8.1
Lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation
3 §.Definitioner. Det föreslås att en ny definition, punkt 4 a, fogas till paragrafen. Enligt förslaget ska en offentlig reglerad satellittjänst, på motsvarande sätt som i början av 271 a § i den gällande lagen, avses en tjänst med hög informationssäkerhet som utförs med hjälp av ett satellitpositioneringssystem i enlighet med Galileoprogrammet. Med en tjänst med hög informationssäkerhet avses PRS-tjänstens karaktär av en sluten tjänst som är avsedd endast för en viss auktoriserad användare och om vars användning och användargrupper det föreskrivs i EU:s regelverk och som tål tekniska och driftsmässiga störningar och intrång samt cyberpåverkan bättre än de öppna satellittjänsterna.
271 a §.Ansvarig myndighet för offentlig reglerad satellittjänst. I den gällande 271 a § föreskrivs det om tillhandahållande av offentlig reglerad satellittjänst. Med offentlig reglerad satellittjänst avses enligt bestämmelsen en tjänst som är skyddad på hög informationssäkerhetsnivå och som utförs med ett satellitpositioneringssystem i enlighet med Galileoprogrammet. I paragrafen föreskrivs det också om dem som använder tjänsten. Tjänsten kan tillhandahållas de användargrupper som avses i 250 § samt andra aktörer som är viktiga för ett fungerande samhälle. Kommunikationsministeriet beslutar om vilka användargrupper som har rätt att använda tjänsten. I bestämmelsen bemyndigas dessutom Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om tillverkning, upphandling och användning av satellittjänstteknik samt om hantering av nycklar. Det föreslås att texten flyttas in i en ny 271 e §, som ska gälla användning av PRS-tjänst. Paragrafens rubrik ändras också så att den motsvarar paragrafens innehåll.
Det föreslås att det i 1 mom. på motsvarande sätt som i den gällande paragrafen föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets uppgift att svara för den övergripande organiseringen av PRS-tjänsten på nationell nivå i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1104/2011/EU om närmare föreskrifter för tillträde till den offentliga reglerade tjänst som erbjuds via det globala system för satellitnavigering som inrättats genom Galileoprogrammet (nedan kallat PRS-beslutet). Till den ansvariga myndighetens uppgifter hör t.ex. styrnings- och tillsynsuppgifter i anslutning till utveckling, tillverkning och användning av PRS-mottagare och säkerhetsmoduler, kontakterna med Galileos säkerhetsövervakningscentrum samt teknisk gruppering av auktoriserade användare för administrering av dem.
I PRS-beslutet används benämningen Competent PRS Authority, behörig PRS-myndighet. Finland har man beslutat kalla denna myndighet för ansvarig myndighet för offentlig reglerad satellittjänst eller ansvarig myndighet för PRS-tjänst. Varje land som använder PRS-tjänsten har en egen ansvarig myndighet för den offentliga reglerade satellittjänsten, så i vissa sammanhang är det nödvändigt att ange att det är fråga om Finlands nationella ansvariga myndighet för PRS-tjänst. Med den övergripande organiseringen av PRS-tjänsten på nationell nivå avses den del av tjänsten som enligt de ovannämnda EU-rättsakterna åläggs de nationella PRS-myndigheterna.
Enligt 304 § 12 punkten i kommunikationstjänstlagen har Transport- och kommunikationsverket, utöver vad som föreskrivs någon annanstans i den lagen, till uppgift att vara behörig myndighet för den offentliga reglerade satellittjänsten enligt Europaparlamentets och rådets beslut 1104/2011/EU om närmare föreskrifter för tillträde till den offentliga reglerade tjänst som erbjuds via det globala system för satellitnavigering som inrättats genom Galileoprogrammet. Det föreslås att bestämmelsen upphävs på det sätt som föreslås nedan eftersom den är överlappande med den föreslagna 271§ a §. Det föreslås att 3 § i lagen om Transport- och kommunikationsverket kompletteras så att Cybersäkerhetscentret vid verket anvisas uppgiften att för sin del svara för ordnandet av PRS-tjänsten.
I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets rätt att av den som använder PRS-tjänst ta ut en ersättning för användningen. Bestämmelser om avgiftens storlek finns i lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). Vid beredningen av finanspolitiska ministerutskottets beslut föreslogs det att den avgift som tas ut för användning av PRS-tjänsten ska vara lägre än självkostnadspriset. Enligt 6 § i lagen om grunderna för avgifter till staten kan man av grundad anledning avvika från det pris som normalt motsvarar självkostnadspriset för en avgift som tas ut för en myndighets prestationer. Enligt 7 § i samma lag kan det i statsbudgeten anvisas anslag för att sänka priserna på prestationer som prissatts enligt företagsekonomiska grunder. Det är meningen att bruksavgifterna för PRS-tjänsten ska sänkas på motsvarande sätt så att avgifterna underskrider självkostnadspriset. Enligt 8 § i lagen i fråga fattas beslut om saken genom förordning av vederbörande ministerium.
Det föreslås att bemyndigandet i den gällande paragrafen preciseras och blir ett nytt 3 mom. Transport- och kommunikationsverket får enligt förslaget meddela närmare föreskrifter om tillhandahållandet och användningen av offentlig reglerad satellittjänst och om relevant hantering av åtkomsträttigheter, krypteringsnycklar och säkerhetsklassificerad information, om tekniska krav och krav på säkerhet, aktionsberedskap och annan beredskap och kontinuitet, om utrustning och utrustningsutrymmen och om informationssystem som stöder produktionen av service. Eftersom det är fråga om bestämmelser som preciserar lagens bestämmelser och framför allt om tekniska detaljer, anses det att Transport- och kommunikationsverket i egenskap av ansvarig myndighet för PRS-tjänst är den mest lämpade instansen att utfärda en författning på lägre nivå.
271 b §.Tillhandahållande av offentlig reglerad satellittjänst. I den gällande 271 b § föreskrivs om tillverkning av teknik för utförande av satellittjänst, och det föreslås att bestämmelsen flyttas in i en ny 271 f §. I den föreslagna 271 b § ingår bestämmelser om tillhandahållande av offentlig reglerad satellittjänst. Paragrafens rubrik ändras också så att den motsvarar paragrafens innehåll.
Det föreslås att det i 1 mom. föreskrivs om aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy:s uppgift att ansvara för uppgiften som tillhandahållare av offentlig reglerad satellittjänst och att bolaget kallas tillhandahållare av offentlig reglerad satellittjänst. I finanspolitiska ministerutskottets beslut, som det hänvisas till ovan, används begreppet ”tjänsteoperatör”, men för tydlighetens skull har det ansetts lämpligast att i lagen använda begreppet ”tillhandahållare”. Det finska begreppet ”palvelun tuottaja”, som närmast motsvaras av det svenska begreppet ”tjänsteproducent” och som används i säkerhetsnätslagen, lämpar sig inte för detta sammanhang, eftersom det inte finns någon klar ”producent” av den orsaken att en del av den så kallade produktionen av PRS-tjänst sker i EU, en del vid Transport- och kommunikationsverket och en del vid aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy. På svenska används också i säkerhetsnätslagen begreppet ”tillhandahållare”.
I 2 mom. föreskrivs det om uppgifterna för tillhandahållaren av offentlig reglerad satellittjänst. Enligt 1 punkten ska tillhandahållaren av PRS-tjänst tillhandahålla, svara för och utveckla nationella infrastrukturtjänster för PRS-tjänsten. Med infrastrukturtjänster för PRS-tjänsten avses informationssystem som gör signalen från satelliten tillgänglig för användning. Enligt 2 punkten ska tillhandahållaren av PRS-tjänsten vidare ansvara för hanteringen av åtkomsträttigheterna till PRS-tjänsten och för distribueringen av krypteringsnycklar och annan relevant säkerhetsklassificerad information till systemadministratören. Systemadministratörer är användarorganisationerna. En krypteringsnyckel är i sin tur en kryptologisk komponent som används för att tolka sekretessbelagd information.
Enligt artikel 4 i PRS-beslutet ska fysiska och juridiska personer som hanterar säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter rörande PRS följa säkerhetsreglerna enligt rådets beslut om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (2013/488/EU). Rådets beslut om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter är en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet enligt 2 § i lagen om internationella förpliktelser som gäller informationssäkerhet (588/2004) och EU:s säkerhetsklassificerade information är särskilt känsligt informationsmaterial enligt den lagen. Enligt 6 § i lagen ska särskilt känsligt informationsmaterial sekretessbeläggas, om inte annat följer av en internationell förpliktelse som gäller informationssäkerhet. Enligt 1 § tillämpas lagen i fråga på myndigheter, näringsidkare och personer som är anställda hos en näringsidkare bl.a. när näringsidkaren är avtalspart i ett säkerhetsklassificerat avtal. Därmed ska minimikraven och de grundläggande principerna i säkerhetsbestämmelserna iakttas i Finland vid hanteringen av säkerhetsklassificerad EU-information. PRS-beslutets krav på att säkerhetsbestämmelserna ska följas är alltså redan nu gällande lag i Finland.
Enligt 2 mom. 3 punkten i paragrafen är tillhandahållaren av PRS-tjänst ansvarig för beredskapsskyldigheten Myndigheten ska för sin del sköta den beredskapsplanering som rör PRS-tjänsten och genom förberedelser och andra åtgärder se till att driften fortsätter så störningsfritt som möjligt under undantagsförhållanden samt i störningssituationer under normala förhållanden. Med hjälp av beredskapsplanering vidtas förberedelser för att samhället ska förblir funktionsdugligt i störningssituationer under normala förhållanden och under undantagsförhållanden.
I 3 mom. föreslås det bestämmelser om kravet på att tillhandahållaren av PRS-tjänster ska avskilja denna del av verksamheten. Tillhandahållaren ska enligt bestämmelsen i funktionellt och ekonomiskt hänseende avskilja PRS-verksamheten från sin övriga verksamhet. I 6 § 2 mom. i säkerhetsnätslagen föreskrivs det om ett motsvarande krav på avskiljande av verksamheten enligt vilket aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy i administrativt, funktionellt och ekonomiskt hänseende ska avskilja den verksamhet som avses i säkerhetsnätslagen från sin övriga verksamhet. I detta förslag behövs dock inte något krav på administrativt avskiljande, eftersom PRS-verksamheten genomförs som en del av moderbolagets verksamhet. Följaktligen behövs inte heller en motsvarande möjlighet som enligt 6 § 1 mom. i säkerhetsnätslagen att ordna verksamheten via ett dotterbolag som är avsett för skötseln av uppgiften. Det bör också noteras att i ljuset av 124 § i grundlagen, som gäller överföring av offentliga förvaltningsuppgifter, och grundlagsutskottets praxis i anslutning till detta, ska möjligheten att ordna PRS-tjänst via ett dotterbolag inte skrivas in i lagen ”för säkerhets skull”. Denna omständighet behandlas närmare under avsnitt 13, Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning.
PRS-verksamheten ska genomföras så att den är ekonomiskt och funktionellt avskild från bolagets övriga funktioner, t.ex. Virve-funktionerna. Med att verksamhet är ekonomiskt avskild från annan verksamhet avses till exempel att det anslag som anvisats för PRS-verksamhet inte kan användas för exempelvis tjänsteproduktionen för Virve-nätet. Att verksamheten är funktionellt avskild från annan verksamhet innebär å sin sida till exempel att personal reserveras för PRS-funktioner i alla situationer. I praktiken kan detta innebära att om den personal som i enlighet med 6 § 2 mom. i säkerhetsnätslagen avskilts från säkerhetsnätsverksamheten inte kan användas till exempel för produktion av Virve-tjänster, kan personalen inte ersättas med personal som reserverats för tillhandahållande av PRS-tjänsten på ett sådant sätt att den äventyrar fullgörandet av de uppgifter som tillhandahållaren av PRS-tjänsten har. Det är viktigt att funktionerna skiljs åt för att användarna av PRS-tjänsten ska kunna lita på att tjänsten är tillgänglig även i sådana situationer där tillhandahållarens övriga tjänster tillfälligt är ur bruk. Tillhandahållaren ska förbereda sig på sådana situationer genom förhandsplanering och genom att anvisa tillräckliga operativa resurser, inklusive personalresurser, för användningen av tjänsten. Kravet på att avskilja olika delar av verksamheten har således ett nära samband med den beredskapsplanering som avses i 2 mom. 3 punkten.
I 4 mom. anges det att det inte är meningen att tillhandahållaren av PRS-tjänsten ska sträva efter företagsekonomisk vinst genom att tillhandahålla PRS-tjänst. Genom det nationella ibruktagandet av PRS-tjänsten stöds de mål för den övergripande säkerheten som uppställts i säkerhetsstrategin för samhället och ibruktagandet är ett led i säkerställandet av Finlands nationella cybersäkerhet. Syftet är att PRS-tjänsten i Finland ska få en så bred användarskara som möjligt bestående av särskilt utvalda och auktoriserade användare av infrastruktur inom den offentliga förvaltningen och den kritiska försörjningsberedskapen. Dessutom är uppgiften för tillhandahållaren av PRS-tjänst en offentlig förvaltningsuppgift. Av dessa orsaker det i regel vara bättre att uppgiften är självbärande, det vill säga följer självkostnadsprincipen, än att tillhandahållaren ges rätt att förvänta sig en skälig avkastning.
I 5 mom. föreskrivs det att Försvarsmakten kan tillhandahålla, svara för och utveckla infrastrukturtjänster för den offentliga reglerade satellittjänsten för försvarets behov och ansvara för hanteringen av åtkomsträttigheter, krypteringsnycklar och säkerhetsklassificerad information i anslutning till det samt för distribution av åtkomsträttigheter och krypteringsnycklar till användare av PRS-tjänst.
I regel ska ansvarsfördelningen mellan aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy och Försvarsmakten basera sig på de slutanvändare som dessa betjänar. Försvarsmakten ska i regel tillgodose sådana försvarsindustriella behov hos slutanvändarna där separata mottagare som Försvarsmakten använder utnyttjas, till exempel inom vapenteknik. Aktiebolaget å sin sida betjänar civila aktörer samt sådana användare inom försvarsförvaltningen som använder sig av den Virve-tjänst som bolaget tillhandahåller. PRS-tjänsten tillhandahålls alltså civila aktörer av aktiebolaget, medan försvarsförvaltningens tjänster tillhandahålls av antingen Försvarsmakten eller bolaget, beroende bland annat på om också Virve-2-tjänsten används via terminalutrustning för PRS-tjänsten.
I 6 mom. föreskrivs det att de utrustningsutrymmen och den utrustning som direkt hör till den nationella serviceproduktionen i anslutning till PRS-tjänsten samt de telekommunikationsförbindelser som direkt används inom denna nationella serviceproduktion ska finnas i Finland. Med utrustningsutrymme som direkt hör till PRS-tjänsteproduktionen avses ett utrymme där det finns sådan aktiv utrustning som är ansluten till det nationella informationssystemet för PRS-tjänst (servrar och utrustning för datakommunikation). Bestämmelsen gäller inte terminalutrustning, till exempel telefoner med tillgång till Virve-2-tjänsten, som kan föras utomlands till exempel i samband med tjänsteuppdrag. Enligt den andra meningen i momentet ska de tjänster som har samband med PRS-tjänsten och den administration och tillsyn som gäller den produceras i Finland. Momentet ska gälla såväl tillhandahållaren av PRS-tjänst, dvs. aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy, som Försvarsmakten, när denna tillhandahåller PRS-tjänst för försvarets behov.
PRS-tjänsten är en av samhällets kritiska tjänster och avsikten är att man genom den ska kunna trygga störningsfri positions- och tidsbestämning baserad på satellitpositionering för de myndighetsaktörer och företag vilkas verksamhet är beroende av den och som ansvarar för beredskapen för olika slag av störningssituationer och undantagsförhållanden i samhället. Placeringen av PRS-tjänstens tekniska infrastruktur, dvs. servrar och datakommunikationsförbindelser inom Finlands territorium, gör det möjligt för de ansvariga myndigheterna att försäkra sig om att de risker som hänför sig till tjänsten kan hanteras genom ett nationellt urval av metoder och att endast finsk lag tillämpas på infrastrukturen och de data den hanterar.
Vid beredningen av propositionen har man övervägt att tillåta att produktionen av PRS-tjänst och infrastrukturen för detta kan flyttas bort från Finlands territorium t.ex. under undantagsförhållanden. Enligt 5 § 2 mom. i säkerhetsnätslagen är det möjligt att placera sådan utrustning och sådana tjänster som direkt hör samman med säkerhetsnätet också utanför Finlands gränser, om det är nödvändigt av funktionella skäl. I fråga om PRS-tjänsten föreslås det dock inga bestämmelser om en sådan möjlighet, eftersom PRS-tjänsten än så länge inte har tagits i bruk i ett enda land, och det därför är för tidigt att överväga att överföra tillhandahållandet av tjänsten till ett annat land. Frågan bör övervägas på nytt i det skede då PRS-tjänsten tas i bruk i större skala i Europa och exempelvis de riskfaktorer som sammanhänger med överföringen kan bedömas i tillräcklig utsträckning.
Tillhandahållandet och administreringen av PRS-tjänsten innebär att de krypteringsnycklar som behövs för användningen av PRS delas ut till slutanvändarna, att ändringar i användaruppgifterna eller deras behov förmedlas till den ansvariga myndigheten för PRS-tjänst samt att det fortlöpande säkerställs att tjänsten fungerar i tekniskt avseende. Den tillsynsuppgift den ansvariga myndigheten för PRS-tjänst har består i att säkerställa att terminalutrustningen används och innehas på ett säkert sätt. Detta gäller särskilt fristående mottagare med inlästa signalskyddsnycklar (controlled item). I säkerhetsreglementet för Galileo (EGNSS Programme Security instructions och dess bilaga Security Classification Guide) och i de styrdokument för PRS-tjänsten som kompletterar det fastställs säkerhetsnivåer för varje servicekomponent som ska beaktas också i det nationella genomförandet.
Till den del PRS-tjänst tas i bruk i landskapet Åland, bör man i fråga om besittningen och användningen av fast egendom beakta de bestämmelser om statens mark och byggnader som ingår i 61 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Sådan fast egendom förväntas dock inte bli uppförd i landskapet.
I 7 mom. ingår ett bemyndigande för statsrådet att utfärda förordning. Enligt bemyndigandet får närmare bestämmelser om upprätthållande av den nationella produktionen som gäller PRS-tjänst och om den prioritet, skyndsamhet och övriga viktighetsklassificering som gäller användningen av tjänsten utfärdas genom förordning av statsrådet. Bemyndigandet att utfärda förordning motsvarar för sin del bestämmelsen i 14 § 3 mom. i säkerhetsnätslagen, enligt vilken närmare bestämmelser om prioritet, skyndsamhet och övriga viktighetsklassificering som gäller för säkerhetsnätets tjänsteproduktion och användning får utfärdas genom förordning av statsrådet. Därutöver får finansministeriet meddela föreskrifter om saken med stöd av 4 mom. i paragrafen.
Med tanke på PRS-tjänstens tillförlitlighet, förutsägbarhet och funktionssäkerhet anses det viktigt att närmare bestämmelser om upprätthållandet av tjänsten och om den prioritet, skyndsamhet och övriga viktighetsordning som gäller den kan utfärdas genom förordning av statsrådet i stället för genom till exempel föreskrifter som meddelas av Transport- och kommunikationsverket. Det föreslagna bemyndigandet för statsrådet att utfärda förordning motiveras framför allt med att det i lagstiftningshierarkin är på samma nivå som bemyndigandet att utfärda bestämmelser på lägre nivå om tjänster som tillhandahålls enligt säkerhetsnätslagen. Om det till exempel genom Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter bestäms att PRS-tjänsten är prioriterad, men tjänster enligt säkerhetsnätslagen prioriteras högre än PRS-tjänst genom en förordning av statsrådet, skulle eventuella motstridigheter mellan dessa naturligtvis avgöras så att en statsrådsförordning är av högre prioritet. Eftersom det i bemyndigandet är fråga om den prioritet, skyndsamhet och övriga viktighetsklassificering som gäller användningen av PRS-tjänsten, vilket har ett nära samband med dess ställning som en kritisk tjänst som också i krissituationer ska vara tillförlitlig, talar det för att den lägsta nivå för bestämmelser om detta måste vara en förordning som utfärdas av statsrådet.
Eftersom PRS-tjänsten och Virve-2-tjänsten är nära kopplade till varandra med tanke på att de har samma tjänsteoperatör och delvis gemensamma användare och gemensam terminalutrustning, ska behoven av samordning av tjänsterna beaktas när det avgörs vilken prioritet, skyndsamhet och övriga viktighetsklassificering som gäller i fråga om tjänsteproduktion och användning enligt bestämmelserna i säkerhetsnätslagen och den föreslagna lagen. Det anses trots det inte nödvändigt att föreslå en bestämmelse om samordningen, eftersom varje myndighet enligt 10 § 1 mom. i förvaltningslagen inom ramen för sin behörighet och i den omfattning ärendet kräver på andra myndigheters begäran ska bistå dessa i skötsel av en förvaltningsuppgift, och även i övrigt sträva efter att främja samarbetet mellan myndigheterna. Denna bestämmelse i den allmänna lag som styr myndighetsverksamheten anses vara tillräcklig för att säkerställa samarbetet mellan myndigheterna och samordningen av de bestämmelser som utfärdas med stöd av olika författningar.
271 c §.Anställda hos tillhandahållaren av offentlig reglerad satellittjänst. I 271 c § i den gällande lagen finns bestämmelser om exportkontroll. Det föreslås att bestämmelserna om exportkontroll flyttas in i den nya 271 g § och att det i 271 c § föreskrivs om oförvitligheten hos de anställda hos PRS-tjänsteleverantören samt om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar. Paragrafens rubrik ska enligt förslaget ändras så att den motsvarar paragrafens innehåll. För tydlighetens skull påpekas det att paragrafen endast ska gälla personalen hos tillhandahållaren av PRS-tjänster, eftersom det för Försvarsmaktens personal görs behövliga säkerhetsutredningar och tjänsteansvaret och skadeståndsansvaret för dem bestäms utifrån andra författningar och därmed inte behöver upprepas i den nu föreslagna lagen. Det är behövligt att föreskriva om det straffrättsliga tjänsteansvaret för personalen och om tillämpningen av skadeståndslagen i paragrafen, eftersom strafflagen och skadeståndslagen inte är allmänna förvaltningslagar.
Enligt krävs det av en person som är anställd hos tillhandahållaren av PRS-tjänst och som utför uppgifter som har samband med PRS-tjänsten oförvitlighet och tillförlitlighet på det sätt som uppgiften förutsätter, vilket vid behov kan utredas i enlighet med säkerhetsutredningslagen (726/2014). Enligt bestämmelsen tillämpas dessutom bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar på personer anställda hos tillhandahållaren av PRS-tjänst när dessa utför uppgifter som gäller offentlig reglerad satellittjänst. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen.
271 d §.Underleverantörer av offentlig reglerad satellittjänst. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 271 d §, där det föreskrivs om underleverantörer till tillhandahållaren av PRS-tjänst. Det betonas för tydlighetens skull att bestämmelserna endast gäller tillhandahållare av PRS-tjänst, inte Försvarsmakten, som inte anlitar underleverantörer vid tillhandahållandet av sina tjänster.
Enligt 1 mom. får tillhandahållaren av PRS-tjänst använda sig av underleverantörer. Underleverantörer ska enligt bestämmelsen anlitas endast i den utsträckning det är nödvändigt. Det ska enligt förslaget fortfarande vara tillhandahållaren av PRS-tjänst som administrerar, styr och övervakar PRS-tjänsten, och PRS-tjänstens säkerhet eller kontinuitet får inte äventyras. Transport- och kommunikationsverket ska på förhand underrättas om att en underleverantör anlitas, så att verket kan fullgöra sina tillsynsskyldigheter i fråga om underleverantören.
I 2 mom. föreskrivs det att tillhandahållaren av PRS-tjänst svarar för underleverantörens arbete som för sitt eget arbete. Tillhandahållaren av PRS-tjänst ska dessutom försäkra sig om att underleverantören har tillräckliga ekonomiska förutsättningar, tillräcklig teknisk prestationsförmåga och tillräckliga yrkesmässiga kvalifikationer för att genomföra underentreprenaden. Tillhandahållaren ska också se till att underentreprenaden inte äventyrar den nationella säkerheten. Underleverantören ska dessutom uppfylla kraven på säkerhet, aktionsberedskap, annan beredskap och kontinuitet som gäller PRS-tjänsten. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska särskilt förfarandena för hanteringen av störningssituationer under normala förhållanden och av undantagsförhållanden säkerställas i det uppdragsavtal som ingås med underleverantören. På detta sätt säkerställs kontinuiteten i PRS-tjänsten i alla situationer.
Enligt det föreslagna 3 mom. krävs det av en person som är anställd hos underleverantören och som utför uppgifter som har samband med PRS-tjänst oförvitlighet och tillförlitlighet på det sätt som uppgiften förutsätter, vilket vid behov kan utredas i enlighet med säkerhetsutredningslagen. På personer som är anställda hos underleverantören tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när dessa utför uppgifter som gäller PRS-tjänst. Det anges också i förslaget att bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Genom bestämmelsen säkerställs det att kraven på tillhandahållaren av PRS-tjänst iakttas oberoende av om tillhandahållaren själv sköter uppgiften eller anlitar en underleverantör.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets behörighet att meddela närmare föreskrifter om anlitande av underleverantörer till leverantörer av offentliga reglerade satellittjänster och om underleverantörer.
271 e §.Användning av offentlig reglerad satellittjänst. Till lagen fogas det enligt förslaget en ny 271 e § med bestämmelser om användare av PRS-tjänst och om ansökan om bemyndigande att använda tjänsten.
Enligt 1 mom. kan tjänsten tillhandahållas de användargrupper som avses i 250 § i kommunikationstjänstlagen samt andra aktörer som är viktiga för ett fungerande samhälle. Kommunikationsministeriet ska bemyndigas att besluta vilka användargrupper som ska ha rätt att använda tjänsten. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar gällande 271 a §.
Eftersom de användare av myndighetsnät som räknas upp i 250 § inte helt motsvarar de förväntade användarna av PRS-tjänst, är det nödvändigt att ge också andra finländska aktörer inom den offentliga förvaltningen än de som räknas upp i 250 § och som är centrala med tanke på samhällets störningsfria funktion och försörjningsberedskap och som i sin verksamhet behöver sådana störningsfria och verifierade tjänster för tids- och positionsbestämning som är oberoende av satellitpositioneringssystem utanför Europa. Sådana kan t.ex. utöver de aktörer som nämns i 250 § och som ansvarar för säkerheten inom spårtrafiken också vara andra aktörer som svarar för säkerheten inom transportsektorn samt t.ex. bank-, datatrafik- och energisektorn. För att det moderna samhället ska fungera behövs det tjänster för tids- och positionsbestämning, och användningsbehovet för dem kommer att öka i framtiden. Därför är det ännu inte möjligt att uttömmande beskriva alla eventuella kommande användargrupper och användare av PRS-tjänst. Behovet och utvecklingen preciseras i kommunikationsministeriets beslut om användargrupper.
Kommunikationsministeriet meddelade den 25 februari 2019 meddelat det hittills enda beslutet om en PRS-användargrupp, enligt vilket den ansvariga myndigheten för PRS-tjänst och de parter som deltar i testningen av PRS-tjänst har rätt att använda tjänsten.
I 2 mom. föreskrivs det om ansökningsförfarandet i samband med ett beslut om bemyndigande att använda PRS-tjänst. Det föreslås att Transport- och kommunikationsverket på ansökan kan bemyndiga inhemska statliga myndigheter eller kommunala myndigheter, inrättningar, affärsverk eller andra offentliga samfund eller finska juridiska personer eller utländska näringsidkares filialer i Finland att använda PRS-tjänst. Avsikten är att sökande inte ska begränsas till att definieras av sin organisationsform, utan att sökanden vid behov också själv ska kunna bestämma om det till exempel i fråga om polisen är Polisstyrelsen eller en enskild polisinrättning som är en lämplig sökande. Andra offentliga samfund kan exempelvis vara de kommande välfärdsområdena, om de till sin organisationsform inte passar in bland de andra organisationsformer som nämns i bestämmelsen. Förteckningen i bestämmelsen är alltså inte avsedd att vara uttömmande. Avsikten är att också en privatperson eller en enskild anställd hos en myndighet eller en juridisk person eller någon annan person inte självständigt ska kunna ansöka om bemyndigande, utan det ska alltid göras av arbetsgivaren eller av en annan juridisk person eller myndighet med bestämmande inflytande, även om man vet att tjänsten kommer att användas av en viss person som företräder organisationen. Bemyndigandet att använda PRS-tjänst är organisationsspecifikt, inte personligt. Den auktoriserade användaren av PRS-tjänsten kallas användare av offentlig reglerad satellittjänst.
För att sökanden ska kunna bli bemyndigad att använda tjänsten måste denne höra till en användargrupp som bestämts av kommunikationsministeriet. Om sökanden inte är en myndighet, ska denne ge en beskrivning av användningsfallet, som är en i bestämmelsen avsedd utredning där sökanden lämnar en redogörelse för behovet av att använda tjänsten och för sina möjligheter att använda tjänsten på ett säkert och ändamålsenligt sätt. Dessutom ska sökanden i beskrivningen redogöra för varför och hur sökanden anser att användningen av offentlig regleras satellittjänst främjar Finlands övergripande säkerhet. I beskrivningen anger sökanden för den myndighet som utfärdar beslutet om bemyndigande på vilka grunder sökanden behöver möjligheten att använda PRS-tjänst och på vilket sätt PRS-tjänsten avses bli använd. Användningen ska dessutom främja den övergripande säkerheten i Finland. Om sökanden är en myndighet, räcker det med enbart ansökan utan motiveringar i beskrivningen.
Vid ansökan om rätt att använda ett myndighetsabonnemang ska sökanden en myndighet förorda ansökan. Beslut om myndighetsabonnemang fattas av aktiebolaget Suomen Erillisverkot Oy, som är tjänsteoperatör. Till skillnad från ansökningsprocessen för Virve, där tillhandahållaren av kommunikationstjänst med anknytning till myndighetskommunikation i enlighet med 250 § 2 mom. i kommunikationstjänstlagen beviljar enskilda myndighetsabonnemang till myndigheter och på framställning av myndigheter till andra användare, föreslås det inga krav på att myndigheten ska förorda ansökan i fråga om ansökningsprocessen för användning av PRS, eftersom beslutet om bemyndigandet att använda PRS fattas av en myndighet (Transport- och kommunikationsverket), inte av en privat aktör. Enligt 10 § i förvaltningslagen (434/2003) ska varje myndighet inom ramen för sin behörighet och i den omfattning ärendet kräver på andra myndigheters begäran bistå dessa i skötsel av en förvaltningsuppgift och enligt 31 § 1 mom. se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt genom att skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Den ansvariga myndigheten för PRS-tjänst ska alltså vid behov begära utlåtande om ansökan av en annan myndighet, om en tillräcklig och ändamålsenlig utredning av ärendet kräver det.
I situationer där myndigheter samarbetar kan det vara nödvändigt att fördela PRS-mottagarna mellan de deltagande myndigheterna och eventuellt också andra samarbetsparter. Då är det viktigt att beakta att en användare av en offentlig reglerad satellittjänst ansvarar för de PRS-mottagare och den PRS-teknik som användaren disponerar över. Om användaren tillfälligt överlåter en PRS-mottagare till någon som inte hör till hans eller hennes organisation, ska han eller hon försäkra sig om att utrustningen används på ett ändamålsenligt och säkert sätt. Sådan användning sker alltid på den auktoriserade PRS-användarens ansvar. För tydlighetens skull konstateras det att PRS-utrustningen i sig inte innehåller säkerhetsklassificerad information, men naturligtvis är det viktigt att den förblir i användarnas besittning.
I 3 mom. föreskrivs det om bemyndigande att använda PRS-tjänst. Det föreslås att Transport- och kommunikationsverket i sitt beslut om bemyndigande kan ange sådana begränsningar och villkor som behövs för en säker användning av tjänsten. Sådana begränsningar eller villkor kan gälla till exempel den utbildning som ges användaren eller själva användningen av PRS-utrustning. Beslutet kan utfärdas för viss tid, om det finns särskilda skäl till det. Som ett exempel på särskilda skäl kan tas att användningen av PRS-tjänsten hänför sig till ett upphandlingskontrakt som ingåtts för viss tid.
Enligt det föreslagna momentet ska Transport- och kommunikationsverket förbjudas att bemyndiga en sökande som av grundad anledning misstänks bryta mot den reglering som gäller PRS-tjänsten (unionslagstiftningen, den nationella lagstiftningen, föreskrifter som meddelats av den ansvariga myndigheten för PRS-tjänst) eller villkoren i ett beslut om bemyndigande, eller uppenbart äventyrar den nationella säkerheten efter att ha erhållit ett beslut om bemyndigande. En sådan grundad anledning kan vara exempelvis domar i brottmål som ett företag eller personer som står bakom det fått för till exempel dataintrångsbrott eller andra motsvarande brott. Ansökan kan avslås också av den anledningen att sökanden misstänks äventyra den nationella säkerheten. Då är en förutsättning för avslag på ansökan att ett sådant äventyrande är uppenbart.
I 4 mom. föreslås bestämmelser om anmärkning och varning till en användare av PRS-tjänst samt om återkallande av ett beslut om bemyndigande att använda PRS-tjänst. Transport- och kommunikationsverket kan ge en användare av PRS-tjänst en anmärkning eller varning, om användaren bryter mot den reglering som gäller PRS-tjänst eller mot Transport- och kommunikationsverkets beslut om bemyndigande.
Om en användare av PRS-tjänst trots anmärkningen eller varningen fortfarande bryter mot den reglering som gäller PRS-tjänst eller mot beslutet om bemyndigande, kan Transport- och kommunikationsverket återkalla bemyndigandet temporärt eller permanent i enlighet med förvaltningslagen. Bemyndigandet kan också återkallas om det är nödvändigt för landets försvar eller PRS-tjänstens säkerhet.
Innan bemyndigandet återkallas ska den berörda parten höras. Enligt 34 § i förvaltningslagen ska en part innan ett ärende avgörs part ges tillfälle att framföra sin åsikt om ärendet och avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras. Ärendet får dock avgöras utan att parten hörs, om hörandet kan äventyra syftet med beslutet eller om det dröjsmål som hörandet medför i behandlingen av ärendet orsakar betydande skada för människors hälsa, för den allmänna säkerheten eller för miljön. Transport- och kommunikationsverket får i sitt beslut om att återkalla bemyndigandet att använda tjänsten bestämma att beslutet ska iakttas trots ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. Detta behövs för ett effektivt verkställande av återkallandet, eftersom det på grund av ändringssökande annars kan ta upp till flera år att återkalla ett beslut. Vid förfarandet för återkallande av ett bemyndigande iakttas förvaltningslagen.
I 5 mom. föreskrivs det om Transport- och kommunikationsverkets normgivningsbemyndigande. Med stöd av bemyndigandet kan verket meddela närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet i anslutning till PRS-tjänst, om innehållet i ansökan och om andra omständigheter som hänför sig till ansökan.
271 f §.Tillverkning av teknik för offentlig reglerad satellittjänst. Det föreslås att det till lagen fogas en ny 271 f §, som dock i huvudsak motsvarar 271 b § i den gällande lagen. Genom bestämmelserna i paragrafen genomförs de skyldigheter som åläggs medlemsstaterna enligt artikel 5.5 i PRS-beslutet.
I paragrafen föreslås bestämmelser om att ett företag i Finland får tillverka teknik som behövs för utförandet av PRS-tjänst endast med tillstånd av styrelsen för godkännande av säkerhetsackreditering av europeiska satellitpositioneringssystem. Med teknik avses till exempel utrustning, teknik och programvara. Tillståndet ska enligt förslaget sökas skriftligen via Transport- och kommunikationsverket. Enligt den gällande lagen krävs det också för myndigheternas tillverkning av satellittjänstteknik tillstånd av styrelsen för godkännande av säkerhetsackreditering. Detta motsvarar inte styrelsens tillståndspraxis och inte heller artikel 5.5 i PRS-beslutet. Det föreslås därför att endast företag ska behöva styrelsens tillstånd för tillverkning av teknik för den offentliga reglerade satellittjänsten.
271 g §.Exportkontroll av offentlig reglerad satellittjänst. Till lagen föreslås bli fogad en ny 271 g §. Paragrafen motsvarade i huvudsak 271 c § i den gällande lagen, där det föreskrivs om exportkontroll av PRS-tjänst. Genom bestämmelserna i paragrafen genomförs de skyldigheter som åläggs medlemsstaterna enligt artikel 5.6 och artikel 9 i PRS-beslutet.
Enligt 1 mom. är export av teknik för användning, utveckling och tillverkning av en satellittjänst utanför Europeiska unionen endast tillåten till länder som på behörigt sätt bemyndigats att använda satellittjänsten med stöd av ett avtal med Europeiska unionen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans. I artikel 15 i kommissionens delegerade beslut ingår ett flertal villkor som det med tanke på det stora antalet och de talrika hänvisningarna inte är motiverat att upprepa som en informativ bestämmelse i den föreslagna paragrafen. För exporten krävs det tillstånd från utrikesministeriet. Utrikesministeriet ska höra den ansvariga myndigheten för PRS-tjänst, alltså Transport- och kommunikationsverket, innan tillståndet beviljas.
I 2 mom. föreskrivs det att teknik för användning, utveckling och tillverkning av PRS-tjänst får överföras till EU:s medlemsländer endast med tillstånd från utrikesministeriet. Utrikesministeriet ska enligt bestämmelsen höra Transport- och kommunikationsverket innan tillståndet beviljas.
Enligt 3 mom. ska export, förmedling och överföring av teknik avsedd för PRS-tjänst övervakas av Tullen. Tullen sköter många tillsynsuppgifter i anslutning till export och import av varor, och därför är det ändamålsenligt att just Tullen – på samma sätt som för närvarande – också sköter exportkontrollen i anslutning till PRS-tjänst, inte till exempel Transport- och kommunikationsverket, trots att verket har getts andra tillsynsuppgifter i anslutning till PRS-tjänst.
I 4 mom. föreskrivs det att varuhavaren ska visa upp det tillstånd från utrikesministeriet som avses ovan när varorna vid export anmäls till Tullen. Också de varor som omfattas av tillståndet ska då kunna inspekteras av Tullen. Vid överföringar inom EU ska varuhavaren visa upp tillståndet från utrikesministeriet för Tullen när varorna lämnar landet vid en gränstullanstalt. Också de varor som omfattas av tillståndet ska då kunna inspekteras av Tullen.
289 §.Informationssamhällsavgift. Paragrafen innehåller bestämmelser om informationssamhällsavgiften. Det föreslås att de nuvarande 1 och 2 momenten kvarstår oförändrade. Det föreslås att 3 mom. ändras så att informationssamhällsavgiften höjs med 0,015 procentenheter från och med den 1 januari 2023, då informationssamhällsavgiften är 0,135 procent av omsättningen av televerksamhet som ett teleföretag som omfattas av informationssamhällsavgift bedrivit i Finland under den räkenskapsperiod som föregår bestämmandet av avgiften. Någon informationssamhällsavgift tas inte ut för teleföretag vars omsättning för televerksamhet i Finland understiger 300 000 euro under den föregående räkenskapsperioden. Syftet med höjningen av informationssamhällsavgiften är att täcka Transport- och kommunikationsverkets årliga kostnader för drift och underhåll av den planerade positionsdatatjänsten i enlighet med motiveringen till lagen om sambyggnad och samutnyttjande av nätinfrastruktur.
I och med den föreslagna höjningen av informationssamhällsavgiften ökar intäkterna från avgiften enligt uppgifterna om omsättningen för 2021 med cirka 400 000 euro per år, om teleföretagens omsättning fortsätter att öka som förut. Den i euro mest betydande delen av den föreslagna höjningen av informationssamhällsavgiften, cirka 350 000–370 000 euro, kommer att gälla de tre största teleföretagen, det vill säga DNA Abp, Elisa Abp och Telia Finland Oyj. När det gäller teleföretagen gäller begäranden om positionsdata till största delen dessa tre företags nätinfrastruktur, och flest uppgifter som kommer att kräva underhåll härrör från deras infrastruktur. Det är därför motiverat att de också täcker största delen av kostnaderna. För andra teleföretag som omfattas av informationssamhällsavgift är effekten av avgiftshöjningen totalt cirka 30 000–50 000 euro om året, vilket utgör några hundra eller tusen euro per teleföretag beroende på företagets omsättning. Informationssamhällsavgift tillämpas också på teleföretag som är verksamma på Åland och i fråga om vilka effekten av höjningen är klart mindre än 4 000 euro om året. De uppskattade intäkterna av informationssamhällsavgifterna är cirka 4 miljoner euro. Den föreslagna höjningen av informationssamhällsavgiften ökar intäkterna till cirka 4,4 miljoner euro från och med 2023.
Eftersom informationssamhällsavgiften bestäms enligt den avgiftsskyldiges inkomster och inte enligt kostnadsmotsvarighetsprincipen är det fråga om en avgift av skattenatur, och då ska bestämmelser om grunderna för avgiften utfärdas genom lag (se till exempel GrUU 49/2006 rd, s. 2). Skyldigheten att betala informationssamhällsavgift ska fortfarande vara bunden till skyldigheten att anmäla televerksamhet eller till koncessionen (RP 98/2020 rd, s. 276).
Det föreslås att 4 mom. upphävs som obehövligt, vilket leder till att gällande 5 och 6 mom. i sin nuvarande lydelse blir 4 och 5 mom.
304 §.Transport- och kommunikationsverkets särskilda uppgifter. Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana uppgifter för Transport- och kommunikationsverket om vilka det inte föreskrivs någon annanstans i kommunikationstjänstlagen. Det föreslås att 12 punkten om behörig myndighet för PRS i den förteckning över uppgifter på 18 punkter som ingår i paragrafen ska slopas som onödig, eftersom bestämmelser om ansvarig myndighet för PRS-tjänst föreslås ingå i 32 a kap. 271 a §. Genom ändringen förtydligas lagen genom att onödiga upprepningar stryks. Den gällande punkterna 13–18 blir punkterna 12–17. Samtidigt korrigeras skrivfelen i den finska lagtexten i 14 och 15 punkten.
325 §.Tekniska säkerhets- och funktionsinspektioner samt ekonomiska inspektioner. Det föreslås att det i paragrafen föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets rätt att göra tekniska säkerhets- eller funktionsinspektioner eller ekonomiska inspektioner i teleföretag. Paragrafens bestämmelser om inspektionsrätt som gäller PRS-tjänst flyttas för tydlighetens skull in i en separat paragraf, 325 a §. Det föreslås inga ändringar i de inspektioner som gäller teleföretag. Rubriken för paragrafen ändras emellertid.
Enligt 1 mom. har Transport- och kommunikationsverket rätt att i teleföretag utföra tekniska säkerhets- och funktionsinspektioner samt ekonomiska inspektioner för att övervaka efterlevnaden av skyldigheterna enligt kommunikationstjänstlagen samt enligt bestämmelser som utfärdats och föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av den.
Enligt 2 mom. kan även ett myndighetsnät samt tillhandahållaren av kommunikationstjänsten med anknytning till myndighetskommunikation vara föremål för tekniska säkerhets- och funktionsinspektioner.
Enligt 3 mom. kan Transport- och kommunikationsverket låta en oberoende expert utföra tekniska säkerhets- och funktionsinspektioner. Enligt vad som föreslås ska på sakkunniga tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar vid skötseln av uppdrag enligt paragrafen. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Det är då det teleföretag som är föremål för en sådan teknisk säkerhets- och funktionsinspektion som utförs av en oberoende expert som svarar för kostnaderna för inspektionen.
Enligt 4 mom. har Transport- och kommunikationsverket och den som handlar för verkets räkning rätt att i samband med tekniska säkerhets- eller funktionsinspektioner eller ekonomiska inspektioner få tillträde till teleföretags utrustningsutrymmen och övriga lokaler samt att, trots vad som föreskrivs om sekretess för uppgifter, för granskning få dokument och information som behövs för tillsynsuppgiften.
Enligt 5 mom. får inspektioner inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur.
325 a §.Inspektioner som gäller offentlig reglerad satellittjänst. På det sätt som beskrivs ovan föreslås bestämmelserna om Transport- och kommunikationsverkets rätt att företa inspektioner som gäller PRS-tjänst bilda en ny separat paragraf för att förtydliga regleringen.
Enligt det föreslagna 1 mom. har Transport- och kommunikationsverket rätt att utföra inspektioner hos tillhandahållaren av offentlig reglerad satellittjänst och dennes underleverantörer, hos Försvarsmakten, hos användare av offentlig reglerad satellittjänst och hos tillverkare av teknik för offentlig reglerad satellittjänst för att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om offentlig reglerad satellittjänst. Förslaget motsvarar den inspektionsrätt som föreskrivs 325 § 1 mom. i den gällande lagen, men i förslaget utvidgas den grupp av aktörer som är föremål för inspektionen till att omfatta utöver företag som tillverkar och använder PRS-teknik också andra som arbetar med PRS-tjänst. Inspektionen kan gälla såväl myndighetsanvändare som enskilda användarorganisationer.
Enligt 2 mom. ska en inspektion som gäller PRS-tjänst i första hand utföras genom en begäran om information, om syftet med tillsynsuppgiften kan nås på det sättet. Om det inte räcker med en begäran om information för att uppnå syftet med inspektionen, har Transport- och kommunikationsverket rätt att få tillträde till lokaler som används av föremålet för inspektionen och att, trots vad som föreskrivs om sekretess för uppgifter, för granskning få dokument och uppgifter som behövs för tillsynsuppgiften. Avsikten är att man i inspektionsverksamheten ska iaktta den så kallade principen om lindrigare metod, dvs. att man i första hand ska sträva efter att utföra kontrollerna med metoder som ingriper så litet som möjligt. Om en begäran om information eller till exempel inlämnande av handlingar till den ansvariga myndigheten för PRS-tjänst trots det inte räcker med tanke på tillsynens ändamål och syfte, har myndigheten rätt att utföra en inspektion till exempel i de av användarens lokaler där material eller utrustning som anknyter till PRS-tjänst förvaras.
Den föreslagna inspektionsrätten i fråga om PRS-tjänst ska gälla alla som arbetar med tjänsten, dvs. tillhandahållaren av PRS-tjänst, dennes underleverantörer, användare, tillverkare och Försvarsmakten. Bestämmelsen gäller således också myndighetsaktörer. En sådan omfattande inspektionsrätt anses nödvändig i ljuset av EU-bestämmelserna om PRS. Enligt artikel 6 (6) i kommissionens delegerade beslut ska den behöriga PRS-myndigheten som utsetts av en medlemsstat utföra kontroller av alla de organ som hanterar PRS-komponenter och PRS-uppgifter som är etablerade på medlemsstatens territorium för att säkerställa att bestämmelserna i beslutet följs. Den behöriga PRS-myndigheten ska utarbeta rapporter om sådana kontroller. Också enligt artikel 5 (4) i beslutet ska den behöriga PRS-myndigheten se till att användningen av PRS är förenlig med beslutet. Således ska den behöriga PRS-myndigheten ha heltäckande medel för att övervaka att PRS-bestämmelserna iakttas, och den är också skyldig att rapportera till kommissionen om de medel den har till sitt förfogande.
En inspektionsrätt som påminner om den föreslagna inspektionsrätten i fråga om PRS-aktörers lokaler och dokument med tanke på i vilken utsträckning inspektionen ingriper i verksamheten finns förutom i fråga om den inspektion av teleföretag som avses i 325 § också i 326 § i den gällande lagen, som gäller inspektion av radioutrustning. Enligt den har Transport- och kommunikationsverket rätt att utföra inspektioner för tillsynen över efterlevnaden av lagen och de författningar som utfärdats med stöd av den. Inspektioner kan utföras på platser där det finns till exempel radiosändare som kräver radiotillstånd eller behörighets- eller kompetensbevis eller radioutrustning som saluförs eller planeras bli utsläppt på marknaden. Inspektioner kan också utföras på platser där det finns radioutrustning som har konstaterats eller på sannolika grunder misstänks fungera eller ha fungerat i strid med bestämmelser eller föreskrifter eller orsaka störningar.
Den rätt till inspektion av radioutrustning som ingår i den gällande lagen har inte begränsats till att gälla t.ex. kommersiella aktörer, men i enlighet med 324 § gäller rätten dock inte försvarsmakten eller gränsbevakningsväsendet när de utövar radiokommunikation som har samband med det militära försvaret och inte heller radioutrustning som innehas av dessa enbart för ändamål som hänför sig till det militära försvaret. Bestämmelsen ska därmed tillämpas på övriga myndighetsaktörer, såsom den föreslagna inspektionsrätten.
Det bör noteras att den föreslagna inspektionsrätten ska vara begränsad till övervakning av att bestämmelserna om PRS-tjänst iakttas. Inspektioner kan således endast gälla sådana platser som har samband med användningen eller tillverkningen av PRS-tjänst eller något annat motsvarande. För att myndighetstillsynen ska kunna verkställas på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av proportionalitetsprincipen anses det viktigt med samarbete i anslutning till inspektionsverksamheten samt att lindrigare metoder används i första hand. Om ett eventuellt ärende som ska inspekteras i samband med PRS-tjänsten alltså kan utredas till exempel genom en begäran om information, anses det vara ändamålsenligt att använda denna lindrigare inspektionsform än en fysisk inspektion av utrymmena.
Enligt 3 mom. får inspektioner inte utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur. Momentet motsvarar 325 § 6 mom. i den gällande lagen. Att utrymmen som används för boende av permanent natur lämnas utanför inspektioner anses motiverat med tanke på den hemfrid som tryggas genom 10 § 1 mom. i grundlagen. Utgångspunkten är att det material eller den utrustning som ska kontrolleras inte får finnas i privatpersoners hem, och om så är fallet kan inspektionen utföras genom en begäran om information eller till exempel genom att det som ska kontrolleras överlämnas till den ansvariga myndigheten för PRS-tjänst.
Det föreslås att det i fortsättningen, till skillnad från i den gällande lagen, inte ska vara möjligt att låta en utomstående, oberoende sakkunnig utföra en inspektion som hänför sig till PRS-tjänst, utan att inspektionerna i fortsättningen endast ska utföras av Transport- och kommunikationsverket. Ändringen motiveras med att antalet tillsynsobjekt utvidgas så att det också omfattar myndighetsaktörer, varför det anses vara viktigt att inspektioner utförs av en myndighet.
350 §.Hänvisningar till strafflagen. I paragrafen ingår kommunikationstjänstlagens hänvisningar till strafflagen.
Enligt artikel 15 i PRS-beslutet ska medlemsstaterna fastställa vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med beslutet. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Vid beredningen av regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring och temporär ändring av informationssamhällsbalken och ändring av lagen om anmälda organ för vissa produktgrupper (RP 67/2016 rd) kom man fram till att bestämmelserna i den dåvarande informationssamhällsbalken och strafflagen till en tillräcklig del kunde anses omfatta oegentligheter och brott i anslutning till PRS-tjänst och det föreslogs därför inte några särskilda bestämmelser om påföljderna.
I den förberedande bedömningspromemorian till denna proposition konstateras det dock att det är nödvändigt att föreskriva särskilt om påföljderna. Bakgrunden till detta är den rättsliga utvecklingen, där man för närvarande betonar den straffrättsliga legalitetsprincipen, dvs. att det ska föreskrivas uttryckligen och entydigt om den straffbara gärningen. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har man dock kommit fram till att det inte är nödvändigt att ändra den gällande informativa hänvisningsparagrafen annat än genom att till den foga en hänvisning till grovt dataintrång. Samtidigt korrigeras paragrafen tekniskt i fråga om den finska språkdräkten.
I 1 mom. anges det att bestämmelser om straff för avkodningssystemsbrott finns i 38 kap. 8 b § i strafflagen. Det föreslås inga ändringar i momentet.
Enligt 2 mom. finns bestämmelser om straff för kränkning av kommunikationshemlighet i 38 kap. 3 §, om straff för grov kränkning av kommunikationshemlighet i 38 kap. 4 §, om straff för dataintrång i 38 kap. 8 § och om straff för grovt dataintrång i 38 kap. 8 a § i strafflagen. Till straff för brott mot tystnadsplikten enligt 136 § 4 mom. och 160 § 5 mom. i lagen döms enligt 38 kap. 1 eller 2 § i strafflagen, om inte gärningen utgör brott enligt 40 kap. 5 § i den lagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag. Den infrastruktur och utrustning som hänför sig till PRS-tjänsten är ett informationssystem enligt 38 kap. 8 § i strafflagen. På obehörig användning av informationssystem tillämpas bestämmelserna om dataintrång i 38 kap. 8 § och grovt dataintrång i 8 a § i strafflagen.
PRS-tjänsten är förenad med sekretessbelagda uppgifter. På utlämnande av uppgifter i anslutning till tjänster i strid mot tystnadsplikten tillämpas bestämmelserna om sekretessbrott och sekretessförseelse i 38 kap. 1 och 2 § i strafflagen.
På förhindrande av PRS-tjänstens funktion eller orsakande av allvarliga störningar i den tillämpas bestämmelserna om systemstörning i 38 kap. 7 a § i strafflagen.
PRS-tjänsten är skyddad. På gärningar som hänför sig till system som är avsedda för avkodning av detta skydd tillämpas bestämmelserna om avkodningssystemsbrott i 38 kap. 8 b § i strafflagen och bestämmelserna om avkodningssystemsförseelse i 347 § i lagen tjänster inom elektronisk kommunikation.