1.1
Utgångspunkter för genomförandet av barnskyddet
Målet för barnskyddet är att trygga barnets rätt till en trygg uppväxtmiljö, en harmonisk och mångsidig utveckling samt till särskilt skydd. Enligt barnskyddslagen (417/2007) avses med barn den som inte fyllt 18 år och med ung person den som är 18–24 år. Barnets föräldrar och andra vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets välfärd. Det allmännas uppgift är att stödja föräldrarna i deras uppgift som fostrare och i att trygga barnets välfärd.
Barnskyddet består av förebyggande barnskydd och barn- och familjeinriktat barnskydd. Genom det förebyggande barnskyddet främjas och tryggas barns uppväxt, utveckling och välfärd samt ges stöd i föräldra-skapet, till exempel vid rådgivningsbyråer, i skolor och med hjälp av stödåtgärder inom socialvården utan klientrelation inom barnskyddet. Det barn- och familjeinriktade barnskyddet har i sista hand ansvaret för att trygga ett barns välfärd och det genomförs i enlighet med en klientplan. Klienterna hänvisas till det barn- och familjeinriktade barnskyddet när tjänsterna enligt det förebyggande barnskyddet och socialvårdslagen inte räcker till för att trygga barnets välfärd och gynnsamma utveckling. Det föreskrivs om villkoren för en klientrelation inom barnskyddet i barnskyddslagen. Barnet eller den unga personen ska i första hand få de allmänna social- och hälsotjänster som han eller hon behöver och vid behov hälsovård oberoende av sin vilja.
För ett barn som är klient inom det barn- och familjeinriktade barnskyddet ska det utses ensocialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter och vars viktigaste uppgift är att trygga tillgodoseendet av barnets rättigheter och att genomföra det barn- och familjeinriktade barnskyddet i enlighet med barnets bästa. Med socialt arbete avses enligt socialvårdslagen klient- och sakkunnigarbete där det skapas en helhet av socialt stöd och service som möter individens, familjens eller gemenskapens behov, där helheten samordnas med stöd som erbjuds av andra aktörer samt där genomförandet och effekten av helheten styrs och följs upp. Socialt arbete är arbete som stödjer förändring och som syftar till att tillsammans med individen, familjen och gemenskapen lindra svårigheter i en livssituation, stärka individens och familjens egna handlings-möjligheter, öka deras delaktighet och främja gemenskapens sociala integration.
Inom barnskyddet anges socialarbetarens uppgifter inte enbart i socialvårdslagen utan också i barnskyddslagen. Enligt barnskyddslagen är de viktigaste uppgifterna för den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter att genomföra det barn- och familjeinriktade barnskyddet genom att upprätta en klientplan, ordna stödåtgärder inom öppenvården samt vid behov verkställa brådskande placering och omhändertagande av barn samt vård utom hemmet och eftervård. Socialarbetet inom barnskyddet är krävande expertarbete på specialnivå. De flesta av de skyldigheter som nämns i barnskyddslagen gäller just den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter och som har det övergripande ansvaret för att barnklientens rätt till en balanserad utveckling och välfärd tryggas i enlighet med 4 a § 1 mom. i barnskyddslagen.
Barn- och familjeinriktat barnskydd genomförs som tjänster inom öppenvård, vård utom hemmet och efter-vård. Tjänsterna inom öppenvården är tjänster som ordnas för barnet och barnets familj och man kommer överens om målen och hur de förverkligas tillsammans med familjen. De här tjänsterna är primära i förhållande till vården utom hemmet. Tjänsterna inom öppenvården kan till exempel utgöras av familjearbete, social handledning eller placering inom öppenvården. De ska vara förenliga med barnets bästa och åtgärdernas verkningsfullhet ska utvärderas regelbundet.
Brådskande placering och omhändertagande av barn samt därtill ansluten vård utom hemmet och eftervård hör också till det barn- och familjeinriktade barnskyddet. Om stödåtgärderna inom öppenvården är otillräckliga, uppenbart onödiga eller inte förenliga med barnets bästa kan barnet placeras utanför hemmet i vård utom hemmet. Med vård av barn utom hemmet avses att vården och fostran av ett omhändertaget barn, ett i brådskande ordning placerat barn eller ett barn som placerats med stöd av ett interimistiskt förordnande enligt 83 § ordnas utanför hemmet. Omhändertagande enligt barnskyddslagen är alltid en åtgärd som vidtas i sista hand. Platsen för vård utom hemmet väljs enligt barnets bästa och behov till exempel som familje-vård eller på en barnskyddsanstalt.
Barn och unga personer har rätt till eftervård efter att de vårdats utom hemmet eller efter en placering som ordnats som en stödåtgärd inom öppenvården och som varat ett halvt år till dess att de fyller 25 år. Eftervård kan också ordnas för andra som varit klienter hos barnskyddet. Med eftervård avses ett övergripande stöd vars syfte är att stödja barnets återvändande till hemmet och att hjälpa den unga personen att utveckla tillräckliga färdigheter för att börja ett självständigt liv.
Socialarbetet inom barnskyddet kan organiseras på olika sätt. Med differentierat socialarbete inom barnskyddet avses en modell enligt vilken socialarbetet utförs enligt det barn- och familjeinriktade barnskyddets olika faser, så att olika socialarbetare ansvarar för det sociala arbetet under öppenvården, vården utom hemmet och eftervården. Med integrerat socialarbete inom barnskyddet avses en modell enligt vilken samma socialarbetare ansvarar för det sociala arbetet under flera eller alla faser av det barn- och familjeinriktade barnskyddet. Integrerat socialt arbete är den bredaste modellen för organisering av det sociala arbetet och inom den ansvarar den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter också för andra klienter än de inom det barn- och familjeinriktade barnskyddet.
Ett barn har rätt till särskilt skydd och särskild omsorg. De grundläggande och mänskliga rättigheterna och den lagstiftning som tryggar dem skapar grunden för barnskyddsarbetet. Barnets bästa är alltid utgångspunkten för barnskyddet och den princip som tjänsterna utförs enligt. Enligt artikel 3 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (FördrS 59–60/1991, konventionen om barnets rättigheter) ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ. De viktigaste principerna för det barn- och familjeinriktade barnskyddet är barnets bästa, stöd till hela familjen och föräldrarna, delaktighet, likabehandling, proportionalitet, planmässighet och tjänster i rätt tid.
Det allmänna har ett särskilt ansvar för att tillgodose ett placerat barns grundläggande och mänskliga rättigheter. Ett placerat barns viktigaste rättigheter, såsom den fysiska integriteten och rätten att träffa sina föräldrar och andra närstående personer, får inte inskränkas utan laglig grund. Samtidigt ska det placerade barnets rätt till välfärd, hälsa, utveckling och liv tryggas. Ett barn som vårdas utom hemmet har en särskild rätt till skydd. De grundläggande och mänskliga rättigheterna och barnets särskilda rätt till skydd är också utgångspunkten för den kvalitetsrekommendation för barnskyddet som gavs ut av social- och hälsovårdsministeriet och Kommunförbundet hösten 2019 (på svenska 2020) och som styr barnskyddsarbetet samt för de kvalitetskriterier för vård utom hemmet som ingår i den. Malja, Puustinen-Korhonen, Petrelius, Eriksson. 2020. Kvalitetsrekommendation för barnskyddet. Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2020:22.
1.2
Lägesbilden för barnskyddet
I Finland har behovet av barnskyddstjänster ökat kontinuerligt under de senaste decennierna. De kritiska punkterna i servicesystemet har varit kända under en längre tid och målet har varit att fokus ska flyttas från tunga, korrigerande tjänster till bastjänster som i ett tidigt skede stöder välfärden och möjligheterna att klara sig. Även reformen av socialvårdslagen år 2015 hade som mål att stärka denna utvecklingstrend. Trots ansträngningarna har behovet av korrigerande barnskyddstjänster kvarstått och antalet placeringar utom hemmet ökat. Samtidigt bekräftas att barnen, de unga och familjerna inte får de tjänster de behöver i tillräcklig utsträckning i någon av barnskyddets faser. Särskilt tjänster som stöder och sköter barnens och de ungas mentala hälsa är alltför svåra att få. Detta ökar i sin tur både marginaliseringen i samhället och kedjorna av utsatthet över generationer.
Av de barn som placerats utanför hemmet avlägger endast mindre än hälften en examen på andra stadiet. Avsaknaden av en examen gör det märkbart svårare att klara sig självständigt som vuxen. Bristerna i de placerade barnens utbildning har tydligt framkommit i kohortstudier om de som föddes 1987 och 1997. I synnerhet unga som placerats i anstaltsvård som tonåringar och därifrån övergått till ett självständigt liv utbildar sig och skaffar sig en arbetskarriär mer sällan än andra i samma ålder (38 procent färre jämfört med åldersgruppen). Däremot förekommer långvariga kedjor av ekonomiskt stöd och arbetslöshet (21 procent). Kääriälä, Haapakorva, Pekkarinen, Sund. 2019. From care to education and work? Education and employment trajectories in early adulthood by children in out-of-home care. Child Abuse & Neglect. https://doi.org/10.1016/j.chiabu.2019.104144.
År 2017 var antalet klienter över 40 per socialarbetare inom barnskyddet i nästan hälften av kommunerna och i en femtedel av kommunerna var antalet över 60 per socialarbetare inom barnskyddet. I värsta fall var antalet klienter över 100. Situationen bland socialarbetarna inom barnskyddet innebär en utmaning. En oskäligt stor arbetsmängd, lönen, dåligt uppskattat arbete och den offentliga bilden av barnskyddet får socialarbetarna att söka sig bort från kommunarbetsgivarna till andra uppgifter. Omsättningen på socialarbetarna och svårigheterna att rekrytera behöriga socialarbetare återspeglas direkt i klientarbetet. I synnerhet de barn och unga personer som är klienter inom barnskyddet har påpekat hur situationen bland socialarbetarna får skadliga konsekvenser för klienternas liv.
År 2018 kallade social- och hälsovårdsministeriet översocialrådet Aulikki Kananoja att som utredare utarbeta ett förslag till färdplan om övergång från det kommunala barnskyddet till landskapsbaserad verksamhet. Kananoja, Ruuskanen. 2019. Utredarens förslag till förbättring av förutsättningarna för och kvaliteten på barnskyddet. Slutrapport. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:4 (på finska).; Kananoja, Ruuskanen. 2018. Utredarens förslag till en färdplan som förbättrar kvaliteten inom barnskyddet. Mellanrapport. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 31/2018 (på finska). Bakom utredningsarbetet fanns den oro som socialarbetarna inom barnskyddet hade uttryckt över det stora klientantalet inom öppenvården och de konsekvenser det hade för kvaliteten på barnskyddet inom öppenvården och vården utom hemmet samt för socialarbetarnas möjligheter att trygga barnets rättigheter.
Barnskyddet kan inte ensamt ta ansvar för behoven hos de barn, unga personer och familjer som behöver mycket stöd. De olika sektorerna inom servicesystemet måste samarbeta för att barnen, de unga och familjerna ska få de tjänster som de behöver så tidigt som möjligt och vid rätt tidpunkt. Socialarbetarna inom barnskyddet rapporterar att de till exempel är tvungna att ersätta bristen på barn- och ungdomspsykiatriska tjänster med vård utom hemmet. I en kommunenkät om barnskyddet Kommunenkät om barnskyddet 2017. Finlands Kommunförbund berättade så många som en tredjedel av kommunerna och samkommunerna (med en täckning på 49 procent av befolkningen) att de mycket ofta placerar barn i vård utom hemmet på grund av att den mentalvård som barnet behöver av någon anledning inte varit möjlig att ordna. Barn eller unga personer som är placerade kan ha ännu svårare att få barn- och ungdomspsykiatriska tjänster, när de anses få hjälp via barnskyddet. I en sådan situation tillgodoses inte barnets rättigheter och situationen är också ohållbar med tanke på servicesystemet.
De totala kostnaderna för placeringar utom hemmet har ökat tydligt under 2000-talet. År 2010 uppgick till exempel driftskostnaderna för anstalts- och familjevården till nästan 620 miljoner euro, år 2016 till 750 miljoner euro och år 2019 till 883 miljoner euro. Kostnaderna har fördubblats sedan 2006. År 2016 användes 270 miljoner euro nationellt för kostnaderna för barnskyddets öppenvårdstjänster (en miljon mindre än 2015). År 2019 uppgick driftskostnaderna för barnskyddets öppenvårdstjänster till 335 miljoner euro.
Coronaviruspandemin har försvagat verksamheten inom social- och hälsovårdens servicesystem samtidigt som problemen ökar bland barnen, de unga och familjerna. I synnerhet ensamheten bland barn och unga, svårigheter kring skolgången, mentala problem, svårigheter i föräldraskapet och familjernas behov av ekonomiskt stöd har ökat. Man har dragit ner på verksamheten inom tjänsterna på grund av pandemin och personal har flyttats till smittspårnings- och vaccinationsverksamheten. Enligt bedömningarna kommer det ökade servicebehovet, de bristfälliga resurserna för tidigt stöd och den fördröjda hjälpen att leda till att barnskyddsbehovet ökar både på kort och på lång sikt. Också avbrott och brister i den psykiatriska vården återspeglas i ett ökat servicebehov inom barnskyddet Eriksson, Nelimarkka, Paasivirta, Tiili, Yliruka. 2021. Koronan vaikutukset lastensuojeluun: osa 2. Tutkimuksesta tiiviisti 16/2021.; Hakulinen, Hastrup, Hietanen-Peltola, Jahnukainen, Vaara, Varonen. 2020. "Pahin syksy ikinä": Lasten, nuorten ja perheiden peruspalvelut koronasyksynä 2020. Työpaperi 37/2020. THL., även om coronavirusets effekter inte ännu framträdde i barnskyddsstatistiken för år 2020.
Barnskyddet i ljuset av nationella statistikuppgifter Barnskydd 2020. THL Statistikrapport 19/2021 (på finska).
Ett barnskyddsärende inleds genom en barnskyddsanmälan, kontakt med socialvården för bedömning av stödbehovet eller på något annat sätt, till exempel som en brådskande placering av barnet. Myndigheterna, de som arbetar hos en myndighet samt de som är anställda hos eller innehar ett förtroendeuppdrag hos en anmälningsskyldig aktör är skyldiga att utan dröjsmål och trots sekretessbestämmelserna göra en anmälan till det organ som ansvarar för socialvården i kommunen, om de i sin uppgift fått kännedom om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds.
Antalet barnskyddsanmälningar har fördubblats mellan 2008 och 2020. År 2020 gjordes sammanlagt 162 130 anmälningar, medan samma siffra uppgick till 76 007 år 2008. Antalet barnskyddsanmälningar ökade med fyra procent mellan 2019 och 2020. År 2020 gällde anmälningarna sammanlagt 84 715 barn, medan antalet var 50 127 barn år 2008 (figur 1). År 2020 gjordes i genomsnitt 1,9 barnskyddsanmälningar per barn. Anmälningarna gällde i synnerhet barn över 13 år.
En barnskyddsanmälan kan göras i föregripande syfte, redan innan ett barn har fötts. År 2020 gjordes 2 214 föregripande barnskyddsanmälningar, vilket var något fler än året innan. De gällde 4,8 procent av de barn som fötts levande år 2020.
Inom barnskyddet är klienten alltid ett barn (0–17 år) eller en ung person (18–24 år). Det exakta riksomfattande antalet barnskyddsklienter finns inte tillgängligt på grund av statistikföringsmetoderna. Utöver registerinformation, inklusive personbeteckningar, om placerade barn och unga personer, samlas statistikuppgifter in om klienterna i barnskyddets öppenvård. Orsakerna till att klientrelationer inleds inom barnskyddet delas in i faktorer som beror på föräldrarna och faktorer som beror på barnen och de unga. De vanligaste orsakerna som hänför sig till föräldrarna är missbruksproblem och mentala problem, orkeslöshet, familjekonflikter, hjälplöshet och oförmåga. Orsaker som hänför sig till barnet är bland annat att barnet har emotionella problem och beteendeproblem, skolkar, rymmer ofta och inte finner sig till rätta, uppvisar symtom genom att begå brott eller har missbruksproblem eller mentala problem. Uppgifter om orsakerna samlas inte in systematiskt på nationell nivå, varför bilden av situationen för de barn och unga som får barnskyddstjänster är bristfällig. Situationen kommer att förändras inom några år i och med reformen av datainsamling i socialvården.
Figur 1 beskriver den förändring som skett i antalet klienter i barnskyddets öppenvård (i åldern 0–17 år), antalet nya klienter i barnskyddets öppenvård (i åldern 0–24 år) och antalet personer som varit föremål för barnskyddsanmälningar (i åldern 0–17 år) under perioden 2008–2020. Antalet barn och unga personer som fått stöd inom barnskyddets öppenvård har minskat under de senaste åren, eftersom en del av dem som tidigare varit klienter i barnskyddets öppenvård numera får tjänster som stöd enligt socialvårdslagen. År 2020 var antalet klienter i barnskyddets öppenvård sammanlagt 48 802 barn och unga personer. Detta är 4 procent av befolkningen i åldern 0–20 år. Antalet minskade med 4 procent från år 2019. Den totala mängden nya klienter inom öppenvården var 30 procent (14 169) år 2020.
Figur 1. Klienter i barnskyddets öppenvård, nya klienter i barnskyddets öppenvård och personer som är föremål för barnskyddsanmälningar i åldern 0–17 år, 2008–2020**
* Utöver registeruppgifter, inklusive personbeteckningar, om placerade barn och unga personer, samlas statistikupp-gifter också in om klienterna i barnskyddets öppenvård. En del av de barn och unga personer som är klienter i barn-skyddets öppenvård återfinns också bland dem som placerats utanför hemmet. De siffror som presenteras i figuren kan därför inte räknas ihop.
** Definitionen av en klientrelation inom öppenvården ändrades i och med socialvårdslagen den 1 april 2015, så att en klientrelation inom barnskyddet inte längre inleds när behovet av barnskydd utreds, utan den inleds endast om det framkommer att ett behov finns.
I figur 2 visas förändringar i antalet klientrelationer i barnskyddets öppenvård och i antalet barn och unga personer som varit placerade utanför hemmet under perioden 1996–2020. Antalet placeringar utom hemmet har ökat under denna tid med cirka 7 900 barn och unga personer. År 2020 var sammanlagt 19 086 barn och unga personer placerade utanför hemmet. Av barnen var 11 386 omhändertagna och 4 662 brådskande placerade. Ett barn kan under samma år ingå både i antalet brådskande placeringar och i antalet omhändertagna barn, eftersom ett barn först kan ha placerats brådskande och sedan ha omhändertagits. Av alla placeringar år 2020 var 53 procent pojkar (10 147) och 47 procent flickor (8 955). Andelen pojkar som placerats utanför hemmet har varit större än motsvarande andel för flickor sedan 1990-talet.
Figur 2. Klienter i barnskyddets öppenvård samt barn och unga personer som placerats utanför hemmet 1996–2020*, **.
* Utöver registeruppgifter, inklusive personbeteckningar, om placerade barn och unga personer, samlas statistikuppgifter också in om klienterna i barnskyddets öppenvård. En del av de barn och unga personer som är klienter i barnskyddets öppenvård återfinns också bland dem som placerats utanför hemmet. De siffror som presenteras i figuren kan därför inte räknas ihop.
** Definitionen av en klientrelation inom öppenvården ändrades i och med socialvårdslagen den 1 april 2015, så att en klientrelation inom barnskyddet inte längre inleds när behovet av barnskydd utreds, utan den inleds endast om det framkommer att ett behov finns.
I samband med en revidering av socialvårdslagen (1301/2014, RP 164/2014 rd) skärptes villkoren för brådskande placering av barn. Brådskande placering av barn är möjlig endast om förutsättningarna för omhändertagande uppfylls och barnet är i omedelbar fara. Utöver brådskande placering av barn utom hemmet ska kommunen erbjuda andra stödformer som ordnas i brådskande takt. Stödformerna ska dock kunna användas bara om de är lämpliga eller möjliga för att ordna omsorg som är i barnets intresse. År 2020 gjordes brådskande placeringar av sammanlagt 4 662 barn, vilket var 3 procent (133 barn) fler än året innan. Sett till åldern är de flesta placerade i åldern 15–17 år. I nästan hälften (42 %) av fallen med brådskande placeringar av barn år 2019 blev utgången år 2019 eller 2020 omhändertagande. Omhändertaganden upphävs sällan.
Längden på placeringarna av barn och unga utom hemmet varierar mycket. Ett barn kan under ett år placeras flera olika gånger på flera olika platser. Ser man till den senaste placeringsplatsen var 42,8 procent (8 164) av alla barn och unga personer som placerats utanför hemmet placerade i familjevård år 2020. Vid utgången av 2020 var 56 procent av de omhändertagna barnen placerade i familjer och av dessa barn var sjunde placerad i släktingars och närståendes familjer (743 barn). Sett till den plats där barnet senast varit placerat var 42 procent (8 015) i anstaltsvård år 2020.
Av dem som var placerade under 2020 var 16 468 under 18 år. Dessutom fyllde 1 703 placerade 18 år under året. År 2020 var sammanlagt 8 133 barn och unga personer klienter i eftervård, vilket är 16,7 procent av alla klientrelationer inom öppenvården. Av klienterna i eftervård har 85 procent fyllt 18 år. Andelen klienter i öppenvård som fyllt 18 år ökade med 5 procent (+435 unga) från år 2019. Åldersgränsen för eftervården inom barnskyddet höjdes till 25 år från och med 2020 (lag om ändring av barnskyddslagen 542/2019).
Det finns regionala variationer i antalet barn och unga personer som omfattas av barnskyddstjänster. I tabell 1 presenteras personer i åldern 0–17 år som varit klienter i öppenvården, brådskande placerade, omhändertagna och placerade utanför hemmet i förhållande till samma åldersgrupp i hela befolkningen uppdelade enligt de välfärdsområden som inrättas i samband med social- och hälsovårdsreformen. Variationsintervallet för klientrelationerna inom öppenvården sträcker sig från 1,2 procent i Södra Karelens välfärdsområde till 5,6 procent i Södra Savolax välfärdsområde. Flest brådskande placeringar i relation till samma åldersgrupp i hela befolkningen finns i Norra Karelens, Helsingfors och Vanda-Kervo välfärdsområden och minst i Södra Karelens och Östra Nylands välfärdsområden. Under året fanns minst omhändertagna inom Södra Karelens och Österbottens välfärdsområden och mest i Kymmenedalens välfärdsområde. Det totala antalet placerade utanför hemmet i förhållande till samma åldersgrupp i hela befolkningen var störst i Kymmenedalens välfärdsområde och minst i Södra Karelens välfärdsområde.
Tabell 1. Barnskyddets klienter i åldern 0–17 år under 2020 efter välfärdsområde. Källa: THL/Sotkanet
| Klienter inom barnskyddets öppenvård, 0–17-åringar under året, % av befolkningen i samma ålder (THL) info ind. 1245 | Brådskande placerade 0–17-åringar under året, % av befolkningen i samma ålder (THL) info ind. 1078 | Omhändertagna 0–17-åringar under året, % av befolkningen i samma ålder(THL) (ind. 1077) | 0–17-åringar som placerats utanför hemmet, % av befolkningen i samma ålder (THL) info ind. 191 |
Södra Karelens välfärdsområde | 1,2 | 0,2 | 0,5 | 0,7 |
Södra Österbottens välfärdsområde | 3,1 | 0,3 | 1 | 1,5 |
Södra Savolax välfärdsområde | 5,6 | 0,5 | 1,5 | 1,9 |
Helsingfors (social- och hälsovården samt räddningsväsendet) | 4,1 | 0,6 | 1,2 | 1,8 |
Östra Nylands välfärdsområde | 2,5 | 0,2 | 0,7 | 0,9 |
Kajanalands välfärdsområde | 4,7 | 0,3 | 1,4 | 1,9 |
Egentliga Tavastlands välfärdsområde | 4,1 | 0,5 | 1,3 | 1,9 |
Mellersta Österbottens välfärdsområde | 4,8 | 0,3 | 0,6 | 1 |
Mellersta Finlands välfärdsområde | 4,7 | 0,5 | 1,1 | 1,8 |
Mellersta Nylands välfärdsområde | 3,1 | 0,4 | 0,9 | 1,3 |
Kymmenedalens välfärdsområde | 3,8 | 0,4 | 1,6 | 2,2 |
Lapplands välfärdsområde | 3,8 | 0,4 | 1,1 | 1,7 |
Västra Nylands välfärdsområde | 4 | 0,4 | 0,9 | 1,2 |
Birkalands välfärdsområde | 3,8 | 0,4 | 1,1 | 1,5 |
Österbottens välfärdsområde | 2,5 | 0,3 | 0,5 | 0,9 |
Norra Karelens välfärdsområde | 4,4 | 0,7 | 1,3 | 1,9 |
Norra Österbottens välfärdsområde | 3,9 | 0,5 | 0,9 | 1,4 |
Norra Savolax välfärdsområde | 4,6 | 0,4 | 1,4 | 2 |
Päijänne-Tavastlands välfärdsområde | 2 | 0,5 | 1,4 | 2 |
Satakunta välfärdsområdee | 4,3 | 0,4 | 1,1 | 1,7 |
Vanda-Kervo välfärdsområde | 3,5 | 0,6 | 1,4 | 2 |
Egentliga Finlands välfärdsområde | 4,1 | 0,5 | 1,1 | 1,6 |
Enligt uppgifter från kommunerna uppgjordes sammanlagt 26 361 klientplaner inom barnskyddet år 2020. Planer gjordes således upp för 54 procent av alla klienter inom den öppna vården inom barnskyddet (48 802). Uppgifter ur statistiken för 2020 visar att socialvården kontaktades sammanlagt 15 791 gånger för bedömning av barns stödbehov och att dessa kontakter gällde sammanlagt 14 210 barn och unga personer. Antalet kontakter ökade med 3 procent från det föregående året. Sammanlagt 17 467 familjer omfattades av familjearbete och denna siffra motsvarar 3,1 procent av alla barnfamiljer. Hemservice enligt socialvårdslagen mottogs av 12 966 familjer. Siffran motsvarar 2,3 procent av alla barnfamiljer. I barnskyddslagen avsedda tjänster för hemvård och barnavård användes av 0,4 procent (1 964 familjer) av barnfamiljerna och intensifierat familjearbete av 1,6 procent (8 966 familjer) av barnfamiljerna år 2020.
Uttalanden av riksdagen
Riksdagen har gett två uttalanden om barnskydd. I sitt uttalande (ShUB 42/2018 rd) förutsatte riksdagen att rätten till balanserad utveckling och välfärd i fråga om barn som är placerade i vård utom hemmet samt användningen av begränsningar enligt barnskyddslagen utvärderas och förtydligas som ett led i beredningen av lagstiftning om klienters och patienters självbestämmanderätt. Uttalandet har beaktats i förslagen från arbetsgruppen för reformen av krävande vård utom hemmet. Lagberedningsarbete som bygger på arbetsgruppens förslag pågår vid social- och hälsovårdsministeriet (se avsnitt 1.3 Beredning).
Vid social- och hälsovårdsministeriet pågår dessutom ett lagberedningsarbete i enlighet med regeringsprogrammet (3.6.1) och avsikten med det är att stärka självbestämmanderätten hos dem som använder social- och hälsovårdstjänsterna. Frågor kring klienternas självbestämmanderätt är viktiga i socialarbetet inom barnskyddet. Socialarbetare som ansvarar för barns angelägenheter måste också känna till minderåriga patienters självbestämmanderätt.
Riksdagen har dessutom godkänt ett uttalande (ShUB 18/2019 rd), enligt vilket riksdagen förutsätter att regeringen påbörjar en utvärdering av behovet att förnya systemet för beslutsfattande och överklagande inom barnskyddet samt vidtar behövliga lagstiftningsåtgärder. De här sakerna är betydelsefulla med tanke på barnets rättigheter och hur de utfaller kommer därför också att påverka arbetsuppgifterna för socialarbetare som ansvarar för barns rättigheter.
Barnskyddets utveckling
Det senaste utvecklingsarbetet inom barnskyddet har varit baserat på förslagen från utredningsgruppen för fungerande barnskydd Kananoja, Lavikainen, Oranen. 2013. Fungerande barnskydd – Utredningsgruppens slutrapport. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2013:19 (på finska). och den verkställighetsplan som gäller dem Lavikainen, Juurikko. (red.). 2014. Fungerande barnskydd. Verkställighetsplan för åren 2014–2019. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2014:19 (på finska).. I den respons som utredningsgruppen fick tog kritiken mot barnskyddssystemet fasta bland annat på följande: verksamhetssätten inom barnskyddet är byråkratiska, det finns brister och svagheter i klienternas delaktighet (hörande och fungerande växelverkan), arbetet med barnen är otillräckligt, personalomsättningen är stor, de förebyggande tjänsterna fungerar inte och det finns brister i samordningen av tjänsterna.
I de senaste utvecklingsprojekten för barnskyddet har erfarenhetsexperternas och klienternas perspektiv lyfts fram vid sidan av uppfattningarna hos dem som arbetar med barnskyddet. Genom att inkludera barnen och föräldrarna i utvecklandet av tjänsterna kan de anställda och ledningen som ansvarar för tjänsterna bättre förstå det konkreta barnskyddsarbetet ur klienternas synvinkel. I synnerhet förbättras barnens ställning som användare av tjänsterna och barnens delaktighet i den egna barnskyddsprocessen stärks om deras perspektiv och erfarenheter beaktas. I barnstrategins pilotprojekt om delaktighet framkom att barnen upplevde att deras ställning försämras av faktorer som att socialarbetarna har bråttom och ett stort antal klienter och att omsättningen på socialarbetarna är stor. Många barn visste inte vem deras socialarbetare med ansvar för barnets angelägenheter var och hade aldrig träffat eller haft kontakt med honom eller henne. Personaldimensioneringen av socialarbetet inverkar direkt på socialarbetarnas brådska och anträffbarhet och antagligen också på de faktorer som gör att socialarbetarna stannar kvar i arbetet.
Nationellt utvecklingsarbete inom barn- och familjetjänsterna har sedan 2016 utförts inom programmet för utveckling av barn- och familjetjänster (LAPE). Målet har varit att omarbeta tjänsterna för barn, unga och familjer till klientorienterade, integrerade helheter och att flytta tyngdpunkten till förebyggande tjänster och tidigt stöd. År 2020–2022 utvecklas barnskyddet inom ett statsunderstödsprojekt som hör till programmet för utveckling av barn- och familjetjänster och genom detta projekt främjas det sektorsövergripande regionala samarbetet inom barnskyddet. Målet är att garantera rätten till en högklassig utbildning och till individuellt stöd och individuell vård för de barn och unga som är klienter inom barnskyddet genom att säkerställa ett systematiskt samarbete mellan barnskyddet och undervisningssektorn samt mentalvårds- och missbrukartjänsterna.
Vid Institutet för hälsa och välfärd (THL) började man år 2016 utveckla en systemisk verksamhetsmodell som bygger på den i Storbritannien tillämpade modellen Reclaiming Social Work (den så kallade Hackneymodellen). Inom denna verksamhetsmodell arbetar ett team bestående av många aktörer med barnet och familjen och teamet drar i sitt arbete nytta av arbetssätt som bygger på systemisk familjeterapi. Inom verksamhetsmodellen prioriterar man att arbeta med barnet och familjen på ett sätt som bygger på människorelationer och dialog. Ett pilotprojekt kring modellen genomfördes i 14 landskap 2017–2018. Enligt utvärderingsundersökningarna var det utmanande att genomföra verksamhetsmodellen, men de som arbetat enligt modellens principer har till största delen varit nöjda. Det har varit svårt att tillämpa den systemiska modellen på grund av det stora klientantalet per arbetstagare inom barnskyddet, som lett till att det inte funnits tillräckligt med tid för att arbeta intensivt och ansikte mot ansikte med klienten. THL har rekommenderat att klientantalet ska vara 20 barn per socialarbetare inom verksamhetsmodellen, men i pilotprojekten har antalet legat i snitt på 30–40 klienter.
Enligt en uppföljningsenkät som genomfördes hösten 2020 fanns det sammanlagt 189 systemiska barnskyddsteam i 15 landskap. Det behövs ytterligare forskning om verksamhetsmodellen, bland annat om konsekvenserna för klienterna och de lokala realiseringssätten. För att modellen ska fungera krävs att resursfördelningen i klientarbetet förbättras och att hela organisationen förbinder sig till detta. En vidareutveckling sker också som ett led i statsunderstödsprojekt för sektorsövergripande utveckling av barnskyddet under 2020–2022.
En utredning av social- och hälsovårdsministeriet om missförhållanden och vanvård av barn inom barnskyddets vård utom hemmet 1937–1983 Hytönen, Malinen, Salenius, Haikari, Markkola, Kuronen, Koivisto.2016. Missförhållanden och vanvård av barn inom barnskyddets vård utom hemmet 1937–1983. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2016:22 (på finska). ledde till en ursäkt från Finlands regering år 2016. Genom ändringar i barnskyddslagen som trädde i kraft vid ingången av 2020 stärktes barnens grundläggande fri- och rättigheter i barnskyddets vård utom hemmet och barnens rätt till gott bemötande, omsorg, övervakning och bemötande som respekterar människovärdet.
Vid inspektioner av tillsynsmyndigheterna och riksdagens justitieombudsman har det också de senaste åren kommit fram att det förekommer sådan praxis som försummar barn i vård utom hemmet. Den har i regel att göra med att barns grundläggande fri- och rättigheter begränsas utan godtagbar laglig grund eller något sådant beslut som krävs i lagen. Riksdagens justitieombudsman lyfter fram vikten av socialt arbete i sitt avgörande om ett barn som placerats i familjevård (EOAK/6965/2020): När ett barn har placerats utanför hemmet kan socialarbetaren vara den enda människan som barnet kan prata med om sina problem. Då är det ingen bisak hur och i vilken omfattning mötena med socialarbetaren och de övriga kontakterna har ordnats och hur detta har genomförts i praktiken. Jag ser socialarbetarens roll som den som övervakar barnets bästa och främjar barnets rättigheter som betydelsefull.
Vid THL undersöks inom projektet Fråga och lyssna (2019–2021) de placerade barnens upplevelser, bemötande och välfärd och det utvecklas sådan yrkesmässig praxis för socialarbetet inom barnskyddet som främjar hörande av barn och ingripande i missförhållanden. Enligt intervjuer med socialarbetare utgörs ett utvecklingsbehov av att förutsättningarna för att bemöta och höra de barn som placerats behöver förbättras: på grund av tidsbrist är det omöjligt att skapa en förtroendeingivande relation till barnet och då berättar barnet nödvändigtvis inte om de missförhållanden som det upplevt. Andra missförhållanden som lyfts fram är svårigheter att hitta en lämplig anstaltsplats och brister i övervakningen av familjevården.
En arbetsgrupp som tillsattes av social- och hälsovårdsministeriet (21.1–19.4.2019) utredde hur eftervården inom barnskyddet behöver förändras. Arbetsgruppen föreslog att eftervården inom barnskyddet revideras så att den blir ett målinriktat och skräddarsytt stöd för unga på tröskeln till att bli vuxna och självständiga och att det nuvarande ekonomiska stödet för eftervården ses över och omvandlas till ett ekonomiskt stöd för ungas övergång till vuxenlivet. Arbetsgruppen för att reformera barnskyddets eftervård – Utvecklingsgruppens slutrapport. 2019. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2019:43 (på finska).
Utvecklingen av barnskyddet sker som ett led i den pågående social- och hälsovårdsreformen, där tyngdpunkten för tjänsterna överförs till basservicen och till förebyggande av problem i ett tidigt skede. Avsikten är också att snabba upp tillgången till vård. De framtida välfärdsområdena har också bättre möjlighet att styra personalens placering och uppgiftsbeskrivningar.
Barnskyddet och den nationella barnstrategin
Den första nationella barnstrategin publicerades i februari 2021 som ett resultat av arbetet av en parlamentarisk kommitté. I strategin har särskild vikt fästs vid tillgodoseendet av utsatta barns rättigheter och barnskyddets betydelse framhålls i flera av riktlinjerna i strategin. Som ett led i strategiarbetet har det bland annat utförts en utredning om de problemområden som riksdagens justitieombudsman i sin avgörandepraxis upptäckt i vården utom hemmet. Saastamoinen. 2021. Tillgodoseendet av barnens rättigheter inom vården utom hemmet 2018–2020 – Med tanke på de klagomål som barn framställt till riksdagens justitieombudsman. Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2021:6 (på finska). Riktlinjerna i barnstrategin genomförs under 2021 och 2022 till exempel genom att stärka delaktigheten för de barn som är klienter inom barnskyddet med hjälp av pilotliknande arbetssätt, som delvis har använts också under beredningen av den aktuella reformen (se avsnitt 6.1 Remissvar).