Grunderna för pensionstillväxten. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 63 § i ArPL. 
72 §. Pensionstillväxt. I paragrafen och dess rubrik föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 65 § i ArPL. 
73 §. Fastställande av pension för återstående tid. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 66 § i ArPL. 
74 §. Pensionstillväxt för arbete som utförs under tiden i pension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 67 § i ArPL. 
75 §. Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 68 § i ArPL. 
76 §. Pensionstillväxt på basis av deltidsarbete och för tid med deltidspension. Det föreslås att paragrafen upphävs på samma grunder som 69 § i ArPL. 
77 §. Pensionstillväxt för oavlönad tid. Det föreslås att paragrafen upphävs. Det föreslås att bestämmelsen i paragrafen överförs till 72 § 3 mom., som enligt förslaget ska ändras. 
80 §. Oavlönad tid som berättigar till pension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 74 § i ArPL. 
81 §. Arbetspensionsutdrag. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 75 § i ArPL. 
81 c §.Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 75 c § som föreslås i ArPL i propositionen. 
86 §.Pension på tidigare grunder. Det föreslås att 3 mom. i paragrafen upphävs på samma grunder som 80 § 3 mom. i ArPL. 
87 §.Engångsförhöjning av invalidpension. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 81 § i ArPL. 
88 §.Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 82 § i ArPL. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås motsvarande bestämmelser om anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden som finns i 82 § i ArPL. I 3 mom. föreskrivs om fastställelse av åldersgränser på motsvarande sätt som i 83 § i ArPL. 
I 2 mom. konstateras det att pensionerna enligt SjPL anpassas till förändringen i den förväntade livslängden med den livslängdskoefficient som avses i 83 § i ArPL. Bemyndigandet att utfärda förordning om livslängdskoefficienten finns i 83 § i ArPL, vilket innebär att det i SjPL inte behövs ett separat bemyndigande att utfärda förordning. Därför föreslås det att 4 mom. upphävs. 
89 §. Grund för familjepension. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 84 § i ArPL. Det nuvarande 3 mom. blir 5 mom. 
93 §. Minskning av efterlevandepension. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 88 § 2 mom. i ArPL. 
96 §.Minskning av efterlevandepension i särskilda fall. I paragrafens 1 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 91 § 1 mom. i ArPL. 
96 a §.Justering av efterlevandepension. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 91 a § 2 mom. i ArPL. 
97 §.Förmåner som dras av från pension. I paragrafens 1 mom. 5 punkt föreslås en teknisk ändring som beror på lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. I paragrafens 1 mom. föreslås dessutom en ny 6 punkt. Ändringarna motsvarar de föreslagna ändringarna i 92 § 1 mom. i ArPL. 
99 §.Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån eller pension. I paragrafens 1 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 94 § 1 mom. i ArPL. 
100 §.Regressrätt. Det föreslås att det i paragrafen tas in ett nytt 2 mom. som innehållsmässigt motsvarar det nya 95 § 2 mom. som föreslås i ArPL i propositionen. 
101 §. Justering av inkomstgränser, belopp och årsinkomster med en lönekoefficient. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 96 § 2 mom. i ArPL. 
103 §. Pensionsansökan. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 101 § 2 mom. i ArPL. 
104 a §.Utredningar vid ansökan om arbetslivspension. Paragrafen är ny och ska innehållsmässigt motsvara den nya 102 a § som föreslås i ArPL i propositionen. 
114 §.Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren. I paragrafen föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 117 § i ArPL. 
117 §. Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. I paragrafens 4 mom. föreslås ändringar som motsvarar de föreslagna ändringarna i 120 § 4 mom. i ArPL. 
120 §.Ordningen för utbetalning av pension. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 123 § i ArPL. 
123 §.Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafens 3 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 126 § 3 mom. i ArPL. 
126 §. Sökande av ändring i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 129 § i ArPL. 
130 §. Rättelse av beslut i samband med att ändring söks. I paragrafens 2 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 133 § 2 mom. i ArPL. 
131 §. Överföring av besvär till besvärsinstans. I paragrafens 4 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 134 § 4 mom. i ArPL. 
154 §. Pensionskassans ansvar för ålderspensionen. I paragrafens 1 mom. föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 174 § 1 mom. i ArPL. 
159 §. Pensionskassans ansvar för förmåner som skall bekostas gemensamt. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 179 § i ArPL. 
160 §. Ansvar till följd av pensionskassans eller en annan pensionsanstalts konkurs. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen upphävs på samma grunder som 181 § 2 mom. i ArPL. 
Ikraftträdande 
Det föreslås att bestämmelser om lagens ikraftträdande utfärdas separat genom en lag om införande av lagen, eftersom det i propositionen föreslås många övergångsbestämmelser. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.11
Lagen om införande av lagen om sjömanspensioner
4 §. Det föreslås att 1 och 3 mom. i paragrafen upphävs som onödiga på samma grunder som 8 § 1 och 3 mom. i lagen om införande av ArPL. 
7 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig på samma grunder som 11 § i lagen om införande av ArPL. 
8 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig på samma grunder som 12 § i lagen om införande av ArPL. 
17 §. I paragrafen föreslås en ändring som motsvarar den föreslagna ändringen i 22 § i lagen om införande av ArPL. 
22 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig på samma grunder som 28 § i lagen om införande av ArPL. 
24 §. Det föreslås att paragrafen upphävs, eftersom den inte längre är tillämplig. 
31 §. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig på samma grunder som 30 § i lagen om införande av ArPL. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.12
Lagen om införande av lagen om ändring av lagen om sjömanspensioner
1 §.Ikraftträdande. I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 1 § 1 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
I 2 mom. föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 1 § 4 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
2 §.Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 2 § 1 och 2 mom. i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
3 §.Uppskovsförhöjning. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 3 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
4 §.Höjd pensionstillväxt under övergångsperioden. I paragrafen föreslås en bestämmelse som gäller en pensionstillväxt på 1,7 procent och en förhöjd försäkringspremie och som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 4 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
5 §. Deltidspension. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 5 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
6 §. Arbetspensionsutdrag. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 6 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
7 §.Ålderspension efter arbetslöshetsdagpenningens tilläggsdagar. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar den föreslagna bestämmelsen i 7 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. 
8 §. Dödlighetsgrundsavsättning. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar bestämmelsen i 10 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL. Sjömanspensionskassan gör en avsättning till utjämningsavsättningen från solvenskapitalet. Avsättningens storlek i procent ska fastställas i beräkningsgrunderna för den försäkringstekniska ansvarsskulden så att procentsatsen är densamma som vid pensionsanstalter som bedriver verksamhet i enlighet med ArPL på basis av 10 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL och på basis av beräkningsgrunderna för ansvarskulden eller pensionsansvaret enligt ArPL. 
9 §. Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemanget. I paragrafen föreslås en bestämmelse som motsvarar bestämmelsen i 8 § i lagen om införande av lagen om ändring av FöPL. I paragrafen föreskrivs det att om en person enligt 8 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL eller 30 b § 2 mom. i lagen om införande av ArPL har rätt till ålderspension vid en lägre ålder än sin lägsta ålder för ålderspension, har han eller hon rätt att vid denna ålder även få pension enligt SjPL. I detta fall görs en förtidsminskning i pensionen enligt SjPL. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. Lagens 8 § ska dock tillämpas redan från och med den 31 december 2016. 
1.13
Pensionslagen för den offentliga sektorn
1 kap. Lagens syfte och tillämpningsområde
1 §.Lagens syfte. I paragrafen anges lagens syfte så att det i lagen föreskrivs om pensionsskyddet för tjänsteinnehavare och arbetstagare som är anställda hos kommunerna och samkommunerna samt hos Kevas medlemssamfund, staten, evangelisk-lutherska kyrkan och Folkpensionsanstalten. Tidigare fanns motsvarande bestämmelser i 1 § 1 mom. i KomPL, 1 § i StaPL och 1 § och 3 § 1 mom. i KyPL. 
2 §.Verkställighet av pensionsskyddet. Enligt den föreslagna paragrafen ska Keva ansvara för verkställigheten av pensionsskyddet. Keva är en offentligrättslig pensionsanstalt. Särskilda bestämmelser om Kevas förvaltning och finansiering utfärdas i lagen om Keva. Den gällande bestämmelsen finns i 1 § 2 mom. i KomPL, 143 § 1 mom. i StaPL och 5 § 2 mom. i KyPL. 
3 §.Centrala definitioner. I paragrafen definieras vissa begrepp som förekommer oftast i lagen. Uppräkningen är inte heltäckande, utan definitioner finns även i paragraftexterna. I denna bestämmelse sammanställs alla begrepp som förekommer upprepade gånger och som kan förklaras kort. För närvarande finns definitionerna i 4 § i KomPL, 2 § i StaPL och 2 § i KyPL. En ny definition är definitionen av lägsta ålder för ålderspension, som motsvarar den definition som föreslås i 2 § 1 mom. 11 punkten i ArPL. 
4 §.Lagens tillämpningsområde. Lagens tillämpningsområde omfattar alla personer som står i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till Kevas medlemssamfund, staten, evangelisk-lutherska kyrkan samt Folkpensionsanstalten. Lagen ska även tillämpas på arbetsgivare i fråga om vilka det i speciallagar bestäms att lagen om statens pensioner ska tillämpas på personer som är anställda hos dem. Sådana arbetsgivare är vissa statsunderstödda institutioner. Även på arbetstagare födda före 1980 som är anställda vid universiteten tillämpas för närvarande lagen om statens pensioner. Bestämmelser om detta finns i 11 § i lagen om införande av universitetslagen (559/2009). I stället för lagen om statens pensioner ska denna lag tillämpas på dessa personer från det att den trätt i kraft. I lagen om vissa pensionsarrangemang inom undervisningssektorn (662/1998) föreskrivs att lärare och vissa andra arbetstagare som, då den lagen träder i kraft den 1 januari 1999, är anställda hos en kommun, en samkommun eller något annat av Kevas medlemssamfund och som sköter uppgifter vid grundskolor, gymnasier eller läroanstalter som ger yrkesutbildning och vars pensionsskydd när lagen utfärdas har fastställts enligt lagen om statens pensioner, fortsättningsvis bibehåller denna rätt så länge som deras anställning fortgår i dessa uppgifter. Statens pensionsskydd omfattar likaså fortsättningsvis arbetstagare födda före 1970, som börjar sin anställning efter det att lagen har trätt i kraft i huvudsak i undervisningsuppgifter som omfattas av lagen om grundläggande utbildning eller gymnasielagen. Även för dessa personer ska pensionsskyddet framöver fastställas enligt denna lag. Lagen ska även tillämpas på riksdagens justitieombudsman och riksdagens biträdande justitieombudsman. För närvarande finns bestämmelser om detta i 3 § 1 mom. i KomPL, 3 § 1 och 3 mom. i StaPL och 3 § 1 mom. i KyPL. 
Enligt 2 mom. i paragrafen omfattar tillämpningsområdet för lagen även familje- och närståendevårdare som har ingått ett avtal med något av Kevas medlemssamfund enligt familjevårdslagen (263/2015) eller 2 § i lagen om stöd för närståendevård (937/2005) samt förtroendevalda. Även uppdrags- och konsultverksamhet omfattas av lagen när en person inte bedriver verksamheten som företagare. Frågan huruvida en person omfattas av lagen om pension för företagare avgörs fortfarande enligt FöPL, och endast sådan verksamhet som faller utanför FöPL omfattas av tillämpningsområdet för denna lag. Det anses att en konsult som är anställd hos en offentlig arbetsgivare och som i regel är verksam utan skyldighet att ta försäkring enligt FöPL omfattas av denna lag, om verksamheten inte bedrivs i t.ex. ett aktiebolags eller någon annan sammanslutnings namn. 
För närvarande finns dessa bestämmelser i 3 § 2 mom. i KomPL, 3 § 2 mom. i StaPL och 3 § 3 mom. och 7 § 2 mom. i KyPL. 
5 §.Begränsningar av lagens tillämpningsområde. De gällande bestämmelserna finns i 5 § i KomPL, 4 § i StaPL och 4 § 1 mom. i KyPL. Denna paragraf innehåller bestämmelser om några begränsningar av lagens tillämpningsområde. Enligt 1 mom. 1 punkten gäller lagen inte en anställning som har varit i kraft innan arbetstagaren fyllt 17 år. Åldersgränsen var tidigare 18 år. Den nedre åldersgränsen för att pensionsskydd ska tjänas in föreslås bli ändrad till 17 år i linje med den övriga arbetspensionslagstiftningen. 
Enligt 1 mom. 2 punkten gäller pensionsskyddet inte heller en anställning som har börjat efter det att arbetstagaren har uppnått en viss övre åldersgräns. För närvarande är den övre åldersgränsen 68 år. Denna åldersgräns gäller fortsättningsvis personer födda före 1958. För personer födda 1958—1961 är den övre åldersgränsen 69 år och för personer födda 1962—1964 är den 70 år. Den lägsta åldern för ålderspension för dem som är födda 1965 och senare ska anpassas till förändringen i livslängden. Den första anpassningen görs 2026. Avsikten är att i detta sammanhang också besluta om den övre åldersgränsen för att tjäna in pension. Lagen ska inte heller gälla en offentlig anställning på basis av vilken en person har rätt till pension med stöd av någon annan pensionslag. Bestämmelser om detta finns i 1 mom. 3 punkten. 
Paragrafens 4 punkt överförs från 4 § 1 mom. 5 punkten i lagen om statens pensioner. Syftet med bestämmelsen är att det ska vara möjligt att lokalt sköta pensionsskyddet för en annan arbetstagare än en finsk medborgare som anställts i finska statens tjänst i ett stationeringsland utanför Europeiska unionen, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller Schweiz territorium, t.ex. till en ambassad. 
I 2 mom. föreskrivs om situationer där det är oklart huruvida bestämmelserna i denna pensionslag ska tillämpas på en arbetstagare. Frågan avgörs i detta fall av Keva vad beträffar tillämpningen av denna lag. Keva ska också ha rätt att avgöra situationer som gäller uppkomsten av pensionsskydd eller kringgående av skyldigheten att betala pensionsavgifter enligt gällande 7 § i StaPL på ansökan av antingen arbetstagaren eller arbetsgivaren. Bestämmelsen finns för närvarande i 7 § i StaPL och 4 § 2 mom. i KyPL. 
6 §.Överföring av pensionsrätt till Europeiska unionen. I paragrafen finns bestämmelser om rätten för en arbetstagare som är anställd hos Europeiska unionen att överföra den pensionsrätt som tjänats in med stöd av denna lag till Europeiska unionens pensionssystem. På överföring och återföring tillämpas lagen om överföring av pensionsrätt mellan arbetspensionssystemet i Finland och Europeiska gemenskapernas pensionssystem (165/1999). För närvarande finns bestämmelserna i 167 § i KomPL, 6 § i StaPL och 6 § i KyPL. 
2 kap. Pensionsskydd
7 §.De olika slagen av pensionsskydd. Det föreslås att bestämmelsen om de olika slagen av pensionsskydd i gällande 6 § i KomPL överförs till paragrafens 1 mom., dvs. att det i lagen föreskrivs om det pensionsskydd som omfattar grundpensionsskydd och rehabiliteringsförmåner. I lagen ska det dessutom finnas bestämmelser om Kevas möjligheter att ordna tilläggspensionsskydd. 
I 2 mom. föreskrivs om det i gällande 7 § i KomPL ingående förbudet för Kevas medlemssamfund att ordna grundpensionsskydd för sina anställda eller förtroendevalda på något annat sätt än så som föreskrivs i denna lag. 
8 §.Tilläggspensionsskydd som ordnas av Keva. Det föreslås att innehållet i gällande 8 § i KomPL överförs till paragrafen. Lagen möjliggör fortfarande ett separat tilläggspensionsskydd som hänför sig till en kommunal anställning. Det ska vara frivilligt för Kevas medlemssamfund att ordna tilläggspensionsskydd. 
Enligt 2 mom. föreskrivs det om tilläggspensionsskyddet i Kevas tilläggspensionsstadga. Till detta tilläggspensionsskydd hör vidare ett ekonomiskt stöd, som motsvarar grupplivförsäkring inom den privata sektorn. I tilläggspensionsstadgan föreskrivs också om Kevas rätt att bevilja extra pension på basis av en kommunal anställning. 
9 §. Tilläggspensionsskydd som ordnas någon annanstans. Enligt gällande 9 § i KomPL är det tillåtet för Kevas medlemssamfund att för sina arbetstagare utöver grundpensionsskyddet dessutom teckna en icke-formbunden pensionsförsäkring i ett livförsäkringsbolag eller att i enskilda fall bevilja en extra pension. Bestämmelser om detta föreslås i 9 § i denna lag. 
3 kap. Pensions- och rehabiliteringsförmåner
Ålderspension 
10 §.Rätt till ålderspension. Innehållet i paragrafen är nytt. En arbetstagare har rätt att gå i ålderspension tidigast från ingången av månaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts. Bestämmelsen i gällande 8 § 1 mom. i StaPL om rätten till ålderspension när en arbetstagare har uppnått sin avgångsålder föreslås bli överförd till lagen om införande av denna lag, eftersom den avgångsålder som berättigar till ålderspension inte längre kommer att gälla nya arbetstagare och det därför är fråga om en övergångsbestämmelse. 
I 2 mom. ingår bestämmelser om de lägsta åldersgränserna för ålderspension för olika åldersklasser. Den lägsta åldern för ålderspension bibehålls vid 63 år för dem som är födda 1954 eller tidigare. För arbetstagare som är födda efter 1954 stiger åldern med 3 månader för varje åldersklass, och den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare som är födda 1962—1964 är 65 år. 
I 3 mom. finns bestämmelser om på vilket sätt den lägsta åldern för ålderspension bestäms för arbetstagare som är födda 1965 eller senare. För dessa åldersklasser anpassas den lägsta åldern för ålderspension till förändringen i den förväntade livslängden på det sätt som föreslås i 95 § i denna lag och i 83 § i ArPL. Den lägsta åldern för ålderspension fastställs för varje åldersklass genom social- och hälsovårdsministeriets förordning för det år då arbetstagarna fyller 62 år. 
I 4 mom. finns bestämmelser om att en arbetstagare bör avsluta sitt anställningsförhållande för att han eller hon ska ha rätt till ålderspension på basis av det. Den gällande bestämmelsen finns i 11 § 1 mom. i KomPL och 8 § 4 mom. i StaPL. 
11 §.Förtida ålderspension från samma tidpunkt som ålderspension som beviljats i ett annat nordiskt land. Det föreslås att innehållet i gällande 9 § i StaPL överförs till paragrafen. Paragrafen ska innehålla bestämmelser om en arbetstagares rätt att få pension för anställning hos staten från samma tidpunkt som arbetstagaren har rätt till ålderspension från ett annat nordiskt land med stöd av en överenskommelse mellan de nordiska länderna (FördrS 96/2002). Rätten börjar dock tidigast från det att arbetstagaren har uppnått 60 års ålder, och den pension som tjänats in för anställning hos staten minskas med 0,6 procent för varje månad för vilken pensionen betalas ut före ingången av kalendermånaden efter den månad då den lägsta åldern för ålderspension uppnås. 
12 §.Ålderspensionens belopp. Enligt 1 mom. är ålderspensionens belopp den pension som tjänats in fram till begynnelsetidpunkten för pensionen. 
I 2 mom. föreslås bestämmelser om höjning av pensionsbeloppet genom uppskovsförhöjning. Bestämmelsen är ny. Om arbetstagaren inte går i ålderspension vid den lägsta åldern för ålderspension, höjs hans eller hennes ålderspension med en uppskovsförhöjning på 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än den lägsta åldern för ålderspension. Det ska inte längre vara möjligt att få uppskovsförhöjning efter det att arbetstagaren har beviljats ålderspension med stöd av någon arbetspensionslag. Uppskovsförhöjningen beräknas även för en anställning efter det att den övre åldersgränsen för pension som tjänats in har uppnåtts, fastän ny pension inte längre tjänas in för arbetet. 
Även paragrafens 3 mom. är nytt, och enligt det har en arbetstagare inte heller rätt till uppskovsförhöjning för samma tid som han eller hon har fått arbetslöshetsdagpenning. 
13 §.Begynnelsetidpunkten för ålderspension. Bestämmelserna i 11 § i KomPL och 11 § i StaPL överförs till paragrafen. Enligt 1 mom. börjar ålderspensionen från ingången av kalendermånaden efter den månad när arbetstagaren har uppnått den ålder som berättigar till ålderspension och arbetstagarens anställning har upphört. Ålderspensionen kan beviljas retroaktivt för högst tre månader, om inte sökanden kan ange något giltigt skäl till att pensionen ska beviljas för en längre tid än detta. 
I paragrafens 2 mom. finns bestämmelser om undantag i fråga om förutsättningen för avslutande av en anställning. Om en arbetstagare parallellt har en eller flera anställningar som omfattas av denna lag och han eller hon avslutar någon av dem för att gå i ålderspension, har han eller hon trots bestämmelsen i 1 mom. rätt till ålderspension inte bara för pension som tjänats in fram till begynnelsetidpunkten för ålderspensionen utan även för den anställning som fortgår. Den föreslagna bestämmelsen breddar tillämpningen jämfört med gällande lagar. För närvarande gäller rätten parallella anställningar som separat omfattas av KomPL, StaPL eller KyPL. Nu föreslås rätten gälla alla anställningar som omfattas av den föreslagna lagen. Dessutom förutsätts inte att en anställning avslutas, om arbetstagaren har för avsikt att gå i ålderspension på basis av någon annan arbetspensionslag, och han eller hon har haft ett parallellt avtal om närstående- eller familjevård som omfattas av denna lag eller han eller hon har varit i ett förtroendeuppdrag. Arbetstagaren ska ha rätt till ålderspension även för dessa uppgifter från samma tidpunkt, fastän han eller hon inte avslutar dem. 
Om arbetstagaren fortsätter sin anställning även efter det att den övre gräns som berättigar till att pension tjänas in har uppnåtts, har han eller hon dock rätt att få ålderspensionen utbetald. I detta fall beviljas pension på ansökan från ingången av följande månad. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 3 mom. 
Enligt 4 mom. berättigar pension som tjänats in på basis av arbetsinkomster som betalats efter det att ålderspensionen började löpa till ålderspension från ingången av månaden efter den månad då den övre åldersgräns på 68, 69 eller 70 år som berättigar till att pension tjänas in uppnåddes. Detta gäller såväl anställningar som avses i 2 mom. och som fortgår efter det att arbetstagaren har gått i ålderspension som anställningar som inleds med ålderspension. Pension som tjänats in på basis av arbetsinkomster som betalats efter det att en militärs ålderspension började löpa och som grundar sig på anställning hos staten eller någon annan anställning som avses i lagen om finansiering av statens pensionsskydd betalas i avgångsåldern. I fråga om militärer motsvarar bestämmelserna nuläget. Den gällande bestämmelsen finns i 10 § 3 mom. i KomPL och 11 § 2 mom. i StaPL. 
Paragrafens 5 mom. är nytt och i det föreskrivs om ålderspension som börjar efter partiell förtida ålderspension. En arbetstagare ska ha rätt till ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den månad då arbetstagaren har uppfyllt de villkor som föreskrivs för ålderspension och avslutat sitt huvudsakliga arbete. 
14 §. Indragning av ålderspension. Det föreslås att innehållet i 117 § i KomPL och 12 § i StaPL om rätten att dra in ålderspension överförs till paragrafen. Om en arbetstagare har beviljats rehabiliteringsstöd och det ansågs att arbetsoförmågan fortgår efter det att arbetstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension när stödet beviljades, kan arbetstagaren ansöka om indragning av det rehabiliteringsstöd som ändrats till ålderspension efter det att arbetsoförmågan upphört. I detta fall kan han eller hon få uppskovsförhöjning på den pension som tjänats in för arbete som utförts efter detta. 
Partiell förtida ålderspension 
15 §.Rätt till partiell förtida ålderspension. Bestämmelserna om partiell förtida ålderspension är nya. Enligt det föreslagna 1 mom. ska arbetstagaren ha rätt att gå i partiell förtida ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den månad då den nedre åldersgränsen för ålderspension har uppnåtts. Den nedre åldersgränsen bestäms enligt arbetstagarens födelseår på det sätt som anges i det föreslagna 2 mom. 
Enligt 2 mom. är den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension för arbetstagare 61 år för dem som är födda 1963 eller tidigare och 62 år för dem som är födda 1964. För dem som är födda 1965 och senare anpassas den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension till förändringen i livslängden på det sätt som föreslås i 82 och 83 § i ArPL. 
Enligt 3 mom. har en arbetstagare inte rätt till partiell förtida ålderspension, om han eller hon när pensionen börjar får någon annan på eget arbete baserad förmån som avses i arbetspensionslagarna eller avträdelsestöd enligt lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk eller lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare. Med förmån enligt arbetspensionslagarna avses pensioner och förmåner enligt vårt lands arbetspensionslagar, t.ex. invalidpension. På grund av bestämmelserna om förhindrande av sammanträffande av förmåner i EU:s grundförordning om social trygghet kan en förmån som betalas av ett annat EU-land inte förhindra beviljandet av partiell förtida ålderspension. Inte heller en förmån som grundar sig på eget arbete och som betalas från utlandet förhindrar att partiell förtida ålderspension beviljas. Enligt 10 § i lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn har en arbetstagare som omfattas av yrkesbaserad pensionsålder eller avgångsålder inte rätt till partiell förtida ålderspension, om han eller hon har uppnått den yrkesbaserade pensionsåldern eller avgångsåldern, men inte ännu har uppnått den lägsta åldern för ålderspension. Paragrafens innehåll motsvarar den föreslagna 15 § i ArPL. 
16 §. Den partiella förtida ålderspensionens belopp. Enligt 1 mom. bestäms det totala beloppet av partiell förtida ålderspension av den pension som tjänats in i enlighet med alla arbetspensionslagar fram till utgången av kalenderåret före det år då pensionen börjar. Pensionsandelen enligt denna lag är i enlighet med arbetstagarens ansökan antingen 25 eller 50 procent av den pensionsandel som tjänats in enligt denna lag. Den beviljas samtidigt med andelarna enligt de övriga arbetspensionslagarna. Det föreskrivs separat i nämnda pensionslagar om beviljande av pensionsandelar. 
I 2 mom. föreslås bestämmelser om förtidsminskning i fråga om partiell förtida ålderspension. Pensionsandelen minskas med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionen tidigareläggs före ingången av månaden efter den månad då arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension. Förtidsminskningen är permanent och bibehålls i den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel också efter det att arbetstagaren beviljats annan pension enligt arbetspensionslagarna, t.ex. invalidpension eller ålderspension. 
I 3 mom. föreslås bestämmelser om den uppskovsförhöjning som ingår i partiell förtida ålderspension. Pensionsandelen höjs med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för den partiella förtida ålderspensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än ingången av kalendermånaden efter den månad då arbetstagaren uppnått den lägsta åldern för ålderspension. Uppskovsförhöjningen i fråga om partiell förtida ålderspension motsvarar den uppskovsförhöjning i ålderspension som avses i den föreslagna 12 §. Även uppskovsförhöjningen är permanent och bibehålls i den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel också efter det att arbetstagaren har beviljats annan pension enligt arbetspensionslagarna, t.ex. invalidpension eller ålderspension. 
Enligt 4 mom. kan en arbetstagare som får 25 procent som partiell förtida ålderspension senare ansöka om att beviljas ytterligare en pensionsandel på 25 procent. Procentandelen kan således ändras en gång från 25 procent till 50 procent, och procentandelen för pensionen kan inte ändras på något annat sätt. Den senare pensionsandelen beräknas utifrån samma pension som den andel som först beviljades, dvs. utifrån den pension som tjänats in enligt arbetspensionslagarna och som utgör grund för den partiella förtida ålderspensionen, justerad med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar. En eventuell förtidsminskning eller uppskovsförhöjning beräknas för den senare pensionsandelen i enlighet med begynnelsetidpunkten för den senare andelen. Paragrafen motsvarar den föreslagna 16 § i ArPL. 
17 §. Begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension. Enligt det föreslagna 1 mom. börjar den partiella förtida ålderspensionen från ingången av kalendermånaden efter den månad då pension har sökts eller från en senare tidpunkt som sökanden meddelat. Partiell förtida ålderspension kan börja tidigast från ingången av kalendermånaden efter den månad då sökanden uppnår den nedre åldersgräns som berättigar till pension samt uppfyller övriga förutsättningar för pension. Pension beviljas inte retroaktivt. 
Enligt 2 mom. ska partiell förtida ålderspension sökas så att den börjar samtidigt enligt alla arbetspensionslagar. Då kommer pension från eventuella olika pensionsanstalter att beviljas från samma tidpunkt och som en lika stor procentandel. På motsvarande sätt ska den senare pensionsandelen på 25 procent sökas så att den börjar samtidigt enligt alla arbetspensionslagar. Motsvarande bestämmelser finns i den föreslagna 17 § i ArPL. 
I 3 mom. föreslås bestämmelser om rätten att återkalla partiell förtida ålderspension. Pension kan återkallas inom tre månader från det att beslutet om beviljande av pension meddelades. I detta fall undanröjer Keva beslutet om den återkallade pensionen. Om pensionstagaren kräver att beslutet återkallas, och om det till honom eller henne redan har utbetalats pension, återkrävs pensionen på det sätt som det föreskrivs om återkrav av pension som betalats till för stort belopp i denna lag. 
18 §.Ålderspensionen och dess belopp efter partiellförtida ålderspension. Enligt 1 mom. ändras den partiella förtida ålderspensionen till ålderspension när arbetstagaren beviljas ålderspension. I detta fall beräknas ålderspensionens belopp på basis av tre delar, dvs. den partiella förtida ålderspensionen, den ännu obeviljade pensionsandel enligt denna lag som tjänats in fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började samt den pension som tjänats in av arbetsinkomster som omfattas av denna lag under det år då den partiella förtida ålderspensionen började eller senare. 
Enligt 2 mom. ska arbetstagaren också alltid beviljas den andel enligt denna lag som ännu inte har beviljats av den pension som tjänats in före han eller hon går i partiell förtida ålderspension när arbetstagaren blir beviljad ålderspension enligt någon annan arbetspensionslag. 
Enligt 3 mom. ska en uppskovsförhöjning enligt 12 § fogas till den ännu obeviljade pensionsandel som tjänats in fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började samt till den pension som tjänats in under det år då den partiella förtida ålderspensionen började eller senare, om arbetstagaren skjuter upp begynnelsetidpunkten för ålderspensionen till en senare tidpunkt än första möjliga tidpunkt för att gå i ålderspension. Paragrafen motsvarar den föreslagna 18 § i ArPL. 
19 §.Invalidpensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Om en arbetstagare som får partiell förtida ålderspension blir arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till invalidpension, ska det invalidpensionsbelopp som beviljas honom eller henne enligt 1 mom. beräknas utifrån fyra delar. Dessa delar utgörs av de pensionsdelar som anges i 18 § 1 mom. samt utöver dessa av pensionsdelen för återstående tid. Invalidpension som betalas efter partiell förtida ålderspension är i sin helhet invalidpension, och pensionstagaren betraktas som invalidpensionstagare. Pensionsdelen för återstående tid i fråga om invalidpension fastställs efter partiell förtida ålderspension enligt samma bestämmelser som i fråga om andra invalidpensioner, och inkomsterna under det år då arbetsoförmågan börjar inte berättigar till pension. 
Enligt 2 mom. fortsätter den partiella förtida ålderspensionen till samma belopp som den partiella förtida ålderspension som beviljades tidigare, om invalidpensionen senare upphör, utbetalningen av den avbryts eller om den lämnas vilande enligt lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete. Den partiella förtida ålderspensionen beräknas således inte på nytt på grund av den förändring som inträffar i invalidpensionen, utan dess belopp är i detta fall detsamma som den löpande partiella förtida ålderspensionen innan invalidpensionen beviljades. Den partiella förtida ålderspensionen börjar löpa på nytt tills arbetstagaren söker och blir beviljad ny invalidpension eller ålderspension, om inte invalidpensionen tidigare hade hunnit omvandlas till ålderspension enligt 49 §. Motsvarande bestämmelse föreslås i 19 § i ArPL. 
20 §. Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension. Enligt paragrafen utgörs det arbetslivspensionsbelopp som beviljas en person som får partiell förtida ålderspension av tre delar enligt 18 § 1 mom. Arbetslivspension som betalas efter partiell förtida ålderspension är i sin helhet arbetslivspension, även om en del av den kalkylmässigt består av tidigare beviljad partiell förtida ålderspension. 
Enligt 2 mom. fortsätter den partiella förtida ålderspensionen till samma belopp som den beviljades tidigare, om arbetslivspensionen senare lämnas vilande enligt lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete. Den partiella förtida ålderspensionen beräknas således inte på nytt på grund av den förändring som inträffar i arbetslivspensionen, utan dess belopp är i detta fall detsamma som den löpande partiella förtida ålderspensionen innan arbetslivspensionen beviljades. Den partiella förtida ålderspensionen börjar löpa på nytt tills arbetstagaren söker och blir beviljad ålderspension, om inte arbetslivspensionen tidigare hade hunnit omvandlas till ålderspension. Bestämmelsen i paragrafen motsvarar den föreslagna 19 § i ArPL. 
21 §.Invalidpension, arbetslivspension och ålderspension efter partiell förtida ålderspension. Om en arbetstagare som får partiell förtida ålderspension beviljas invalidpension, arbetslivspension eller ålderspension för samma tid för vilken partiell förtida ålderspension redan har betalats, beaktas enligt paragrafen den partiella förtida ålderspensionen som en delbetalning av den invalidpension, arbetslivspension eller ålderspension som beviljas. 
Arbetspensionsrehabilitering 
22 §.Rätt till arbetspensionsrehabilitering. I paragrafen föreslås bestämmelser om de förutsättningar under vilka en arbetstagare har rätt att få yrkesinriktad rehabilitering. För närvarande finns bestämmelser om detta i 17 § i KomPL och 24 § i StaPL. Enligt 1 mom. ska en arbetstagare som inte ännu har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension ha rätt att få ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering för förhindrande av arbetsoförmåga eller för förbättrande av arbets- och förvärvsförmågan, om en sjukdom medför risk för att arbetstagaren blir arbetsoförmögen. En ytterligare förutsättning för rehabilitering som tillhandhålls inom arbetspensionssystemet är att arbetstagaren har arbetsinkomster så att hans eller hennes inkomster för återstående tid uppgår till minst 34 256,82 euro. Beloppet är på 2015 års nivå och det höjs med lönekoefficienten. Eftersom den lagstadgade försäkringen enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) samt den lagstadgade trafikförsäkringen är primära i förhållande till arbetspensioner, har arbetstagaren inte rätt till yrkesinriktad rehabilitering enligt denna lag, om han eller hon har rätt till rehabilitering på basis av bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för olycksfallsförsäkringen eller trafikförsäkringen. 
I 2 mom. finns bestämmelser om de omständigheter som ska beaktas när man bedömer huruvida rehabiliteringen är ändamålsenlig. Arbetstagarens ålder, sjukdom, lyte eller kroppsskada, tidigare verksamhet, utbildning och etablering i arbetslivet bör beaktas. Vid rehabiliteringsbedömningen beaktas även hur länge personen i fråga är i arbetslivet. När den yrkesinriktade rehabiliteringens ändamålsenlighet bedöms ska det dessutom beaktas huruvida det genom yrkesinriktad rehabilitering är möjligt att flytta fram eller förhindra risken för arbetsoförmåga och att den yrkesinriktade rehabiliteringen förmodligen har en minskande effekt på pensionsutgifterna. Med hjälp av yrkesinriktad rehabilitering är strävan också att förbättra rehabiliteringsklientens utkomst. 
Enligt 3 mom. avses med risk för arbetsoförmåga en situation där det är sannolikt att arbetstagaren under de närmaste åren utan yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder skulle bli beviljad full invalidpension eller delinvalidpension enligt denna lag. Arbetstagarens arbetsoförmåga bedöms i enlighet med den definition av arbetsoförmåga som finns i 33 § 1 mom. En förutsättning är att en sjukdom, ett lyte eller en kroppsskada under de närmaste åren orsakar en sannolik risk för arbetsförmågan som objektivt kan konstateras. I detta fall avses med sjukdom en diagnosticerad sjukdom i fråga om vilken möjligheterna för att genomföra vården och den medicinska rehabiliteringen har beaktats. Med uttrycket "de närmaste åren" avses en period på ca fem år och med "risk för arbetsoförmåga" en situation där en sjukdom vid bedömningstidpunkten medför en sådan risk för att arbetstagaren blir arbetsoförmögen att han eller hon under de närmaste åren utan yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder skulle bli beviljad full invalidpension eller delinvalidpension. 
Rätten till rehabilitering förutsätter i enlighet med 1 mom. 2 punkten att arbetstagarens inkomster för återstående tid uppgår till minst 34 256,82 euro. I 4 mom. finns bestämmelser om på vilket sätt dessa inkomster för återstående tid uppskattas. För prövning av rätten till rehabilitering bestäms inkomsterna för återstående tid på samma sätt som i det fallet att arbetstagaren hade blivit arbetsoförmögen när ansökan om rehabilitering gjordes. Således beaktas arbetstagarens arbetsinkomster under de fem kalenderåren före det år då ansökan om rehabilitering gjordes. 
Även arbetstagare som redan får invalidpension kan ha rätt till rehabilitering. Om arbetstagaren redan får invalidpension, bestäms hans eller hennes inkomst för återstående tid när rätten till rehabilitering fastslås på samma sätt som inkomsterna för återstående tid har bestämts i fråga om hans eller hennes invalidpension. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 5 mom. 
23 §.Yrkesinriktad rehabilitering och rehabiliteringsplan. I 1 mom. räknas åtgärderna inom den yrkesinriktade rehabiliteringen upp. Förteckningen är inte uttömmande. Med rehabilitering avses arbetsprövning, arbetsträning, utbildning som leder till arbete och yrke och stöd för inledande av eller fortsatt näringsverksamhet. Om Keva har beslutat att stödja yrkesinriktad rehabilitering, ersätter den även de behövliga och nödvändiga kostnader som rehabiliteringen medför. 
Enligt 2 mom. förutsätter inledandet av yrkesinriktad rehabilitering att arbetstagaren presenterar en rehabiliteringsplan för Keva. Keva stöder utarbetandet av rehabiliteringsplanen genom att ge anvisningar och råd. 
De nuvarande bestämmelserna finns i 17 § 3 mom. i KomPL och 25 § i StaPL. 
24 §.Ersättning för olycksfall eller yrkessjukdom vid arbetsträning. När arbetstagaren är i arbetsträning enligt 23 § 1 mom. och han eller hon inte är anställd hos den som ordnar arbetsträningen, har han eller hon inget skydd vid olycksfall. Det föreslås att bestämmelserna i den gällande 26 § i StaPL om betalning av ersättning av statsmedel enligt olycksfallsförsäkringslagen överförs till paragrafen. Statskontoret behandlar ärenden som gäller ersättning av detta slag som första instans. 
25 §.Förhandsbeslut om rätten till rehabilitering. Till paragrafen överförs bestämmelserna i 102 § i KomPL, 107 § 3 mom. i StaPL och 18 § i KyPL om förhandsbeslut om arbetspensionsrehabilitering och om beslutets bindande verkan. En arbetstagare ska ha rätt att få ett förhandsbeslut om huruvida han eller hon uppfyller villkoren för yrkesinriktad rehabilitering. Ett positivt förhandsbeslut är bindande för Keva, om arbetstagaren till Keva inom nio månader från det att förhandsbeslutet har vunnit laga kraft lämnar in en sådan rehabiliteringsplan som Keva godkänner. 
26 §.Rehabiliteringspenning. I denna paragraf föreskrivs om rehabiliteringspenningen och dess belopp. I 1 mom. konstateras på samma sätt som i gällande 18 § i KomPL och 27 § 1 mom. i StaPL att arbetstagaren har rätt till rehabiliteringspenning för de kalendermånader under vilka han eller hon på grund av yrkesinriktad rehabilitering är helt eller delvis förhindrad att utföra förvärvsarbete. 
Bestämmelsen om rehabiliteringspenningens storlek i gällande 45 § 1 mom. i KomPL och 27 § 2 mom. i StaPL överförs till paragrafen som 2 mom. Rehabiliteringspenningen är lika stor som det sammanräknade belopp av pensionerna enligt arbetspensionslagarna, förhöjt med 33 procent, som arbetstagaren skulle ha rätt till om han eller hon när ansökan om rehabilitering gjordes hade blivit arbetsoförmögen. 
Enligt 3 mom. bestäms dock att rehabiliteringspenningen fastställs utifrån den tidpunkt då sjukledigheten börjar i sådana situationer där arbetstagarens sjukledighet har börjat medan hans eller hennes anställning pågick och rehabiliteringsbehovet fanns redan när sjukledigheten började. Bestämmelsen motsvarar gällande 45 § 3 mom. i KomPL och 27 § 3 mom. i StaPL. 
27 §. Partiell rehabiliteringspenning. Bestämmelsen om partiell rehabiliteringspenning i gällande 45 § 3 mom. i KomPL och 28 § i StaPL överförs till paragrafen. Om en rehabiliteringsklients inkomster under den tid den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår är mer än hälften av den stabiliserade arbetsinkomsten, utgör rehabiliteringspenningen hälften av beloppet av full rehabiliteringspenning. 
28 §. Rehabiliteringstillägg till invalidpensionstagare. Bestämmelsen om rehabiliteringstillägg i gällande 20 § och 46 § i KomPL och 29 § i StaPL överförs till paragrafen. Enligt bestämmelsen har en arbetstagare som får invalidpension och yrkesinriktad rehabilitering inte rätt till rehabiliteringspenning. Invalidpensionstagaren får utöver invalidpensionen dessutom ett rehabiliteringstillägg för den tid som rehabiliteringen pågår. Rehabiliteringstillägget utgör 33 procent av invalidpensionen. 
Enligt 2 mom. kan delinvalidpension betalas till samma belopp som full invalidpension under den tid den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår, förhöjd med 33 procent. 
29 §.Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning. I 1 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken en arbetstagare kan beviljas rehabiliteringspenning i form av rehabiliteringsunderstöd enligt prövning till ett lika stort belopp som invalidpensionen för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioder. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning kan betalas också för utarbetande av en rehabiliteringsplan. Rehabiliteringsunderstödet är lika stort som invalidpensionen, och utöver understödet betalas inte rehabiliteringstillägg. 
Enligt 2 mom. betalas rehabiliteringsunderstöd högst för tre månader per kalenderår så att tiden räknas särskilt för tiden från rehabiliteringsbeslutet till rehabiliteringens början samt för tiden mellan rehabiliteringsperioder. Rehabiliteringsunderstöd enligt prövning kan dock betalas även för en längre tid, om detta är motiverat för tryggande av rehabiliteringen. För närvarande finns bestämmelser om rehabiliteringsunderstöd enligt prövning i 19 § i KomPL och 30 § i StaPL. 
Det föreslås att till 3 mom. överförs en bestämmelse som motsvarar gällande 19 § 3 mom. i KomPL och som gäller endast arbetstagare som är anställda hos ett av Kevas medlemssamfund. Till en arbetstagare som har varit anställd hos ett av Kevas medlemssamfund kan rehabiliteringsunderstöd enligt prövning betalas även när det är nödvändigt för att han eller hon ska kunna sysselsättas. Rehabiliteringsunderstöd ska dock inte betalas samtidigt med arbetslöshetsförmåner. 
30 §. Indragning av rehabiliteringspenning eller av invalidpensionstagares rehabiliteringstillägg. Rehabiliteringspenningen eller det rehabiliteringstillägg som betalas till en invalidpensionstagare kan dras in, om mottagaren utan giltig orsak vägrar delta i yrkesinriktad rehabilitering eller avbryter sådan rehabilitering. Fastän rehabiliteringstillägget eller rehabiliteringspenningen i regel dras in, är det på Kevas ansvar att pröva indragningen. 
Enligt 2 mom. börjar rätten till invalidpension tidigast när rätten till rehabiliteringspenning som betalas för den tid den yrkesinriktade rehabiliteringen pågår har upphört. 
De gällande bestämmelserna finns i 21 § och 29 § 1 mom. i KomPL och 31 § i StaPL. 
31 §.Andra bestämmelser om rehabilitering. Enligt 1 mom. gäller för rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg samt mottagaren av dem i regel samma bestämmelser som för invalidpension och invalidpensionstagare. På ersättningar för kostnader för rehabilitering som betalats utan grund tillämpas bestämmelserna i denna lag om återkrav av pension som har betalats utan grund. 
Enligt 2 mom. kan rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg också betalas för kortare tid än en månad med avvikelse från bestämmelserna om invalidpension. I momentet konstateras dessutom att utbetalningen av rehabiliteringspenning börjar när rehabiliteringen börjar. Primärtid enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004) inverkar således inte på begynnelsetidpunkten för rehabiliteringspenningen. Rehabiliteringsklienten ska dock inte få överlappande förmåner för denna tid. I 2 mom. konstateras dessutom att pension inte tjänas in för den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas på samma sätt som pension tjänas in för den tid invalidpension betalas, utan på det sätt som föreskrivs i 87 § om oavlönad tid som berättigar till pension. Rehabiliteringsförmåner tas inte heller som grund för familjepension, utan familjepensionen bestäms på basis av invalidpension efter den förmånslåtare som får rehabiliteringsförmåner. 
De gällande bestämmelserna om detta finns i 10 § i KomPL och 33 § i StaPL. 
Invalidpension 
32 §.Förmåner vid arbetsoförmåga. I paragrafen finns bestämmelser om pensioner som beviljas på basis av arbetsoförmåga, dvs. invalidpension som beviljas tills vidare och rehabiliteringsstöd som beviljas för viss tid. 
Enligt 2 mom. tillämpas på rehabiliteringsstöd även vad som föreskrivs i denna lag om invalidpension och invalidpensionstagare. Motsvarande bestämmelser om detta finns för närvarande i 23 § i KomPL och 34 § i StaPL. 
33 §.Rätt till invalidpension. I paragrafen föreskrivs det om förutsättningarna för att få invalidpension. Enligt 1 mom. har den som för minst ett år blir arbetsoförmögen rätt till invalidpension. Förutsättningarna för invalidpension är olika beroende på om en arbetstagare blir arbetsoförmögen medan en offentlig anställning pågår eller efter det att anställningen upphört. Om arbetstagaren ansöker om invalidpension medan anställningen pågår, tar definitionen av arbetsoförmåga fasta på yrket. Om anställningen däremot redan har upphört, används en allmän definition som definition av arbetsoförmåga. En bestämmelse om det föreslås i 1 mom. 1 och 2 punkten. Enligt 3 punkten ska även en arbetstagare som har beviljats antingen invalidpension enligt en arbetspensionslag för den privata sektorn eller invalidpension enligt någon annan arbetspensionslag efter det att en anställning enligt denna lag upphört, t.ex. en anställning vid Finlands Bank, ha rätt till invalidpension. 
I 2 mom. föreslås en komplettering av bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten så att också faktorer som anknyter till arbetstagarens omständigheter och inkomster beaktas vid tillämpning av 1 mom. 2 punkten. 
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om bedömning av rätten till invalidpension för en arbetstagare som har fyllt 60 år. Vid bedömning av nedsatt arbetsförmåga beaktas huruvida arbetet har varit ansträngande och slitsamt för arbetstagaren samt de krav och det ansvar som hänför sig till hans eller hennes arbete när arbetskarriären är lång, och dessa faktorer i kombination med sjukdom, lyte eller skada gör det oskäligt för arbetstagaren att fortsätta i arbete. 
Bestämmelser om rätten till invalidpension finns för närvarande i 24 § i KomPL och 35 § i StaPL. 
Enligt 4 mom. kan invalidpension beviljas antingen som full invalidpension eller som delinvalidpension. Rätt till full invalidpension har en arbetstagare som har blivit oförmögen att sköta sin tjänst eller utföra sitt arbete eller vars arbetsförmåga har blivit nedsatt med minst tre femtedelar. Om arbetsförmågan är nedsatt med minst två femtedelar, ska personen ha rätt till delinvalidpension. För närvarande finns bestämmelser om rätten till full invalidpension och delinvalidpension i 26 § i KomPL och 35 § 4 mom. i StaPL. 
34 §.Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna. Det föreslås att till paragrafen överförs bestämmelserna i gällande 22 § i KomPL och 37 § i StaPL om Kevas skyldighet att säkerställa att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering har utretts innan Keva avgör ett invalidpensionsärende. Om arbetstagaren anses ha rätt till rehabilitering, ska Keva i enlighet med 25 § meddela ett förhandsbeslut i saken. 
35 §.Invalidpensionens belopp. Det föreslås att beloppet av invalidpension är summan av den pension som tjänats in före utgången av det år som föregick arbetsoförmågan och de pensioner som utgörs av pensionsdelen för återstående tid. Delinvalidpensionen utgör hälften av beloppet av full invalidpension. Bestämmelser om detta finns för närvarande i 48 § i KomPL och 38 § i StaPL. 
36 §.Engångshöjning av invalidpension. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om den engångshöjning som betalas till invalidpensionen. Gällande bestämmelser om detta finns i 72 § i KomPL och 71 § i StaPL. Enligt 1mom. läggs till invalidpensionen och rehabiliteringsstödet en engångshöjning när det har gått fem år sedan pensionen började. 
Enligt 2 mom. räknas höjningen ut på basis av den löpande pensionen, och beloppet är beroende av arbetstagarens ålder. Om arbetstagaren i början av året för höjningen är 24—31 år gammal, är höjningsprocenten 25 och den sjunker efter detta med 1,0 procentenheter för varje levnadsår. Höjningen läggs inte till rehabiliteringstillägget. 
37 §.Förhandsbeslut om rätten till delinvalidpension. En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut om rätten till delinvalidpension. 
Enligt 2 mom. är ett förhandsbeslut bindande för Keva i nio månader från det att beslutet meddelades. Tiden för när förhandsbeslutet är bindande är längre, om arbetstagaren och hans eller hennes arbetsgivare avtalar om en längre tid för att arbetstagaren övergår till att arbeta deltid. 
De gällande bestämmelserna finns i 102 § i KomPL, 107 § i StaPL och 17 § i KyPL. 
38 §.Begynnelsetidpunkten för full invalidpension. Det föreslås att bestämmelserna i 102 § i KomPL och 39 § i StaPL om begynnelsetidpunkten för full invalidpension överförs till paragrafen. Enligt 1 mom. börjar full invalidpension efter den primärtid som avses i sjukförsäkringslagen. 
Enligt 2 mom. börjar full invalidpension från ingången av månaden efter den månad då arbetsoförmågan inträdde, om pensionssökanden har gjort en invalidpensionsansökan innan primärtiden enligt sjukförsäkringslagen har fastställts eller om sjukdagpenningsansökan har avslagits och sjukdagpenning inte efter avslaget har betalats för minst en månad utan avbrott eller arbetsoförmågan inträder efter utgången av primärtiden för sjukdagpenning. 
I 3 mom. finns bestämmelser om en förmån från utlandet som motsvarar dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. Förmånen beaktas vid fastställandet av begynnelsetidpunkten för invalidpension på samma sätt som dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. I detta fall beaktas den dock för högst den maximala betalningstid som avses i sjukförsäkringslagen. 
39 §.Begynnelsetidpunkten för delinvalidpension. I paragrafen finns bestämmelser om begynnelsetidpunkten för delinvalidpension. Delinvalidpension börjar från ingången av den månad som följer på pensionsfallet, och primärtiden enligt sjukförsäkringslagen inverkar således inte på begynnelsetidpunkten för delinvalidpension. Någon överlappande förmån får arbetstagaren dock inte. Till den del delinvalidpension beviljas retroaktivt för samma tid som arbetstagaren har fått dagpenning enligt sjukförsäkringslagen betalas retroaktivt beviljad delinvalidpension endast till den del som dess belopp överstiger beloppet av dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. Bestämmelser om detta föreslås ingå i 40 § 3 mom. i lagen. 
Den gällande bestämmelsen finns i 40 § i StaPL. 
40 §. Betalning av invalidpension retroaktivt. Det föreslås att bestämmelserna i 114 § i KomPL och 41 § i StaPL om betalning retroaktivt överförs till paragrafen. Enligt 1 mom. betalas invalidpension inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än sex månader före månaden för ansökan om pension. 
Enligt 2 mom. betalas invalidpension som beviljats retroaktivt inte för samma tid för vilken arbetstagaren har fått rehabiliteringspenning eller ersättning för inkomstbortfall med stöd av bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för trafikförsäkringen. 
Enligt 3 mom. betalas full invalidpension eller delinvalidpension som beviljats retroaktivt endast till den del pensionsbeloppet överstiger beloppet av dagpenningen, om arbetstagaren under samma tid hade fått dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen. 
41 §.Tid för vilken invalidpension beviljas. Det föreslås att bestämmelsen i 23 § i KomPL och 34 § i StaPL om att invalidpension beviljas antingen tills vidare eller för viss tid överförs till 1 mom. Invalidpension som beviljats för viss tid ska kallas rehabiliteringsstöd. 
Det föreslås att gällande bestämmelser i 25 § 1 mom. i KomPL och 42 § i StaPL överförs till 2 och 3 mom. Enligt 2 mom. beviljas rehabiliteringsstöd för så lång tid som rehabiliteringen av arbetstagaren pågår och han eller hon är arbetsoförmögen, om arbetstagarens arbetsförmåga har varit nedsatt i minst ett år, men för viss tid. 
I 3 mom. föreskrivs om Kevas skyldighet när rehabiliteringsstöd beviljas att se till att en vård- eller rehabiliteringsplan har utarbetats för arbetstagaren. För den tid beredningen av vård- eller rehabiliteringsplanen pågår kan rehabiliteringsstöd beviljas en arbetsoförmögen arbetstagare. 
42 §.Invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet. De gällande bestämmelserna i 145 § 2 mom. i KomPL, 43 § i StaPL och 9 § 2 mom. i KyPL om invalidpensionstagarens anmälningsskyldighet överförs till paragrafen. Den som får invalidpension är skyldig att underrätta Keva om han eller hon återfår sin arbetsförmåga, återgår till arbetet eller avbryter rehabiliteringen. 
43 §.Utredning av fortsatt arbetsoförmåga. Invalidpensionstagaren är skyldig, om Keva så bestämmer, att för utredning av fortsatt arbetsoförmåga låta sig undersökas hos en av Keva namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av Keva. Keva ska i detta fall ersätta skäliga kostnader. 
Bestämmelser om detta finns för närvarande i 27 § i KomPL och 44 § i StaPL. 
44 §.Kontroll av rätten till invalidpension. Enligt 1 mom. ska en invalidpensionstagares rätt till invalidpension antingen på ansökan av pensionstagaren eller på Kevas initiativ kontrolleras, om hans eller hennes arbetsförmåga förändras. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 30 § 2 mom. i KomPL och 45 § 1 mom. i StaPL. 
Gällande bestämmelse i 28 § 2 mom. i KomPL och 45 § 2 mom. i StaPL överförs till paragrafen som 2 mom. Vid bedömningen av huruvida invalidpensionstagarens arbetsförmåga har förändrats eller återställts ska förändringarna i arbetstagarens arbetsinkomst enligt bestämmelsen beaktas. Arbetstagaren har inte rätt till delinvalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 60 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började eller rätt till full invalidpension för den tid under vilken arbetsinkomsten överstiger 40 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började. Med stabiliserad genomsnittlig inkomst avses i regel inkomsten för återstående tid. En förutsättning för förändringarna är dessutom att överskridningen av inkomstgränsen inte är helt tillfällig. 
45 §.Ändring av invalidpensionens belopp. Gällande bestämmelse i 28 § 1 mom. i KomPL och 46 § 1 mom. i StaPL överförs till paragrafen som 1 mom. Om det sker en sådan förändring i arbetsförmågan hos en arbetstagare som får full invalidpension för minst ett år att han eller hon inte längre har rätt att få full invalidpension utan delinvalidpension, ändras den fulla invalidpensionen till delinvalidpension från ingången av månaden efter förändringen. 
I 2 mom. föreskrivs om situationer där en arbetstagare som får delinvalidpension blir arbetsoförmögen i minst ett år i den utsträckningen att detta berättigar till full invalidpension. Full invalidpension beviljas så som bestäms i 38 § efter den primärtid som avses i sjukförsäkringslagen. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 113 § i KomPL och 46 § 2 mom. i StaPL. 
46 §.Indragning av invalidpension. I paragrafen föreslås bestämmelser om indragning av invalidpension. Om en pensionstagare återfår sin arbetsförmåga i sådan grad att han eller hon inte längre uppfyller villkoren för erhållande av pension, dras invalidpensionen in från och med ingången av kalendermånaden efter den månad då pensionstagaren återfått arbetsförmågan. 
Om invalidpensionen dras in eller rehabiliteringsstödet upphör, kan dessa enligt 2 mom. för att stödja återgången till arbete fortgå i form av rehabiliteringsstöd till samma belopp som delinvalidpension även för en kortare tid än ett år. 
Bestämmelser som motsvarar denna paragraf finns för närvarande i 29 § i KomPL och 47 § i StaPL. 
47 §.Avbrott i utbetalningen av invalidpension. Utbetalningen av invalidpension kan avbrytas, om pensionstagaren är i förvärvsarbete och inkomsten av detta arbete tillfälligt överstiger 60 procent av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten för tiden innan arbetsoförmågan började. Utbetalningen av pension kan också avbrytas, om pensionstagaren inte iakttar Kevas föreläggande om att för utredningen av fortsatt arbetsoförmåga låta sig undersökas hos en av Keva namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av Keva, om det inte finns ett godtagbart skäl till att pensionstagaren vägrar göra detta. Utbetalningen av pension kan dessutom avbrytas, om arbetstagaren inte lämnar in resultaten av nämnda undersökning till Keva inom en skälig tid som Keva sätter ut. Vidare kan utbetalningen av pension avbrytas, om pensionstagaren vägrar delta i rehabilitering eller utbildning. Bestämmelser om avbrott i utbetalningen av pension finns för närvarande i 30 § 1 mom. i KomPL och 48 § i StaPL. 
48 §.Justering, indragning eller avbrytande av invalidpension retroaktivt. Gällande bestämmelser i 30 § 2 mom. i KomPL och 49 § i StaPL överförs till paragrafen. Enligt paragrafen dras invalidpensionen in, justeras pensionsbeloppet eller avbryts utbetalningen av pensionen retroaktivt för högst två år. Denna tid beräknas antingen från ingången av kalendermånaden efter den månad då pensionstagaren har gjort sin ansökan eller Keva har vidtagit justeringsåtgärder. Om utbetalningen av pensionen redan har avbrutits, ska den justeras eller dras in från och med tidpunkten för avbrytandet. 
49 §.Ändring av invalidpension till ålderspension och rätt till ny pension som tjänats in under tiden för invalidpension. Det föreslås att bestämmelserna i 32 § i KomPL och 50 § i StaPL och de ändringar som hänför sig till pensionsreformen överförs till paragrafen. Enligt 1 mom. ändras full invalidpension till ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den månad då pensionstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. Det föreslås att den tidigare lägre pensionsåldern på 63 år ersätts med den lägsta ålder för ålderspension som föreskrivits för varje åldersklass. Det faktum att en arbetstagare får invalidpension ska inte inverka på den framtida lägsta åldern för ålderspension. Om en arbetstagare har en yrkesbaserad pensionsålder eller en avgångsålder som är lägre än den allmänna pensionsåldern, ändras invalidpensionen till ålderspension vid denna pensionsålder. Bestämmelser om detta föreslås i lagen om införande av denna lag. Från samma tidpunkt ändras även delinvalidpensionen till ålderspension som motsvarar full invalidpension. 
I 2 mom. föreskrivs det om rätt till pension som tjänats in för arbete under tiden för invalidpension. Om en arbetstagare har arbetat under tiden för sin invalidpension och han eller hon har tjänat in nytt pensionsskydd för detta arbete, beviljas pension tidigast från den tidpunkt då pensionen övergår i ålderspension i enlighet med 1 mom. I detta fall förutsätts det att arbetstagaren slutar i den anställning från vilken han eller hon kommer att avgå med pension. 
I 3 mom. föreslås en bestämmelse om utbetalning av pension som beviljats som invalidpension från det att den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts. Om en arbetstagare uppnår den lägsta åldern för ålderspension under den primärtid som avses i sjukförsäkringslagen, beviljas han eller hon direkt ålderspension i stället för invalidpension. Pensionen beräknas som invalidpension, och pension tjänas in även för tiden mellan inträdet av arbetsoförmågan och uppnåendet av den lägsta åldern för ålderspension. Pensionen börjar dock som ålderspension, och den börjar från ingången av månaden efter den månad då den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts. Pensionen beräknas som invalidpension och beviljas som ålderspension också när någon primärtid på basis av 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen inte fastställts för en arbetstagare som uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. 
50 §.Hänvisning till rehabilitering. Gällande bestämmelser i 22 § i KomPL och 51 § i StaPL överförs till paragrafen. Keva har till uppgift att se till att arbetstagaren ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter och att han eller hon hänvisas till annan rehabilitering eller någon annan service som motsvarar hans eller hennes rehabiliteringsbehov, om en ansökan om pension eller arbetspensionsrehabilitering avslås. Dessutom ska Keva iaktta lagen om klientsamarbete inom rehabiliteringen (497/2003). 
Arbetslivspension 
51 §.Rätt till arbetslivspension. Alla bestämmelser som gäller arbetslivspension är nya och de motsvarar till sitt innehåll motsvarande bestämmelser i ArPL. I paragrafen föreskrivs det om rätten till arbetslivspension. Rätt till arbetslivspension ska en sådan arbetstagare ha som har fyllt 63 år och som med små undantag har arbetat minst 38 år i uppgifter som medför ansträngning och slitage och som omfattas av arbetspensionslagarna. Dessutom förutsätts det att hans eller hennes arbetsförmåga är nedsatt, men i mindre utsträckning än vad som förutsätts för invalidpension, och hans eller hennes möjligheter att fortsätta i arbete är permanent försämrade av de skäl som nämns ovan. 
I 2 mom. föreskrivs att det till de 38 år som förutsätts i 1 mom. även räknas moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperioder, dock för högst tre år. Till tiden räknas dessutom kortare frånvaroperioder på grund av sjukdom, rehabilitering eller arbetslöshet. 
I 3 mom. föreskrivs det att arbete som utförts i ett EU- och EES-land samt i ett land som slutit en överenskommelse om social trygghet med Finland ska jämställas med sådant arbete som avses i 1 mom. 
Bestämmelsen motsvarar den bestämmelse som föreslås i 53 a § i ArPL. I detaljmotiveringen till den paragrafen har villkoren för att få pension motiverats noggrannare och de är tillämpliga även på denna paragraf. 
52 §.Ansträngande och slitsamt arbete. I paragrafen föreslås bestämmelser om de förutsättningar på basis av vilka ett arbete ska anses vara sådant ansträngande och slitsamt arbete som avses i 51 §. Paragrafen motsvarar helt 53 b § i ArPL och den exakta detaljmotivering som gäller den paragrafen är tillämplig även på denna paragraf. 
53 §.Arbetslivspensionens belopp. Arbetslivspensionens belopp är den pension som tjänats in fram till utgången av kalendermånaden före den månad då pensionen började. Pensionen innefattar inte pensionsdelen för återstående tid.  
54 §.Begynnelsetidpunkten för arbetslivspension. Arbetslivspension börjar enligt 1 mom. från ingången av kalendermånaden efter den månad då villkoren för pensionen uppfylls, dock tidigast från ingången av månaden efter den månad då pensionen söks. Arbetslivspensionen kan således börja tidigast den 1 februari 2018. Arbetslivspension beviljas inte retroaktivt. 
Enligt 2 mom. ska arbetslivspension alltid beviljas tills vidare. 
55 §.Förhandsbeslut om rätten till arbetslivspension. Enligt 1 mom. ska en arbetstagare ha rätt att få ett förhandsbeslut om sin rätt till arbetslivspension. På basis av förhandsbeslutet kan arbetstagaren på förhand bedöma om det är rätt beslut att ansöka om arbetslivspension i hans eller hennes situation. 
Enligt 2 mom. är förhandsbeslutet bindande för Keva. Förhandsbeslutet är i kraft sex månader eller en längre tid på basis av ett avtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. 
56 §. Arbetslivspensionen lämnas vilande. Den som får arbetslivspension tillåts arbeta i mindre utsträckning. Om inkomsterna för den som får arbetslivspension dock överstiger beloppet för den fasta inkomstgränsen enligt lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete (enligt 2015 års nivå 746,57 euro/månad), lämnas arbetslivspensionen vilande. Inkomstgränsen är bunden till index enligt folkpensionslagen. Efter det att pensionen har blivit beviljad bedöms det inte huruvida det inträffat förändringar i arbetsförmågan eller om arbetsförmågan har återställts för den som får arbetslivspension. 
57 §.Justering av arbetslivspension retroaktivt. Arbetslivspensionen kan lämnas vilande retroaktivt för högst två år. Tiden beräknas från den tidpunkt när ansökan om justering blivit anhängig eller Keva vidtagit justeringsåtgärder. 
58 §.Ändring av arbetslivspension till ålderspension. Arbetslivspensionen ändras till ålderspension när pensionstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension. För arbetstagare som omfattas av yrkesbaserad pensionsålder eller avgångsålder finns separata bestämmelser om detta i lagen om införande av denna lag. 
Enligt 2 och 3 mom. har arbetstagaren på basis av sin egen ansökan rätt till pension som tjänats in för arbete under tiden i arbetslivet tidigast när han eller hon har uppnått åldern för ålderspension, förutsatt att detta anställningsförhållande har upphört. Om anställningsförhållandet fortsätter, inträder rätten till pension först när anställningsförhållandet upphört. 
59 §.Beviljande av ålderspension i stället för arbetslivspension. Om en arbetstagare redan har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension innan arbetslivspensionen börjar, beviljas pensionen direkt som ålderspension. Arbetslivspensionen beräknas och beviljas till samma belopp som ålderspensionen från ingången av kalendermånaden efter den månad då arbetstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension. 
60 §.Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna för den som ansöker om arbetslivspension. Om Keva står i beråd att förkasta en ansökan om arbetslivspension, ska Keva utreda sökandens rätt till yrkesinriktad rehabilitering och möjligheterna till rehabilitering enligt annan lagstiftning. I fråga om utredningsskyldigheten motsvarar bestämmelsen 34 §. Om förmånen beviljas är det inte längre ändamålsenligt att utreda rehabiliteringsmöjligheterna med beaktande av sökandens ålder. 
61 §.Arbetslivspension på basis av pension som beviljats enligt någon annan arbetspensionslag. Om en arbetstagare får rätt till arbetslivspension på basis av någon annan arbetspensionslag, har han eller hon rätt till arbetslivspension även enligt denna lag. Om arbetslivspensionen beviljas av någon inrättning som står utanför tillämpningen av principen om sista pensionsanstalt, beviljas arbetslivspension enligt denna lag endast för sådana anställningar som har upphört och arbetslivspensionen grundar sig på arbete som har börjat efter dem. 
62 §.Arbetslivspensionstagarens anmälningsskyldighet. Den som får arbetslivspension är skyldig att underrätta Keva om att han eller hon börjar förvärvsarbeta. 
Familjepension 
63 §. Rätt till familjepension. I paragrafen föreslås bestämmelser om rätten till familjepension. Om en arbetstagare vid sin död hade haft rätt till pension enligt denna lag eller om han eller hon fick pension, ska hans eller hennes förmånstagare ha rätt till familjepension enligt denna lag. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 79 § i KomPL och 76 § i StaPL. 
64 §. Förmånstagare. Enligt 1 mom. är förmånslåtarens efterlevande make, en tidigare make och barn under 18 år förmånstagare när det gäller familjepension. Pension som beviljas en förmånstagare kallas efterlevandepension eller barnpension. 
Enligt det föreslagna 2 mom. kan förmånstagaren inte vara en person som genom brott uppsåtligen har orsakat förmånslåtarens död. 
Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 80 § i KomPL och 77 § i StaPL. 
65 §. Efterlevande makes rätt till pension. I paragrafen föreskrivs om en efterlevande makes rätt till pension. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 81 § i KomPL och 78 § i StaPL. I 1 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att få efterlevandepension. En förutsättning är att förmånslåtaren har ingått äktenskap med den efterlevande maken innan förmånslåtaren hade fyllt 65 år och att de har eller har haft ett gemensamt barn. 
I 2 mom. föreskrivs om en efterlevande makes rätt till efterlevandepension i situationer där förmånslåtaren och den efterlevande maken inte har eller har haft något gemensamt barn. I detta fall har den efterlevande maken rätt till efterlevandepension förutsatt att den efterlevande maken och förmånslåtaren har ingått äktenskap innan den efterlevande maken har fyllt 50 år och förmånslåtaren 65 år och att äktenskapet innan förmånslåtarens död har varat i minst fem år. Dessutom förutsätts det att den efterlevande maken vid förmånslåtarens död åtminstone har fyllt 50 år eller har fått invalidpension i minst tre års tid. 
Om den efterlevande maken och förmånslåtarens gemensamma barn har getts som adoptivbarn utanför familjen före förmånslåtarens död, har den efterlevande maken inte rätt till efterlevandepension. Rätt till efterlevandepension uppkommer inte heller på basis av ett sådant barn som är förmånslåtarens barn och som den efterlevande maken har adopterat först efter förmånslåtarens död. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 3 mom. 
Enligt 4 mom. har den efterlevande maken rätt till familjepension endast efter en förmånslåtare. Om den efterlevande maken vid förmånslåtarens död redan får familjepension på basis av ett tidigare äktenskap, har han eller hon inte längre rätt till ny familjepension. 
66 §. Tidigare makes rätt till pension. En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till familjepension endast om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller ett avtal som har fastställts av socialnämnden var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till honom eller henne. På en tidigare make tillämpas i tillämpliga delar vad som bestäms i denna lag om efterlevande makar och om en efterlevande makes rätt till familjepension. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 82 § i KomPL och 79 § i StaPL. 
67 §. Barns rätt till pension. Enligt 1 mom. har ett barn som inte har fyllt 18 år rätt till familjepension. Förutom förmånslåtarens eget barn har även barn till den efterlevande maken som bodde i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken rätt till familjepension. För närvarande finns bestämmelser om detta i 83 § 1 mom. i KomPL och 80 § 1 mom. i StaPL. 
Barnpension betalas alltid i första hand efter barnets egen förälder, och barnet kan inte ha rätt till barnpension efter fler än två förmånslåtare samtidigt. Om barnet redan får barnpension efter två förmånslåtare när det beviljas familjepension efter sin egen förälder, upphör den familjepension som beviljats efter en annan förmånslåtare från den tidpunkt då den familjepension som beviljas efter den egna föräldern börjar. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 2 mom. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 83 § 2 mom. i KomPL och 80 § 2 mom. i StaPL. 
68 §.Grund för familjepension. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande 84 § 1 mom. i KomPL och 81 § 1 mom. i StaPL. Grunden för familjepension är den ålderspension, fulla invalidpension och som ny pensionsförmån arbetslivspension som förmånslåtaren fick vid sin död. Om förmånslåtaren arbetade medan han eller hon fick pension, läggs den pension som tjänats in för detta arbete till den pension som beräknas som grund för familjepensionen. 
I 2 mom. föreskrivs om en situation där förmånslåtaren vid sin död inte fick pension. I detta fall används som pension som utgör grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren skulle ha haft rätt till om han eller hon på sin dödsdag hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. Om det av förmånstagarens utredning framgår att förmånslåtaren före sin död skulle ha haft rätt till invalidpension, kan även en annan tidpunkt användas som tidpunkt för arbetsoförmågans inträde. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 84 § 2 mom. i KomPL och 81 § 2 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. beaktas den pension som utgör grunden för familjepensionen till det belopp som den har före avdraget för den primära förmånen. För närvarande finns bestämmelser om detta i 84 § 3 mom. i KomPL och 81 § 3 mom. i StaPL. 
I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. I det nya 4 mom. föreskrivs om en situation där förmånslåtaren vid sin död hade uppnått den ålder som berättigar till ålderspension enligt någon av arbetspensionslagarna, men han eller hon vid sin död inte hade fått ålderspension eller fick partiell förtida ålderspension. I detta fall beräknas som grund för familjepensionen den pension enligt pensionslagen för den offentliga sektorn som förmånslåtaren hade tjänat in fram till sin dödsdag. Som förmånslåtarens pension som tjänats in beaktas den förtidsminskning eller uppskovsförhöjning som eventuellt gjorts i den partiella förtida ålderspension som förmånslåtaren får och som hade beräknats i förmånslåtarens ålderspension, om han eller hon hade uppfyllt kriterierna för ålderspension på sin dödsdag. 
I 5 mom. föreskrivs om beaktande av engångshöjningen av invalidpensionen då familjepensionen bestäms. Om förmånslåtaren vid sin död fick invalidpension som inte inkluderar en i 36 § avsedd engångshöjning, ökas den invalidpension som utgör grund för familjepensionen med en engångshöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket förmånslåtarens invalidpension och på basis av den beviljad familjepension tillsammans har fortgått fem kalenderår. Om förmånslåtaren inte fick pension vid sin död, utan grunden för familjepension utgörs av förmånslåtarens kalkylerade invalidpension, läggs till den kalkylerade invalidpensionen en engångshöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket familjepensionen hade fortgått fem kalenderår. Procentsatsen för engångshöjningen bestäms enligt vad förmånslåtarens ålder är vid tidpunkten för höjningen. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 72 § 2 mom. i KomPL och 81 § 4 mom. i StaPL. 
69 §.Efterlevande makes och tidigare makes pension. I paragrafen föreslås bestämmelser om den efterlevande makens och den tidigare makens pension. I gällande lag finns motsvarande bestämmelser i 85 § i KomPL och 82 § i StaPL. Efterlevandepensionens belopp är enligt 1 mom. utan avdrag för primära förmåner och förmåner från utlandet och effekterna av det avdrag som den efterlevande makens egna inkomster orsakar hälften av förmånslåtarens pension, om förmånstagare är den efterlevande maken ensam eller den efterlevande maken och ett barn. Beloppet av efterlevandepensionen minskar då antalet barn som är förmånstagare ökar. Efterlevandepensionen är 5/12 om förmånstagare är den efterlevande maken och dessutom två barn, 3/12 om barnen är tre till antalet och 2/12 om barnen är fyra eller fler. 
Bestämmelser om en tidigare makes pensionsbelopp finns i 2 mom. Den tidigare makens pensionsbelopp är en andel av den efterlevandepension som bestäms enligt 1 mom. Andelen är lika stor som 60 procent av det underhållsbidrag som förmånslåtaren har betalat till sin tidigare make utgör av förmånslåtarens pension. Om förmånstagare är både den efterlevande maken och den tidigare maken, kan det sammanlagda beloppet av den tidigare makens, eller om de är flera, de tidigare makarnas pensioner vara högst hälften av beloppet av efterlevandepensionen. Det sammanlagda beloppet dras av från efterlevandepensionen och om de tidigare makarna är flera till antalet fördelas det i samma förhållande som deras underhållsbidrag.  
70 §. Barnpensionens belopp. Motsvarande bestämmelser om barnpensionens belopp som de som föreslås finns för närvarande i 86 § i KomPL och 83 § i StaPL. Barnpensionens belopp är beroende av antalet barn som är förmånstagare. Före primära förmåner och förmåner från utlandet dras av är barnpensionens belopp 4/12, om förmånstagare är endast ett barn. Om barnen är två till antalet är barnpensionens belopp 7/12 av förmånslåtarens pension, om barnen är tre till antalet är beloppet 9/12 och om barnen är fyra eller fler till antalet är beloppet 10/12 av förmånslåtarens pension. 
Enligt 2 mom. fördelas det sammanlagda beloppet av barnpensionen jämnt mellan barnen. 
71 §. Justering av familjepension. I 1 mom. föreskrivs att familjepensionens belopp och dess fördelning mellan förmånstagarna justeras, om antalet förmånstagare ändras. Pensionsbeloppet justeras från ingången av kalendermånaden efter förändringen. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 97 § 1 mom. i KomPL och 84 § i StaPL. 
I 2 mom. föreskrivs om hur avbrytande eller minskning av pensionen fördelas. Om utbetalningen av familjepension för någon förmånstagares del avbryts eller om pensionen minskas för någon förmånstagares del, gäller avbrytandet eller minskningen hans eller hennes del av familjepensionen. För närvarande föreskrivs det om detta i 97 § 3 mom. i KomPL. 
72 §. Minskning av efterlevandepension. I paragrafen finns bestämmelser om hur inkomsterna ska beaktas när efterlevandepensionen bestäms. För närvarande finns bestämmelser om detta i 88 § i KomPL och 86 § i StaPL. I 1 mom. föreskrivs om en situation där den efterlevande maken får egen pension. När efterlevandepensionen bestäms beaktas de pensioner som den efterlevande maken får för förvärvsarbete enligt arbetspensionslagarna och därmed jämförbara lagar. Den efterlevande makens arbetspensioner beaktas före avdragen för primära förmåner och förmåner från utlandet görs. Delinvalidpension beaktas till ett belopp som motsvarar full invalidpension. Det föreslås att det till momentet fogas en precisering om minskning av efterlevandepensionen i en situation där den efterlevande maken arbetar vid sidan av ålderspensionen. I fråga om efterlevandepension beaktas utöver den ålderspension som den efterlevande maken får den pension som tjänats in för arbete som utförts vid sidan av ålderspensionen fram till utgången av det år som föregick det år då förmånslåtaren avled. Sålunda motsvarar efterlevandepensionens belopp bättre den efterlevande makens inkomstnivå, och efterlevandepensionen behöver inte minskas på nytt, om den efterlevande maken beviljas ålderspension för arbete som fortgått vid sidan av pensionen. Dessutom ska en andel som motsvarar ovan nämnda pension och som betalas till den efterlevande maken från utlandet eller på basis av anställning vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation också beaktas. 
I regel betalas efterlevandepensionen oreducerad under sex kalendermånader efter förmånslåtarens död. Härefter minskas efterlevandepensionen. Har den efterlevande maken vid förmånslåtarens död fyllt 65 år eller får han eller hon arbetspension för eget arbete, minskas efterlevandepensionen dock från ingången av kalendermånaden efter förmånslåtarens död. Efterlevandepensionen minskas dock inte, om ett barn som har bott i samma hushåll som förmånslåtaren och den efterlevande maken vid förmånslåtarens död och som är berättigat till barnpension efter förmånslåtaren vid denna tidpunkt är yngre än 18 år. I en situation av detta slag minskas efterlevandepensionen först när det yngsta av barnen fyller 18 år. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 2 mom. 
I 3 mom. föreskrivs om en situation där den efterlevande maken inte ännu får egen arbetspension eller den efterlevande maken får partiell förtida ålderspension eller den efterlevande maken inte har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. I detta fall minskas efterlevandepensionen på basis av den efterlevande makens kalkylerade pension. Kalkylerad pension är den arbetspension som skulle ha beviljats den efterlevande maken, om han eller hon den dag förmånslåtaren avled hade blivit arbetsoförmögen i den mån att det berättigar till full invalidpension. Det föreslås dessutom att momentet preciseras så att om den efterlevande maken den dag då förmånslåtaren avled eller den dag då ett barn som bor i samma hushåll som den efterlevande maken vid förmånslåtarens död fyller 18 år har uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, men han eller hon inte ännu får ålderspension, beaktas som den efterlevande makens egen pension när efterlevandepensionen minskas den pension som han eller hon hade tjänat in före utgången av det år som föregick det år förmånslåtaren avled eller det år det yngsta barnet fyller 18 år. Om den efterlevande maken har arbetat utomlands eller varit anställd vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon skulle ha beviljats om det arbete som hänför sig till den försäkringstid som grundar sig på anställningen utomlands eller på en anställning vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation hade omfattats av denna lag. 
Enligt 4 mom. har den efterlevande maken rätt att få ett beslut om beloppet av den kalkylerade arbetspension som Keva meddelar till andra pensionsanstalter som sköter verkställigheten av arbetspensionslagarna när den efterlevande maken ansöker om efterlevandepension enligt någon annan arbetspensionslag. Beslutet meddelas på den efterlevande makens begäran. Som en begäran att få ett beslut om den kalkylerade pensionen betraktas också det att den efterlevande maken söker ändring i beloppet av familjepension enligt någon annan arbetspensionslag. 
73 §. Grund för minskning av efterlevandepension samt belopp. Enligt 1 mom. minskas efterlevandepensionen, om den efterlevande makens pensioner som grundar sig på förvärvsarbete överstiger grunden för minskningen av pensionen. Minskningen av pensionen är 50 procent av skillnaden mellan den efterlevande makens arbetspensioner och grunden för minskningen av pensionen. Grunden för minskning av efterlevandepensionen är 681,50 euro på 2015 års indexnivå. Beloppet justeras varje år med en lönekoefficient. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 89 § 1 och 2 mom. i KomPL och 87 § 1 mom. i StaPL. 
Paragrafens 2 mom. motsvarar nuvarande bestämmelser i 89 § 2 mom. i KomPL och 87 § 3 mom. i StaPL. Om den efterlevande maken har rätt att få efterlevandepension enligt flera arbetspensionslagar, görs minskningen som en relativ andel av familjepensionen enligt denna lag och andra arbetspensionslagar som omfattar den efterlevande maken. 
74 §. Minskning av efterlevandepension i särskilda fall. Om den efterlevande maken inte får arbetspension på basis av eget arbete eller om den efterlevande maken får delinvalidpension kan enligt 1 mom., när efterlevandepensionen minskas, på ansökan av den efterlevande maken beaktas hans eller hennes genomsnittliga förvärvsinkomster och på dem grundade förmåner samt delinvalidpension i stället för hans eller hennes kalkylerade pension. En förutsättning är att den efterlevande maken har ansökt om detta inom fem år efter förmånslåtarens död eller då efterlevandepensionen minskas för första gången. En ytterligare förutsättning är att den efterlevande makens förvärvsinkomster och på dem grundade förmåner samt delinvalidpensionen, när 60 procent av förvärvsinkomsterna beaktas, tillsammans är minst 25 procent mindre än den pension som har fastställts för den efterlevande maken i enlighet med 72 §. Enligt 2 mom. ska den genomsnittliga förvärvsinkomsten räknas ut på basis av den efterlevande makens inkomster under sex månader före ansökan, och minskningen av pensionen görs tidigast från ingången av denna retroaktiva period. 
Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 90 § 1 och 2 mom. i KomPL och 88 § 1 och 2 mom. i StaPL. 
75 §.Justering av efterlevandepension. I paragrafen föreskrivs om justering av efterlevandepension. Enligt 1 mom. ska efterlevandepensionen justeras, om den efterlevande makens förhållanden förändras så att förutsättningarna i 74 § inte längre uppfylls. För närvarande finns en motsvarande bestämmelse i 91 § 1 mom. i KomPL och 88 § 3 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. ska efterlevandepensionen justeras när den efterlevande maken beviljas invalidpension eller när han eller hon beviljas den första ålderspensionen eller invalidpensionen enligt arbetspensionslagarna eller därmed jämförbara lagar, om en kalkylerad invalidpension har beaktats som den efterlevande makens egen pension när efterlevandepensionen minskades första gången eller om bestämmelsen om minskning i särskilda fall har tillämpats på efterlevandepensionen. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 91 § 2 mom. i KomPL och 88 a § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. ska efterlevandepensionen justeras också om den invalidpension som dras av från efterlevandepensionen upphör och den efterlevande maken senare beviljas en ny pension på nya grunder. För närvarande finns en motsvarande bestämmelse i 91 § 3 mom. i KomPL och 88 a § 2 mom. i StaPL. 
Efterlevandepensionen justeras från den tidpunkt då pensionen enligt 2 eller 3 mom. börjar. 
Vid minskningen beaktas den pension som beviljats den efterlevande maken samt sådan pension som före utgången av det år som föregick det år då den pensionen började har tjänats in genom arbete för vilket pension inte ännu har beviljats. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 4 mom. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 91 § 4 mom. i KomPL och 88 a § 3 mom. i StaPL. 
När efterlevandepensionen justeras används enligt 5 mom. samma grund för minskning av pensionen som då efterlevandepensionen minskades för första gången. För närvarande finns bestämmelser om detta i 91 § 5 mom. i KomPL och 88 a § 4 mom. i StaPL. 
76 §.Begynnelsetidpunkten för familjepension och utbetalning retroaktivt. Enligt 1 mom. börjar familjepensionen betalas från ingången av kalendermånaden efter den månad då förmånslåtaren avled. Till ett barn som fötts först efter förmånslåtarens död betalas dock familjepension från ingången av månaden efter barnets födelse. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 93 § i KomPL och 89 § 1 mom. i StaPL. 
Familjepension betalas inte utan giltigt skäl retroaktivt för längre tid än sex månader före den månad då ansökan om pension gjordes. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 2 mom. För närvarande finns bestämmelser om detta i 110 § 1 mom. i KomPL och 89 § 2 mom. i StaPL. 
77 §. Beviljande av familjepension för viss tid. Familjepension kan beviljas för viss tid, fastän någon utredning om förmånslåtarens död inte kan läggas fram, om det är sannolikt att han eller hon har avlidit genom drunkning, genom någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 1 mom. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 94 § 1 mom. i KomPL och 90 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. dras förmånslåtarens arbetspension in den dag familjepensionen börjar i sådana fall där familjepensionen har beviljats på basis av den uppskattade dödsdagen. För närvarande finns bestämmelser om detta i 92 § 2 mom. i KomPL och 90 § 2 mom. i StaPL. 
78 §. När rätten till familjepension upphör. Enligt 1 mom. upphör den efterlevande makens familjepension, om han eller hon ingår nytt äktenskap före fyllda 50 år. Enligt 2 mom. upphör rätten till barnpension när barnet fyller 18 år eller om barnet adopteras av någon annan än den efterlevande maken eller dennas nya make. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 95 § i KomPL och 92 § i StaPL. 
79 §. Anmälningsskyldighet för den som får familjepension. Enligt 1 mom. är den som får efterlevandepension skyldig att underrätta Keva om han eller hon ingår äktenskap. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 145 § 5 mom. i KomPL, 91 § 1 mom. i StaPL och 9 § 5 mom. i KyPL. 
Enligt 2 mom. är barnets adoptivföräldrar skyldiga att underrätta Keva om adoptionen, om ett barn som får barnpension adopteras av någon annan än den efterlevande maken eller dennas make. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 145 § 5 mom. i KomPL, 91 § 2 mom. i StaPL och 9 § 5 mom. i KyPL. 
80 §. Engångsbetalning av efterlevandepension. Enligt 1 mom. betalas till den efterlevande maken efterlevandepension för tre år som ett engångsbelopp, om han eller hon gifter sig på nytt före fyllda 50 år, då efterlevandepensionen på denna grund upphör. För närvarande finns bestämmelser om detta i 96 § i KomPL och 93 § 1 mom. i StaPL. 
Grund för ett engångsbelopp är beloppet av den senast utbetalda månadspensionen. Om Keva är den sista pensionsanstalten i enlighet med 117 §, är grunden för betalningen det sammanlagda beloppet av de pensioner som Keva betalar ut per månad. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 96 § i KomPL och 93 § 2 mom. i StaPL. 
4 kap. Fastställande av pension
81 §.Pensionstillväxt. Paragrafens 1 mom. är nytt och i det finns bestämmelser om pensionstillväxt på basis av arbetsinkomster. Pensionen växer med 1,5 procent på basis av den årliga arbetsinkomsten. Pensionstillväxten börjar från ingången av kalendermånaden efter den månad då 17 års ålder uppnåtts fram till utgången av den kalendermånad då arbetstagaren uppnår den högsta ålder på 68, 69 eller 70 år som berättigar till arbetspensionstillväxt och som fastställts för hans eller hennes åldersklass. I lagen om införande av denna lag finns en övergångsbestämmelse som gäller 53—62-åriga arbetstagare. 
Enligt 2 mom. berättigar dock inte inkomsterna under det år då arbetsoförmågan börjar till pension, om återstående tid då invalidpensionen bestäms har räknats som pensionsberättigande. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 50 § i KomPL och 52 § 2 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. växer pensionen också för oavlönad tid som avses i 87 §. Pensionen växer med 1,5 procent per år på basis av den inkomst som ligger till grund för en i 87 § närmare bestämd oavlönad förmån. Den gällande bestämmelsen finns i 40 § 1 mom. 1 punkten i KomPL och 54 § i StaPL. 
82 §.Pensionstillväxt för året för pensionsfallet. Det föreslås att gällande bestämmelser i 70 § i KomPL och 69 § i StaPL om beräkning av pension för året för pensionsfallet överförs till paragrafen. Paragrafens bestämmelser tillämpas på bestämmande av ålderspension och arbetslivspension. Enligt 1 mom. växer pensionen för året för pensionsfallet på basis av inkomsterna under året före pensionsfallet, om en arbetstagare har inkomster som omfattas av denna lag under minst tre kalenderår i följd före året för pensionsfallet och dessa uppgår till minst 8 178 euro (enligt 2015 års nivå) under varje år. Inkomsterna under förgående år multipliceras med antalet månader från ingången av året för pensionsfallet till utgången av månaden för pensionsfallet och divideras med 12. 
Enligt 2 mom. tillämpas inte vad som föreskrivs i 1 mom., om inkomsterna under året före året för pensionsfallet likväl avviker mer än 10 procent från de genomsnittliga inkomsterna under de två föregående åren. I detta fall växer pensionen för året för pensionsfallet på basis av inkomster som omfattas av denna lag och som betalats före pensionsfallet. Pensionen växer för året för pensionsfallet på basis av sådana inkomster som omfattas av denna lag och som har betalats före pensionsfallet, också om arbetstagaren under året för pensionsfallet har haft rätt till förmåner för oavlönad tid enligt 87 § eller till förmåner enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier samt till inkomster som ligger till grund för förmånerna. 
83 §. Fastställande av pension för återstående tid. Vad beträffar slutåldern för återstående tid är bestämmelsen ny. Med återstående tid som hänför sig till invalidpensionen avses den tid som beräknas från ingången av det kalenderår när arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad då arbetstagaren uppnår den lägsta ålder för ålderspension som har fastställts för hans eller hennes egen åldersklass. Separata bestämmelser om slutåldern för återstående tid för arbetstagare som omfattas av yrkesbaserad pensionsålder eller avgångsålder finns i lagen om införande av denna lag. Om arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension inte ännu har bestämts för hans eller hennes åldersklass det år arbetsoförmågan börjar, används som slutålder för återstående tid den ålder för ålderspension som har fastställts för den åldersklass som ligger närmast arbetstagarens födelseår. När invalidpensionen bestäms räknas återstående tid som berättigande till pension, om arbetstagaren under de tio kalenderåren före det år då arbetsoförmågan började har haft sammanlagt minst 17 128,41 euro i arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna. Penningbeloppet är på 2015 års nivå. 
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om tillväxtprocenten för pensionen för återstående tid. Pensionen för återstående tid räknas ut på basis av den inkomst som utgör grund för återstående tid och som bestäms i 88 § med en tillväxt på 1,5 procent per år. Bestämmelsen motsvarar gällande 40 § 2 mom. i KomPL och 55 § 2 mom. i StaPL. 
84 §. Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört. Enligt 1 mom. växer pensionen för tiden med invalidpension enligt denna lag, precis som för närvarande. Som grund för pensionstillväxten används den inkomst för återstående tid som hänför sig till invalidpension. För närvarande finns en bestämmelse om detta i 59 § 1 mom. i KomPL och 57 § 1 mom. i StaPL. 
I 2 mom. föreskrivs om tillväxtprocenten för pensionstillväxten under tiden för invalidpension. Pensionen växer från och med ingången av det år när arbetsoförmågan började till utgången av den månad när pensionen upphörde. Tillväxten är 1,5 procent per år. Även under tiden med delinvalidpension växer pensionen på basis av hela inkomsten för återstående tid. En motsvarande bestämmelse finns i gällande 40 § 3 mom. i KomPL och 57 § 2 mom. i StaPL. 
Till 3 mom. överförs gällande bestämmelse i 59 § 1 mom. i KomPL och 55 § 3 mom. i StaPL om bestämmande av inkomsterna för återstående tid, om arbetstagaren får invalidpension även i enlighet med någon annan arbetspensionslag än denna. I detta fall får man den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag genom att räkna ut samma relativa andel av de inkomster för återstående tid som hänför sig till den pension som arbetstagaren får som den andel arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under de fem kalenderåren före det är då arbetsoförmågan började. 
I 4 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken tiden med invalidpension trots det som anges ovan inte ska berättiga till pension, om arbetstagaren har fått invalidpension utan grund. Motsvarande bestämmelse finns i 59 § 2 mom. i KomPL och 57 § 4 mom. i StaPL. 
85 §.Arbetsinkomster som berättigar till pension. Gällande bestämmelse i 68 § 1 mom. i KomPL och 57 § 1 mom. i StaPL om arbetsinkomster som ökar pensionen överförs till paragrafen som 1 mom. Huvudregeln är att när arbetsinkomsterna bestäms ska lön eller något annat vederlag som har betalats eller enligt överenskommelse ska betalas som ersättning för arbete beaktas. Lön eller något annat vederlag som enligt överenskommelse ska betalas som ersättning för arbete anses höra till pensionslönen också när de betalas till arbetstagaren av ett konkursbo, av en sådan myndighet som enligt lönegarantilagen ansvarar för lönegarantin eller av någon annan betalare (ställföreträdande betalare) i stället för av arbetsgivaren. I momentet bestäms dessutom de inkomster som ökar pensionen för förtroendevalda i något av Kevas medlemssamfund. Pensionen växer som för närvarande på basis av ersättningar för inkomstbortfall för förtroendevalda och separata arvoden för viss tid. 
Bestämmelsen i gällande 68 § 2 mom. i KomPL kompletterad med bestämmelsen i gällande 7 § 2 mom. i KyPL överförs till paragrafen som 2 mom. I momentet bestäms om andra vederlag för arbete än sådana som betalas i pengar och om pension som tillväxer på basis av dem. 
I 3 mom. föreslås en förteckning enligt 68 § 3 mom. i KomPL och 57 § 2 mom. i StaPL över poster som inte beaktas när arbetsinkomster som berättigar till pension bestäms kompletterad med bestämmelserna i 7 § i KyPL. Till arbetsinkomsterna räknas inte sådana förmåner eller utbetalningar som erhålls på basis av anställningen, men på något annat sätt än som ett egentligt vederlag som överenskommits för arbetet. 
Till 4 mom. överförs den bestämmelse i 68 § 4 mom. i KomPL som preciserar den vinstpremie som nämns i 3 mom. 11 punkten. 
I 5 mom. föreskrivs om bestämmande av den arbetsinkomst som utgör grund för en kommunalveterinärs pension. Den arbetsinkomst som utgör grunden för en kommunalveterinärs pension bestäms på samma sätt som hittills. I momentet föreskrivs på vilket sätt veterinärers pension växer på basis av inte bara den lön som ett medlemssamfund betalar ut utan även på basis av arvoden som tas ut hos djurägare eller djurinnehavare. 
86 §.Arbetsinkomster som berättigar till pension vid arbete utomlands. I paragrafen föreslås bestämmelser om arbetsinkomst som ökar pensionen vid arbete utomlands (försäkringslön). Försäkringslönen avses gälla arbete som avses i denna lag och som utförs av arbetstagare från Finland som sänds utomlands. Som en utsänd arbetstagares arbetsinkomst som utgör grund för pensionen betraktas den lön som skulle betalas för motsvarande arbete i Finland. Om motsvarande arbete inte finns i Finland, betraktas den lön som annars kan anses motsvara nämnda arbete som arbetsinkomst. De gällande bestämmelserna finns i 68 § 5 mom. i KomPL och 60 § i StaPL. 
87 §. Oavlönad tid som berättigar till pension. Det föreslås att bestämmelserna i 52 § i KomPL och 62 § i StaPL överförs till paragrafen. Enligt 1 mom. är en förutsättning för att pensionen ska växa under oavlönad tid att arbetstagaren före ingången av året för pensionsfallet har arbetsinkomster som är försäkrade enligt arbetspensionslagarna till ett belopp av minst 17 128,41 euro enligt 2015 års nivå. Arbetspensionen kan således inte ökas enbart på basis av oavlönad tid. 
I 2 mom. föreskrivs att grunden för pension som växer under oavlönad tid utgörs av inkomster som ligger till grund för en förmån som fåtts för oavlönad tid. De berättigar till pension till den del som arbetstagaren hade fått dessa förmåner efter kalendermånaden efter den under vilken 17 års ålder uppnåddes. Den nedre åldersgränsen sänks från 18 år till 17 år på samma sätt som i fråga om arbetsinkomster som ökar pensionen. 
I 3 mom. räknas dessa inkomster upp samt under vilka förutsättningar och till vilken del den inkomst som ligger till grund för en socialförsäkringsförmån ökar pensionen. Sådana inkomster som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och som nämns i 3 mom. 3 punkten ökar pensionen i stället för från nuvarande 63 år till utgången av den månad då den lägsta åldern som berättigar till ålderspension har uppnåtts. 
I 4 mom. föreskrivs om inkomster som ligger till grund för pension då en förmån för oavlönad tid har betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenningen. Som grund för pensionen används i detta fall 713,68 euro per månad enligt 2015 års nivå. 
Till pension berättigar enligt 5 mom. inte de förmåner som arbetstagaren har fått under tiden för någon annan pension än partiell förtida ålderspension eller familjepension. 
I 6 mom. finns bestämmelser om hur pensionen tjänas in i fall där arbetstagaren har rätt till pension enligt två eller flera arbetspensionslagar. I detta fall behandlas den del av pensionen som tjänats in på basis av oavlönad tid i regel av den sista pensionsanstalt som avses i 117 §. I momentet föreskrivs också på vilket sätt det ansvar som uppkommer av pensioner som tjänats in på basis av dessa förmåner fördelas mellan olika pensionsanstalter. Ansvaret för pension som tjänats in på basis av förmåner som betalats för oavlönad tid fördelas varje år mellan pensionsanstalterna i förhållande till de lönebelopp som under varje år försäkrats vid pensionsanstalterna. Bestämmelser om detta finns i 178 § i lagen om pension för arbetstagare, och en hänvisning till den paragrafen finns i detta moment. 
88 §.Inkomst som ligger till grund för pension för återstående tid. Det föreslås att bestämmelserna i 53 § i KomPL och 63 § i StaPL överförs till paragrafen. I 1 mom. föreskrivs att den arbetsinkomst som pension för återstående tid grundar sig på bestäms på basis av de arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna och de till grund för förmåner för oavlönad tid liggande inkomster vilka arbetstagaren har erhållit under granskningstiden. Granskningstiden är de fem kalenderår som föregick året för pensionsfallet. 
När inkomsten för återstående tid fastställs beaktas enligt 2 mom. den inkomst som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid till 100 procent, med undantag för inkomst som ligger till grund för moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning och som beaktas till 117 procent för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetstagaren och till 17 procent för den tid för vilken förmånen har betalats till arbetsgivaren. 
När en förmån för oavlönad tid har betalats till ett belopp som motsvarar minimidagpenning på grund av att förvärvsinkomster saknas eller att de har varit låga, beaktas denna förmån till ett belopp av 713,68 euro i månaden. En bestämmelse om detta föreslås i 3 mom. 
Om arbetstagaren under granskningstiden har fått grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller utbildningsdagpenning till samma belopp som grunddagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa beaktas när inkomsten för återstående tid bestäms som arbetsinkomst 1 427,36 euro för varje hel månad för vilken nämnda förmån har erlagts. Beloppet är på 2015 års nivå. På motsvarande sätt beaktas dagpenning enligt sjukförsäkringslagen, om den har beviljats till samma belopp som den grunddagpenning som avses i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 
89 §. Hur tid för vård av barn inverkar på pension för återstående tid. Om en arbetstagares arbetsinkomster under granskningstiden är mindre än den stabiliserade inkomstnivån på grund av att arbetstagaren har vårdat barn under tre år och om detta skulle leda till att arbetstagarens pensionsskydd sjunker med minst 20 procent, används på ansökan av arbetstagaren som arbetsinkomst som ligger till grund för pension för återstående tid den arbetsinkomst som vårdtiden inte har minskat. Härvid beaktas dock arbetsinkomster som erhållits under högst tio år. Motsvarande bestämmelse finns i 53 § 7 mom. i KomPL och 65 § 1 mom. i StaPL. 
90 §.Fastställande av pension för återstående tid på grundval av inkomst under mindre än fem år. I 1 mom. föreskrivs om fastställande av inkomster för återstående tid i sådana situationer där en arbetstagare inte har arbetsinkomster som ska beaktas när inkomsterna för återstående tid bestäms vid andra tidpunkter än under det år under vilket arbetsoförmågan började eller året innan. I en sådan situation beaktas även inkomsterna under det år då arbetsoförmågan började fram till utgången av den månad då arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen. Motsvarande bestämmelse finns i 54 § 1 mom. i KomPL och 65 § 1 mom. i StaPL. 
I 2 mom. föreskrivs om en situation där arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen före utgången av det kalenderår under vilket han eller hon fyller 23 år. I detta fall är granskningstiden tiden mellan ingången av månaden efter uppnådd 18 års ålder och utgången av den månad då arbetsoförmågan började. Arbetsinkomsten för återstående tid är summan av de arbetsinkomster som fåtts under denna granskningsperiod dividerad med det antal månader som ingår i samma period. Motsvarande bestämmelse finns i 54 § 2 mom. i KomPL och 65 § 2 mom. i StaPL. 
91 §.Fördelning av inkomst för återstående tid. Om återstående tid i en arbetstagares pension beaktas på basis av flera olika arbetspensionslagar, utgör den inkomst för återstående tid som omfattas av denna lag en lika stor del av summan av inkomsterna för återstående tid som den del arbetsinkomsterna enligt denna lag utgör av summan av inkomsterna enligt arbetspensionslagarna under granskningstiden. Motsvarande bestämmelse finns i 55 § i KomPL och 66 § i StaPL. 
92 §. Pension på tidigare grunder. I 1 mom. finns bestämmelser om en situation där en arbetstagare som har fått rehabiliteringspenning senare beviljas invalidpension på grund av sådan arbetsoförmåga som har börjat innan två år har förflutit från det att rehabiliteringspenningsperioden löpte ut. I ett sådant fall fastställs invalidpensionen så som den hade fastställts, om arbetsoförmågan hade börjat vid ingången av rehabiliteringspenningsperioden. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 60 § 2 mom. i KomPL och 67 § 1 mom. i StaPL. 
I 2 mom. föreskrivs om fastställande av invalidpension på samma grunder som tidigare. Den nya pensionen beviljas till samma belopp som den tidigare, om arbetstagaren beviljas ny invalidpension på grund av ny arbetsoförmåga, om denna nya arbetsoförmåga hade börjat innan två år har förflutit från det att den tidigare pensionen upphörde. Förfarandet är detsamma, om en arbetstagare som fått invalidpension senare beviljas ny invalidpension med anledning av samma sjukdom, lyte eller skada som legat till grund för den tidigare pensionen. Motsvarande bestämmelse finns i 60 § 1 mom. i KomPL och 67 § 2 mom. i StaPL. 
Om pension beviljas i enlighet med föregående moment på tidigare grunder, tjänas särskild invalidpension inte in för ett anställningsförhållande mellan pensionerna eller mellan rehabiliteringen och pensionen, eftersom denna tid redan har beaktats i pensionen i det belopp för återstående tid som tjänats in. Utan en särskild bestämmelse gäller den bestämmelse som förhindrar att dubbel pension tjänas in endast en situation där en person får pension enligt denna lag och är anställd hos en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag. För att situationen ska vara den motsvarande även när arbetstagaren får pension enligt någon annan arbetspensionslag eller är i ett anställningsförhållande som omfattas av denna lag, föreslås bestämmelser om detta i 3 mom. Om en arbetstagare beviljas pension på tidigare grunder enligt någon av arbetspensionslagarna, beaktas inte arbetsinkomster som tjänats in efter det att den första pensionen upphörde eller tiden för utbetalning av rehabiliteringspenning löpte ut i den nya pensionen. För närvarande finns bestämmelser om detta i 60 § 3 mom. i KomPL. 
93 §. Avdrag för pension eller motsvarande förmån från utlandet. Motsvarande bestämmelser som finns i gällande 68 § i StaPL överförs till paragrafen som 1 och 2 mom. Enligt nämnda paragraf ska pension som betalas till en i utlandet anställd arbetstagare i statens tjänst och i vars kostnader staten har deltagit dras av från pension enligt denna lag. Pension från utlandet dras av från pension enligt denna lag i enlighet med de beräkningsgrunder som social- och hälsovårdsministeriet har fastställt. 
94 §. Lönekoefficient. Det föreslås att bestämmelserna i 71 § i KomPL och 70 § 1 mom. i StaPL överförs till paragrafen som 1 mom. Enligt bestämmelserna justeras inkomstgränserna och beloppen årligen vid ingången av januari med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i ArPL. På samma sätt som för närvarande bestäms lönekoefficienten på grund av förändringar i löne- och prisnivån så att effekten av förändringen i lönenivån är 0,8 och i prisnivån 0,2. 
Enligt 2 mom. justeras årsinkomsterna vid beräkningen av en pension med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar. Det föreslås att det till momentet fogas en precisering till följd av bestämmelsen om partiell förtida ålderspension av justeringen av årsinkomsterna med en lönekoefficient. Enligt momentet justeras vid beräkningen av annan pension som betalas ut efter partiell förtida ålderspension eller av den senare andelen av partiell förtida ålderspension dessutom den pensionsandel av den i 16 § avsedda grunden för den partiella förtida ålderspensionen som ännu inte har beviljats med lönekoefficienten till nivån under det år då pensionen börjar. 
Det föreslås i 3 mom. att inkomstgränserna och beloppen motsvarar värdet 1 år 2004 för lönekoefficienten. År 2004 är jämförelseår, för att inkomstgränserna och beloppen enligt gällande lagstiftning inte ändras. 
95 §.Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. Bestämmelserna om livslängdskoefficient och anpassning av pensionsåldern är nya. Även den lägsta åldern för ålderspension och vissa andra åldersgränser för arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. Åldersgränserna fastställs för det år under vilket arbetstagaren fyller 62 år. 
I 2 mom. föreskrivs om omvandling av pensionen med en livslängdskoefficient. Liksom för närvarande omvandlas ålderspensionen och invalidpensionen när de börjar med en livslängdskoefficient. Som livslängdskoefficient används den koefficient som social- och hälsovårdsministeriet årligen fastställer med stöd av 83 § i lagen om pension för arbetstagare. Även de nya pensionsformerna, dvs. den partiella förtida ålderspensionen och arbetslivspensionen omvandlas genom en livslängdskoefficient när pensionen börjar. Invalidpensionen och arbetslivspensionen omvandlas med livslängdskoefficienten när pensionen börjar och pensionen omvandlas inte längre på nytt med livslängdskoefficienten när pensionen ändras till ålderspension. Huvudregeln är att pensionen ska omvandlas med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket arbetstagaren fyller 62 år. Om en annan pension än invalidpension börjar före det år då 62 års ålder uppnås, omvandlas pensionen dock med den livslängdskoefficient som fastställts för det år under vilket pensionen började. När invalidpensionen börjar omvandlas hela pensionen med livslängdskoefficienten. Livslängdskoefficienten gäller således till skillnad från nuvarande bestämmelser även pensionsdelen för återstående tid i fråga om invalidpensionen. Med stöd av övergångsbestämmelsen ska livslängdskoefficienten gälla pensionsdelen för återstående tid i fråga om invalidpensioner som börjar 2027 eller senare. Om invalidpensionen börjar 2017—2026, omvandlas på motsvarande sätt som nu endast den pension som tjänats in fram till det att invalidpensionen börjar med livslängdskoefficienten. Bestämmelser om detta föreslås i lagen om införande av denna lag. 
I 3 mom. föreskrivs om fastställelse av åldersgränser på motsvarande sätt som i 83 § i ArPL. 
96 §. Förmåner som dras av från pension. Från pension enligt denna lag dras av ersättningar enligt lagen om olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, trafikförsäkringslagen, lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen och lagen om olycksfall i militärtjänst. Dessa ersättningar är primära i förhållande till arbetspensioner så att de betalas till fullt belopp oberoende av arbetspensionsbeloppet. Arbetspension betalas samtidigt med dessa ersättningar endast till den del som arbetspensionsbeloppet överskrider beloppet av dessa primära förmåner. Gällande bestämmelser om detta finns i 76 § i KomPL och 87 § i StaPL. Det föreslås att den gällande bestämmelsen ändras så att det i lagen som ny primär förmån tas in sådan ersättning för inkomstbortfall på grund av egen skada eller pension som beviljats med stöd av patientskadelagen. 
Enligt 2 mom. minskar en primär förmån inte det arbetspensionsskydd som har tjänats in på basis av arbete som utförts efter året för skadefallet i fråga om den primära förmån som beviljats en arbetstagare. Arbetstagarens pension är således alltid minst lika stor som den pension som tjänats in på basis av arbetsinkomster som erhållits efter året för skadefallet i fråga om den primära förmånen. Momentet gäller inte sådant pensionsskydd som arbetstagaren tjänat in för eventuellt oavlönad tid. I momentet föreskrivs dessutom om en situation där arbetspension beviljas enligt två eller flera arbetspensionslagar. 
När en primär förmån ska dras av beaktas enligt bestämmelsen i 3 mom. både pensionen och den primära förmånen som en engångsförhöjning, om det vid tidpunkten för avdraget från pensionen ingår en engångsförhöjning i dessa. 
Enligt 4 mom. ska en primär förmån inte alls dras av från arbetspensionen, om skadefallet i fråga om den primära förmånen har inträffat före 2004. 
97 §. Avdrag för förmån från utlandet. Enligt paragrafen ska som primär förmån också betraktas en motsvarande förmån som betalas från utlandet. 
I 2 mom. föreskrivs om förhindrande av överlappningar i fråga om pension för återstående tid som beviljas från två eller flera stater. 
De gällande bestämmelserna finns i 76 § 6 mom. i KomPL och 73 § 3 mom. i StaPL. 
98 §. Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån eller pension. Beloppet av en pension enligt denna lag justeras, om pensionstagaren beviljas en ny primär förmån eller om beloppet av en redan tidigare beviljad primär förmån ändras. Pensionsbeloppet justeras också, om beloppet av en pension enligt denna lag ändras eller om pensionstagaren beviljas ny arbetspension och om en primär förmån har dragits av från pension enligt denna lag. Från delinvalidpension dras dock inte av sådan dagpenning som grundar sig på olycksfall som inträffat medan delinvalidpensionen utbetalades. Motsvarande bestämmelse finns i gällande 77 § 1 och 2 mom. i KomPL och 74 § 1 mom. i StaPL. När ersättningar för inkomstbortfall enligt patientskadelagen föreslås vara primära förmåner i förhållande till arbetspensionen, fogas till bestämmelsen också en hänvisning till patientskadelagen. Ersättning för inkomstbortfall enligt patientskadelagen för en skada som inträffat medan delinvalidpension utbetalades dras således inte av från delinvalidpensionen. 
Det föreslås också att en bestämmelse om partiell förtida ålderspension fogas till momentet. Enligt den ska från partiell förtida ålderspension eller den andel av invalidpension och arbetslivspension som motsvarar beloppet av partiell förtida ålderspension inte dras av dagpenning, olycksfallspension och rehabiliteringspenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om olycksfall i militärtjänst, eller ersättning för inkomstbortfall eller pension enligt trafikförsäkringslagen, lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen eller patientskadelagen, om den har beviljats på grund av ett skadefall eller en skada som inträffat under tiden med partiell förtida ålderspension, innan arbetstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. När arbetstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension dras den primära förmånen av från den partiella förtida ålderspensionen i enlighet med 96 §. Från arbetspensionen ska dagpenning, pension och ersättning för inkomstbortfall dras av, men inte t.ex. sjukvårdsersättningar eller andra motsvarande ersättningar. 
Familjepensionens belopp justeras, om pensionstagaren beviljas familjepension som motsvarar en primär förmån eller om han eller hon beviljas ny familjepension enligt arbetspensionslagarna och en primär förmån har dragits av från pension enligt denna lag. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar gällande bestämmelser i 87 § i KomPL och 85 § i StaPL. 
Enligt 3 mom. justeras pensionsbeloppet från den tidpunkt då en i 1 mom. avsedd förändring sker. Om förändringen sker i en förmån från utlandet, justeras pensionsbeloppet från ingången av kalendermånaden efter den månad då Keva får kännedom om att en förmån från utlandet har beviljats eller att beloppet har ändrats. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 77 § 4 mom. i KomPL och 74 § 2 mom. i StaPL. 
Enligt 4 mom. justeras pensionsbeloppet inte, om pensionstagaren beviljas en ny primär förmån eller om dess belopp ändras för en kortare tid än fyra månader. Den gällande bestämmelsen finns i 77 § 3 mom. i KomPL och 74 § 3 mom. i StaPL. 
99 §. Retroaktiv rätt till ersättning från försäkringsanstalten. Keva kan betala pension utan avdrag till dess beloppet av den primära förmånen är slutligt fastställt. Om den primära förmånen har minskat pensionen, överförs rätten till den primära förmånen till pensionsanstalten till den del som motsvarar minskningen. Bestämmelsen gäller även familjepension. För närvarande finns en bestämmelse med samma innehåll i 130 § i KomPL och 128 § i StaPL. 
Den bestämmelse som föreslås i 2 mom. är ny. Enligt den har Keva rätt att av den som idkar spårtrafik kräva tillbaka ett belopp som motsvarar den arbetspension som dragits av från den ersättning för inkomstbortfall som bestämts enligt lagen om ansvar i spårtrafik. Villkoret för regressrätten är att arbetstagarens arbetsoförmåga eller förmånslåtarens död har orsakats av ett skadefall som ska ersättas enligt lagen om ansvar i spårtrafik. Avsikten är att den som ansvarar för skador i spårtrafik i fortsättningen ska ersätta de extra förmånsutgifter som skadan orsakat inom arbetspensionssystemet. Förslaget motsvarar den bestämmelse som föreslås i 95 § 2 mom. i ArPL. 
100 §. Indexjustering av pensionen. När det gäller justering av beloppet av en löpande pension med ett indextal föreslås en direkt hänvisning till 98 § i ArPL. Pensionen justeras i början av varje kalenderår med arbetspensionsindex, i vilket vägningskoefficienten för förändringar i lönenivån utgör 0,2 och vägningskoefficienten för förändringar i prisnivån 0,8. Motsvarande bestämmelse finns i 78 § i KomPL och 75 § i StaPL. 
5 kap. Militärpensioner
101 §. Militärer. Enligt paragrafen avses med militärer sådana tjänstemän som tjänstgör i tjänster som kräver militärutbildning eller tjänstemän som tjänstgör i särskilt föreskrivna militära tjänster. På militärer tillämpas denna lag, om inte annat följer av detta kapitel. Bestämmelsen finns för närvarande i 95 § i StaPL. 
102 §. Rätt att gå i pension. Innehållet i paragrafen är nytt. Enligt 1 mom. ska en militär ha rätt att gå i ålderspension när han eller hon har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. En militär ska inte längre ha rätt till ålderspension före pensionsåldern, fastän han eller hon har uppnått sin avgångsålder.  
I 2 mom. föreskrivs om en militärs lägsta ålder för ålderspension, som höjs för varje åldersklass på motsvarande sätt som i 10 § i denna lag. För militärer som är födda 1962 eller tidigare bevaras rätten till ålderspension vid 55 års ålder. För militärer som är födda efter 1962 senareläggs uppkomsten av pensionsrätten med tre månader för varje åldersklass så att militärer födda åren 1970−1972 har rätt till ålderspension vid 57 års ålder. 
I 3 mom. föreskrivs om den lägsta åldern för ålderspension för militärer som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen. Den lägsta åldern för ålderspension höjs på motsvarande sätt för varje åldersklass från 45 år till 47 år. I 4 mom. föreskrivs om fastställande av den lägsta åldern för ålderspension för en militär som är född efter 1972 och för en militär som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen och som är född efter 1982. Deras lägsta ålder för ålderspension ska anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. Militärers lägsta ålder för ålderspension ändras med lika många månader som den allmänna lägsta åldern för ålderspension enligt ArPL ändras från föregående allmänna lägsta ålder för ålderspension. Den lägsta åldern för ålderspension för militärer fastställs för varje åldersklass genom social- och hälsovårdsministeriets förordning för det år då dessa militärer fyller 54 eller 44 år. Militärernas lägsta ålder för ålderspension anpassas således till förändringen i livslängden för första gången år 2027, då de som är födda 1973 fyller 54 år och de som är födda 1983 fyller 44 år. Den lägsta åldern för ålderspension för en militär som är född 1973 ändras från 57 år med lika många månader som den allmänna lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare som är födda 1965 ändras från 65 år med stöd av 83 § i ArPL. Den lägsta åldern för ålderspension för en militär som är född 1983 och som tjänstgör i en tjänst som förutsätter flygarexamen ändras från 47 år på motsvarande sätt med lika många månader. 
En militärs lägsta ålder för ålderspension är dock samma som hans eller hennes avgångsålder, om denna är högre än den lägsta åldern för ålderspension enligt 2—4 mom. En bestämmelse om detta föreslås i 5 mom. Bestämmelsen gäller enligt de gällande avgångsåldrarna kommendören för försvarsmakten, chefen för huvudstaben, chefen och biträdande chefen för gränsbevakningsväsendet, generalerna, amiralerna, överstarna och kommodorerna samt en del av piloterna. Avsikten med bestämmelsen är att förtydliga rätten för militärer som har en högre avgångsålder än åldern för ålderspension att gå i pension. Bestämmelsen behövs för att pensionsåldern för militärer av detta slag inte ska ändras mer än för andra militärer. 
Paragrafens 6 mom. motsvarar i övrigt den nuvarande bestämmelsen i 96 § 3 mom. i StaPL, men tidpunkten då pensionsrätten börjar senareläggs på motsvarande sätt som avses i 2—4 mom. Bestämmelsen gäller vidare officerare och institutofficerare som uppfyller de villkor gällande tjänstgöringstid som ställs i momentet. Den inkomstnivå som nämns i 3 punkten är på 2004 års nivå. Penningbeloppet är 16 356,00 euro på 2015 års nivå. 
För tydlighetens skull föreskrivs i 7 mom. i fråga om förutsättningen för att ålderspension ska beviljas på samma sätt som i 10 § 4 mom. att anställningsförhållandet inte fortgår.  
I 8 mom. föreskrivs om ändring av invalidpension som beviljats en militär till ålderspension och om rätten till pension som tjänats in vid sidan av invalidpension. 
I 9 mom. föreskrivs att en militär inte ska ha rätt till partiell förtida ålderspension eller arbetslivspension. 
103 §.Den pensionsgrundande arbetsinkomsten och slutlönen. I paragrafen föreskrivs om fastställande av den pensionsgrundande arbetsinkomsten och slutlönen och den motsvarar 97 § i StaPL. Enligt 1 mom. beaktas endast de inkomster som uppfyller förutsättningarna i 104 §. Den pensionsgrundande arbetsinkomsten räknas ut genom att bestämmelserna om arbetsinkomster som berättigar till pension i 85 § och lönekoefficienten i 94 § beaktas. När en militärs pension fastställs ska det enligt momentet från varje års arbetsinkomst fortfarande dras av ett belopp som motsvarar arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift för att nivån på militärpensionerna inte ska stiga ogrundat. Eftersom sättet att räkna ut militärpensioner avviker från det allmänna pensionssystemet, medför pensionsreformen för militärer en klart större förbättring i nivån på pensionerna än för andra löntagare. Om arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift dras av när de pensionsgrundande arbetsinkomsterna räknas ut, så som nu är fallet, är konsekvenserna av förändringarna desamma för militärer som för andra arbetstagare. 
I 2 mom. föreskrivs om den slutlön som beräknas utifrån arbetsinkomsterna under högst de tio kalenderår som föregår pensionsfallet eller tjänstgöringsförhållandets upphörande. Militärpension fastställs utifrån slutlönen för tiden före beräknandet av den samt för året för pensionsfallet. Även pensionens maximibelopp beräknas utifrån slutlönen. I 3 mom. föreskrivs om beaktande av eventuella andra än i 2 mom. avsedda oavlönade perioder i slutlönen. 
104 §. Pensionstillväxt. Paragrafen motsvarar den nuvarande 98 § i StaPL, i vilken föreskrivs om en militärpensions tillväxt och om de förutsättningar som hänför sig till detta. Det föreslås en ny bestämmelse om slutåldern för återstående tid i 1 mom. Vid fastställandet av en militärs invalidpension berättigar till pension tiden från ingången av det år under vilket en militär har blivit arbetsoförmögen till slutet av den kalendermånad när militären uppnår sin lägsta ålder för ålderspension som anges i 102 § 2—5 mom. För närvarande är slutåldern för pensionen för återstående tid i fråga om en militärs invalidpension hans eller hennes avgångsålder. I 1 mom. 1 punkten kompletteras förutsättningarna för den inkomstgräns som gäller militärpensionens tillväxt så att inkomstgränsen kan nås också under de fem kalenderår som omedelbart föregår den tidpunkt då avgångsåldern uppnås, fastän rätten till ålderspension uppkommer senare. Beloppet för den inkomstnivå som nämns i 1 punkten är på 2004 års nivå. Penningbeloppet är 16 356,00 euro på 2015 års nivå. 
Enligt 2 mom. omvandlas en pension som har tjänats in under tiden före beräkningen av en slutlön enligt 103 § så att den motsvarar de ändringar som skett i inkomstnivån. 
Slutlönen används under det år då pensionen börjar som inkomster, om tjänstgöringen slutar samma år som ålderspensionen börjar. En bestämmelse om detta föreslås i 3 mom. 
En militärs pension tjänas in enligt 4 mom. för den oavlönade tid som avses i 87 § på samma sätt som för arbetstagare i andra än militära tjänster. 
Enligt 5 mom. omräknas beloppet av den ålderspension som tjänats in i militär tjänst med den livslängdskoefficient som avses i 95 § innan pensionens maximibelopp begränsas i enlighet med 105 §. 
105 §.Pensionens maximibelopp. Enligt paragrafen får maximibeloppet av en i detta kapitel avsedd pension för en militär vara högst 60 procent av slutlönen. Bestämmelsen finns för närvarande i 99 § i StaPL. 
6 kap. Ansökan om pension och beslut
106 §. Ansökan om pension. Enligt 1 mom. ska pension sökas på en blankett som Keva har fastställt. Till blanketten ska fogas den utredning som behövs för att pensionsärendet ska kunna avgöras. Innehållet i 1 mom. är motsvarande som i 98 § 1 mom. i KomPL, 100 § 1 mom. i StaPL och 11 § 1 mom. i KyPL. 
Till en arbetstagare som har rätt till yrkesinriktad rehabilitering ger Keva i samband med ansökan om invalidpension och ansökan om arbetslivspension ett förhandsbesked om arbetspensionsrehabilitering utan rehabiliteringsansökan. Bestämmelser om detta finns i paragrafens 2 mom. på motsvarande sätt som för närvarande i 98 § 2 mom. i KomPL och 100 § 2 mom. i StaPL. 
I 3 mom. föreslås att närmare bestämmelser om de blanketter och intyg som behövs för ansökan om pension utfärdas genom förordning av statsrådet. För närvarande finns bestämmelser om detta i 98 § 4 mom. i KomPL och 100 § 3 mom. i StaPL. 
107 §.Utredning av hälsotillståndet hos den som ansöker om invalidpension. Enligt 1 mom. ska den som ansöker om invalidpension lämna ett läkarutlåtande om sitt hälsotillstånd till Keva. Utlåtandet ska innehålla en vård- eller rehabiliteringsplan. Keva kan dock godkänna också ett läkarutlåtande av annat slag eller en motsvarande utredning eller på egen bekostnad inhämta ett läkarutlåtande, om sökanden vårdas på sjukhus eller om det finns något annat särskilt skäl till det. Bestämmelsen motsvarar gällande 99 § 1 mom. i KomPL, 101 § 1 mom. i StaPL och 12 § 1 mom. i KyPL. 
Den som ansöker om invalidpension är, om Keva så bestämmer, skyldig att för utredning av nedsättningen i arbetsförmågan låta sig undersökas hos en av Keva namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av Keva. Om sökanden utan godtagbart skäl vägrar låta sig undersökas, kan Keva avgöra pensionsansökan med stöd av sådan utredning som är tillgänglig. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. För närvarande finns bestämmelser om detta i 99 § 2 mom. i KomPL, 101 § 2 mom. i StaPL och 12 § 2 mom. i KyPL. 
Enligt 3 mom. är Keva skyldig att ersätta kostnaderna för den undersökning som avses i 2 mom. Till de kostnader som ska ersättas räknas också skäliga resekostnader och ett skäligt dagtraktamente för en resa till annan ort. Bestämmelsen motsvarar för närvarande 99 § 2 mom. i KomPL, 101 § 3 mom. i StaPL och 12 § 3 mom. i KyPL. 
108 §.Utredningar vid ansökan om arbetslivspension. Bestämmelsen är ny och i den föreslås bestämmelser om utredningar som den som ansöker om arbetslivspension ska lämna in till Keva för behandling av ansökan om arbetslivspension. Enligt 1 mom. ska den som ansöker om arbetslivspension till Keva lämna in ett utlåtande av företagshälsovården som innehåller de utredningar som anges i 1—4 punkterna. Ett utlåtande av företagshälsovården ska innehålla en beskrivning av innehållet i den sökandes nuvarande arbete och en bedömning av hur ansträngande och slitsamt detta arbete har varit samt av kravet på arbetsförmågan, företagsläkarens utlåtande om den sökandes hälsotillstånd och arbetsförmåga, en bedömning av den sökandes möjligheter att fortsätta i arbetet och en beskrivning av innehållet i den sökandes tidigare arbeten och en bedömning av hur ansträngande och slitsamma dessa varit, om en redogörelse för den sökandes arbetshistorik finns tillgänglig. 
Enligt 2 mom. ska sökanden dessutom till Keva lämna in ett utlåtande av arbetsgivaren om innehållet i den sökandes senaste arbete och i den mån det är möjligt även i de tidigare arbetena. 
Enligt 3 mom. kan Keva godkänna någon annan redogörelse som motsvarar företagshälsovårdens utlåtande och arbetsgivarens utlåtande, om ett utlåtande av företagshälsovården eller arbetsgivaren inte kan fås eller de inlämnade utlåtandena inte är tillräckliga för att avgöra pensionsärendet. I så fall ska den sökande till Keva lämna en sådan redogörelse för sitt hälsotillstånd, sin arbetsförmåga, tiden i arbetslivet eller innehållet i arbetet som behövs för att avgöra ansökan. 
I 4 mom. föreslås bestämmelser om att den som ansöker om arbetslivspension är, om han eller hon åläggs därtill av Keva, skyldig att för utredning av nedsättningen i arbetsförmågan eller för anskaffning av ett sådant utlåtande som föreskrivs i paragrafen låta sig undersökas hos en av Keva namngiven legitimerad läkare eller på en rehabiliteringsanstalt eller en undersökningsinrättning som anvisas av Keva. 
I 5 mom. föreslås bestämmelser om att Keva är skyldig att ersätta arbetstagaren för skäliga kostnader för den undersökning som avses i 4 mom. och för eventuella resor. 
Paragrafen motsvarar till sitt innehåll fullständigt den nya 102 a § som föreslås i ArPL, och den motivering till den paragrafen som gäller innehållet i utlåtandena och utredningarna är också tillämplig på en ansökan enligt denna lag. 
109 §.Kevas sakkunnigläkare. Det föreslås att innehållet i gällande 140 § 3 mom. i KomPL överförs till paragrafen. Enligt bestämmelsen ska en eller flera legitimerade läkare delta i beredningen av ärenden som gäller arbetsoförmåga eller rehabilitering samt av andra ärenden som inbegriper medicinska frågor vid pensionsanstalten. Sakkunnigläkaren ska anteckna sin motiverade bedömning i handlingarna när han eller hon deltar i beredningen av ärenden som gäller arbetsoförmåga eller rehabilitering eller av andra ärenden som inbegriper medicinska frågor. 
110 §.Ansökan om pension på en arbetstagares vägnar. Till paragrafen överförs bestämmelsen i gällande 98 § 3 mom. i KomPL, 102 § i StaPL och 13 § i KyPL om att ansöka om pension på en arbetstagares vägnar. En av Keva godkänd nära anhörig till arbetstagaren eller någon annan person som i huvudsak har skött arbetstagaren på arbetstagarens vägnar kan ansöka om pension och även i övrigt föra arbetstagarens talan i ärenden som gäller pension, om arbetstagaren saknar en intressebevakare eller på grund av ålder, skada, sjukdom eller av någon annan orsak är oförmögen att själv ansöka om pension eller att i övrigt sköta sina pensionsärenden. 
111 §.Anhängiggörande av pensionsansökan. Till paragrafen överförs gällande bestämmelse i 98 § 2 mom. i KomPL, 103 § i StaPL och 14 § i KyPL om att göra en pensionsansökan anhängig. En pensionsansökan anses vara gjord den dag den kommit in till Keva, till någon pensionsanstalt inom pensionssystemet för den privata sektorn, till Pensionsskyddscentralen eller till ett ombud som en pensionsanstalt eller Pensionsskyddscentralen har bemyndigat för ändamålet. 
112 §. Beslutsfattande och delgivning av beslut. Enligt 1 mom. avgör Keva en arbetstagares rätt till pension enligt denna lag och till pensionens belopp utan dröjsmål efter att ha fått nödvändiga utredningar. Om arbetstagaren har varit försäkrad både enligt denna lag och enligt arbetspensionslagar för den privata sektorn, ger Keva eller en pensionsanstalt inom den privata sektorn i egenskap av den pensionsanstalt som avses i 117 § en beslutssammanställning över pensionsärendet. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 100 § 1 mom. i KomPL och 104 § 1 mom. i StaPL. 
I 2 mom. föreskrivs om Kevas rätt att meddela ett beslut om beviljande av pension och, när den är sista pensionsanstalt enligt 7 kap., ge en interimistisk beslutssammanställning för den tid som behandlingen av ärendet pågår tills ett slutligt beslut har meddelats i saken. Ändring i interimistiska beslut får inte sökas. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 100 § 3 mom. i KomPL. 
Enligt 3 mom. delges ett beslut av Keva genom att beslutet sänds per post till mottagaren under den adress han eller hon har uppgett. Beslutet kan också delges och undertecknas maskinellt så som bestäms i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003). För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 100 § 2 mom. i KomPL, 104 § 2 mom. i StaPL och 14 a § i KyPL. 
113 §. Motivering av beslut. Till paragrafen överförs bestämmelsen i gällande 100 a § i KomPL om motivering av beslut. I fråga om motivering av Kevas beslut tillämpas det som föreskrivs i förvaltningslagen (434/2003). Om Keva avslår förmånsansökan helt eller delvis och beslutet till centrala delar grundar sig på medicinska omständigheter, ska i motiveringen till beslutet skrivas in de omständigheter som i huvudsak har inverkat på bedömningen och de slutsatser som dragits utifrån dessa omständigheter. 
114 §. Förhandsbeslut om pensionsrätt. Till 1 mom. överförs gällande bestämmelse i 101 § 1 mom. i KomPL, 106 § 1 mom. i StaPL och 16 § 1 mom. i KyPL om förhandsbeslut om pensionsrätt. Keva kan meddela förhandsbeslut om huruvida sökanden har en anställning som omfattas av denna lag eller huruvida han eller hon under en viss tidsperiod har haft en sådan anställning. Förhandsbeslut kan även meddelas om åldern för ålderspension samt om huruvida lön eller annat vederlag som betalas till arbetstagaren är sådan arbetsinkomst enligt 85 § som ökar pensionen. 
Keva ska på ansökan av det berörda medlemssamfundet i Keva meddela beslut om huruvida en person har en sådan anställning som omfattas av denna lag eller huruvida han eller hon under en viss tidsperiod har haft en sådan anställning samt huruvida den lön eller annat vederlag som betalas till arbetstagaren är sådan arbetsinkomst enligt 85 § som ökar pensionen. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 101 § 3 mom. i KomPL. 
Enligt 3 mom. ska förhandsbeslut samt förhandsuppgifter som grundar sig på statlig anställning och som meddelats på annat sätt om de omständigheter som avses i 1 mom. eller om det pensionsbelopp som tjänats in fram till lämnandet av förhandsuppgifterna iakttas när pensionsbeslut meddelas den person som förhandsbeslutet eller förhandsuppgifterna gäller. I detta fall förutsätts att pensionen beviljas med stöd av de bestämmelser som förhandsbeslutet eller förhandsuppgifterna grundar sig på. En förutsättning i fråga om förhandsuppgifter som lämnats är dessutom att de inte innehåller annat än obetydliga fel och att felen inte beror på den som får förhandsuppgifterna. Avvikelse från förhandsbeslutet och förhandsuppgifterna får dock ske till sökandens förmån. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 101 § 2 mom. i KomPL, 106 § 2 mom. i StaPL och 16 § 2 mom. i KyPL. 
115 §. Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. Den föreslagna bestämmelsen är ny. I paragrafen föreslås bestämmelser om den målsatta pensionsålder som ska anges med arbetspensionsutdrag. En uppskattning av den målsatta pensionsåldern hjälper arbetstagaren att planera sitt fortsatta arbetsliv och övergången till ålderspension. Utifrån den målsatta pensionsåldern uppstår ingen rätt till en förmån till ett visst belopp, utan det är fråga om ett redskap för att förutse den framtida arbetskarriären och övergången till ålderspension. 
Enligt 1 mom. avses med målsatt pensionsålder den ålder där den förstorande effekt som den uppskovsförhöjning som beräknats utifrån den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagarens åldersklass har på ålderspensionen är minst lika stor som den i 95 § avsedda livslängdskoefficientens förminskande effekt på ålderspensionen. 
Enligt 2 mom. ska en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder och av beloppet för hans eller hennes ålderspension i den målsatta pensionsåldern anges med ett skriftligt arbetspensionsutdrag senast fem år före arbetstagarens uppskattade lägsta ålder för ålderspension. Uppgifter om den målsatta pensionsåldern meddelas dock inte separat till den som får partiell förtida ålderspension, eftersom arbetstagaren i samband med beslutet om partiell förtida ålderspension har fått uppgifter om sitt pensionsbelopp som tjänats in och en utredning om den partiella förtida ålderspensionens inverkan på den framtida ålderspensionens belopp. Till arbetstagare som är födda 1954—1958 kommer motsvarande utdrag att skickas 2017. 
Lagens tillämpningsområde omfattar ytterligare en grupp arbetstagare som har rätt till yrkesbaserad pensionsålder som är lägre än den lägsta ålder för ålderspension som anges i denna lag. Den information om målsatt pensionsålder som ska ges dessa arbetstagare för sin egen åldersklass ska inte innehålla sådana uppgifter om effekterna av fortsatt arbete på den framtida pensionens belopp som avses med målsatt pensionsålder i denna paragraf. Det är således inte ändamålsenligt att ge dessa personer ett pensionsutdrag enligt åldersklass om den målsatta pensionsåldern. Däremot kommer Keva att för dem utveckla tjänster på basis av vilka de kan få motsvarande uppgifter av Keva med beaktande av deras yrkesbaserade pensionsålder. Utöver detta omfattar denna pensionslag även arbetstagare som har en särskild, i speciallagarna angiven, avgångsålder som avviker från åldern för ålderspension enligt denna lag och som samtidigt är den ålder som berättigar personen att få ålderspension. Till dessa personer sänds ingen information om den målsatta pensionsåldern, eftersom systemet med avgångsålder avviker från det normala sättet att gå i ålderspension, och arbetstagare som omfattas av detta system kan inte alltid själva planera den tidpunkt då de ska gå i pension. Bestämmelser om detta föreslås i 3 mom. 
116 §.Beslut om beloppet av den teoretiska pensionen. Till paragrafen överförs gällande bestämmelse i 167 a § i KomPL och 174 a § i StaPL om beloppet av den teoretiska pensionen. Om en arbetstagare som har arbetat i två eller flera EU- eller EES-länder ansöker om folkpension, har han eller hon rätt att på begäran få ett beslut om det belopp av den teoretiska pensionen som pensionsanstalten meddelar Folkpensionsanstalten för beräkning av hans eller hennes folkpension. 
7 kap. Sista pensionsanstalt
117 §. Den sista pensionsanstaltens uppgifter. Det föreslås att bestämmelserna i 103 § i KomPL överförs till paragrafen. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om den sista pensionsanstaltens uppgifter. Den sista pensionsanstalten behandlar pensionsansökan, ger en beslutssammanställning och betalar pensionen till pensionstagaren. 
Arrangemanget med den sista pensionsanstalten iakttas inom den offentliga sektorn när det gäller det pensionsskydd enligt denna lag som Keva sköter och det privata pensionsskyddet. Den ortodoxa kyrkans pensionssystem, Finlands Banks pensionssystem samt pensioner enligt Ålands landskapslag, till den del lagen om pension för arbetstagare inte tillämpas på pensionerna, omfattas inte av arrangemanget med den sista pensionsanstalten. Om största delen av en arbetstagares arbetsinkomster under de kalenderår som granskas av den sista pensionsanstalten har varit försäkrade i en pensionsanstalt som verkställer pensionsskyddet i ett sådant pensionssystem och som inte ingår i arrangemanget med sista pensionsanstalt, tillämpas inte arrangemanget med sista pensionsanstalt överhuvudtaget på pensionen. I situationer som dessa får arbetstagaren ett pensionsbeslut separat från varje pensionssystem och Keva meddelar beslutet om de anställningar som omfattas av denna lag. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. 
118 §. Bestämmande av sista pensionsanstalt vid arbete som omfattas av arbetspensionslagarna för den offentliga och den privata sektorn. I paragrafen föreslås bestämmelser om när Keva är sista pensionsanstalt. Nuvarande bestämmelser finns i 104 § i KomPL. I 1 mom. föreslås att sista pensionsanstalt antingen är Keva eller en pensionsanstalt för den privata sektorn. 
I paragrafens 2 mom. finns den huvudregel som gäller den sista pensionsanstalten. Keva är sista pensionsanstalt, om arbetstagaren har mest arbetsinkomster som omfattas av denna lag under de två senaste kalenderår som granskas. I detta fall granskas arbetsinkomsterna enligt pensionslagarna för den privata sektorn som en helhet. Förslaget innebär en ändring av nuläget, där arbetsinkomster från kommunerna, staten, kyrkan och Folkpensionsanstalten granskas separat. Ändringen medför dock inte några stora skillnader jämfört med nuläget. Keva är enligt utredningar sista pensionsanstalt i knappt 140 fler fall än för närvarande. 
I 3 och 4 mom. föreslås bestämmelser om undantag i fråga om fastställandet av sista pensionsanstalt på basis av inkomsterna. Enligt 3 mom. är Keva alltid sista pensionsanstalt vid behandlingen av ett ärende som gäller ålderspension, partiell förtida ålderspension, arbetslivspension och familjepension oberoende av arbetsinkomsternas belopp, om arbetstagaren eller förmånslåtaren har rätt till tilläggspensionsandel eller till yrkesbaserad eller individuell pensionsålder på basis av ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande som omfattas av denna lag eller om arbetstagarens pensionsskydd vid tidpunkten för när pensionsansökan gjordes anhängig har ordnats endast enligt en pensionslag för den offentliga sektorn. 
Vid behandlingen av ett invalidpensionsärende är Keva sista pensionsanstalt oberoende av de försäkrade arbetsinkomsternas belopp, om arbetstagarens pensionsskydd enligt ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande vid tidpunkten för pensionsfallet har ordnats enligt denna pensionslag, eftersom arbetstagarens rätt till invalidpension i detta fall bedöms på yrkesmässiga grunder. Keva är sista pensionsanstalt även när arbetstagaren har bevarat sin rätt till tilläggsskydd eller till en yrkesbaserad eller individuell pensionsålder på basis av en fortlöpande anställning inom den offentliga sektorn. Keva är dessutom sista pensionsanstalt vid behandlingen av delinvalidpensionsärenden, om arbetspensionsskyddet för en arbetstagare i ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande vid tidpunkten för pensionsfallet har ordnats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn. 
119 §. Förhandlingsskyldighet. I paragrafen föreslås bestämmelser om Kevas skyldighet att förhandla med en pensionsanstalt inom den privata sektorn då invalidpension beviljas med tillämpande av 33 § 1 mom. 1 punkten, dvs. en definition av arbetsoförmågan som tar fasta på yrke, och beloppet av den pension som tjänats in inom den privata sektorn är minst 937,77 euro i månaden enligt 2015 års nivå. Utlåtande begärs av den pensionsanstalt som avgör ärenden som gäller den privata sektorn. Om parterna är oeniga om rätten till invalidpension, avgör båda pensionsärendet var för sig. Den gällande bestämmelsen finns i 105 § i KomPL. 
120 §.Keva som sista pensionsanstalt vid beviljande av ny pension. I 1 mom. föreskrivs om situationer där Keva är sista pensionsanstalt när en ny pensionsansökan behandlas. Om Keva betalar ut pension är den alltid sista pensionsanstalt även när personen i fråga beviljas ny pension eller när pensionen ändras till ålderspension, och när personen ansöker om fortsatt rehabiliteringsstöd. Keva är sista pensionsanstalt även när en person som fått invalidpension, rehabiliteringsstöd eller rehabiliteringspenning ansöker om ny pension som beviljas på samma grunder som den tidigare pensionen eller rehabiliteringspenningen. Om Keva som sista pensionsanstalt har betalat ut pension efter en förmånslåtare, behandlar och avgör den som sista pensionsanstalt även familjepension som beviljas efter förmånslåtaren och sköter även de andra uppgifterna som sista pensionsanstalt i en familjepensionsfråga. Keva är sista pensionsanstalt också när en person som får partiell förtida ålderspension ansöker om att få den andra andelen på 25 procent av den partiella förtida ålderspensionen eller när han eller hon får partiell förtida ålderspension och ansöker om invalidpension eller arbetslivspension. 
Nuvarande bestämmelser finns i 106 § i KomPL. 
121 §.Närmare bestämmelser om sista pensionsanstalt och möjlighet till överenskommelse. Enligt det föreslagna 1 mom. ska närmare bestämmelser om bestämmande av sista pensionsanstalt och om dess uppgifter utfärdas genom förordning av statsrådet. I regel är sista pensionsanstalt den pensionsanstalt vars pensionsskydd omfattar största delen av en arbetstagares arbetsinkomster under två kalenderår. Genom förordning utfärdas närmare bestämmelser om hur dessa två kalenderår bestäms i olika situationer. Genom förordning kan det även föreskrivas att arbetsinkomsterna under endast ett kalenderår granskas av särskilda skäl i stället för under två kalenderår. 
I 2 mom. föreslås det att Pensionsskyddscentralen i oklara fall ska avgöra vilken pensionsanstalt som är sista pensionsanstalt. Ändring får inte sökas i Pensionsskyddscentralens beslut. 
Enligt 3 mom. kan pensionsanstalterna komma överens om att arrangemanget med sista pensionsanstalt iakttas även i en situation där det inte ska iakttas enligt lagens bestämmelser. Pensionsanstalterna kan av särskilda skäl i enskilda fall komma överens om att den sista pensionsanstaltens uppgifter sköts av någon annan pensionsanstalt än den pensionsanstalt som med stöd av bestämmelserna i 118 eller 120 § bestäms vara sista pensionsanstalt eller att arrangemanget med sista pensionsanstalt inte iakttas. Bestämmelsen motsvarar 107 § i KomPL. 
122 §.Den sista pensionsanstaltens kostnader. Det föreslås att bestämmelserna i 136 § i KomPL, 113 § i StaPL och 23 § i KyPL överförs till paragrafen. I 1 mom. föreskrivs om Kevas rätt att ta ut sådana pensionskostnader hos andra pensionsanstalter som har orsakats den, när den som sista pensionsanstalt har betalat ut pensioner för andra pensionsanstalters räkning. Dessutom ska Keva ha rätt att hos staten, den evangelisk-lutherska kyrkan och Folkpensionsanstalten ta ut de pensionskostnader som har föranletts av utbetalning av pension som tjänats in för anställningar hos dem. Om någon annan pensionsanstalt har varit sista pensionsanstalt, ersätter Keva den pensionsanstalten för kostnaderna för skötseln av det pensionsskydd som hör till den. 
Kostnadsfördelningsgrunderna fastställs av social- och hälsovårdsministeriet på framställning av Pensionsskyddscentralen. I enlighet med de fastställda kostnadsfördelningsgrunderna bestämmer Pensionsskyddscentralen även om gottgörelsen till Keva och om de kostnader som någon annan pensionsanstalt ansvarar för samt avgiften för de kostnader som den pensionsanstalten ansvarar för. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. 
8 kap. Utbetalning av pension, dröjsmålshöjning och återkrav
123 §.Utbetalning av pension. I paragrafen föreskrivs om utbetalning av pension. Enligt 1 mom. betalas pension till den pensionstagare som har beviljats pensionen, om inte något annat föreskrivs i 8 kap. i denna lag. Motsvarande bestämmelse finns i föreslagna 112 § 1 mom. i ArPL. 
I 2 mom. föreskrivs om tidpunkten för utbetalning av pensionen. Pensionen utbetalas månatligen den dag som Keva har bestämt genom det penninginstitut som pensionstagaren uppgivit och som är verksamt i Finland. Pensionen kan även betalas till pensionstagarens konto utomlands. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 108 § 2 mom. i KomPL och 115 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. kan till en person som ansökt om pension i det fall att avgörandet av pensionsärendet fördröjs av orsaker som inte beror på honom eller henne på begäran betalas förskott. Betalningen av förskott kan bindas vid villkor att sökanden ska överföra sin rätt till honom eller henne eventuellt tillkommande prestationer på Keva till den del nämnda betalningar motsvarar förskottet. Förfarandet motsvarar till denna del nuvarande bestämmelser i 108 § 3 mom. i KomPL och 115 § 2 mom. i StaPL. 
124 §.Inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning. Det föreskrivs i paragrafen om inledande, upphörande, avbrytande och indragning av utbetalning av pension. Enligt 1 mom. börjar pension betalas, om inte något annat följer av bestämmelserna i 3 kap., från ingången av kalendermånaden efter den månad då rätten till pension uppkommit. Pension enligt denna lag betalas dock inte för den tid då arbetstagaren har rätt att få i lag, kollektivavtal eller arbetsavtal angiven lön eller motsvarande ersättning under uppsägningstiden eller då arbetstagaren på basis av något annat avtal eller arrangemang av sin arbetsgivare får en ekonomisk förmån som kan periodiseras på basis av arbetstagarens stabiliserade lön, exklusive av arbetsgivaren anordnad eller anskaffad utbildning. Pension utbetalas till utgången av den kalendermånad under vilken rätten till pension har upphört. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 109 § 1 mom. och 119 § 1 mom. i KomPL och 116 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. kan Keva avbryta utbetalningen av pensionen, om den har skäl att misstänka att pensionstagaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av pension. En förutsättning är att Keva har begärt en utredning av pensionstagaren om omständigheter i anslutning till pensionens belopp eller pensionsrätten, men pensionstagaren inte företer någon sådan utredning inom en skälig tid som pensionsanstalten sätter ut. Utbetalningen av pension avbryts eller det belopp som betalas ut sänks från ingången av den kalendermånad som följer närmast på den under vilken orsaken till avbrottet eller sänkningen uppkommit. Bestämmelser som motsvarar det föreslagna momentet finns för närvarande i 116 § och 119 § 2 mom. i KomPL samt 116 § 2 mom. i StaPL. 
I 3 mom. föreskrivs att pensionsanstalten kan dra in pensionen från den dag då pensionstagaren försvunnit, om någon utredning om pensionstagarens död inte kan läggas fram, men det är sannolikt att han eller hon har avlidit genom drunkning, genom någon annan olycka eller av någon annan därmed jämförbar orsak. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 119 § 3 mom. i KomPL och 116 § 3 mom. i StaPL. 
125 §.Pension som engångsbelopp. I paragrafen föreslås bestämmelser om utbetalning av pension som engångsbelopp. Enligt 1 mom. kan Keva betala ut ålderspension, familjepension eller full invalidpension som ett engångsbelopp, om pensionen före avdraget för en primär förmån enligt 96 § understiger 27,26 euro per månad enligt 2015 års nivå. Engångsbeloppet beräknas enligt grunder som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet och som avses i 114 § 6 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 115 § 1 mom. i KomPL och 117 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. kan Keva, om beloppet av den pension som avses i 1 mom. är minst 27,26 euro, men högst 68,15 euro per månad, betala ut pensionen som ett engångsbelopp, om pensionstagaren har underrättats om att pensionen betalas ut som ett engångsbelopp och om pensionstagaren inte har motsatt sig detta inom en skälig tid som pensionsanstalten anger. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 115 § 2 mom. i KomPL och 117 § 2 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. innehåller engångsbeloppet av invalidpension som beviljats tills vidare även den ålderspension som ska beviljas efter invalidpensionen. Om pensionstagaren arbetar under den tid han eller hon får invalidpension eller ålderspension, tjänas ny pension in för detta arbete. Pensionstagaren har inte på grund av samma pensionsfall rätt till pension på basis av de inkomster som engångsbeloppet grundade sig på. De nuvarande motsvarande bestämmelserna finns i 115 § 1 mom. i KomPL och 117 § 3 mom. i StaPL.  
I enlighet med 4 mom. betalas den retroaktiva pensionen inte till sjukförsäkringsfonden när invalidpensionen betalas som ett engångsbelopp. Bestämmelser om motsvarande förfarande finns för närvarande i 115 § 3 mom. i KomPL och 117 § 4 mom. i StaPL. 
I 5 mom. föreslås det att när pension betalas enligt arrangemanget med sista pensionsanstalt med en beslutssammanställning som avses i 117 §, avses med det pensionsbelopp som åsyftas i 1 och 2 mom. det sammanlagda beloppet av de pensioner som ingår i beslutssammanställningen. Bestämmelsen motsvarar för närvarande bestämmelserna i 115 § 4 mom. i KomPL och 117 § 5 mom. i StaPL. 
126 §.Dröjsmålsförhöjning. I paragrafen föreslås bestämmelser om utbetalning av dröjsmålsförhöjning. Enligt 1 mom. ska Keva betala den försenade pensionen förhöjd för dröjsmålstiden, om utbetalningen av pension som avses i denna lag försenas. Förhöjningen per år följer den räntesats som avses i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982). Skyldigheten att betala pensionen förhöjd gäller även sådana pensioner som pensionsanstalten betalar i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 117 §. De nuvarande motsvarande bestämmelserna finns i 121 § 1 och 2 mom. i KomPL och 118 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. gäller skyldigheten att betala pensionen förhöjd enligt 1 mom. inte den del av pensionen som betalas ut till en annan försäkrings- eller pensionsanstalt som bedriver lagstadgad försäkringsverksamhet eller till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa på grund av dessas regressanspråk. Nuvarande bestämmelser som motsvarar detta förfarande finns i 121 § 1 mom. i KomPL och 118 § 2 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. betalas dröjsmålsförhöjning inte, om dess belopp understiger 7,35 euro enligt 2015 års nivå. Till denna del motsvarar bestämmelsen nuvarande 123 § 2 mom. i KomPL och 118 § 3 mom. i StaPL. 
127 §.Bestämning av dröjsmålsförhöjningen. I paragrafen föreslås bestämmelser om bestämning av dröjsmålsförhöjningen. Enligt 1 mom. ska en förhöjning av pension räknas ut för varje dag av dröjsmålstiden. Förhöjning av pension räknas dock inte ut förrän tre månader har förflutit från utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren hos Keva framställt sina anspråk samt en sådan utredning om pensionens grund som skäligen kan krävas av honom eller henne med beaktande även av Kevas möjligheter att inhämta utredning. Dröjsmålsförhöjningen räknas från förfallodagen för en sådan pensionspost som senare ska betalas med stöd av samma beslut. Nuvarande bestämmelser finns i 122 § 1 mom. i KomPL och 119 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. kan besvärsinstansen bestämma att förhöjningen beräknas från en senare tidpunkt, om ändring har sökts i Kevas beslut. Förutsättningen är att Keva visar att det under tiden för sökande av ändring har inträffat en väsentlig förändring i arbetstagarens omständigheter. För närvarande finns motsvarande bestämmelser i 122 § 2 mom. i KomPL och 119 § 2 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. är Keva inte skyldig att betala pensionen förhöjd för längre tid än från den dag pensionsanstalten har fått kännedom om att hindret inte längre föreligger, om utbetalningen av pension försenas av en omständighet som beror på pensionstagaren. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 123 § 1 mom. i KomPL och 119 § 3 mom. i StaPL. 
Om utbetalningen av pension fördröjs till följd av en bestämmelse i lag eller avbrott i betalningsförmedlingen eller något annat liknande allmänt hinder, är Keva enligt 4 mom. inte skyldig att betala pensionen förhöjd för den dröjsmålstid som ett sådant hinder orsakat. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 123 § 1 mom. i KomPL och 119 § 3 mom. i StaPL. 
128 §. Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren eller sjukkassan. I paragrafen föreslås bestämmelser om betalning av pension och rehabiliteringsförmån till arbetsgivaren eller sjukkassan. I paragrafen föreskrivs att en pensionstagare i regel inte har rätt till både lön och pension för samma tid. Enligt 1 mom. betalas pensionen för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid, om Keva har beviljat en arbetstagare invalidpension eller arbetslivspension retroaktivt och arbetsgivaren för samma tid har betalat arbetstagaren lön för sjukdomstid. Den kompletteringsdagpenning som betalas av en sjukkassa som avses i lagen om försäkringskassor (1164/1992) motsvarar lön som arbetsgivaren betalar, och pensionen betalas på ansökan till sjukkassan på samma sätt som till arbetsgivaren. Bestämmelsen motsvarar 124 § 1 mom. i KomPL och 120 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. iakttas i de fall där arbetsgivaren betalar lön till en arbetstagare för samma tid som den för vilken arbetstagaren får rehabiliteringspenning eller invalidpension och till pensionen hörande rehabiliteringstillägg vid betalning av rehabiliteringspenningen eller invalidpensionen och dess rehabiliteringstillägg samma förfarande som i 1 mom. bestäms om betalning av invalidpension. Till denna del motsvarar bestämmelsen nuvarande 124 § 4 mom. i KomPL och 120 § 2 mom. StaPL. 
Enligt det föreslagna 3 mom. betalas pensionen för tiden med arbetsoförmåga på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid, om en arbetstagare i stället för invalidpension har beviljats ålderspension retroaktivt på det sätt som avses i 49 § 3 mom. från ingången av månaden efter den månad då den lägsta åldern för ålderspension uppnåddes och arbetsgivaren för samma tid har betalat honom eller henne lön för sjukdomstid. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 124 § 2 mom. i KomPL och 120 § 3 mom. i StaPL. 
Enligt 4 mom. betalas i de fall där Keva retroaktivt har beviljat en arbetstagare invalidpension, arbetslivspension eller ålderspension i de fall som avses i 3 mom., och arbetsgivaren för samma tid har betalat honom eller henne lön för uppsägningstid i stället för lön för sjukdomstid, pension för denna tid på ansökan till arbetsgivaren till högst det belopp som har betalats i lön för samma tid. För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 124 § 3 mom. i KomPL och 120 § 4 mom. i StaPL. 
Enligt 5 mom. betalas pensionen, rehabiliteringspenningen eller rehabiliteringstillägget inte till arbetsgivaren eller sjukkassan till den del betalning med stöd av 129 § ska ske till sjukförsäkringsfonden eller när arbetsgivaren eller sjukkassan med stöd av någon annan lag har fått ersättning för lön som de betalat. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 124 § 5 mom. i KomPL och 120 § 5 mom. i StaPL. 
Paragrafens 6 mom. är nytt och enligt det tillämpas vad som ovan i 3 mom. föreskrivs om betalning av retroaktiv ålderspension till arbetsgivaren som ersättning för den lön för sjukdomstid som betalats för samma tid också om arbetstagaren beviljas ålderspension i stället för arbetslivspension på det sätt som avses i 61 §. 
129 §.Betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden. I paragrafen föreslås bestämmelser om betalning av pension och rehabiliteringsförmån till sjukförsäkringsfonden. Enligt 1 mom. betalas ålderspensionen, om en arbetstagare har fått dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen för samma tid som den för vilken han eller hon beviljas ålderspension, till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen motsvarar beloppet av den sjukdagpenning som har betalats för samma tid. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 125 § 3 mom. i KomPL och 121 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. betalas invalidpensionen till sjukförsäkringsfonden till den del pensionen motsvarar beloppet av den dagpenning eller partiella sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som har betalats för samma tid, om full invalidpension beviljas retroaktivt efter den primärtid som avses i 38 § 1 mom. och det för samma tid har betalats dagpenning enligt sjukförsäkringslagen. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 125 § 1 mom. i KomPL och 121 § 2 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. betalas rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget till sjukförsäkringsfonden till den del deras belopp motsvarar dagpenning eller partiell sjukdagpenning enligt sjukförsäkringslagen som betalats för samma tid, om rehabiliteringspenning eller rehabiliteringstillägg beviljas retroaktivt för samma tid för vilken dagpenning enligt sjukförsäkringslagen har betalats till arbetstagaren. Bestämmelsen finns för närvarande i 125 § 2 mom. i KomPL och 121 § 3 mom. i StaPL. 
130 §. Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. I paragrafen föreslås bestämmelser om betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller en arbetslöshetskassa. Enligt 1 mom. ska Keva på yrkande av arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten till den del pensionen till sitt belopp motsvarar den arbetslöshetsdagpenning eller det arbetsmarknadsstöd som har betalats för samma tid, om en arbetstagare har fått arbetslöshetsdagpenning eller arbetsmarknadsstöd enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa för samma tid för vilken han eller hon beviljas annan pension än partiell förtida ålderspension retroaktivt. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 126 § 1 mom. i KomPL och 122 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. ska Keva betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten på dess yrkande till den del pensionen motsvarar beloppet av den förmån som Folkpensionsanstalten betalat till ett för stort belopp för samma tid, om en arbetstagare tillfälligt har fått av Folkpensionsanstalten utbetalad garantipension enligt 20 § 2 mom. i lagen om garantipension eller pension enligt 72 § i folkpensionslagen eller ovan nämnda pension och bostadsbidrag enligt 8 § i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007) för samma tid för vilken arbetstagaren med anledning av ändringssökande beviljas pension enligt denna lag retroaktivt. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 126 § 2 mom. i KomPL och 122 § 2 mom. i StaPL. 
Enligt 3 mom. betalar Keva på yrkande av Folkpensionsanstalten en pension som Keva beviljat retroaktivt till Folkpensionsanstalten på det sätt som avses i 2 mom. även då Keva fortsätter att betala ut rehabiliteringsstöd som beviljats med anledning av ändringssökande, beviljar förmånstagaren familjepension enligt denna lag, i enlighet med 148 § rättar ett tidigare beslut, i övrigt justerar beloppet av en beviljad pension eller, efter ett beslut om rättelse, beviljar fortsatt rehabiliteringsstöd. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 126 § 2 mom. i KomPL och 122 § 3 mom. i StaPL. 
Enligt 4 mom. betalas pension dock inte till Folkpensionsanstalten för att ersätta bostadsbidrag som betalats till ett för stort belopp, om inte retroaktiv pension samtidigt betalas för att ersätta den pension som Folkpensionsanstalten har betalat till ett för stort belopp. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 126 § 3 mom. i KomPL och 122 § 4 mom. i StaPL.  
Enligt 5 mom. ska Keva på yrkande av Folkpensionsanstalten betala den retroaktiva pensionen till Folkpensionsanstalten till den del pensionen motsvarar beloppet av det studiestöd som har betalats för samma tid, om en arbetstagare har fått studiepenning eller bostadstillägg enligt lagen om studiestöd (65/1994) för samma tid för vilken han eller hon retroaktivt beviljas annan pension än delinvalidpension. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 126 § 4 mom. i KomPL och 122 § 5 mom. i StaPL. 
131 §. Betalning av pension till kommunen eller ett organ enligt socialvårdslagen. I paragrafen föreslås bestämmelser om betalning av pension till kommunen eller ett organ enligt socialvårdslagen. Enligt 1 mom. ska Keva till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) på dess yrkande betala den retroaktivt beviljade pensionen till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det förskott som har betalats på utkomststödet i situationer där en arbetstagare har fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott. För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 127 § 1 mom. i KomPL och 123 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. ska Keva på yrkande av en kommun eller samkommun till kommunen eller samkommunen betala pension för tiden i vård eller omvårdnad på institution eller i familjevård, för att användas på det sätt som föreskrivs i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992), om en kommun eller samkommun har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för en pensionsberättigad. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 127 § 2 mom. i KomPL och 123 § 2 mom. i StaPL. 
132 §. Tiden för framställande av regressanspråk. I paragrafen föreslås bestämmelser om tiden för framställande av regressanspråk. Enligt paragrafen betalas pensionen i de fall som avses i 128-131 § till arbetsgivaren, sjukkassan, sjukförsäkringsfonden, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan, kommunen, samkommunen eller ett organ som avses i socialvårdslagen endast under förutsättning att anspråket på betalning har framställts hos Keva minst två veckor före den dag då pensionen ska utbetalas. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 128 § i KomPL och 124 § i StaPL. 
133 §.Betalning av pension till ett organ enligt socialvårdslagen på basis av samtycke. I paragrafen föreslås bestämmelser om betalning av pension till ett organ enligt socialvårdslagen på basis av samtycke. Enligt 1 mom. kan Keva med pensionstagarens samtycke besluta att pension enligt denna lag ska betalas till ett i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen avsett organ i den kommun där pensionstagaren är bosatt för att användas till vård av pensionstagaren och av en sådan person vars uppehälle pensionstagaren enligt 2 § i lagen om utkomststöd är skyldig att dra försorg om. Detta förutsätter att det sker med pensionstagarens samtycke och att betalning av pensionen till pensionstagaren själv inte kan anses ändamålsenligt på grund av hans eller hennes livsstil, sjukdom eller någon annan särskild orsak och en intressebevakare inte har förordnats för honom eller henne. För närvarande finns motsvarande bestämmelser i 127 § 3 mom. i KomPL och 125 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. kan en framställning om betalning av en förmån till ett organ som avses i 1 mom. göras av pensionstagaren, dennas make, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter honom eller henne eller vederbörande organ i kommunen. Till denna del motsvarar bestämmelsen nuvarande 127 § 3 mom. i KomPL och 125 § 2 mom. StaPL. 
Enligt 3 mom. får pension inte i strid med pensionstagarens samtycke användas för något annat ändamål än för omvårdnaden under den månad för vilken pensionen utbetalats. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 127 § 3 mom. i KomPL och 125 § 3 mom. i StaPL. 
134 §. Ordningen för utbetalning av pension. I paragrafen föreslås bestämmelser som motsvarar nuvarande 128 a § i KomPL och 126 § i StaPL om ordningen för utbetalning av pension. I paragrafen föreskrivs om ordningen för utbetalning av retroaktiv pension, när pension ska betalas till någon annan än pensionstagaren själv på basis av denna eller någon annan lag, och två eller flera myndigheter, kommuner, anstalter eller organ eller andra instanser har rätt till den. Eftersom ersättning enligt patientskadelagen föreslås bli primär i förhållande till arbetspensionen, slopas förmånen i denna paragraf. 
135 §. Överföring eller pantsättning av pension. I paragrafen föreslås bestämmelser om överföring eller pantsättning av pension. Enligt 1 mom. får en pension enligt denna lag inte överföras på någon annan person. Ett avtal som avser pantsättning ska betraktas som ogiltigt. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 129 § 1 mom. i KomPL och 127 § 1 mom. i StaPL. 
Enligt 2 mom. får kostnadsersättning som betalas enligt denna lag inte mätas ut. Till denna del motsvarar bestämmelsen nuvarande 129 § 2 mom. i KomPL och 127 § 2 mom. i StaPL. 
136 §.Preskription av pension. I paragrafen föreslås bestämmelser om preskription av pension. Enligt paragrafen preskriberas rätten att få pension fem år efter den dag då pensionen borde ha betalats ut, om inte preskriptionen har avbrutits innan dess. Från avbrytandet av preskriptionen börjar en ny fem år lång preskriptionstid. Preskriptionen avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder (728/2003). Preskriptionstiden kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 110 § 3 mom. i KomPL och 129 § i StaPL. 
137 §.Återkrav av pension som betalats utan grund. I paragrafen föreslås bestämmelser om återkrav av pension som betalats utan grund. Enligt 1 mom. ska den pension som betalats utan grund återkrävas, om pension har betalats till ett större belopp än vad mottagaren har rätt till. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 120 § 1 mom. i KomPL, 130 § 1 mom. i StaPL och 54 § 1 mom. i KyPL. 
Enligt 2 mom. kan Keva helt eller delvis avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund, om detta anses skäligt och betalningen av pensionen inte kan anses ha berott på pensionstagarens eller dennas företrädares svikliga förfarande. Keva kan avstå från att återkräva en pension som betalats utan grund även när det belopp som ska återkrävas är ringa. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 120 § 2 mom. i KomPL, 130 § 2 mom. i StaPL och 54 § 1 mom. i KyPL. 
Enligt 3 mom. fattas återkravsbeslutet av den behöriga pensionsanstalten enligt vad som föreskrivs i den lag som gäller den till den del Keva i egenskap av sista pensionsanstalt enligt 7 kap. i denna lag utan grund har betalat pensioner eller förmåner enligt pensionslagarna för den privata sektorn. Keva ska dock ge en beslutssammanställning över de pensioner eller förmåner som återkrävs samt återkräva beloppet. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 120 § 4 mom. i KomPL. 
Enligt 4 mom. ska beslut om återkrav av en pension som betalats utan grund fattas inom fem år räknat från den dag pensionen betalades ut. En fordran som fastställts genom beslut om återkrav preskriberas fem år efter det att beslutet meddelades, om inte preskriptionen har avbrutits innan dess. Preskriptionen av en fordran som fastställts genom beslut om återkrav avbryts på det sätt som föreskrivs i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder. Från avbrytandet av preskriptionstiden börjar en ny fem år lång preskriptionstid. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas på det sätt som anges i 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 120 § 5 mom. i KomPL, 130 § 4 mom. i StaPL och 54 § 2 mom. i KyPL. 
138 §.Kvittning av pension som betalats utan grund. I paragrafen föreslås bestämmelser om kvittning av pension som betalats utan grund. Enligt 1 mom. kan Keva också återkräva pension som den betalat utan grund genom kvittning mot framtida pensionsposter. Från den pensionspost som i varje enskilt fall ska betalas ut får dock inte utan pensionstagarens samtycke dras av mer än en sjättedel av den del av pensionsposten som återstår efter det att förskott på skatt enligt lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) innehållits på pensionsposten. Bestämmelsen motsvarar för närvarande bestämmelserna i 120 § 3 mom. i KomPL, 131 § 1 mom. i StaPL och 55 § 1 mom. i KyPL. 
Enligt 2 mom. ska som den pensionspost som avses i 1 mom. betraktas det sammanlagda beloppet av de pensionsposter som Keva i egenskap av sista pensionsanstalt ska betala, om Keva i egenskap av sista pensionsanstalt genomför återkravet genom kvittning. Motsvarande bestämmelser finns för närvarande i 120 § 4 mom. i KomPL, 131 § 2 mom. i StaPL och 55 § 2 mom. i KyPL. 
9 kap. Ändringssökande
139 §.Sökande av ändring. I paragrafens 1 mom. föreslås en bestämmelse i vilken det konstateras var ändring kan sökas i Kevas beslut. Ändring i ett beslut som Keva har meddelat får sökas hos besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Bestämmelser om nämnden finns i lagen om besvärsnämnden för arbetspensionsärenden (677/2005). Vid behandlingen av besvärsärenden iakttas även förvaltningsprocesslagen (586/1996). För närvarande finns bestämmelserna i 153 § 1 mom. i KomPL och 154 § 1 mom. i StaPL. 
I 2 mom. konstateras att en part genom besvär får söka ändring hos försäkringsdomstolen i ett beslut som besvärsnämnden för arbetspensionsärenden meddelat i ett besvärsärende. Bestämmelser om försäkringsdomstolens ledamöter finns i lagen om försäkringsdomstolen (132/2003). Bestämmelser om rätten att söka ändring genom besvär hos försäkringsdomstolen finns för närvarande i 153 § 2 mom. i KomPL. 
Enligt det föreslagna 3 mom. ska en part lämna in en besvärsskrift till Keva i båda fallen. Bestämmelsen motsvarar den nuvarande bestämmelsen i 159 § 1 mom. i KomPL. 
140 §. Besvär över arbetstagarens pensionsavgift. I paragrafen föreskrivs om möjligheten att söka ändring genom besvär när det gäller arbetstagarens pensionsavgift som tas ut hos arbetstagaren med stöd av 168 §. Arbetstagaren kan av Keva kräva ett beslut om rättelse av pensionsavgiften och om Keva inte går med på omprövning, kan ändring i detta beslut sökas även hos besvärsnämnden och försäkringsdomstolen. Bestämmelsen finns för närvarande i 154 § 3 mom. i KomPL. 
141 §. Sökande av ändring i den sista pensionsanstaltens beslutssammanställning. På en beslutssammanställning som Keva gett i egenskap av sista pensionsanstalt ska samma bestämmelser tillämpas som på beslut. Bestämmelserna om sökande av ändring, verkställighet av beslut samt omprövning och undanröjande av beslut gäller således också den beslutssammanställning som Keva som sista pensionsanstalt ger. När Kevas beslut ingår i en beslutssammanställning som en pensionsanstalt inom den privata sektorn gett i egenskap av sista pensionsanstalt, söks ändring och behandlas besvärsärendet enligt vad som föreskrivs i pensionslagarna för den privata sektorn. Om besvären gäller pensionsskydd som fastställs i enlighet med en pensionslag för den offentliga sektorn, är pensionsanstalten för den privata sektorn skyldig att begära utlåtande om besvären av Keva. Utlåtande behöver inte begäras om besvären enbart gäller bedömning av arbetsförmågan. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 153 § 4 mom. i KomPL. 
142 §. Tid för sökande av ändring. Tiden för sökande av ändring är 30 dagar från den dag då parten fick del av Kevas eller besvärsnämnden för arbetspensionsärendens beslut. Om en part inte visar något annat i samband med sökandet av ändring, anses han eller hon ha fått del av beslutet den sjunde dagen efter den dag då beslutet postades under den adress han eller hon uppgett. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 157 § 1 mom. i KomPL. 
143 §. Rättelse av beslut i samband med sökande av ändring. Enligt 1 mom. i den föreslagna bestämmelsen behandlas ett besvärsärende alltid först som självrättelseärende vid Keva. Om kraven kan godkännas till alla delar, meddelar Keva ett rättelsebeslut i ärendet. En part har normal rätt att söka ändring i ett sådant beslut. Bestämmelsen finns för närvarande i 159 § 2 mom. i KomPL. 
Enligt 2 mom. ska Keva meddela ett interemistiskt beslut i ärendet, om den godkänner kraven endast delvis. Ändring i interimistiska beslut får inte sökas. För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 159 § 3 mom. i KomPL. 
144 §. Rättelse av beslutssammanställning i samband med sökande av ändring. I paragrafen föreskrivs om det förfarande som tillämpas då det är fråga om en beslutssammanställning som Keva gett i egenskap av sista pensionsanstalt. Besvär över en beslutssammanställning ska lämnas till Keva. Om besvären även gäller pensionsskydd i enlighet med pensionslagar för den privata sektorn, ska Keva före behandlingen av ärendet begära utlåtande av en pensionsanstalt för den privata sektorn. Om det enbart är fråga om bedömning av arbetsförmågan, behöver utlåtande dock inte begäras. En bestämmelse om detta föreslås i 1 mom. För närvarande finns bestämmelsen i 160 § 1 mom. i KomPL. 
Enligt 2 mom. ger Keva en ny, rättad beslutssammanställning, om samtliga pensionsanstalter vilkas beslut besvären gäller godkänner ändringssökandens yrkanden. Ändring i en ny beslutssammanställning får sökas på normalt sätt. För närvarande finns en bestämmelse om detta i 160 § 2 mom. i KomPL. 
Paragrafens 3 mom. ska gälla bedömning av arbetsförmågan. När besvären gäller enbart bedömning av arbetsförmågan och Keva godkänner yrkandena i besvären, ger Keva en ny, rättad beslutssammanställning. Om det är fråga om en situation som avses i 119 § där Keva ska begära en bedömning av ändringssökandens arbetsförmåga av en pensionsanstalt inom den privata sektorn, och denna pensionsanstalt inte godkänner ändringssökandens yrkanden, hänskjuts besvären till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. I detta fall iakttas vid behandlingen av besvären bestämmelserna i 9 kap. i lagen om pension för arbetstagare. För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 160 § 3 mom. i KomPL. 
Enligt 4 mom. tillämpas vid behandlingen av ett besvärsärende som gäller en beslutssammanställning eller ett ärende som gäller undanröjande eller rättelse av beslut vid besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller i försäkringsdomstolen pensionslagen för den offentliga sektorn, om inte något annat föreskrivs i lagen om försäkringsdomstolen. För närvarande finns bestämmelsen i 160 § 4 mom. i KomPL. 
145 §. Överföring av besvär till besvärsinstans. I 1 mom. föreskrivs om en situation där Keva inte rättar sitt beslut. I detta fall ska den sända besvären och sitt eget utlåtande antingen till besvärsnämnden för arbetspensionsärenden eller, om det är fråga om ett beslut som nämnden fattat, till försäkringsdomstolen. Besvären och utlåtandet ska tillställas besvärsinstansen inom 30 dagar från besvärstidens utgång. Bestämmelsen finns för närvarande i 159 § 3 mom. i KomPL. 
I 2 mom. föreskrivs om en situation där Keva godkänner ändringssökandens yrkanden efter det att besvärsskriften har lämnats in till besvärsinstansen. Till den del Keva godkänner de yrkanden som framställts kan den meddela ett interimistiskt beslut. Keva ska utan dröjsmål underrätta besvärsinstansen om det interimistiska beslutet. Ändring i ett interimistiskt beslut av detta slag får inte sökas separat. För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 159 § 3 mom. i KomPL. 
Enligt 3 mom. kan Keva avvika från den tidsfrist på 30 dagar som avses i 1 mom., om inhämtandet av tilläggsutredning som krävs med anledning av besvären förutsätter detta. Besvärsskriften och utlåtandet ska dock alltid tillställas besvärsinstansen senast inom 60 dagar från besvärstidens utgång. För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 159 § 4 mom. i KomPL. 
Eftersom Keva i egenskap av sista pensionsanstalt alltid ska begära utlåtande i andra ärenden än sådana som enbart gäller bedömning av arbetsförmågan innan ärendet behandlas av en pensionsanstalt inom den privata sektorn till den del som besvären gäller det pensionsskydd som pensionsanstalten inom den privata sektorn ansvarar för, har Keva tid att behandla ett sådant ärende i 60 dagar. Om någon av de pensionsanstalter inom den privata sektorn som gett utlåtande inte rättar sitt beslut på det sätt som ändringssökanden har yrkat, ska besvärsskriften och utlåtandena om den lämnas till besvärsinstansen inom 60 dagar från besvärstidens utgång. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 160 § 2 mom. i KomPL. 
146 §.Besvär som kommit in efter tiden för sökande av ändring. Besvär kan tas till prövning, fastän de har lämnats in efter det att tidsfristen gått ut, om det har funnits vägande skäl till förseningen. För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 162 § 4 mom. i KomPL. 
147 §.Verkställighet av beslut. Enligt 1 mom. får Keva verkställa ett beslut trots att ändring har sökts till dess ärendet har avgjorts och avgörandet har vunnit laga kraft. Den nuvarande bestämmelsen finns i 161 § 1 mom. i KomPL. 
I 2 mom. föreskrivs om verkställighet av Kevas och besvärsnämndens beslut. Besluten kan verkställas på motsvarande sätt som domar i tvistemål. Bestämmelsen finns i 161 § 2 mom. i KomPL. 
148 §. Rättelse av ett lagakraftvunnet beslut på basis av ny utredning. Keva ska pröva ett ärende som avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut på nytt, om nya upplysningar framkommer i ärendet. Det tidigare lagakraftvunna beslutet hindrar inte i detta fall att en förmån beviljas eller att en redan beviljad pension beviljas till ett större belopp. Även besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen kan när de behandlar ärenden som gäller ändringssökande bevilja en pension som tidigare förvägrats genom ett lagakraftvunnet beslut eller bevilja pensionen till ett större belopp än den tidigare beviljats genom ett lagakraftvunnet beslut, om det i ärendet kommer fram sådan ny utredning med stöd av vilken detta kan anses vara motiverat. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 162 § 5 mom. i KomPL. 
149 §.Undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut. I paragrafen föreskrivs om undanröjande av Kevas beslut. Enligt 1 mom. kan besvärsnämnden för arbetspensionsärenden undanröja ett lagakraftvunnet beslut eller en beslutssammanställning av en pensionsanstalt. Besvärsnämnden för arbetspensionsärenden kan undanröja ett lagakraftvunnet beslut, om det har grundat sig på oriktig eller bristfällig utredning eller varit uppenbart lagstridigt. Keva eller den som saken gäller kan yrka på att beslutet undanröjs. Innan beslutet fattas ska besvärsnämnden bereda dem som saken gäller tillfälle att bli hörda. Ändring i ett beslut som gäller undanröjande av besvärsnämndens beslut får inte sökas hos försäkringsdomstolen. Bestämmelsen finns för närvarande i 162 § 1 mom. i KomPL. 
I 2 mom. föreskrivs om undanröjande av beslut som meddelats av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden och försäkringsdomstolen. En part kan hos försäkringsdomstolen ansöka om undanröjande av besvärsnämndens beslut under samma förutsättningar som om undanröjande av en pensionsanstalts beslut hos besvärsnämnden. På detta sätt avgör besvärsnämnden inte själv ett yrkande på undanröjande av sitt eget beslut, utan ärendet avgörs av den högsta besvärsinstansen när det gäller arbetspensionsärenden, dvs. försäkringsdomstolen. Den nuvarande bestämmelsen finns i 162 § 2 mom. i KomPL. 
Enligt 3 mom. kan Keva, om den yrkar att ett beslut ska undanröjas, ställa in utbetalningen av pensionen eller betala denna enligt sitt yrkande till dess ärendet har avgjorts på nytt. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 162 § 3 mom. i KomPL. 
Ansökan om att ett beslut ska undanröjas ska lämnas in inom fem år från det att beslutet vann laga kraft. Av synnerligen vägande skäl kan ett beslut dock undanröjas även när ansökan har lämnats in för mer än fem år sedan från det att beslutet vann laga kraft. En bestämmelse om detta föreslås i 4 mom. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 162 § 1 och 2 mom. i KomPL. 
Enligt 5 mom. tillämpas 59 § i förvaltningslagen vid delgivning av hörande av den som har del i saken. Den nuvarande bestämmelsen finns i 162 § 6 mom. i KomPL. 
150 §. Nytt avgörande av ett ärende med anledning av retroaktivt beviljad primär förmån eller annan pension. När pensionstagaren retroaktivt, efter det att beslutet har meddelats, beviljas en primär förmån eller någon annan pension som minskar den pension som Keva redan har beviljat, kan Keva utan undanröjande av beslutet eller samtycke av parten avgöra ärendet på nytt. Avgörande av ärendet på nytt förutsätter alltid att ett nytt överklagbart beslut meddelas. 
Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 163 § i KomPL. 
10 kap. Utlämnande, erhållande och hemlighållande av uppgifter
151 §.Kevas rätt att få uppgifter för att avgöra ett ärende och verkställa lagstadgade uppgifter. Till paragrafen överförs bestämmelsen i 144 § i KomPL och 36 § i KyPL om Kevas och en besvärsinstans rätt att få uppgifter för att avgöra ett ärende och verkställa lagstadgade uppgifter. Med stöd av 1 mom. 1 punkten i paragrafen får Keva uppgifter av bl.a. pensionsanstalter, Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten, försäkringsbolag som verkställer lagstadgade olycksfalls- och trafikförsäkringar samt privata arbetsgivare. Pensionsanstalter behöver i egenskap av sista pensionsanstalt uppgifter om den privata sektorns pensionsuppgörelser och pensionsbelopp. För avdragen för primär förmån behöver Keva dessutom uppgifter om dagpenningar enligt olycksfalls- och trafikförsäkringslagen. Att få uppgifter av Folkpensionsanstalten har betydande inverkan även när det gäller det förfarande med förhandsanmälan som iakttas mellan arbetspensionssystemet och Folkpensionsanstalten när ett invalidpensionsärende behandlas. Uppgifter om anställningars giltighet och inkomster behövs av privata arbetsgivare. Rätten att få information begränsas att gälla endast situationer som avses i paragrafen och rätten gäller endast information som är nödvändig för skötseln av de uppgifter som avses i paragrafen. 
Enligt 1 mom. 2 punkten har Keva och en besvärsinstans rätt att av läkare och andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, verksamhetsenheter, den som verkställer rehabilitering samt socialserviceproducenter och vårdinrättningar få utlåtanden och andra nödvändiga uppgifter om arbetstagarens vård, rehabilitering och hälsotillstånd för avgörandet av ett anhängigt ärende. Rätten att av ovannämnda instans få utlåtande innebär ett utlåtande som utarbetats redan tidigare i ärendet. Keva eller en besvärsinstans kan t.ex. inte kräva att en privatläkare skriver ett nytt utlåtande för ett pensionsärende, om de inte ålägger den som ansöker om eller får invalidpension att genomgå nya undersökningar hos läkaren i fråga. 
Enligt 2 mom. ska Keva ha rätt att av den pensionsanstalt som sköter pensionsskyddet enligt arbetspensionslagarna få nödvändiga uppgifter om pensionsskyddet enligt arbetspensionslagarna för att kunna lämna uppgifter som motsvarar pensionsutdraget och för förhandsrådgivning i arbetspensionsfrågor. Keva ska ha rätt att få motsvarande uppgifter också av Pensionsskyddscentralen. 
Enligt 3 mom. får ovannämnda uppgifter också sökas via en teknisk anslutning utan särskilt samtycke av den som har del i saken. 
152 §. Pensionstagarens utredning om omständigheter i anslutning till pensionens belopp och pensionsrätten. I paragrafen finns en allmän bestämmelse om pensionstagarens anmälningsskyldighet. I 3 kap. i de avsnitt som gäller olika pensionsslag finns bestämmelser om hurdana förändringar pensionstagaren ska anmäla till pensionsanstalten. Den nuvarande bestämmelsen finns i 145 § 6 mom. i KomPL och 10 § i KyPL. 
153 §.En offentlig arbetsgivares skyldighet att lämna uppgifter. I paragrafen föreskrivs om Kevas medlemssamfunds, statliga arbetsgivares, kyrkliga arbetsgivares och Folkpensionsanstaltens skyldighet att lämna uppgifter till Keva och en besvärsinstans. Med stöd av 1 mom. är arbetsgivaren skyldig att en gång i kvartalet meddela Keva sådana uppgifter om anställningen som hänför sig till pensionsrätten för personer som omfattas av lagen. Om en arbetsgivare underlåter att meddela pensionsanstalten de uppgifter som behövs eller meddelar dem senare än vad Keva förutsätter, ska pensionsanstalten ha rätt att fastställa en skälig förhöjning av betalningsandelen, dock så att betalningsandelen betalas förhöjd till högst det dubbla beloppet. De nuvarande motsvarande bestämmelserna finns i 146 § 1—3 mom. i KomPL och 35 § 1 mom. i KyPL. 
I 2 mom. föreskrivs om arbetsgivarens skyldighet att på begäran lämna Keva och en besvärsinstans uppgifter. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller sådana uppgifter som är nödvändiga för ordnandet av pensionsskyddet och för avgörandet av ett anhängigt ärende, eller uppgifter som är nödvändiga vid verkställigheten av lagen. Den nuvarande bestämmelsen finns i 146 § 4 mom. i KomPL och 35 § 2 mom. i KyPL. 
I 3 mom. finns en begränsningsbestämmelse om vilka uppgifter som kan lämnas till arbetsgivaren utan pensionssökandens samtycke när Keva begär uppgifter för behandlingen av ett pensions- och rehabiliteringsärende. Till arbetsgivaren får lämnas endast de uppgifter som är nödvändiga när pensionsärendet ska avgöras. I situationer som gäller rehabilitering får till arbetsgivaren lämnas endast de nödvändiga uppgifter som behövs för att utreda den rehabilitering som motsvarar en persons rehabiliteringsbehov eller för att ordna sådan yrkesinriktad rehabilitering som pensionsanstalten beviljar. För närvarande finns en bestämmelse om detta i 146 § 5 mom. i KomPL och 35 § 3 mom. i KyPL. 
I 4 mom. föreskrivs om pensionsanstaltens rätt att granska uppgifterna i arbetsgivarens handlingar. Med handlingar avses utöver traditionella pappershandlingar även elektroniska handlingar och handlingar som är tillgängliga med andra hjälpmedel. Bestämmelsen finns för närvarande i 146 § 6 mom. i KomPL. 
I 5 mom. föreskrivs att Keva har till uppgift att föra register över anställningar som gäller personer som omfattas av lagen och att i registret lagra de uppgifter som erhållits med stöd av 151 § och denna paragraf och som gäller frågor som påverkar personernas pensionsrätt. Pensionsanstalten ska också ha rätt att utfärda föreskrifter för en arbetsgivare om hur och enligt vilken tidtabell uppgifterna ska lämnas till Kevas register. Motsvarande bestämmelse finns i 146 § 7 mom. i KomPL och 35 § 4 mom. i KyPL. 
154 §. Avgiftsfria uppgifter. Keva och en besvärsinstans ska ha rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som de enligt denna lag har rätt att få. Om uppgifterna behövs i en viss form och detta förorsakar den som lämnar ut uppgifterna betydande merkostnader, ska kostnaderna dock ersättas. Kevas och besvärsinstansens rätt att få utlåtande av bl.a. en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården gäller endast ett utlåtande som denna person redan tidigare har skrivit i samma ärende. Ett utlåtande av detta slag ska avgiftsfritt ges till Keva och besvärsinstansen. Om ett nytt utlåtande behövs i ärendet, ska Keva ålägga arbetstagaren att genomgå undersökningar som utförs av en legitimerad läkare. Bestämmelser om den legitimerade läkarens rätt att få arvode för ett utlåtande som han eller hon skrivit finns i 107 §. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 144 § 3 mom. i KomPL och 36 § 3 mom. i KyPL. 
155 §. Arbetstagarnas och de pensionssökandes rätt att få uppgifter. Bestämmelsen i 151 § i KomPL om arbetstagares rätt att få uppgifter överförs till paragrafen. I 2 mom. föreskrivs om Kevas skyldighet att på förhand informera pensionssökanden om varifrån uppgifter om honom eller henne kan inhämtas och vart uppgifterna i regel kan lämnas ut. Informationen kan lämnas genom en pensionsansökningsblankett eller på något annat motsvarande sätt. 
156 §.En offentlig arbetsgivarens rätt att få uppgifter. I paragrafen föreskrivs om Kevas rätt att lämna uppgifter till en kommunal, statlig eller kyrklig arbetsgivare samt till Folkpensionsanstalten när den är arbetsgivare för sina tjänstemän. Keva ska ha rätt att lämna sådana uppgifter till en offentlig arbetsgivare som är nödvändiga för arbetsgivarens ekonomiförvaltning. Rätten innefattar lämnande av nödvändiga uppgifter för arbetsgivarens bokföring och löneadministration. Keva ska likaså ha rätt att lämna nödvändiga uppgifter om pensionsbeloppet till de arbetsgivare som har ansvaret för kostnaderna för beviljad invalidpension. 
Keva ska dessutom kunna lämna uppgifter om att pension har beviljats för att arbetsgivaren ska kunna ordna sina personalärenden. Beviljande av t.ex. rehabiliteringsstöd ger inte arbetsgivaren rätt att avsluta ett anställningsförhållande, men för arbetsgivaren har informationen om detta betydelse t.ex. när en vikarie ska anställas. Uppgifter får inte lämnas om pensionsbeloppet, utan endast om tidpunkten då pensionen börjar eller slutar samt om pensionsslaget för personaladministrationen. Rätten att lämna uppgifter ska även gälla beviljad rehabilitering och rehabiliteringspenning. Uppgifter ska kunna lämnas endast om beviljad pension. Till arbetsgivaren lämnas således inte uppgifter om avslagsbeslut eller förhandsinformation om pensionsrätt. Uppgifter lämnas endast till den arbetsgivare från vars tjänst en person avgår med pension eller börjar beviljas rehabiliteringsförmån. Den nuvarande bestämmelsen fanns i 147 § i KomPL. 
157 §.Utlämnande av uppgifter till myndigheterna. Enligt paragrafen har Keva rätt att lämna ut uppgifter till en myndighet som sköter åligganden som avses i EU:s grundförordning om social trygghet eller i en överenskommelse om social trygghet samt till skatteförvaltningen. Verkställigheten av åligganden enligt EU:s grundförordning om social trygghet och överenskommelser om social trygghet förutsätter utbyte av information med motsvarande utländska myndighet eller inrättning. Därför är bestämmelsen nödvändig. Till skatteförvaltningen kan lämnas ut sådana uppgifter som är nödvändiga för uppfyllandet av den övervakningsskyldighet som gäller en uppgift som avses i lagen om förskottsuppbörd. Motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 148 § 1 mom. 1 och 5 punkten. i KomPL. 
158 §. Utlämnande av uppgifter för utredning av brott och missbruk. De försäkringssystem som verkställer den sociala tryggheten utgör en helhet där förmåner som utbetalas av ett system även påverkar förmåner och ansvaret i andra system genom avdrag av primära förmåner och bestämmelser om regressrätt. En arbetstagare kan få överlappande ersättningar från flera olika system för att han eller hon har meddelat sina förmåner fel eller av en eller annan orsak helt har underlåtit att meddela de förmåner som han eller hon får. I 1 mom. finns bestämmelser om vilka uppgifter Keva kan lämna till ett ministerium, skatteförvaltningen och anstalter eller sammanslutningar som sköter det lagstadgade socialskyddssystemet för sådan samkörning av personuppgifter och andra tillsynsåtgärder av engångsnatur som utförs för att utreda brott och missbruk som riktar sig mot den sociala tryggheten. Bestämmelsen gör det möjligt att slå samman uppgifter som enligt denna lag är sekretessbelagda med registeruppgifter gällande förmånstagare i andra socialskyddssystem för att utreda brott och missbruk. 
I 2 mom. räknas upp de uppgifter som Keva med stöd av denna paragraf kan lämna ut. Keva ska ha rätt att lämna ut en persons identifieringsuppgifter, beloppen av utbetalda pensioner, uppgifter om arbetsgivaren samt andra motsvarande uppgifter, som är nödvändiga för den samkörning av personuppgifter och annan tillsyn av engångsnatur som utförs för att utreda missbruk. 
Enligt 3 mom. kan Keva vid behov lämna ut nämnda uppgifter också till polisen för brottsutredning och till åklagarmyndigheten, om dessa är nödvändiga för utredande av brott eller väckande av åtal. 
Enligt 4 mom. ska Keva dock inte ha rätt att lämna ut uppgifter om en persons hälsotillstånd eller uppgifter som beskriver en persons behov av socialvård. En bestämmelse som motsvarar den föreslagna paragrafen finns för närvarande i 148 § 1 mom. 4 punkten i KomPL. 
159 §.Utlämnande av uppgifter för frivilligt grupptilläggspensionsskydd. I paragrafen finns bestämmelser om rätten att lämna ut uppgifter om pensioner som tjänats in i enlighet med denna lag för skötseln och ordnandet av tilläggsskydd. I paragrafen föreskrivs om Kevas rätt att lämna ut uppgifter till försäkringsbolag, om något av Kevas medlemssamfund har ordnat sådant icke-formbundet tilläggsskydd för sin arbetstagare som avses i 9 § i denna lag. Keva kan lämna ut uppgifter om pension som tjänats in enligt lag även i sådana fall då en privat arbetsgivare har kompletterat det lagstadgade pensionsskyddet för sin arbetstagare och pensionstagaren har tjänat in pension även i enlighet med denna lag. En privat arbetsgivare kan också ha ordnat tilläggspensionsskyddet genom att vara delägare i en pensionskassa enligt lagen om försäkringskassor eller genom att använda en pensionsstiftelse enligt lagen om pensionsstiftelser. Uppgifter kan lämnas ut för den fortgående skötseln av tilläggsskyddet samt för överenskommelse om nytt tilläggsskydd, när det existerande tilläggspensionsarrangemanget ersätts med något annat motsvarande pensionsarrangemang som hänför sig till lagstadgat pensionsskydd. I detta fall lämnas uppgifter ut endast under förutsättning att det för Keva läggs fram en utredning av att det nya arrangemanget ersätter eller förlänger det tidigare arrangemanget. Keva kan lämna ut nödvändiga uppgifter även för fastställande av villkoren för ett nytt tilläggspensionsarrangemang. Uppgifter får inte ges ut om arbetstagaren har avsagt sig pensionsarrangemanget eller förbjudit utlämnandet av uppgifterna. Dessutom förutsätts det att de som omfattas av pensionsarrangemanget har informerats om rätten för den som ordnar tilläggsskyddet att få nödvändiga uppgifter. 
I 2 mom. föreskrivs om de uppgifter som Keva kan lämna ut i det skede då arbetsgivaren söker någon som ordnar tilläggspensionsskyddet. I detta fall begär arbetsgivaren i allmänhet anbud från flera ställen. För att kunna lämna ett anbud räknar t.ex. ett livförsäkringsbolag ut målbeloppet och kostnaderna för tilläggspensionen för de personer som ska försäkras. I detta skede har Keva rätt att endast lämna ut uppgifter om arbetstagarnas anställningsförhållanden, pensionsrätt, ålders- och könsfördelning och omständigheter som påverkar pensionsbeloppet utan arbetstagarens namn och personbeteckning. 
Den nuvarande bestämmelsen om rätten att lämna ut uppgifter om ordnandet av tilläggspensionsskydd finns i 148 § 1 mom. 7—9 punkten i KomPL. 
160 §. Utlämnande av uppgifter för arbetstagarnas grupplivförsäkring. Till paragrafen överförs bestämmelsen i 148 § 1 mom. 6 punkten i KomPL om vilka uppgifter Keva får lämna ut till arbetstagarnas grupplivförsäkringspool, som sköter den ersättningsverksamhet som gäller arbetstagarnas grupplivförsäkring, till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt eller till Statskontoret för behandlingen och beviljandet av ett ersättningsärende som hör till en grupplivförsäkring. Det är fråga om uppgifter som behövs när det ska avgöras huruvida förutsättningarna för beviljande av ett försäkringsbelopp från grupplivförsäkringen uppfylls och dessa uppgifter hänför sig till förmånslåtarens anställningsförhållande. 
161 §.Vidareutlämnande av uppgifter. I 1 mom. föreskrivs om Kevas rätt att lämna vidare sekretessbelagda uppgifter som den fått från Pensionsskyddscentralen och andra pensionsanstalter som sköter arbetspensionssystem till en sådan instans som även annars har rätt att få dessa uppgifter med stöd av lag. En av dessa instanser är bl.a. Folkpensionsanstalten. För närvarande föreskrivs det om detta i 148 § 1 mom. 3 punkten i KomPL. 
I 2 mom. föreskrivs om Kevas rätt att lämna vidare uppgifter som den fått med stöd av 151 § till Pensionsskyddscentralen och andra instanser som har hand om verkställigheten av arbetspensionsskyddet. En förutsättning är att dessa har rätt att få uppgifterna med stöd av lagen antingen av den offentliga arbetsgivaren själv eller av någon annan i 151 § nämnd instans eller, om det är fråga om en annan pensionsanstalt, av Pensionsskyddscentralen. Den nuvarande bestämmelsen finns i 148 § 1 mom. 2 punkten i KomPL. 
Innan Keva lämnar ut uppgifter som avses i denna paragraf ska den med Pensionsskyddscentralen och andra pensionsanstalter komma överens om vilka uppgifter som får lämnas vidare och till vem. En bestämmelse om detta föreslås i 3 mom. Den nuvarande bestämmelsen finns i 148 § 2 mom. i KomPL. 
162 §. Kevas ansvar när uppgifter vidareutlämnas. I paragrafen föreslås att innan Keva lämnar uppgifter vidare ska den försäkra sig om att den som tar emot uppgifterna har rätt att få dem. 
Keva ansvarar också för att innehållet i de uppgifter som lämnas vidare är detsamma som när Keva fick uppgifterna av den som överlämnade dem. Bestämmelsen finns för närvarande i 148 § 3 mom. i KomPL. 
163 §. Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. I paragrafen föreslås bestämmelser om öppnande av en teknisk anslutning och om utlämnande av uppgifter med hjälp av den. I 29 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999, offentlighetslagen) föreskrivs om en myndighets rätt att för en annan myndighet öppna en teknisk anslutning till sådana uppgifter i sitt personregister som den andra myndigheten enligt en i lag särskilt bestämd skyldighet ska beakta när den fattar beslut. Enligt bestämmelsen förutsätts det i fråga om sekretessbelagda uppgifter att det föreskrivs särskilt om utlämnande av en sådan uppgift. Det föreslås att innehållet i gällande 149 § i KomPL överförs till paragrafen. För Kyrkans centralfond är det inte längre nödvändigt att öppna en anslutning, eftersom fonden inte längre sköter uppgifter som gäller verkställigheten av pensionsskydd. Keva ska ha rätt att öppna en teknisk anslutning för sådana aktörer till sina personregister och till sådana uppgifter som instansen i fråga med stöd av denna eller någon annan lag har rätt att få för verkställigheten av sina uppgifter. 
Enligt 2 mom. kan även de arbetsgivare som omfattas av det pensionsskydd som Keva sköter fullgöra skyldigheten att lämna uppgifter med hjälp av en teknisk anslutning. En pensionsanstalt kan också öppna en teknisk anslutning till Pensionsskyddscentralen och till andra pensionsanstalter för att de ska kunna lämna uppgifter till personen själv om den pension som han eller hon tjänat in enligt denna pensionslag. 
Enligt 3 mom. får uppgifter som avses i 161 § 1 och 2 mom. lämnas med hjälp av en teknisk anslutning endast, om det i enlighet med 161 § 3 mom. har överenskommits om detta med Pensionsskyddscentralen eller dess pensionsanstalter av vilka den som öppnar anslutningen har fått de uppgifter som ska utlämnas. 
Med hjälp av en teknisk anslutning får även sekretessbelagda uppgifter sökas. En bestämmelse om detta föreslås i 4 mom. 
I 5 mom. föreslås att en pensionsanstalt innan en teknisk anslutning öppnas ska försäkra sig om att den som får anslutningen ser till att uppgifterna skyddas. 
164 §.Uppgifter om ekonomiskt stöd till omyndiga. I paragrafen föreskrivs om Kevas skyldighet att underrätta förmyndarmyndigheten i en omyndigs hemkommun, om den omyndige har beviljats ekonomiskt stöd enligt 8 § 2 mom. För närvarande finns bestämmelser om denna skyldighet i 150 § i KomPL. 
165 §.Uppgifter om rehabilitering till Folkpensionsanstalten. I paragrafen föreskrivs om Kevas skyldighet att underrätta Folkpensionsanstalten när den fattar beslut om rehabiliteringsåtgärder som avses i 22 § eller om rehabiliteringspenning. Den nuvarande bestämmelsen fanns i 152 § i KomPL. 
11 kap. Finansiering av pensionsskyddet
166 §. Arbetsgivarens pensionsavgift. I paragrafen föreskrivs om betalningen av arbetsgivarens pensionsavgift. För närvarande finns bestämmelser om olika offentliga arbetsgivares pensionsavgifter i lagen om kommunala pensioner, lagen om statens pensioner, pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan och lagen om Folkpensionsanstalten. Enligt paragrafen finns bestämmelser om de offentliga arbetsgivarnas pensionsavgifter på basis av medlemssamfund i lagen om Keva, i fråga om staten i lagen om finansiering av statens pensionsskydd, i fråga om evangelisk-lutherska kyrkan i lagen om evangelisk-lutherska kyrkans pensionsfond och i fråga om Folkpensionsanstalten i 13 § i lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001). 
167 §.Fördelning av kostnader för återstående tid. I paragrafen föreskrivs om fördelningen av kostnaderna för återstående tid i enlighet med 83 och 84 § mellan Kevas medlemssamfund, staten, evangelisk-lutherska kyrkan och Folkpensionsanstalten, så att varje aktör ansvarar för den del av kostnaderna som arbetstagarens inkomst från den anställningen utgör av det totala beloppet inkomster för återstående tid. 
168 §.Arbetstagarens pensionsavgift. Enligt 1 mom. är de arbetstagare som omfattas av tillämpningsområdet för pensionslagen för den offentliga sektorn skyldiga att betala arbetstagarens pensionsavgift. Också riksdagsledamöterna och medlemmarna av statsrådet samt de ledamöter av Europaparlamentet på vilka lagen om arvode och pension för den som valts till företrädare för Finland i Europaparlamentet (1184/1994) tillämpas ska betala pensionsavgift. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 133 § 1 mom. i KomPL och 136 § 1 mom. i StaPL. 
Arbetstagarens pensionsavgift utgör en sådan andel av de inkomster som enligt 85 § ska beaktas i pensionen som motsvarar pensionsavgiftsprocentsatsen enligt 153 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. För närvarande finns bestämmelser om detta i 133 § 2 mom. i KomPL och 136 § 1 mom. i StaPL. 
169 §. Innehållning av arbetstagarens pensionsavgift. I paragrafen föreskrivs om innehållning av arbetstagarens pensionsavgift. Enligt 1 mom. är arbetsgivaren skyldig att innehålla arbetstagarens pensionsavgift i samband med löneutbetalningen. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 133 § 3 mom. i KomPL, 136 § 2 mom. i StaPL och 27 § 1 mom. i KyPL. 
Om arbetstagarens pensionsavgift på grund av ett uppenbart fel inte har innehållits i samband med löneutbetalningen, kan en offentlig arbetsgivare i samband med löneutbetalningen innehålla avgiften i samband med högst de två därpå följande löneutbetalningarna. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. För närvarande finns bestämmelser om detta i 133 § 5 mom. i KomPL, 137 § 1 mom. i StaPL och 27 § 3 mom. i KyPL. 
Om arbetstagaren i samband med löneutbetalningen inte har betalats tillräcklig penninglön för innehållning av arbetstagarens pensionsavgift, men arbetstagaren dock tjänar in pensionsskydd, kan en offentlig arbetsgivare enligt bestämmelsen i 3 mom. innehålla arbetstagarens pensionsavgift inom ett år i samband med följande löneutbetalningar. För närvarande finns bestämmelser om detta i 133 § 6 mom. i KomPL, 137 § 2 mom. i StaPL och 27 § 4 mom. i KyPL. 
Enligt 4 mom. ska en offentlig arbetsgivare på arbetstagarens yrkande till arbetstagaren återbetala arbetstagarens pensionsavgift som har innehållits utan grund eller den del av avgiften som överstiger arbetstagarens lagstadgade pensionsavgift. För närvarande finns bestämmelser om detta i 133 § 7 mom. i KomPL, 140 § i StaPL och 29 § 1 mom. i KyPL. 
170 §.Redovisning av arbetstagarens pensionsavgift. Enligt 1 mom. redovisar Kevas medlemssamfund arbetstagarens pensionsavgift, som är en del av ett medlemssamfunds förskottsbetalning, till Keva. Kevas delegation meddelar närmare föreskrifter om hur arbetstagarens pensionsavgift ska betalas. Paragrafens 1 mom. motsvarar till innehållet nuvarande 133 § 3 mom. i KomPL. 
Enligt 2 mom. redovisas pensionsavgiften i fråga om en arbetstagare som är anställd av kyrkan och som omfattas av pensionsskyddet enligt denna lag till Kyrkans centralfonds konto på det sätt som bestäms av Keva. För närvarande föreskrivs det om detta i 27 § 2 mom. i KyPL. 
171 §.Preskription av arbetstagarens pensionsavgift. I paragrafen föreskrivs om preskription av arbetstagarens pensionsavgift. Enligt 1 mom. ska Keva påföra en pensionsavgift som baserar sig på pensionslagen för den offentliga sektorn att betalas inom fem år från ingången av året efter den slutliga avgiftens förfallodag. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 134 § 1 mom. i KomPL och 138 § 1 mom. i StaPL. 
Om en arbetstagares arbetsinkomst utökas retroaktivt med till pension berättigande arbetsinkomster som är mer än fem år gamla, ska Keva på basis av dessa arbetsinkomster påföra pensionsavgiften inom tio år från den dag då denna pensionsavgift för anställningen i fråga hade förfallit till betalning. Bestämmelser om detta finns i 2 mom., som motsvarar gällande 138 § 2 mom. i StaPL. 
172 §. Utsökning av pensionsavgift. I paragrafen föreslås bestämmelser om utsökning av pensionsavgift. För närvarande finns motsvarande bestämmelse i 134 § i KomPL och 139 § i StaPL. En pensionsavgift som Keva påfört med stöd av pensionslagen för den offentliga sektorn inklusive dröjsmålsränta får sökas ut utan dom eller beslut på det sätt som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Bestämmelser om indrivning av dessa fordringar finns i lagen om indrivning av fordringar (513/1999). 
173 §.Preskription av återbetalning av pensionsavgift som betalats utan grund. Enligt paragrafen preskriberas återbetalningen av arbetstagarens pensionsavgift som betalats utan grund fem år från ingången av året efter den dag då arbetstagarens pensionsavgift innehölls, om preskriptionen inte avbryts innan dess. Bestämmelser om avbrytande av preskription finns i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder. Preskriptionstiden på fem år kan förlängas med stöd av 11 § 3 mom. i lagen om preskription av skulder. 
12 kap. Särskilda bestämmelser
174 §.Kommunernas pensionsdelegation. Bestämmelser om kommunernas pensionsdelegation finns i 141 § i KomPL. Delegationen har en ordförande från social- och hälsovårdsministeriet samt fyra medlemmar som föreslås av arbetsgivarorganisationerna och fyra medlemmar som föreslås av arbetstagarorganisationerna. Eftersom antalet kommunala huvudavtalsorganisationer har minskat från fyra till tre, föreslås att delegationen ska ha tre medlemmar som föreslås av arbetsgivarorganisationerna och tre medlemmar som föreslås av arbetstagarorganisationerna. 
För närvarande förordnas arbetsgivarmedlemmarna på förslag av den kommunala pensionsanstalten. Kommunala arbetsmarknadsverket har till uppgift att sköta kommunarbetsgivarnas intressebevakning i alla arbetsmarknadsfrågor och den deltar för närvarande även i de centrala pensionsförhandlingarna på arbetsmarknadscentralorganisationsnivå. Det är därför motiverat att Kommunala arbetsmarknadsverket företräder kommunarbetsgivarna även vid förhandlingar om kommunala pensionsfrågor i kommunernas pensionsdelegation. Därför föreslås i enlighet med normalpraxis vid arbetsmarknadsförhandlingar att pensionsdelegationens arbetsgivarmedlemmar förordnas på förslag av Kommunala arbetsmarknadsverket. De återstående tre medlemmarna förordnas på samma sätt som för närvarande, dvs. av de personer som de huvudavtalsorganisationer som avses i det kommunala huvudavtalet föreslagit. Ordföranden kommer som för närvarande från social- och hälsovårdsministeriet. Keva, som sakkunnig på och verkställare av pensionslagstiftningen, har synpunkter som fortfarande är nödvändiga, och därför föreslås det alltså att Keva ska ha rätt att utse en sakkunnigmedlem. 
175 §. Statens pensionsdelegation. I paragrafen föreskrivs om statens pensionsdelegation. För närvarande finns bestämmelser om delegationen i 144 § i StaPL. Det föreslås att statens pensionsdelegations uppgifter och sammansättning förblir oförändrade. I 145 § i StaPL finns för närvarande bestämmelser om statens delegation för ärenden gällande arbetsoförmåga och rehabilitering. Eftersom det särskilt kommer att föreskrivas om Keva i lagen om Keva, tas bestämmelsen i fråga in i nämnda lag. Pensionsdelegationens mandatperiod är för närvarande tre år. Med tanke på enhetligheten föreslås det att mandatperioden förlängs till fyra år på samma sätt som i fråga om kommunernas pensionsdelegation. 
176 §. Samarbete. Det föreslås att innehållet i 166 § i KomPL överförs till paragrafen. Enligt den paragrafen kan Keva i samarbete med Pensionsskyddscentralen och andra försäkrings- och pensionsanstalter samla in statistikuppgifter och avtala om samarbete även i andra frågor som gäller verkställigheten och utvecklingen av arbetspensionslagarna. 
177 §. Ikraftträdande. Det föreslås att bestämmelser om lagens ikraftträdande utfärdas separat genom en lag om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.14
Lagen om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn
1 §.Ikraftträdande. Enligt 1 mom. träder pensionslagen för den offentliga sektorn (OffPL) i kraft den 1 januari 2017. 
Enligt 2 mom. tillämpas de ändrade bestämmelserna om s.k. sista pensionsanstalt i 118 § i OffPL på pensionsansökningar som blir anhängiga när lagen trätt i kraft. 
I 3 mom. föreskrivs det särskilt om arbetslivspensionen och när den kan börja. En arbetstagare får rätt till arbetslivspension enligt alla arbetspensionslagar, och för att få den krävs minst 63 års ålder. Det är dock inte möjligt att få arbetslivspension, om den egna åldern för ålderspension redan har uppnåtts. Inom den privata sektorn är åldern för ålderspension högst 63 år ännu för den åldersklass som är född 1954. I praktiken kan alltså denna åldersklass inte få arbetslivspension. Arbetslivspension kan i praktiken beviljas tidigast från den 1 februari 2018. Arbetstagare vars personliga pensionsålder redan 2017 är högre än 63 år omfattas dock av tillämpningsområdet för pensionslagen för den offentliga sektorn. Fram till denna ålder är en anställning en förutsättning för att få bl.a. tilläggspensionsandel. Inom den offentliga sektorn kan arbetslivspension således komma på fråga redan 2017. För att den tillämpningspraxis som gäller beviljande av pension inte under året ska utformas enbart utifrån offentlig anställning föreslås att även arbetslivspensioner enligt pensionslagen för den offentliga sektorn ska kunna beviljas först tidigast från den 1 februari 2018. 
Enligt 4 mom. avses i denna lag med KomPL lagen om kommunala pensioner (549/2003), med StaPL lagen om statens pensioner (1295/2006) och med KyPL pensionslagen för evangelisk-lutherska kyrkan (261/2008). 
Enligt 5 mom. ska OffPL tillämpas även på pensioner och förmåner som beviljats med stöd av KomPL, StaPL och KyPL. Bestämmelserna i OffPL om utbetalning av pension, återkrav, dröjsmålsränta, justering, indragning, sökande av ändring och anmälningsskyldighet för pensionstagare gäller således också löpande pensioner som beviljats enligt dessa lagar. Detta gäller även andra bestämmelser av samma typ i OffPL eller bestämmelser som eventuellt senare kommer in i OffPL. Bestämmelsen gäller också pensioner som har beviljats enligt andra lagar med hänvisning till KomPL, StaPL eller KyPL eller till pensionsskydd enligt dessa lagar. 
Enligt 6 mom. tillämpas de föreslagna bestämmelserna i 96 § 1 mom. 6 punkten och 99 § 2 mom. på ersättning i enlighet med patientskadelagen och lagen om ansvar i spårtrafik där försäkringsfallet har inträffat den 1 januari 2017 eller senare. 
2 §.Lagar som upphävs. OffPL ersätter de lagar som nämns i 1 mom. Därför föreslås det att dessa upphävs. 
I många olika lagar hänvisas det till de lagar som ska upphävas, särskilt till KomPL, StaPL och KyPL. I 2 mom. föreslås det därför att om det i någon annan lag, bestämmelse, någon av Europeiska unionens rättsakter eller överenskommelsen om social trygghet hänvisas till de upphävda lagarna, betraktas hänvisningen som en hänvisning till OffPL. Undantag från detta utgör en situation där det i OffPL eller denna lag föreskrivs att de upphävda bestämmelserna ska tillämpas. 
3 §.Tillämpning av pensionslagen för den offentliga sektorn. Enligt 1 mom. tillämpas OffPL på arbetstagare från ikraftträdandet av lagen. I denna lag och i OffPL är det dock möjligt att föreskriva att gamla lagar till vissa delar ska tillämpas. Lagen ska tillämpas på alla arbetstagare som har en anställning hos något av Kevas medlemssamfund, staten, en församling inom evangelisk-lutherska kyrkan, en kyrklig samfällighet, ett domkapitel, kyrkostyrelsen eller Folkpensionsanstalten. Lagen ska även tillämpas på en arbetstagare som är anställd vid riksdagen samt på riksdagens justitieombudsman och biträdande justitieombudsman. Tillämpningsområdet för pensionslagen för den offentliga sektorn omfattar även de arbetstagare som enligt tidigare gällande bestämmelser har rätt till pensionsskydd enligt StaPL, t.ex. arbetstagare födda före 1980, och som övergick från anställning hos staten till anställning hos ett universitet. 
I 2 mom. föreskrivs om pensionsskyddet för arbetstagare som är anställda vid statsunderstödda institutioner. Enligt lagen om vissa pensioner, som skall betalas av statsmedel (382/1969) är en del av de anställda vid statsunderstödda institutioner sådana för vilkas löner och pensionskostnader statsunderstöd fås för en i lag eller förordning bestämd proportionell del. Dessa arbetstagare har rätt till pension som betalas av statens medel i tillämpliga delar enligt samma bestämmelser som gäller för personer i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande till staten. I samband med att StaPL stiftades upphävdes lagen om vissa pensioner, som skall betalas av statsmedel, och pensionsskyddet för de anställda som omfattas av den lagen ordnades med stöd av lagen om införande av lagen om statens pensioner så att de omfattas av StaPL i fråga om hela sitt pensionsskydd så länge som en arbetstagares anställning vid den institutionen fortgår. På motsvarande sätt omfattas dessa personer från tidpunkten för ikraftträdandet av denna lag av tillämpningsområdet för OffPL. Det krävs fortfarande att anställningen fortgår oavbrutet och även att anställningen fortgår vid en annan institution som avses i 2 mom. 1 punkten eller vid De vetenskapliga samfundens delegation, som avses i 2 punkten. Anställningen ska fortgå oavbrutet på det sätt som avses i denna lag om införande av pensionslagen för den offentliga sektorn. Ny personal och en arbetstagare vars anställning har avbrutits omfattas av pensionsskyddet för den privata sektorn. De vetenskapliga samfundens delegation omfattas inte av tillämpningsområdet för lagen om vissa pensioner, som skall betalas av statsmedel. Eftersom delegationen får en stor del av sina inkomster som statsunderstöd har saken tolkats så att även delegationens personal omfattades av den gamla lagen om statens pensioner. Det föreslås att samma förfarande som tillämpas vid institutioner som omfattas av lagen om vissa pensioner, som skall betalas av statsmedel även tillämpas på personalen vid De vetenskapliga samfundens delegation. Den gamla personalen börjar omfattas av OffPL och ny personal börjar omfattas av pensionsskyddet inom den privata sektorn. Den gamla personalen omfattas fortsättningsvis av OffPL även när den övergår i tjänst hos de institutioner som nämns i 1 punkten och som tidigare omfattades av lagen om vissa pensioner, som skall betalas av statsmedel. 
4 §.Tillämpning av upphävda lagar. Syftet med bestämmelserna i OffPL är att pensionsförmånerna inte ska försämras även om den gamla lagstiftningen upphävs. Därför ska den gamla lagstiftningen till vissa delar fortfarande vara tillämplig. Pensionslagstiftningen för kommunerna, staten och kyrkan har ändrats långt över hundra gånger under den tid lagarna har varit i kraft. När pensionslagarna ändras och i synnerhet när förmånerna försämras ska i allmänhet det gamla pensionsskyddet lämnas oförändrat och ändringen ska bara gälla framtiden. De ändringar som gäller framtiden mildras också ofta genom övergångsbestämmelser. Ändringslagarnas ikraftträdandebestämmelser kan innehålla många övergångsbestämmelser. Exempelvis pensionsreformen 2005 verkställdes genom lag 679/2005, vars ikraftträdandebestämmelse innehåller 43 moment i KomPL och 38 moment i StaPL. På grund av detta finns det fortfarande flera hundra gamla övergångsbestämmelser som tillämpas. 
Fastän det pensionsskydd som regleras i lagarna redan är 50 år gammalt kan en stor del av övergångsbestämmelserna fortfarande vara tillämpliga, eftersom pensionslagarna reglerar pensionsskyddet under hela arbetskarriären. Det är omöjligt att utreda huruvida det fortfarande finns arbetstagare som omfattas av tillämpningen av en enskild övergångsbestämmelse. Det är inte heller ändamålsenligt att i lagstiftningen eller ens i motiveringen till den konstatera alla övergångsbestämmelser under hela den tid lagarna har varit i kraft. Därför föreslås det att ett likadant förfarande iakttas som när KomPL och StaPL stiftades. I lagarnas införandelagar föreskrivs helt kort att övergångsbestämmelserna iakttas genom en likadan bestämmelse som den som nu föreslås. Riksdagens grundlagsutskott godkände lösningen och den har i praktiken fungerat väl. 
Enligt paragrafen tillämpas på tjänstgöringstid före ikraftträdandet av OffPL fortfarande lagar som varit i kraft tidigare och ikraftträdandebestämmelserna i lagar om ändring av dessa lagar när det gäller de bestämmelser som fastställer pensionsrätten. Däremot fastställs olika bestämmelser som gäller behandlingen av pensioner enligt OffPL. Detsamma gäller även olika bestämmelser om finansiering och organisering av pensioner. Gamla bestämmelser om pensionsrätt tillämpas både på anställningsförhållanden som har upphört före ikraftträdandet av OffPL och på anställningsförhållanden som fortgår när lagen träder i kraft i fråga om den tid som en person redan varit anställd.  
5 §.Personlig pensionsålder. I samband med pensionsreformen 1995 fastställdes en personlig pensionsålder för de före 1960 födda arbetstagare som vid den tidpunkten var anställda hos en kommun, staten, kyrkan och Folkpensionsanstalten. Pensionsåldern fastställdes på ett något annorlunda sätt för dem som omfattades av KomPL och för dem som omfattades av StaPL. En i det kommunala pensionssystemet vägd pensionsålder räknades ut med en dags noggrannhet mellan 63 och 65 år och i sådana fall där lagen om statens pensioner tillämpades fastställdes åldern enligt intervaller på 4 månader. Den personliga pensionsåldern innebär att en arbetstagare som förblir i tjänst fram till den tidpunkten har rätt till tilläggspensionsandel som tjänats in före 1995. Dessa personliga pensionsåldrar är allmänt taget högre än vad den lägsta åldern för ålderspension enligt OffPL är för olika åldersklasser. Vissa 1959 födda personer, vars personliga pensionsålder är 1—2 månader lägre än den framtida lägsta åldern för ålderspension, omfattas dock av den personliga pensionsåldern. I 1 mom. föreslås att dessa arbetstagare dock ska ha rätt att gå i ålderspension utan förtidsminskning i denna pensionsålder som är lägre än den lägsta åldern för ålderspension. Det finns sammanlagt ca 1 300 personer i denna grupp och de omfattas av KomPL. 
Enligt 2 mom. är en förutsättning för att den personliga pensionsåldern ska bevaras fortsättningsvis att anställningsförhållandet fortgår oavbrutet fram till pensionsfallet. 
6 §. Yrkesbaserad pensionsålder. De yrkesbaserade pensionsåldrarna upphävdes för den offentliga sektorn genom en ändring som trädde i kraft den 1 juli 1989. En arbetstagare som den 1 juli 1989 var i ett oavbrutet offentligt anställningsförhållande och omfattades av yrkesbaserad pensionsålder kunde dock fortfarande omfattas av de sänkta yrkesbaserade pensionsåldrarna. På grund av senare ändringar är förutsättningen för att en person ska omfattas av yrkesbaserad pensionsålder också ett oavbrutet anställningsförhållande inom den offentliga sektorn den 1 januari 1995. Ändringarna av de yrkesbaserade pensionsåldrarna verkställdes för kommunernas del genom lagen om ändring av lagen om pension för kommunala tjänsteinnehavare och arbetstagare (110/1989 och 518/1994) och för statens del genom lagen om ändring av lagen om statens pensioner (103/1989). För att en arbetstagare skulle uppnå denna rätt måste han eller hon välja det yrkesbaserade pensionsålderssystemet. Tiden för att välja system gick ut i slutet av 1996 när det gäller kommunerna och den 30 juni 1999 när det gäller de övriga systemen. Bland annat arbetstagare som arbetar i vård-, undervisnings- och säkerhetsbranschen har yrkesbaserad pensionsålder. I det kommunala systemet finns ca 4 900 personer och i det statliga pensionssystemet finns ca 3 500 personer som har valt yrkesbaserad pensionsålder och som fortfarande är anställda hos kommunerna, staten och kyrkan när ändringen träder i kraft. I kyrkans tjänst finns dessutom ca 100 personer. I 1 mom. föreslås att dessa personer ska kunna gå i ålderspension utan förtidsminskning när de uppnått den yrkesbaserade pensionsåldern, fastän den är lägre än den lägsta åldern för ålderspension enligt OffPL. 
De yrkesbaserade pensionsåldrarna är delvis avsevärt lägre än den allmänna lägsta åldern för ålderspension. Eftersom det föreslås att pensionsåldern för alla arbetstagare som är födda 1955 eller senare och som omfattas av den allmänna pensionsåldern ska höjas, föreslås motsvarande höjning av pensionsåldern för dem som omfattas av yrkesbaserad pensionsålder. Eftersom personer födda samma år har olika yrkesbaserade pensionsåldrar, föreslås det att en höjning av pensionsåldern görs utifrån det år då pensionsåldern uppnås. Om en arbetstagare uppnår den yrkesbaserade pensionsåldern 2018 höjs hans eller hennes yrkesbaserade pensionsålder således enligt förslaget med tre månader. Pensionsåldern för dem som uppnår den yrkesbaserade pensionsåldern 2019 stiger med sex månader, 2020 stiger pensionsåldern med nio månader, 2021 med ett år, 2022 med ett år och tre månader, 2023 med ett år och sex månader, 2024 med ett år och nio månader och 2025 eller senare stiger den med två år. Mer än så här stiger den yrkesbaserade pensionsåldern inte. Pensionsåldern stiger inte heller någonsin över den lägsta åldern för ålderspension i den egna åldersklassen. 
Eftersom den yrkesbaserade pensionsåldern för personer i kommunal tjänst redan kan vara nära den allmänna pensionsåldern, stiger den dock inte högre än den allmänna lägsta åldern för ålderspension på grund av den nämnda förhöjningen. En bestämmelse om detta föreslås i 3 mom. 
En förutsättning för att den yrkesbaserade pensionsåldern ska bevaras är att anställningen fortgår oavbrutet fram till pensionsfallet. 
7 §.Rätt till ålderspension vid avgångsålder. I vissa av speciallagarna har en lägre avgångsålder än den allmänna avgångsåldern fastställts för arbetstagarna. Denna avgångsålder kan vara lägre än den allmänna lägsta åldern för ålderspension. En person i avgångsåldern har dock i allmänhet även rätt till ålderspension. Avgångsåldrar av detta slag gäller för närvarande för t.ex. poliser och vissa civila personer i försvarsmaktens tjänst. I paragrafen föreslås det att arbetstagare som omfattas av en sådan avgångsålder som är lägre än den allmänna lägsta åldern för ålderspension fortfarande ska ha rätt till ålderspension utan förtidsminskning i denna avgångsålder. En förutsättning är att anställningen upphör. Denna bestämmelse gäller inte dem som hör till det militärpensionssystem som anges i OffPL. 
8 §.Intjänande av pension före 1995. Inom den offentliga sektorn reviderades pensionsskyddet genom de ändringar som trädde i kraft vid ingången av 1993 och 1995. Den offentliga sektorn hade en bättre pensionstillväxt än den privata sektorn, nämligen en tillväxt på 2 procent per år. Man avstod från denna tillväxt så att pensionstillväxten var 1,5 procent per år, om arbetstagarens anställning började den 1 januari 1993 eller senare. Om anställningen har börjat före nämnda tidpunkt, bibehölls den bättre pensionstillväxten fram till utgången av 1994 och gällde i alla andra anställningar som var i kraft före denna tidpunkt. Denna bättre pensionstillväxt var dock bunden till 65 års pensionsålder. När pensionsskyddet reviderades 2005 fick alla rätt att gå i ålderspension efter det att de hade fyllt 63 år. Om en arbetstagare som hade omfattats av en pensionstillväxt på 2 procent går i ålderspension innan hans eller hennes pensionsålder på 65 år eller gällande yrkesbaserade pensionsålder uppfylls eller före avgångsåldern, omvandlas hans eller hennes pension för tiden före 1995 enligt det då aktuella förslaget så att den motsvarar denna lägre pensionsålder, dvs. pensionstillväxten är ca 1,8 procent per år. Denna ändring av pensionsskyddet gäller dock inte längre arbetstagare som är födda 1960 eller senare. Det föreslås att en motsvarande bestämmelse tas in i paragrafens 1 mom. 
Inom den offentliga sektorn gällde före 1995 även ett tilläggspensionssystem där pensionstillväxten var 2,2 procent per år. Man avstod från detta tilläggsskydd så att de som anställs den 1 januari 1993 eller senare inte längre kunde börja omfattas av tilläggsskyddet. Pensionstillväxten enligt tilläggsskyddet för personer med oavbruten anställning upphörde i slutet av 1994. Den tilläggspension som tjänats in betalades dock ut om arbetstagaren fortsatte sin anställning fram till sin personliga eller yrkesbaserade pensionsålder eller avgångsålder. I reformen 2005 bevarades på motsvarande sätt denna rätt. Arbetstagare som är födda 1960 eller senare får tilläggspension, om de hade fortsatt sin anställning fram till 63 års pensionsålder. I 2 mom. föreslås en motsvarande bestämmelse. För personer födda 1960 eller senare är tilläggsskyddet dock bundet till det villkor att anställningen fortgår oavbrutet fram till den lägsta ålder för ålderspension som fastställts för varje åldersklass enligt OffPL. En arbetstagare får tilläggsskyddet också om han eller hon medan anställningen fortgår blir arbetsoförmögen i den utsträckning som berättigar till invalidpension eller arbetslivspension.  
Inom den offentliga sektorn har en hel del uppgifter överförts från staten till kommunerna och tvärtom. Vid dessa överföringar har personalens pensionsförmåner i allmänhet tryggats så att tilläggsskyddet har bevarats med hjälp av speciallagstiftning oberoende av bytet av arbetsgivare. Inom den offentliga sektorn gällde dessutom före 1995 en bestämmelse som utlöser tilläggsskyddet. Om en person inom något offentligt system hade rätt till tilläggsskydd och han eller hon hade anställning inom något annat offentligt system, fick han eller hon sin pension också därifrån i överensstämmelse med tilläggsskyddet. Alla dessa övergångsbestämmelser bibehölls i reformen 2005. Ett motsvarande skydd föreslås bli bevarat genom 3 mom. i denna paragraf även när OffPL träder i kraft. 
9 §.Förutsättning att en anställning fortgår oavbrutet. Kravet på att tilläggspensionsskyddet och den yrkesbaserade pensionsåldern bibehålls har alltid varit bundet till att personens anställning har fortgått fram till hans eller hennes pensionsålder eller fram till det att han eller hon blev arbetsoförmögen. Före reformen 1995 gällde det s.k. kravet på slutkarens. Man avstod från slutkarensen 1995 och förutsättningen för att få tilläggspension var att anställningen hade fortgått oavbrutet fram till pensionsfallet. Kravet på oavbruten anställning granskades enligt olika lagar för olika arbetsgivares del så att när det gällde kommuner måste arbetstagaren fortsättningsvis vara anställd hos ett av Kevas medlemssamfund, när det gällde staten måste arbetstagaren fortsättningsvis vara anställd hos staten och när det gällde kyrkan måste arbetstagaren fortsättningsvis vara anställd hos en församling eller andra arbetsgivare som omfattades av KyPL. 
I reformen 2005 ändrades definitionen på oavbruten anställning så att årsinkomsterna följdes. Om en arbetstagare hade årsinkomster inom vart och ett av de olika systemen till ett belopp av minst 8 178 euro enligt 2015 års nivå, ansågs anställningsförhållandet vara oavbrutet. Om arbetstagaren under något år inte nådde upp till det beloppet, kontrollerade man om anställningen faktiskt hade varit oavbruten från 2005 fram till pensionsfallet, och arbetsgivarbyte var tillåtet inom systemen. Det föreslås att dessa förutsättningar fortfarande bibehålls när man granskar huruvida anställningsförhållandena varit oavbrutna, och en bestämmelse om detta tas in i 1 mom. 
I 2 mom. föreskrivs om kravet på oavbruten anställning från och med ingången av 2017 när OffPL träder i kraft. Granskningen görs fortfarande på samma sätt som det förutsätts i bestämmelserna från 2005, dvs. separat för varje system så att man fortfarande separat granskar arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för KomPL, StaPL och KyPL och anställningar hos dessa arbetsgivare samt fortsatt anställning vid Folkpensionsanstalten. Om arbetstagaren under något år inte når upp till inkomstgränsen, förutsätts anställningsförhållandet fortfarande vara oavbrutet från och med ingången av 2005. 
10 §.Rätt till partiell förtida ålderspension för personer som omfattas av yrkesbaserad pensionsålder eller avgångsålder. Det är möjligt för en arbetstagare att gå i partiell förtida ålderspension efter det att 61 års ålder eller senare 62 års ålder har uppnåtts. I fråga om partiell förtida ålderspension minskas pensionsbeloppet med en förtidsminskningskoefficient, om arbetstagaren väljer att ta ut pension före den allmänna lägsta åldern för ålderspension. Om en arbetstagare som omfattas av yrkesbaserad pensionsålder eller avgångsålder har rätt till full ålderspension före den allmänna lägsta åldern för ålderspension, kan han eller hon inte gå i partiell förtida ålderspension förrän denna ålder har uppnåtts, eftersom pensionsbeloppet i detta fall är slutgiltigt mindre än det som han eller hon skulle ha rätt till i form av ålderspension. Därför föreslås att det i paragrafen tas in en bestämmelse om att en sådan person inte kan få partiell förtida ålderspension före den allmänna lägsta åldern för ålderspension. 
11 §.Beloppet av partiell förtida ålderspension för tiden före 1995. När arbetstagare som är födda före 1960 går i partiell förtida ålderspension justeras pensionstillväxten före 1995 med samma omvandlingskoefficient som den som föreslås i 8 § och som ska gälla dem som går i ålderspension innan de har fyllt 65 år. 
På samma sätt fastställs den pension som tjänats in även för de arbetstagare som har personlig eller yrkesbaserad pensionsålder eller som omfattas av avgångsålder, om de går i partiell förtida ålderspension innan de har uppnått denna ålder. En bestämmelse om detta föreslås i 2 mom. 
I 3 mom. däremot föreslås att omvandlingen inte görs för arbetstagare som är födda 1960 eller senare, eftersom omvandlingen av den pension som tjänats in inte längre gäller dem i reformen 2005. 
12 §. Pension efter partiell förtida ålderspension. En förutsättning för att få tilläggsskydd är att anställningen fortgår fram till den personliga eller yrkesbaserade pensionsåldern eller avgångsåldern. Om en person med partiell förtida ålderspension fortsätter en anställning vid sidan av pensionen så att anställningen uppfyller förutsättningen för oavbruten anställning i 9 § när han eller hon övergår från partiell förtida ålderspension till ålders-, invalid- eller arbetslivspension, har han eller hon rätt till tilläggspension som tjänats in före 1995 i fråga om den andel som inte ännu lyfts som pension. 
Enligt 2 mom. ska även en 1960 eller senare född arbetstagare som inte har en yrkesbaserad pensionsålder eller omfattas av en i 7 § avsedd avgångsålder och vars anställningar under partiell förtida ålderspension uppfyller de krav på kontinuitet som anges i 9 § fram till den lägsta ålder för ålderspension som avses i 10 § 2 och 3 mom. i OffPL ha rätt till tilläggspensionsandel i den pensionsandel som har tjänats in, men ännu inte har beviljats, fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började. En arbetstagare ska ha motsvarande rätt, om han eller hon medan anställningen pågår blir arbetsoförmögen på det sätt som förutsätts för att invalidpension eller arbetslivspension ska fås. 
13 §. Tillämpning av 17 års åldersgräns. I paragrafen föreslås bestämmelser om den tidpunkt från vilken en person under 18 år börjar tjäna in pension då lagen träder i kraft. När lagen träder i kraft tjänas pension in för en person som har fyllt 17 år från tidpunkten för ikraftträdandet av lagen. Den föreslagna nedre åldersgränsen på 17 år ska tillämpas på de arbetsinkomster som arbetstagare födda efter 1999 har och som har tjänats in 2017 eller senare. 
14 §.Slutålder för återstående tid och övergång till ålderspension för en arbetstagare som har valt en yrkesbaserad pensionsålder eller omfattas av avgångsålder. Slutåldern för återstående tid är den lägsta ålder för ålderspension som fastställts för varje åldersklass enligt OffPL. Eftersom de som omfattas av yrkesbaserad pensionsålder eller avgångsålder ska ha rätt att gå i ålderspension före den egentliga åldern för ålderspension har uppnåtts, föreslås det att även slutåldern för återstående tid i deras invalidpensioner fastställs utifrån denna ålder som är lägre än den allmänna pensionsåldern. Den yrkesbaserade pensionsåldern och avgångsåldern ska vara slutåldern för återstående tid, om den är lägre än den lägsta åldern för ålderspension enligt 10 § i OffPL. Invalidpension och eventuell arbetslivspension ändras till ålderspension i slutåldern för återstående tid. Likaså ändras delinvalidpensionen till ålderspension som är lika stor som full invalidpension även i denna lägre yrkesbaserade pensionsålder eller avgångsålder. För anställningar under dessa pensioner ska en arbetstagare ha rätt till pension från samma tidpunkt dock under förutsättning av anställningen i fråga har upphört. Om anställningen fortsätter, inträder rätten till pension först när anställningen upphört. 
15 §.Uppskovsförhöjning. I 1 mom. föreskrivs det om rätten för en arbetstagare född 1948 eller tidigare till uppskovsförhöjning enligt gällande lag. Med avvikelse från den föreslagna 12 § i OffPL beräknas uppskovsförhöjningen från ingången av den månad som följer på den månad under vilken 68 års ålder uppnås. 
I 2 mom. föreskrivs att uppskovsförhöjning enligt 12 och 16 § i OffPL kan beräknas i ålderspensionen och den partiella förtida ålderspensionen tidigast från ingången av 2017 för att den pensionstillväxt på 4,5 procent som var i kraft före lagens ikraftträdande och uppskovsförhöjningen inte beräknas på pensionen för samma tid. 
I 3 mom. föreskrivs om uppskovsförhöjning som ska beräknas på ålderspensionen för arbetstagare födda 1939 och tidigare, eftersom pensioner av detta slag fortfarande kan beviljas så att pensionsfallet är 2017 eller senare. Med avvikelse från den föreslagna 12 § i OffPL är uppskovsförhöjningen 0,6 procent för varje uppskjuten månad och uppskovsförhöjningen beräknas från ingången av månaden efter den månad under vilken 65 års ålder uppnås. Det föreslås att uppskovsförhöjningen beräknas på den pension som har tjänats in fram till utgången av den månad under vilken 65 års ålder uppnås. 
16 §. Höjd pensionstillväxt under övergångsperioden. I 1 mom. föreskrivs om höjd pensionstillväxt på 1,7 procent för arbetstagare i åldern 53—62 år under övergångsperioden. Pension tjänas in enligt den höjda pensionstillväxten fram till utgången av 2025, om arbetstagaren inte samtidigt får någon sådan arbetspensionslagsenlig förmån som grundar sig på det egna arbetet eller vissa av lantbruksföretagares förmåner än deltidspension eller partiell förtida ålderspension. Även lantbruksföretagares avträdelsestöd förhindrar höjd pensionstillväxt. Med förmån enligt arbetspensionslagarna avses pensioner och förmåner enligt de lagar som nämns i 3 § 4 punkten i OffPL. Pension från utlandet eller en motsvarande förmån hindrar inte att pension tjänas in enligt höjd pensionstillväxt. Dessutom ska det i momentet finnas bestämmelser om pensionstillväxt i situationer där tillväxtprocenten förändras under kalenderåret. Den sistnämnda bestämmelsen ska motsvara gällande 40 § 2 mom. i KomPL. 
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om beräkning av beloppet av den teoretiska pensionen. EU:s grundförordning om social trygghet förutsätter att arbete som har utförts i andra EU- eller EES-länder jämställs även när det gäller fastställelse av pensionstillväxt med arbete som har utförts i Finland. Vid beräkning av den teoretiska pensionen ska därför även sådan höjd pensionstillväxt under övergångsperioden som är större än pensionstillväxten på 1,5 procent i 1 mom. beaktas på samma sätt som för närvarande tillväxtprocent som är större än en pensionstillväxt på 1,5 procent beaktas. Enligt bestämmelsen ska till en teoretisk pension som beräknats enligt en pensionstillväxt på 1,5 procent fogas ett särskilt tillägg som har beräknats utifrån skillnaden mellan den höjda pensionstillväxten under övergångsperioden och en tillväxtprocent på 1,5 procent. Det särskilda tillägget beräknas på basis av arbetsinkomsterna i Finland. 
I 3 mom. föreskrivs om en övergångsbestämmelse om pensionsavgiften för 53—62-åringar åren 2017—2025. Under övergångsperioden är pensionsavgiften för 53—62-åriga arbetstagare höjd på grund av den höjda intjäningsprocent som avses i 1 mom. Den höjda arbetspensionsförsäkringsavgiften är 1,5 procentenheter högre än den arbetstagarens arbetspensionsförsäkringsavgift som avses i 153 § i ArPL. 
17 §. Deltidspension. I paragrafen föreskrivs om tillämpningen av bestämmelserna om deltidspension i gällande lag efter det att de föreslagna ändringarna har trätt i kraft. Det ska vara möjligt att gå i deltidspension ännu den 1 januari 2017 men inte därefter. På arbete som utförs jämsides med deltidspensionen tillämpas de nya bestämmelserna om pensionstillväxt i OffPL och på pensioner som beviljas därefter bestämmelserna om uppskovsförhöjning i OffPL. Även åldern för ålderspension fastställs enligt de nya bestämmelserna i OffPL och bestämmelserna i denna införandelag. Om deltidspensionen är indragen över sex månader, har inte arbetstagaren längre rätt att få den. 
Även för att tilläggspensionen ska bevaras för tiden före 1995 förutsätts att deltidspensionen fortsätter fram till den personliga pensionsåldern. 
18 §. Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder. I paragrafen föreslås bestämmelser om att det till arbetstagare som är födda 1954−1958 ska sändas ett arbetspensionsutdrag 2017 enligt den föreslagna 115 § i OffPL. På grund av tidpunkten för lagens ikraftträdande hinner man inte sända ett arbetspensionsutdrag till alla arbetstagare i dessa åldersklasser fem år före den lägsta åldern för ålderspension. Med arbetspensionsutdraget anges en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder och av beloppet av hans eller hennes ålderspension i den målsatta pensionsåldern. 
19 §.Ålderspension efter arbetslöshetsdagpenningens tilläggsdagar. I paragrafen föreskrivs om rätten enligt 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av KomPL (801/2012) och 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av StaPL (802/2012) för arbetstagare födda före 1958 att gå i ålderspension utan förtidsminskning. Genom bestämmelsen säkerställs det att skyddsbestämmelsen i fråga tillämpas även efter att de i propositionen föreslagna pensionsåldrarna för respektive åldersklass trätt i kraft. 
20 §. Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden. I 1 mom. föreslås bestämmelser om att åldersgränserna för pension ska anpassas till förändringen i livslängden i enlighet med 95 § i OffPL och 83 § i ArPL för första gången 2027 för arbetstagare som är födda 1965. 
Enligt 2 mom. ska livslängdskoefficienten tillämpas på invalidpensionens pensionsdel för återstående tid för första gången 2027, när den föreslagna förmildrade livslängdskoefficienten ska tillämpas för första gången. 
21 §.Rätt till pension enligt pensionsåldern i tilläggspensionsarrangemanget. I paragrafen föreskrivs om tidigareläggning av pension enligt OffPL när arbetstagaren har rätt till ålderspension med stöd av 9 § i lagen om införande av lagen om ändring av lagen om pension för arbetstagare eller 30 b § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare före den lägsta ålder för ålderspension som anges i 10 § i OffPL. För en anställning som omfattas av OffPL kan pension fås från motsvarande ålder tillsammans med pension som tjänats in från en privat anställning. Förtidsminskningen är 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionen tidigareläggs före den ålder som anges i 10 § i OffPL. 
Efter bolagiseringen av statliga inrättningar (t.ex. statsjärnvägarna och post- och televerket) har arbetstagarens anställning varit privat anställning. I dessa fall kan ett gällande arbetsförhållande som omfattas av ArPL vara förknippat med tilläggspensionsarrangemang. En person som omfattas av tilläggspensionsarrangemangen kan ha en pensionsålder enligt minimipensionsskyddet som överensstämmer med anställningsvillkoren och som är lägre än den åldersgräns som berättigar till allmän ålderspension, eller tilläggspensionsskyddet är uppbyggt med tanke på att grundpension fås i en ålder som är lägre än denna. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen kan en arbetstagare få ett förtida fribrev som tjänats in för anställning som omfattas av OffPL från motsvarande ålder med pension som tjänats in från ett privat arbetsförhållande.  
22 §.Förtida ålderspension. Inom den offentliga sektorn har rätten att gå i förtida ålderspension fortfarande varit i kraft. Bestämmelser om denna rätt finns i lagen om ändring av lagen om kommunala pensioner (713/2004) och lagen om ändring av lagen om statens pensioner (679/2004). Denna rätt har arbetstagare födda före 1960 som har en personlig pensionsålder. En sådan arbetstagare har rätt att gå i förtida ålderspension tre år före sin personliga pensionsålder. Rätten att gå i förtida ålderspension föreslås bli slopad när denna lag träder i kraft, dvs. det är inte längre möjligt att gå i förtida ålderspension efter den 31 december 2016. 
23 §. Mandatperioden för Kommunernas pensionsdelegation och Statens pensionsdelegation. Mandatperioden för nuvarande Kommunernas pensionsdelegation och Statens pensionsdelegation går ut i slutet av 2016 innan pensionslagen för den offentliga sektorn träder i kraft och de nya delegationerna utnämns 2017. 
24 §.En militärs rätt till ålderspension på basis av tid som berättigar till pension. Militärer som omfattas av gamla övergångsbestämmelser kan få ålderspension innan avgångsåldern uppnås. Den tjänstgöringstid som krävs i fråga om en militärtjänst och som är en förutsättning för rätt till ålderspension är 25—30 år, indelad i intervaller, på basis av den tid som tjänstgjorts före utgången av 1994. Deras rätt till ålderspension ska senareläggas från och med 2018 på motsvarande sätt som militärers lägsta ålder för ålderspension höjs i 102 § i pensionslagen för den offentliga sektorn och den yrkesbaserade pensionsåldern i 6 § i denna lag. Höjningen ska dock vara högst två år. 
25 §.En militärs rätt till ålderspension på basis av ålder och tid som berättigar till pension. Det nuvarande 96 § 3 mom. i StaPL har betydelse endast för sådana militärer som omfattas av tidigare övergångsbestämmelser och vars avgångsålder är över 55 år. Dessa militärers rätt till ålderspension ska senareläggas på motsvarande sätt som militärers lägsta ålder för ålderspension höjs i 102 § i pensionslagen för den offentliga sektorn och den yrkesbaserade pensionsåldern i 6 § i denna lag. Höjningen ska dock vara högst två år. 
I 3 mom. föreskrivs att det belopp som nämns i 1 mom. anges enligt 2004 års nivå. Penningbeloppet är 16 356,00 euro på 2015 års nivå. 
26 §. Vissa militärers slutålder för återstående tid och ålderspension efter invalidpension. I paragrafen föreskrivs att återstående tid beaktas i invalidpensionen för en i 24 och 25 § avsedd militär fram till den månad då avgångsåldern uppnås. En sådan invalidpension ändras till ålderspension och delinvalidpension ändras till ålderspension som är lika stor som full invalidpension vid ingången av månaden efter den månad då avgångsåldern uppnås. En militär ska ha rätt till pension som tjänats in under invalidpensionen i samma ålder, förutsatt att anställningen i fråga har upphört. Bestämmelsen motsvarar nuvarande tillämpningspraxis. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.15
Lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier
1 §.Ur paragrafen stryks omnämnandena av den deltidspension som det har föreslagits att ska slopas. Dessutom ska hänvisningarna i 1 mom. 5—7 och 9 punkten till StaPL, KomPL, KyPL och lagen om Folkpensionsanstalten korrigeras till en hänvisning till den föreslagna pensionslagen för den offentliga sektorn. Den nuvarande 8, 10 och 11 punkten blir 6, 7 och 8 punkt. 
4 §.Till 2 mom. fogas att den nya arbetslivspensionen är en pension som hindrar intjäning av förmånen. Dessutom ska omnämnandet av arbetslöshetspension strykas ur momentet, eftersom arbetslöshetspension inte längre betalas ut. 
5 §.I paragrafens 2 mom. görs en korrigering av namnet på den kommunala pensionsanstalten. Enligt förslaget till pensionslag för den offentliga sektorn heter den kommunala pensionsanstalten Keva. 
7 §.I 2 mom. hänvisas det för närvarande felaktigt till paragraferna om utfärdande av arbetspensionsutdrag. Hänvisningarna ska korrigeras att gälla 75 b § 3 mom. i ArPL, 81 b § 3 mom. i SjPL, 69 b 3 mom. i FöPL och 75 b § 3 mom. i LFöPL om beslutet om uppgifter om vad som berättigar till pension. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.16
Folkpensionslagen
6 §.Arbetspension. Det föreslås att bestämmelserna om pensionsrätt i StaPL, KomPL, KyPL och lagen om Folkpensionsanstalten (731/2001) ska upphävas och ersättas med en ny pensionslag för den offentliga sektorn. I fortsättningen föreskrivs det om pensionerna för statens och kommunernas tjänstemän och arbetstagare och evangelisk-lutherska kyrkans och FPA:s tjänstemän i pensionslagen för den offentliga sektorn. Den uppräkning av arbetspensionslagarna som finns i paragrafen ska ändras på motsvarande sätt. 
10 §.Rätt till ålderspension. Det föreslås att paragrafen ändras så att den lägsta åldern för ålderspension ska bestämmas enligt den lägsta ålder för ålderspension som föreskrivs i ArPL. Sålunda kommer på samma sätt som i lagstiftningen om arbetspension den lägsta åldern för ålderspension att bindas till det förväntade antalet levnadsår och till den nedre åldersgränsen, som anpassats till det förväntade antalet levnadsår, för ålderspension enligt arbetspensionssystemet. Den nedre åldersgränsen för ålderspension ska som föreskrivs i 82 och 83 § i ArPL anpassas till förändringen i livslängden för dem som är födda 1965 eller senare. Sålunda görs de ändringar som gäller åldern för ålderspension från 2025 på samma sätt i systemen för folk- och arbetspension och den nedre åldersgränsen för ålderspension ska i fortsättningen alltid vara densamma. Höjningen av åldersgränsen inverkar i framtiden också på hur längden av boendetiden i Finland enligt 21 § inverkar på folkpensionens belopp. Till denna del kommer inverkan att förverkligas tidigast på 2030-talet, så behövliga ändringar bereds separat före det. 
I 2 mom. föreslås det bestämmelser om förtida ålderspension. Åldersgränsen för förtida ålderspension har varit 63 år, dvs. den har motsvarat den lägsta åldern för ålderspension enligt ArPL. Det föreslås att åldersgränsen enligt ArPL höjs vid ingången av 2017. Det föreslås också att åldersgränsen för åldern för förtida ålderspension höjs på motsvarande sätt. Den förtida ålderspensionen ska slopas helt ur systemet för folkpension när den lägsta åldern för ålderspension höjs till 65 år enligt de föreslagna bestämmelserna i ArPL. För tydlighetens skull föreslås det att åldersgränsen för förtida ålderspension höjs med hela år. En höjning med hela år är ur klientens perspektiv och med tanke på genomförandet den enklaste lösningen. Åldersgränsen är 63 år för dem som är födda före 1958 och 64 år för dem som är födda 1958 men före 1962. När den föreslagna lägsta åldern för ålderspension enligt ArPL har stigit till 65 år, kommer de som är födda 1962 eller senare inte längre att ha rätt till förtida ålderspension från systemet för folkpension. Under övergångstiden kommer den förtida ålderspensionen i övrigt att förbli oförändrad. 
I 3 mom. föreskrivs om möjligheten att skjuta upp begynnelsetidpunkten för ålderspension och om uppskovsförhöjningen i samband med detta. Det föreslås att den åldersgräns på 65 år som anges i bestämmelsen ska ändras till en hänvisning till att uppnå åldern för ålderspension, eftersom åldersgränsen för ålderspension inte längre är ett visst levnadsår i fortsättningen. Det föreslås att storleken på uppskovsförhöjningen ändras från 0,6 procent till 0,4 procent för dem som är födda 1962 eller senare. Åldersgränsen för ålderspension enligt ArPL och systemet för folkpension ska i fortsättningen vara densamma för dem som är födda 1962 eller senare, så att också förhöjningsprocenten för uppskovsförhöjningen är densamma i folkpensionssystemet och arbetspensionssystemet. 
11 §.Rätt till ålderspension för den som får arbetslöshetsdagpenning. Det föreslås att denna paragraf ska ändras och att den föråldrade hänvisningen till 6 kap. 9 § 2 och 3 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa ska strykas. I fortsättningen ska det i paragrafen hänvisas till 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 
12 §.Rätt till sjukpension. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ska ändras så att hänvisningen till åldern 64 år stryks och den övre åldersgränsen för sjukpension i fortsättningen är bunden till den lägsta åldern för ålderspension enligt denna lag. 
15 §.När rätt till sjukpension uppkommer. Enligt 4 mom. kan en person med rätt till ålderspension från systemet för arbetspension beviljas sjukpension från systemet för folkpension. Innehållet i bestämmelsen motsvarar innehållet i den tidigare bestämmelsen, men till följd av de föreslagna ändringarna i systemet för arbetspension föreslås det att hänvisningen till åldersgränsen 63 år ändras till en hänvisning till den nedre åldersgränsen för ålderspension som nämns i lagarna enligt 6 § 1 mom. i denna lag. Dessutom föreslås det att den rätt att få sjukpension som grundar sig på rätten att få arbetslöshetspension ska strykas. Alla arbetslöshetspensioner har ändrats till ålderspensioner senast vid ingången av 2015 och nya sjukpensioner har inte längre kunnat beviljas. 
22 §.Pensionsinkomster som inverkar på folkpensionen. I 3 mom. föreslås ett omnämnande av den partiella förtida ålderspension som föreslås i arbetspensionslagarna och som ska beaktas som inkomst utan förtidsminskning. 
Det föreslås att hänvisningen till 65 år som ålder för ålderspension och till 63 år som åldersgräns för förtida ålderspension ska strykas ur 4 mom. Den arbetspensionslagsenliga åldersgräns på 63 år som nämns i paragrafen ska ändras till en hänvisning till den lägsta åldern för ålderspension enligt arbetspensionslagstiftningen. 
23 §.Prioriterade intjänade pensioner och höjningar när det gäller folkpension. Det föreslås att 1 och 5 punkten i 1 mom. stryks liksom 2 mom. där det finns bestämmelser om prioriterad arbetspension som tjänats in genom arbete som utförts efter det att 63 års ålder uppnåtts. Den tidigare pensionstillväxten på 4,5 procent stryks ur arbetspensionslagstiftningen. Det föreslås samtidigt att en ny 4 punkt fogas till paragrafen. Enligt 4 punkten ska den uppskovsförhöjning som ingår i pension som grundar sig på arbete som har utförts efter det att åldern för ålderspension har uppnåtts vara prioriterad inkomst vid beräkningen av pension. Förfarandet motsvarar syftet med den nuvarande regleringen, vilket är att uppmuntra personer att fortsätta i arbetslivet. 
33 §.Årsinkomster som inverkar på fortsättningspensionens kompletteringsbelopp. I 2 mom. föreslås ett tillägg med anledning av bestämmelserna om partiell förtida ålderspension. I fortsättningen kommer partiell förtida ålderspension att beaktas som inkomst utan förtidsminskning i efterlevandepensionens kompletteringsbelopp. 
35 §.Prioriterade inkomster när det gäller fortsättningspensionens kompletteringsbelopp. I 1 mom. 2 punkten i paragrafen föreslås det att namnet på lagen om allmänt bostadsbidrag, som trädde i kraft vid ingången av 2015, ska ändras. Det föreslås att 8 punkten i 1 mom. där det finns bestämmelser om prioriterad arbetspension som tjänats in genom arbete som utförts efter det att 63 års ålder uppnåtts ska upphävas. Den tidigare pensionstillväxten på 4,5 procent stryks ur arbetspensionslagstiftningen. Det föreslås samtidigt att en ny 8 punkt fogas till paragrafen. Enligt 8 punkten ska den uppskovsförhöjning som ingår i pension som grundar sig på arbete som har utförts efter det att åldern för ålderspension har uppnåtts vara prioriterad inkomst vid beräkningen av pension. Förfarandet motsvarar innehållsmässigt nuvarande praxis och syftet är att uppmuntra personer att fortsätta i arbetslivet. 
51 §. Rätt till barnförhöjning. Det föreslås att arbetslivspension, som i fortsättningen ger rätt till barnförhöjning, fogas till som ett nytt arbetspensionsslag i 1 mom. 2 punkten. I 2 mom. föreslås det en teknisk ändring och att den föråldrade hänvisningen till lagen om underhållstrygghet (671/1998) ändras till en hänvisning till lagen om underhållsstöd (580/2008), som trädde i kraft vid ingången av 2009. 
54 §.Ansökan om förmåner. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ska ändras så att omnämnandet av åldersgränsen 65 år stryks och ersätts med en hänvisning till den nedre åldersgränsen för ålderspension enligt 10 § i denna lag. 
56 §. Ansökan om och anmälningsskyldighet i fråga om pension. Det föreslås att 3 mom. ändras så att det hänvisar till 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). Ändringen är teknisk och inverkar inte på innehållet eller grunderna för beviljande. 
58 §.Ansökan om och anmälningsskyldighet i fråga om efterlevandepension. Det föreslås att 3 mom. ändras så att de obehövliga omnämnandena av arbetslöshetspension och individuell förtidspension stryks. Alla arbetslöshetspensioner och individuella förtidspensioner blev ålderspensioner senast vid ingången av 2015. 
85 §. Uppgifter av myndigheter samt pensions- och försäkringsanstalter. I 1 mom. 1 punkten föreslås det en teknisk ändring och att den föråldrade hänvisningen till befolkningsdatalagen (507/1993) ändras till en hänvisning till 13 § 1—17 och 20—22 punkten i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009). 
Det föreslås att 1 mom. 3 punkten i denna paragraf ska ändras så att hänvisningen till åldersgränsen 63 år stryks. Samtidigt föreslås det att punkten preciseras, så att FPA konstateras ha rätt att få uppgifter om det arbetspensionsbelopp som inte inkluderar de intjänade belopp och de höjningar som nämns i 23 § och inte heller förtidsminskning av arbetspensionen. FPA behöver uppgifterna för beräkning av pensionen. 
87 §.Uppgifter av Pensionsskyddscentralen och vissa pensionsbetalare. Det föreslås att 1 mom. ändras så att omnämnandena av Statskontoret och Kommunernas pensionsförsäkring stryks. Skötseln av pensionsärenden som rör statsanställda och andra arbetstagare som är försäkrade enligt StaPL övergick från Statskontoret till Kommunernas pensionsförsäkring vid ingången av 2011. Samtidigt ändrades namnet på Kommunernas pensionsförsäkring till Keva. 
Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att omnämnandet av åldersgränsen på 63 år ersätts med ett omnämnande av att den nedre åldersgränsen för ålderspension uppnås. 
Det föreslås också att hänvisningen till åldersgränsen på 65 år stryks i 2 mom. och ersätts med en hänvisning till den nedre åldersgränsen för ålderspension enligt 10 § i denna lag. 
97 §. Förmåner och utgifter som betalas ur folkpensionsfonden. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det obehövliga omnämnandet av arbetslöshetspension stryks. Alla arbetslöshetspensioner blev ålderspensioner senast vid ingången av 2015. 
105 §.Folkpensionsanstaltens rätt att utöva tillsyn. I paragrafen finns det bestämmelser om Folkpensionsanstaltens rätt att utöva tillsyn över fastställande, debitering, uppbörd och redovisning av folkpensionsavgiften och att i dessa avseenden granska beskattningshandlingarna. Det föreslås att paragrafen upphävs som obehövlig. Arbetsgivarens skyldighet att betala folkpensionsavgift upphörde vid ingången av 2010. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
I 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreslås bestämmelser om att vid beräkning av folkpensionens belopp beaktas inte som inkomst arbetspension som tjänats in genom arbete som utförts efter det att 63 års ålder uppnåtts och innan denna lag har trätt i kraft, bortsett från den pension som ingår i familjepensionen och som förmånslåtaren tjänat in genom arbete som utförts efter det att 63 års ålder uppnåtts. Bestämmelsen tryggar det nuvarande förfarandet fram till det att denna lag träder i kraft. 
I 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreslås bestämmelser om att vid beräkning av folkpensionsbeloppet för dem som är födda 1948 eller tidigare beaktas inte som inkomst uppskovsförhöjning som ingår i ålderspension från arbetspensionssystemet och som grundar sig på tiden efter det att 68 års ålder uppnåtts. Bestämmelsen tryggar det nuvarande förfarandet fram till det att denna lag träder i kraft. 
I 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreslås bestämmelser om att vid beräkning av familjepensionens belopp beaktas inte som inkomst sådan arbetspension enligt de i 6 § 1 mom. nämnda lagarna som tjänats in genom arbete som utförts efter det att 63 års ålder uppnåtts och innan denna lag har trätt i kraft, bortsett från sådan pension som ingår i familjepensionen och som förmånslåtaren tjänat in genom arbete som utförts efter det att 63 års ålder uppnåtts. Bestämmelsen tryggar det nuvarande förfarandet fram till det att denna lag träder i kraft. 
1.17
Lagen om garantipension
7 §.Rätt till garantipension. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att hänvisningen till åldersgränsen på 63 år som det föreslås att man ändrar i arbetspensionssystemet ersätts med en hänvisning till att den nedre åldersklassvisa åldersgränsen för ålderspension enligt ArPL uppnås. 
Det föreslås att det till 1 mom. i paragrafen fogas en ny 2 punkt med ett omnämnande att den som får förtida ålderspension har rätt till garantipension. Erhållandet av förtida ålderspension ska liksom nu berättiga till erhållande av garantipension. Den nuvarande 2—5 punkten blir 3—6 punkt och den 6 punkten, som det föreslås ändringar i, blir 7 punkt. 
Det föreslås att 1 mom. 5 punkten ändras och blir 6 punkt. Det föreslås också att "arbetslöshetspension" stryks, eftersom arbetslöshetspensionen blev ålderspension senast vid ingången av 2015. Samtidigt föreslås det att det till punkten fogas ett omnämnande att den som med stöd av arbetslöshetsdagpenningens tilläggsdagsrätt får ålderspension enligt 11 § i folkpensionslagen har rätt till garantipension. 
Det föreslås att 2 mom. 1 punkten ska ändras så att hänvisningen till åldersgränsen 65 år ersätts med en hänvisning till uppnående av åldern för ålderspension enligt 10 § i folkpensionslagen. 
8 §.Garantipensionens belopp. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ska ändras så att hänvisningarna till åldersgränsen 65 år ändras till hänvisningar till den nedre åldersgränsen för ålderspension enligt 10 § i folkpensionslagen. I momentet föreslås en teknisk ändring, genom vilken de föreslagna ändringarna av numreringen i 7 § 1 mom. beaktas. Samtidigt ska hänvisningen ändras så att den gäller 3—6 punkten i momentet. Dessutom föreslås det att hänvisningen till det upphävda 12 § 3 mom. i lagen om pension för arbetstagare ska strykas. I fortsättningen ska bestämmelser om det finnas i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i denna lag. 
Det föreslås också att bestämmelser om tidigareläggningsprocenten för partiell förtida ålderspension ska fogas till 3 mom. 2 punkten. 
9 §.Pensionsinkomsters inverkan på garantipensionen. Det föreslås att "arbetslöshetspension" stryks som obehövligt ur 1 mom. 2 punkten. Arbetslöshetspensionerna blev ålderspensioner senast vid ingången av 2015. 
12 §. Begynnelsetidpunkten för garantipension. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ska ändras så att åldersgränsen 65 år ändras till en hänvisning till den nedre åldersgränsen för ålderspension enligt 10 § i folkpensionslagen. 
21 §.Indrivning av garantipension från pension eller ersättning som betalas retroaktivt. Det föreslås att ordalydelsen i 1 mom. ändras. Denna rättelse medför ingen ändring på svenska. Ändringen är teknisk och den inverkar inte på innehållet eller grunderna för beviljande. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
I 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen ska det på motsvarande sätt som i den bestämmelse som fanns i 8 § 2 mom. föreskrivas att garantipensionen inte sänks om en person med stöd av den tilläggsdagsrätt som avses i 6 kap. 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa utan förtidsminskning får ålderspension som grundar sig på ett arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller företagarverksamhet. 
1.18
Lagen om bostadsbidrag för pensionstagare
8 §.Rätt till bostadsbidrag. Det föreslås att ett omnämnande av sådan arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna som i fortsättningen ger rätt till bostadsbidrag för pensionstagare ska fogas till 1 mom. 3 punkten. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.19
Lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete
2 §.Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att paragrafens 1 mom. 5—10 punkt ändras på motsvarande sätt som 6 § i folkpensionslagen. I paragrafen föreslås ett nytt 3 och 4 mom. där tillämpningen av lagen på garantipensionen preciseras. 
5 §.Inkomstgräns vid sjukpension som beviljas av Folkpensionsanstalten och vilande pension. I paragrafen föreslås att en hänvisning till garantipensionen fogas till. 
8 §.Utbetalning av handikappbidrag för den tid pension lämnas vilande. Det föreslås att arbetslivspension fogas till som ett nytt pensionsslag som betalas ut från arbetspensionssystemet och med stöd av vilken en person liksom vid arbetslöshetspension har rätt att få det högsta handikappbidraget. 
9 §.Arbetspensionens tillväxt. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen upphävs med anledning av lagen om ändring av lagen om sjömanspensioner (296/2015), som träder i kraft den 1 januari 2016. Lagen om sjömanspensioner har ändrats så att 65 § som nämns i momentet har upphävts. 
I 3 mom. föreslås omnämnanden av de nya pensionsslagen partiell förtida ålderspension och arbetslivspension, som föreslås i arbetspensionssystemet. Den som arbetar efter att invalid- eller sjukpensionen har upphört, ska i fortsättningen ha rätt till pension som tjänats in genom detta arbete när han eller hon beviljas partiell förtida ålderspension eller arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna. 
10 §. Hur pension som lämnats vilande påverkar pensionstagares bostadsbidrag. Det föreslås att ett omnämnande av arbetslivspension som betalas ut som ett nytt pensionsslag från arbetspensionssystemet fogas till paragrafen. 
11 §. Tillämpliga bestämmelser. I paragrafen föreslås att en hänvisning till garantipensionen fogas till. 
12 §. Ikraftträdande. Lagen har temporärt varit i kraft sedan ingången av 2010 och dess giltighetstid förlängdes från ingången av 2014 till utgången av 2016. Det föreslås att den temporära lagens giltighet förlängs från ingången av 2017 till utgången av 2020. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.20
Lagen om handikappförmåner
9 §.Vårdbidrag för pensionstagare. Det föreslås att arbetspensionslagsenlig arbetslivspension fogas till 1 mom. 2 punkten som ett nytt pensionsslag som i fortsättningen ger rätt till vårdbidrag för pensionstagare. Det föreslås att 1 mom. 4 b ändras så att hänvisningen till 65 år ändras till en hänvisning till den nedre åldersgränsen för ålderspension enligt 10 § i folkpensionslagen. 
33 §. Indragning av en handikappförmån. Det föreslås att 3 mom. ändras så att hänvisningen till 65 år ändras till en hänvisning till den nedre åldersgränsen för ålderspension enligt 10 § i folkpensionslagen. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.21
Lag om utkomstskydd för arbetslösa
3 kap Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner
4 §.Hindrande av sociala förmåner. I 3 kap. 4 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns det bestämmelser om hindrande sociala förmåner. Paragrafens 2 mom. innehåller en förteckning över de sociala förmåner som leder till att den som får dem inte har rätt till arbetslöshetsförmåner. Enligt den gällande lagstiftningen är ålderspension och förtida ålderspension hindrande förmåner. Arbetslivspension är en förmån som motsvarar ålderspension och förtida ålderspension och vars syfte är att trygga förmånstagarens utkomst efter tiden i arbetslivet. Sålunda är det inte motiverat att till en arbetslivspensionstagare betala ut en arbetslöshetsförmån. Det föreslås att det till 2 mom. i paragrafen fogas en ny 6 punkt, enligt vilken arbetslivspensionen är en social förmån som hindrar utbetalning av en arbetslöshetsförmån. 
4 kap Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner 
7 §.Sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsförmånerna. I 4 kap. 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa finns det bestämmelser om andra sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsförmånerna. Paragrafens 1 mom. innehåller en förteckning över prioriterade inkomster. Med prioriterade inkomster avses förmåner som inte dras av från arbetslöshetsförmåner. Det föreslås att det till förteckningen över prioriterade förmåner fogas en ny 12 punkt, genom vilken partiell förtida ålderspension fogas till gruppen av prioriterade inkomster. Den som får partiell förtida ålderspension har sålunda rätt att under arbetslöshet få arbetslöshetsförmåner. Arbetslöshetsförmånerna ska betalas till fullt belopp. Arbetslöshetsförmånerna bestäms med stöd av den lön som erhållits under den tid när arbetsvillkoret uppfyllts och som föregått arbetslösheten. Att gå i pension i förtid minskar pensionsbeloppet permanent. Syftet med partiell förtida ålderspension är att ge möjlighet till deltidsarbete genom att garantera en tillräcklig inkomstnivå, även om löneinkomsterna på grund av en kortare arbetstid minskar. Således är det motiverat att samtidigt betala ut pension och full arbetslöshetsförmån till den som får partiell förtida ålderspension, om personen blir arbetslös och inte får arbetsinkomster. 
I paragrafens 1 mom. 7 punkt föreslås en teknisk ändring. Det föreslås att den föråldrade hänvisningen till lagen om bostadsbidrag ändras till en hänvisning till lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014), som trädde i kraft vid ingången av 2015. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.22
Lagen om vuxenutbildningsstöd
11 §.Begränsningar i fråga om vuxenutbildningsstödet. I 11 § i lagen om vuxenutbildningsstöd föreskrivs det om sociala förmåner som hindrar utbetalning av vuxenutbildningsstöd. Paragrafen innehåller en förteckning över förmåner som hindrar beviljande av stöd. Enligt den gällande lagstiftningen är ålderspension och förtida ålderspension hindrande förmåner. Arbetslivspension är en social förmån som motsvarar ålderspension och förtida ålderspension och vars syfte är att trygga förmånstagarens utkomst efter tiden i arbetslivet. Sålunda är det inte motiverat att till en arbetslivspensionstagare betala ut vuxenutbildningsstöd. Det föreslås att det till 11 § fogas en ny 13 punkt som ersätter den upphävda 13 punkten. Enligt den nya 13 punkten är arbetslivspensionen en förmån som hindrar utbetalning av vuxenutbildningsstöd. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.23
Sjukförsäkringslagen
8 kap Sjukdagpenning och partiell sjukdagpenning
6 §.Förmåner som utgör hinder för sjukdagpenning. I paragrafen finns bestämmelser om förmåner som utgör hinder för erhållande av sjukdagpenning. Det föreslås att arbetslöshetspension stryks ur uppräkningen av pensioner som utgör hinder för erhållande av sjukdagpenning i 1 mom. 4 punkten. Den som är född före 1950 och långtidsarbetslös har rätt till arbetslöshetspension. Eftersom de som har fått arbetslöshetspension redan har övergått till ålderspension, varken beviljas eller utbetalas arbetslöshetspension längre. Därför är hänvisningen till arbetslöshetspension obehövlig. 
Dessutom föreslås det att hänvisningen i 1 mom. 6 punkten korrigeras. 
Det föreslås att arbetslivspension och partiell förtida ålderspension fogas till 3 mom. En försäkrad som får sådan pension ska ha rätt till dagpenning, om han eller hon efter sin pensionering är i arbete och blir oförmögen att utföra det arbete som han eller hon som pensionerad har utfört omedelbart innan arbetsoförmågan började. Sjukdagpenningens belopp beräknas då utifrån intjänade arbetsinkomster under pensioneringstiden så som föreskrivs i 11 kap., med beaktande av bestämmelserna i 12 kap. 2 §. 
11 kap. Beloppet av dagpenningsförmånerna
10 §.Hur pension inverkar på föräldradagpenningens belopp. Enligt paragrafen ska minimibeloppet av föräldrapenning betalas ut, om en försäkrad får i paragrafen nämnd ålderspension eller förtida ålderspension, arbetslöshetspension eller full invalidpension. Det föreslås att arbetslivspension och partiell förtida ålderspension fogas till paragrafen, varvid minimibeloppet av föräldrapenning också ska betalas ut till dem som får dessa pensioner. Det föreslås att omnämnandet av arbetslöshetspension stryks som obehövligt. 
12 kap Dagpenningsförmånernas förhållande till andra förmåner
2 §.Sjukdagpenningens förhållande till andra lagstadgade förmåner som betalas på grund av arbetsoförmåga. Det föreslås att arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna ska dras av från sjukdagpenningen, om pension betalas ut retroaktivt för samma tid under vilken sjukdagpenning har betalats ut. Arbetslivspension betalas liksom sjukdagpenning ut på grund av arbetsoförmåga, även om grunderna för bedömningen av arbetsförmågan när det gäller arbetslivspension avviker från de bedömningsgrunder som tillämpas när det gäller sjukdagpenning. 
3 §. Primärtid för sjukdagpenningen och sjukdagpenningens förhållande till full invalidpension enligt arbetspensionslagarna. I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om fastställandet av primärtiden för sjukdagpenningen. Primärtiden fastställs inte om den försäkrade har fyllt 63 år. Detta beror på att en person som har fyllt 63 år kan få ålderspension enligt arbetspensionslagarna. I reformen av arbetspensionen bestäms en persons lägsta ålder för ålderspension enligt födelseåret stegvis med tre månaders intervall, så att den lägsta åldern för ålderspension för dem som är födda 1954 eller tidigare är 63 år och den lägsta åldern för ålderspension för dem som t.ex. är födda 1962—1964 är 65 år. Därför föreslås det att momentet ska ändras så att primärtiden inte fastställs om den försäkrade har uppnått sin åldersklass lägsta ålder för ålderspension enligt 11 § i ArPL. 
Det föreslås att arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna ska fogas till 5 mom. som en förmån av vilken FPA kan ta ut den del som motsvarar utbetald sjukdagpenning, när arbetspensionsanstalten retroaktivt beviljar arbetslivspension för samma tid som sjukdagpenning betalts ut. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.24
Lag om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner
34 §. Rehabiliteringspenning till pensionstagare. Det föreslås att arbetspensionslagsenlig arbetslivspension fogas till 1 mom. 1 punkten som en pension utifrån vilken pensionstagarens rehabiliteringspenning bestäms. Dessutom föreslås det att arbetslöshetspension som grund för rehabiliteringspenning till pensionstagare stryks ur 1 och 2 punkten. Den som är född före 1950 och är långtidsarbetslös har rätt till arbetslöshetspension. Arbetslöshetspension varken beviljas eller betalas ut längre, eftersom de som fått arbetslöshetspension redan har börjat få ålderspension. 
38 §.Betalning utan samordning. Det föreslås att till paragrafen fogas en ny 4 punkt med bestämmelser om att partiell förtida ålderspension enligt arbetspensionslagarna inte dras av från rehabiliteringspenningen. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.25
Lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
2 §.Definitioner. I paragrafens 1 mom. 10 punkt föreslås ett tillägg, genom vilket arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna jämställs med full invalidpension vid tillämpning av denna lag. 
74 §.Årsarbetsinkomst när en yrkessjukdom debuterar under pensionering. Paragrafen gäller fastställande av årsinkomsten om en arbetstagare som får ålderspension eller sjukpension drabbas av en yrkessjukdom och den exponering som har lett till yrkessjukdomen har skett före pensioneringen. I paragrafen föreslås ett tillägg, genom vilket partiell förtida ålderspension jämställs med ålders- och sjukpension när bestämmelsen tillämpas. På detta sätt betraktas tidpunkten för pensioneringen som tidpunkt för skadefallet när årsarbetsinkomsten för en arbetstagare som får partiell förtida ålderspension bestäms, om exponeringen har upphört innan pensioneringen började. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.26
Lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar
4 §. Övriga definitioner och hänvisningsbestämmelser. I paragrafens 1 mom. 7 punkt föreslås ett tillägg, genom vilket arbetslivspension enligt arbetspensionslagarna jämställs med full invalidpension vid tillämpning av denna lag. 
62 §. Årsarbetsinkomst när en yrkessjukdom debuterar under pensionering. Paragrafen gäller bestämmande av årsinkomsten när en yrkessjukdom debuterar hos en lantbruksföretagare eller stipendiat som får ålderspension eller sjukpension, och exponeringen för sjukdomen har skett före pensioneringen. I paragrafen föreslås ett tillägg, genom vilket partiell förtida ålderspension jämställs med ålders- och sjukpension när bestämmelsen tillämpas. På detta sätt betraktas tidpunkten för pensioneringen eller den tidpunkt då försäkringen enligt denna lag senast var i kraft, om exponeringen har upphört innan pensioneringen började, som tidpunkt för skadefallet när årsarbetsinkomsten för en lantbruksföretagare eller stipendiat som får partiell förtida ålderspension bestäms. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.27
Patientskadelagen
8 §.Patientskadeersättningarnas förhållande till andra förmåns- och ersättningssystem. Det föreslås att rubriken i paragrafen om primärt ersättningsansvar ändras, eftersom det föreskrivs om lagens subsidiaritet i paragrafens 2 mom. 
I paragrafens 1 mom. föreslås tekniska ändringar. Patientskador ersätts enligt skadeståndslagen (412/1974). Bestämmelserna om ersättning av personskador i 5 kap. i skadeståndslagen förnyades genom en lag (509/2004) som trädde i kraft den 1 januari 2006 och genom vilken bland annat begrepp om ersättningsförmåner i 5 kap. 2 § i skadeståndslagen ändrades. Vid detta tillfälle gjordes inte motsvarande ändringar i patientskadelagen och därför föreslås det att begreppen för ersättningsförmåner ska harmoniseras med de begrepp som används i 5 kap. 2 § i skadeståndslagen. I praktiken har bestämmelsen tolkats så att den också omfattar de begravningskostnader som ersätts enligt skadeståndslagen, även om de inte uttryckligen nämns. För tydlighetens skull föreslås det att begravningskostnader fogas till momentet. 
Det föreslås att man på motsvarande sätt som i 1 mom. ändrar vissa begrepp i 2 mom., så att de använda benämningarna på ersättningsförmåner motsvarar de begrepp som föreskrivs i skadeståndslagen. Det föreslås inga ändringar av innehållet i momentet. 
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom., varvid det nuvarande 3 mom. blir 4 mom. I fortsättningen har en skadelidande rätt att få ersättning för förlust av inkomst eller underhåll oberoende av om den ersättningssökande har rätt till motsvarande förmåner med stöd av arbetspensionslagarna. Genom ändringen blir patientförsäkringen primär i förhållande till arbetspensionen när det gäller de nämnda ersättningarna. Ändringen gäller endast ersättning för inkomstförlust som betalas ut direkt till den skadelidande och ersättning för förlorat underhåll som betalas ut med anledning av den skadelidandes död. Ändringen gäller däremot inte ersättning för inkomstförlust som enligt 5 kap. 2 d § i skadeståndslagen betalas ut för vården av den skadelidande till personer som står den skadelidande särskilt nära. Med arbetspensionslagar avses den privata och den offentliga sektorns arbetspensionslagar enligt 3 § i ArPL och förmåner enligt arbetspensionslagarna i fråga. Det föreslås också att 92 § i ArPL samtidigt ändras i enlighet med den föreslagna bestämmelsen, så att den ersättning för förlust av inkomst eller underhåll som betalas med stöd av patientskadelagen ska dras av från arbetspensionen. 
När det gäller ersättning för förlust av inkomst och underhåll som betalas ut till den skadelidande med stöd av 2 mom. är patientförsäkringen fortfarande subsidiär i förhållande till andra än lagstadgade förmåns- och ersättningssystem enligt 3 mom. Nuläget ändras inte när det gäller ersättning för inkomstförlust som betalas ut från frivilliga ansvarsförsäkringar med stöd av skadeståndslagen eller när det gäller lagstadgade pensioner som betalas ut från utlandet. Dessa ersättningar och förmåner ska fortsättningsvis vara primära i förhållande till ersättning för förlust av inkomst och underhåll enligt patientskadelagen. Med stöd av patientskadelagen ersätts förlust av inkomst och underhåll endast till den del som ersättningen överskrider ersättning som betalts ut med stöd av dessa andra lagar. 
9 a §.Specificering av ersättningarna. Att reda ut en patientskada tar ofta lång tid och den skadelidande kan ha andra grundsjukdomar eller skador som påverkar hans eller hennes arbetsförmåga. Till den skadelidande betalas det ofta ut en förmån enligt arbetspensionssystemet innan det avgjorts om patientskadan är ersättningsgill. Syftet med paragrafen är att den skadeandel som ett system som betalar ut ersättning ansvarar för styrs till systemet i fråga. 
Det föreslås att 1 mom. ändras till att motsvara 8 § så att begreppen för ersättningsförmåner harmoniseras med de begrepp som används i 5 kap. 2 § i skadeståndslagen. Hänvisningen till olycksfallsförsäkringslagen (608/1948) ska ändras till att hänvisa till lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Dessutom ska till momentet fogas hän¬visningar till lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar samt lagen om olycksfalls- och pensionsskydd för idrottsutövare (276/2009). 
Det föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. I fortsättningen ska den pensionsanstalt som med stöd av de lagar som avses i 3 § i ArPL har betalat ut en arbetspensionsförmån till en skadelidande ha rätt att få tillbaka den del av ersättningen för inkomstförlust eller förlust av underhåll som den skadelidande hade haft rätt till med stöd av patientskadelagen. Till denna del ska också 95 § om pensionsanstaltens regressrätt i ArPL tillämpas. I praktiken kommer pensionsanstalten att betala ut pensionsförmånen tills den skadelidandes rätt till ersättning för förlust av inkomst eller underhåll enligt patientskadelagen har avgjorts. Ersättningen för förlust av inkomst eller underhåll orsakad av patientskada kan vanligen fastställas först när orsakssambandet mellan den skadelidandes tillstånd och arbetsoförmågan orsakad av patientskadan har kunnat bekräftas. Patientförsäkringscentralen betalar i första hand ut ersättning för förlust av inkomst eller underhåll till den skadelidande i det skedet när patientskadans andel av den skadelidandes tillstånd har bekräftats och ersättningen för förlust av inkomst eller underhåll kan fastställas. Orsakssambandet mellan patientskadan och den arbetsoförmåga som orsakats av den bekräftas vanligen av patientskadenämnden, eftersom Patientförsäkringscentralen är skyldig att begära ett utlåtande av nämnden innan Patientförsäkringscentralen betalar ut fortlöpande ersättning för inkomstförlust till den skadelidande. Den skadelidandes ställning som ersättningstagare är tryggad, eftersom han eller hon skulle få en pensionsförmån av pensionsanstalten till dess att patientförsäkringen blir det primära ersättningssystemet. Med stöd av sin regressrätt får pensionsanstalten då av Patientförsäkringscentralen som sådan specificering av ersättningarna som avses i paragrafen det belopp av de utbetalda pensionerna som motsvarar patientskadans andel. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. Lagen tillämpas inte retroaktivt, utan den tillämpas på ersättning för patientskada som har uppstått i samband med hälso- eller sjukvård efter lagens ikraftträdande. 
1.28
Lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
14 §.Ansvarsskuld. I paragrafens 3 mom. föreskrivs om ersättningsansvar. Momentet ska ändras, så att till ett arbetspensionsförsäkringsbolags ersättningsansvar inte längre hör ett för skaderika år riskteoretiskt beräknat utjämningsbelopp, eftersom det föreslås att utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden ska frångås. Det föreslås att utjämningsbeloppet med stöd av ikraftträdandebestämmelsen överförs till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret vid ingången av 2017. Även om utjämningsbeloppet frångås, ska arbetspensionsförsäkringsbolagen också i fortsättningen följa utvecklingen av försäkringsrörelsens resultat till exempel med tanke på fastställandet av försäkringspremier. 
Utjämningsbeloppet var tidigare en separat buffert, som i början av 2013 slogs samman med verksamhetskapitalet till en ny gemensam buffert, nämligen solvenskapitalet. År 2013 var det dock inte tekniskt möjligt att frångå utjämningsbeloppet till alla delar, och trots sammanslagningen av buffertarna kvarstod utjämningsbeloppet som en separat post. 
Nu finns det inte längre behov av att utjämningsbeloppet är en separat del i ansvarsskulden och det finns inga tekniska hinder för att frångå det. Under 2013 utredde Työeläkevakuuttajat TELA — Arbetspensionsförsäkrarna TELA ry:s beräkningsgrundssektion behovet av utjämningsbeloppet och av hur utjämningsbeloppet fördelas mellan små och stora arbetsgivare. För att dimensionera nivån på utjämningsbeloppet har man för avsikt att justera arbetspensionsförsäkringsavgiften för 2016 med en tillfällig premierabatt i enlighet med uppgörelsen om en pensionsreform. Enligt uppgörelsen riktas sänkningen av avgiften till arbetstagarna och de små arbetsgivarna enligt 50/50-regeln, men dock så att stora arbetsgivares avgiftsbelastning inte ökar. Även de övriga tekniska frågorna om att frångå utjämningsbeloppet, t.ex. att beakta utjämningsbeloppet vid beräkningen av arbetspensionsförsäkringsbolagens kundåterbäring och dess inverkan på formeln för beräkning av avsättningskoefficienten, har avgjorts. 
16 §.Arbetspensionsförsäkringsbolagets solvenskapital. I paragrafen föreskrivs det om fastställandet av solvenskapitalet i arbetspensionsförsäkringsbolag. Enligt 1 mom. ska vid beräkning av solvenskapitalet det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret och utjämningsbeloppet dras av från arbetspensionsförsäkringsbolagets ansvarsskuld. Det föreslås att omnämnandet av utjämningsbeloppet ska strykas ur momentet, eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden frångås. Ändringen inverkar inte på beloppet för arbetspensionsförsäkringsbolagets solvenskapital. 
Det föreslås att 2 mom. om syftet med utjämningsbeloppet ska upphävas, eftersom det föreslås att utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden ska frångås. I fortsättningen kan ofördelat tilläggsförsäkringsansvar, som utjämningsbeloppet införlivats i, användas för att täcka försäkringsrörelsens förluster. 
16 a §.Poster som hänförs till solvenskapitalet. I paragrafen föreskrivs det om de poster som hänförs till solvenskapitalet. Eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden ska frångås, upphävs 1 mom. 7 punkten om utjämningsbeloppet. 
18 §.Överföringar till det fördelade och det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret. Det föreslås att omnämnandena av utjämningsbeloppet ska strykas ur 1 och 3 mom., eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden frångås. 
23 §.Begränsningar av vinstutdelningen. Det föreslås att omnämnandena av utjämningsbeloppet ska strykas ur 1 mom., eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden frångås. 
29 d §.Ansvarsskuld som överförs vid överlåtelse av ett arbetsgivarspecifikt försäkringsbestånd. Det föreslås att omnämnandena av utjämningsbeloppet ska strykas ur paragrafen, eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden frångås. Jämfört med nuläget inverkar ändringen inte på beloppet för den ansvarsskuld som överförs när man frångår utjämningsbeloppet. 
29 e §.Solvenskapital som överförs vid överlåtelse av ett arbetsgivarspecifikt försäkringsbestånd. Det föreslås att omnämnandena av utjämningsbeloppet ska strykas ur 2 mom., eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden frångås. Jämfört med nuläget inverkar ändringen inte på beloppet för det solvenskapital som överförs när man frångår utjämningsbeloppet. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
I 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen ska det föreskrivas om överföringen av arbetspensionsförsäkringsbolagens utjämningsbelopp till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret. Utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden frångås. Den 1 januari 2017 ska arbetspensionsförsäkringsbolagens utjämningsbelopp överföras till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret till det belopp som utjämningsbeloppet hade den 31 december 2016. Före överföringen ska från utjämningsbeloppet göras en sådan komplettering till utjämningsavsättningen som hänför sig till de nya dödlighetsgrunderna och som avses i 10 § i lagen om införande av den lag om ändring av ArPL som föreslås i denna proposition. 
Att införliva utjämningsbeloppet i det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret kommer inte att inverka på beloppet av pensionsanstalternas solvenskapital, eftersom utjämningsbeloppet redan nu räknas in i solvenskapitalet. Det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret kommer att vara en buffert mot såväl försäkringsrörelsens som placeringsverksamhetens risker. 
I 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs om den undantagsbestämmelse för Ömsesidiga Pensionsförsäkringsbolaget Etera som gäller överföringen av utjämningsbeloppet. Av Eteras utjämningsbelopp överförs endast en del till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret. Eteras ansvarsskuld kommer även i fortsättningen att innehålla ett utjämningsbelopp. Det föreslås att från Eteras utjämningsbelopp överförs ålderspensionsdelen och delen för avgiftsförluster till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret efter det att den i 10 § i lagen om införande av lagen om ändring av ArPL avsedda överföring av det belopp som används för komplettering av dödlighetsgrunden gjorts. 
Bestämmelser om det undantag som gäller Etera ska finnas i 4 mom. i ikraftträdandebestämmelsen. Eteras ersättningsansvar ska fortsättningsvis innehålla ett utjämningsbelopp, medan de andra arbetspensionsförsäkringsbolagens utjämningsbelopp i sin helhet överförs till det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret. Eteras utjämningsbelopp ska bestå av en invalidpensionsdel och en sådan särskild post för belastning till följd av skötselkostnader som är enligt de beräkningsgrunder som fastställts med stöd av 5 § 4 mom. i lagen om införande av ArPL. När det gäller Etera ska dessutom en undantagsbestämmelse föreskrivas för tillämpningen av 18 § 1 mom., 29 d § och 29 e § 2 mom. i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. Från Eteras ansvarsskuld ska fortfarande utjämningsbeloppet dras av när den ansvarsskuld som ligger till grund för maximibeloppet för solvenskapitalet, den ansvarsskuld som överförs vid överlåtelse av det arbetsgivarvisa försäkringsbeståndet och den ansvarsskuld som ligger till grund för den procentandel som fastställer solvenskapitalet fastställs. För de andra arbetspensionsförsäkringsbolagen ska utjämningsbeloppet ingå i det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret. Förslaget innebär ingen ändring jämfört med nuläget. 
I 5 och 6 mom. i ikraftträdandebestämmelsen ska det finnas en undantagsbestämmelse om det belopp som hänförs från invalidpensionsdelen i Eteras utjämningsbelopp till solvenskapitalet. En motsvarande bestämmelse finns i 4 mom., som ska upphävas, i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (442/2012). Det föreslås att momentet för säkerhets skull ska delas in i två moment, eftersom det 6 mom. som föreslås tillämpas endast till och med 2017. Alla andra arbetspensionsförsäkringsbolag utom Etera kommer varken att ha ett utjämningsbelopp eller en invalidpensionsdel, så den nuvarande hänvisningen till invalidpensionsdelen i de andra bolagens utjämningsbelopp ska ersättas med en hänvisning till det ackumulerade resultatet av de andra bolagens invalidpensionsrörelse. Det ackumulerade resultatet av invalidpensionsrörelsen ska beräknas på motsvarande sätt som utjämningsbeloppets invalidpensionsdel och den behövs för att kunna fastställa invalidpensionsdelen enligt 5 och 6 mom. i det utjämningsbelopp som hänförs till Eteras solvenskapital. Dessutom föreslås i 6 mom. en teknisk ändring, dvs. att hänvisningen till det sammanlagda beloppet av de ansvarsskulder som används vid beräkningen av solvensgränsen ska strykas, eftersom det i lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar, som träder i kraft vid ingången av 2017, inte finns bestämmelser om den ansvarsskuld som ska användas vid solvensberäkning. Sålunda kommer den ansvarsskuld som beräknas utifrån det belopp som hänför sig till Eteras solvenskapital att fastställas i lag. 
I 7 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs hur länge den undantagsbestämmelse som avses i 5 och 6 mom. ska tillämpas. En motsvarande bestämmelse finns i 5 mom., som ska upphävas, i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (442/2012). 
I 8 mom. i ikraftträdandebestämmelsen ska det finnas en undantagsbestämmelse om den post för belastning till följd av skötselkostnader som ingår i Eteras utjämningsbelopp och som inte ska hänföras till solvenskapitalet. En motsvarande bestämmelse finns i 6 mom., som ska upphävas, i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag (442/2012). Ur momentet stryks hänvisningen till den särskilda post för avgiftsförlust som ingår i utjämningsbeloppet, eftersom hela posten har använts fram till ingången av 2017. 
I 9 mom. i ikraftträdandebestämmelsen ska det föreskrivas att Pensionsskyddscentralen med stöd av de uppgifter som arbetspensionsförsäkringsbolagen meddelar ska beräkna den uppgift utifrån resultatet av de andra arbetspensionsförsäkringsbolagens invalidpensionsrörelse som behövs för att tillämpa den undantagsbestämmelse för Etera som avses i 5 och 6 mom. Där föreskrivs också om uppgiftens förhållande till de försäkrade lönerna och ansvarsskulden, från vilken vissa poster har dragits av. 
1.29
Lagen om försäkringskassor
79 §. I paragrafens 3 mom. föreskrivs om ersättningsansvar. Det föreslås att momentet ändras så att utjämningsbeloppet endast när det gäller pensionskassor som bedriver annan än lagstadgad pensionsförsäkring ska omfattas av ersättningsansvaret. Utjämningsbeloppet för pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring ska överföras med stöd av ikraftträdandebestämmelsen till tilläggsförsäkringsansvaret vid ingången av 2017. 
83 b §. Det föreslås att omnämnandena av utjämningsbeloppet ska strykas ur 1 mom., eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden ska frångås när det gäller pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. På samma grunder föreslås det att 2 mom. 7 punkten upphävs. 
83 d §. Det föreslås att omnämnandet av utjämningsbeloppet ska strykas ur 2 mom., eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden ska frångås när det gäller pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. 
111 §. I 3 mom. ska det föreskrivas om beslut om likvidation av en pensionskassa eller om upplösning av den genom beslut av kassamötet. Det föreslås att bestämmelsen om att ansvaret enligt ArPL inte ska omfatta utjämningsbeloppet ska strykas, eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden ska frångås när det gäller pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
I 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen ska det föreskrivas om införlivandet av utjämningsbeloppet i tilläggsförsäkringsansvaret när det gäller en pensionskassa som sköter lagstadgad pensionsförsäkring. Den 1 januari 2017 överförs pensionskassans utjämningsbelopp till tilläggsförsäkringsansvaret till det belopp som utjämningsbeloppet hade den 31 december 2016. Förslaget motsvarar den bestämmelse om att frångå utjämningsbeloppet som har föreslagits i 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen i lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. 
I 3 mom. i ikraftträdandebestämmelsen ska det med anledning av pensionsreformen finnas bestämmelser om tillfällig utvidgning av användningen av det indexförhöjningsansvar som är avsett för framtida höjning av förmånerna för försäkrade hos pensionskassor som bedriver annan än endast lagstadgad pensionsförsäkring. För arbetstagare som är födda 1955 eller senare stiger de lägsta åldrarna för ålderspension inom pensionsskyddet enligt ArPL från den 1 januari 2017. För att det ska vara möjligt att genom frivilligt tilläggspensionsskydd som ordnats av pensionskassan kompensera att pensionsskyddet minskar till följd av att åldern för ålderspension inom det lagstadgade pensionsskyddet stiger, föreslås det att indexförhöjningsansvaret ska kunna användas även för att täcka att ansvarsskulden för frivilligt tilläggspensionsskydd ökar till följd av att pensionsreformen träder i kraft den 1 januari 2017. Att utvidga användningen av indexförhöjningsansvaret hänger sålunda endast samman med att täcka den ökning av ansvarsskulden som orsakas av den föreslagna ändringen av de lägsta åldrarna för ålderspension i denna regeringsproposition. 
Med tilläggspensionsskyddet kan exempelvis sänkning av den lagstadgade pensionen ersättas, när de lagstadgade pensionerna till följd av pensionsreformen tidigareläggs under en längre period än för närvarande. Med tilläggspensionsskyddet kan till exempel pensionen från 63 år fram till den lägsta åldern för ålderspension tryggas när pensionen inom det nuvarande tilläggspensionsskyddet endast betalas ut från pensionsåldern inom tilläggspensionsskyddet fram till den nuvarande lagstadgade pensionsåldern 63 år. 
Inom indexförhöjningsansvaret kan vid sidan av de grunder som den permanenta lagen tillåter sammanlagt reserveras högst det belopp med vilket ansvarsskulden ökar till följd av ändringarna av åldrarna för ålders¬pension i pensionsreformen 2017. Höjningen av ansvarsskulden bestäms som skillnaden mellan beloppet för ansvarsskulden beräknad den 31 december 2016 med pensionsåldrarna enligt pensionsreformen och de nuvarande pensionsåldrarna. Kompletteringen av indexförhöjningsansvaret kan göras redan innan pensionsreformen träder i kraft. Indexförhöjningsansvaret kan i bokslutet för 2016 kompletteras med ett belopp som används för att täcka den ökning av ansvarsskulden som orsakas av ändringen av åldrarna för ålderspension i pensionsreformen. När reformen träder i kraft den 1 januari 2017 kan indexförhöjningsansvaret upplösas och tillgångarna överföras till att täcka ökningen av den faktiska ansvarsskulden. 
Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om användningen av indexförhöjningsansvaret vid framtida höjningar av förmåner och för att täcka den ansvarsskuld som orsakas av beräkningsgrunderna. Nu föreslås det att Finansinspektionen dessutom ska kunna utfärda närmare föreskrifter om utökningen av indexförhöjningsansvaret och användningen av det för att täcka den ökning av ansvarsskulden som orsakas av pensionsreformen. 
1.30
Lagen om pensionsstiftelser
10 §. I paragrafen finns bestämmelser om att stärka pensionsstiftelsens stadgar. I paragrafen föreslås för tydlighetens skull en teknisk ändring. Det föreslås att social- och hälsovårdsministeriet ersätts med Finansinspektionen i paragrafen. Ändringen är tekniskt, eftersom Finansinspektionen redan nu med stöd av 137 a § fastställer pensionsstiftelsens stagar. Den föreslagna ändringen skulle ändå förtydliga lagen. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
I 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs det om tillfällig utvidgning av användningen av det indexförhöjningsansvar som är avsett för framtida höjning av frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner. För arbetstagare som är födda 1955 eller senare stiger de lägsta åldrarna för ålderspension inom pensionsskyddet enligt ArPL från den 1 januari 2017. För att det ska vara möjligt att genom frivilligt tilläggspensionsskydd som ordnats av en pensionsstiftelse kompensera att pensionsskyddet minskar till följd av att åldern för ålderspension inom det lagstadgade pensionsskyddet stiger, föreslås det att indexförhöjningsansvaret ska kunna användas även för att täcka att pensionsansvaret för tilläggspensionsskydd ökar till följd av att pensionsreformen träder i kraft den 1 januari 2017. Att utvidga användningen av indexförhöjningsansvaret hänger sålunda endast samman med att täcka den ökning av pensionsansvaret som orsakas av den föreslagna ändringen av de lägsta åldrarna för ålderspension i denna regeringsproposition. 
Med tilläggspensionsskyddet kan exempelvis sänkning av den lagstadgade pensionen ersättas, när de lagstadgade pensionerna till följd av pensionsreformen tidigareläggs för en längre period än för närvarande. Med tilläggspensionsskyddet kan till exempel pensionen från 63 år till den lägsta åldern för ålderspension tryggas när pensionen inom det nuvarande tilläggspensionsskyddet endast betalas ut från pensionsåldern inom tilläggspensionsskyddet fram till den nuvarande lagstadgade pensionsåldern 63 år. 
Inom indexförhöjningsansvaret kan vid sidan av de grunder som den permanenta lagen tillåter sammanlagt reserveras högst det belopp med vilket pensionsansvaret ökar till följd av ändringarna av åldrarna för ålderspension i pensionsreformen 2017. Höjningen av pensionsansvaret bestäms som skillnaden mellan beloppet för pensionsansvaret beräknad den 31 december 2016 med pensionsåldrarna enligt pensionsreformen och de nuvarande pensionsåldrarna. Kompletteringen av indexförhöjningsansvaret kan göras redan innan pensionsreformen träder i kraft. Indexförhöjningsansvaret kan i bokslutet för 2016 kompletteras med ett belopp som används för att täcka den ökning av pensionsansvaret som orsakas av ändringen av åldrarna för ålderspension i pensionsreformen. När reformen träder i kraft den 1 januari 2017 kan indexförhöjningsansvaret upplösas och tillgångarna överföras till att täcka ökningen av det faktiska pensionsansvaret. 
Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter om användningen av indexförhöjningsansvaret vid framtida höjningar av förmåner och för att täcka det pensionsansvar som orsakas av beräkningsgrunderna. Nu föreslås det att Finansinspektionen dessutom ska kunna utfärda närmare föreskrifter om utökningen av indexförhöjningsansvaret och användningen av det för att täcka den ökning av pensionsansvaret som orsakas av pensionsreformen. 
1.31
Lagen om ändring av lagen om beräkning av solvensgränsen för pensionsanstalter och om diversifiering av placeringar
1 §. Tillämpningsområde. I paragrafens 2 mom. fastställs bestämmelserna om Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Det föreslås att 7 a §, som fogas till lagen, också ska gälla Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt, eftersom paragrafen är jämförbar med de andra paragrafer som gäller diversifiering av placeringar och som tillämpas på Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. 
7 a §.Aktieplaceringarnas maximibelopp. I paragrafen föreskrivs aktieplaceringarnas maximibelopp, som är 65 procent av placeringarna. Med aktieplaceringar avses sådana placeringar som exponeras för aktierisker som avses i 11 § 1 mom. Med beloppet för en enskild aktieplacering avses aktieplaceringens nettoposition i euro. Om pensionsanstalten i enlighet med 18 § 2 mom. utifrån placeringsstilen tar hänsyn till de risker som hänför sig till den indirekta placeringen, bestämmer placeringsstilen så som föreskrivs i social- och hälsovårdsministeriets förordning beloppet för de aktieplaceringar som omfattas av de indirekta placeringarna. När det gäller aktiederivat avser beloppet för aktieplaceringar derivatavtalets deltaekvivalent. Det totala beloppet för placeringarna beräknas som någon annanstans i lag. Genom maximibeloppet för aktieplaceringar strävas det efter att begränsa pensionsanstalternas risktagning särskilt vid högkonjunktur. 
8 §.Överskridning av gränserna för diversifiering. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. med bestämmelser om överskridning av maximibeloppet för aktieplacering enligt 7 a §. När gränsen överskrids läggs till solvensgränsen 100 procent av det belopp för aktieplaceringar som överskrider den gräns som nämns i 7 a §. Syftet med det tillfogade betydande kapitalkravet är att tygla tagandet av aktierisker när andelen aktieplaceringar är stor. 
17 §.Risk avseende avkastningskrav och försäkringsrisk. I 1 mom. föreskrivs om beräkningen av riskvärdet för klassen för risk avseende avkastningskrav vid beräkningen av solvensgränsen. Vid beräkningen av riskvärdet dras utjämningsbeloppet av från ansvarsskulden eller pensionsansvaret. Det föreslås att omnämnandena av utjämningsbeloppet ska strykas ur momentet, eftersom utjämningsbeloppet som en separat del av ansvarsskulden slopas. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
I 2 mom. i ikraftträdandebestämmelsen föreskrivs en undantagsbestämmelse för Ömsesidiga Pensionsförsäkringsbolaget Etera vid tillämpningen av 17 § 1 mom. Från Eteras ansvarsskuld ska fortsättningsvis den del av utjämningsbeloppet som hänförs till solvenskapitalet dras av, när den ansvarsskuld som är grunden för risken avseende avkastningskrav fastställs. Hos de andra arbetspensionsförsäkringsbolagen ska utjämningsbeloppet slås ihop med det ofördelade tilläggsförsäkringsansvaret, som dras av från den ansvarsskuld som ligger till grund för risken avseende avkastningskrav. Den del av Eteras utjämningsbelopp som inte ingår i solvenskapitalet ska fortfarande ha ett avkastningskrav och det ska ingå i den ansvarsskuld som ligger till grund för risken avseende avkastningskrav. 
1.32
Lagen om ändring av ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag
1 §. Det föreslås att 4—6 mom. i ikraftträdandebestämmelsen upphävs och överförs till ikraftträdandebestämmelsen i den nya lagen om ändring av lagen om arbetspensionsförsäkringsbolag. 
2 §. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.33
Lagen om Folkpensionsanstalten
13 §.Pensionsskyddet för Folkpensionsanstaltens personal. I paragrafen föreskrivs att pensionsskyddet för Folkpensionsanstaltens personal bestäms lika som pensionsskyddet för statens personal i lagen om statens pensioner (1295/2006) och lagen om införande av lagen om statens pensioner (1296/2006). Eftersom det föreslås att lagen om statens pensioner ska upphävas och ersättas med pensionslagen för den offentliga sektorn, föreslås det att bestämmelsen ändras till denna del. 
14 §.Arbetstagarens pensionsavgift. Hänvisningen till lagen om kommunala pensioner i paragrafens 4 mom. ändras till pensionslagen för den offentliga sektorn. 
Ikraftträdande 
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.34
Arbetsavtalslagen
6 kap. Allmänna bestämmelser om upphävande av arbetsavtal
1 a §.Avgångsålder. I 1 mom. föreskrivs att arbetstagarens avgångsålder är 68 år. Avgångsålder innebär att en arbetstagares anställningsförhållande upphör utan uppsägning och uppsägningstid vid utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren fyller 68 år. Oberoende av bestämmelsen kan arbetsgivaren och arbetstagaren dock avtala om förlängning av anställningsförhållandet, trots att avgångsåldern uppnåtts. Då kan avtalet fortsätta tills vidare eller för viss tid. I dessa fall förutsätter ingående av ett avtal för viss tid inte en grundad anledning enligt 1 kap. 3 § i lagen. Bestämmelser om detta finns i 2 mom. 
Det föreslås att lagen om pension för arbetstagare ska ändras så att den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten höjs i linje med höjningen av den lägsta åldern för ålderspension, så att skillnaden mellan dessa åldersgränser är fem år. I syfte att göra tillämpningen enklare, föreslås dock att den övre åldersgränsen höjs i hela år. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt 4 § 2 mom. 2 punkten i lagen om pension för arbetstagare höjs först till 69 år och för dem som är födda 1962 och senare till 70 år. Eftersom det i detta skede inte ska föreskrivas om en nedre åldersgräns för ålderspension som är högre än 65 år i lagen om pension för arbetstagare, ska avgörandena om en höjning av den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten till över 70 år granskas först i det skede då den lägsta åldern för ålderspension överstiger 65 år. 
I arbetsavtalslagen föreskrivs om en avgångsålder på 68 år. Bestämmelsen måste anpassas till den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt 4 § 2 punkten i lagen om pension för arbetstagare. Den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten enligt den nämnda paragrafen är 68 år för dem som är födda 1957 och tidigare, 69 år för dem som är födda 1958—1961 och 70 år för dem som är födda senare. Av det ovan sagda följer att det föreslås att bestämmelsen om avgångsålder i arbetsavtalslagen ska ändras så att avgångsåldern bestäms utifrån personens födelseår. Avgångsåldern ska vara nuvarande 68 år för dem som är födda 1957 och tidigare, 69 år för dem som är födda 1958—1961 och 70 år för dem som är födda 1962 och senare. I praktiken innebär detta att de som är födda 1958 uppnår 69 års ålder 2027 och de som är födda 1962 uppnår 70 års ålder 2032. 
I övrigt föreslås inte ändringar i paragrafen. Ändringen avses träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.35
Lagen om sjöarbetsavtal
7 kap. Allmänna bestämmelser om upphävande av arbetsavtal
2 §. Avgångsålder. Det föreslås att paragrafen ändras på motsvarande grunder och på motsvarande sätt som bestämmelsen om avgångsålder i arbetsavtalslagen. Avgångsåldern ska vara nuvarande 68 år för dem som är födda 1957 och tidigare, 69 år för dem som är födda 1958—1961 och 70 år för dem som är födda 1962 och senare. Ändringen av paragrafen baserar sig på bestämmelsen om den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten i 5 § 1 mom. 2 punkten i lagen om sjömanspensioner. I övrigt föreslås inte ändringar i bestämmelsen. 
De särskilda kraven i fråga om sjöarbete, såsom olika behörighetskrav som iakttas på olika typer av fartyg, kraven på ytterligare behörighet, kraven på fortbildning, kraven på räddningsutbildning samt kraven i fråga om hälsotillstånd, kan leda till att fortsättandet av anställningsförhållanden fram till avgångsåldern i praktiken inte är möjligt till sjöss lika ofta som i fråga om arbete på land. 
Ändringen avses träda i kraft den 1 januari 2017. 
1.36
Arbetstidslagen
15 §. Förkortad arbetstid. I 3 mom. föreskrivs om förkortande av arbetstiden i fall där arbetstagaren vill gå i deltidspension. I dessa situationer ska arbetsgivaren försöka ordna arbetet så att arbetstagaren kan utföra deltidsarbete. Arbetstiden förkortas på det sätt som arbetsgivaren och arbetstagaren avtalar om med beaktande av arbetstagarens behov samt produktions- och serviceverksamheten. 
I lagen om pension för arbetstagare föreslås att systemet med deltidspension ska slopas och att man ska övergå till ett system med partiell förtida ålderspension. Partiell förtida ålderspension förutsätter inte att arbetstiden förkortas på det sätt som deltidspension, utan även arbetstagare som utför heltidsarbete kan omfattas av det nya systemet. Syftet med partiell förtida ålderspension är att erbjuda åldrande arbetstagare en möjlighet att underlätta arbetet och fortsätta i arbetslivet. På grund av detta föreslås att det i bestämmelsen om förkortad arbetstid ska ingå en bestämmelse enligt vilken arbetsgivaren i första hand ska ordna arbetet så att det är möjligt för arbetstagaren att deltidsarbeta, när en arbetstagare vill gå i partiell förtida ålderspension så att han eller hon fortsätter i deltidsarbete. Bestämmelsens ordalydelse ska motsvara det som skrivits in i arbetsmarknadsorganisationernas pensionsavtal. 
Enligt den föreslagna bestämmelsen ska arbetsgivaren i första hand ordna arbetet så att arbetstagaren kan övergå till deltidsarbete. Ordalydelsen i bestämmelsen skärper arbetsgivarens skyldighet att ordna deltidsarbete. Utförandet av deltidsarbete ska fortfarande förutsätta att arbetstagaren lägger fram förslag om att övergå till deltidsarbete samt ett avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren som beaktar arbetstagarens behov samt produktions- och serviceverksamheten. Det är fortfarande inte fråga om att arbetsgivaren skulle ha skyldighet att ordna deltidsarbete, när det inte är möjligt med beaktandet av arbetsgivarens produktions- och serviceverksamhet. Det är inte heller fråga om arbetstagarens subjektiva rätt till deltidsarbete. Ordalydelsen i bestämmelsen ska dock markera att det av arbetsgivaren förutsätts mer än i nuläget för att möjliggöra deltidsarbete. 
Ändringen avses träda i kraft samtidigt med den ändring som gäller partiell förtida ålderspension den 1 januari 2017. 
1.37
Sjöarbetstidslagen
5 a §.Förkortad arbetstid. Det föreslås att paragrafen ska ändras på ett sätt som motsvarar de ändringar som föreslås i 15 § 3 mom. i arbetstidslagen. Ändringen baserar sig på föreslagna 15 § i lagen om sjömanspensioner. 
Enligt momentet ska arbetsgivaren i första hand ordna arbetet så att det är möjligt för arbetstagaren att utföra deltidsarbete, när arbetstagaren meddelar att han eller hon tänker gå i partiell förtida ålderspension. Arbetsgivarens skyldighet att ordna deltidsarbete ska bedömas med beaktandet av de särskilda omständigheterna i fråga om sjöarbete, såsom olika behörighetskrav, kraven på ytterligare behörighet, kraven på fortbildning, kraven på räddningsutbildning samt kraven i fråga om hälsotillstånd. Dessutom ska det beaktas att upprätthållandet av certifieringar i praktiken kräver aktiv tjänstgöring ombord på heltid. På grund av vaktgången och personalstyrkan kan förkortad arbetstid till sjöss oftast genomföras endast genom att antalet arbetsdagar minskas, vilket kan medföra problem i upprätthållandet (förnyandet) av behörigheter. 
Ändringen avses träda i kraft samtidigt med den ändring som gäller partiell förtida ålderspension den 1 januari 2017. 
1.38
Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart
6 a §.Förkortad arbetstid. Det föreslås att paragrafen ändras på ett sätt som motsvarar de ändringar som föreslås dels i 15 § 3 mom. i arbetstidslagen och dels i 5 a § i sjöarbetstidslagen. Ändringen baserar sig på föreslagna 15 § i lagen om sjömanspensioner. 
Ändringen avses träda i kraft samtidigt med den ändring som gäller partiell förtida ålderspension den 1 januari 2017. 
2
Närmare bestämmelser och föreskrifter
I propositionen föreslås det nya bemyndigandet att utfärda förordning i fråga om pensionsåldersgränserna. Den lägsta åldern för ålderspension, den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldersgränsen för arbetslivspension för arbetstagare och företagare som är födda 1965 eller senare ska anpassas till den allmänna förändringen i livslängden. Dessa åldersgränser ska fastställas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet med stöd av den formel som föreskrivs i lag. Bemyndigande att utfärda förordning ska finnas i ArPL, FöPL, LFöPL, SjPL och OffPL. 
Dessutom ska social- och hälsovårdsministeriet för 2017—2025 utfärda genom förordning bestämmelser om höjd procentsats för arbetstagarnas och företagarnas arbetspensionsförsäkringsavgift. Den höjda avgiften orsakas av den berörda övergångsperiodens höjda pensionstillväxtprocent för 53—62-åringar. 
I arbetspensionslagarna föreskrivs fortfarande bemyndigande för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning om livslängdskoefficienten, arbetspensionsförsäkringsavgifterna för arbetstagare och företagare, omvandlingen av arbetspension till att motsvara en lägre pensionsålder och grunderna för fördelning av kostnaderna. I den nya pensionslagen för den offentliga sektorn ska inkluderas bestämmelser om bemyndigande till social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning om bestämmande av den pensionsgrundande arbetsinkomsten för en kommunalveterinär. Dessa bestämmelser finns för närvarande i KomPL och StaPL. 
För närvarande föreskrivs på olika sätt i pensionslagarna för den privata sektorn och den offentliga sektorn om bemyndigande att utfärda förordning om de formulär och intyg som behövs för att ansöka om pension. I fråga om pensionslagarna för den privata sektorn har statsrådet bemyndigande att utfärda förordning och när det gäller den offentliga sektorn social- och hälsovårdsministeriet. Även om den sista pensionsanstalten utfärdas två olika förordningar. Med stöd av ArPL föreskrivs genom statsrådets förordning om den behöriga pensionsanstalten och med stöd av KomPL föreskrivs genom social- och hälsovårdsministeriets förordning om den kommunala pensionsanstalten som sista pensionsanstalt. Det föreslås att bemyndigandena att utfärda förordning ska förenhetligas så att i fråga om både den privata och den offentliga sektorn närmare bestämmelser och föreskrifter om den sista pensionsanstalten och de formulär och intyg som behövs för att ansöka om pension i fortsättningen ska utfärdas genom förordning av statsrådet. 
3
Ikraftträdande
Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2017. För de föreslagna tillämpningsföreskrifterna redogörs i motiveringarna av lagarna. 
4
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Bedömningen i konstitutionellt hänseende av de lagändringar som föreslås i propositionen grundar sig i huvudsak på egendomsskydd enligt 15 § i grundlagen och sådan grundläggande försörjning som avses i 19 § 2 mom. i grundlagen. Ur detta hänseende ska de föreslagna ändringar som gäller höjning av pensionsåldern, ändring av tillväxten, slopande av deltidspensionen och anpassning till att livslängden förlängs granskas. 
Riksdagens grundlagsutskott konstaterar i sitt utlåtande GrUU 60/2002 rd följande: "Egendomsskyddet för pensioner bottnar enligt utskottets praxis (GrUU 9/1999 rd, s. 2 första spalten) i tanken att en inkomstrelaterad förmån, framför allt rätten till arbetspension, intjänas medan anställningsförhållandet pågår. En på detta sätt intjänad förmån, som betalas ut först senare, betraktas som en del av vederlaget för en arbetsprestation. Däremot har egendomsskyddet inte ansetts gälla rätten till folkpension, finansieringssättet till trots." 
Grundlagsutskottet konstaterade i sitt utlåtande GrUU 10/1993 rd i fråga om höjningen av åldersgränsen för individuell förtidspension från 55 till 58 år att i fråga om arbetspensionssystemet kunde åldersgränsen höjas i vanlig lagstiftningsordning, eftersom den inte ingriper i pensioner som utbetalas och inte heller hindrar verkställigheten av de förhandsbeslut som meddelats. 
I GrUU 13/1995 rd konstaterade grundlagsutskottet bl.a. följande: "Grundlagsutskottet har i olika sammanhang framhållit att en självintjänad pensionsförmån i princip omfattas av egendomsskyddet i grundlagen. Vad gäller det konstitutionella skyddet för pensionsförmåner är det enligt utskottets uppfattning (t.ex. GrUU 4/1994 rd) uttryckligen fråga om skydd för en konkret intjänad ekonomisk förmån och inte till exempel om skydd för ett visst pensionssystem. Enligt statsförfattningen är utgångspunkten alltså att det kan stadgas genom en vanlig lag om substansen i ett pensionssystem så att det också inverkar på dem som står i ett anställningsförhållande. Frågor som kan regleras genom en vanlig lag är bland annat pensionsåldern, pensionstillväxten och pensionens målnivå, om inte något annat följer av någon särskild orsak. En sådan särskild orsak kan framför allt tänkas vara att eventuella ändringar i ett pensionssystem till vissa delar kan leda till en oskälig försämring av pensionsförmåner som är att betrakta som intjänade." 
Grundlagsutskottet har till exempel i sitt utlåtande GrUU 13/1995 rd konstaterat att effekterna av ändringarna ska dämpas åtminstone för sådana personer som snart efter det att ändringarna har trätt i kraft uppnår pensionsåldern. I sitt utlåtande GrUU 60/2002 rd konstaterade grundlagsutskottet att genom ett stegvist genomförande strävar man efter att dämpa effekterna av ändringarna särskilt för dem som inom en snar framtid uppnår pensionsåldern. Detta kan enligt utskottet ses som en indikator på ett konstitutionellt betydelsefullt skydd för de förväntningar dessa åldersklasser berättigat hyser och som oförutsedda ändringar i pensionssystemen strax före pensioneringen annars skulle kunna krossa. 
När regeringens proposition 77/2012 rd behandlades kunde den förtida ålderspensionen slopas i vanlig lagstiftningsordning, då den äldsta åldersklass som ändringen gällde fick ett år tid att förbereda sig från det att lagen trädde i kraft. Genom ändringen försvann möjligheten att tidigarelägga ålderspensionen med ett år. Propositionen behandlades inte i grundlagsutskottet. I denna proposition är den äldsta åldersklass som ändringarna av åldern för ålderspension gäller de som är födda 1955. De uppnår den nuvarande lägsta åldern för ålderspension, nämligen 63 år, 2018. Eftersom lagarna träder i kraft vid ingången av 2017, får denna åldersklass åtminstone ett år tid att förbereda sig på ändringarna av åldern för ålderspension. Pensionsåldern kommer att stiga med tre månader för dem som är födda 1955. Varje efterföljande åldersklass fram till dem som är födda 1962 skulle ha ett år mer tid att förbereda sig på ändringen av pensionsåldern. Sålunda dämpas effekterna av ändringarna, så att de olika åldersgruppernas berättigade förväntningar kan uppfyllas. 
Inom den offentliga sektorn finns ännu yrkesbaserade pensionsåldrar till följd av arrangemang under den gamla övergångsperioden. Dessa åldrar är lägre än den allmänna pensionsåldern. Pensionsåldern för militärer är i regel 55 år. Det föreslås att även dessa pensionsåldrar höjs på samma sätt och med likadana övergångsperioder som de allmänna pensionsåldrarna. Grundlagsenligheten av en höjning av de yrkesbaserade pensionsåldrarna har behandlats i grundlagsutskottets utlåtande GrUU 4/1994 rd, när det föreslogs en ändring av de yrkesbaserade pensionsåldrarna i det kommunala pensionssystemet. Enligt grundlagsutskottet kunde yrkesbaserade pensionsåldrar höjas i vanlig lagstiftningsordning. Att höja åldersgränserna så att de höjs högst två år och under en tillräckligt lång övergångsperiod och inte mer än på den allmänna sidan var möjligt i vanlig lagstiftningsordning. Med stöd av utlåtandet kan det konstateras att även yrkesbaserade pensionsåldrar kan höjas i vanlig lagstiftningsordning. 
Efter 2025 ska pensionsåldern anpassas till att livslängden förlängs. Den lägsta åldern för ålderspension för dem som är födda 1965 eller senare ska fastställas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet för det år när arbetstagaren eller företagaren fyller 62 år. Den lägsta ålderspensionen kommer att vara känd flera år före pensioneringen, vilket betyder att arbetstagaren eller företagaren kan planera sin framtid och förbereda sig i god tid på att eventuellt gå i pension. 
Enligt 80 § i grundlagen ska genom lag utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Enligt propositionen ska åldersgränserna för pension kopplas ihop med den förväntade livslängden genom lag. Lagen ska innehålla en tydlig formel för hur den lägsta åldern för ålderspension och de övriga åldersgränserna för pension ska fastställas. Social- och hälsovårdsministeriet ska genom förordning fastställa de åldersklassvisa åldersgränserna för pension utifrån Statistikcentralens statistik över dödlighet. Bemyndigandet för social- och hälsovårdsministeriet att utfärda förordning om åldersgränserna för pension ska inte omfatta prövning. Därför strider inte den föreslagna bestämmelsen om bemyndigande att utfärda förordning mot 80 § i grundlagen. Sålunda kan ändringen föreskrivas genom vanlig lag. 
Möjligheten att få deltidspension ska slopas vid ingången av 2017. Deltidspensionen kommer att ersättas av partiell förtida ålderspension. Således kommer personer som inte hinner uppnå åldersgränsen för deltidspension, dvs. 61 år, före 2017 inte att kunna få deltidspension. De personer som behåller rätten till deltidspension kan få deltidspension vid utgången av 2016. Å andra sidan har de möjlighet att efter denna tidpunkt få partiell förtida ålderspension. Alla deltidspensioner som betalas ut vid ingången av 2017 kommer dock att fortsätta som förut. Den äldsta åldersklassen vars möjlighet att välja deltidspension försvinner är de som är födda 1956 och som fyller 61 år 2017. I detta hänseende blir förberedelsetiden rätt kort, men detta dämpas genom möjligheten att få partiell förtida ålderspension. Avsikten är att senast i början av 2016 stadfästa de lagar som omfattas av denna proposition, vilket betyder att informationen om ändringen kommer att finnas nästan ett år innan lagarna träder i kraft. 
Ändringarna i pensionstillväxten gäller endast tiden efter att lagarna har trätt i kraft. Sålunda kan de stiftas i vanlig lagstiftningsordning. 
Enligt 19 § 2 mom. i grundlagen ska genom lag var och en garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad bl.a. vid arbetslöshet, arbetsoförmåga och under ålderdomen. Grundlagen ålägger lagstiftaren en skyldighet att garantera var och en som behöver få sin grundläggande försörjning tryggad en subjektiv rätt till denna lagfästa trygghet som det allmänna ska ordna (GrUB 25/1994 rd, s. 10 andra spalten). De system som ska trygga en grundläggande försörjning bör vara på så vis heltäckande att det inte uppstår några marginalgrupper (RP 309/1993 rd, s. 70 andra spalten). Regeringen anser att de ändringar som föreslås är ganska små även i fråga om folkpensionen och garantipensionen och att de inte strider med 19 § 2 mom. i grundlagen. 
Dessutom föreslås det att slopandet av förtida ålderspension som föreslås i folkpensionssystemet ska genomföras stegvis och att höjningen av åldern för ålderspension från 65 år ska träda i kraft stegvis efter 2027. Genom dessa åtgärder strävar man efter att dämpa effekten av ändringarna. 
I grundlagsutskottets utlåtande GrUU 60/2002 rd, som gällde pensionsreformen 2005, behandlades även tilläggspensionsskydd som arbetsgivaren tillhandahåller sina arbetstagare och konstaterades att ett tilläggspensionsskydd baserat på ett privaträttsligt avtal mellan arbetstagaren och arbetsgivaren inte åtnjuter egendomsskydd på samma sätt som lagfästa pensioner (GrUU 22/1995 rd). I denna proposition föreslås det motsvarande bestämmelser om tilläggspensionsskyddet som föreslogs i samband med pensionsreformen 2005. 
Med stöd av vad som anförts ovan anser regeringen att de lagar som föreslås i propositionen kan behandlas som vanliga lagar i den ordning som anges i 72 § i grundlagen. 
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av lagen om pension för arbetstagare 
I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) 22—24, 63, 64, 67, 69 och 73 §, 80 § 3 mom., 123 § 10 punkten och 181 § 2 mom., 
av dem 22 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1427/2011, 23 § sådan den lyder i lag 1164/2007, 24 § sådan den lyder i lag 909/2010, 63 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 627/2009, 69 § sådan den lyder i lag 627/2009 och 181 § 2 mom. sådant det lyder i lag 1292/2006,  
ändras 1 §, 1 mom., 2—4 och 11—14 §, 15 § och mellanrubriken före den, 16—21 §, 25 § 1 mom., 34, 37, 52, 65 och 66 §, 68 § 1 mom., 74 § 2 mom., 3 mom. 3 punkten och 5 mom., 75 §, 81 § 2 mom., 82 § och mellanrubriken före den, 83 och 84 §, 88 § 2 mom., 91 § 1 mom., 91 a § 2 mom., 92 § 1 mom., 94 § 1 mom., 96 § 2 mom., 97 och 99 §, 101 § 2 mom., 105 § 1 mom., 106 § 2 mom., 107, 107 a, 108, 109 och 117 §, 120 § 4 mom., 126 § 3 mom., 129 §, 133 § 2 mom., 134 § 4 mom., 153 §, 168 § 2 mom., 171 § 2 mom., 174 och 179 §, 182 § 2 mom., 185 §, 207 § 2 mom. och 210 § 2 mom., 
av dem 2 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 627/2009, 354/2010, 1192/2010 och 873/2015, 3 § sådan den lyder i lagarna 1274/2006, 1164/2007 och 1097/2008, 4 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1281/2007, 1097/2008 och 354/2010, 11 § sådan den lyder i lag 794/2012, 12, 13 och 52 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 794/2012, 16 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1427/2011, 794/2012 och 873/2015, 17 och 20 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 1427/2011, 19 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 873/2015, 25 § 1 mom., 34 §, 74 § 5 mom. och 91 § 1 mom. sådana de lyder i lagarna 1164/2007, 37 §, 105 § 1 mom., 106 § 2 mom., 107, 107 a, 108 och 109 § och 126 § 3 mom. sådana de lyder i lag 634/2009, 66 och 84 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 627/2009, 75 § sådan den lyder i lag 1456/2011, 81 § 2 mom. och 82 § sådana de lyder i lag 627/2009, 88 § 2 mom., 91 a § 2 mom. och 101 § 2 mom. sådana de lyder i lag 882/2014, 92 § 1 mom. sådant det lyder i lagarna 1427/2011 och 873/2015, 94 § 1 mom. sådant det lyder i lag 873/2015, 120 § 4 mom. sådant det lyder i lag 1203/2009, 129 § sådant det lyder i lagarna 634/2009 och 354/2010, 168 § 2 mom. och 171 § 2 mom. sådana de lyder i lag 317/2015, 179 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1292/2006, 909/2010 och 1209/2013, 182 § 2 mom. sådant det lyder i lag 909/2010 och 185 § sådan den lyder i lag 1427/2011, samt 
fogas till lagen en ny 53 a—53 l § och före dem en ny mellanrubrik, till lagen en ny 75 c §, till 95 § ett nytt 2 mom. och till lagen nya 102 a och 218 a §, som följer: 
1 § 
Lagens syfte 
I denna lag föreskrivs om den rätt till ålderspension, partiell förtida ålderspension, rehabilitering, invalidpension och arbetslivspension som arbetstagare inom den privata sektorn har samt om den rätt till familjepension som arbetstagarnas förmånstagare har. 
2 § 
Centrala definitioner 
I denna lag avses med 
1) pensionsanstalt ett arbetspensionsförsäkringsbolag, en försäkringskassa eller en pensionsstiftelse enligt 1 § 3 mom., 
2) anställningsförhållande ett anställningsförhållande som grundar sig på ett arbetsavtal enligt 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen (55/2001), 
3) arbetspension pension enligt de lagar som avses i 3 §, 
4) oavlönad tid den tid under vilken en arbetstagare har erhållit moderskaps-, särskild moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning eller sjukdagpenning, partiell sjukdagpenning eller specialvårdspenning enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004), alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet (1305/2002), inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002), vuxenutbildningsstöd enligt lagen om vuxenutbildningsstöd (1276/2000), rehabiliteringspenning enligt arbetspensionslagarna eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), ersättning för inkomstbortfall enligt lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991), dagpenning eller rehabiliteringspenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (873/2015) eller lagen om olycksfall i militärtjänst (1211/1990) eller dagpenning enligt trafikförsäkringslagen (279/1959),  
5) intjänad pension pension som tjänats in på basis av arbetsinkomster som avses i denna lag, på basis av tid med pension som upphört och på basis av sådan oavlönad tid som avses i 4 punkten samt förmån som tjänats in på basis av lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier (644/2003), 
6) primär förmån en förmån som avses i 92 och 93 § och som oberoende av arbetspensionens belopp betalas till fullt belopp och dras av från en förmån enligt denna lag, 
7) EU:s grundförordning om social trygghet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och med EU:s tillämpningsförordning om social trygghet Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen,  
8) EU- och EES-land ett land som tillämpar EU:s grundförordning om social trygghet eller rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen,  
9) överenskommelse om social trygghet en internationell överenskommelse om social trygghet som är förpliktande för Finland, 
10) teoretisk pension en kalkylerad pension; när denna pension fastställs betraktas sådan tid i arbete i ett EU- och EES-land som omfattas av arbetspensionslagarna som tid i arbete enligt denna lag, 
11) den lägsta åldern för ålderspension den ålder för ålderspension som fastställs utifrån arbetstagarens födelseår och som avses i 11 § 2 och 3 mom., 
I denna lag avses med pensionsfall 
1) den sista dagen i kalendermånaden före ålderspensionens begynnelsetidpunkt, 
2) den sista dagen i kalendermånaden före den partiella förtida ålderspensionens begynnelsetidpunkt, 
3) inträde av arbetsoförmåga på det sätt som avses i 35 § 1 mom.,  
4) uppfyllande av villkoren för erhållande av arbetslivspension i enlighet med 53 a §, eller 
5) förmånslåtarens död. 
3 § 
Arbetspensionslagar 
Med arbetspensionslagar avses arbetspensionslagarna för den privata och för den offentliga sektorn. Arbetspensionslagar för den privata sektorn är utöver denna lag 
1) lagen om sjömanspensioner (1290/2006), 
2) lagen om pension för företagare (1272/2006), 
3) lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006). 
Arbetspensionslagar för den offentliga sektorn är 
1) pensionslagen för den offentliga sektorn ( / ), 
2) lagen om ortodoxa kyrkan (985/2006), 
3) pensionsstadgan enligt 11 § 2 mom. 6 punkten i lagen om Finlands Bank (214/1998), 
4) landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av vissa riksförfattningar om statens pensioner (ÅFS 54/2007). 
4 § 
Anställningsförhållande 
En arbetstagare har på basis av sitt anställningsförhållande rätt till pensionsskydd så som föreskrivs i denna lag. 
Denna lag gäller inte anställningsförhållanden 
1) i fråga om tid före ingången av kalendermånaden efter den under vilken 17 års ålder uppnåtts, 
2) efter den kalendermånad under vilken en arbetstagare som är född 1957 eller tidigare fyller 68 år, en arbetstagare som är född 1958—1961 fyller 69 år och en arbetstagare som är född 1962 eller senare fyller 70 år (den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten), 
3) på basis av vilka arbetstagaren med stöd av någon annan arbetspensionslag som avses i 3 § har rätt till pension, 
4) i vilka arbetstagaren arbetar som medlem av besättningen på ett finskt fartyg som inskrivits i handelsfartygsförteckningen enligt lagen om förbättrande av konkurrenskraften för fartyg som används för sjötransport (1277/2007). 
Denna lag gäller inte arbetstagare 
1) till vilka arbetsgivaren betalar i denna lag avsedd arbetsinkomst till ett belopp av sammanlagt mindre än 41,89 euro per kalendermånad, 
2) på vilka finsk lagstiftning inte tillämpas på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet, 
3) som en utländsk arbetsgivare sänder till Finland för att arbeta och vars arbete i Finland i denna arbetsgivares tjänst pågår i högst två år. 
Om finsk lagstiftning tillämpas på en arbetstagare som avses i 3 mom. 3 punkten på basis av bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet eller om arbetstagaren omfattas av den finska lagstiftningen om social trygghet omedelbart innan arbetet i Finland börjar, tillämpas dock denna lag på arbetstagaren. 
Utöver vad som bestäms i 3 mom. 3 punkten ska denna lag tillämpas på arbetstagaren, om arbetstagaren kommer från en tredjestat för att tillfälligt arbeta i Finland inom ramen för företagsintern förflyttning av personal och arbetsgivaren inte har ordnat pensionsskydd för arbetstagaren. 
Denna lag tillämpas inte på arbete som en arbetstagare som kommer till Finland från en tredjestat utför i Finland, om 
1) det är fråga om arbete inom landsvägstransport som arbetstagaren utför huvudsakligen någon annanstans än i Finland, 
2) arbetstagaren inte är bosatt i Finland, 
3) arbetstagaren inte har hemvist i Finland, och 
4) finsk lagstiftning inte ska tillämpas på arbetet enligt bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i EU:s grundförordning om social trygghet eller en överenskommelse om social trygghet. 
11 § 
Rätt till ålderspension 
En arbetstagare har rätt att gå i ålderspension från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts. 
Arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension bestäms utifrån hans eller hennes födelseår enligt följande: 
1) 63 år för dem som är födda 1954 eller tidigare, 
2) 63 år och 3 månader för dem som är födda 1955, 
3) 63 år och 6 månader för dem som är födda 1956, 
4) 63 år och 9 månader för dem som är födda 1957, 
5) 64 år för dem som är födda 1958, 
6) 64 år och 3 månader för dem som är födda 1959, 
7) 64 år och 6 månader för dem som födda 1960, 
8) 64 år och 9 månader för dem som är födda 1961, 
9) 65 år för dem som är födda 1962—1964. 
Den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i livslängden enligt 82 och 83 § och åldern fastställs genom social- och hälsovårdsministeriets förordning för det år då arbetstagaren fyller 62 år. 
En förutsättning för beviljande av ålderspension är att arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon pensioneras. Trots vad som föreskrivs i 8 § 3 mom. och i detta moment hindrar inte den försäkrades fortsatta skötsel av ett förtroendeuppdrag beviljande av ålderspension som tjänats in på grundval av tidigare avslutade anställningsförhållanden. 
Om arbetstagaren går i ålderspension enligt lagen om sjömanspensioner vid sänkt pensionsålder före den lägsta åldern för ålderspension enligt denna lag, har han eller hon rätt att gå i ålderspension enligt denna lag vid den pensionsålder som anges i lagen om sjömanspensioner. I det fallet omvandlas pensionsbeloppet enligt denna lag så att det försäkringsmatematiskt motsvarar arbetstagarens pensionsålder. Närmare bestämmelser om omvandling av pensionsbeloppet och omvandlingskoefficienterna utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. 
12 § 
Ålderspensionens belopp 
Om ålderspensionen börjar vid ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppnått den lägsta åldern för ålderspension, är ålderspensionens belopp den pension som tjänats in fram till begynnelsetidpunkten för pensionen. 
Om arbetstagarens ålderspension börjar senare än från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts, höjs den pension som tjänats in fram till utgången av månaden före begynnelsetidpunkten för den första ålderspensionen med 0,4 procent för varje månad med vilken begynnelsetidpunkten för pensionen skjuts upp till en senare tidpunkt än kalendermånaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension har uppnåtts (uppskovsförhöjning). 
En arbetstagare har inte rätt till uppskovsförhöjning för samma tid för vilken han eller hon har fått arbetslöshetsdagpenning. 
13 § 
Begynnelsetidpunkten för ålderspension 
Ålderspensionen börjar från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppnått den ålder som berättigar till ålderspension och slutat i det arbete på basis av vilket han eller hon ansöker om ålderspension. Ålderspension kan beviljas retroaktivt, dock inte utan giltigt skäl för längre tid än för de tre månaderna före månaden för ansökan om pension. 
Om arbetstagaren fortsätter arbeta efter att ha uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten, beviljas ålderspension från ingången av den kalendermånad som följer på ansökan om pension. 
Pension som tjänats in av arbetsinkomst på grundval av ett anställningsförhållande som börjat under tiden för ålderspension beviljas på ansökan tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnått den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. 
Om arbetstagaren har fått partiell förtida ålderspension, börjar ålderspensionen från ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren har uppfyllt de villkor som föreskrivs i 11 § och avslutat sitt huvudsakliga arbete som är försäkrat i enlighet med arbetspensionslagarna. 
14 § 
Indragning av ålderspension 
En arbetstagare kan ansöka om indragning av sin ålderspension, om han eller hon har beviljats rehabiliteringsstöd på basis av en sådan arbetsoförmåga på viss tid som när rehabiliteringsstödet beviljades har beräknats fortgå efter det att arbetstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. Indragning av ålderspensionen ska sökas inom en månad efter det att arbetsoförmågan hade beräknats upphöra och ålderspensionen dras in när arbetsoförmågan upphör. 
Partiell förtida ålderspension 
15 § 
Rätt till partiell förtida ålderspension 
En arbetstagare har rätt att gå i partiell förtida ålderspension tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken den nedre åldersgränsen, som bestäms utifrån arbetstagarens födelseår, har uppnåtts. 
För arbetstagare bestäms den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension enligt följande: 
1) för dem som är födda 1963 eller tidigare är den nedre åldersgränsen 61 år, 
2) för dem som är födda 1964 är den nedre åldersgränsen 62 år, 
3) för dem som är födda 1965 eller senare anpassas den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension till förändringen i livslängden enligt 82 och 83 §. 
En arbetstagare har inte rätt till partiell förtida ålderspension, om han eller hon när pensionen börjar får någon annan på eget arbete baserad förmån som avses i arbetspensionslagarna eller avträdelsestöd enligt lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk (612/2006) eller lagen om avträdelsestöd för lantbruksföretagare (1293/1994). 
16 § 
Den partiella förtida ålderspensionens belopp 
Grunden för den partiella förtida ålderspensionen är den pension som tjänats in i enlighet med arbetspensionslagarna fram till utgången av kalenderåret före det år då pensionen börjar. Pensionsandelen enligt denna lag är i enlighet med arbetstagarens ansökan 25 eller 50 procent av den pension enligt denna lag som utgör grunden för den partiella förtida ålderspensionen. 
Den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel minskas varaktigt med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionsandelen tidigareläggs före ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension (förtidsminskning). 
Den partiella förtida ålderspensionens pensionsandel höjs varaktigt med 0,4 procent för varje månad som begynnelsetidpunkten för pensionsandelen skjuts upp till en senare tidpunkt än ingången av kalendermånaden efter den under vilken arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension (uppskovsförhöjning). 
Om den partiella förtida ålderspensionen har beviljats som en pension på 25 procent och arbetstagaren ansöker om beviljande av en ytterligare andel på 25 procent, ska den senare andelen liksom den först beviljade andelen beräknas utifrån samma pension som avses i 1 mom. och som utgör grunden för den partiella förtida ålderspensionen. Om förtidsminskning eller uppskovsförhöjning beräknas för den senare andelen, ska minskningen eller förhöjningen beräknas enligt begynnelsetidpunkten för den andelen. 
17 § 
Begynnelsetidpunkten för partiell förtida ålderspension 
Partiell förtida ålderspension börjar vid ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionen har sökts eller från en senare tidpunkt som sökanden meddelat. Partiell förtida ålderspension beviljas inte retroaktivt. 
Partiell förtida ålderspension ska på samma sätt som beviljande av den senare andelen på 25 procent sökas så att den börjar från samma tidpunkt enligt alla arbetspensionslagar. 
En pensionstagare kan på ansökan återkalla ett beslut om partiell förtida ålderspension inom tre månader från det att beslutet om beviljande av pension meddelades. Pensionsanstalten undanröjer det återkallade pensionsbeslutet. Bestämmelser om återkrav av pension som betalats utan grund finns i 126 §. 
18 § 
Ålderspensionen och dess belopp efter partiell förtida ålderspension 
Partiell förtida ålderspension ändras till ålderspension när arbetstagaren beviljas ålderspension. Ålderspensionens belopp beräknas då utifrån följande delar: 
1) den partiella förtida ålderspensionen, 
2) den pensionsandel som tjänats in, men ännu inte beviljats, fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började, och 
3) den pension som tjänats in under det år då den partiella förtida ålderspensionen började och därefter i anställningsförhållanden som avslutats före ålderspensionen började. 
Trots det som föreskrivs i 11 § beviljas arbetstagaren, om arbetstagaren i enlighet med en annan arbetspensionslag för den privata sektorn eller arbetspensionslag för den offentliga sektorn beviljas ålderspension efter den partiella förtida ålderspensionen, den andel som ännu inte beviljats av den pension som tjänats in enligt denna lag fram till utgången av året före det år då den partiella förtida ålderspensionen började. 
Om ålderspensionen börjar senare än från ingången av kalendermånaden efter den då arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension, ska uppskovsförhöjning på det sätt som bestäms i 12 § fogas till den pensionsdel som avses i 1 mom. 2 punkten. och till pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen börjar och därefter fram till att den första ålderspensionen börjar. 
19 § 
Invalidpensionens belopp efter partiell förtida ålderspension 
Om en arbetstagare som får partiell förtida ålderspension blir arbetsoförmögen på ett sätt som berättigar till invalidpension, beräknas invalidpensionens belopp utifrån de pensionsdelar som avses i 18 § 1 mom. 1 och 2 punkten, den pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen började och därefter fram till utgången av året före det då arbetsoförmågan började samt pensionsdelen för återstående tid. 
Om invalidpensionen senare upphör, utbetalningen av den avbryts eller den lämnas vilande på det sätt som avses i lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete (738/2009), fortsätter den partiella förtida ålderspensionen till samma belopp som den beviljades tidigare. 
20 § 
Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension 
Arbetslivspensionens belopp efter partiell förtida ålderspension beräknas utifrån de pensionsdelar som avses i 18 § 1 mom. 1 och 2 punkten samt den pension som tjänats in det år den partiella förtida ålderspensionen började och därefter fram till utgången av månaden före den då arbetslivspensionen började. 
Om arbetslivspensionen senare lämnas vilande i enlighet med 53 f §, fortsätter den partiella förtida ålderspensionen till samma belopp som den beviljades tidigare. 
21 § 
Invalidpension, arbetslivspension och ålderspension efter partiell förtida ålderspension 
Om en arbetstagare som får partiell förtida ålderspension beviljas invalidpension, arbetslivspension eller ålderspension för samma tid för vilken partiell förtida ålderspension redan betalats, beaktas den partiella förtida ålderspensionen som en delbetalning av den andra pension som beviljas. 
25 § 
Rätt till arbetspensionsrehabilitering 
En arbetstagare som inte har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension har rätt att få ändamålsenlig yrkesinriktad rehabilitering för förhindrande av arbetsoförmåga eller förbättrande av arbets- och förvärvsförmågan, om 
1) en sjukdom, ett lyte eller en skada som konstaterats på behörigt sätt sannolikt medför risk för arbetsoförmåga enligt 35 § 1 mom., 
2) arbetstagaren under granskningstiden för återstående tid enligt 76 § har minst 25 133, 40 euro i försäkrade arbetsinkomster, och 
3) arbetstagaren inte har rätt till rehabilitering med stöd av bestämmelserna om rehabilitering inom ramen för olycksfalls- eller trafikförsäkring. 
34 § 
Andra bestämmelser om rehabilitering 
Det som föreskrivs i denna lag om sökande av invalidpension, dess fastställande på tidigare grunder, engångsförhöjning, beaktande av förändringar i löne- och prisnivån, avdrag av primära förmåner, regressrätt för pensionsanstalten, utbetalning, justering av invalidpension och ändring av beloppet, invalidpension som beviljas efter partiell förtida ålderspension, dröjsmålsförhöjning, återkrav, lämnande och erhållande av uppgifter, sökande av ändring och anmälningsskyldighet för invalidpensionstagare gäller rehabiliteringspenningen och rehabiliteringstillägget samt mottagaren av dem, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Grundlöst utbetalda kostnadsersättningar för yrkesinriktad rehabilitering kan återkrävas på det sätt som i denna lag föreskrivs om återkrav av en pension som betalats utan grund.  
Rehabiliteringspenning och rehabiliteringstillägg kan också betalas för kortare tid än en månad. Primärtid enligt sjukförsäkringslagen inverkar inte på begynnelsetidpunkten för rehabiliteringspenningen. För den tid för vilken rehabiliteringspenning betalas tjänas inte pension in i enlighet med 68 § och rehabiliteringsförmånerna tas inte som grund för familjepension. 
37 § 
Invalidpension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn 
En arbetstagare har rätt till invalidpension enligt denna lag, om han eller hon beviljats invalidpension enligt 33 § 1 mom. 2 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn. 
En arbetstagare har dessutom rätt till invalidpension enligt denna lag, om han eller hon med stöd av 33 § 1 mom. 1 punkten i pensionslagen för den offentliga sektorn har beviljats invalidpension på basis av arbetsoförmåga som börjat medan en anställning inom den offentliga sektorn varade och hans eller hennes intjänade pension enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn är högst 688,02 euro per månad. 
52 § 
Ändring av invalidpension till ålderspension 
Full invalidpension ändras till ålderspension och delinvalidpension till sådan ålderspension som till beloppet motsvarar full invalidpension från ingången av månaden efter den då pensionstagaren uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. 
Arbetstagaren har på ansökan rätt till pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för invalidpension när hans eller hennes invalidpension i enlighet med 1 mom. ändras till ålderspension, om arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon går i ålderspension. Om arbetstagaren arbetar under tiden för invalidpension enligt en annan arbetspensionslag än denna lag eller sedan invalidpension enligt denna lag eller en annan arbetspensionslag upphört, har arbetstagaren rätt till den pension som tjänats in på basis av detta arbete när han eller hon beviljas ålderspension. Arbetstagaren har rätt till pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för den ovan avsedda invalidpensionen eller sedan den upphört även om han eller hon efter att den tidigare invalidpensionen upphört beviljas ny invalidpension, på vilken det inte tillämpas vad som i 80 § 2 mom. föreskrivs om fastställande av pension på tidigare grunder. 
I stället för att beviljas i form av invalidpension beräknas och beviljas pensionen i form av ålderspension från ingången av månaden efter den under vilken den lägsta åldern för ålderspension uppnåddes, om 
1) arbetstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension före utgången av den primärtid som avses i 12 kap. 3 § i sjukförsäkringslagen, eller 
2) någon primärtid inte fastställs för arbetstagaren på basis av 12 kap. 3 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen, eftersom arbetstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. 
Arbetslivspension 
53 a § 
Rätt till arbetslivspension 
En arbetstagare har rätt till arbetslivspension när han eller hon har fyllt 63 år, om 
1) arbetstagaren har arbetat minst 38 år i ett arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna och som har varit sådant ansträngande och slitsamt arbete som avses i 53 b §, 
2) arbetstagarens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, lyte eller skada, men dock mindre än vad beviljande av sådan full invalidpension som avses i 35 § förutsätter, 
3) arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet är bestående försvagade av de skäl som nämns i 1 och 2 punkten, och 
4) det arbete som avses i 1 punkten vid tidpunkten för uppnåendet av den nedre åldersgränsen för arbetslivspension eller efter det när pensionsansökan blir anhängig fortsätter eller arbetet upphörde för högst ett år sedan. 
Till den tid i arbete som avses i 1 mom. 1 punkten räknas även moderskaps-, faderskaps- och föräldrapenningsperioder för högst tre år. Till den tid som avses i 1 mom. 1 punkten räknas dessutom kortare frånvaroperioder under anställningsförhållandet på grund av sjukdom eller permittering samt tillfällig arbetslöshet. 
Med sådant i 1 mom. 1 punkten avsett arbete som ska försäkras enligt arbetspensionslagarna jämställs sådant ansträngande och slitsamt arbete som avses i 53 b § och som ska försäkras i ett annat EU- och EES-land eller ett land som slutit en överenskommelse om social trygghet med Finland. 
53 b § 
Ansträngande och slitsamt arbete 
För att en arbetstagares arbete som avses i 53 a § 1 mom. 1 punkten ska bedömas vara ansträngande och slitsamt krävs det att en eller flera av följande faktorer i betydande grad har ingått i arbetet:  
1) arbetsrörelser som kräver stor muskelstyrka eller som belastar musklerna långvarigt, 
2) särskilt hög belastning på andnings- och cirkulationsorganen, 
3) belastande och besvärliga arbetsställningar, 
4) upprepade arbetsrörelser som kräver styrka eller stor snabbhet eller arbetsrörelser som samtidigt kräver att handen griper, gör en vridande rörelse och använder kraft, 
5) interaktivt arbete som är särskilt krävande och medför exceptionell psykisk belastning, eller 
6) arbete med uppgifter som kräver ständig vaksamhet eller särskild uppmärksamhet och där det finns hög risk för olycksfall eller olycka eller uppenbar risk för våld. 
Vid bedömning av om en eller flera av de faktorer som avses i 1 mom. i betydande grad ingår i ett arbete ska exceptionella fysikaliska faktorer, användning av skyddsutrustning som ökar belastningen, skiftarbete som inbegriper återkommande nattarbete eller som på annat sätt är belastande och återkommande långa arbetspass beaktas som faktorer som ökar ansträngningen och slitaget. 
Hur ansträngande och slitsamt ett arbete är bedöms med hänsyn till helheten av samverkan mellan de olika faktorer som nämns i 1 och 2 mom. 
53 c § 
Arbetslivspensionens belopp 
Arbetslivspensionens belopp är den pension som tjänats in fram till utgången av månaden före den då arbetslivspensionen började. 
53 d § 
Begynnelsetidpunkten för arbetslivspension 
Arbetslivspension börjar från ingången av kalendermånaden efter den då arbetstagaren uppfyller villkoren i 53 a §, dock tidigast från ingången av månaden efter den då pensionen söks. 
Arbetslivspension beviljas tills vidare. 
53 e § 
Förhandsbeslut om rätten till arbetslivspension 
En arbetstagare har rätt att få ett förhandsbeslut där det framgår om han eller hon uppfyller de villkor för arbetslivspension som avses i 53 a §. Förhandsbeslutet ges av den pensionsanstalt som är behörig att avgöra en pensionsansökan då arbetstagaren ansöker om pension i stället för om förhandsbeslut. 
Ett förhandsbeslut om arbetslivspension är bindande för pensionsanstalten, om en pensionsansökan som grundar sig på det görs inom sex månader eller inom en av arbetstagaren och dennes arbetsgivare avtalad längre tid från det att förhandsbeslutet vann laga kraft. Förhandsbeslutet kan dock vara i kraft högst fram till den lägsta åldern för ålderspension. 
53 f § 
Arbetslivspensionen lämnas vilande 
Om inkomsten för den som får arbetslivspension överstiger den fasta inkomstgräns som föreskrivs i 3 § i lagen om främjande av sjukpensionärers återgång i arbete, kan arbetslivspensionen lämnas vilande på det sätt som bestäms i 4 § 1 och 2 mom., 6 § 1 och 2 mom. samt i 7—10 § i den lagen. 
53 g § 
Justering av arbetslivspension retroaktivt 
Arbetslivspensionen kan lämnas vilande retroaktivt för högst två år. Denna tid beräknas från ingången av kalendermånaden efter den under vilken pensionstagarens ansökan om justering anhängiggjorts eller pensionsanstalten vidtagit justeringsåtgärder. 
53 h § 
Ändring av arbetslivspension till ålderspension 
Arbetslivspension ändras till ålderspension från ingången av månaden efter den under vilken pensionstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension. 
Arbetstagaren har på ansökan rätt till pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för arbetslivspension när hans eller hennes arbetslivspension i enlighet med 1 mom. ändras till ålderspension, om arbetstagaren inte längre står i det anställningsförhållande från vilket han eller hon går i ålderspension. 
Om arbetstagarens anställningsförhållande upphör efter det att den lägsta åldern för ålderspension uppnåtts, har arbetstagaren på ansökan rätt till pension som tjänats in på basis av arbete som utförts under tiden för pensionen tidigast från och med ingången av månaden efter den under vilken anställningsförhållandet upphör. 
53 i § 
Beviljande av ålderspension i stället för arbetslivspension 
I stället för att beviljas i form av arbetslivspension beräknas och beviljas pensionen i form av ålderspension från ingången av månaden efter den månad då den lägsta åldern för ålderspension uppnåddes, om arbetstagaren uppnått den lägsta åldern för ålderspension innan arbetslivspensionen började. 
53 j § 
Utredning av rehabiliteringsmöjligheterna för den som ansöker om arbetslivspension 
Om pensionsanstalten avslår en ansökan om arbetslivspension ska den utreda huruvida arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 25 § och se till att arbetstagarens möjligheter till rehabilitering enligt annan lagstiftning har klarlagts. Om arbetstagaren har rätt till rehabilitering enligt 25 §, ska pensionsanstalten i enlighet med 27 § ge ett förhandsbeslut om rätt till rehabilitering. 
53 k § 
Arbetslivspension på basis av pension som beviljats enligt pensionslagen för den offentliga sektorn 
En arbetstagare har rätt till arbetslivspension enligt denna lag, om han eller hon beviljats arbetslivspension enligt 51 § i pensionslagen för den offentliga sektorn. 
53 l § 
Arbetslivspensionstagarens anmälningsskyldighet 
Den som får arbetslivspension är skyldig att underrätta pensionsanstalten om att han eller hon börjar förvärvsarbeta. 
65 § 
Pensionstillväxt 
Pensionen växer med 1,5 procent av de i 70 och 72 § avsedda pensionsgrundande arbetsinkomsterna för varje enskilt år (årsinkomst) som arbetstagaren har tjänat in från ingången av kalendermånaden efter den månad då 17 års ålder uppnåtts fram till den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten. 
Till pension berättigar inte arbetsinkomsterna under det år under vilket arbetsoförmågan började, om den återstående tiden vid fastställandet av invalidpensionen har räknats som till pension berättigande tid på det sätt som föreskrivs i 66 §.  
Pensionen på basis av den inkomst som ligger till grund för en i 74 § avsedd förmån som arbetstagaren under varje kalenderår fått för oavlönad tid växer med 1,5 procent. 
66 § 
Fastställande av pension för återstående tid 
När invalidpensionen fastställs berättigar till pension tiden från ingången av det kalenderår under vilket arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad under vilken arbetstagaren uppnår sin lägsta ålder för ålderspension (återstående tid). Om arbetstagares lägsta ålder för ålderspension inte är föreskriven vid tidpunkten för pensionsfallet, berättigar till pension tiden från ingången av det kalenderår då arbetstagaren har blivit arbetsoförmögen till utgången av den kalendermånad då arbetstagaren uppnår den lägsta åldern för ålderspension som har föreskrivits för den åldersklass som ligger närmast hans eller hennes egen åldersklass. En förutsättning för att arbetstagaren ska få pension för återstående tid är att han eller hon under de tio kalenderåren före det år under vilket arbetsoförmågan började har haft sammanlagt minst 12 566,70 euro i arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna. 
Pensionen för återstående tid är 1,5 procent per år av den i 76 § avsedda inkomst som pensionen för återstående tid grundar sig på. 
68 § 
Pensionstillväxt för tid med invalidpension som upphört 
Om en arbetstagare som har fått invalidpension senare beviljas pension på nya grunder, räknas som till pension berättigande tid även den tid under vilken arbetstagaren fick invalidpension. När pensionen för denna tid räknas ut används som grund den inkomst för återstående tid som hänför sig till den invalidpension som upphört. 
74 § 
Oavlönad tid som berättigar till pension 
Till pension berättigar inkomst som ligger till grund för en förmån för oavlönad tid på det sätt som avses i 3 mom. och som arbetstagaren har fått från ingången av kalendermånaden efter den under vilken 17 års ålder uppnåtts till utgången av året före pensionsfallet. När ålderspension räknas ut beaktas dock inkomst som ligger till grund för en förmån som arbetstagaren fått fram till utgången av månaden för ålderspensionsfallet. 
De inkomster som ligger till grund för förmåner för oavlönad tid betraktas som inkomster under det kalenderår till vilket förmånstiden hänför sig. De inkomster som ligger till grund för förmånerna berättigar till pension enligt följande: 
3) 75 procent av den inkomst som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa till den del dagpenning har erhållits före utgången av den månad under vilken den lägsta åldern för ålderpension har uppnåtts, 
På grundval av inkomst som ligger till grund för en förmån tjänas inte pension in för den tid för vilken arbetstagaren har erhållit pension enligt arbetspensionslagarna, en motsvarande utländsk förmån eller en förmån på grundval av anställning i en internationell organisation eller en institution inom Europeiska unionen. Under tiden för partiell förtida ålderspension och familjepension intjänas likväl pension också på grundval av den inkomst som ligger till grund för förmånen. 
Arbetspensionsutdrag samt utfärdande och kontroll av det 
75 § 
Arbetspensionsutdrag 
Varje arbetstagare i åldern 17—69 år får ett arbetspensionsutdrag över de av hans eller hennes inkomster som berättigar till pension. Arbetspensionsutdraget innehåller följande uppgifter för sex kalenderår före det år under vilket utdraget utfärdas:  
1) de arbetsinkomster som berättigar till pension enligt arbetspensionslagarna, separat för varje arbetsgivare, 
2) sådant arbete som berättigar till pension och har försäkrats enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare samt de totala arbetsinkomsterna för det arbetet, 
3) de inkomster som ligger till grund för förmåner som betalats för oavlönad tid och som berättigar till pension, separat för varje förmånsslag, 
4) grunden och den tid för vilken en förmån tjänas in enligt lagen om pensionsersättning som skall betalas av statens medel för tiden för vård av barn under tre år eller för tiden för studier, och 
5) den intjänade pensionen vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget utfärdas, dock inte i sådana fall då arbetstagaren får partiell förtida ålderspension. 
Dessutom anges i arbetspensionsutdraget arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension, om den har föreskrivits för hans eller hennes åldersklass när arbetspensionsutdraget utfärdas. 
Pensionsanstalten utfärdar ett arbetspensionsutdrag till 
1) den vars pensionsskydd vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas eller senast före det har ordnats endast enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn eller parallellt enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn och den offentliga sektorn, och 
2) den vars pensionsskydd vid utgången av året före det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas eller senast före det har ordnats endast enligt arbetspensionslagarna för den offentliga sektorn och han eller hon också har sådana arbetsinkomster enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn som berättigar till pension under de tre åren före det år under vilket arbetspensionsutdraget skickas. 
Pensionsskyddscentralen utfärdar ett arbetspensionsutdrag till den som inte har några registrerade arbetsinkomster som enligt arbetspensionslagarna berättigar till pension men som har registrerade förmånsperioder enligt 1 mom. 3 eller 4 punkten. 
75 c § 
Arbetspensionsutdrag med målsatt pensionsålder 
Den målsatta pensionsåldern för varje åldersklass är den ålder när den förstorande effekt som den uppskovsförhöjning som beräknats utifrån denna åldersklass lägsta ålder för ålderspension har på pensionen är minst lika stor som livslängdskoefficientens förminskande effekt på ålderspensionen. 
Det arbetspensionsutdrag där en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder och av beloppet för hans eller hennes ålderspension i den målsatta pensionsåldern anges, skickas senast under det sjätte kalenderåret före arbetstagarens lägsta ålder för ålderspension eller uppskattade lägsta ålder för ålderspension till arbetstagare som inte får partiell förtida ålderspension. Efter detta meddelas en uppskattning av arbetstagarens målsatta pensionsålder i samband med att något annat arbetspensionsutdrag utfärdas. 
81 § 
Engångsförhöjning av invalidpension 
Engångsförhöjningen räknas ut på basis av det sammanlagda beloppet av arbetstagarens löpande pensioner enligt arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Förhöjningen bestäms enligt arbetstagarens ålder vid ingången av året för förhöjningen. Förhöjningsprocenten är 25, om arbetstagaren vid ingången av året för förhöjningen är 23—31 år. Förhöjningsprocenten sjunker med 1,0 procentenheter för varje levnadsår. 
Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden 
82 § 
Anpassning av pensionsskyddet till den allmänna förändringen i livslängden 
Den lägsta åldern för ålderspension, den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldersgränsen för arbetslivspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare anpassas till förändringen i den förväntade livslängden. Åldersgränserna fastställs för det år då arbetstagaren fyller 62 år. 
Ålderspension, partiell förtida ålderspension, arbetslivspension och invalidpension anpassas till förändringen i den förväntade livslängden med en livslängdskoefficient. När pensionen börjar omvandlas pensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetstagaren fyller 62 år. Om en annan pension än invalidpension börjar före det året, omvandlas pensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då pensionen började. Om arbetstagarens arbetsoförmåga börjar före det år då arbetstagaren fyller 62 år, omvandlas invalidpensionen med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetsoförmågan började. När en invalidpension eller arbetslivspension ändras till ålderspension omvandlas pensionen inte på nytt med livslängdskoefficienten. När partiell förtida ålderspension ändras till ålderspension, omvandlas den del av ålderspensionen som inte har omvandlats med den livslängdskoefficient som fastställts för det år då arbetstagaren fyller 62 år. 
83 § 
Fastställande av åldergränser och livslängdskoefficient 
Den lägsta åldern för ålderspension för arbetstagare som är födda 1965 eller senare fastställs så att förhållandet mellan å ena sidan skillnaden mellan den lägsta ålder för ålderspension och 18 års ålder och å andra sidan den förväntade livslängd som beräknats i fråga om den lägsta åldern för ålderspension är detsamma som 2025. Den förväntade livslängden beräknas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter. När förhållandet för 2025 beräknas används 65 år som den lägsta åldern för ålderspension och den förväntade livslängden beräknas enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för 2020—2024. 
Den lägsta åldern för ålderspension beräknas med en månads noggrannhet. Den lägsta ålder för ålderspension som ska fastställas kan avvika från den föregående lägsta ålder för ålderspension som fastställts med högst två månader. Den nedre åldersgränsen för partiell förtida ålderspension och den nedre åldergränsen för arbetslivspension justeras med lika många månader som den lägsta åldern för ålderspension avviker från den föregående lägsta ålder för ålderspension som fastställts. 
Livslängdskoefficienten för 2018—2026 bestäms så att kapitalvärdet för den pension som börjar vid 62 års ålder och som omvandlats med koefficienten, beräknat enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter, är detsamma som kapitalvärdet 2009 för den icke-omvandlade pension som börjar vid 62 års ålder, beräknat enligt dödlighetsstatistiken för 2003—2007. När kapitalvärdet räknas ut används en räntesats på två procent. 
Livslängdskoefficienten för 2027 och därefter bestäms så att kapitalvärdet för den pension som omvandlats med koefficienten med början från den senast fastställda lägsta åldern för ålderspension, beräknat enligt Statistikcentralens dödlighetsstatistik för den senaste femårsperiod för vilken det finns tillgängliga uppgifter, är detsamma som kapitalvärdet 2026 för den pension som omvandlats med den livslängdskoefficient som fastställts för 2026 med början från 65 års ålder, beräknat enligt dödlighetsstatistiken för 2020—2024. När kapitalvärdet räknas ut används en räntesats på två procent. 
Social- och hälsovårdsministeriet fastställer årligen de åldersgränser som avses i 82 § senast två månader före ingången av det kalenderår då arbetstagaren fyller 62 år och därefter den livslängdskoefficient som avses i 82 § senast en månad före ingången av det kalenderår från och med vilket den tillämpas. 
84 § 
Grund för familjepension 
Familjepensionen bestäms på basis av den ålderspension, fulla invalidpension eller arbetslivspension enligt denna lag som förmånslåtaren fick vid sin död. Pension som förmånslåtaren tjänat in under sin tid med pension läggs till den pension efter förmånslåtaren som familjepensionen grundar sig på. 
Om förmånslåtaren vid sin död inte fick sådan pension som nämns i 1 mom. eller om han eller hon fick partiell förtida ålderspension, beräknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren skulle ha fått om han eller hon på sin dödsdag hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. 
I grunden för familjepensionen beaktas inte avdrag av förmånslåtarens pension enligt 92—94 §. 
Om förmånslåtaren vid sin död hade uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, men han eller hon vid sin död inte hade fått ålderspension eller fick partiell förtida ålderspension, beräknas som grund för familjepensionen den pension som förmånslåtaren enligt denna lag hade tjänat in fram till sin dödsdag. 
Om förmånslåtaren vid sin död fick invalidpension som inte inkluderade en i 81 § avsedd engångsförhöjning, ökas den löpande familjepensionen med en engångsförhöjning från ingången av det kalenderår fram till vilket förmånslåtarens invalidpension och på basis av den beviljad familjepension tillsammans har fortgått fem kalenderår. Om förmånslåtaren inte fick pension vid sin död, läggs engångshöjningen till den löpande familjepensionen från ingången av det kalenderår fram till vilket familjepension har fortgått fem kalenderår. Procentsatsen för engångsförhöjningen bestäms på det sätt som avses i 81 § 2 mom. enligt den ålder som förmånslåtaren skulle ha uppnått vid tidpunkten för förhöjningen. 
88 § 
Minskning av efterlevandepension 
Om den efterlevande maken inte får sådan pension som avses i 1 mom. eller om den efterlevande maken får partiell förtida ålderspension och den efterlevande maken inte har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension, betraktas som den efterlevande makens arbetspension dock den kalkylerade pension som denna skulle ha beviljats om han eller hon den dag då förmånslåtaren avled hade blivit arbetsoförmögen i den mån som berättigar till full invalidpension. Om den efterlevande maken senast den dag då förmånslåtaren avled har uppnått den ålder som enligt någon arbetspensionslag berättigar till ålderspension, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon hade tjänat in fram till utgången av året före det år då förmånslåtaren avled. Om den efterlevande maken har arbetat utomlands eller varit anställd vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation, betraktas som den efterlevande makens arbetspension den kalkylerade pension som han eller hon skulle ha beviljats om hans eller hennes arbete utomlands eller det arbete som hänför sig till den försäkringstid som grundar sig på hans eller hennes anställning vid en institution inom Europeiska unionen eller vid en internationell organisation hade omfattats av denna lag. 
91 § 
Minskning av efterlevandepension i särskilda fall 
När efterlevandepensionen minskas beaktas på ansökan av den efterlevande maken i stället för arbetspensionerna den efterlevande makens genomsnittliga förvärvsinkomster och på dem grundade förmåner samt delinvalidpension, om 
1) den efterlevande maken inte får arbetspension på basis av eget arbete eller om den efterlevande maken får delinvalidpension, 
2) den efterlevande maken har ansökt om detta inom fem år efter förmånslåtarens död eller då efterlevandepensionen minskas för första gången, och 
3) de nämnda förvärvsinkomsterna och på dem grundade förmåner samt delinvalidpensionen, då 60 procent av förvärvsinkomsterna beaktas, tillsammans är minst 25 procent mindre än den pension som i enlighet med 88 § har fastställts för den efterlevande maken. 
91 a § 
Justering av efterlevandepension 
Efterlevandepensionen ska justeras också om den invalidpension som den efterlevande maken får och som beaktats vid minskningen av efterlevandepensionen upphör och den efterlevande maken senare beviljas någon annan ny pension som inte är partiell förtida ålderspension och som bestämmelserna i 80 § om beviljande av pension på tidigare grunder inte tillämpas på. 
92 § 
Förmåner som dras av från pension 
Från pension enligt denna lag dras det av en primär förmån som arbetstagaren fått och från familjepension en familjepension eller ersättning som motsvarar en primär förmån. Primära förmåner är 
1) ersättning för inkomstbortfall som grundar sig på lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, med undantag för olycksfallspension enligt 68 § i den lagen och den dagpenning som betalas före olycksfallspensionen samt den ersättning för inkomstbortfall från vilken dragits av en arbetspension enligt 202 § 2 mom. i den lagen, 
2) ersättning för inkomstbortfall som grundar sig på lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, med undantag för olycksfallspension enligt 58 § i den lagen och den dagpenning som betalas före olycksfallspensionen, 
3) ersättning för inkomstbortfall på grund av egen skada eller pension som beviljats med stöd av trafikförsäkringslagen, 
4) ersättning för inkomstbortfall som beviljats med stöd av lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen, 
5) ersättning för inkomstbortfall som beviljats med stöd av lagen om olycksfall i militärtjänst, 
6) sådan ersättning för inkomstbortfall på grund av egen skada eller pension som beviljats med stöd av patientskadelagen (585/1986). 
94 § 
Inverkan på pensionsbeloppet av ändringar av en primär förmån eller pension 
Avdrag av en primär förmån från pensionen justeras, om pensionstagaren beviljas en ny primär förmån eller om beloppet av en primär förmån eller en pension enligt denna lag ändras av någon annan orsak än en indexjustering eller en engångsförhöjning. Pensionsbeloppet justeras också, om det från pension som avses i denna lag har dragits av en primär förmån och pensionstagaren beviljas annan arbetspension. Från delinvalidpension dras dock inte av dagpenning enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar eller lagen om olycksfall i militärtjänst eller ersättning för inkomstbortfall enligt trafikförsäkringslagen eller patientskadelagen, om dagpenningen eller ersättningen har beviljats på grund av ett skadefall eller en trafikskada som inträffat under tiden med delinvalidpension. Från partiell förtida ålderspension eller den del av invalidpension och arbetslivspension som motsvarar beloppet av partiell förtida ålderspension dras inte heller av ersättning för inkomstbortfall eller pension enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, lagen om olycksfall i militärtjänst, trafikförsäkringslagen, lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen samt patientskadelagen, om den har beviljats på grund av ett skadefall eller en trafikskada som inträffat under tiden med partiell förtida ålderspension, innan pensionstagaren har uppnått sin lägsta ålder för ålderspension. 
95 §&n