1.1
Lag om bosättningsbaserad social trygghet i gränsöverskridande fall
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens syfte och tillämpningsområde. I propositionen föreslås en revidering av den lag där en persons bosättning och arbete i Finland definieras vid tillämpningen lagarna om bosättningsbaserade förmåner som verkställs av Folkpensionsanstalten. Den föreslagna lagen ska tilllämpas i fall där det i beslut om en förmån måste avgöras om en person ska anses arbeta eller vara bosatt i Finland. I den föreslagna lagen definieras bosättning i Finland ur förmånslagstiftningens synvinkel både i fråga om personer som har bott i Finland i hela sitt liv eller under en lång tid, och i fråga om personer som flyttar till Finland. I lagen fastställs också vilket arbete i Finland som är tillräckligt med tanke på de bosättningsbaserade förmånerna. Lagförslaget innehåller också bestämmelser om hur bosättning ska bedömas när en person som är bosatt i Finland av olika anledningar flyttar till utlandet för att vistas eller bosätta sig där under en längre tid.
I 2 mom. indelas lagarna om bosättningsbaserade förmåner i två grupper. Indelningen ökar genomskinligheten när det gäller förutsättningarna för beviljande av förmånerna till personer som flyttar mellan länder. Till den första gruppen hör lagar med bestämmelser om förmåner som omfattas av tillämpningsområdet för EU-förordning 883/2004. I den nationella lagstiftningen kan det utan hinder av EU-lagstiftningen om samordning av social trygghet föreskrivas om förutsättningar för beviljandet av förmånerna. Syftet med den föreslagna lagen är att komplettera förmånslagarnas förutsättningar för beviljande av förmånerna när det gäller personer som utövar rörelsefriheten. Enligt EU-förordning 883/2004 kan den nationella lagstiftningens bosättningskriterier inte iakttas när det gäller personer som flyttar mellan länder. I fråga om förmånerna som hör till den första gruppen föreskrivs i den föreslagna lagen om förutsättningar för sådant arbete som ger en arbetstagare som använt sig av rörelsefriheten rätt till bosättningsbaserade förmåner när övriga förutsättningar uppfylls.
I den andra gruppen finns enligt förslaget bosättningsbaserade förmåner som inte hör till tilllämpningsområdet för EU-förordning 883/2004. Sådana förmåner är de sociala förmåner som avses i EU-förordning 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen, och som ska beviljas arbetstagare som har utövat rätten till fri rörlighet. I fråga om medborgare som kommer till Finland från tredjeländer ska bedömningen gälla den stadigvarande bosättningen när det gäller dessa förmåner.
I 3 mom. finns ett förtydligande omnämnande om att tillämpningen av EU-förordning 883/2004 är primär i förhållande till den föreslagna lagen.
2 §.Begränsning av tillämpningsområdet. I paragrafen begränsas tillämpningsområdet för lagen så att den inte omfattar fall där ett annat lands lagstiftning om social trygghet tillämpas på en person på grundval av en överenskommelse mellan två stater, eller fall där Finland och en internationell organisation har ingått en värdlandsöverenskommelse om personalens ställning. I det senare fallet är det motiverat att innehållet i överenskommelserna inte ska kompletteras med nationell lagstiftning, utan att överenskommelserna i sig ska vara helhetslösningar.
Utanför lagens tillämpningsområde faller enligt 1 mom. situationer där en person omfattas av en annan stats lagstiftning om social trygghet på grundval av en överenskommelse om social trygghet. Detta gäller i allmänhet utsända arbetstagare som flyttar tillfälligt till Finland för att arbeta och som på grundval av en överenskommelse om social trygghet omfattas av lagstiftningen om social trygghet i en annan stat. Till vilken del en person på grundval av en viss överenskommelse omfattas av lagstiftningen i en annan stat, avgörs alltid enligt bestämmelserna om överenskommelsens materiella tillämpningsområde och personkrets. Om också familjemedlemmar enligt överenskommelsen omfattas av lagstiftningen i den andra staten, ska inte den föreslagna lagen tillämpas på familjemedlemmar. När det gäller förmåner som inte hör till överenskommelsens tillämpningsområde ska den berörda personens arbete eller bosättning i Finland bedömas enligt den föreslagna lagen.
I 2 mom. föreskrivs att de som nämns i momentet inte ska höra till tillämpningsområdet för denna lag. I 2 mom. 1 punkten föreskrivs om diplomatiska representanter för en främmande stat eller dess utsända konsuler. Enligt artikel 1 stycke e i Wienkonventionen (FördrS 3 och 4/1970) avser uttrycket diplomatisk företrädare beskickningschefen och medlemmar av beskickningens diplomatiska personal. Enligt artikel 1 stycke d i Wienkonventionen om konsulära förbindelser (FördrS 49 och 50/1980) förstås med konsul envar åt vilken uppdragits att i denna egenskap fullgöra konsulära uppgifter, konsulatschefen däri inbegripen. Med konsulatschef åter förstås enligt artikel 1 stycke c den åt vilken uppdragits att tjänstgöra i denna egenskap.
I 2 mom. 2 punkten föreskrivs om personer med utländskt medborgarskap som tjänstgör vid Förenta Nationerna eller ett av dess fackorgan, vid en representation som någon av Europiska unionens institutioner upprätthåller eller vid en av Europeiska unionens byråer eller vid någon annan mellanstatlig organisation. Förenta Nationernas fackorgan och institut och andra mellastatliga organisationer och aktörer som är verksamma i Finland har värdlandsöverenskommelser, som innehåller dokument eller bilagor med bestämmelser som gäller beskattning och social trygghet. Med representation som någon av Europiska unionens institutioner upprätthåller och Europeiska unionens byråer avses för närvarande Europeiska kommissionens representation i Finland, EU:s kemikaliemyndighet, Europaparlamentets informationskontor i Finland och Europeiska investeringsbankens kontor. Utgångspunkten i överenskommelserna är att det finns en balans mellan avgifter och förmåner. Lön som betalas till personer som kommer till Finland från utlandet för att arbeta vid organisationerna är i regel skattefri. Internationella organisationer som Förenta Nationerna och Europeiska unionen har egna sociala trygghetssystem vars innehåll kan skilja sig från det nationella systemet i Finland. Utöver den sociala trygghet som den internationella organisationen erbjuder kan arbetstagarna teckna tilläggsförsäkringar i privata försäkringsbolag. Begränsningen som innebär att personer som är anställda hos internationella organisationer inte hör till lagens tillämpningsområde motsvarar nuläget.
I Wienkonventionen (artikel 33) och Wienkonventionen om konsulära förbindelser (artikel 48) finns bl.a. bestämmelser om att personer som arbetar vid en främmande stats beskickning eller annan motsvarande beskickning och konsulat, deras familjemedlemmar och privata tjänare är befriade från mottagarlandets sociala trygghet. Utlandsbeskickningar innefattar också konsulat. Bestämmelser om detta föreslås i 2 mom. 3, 5 och 6 punkten. Om en person som hör till den administrativa eller tekniska personalen eller till tjänstepersonalen eller en familjemedlem har bott, arbetat eller bedrivit företagsverksamhet i Finland innan den anställning som avses i konventionen har börjat, gäller begränsningen av tillämpningsområdet inte honom eller henne. En privat tjänare som inte omfattas av något lands bestämmelser om social trygghet ska inte heller falla utanför lagens tillämpningsområde.
Utanför den föreslagna lagens tillämpningsområde faller personer som är föremål för mottagningstjänster i enlighet med lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011) när deras asylansökan eller avvisningsärende ännu inte har avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut. Bestämmelsen motsvarar gällande lagstiftning.
3 §.Definitioner. I paragrafen har centrala begrepp som används i lagen och deras definitioner samlats.
I 1 punkten konstateras att länder som tillämpar EU-lagstiftning utöver medlemsstaterna i EU avser stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (Norge, Island och Liechtenstein) samt Schweiz. Dessa länder tillämpar EU-förordning 883/2004 och EU-förordning 987/2009.
I 2 och 3 punkten definieras EU-förordningarna, dvs. Europaparlamentets och rådets förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen från 2004 och 2009. Förenade kungariket, Danmark och Schweiz tillämpar inte EU-förordning 883/2004 på tredjelandsmedborgare. Förordning (EEG) nr 1408/71 tillämpas alltså t.ex. på i Finland bosatta tredjelandsmedborgare som flyttar mellan Finland och Förenade kungariket. Detta beror på att förordning nr 1231/2010 om utvidgning av unionens lagstiftning och social trygghet till att gälla de tredjelandsmedborgare som flyttar inom unionen inte är bindande för Förenade kungariket, varför förordning (EEG) nr 1408/71 fortsättningsvis ska tillämpas.
I 4 punkten fastställs vad som anses vara arbete i Finland vid tillämpningen av lagstiftningen in bosättningsbaserade förmåner. Arbete är arbete i anställnings- och tjänsteförhållande och annan anställning. Arbete i ett anställningsförhållande avgörs med stöd av 1 kap. 1 § i arbetsavtalslagen, medan arbete i tjänsteförhållande eller annan anställning avgörs enligt en gällande speciallag, t.ex. statstjänstemannalagen (750/1994), lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) eller andra speciallagar. En annan anställning kan t.ex. vara ett forskningsavtal, ett uppdrag eller praktik. Också stipendiefinansierat forskningsarbete som huvudsyssla anses vara arbete i Finland. Arbete i Finland är också arbete enligt lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) eller motsvarande arbete som avses i den lagen och som i enlighet med lagen om sjömanspensioner (1290/2006) ska försäkras i Finland. På arbete som utförs på ett finskt fartyg passar alltså de allmänna bestämmelserna om arbete i den föreslagna lagen, och det ska inte finnas en särskild bestämmelse om arbete på fartyg som i den gällande lagen. Principerna för rätt till bosättningsbaserad social trygghet på grundval av sjöarbete förblir oförändrade. Sådant arbete ombord på ett fartyg som inte hör till sjömanspensionslagens tillämpningsområde, bedöms på samma sätt som annat arbete som utförs i ett anställningsförhållande.
I 5 punkten konstateras att en företagare är en person som är skyldig att teckna försäkring enligt lagen om pension för företagare (1272/2006) eller lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006). Definitionen motsvarar definitionen i den gällande lagen.
I 6 punkten definieras begreppet utsänd arbetstagare. En utsänd arbetstagare ska vara försäkrad i Finland enligt lagen om pension för arbetstagare (395/2006). Som utsänd arbetstagare betraktas också en i den gällande lagens 5 § avsedd person som arbetar med missionsarbete och som är utsänd av en i Finland registrerad missionsorganisation, församling eller registrerat religiöst samfund, och som arbetsgivaren har sänt till ett annat land för att arbeta och som är anställd hos denna arbetsgivare under missionsarbetet.
I 7 punkten definieras biståndsarbetare. Projektet som biståndsarbetaren arbetar med ska finansieras med biståndsanslag ur Finlands statsbudget som används för finansiering av projektet eller vara sådant som finska staten deltar i på annat sätt genom verksamheten inom en internationellt etablerad internationell organisation. Definitionen motsvarar definitionen i den gällande lagen.
En studerande är enligt 8 punkten en person vars flyttning till Finland eller från Finland till utlandet har studier som huvudsaklig orsak. Till skillnad från den gällande lagen kan också en utbytesstudent som avlägger studier på andra stadiet betraktas som studerande. Studierna kan ingå i en examen eller gälla avläggande av en hel examen antingen i Finland eller i utlandet. Också den som befinner sig utomlands och där avlägger studier som ingår i en finländsk examen kan betraktas som studerande.
Enligt 9 punkten är en forskare en person som avlägger doktorsexamen eller bedriver vetenskaplig forskning efter doktorsexamen. Forskningsarbete finansieras i regel med stipendier. Om personen är anställd och får lön, betraktas han eller hon i regel som arbetstagare. Om lönen är liten i förhållande till hela finansieringen av forskningsarbetet, kan en person som flyttar utomlands för att utföra forskningsarbete anses vara forskare om han eller hon inte på grundval av arbetet är arbetspensionsförsäkrad i det andra landet. Definitionen har samordnats med lagstiftningen om uppehållstillstånd för forskare och studerande.
Enligt 10 punkten är en stipendiat en person som på grundval av sitt arbete som stipendiat är skyldig att teckna försäkring enligt lagen om pension för lantbruksföretagare. Definitionen motsvarar definitionen i den gällande lagstiftningen.
I 11 punkten definieras familjemedlem. Familjemedlemmar är make och sambo och personens och makens barn som inte har fyllt 18 år. Också maken till en person som lever i ett registrerat partnerskap är en familjemedlem på grundval av lagen om registrerat partnerskap (950/2001). Den föreslagna paragrafen motsvarar gällande lagstiftning.
4 §.Krav på uppehållstillstånd. Enligt 9 § i Finlands grundlag (731/1999) har finska medborgare samt utlänningar som lagligen vistas i landet rätt att röra sig fritt inom landet och välja bostadsort. Finska medborgare får inte hindras att resa in i landet, landsförvisas eller mot sin vilja utlämnas eller föras till ett annat land. Rätten för utlänningar att resa in i Finland och att vistas i landet regleras genom lag. På utlänningars inresa, utresa samt vistelse och arbete i Finland tilllämpas utlänningslagstiftningen och internationella överenskommelser som är bindande för Finland. Om det på grundval av den nämnda lagstiftningen förutsätts att en person har ett gällande uppehållstillstånd eller resedokument för inresa och vistelse i landet, måste han eller hon ha dessa dokument för att förmånslagstiftningen ska vara tillämplig. Bestämmelsen motsvarar till denna del den gällande lagstiftningen.
Om uppehållsrätt för forskare och studerande från tredjeländer föreskrivs genom lag (719/2018) enligt vilken forskare och studerande har rätt att flytta inom EU:s medlemsstaters område med ett uppehållstillstånd som utfärdats av den första medlemsstaten. På samma sätt har en medborgare från ett tredje land enligt lagen om villkor för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare inom ramen för företagsintern förflyttning av personal (908/2017) rätt till rörlighet och en kortare vistelse i Finland med ett ICT-tillstånd som utfärdats av den första medlemsstaten. Migrationsverket bedömer om villkoren för rörlighet i Finland uppfylls. Också ett uppehållstillstånd som beviljats av en annan medlemsstat kan uppfylla paragrafens krav på uppehållstillstånd.
Kravet på uppehållstillstånd ska också kunna uppfyllas med ett uppehållstillstånd som gäller kortare tid än ett år. Det kan gälla kortare tid än ett år med anledning av anställningsförhållandets längd, eller på grund av formaliteter eller förfaranden, t.ex. resedokumentets giltighetstid. I enlighet med EU-direktivet om ett kombinerat tillstånd har tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd som inkluderar rätt att arbeta även för en kort tid rätt till likabehandling i fråga om den sociala trygghet som omfattas av EU-förordning 883/2004. Rätt till likabehandling har också arbetstagare med tillstånd för säsonganställning som beviljats i enlighet med direktivet om säsonganställning. Begränsningar av likabehandlingen enligt direktiven ska inte ingå i bestämmelsen om krav på uppehållstillstånd, utan i de berörda förmånslagarna.
Liksom enligt den gällande lagen, uppfylls kravet på uppehållstillstånd från och med inlämnandet av ansökan om uppehållstillstånd som görs i Finland, om uppehållstillstånd sedan beviljas.
5 §.Bosättning i Finland. I paragrafen föreskrivs om vad som avses med bosättning i Finland. I bestämmelsen definieras utgångsläget enligt förmånslagstiftningen när det gäller finländare som är födda i Finland och som i huvudsak alltid varit bosatta i Finland, samt andra personer som bott länge i Finland och som i huvudsak varit bosatta i Finland. Utgångspunkten är faktiskt boende i Finland. Vid tillämpningen av förmånslagstiftningen betraktas en person som bosatt i Finland, om han eller hon har sin egentliga bostad och sitt egentliga hem här. Vidare förutsätts att personen också annars i huvudsak vistas varaktigt i Finland.
En person som är i bosatt i Finland kan t.ex. på grund av arbete eller familjeförhållanden utveckla band till utlandet, även om bosättningslandet inte förändras till följd av permanent flyttning. När boendet bedöms måste personens individuella omständigheter beaktas, såsom familje- och släktförhållanden och arbetsplats. Avgörande är inte enbart hurdan bostad personen har i Finland eller eventuellt i ett annat land. I gränsfall kan man i en helhetsbedömning av omständigheterna utreda, om personens band till Finland är av större betydelse än banden till ett annat land. Omständigheter som ska beaktas vid en bedömning av boendet i Finland är bl.a. vistelsens längd och art, familjens bostadsort, var barnen går i skola, om anställningsförhållandet är stadigvarande eller tillfälligt, var yrkesutövningen äger rum samt andra myndigheters, t.ex. skattemyndighetens eller magistratens bedömning av boendet. Bestämmelsens innehåll är detsamma som i den gällande lagen.
6 §.Vistelse utomlands. I paragrafen föreskrivs om en i Finland stadigvarande bosatt persons vistelse utomlands. Enligt förslaget betraktas en person fortsättningsvis som bosatt i Finland under en vistelse utomlands som varar högst sex månader. Om en planerad vistelseperiod på sex månader blir mer permanent, kan personen när förmånslagstiftningen tillämpas inte längre betraktas som bosatt i Finland från det att omständigheterna förändrades. Under en högst sex månader lång vistelse utomlands kan en person anses ha en sådan fast anknytning till Finland, att han eller hon betraktas fortsättningsvis som bosatt i Finland. En tillfällig vistelse påverkar alltså inte de bosättningsbaserade förmånerna. Bestämmelsen har en snävare tidsgräns än den nuvarande tidsgränsen för tillfällig vistelse utomlands.
Personer som upprepade gånger vistas utomlands en del av året betraktas fortfarande som stadigvarande bosatta i Finland, om den sammanhängande vistelsen i utlandet inte överstiger ett halvt år per gång och om personen med stöd av 5 § alltjämt betraktas som bosatt i Finland. Detta innebär ständig huvudsaklig vistelse i Finland. I så fall är personen i regel fortsättningsvis skattskyldig och har hemkommun i Finland, även om perioderna med vistelse utomlands återkommer årligen.
Bestämmelsen om en sex månader lång tillfällig vistelse utomlands kan anses vara utgångspunkt för den nationella lagstiftningen också i fråga om rörlighet mellan EU:s medlemsstater. När det gäller att bestämma vilken lagstiftning som ska tillämpas på en person som inte arbetar, beaktas vid bedömningen av bosättning begreppet bosättning enligt EU-förordning 883/2004 och EU-förordning 987/2009. Utgångspunkten är då att Folkpensionsanstalten vid behov och i samarbete med den behöriga institutionen i vistelselandet måste bedöma vilketdera landet som är centralt när det gäller sedvanliga förmåner.
2 kap. Flyttning till Finland
7 §.Arbetstagare vid tillämpning av förmånslagstiftningen. När man tillämpar förmånslagar i den föreslagna 1 § 2 mom. 1 punkten på en person som kommer till Finland för att arbeta, bedömer man i första hand om personen uppfyller minimikravet på arbete enligt den föreslagna bestämmelsen. Stadigvarande bosättning beaktas endast när det är nödvändigt av någon särskild anledning, när en viss förmån eller personens omständigheter förändras, t.ex. den berörda personen slutar arbeta.
Det föreslagna minimikravet på arbete är en förutsättning för bosättningsbaserade förmåner som beviljas arbetstagare. Kravet på fyra månader arbete i den gällande lagen slopas. Det ökar likställdheten mellan arbetstagarna när också personer som arbetar en kort tid i Finland kan anses vara arbetstagare när det gäller bosättningsbaserade förmåner. Arbetstagarställningen fortsätter dock inte efter en kort arbetsperiod, t.ex. säsonganställning, när arbetet upphör. De begränsningar av utbetalningen av förmåner som är möjliga enligt migrationsdirektiven beaktas i förmånslagstiftningen.
Om arbete som utförs av en arbetstagare som utövar sin rätt att röra sig fritt i EU understiger den nivå som krävs i paragrafen är personen en sådan arbetstagare som avses i EU-lagstiftningen i enlighet med vad som föreskrivs i annan lagstiftning. Han eller hon har t.ex. rätt till offentlig hälso- och sjukvård med samma klientavgifter som personer som har hemkommun, även om han eller hon inte har hemkommun i Finland. Dessutom har han eller hon också rätt till de sociala förmåner som avses i förordning 492/2011. I fråga om arbetstagare från tredjeländer bedöms boendet i Finland när det gäller ansökan om en förmån som inte hör till tilllämpningsområdet för EU-förordning 883/2004, eftersom kravet på likabehandling av arbetstagare täcker social trygghet enligt denna förordning.
Minimikravet som gäller arbete ska enligt förslaget vara en månadsinkomst som motsvarar den beräknade beloppet per månad av grunddagpenningen enligt utkomstskyddet för arbetslösa. Grunddagpenningens belopp justeras årligen med folkpensionsindex. Månadsinkomsten på 2018 års nivå är 696,60 euro (32,40 euro x 21,5 dagar). Denna månadsinkomst är möjlig inom de branscher som sysselsätter arbetstagare som kommer till Finland också när det gäller deltidsarbete eller när antalet arbetstimmar per månad varierar. Inkomstnivån är dock något högre än den lägsta inkomsten för sådant deltidsarbete som enligt gällande lagstiftning bidrar till arbetsvillkoret enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Att minimikravet som ställs på arbetet nu bestäms på grundval av inkomsten underlättar arbetstagarens möjlighet att fastställa sin ställning och ökar systemets genomskinlighet. Utifrån inkomstnivån är det enklare att bedöma sin ställning och möjlighet att få bosättningsbaserade förmåner. I den gällande lagen hänvisas i definitionen av arbete till definitionen som baserar sig på hur arbetet beräknas för arbetsvillkoret i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, varför inkomsten som krävs kan variera beroende på antalet genomförda arbetstimmar i en deltidsanställning och arbetstagaren därför har svårt att förutse sin ställning när det gäller bosättningsbaserade förmåner. En ändring jämfört med gällande lag är att antalet timmar per vecka inte längre ska vara av betydelse. Folkpensionsanstalten kan kontrollera de faktiska inkomsterna i inkomstregistret. Om inkomstgränsen nås med få arbetstimmar, t.ex. om personen är en expert på hög nivå, fortsätter inte heller förmånslagstiftningen att tillämpas på grundval av detta arbete längre än det faktiska arbetet. I praktiken kommer Folkpensionsanstalten att få uppgifter om en ersättning av engångskaraktär i form av inkomsten under en månad från inkomstregistret. Detta är också den tid som förmånslagstiftningen ska tillämpas i dessa undantagsfall, under förutsättning att den finska lagstiftningen om social trygghet inte annars tillämpas på den berörda personen.
Också ställningen för en person som utför forskningsarbete bedöms i första hand utifrån det forskningsarbete han eller hon utför i Finland. Om forskningsarbetet finansieras med stipendium, kan stipendieinkomsten uppskattas på månadsnivå. Om den berörda personen inte har tillräckligt med inkomster per månad för att uppfylla inkomstgränsen som anges i paragrafen, och inte är arbetspensionsförsäkrad i Finland, bedöms hans eller hennes ställning vid tillämpningen av förmånslagstiftningen enligt 10 §.
I paragrafen föreskrivs om när ställningen som arbetstagare börjar och när den slutar. När det gäller tillämpning av förmånslagstiftningen börjar ställningen som arbetstagare när arbetet börjar. Om det inte finns annan utredning fås uppgiften om inkomsten på månadsnivå från Folkpensionsanstaltens inkomstregister. Ställningen som arbetstagare fortsätter så länge som minimiförutsättningen för arbete uppfylls. I praktiken betyder det att arbetstagarställningen upphör i slutet av den månad när förvärvsinkomsten som framgår av inkomstregistret senast uppfyllde minimiförutsättningen. Om efterskydd när arbetet minskar, avbryts eller tar slut föreskrivs i 8 §.
Månadsinkomstens minimibelopp för en person som ska betraktas som arbetstagare är bundet till folkpensionsindex som motsvarar förändringarna i konsumentpriser. Kravet på inkomstnivå förändras på motsvarande sätt som grunddagpenningen.
8 §.När arbetet minskar, avbryts eller upphör. I paragrafen föreskrivs att ställningen som arbetstagare fortsätter vid tillämpningen av förmånslagstiftning som hör till tillämpningsområdet för EU-förordning 883/2004 när arbetstagarens månadsinkomst inte tillfälligt eller permanent uppfyller minimiförutsättningen enligt 7 §. Efterskyddet tryggar ställningen för en arbetstagare som har arbetat i minst sex månader när omständigheterna förändras. Arbetsperioden ska vara sammanhängande, med högst korta avbrott på några dagar eller en vecka.
Förändrade omständigheter kan också vara en följd av att arbetet minskar, t.ex. om arbetstagaren har ett s.k. nolltimmarskontrakt, oregelbundna arbetstimmar eller blir särskilt inkallad för att arbeta. Efterskyddet omfattar också tillfälligt permitterade personer. Under permitteringen kan arbetstagaren i enlighet med artikel 11.2 i EU-förordning 883/2004 behålla sin ställning som arbetstagare om han eller hon har en penningförmån som arbetslöshetsdagpenning på grundval av arbetet. Om arbetet upphör helt och hållet, är en förutsättning för efterskyddet att personen är registrerad som arbetslös arbetssökande.
Arbetstagarställningen fortsätter i högst tre månader, eller om en arbetstagare från ett tredje lands uppehållstillstånd gäller längre än så, högst fram till det att uppehållstillståndet giltighetstid går ut. Bestämmelsen motsvarar den gällande lagen som genomförde kravet om likabehandling av arbetstagare som har blivit arbetslösa i EU-direktivet om ett kombinerat tillstånd. En person som omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet och t.ex. har börjat arbeta någon annanstans, kan inte anses vara arbetstagare i Finland.
9 §.Företagare eller stipendiat vid tillämpning av förmånslagstiftningen. Vid tillämpningen av förmånslagstiftningen bedöms i första hand i fråga om en person som kommer till Finland som företagare, huruvida han eller hon uppfyller giltighetskravet för företagarpensionsförsäkring eller pensionsförsäkring för lantbruksföretagare. Det föreslagna kravet på en gällande företagarpensionsförsäkring respektive pensionsförsäkring för lantbruksföretagare ska vara en förutsättning för beviljande av bosättningsbaserade förmåner till en företagare eller lantbruksföretagare som har flyttat till Finland.
En person som kommer från ett annat land än ett EU-land och som bedriver företagarverksamhet i Finland och är bosatt i Finland måste teckna försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare när företagarverksamheten uppfyller förutsättningarna för tecknande av försäkring enligt lagen om pension för företagare eller lagen om pension för lantbruksföretagare.
Lagen om pension för företagare tillämpas på företagare vars arbetsinkomst som motsvarar arbetsinsatsen uppskattas till minst 7 656,26 euro per år (2018 års nivå), och den försäkrade företagarens verksamhet måste pågå utan avbrott i minst fyra månader. Förutsättningen om fyra månader oavbruten företagarverksamhet i den gällande lagen förblir i praktiken oförändrat, eftersom fyra månader oavbruten företagarverksamhet är en förutsättning för att personer som är bosatta i Finland ska omfattas av lagen om pension för företagare.
Lagen om pension för lantbruksföretagare tillämpas på lantbruksföretagare som är bosatta och verksamma i Finland vars årliga arbetsinkomst är minst 3 828,13 euro per år (2018 års nivå) och vars verksamhet som försäkras pågår utan avbrott i minst fyra månader.
Lagen om pension för lantbruksföretagare tillämpas också på stipendiater enligt vad som föreskrivs i lagen om pension för lantbruksföretagare. När förmånslagstiftningen tillämpas på en person som kommer till Finland som stipendiat ska det på motsvarande sätt i första hand bedömas huruvida han eller hon uppfyller kravet på pensionsförsäkring i 10 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare. En stipendiat som är bosatt i Finland och med stöd av ett stipendium från Finland arbetar minst fyra månader utan avbrott och vars årliga arbetsinkomst är minst 3 838,13 euro per år (2018 års nivå) ska teckna en i 10 a § i lagen om pension för lantbruksföretagare avsedd försäkring för sig.
Stadigvarande bosättning i Finland är en förutsättning för de försäkringar som avses i nämnda pensionslagar. Alldeles som nu (RP 197/2006 i fråga om lagen om pension för företagare och RP 196/2006 i fråga om lagen om pension för lantbruksföretagare) är det meningen att pensionsanstalten ska avgöra huruvida företagaren kan anses vara bosatt och verksam i Finland. Bosättningen ska avgöras på samma grunder som när gällande tillämpningsområdeslag tillämpas. Det innebär att pensionsanstalten i tillämpliga delar ska använda kriterierna i 5 § i denna lag när den fastställer bosättningen.
Enligt huvudregeln upphör ställningen som företagare, lantbruksföretagare eller stipendiat när verksamheten i fråga upphör. När verksamheten upphör är det möjligt att en person vid granskning av omständigheterna anses vara stadigvarande bosatt i Finland på det sätt som avses i den föreslagna 5 § när förmånslagstiftningen enligt denna lag tillämpas. Förekomsten av stadigvarande bosättning i Finland bedöms enligt denna lag för företagares del endast om bosättning är nödvändig av någon särskild orsak såsom en viss förmån eller förändrade omständigheter, t.ex. när företagarverksamheten har upphört helt och hållet.
10 §.Andra fall av flyttning till Finland. I paragrafen föreskrivs vad som ska beaktas vid bedömning av bosättning när en person flyttar till Finland. En persons stadigvarande bosättning i Finland bedöms vid tillämpningen av lagstiftningen om bosättningsbaserade förmåner, när rätten till bosättningsbaserade förmåner inte avgörs på grundval av omständigheter som gäller personens arbete, företagarverksamhet eller annan verksamhet, t.ex. forskningsarbete. I så fall arbetar personen inte längre och har inte heller en ställning som kan jämställas med arbetstagare, eller har aldrig arbetat. Också minderåriga barns och ungas ställning bedöms med kriterier som gäller bosättning när förmånslagstiftningen tillämpas.
När en företagares eller stipendiats rätt till bosättningsbaserade förmåner inte följer av EU-lagstiftning eller en internationell överenskommelse bestäms rätten i enlighet med förmånslagstiftningen på basis av bosättning. Stadigvarande bosättning i Finland är en förutsättning för att teckna pensionsförsäkring enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. Om pensionsförsäkring för företagare, lantbruksföretagare eller stipendiater redan har beviljats pekar den bedömning som pensionsanstalten gjort starkt på att personen är bosatt i Finland. I samband med förmånsavgörandet bedömer Folkpensionsanstalten uppfyllandet av kravet på att vistelsen är laglig.
Utgångspunkten för bedömningen av en persons bosättning är en samlad bedömning av personens situation. Av betydelse är utöver personens egen uppfattning om flyttningens art är också andra omständigheter som kan konstateras objektivt såsom avsikten med flyttningen och flyttningens art samt personens band till Finland. När en person flyttar till Finland från ett land som tillämpar EU-lagstiftning bedöms bosättningen i första hand enligt EU-lagstiftning. I EU-förordning 883/2004 avser bosättning den ort där en person är stadigvarande bosatt. En persons situation kan inte alltid bedömas utifrån fakta som framgår i det mottagande landet, utan i oklara fall är det viktigt att samråda med den behöriga institutionen i avgångslandet. Enligt artikel 11 i förordning 987/2009 ska institutionerna vid behov tillsammans fastställa var personen har sina huvudsakliga intressen. Omständigheter som ska beaktas i en samlad bedömning är bl.a. vistelsens varaktighet och kontinuitet, familjeförhållanden, arbete, utövandet av oavlönad verksamhet, och när det gäller studerande, inkomstkälla, bostadsförhållanden och bostadens varaktighet samt var personen betraktas som bosatt för skatteändamål. Omständigheterna som nämns i artikeln har ingen inbördes viktighetsordning. Varje fall måste bedömas individuellt i en allmän bedömning av samtliga fakta och omständigheter som anknyter till fallet.
När det gäller en person som flyttar till Finland från ett som inte tillämpar EU-lagstiftning bedöms bosättningen med beaktande av de faktorer som enligt 4 § i lagen om hemkommun används vid bestämmande av en persons hemkommun och bostad vid inflyttning till landet. Folkpensionsanstalten ska självständigt tillämpa lagen om hemkommun i bedömningen av bosättning, och inte vara bunden av magistratens avgörande av hemkommun för befolkningsregistret. Folkpensionsanstalten ska dock kunna använda magistratens avgörande som bakgrundsinformation i sitt eget övervägande. Enligt hemkommun bestäms den berörda personens rätt till kommunens social- och hälsovårdstjänster. En enhetligare definition på bosättning i fråga om tjänsterna och de bosättningsbaserade förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer är motiverad med tanke på systemets tydlighet och är också enklare att förstå för den berörda personen.
Bestämmelserna om bedömningen av stadigvarande bosättning är jämförelsevis enhetliga i lagen om hemkommun och lagen om tillämpning av lagstiftningen om bosättningsbaserad social trygghet. I 4 § 1 mom. i lagen om hemkommun finns en förteckning över grunderna för bestämmandet av hemkommun och bostad för en person som har kommit till Finland och som bor här. Av en finsk medborgare krävs också bosättning i Finland för att hemkommunen ska bestämmas enligt lagen om hemkommun. Bosättningen bedöms också när det gäller en finsk medborgare med beaktande av hela situationen, dvs. han eller hon betraktas inte automatiskt som bosatt i Finland, om han eller hon har för avsikt att besöka landet tillfälligt. Medborgarskap beaktas i EU-lagstiftningen som en omständighet som visar att man har ett band till medlemsstaten.
I 4 § 2 mom. i lagen om hemkommun finns en uttömmande förteckning över faktorer som visar att en person som flyttar från utlandet är stadigvarande bosatt i Finland, och en bedömning av samma faktorer kan anses vara motiverad vid tillämpningen av lagstiftningen om bosättningsbaserade förmåner.
I fråga om en studerande som flyttar till Finland bedöms bosättningen när det gäller den förmånslagstiftning som avses i 1 § 2 mom. enligt 1 och 2 mom. För studerande är detta en förbättring jämfört med nuläget, eftersom också studerande som kommer till Finland uteslutande för att studera kan betraktas som bosatta i Finland, om förutsättningarna för bosättning uppfylls. Detta uppfyller också bättre kravet i forskardirektivet om likabehandling av studerande från tredjeländer när det gäller social trygghet som hör till tillämpningsområdet för EU-förordning 883/2004. I fråga om en person som kommer till Finland för att studera, men också har andra band till landet och anledningen till vistelsen inte uteslutande är studier, bedöms personens stadigvarande bosättning i Finland också vid tillämpningen av förmånslagstiftningen som avses i 1 § 2 mom. 2 punkten.
I 4 mom. föreslås att det förtydligas från och med när en person kan betraktas som bosatt i landet. En person kan t.ex. anses vara bosatt i landet redan innan magistraten har registrerat hemkommun, om ett uppehållstillstånd har beviljats på grundval av en ansökan som gjorts i Finland och bosättningen bedöms vara stadigvarande. Om en person inte vid inresan har ansetts flytta för att bosätta sig stadigvarande i Finland, men omständigheterna har förändrats senare, kan personen betraktas som bosatt i Finland på det sätt som avses i denna lag från det att omständigheten förändrades. En sådan förändrad omständighet är t.ex. en längre vistelse i Finland eller nya familjeband.
3 kap. Flyttning från Finland till utlandet
11 §.Arbete vid utrikesrepresentationen och därmed jämförbara anställningsförhållanden. I paragrafens 1 mom. 1 punkten föreslås att det föreskrivs att personer som är utsända vid Finlands utrikesrepresentationer ska likställas med personer som är bosatta i Finland. De betraktas som bosatta i Finland under den tid de är utstationerade av utrikesministeriet och arbetar vid Finlands utrikesrepresentation. Bestämmelsen motsvarar i sak den gällande bestämmelsen.
Bestämmelsen i 1 mom. 2 punkten motsvarar i sak den gällande bestämmelsen. Som bosatta i Finland betraktas också finska medborgare som är anställda hos finska staten utomlands samt privattjänare hos en person som avses i 1 punkten, om de omedelbart innan anställningsförhållandet började arbetade eller bodde i Finland .
I 1 mom. 3 punkten föreslås en bestämmelse om personer som åtnjuter samma privilegier och immunitet som de diplomatiska representanterna. Sådana personer är bl.a. handelssekreterare när de arbetar i utrikesrepresentationens lokaler, samt i undantagsfall också andra personer, t.ex. anställda vid Finlands Sjömanskyrka rf eller Finlands kulturinstitut. De kan i allmänhet inte få rätt till den sociala tryggheten i tjänstgöringslandet p.g.a. de privilegier som de åtnjuter.
En förändring jämfört med den gällande bestämmelsen är att personerna enligt formuleringen i paragrafen inte förutsätts vara finska medborgare, utan kravet på medborgarskap ska vara beroende av de behörighetsvillkor som gäller för befattningen eller uppdraget.
Utrikesministeriet eller en annan arbetsgivare ska anmäla till Folkpensionsanstalten uppgifter om när de utstationerar personal i utlandet eller anställer personal för arbete utomlands. Uppgifterna som anmäls till Folkpensionsanstalten är nödvändiga personuppgifter, när anställningsförhållandet inleds och upphör samt avbrott i arbetet så som tjänstledighet.
12 §.Arbete och studier utomlands. I paragrafen föreskrivs om personer som fortsättningsvis kan likställas med personer som är bosatta i Finland, även om de är utomlands längre än sex månader. Personer som avses i paragrafen är utsända arbetstagare, personer som en finsk arbetsgivare har anställt utomlands, biståndsarbetare som arbetar utomlands, personer som tillfälligt bedriver företagsverksamhet utomlands, personer som studerar eller forskar på heltid utomlands samt stipendiater. Som en finsk arbetsgivare betraktas en fysisk person som har hemvist i Finland och sin egentliga bostad i Finland, en sammanslutning som har hemort i Finland, en i handelsregistret registrerad filial till ett utländskt företag med verksamhet i Finland, europabolag med stadgeenlig hemort i Finland samt ett i ett annat land registrerat europabolags filial som är registrerad i handelsregistret i Finland.
En förutsättning för tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet är att personen när han eller hon utsänds eller tillfälligt flyttar sin företagsverksamhet till utlandet eller när anställningen, studierna eller forskningsarbetet börjar har arbetat eller bedrivit därmed jämförbar verksamhet i Finland eller varit bosatt i Finland.
I 1 mom. 1 punkten föreskrivs om arbetstagare som en finsk arbetsgivare sänder utomlands för en längre tid än ett halvt år. Enligt förslaget ska arbetstagaren vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet likställas med en person som är bosatt i Finland, om han eller hon sänds utomlands för att arbeta för samma arbetsgivare eller hos ett företag som hör till samma ekonomiska helhet som arbetsgivaren. Bestämmelsen gäller endast personer som omedelbart innan de flyttade utomlands har arbetat eller varit stadigvarande bosatta i Finland.
I 2 punkten föreslås en bestämmelse om lokalt anställda arbetstagare, som vistas i utlandet och anställs hos en finsk arbetstagare. Det kan bl.a. gälla personer som studerar eller är familjemedlemmar eller arbetstagare som utomlands övergår från en anställning vid ett företag som avses i 1 punkten till en anställning vid ett finskt företag.
I 3 punkten föreslås en bestämmelse om från Finland utsända biståndsarbetare. Med biståndsarbetare avses personer som arbetar utomlands med arbetsuppgifter inom verksamhet som finansieras med biståndsanslag ur Finlands statsbudget.
Enligt 4 punkten anses en person som i högst fem år vistas i utlandet och som är forskare på heltid eller stipendiat ha ställning som bosatt i Finland. Forskare är t.ex. personer som utför forskningsarbete med stöd av utländska stipendier.
En stipendiat som bedriver stipendiatarbete på heltid kan på det sätt som avses i 12 § betraktas som bosatt i Finland i högst fem år, förutsatt att han eller hon har en gällande försäkring som är förenlig med lagen om pension för lantbruksföretagare. Försäkringens giltighet föreslås bli ändrad i 10 b § i lagen om pension för lantbruksföretagare.
Enligt den föreslagna bestämmelsen kan en stipendiats pensionsförsäkring fortsätta att gälla i högst fem år, om de förutsättningar som gäller arbete uppfylls, i fall där stipendiaten lämnar Finland för att utföra sitt arbete i ett land som inte är ett EU- eller EES-land och inte heller ett land med vilket Finland har en överenskommelse om social trygghet. Enligt den nuvarande bestämmelsen har en stipendiat vid avresan till ett tredjeland kunnat förlänga pensionsförsäkringens giltighet högst för den tid under vilken den nuvarande bestämmelsen om bosättningsbaserad social trygghet har kunnat tillämpas på honom eller henne. Stipendiearbete som ska försäkras enligt lagen om pension för lantbruksföretagare baserar sig bara på stipendier som beviljats från Finland, vilket innebär att arbetet den vägen har fast anknytning till Finland. Stipendiater har oftast inte heller möjlighet till social trygghet på basis av det arbete som de utför i arbetslandet. Därför föreslås det att pensionsförsäkringen ska kunna fortgå i högst fem år trots att stipendiaten är bosatt och arbetar i ett annat land än ett EU- eller EES-land eller ett land med vilket Finland har en överenskommelse om social trygghet.
Enligt 2 mom. ska heltidsstuderande som vistas utomlands ha samma ställning som personer som är bosatta i Finland. Enligt etablerad tillämpningspraxis har det ansetts att studier som ger rätt till studiestöd i Finland, kan anses vara sådana studier på heltid som avses i momentet. Om en person inte har ansökt om studiestöd, måste han eller hon på annat sätt visa att studierna är heltidsstudier. Det ska också vara möjligt att genomföra studier för en finländsk examen på distans i utlandet. Forskare på heltid är en person som bedriver vetenskaplig forskning som finansieras med stipendium eller annan finansiering.
Till 3 mom. föreslås dessutom bli fogad en bestämmelse om företagare som tillfälligt bedriver sin verksamhet utomlands. Syftet med den föreslagna paragrafen är inte att ändra nuläget. För företagares vidkommande förutsätts en giltig pensionsförsäkring, enligt vad som föreskrivs i 6 § 2 mom. i lagen om pension för företagare eller i 8 § 2 mom. i lagen om pension för lantbruksföretagare. Företagare och lantbruksföretagare kan med stöd av nämnda bestämmelser hålla sin pensionsförsäkring i kraft i högst ett år medan de bedriver företagarverksamhet i ett annat land än ett EU- eller EES-land eller ett land med vilket överenskommelse om social trygghet har ingåtts. Detta förutsätter emellertid att de alltjämt kan anses vara bosatta i Finland på det sätt som avses i lagen om pension för företagare respektive lagen om pension för lantbruksföretagare. Stadigvarande bosättning i Finland är en förutsättning för pensionsförsäkring enligt lagen om pension för företagare och lagen om pension för lantbruksföretagare. Alldeles som nu är fallet enligt lagen om pension för företagare (RP 197/2006) ska pensionsanstalten avgöra huruvida företagaren kan betraktas som bosatt och verksam i Finland. Bosättningen avses bli avgjord på samma grunder som vid tillämpning av gällande tillämpningsområdeslag, vilken föreslås bli ersatt med denna lag.
I förslaget ingår en ändring som gäller bosättning och maximitiden räknat från flyttningen utomlands. Vid tillämpningen av lagstiftningen om bosättningsbaserade förmåner kan en sådan person utomlands som avses i paragrafen likställas med en person som är bosatt i Finland i högst fem år efter flyttningen till utlandet. Tidsgränsen är densamma som i de flesta överenskommelserna om social trygghet mellan Finland och andra länder. Också i fråga om utsända arbetstagare i andra EU-länder är maximitiden med tillstånd till undantag fem år. Den förkortade maximitiden är också motiverad med tanke på att systemet huvudsakligen finansieras med skattemedel. Andra personer än de som arbetar i länder som Finland har ingått överenskommelser om social trygghet med kan höra en längre tid än fem år till arbetspensionsförsäkringssystemet, även om vistelsen utomlands kan anses vara stadigvarande ur det bosättningsbaserade systemets synvinkel.
Ett undantag från tidsgränsen fem år är att det föreslås att personer som bedriver heltidsstudier utomlands ska likställas med personer som är bosatta i Finland så länge som heltidsstudierna varar. Att avlägga examen utomlands kan av olika orsaker ta längre tid än fem år, och studerande har vanligtvis inte möjlighet att omfattas av studielandets sociala trygghet.
Efter maximitiden på fem eller ett år borde personen återvända till Finland för minst sex månader, för att på grundval av en ny utstationering eller en utlandsvistelse av en annan orsak som nämns i paragrafen ska kunna likställas med en person som är bosatt i Finland. En minst sex månader lång vistelse i Finland betyder att man faktiskt återvänder till Finland, inte till exempel att man tillbringar sin semester i Finland. Personen blir i regel också skattskyldig i Finland.
Folkpensionsanstalten registrerar uppgiften om personens ställning utifrån arbetsgivarens anmälan. Om det gäller någon annan än en arbetstagare, ska personen själv anmäla utlandsvistelsen till Folkpensionsanstalten, om hans eller hennes avsikt är att också i fortsättningen ha samma ställning som en i Finland bosatt person. Anmälan görs och behandlas i Folkpensionsanstalten i samband med behandlingen av förmånerna. Om en person inte får någon av de förmåner som Folkpensionsanstalten verkställer, är det dock av betydelse för beräkningen av bosättningstiden för folkpensionen att anmälan görs och registreras. Om en arbetsgivare eller en person inte anmäler vistelsen utomlands senast i samband med att personen återvänder till Finland, kan den berörda personen inte likställas med en i Finland bosatt person under en sådan vistelse utomlands som avses i paragrafen.
13 §.Familjemedlemmar. En familjemedlem som bor utomlands i samma hushåll med en person som enligt 11 § och 12 § likställs med en i Finland bosatt person, kan enligt förslaget på motsvarande sätt anses vara bosatt i Finland vid tillämpningen av lagstiftningen om social trygghet också när familjemedlemmens frånvaro från Finland fortsätter längre än sex månader. Bestämmelsen ska gälla en familjemedlem som har bott eller arbetat i Finland före flytten till utlandet. Familjemedlemmens distansarbete eller arbete med ett lokalt arbetsavtal ska inte vara ett hinder för likställandet med en i Finland bosatt person, om inte annat följer av EU-förordning 883/2004 eller en internationell överenskommelse.
Om ett barn föds i en familj under utlandsvistelsen, kan också barnet likställas med en person som är bosatt i Finland på samma sätt som barnets föräldrar. Barnets bosättning i Finland är av betydelse när det ska avgöras om det ska betalas barnbidrag för barnet. Om det betalas barnbidrag för barnet också i det andra landet, samordnas förmånerna från Finland och det andra landet, enligt lagen om barnbidrag, EU-förordning 883/2004 eller någon annan internationell överenskommelse.
Om arbetet eller en annan verksamhet försiggår i ett annat land som tillämpar EU-lagstiftning, måste i fråga om familjemedlemmar också bestämmelserna om lagstiftning som ska tillämpas på icke aktiva personer i EU-förordning 883/2004 beaktas. I så fall kan ett annat lands lagstiftning tillämpas på familjemedlemmarna på grundval av bosättning.
4 kap. Särskilda bestämmelser
14 §.Skyldighet att anmäla uppgifter. Paragrafen kompletterar bestämmelserna om anmälningsskyldighet i förmånslagarna. Anmälningsskyldigheten ska gälla de uppgifter om boende och bosättning eller arbete i Finland eller utlandet som med beaktande av bestämmelserna i denna lag kan påverka utbetalningen av förmåner. I de fall uppgifterna kan påverka en förmån som utbetalas av Folkpensionsanstalten, får Folkpensionsanstalten information om förändringar i personens omständigheter i enlighet med bestämmelserna i förmånslagarna och förvaltningslagen.
15 §.Lagens förhållande till lagstiftningen om bosättningsbaserade förmåner. När personer som flyttar mellan länder ansöker om bosättningsbaserade sociala förmåner gäller det att avgöra huruvida de villkor beträffande bosättning eller arbete som det föreskrivs om i den föreslagna lagen är uppfyllda. I paragrafen föreslås att uppfyllandet av villkoren ska avgöras i samband med beslut i ett förmånsärende. Till skillnad från gällande lagstiftning innebär förslaget att man inte avgör frågan om tillämpning på personen av lagstiftningen om social trygghet utan avgör om personen är bosatt eller arbetar i Finland på det sätt som förutsätts i förmånslagstiftningen.
16 §.Folkpensionsanstaltens skyldighet att informera och fatta beslut. I paragrafen föreslås att Folkpensionsanstalten skriftligen ska informera dem som flyttar utomlands och vars kontaktuppgifter är kända om grunderna för hur den sociala tryggheten bestäms enligt denna lag. Om en person vid flyttningstillfället inte får några bosättningsbaserade förmåner kommer han eller hon inte att få information via indragningen av förmåner om hur flyttningen påverkar den sociala tryggheten. Syftet med att ge information är att det inte ska komma som en överraskning för dem som flyttar utomlands hur flytten inverkar på de bosättningsbaserade sociala förmånerna. I och med att den stadigvarande bosättningen upphör är personen inte heller sjukförsäkrad i Finland.
På begäran ska personen alltjämt kunna få ett överklagbart beslut om hur de omständigheter som hänför sig till utflyttningen från Finland inverkar på de förmåner som beviljas enligt lagarna i 1 §. I beslutet ska det avgöras om personen trots flyttningen till utlandet anses ha ställningen som person som är bosatt i Finland. I fråga om sökande av ändring iakttas förfarandena i 12 kap. i folkpensionslagen (568/2007).
17 §.Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter. I paragrafen föreskrivs om Folkpensionsanstaltens rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av ett ärende som är under behandling.
EU:s allmänna dataskyddsförordning (2016/679) reglerar behandlingen av fysiska personers personuppgifter. Enligt förordningens artikel 6 är behandling av personuppgifter laglig endast om och i den mån som åtminstone ett av de villkor som nämns i artikeln är uppfyllt. I artikel 6 föreskrivs att behandling av personuppgifter är laglig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (punkt c), eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse, eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (punkt e). Med den personuppgiftsansvarige avses i den allmänna dataskyddsförordningen t.ex. en myndighet som ensam eller tillsammans med andra bestämmer ändamålen och medlen för behandlingen. Folkpensionsanstalten och en besvärsinstans är sådana i allmänna dataskyddsförordningen avsedda personuppgiftsansvariga som har en laglig grund för behandlingen av personuppgifter för att fullgöra en lagstadgad skyldighet och för sin myndighetsutövning med stöd av allmänna dataskyddsförordningen.
I 1 mom. föreskrivs det om Folkpensionsanstaltens rätt att få uppgifter för behandling av ärenden. Paragrafen motsvarar gällande bestämmelse. Folkpensionsanstalten använder de i inkomstregistret införda uppgifter som avses i lagen om inkomstdatasystemet (53/2018) när den avgör rätten till förmåner som är beroende av inkomst. Inkomstuppgifterna kommer till inkomstregistret direkt från arbetsgivaren och de är i princip tillförlitliga. En person har dock alltid också möjlighet att lägga fram utredning över inkomsterna.
Innehållet i 2 och 3 mom. motsvarar bestämmelser i gällande lag.
I 4 mom. föreskrivs det om ett undantag från den i artikel 18 i dataskyddsförordningen föreskrivna rätten för en registrerad att begränsa behandlingen av sina personuppgifter. En registrerad föreslås inte ha rätt att kräva att Folkpensionsanstalten begränsar behandlingen av personuppgifter, om den registrerades krav på begränsning är uppenbart ogrundat. Syftet med att avgränsa den registrerades rätt är att förhindra att den registrerade utan grund kan sträva efter att avbryta skötseln av uppdrag som följer av denna lag genom att åberopa rätten att begränsa behandlingen.
18 §.Ikraftträdande. I paragrafen föreskrivs det om lagens ikraftträdande. Annanstans i lagstiftningen finns hänvisningar till den lag som föreslås bli upphävd. Hänvisningarna betraktas som hänvisningar till den föreslagna lagen.
19 §.Övergångsbestämmelser. En person som tillfälligt vistas utomlands ska enligt förslaget ha möjlighet att få bosättningsbaserade förmåner under en vistelse som varar i högst ett år, om flyttningen till utlandet skedde innan denna lag trädde i kraft.
Om personen vid lagens ikraftträdande har ett gällande beslut av Folkpensionsanstalten om tilllämpning av lagstiftningen om social trygghet gäller beslutet under den tid som anges i det. Maximitiden enligt 12 § räknas från dagen för lagens ikraftträdande i fråga om personer som vistas utomlands när lagen träder i kraft.
I förfarandena för sökande av ändring tillämpas de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande, om det beslut som är föremål för ändringssökande har meddelats innan denna lag trädde i kraft.
