1.1
Lagen om Finansinspektionen
3 §.Uppgifter. Av Finansinspektionens uppgifter i 2 mom. föreslås att uppgiften att leda och övervaka sparbanksinspektionens verksamhet i punkt 7 upphävs som obehövlig, eftersom regleringen om sparbanksinspektionen har upphävts genom lag 614/2014. Dessutom upphävs 7 a-punkten och överförs oförändrad i sak till den nya 3 d § som föreslås.
Av Finansinspektionens uppgifter i 3 mom. föreslås 8—10 punkterna bli upphävda. Detaljerade bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att delta i arbetet med att förebygga lagstridigt utnyttjande av det finansiella systemet finns i 3 c §, varvid 8 punkten kan upphävas som obehövlig. I regeringens proposition 28/2016 rd föreslås vidare att myndighetssamarbetet i 3 c § utvidgas så att det förutom ekonomisk brottslighet även gäller förebyggande och bekämpning av annan brottslighet. Uppgiften i 9 punkten att i samarbete med högskoleväsendet främja den vetenskapliga forskningen och utbildningen inom den finansiella sektorn föreslås bli upphävd, eftersom Finansinspektionen inte med nuvarande resurser har möjlighet att fullgöra denna uppgift. Uppgiften i 10 punkten att följa utvecklingen av kreditinstituts och värdepappersföretags belöningssystem föreslås bli upphävd som obehövlig, eftersom bestämmelser om uppgiften finns i 8 kap. 16 § i kreditinstitutslagen och i 7 kap. 8 § i lagen om investeringstjänster.
Till 3 mom. föreslås istället för 8 punkten, som nu föreslås bli upphävd, bli fogat en ny 8 punkt, enligt vilken Finansinspektionen ska delta i verksamheten inom den gemensamma tillsynsmekanism som avses i 3 a § och bistå ECB i den gemensamma tillsynsmekanismen. I artikel 6 i SSM-förordningen föreskrivs om nationella behöriga myndigheters skyldighet att bistå ECB vid utförandet av de uppgifter som nämns i artikel 4.
3 a §.Den gemensamma tillsynsmekanismen och det europeiska systemet för finansiell tillsyn. I 1 mom. föreslås en teknisk korrigering med anledning av den nya 8 punkt som föreslås i 3 § 2 mom. Det föreslås att 4 mom. ändras så att det bättre motsvarar innehållet i EU-regleringen. I momentet stryks hänvisningen till 3 mom. och ersätts med exakta hänvisningar till de europeiska tillsynsmyndigheterna och Europeiska systemrisknämnden. Den föreslagna preciseringen är nödvändig, eftersom skyldigheten att motivera varför det inte är möjligt att följa en anvisning eller rekommendation endast gäller anvisningar eller rekommendationer från dessa. Däremot gäller motiveringsskyldigheten inte ECB:s anvisningar och rekommendationer som Finansinspektionen ska följa i enlighet med SSM-förordningen.
3 d §.Samarbete med Verket för finansiell stabilitet. Till lagen föreslås bli fogat en ny 3 d §, enligt vilken målet är att förtydliga bestämmelserna om samarbetet mellan Finansinspektionen och Verket för finansiell stabilitet genom att bestämmelserna koncentreras till en paragraf. Innehållet ändras inte i sak. Bestämmelsens 1 mom. ersätter 7 a-punkten som föreslås bli upphävd i 3 § 2 mom. i gällande lag. Bestämmelsens 2 mom. motsvarar 44 b § som föreslås bli upphävd.
4 §.Tillsynsobjekt. Till 5 mom. föreslås bli fogat en förtydligande bestämmelse med stöd av vilken Finansinspektionen, förutom i enlighet med 5 och 6 kap. även som det föreskrivs någon annanstans i lag, utövar tillsyn över verksamhet som i Finland etablerade filialer till utländska EES-tillsynsobjekt och sådana andra utländska sammanslutningar som avses i bestämmelsen bedriver i Finland. Sådana bestämmelser är t.ex. tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i 18 kap. i kreditinstitutslagen som tillämpas på filialer till EES-tillsynsobjekt och av de bestämmelser som avses i 1 kap. 3, 5 och 6 § i lagen om investeringstjänster och tillämpas på värdepappersföretag, kreditinstitut, fondbolag och AIF-förvaltare. Finansinspektionen är också på det sätt som anges i 6 kap. den behöriga myndighet som avses i flera EU-förordningar och utövar därmed tillsyn över efterlevnaden även av dessa EU-förordningar i fråga om de sammanslutningar som avses i 5 mom.
I 6 mom. föreslås till följd av den ändrade lagstiftningen en lagteknisk precisering i fråga om tillsynen över pensionsanstalten Keva. Dessutom föreslås att Finansinspektionens tillsynsuppgift uttryckligen ska gälla kyrkans pensionsfond, som i gällande lag är en separat fond från nämnda kyrkans centralfond.
5 §.Andra finansmarknadsaktörer. I 11 punkten föreslås en lagstiftningsteknisk precisering. Enligt förslaget ska Olycksfallsförsäkringscentralen som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) anses som annan finansmarknadsaktör.
9 §. Direktion. Det föreslås att 1 mom. ändras genom att möjligheten att höja antalet medlemmar i direktionen från fem till sex läggs till. Med hänsyn till direktionens uppgifter är det motiverat att dess medlemmar har i praktiken visad omfattande och mångsidig inblick i både Finansinspektionens och dess tillsynsobjekts verksamhet. Enligt den föreslagna bestämmelsen ska direktionen dock ha minst fem medlemmar på samma sätt som nu.
För beslutsfattande om makrotillsyn, som är en av de betydande uppgifter som ålagts Finansinspektionen, ansvarar enligt gällande lag Finansinspektionens direktion. Därför har bankfullmäktige, som utser direktionens medlemmar, under den senaste tiden i sin utnämningspraxis betonat vikten av sakkunskap om makrotillsyn. Sedan direktionen tilldelades makrotillsynsuppgifter har omfattningen av den sakkunskap som krävs av direktionen utvidgats och med ett utökat antal direktionsmedlemmar kan det bli lättare att täcka alla dess delområden.
Andelen sammanslutning som bedriver försäkringsverksamhet bland Finansinspektionens tillsynsobjekt är avsevärd och den arbetsmängd de kräver av Finansinspektionen utgör ungefär en tredjedel. Sammanslutningar inom försäkringssektorn skiljer sig till både sin natur och funktion på många sätt från finanssektorn. Dessutom omfattas aktörerna i försäkringssektorn av väldigt olika reglering. Direktionens sammansättning bör så långt det är möjligt även återspegla försäkringsverksamhetens betydelse och omfattning.
Inga ändringar föreslås i det antal medlemmar som utses på förslag av finansministeriet, social- och hälsovårdsministeriet och Finlands Bank. Prövningsrätten i fråga om sammansättningen ska också gälla andra än myndighetsmedlemmar. Enligt det nya 2 mom. som föreslås kan således minst två andra medlemmar väljas till direktionen.
10 §.Direktionens uppgifter. Paragrafens 1 mom.1 punkt föreslås bli ändrad genom att direktionens måluppställning binds vid Finansinspektionens lagstadgade uppgifter enligt 3 och 3 a §. Den föreslagna ändringen är inte avsedd att ändra lagens nuvarande innehåll i sak. Av den uttryckliga hänvisningen till de lagrum som nämns i momentet följer dock tydligare än tidigare att de mål som direktionen ställer för Finansinspektionens verksamhet även gäller Finansinspektionens verksamhet som en del av den gemensamma tillsynsmekanismen. Direktionen har i lagen ålagts att besluta om principerna för Finansinspektionens internationella samarbete. Den föreslagna bestämmelsen är således befogad i förhållande till de övriga uppgifter som åläggs direktionen.
Paragrafens 1 mom. 5 punkt föreslås bli ändrad, eftersom bestämmelser om att döma ut vite numera ingår i lagens 3 kap. I 2 mom. föreslås en ny 13 punkt där det föreskrivs om direktionens skyldighet att utse en företrädare för Finansinspektionen till det gemensamma tillsynsorganet samt vid förhinder för företrädaren en ersättare för denna. I SSM-förordningen föreskrivs endast om en företrädare för den nationella myndigheten och därför ska det föreskrivas nationellt om att utse någon till uppgiften.
I 5 mom. föreskrivs om direktionens skyldighet att lämna bankfullmäktige en årlig berättelse över Finansinspektionens verksamhet som en del av den europeiska tillsynsmekanismen. Till momentet föreslås bli fogat den gemensamma tillsynsmekanism som avses i SSM-förordningen.
12 §.Direktörens uppgifter. Det föreslagna nya 2 mom. har samma innehåll som 13 § 3 mom., som föreslås bli upphävt i gällande lag. Sakinnehållet i bestämmelsen ändras inte.
13 §.Direktionens behandling av ärenden som hör till direktören. I 1 mom. föreskrivs om beslut som direktören ska delge direktionen innan de fattas. Till 1 punkten föreslås bli fogat ett omnämnande av beviljande av verksamhetstillstånd. Orsaken till tillägget är att kreditinstitut enligt 4 kap. 2 § i kreditinstitutslagen numera beviljas koncession av ECB.
18 §.Rätt att få uppgifter av tillsynsobjekt och andra finansmarknadsaktörer. Det föreslås att 2 mom. förtydligas genom att Finansinspektionen tilldelas rätt att meddela föreskrifter även om hur den information som avses i momentet ska lämnas. I övrigt ändras inte sakinnehållet i momentet.
26 §.Återkallande av verksamhetstillstånd samt därmed jämförbara förordnanden om avslutande av verksamhet. Det föreslås att 1 mom. 3 punkten ändras så att Finansinspektionen får återkalla ett tillsynsobjekts verksamhetstillstånd både i situationer där tillsynsobjektet i enlighet med förutsättningen för nämnda punkt grovt har underlåtit att iaktta 33 § och i situationer där tillsynsobjektet grovt har underlåtit att iaktta ett förbud som Finansinspektionen har utfärdat med stöd av någon annan lag eller vidta en åtgärd i anslutning till ovan beskrivna förbud. Med åtgärd i anslutning till förbud avses åtgärder genom vilka Finansinspektionen har ålagt ett tillsynsobjekt att vidta åtgärder för återkallelse av verkställigheten av ett beslut eller för återkallelse av åtgärder eller att vidta rättelseåtgärder. Sådana tillsynsbefogenheter finns förutom i 33 § bl.a. i 22 kap. 1 § i kreditinstitutslagen och i 16 a kap. 1 § i lagen om investeringstjänster.
29 §.Tillsättning av ombud. Paragrafens 3 mom. ändras så att de rättigheter för ombud som avses i momentet utvidgas till det som föreskrivs i 23 §. Den föreslagna ändringen motsvarar vad som på motsvarande sätt föreskrivs om rättigheter för utomstående sakkunniga enligt 34 §.
Det föreslås att 6 mom. upphävs som obehövligt. Bestämmelser som berättigar eller förpliktar att tillsätta ett ombud som avses i 29 § finns förutom i 11 kap. 10 a § i kreditinstitutslagen också bl.a. i 9 kap. 8 § i lagen om investeringstjänster, 122 § i lagen om placeringsfonder och 25 kap. 11 § i lagen om försäkringsbolag, vilka även annars tillämpas utan särskilt omnämnande.
32 a §.Förbud mot förvärv av ägarandelar. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det motsvarar de ändringar som trätt i kraft i kreditinstitutslagen genom en precisering av hänvisningen till den lagen.
32 c §.Begränsning av de rättigheter som grundar sig på aktier och andelar. Det föreslås att 1 mom.1 punkten ändras så att den motsvarar de ändringar som trätt i kraft i kreditinstitutslagen genom en precisering av hänvisningen till den lagen. Det föreslås att 3 punkten förtydligas så att den förbudsrätt som avses i paragrafen även ska gälla ägarandelar på tio procent som enligt bestämmelserna i 1 punkten ska anmälas till Finansinspektionen. I den föreslagna bestämmelsen ska förutom förvärv av aktier eller andelar klarare beaktas även en situation där den som förvärvat en ägarandel som gett upphov till anmälningsskyldighet konstaterats vara tillförlitlig vid förvärvstidpunkten vid en bedömning enligt 32 a §, men visar sig vara otillförlitlig t.ex. på grund av senare missbruk.
50 j §. Behörig myndighet enligt förordningen om referensvärden. Enligt den föreslagna nya paragrafen ska Finansinspektionen vara den behöriga myndighet som avses i artikel 40 i förordningen om referensvärden. Bestämmelserna i förordningen om referensvärden i fråga om kritiska referensvärden och tillsynskollegierna för dem har tillämpats sedan den 30 juni 2016. Den föreslagna behörigheten gör det möjligt för Finansinspektionen att vid behov delta i kollegiets verksamhet. De övriga bestämmelserna i förordningen om referensvärden blir tillämpliga den 1 januari 2018.
71 §.Rätt och skyldighet att lämna ut information. I 1 mom. föreslås en ny 14 punkt för att trygga informationsutbytet och samarbetsskyldigheterna mellan Finansinspektionen och arbetarskyddsmyndigheterna. Förslaget bygger på artikel 8 i genomförandedirektivet för marknadsmissbruksförordningen (2015/2392).
71 a §.Rapportering om överträdelser. Det föreslås att paragrafen ändras i sin helhet. I paragrafens 1 mom. föreskrivs på samma sätt som i gällande 1 mom. om Finansinspektionens skyldighet att upprätthålla ett system för att ta emot rapporter. I momentet föreskrivs också om de krav som ska ställas på systemet enligt artikel 32.2 i MAR. I rapporteringsförfarandet ska ingå åtgärder för att ordna en korrekt behandling av rapporterna, skydda rapportören och den som är föremål för rapporten. Dessa personer i arbetsavtalsförhållande ska på det sätt som förutsätts i MAR skyddas åtminstone för repressalier, diskriminering och annan orättvis behandling.
I 1 mom. föreslås vidare att personuppgifterna och identiteten ska skyddas för rapportören och den som är föremål för rapporten. I momentet föreslås inte på samma sätt som i gällande bestämmelse att det föreskrivs särskilt om tystnadsplikt. Personuppgifterna för rapportören och den som är föremål för rapporten är enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) dock sekretessbelagda. Redan det nuvarande systemet förutsätter på motsvarande sätt att Finansinspektionen ska se till att endast personer som nödvändigtvis behöver uppgifterna för att utföra sina tjänsteuppgifter har tillgång till personuppgifterna om rapportören. För att säkerställa ett heltäckande skydd för personerna är det också viktigt att rapportörens identitet inte röjs för utomstående, om inte något annat föreskrivs särskilt. Uppgifter kan krävas t.ex. vid en senare förundersökning i ärendet och i samband med ett rättsligt förfarande. Finansinspektionen har trots sekretessbestämmelsen rätt att lämna uppgifter under de förutsättningar som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och i lagen om Finansinspektionen. De krav som systemet ställer på Finansinspektionen motiveras närmare i samband med verkställigheten av bestämmelsen (RP 39/2014 rd, s. 102—103).
Det föreslagna 2 mom. motsvarar det gällande 2 mom. Bestämmelsens utformning förtydligas.
Bestämmelserna i 3 mom. om rätten till insyn i registeruppgifter förslås bli ändrade i gällande moment så att de motsvarar bestämmelser om den registrerades rätt att ta del av sina uppgifter i andra sektorsbestämmelser (EkUB 2/2016 rd och RP 65/2016 rd). I lagrummet föreskrivs uttryckligen om grunden för begränsningen av tillgången till information och hänvisas informativt till personuppgiftslagen.
Det föreslagna 4 mom. om finansministeriets bemyndigande att utfärda förordning är nytt. Det föreslagna bemyndigandet att utfärda förordning har begränsats till närmare bestämmelser för fullgörande av kraven i genomförandedirektivet samt om sådant mottagande av rapporter och förfarande för uppföljningen av dem som avses i paragrafen
Det föreslagna 5 mom. är nytt. Förslaget bygger på artikel 12 i kommissionens direktiv. Syftet med Finansinspektionens redogörelse är att säkerställa att mottagandet av rapporter, uppföljningen av rapporterna och förfarandena för skydd av rapportörerna och dem som är föremål för rapporten är tillräckliga och uppdaterade. Redogörelsen möjliggör också en utomstående bedömning av hur rapporteringskanalen fungerar.
71 b §. Ansvarsbegränsning vid lämnande av information till Finansinspektionen. Till lagen föreslås bli fogat en ny bestämmelse där det personliga ansvaret begränsas vid lämnande av uppgifter enligt marknadsmissbruksförordningen till Finansinspektionen. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar den bestämmelse om ansvarsbegränsning i 12 kap. 4 § i värdepappersmarknadslagen som föreslås bli upphävd i denna proposition och bygger på artikel 23.4 i marknadsmissbruksförordningen. Bestämmelsen som nu finns i värdepappersmarknadslagen föreslås med samma innehåll bli flyttad till lagen om Finansinspektionen, där den på grund av sin natur och sitt tillämpningsområde passar bättre. Att lämna de uppgifter som avses i bestämmelsen till Finansinspektionen kan i praktiken ske framför allt med stöd av artikel 16 eller artikel 32 i marknadsmissbruksförordningen. I den först nämnda artikeln åläggs vissa marknadsparter att rapportera misstänkta transaktioner till Finansinspektionen i samband med marknadsmissbruk. I den senare artikeln möjliggörs åter rapportering till Finansinspektionen om faktiska eller potentiella överträdelser av missbruksförordningen. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är inte att utesluta ansvar för avsiktlig rapportering av falska uppgifter till Finansinspektionen. Ansvarsbegränsningen gäller endast sekretessbegränsningar för rapportering av uppgifter i situationer där Finansinspektionen lämnas uppgifter i enlighet med marknadsmissbruksförordningen.
1.2
Lagen om Finansinspektionens tillsynsavgift
1 §.Avgiftsskyldiga. Det föreslås att 1 mom. 9 punkten ändras genom att hänvisningen till Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) stryks och ersätts med en hänvisning till Olycksfallsförsäkringscentralen enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) i överensstämmelse med gällande lag.
1 a §.Definitioner. Till lagen föreslås bli fogad en ny definitionsparagraf. Med filialer till EES-kreditinstitut avses vid tillämpningen av lagen alla filialer som avses i 4 § 5 mom. i lagen om Finansinspektionen, på samma sätt som hittills. De nya avgiftskategorierna för filialer till EES-kreditinstitut i den föreslagna bestämmelsen, kategori I, kategori II och kategori III, är avsedda att tillämpas endast när tillsynsavgifter bestäms, i övrigt förblir rättsläget oförändrat. Bestämningsgrunden för de filialkategorier som nämns i lagrummet är också deras betydelse för stabiliteten i den finansiella mekanismen i Finland och således deras systemiska betydelse för hela mekanismen. Den uttryckliga grunden för de föreslagna nya avgiftskategorierna är filialens markandsandel av inlåningen från allmänheten i banksektorn i Finland enligt marknadsandelen i slutet av året före det år då avgiften bestämdes. Ett kriterium för det förfarande för att ett utländskt EES-kreditinstitut ska betraktas som betydande som avses i 59 a § i lagen om Finansinspektionen och som grundar sig på artikel 51 i Europaparlamentets och rådets kreditinstitutsdirektiv (2013/36/EU) är även nu filialens marknadsandel av inlåningen i Finland. Den indelning i kategorier som föreslås skulle därför vara förenlig med gällande lagstiftning, dock så att inlåning i denna lag avser endast inlåning från allmänheten. Klassificeringen av EES-kreditinstitut som betydande (kategori II) och mycket betydande (kategori III) filial återspeglar deras betydelse för en stabil finansmarknad och således även den arbetsmängd tillsynen över filialerna orsakar Finansinspektionen.
Enligt 1 punkten avses med filialer till utländska EES-kreditinstitut, kategori I, filialer till utländska EES-tillsynsobjekt i Finland med en marknadsandel på mindre än två procent i Finland mätt med inlåning från allmänheten. Med inlåning från allmänheten avses i paragrafen all inlåning till filialen förutom inlåning från kreditinstitut och centralbanker. Inte heller återköpsavtal som filialerna ingår ska betraktas som sådan inlåning från allmänheten som avses i paragrafen.
Enligt 2 punkten avses med filialer till utländska EES-kreditinstitut, kategori II, filialer med en marknadsandel på minst två procent, men högst 10 % i Finland mätt med inlåning från allmänheten. Enligt 3 punkten avses med filialer till EES-kreditinstitut, kategori III, filialer med en marknadsandel på över 10 % i Finland mätt med inlåning från allmänheten.
Med den kalkylmässiga balansräkningen för en filial avses enligt 4 punkten beloppet av filialens totala tillgångar, som beräknas på grundval av de uppgifter som lämnas i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 som utfärdats med stöd av artikel 99 i parlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013. I gällande tillsynsavgiftslag bestäms beloppet av tillsynsavgiften för de avgiftsskyldiga uttryckt i procentandelar av avgiftsgrunden. Enligt den gällande lagen utgör balansomslutningen avgiftsgrunden för bl.a. kreditinstitut och filialer till EES-kreditinstitut i Finland. Att använda balansräkningen som avgiftsgrund är lagtekniskt en otillfredsställande konstruktion, eftersom en utländsk juridisk person, dvs. enligt den lag som nu stiftas, ett utländskt EES-kreditinstituts filial i Finland, inte är en självständig juridisk person och för en sådan filial kan det inte heller på bokföringsrättsliga grunder fastslås någon sådan oberoende ekonomisk helhet utifrån vilken en balansräkning entydigt skulle kunna upprättas. Såsom bokföringsnämnden konstaterar i sitt utlåtande 1937/2015 kan en filial endast förvalta de tillgångsposter som den så kallade huvudrörelsen, dvs. den utländska juridiska personen, har gett filialens företrädare fullmakt att förvalta. Utgångspunkten är därmed att balansräkningen för en filial inte kan omfatta exempelvis kapital som härrör från den utländska huvudrörelsen. Av detta följer bl.a. att det för filialen inte kan upprättas något sådant separat bokslut som enligt bokföringslagen ska ingå i balansboken. Följaktligen måste någon annan konstruktion än begreppet balansräkning tas som grund för tillsynsavgiften i fråga om utländska filialer. Enligt den nu föreslagna 4 punkten ska den kalkylmässiga balansräkningen för en filial när tillsynsavgiftslagen tillämpas avse beloppet av de totala tillgångar som bildas vid iakttagandet av den rapporteringsskyldighet enligt inrapporteringsramverket FINREP som avses i artikel 99 i EU:s tillsynsförordning. Avsikten är att begreppet kalkylmässig balansräkning ska utgöra ett kalkyltekniskt hjälpbegrepp vid tillämpningen av tillsynsavgiftslagen och inte ha något annat materiellt innehåll. Med hjälp av den föreslagna definitionen ska den omslutning av den kalkylmässiga balansräkningen som utgör grunden för avgiftsskyldigheten beräknas utifrån den finansiella information som filialer redan nu lämnar till Finansinspektionen. På så sätt minimeras den administrativa börda som de nya avgiftskategorierna medför för såväl de avgiftsskyldiga som för Finansinspektionen. Enligt 5 punkten ska den kalkylmässiga balansräkningen för filialer till tredjeländers kreditinstitut beräknas i överensstämmelse med 4 punkten.
4 §.Proportionell tillsynsavgift. Tabellen i 1 mom. med kategorier av avgiftsskyldiga, Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund, Trafikförsäkringscentralen, Patientförsäkringscentralen, Miljöförsäkringscentralen och den stödkassa för arbetslöshetskassorna som avses i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) ändras enligt förslaget till följande lydelse: Olycksfallsförsäkringscentralen, Trafikförsäkringscentralen, Patientförsäkringscentralen, Miljöförsäkringscentralen och stödkassan för arbetslöshetskassorna enligt lagen om arbetslöshetskassor (603/1984).
Dessutom föreslås att kategorierna av avgiftsskyldiga i nämnda tabell, statens pensionsfond enligt lagen om statens pensionsfond (1297/2006), den kommunala pensionsanstalten Keva enligt lagen om kommunala pensioner (549/2003) och pensionsfonden inom Kyrkans centralfond enligt kyrkolagen (1054/1993) ändras till följande lydelse: statens pensionsfond enligt lagen om statens pensionsfond (1297/2006), pensionsanstalten Keva enligt lagen om Keva (66/2016) och kyrkans pensionsfond enligt kyrkolagen (1054/1993).
Likaså ska avgiftskategorin i tabellen, filialer till utländska EES-kreditinstitut, ändras som följer: filialer till utländska EES-kreditinstitut, kategori I. Dessutom läggs nya kategorier av avgiftsskyldiga till: filialer till utländska EES-kreditinstitut, kategori II, samt filialer till utländska EES-kreditinstitut, kategori III. Som avgiftsgrund för de nämnda filialerna till EES-kreditinstitut föreslås omslutningen för den kalkylmässiga balansräkningen för en filial till ett EES-kreditinstitut, vilken definieras i den föreslagna 1 a § 4 punkten. Också i fråga om filialer till tredjeländers kreditinstitut föreslås det att avgiftsgrunden ska fastställas med hjälp av den så kallade kalkylmässiga balansräkningen.
Tabellen i 1 mom. föreslås dessutom bli ändrad så att avgiftsbeloppet enligt tabellen i procent av avgiftsgrunden ändras genom att procenten sänks med fem procent.
5 §.Grundavgiften för avgiftsskyldiga som betalar proportionell tillsynsavgift. Till tabellen i 1 mom. föreslås i enlighet med de föreslagna nya definitionerna för filialer till EES-kreditinstitut bli fogat nya kategorier av avgiftsskyldiga, kategori I, kategori II och kategori III. Avgiftsgrunden för dessa nya avgiftskategorier bestäms i överensstämmelse med de nya definitionerna utifrån de kalkylmässiga balansräkningarna för nämnda filialer. Det föreslås att de grundavgifter som avses i momentet höjs med sju procent så att höjningen gäller varje avgiftsskyldig.
6 §.Grundavgift för övriga avgiftsskyldiga. Det föreslås att grundavgifterna enligt tabellen i 1 mom. höjs med sju procent så att höjningen gäller varje avgiftsskyldig. Dessutom ändras ordalydelsen i fråga om avgiftsskyldighetskategorin för den insättningsgarantifond som avses i kreditinstitutslagen så att den gamla insättningsgarantifonden som avses i lagen om ändring av kreditinstitutslagen (1199/2014) är avgiftsskyldig i överensstämmelse med gällande lag.
1.3
Lag om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat
18 §.Beräkning av kapitalbasen och minimibeloppet av kapitalbasen i företag som hör till ett konglomerat. I h-punkten görs en lagteknisk ändring genom vilken hänvisningen till kreditinstitutslagen ersätts med en hänvisning till lagen om försäkringsbolag. I gällande försäkringsbolagslag definieras för att fullgöra solvenskapitalkravet förutom medräkningsbara kapitalbasmedel även solvenskapitalkravet, som tillämpas bl.a. på försäkringsholdingsammanslutningar.
I punkten stryks dessutom hänvisningen till ett fondbolag eller förvaringsinstitut, en AIF-förvaltare, ett förvaringsinstitut eller ett särskilt förvaringsinstitutet som betraktas som företag i försäkringsbranschen enligt 2 § 3 mom. För fondbolag och AIF-förvaltare definieras redan i c- och i-punkten vad som avses med kapitalbas i fråga om dessa. Instanser som är verksamma som förvaringsinstitut är också alltid reglerade auktoriserade aktörer som ålagts egna kapitalkrav i relevant lagstiftning.
21 §.Exponeringar mot kunder. I paragrafens 1 mom. stryks hänvisningen till rapportering. Istället föreskrivs det om rapportering i det nya 3 mom., enligt vilket ett konglomerats moderföretag kvartalsvis ska meddela Finansinspektionen de uppgifter som behövs för tillsyn över konglomeratets exponeringar mot kunder. Gällande bestämmelse i 1 mom. om rapportering leder i praktiken till rapportering med kreditinstitutens s.k. Corep-rapportering också i konglomerat som till övervägande del består av försäkringsföretag och som inte annars tillämpar Corep-rapportering.
Tillsammans med bemyndigandet att utfärda föreskrifter enligt 26 § kan Finansinspektionen tack vare det nya 3 mom. vid behov enligt konglomerat definiera vilka tilläggsuppgifter utöver uppgifter om exponeringar mot kunder som lämnats med stöd av andra bestämmelser det ytterligare behövs för att de uppgifter som krävs i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2303 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG med avseende på tekniska tillsynsstandarder som specificerar definitioner och samordnar den extra tillsynen av riskkoncentration och transaktioner inom det finansiella konglomeratet (nedan tekniska regleringsstandarden) ska lämnas. Finansinspektionen kan dessutom i synnerhet precisera i vilken form de uppgifter som krävs ska lämnas för att konglomeraten ska kunna dra nytta av de rapporter som också annars ska lämnas. I lagen preciseras också hur ofta rapporten ska lämnas. I praktiken har rapporter om exponeringar mot kunder ända hittills lämnats kvartalsvis.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 2 mom. i den gällande lagen.
23 §.Tillsyn över andra riskkoncentrationer. Bestämmelser om rapportering och uppföljning av andra riskkoncentrationer än exponeringar mot kunder enligt 1 och 2 mom. i gällande lag förenhetligas så att de bättre motsvarar den tekniska regleringsstandarden. Samtidigt slopas den separata rapporteringen av aktie- och fastighetsinnehav. I den nya paragrafen föreskrivs i överensstämmelse med gällande lag om skyldigheten att följa upp andra riskkoncentrationer och om rapportering av uppgifter som behövs för tillsynen över dessa. I paragrafen preciseras att dessa uppgifter i enlighet med direktivet om tillsyn över finans- och försäkringskonglomerat 2002/87/EU ska lämnas minst en gång per år.
24 §.Tillsyn över interna affärstransaktioner. I 2 mom. föreskrivs fortfarande om när interna affärstransaktioner ska anmälas till tillsynsmyndigheten. Momentet görs dock klarare och preciseras så att det bättre motsvarar den tekniska regleringsstandarden. För det första preciseras att anmälan ska göras kvartalsvis istället för minst en gång per år. För det andra fogas till paragrafen definitionen i den tekniska regleringsstandarden för beloppet av sammanlagda affärstransaktioner när man räknar affärstransaktioner som överskrider anmälningsgränsen. Enligt standarden ska även affärstransaktioner som gjorts som en del av en ekonomisk transaktion då beaktas. Denna definition har redan både i praktiken och i Finansinspektionens föreskrifter beaktats vid översynen över interna affärstransaktioner inom ett konglomerat.
Anmälningsgränserna i gällande moment delas för tydlighetens skull upp i två separata punkter och punkterna preciseras. I enlighet med gällande 2 mom. kan tillsynsmyndigheten dock bestämma sådana anmälningsgränser för ett konglomerat som avviker från dem som anges i punkterna. Enligt första punkten preciseras anmälningsgränsen på fem procent så att den för ett företag inom finans- eller försäkringsbranschen eller ett konglomerats holdingsammanslutning, som är part i en affärstransaktion, räknas av kapitalbasen enligt vilkendera parten som har mindre kapitalbas. I gällande lag hänvisas i detta avseende endast till kreditinstitut, vilket lämpar sig dåligt i synnerhet för konglomerat som fokuserar på försäkringsverksamhet. Med avvikelse från gällande lag preciseras ytterligare separat i punkten att transaktioner under en miljon euro i regel inte behöver anmälas i framtiden, även om de överstiger gränsen på fem procent. Däremot måste affärstransaktioner på mer än 30 miljoner euro i regel alltid anmälas, även om gränsen på fem procent inte överskrids, eftersom dessa affärstransaktioner generellt kan anses betydande.
Gränsen på en miljon euro i gällande lag preciseras i momentets andra punkt så att den gäller affärstransaktioner där även ett annat företag som hör till konglomeratet än det företag som nämns i första punkten är part. Gränsen i euro behövs eftersom det inte för dessa företag har bestämts någon kapitalbas enligt vilken gränsen på fem procent skulle kunna räknas ut.
Paragrafens 4 mom. upphävs och bestämmelsen om bemyndigande att utfärda föreskrifter om anmälan av transaktioner flyttas till 26 § där det även annars föreskrivs om sådana bemyndiganden för Finansinspektionen att utfärda föreskrifter som gäller bestämmelserna i kapitlet.
26 §. Närmare föreskrifter. Paragrafen preciseras så att preciserande föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet vid behov kan utfärdas även för fullgörande av kraven i den tekniska regleringsstandarden. Närmare föreskrifter som är nödvändiga för tillsynen kan på samma sätt som nu utfärdas om anmälningsskyldigheterna i kapitlet. Problematiken kring anmälning av exponeringar mot kunder behandlas närmare i motiveringen till 21 §.
