1
Lagförslag
3 §.Definition av kommersiell fiskare. I 88 § i lagen om fiske från 2015 ingår en definition av kommersiell fiskare, som huvudsakligen lyder på samma sätt som den definition som ingår i 3 § i gällande lag om försäkringsstöd för kommersiellt fiske. Genom den föreslagna lagen harmoniseras definitionerna genom att man i 3 § 1 mom. stryker hänvisningen till en fiskare som är bolagsman eller delägare i en sammanslutning enligt definitionen av en kommersiell fiskare.
4 §.Förutsättningar som gäller mottagare av försäkringsstöd. I 1 mom. föreslås att kravet på att registrera sig som yrkesfiskare slopas. Enligt den nya lagen om fiske kan kommersiellt fiske endast bedrivas av den som är registrerad som kommersiell fiskare, vilket innebär att kravet på att vara registrerad som yrkesfiskare ska slopas i lagen.
5 §.Förutsättningar som gäller skadefallet. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att sådana fångstredskap som används på fartyg som är antecknade i gruppen högsjöfartyg i fiskefartygsregistret lämnas utanför försäkringsstödet. Enligt den föreslagna 2 punkten betalas försäkringsstöd endast för skador på fångstredskap som används på fartyg som är antecknade i gruppen kustfartyg i fiskefartygsregistret. I praktiken innebär ändringen att trålar på högsjöfartyg lämnas utanför försäkringsstödet, vilket bedöms leda till en årlig utgiftsbesparing på ca 350 000 euro.
6 §.Förvägran av stöd på grund av statsstödsregler. Enligt kommissionens riktlinjer är det förbjudet att betala stöd om sökanden har begått en eller flera överträdelser eller brott enligt artikel 10.1 eller 10.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011, nedan förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden. Ansökningarna ska avvisas under perioder som anges i Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/288 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden vad gäller tidsperioden och datumen för avvisande av ansökningar, nedan kommissionens delegerade förordning.
För att kommissionens riktlinjer ska beaktas föreslås att 6 § ändras så att i paragrafen koncentreras de bestämmelser om förvägran av stöd som har en koppling till artikel 10.1 och 10.3 i Europeiska förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden. Bestämmelser om sådana allvarliga överträdelser som avses i artikel 10.1 ingår i 51 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (1188/2014). Eftersom en påföljd kan påföras för en gärning eller försummelse som uppfyller rekvisitet för allvarlig överträdelse även i en annan medlemsstat i Europeiska unionen, föreslås i paragrafen även ingå en hänvisning till 62 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. I 62 § regleras om landsbygdsverkets skyldighet att tilldela innehavaren av fiskelicens och ett fiskefartygs befälhavare prickar med stöd av beslut som gäller allvarliga överträdelser och som andra medlemsländer meddelat till verket. Landsbygdsverket tilldelar även innehavare av fiskelicens och ett fiskefartygs befälhavare prickar med stöd av 62 §, om verket exempelvis av en finländsk domstol får meddelande om att personen har begått en gärning som motsvarar beskrivningen i 51 § i samma lag.
Av artikel 10.1 b i förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden framgår att stöd inte kan beviljas sådana aktörer som har varit delaktiga i driften eller förvaltningen av fiskefartyg som är upptagna i Europeiska unionens IUU-fartygsförteckning eller som har varit i motsvarande förhållande till fiskefartyg som för ett sådant lands flagg som identifierats som ett icke-samarbetande land. Kommissionen upprätthåller Europeiska unionens IUU-fartygsförteckning och upptagandet av fiskefartyg i förteckningen regleras genom kommissionens genomförandeförordningar. Den senaste genomförandeförordningen utfärdades den 28 juli 2015 (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1296. En förteckning över icke-samarbetande länder upprätthålls med stöd av rådets genomförandebeslut.
I artikel 10.3 i förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden hänvisas till bedrägeri som definieras i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. Gärningen ska rikta sig mot Europeiska fiskerifonden eller Europeiska havs- och fiskerifonden. De paragrafer i konventionen som hänför sig till det nationella genomförandet ingår i 29 § i strafflagen. I paragrafens 1 mom. föreslås ingå en hänvisning till 29 kap. 1—3 och 5—8 § i strafflagen. I paragraferna ingår bestämmelser om skattebedrägeri, grovt skattebedrägeri, lindrigt skattebedrägeri, subventionsbedrägeri, grovt subventionsbedrägeri, subventionsmissbruk och subventionsförseelse.
I artikel 3 i kommissionens delegerade förordning anges som en huvudregel att den som begått allvarliga överträdelser inte kan beviljas stöd under en period på 12 månader efter att det beslut som överträdelsen gäller har fattats. I samband med beslut som gäller allvarliga överträdelser som nämns i punkterna 1, 2 och 5 i bilaga XXX till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 iakttas såväl kortare som längre tidsfrister än det här. För aktörer på fartyg som är upptagna i IUU-fartygsförteckningen gäller den tidsfrist som anges i artikel 4 i kommissionens delegerade förordning och som gäller den tid under vilken fartyget är upptaget i förteckningen och i alla händelser 24 månader från och med att fartyget togs upp i förteckningen. På icke-samarbetande tredjeländer och fartyg som för ett sådant lands flagg tillämpas den tidpunkt då fartyget upptogs i förteckningen och, om den är kortare än 12 månader, tillämpas en tid på tolv månader. I artiklarna 6 och 7 i kommissionens delegerade förordning ingår också bestämmelser för sådana situationer där aktören har flera fiskefartyg eller där fiskefartyget har bytt ägare.
6 a §.Förvägran av stöd på andra grunder. Det föreslås att gällande 6 § 2 mom. flyttas över till paragrafen. Samtidigt förtydligas 3 punkten i momentet som gäller förutsättningar för förvägran.
7 §.Försäkringsstödets belopp. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det högre stödet på 90 procent inte längre betalas för skador på båtar, trålar och notar. Tillsammans med de ändringar som föreslås i 5 § innebär den föreslagna ändringen i 7 § att stödet för trålar på kustfartyg sjunker till 40 procent. Slopandet av båt och not från förteckningen över objekt som är berättigade till ett högre stöd kommer inte att ändra på nuläget i praktiken eftersom båtar i varje fall även i fortsättningen omfattas av stöd, om de upptagits i gruppen kustfartyg i fiskefartygsregistret. Det har inte förekommit ett enda skadefall för not under de två senaste åren.
Dessutom föreslås att 1 mom. ändras så att den högre stödnivån som betalas för skador på kustfartyg eller storryssjor sänks från 90 procent till 70 procent. Stödnivån för skador som sälar har förorsakat på storryssjor ska emellertid bibehållas på 90 procent. Genom de ändringar som föreslås i 7 § räknar man med att de årliga utgiftsbesparingarna blir knapp 100 000 euro.
I 1 mom. föreslås även en teknisk precisering enligt vilken försäkringsstöd inte kan betalas till den del stödbeloppet överstiger den försäkringsersättning som betalas till stödtagaren. I praktiken kan en sådan situation i ljuset av gällande lag uppkomma för små skador där summan av fiskarens självrisk och försäkringsstöd är större än värdet på skadan. Genom den föreslagna ändringen förtydligas det således att försäkringsinrättningen inte kan få överkompensation för det föreskrivna stödet för fiskaren.
17 §.Återkrav av stöd. I 1 mom. 4 punkten föreslås ändringar till följd av kommissionens riktlinjer. Ändringarna minskar för sin del behovet av återkrav eftersom gärningarna ska vara allvarliga överträdelser för att de ska leda till återkrav. Däremot förlängs granskningsperioden till fem år från det att stödet betalts och det finns inte längre någon möjlighet till prövning när det gäller återkrav i fråga om allvarliga överträdelser.
Av punkt 3.2 i riktlinjerna framgår att om en aktör har begått en eller flera överträdelser som avses i artikel 10.1 i förordningen om Europeiska havs- och fiskerifonden under perioden fram till slutförandet av ett projekt och under en period på fem år efter slutbetalningen, ska stödet betalas tillbaka. I 4 mom. föreslås en bestämmelse enligt vilken det statliga stödet ska återkrävas av sökanden, om sökanden inom fem år efter betalningen av försäkringsersättningen utför en gärning för vilken han eller hon påförs en påföljdsavgift enligt 51 § i lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (1188/2014) eller om stödtagaren tilldelas prickar enligt 62 § i samma lag.