1 kap. Allmänna bestämmelser
2 §Tillämpningsområde. Till paragrafen om tillämpningsområdet föreslås det att 3 punkten ändras så att en ny 4 punkt kan fogas. Ändringen är teknisk och innehållet motsvarar 3 punkten i gällande lag.
Det föreslås att en ny 4 punkt fogas till paragrafen om tillämpningsområdet. I punkten föreskrivs att även centralförvaltningsmyndigheter omfattas av tillämpningsområdet när de upphandlar produkter, tjänster och byggnader på det sätt som avses i 5 a kap.
3 §Definitioner. Det föreslås att sådana centrala definitioner i artikel 2 i energieffektivitetsdirektivet som inte finns i den nationella lagstiftningen fogas till lagen. Till paragrafen fogas nya 2 a—2 b, 11 a, 12 a, 16—17 punkter och ändras 15 punkten.
I föreslagna 2 a punkten definieras energibesparingen. Mängden sparad energi fastställs genom antingen mätning eller uppskattning av användningen före och efter genomförandet av en åtgärd för att förbättra energieffektiviteten. Den föreslagna 2 a punkten motsvarar artikel 2.5 i direktivet.
Den slutliga energianvändningen i föreslagna 2 b punkten motsvarar artikel 2.3 i direktivet. Med slutlig energianvändning aves all energi som levereras till olika sektorer, såsom industrin, transporter, hushåll, tjänster och jordbruk.
I den föreslagna 11 a punkten definieras energitjänst. Definitionen motsvarar artikel 2.7 i direktivet.
I den föreslagna 12 a punkten definieras kraftvärmepanna som en panna som kan användas vid kraftvärmedrift för el- och värmeproduktion. Punkten motsvarar artikel 2.37 i direktivet.
Det föreslås en teknisk ändring till 15 punkten så att nya 16—17 punkter kan fogas. Innehållet av punkten motsvarar gällande lag.
Genom definitionen av offentliga organ som föreslås i 16 punkten definieras upphandlande myndigheter som gör offentliga inköp. I punkten finns en hänvisning till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (nedan direktivet om offentlig upphandling). Den föreslagna 16 punkten motsvarar artikel 2.8 i direktivet. Hänvisningen i direktivet till det upphävda upphandlingsdirektivet rättas genom en hänvisning till det nya direktivet om offentlig upphandling.
Med centralförvaltningsmyndighet som definieras i föreslagna 17 punkten avses alla offentliga organ vilkas behörighet sträcker sig över statens hela territorium. Till exempel ministerier och sådana ämbetsverk, inrättningar och andra organ som är direkt underställda ett ministerium samt sådana ämbetsverk, riksdagen och domstolar. I bilaga I till direktivet om offentlig upphandling finns en förteckning över centralförvaltningsmyndigheter. Den är riktgivande och omfattar alla ministerier samt ämbetsverk och inrättningar som är underställda ministerier. Definitionen av centralförvaltningsmyndighet i föreslagna 17 punkten följer syftet med förteckningen i bilaga I till direktivet om offentlig upphandling samt upphandlingslagen, men i lagen ska inte ges en uttömmande förteckning över de centralförvaltningsmyndigheterna. Förslaget motsvarar artikel 2.9 i direktivet.
2 kap. Energibesiktningar
7 §Befrielse från obligatorisk energibesiktning. Det föreslås att 7 § ändras så att formuleringen i 1 och 2 mom. ”energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem som certifierats av ett oberoende organ i enlighet med tillämpliga europeiska eller internationella standarder ” ersätts med formuleringen ”energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem som ackrediterats av ett oberoende organ i enlighet med tillämpliga europeiska eller internationella standarder”. Den gällande ordalydelsen är problematisk, eftersom vilket som helst oberoende företag enligt lagen i praktiken skulle kunna certifiera det energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem som avses i paragrafen. För tydlighetens skull bör det förutsättas att det certifierande företaget har ackrediterats, för att företagets kompetens ska kunna säkerställas i tillräcklig grad.
10 § Företagets energibesiktningsrapport. Enligt 1 mom. i paragrafen ska besiktningsrapporten bevaras i minst tio år. Det föreslås att momentet ändras så att tiden för bevaring av besiktningsrapporten förkortas till fem år. Enligt den gällande lagen granskar Energimyndigheten högst fyra år gamla rapporter, så företaget behöver inte bevara rapporter som är äldre än så.
11 §Objektsbesiktningsrapport. I 1 mom. i paragrafen föreskrivs att objektsbesiktningsrapporter ska bevaras i minst tio år. Det föreslås att tidsfristen för bevaring av objektsbesiktningsrapporter förkortas till fem år, eftersom det till Energimyndigheten enligt lagen kan inlämnas högst fyra år gamla rapporter. I enlighet med målen att avveckla onödig reglering behöver tiden för bevaring av objektsbesiktningsrapporter inte vara längre än vad tillsynsmyndigheten förutsätter.
12 §Tillsyn. I 2 mom. i paragrafen om tillsyn föreskrivs att Energimyndigheten har rätt att få rapporten om en objektsbesiktning som ingår i ett företags obligatoriska energibesiktning in för granskning. I syfte att säkerställa tillräcklig tillsyn föreslås att 2 mom. ändras så att utöver objektsbesiktningsrapporten även rapporten om en objektsbesiktning som ingår i ett företags obligatoriska energibesiktning på begäran ska lämnas in till Energimyndigheten för granskning.
Enligt 7 § i lagen kan ett företag befrias från den obligatoriska energibesiktning som föreskrivs i 6 §, om företaget tillämpar ett energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem som avses i paragrafen. Med tanke på tillsynen vore det nyttigt om även tillräckliga bevis på de tillämpande systemen på begäran ska lämnas in till Energimyndigheten. För tillsynen behöver Energimyndigheten även sådana andra uppgifter från företag som inte nämns i lagen. Därför föreslås att det till 2 mom. i paragrafen vad gäller sådana övriga uppgifter fogas en bestämmelse där företaget förpliktas att till Energimyndigheten lämna in även andra uppgifter som behövs vid tillsynen.
5 a kap. Offentliga organs inköp
Det föreslås att ett nytt 5 a kap. fogas till lagen. I kapitlet föreskrivs om centralförvaltningsmyndigheters energieffektiva inköp. Genom bestämmelserna genomförs artikel 6 i energieffektivitetsdirektivet samt bestämmelserna i bilaga III som hänför sig till artikeln.
29 a §Energieffektivitet i centralförvaltningens anskaffningar. I paragrafen föreskrivs om centralförvaltningsmyndigheters skyldighet att under vissa förutsättningar upphandla endast produkter, tjänster och byggnader med hög energieffektivitetsprestanda.
Enligt 1 mom. i den föreslagna paragrafen ska centralförvaltningsmyndigheter endast upphandla produkter, tjänster, och byggnader med hög energieffektivitetsprestanda om det är möjligt med avseende på kostnadseffektivitet, ekonomisk genomförbarhet, hållbarhet i vidare bemärkelse, teknisk lämplighet samt tillräcklig konkurrens. Momentet baserar sig på första stycket i artikel 6.1.
Kostnadseffektiviteten bör bedömas med tanke på produktens, tjänstens eller byggnadens hela livscykel. I ljuset av energieffektivitetsdirektivet avses med kostnadseffektivitet dock inte nödvändigtvis direkt marknadens billigaste alternativ när det gäller kostnaderna under livscykeln, eftersom direktivet förpliktar centralförvaltningsmyndigheter att i verkligheten upphandla produkter och anordningar med högre energieffektivitetsprestanda och inte enbart produkter och anordningar som har de billigaste kostnaderna och uppfyller minimikraven på energieffektivitet. På basis av systematisk, sanningsenlig och genomsynlig prövning har centralförvaltningsmyndigheter dock möjlighet att upphandla produkter med lägre energieffektivitetsprestanda, om kostnaderna under livscykeln för produkter som hör till den allra högsta energieffektivitetsklassen är betydligt högre än motsvarande kostnader för produkter som hör till lägre klasser.
Med ekonomisk genomförbarhet kan hänvisas till både produktens, tjänstens eller byggnadens egentliga inköpspris och de kostnader som användningen medför. I fråga om energieffektivare lösningar är kostnaderna under drifttiden ofta mindre, eftersom energiförbrukningen är mindre. Till denna del blir det viktigt att bedöma produktens, tjänstens eller byggnadens egentliga inköpspris och andra kostnader under drifttiden, såsom reparations- och underhållskostnader.
Hållbarhet i vidare bemärkelse står sällan i konflikt med energieffektivitet. Om dock en produkt, tjänst eller byggnad med högre energieffektivitetsprestanda som lämpar sig som upphandlingsobjekt som helhet bedömd är ett skadligare alternativ med tanke på miljön, kan centralförvaltningsmyndigheten utifrån genomsynlig och sanningsenlig prövning välja ett alternativ som är gynnsammare för miljön i stället för produkten med högst energieffektivitetsprestanda. Prövningen bör dock basera sig på allmänt använda forsknings, mätnings- och bedömningsmetoder.
Innovativa tekniska lösningar samt deras lämplighet som ett kriterium i jämförelsen kan leda till att det i verkligheten bara finns ett fåtal aktörer på marknaden. I fråga om vissa produkter med hög energieffektivitetsprestanda som hör till den högsta energiklassen kan dessa endast tillhandahållas av enskilda aktörer, och då kan inte tillräckligt omfattande konkurrensutsättning genomföras vid upphandlingsförfarandet. På grund av detta ska centralförvaltningsmyndigheter vid upphandling av produkter, tjänster och byggnader med hög energieffektivitetsprestanda även beakta behovet att säkerställa tillräcklig konkurrens.
I 2 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivs i överensstämmelse med energieffektivitetsdirektivet om de tröskelvärden vid vars överstigande offentliga organ bör upphandla endast produkter, tjänster eller byggnader med hög energieffektivitetsprestanda. I momentet ingår en hänvisning till direktivet om offentlig upphandling, där tröskelvärdenas storlek anges i artikel 4. Det föreslagna momentet motsvarar andra stycket i artikel 6.1, enligt vilket kraven på energieffektivitet endast tillämpas på centralförvaltningsmyndigheters inköp som överstiger EU-tröskelvärdena.
29 b §Upphandling av produkter. I paragrafen föreskrivs om energieffektivitetskrav för produkter som centralförvaltningsmyndigheter upphandlar. I 1 mom. i paragrafen hänvisas till lagen om krav på ekodesign för och energimärkning av produkter (1005/2008), genom vilken Europaparlamentets och rådets energimärkningsdirektiv och ekodesigndirektiv genomförts nationellt. I momentet föreskrivs att centralförvaltningsmyndigheter endast ska upphandla produkter som hör till den högsta energieffektivitetsklassen, om produkterna är försedda med energimärkning i enlighet med genomförandeakten för produktgruppen som utfärdats med stöd av direktiv 2010/30/EU. Om produkten inte har energimärkning, men det för produkten har fastställts referensvärden för energieffektivitet i en genomförandeåtgärd för produktgruppen som utfärdats med stöd av direktiv 2009/125/EG om ekodesign, ska centralförvaltningsmyndigheter upphandla endast produkter som motsvarar dessa referensvärden. De referensvärden som anges i genomförandeåtgärderna för varje produktgrupp motsvarar referensvärdena för den bästa teknik som finns tillgänglig på marknaden, dvs. referensvärdena för högsta energieffektivitetsprestanda. Momentet motsvarar punkterna a och b i bilaga III till direktivet.
I 2 mom. i paragrafen föreskrivs att om föremålet för inköpet är ett produktpaket som i sin helhet omfattas av tillämpningsområdet för en genomförandeåtgärd för energimärkning, kan den upphandlande enheten ge den totala energieffektiviteten för produktpaketet förtur i förhållande till enskilda produkters energieffektivitet. Således kan den centralförvaltningsmyndigheten vid upphandlingen förutsätta att produktpaketet hör till den bästa energieffektivitetsklassen när det gäller den totala energieffektiviteten, i stället för att förutsätta att enskilda produkter i produktpaketet hör till den bästa energieffektivitetsklassen. Paragrafens 2 mom. motsvarar artikel 6.4 i direktivet.
I 3 mom. föreskrivs om energieffektivitetskrav för kontorsutrustning. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning har i EU genomförts ett avtal mellan Amerikas förenta staters regering och Europeiska gemenskapen om samordning av program för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning som upprättades den 20 december 2006. Över ingåendet av avtalet utfärdades Europarådets beslut 2006/1005/EG. Det avtalsenliga s.k. Energy Star-programmet är frivilligt, men i artikel 6 i förordningen förpliktas centralförvaltningsmyndigheter att vid upphandling av kontorsutrustning tillämpa energieffektivitetskrav på minst Energy Star-nivå. I momentet föreskrivs att centralförvaltningsmyndigheter endast ska upphandla kontorsutrustning som motsvarar de energieffektivitetskrav som anges i bilaga C till det så kallade Energy Star-programmet som omfattas av tillämpningsområdet för Europarådets beslut 2006/1005/EG. Programmet gäller datorer, bildskärmar samt bildgivande utrustning, såsom kopieringsmaskiner, faxar, utskrivare, skannrar, postningsmaskiner och flerfunktionsapparater. Paragrafens 3 mom. motsvarar punkt c i bilaga III till direktivet.
Enligt föreslagna 4 mom. ska de centralförvaltningsmyndigheterna vid upphandling av däck endast köpa däck som hör till den högsta klassificeringen för drivmedelseffektivitet på det sätt som definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv (EG) nr 1222/2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar. Paragrafens 4 mom. motsvarar punkt d i bilaga III till energieffektivitetsdirektivet. Kravet på högsta klassificeringen för drivmedelseffektivitet hindrar dock inte de centralförvaltningsmyndigheterna från att upphandla däck som hör till den högsta klassificeringen för väggrepp på vått underlag eller den högsta klassificeringen för externt däck- och vägbanebuller, om det är motiverat av skäl som hänför sig till säkerhet eller folkhälsa. I momentet finns en hänvisning till förordning nr 1222/2009. Enligt artikel 2 i förordningen lämnas bland annat regummerade däck, terränggående däck för yrkesmässigt bruk samt däck som försetts med tilläggsutrustning för att förbättra friktionsegenskaperna, som t.ex. dubbdäck, utanför tillämpningsområdet.
29 c §Upphandling av tjänster. I paragrafen föreslås bestämmelser om att de centralförvaltningsmyndigheterna i anbudsförfrågningar om tjänstekontrakt ska kräva att tjänsteleverantörerna vid anbud om tjänsterna i fråga endast använder produkter som uppfyller de krav som avses i 29 b §. Kravet tillämpas endast på nya produkter som tjänsteleverantören upphandlar delvis eller helt direkt för att erbjuda tjänsten i fråga. Kravet på energieffektivitet vid upphandling av tjänster gäller sådana produkter vars användning direkt eller indirekt hänför sig till produktionen av tjänsten. Paragrafen motsvarar punkt e i bilaga III till direktivet.
29 d §Upphandling av byggnader med hög energiprestanda. Bestämmelser om upphandling av byggnader med hög energiprestanda föreslås i 29 d §. Enligt paragrafen ska de centralförvaltningsmyndigheterna endast upphandla och ingå nya hyreskontrakt om sådana byggnader som uppfyller minimikraven på energiprestanda. I paragrafen hänvisas till de krav på energiprestanda som anges i 117 g § i markanvändnings- och bygglagen (132/1999). Byggnadernas energiprestanda bör kunna visas med energicertifikat i enlighet med lagen om energicertifikat för byggnader (50/2013). Den föreslagna paragrafen motsvarar punkt f i bilaga III till direktivet. I direktivet hänvisas till de minimikrav på energiprestanda som anges i direktivet om byggnaders energiprestanda. Minimikraven har genomförts nationellt genom bestämmelser i markanvändnings- och bygglagen.
Enligt punkt 1 befrias totalrenovering eller rivning av byggnaden från kravet, på det sätt som möjliggörs av led i) i led f) i bilaga III.
Enligt punkt 2 befrias offentliga organs inköp från kravet då avsikten är att sälja byggnaden vidare utan att använda den för det offentliga organets eget syfte, på det sätt som möjliggörs av led ii) i led f) i bilaga III.
Enligt punkt 3 befrias dessutom inköp från kravet då avsikten är att bevara byggnaden som en byggnad med officiellt skydd som del av en utvald miljö, eller på grund av dess särskilda arkitektoniska eller historiska värde, på det sätt som möjliggörs av led iii) i led f) i bilaga III.
Det ska beaktas att det inte finns något tröskelvärde för byggnader i de tröskelvärden som anges i artikel 4 i direktivet om offentlig upphandling 2014/24/EU. Kraven på energiprestanda gäller således alla byggnader som centrala offentliga myndigheter upphandlar i Finland, förutom de undantag som anges i 1—3 punkten.
29 e § Försvarsförvaltningens inköp. Det föreslås att de krav på energiprestanda vid centralförvaltningsmyndighetersinköp av produkter, tjänster och byggnader som avses i 29 a—29 d § inte tillämpas inte på upphandlingskontrakt enligt lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling (1531/2011). De förpliktelser som gäller krav på energiprestanda tillämpas på försvarsförvaltningens och Gränsbevakningsväsendets upphandlingskontrakt endast till den del som tillämpningen inte medför en konflikt med arten av och det primära syftet med försvarsförvaltningens åtgärder. Gränsbevakningsväsendet är en myndighet för den inre säkerheten under ledning av inrikesministeriet. Gränsbevakningsväsendet är en del av försvarsförvaltningen och deltar i det militära försvaret. I paragrafen föreslås att bestämmelsen om undantag i fråga om försvarsförvaltningens inköp även gäller Gränsbevakningsväsendet och inköp som hänför sig till gränssäkerhet. Den föreslagna paragrafen motsvarar artikel 6.2 i direktivet.
6 kap. Särskilda bestämmelser
32 § Sökande av ändring i tillsynsmyndighetens beslut. I paragrafen föreskrivs om sökande av ändring i ett beslut som Energimyndigheten fattat i egenskap av tillsynsmyndighet för energieffektivitetslagen. Enligt paragrafen förutsätter överklagande av förvaltningsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen besvärstillstånd i annat ärende än återkallande av behörigheten för en person som ansvarar för energibesiktningen i enlighet med 17 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att man slopar undantaget som gäller 17 § och att besvärstillståndet gäller alla ärenden som behandlas enligt energieffektivitetslagen. Ändringen ligger i linje med justitieministeriets ståndpunkt samt grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 55/2014 rd). Grundlagsutskottet anser att ärendets art eller betydelse inte med nödvändighet förutsätter tillträde till högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd ens i alla tillsynsärenden som begränsar näringsverksamheten.
