Regeringens proposition
RP
205
2018 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor samt vissa andra lagar
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås ändringar i lagen om pensionsstiftelser, i lagen om försäkringskassor, i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser samt pensionskassor och i försäkringsbolagslagen. Med de föreslagna lagarna genomförs de ändringar som förutsätts i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. De föreslagna lagarna ska tillämpas på pensionsstiftelsers och pensionskassors frivilliga tilläggspensionsverksamhet, men inte på deras verksamhet till den del som de bedriver sådan lagstadgad pensionsförsäkringsrörelse som avses i lagen om pension för arbetstagare och i lagen om pension för företagare. Det föreslås att till lagen om pensionsstiftelser och till lagen om försäkringskassor fogas bestämmelser om företagsstyrningssystem, kapitalförvaltning, information till försäkrade och förmånstagare, tillsyn, gränsöverskridande verksamhet och om gränsöverskridande överlåtelser av tilläggspensionsarrangemang. 
Avsikten är att lagarna ska träda i kraft den 1 januari 2019. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Inledning
Pensionssystemet i Europeiska unionen består av tre pelare. Den första pelaren är de lagstadgade pensionerna, den andra pelaren är de kollektiva frivilliga tilläggspensioner som ordnas av arbetsgivaren och den tredje pelaren är de individuella pensionerna. Det förvärvsbaserade pensionsskyddet har i Finland huvudsakligen ordnats genom lagstadgad arbetspensionsförsäkring som utgör en del av socialskyddet. Pensionsstiftelserna och pensionskassorna kan utöver lagstadgade arbetspensioner ordna kollektiva frivilliga tilläggspensioner. Eftersom den lagstadgade arbetspensionsförsäkringen omfattar nästan alla inkomster som är relaterade till arbete som utförts i Finland, har de kollektiva tilläggspensioner som frivilligt ordnats av arbetsgivaren inte haft någon större betydelse. I Finland utgör frivilliga tilläggspensioner komplement till det lagstadgade pensionsskyddet. I många andra EU-medlemsstater utgör tjänstepensionerna ett centralt element i hela pensionsskyddet. En enhetlig reglering av tilläggspensionerna på EU-nivå kan anses vara ett viktigt steg när det gäller att skapa en inre marknad och förverkliga arbetstagarnas fria rörlighet. 
2
Direktivet om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut
2.1
Allmänt
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (IORP II nedan direktivet) antogs den 14 december 2016. Med det direktivet upphävdes Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (nedan IORP-direktivet) som var det första steget i riktning mot en inre marknad för tilläggspensioner organiserade på unionsnivå. Enligt direktivets ingress är syftet att på den inre marknaden ge tjänstepensionsinstitut (nedan tilläggspensionsanstalter) möjlighet att bedriva verksamhet i andra medlemsstater, samtidigt som en hög skydds- och säkerhetsnivå säkerställs för tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare. 
Enligt direktivets ingress är en inre marknad för tjänstepensioner avgörande för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i unionen och för att det ska vara möjligt att ta itu med den utmaning som det åldrande samhället innebär. Tjänstepensionsinstitut spelar en viktig roll för den långsiktiga finansieringen av unionens ekonomi och för att erbjuda säkra pensionsförmåner. Tjänstepensionsinstituten har tillgångar som är värda över 2500 miljarder euro på cirka 75 miljoners medlemmars och förmånstagares vägnar. 
Genom direktivet underlättas tilläggspensionsanstalternas gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av pensionsarrangemang genom att klarlägga de relevanta förfarandena och undanröja onödiga hinder. Direktivet syftar till minimiharmonisering och bör därför inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa ytterligare bestämmelser för att skydda pensionsarrangemangens medlemmar och förmånstagare. Direktivet gäller inte frågor som rör nationell social-, arbets-, skatte- eller avtalsrätt, eller huruvida pensionsarrangemangen i medlemsstaterna är tillräckliga. 
Enligt direktivet är lämplig reglering och tillsyn på unionsnivå och nationell nivå avgörande för utvecklingen av säkra och trygga tilläggspensionsarrangemang i alla medlemsstater. Jämfört med det tidigare IORP-direktivet ställer direktivet mera krav på tilläggspensionsanstalternas förvaltning genom reglering av deras centrala funktioner och riskhantering. Också skyldigheten att informera medlemmar, förmånstagare och presumtiva medlemmar om deras pensionsrättigheter utökas. 
Direktivet ifrågasätter emellertid inte de offentliga pensionssystemens stora betydelse när det gäller ett tryggt, varaktigt och effektivt socialskydd som bör stå i fokus för målet att förstärka de europeiska sociala modellerna. 
Direktivet ska senast den 13 januari 2019 införlivas med den nationella lagstiftningen. 
2.2
Innehållet i direktivets bestämmelser
2.2.1
Direktivets tillämpningsområde och definitioner
Direktivet ska tillämpas på institut som tillhandahåller frivilliga, kollektiva tilläggspensioner, dvs. på tilläggspensionsanstalter oberoende av deras rättsliga form. Direktivet ska tillämpas på anstalter som förvaltar obligatoriska socialskyddssystem endast i fråga om frivilliga tilläggspensioner. Det ska således inte tillämpas på pensionsanstalter som bedriver sådan lagstadgad pensionsförsäkringsrörelse som avses i lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare. Det ska inte heller tillämpas på anstalter som tillhandahåller individuella pensionsförsäkringar. Utanför direktivets tillämpningsområde faller också vissa andra företag som är verksamma på finansierings- och försäkringsmarknaden, exempelvis fondföretag, alternativa investeringsfonder, kreditinstitut, värdepappersföretag, marknadsoperatörer och leverantörer av rapporteringstjänster. 
Direktivet kan om en medlemsstat så beslutar tillämpas på affärsverksamhet som avser tilläggspensioner som tillhandahålls av vissa livförsäkringsföretag som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövade av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (nedan Solvens II-direktivet), om medlemsstaterna när direktivet träder i kraft redan tillämpar motsvarande bestämmelser på livförsäkringsföretag. Dessutom kan en medlemsstat besluta att direktivet inte ska tillämpas på vissa små tilläggspensionsanstalter samt besluta att vissa delar av direktivet ska tillämpas på institut som tillhandahåller tilläggspensioner enligt bolagsordningen, med stöd av nationell lag eller med statlig garanti. 
I direktivet definieras de viktigaste begreppen som används i det. 
2.2.2
Registrering
Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att den behöriga myndigheten har registrerat eller auktoriserat alla tilläggspensionsanstalter som har sin huvudsakliga förvaltningsort inom deras territorium. Om en tilläggspensionsanstalt bedriver gränsöverskridande verksamhet ska också de medlemsstater där tjänstepensionsanstalter har verksamhet framgå av registret. Informationen från registret ska meddelas den tillsynsmyndighet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, dvs. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (nedan försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) som publicerar informationen på sina webbsidor. 
Om en tilläggspensionsanstalt bedriver också annan affärsverksamhet än tillhandahåller sådana tilläggspensioner som avses i direktivet, ska dessa funktioners tillgångar och ansvar hållas permanent åtskilda från övriga funktioner. 
Om en tilläggspensionsanstalt bedriver också annan affärsverksamhet än sådan som avser tilläggspensioner, ska dessa funktioners tillgångar och ansvar hållas åtskilda från övriga affärsfunktioner. 
2.2.3
Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser
Medlemsstaterna ska tillåta att tilläggspensionsanstalter som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium bedriver gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses förvaltning av verksamhet som innebär att en tilläggspensionsanstalt förvaltar ett tilläggspensionsarrangemang där på förhållandet mellan det finansierande företaget, dvs. arbetsgivaren, samt de försäkrade och förmånstagarna tillämpas någon annan medlemsstats social- och arbetsrätt än den som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemangen i pensionsanstaltens hemmedlemsstat. Dessutom föreskrivs i direktivet om gränsöverskridande överlåtelser av tilläggspensionsarrangemang, varmed avses överlåtelse av försäkringsbeståndet till en tilläggspensionsanstalt som är registrerad i en annan medlemsstat än den överlåtande tilläggspensionsanstalten. Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser är två skilda saker. En gränsöverskridande överlåtelse kan utmynna i gränsöverskridande verksamhet, om den social- och arbetsrätt som ska tillämpas i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat inte är stämmer överens med lagstiftningen som ska tillämpas på det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget.  
Redan i IORP-direktivet fanns det bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet. Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet motsvarar i regel IORP-direktivets. Enligt direktivet behöver en tilläggspensionsanstalt hemmedlemstatens behöriga myndighets förhandsgodkännande för gränsöverskridande verksamhet. I ansökan om godkännande ska till hemmedlemsstatens behöriga myndighet lämnas de uppgifter som direktivet förutsätter. Hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska vidarebefordra informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndighet eller fatta ett motiverat beslut om att inte vidarebefordra informationen i det fall att tilläggspensionsanstalten inte uppfyller de krav som ställs på gränsöverskridande verksamhet. Myndighetens beslut att inte översända informationen ska kunna överklagas till domstol i hemmedlemsstaten. 
Efter att hemmedlemsstatens behöriga myndighet har sänt de ovan nämnda uppgifterna till värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska denna för sin del underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndighet om de på tilläggspensioner tillämpliga social- och arbetsrättsliga krav som innebär att arrangemanget ska förvaltas i värdmedlemsstaten samt om de krav gällande översändande av information som i värdmedlemsstaten ska tillämpas på gränsöverskridande verksamhet till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare. Därefter kan tilläggspensionsanstalten börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. 
Värdmedlemsstaten ska övervaka att tilläggspensionsanstalten iakttar de social- och arbetsrättsliga krav som ställs på dess verksamhet samt kraven på översändande av information. Vid behov kan de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten och hemmedlemsstaten vidta åtgärder för att eventuella överträdelser ska upphöra. 
Enligt en ny bestämmelse ska medlemsstaterna utöver gränsöverskridande verksamhet tillåta också överlåtelse av inom sitt territorium registrerade eller auktoriserade tilläggspensionsanstalters ansvar, tillgångar och skyldigheter till en annan tilläggspensionsanstalt. En förutsättning för gränsöverskridande överlåtelse är att tilläggspensionsarrangemangets medlemmar och förmånstagare eller en majoritet av dessas företrädare samt, i förekommande fall, det finansierande företaget ger sitt godkännande. En förutsättning för är dessutom att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ger sitt förhandsgodkännande och att den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ger sitt godkännande. Värdmedlemsstatens behöriga myndighets avslag på en ansökan om godkännande av en tilläggspensionsanstalts överlåtelse, eller myndighetens underlåtelse att handla ska kunna överklagas till domstol i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemmedlemsstat. Dessutom kan den av kommissionen samt genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 inrättade europeiska tillsynsmyndigheten vid behov verka som rådgivande medlare vid oenigheter om myndigheters åtgärder. 
2.2.4
Försäkringstekniska avsättningar och solvensmarginal
Enligt direktivet ska hemmedlemsstaten säkerställa att tilläggspensionsanstalterna gör tillräckliga försäkringstekniska avsättningar. Dessa avsättningar ska beräknas av en försäkringsmatematiker eller av någon annan expert på området, med iakttagande av aktsamhetsprincipen och andra principer som direktivet förutsätter. Avsättningarna ska vara tillräckliga för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas i enlighet med alla relevanta regler i hemmedlemsstaten. Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av antingen avkastningen på de motsvarande tillgångar som tilläggspensionsanstalten har och den förväntade avkastningen på framtida, i direktivet närmare angivna obligationer. Tilläggspensionsanstaltens hemmedlemsstat kan fastställa maximiräntesatsen enligt nationella regler. Hemmedlemsstaten kan dessutom för beräkning av avsättningarna, i syfte att skydda medlemmarna och förmånstagarna, ställa mera detaljerade krav än direktivet för beräkning av avsättningarna. När det inte är fråga om gränsöverskridande verksamhet kan hemmedlemsstaten under en begränsad tid tillåta att en tilläggspensionsanstalts tillgångar motsvarande de tekniska avsättningarna är otillräckliga. 
Om en tilläggspensionsanstalt själv täcker biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ska den ständigt inneha kompletterande tillgångar utöver de försäkringstekniska avsättningarna. En medlemsstat kan vid behov kräva att tilläggspensionsanstalter som är belägna inom dess territorium ska uppfylla lagstadgade kapitalkrav eller fastställa mer detaljerade regler, om sådana är berättigade av aktsamhetsskäl. 
Enligt direktivet ska medlemsstaterna för att säkerställa att tilläggspensionerna är långsiktigt hållbara kräva att alla inom dess territorium registrerade eller auktoriserade tilläggspensionsanstalter som själva täcker biometrisk risk, garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtminstone motsvaras av direktivets krav. 
2.2.5
Investeringsregler
Enligt direktivet ska medlemsstaterna kräva att tilläggspensionsanstalter som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med direktivets regler. Medlemsstaterna får fastställa mer detaljerade föreskrifter för tilläggspensionsanstalter som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, om föreskrifterna är berättigade av aktsamhetsskäl. Medlemsstaterna får emellertid i regel inte hindra inom deras territorium registrerade eller auktoriserade tilläggspensionsanstalter från att göra vissa i direktivet nämnda investeringar, exempelvis investera i instrument som har en långsiktig investeringshorisont och inte är föremål för handel på reglerade marknader eller på multilaterala eller organiserade handelsplattformar. Medlemsstaterna får inte heller hindra tilläggspensionsanstalterna från att investera upp till 70 procent av de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna, eller när det gäller tilläggspensionsarrangemang där medlemmarna står för investeringsrisken, 70 procent av hela portföljen, i aktier, överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier och företagsobligationer. 
Den behöriga myndigheten i värdstaten för en tilläggspensionsanstalt som bedriver gränsöverskridande verksamhet får inte ställa ytterligare krav när det gäller investering av tillgångar som utgör täckning för sådana anstalters försäkringstekniska avsättningar som bedriver gränsöverskridande verksamhet. 
2.2.6
Företagsstyrningssystem och ersättningar
Enligt direktivet ska medlemsstaterna kräva att samtliga tilläggspensionsanstalter har upprättat ett effektivt företagsstyrningssystem som ger en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet. Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tilläggspensionsanstaltens verksamhet. De personer som de facto ansvarar för en tilläggspensionsanstalts verksamhet ska ha det yttersta ansvaret för att tilläggspensionsanstalten handlar lagenligt. Direktivet begränsar inte arbetsmarknadsparternas ställning i förhållande till ledningen och förvaltningen av anstalterna. 
Enligt direktivet ska medlemsstaterna kräva att alla de personer som i praktiken leder tilläggspensionsanstalten eller utför nyckelfunktioner är lämpliga för sin uppgift och att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är kollektivt tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning samt att deras yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt. De ska också vara redbara, dvs. deras anseende och integritet ska motsvara högt ställda krav. 
Enligt direktivet ska tilläggspensionsanstalterna ha en välfungerande ersättningspolicy, som ska tillämpas på alla som ansvarar för dess verksamhet och på personer som utför nyckelfunktioner. Ersättningspolicyn ska stå i proportion till tilläggspensionsanstaltens storlek och interna organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet. Den får inte uppmuntra till ett överdrivet risktagande som kan undergräva tilläggspensionsanstaltens riskhantering. Tilläggspensionsanstalterna ska också reglerbundet offentliggöra relevant information om sin ersättningspolicy. 
2.2.7
Nyckelfunktioner
I direktivet föreskrivs om tilläggspensionsanstalters nyckelfunktioner. Dessa är riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och i tillämpliga fall aktuariefunktionen. Nyckelfunktionerna ska stå i proportion till tilläggspensionsanstaltens storlek och interna organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet. 
De personer som innehar nyckelfunktioner ska utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt. Enligt direktivet får en enda person eller organisatorisk enhet utföra flera nyckelfunktioner, med undantag för internrevisionsfunktionen som alltid ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner. Vidare ska den enda person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion i det finansierande företaget. Medlemsstaten får dock, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten, bevilja undantag från det sistnämnda kravet. 
Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till det förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inom tilläggspensionsanstalten som bestämmer vilka åtgärder som ska vidtas. I vissa situationer som regleras i direktivet ska personer med nyckelfunktioner rapportera brister i åtgärder som vidtagits av tilläggspensionsinstitutets ledning eller tillsynsorgan till den behöriga myndigheten. 
2.2.8
Dokument som gäller företagsstyrning
Enligt direktivet ska medlemsstaterna kräva att tilläggspensionsanstalterna på ett sätt som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos deras verksamheter, gör en egen riskbedömning och dokumenterar denna. Riskbedömningen ska göras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av tilläggspensionsanstaltens riskprofil. Bedömningen ska inkludera de punkter som räknas upp i direktivet, bland annat en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön. 
Tilläggspensionsanstalterna ska upprätta och offentliggöra årsbokslut och årsberättelser som ger en rättvisande och korrekt bild av deras tillgångar, skulder och finansiella ställning. Uppgifterna i årsboksluten och ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända i enlighet med nationell rätt. Dessutom ska tilläggspensionsanstalterna utarbeta och minst vart tredje år se över skriftliga riktlinjer för investeringsverksamheten och ofördröjligen se över riktlinjerna efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. 
2.2.9
Utkontraktering och kapitalförvaltning
Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tilläggspensionsanstalter som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium utkontrakterar verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner samt ledningen och förvaltningen av dessa. Trots utkontraktering behåller en tilläggspensionsanstalt ansvaret för sina förpliktelser enligt direktivet. Tilläggspensionsanstalterna ska i god tid underrätta behöriga myndigheter om utkontraktering av verksamheter och senare viktiga förändringar som omfattas av direktivet.  
Enligt direktivet får medlemsstaterna inte hindra tilläggspensionsanstalterna från att för förvaltningen av investeringsportföljen utse kapitalförvaltare som är etablerade i en annan medlemsstat och som där är vederbörligen auktoriserade. 
2.2.10
Förvaringsinstitut
Enligt direktivet får medlemsstaterna kräva att tilläggspensionsanstalterna utser förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter, om medlemmarna och förmånstagarna helt eller delvis står för investeringsrisken. Då får också värdmedlemsstaten kräva att en tilläggspensionsanstalt som bedriver gränsöverskridande verksamhet utser ett förvaringsinstitut. Hemmedlemsstaten kan kräva att förvaringsinstitut utses också för andra tilläggspensionsanstalter. 
Enligt direktivet får medlemsstaterna inte begränsa tilläggspensionsanstalternas rätt att utse förvaringsinstitut som är etablerade i en annan medlemsstat och som är vederbörligen auktoriserade. Förvaringsinstitut ska utses genom ett skriftligt avtal. Förvaringsinstitutet får i regel inte bedriva verksamhet som kan skapa intressekonflikter mellan sig självt och tilläggspensionsanstalten samt tilläggspensionsarrangemangets medlemmar och förmånstagare. Om tilläggspensionsanstalten inte utser något förvaringsinstitut ska den vidta åtgärder för att förebygga eventuella intressekonflikter. 
Direktivet förutsätter dessutom bestämmelser om förvaring av tillgångar, om förvaringsinstitutets ansvar och om sådana förvaringsinstituts uppgifter som utsetts för tillsynsuppgifter. 
2.2.11
Information om tilläggspensionsarrangemang
Enligt direktivet ska tilläggspensionsanstalterna ge tydlig och lämplig information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för deras beslut om sin pensionering. Tilläggspensionsanstalterna ska för medlemmarna utarbeta ett pensionsbesked som innehåller sådan viktig personlig och allmän information om tilläggspensionsarrangemanget som direktivet kräver samt information till exempel om intjänade pensionsrättigheter, beräknad nivå på pensionsförmånerna, risker och garantier samt kostnader. Pensionsbeskedet ska vara tydligt och informationen i det ska vara korrekt och uppdaterat. Ett pensionsbesked ska kostnadsfritt ges alla medlemmar minst varje år. Om medlemmarna står för investeringsrisk ska de dessutom informeras om investeringsprofilen och tillgängliga alternativ samt om den tidigare avkastnings- och värdeutvecklingen. 
Medlemsstaterna får också anta eller behålla ytterligare bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare. 
2.2.12
Solvenstillsyn, tystnadsplikt och informationsutbyte
Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att tillsyn utövas över tilläggspensionsanstalterna i syfte att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter samt säkerställa tilläggspensionsanstalternas stabilitet och sundhet. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ansvarar för tillsynen över tilläggspensionsanstalterna. Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och det mandat som behövs för att genomföra tillsynen. 
De behöriga myndigheterna får påföra administrativa sanktioner och andra åtgärder i fall det sker överträdelser av bestämmelser som genomför direktivet. Detta hindrar emellertid inte medlemsstaterna att föreskriva om eller påföra straffrättsliga påföljder för överträdelse av dessa bestämmelser. Beslut som utfärdats av behöriga myndigheter ska kunna överklagas till domstol. 
Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter på ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt och med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter. De sekretessbestämmelser som direktivet förutsätter hindrar emellertid inte informationsutbyte mellan de myndigheter som utövar tillsyn över tilläggspensionsanstalternas verksamhet och andra aktörer som nämns i direktivet, när det gäller utförandet av deras uppgifter. 
2.2.13
Slutbestämmelser
I slutet av direktivet finns bestämmelser om myndighetssamarbete i syfte att koordinera tillämpningen av direktivet, om behandling av personuppgifter samt om direktivets ikraftträdande och ändringar i samband därmed. Medlemsstaterna ska senast den 13 januari 2019 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. Senast den 13 januari 2023 ska kommissionen göra en översyn av detta direktiv och rapportera om dess tillämpning och verkan till Europaparlamentet och rådet. 
3
Nuläget och bedömning av det
3.1
Allmänt
Bestämmelser om ordnande och förvaltning av frivilligt pensionsskydd som beviljas av pensionsstiftelserna och pensionskassorna finns i lagen om pensionsstiftelser, lagen om försäkringskassor och i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor. Frivilligt tilläggspensionsskydd kan vara förmåns- eller premiebaserat och det kompletterar det lagstadgade pensionsskyddet. Förmånsbaserade tilläggspensioner innebär att arbetsgivaren svarar för pensionsbeloppet. Premiebaserade tilläggspensioner innebär att pensionen bestäms på basis av betalda premier och på investeringsavkastningar med avdrag för förvaltningskostnaderna. Premiebaserade arrangemang innebär att premierna kan betalas både av arbetsgivaren och av arbetstagaren så som föreskrivs i stadgarna. Den gällande regleringen av pensionsstiftelser och pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska i många avseenden kompletteras så att direktiven införlivas med den nationella lagstiftningen. 
3.2
Lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor
3.2.1
Tillämpningsområde och definitioner
Lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) tillämpas på pensionsstiftelser som grundats av arbetsgivare. Pensionsstiftelserna beviljar personer som är försäkrade i stiftelsen pensioner och vissa andra med pensioner jämförbara förmåner som hör till den sociala personförsäkringsverksamheten. Lagen om försäkringskassor (1164/1992) tillämpas på motsvarande sätt på försäkringskassor som beviljar pensioner, ersättning till följd av sjukdom samt andra förmåner som hör till området för social personförsäkringsverksamhet. Pensionsstiftelser och pensionskassor kan ordna lagstadgat arbetspensionsskydd eller frivilligt tilläggspensionsskydd. Direktivet ska tillämpas på pensionsstiftelser och försäkringskassor som tillhandahåller arbetsbaserade pensionsförmåner, till den del som de ordnar frivilligt tilläggspensionsskydd. Direktivet ska sålunda tillämpas på tilläggspensionsanstalter vilkas huvudsakliga syfte är att tillhandahålla pensionsförmåner och eventuellt andra förmåner, men inte till exempel på sjukkassor, arbetsplatskassor, begravningskassor eller avgångsbidragskassor. Regleringen av tillämpningsområdet för de bestämmelser om anstalter som ordnar tilläggspensionsskydd som ingår i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor stämmer överens med direktivet. 
I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor definieras endast en del av de begrepp som används i direktivet, vilket innebär att det definitionsbestämmelserna bör kompletteras till denna del. 
Pensionsstiftelser och pensionskassor får inte bedriva annan verksamhet än pensionsstiftelse- och pensionskasseverksamhet enligt respektive lagar, vilket innebär att de gällande bestämmelserna motsvarar direktivets krav. Direktivet förutsätter emellertid att regleringen av verksamheten innehåller också den princip för tilläggspensionsanstalternas verksamhet som innebär att de ska eftersträva en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna. Det är skäl att i detta avseende komplettera lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. 
Det nationella handlingsutrymmet för tillämpningsområdet 
Enligt direktivet ges medlemsstaterna möjlighet att partiellt tillämpa direktivet också på försäkringsföretag som omfattas av Solvens II-direktivet. I det direktivet föreskrivs emellertid att på försäkringsföretag som hör till dess tillämpningsområde kan tillämpas bestämmelserna i IORP II endast om så har skett redan innan IORP II trädde i kraft. Finland har inte längre denna möjlighet eftersom den inte tidigare har utnyttjats. 
Enligt IORP II kan en medlemsstat besluta att direktivet inte ska tillämpas på sådana små tilläggspensionsanstalter som sammanlagt har färre än 100 medlemmar. Eftersom tillämpningen av bestämmelserna i IORP II kommer att öka pensionsstiftelsernas och pensionskassornas administrativa börda, är det inte ändamålsenligt att tillämpa direktivet på sådana små anstalter. Det är således skäl att i Finland föreskriva om detta undantag som IORP II möjliggör i fråga om direktivets tillämpningsområde. 
3.2.2
Registrering
Enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska till registret över pensionsstiftelser och till registret över pensionskassor göras en anmälan om grundande av en pensionsstiftelse eller en pensionskassa. Finansinspektionen registrerar pensionsstiftelsen eller pensionskassan om de i lagen angivna förutsättningarna för registrering är uppfyllda. Också EES-tilläggspensionsstiftelser och EES-tilläggspensionskassor ska antecknas i de ovan nämnda registren innan de inleder sin verksamhet. I fråga om EES-tilläggspensionsstiftelser och EES-tilläggspensionskassor ska i registret antecknas de EES-stater där verksamheten kommer att bedrivas. 
Den gällande regleringen motsvarar i huvudsak de bestämmelser om registrering av tilläggspensionsanstalter som direktivet förutsätter. Direktivets definition är emellertid noggrannare än den gällande lagens i fråga om när en tilläggspensionsanstalt anses vara belägen inom en medlemsstats territorium. En anstalt ska registreras i den medlemsstat inom vars territorium dess centralförvaltning är belägen. Det är skäl att komplettera lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor i detta avseende. 
Direktivet förutsätter att finansierande företag och tilläggspensionsanstalter i juridiskt hänseende separeras från varandra. Enligt den gällande lagen uppkommer en pensionsstiftelse och en pensionskassa genom att den registreras. Före registreringen kan för dem inte uppkomma några rättigheter eller skyldigheter. I och med registreringen kommer pensionsstiftelsen och pensionskassan också de facto att vara en juridisk person som är fristående från det finansierade företaget. Det nuvarande rättsläget stämmer sålunda i praktiken överens med direktivets krav, men det är skäl att precisera regleringen till denna del. 
3.2.3
Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser
Enligt den gällande lagen kan pensionsstiftelser och pensionskassor som tillhandahåller frivilliga tilläggspensioner bedriva gränsöverskridande verksamhet i EES-stater, vilket innebär att de kan förvalta sådana arbetsgivares frivilliga tilläggspensionsarrangemang som är belägna i en annan EES-stat. I fråga om gränsöverskridande verksamhet ska i värdmedlemsstaten iakttas den social- och arbetslagstiftning som är tillämplig på förhållandet mellan det finansierade företaget, dvs. arbetsgivaren, samt de försäkrade och förmånstagarna. 
En tilläggspensionsanstalt behöver för att bedriva gränsöverskridande verksamhet ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat, dvs. i Finland av Finansinspektionen. Godkännandet ges på så sätt att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten informeras om värdmedlemsstaten, om det finansierande företaget och om huvuddragen i det tilläggspensionsarrangemang som ska förvaltas. Innan verksamheten inleds ska värdmedlemsstaten uppge de social- och arbetsrättsliga krav som är tillämpliga på de avtalsbaserade tilläggspensionsarrangemangen och enligt vilka arrangemanget ska förvaltas i värdmedlemsstaten. Värdmedlemsstaten övervakar efterlevnaden av de social- och arbetsrättsliga krav som ställts på tilläggspensionsanstaltens verksamhet. Om tilläggspensionsanstalten inte underrättas om de social- och arbetsrättsliga kraven kan den inleda gränsöverskridande verksamhet senast inom två månader räknat från det att värdmedlemsstatens behöriga myndighet fick den information som ingick i ansökan om godkännande. 
Det nya direktivet IORP II förutsätter en reglering enligt vilken hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska ge ett motiverat beslut i det fall att den förbjuder gränsöverskridande verksamhet. Dessutom ska hemmedlemsstatens behöriga myndighet motivera sitt ställningstagande om den vägrar att till värdmedlemsstatens behöriga myndighet lämna uppgifter om gränsöverskridande verksamhet. I Finland regleras myndigheternas verksamhet i allmän lagstiftning, i detta fall i förvaltningslagen (434/2003) enligt vilken en myndighet i regel ska ge ett skriftligt beslut som också ska motiveras. 
I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor förutsätts att tillgångar och skulder samt avkastningar och kostnader som har samband med gränsöverskridande verksamhet hålls åtskilda från verksamhet som bedrivs i Finland. Enligt artikel 16.3 i IORT-direktivet var detta tillåtet. Motsvarade bestämmelse finns inte i det nya direktivet, vilket innebär att i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor ska upphävas bestämmelsen enligt vilken tillgångar och ansvar som hänför sig till gränsöverskridande verksamhet ska hållas åtskilda från den övriga verksamheten. Liksom för närvarande är en arbetsgivare som är etablerad i en annan EES-stat och som försäkrar sina arbetstagare i en EES-tilläggspensionsstiftelse eller i en EES-tilläggspensionskassa ansvarig för att understödsavgifter och premier betalas med stöd av samma bestämmelser som gäller arbetsgivare som är registrerade i Finland. Om en arbetsgivare som är etablerad i en annan EES-stat försummar sin betalningsskyldighet gentemot en EES-tilläggspensionsstiftelse eller -kassa kan ärendet hänskjutas till domstol enligt den internationella privaträttens bestämmelser om lagval, forum och verkställighet av domar. 
I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor föreskrivs också att tillgångar i anslutning till tilläggspensionsarrangemang som förvaltas i en annan EES-stat ska hållas åtskilda, om EES-statens nationella bestämmelser om investering förutsätter det. Också denna bestämmelse föreslås bli upphävd. Det nya direktivet tillåter inte särskilda nationella bestämmelser om investering i samband med gränsöverskridande verksamhet. 
Direktivets bestämmelser om gränsöverskridande överföringar är helt nya. Direktivet tillåter inga nationella handlingsutrymmen för gränsöverskridande överlåtelser, vilket innebär att den reglering som direktivet förutsätter som sådan ska införlivas med den nationella lagstiftningen. 
Utländska EES-tilläggspensionsanstalter har rätt att tillhandahålla tilläggspensionsverksamhet i Finland så som föreskrivs i direktivet genom att ta emot finansiering från företag som är etablerade i Finland. För närvarande tillämpas på sådan verksamhet lagen om utländska försäkringsbolags verksamhet i Finland. Efter genomförandet av det så kallade Solvens II-direktivet 2009/138/EG har skillnaderna mellan bestämmelserna om försäkringsbolag respektive bestämmelserna om tilläggspensionsanstalternas verksamhet ökat och därför föreslås det att i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor tas in de bestämmelser som behövs om saken. 
3.2.4
Försäkringstekniska avsättningar och solvensmarginal
Enligt den gällande lagen ska grunderna för beräkning av tilläggspensionsanstalters pensionsansvar i första hand bestämmas så att man tryggar förmånerna för dem som hör till verksamhetskretsen och dem som fått fribrev samt pensionstagarna. De variabler som används vid beräkningen av pensionsansvaret, såsom antaganden i fråga om dödsfall, invaliditet och lång levnad och ekonomiska antaganden, ska väljas på ett aktsamt sätt. De försäkringsmatematiska metoderna ska förbli desamma från en räkenskapsperiod till en annan. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om tilläggspensionsanstalternas pensionsansvar och beräkningsgrunderna. 
Tilläggspensionsanstalternas ansvarsskuld ska enligt den gällande lagen i regel täckas till fullt belopp. Anstalter som tillhandahåller tilläggspensioner förutsätts i regel inte ha tillgångar utöver ansvarsskulden, dvs. solvenskapital, men i praktiken har anstalterna via beräkningsgrunderna och indexförhöjningsansvaret beredskap för en ökning av ansvarsskulden. Tilläggspensionsanstalterna kan också ha eget kapital i balansräkningen. För pensionskassorna utgör reservfonden en obligatorisk post inom eget kapital. I det fall att anstalten själv står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå, ska den ständigt ha ett solvenskapital. 
Den gällande lagen och tillämpningspraxis stämmer huvudsakligen överens med den reglering som direktivet förutsätter i fråga om beräkning och täckning av de försäkringstekniska avsättningarna. Mer detaljerade bestämmelser föreslås om innehållet i återhämtningsplaner som pensionsstiftelser och -kassor i ekonomiska svårigheter förutsätts utarbeta. Dessutom är det skäl att föreskriva om överlåtelse i samband med att ett tilläggspensionsarrangemang avvecklas, om man vill avveckla arrangemanget i samband med återhämtningsplanen. Direktivet förutsätter också noggrannare bestämmelser om den solvensmarginal som sådana tilläggspensionsanstalten förutsätts ha som själva står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garantera en viss avkastning eller en viss förmånsnivå samt om grunderna för beräkning av solvensmarginalen. 
I 82 a § i lagen om försäkringskassor föreskrivs om räntesatsen vid beräkning av en pensionskassas ansvarsskuld. I 44 a § i lagen om pensionsstiftelsen föreskrivs om räntesatsen vid beräkning av pensionsstiftelsers pensionsansvar. Enligt den sist nämnda paragrafen ska den räntesats som används vid beräkning av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar väljas på ett aktsamt sätt. Social- och hälsovårdsministeriet fastställer genom förordning maximiräntesatsen för beräkning av pensionsansvaret. Vid fastställandet ska marknadsavkastningen på långfristiga statsobligationer eller andra långfristiga obligationer med låg kreditrisk beaktas. Finansinspektionen kan också på ansökan bevilja tillstånd att använda en högre maximiräntesats än den som föreskrivs i förordningen. Motsvarande bestämmelser i fråga om pensionskassor finns i 82 a § i lagen om försäkringskassor. I detaljmotiveringen till de nämnda bestämmelserna (RP 156/2005) konstateras det att aktuarien vid behov ska tillämpa en lägre räntesats än maximiräntesatsen, om kravet på aktsamhet förutsätter det. Enligt motiveringen är det motiverat att räntesatsen väljs på ett aktsamt sätt, eftersom räntan ska ligga på en nivå som är lika hög som stiftelsen eller kassan eller dess avdelning får på sina placeringar. Finansinspektionens uppgift är att övervaka efterlevnaden av lagstiftningen och att vid behov förhindra att en pensionsstiftelse eller pensionskassa använder en ränta som inte är betryggande på det sätt som lagen avser. 
Bestämmelserna om maximiräntesats fogades år 2006 till de nämnda lagarna i samband med det nationella genomförandet av IORP-direktivet. Genom bestämmelserna sattes IORP-direktivets artikel 15.4 b i kraft. Regleringen av maximiräntesatserna i det nya direktivets 13.4 b motsvarar regleringen i det tidigare IORP-direktivet. Till bestämmelsen har emellertid fogats vissa nya europeiska former av obligationer som emitteras av offentliga samfund. 
Eftersom fastställandet av maximiräntesatsen är en teknisk åtgärd som görs med beaktande av lagstadgade omständigheter, är det inte ändamålsenligt att föreskriva om maximiräntesatsen i en förordning som utfärdas av social- och hälsovårdsministeriet. Med tanke på den administrativa bördan och för att göra förfarandet mera flexibelt är det motiverat att maximiräntesatsen bestäms av Finansinspektionen. 
Många pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet har under de senaste åren fått en avkastning som är betydligt högre än maximiräntesatsen på sina investeringar. Det är motiverat att bestämma maximiräntesatsen med beaktande av avkastningsnivån, om detta kan ske utan att äventyra de försäkrade förmånerna. Diskontoräntans nivå har ofta en direkt och betydande inverkan när det gäller nivån på arbetsgivarnas betalningar till pensionsstiftelserna och -kassorna. Ju lägre diskontoräntan är desto större blir pensionsstiftelsernas beräknade pensionsansvar och pensionskassornas ansvarsskuld. Ett aktsamt sätt att i fråga om de pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet beakta pensionsstiftelsernas och -kassornas mot ansvarsskulden svarande avkastning på investerade tillgångar som en helhet, är ägnat att bättre jämna ut de investeringsrelaterade riskerna än om man beaktar enskilda pensionsstiftelsers eller -kassors investeringar. Om en maximiräntesats som bestämts på detta sätt är alltför hög i förhållande till en enskild pensionsstiftelses eller -kassas situation, ska pensionsstiftelsens eller -kassans ansvariga matematiker tillämpa en lägre räntesats vid beräkningen av pensionsansvaret eller ansvarsskulden. 
Genom att avkastningsnivån på investeringarna beaktas när maximiräntesatsen bestäms, minskar också behovet att i tillståndsansökningar till Finansinspektionen använda en räntesats som överstiger maximiräntesatsen, vilket sålunda i sin tur också minskar den administrativa bördan i anslutning till enskilda ansökningar. Man har inte utnyttjat möjligheten att i enlighet med lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor med Finansinspektionens tillstånd vid beräkningen av pensionsansvaret eller ansvarsskulden använda en räntesats som är högre än den som föreskrivs i social- och hälsovårdsministeriets förordning. Den ränta som används får inte vara avsevärt mycket högre än den i förordningen angivna maximiräntesatsen, eftersom Finansinspektionen enligt bestämmelsen med avseende på säkerheten ska göra ett tillräckligt stort avdrag från avkastningsnivån på de tillgångar som täcker pensionsansvaret. Det är emellertid skäl att bevara tillståndsförfarandet, eftersom en del av pensionsstiftelserna och -kassorna på sina investeringar har fått avkastningar som betydligt överskrider dagens högsta ränta, trots den rådande exceptionellt låga räntenivån. 
Det nationella handlingsutrymmet i fråga om försäkringstekniska avsättningar och solvensmarginalen 
Enligt direktivet får en medlemsstat tillåta att de försäkringstekniska avsättningarna beräknas vart tredje år i stället för varje år. Det bedöms inte för Finlands vidkommande föreligga skäl till ett sådant undantag, eftersom det med beaktande av särdragen i pensionsstiftelsernas och pensionskassornas verksamhet inte vore tillräckligt betryggande från de försäkrades synpunkt. Enligt direktivet kan hemmedlemsstaten fastställa ytterligare, mer detaljerade krav för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. På detta sätt har man gjort också enligt Finlands gällande lag. Enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om pensionskassor kan Finansinspektionen utfärda närmare föreskrifter om hur tryggande och aktsamhet ska beaktas i beräkningsgrunderna och om valet av variabler och antaganden som används vid beräkning av pensionsansvaret. 
Enligt direktivet får medlemsstaterna kräva också att tilläggspensionsanstalter som själva står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garantera en viss avkastning eller en viss förmånsnivå uppfyller lagstadgade kapitalkrav, eller också kan de föreskriva mera detaljerat än enligt direktivet om tillgångarna. I Finland är regleringen av tilläggspensionsverksamhet emellertid i detta avseende tillräcklig med tanke på de försäkrade förmånerna och en ytterligare reglering är inte ändamålsenlig med beaktande av verksamhetens omfattning och tilläggspensionsanstalternas storlek samt den administrativa bördan i förhållande till dem. 
3.2.5
Investeringsbestämmelser
Enligt den gällande lagen ska en pensionsstiftelse och en försäkringskassa placera sina tillgångar på ett betryggande och inkomstbringande sätt samt med beaktande av anstaltens likviditet. Vid täckandet av pensionsansvarets bruttobelopp ska pensionsstiftelsen se till att de tillgångar och förbindelser som hör till täckningen är säkra, ger god avkastning och är likvida samt att de är lämpligt diversifierade och har lämplig spridning. Pensionsstiftelserna och pensionskassorna ska investera de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden huvudsakligen i EES- och OECD-stater. Gällande lag innehåller dessutom detaljerade bestämmelser om investering av tillgångar som utgör täckning för pensionsansvaret. Finansinspektionen kan också meddela närmare föreskrifter om investering av tilläggspensionsanstalters tillgångar. 
Den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor stämmer i fråga om bestämmelserna om investering i många avseenden överens med direktivets reglering, som inte i väsentliga avseenden har ändrats jämfört med IORP-direktivet. I fråga om den nationella regleringen måste vissa ändringar göras eftersom IORP II-direktivet i förhållande till gällande lag förutsätter en mera omfattande och detaljerad reglering när det gäller investering av pensionsstiftelsers och pensionskassors tillgångar. En förutsättning för införlivande av direktivet med den nationella lagstiftningen är en i många stycken ny reglering. 
En nyhet är att investeringar i derivatinstrument ska tillåtas, förutsatt att de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv förvaltning av investeringarna. De behöriga myndigheterna ska övervaka att tilläggspensionsanstalternas kreditvärderingsprocesser är tillräckligt effektiva och baserade på kreditbetyg. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten för en tilläggspensionsanstalt som bedriver gränsöverskridande verksamhet får inte ställa gränser för ytterligare investeringsregler när det gäller anstalter som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Direktivet förutsätter dessutom att medlemsstaterna tillåter investering i vissa nya europeiska obligationer och investeringsinstrument som har en lång investeringshorisont och inte är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform. Det är också skäl att höja den övre gränsen för investering i aktier och värdepapper som är jämförbara med aktier samt i obligationer. 
Det nationella handlingsutrymmet för investeringsregler 
Enligt direktivet kan en medlemsstat besluta att inte tillämpa vissa krav gällande diversifiering av tillgångar och investeringar i finansierande företag när det gäller investeringar i statsobligationer. Dessutom kan medlemsstaterna för tilläggspensionsanstalter som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium ställa upp enklare regler om detta är motiverat på grund av de tilläggspensionsarrangemang som tilläggspensionsanstalterna förvaltar och förutsatt att det kan motiveras med aktsamhetsprincipen. Till denna del har det nationella handlingsutrymme som direktivet möjliggör redan utnyttjats i Finland. 
Direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att begränsa investering i aktier eller motsvarande omsättningsbara värdepapper och i företagsobligationer, med användning av tillgångar eller en investeringsportfölj som utgör täckning för ansvarsskulden och där de försäkrade står för investeringsrisken till den del som överstiger 70 procent. 
3.2.6
Företagsstyrningssystem och ersättningar
Enligt gällande lag styrs en pensionsstiftelse av styrelsen som utövar den högsta beslutanderätten och av pensionsstiftelsens ombud som sköter pensionsstiftelsens löpande förvaltning i enlighet med styrelsens anvisningar och föreskrifter. Styrelsen består av arbetsgivaren som är delägare och av företrädare för de personer som hör till verksamhetskretsen. Styrelsen ska sköta pensionsstiftelsens förvaltning och se till att dess verksamhet ordnas på ett ändamålsenligt sätt. En pensionsstiftelse kan också ha ett förvaltningsråd. Den högsta beslutanderätten i en pensionskassa utövas av kassamötet eller av motsvarande representantskap. Den av kassamötet valda styrelsen ska sköta pensionskassans förvaltning och sörja för att dess verksamhet ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Verkställande direktören sköter kassans löpande förvaltning enligt styrelsens anvisningar och föreskrifter. 
Enligt gällande lag ska en pensionsstiftelse med beaktande av arten och omfattningen av dess verksamhet ha tillräckliga riskhanteringssystem. Lagen förutsätter att anstalterna också säkerställer att deras uppgifter kan skötas så störningsfritt som möjligt också under undantagsförhållanden. 
Enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska de personer som hör till ledningen ha god vandel. De eller deras anställda rådgivare ska med beaktande av verksamhetens art och omfattning också ha sådana yrkesmässiga kvalifikationer och erfarenhet som behövs med tanke på pensionskassans pensionsverksamhet. Direktivet förutsätter att de personer som i praktiken ansvarar för en tilläggspensionsanstalts verksamhet kollektivt har tillräcklig kompetens, skicklighet och erfarenhet för ledning av tilläggspensionsanstalten. Det är skäl att ändra de bestämmelser om ledningens lämplighet som ingår i lagen om pensionsstiftelser och lagen om pensionskassor så att de stämmer överens med direktivet. 
Direktivet innehåller nya bestämmelser om tilläggspensionsanstalters förvaltningssystem samt löne- och arvodespolitik. Den gällande lagen motsvarar i fråga om förvaltningssystemen huvudsakligen direktivets reglering, men lagen måste kompletteras i många avseenden. Direktivet förutsätter bestämmelser om skriftliga riktlinjer som ska fastställas för riskhantering, intern kontroll och utkontrakterade verksamheter och om tillämpning av riktlinjerna samt att det upprättas en beredskapsplan med tanke på undantagsförhållanden. Lagen reglerar för närvarande inte pensionsstiftelserna och -kassornas löne- och arvodespolitik, vilket innebär att genomförandet av direktivet till denna del förutsätter ny reglering. 
Nationellt handlingsutrymme för företagsstyrningssystem och ersättningar 
Enligt direktivet kan en medlemsstat tillåta att endast en person i praktiken svarar för en tilläggspensionsanstalts verksamhet. Annars förutsätter direktivet att minst två personer ansvarar för verksamheten. Enligt gällande lag ska en pensionsstiftelses styrelse ha minst fem medlemmar och en pensionskassas styrelse minst tre medlemmar. Till denna del uppfyller den gällande lagstiftningen direktivets krav. Med beaktande av de personers roll som hör till pensionsstiftelsernas och pensionskassorna verksamhetskrets och den roll som en aktör som finansierar ett tilläggspensionsarrangemang har inom pensionsstiftelsernas och pensionskassornas förvaltning, är det inte ändamålsenligt att ändra den gällande lagen. 
Direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att av de personer som i praktiken ansvarar för en tilläggspensionsanstalts verksamhet kräva ett intyg på deras vandel, lämplighet och på att de inte har varit försatta i konkurs. Om en medlemsstat kräver sådana intyg föreskrivs i direktivet vad som ska godtas som intyg i fråga om andra medlemsstaters medborgare. Finansinspektionen har meddelat en föreskrift om utredningar varmed ledningens lämplighet och tillförlitlighet ska visas. Till lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska fogas bestämmelser om hur en medlem i någon annan EES-stat än Finland vid behov kan intyga för Finansinspektionen att han eller hon har god vandel, är lämplig och inte har varit försatt i konkurs. 
3.2.7
Nyckelfunktioner
Enligt den gällande lagen ska en tilläggspensionsanstalt med beaktande av arten och omfattningen av verksamheten ha tillräcklig intern kontroll och tillräckliga riskhanteringssystem. Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om hur dessa funktioner ska ordnas samt om kraven på en tillförlitlig förvaltning. 
Direktivets reglering av nyckelfunktioner är huvudsakligen ny och den ska nationellt sättas i kraft som sådan. Med en nyckelfunktion avses beredskap att utföra vissa förvaltningsuppgifter. Nyckelfunktioner är riskhanteringen, internrevisionsfunktionen och vid behov aktuariefunktionen. En tilläggspensionsanstalt ska ha en aktuariefunktion om den själv står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå. Nyckelfunktionerna ska stå i proportion till tilläggspensionsanstaltens storlek, interna organisation, karaktär, omfattning och komplexitet. Lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor förutsätter redan nu att pensionsstiftelser och -kassor ska ha en försäkringsmatematiker för försäkringstekniska beräkningar och analyser. Det är skäl att till lagen om pensionsstiftelser och till lagen om pensionskassor foga bestämmelser om riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen. 
Nationellt handlingsutrymme för nyckelfunktioner 
Enligt direktivet kan en medlemsstat med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos en tilläggspensionsanstalts verksamhet tillåta att tilläggspensionsanstalten utkontrakterar nyckelfunktioner till samma person eller organisatoriska enhet som det finansierande företaget, om tilläggspensionsanstalten ger en utredning om hur den förhindrar eller hanterar intressekonflikter med det finansierande företaget. Med beaktande av verksamhetens omfattning och art när det är fråga om pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet är det för att förhindra uppkomsten av en onödig administrativ börda ändamålsenligt att föreskriva om möjligheten att utkontraktera centrala verksamheter till samma person eller organisatoriska enhet som hos den försäkrande arbetsgivaren. Detta skulle kräva Finansinspektionens tillstånd, vilket förutsätter en utredning om hur pensionsstiftelsen eller -kassan undviker eller hanterar intressekonflikter. 
3.2.8
Dokument om företagsstyrning
Enligt gällande lag ska pensionsstiftelser och pensionskassor göra en egen risk- och solvensbedömning av sin verksamhet. Bedömningen ska uppdateras regelbundet och alltid då riskerna har förändrats väsentligt. Tilläggspensionsanstalten ska till Finansinspektionen ge in ett sammandrag av risk- och solvensbedömningen. Pensionsstiftelserna och pensionskassorna är bokföringsskyldiga i sin verksamhet. Enligt bokföringslagen ska anstaltens bokslut ge en rättvisande bild av verksamhetsresultatet och den ekonomiska ställningen, med beaktande av verksamhetens art och omfattning. I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor finns dessutom specialbestämmelser som kompletterar bokföringslagen och gäller dess tillämpning och som beror på försäkringsverksamhetens speciella karaktär. Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter beroende på försäkringsverksamhetens speciella karaktär. Enligt gällande lag ska pensionsstiftelserna och pensionskassorna upprätta en plan för investering av tillgångar. Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om saken. Investeringsplanen för pensionsstiftelser eller pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska innehålla en utredning om principerna för investeringspolitiken som utan dröjsmål ska uppdateras efter förändringar i investeringspolitiken och minst vart tredje år. 
Enligt direktivet ska tilläggspensionsanstalterna göra sin egen riskbedömning minst vart tredje år och alltid då det sker betydande förändringar i pensionsarrangemangens riskprofil. Till denna del stämmer direktivet överens med den nationella regleringen. Direktivet förutsätter dessutom en mera detaljerad reglering av riskbedömningens innehåll. Bedömningen ska innehålla de i direktivet nämnda punkterna, bl.a. en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön. Till dessa delar är det skäl att komplettera gällande lag. 
Direktivets bestämmelser om årsbokslut, årsberättelse och utredning av riktlinjerna för investeringspolitiken stämmer huvudsakligen överens med IORP-direktivets bestämmelser som redan tidigare har införlivats med Finlands nationella lagstiftning. I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor föreskrivs om verksamhetsberättelse i stället för förvaltningsberättelse. Begreppet verksamhetsberättelse regleras i bokföringslagen och är till sitt innehåll mera omfattande än begreppet förvaltningsberättelse. I detta avseende är det ändamålsenligt att bibehålla regleringen. 
3.2.9
Utkontraktering
I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor finns det inga bestämmelser om utkontraktering av verksamhet, men de pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet har i allmänhet utkontrakterat verksamheter till tjänsteföretag. Tjänsteföretag definieras som en sammanslutning som för en pensionsstiftelse eller en pensionskassa producerar tjänster som hänför sig till dess verksamhet. I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor finns dataskyddsbestämmelser som tillämpas på tjänsteföretag. Direktivet förutsätter att den behöriga myndigheten på förhand underrättas om avsikten att utkontraktera verksamheter samt om ingående av ett skriftligt avtal med en tjänsteleverantör. Om utkontrakteringen avser nyckelfunktioner eller förvaltning av tilläggspensionsanstalterna ska detta anmälas till behöriga myndigheter innan avtalet om en sådan utkontraktering träder i kraft. I direktivet föreskrivs också att utkontrakteringen inte får leda till försämrad kvalitet och ökade risker. Till lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska enligt förslaget i syfte att genomföra direktivet fogas bestämmelser om de krav som ställs på utkontraktering. 
Det nationella handlingsutrymmet för utkontraktering  
Enligt direktivet får medlemsstaterna tillåta eller kräva att tilläggspensionsanstalterna helt eller delvis utkontrakterar verksamheter. I Finland får tilläggspensionsanstalterna redan nu utkontraktera verksamheter. En förutsättning för att bibehålla nuläget är att det i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor finns bestämmelser om utkontraktering och om förutsättningarna för utkontraktering. 
3.2.10
Kapitalförvaltning och förvaringsinstitut
Enligt gällande lag har pensionsstiftelser och pensionskassor rätt att för förvaltningen av sina tillgångar använda kapitalförvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och är vederbörligen auktoriserade. Finansinspektionen kan på grund av en anstalts ekonomiska situation förbjuda dem att överlåta eller pantsätta sin egendom. Detta gäller också pensionsstiftelsers tillgångar som innehas av kapitalförvaltare och förvaringsinstitut. Till denna del stämmer den gällande regleringen huvudsakligen överens med direktivets reglering. 
Enligt direktivet ska förvaringsinstitut utses genom ett skriftligt avtal. Ett förvaringsinstitut får i regel inte bedriva verksamhet som kan skapa intressekonflikter mellan sig självt och tilläggspensionsanstalten, pensionsarrangemangets medlemmar och förmånstagare. Om tilläggspensionsanstalten inte utser ett förvaringsinstitut ska den på annat sätt försöka förebygga eventuella intressekonflikter. Direktivet förutsätter dessutom bestämmelser om förvaring av tillgångar samt om förvaringsinstituts ansvar och tillsynsuppgifter. För att direktivet ska kunna införlivas med den nationella lagstiftningen krävs till denna del nya regleringar. Dessutom är det skäl att uppdatera hänvisningarna till Europeiska unionens lagstiftning. 
Det nationella handlingsutrymmet gällande kapitalförvaltning och förvaringsinstitut 
Enligt direktivet får medlemsstaterna kräva att tilläggspensionsanstalter utser förvaringsinstitut för förvaring av pensionsarrangemangs tillgångar och för tillsynsuppgifter, om medlemmarna och förmånstagarna helt eller delvis står för pensionsarrangemangets investeringsrisk. Värdmedlemsstaten kan då också kräva att ett förvaringsinstitut utses för en tilläggspensionsanstalt som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Hemmedlemsstaten kan förutsätta att ett förvaringsinstitut utses också för andra pensionsarrangemang. Om ett förvaringsinstitut inte utses i sådana situationer som anges i direktivet, ska tilläggspensionsanstalten vidta åtgärder för att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av förvaringsinstitut och kapitalförvaltare. Enligt direktivet kan en medlemsstat bestämma att ett förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter ska utföra också andra uppgifter än sådana som direktivet förutsätter. 
Det är ändamålsenligt att föreskriva om obligatorisk användning av förvaringsinstitut i fråga om sådana pensionsstiftelsers och -kassors tilläggspensioner där de försäkrade helt eller delvis står för investeringsrisken. I sådana situationer som avses ovan förutsätter direktivet reglering i syfte att undvika intressekonflikter. Genom att föreskriva om obligatorisk användning av förvaringsinstitut i sådana fall då de försäkrade står för investeringsrisken säkerställs det att direktivets krav när det gäller att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter uppfylls. Med beaktande av arten och omfattningen av pensionsstiftelsernas och -kassornas verksamhet är det däremot inte ändamålsenligt att ytterligare föreskriva om förvaringsinstituts uppgifter på det sätt som direktivet möjliggör. 
3.2.11
Information om tilläggspensionsarrangemang
Enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska en pensionsstiftelses och en pensionskassas stadgar för kännedom tillställas de personer som hör till dess verksamhetskrets och de personer som fått fribrev samt vid behov deras företrädare. Av stadgarna ska framgå omfattningen av deras pensionsrätt, förutsättningarna och valmöjligheterna i anslutning till erhållandet av förmånerna samt inom skälig tid väsentlig information om ändringar av reglerna för pensionssystemet. Dessutom ska de personer som hör till verksamhetskretsen och de personer som fått fribrev på begäran av pensionsstiftelsen och -kassan få utförlig information om målnivån för pensionsförmånerna och om förmånernas nivå när försäkringsförhållandet upphör. 
Utöver uppgifterna om pensionsförmånerna ska de personer som hör till verksamhetskretsen, de personer som fått fribrev och pensionstagarnas enligt den gällande lagen på begäran få uppgifter om bokslut och årsredovisning samt om riktlinjerna för placeringspolitiken. 
Enligt direktivet ska tilläggspensionsanstalterna ge tydlig och lämplig information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för deras beslut om sin pensionering. Dessutom ska medlemmarna ges ett pensionsbesked som innehåller sådan viktig personlig och allmänna information om tilläggspensionsarrangemanget som nämns i direktivet. De i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor ingående bestämmelserna om den information som ska ges om tilläggspensionsarrangemang stämmer huvudsakligen överens med direktivet. En förutsättning för att direktivet ska införlivas i den nationella lagstiftningen är emellertid ett antal nya detaljerade bestämmelser bland annat om pensionsbesked och om den information som ska framgå av beskedet, om information till presumtiva medlemmar om tilläggspensionsarrangemang samt om information som ska ges på begäran. 
Det nationella handlingsutrymmet för information om tilläggspensionsarrangemang 
Enligt direktivet får medlemsstaterna anta eller behålla ytterligare bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare. Ytterligare bestämmelser motsvarande 49 b § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser och 84 b § 3 mom. i lagen om försäkringskassor behövs för att i samband med rörelseöverlåtelser skydda de till verksamhetskretsen hörande personernas rättigheter. Den nya informationsreglering som direktivet förutsätter är relativt detaljerad och den är till övriga delar som sådan ägnad att trygga ett tilläggspensionsarrangemangs presumtiva medlemmars, medlemmars och förmånstagares rättigheter på så sätt att det inte kan anses vara ändamålsenligt att i Finland anta ytterligare bestämmelser. 
3.2.12
Tillsyn, tystnadsplikt och informationsutbyte
Pensionsstiftelsernas och pensionskassornas verksamhet övervakas av Finansinspektionen, vars uppgifter och behörighet regleras i lagen om pensionsstiftelser, i lagen om försäkringskassor och i lagen om Finansinspektionen (878/2008). Finansinspektionen övervakar att pensionsstiftelserna och pensionskassorna iakttar bestämmelserna och föreskrifterna om deras verksamhet. Pensionsstiftelser och pensionskassor jämförs vid tillämpning av 3 kap. i lagen om Finansinspektionen med auktoriserade tillsynsobjekt. 
Till Finansinspektionens tillsynsbefogenheter enligt 3 kap. hör bland annat begränsning av ett tillsynsobjekts lednings verksamhet för viss tid, begränsning av registrerad verksamhet och föreläggande av vite. Bestämmelserna om administrativa påföljder i 4 kap. i lagen om Finansinspektionen ska däremot tillämpas på pensionsstiftelser och pensionskassor endast när det är fråga om att påföra ordningsavgift. Finansinspektionen kan påföra ordningsavgift om en pensionsstiftelse eller -kassa inte till Finansinspektionen lämnar in vissa handlingar som lagen föreskriver. 
Lagstridig verksamhet kan leda till straffrättsligt ansvar, om de brottsrekvisit i fråga om pensionsstiftelsers och pensionskassors verksamhet uppfylls som avses i lagen om pensionsstiftelser, lagen om försäkringskassor eller i strafflagen. Enligt lagen om pensionsstiftelser kan en person dömas för olovligt bedrivande av pensionsstiftelseverksamhet, pensionsstiftelsebrott och för pensionsstiftelseförseelse. Enligt lagen om försäkringskassor kan en person dömas för olovligt bedrivande av försäkringskasseverksamhet, försäkringskassebrott och för försäkringskasseförseelse. 
Den gällande regleringen av solvenstillsyn stämmer överens med direktivet. Det behövs emellertid en ny reglering eftersom direktivet till denna del förutsätter att regleringen är mer omfattande och detaljerad. Direktivets tillsynsbestämmelser ska huvudsakligen som sådana införlivas i den nationella lagstiftningen. Den nya regleringen förutsätter bland annat målsättningar och riktlinjer för solvenstillsynen samt indelning av tillsynen i delområden. Dessutom ska regleringen kompletteras i fråga om myndigheternas befogenheter, granskningsprocessen och påförandet av ordningsavgift. 
Bestämmelser om pensionsstiftelsernas och pensionskassornas informationsutbyte och tystnadsplikt finns dels i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor och dels också i personuppgiftslagen (523/1999), i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) och i lagen om Finansinspektionen. Enligt huvudregeln i lagen om offentligt i myndigheternas verksamhet är myndighetshandlingar offentliga om inte möjligheten att få information om dem har begränsats av nödvändiga skäl. En handling ska emellertid sekretessbeläggas om den enligt lag ska vara sekretessbelagd. En myndighet kan lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd myndighetshandling bland annat om det i lag särskilt har tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter och om uppgiften behövs för att myndigheten ska kunna sköta ett enskilt tillsyns- eller inspektionsuppdrag. I lagen om Finansinspektionen ingår mera detaljerade bestämmelser om när Finansinspektionen har rätt att få sekretessbelagd information från tillsynsobjekt och andra finansmarknadsaktörer, av andra personer samt ur register. I revisionslagen (1141/2015) föreskrivs om revisorers tystnadsplikt och om rätten att trots sekretessbestämmelserna få information av en revisor. I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor finns dessutom enskilda bestämmelser om lämnande av uppgifter till myndigheter. 
Den gällande lagstiftningen om tystnadsplikt och informationsutbyte stämmer överens med direktivets reglering. Det är emellertid skäl att komplettera bestämmelserna om användning av konfidentiell information så att behöriga myndigheter kan använda konfidentiell information dels för andra redan reglerade ändamål och dels också för att underlätta uppföljningen av tilläggspensionsanstalters verksamhet, i syfte att offentliggöra inkomstindikatorer som kan vara till nytta för tilläggspensionsarrangemangets medlemmar. 
Det nationella handlingsutrymmet för solvenstillsyn, tystnadsplikt och informationsutbyte 
Enligt direktivet får medlemsstaterna besluta att inte fastställa några regler om administrativa sanktioner för överträdelser som är föremål för straffrättsliga påföljder enligt deras nationella lagstiftning. Enligt lagen om Finansinspektionen kan ordningsavgift eller påföljdsavgift inte påföras en person som misstänks för samma gärning i samband med en förundersökning, en åtalsprövning eller ett brottmål som behandlas i domstol, och inte heller påföras den som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Eftersom för samma gärning inte kan dömas både till straffrättsligt ansvar och påföras en administrativ påföljd, innebär detta att det nationella handlingsutrymme som direktivet medger redan nu har utnyttjats, vilket stämmer överens med det gällande rättsläget. 
Enligt direktivet får medlemsstaterna tillåta att personer som har tjänstgjort hos de behöriga myndigheterna får lämna ut konfidentiell information i ett civil- eller handelsrättsligt förfarande, om ett pensionsarrangemang håller på att avvecklas. Till denna del behöver inte något nationellt handlingsutrymme användas, eftersom den behöriga myndigheten i Finland, dvs. Finansinspektionen, inte i samband med avvecklingen av pensionsarrangemang har en sådan roll att den kan lämna ut uppgifter som omfattas av affärshemligheten till andra än myndigheter. 
Enligt direktivet kan medlemsstaterna tillåta att konfidentiell information lämnas ut av behöriga myndigheter till de andra avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av lagstiftning om tillsyn över försäkringsföretag i medlemsstaterna, eller till inspektörer som agerar för sådana enheters räkning. Dessutom får medlemsstaterna tillåta att konfidentiell information om tillsynen över tilläggspensionsanstalter lämnas ut till parlamentariska undersökningskommittéer eller revisionsrätter och andra enheter med ansvar för undersökningar. Till denna del har det nationella handlingsutrymme som direktivet tillåter redan använts i Finland, förutom när det gäller revisionsrätterna, eftersom Finland inte har sådana separata revisionsrätter som avses i direktivet. 
Enligt direktivet får medlemsstaterna, under de förutsättningar som anges i direktivet, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på finansierade företag. I Finland har det nationella handlingsutrymme som avses i direktivet har till denna del redan använts. Finansinspektionen övervakar för sin del efterlevnaden av bolagsrätten, dvs. till exempel att pensionsstiftelsernas styrelser har det antal medlemmar som lagen förutsätter. Finansinspektionen har rätt och skyldighet att till den myndighet som svarar för den finansiella stabiliteten lämna ut uppgifter om omständigheter som avsevärt kan påverka finansmarknadens stabilitet och utveckling eller orsaka betydande störningar i det finansiella systemets funktion, eller som kan påverka kontinuiteten i kreditinstituts eller värdepappersföretags verksamhet. Den myndighet som svarar för den finansiella stabiliteten har på motsvarande sätt rätt och skyldighet att lämna denna information till Finansinspektionen. 
3.2.13
Slutbestämmelser
I lagen om Finansinspektionen föreskrivs att Finansinspektionen i enlighet med vissa EU-författningar som gäller finansmarknaden ska samarbeta med bland annat Europeiska centralbanken, de europeiska tillsynsmyndigheterna, den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna och med Europeiska systemrisknämnden och lämna ut den information som de behöver för att sköta sina uppgifter. Lagen om Finansinspektionen stämmer till de nämnda delarna överens med den reglering som direktivet förutsätter i fråga om samarbetet mellan medlemsstaterna, kommissionen samt försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Det är emellertid skäl att komplettera lagen om pensionsstiftelser och lagen om pensionskassor med bestämmelser om medlemsstaternas skyldighet att rapportera till kommissionen samt till försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om alla betydande svårigheter i anslutning till tillämpningen av direktivet. 
3.3
Lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor
Definitioner 
I den gällande lagen definieras bland annat begreppen finansierande företag och försäkrad, som huvudsakligen motsvarar de i direktivet definierade begreppen uppdragsgivande företag och medlem. 
Investeringsregler 
Enligt den gällande lagen ska på täckningen av ansvarsskulden i ett tilläggspensionsarrangemang tillämpas bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor, om det är försäkringskassans styrelse och verkställande direktör eller pensionsstiftelsens styrelse och ombudsman som fattar beslut om valet av placeringsobjekt. I fondanknutna tilläggspensionsarrangemang ska minst 95 procent av ansvarsskulden täckas med tillgångar som hör till de placeringsobjekt som bestämmer värdeutvecklingen för arrangemanget. Dessutom ska vid täckning av ansvarsskulden eller pensionsansvaret minst 70 procent utgöras av värdepapper eller andra förbindelser som är föremål för handel på en reglerad marknad i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en därmed jämförbar stat. 
Enligt direktivet får medlemsstaten inte hindra tilläggspensionsanstalterna från att investera upp till 70 procent av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i aktier, i överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier och i företagsobligationer som är föremål för handel på reglerade marknader eller på multilaterala eller organiserade handelsplattformar och att besluta om dessa tillgångars relativa vikt i investeringsportföljen. Medlemsstaterna får i regel inte heller hindra inom deras territorium registrerade eller auktoriserade tilläggspensionsanstalter från att göra vissa andra investeringar som nämns i direktivet, exempelvis i långsiktiga investeringsinstrument som inte är föremål för handel på en reglerad marknad eller på en multilateral eller organiserad handelsplattform. Lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor stämmer överens med direktivet i fråga om den nämnda 70-procents-regeln. 
Information om tilläggspensionsarrangemang 
I den gällande lagen föreskrivs att då någon ansluter sig till ett premiebaserat tilläggspensionsarrangemang ska pensionsstiftelsen eller pensionskassan se till att han eller hon får information om pensionsskyddets omfattning, väsentliga begränsningar i skyddet, när förmånerna betalas ut och om konsekvenserna av att han eller hon frånträder arrangemanget. Dessutom ska information ges om den fastställda investeringsplanen eller, när tilläggspensionsarrangemanget är fondanknutet, om omständigheter som är viktiga för valet av placeringsobjekt. Den försäkrade ska också årligen få uppgifter om intjänade pensionsförmåner och andra faktorer i fråga om tilläggspensionsarrangemanget som är av uppenbar betydelse för honom eller henne. Efter ett försäkringsfall är pensionsstiftelsen eller pensionskassan skyldiga att lämna information till den som har rätt att kräva betalning med stöd av tilläggspensionsarrangemanget. 
Direktivet förutsätter en mera omfattande och detaljerad reglering än den gällande lagen. En förutsättning för att informationsbestämmelserna ska kunna införlivas med den nationella lagstiftningen är sålunda en ny reglering bland annat när det gäller utfärdandet av och innehållet i pensionsbesked. 
3.4
Försäkringsbolagslagen
Genom IORP II-direktivet ändras den i Solvens II-direktivet 2009/138/EG ingående, på försäkringsbolag tillämpliga definitionen av begreppet återförsäkring. Till definitionen fogas ett omnämnande av det skydd som återförsäkringsföretag ska tillhandahålla tilläggspensionsanstalter som hör till tillämpningsområdet för IORP II-direktivet. I försäkringsbolagslagen föreslås motsvarande ändring när det gäller definitionen av begreppet återförsäkring. 
3.5
Direktivbestämmelser som inte förutsätter ändringar i nationell lagstiftning
Enligt direktivets artikel 3 ska tilläggspensionsanstalter som bedriver både obligatorisk arbetspensionsförsärking som omfattas av förordningarna (EG) nr 883/2004 och (EG) nr 987/2009 och frivillig tilläggspensionsförsäkring, hålla ovan nämnda verksamheters tillgångar och skulder fullständigt åtskilda och de ska inte kunna överlåtas till obligatoriska pensionssystem. Enligt 6 § i lagen om pensionsstiftelser och 8 a § i lagen om försäkringskassor ska sådana avdelningars tillgångar som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring hållas åtskilda från sådana avdelningars tillgångar som bedriver frivillig pensionsförsäkring. Tillgångar kan överföras mellan avdelningarna endast till den del som det är fråga om övertäckning som bedöms vara bestående, dvs. om tillgångar som överstiger beloppet av avdelningens ansvarsskuld och övriga skulder. 
Enligt direktivets artikel 7 ska tilläggspensionsanstalter begränsa sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner, inbegripet verksamheter som föranleds av dessa. Enligt 1 § i lagen om pensionsstiftelser beviljar pensionsstiftelser pensioner och andra jämförbara förmåner. Enligt 4 § i den nyss nämnda lagen får en pensionsstiftelse inte bedriva annan verksamhet än pensionsstiftelseverksamhet enligt 1 §. Enligt 1 § i lagen om försäkringskassor beviljar en försäkringskassa bland annat pensioner och ersättning till följd av dödsfall, sjukdom, lyte eller skada. En och samma försäkringskassa får inte bedriva verksamhet enligt sjukförsäkringslagen och pensionsförsäkringsverksamhet. Enligt 7 § i lagen om försäkringskassor få en försäkringskassa inte bedriva annan verksamhet än försäkringskasseverksamhet enligt 1 §. 
Enligt direktivets artikel 10.1 a ska medlemsstaterna för varje tilläggspensionsanstalt som är registrerad eller auktoriserad inom deras territorium säkerställa att tilläggspensionsanstalten har genomfört korrekt upprättade regler för förvaltningen av pensionsarrangemang. Enligt 8 § i lagen om pensionsstiftelser ska i en pensionsstiftelses stiftelseurkund ingå ett förslag till stadgar för stiftelsen. Enligt 10 § i den nyss nämnda lagen ska fastställelse av pensionsstiftelsens stadgar sökas hos Finansinspektionen. I 11 och 13 § i lagen om försäkringskassor finns motsvarande bestämmelser om pensionskassor. 
I direktivets artikel 10.1 b föreskrivs att om det finansierande företaget garanterar pensionsförmåner är företaget skyldigt att regelbundet finansiera detta åtagande. Enligt 45 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser ska arbetsgivaren betala understödsavgifter till en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelses A-avdelning eller årligen ställa godtagbara säkerheter för täckande av ansvarsunderskottet minst så att de tillsammans med A-pensionsstiftelsens eller AB-pensionsstiftelsens A-avdelnings övriga tillgångar och säkerheter är tillräckliga för att täcka pensionsansvaret. Enligt 83 § i lagen om försäkringskassor ska en försäkringskassa täcka ansvarsskulden. Om försäkringskassans bokslut uppvisar ett underskott, ska detta i första hand täckas med fonder och garantikapital. Därefter ska de som under räkenskapsperioden varit skyldiga att göra inbetalningar påföras en tillskottsavgift för att täcka underskottet. 
Enligt direktivets artikel 11.1 ska medlemsstaterna tillåta att företag som är belägna inom deras territorium finansierar tilläggspensionsanstalter som bedriver gränsöverskridande verksamhet. För finansieringen uppställs inga begränsningar trots att det varken i lagen om pensionsstiftelser eller i lagen om försäkringskassor finns någon uttrycklig bestämmelse som tillåter finansiering. Enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska en arbetsgivare som försäkrar sina arbetstagare vara skyldig att regelbundet finansiera pensionsstiftelsens eller pensionskassans verksamhet, oberoende av om tilläggspensionsanstalten bedriver gränsöverskridande verksamhet. 
Enligt direktivets artikel 11.4 ska den behöriga myndigheten fatta ett motiverat beslut om den anser att det inte finns förutsättningar för inledande av gränsöverskridande verksamhet. Enligt förvaltningslagens 45 § ska beslut motiveras, vilket innebär att det inte finns någon anledning att särskilt föreskriva om saken i lagen om pensionsstiftelser eller i lagen om försäkringskassor. 
Enligt direktivets artiklar 33.8, 34.5 och 35.3 finns det förutsättningar för att ordna en tilläggspensionsanstalts verksamhet då anstalten inte utser ett förvaringsinstitut för förvaringen av tillgångarna och för tillsynsuppgifter. I förslaget har använts det nationella handlingsutrymmet vilket innebär att en medlemsstat kan förutsätta att en tilläggspensionsanstalt anlitar ett förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter, om de försäkrade helt eller delvis står för investeringsrisken. Det finns sålunda inte något behov att nationellt sätta i kraft de nämnda direktivbestämmelserna. 
3.6
Praxis
Finansinspektionens register omfattade våren 2018 sammanlagt 47 pensionsstiftelser och -kassor, vilka antingen bedriver frivillig tilläggspensionsförsäkring eller både tilläggspensionsförsäkring och lagstadgad pensionsförsäkring. Av de nämnda pensionsstiftelserna och -kassorna bedrev 14 både lagstadgad arbetspensionsförsäkring och tilläggspensionsförsäkring medan 33 bedrev endast tilläggspensionsförsäkring. De pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet är betydligt flera till antalet än de pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. I slutet av 2017 bedrev 31 pensionsstiftelser enbart tilläggspensionsverksamhet medan två pensionskassor bedrev uteslutande tilläggspensionsverksamhet. De pensionsstiftelser som vid den ovan nämnda tidpunkten bedrev så väl tilläggspensionsverksamhet som lagstadgad pensionsverksamhet var 12 till antalet medan två pensionskassor bedrev motsvarande verksamhet. Merparten av pensionsstiftelserna och -kassorna som bedriver tilläggspensionsverksamhet är slutna. Nya personer kan försäkras hos två förmånsbaserade tilläggspensionsanstalter och hos en premiebaserad tilläggspensionsanstalt. I Finland finns det inte en enda EES-tilläggspensionsstiftelse eller -kassa som bedriver gränsöverskridande verksamhet. 
Källa: Finansinspektionen 
Totalantal pensionsstiftelser och 
-kassor som bedriver 
tilläggspensionsverksamhet 
År 
Antal anstalter 
2011 
57 
2012 
55 
2013 
53 
2014 
48 
2015 
48 
2016 
47 
2017 
47 
De tilläggspensionsstiftelser och -kassor som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet hade i slutet av år 2017 sammanlagt 10 284 försäkrade, 9 847 personer med fribrev och 48 796 pensionstagare. Den största tilläggspensionsstiftelsen hade i slutet av 2017 sammanlagt cirka 18 100 försäkrade, personer som fått fribrev samt pensionstagare, medan de minsta hade sammanlagt två försäkrade och pensionstagare. 
I slutet av år 2017 fanns det sammanlagt 27 A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar som hade färre än 100 försäkrade. I slutet av 2017 fanns det sammanlagt 18 A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar som hade färre än 16 försäkrade. Vidare hade i slutet av 2017 sammanlagt två av de pensionskassor som bedrev tilläggspensionsverksamhet och av de avdelningar som bedrev tilläggspensionsverksamhet färre än 100 försäkrade. I slutet av 2017 hade inga av de pensionskassor som bedrev tilläggspensionsverksamhet och av de avdelningar som bedrev tilläggspensionsverksamhet färre än 16 försäkrade. 
Tilläggspensionsstiftelsernas och tilläggspensionskassornas ansvarsskuld utgör cirka 33 procent av den sammanlagda ansvarsskulden för frivillig gruppensionsförsäkring. 
Ansvarsskuld, miljarder euro 
 
2017 
2016 
2015 
2014 
2013 
2012 
Pensionsstiftelser och 
-kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet 
3,42 
3,52 
3,60 
3,67 
3,75 
3,7 
Gruppension, livbolag 
6,95 
6,87 
6,80 
6,63 
5,99 
5,93 
Källa: Finansinspektionen 
4
Målsättning och de viktigaste förslagen
4.1
Förslag om genomförande av direktivet
4.1.1
Allmänt
I propositionen föreslås att det så som direktivet förutsätter och utan några ytterligare nationella bestämmelser ska föreskrivas om sådana pensionsstiftelser och -kassors verksamhet som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Samtidigt säkerställs ett högklassigt skydd för tilläggspensionsarrangemangens försäkrade och förmånstagare. I Finland har tilläggspensionerna ingen större betydelse i förhållande till pensionsskyddet som en helhet, vilket innebär att en sådan detaljerad reglering som direktivet förutsätter kan förefalla överdimensionerad från nationell synpunkt. Genom att medlemsstaternas lagstiftning förenhetligas är det emellertid också för tilläggspensionsanstalternas vidkommande möjligt att förbättra förutsättningarna för den inre marknadens funktion och öka arbetstagarnas möjligheter till fri rörlighet på den inre marknaden. 
4.1.2
Lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor
Tillämpningsområde och definitioner 
I propositionen föreslås att tillämpningsområdet för de bestämmelser som direktivet föranleder, på det sätt som direktivets nationella handlingsutrymme möjliggör, ska begränsas så att bestämmelserna i regel inte tillämpas på pensionsstiftelser och pensionskassor med färre än 100 försäkrade. Syftet med begränsningen är att för små pensionsstiftelser och -kassor minska den administrativa börda som orsakas av direktivet. Bestämmelserna om förvaltning av investeringar och förvaring av tillgångar ska emellertid tillämpas också på mindre pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. 
Gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser 
I propositionen föreslås i överensstämmelse med direktivet en precisering av bestämmelserna om sådana pensionsstiftelsers och -kassors gränsöverskridande verksamhet som bedriver tilläggspensionsverksamhet samt bestämmelserna om gränsöverskridande överlåtelser. Avsikten är att se över förfarandena i syfte att underlätta gränsöverskridande verksamhet och att tillåta gränsöverskridande överlåtelser av tilläggspensionsarrangemang till tilläggspensionsanstalter i andra EES-stater. I samband med gränsöverskridande verksamhet förvaltar pensionsstiftelser eller pensionskassor tilläggspensionsarrangemang som finsk social- och arbetsrätt inte tillämpas på. Det föreslås att lagen i överensstämmelse med direktivet preciseras i fråga om procedursbestämmelserna om inledande av och tillsyn över gränsöverskridande verksamhet. Vidare föreslås att de mot direktivet stridande bestämmelser upphävs som gäller separering av tillgångar och skulder i anslutning till gränsöverskridande verksamhet från intäkter och kostnader. 
När det är fråga om gränsöverskridande överlåtelser kan en tilläggspensionsanstalt överföra ett helt tilläggspensionsarrangemang eller en del av det till en tilläggspensionsanstalt som är auktoriserad eller registrerad i en annan EES-stat. En förutsättning för en sådan överlåtelse är enligt direktivet att en majoritet av de försäkrade och förmånstagarna godkänner överlåtelsen. Dessutom förutsätts det att den behöriga myndigheten i värdstaten på förhand godkänner överlåtelsen. I lagen föreslås också bestämmelser om tillämpning av den nationella social- och arbetsrätten på tilläggspensionsarrangemang. Värdmedlemsstatens behöriga myndighet ska övervaka efterlevnaden av värdmedlemsstatens social- och arbetslagstiftning hos tilläggspensionsanstalter som bedriver gränsöverskridande verksamhet. 
Försäkringstekniska avsättningar och solvensmarginal 
De försäkringstekniska avsättningarna ska fastställas enligt samma riktlinjer som för närvarande. Pensionsstiftelser och pensionskassor förutsätts inte heller i fortsättningen ha ett solvenskapital som överskrider ansvarsskulden, om de inte själva står för biometriska risker. Pensionskassornas reservfond ska liksom för närvarande utgöra en obligatorisk post inom eget kapital. 
Förfarandet att fastställa maximiräntesatsen som används vid beräkning av ansvarsskulden ska förnyas i överensstämmelse med direktivet. Enligt direktivet kan maximiräntesatsen väljas enligt tre olika alternativ. Den kan baseras antingen på avkastningen av tilläggspensionsanstaltens motsvarande tillgångar eller på marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet eller på en kombination av de båda alternativen. Enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor fastställs maximiräntesatsen för närvarande genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet på basis av marknadsavkastningen på vissa långsiktiga obligationer av hög kvalitet. Pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan i enskilda fall hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd att använda en räntesats som överstiger maximiräntesatsen enligt avkastningsnivån på egendom som utgör täckning för ansvarsskulden. 
Enligt förslaget ska Finansinspektionen meddela föreskrifter om maximiräntesatsen. Liksom för närvarande ska maximiräntesatsen fastställas med beaktande av marknadsavkastningen på vissa i lagen närmare angivna obligationer av hög kvalitet. Enligt förslaget ska Finansinspektionen när den fastställer maximiräntesatsen dessutom beakta den allmänna avkastningsnivån på motsvarande tillgångar i anslutning till pensionsstiftelsernas och -kassornas tilläggspensionsverksamhet. 
Det är motiverat att vid fastställandet av maximiräntesatsen beakta den faktiska avkastningsnivån i sådana fall då det på så sätt är möjligt att utan att äventyra säkerheten påverka nivån på arbetsgivarnas betalningar till pensionsstiftelserna och -kassorna. Många pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet har under senare år på sina investeringar fått en avkastning som betydligt överstiger maximiräntesatsen. Då avkastningen i fråga om pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet beaktas som en helhet, innebär detta att de risker som är förenade med investeringarna utjämnas bättre än om man beaktar de enskilda pensionsstiftelsernas eller -kassornas investeringar. Förfarandet minskar också den administrativa börda som följer av enskilda tillståndsansökningar. 
Investeringsbestämmelser 
Bestämmelserna om investering föreslås huvudsakligen förbli oförändrade. I lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor föreslås de ändringar som direktivet förutsätter. Derivatinstrument får användas om de minskar investeringsrisken eller möjliggör en effektiv förvaltning av investeringarna. Enligt förslaget ska högst 70 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden få investeras i aktier, andelar, omsättningsbara värdepapper som jämställs med aktier och i placeringsfondsandelar. Enligt förslaget är det också tillåtet att i obligationer investera 70 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden. På investering av tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden ska samtidig tillämpas också den allmänna bestämmelsen enligt vilken tillgångarna ska investeras på ett sätt som garanterar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet. Tillgångarna ska investeras med beaktande av de försäkrades och förmånstagarnas långsiktiga intressen. 
En förutsättning för investering i såväl aktier som obligationer är enligt förslaget att de är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform. Dessutom föreslås att 10 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden ska få investeras i instrument som har en långsiktig investeringshorisont och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar eller organiserad handelsplattformar. 
Företagsstyrningssystem och ersättningar 
I propositionen föreslås i överensstämmelse med direktivet en ny reglering av sådana pensionsstiftelsers och -kassors företagsstyrningssystem och ersättningar som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Enligt förslaget ska sådana pensionsstiftelsers och kassors administration i fortsättningen ordnas så att den möjliggör en sund och ansvarsfull ledning och förvaltning. Pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska upprätta och tillämpa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, för aktuariell och utkontrakterad verksamhet samt undvika en löne- och arvodespolitik som uppmuntrar till överdrivet risktagande och kan äventyra de försäkrades och förmånstagarnas intressen. De ska också upprätta system för internkontroll och utarbeta beredskapsplaner. Förvaltningen ska organiseras i proportion till tilläggspensionsverksamhetens storlek och omfattning, vilket innebär att den administrativa bördan inte blir orimligt stor för enskilda pensionsstiftelser eller -kassor. 
Nyckelfunktioner 
I propositionen föreslås i överensstämmelse med direktivet bestämmelser om sådana pensionsstiftelsers- och kassors nyckelfunktioner som bedriver tilläggspensionsverksamhet, dvs. riskhantering, internrevision och vid behov en aktuariefunktion. Dessa funktioner ska enligt förslaget definieras i lagen men det står pensionsstiftelsernas och -kassorna fritt att besluta på vilket sätt dessa funktioner i praktiken ska ordnas. Enligt propositionen ska en person eller organisatorisk enhet vid behov kunna sköta flera nyckelfunktioner, vilket emellertid inte är möjligt i fråga om internrevisionsfunktionen. I lagen föreskrivs att de personer som utför nyckelfunktioner är skyldiga att till pensionsstiftelsens eller -kassans styrelse rapportera relevanta iakttagelser och rekommendationer inom sitt ansvarsområde. I lagen föreskrivs om vissa exceptionella situationer där det ska rapporteras till Finansinspektionen om sådana fall där styrelsen inte vidtar lämpliga åtgärder med anledning av rapporter om betydande risker eller andra brister. 
Dokument om företagsstyrning 
I propositionen föreslås i överensstämmelse med direktivet nya bestämmelser om innehållet i egna riskbedömningar som görs av sådana pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Dessutom föreslås att lagstiftningen preciseras i fråga om årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt riktlinjerna för investeringspolitiken. 
Utkontraktering, kapitalförvaltning och förvaringsinstitut 
I propositionen föreslås precisering av bestämmelserna om utkontraktering av tilläggspensionsanstalters verksamheter. På vissa lagstadgade villkor kommer det också i fortsättningen att vara möjligt att utkontraktera verksamheter. Med undantag av styrelsen, förvaltningsrådet och kassamötet eller representantskapet i dess funktion som kassamöte kan i praktiken pensionsstiftelsers och -kassors samtliga verksamheter utkontrakteras. Ett skriftligt avtal ska ingås om utkontraktering och Finansinspektionen ska på förhand underrättas om den. 
I propositionen föreslås mer detaljerade bestämmelser om kapitalförvaltare och förvaringsinstitut och i fråga om förvaringsinstitut föreslås dessutom bestämmelser om förvaring av tillgångar samt om förvaringsinstituts ansvar och uppgifter. 
Information om tilläggspensionsarrangemang 
I propositionen föreslås i överensstämmelse med direktivet bestämmelser om den information om tilläggspensionsarrangemang som ska lämnas till försäkrade, förmånstagare och presumtiva försäkrade. En ny bestämmelse föreslås om tilläggspensionsbesked och om dess innehåll. Av ett sådant besked ska bland annat framgå den försäkrades personuppgifter, uppgifter om tilläggspensionsanstalten, uppgifter om betalningar och kostnader, om intjänade förmåner eller ackumulerat kapital, tilläggspensionsbesked samt information om fonderingsnivån för tilläggspensionsarrangemanget. Till de försäkrade ska varje år översändas ett uppdaterat besked. Avsikten är att genom bestämmelserna om pensionsbesked harmonisera informationen om tilläggspensionsarrangemang och säkerställa informationens jämförbarhet. 
Solvenstillsyn 
Solvenstillsyn är ett omfattande begrepp som omfattar alla typer av tillsyn över direktivrelaterade regleringar. Solvenstillsynen omfattar bland annat övervakning av lagligheten när det gäller företagsstyrningssystem och information till försäkrade. Bestämmelser om tillsyn i fråga om pensionsstiftelser och -kassor finns i lagen om pensionsstiftelser, lagen om försäkringskassor och i lagen om Finansinspektionen. För genomförandet av direktivet behövs delvis nya bestämmelser bland annat om påförande av ordningsavgift och om stresstest samt om Finansinspektionens uppgifter som övervakare av att finsk social- och arbetslagstiftning iakttas då Finland är värdstat i samband med gränsöverskridande verksamhet. 
4.1.3
Lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor
I propositionen föreslås preciseringar när det gäller tillämpningsområdet för och vissa hänvisningar i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor, på så sätt att också på premiebaserade arrangemang ska tillämpas vissa i direktivet förutsatta bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. Dessutom föreslås att vissa sådana punkter i lagen upphävs som gäller situationer som redan regleras i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. 
4.1.4
Försäkringsbolagslagen
I propositionen föreslås att försäkringsbolagslagens definition av begreppet återförsäkring ändras i överensstämmelse med direktivet. Till definitionen av begreppet återförsäkring föreslås ett tillägg om godkännande av risker som har överlåtits av en pensionsstiftelse eller -kassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet eller en sådan i direktivet avsedd tilläggspensionsanstalt som är verksam i en annan EES-stat. 
5
Propositionens konsekvenser
5.1
Konsekvenser för hushållen
Förslaget får inga större indirekta ekonomiska konsekvenser för en del av hushållen. Konsekvenserna gäller hushåll där det finns personer som är försäkrade i pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och på vilka tillämpas nya bestämmelser i syfte att genomföra direktivet. Förslaget innebär att dessa hushåll får ökad tillgång till information om frivilliga tilläggspensioner som intjänats av försäkrade och av personer med fribrev. Också pensionstagarna kommer att få mera information om sina tilläggspensioner. Informationen, i synnerhet den som ges med ett kostnadsfritt pensionsbesked, kan få betydelse för de ekonomiska beslut som fattas i ovan avsedda hushåll. Genom pensionsbeskedet får de försäkrade information om intjänade förmåner eller ackumulerat kapital samt en pensionsprognos. För merparten av hushållen kommer informationen inte att få någon större betydelse eftersom de frivilliga tilläggspensionernas andel av utkomsten under pensionstiden i allmänhet är liten i Finland. Enligt Finansinspektionen hade de pensionsstiftelser och -kassor som de nya bestämmelserna i syfte att genomföra direktivet kommer att tillämpas på sammanlagt cirka 65 000 försäkrade, personer med fribrev och pensionstagare i slutet av 2016. Merparten av försäkringsbestånden hos de pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet är stängda, vilket innebär att till dem inte längre kan anslutas nya försäkrade. 
Genomförandet av direktivet ökar pensionsstiftelsernas och -kassornas administrativa börda och kan bidra till att ännu öppna försäkringsbestånd stängs. Lagförslaget kan inverka negativt på inrättandet av nya tilläggspensionsarrangemang. I fortsättningen kommer sannolikt allt färre löntagare och företagare att vara försäkrade i pensionsstiftelser eller -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Detta drabbar i synnerhet yngre personer i arbetsför ålder eftersom nya medlemmar inte längre kan anslutas till stängda försäkringsbestånd om det inte beslutas att de åter ska öppnas. Dessutom kommer pensionsstiftelsernas och -kassornas till följd av direktivet växande förvaltningskostnader att minska de försäkrades framtida pensioner inom de premiebaserade tilläggspensionsarrangemangen. 
Enligt direktivet ska tilläggspensionsanstalterna från fall till fall beakta målsättningen att i sin verksamhet garantera en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna. I lagförslaget ingår med tanke på genomförandet av direktivet en motsvarande principiell bestämmelse. Lagförslaget definierar inte nivån på tilläggspensionerna eller hur de ska fördelas mellan generationerna. Syftet med bestämmelsen är att i pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet trygga olika åldersgruppers tilläggspensioner på ett hållbart sätt. I Finland kommer bestämmelsen inte att ändra nuläget eftersom alla tilläggspensioner enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska tryggas i enlighet med samma bestämmelser. 
5.2
Konsekvenser för företagen
Förslaget får direkta ekonomiska konsekvenser för de arbetstagares ställning som försäkrar sina arbetstagare i pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och på vilka tillämpas bestämmelser som utfärdas i syfte att genomföra direktivet. Dessa bestämmelser ska tillämpas på pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och sammanlagt har minst 100 försäkrade inklusive personer med fribrev. I slutet av år 2016 fanns det i Finland 19 sådana pensionsstiftelser och -kassor och 323 arbetsgivare försäkrade sina arbetstagare i dem. Dessa arbetsgivare är huvudsakligen stora och medelstora företag till följd av bestämmelsen om antal försäkrade och personer med fribrev. 
Förslaget leder till att de pensionsstiftelsers och -kassors förvaltningskostnader som bedriver tilläggspensionsverksamhet beräknas uppgå till sammanlagt cirka 2 miljoner euro per år. Beräkningen är baserad på de kostnader som orsakas av tilläggspensionsbesked samt på de ändringar som med anledning av direktivet måste göras i pensionsstiftelsernas och -kassornas företagsstyrningssystem. Kostnaderna beräknas sjunka en aning då i pensionsstiftelsernas och -kassornas verksamhet har gjorts de ändringar som den föreslagna lagens ikraftträdande förutsätter. Ökningen av förvaltningskostnaderna orsakas av den nya och mera detaljerade information som ska ges och av bestämmelserna om företagsstyrningssystemet som förutsätter införande av nya förfaranden, produktion av nya handlingar och mer detaljerad dokumentation av verksamheten. Förslaget får inga konsekvenser för pensionsstiftelsernas och -kassornas lagstadgade verksamhet. Då frivillig tilläggspensionsverksamhet och lagstadgad pensionsförsäkring bedrivs av samma pensionsstiftelse eller -kassa ska tilläggspensionsverksamheten hänföras till en egen avdelning. Att bedriva lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet innebär utövning av offentlig förvaltningsuppgift, på vilken tillämpas andra principer än i fråga om tilläggspensionsverksamhet. 
En arbetsgivare som försäkrar sina arbetstagare i en pensionsstiftelse eller -kassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet ansvarar för att pensionsstiftelsen eller -kassan har tillräckliga tillgångar. Arbetsgivaren ska årligen betala premier till pensionsstiftelsen eller -kassan som bedriver tilläggspensionsverksamhet, så att premierna tillsammans med pensionsstiftelsens eller -kassans övriga tillgångar räcker för att täcka det ansvar som orsakas av tilläggspensionerna. Till följd av förslaget kommer en allt större andel av premierna att behövas för att täcka pensionsstiftelsens eller -kassans förvaltningskostnader i stället för att täcka pensionsansvar. Arbetsgivarnas premier till pensionsstiftelserna och -kassorna kommer emellertid inte att stiga, om investeringsavkastningen och det allt mindre pensionsansvaret bidrar till att täcka de kostnader som orsakas av ändringen. I fråga om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang kommer de ökande kostnaderna att minska beloppet av de försäkrades framtida tilläggspensioner. 
I fråga om tilläggspensionsverksamheten föreslås en ändring också när det gäller regleringen av den räntesats som används vid beräkningen av pensionsansvar och ansvarsskuld. Enligt den gällande lagen om pensionsstiftelser och den gällande lagen om försäkringskassor ska den räntesats som används vid beräkning av ansvarskulden väljas på ett aktsamt sätt. Detta är viktigt för att trygga de försäkrades förmåner, eftersom lagen inte förutsätter att pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet har solvenskapital som trygghet mot olika typer av risker. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs om den maximiräntesats som ska användas vid beräkningen. Pensionsstiftelserna och -kassorna ska använda en räntesats som är lägre än maximiräntesatsen om aktsamheten förutsätter det. Enligt förslaget ska maximiräntesatsen bestämmas genom en föreskrift av Finansinspektionen i stället för genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Däremot ska Finansinspektionen när den bestämmer maximiräntesatsen beakta dels avkastningsnivån på obligationer som nämns i lagen och dels också den allmänna avkastningsnivån på tillgångarna som motsvarar pensionsstiftelsernas och -kassornas tilläggspensionsverksamhet. I övrigt stämmer förslaget överens med gällande reglering. 
Social- och hälsovårdsministeriets gällande förordning om maximiräntesatsen utfärdades år 2006 och enligt den är maximiräntesatsen 3,5 procent. Enligt den föreslagna ändringen upphävs social- och hälsovårdsministeriets gällande förordning, varefter Finansinspektionen ska föreskriva om maximiräntesatsen. Den föreslagna ändringen får inga direkta konsekvenser för nivån på maximiräntesatsen. Eftersom räntenivån varit låg under en lång tid torde det vara skäl att ompröva maximiräntesatsens nivå. Den nuvarande riskfria räntenivån är just nu klart lägre. Å andra sidan har pensionsstiftelserna och -kassorna under de senaste åren över lag fått en betydligt högre avkastning än den riskfria räntenivån på sina mot tilläggspensionsverksamheten svarande tillgångar. 
Det är skäl att undvika kraftiga fluktuationer i maximiräntesatsen på kort sikt. En höjning av den räntesats som används vid beräkning av ansvarsskulden minskar ansvarsskuldens belopp medan en sänkning ökar beloppet. Exempelvis en ränteförändring på en procentenhet ändrar ansvarets belopp med grovt räknat 15 procent. Tilläggspensionsanstalternas ansvarsskuld uppgick vid utgången av år 2016 till cirka 3,2 miljarder euro och förändringen skulle således vara cirka 0,5 miljarder euro. Skillnaderna mellan pensionsanstalterna är stora beroende på försäkringsbeståndets struktur hos respektive pensionsanstalt. Maximiräntesatsen ska användas också som minimiräntesats för återlån från arbetsgivarens pensionsstiftelse, vilket innebär att en sänkning av maximiräntesatsen till denna del minskar pensionsstiftelsens ränteavkastning medan en höjning skulle öka ränteavkastningen. 
En förändring av ansvaret i samband med en räntesänkning skulle emellertid inte alltid leda till en sådan försämring av ansvaret som motsvarar ökningen av behovet av understödsavgifter eller premier för tilläggspensionsanstalternas arbetsgivare. Skälen är många. En pensionsanstalt kan till exempel redan för beräkning av ansvarsskulden använda en ränta som är lägre än maximiräntesatsen. Cirka 30 procent av tilläggspensionsanstalterna använder vid beräkningen av ansvarsskulden en räntesats som understiger maximiräntesatsen enligt förordningen. En pensionsanstalt kan också på sin balansräkning ha ett indexförhöjningsansvar som kan användas som beredskap för indexförhöjningar och för att täcka den ökning av ansvarsskulden som orsakas av en förändring av beräkningsgrunderna. En beräkning av räntesatsen för ansvarsskulden utgör en sådan förändring av beräkningsgrunden. Dessutom har pensionsanstalterna ofta eget kapital på sin balansräkning. Det verkliga värdet på pensionsanstalternas investeringar kan också vara betydligt högre än ansvarsskulden, vilket innebär att en realisering av investeringarna kan vara ett tänkbart sätt att täcka eventuella kostnader för en förändring av ansvaret. En sänkning av maximiräntesatsen leder emellertid i flera fall till svårigheter med att kontrollera sådana pensionsstiftelsers och -kassors resultat som bedriver tilläggspensionsverksamhet. I sådana pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet kommer en sänkning av maximiräntan att omedelbart eller nästan omedelbart orsaka tilläggsavgifter för de arbetsgivare som försäkrar i dem. 
Finansinspektionen kan också bevilja en pensionsanstalt tillstånd att för viss tid tillåta ett täckningsunderskott. Enligt lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor kan Finansinspektionen på ansökan bevilja en pensionsstiftelse och -kassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet tillstånd att tillåta ett ansvarsunderskott som ska täckas inom en viss tid, dock högst tio år. Finansinspektionen kan bevilja ett sådant tillstånd om grunderna för beräkning av pensionsansvaret ändras med anledning av förändrad lagstiftning, befolkningsstruktur eller ekonomisk situation på så sätt att pensionsansvaret enligt de nya grunderna är större än enligt de gamla grunderna. En förutsättning är vidare att pensionsstiftelsen gör upp en genomförbar plan för amortering av täckningsunderskottet inom en viss tid, dock högst tio år. Beviljandet av tillståndet och längden på den utsatta tiden ska grunda sig på pensionsstiftelsens bedömning av den genomsnittliga höjning av premienivån som amorteringen av täckningsunderskottet kommer att medföra. Planen ska finnas tillgänglig för personer som hör till verksamhetskretsen, för personer med fribrev samt för pensionstagarna. En ändring av räntesatsen för beräkning av pensionsansvaret är uttryckligen en sådan förändring av beräkningsgrunderna som avses i lagen, vilket innebär att beviljande av tillstånd för ett täckningsunderskott ska användas för att undvika en alltför stor premiebelastning på arbetsgivarna. 
En höjning av maximiräntesatsen för beräkning av ansvarsskulden skulle däremot minska ansvarsskuldens belopp i det fall att pensionsanstalten beslutar ändra räntan för beräkning av ansvarsskulden i motsvarighet till ändringen av maximiräntesatsen. Om det anses att pensionsanstaltens tillgångar efter förändringen av räntesatsen i samband med bokslutet varaktigt överskrider skuldernas belopp, kan tillgångar motsvarande differensen med Finansinspektionens samtycke återbetalas till arbetsgivaren. Exakt vilka konsekvenser lagändringen får för tilläggspensionsanstalterna kan inte på förhand bedömas exakt eftersom en eventuell ändring av maximiräntesatsen blir beroende av Finansinspektionens föreskrift. Dessutom får varje pensionsanstalt själv besluta om användningen av ovan nämnda metoder, exempelvis indexförhöjningsansvaret. Om Finansinspektionen beslutar ändra maximiräntan kan en närmare bedömning av konsekvenserna göras i anslutning till ändringen. 
Stigande förvaltningskostnaderna minskar arbetsgivarnas intresse för att bedriva tilläggspensionsverksamhet i pensionsstiftelser och -kassor. Detta kan öka deras intresse för att överföra försäkringsbestånden som består av tilläggspensioner från pensionsstiftelser och -kassor till livförsäkringsbolag i sådana fall då antalet försäkrade är minst 100 och på pensionsstiftelsens eller -kassans verksamhet tillämpas de nya bestämmelser vilkas syfte är att genomföra direktivet. I en sådan situation kan ett mera lönsamt alternativ än tunga administrativa kostnader vara att överlåta pensionsstiftelsens eller -kassans försäkringsbestånd. Eftersom solvenskravet när det gäller livförsäkringsbolags försäkringsbestånd är större än i fråga om pensionsstiftelser och -kassor, förutsätter en överlåtelse av försäkringsbeståndet emellertid ytterligare utgifter för arbetsgivarna. En överlåtelse av ett försäkringsbestånd som består av tilläggspensioner till ett livförsäkringsbolag kan leda till avveckling av pensionsstiftelsen eller -kassan. Det kan bli aktuellt att avveckla en pensionsstiftelse eller -kassa också i det fall att pensionsstiftelsen eller -kassan bedriver lagstadgad pensionsförsäkring. Om pensionsstiftelsen eller -kassan bedriver både tilläggspensionsverksamhet och lagstadgad pensionsförsäkring, leder en överlåtelse av beståndet av tilläggspensionsförsäkringar inte till avveckling av hela pensionsstiftelsen eller -kassan. 
Efter 1990-talet har det inte grundats några nya pensionsstiftelser eller -kassor som bedriver förmånsbaserad tilläggspensionsverksamhet. I början av 2010-talet grundades två pensionsstiftelser som bedriver premiebaserad tilläggspensionsverksamhet, dvs. i samband med att lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och -kassor trädde i kraft. Den ökning av förvaltningskostnaderna som skedde till följd av de nya bestämmelserna höjer ytterligare tröskeln för att arbetsgivare ska grunda nya pensionsstiftelser och -kassor för tilläggspensionsverksamhet. 
Lagförslaget gör det möjligt att överlåta bestånd av tilläggspensionsförsäkringar till en avtalsbaserad tilläggspensionsanstalt som är verksam i en annan EES-stat, i det fall att de lagstadgade förutsättningarna för en sådan överlåtelse är uppfyllda. Möjligheten till gränsöverskridande överlåtelser av försäkringsbestånd kommer i princip att öka konkurrensen mellan avtalsbaserade tilläggspensionsanstalter och kan eventuellt effektivisera deras verksamhet. Den ökade konkurrensen kan leda till en sänkning av arbetsgivarnas kostnader för tilläggspensionsförsäkring. På grund av nationella variationer i reglerna för tilläggspensioner är det inte sannolikt att tilläggspensionsarrangemang i någon större utsträckning överlåts till andra EES-stater. Detta är fallet i synnerhet när det gäller finländska tilläggspensionsarrangemang som på grund av det ringa antalet försäkrade och eftersom det i regel inte längre är möjligt att ansluta nya försäkrade till försäkringsbestånden, inte är attraktiva som affärsobjekt för utländska tilläggspensionsanstalter. En förutsättning för överlåtelse av försäkringsbestånd är också att en majoritet av de försäkrade ger sitt samtycke. Redan nu tillåter den gällande regleringen gränsöverskridande verksamhet, vilket innebär att arbetsgivaren kan försäkra personer som arbetar i en EES-stat hos en avtalsbaserad tilläggspensionsanstalt som är verksam i en annan EES-stat. Sådan gränsöverskridande verksamhet har emellertid inte i någon större utsträckning förekommit inom EES. 
Förslaget inverkar inte på de pensionsstiftelsers och -kassors ställning som sammanlagt har färre än 100 försäkrade och personer med fribrev. Antalet sådana pensionsstiftelser och -kassor uppgick enligt Finansinspektionen till 29 i slutet av 2017. Dessa små pensionsstiftelser och -kassor med tilläggspensionsverksamhet kommer att kvarstå inom den gällande regleringen för att de krav som ställs på verksamheten fortfarande ska vara rimliga i förhållande till verksamhetens omfattning. På små pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska emellertid tillämpas bestämmelserna om kapitalförvaltare och förvaringsinstitut samt den allmänna bestämmelsen om ett effektivt företagsstyrningssystem. Antalet ovan avsedda pensionsstiftelser och -kassor med tilläggspensionsverksamhet kommer sannolikt att öka eftersom antalet personer som är försäkrade i små försäkringsbestånd och som fått fribrev kommer att minska. 
5.3
Konsekvenser för samhällsekonomin och den offentliga ekonomin
Förslaget får inga större konsekvenser för samhällsekonomin eftersom tilläggspensionerna har en liten betydelse för Finlands samhällsekonomi. År 2016 uppgick de pensionsstiftelsers och -kassors ansvarsskuld som bedrev tilläggspensionsverksamhet till cirka 3,5 miljarder euro, inklusive ansvar i anslutning till pensioner i utbetalning och ansvaret för framtida pensioner. 
Förslaget får inga konsekvenser för den offentliga ekonomin eftersom staten och kommunerna inte finansierar tilläggspensioner som förvaltas av pensionsstiftelser och -kassor. 
5.4
Konsekvenser för myndigheternas verksamhet
Förslaget får konsekvenser för Finansinspektionens verksamhet. Det kommer att avsevärt, både på kort och på lång sikt, öka Finansinspektionens uppgifter i egenskap av tillsynsmyndighet för pensionsstiftelserna och -kassorna. Den gränsöverskridande verksamheten och de gränsöverskridande överlåtelserna av tilläggspensionsarrangemang medför nya uppgifter. En omständighet som ökar Finansinspektionens tillsynsarbete är också den mer detaljerade regleringen av information som inom företagsstyrningssystemet ska förmedlas till de försäkrade, till personer med fribrev och till förmånstagare. Till följd av den föreslagna lagen måste Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar till pensionsstiftelserna och -kassorna förnyas, vilket kommer att öka arbetsbördan då lagen träder i kraft. Utöver de nya bestämmelserna och de förpliktelser som åläggs Finansinspektionen försvåras tillsynen av den i många avseenden otydliga lagstiftningen, i synnerhet när det gäller vilka bestämmelser som ska tillämpas på respektive pensionsanstalt. Finansinspektionen gör bedömningen att den föreslagna lagen sammanlagt kommer att öka Finansinspektionens arbetsbörda med ett årsverke. 
Förslaget får emellertid inga betydande konsekvenser för Finansinspektionens verksamhet eftersom den redan nu övervakar de pensionsstiftelser och -kassor som kommer att omfattas av den nya regleringen. Tillståndsförfaranden i anslutning till gränsöverskridande verksamhet och gränsöverskridande överlåtelser av försäkringsbestånd kommer sannolikt inte att förekomma i någon större utsträckning. 
5.5
Konsekvenser för miljön, medborgarnas ställning och verksamhet i samhället, för hälsan, jämlikheten, barnen, jämställdheten mellan könen, sysselsättningen och arbetslivet samt övriga sociala konsekvenser
Förslagets bestämmelser om riskhanteringssystem och investeringar får inga större indirekta konsekvenser för ekonomin och samhället. De pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska inom ramen för rikshanteringssystemet göra riskbedömningar gällande pensionsrelaterade verksamheter. Då man i investeringsbesluten beaktar de miljörelaterade riskerna, det sociala ansvaret och god förvaltningssed (ESG-faktorerna: environmental, social and governance issues) ska riskbedömningen utsträckas till de nya risker som är förenade med ESG-faktorerna. Pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska också i en utredning som de offentliggör om sin investeringspolitik berätta bland annat hur man i investeringspolitiken beaktar ESG-faktorerna. Dessutom ska presumtiva försäkrade upplysas om huruvida pensionsstiftelsen eller -kassan har beaktat ESG-faktorerna i sin investeringspolitik, och i så fall på vilket sätt. De försäkrade och förmånstagarna ska på begäran ges en utredning om riktlinjerna för investeringspolitiken. 
I direktivet definieras inte närmare vad som avses med ESG-faktorer och hur de ska beaktas. I allmänhet avses med miljöfaktorer över huvud taget åtgärder som beaktar miljöns tillstånd och som kan ha samband till exempel med klimatförändringar, naturens diversitet och cirkulär ekonomi. Socialt ansvar är också ett begrepp som omfattar synnerligen varierande målsättningar som det från samhällets synpunkt anses vara viktigt att främja. Socialt ansvar kan exempelvis avse åtgärder för att motverka utnyttjande av barnarbetskraft, främja arbetarskyddet samt främja medborgarnas ställning och verksamhetsmöjligheter i samhället. Med god förvaltningssed avses bolagens interna verksamhet, exempelvis företagsstyrningssystem och -kultur. God förvaltningssed kan exempelvis anses inbegripa styrelsemedlemmarnas oberoende samt premieringssystem som är förenliga med bolagets intressen. 
ESG-faktorer kan beaktas i investeringsbeslut som gäller alla slags tillgångar. Enligt förslaget ska pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet själva få besluta huruvida de i sin investeringspolitik beaktar ESG-faktorer. Förslaget tar inte heller ställning till hur de ovan nämnda faktorerna ska beaktas och exakt vilka kriterier som ska vägas in i investeringsbeslut. Investerare som har en dominerande ägarställning kan direkt inverka på sina bolags verksamhet. Investerare som inte har en dominerande ägarställning kan inverka på valet av investeringsobjekt. Exempelvis den som köper en fondandel påverkar genom sitt fondval, eftersom varje fond har sin egen investeringsstrategi. Pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet är huvudsakligen relativt små investerare och de kan beakta ESG-faktorer i sina val av investeringsobjekt. De pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet i Finland är små, om man ser till deras balansräkning, och de har inga särskilt stora möjligheter att genom sina investeringar påverka ekonomin och samhället. 
5.6
Konsekvenser för brottsförebyggande och trygghet samt för regional utveckling
Förslaget får inga konsekvenser för brottsförebyggandet och tryggheten och inte heller för den regionala utvecklingen. 
6
Beredningen av propositionen
Propositionen har beretts vid social- och hälsovårdsministeriet. I beredningen har deltagit Finlands Näringsliv EK, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, Tjänstemannacentralorganisationen STTK, Eläkesäätiöyhdistys ESY och Finansinspektionen. 
Propositionen sändes på remiss till justitieministeriet, finansministeriet, Finansinspektionen, Akava rf, Eläkesäätiöyhdistys ESY, Finlands Näringsliv EK, Finans Finland rf, OP-Group, Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, Företagarna i Finland rf, Tjänstemannacentralorganisationen STTK, och Försäkringskassorna rf. Från justitieministeriet och OP-Group inkom inga remissyttranden. 
Finansministeriet och Företagarna i Finland konstaterade att de inte har några kommentarer i ärendet. Finlands Näringsliv EK konstaterade att pensionsskyddet i Finland till största del sköts genom det lagstadgade arbetspensionsskyddet och att förbundet inte har något att anmärka på propositionen. Löntagarnas centralorganisationer Akava, FFC och STTK konstaterade i sitt gemensamma uttalande att de deltagit i beredningen av propositionen och inte har något att anmärka på den. 
Finansinspektionen förordade i sitt yttrande en begränsning av tillämpningsområdet så att det avser endast de största anstalterna som bedriver tilläggspensionsverksamhet, men konstaterade samtidigt att frågan om tillämpningen av lagen är problematisk. Finansinspektionen anser det vara viktigt att den otydliga täckningsregleringen så snart som möjligt förnyas i dess helhet och att totalrevideringen av lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor slutförs enligt en så snabb tidtabell som möjligt. Finansinspektionen konstaterar också att de föreslagna ändringarna tillfälligt och på lång sikt kommer att inverka på dess arbetsmängd. Dessutom gjorde Finansinspektionen några lagtekniska anmärkningar. 
Finlands Finans framhåller i sitt yttrande att direktivet syftar till att säkerställa ett högklassigt skydd och trygghet för de avtalsbaserade tilläggspensionsarrangemangens medlemmar och förmånstagare. Finansbranschen konstaterar att det i samband med implementeringen av direktiv är skäl att undvika ytterligare nationella regleringar och onödiga administrativa bördor. Finlands Finans konstaterar också att det är skäl att fortsätta totalrevideringen av lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor och att det i samband med revideringen är skäl att avskilja tilläggspensionsverksamheten från arbetspensionsverksamheten. Vidare anser Finlands Finans att det för pensionsstiftelsernas och -kassornas tilläggspensionsverksamhet är skäl att ställa tillräckliga solvenskrav som motsvarar de krav som ställs på livförsäkringsbolagen. Finlands Finans gjorde också några detaljanmärkningar på propositionen innehåll. 
Pensionsföreningen Eläkeyhdistyssäätiö ESY anser det vara viktigt att man i samband med genomförandet av direktivet strävar efter att minska den administrativa bördan och undvika ytterligare nationella regleringar. Föreningen uttalar sig också om förslaget till ändring av regleringen av den högsta diskontoräntan vid ansvarsberäkning. Föreningen anser att paragrafen är tydligt utformad samt att det är lämpligt att diskontoräntan fastställs med beaktande av den gällande räntenivån och de faktiska avkastningarna på investeringar. ESY uttrycker ett önskemål om att det görs ytterligare preciseringar i paragrafen och dess motivering i fråga om Finansinspektionens bemyndiganden. Dessutom anser ESY att det tillståndsförfarande som föreslås bli slopat behövs, eftersom den maximiränta som Finansinspektionen fastställer kan visa sig vara alltför låg för någon pensionsstiftelse eller kassa. Vidare anser ESY att en eventuell sänkning av maximiräntan skulle påverka flera pensionsanstalter som inte har några möjligheter att hindra att en utgiftspost stiger i och med ökat ansvar. I fråga om propositionens konsekvenser för företagen menar ESY att arbetsgivarnas avgifter till pensionsstiftelserna kommer att öka från den nuvarande nivån, eftersom en anstalts investeringsavkastningar och minskade ansvar allt mera sällan räcker för att täcka ansvarsbeloppet. Föreningen ESY hade slutligen ett antal detaljanmärkningar på propositionens innehåll. 
Försäkringskassorna rf konstaterar i sitt yttrande att direktivet inte ska tillämpas på sjukkassor, arbetsplatskassor, begravningskassor och avgångsbidragskassor. Föreningen gör det allmänna konstaterandet att de föreslagna ändringarna kommer att öka det administrativa arbetet och verksamhetskostnaderna för anstalter som tillhandahåller avtalsbaserade tilläggspensioner. Försäkringskassorna rf anser det vara motiverat att lämna pensionsstiftelser och -kassor med färre än 100 försäkrade utanför tillämpningsområdet. Dessutom gjorde föreningen några lagtekniska påpekanden gällande ändringar som föreslagits i lagen om försäkringskassor. 
7
Samband med andra propositioner
Propositionens bestämmelser om pensionsstiftelsernas och -kassornas investeringspolitik har samband med det nationella genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang. Syftet med ändringsdirektivet är framför allt att främja aktieägares långsiktiga engagemang samt att öka transparensen mellan bolag och investerare. 
Ändringsdirektivet tillämpas också på pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Med anledning av det nationella genomförandet av direktivet föreslås därför ändringar i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor. I synnerhet ändringsdirektivets bestämmelser om engagemangspolicy och investeringsstrategi överlappar delvis bestämmelserna om investeringspolicy och riskhantering i IORP II-direktivet som ska sättas i kraft genom denna proposition. Regeringens proposition till riksdagen md förslag till genomförande av ändringsdirektivet kommer sannolikt att överlåtas till riksdagen i slutet av 2018. 
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Lagen om pensionsstiftelser
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. Paragrafens 1—3 mom. motsvarar den gällande lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 4 och 5 mom. föreslås lagtekniska ändringar. Enligt paragrafens 4 mom. ska på en EES-tilläggspensionsstiftelse tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar, om inte något annat föreskrivs i 13 a eller 13 b kap. En pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska grundas antingen som en A-pensionsstiftelse eller som en AB-pensionsstiftelse. Efter grundandet kan en sådan pensionsstiftelse dessutom föras in i pensionsstiftelseregistret som en EES-tilläggspensionsstiftelse, om Finansinspektionen beviljar tillstånd för gränsöverskridande verksamhet. I paragrafens 5 mom. preciseras de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser som inte ska tillämpas på B-pensionsstiftelser och inte heller på AB-pensionsstiftelsers B-avdelningar. I paragrafens 6 mom. föreskrivs att på en AB-pensionsstiftelses styrelsemedlemmar och ombudsman ska tillämpas vad som i 42 e § föreskrivs om vandel och lämplighet, ifall A-avdelningen har minst 100 försäkrade. Det är i praktiken omöjligt att i fråga om lagstadgad och frivillig tilläggspensionsverksamhet göra åtskillnad mellan bestämmelserna om en AB-pensionsstiftelses styrelse och ombudsman, eftersom en AB-pensionsstiftelses styrelse och ombudsman svarar både för den lagstadgade verksamheten och för tilläggspensionsverksamheten. 
1 a §. Vilka bestämmelser som ska tillämpas på pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet beror på pensionsstiftelsens storlek. Små A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar blir lättare reglerade för att de små pensionsstiftelsernas administrativa börda inte ska bli oskäligt tung till följd av genomförandet av direktivet. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om undantag som gäller små pensionsstiftelser med tilläggspensionsverksamhet. Enligt det momentet ska bestämmelserna om genomförande av direktivet i regel inte tillämpas på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade. Med paragrafens 1 mom. utnyttjas det nationella handlingsutrymmet i direktivets artikel 5.1 där det föreskrivs att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tilläggspensionsanstalter som har färre än 100 medlemmar, med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32—35. Direktivets artiklar 19.1, 21.1 och 21.2 ska emellertid tillämpas på alla A-pensionsstiftelser som har minst 16 medlemmar. De artiklarna gäller kapitalförvaltning och förvaring av tillgångar. I direktivet definieras begreppet medlem på samma sätt som enligt den nya definitionen av begreppet försäkrad i lagen om pensionsstiftelser. Enligt paragrafens 1 mom. ska på en pensionsstiftelse vars tilläggspensionsverksamhet omfattar fler än 15 men färre än 100 försäkrade inte tillämpas de nya bestämmelserna om genomförande av direktivet på information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare. Inte heller de nya bestämmelserna om företagsstyrningssystem ska tillämpas, med undantag för den allmänna bestämmelsen om företagsstyrningssystem i 42 b §. På små pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska i regel inte tillämpas bestämmelserna om genomförande av direktivet i nya 8 a kap. om tillsyn över pensionsstiftelser, bestämmelserna i nya 13 a kap. om gränsöverskridande verksamhet eller bestämmelserna i nya 13 b kap. om gränsöverskridande överlåtelser. 
Paragrafens 2 mom. är en nationell reglering. Enligt momentet ska på sådana pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har minst 100 försäkrade och på vilka därför tillämpas bestämmelser om genomförande av direktivet, inte tillämpas de redan nu gällande bestämmelser som i fortsättningen ska tillämpas på små pensionsstiftelser. Enligt paragrafens 3 mom. ska utöver vad som föreskrivs i 1 mom. vissa bestämmelser inte tillämpas på A-pensionsstiftelser som har färre än 16 försäkrade. om investering och företagsstyrningssystem tillämpas på A-pensionsstiftelser med minst 16 försäkrade. Dessa bestämmelser gäller investering, förvaltning och förvaring av tillgångar samt de krav som ska ställas på företagsstyrningssystems effektivitet, ändamålsenlighet och proportionalitet. Genom ovan nämnda moment verkställs delvis direktivets artikel 5.1. Paragrafens 4 mom. om A-pensionsstiftelser ska tillämpas också på AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. 
1 b §. I denna paragraf föreskrivs om anmälningsförfarandet i fråga om antalet försäkrade i pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Eftersom frågan om vilka bestämmelser som ska tillämpas är beroende av om A-pensionsstiftelsen eller A-avdelningen har färre än 100 försäkrade, kan A-pensionsstiftelsen och AB-pensionsstiftelsen underrätta Finansinspektionen i det fall att antalet medlemmar sjunker under 100. En pensionsstiftelse kan emellertid besluta fortsätta sin verksamhet enligt de bestämmelser som ska tillämpas på pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade. Om en pensionsstiftelse inte underrättar Finansinspektionen om att antalet försäkrade sjunker under 100, ska pensionsstiftelsen fortsätta sin verksamhet i enlighet med ovan nämnda bestämmelser. Genom momentet genomförs delvis direktivets artikel 5.1. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska en pensionsstiftelse utan dröjsmål meddela Finansinspektionen om antalet försäkrade stiger till minst 100. Enligt paragrafens 3 mom. ska en A-pensionsstiftelse vars tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 16 försäkrade utan dröjsmål meddela Finansinspektionen detta. Enligt direktivets artikel 5.1 ska vissa bestämmelser om investering, kapitalförvaltning och förvaring tillämpas på A-pensionsstiftelser och A-avdelningar med minst 16 försäkrade. Finansinspektionen ska av ovan nämnda skäl ha uppdaterad information om antalet försäkrade. I paragrafens 5 mom. föreskrivs om antecknande av uppgifter som avses i 1—4 mom. i pensionsstiftelseregistret samt att Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i meddelandena. 
2 §. Denna paragraf justeras av lagtekniska skäl. Paragrafens definitioner stämmer delvis överens med definitionerna i den 2 § som upphävs. Med paragrafens genomförs dessutom direktivets artikel 6 vars definitioner ska tillämpas endast på frivillig tilläggspensionsverksamhet. I paragrafen definieras begreppen A-pensionsstiftelse, B-pensionsstiftelse, AB-pensionsstiftelse, sampensionsstiftelse, personer som hör till verksamhetskretsen och begreppet utländsk EES-tilläggspensionsanstalt. De ovan nämnda definitionerna stämmer bättre överens med de tidigare gällande definitionerna i 2 § i lagen om pensionsstiftelser. Dessutom definieras i paragrafen, på motsvarande sätt som enligt den tidigare bestämmelsen, begreppen tjänsteföretag, fastighetssammanslutning, skuldförbindelse, EES-stat och biometrisk risk. Lagtekniska ändringar föreslås i definitionen av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i paragrafens 15 punkt och i definitionen av koncernbegreppet i paragrafens 29 punkt. Paragrafens 6—13 punkt motsvarar direktivets definitioner. I paragrafens 7 punkt definieras begreppet tilläggspensionsarrangemang, varmed avses ett avtal, en annan stiftelseurkund eller stadgar vari anges vilka tilläggspensionsförmåner som ska beviljas och på vilka villkor. I en pensionsstiftelses stadgar kan definieras flera tilläggspensionsarrangemang, om förmånerna och förutsättningarna för beviljande av dem skiljer sig från varandra exempelvis i fråga om olika personalkategorier. Definitionerna i paragrafens 32—34 punkt motsvarar den nationella lagstiftning varmed direktivet 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument har satts i kraft. 
I paragrafens 8 punkt definieras begreppet finansierande företag varmed avses en arbetsgivare eller självständig yrkesutövare som erbjuder ett tilläggspensionsarrangemang eller gör inbetalningar till en pensionsstiftelse. Genom definitionen av begreppet finansierande företag varken utvidgas eller ändras regleringen av aktörer som grundar en pensionsstiftelse. Enligt lagen om pensionsstiftelser kan en pensionsstiftelse grundas av arbetsgivare eller, när det är fråga om en sampensionsstiftelse, gemensamt av flera arbetsgivare. En självständig yrkesutövare kan vara grundare av och ansluta sig till en pensionsstiftelse i ett senare skede endast om yrkesutövaren samtidigt också är arbetsgivare. I paragrafens 9 punkt definieras vad som avses med tilläggspensionsförmåner i samband med frivillig tilläggspensionsverksamhet. Enligt definitionen avses med tilläggspensionsförmåner också utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall och som kompletterar pensioner eller betalas utöver pensioner. Med tilläggspensionsförmåner avses inte så kallad registrerat tilläggspensionsskydd inom arbetspensionssystemet. I paragrafens 10 punkt definieras begreppet försäkrad. Därmed avses en person som inte är förmånstagare eller presumtiv försäkrad och vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt ett tilläggspensionsarrangemang. Den försäkrade kan vara en person som hör till en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses verksamhetskrets eller en person med fribrev. Definitionen av begreppet försäkrad omfattar mera än de personer som hör till verksamhetskretsen, eftersom som försäkrad inom tilläggspensionsverksamheten räknas också personer som fått fribrev. Med försäkrad avses inte sådan person med fribrev som är inte berättigad till tilläggspension ny eller i framtiden. Med försäkrad avses inte förmånstagare. Eftersom definitionen av begreppet försäkrad används också inom gränsöverskridande verksamhet och vid gränsöverskridande överlåtelser av tilläggspensionsarrangemang, är definitionen av begreppet försäkrad på så sätt allmän att den inte är bunden enbart till tilläggspensionsverksamhet i form av en pensionsstiftelse. Definitionen av begreppet försäkrad motsvarar definitionen av begreppet medlem i direktivets artikel 6.5. I paragrafens 14 punkt definieras begreppet EES-tilläggspensionsstiftelse, varmed avses en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsverksamhet och på vars tilläggspensionsarrangemang tillämpas någon annan EES-stats än Finlands social- och arbetslagstiftning och lagstiftningen om information till försäkrade och förmånstagare. En EES-pensionsstiftelse kan förvalta ett sådant tilläggspensionsarrangemang antingen med anledning av ett gränsöverskridande förfarande enligt 13 a kap. eller med anledning av en gränsöverskridande överlåtelse enligt 13 b kap. 
2 a §. Det föreslås att till lagen om pensionsstiftelser av lagtekniska skäl fogas en ny 2 a § om personer som hör till verksamhetskretsen. Paragrafen motsvarar gällande 2 § 2—4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. 
5 a §. Denna paragraf är ny. Enligt 1 mom. ska tillgångarna i en pensionsstiftelses tilläggspensionsverksamhet investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar de försäkrades och förmånstagarnas intressen. Vid en eventuell intressekonflikt ska pensionsstiftelsen och den enhet som förvaltar dess investeringar säkerställa att investeringarna görs uteslutande på ett sätt som är förenligt med de försäkrades och förmånstagarnas intressen. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 19.1 a. Enligt paragrafens 2 mom. kan en pensionsstiftelse också i samband med investering av tilläggspensionsverksamhetens tillgångar ta hänsyn till investeringarnas långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 19.1 b. 
5 b §. Denna paragraf är ny. Enligt 1 mom. ska tillgångarna inom en pensionsstiftelses tilläggspensionsverksamhet investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade investeringsportföljen. Med momentet genomförs delvis direktivets artikel 19.1 c. Enligt nya 5 b § 2 mom. ska tilläggspensionsverksamhetens tillgångar till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar utanför reglerade marknader måste hållas på aktsamma nivåer. I momentet förskrivs om den allmänna princip som närmare regleras i 6 kap. där det föreskrivs om pensionsansvar och täckande av detta samt om solvenskapital. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 19.1 d. 
6 a §. Med denna paragraf genomförs direktivets artikel 7 tredje stycket där det föreskrivs att som allmän princip ska tilläggspensionsanstalter i sin verksamhet, där så är relevant, beakta målet att skapa en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna. Det är fråga om en allmän princip som i materiellt hänseende konkretiseras utifrån särdragen i respektive tilläggspensionsarrangemang. Paragrafen ska tillämpas både på förmåns- och på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Paragrafen understryker tilläggspensionsarrangemangens hållbarhet på lång sikt. 
2 kap. Grundande av pensionsstiftelse
7 §. Paragrafens 1, 2 och 4 mom. stämmer överens med gällande 7 § i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 3 mom. föreslås ett tillägg enligt vilket en pensionsstiftelse ska ha sin centralförvaltning i Finland. Med det ändrade 3 mom. genomförs direktivets artikel 9.1. I direktivet förutsätts att en tilläggspensionsanstalt ska registreras utifrån den ort där anstaltens centralförvaltning är belägen. Med centralförvaltning avses den plats där anstaltens viktigaste strategiska beslut fattas. För uppfyllande av direktivets krav ska en pensionsstiftelses centralförvaltning vara belägen i Finland om syftet med stiftelsen är att tillhandahålla tilläggspensioner. Centralförvaltningen kan vara belägen i en annan kommun än den där anstalten har sin hemort. Som hemort kan registreras en kommun i Finland där den faktiska ledningen inte är belägen. 
9 §. I paragrafens 2 punkt föreslås en ändring i syfte att verkställas direktivets artikel 9.1. Det föreslås att till punkten fogas förutsättningen att i pensionsstiftelsens stadgar ska anges den kommun i Finland där en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses centralförvaltning är belägen, om den är belägen någon annanstans än på hemorten. Centralförvaltningen anses vara belägen på den plats där pensionsstiftelsens viktigaste strategiska beslut fattas. 
16 §. Paragrafens 2 och 3 mom. motsvarar 16 § 2 och 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 1 mom. föreslås en mening där det uttryckligen konstateras att en pensionsstiftelse är en separat juridisk person. Pensionsstiftelsen är en juridisk person som är fristående från sina grundare och från arbetsgivarna/försäkrarna och den svarar själv för sina åtaganden. Momentet stämmer överens med det gällande rättsläget. Det är fråga om en lagteknisk ändring varmed direktivets artikel 8 sätts i kraft. 
19 §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 19 § i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. enligt vilket Finansinspektionen kan be om en utredning varav det framgår att ledningen uppfyller de krav som föreskrivs i denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om utredningen. Det nya 5 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll Finansinspektionens nuvarande föreskrifter och anvisningar till pensionsstiftelserna. 
5 a kap. Företagsstyrningssystem och kapitalförvaltning vid pensionsstiftelser som beviljar tilläggspensioner
42 a §. I denna nya paragraf föreslås en bestämmelse om tillämpningsområdet för nya 5 a kap. Enligt paragrafen ska bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på annan lagstadgad verksamhet, dvs. på A-pensionsstiftelser och på AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. 
42 b §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 21.1 och 21.2. I paragrafen föreskrivs om de allmänna krav som ställs på tilläggspensionsanstalters företagsstyrning och hur den ska ordnas i praktiken. Avsikten med de föreslagna bestämmelserna om företagsstyrning är att för tilläggspensionsanstalterna möjliggöra en ändamålsenlig riskhantering och att skydda de försäkrades och förmånstagarnas intressen. De krav som ställs på företagsstyrningssystemet ska anpassas till respektive pensionsstiftelses verksamhet för att den administrativa bördan inte ska bli orimligt stor. Företagsstyrningssystemet stödjer ledningen av pensionsstiftelsen vilket innebär att de kravs om ställs på systemet står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med pensionsstiftelsens investeringar. En pensionsstiftelse är inte skyldig att fatta sina investeringsbeslut på så sätt att de ovan nämnda faktorerna har betydelse för besluten. Investeringspolitiken ska emellertid baseras på medvetna val. I fråga om företagsstyrningssystemets ändamålsenlighet ska regelbundet göras en intern bedömning. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser ha ett effektivt företagsstyrningssystem som möjliggör en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet och står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten. Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsstiftelsernas organisationsstruktur vara ändamålsenlig och tydlig. Ansvarsområdena ska på ett ändamålsenligt sätt delas upp och avskiljas från varandra. I företagsstyrningssystemet ska ingå ett effektivt informationssystem. 
42 c §. Med denna nya paragraf verkställs direktivets artiklar 21.3—21.5. I paragrafen föreskrivs utöver bestämmelserna i 42 b § om de allmänna krav som ställs på tilläggspensionsanstalters förvaltning och ordnandet av denna i praktiken. Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser upprätta och tillämpa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, vid behov, för aktuariefunktionen samt för utkontrakterad verksamhet. Riktlinjerna ska godkännas på förhand och ses över minst vart tredje år. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsstiftelserna för intern kontroll upprätta ett effektivt system som ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på pensionsstiftelsens samtliga organisationsnivåer. 
Enligt paragrafens 3 mom. ska pensionsstiftelserna vidta ändamålsenliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt samt utarbeta en beredskapsplan. För ändamålet ska tilläggspensionsanstalten använda ändamålsenliga och proportionerliga system resurser och förfaranden. Den föreslagna bestämmelsen preciserar den beredskapsskyldighet som föreskrivs på lagnivå. Enligt beredskapsanvisningarna från försäkringspoolens arbetspensions- och socialförsäkringsgrupp (Arbetspensionsbranschens beredskapsanvisningar 2017) avses med beredskap verksamhet varmed det säkerställs att uppgifter i alla situationer sköts så störningsfritt som möjligt. Beredskapsåtgärder är till exempel riskbedömning, kontinuitets- och beredskapsplanering, tekniska och strukturella förberedelser, utbildning, övningar samt reservering av kritiska resurser. Beredskapen indelas i planering, sådana praktiska förberedande åtgärder som beredskapen förutsätter, genomförande och utveckling av åtgärderna samt övning. Enligt de nämnda beredskapsanvisningarna är syftet med beredskapsplaneringen att för sin del säkerställa livsviktiga funktioners kontinuitet i allvarliga störningssituationer och under undantagsförhållanden så att människornas livsbetingelser, samhällets funktionsförmåga och den nationella självständigheten alltid tryggas. Enligt beredskapslagen är det statsmyndigheternas, de statliga affärsverkens och kommunernas lagstadgade skyldighet att under alla förhållanden säkerställa att deras uppgifter kan skötas störningsfritt. I fråga om pensionsstiftelser föreskrivs det om beredskapsplanering i 4 a § i lagen om pensionsstiftelser. Enligt den paragrafen har Finansinspektionen gett anvisningar om beredskap för undantagsförhållanden och för störningssituationer under normala förhållanden. Finansinspektionens och Försäkringspoolens anvisningar uppfyller direktivets krav på beredskap vilket innebär att bestämmelsen inte i praktiken innebär någon ändring av de åtgärder som förutsätts i fråga om tilläggspensionsanstalternas beredskap. 
42 d §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 22.1 i fråga om personer som utför nyckelfunktioner. Enligt paragrafen ska de personer som utför en pensionsstiftelses nyckelfunktioner samt de personer eller enheter som anlitas för att utföra funktionerna ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. En person som är omyndig eller som har försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud får inte vara en person som utför nyckelfunktioner. Med lämplighetskravet avses också att de ska vara tillförlitliga och hederliga. 
Med att de personer som utför nyckelfunktioner i form av internrevision, att de personer som utför centrala aktuariefunktioner och att de personer som utför andra nyckelfunktioner ska vara lämpliga, avses att de ska ha tillräckliga yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt. Om en pensionsstiftelse har utsett personer som ska utföra nyckelfunktioner, exempelvis svara för internrevision, räcker det att den ansvarsperson som utsetts har de i paragrafen nämnda förutsättningarna för att utföra nyckelfunktionen. Lämplighetskravet när det gäller personer som utför nyckelfunktioner ska tillämpas också på personer till vilka ansvaret för nyckelfunktioner har utkontrakterats, dvs. på sådana personer som är anställda hos en pensionsstiftelses tjänsteföretag och som har utsetts till ansvarspersoner för pensionsstiftelsens nyckelfunktioner. 
Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 22.2. Enligt momentet kan Finansinspektionen be om en utredning varav det framgår att de personer som avses i 1 mom. uppfyller de krav som föreskrivs i paragrafen. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter bland annat om utredningens innehåll, leveranssätt och leveranstid. 
42 e §. Denna paragraf är ny. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 22.1 om personer som i praktiken leder pensionsstiftelsen. Enligt paragrafen ska de personer som i praktiken ansvarar för en tilläggspensionsanstalts verksamhet ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. Uttrycket god vandel inbegriper tillförlitlighet och hederlighet. 
Med lämplighetskravet avses i fråga om pensionsstiftelsens styrelsemedlemmar att de kollektivt har kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull förvaltning av pensionsstiftelsen. Också pensionsstiftelsens ombudsman måste ha tillräckliga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att ta hand om sina uppgifter. Till åtskillnad från den gällande lagen om pensionsstiftelser räcker det inte att pensionsstiftelsen i sin anställning har tillräckligt kompetenta och erfarna rådgivare. Med personer som i praktiken ansvarar för en pensionsstiftelses verksamhet avses pensionsstiftelsens styrelsemedlemmar och ombudsman. En pensionsstiftelse ska ha en styrelse med minst fem medlemmar och minst fem ersättare. Dessutom ska pensionsstiftelsen ha en ombudsman. Enligt lagen om pensionsstiftelser ska styrelsen sköta pensionsstiftelsens förvaltning och se till att dess verksamhet ordnas på ett ändamålsenligt sätt. Ombudsmannen ska sköta pensionsstiftelsens löpande förvaltning enligt styrelsens anvisningar och föreskrifter. Dessutom ska ombudsmannen se till att pensionsstiftelsens bokföring är lagenlig och att medelsförvaltningen är ordnad på ett betryggande sätt. Om en suppleant träder i stället för en styrelsemedlem, då den ordinarie medlemmen varaktigt eller tillräckligt är förhindrad, ska styrelsen också i denna sammansättning tillsammans med pensionsstiftelsens ombudsman uppfylla lämplighetskravet och kravet på god vandel. 
Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 21.2. Finansinspektionen ska kunna bedöma om styrelsemedlemmarna och suppleanterna, ombudsmannen och de personer som utför nyckelfunktioner uppfyller de krav som föreskrivs i 1 mom. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter bland annat om utredningens innehåll, leveranssätt och leveranstid. 
Om en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse har minst 100 försäkrade ska på styrelsemedlemmarna och suppleanterna samt på ombudsmannen utöver denna paragraf tillämpas 19 § 1, 3 och 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I de ovan nämnda momenten föreskrivs om krav gällande boningsort och om krav på pensionsstiftelsens ledning. Dessutom föreskrivs att en person som är omyndig eller har försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud inte får vara styrelsemedlem eller ombudsman. 
42 f §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 22.3—22.6. I paragrafen föreskrivs om handlingar med vilka en person som är medborgare i någon annan EES-stat än Finland kan visa att han eller gon har god vandel och är lämplig. Utgångspunkten är den att personer som är medborgare i någon annan EES-stat än Finland med motsvarande handlingar som en finsk medborgare ska kunna visa att han eller hon har god vandel och är lämplig. Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om dessa handlingar för ledningens, dvs. ombudsmannens och styrelsemedlemmarnas samt suppleanternas vidkommande. Om de handlingar som avses i Finansinspektionens föreskrifter inte kan fås i fråga om en person som är medborgare i en annan EES-stat än Finland eller om personen i fråga så önskar, kan han eller hon alternativt som utredning lägga fram andra handlingar än sådana som avses i denna paragraf. Sådana handlingar kan i regel fås i den EES-stat vars medborgare personen i fråga är. 
42 g §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 23. I paragrafen föreskrivs om de krav som ställs på tilläggspensionsanstalters löne- och arvodespolitik. En tilläggspensionsanstalts löne- och arvodespolitik har betydelse för anstaltens riskhantering. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser fastställa en löne- och arvodespolitik. Denna ska tillämpas på de personer som i praktiken ansvarar för tilläggspensionsanstaltens verksamhet, på dem som utför nyckelfunktioner samt på andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på pensionsstiftelsens riskprofil. Löne- och arvodespolitiken ska tillämpas på tjänsteföretag som sköter utkontrakterad verksamhet, utom i det fall att tjänsteföretagen hör till tillämpningsområdet för direktiven som nämns i direktivets artikel 2.2 b, dvs. Europaparlamentets och rådets direktivet 2009/65/EG, 2009/138/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU och 2014/65/EU. Om pensionsstiftelsen har utkontrakterat en nyckelfunktion eller ombudsmannauppgiften till ett tjänsteföretag, ska de principer för löne- och arvodespolitiken som avses i denna paragraf tillämpas också på en person som i tjänsteföretagets anställning sköter pensionsstiftelsens nyckelfunktioner. Med andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på pensionsstiftelsens riskprofil avses exempelvis pensionsstiftelsens kapitalförvaltare. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsstiftelsens löne- och arvodespolitik stå i proportion till pensionsstiftelsens storlek och organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. Löne- och arvodespolitiken ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med pensionsstiftelsens verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet. Löne- och arvodespolitiken får inte skapa incitament till risktagande som är oförenligt med pensionsstiftelsens riskprofiler och regler. 
Enligt paragrafens 3 mom. ska pensionsstiftelsen fastställa allmänna principer för löne- och arvodespolitiken samt se över och uppdatera dem åtminstone vart tredje år och ansvara för genomförande av politiken. Pensionsstiftelsen ska regelbundet offentliggöra relevant information om sin löne- och arvodespolitik om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679. Informationen om löne- och arvodespolitiken kan offentliggöras på en så allmän nivå att dataskyddet för enskilda personer inte kränks. 
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om de principer som en tilläggspensionsanstalt ska iaktta då löne- och arvodespolitiken fastställs och tillämpas. Enligt momentet ska löne- och arvodespolitiken bidra till en sund, aktsam och effektiv ledning och förvaltning av pensionsstiftelsen. Vidare ska den vara förenlig med de långsiktiga intressena hos försäkrade och förmånstagare när det gäller tilläggspensionsarrangemang som förvaltas av pensionsstiftelsen och den ska inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter. Löne- och arvodespolitiken ska också vara förenlig med en konsekvent, sund och effektiv riskhantering. Dessutom ska lönerna och arvodena förvaltas och övervakas på ett tydligt, transparent och effektivt sätt. 
42 h §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 24.1—24.3. I paragrafen föreskrivs om de allmänna krav som ställs på en pensionsstiftelses nyckelfunktioner. En nyckelfunktion är enligt direktivets ingress liktydig med kapaciteten att utföra vissa företagsstyrningsuppgifter. Tilläggspensionsanstalterna bör därför ha tillräcklig kapacitet för en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i tillämpliga fall, en aktuariefunktion. Fastställandet av en viss nyckelfunktion bör dock inte hindra en tilläggspensionsanstalt från att fritt besluta hur den vill organisera denna nyckelfunktion i praktiken. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser ha nyckelfunktioner, dvs. en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion och vid behov en aktuariefunktion. De personer som utför nyckelfunktioner ska kunna sköta sina uppgifter på ett effektivt, objektivt, rättvist och oberoende sätt. 
Enligt paragrafens 2 mom. får en pensionsstiftelse tillåta att en person eller organisatorisk enhet utför flera nyckelfunktioner. Denna möjlighet ska dock inte gälla internrevisionsfunktioner som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner. 
Enligt paragrafens 3 mom. ska den person eller organisatoriska enhet som utför en nyckelfunktion vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion hos den arbetsgivare som försäkrar arbetstagarna eller andra personer hos pensionsstiftelsen. Med Finansinspektionens tillstånd får, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet, pensionsstiftelsen för nyckelfunktioner anlita samma privatperson eller organisationsenhet som en arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen. Detta förutsätter att pensionsstiftelsen ger en utredning om hur den förhindrar eller hanterar eventuella intressekonflikter med den försäkrande arbetsgivaren. Med Finansinspektionens tillstånd får också interna kontrollfunktioner utföras av samma person eller organisationsenhet som hos en arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen. 
Enligt paragrafens 4 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om ansökningar som avses i 3 mom. 
42 i §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 24.4—24.6. I paragrafen föreslås bestämmelser om sådana personers anmälningsskyldighet som utför pensionsstiftelsers nyckelfunktioner. Enligt paragrafens 1 mom. ska personer med nyckelfunktioner rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till pensionsstiftelsens styrelse som beslutar vilka åtgärder som ska vidtas. Det är skäl att ha en låg tröskel för rapportering och rekommendationer till styrelsen. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska personer med nyckelfunktioner, utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, underrätta Finansinspektionen i sådana fall då pensionsstiftelsens styrelse inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, när den person som utför nyckelfunktionen har rapporterat till styrelsen att den har upptäckt en betydande risk för att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett väsentligt lagstadgat krav eller att personen i fråga har konstaterat en väsentlig materiell överträdelse. Som en sådan lämplig åtgärd som avses i momentet kan avses till exempel avbrytande av ett förfarande, korrigering eller rättelse i ett ärende samt undanröjande av konsekvenserna av ett förfarande. Den skyldighet som föreskrivs i momentet begränsar inte en persons rätt att vägra vittna mot sig själv. 
42 j §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 25. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsers riskhanteringsfunktion som enligt direktivet är en av deras nyckelfunktioner. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser ha en effektiv riskhanteringsfunktion som står i proportion till deras storlek och organisation samt till pensionsstiftelsens verksamhet. Riskhanteringsfunktionen ska underlätta hanteringen av ett riskhanteringssystem. Riskhanteringssystemet ska bygga på strategier, processer och förfaranden som är nödvändiga för att spåra, mäta och hantera samt till pensionsstiftelsen och dess tilläggspensionsarrangemang rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som pensionsstiftelsen och dess tilläggspensionsarrangemang är exponerade för. Riskhanteringssystemet ska också ha förfaranden för rapportering till pensionsstiftelsens styrelse om risker. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska riskhanteringssystemet stå i proportion till pensionsstiftelsens storlek och interna organisation samt verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet, med beaktande av de risker som kan uppstå i tilläggspensionsanstalter eller företag som sköter utkontrakterade verksamheter. Riskhanteringssystemet ska från fall till fall fungera åtminstone på de områden som nämns i momentets a—g punkter, dvs. exempelvis förvaltning av tillgångar och skulder, investeringar samt hantering av operativa risker. 
Enligt paragrafens 3 mom. ska i det fall att försäkrade och förmånstagare i enlighet med pensionsstiftelsens stadgar stå för risker, riskhanteringssystemet även ta hänsyn till de riskerna ur de försäkrades och förmånstagarnas synvinkel. Härmed avses premiebaserade tilläggspensionsarrangemang där beloppet av den försäkrades tilläggspension är beroende av de inbetalda premierna och avkastningen på dem. Exempelvis investeringsbunden tilläggspension är en premiebaserad form av tilläggspension. 
42 k §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 26. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsers internrevisionsfunktion som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet. Enligt paragrafen ska pensionsstiftelser ha en effektiv internrevisionsfunktion som står i proportion till pensionsstiftelses storlek och interna organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. Internrevisionsfunktionen ska utvärdera lämpligheten och effektiviteten hos systemet för intern kontroll. Utvärderingen gäller ordnandet av verksamheten. 
Internrevisionsfunktionen ska vara oberoende av andra nyckelfunktioner och den får inte skötas av en person eller organisationsenhet som utför en annan nyckelfunktion. I övrigt får tilläggspensionsanstalten besluta om ordnandet av verksamheten också i fråga om andra nyckelfunktioner. 
42 l §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 27. I paragrafen föreskrivs om aktuariefunktionen som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet samt om de krav som ställs på aktuariefunktionen. 
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att om en pensionsstiftelse själv erbjuder täckning för biometriska risker eller för nivån på investeringsverksamhetens avkastning eller förmånerna, ska aktuariefunktionen uppfylla vissa krav. Om pensionsstiftelsen själv garanterar biometriska risker är arbetsgivaren i praktiken inte tillskottspliktig i anslutning till pensionsarrangemanget. Aktuariefunktionen ska vara effektiv och utföra de uppgifter som föreskrivs i paragrafen, dvs. samordna och övervaka beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning, bedöma om de data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga samt bedöma deras kvalitet, jämföra de antaganden som ligger till grund för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar med den faktiskt utvecklingen, informera pensionsstiftelsens styrelse om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar är, yttra sig om pensionsstiftelsens övergripande politik, om pensionsstiftelsen har en sådan politik, yttra sig om försäkringsarrangemangens lämplighet, om pensionsstiftelsen har sådana arrangemang, och bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet. 
Bestämmelser om pensionsstiftelsers försäkringsmatematiker finns också i 135 § i lagen om pensionsstiftelser. Den nämnda paragrafen ska tillämpas på samtliga pensionsstiftelser. Däremot ska föreslagna 42 l § tillämpas endast på pensionsstiftelser vilkas tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 100 försäkrade. 
42 m §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 28. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsers riskbedömning i anslutning till riskhanteringssystemet. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser på ett sätt som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet, göra en egen riskbedömning och dokumentera denna bedömning. Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av pensionsstiftelsens eller dess tilläggspensionsarrangemangs riskprofil. Om det sker en betydande förändring av ett visst tilläggspensionsarrangemangs riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just det arrangemanget. Riskbedömningen ska beaktas i pensionsstiftelsens strategiska beslut. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska riskbedömningen inkludera en beskrivning av hur den egna riskbedömningen är inkluderad i pensionsstiftelsens processer och en bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet samt en beskrivning av hur pensionsstiftelsens förebygger intressekonflikter med den försäkrande arbetsgivaren i det fall att pensionsstiftelsen utkontrakterar nyckelfunktioner till arbetsgivaren. Riskbedömningen ska också innehålla en bedömning av pensionsstiftelsens totala finansieringsbehov och återhämtningsplan samt en bedömning av riskerna för försäkrade och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och effektiviteten i korrigerande åtgärder, med beaktande av indexeringsmekanismer och mekanismer för reducering av förmåner. Med förmåner avses sådana förmåner som tillkommit före ändringstidpunkten. Riskbedömningen behöver inte omfatta en begränsning av förmånernas framtida tillväxt. Vidare ska riskbedömningen innehålla en kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner och garantier, överenskommelser och andra typer av finansiellt stöd från den arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen, försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av Solvens II-direktivet eller täckning genom ett pensionsgarantisystem till förmån för pensionsstiftelsen eller de försäkrade och förmånstagarna. Dessutom ska riskbedömningen omfatta en kvalitativ bedömning av de operativa riskerna, om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar. Riskbedömningen ska anpassas till pensionsstiftelsens storlek och organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet. 
Enligt paragrafens 3 mom. ska pensionsstiftelserna med avseende på tillämpningen av riskbedömningen ha metoder för att kartlägga och bedöma de risker som de är utsatta för eller kan utsättas för och som kan inverka på deras förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i pensionsstiftelsernas verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen. 
Paragrafens 4 mom. är en nationell reglering. Enligt momentet ska pensionsstiftelser tillställa Finansinspektionen ett sammandrag av riskbedömningens resultat och de metoder som använts. 
42 n §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 29. I paragrafen föreskrivs om årsbokslut och verksamhetsberättelser som ska upprättas av pensionsstiftelser och som gör det möjligt för pensionsstiftelsens styrelse att övervaka pensionsstiftelsens finansiella ställning och bedöma om pensionsstiftelsen klarar av sina åtaganden. I direktivet används termen förvaltningsberättelse i stället för verksamhetsberättelse. En förvaltningsberättelse är en fritt utformad handling vars innehåll inte är reglerat. I lagen om pensionsstiftelser och i bokföringslagen föreskrivs däremot om innehållet i och offentliggörandet av verksamhetsberättelsen. En verksamhetsberättelse är av de skäl som nämns ovan mera ändamålsenlig när det gäller att uppnå de syften som nämns i direktivets artikel 29. Eftersom det är fråga om ett minimidirektiv kan det på nationell nivå ställas strängare krav på pensionsstiftelser. Regleringen ökar inte pensionsstiftelsernas administrativa börda eftersom de redan enligt den gällande lagstiftningen varje år ska upprätta en verksamhetsberättelse. 
Enligt paragrafen ska pensionsstiftelsernas upprätta och offentliggöra årsbokslut och verksamhetsberättelser i vilka hänsyn tas till varje tilläggspensionsarrangemang som de förvaltar och, vid behov, årsbokslut och verksamhetsberättelser för varje tilläggspensionsarrangemang. Årsboksluten och verksamhetsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av pensionsstiftelsens tillgångar, skulder och finansiella ställning samt redovisa betydande investeringar. Årsboksluten och uppgifterna i verksamhetsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av pensionsstiftelsens styrelse och revisor. 
Bestämmelser om pensionsstiftelsers bokslut och verksamhetsberättelser finns i övrigt i 5 kap. i lagen om pensionsstiftelser, där det föreskrivs att på pensionsstiftelsers bokslut och verksamhetsberättelser i regel ska tillämpas bokföringslagen. Paragrafen ändrar inte det rådande rättsläget. Bestämmelsen är informativ till sin karaktär. 
42 o §. I denna paragraf föreskrivs om de ytterligare krav som ställs på sådana pensionsstiftelsers investeringspolitik som hör till kapitlets tillämpningsområde. Bestämmelser om investeringsplanen och om principerna för investeringspolitiken finns också i 47 a § som ska tillämpas på alla pensionsstiftelser. Enligt nya 42 o § 1 mom. ska principerna för pensionsstiftelsernas investeringspolitik utöver vad som föreskrivs i 47 a § täcka åtminstone riskhanteringsprocesserna, en utredning om hur miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringspolitiken, en utredning om hur pensionsstiftelsen undviker en ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg samt en utredning om lämpligheten i pensionsstiftelsens kreditvärderingsförfaranden, med hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet. Med kreditbetyg avses detsamma som i hänvisningen till kreditbetyg i artikel 3.1 b i förordningen (EG) nr 1060/2009. Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionsstiftelserna offentliggöra en utredning om principerna för investeringspolitiken. Med denna paragrafs 1 mom. 1—2 punkten, 2 mom. och med 47 a § genomförs direktivets artikel 30. 
Med paragrafens nya 1 mom. 3 och 4 punkten genomförs direktivets artikel 19.2. Enligt artikeln ska pensionsstiftelsen i principerna för investeringspolitiken utreda hur de undviker ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg samt utreda lämpligheten i pensionsstiftelsens kreditvärderingsförfaranden, med hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet. I Finansinspektionens föreskrifter och anvisningar till pensionsstiftelserna finns för närvarande en föreskrift om användning av kreditbetyg i samband med investeringsverksamhet. Föreskriften innebär ett nationellt genomförande av IORP I-direktivets artikel 18.1 a som fogades till det direktivet genom direktiv 2013/14/EU om alltför stor förlitan på kreditbetyg. 
42 p §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 31.1—31.5. Enligt direktivet får en pensionsstiftelse utkontraktera hela eller delar av sin verksamhet på det villkor som föreskrivs i direktivet. Paragrafen ska inte tillämpas på utförande av sådana nyckelfunktioner som avses i 42 h § 3 mom. hos en arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen. 
Enligt paragrafens 1 mom. får en pensionsstiftelse utkontraktera hela eller delar av sin verksamhet till tjänsteföretag som arbetar för pensionsstiftelsens räkning. Enligt momentet är det möjligt att utkontraktera en pensionsstiftelses funktioner, dvs. också nyckelfunktioner, ledning och förvaltning. Möjligheten att utkontraktera verksamheter gäller även utkontraktering som innebär att det företag till vilket pensionsstiftelsen har utkontrakterat verksamheter ytterligare får utkontraktera dem till en tredje part. 
Rätten att utkontraktera verksamheter enligt paragrafens 1 mom. gäller inte pensionsstiftelsens styrelse som i enlighet med denna lag ska se till att pensionsstiftelsens förvaltning och verksamheter ordnas på ett lämpligt sätt. Styrelsen får inte utkontrakteras eftersom pensionsstiftelsen i enlighet med 3 mom. ska bibehålla ansvaret för alla sina förpliktelser och eftersom styrelsen är den aktör som i praktiken ansvarar för dem. 
Enligt paragrafens 2 mom. får utkontrakteringen inte leda till att kvaliteten på pensionsstiftelsens företagsstyrningssystem försämras, att den operativa risken ökar i otillbörlig utsträckning, att Finansinspektionen får försämrade tillsynsmöjligheter eller till att möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till försäkrade och förmånstagare undergrävs. 
Enligt paragrafens 3 mom. ansvarar en pensionsstiftelse, trots att den utkontrakterat verksamheter, fortfarande för samtliga förpliktelser som följer av bestämmelser och föreskrifter om utkontraktering. Dessutom ska pensionsstiftelsen genom valet av tjänsteföretag och genom den löpande övervakningen säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar oklanderligt. Det har i praktiken en central betydelse att den sistnämnda förpliktelsen vederbörligen uppfylls, med beaktande av att pensionsstiftelsens förpliktelser ska kunna uppfyllas i fråga om de utkontrakterade verksamheterna. 
Enligt paragrafens 4 mom. ska utkontrakteringen av en pensionsstiftelses verksamhet föregås av ett skriftligt avtal som tydligt anger pensionsstiftelsens och tjänsteföretagets rättigheter och skyldigheter. Den skriftliga formen stödjer avtalets verkställbarhet. 
42 q §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 31.6 och 31.7. I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen ska underrättas om utkontrakteringar samt om information om utkontrakterade funktioner. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska en pensionsstiftelse i god tid på förhand underrätta Finansinspektionen om sin avsikt att utkontraktera funktioner. Detta betyder i praktiken att Finansinspektionen alltid ska underrättas innan den utkontrakterade funktionen inleds och i regel innan avtalet om utkontrakteringen träder i kraft. Om utkontrakteringen avser nyckelfunktioner eller förvaltning av pensionsstiftelsen ska detta anmälas till Finansinspektionen innan avtalet om en sådan utkontraktering träder i kraft. Finansinspektionen ska underrätta Finansinspektionen också om betydande förändringar i anslutning till utkontrakterade funktioner. 
Enligt paragrafens 2 mom. har Finansinspektionen rätt att av pensionsstiftelser och tjänsteföretag utan obefogat dröjsmål få information om utkontrakterade funktioner. Denna rätt gäller alla typer av utkontrakterade funktioner, dvs. också funktioner som utkontrakteras vidare. 
Enligt paragrafens 3 mom. kan Finansinspektionen meddela närmare föreskrifter om den information som ska ges om utkontraktering. Fast pensionsstiftelsen ska anmäla Finansinspektion om alla utkontrakterade funktioner, kan Finansinspektionen ge närmare föreskrifter om vissa anmälningar som gäller utkontraktering. 
42 r §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 32. Enligt paragrafen har pensionsstiftelser rätt att som kapitalförvaltare anlita förvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med kapitalförvaltning avses förvaltning av en kunds finansiella instrument med stöd av ett avtal som ingåtts med kunden, på så sätt att rätten att besluta om investeringar helt eller delvis har anförtrotts kapitalförvaltaren. Enligt paragrafen gäller rätten att anlita sådana kapitalförvaltare enligt de direktiv som räknas upp i paragrafen auktoriserade kapitalförvaltare och i direktivets artikel 2.1 angivna tilläggspensionsanstalter och auktoriserade sammanslutningar. De direktiv som räknas upp i paragrafen har i Finland satts i kraft bl.a. genom lagen om placeringsfonder (48/1999), försäkringsbolagslagen (521/2008), lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (162/2014), kreditinstitutslagen (610/2014) och lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017). I Finland förutsätts kapitalförvaltare ha verksamhetstillstånd. Kapitalförvaltning tillhandahålls i Finland bland annat av inlåningsbanker och av fondbolag som fått koncession för kapitalförvaltning. 
42 s §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 33.1—33.3 och 33.5. I paragrafen föreskrivs om pensionsstiftelsernas skyldighet att för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter anlita förvaringsinstitut som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med förvaringsinstitut avses ett arrangemang där en pensionsstiftelse håller ett pensionsarrangemangs tillgångar åtskilda från pensionsstiftelsens övriga tillgångar genom att överlämna pensionsarrangemangets tillgångar till en separat juridisk person för förvaring. 
Enligt paragrafens 1 mom. ska en pensionsstiftelse för förvaring av sina tillgångar och för tillsynsuppgifter anlita ett eller flera förvaringsinstitut, om de försäkrade och förmånstagarna helt står för ett tilläggspensionsarrangemangs investeringsrisk. Som förvaringsinstitut kan i enlighet med de direktiv som nämns i paragrafens 1 mom. verka en sammanslutning i egenskap av förvaringsinstitut. Många pensionsstiftelser placerar tilläggspensionsarrangemangets tillgångar i en placeringsfond som anlitar ett sådant förvaringsinstitut som avses i denna paragrafs 1 mom. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska ett förvaringsinstitut utses genom ett skriftligt avtal. I avtalet ska föreskrivas om den information som ska ges förvaringsinstitutet för att detta ska kunna utföra de uppgifter som det ålagts. 
Enligt paragrafens 3 mom. om de försäkrade och förmånstagarna inte helt står för ett tilläggspensionsarrangemangs investeringsrisk och en pensionsstiftelse har inte anlitat ett förvaringsinstitut, ska en pensionsstiftelse ha ett system för att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter i samband med uppgifter som annars utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare. 
42 t §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 33.6 och 33.7. I paragrafen föreskrivs om de principer som ska iakttas när det gäller förvaringen av och tillsynen över pensionsstiftelsers och förvaringsinstituts tillgångar. Enligt paragrafens 1 mom. ska pensionsstiftelser och förvaringsinstitut när de förvarar tillgångar och utför tillsynsuppgifter agera hederligt, korrekt, professionellt och oberoende samt i de försäkrades och förmånstagarnas intressen. 
Enligt paragrafens 2 mom. får ett förvaringsinstitut i princip inte utföra verksamhet som kan skapa intressekonflikter mellan pensionsstiftelsen, de försäkrade och förmånstagarna och sig självt. Sådan verksamhet får emellertid i undantagsfall förekomma om förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för de försäkrade, förmånstagarna och pensionsstiftelsens styrelse. 
42 u §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 34.1—34.4. I paragrafen föreskrivs om förvaring av tillgångar och om förvaringsinstituts ansvar. Enligt paragrafens 1 mom. ska förvaringsinstitutet förvara och redovisa alla tillgångar som anförtros institutet. Tillgångarna kan bestå av finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument. Om tillgångarna består av finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats i förvaringsinstitutets bokföring, ska registreringen göras i enlighet med reglerna i det i paragrafen nämnda direktivet om marknader för finansiella instrument. Avsikten är att tillgångarna när som helst obestridligen ska kunna konstateras höra till nämnda pensionsstiftelse, försäkrade och förmånstagare. Nämnda direktiv 2014/65/EU har i Finland implementerats bland annat genom lagen om investeringstjänster (747/2012) och lagen om handel med finansiella instrument. 
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om förvaring av en pensionsstiftelses andra tillgångar än sådana som avses i 1 mom. För dessas vidkommande ska förvaringsinstitutet kontrollera att pensionsstiftelsen är tillgångarnas ägare och föra ett register över tillgångarna. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från pensionsstiftelsen och, om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat. 
Enligt paragrafens 3 mom. är ett förvaringsinstitut ansvarigt inför pensionsstiftelsen, de försäkrade och förmånstagarna för förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt. Detta ansvar påverkas inte av att förvaringsinstitutet har överfört tillgångar till en tredje part. 
42 v §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 35.1 och 35.2. I paragrafen föreskrivs om de uppgifter som ska skötas av ett förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter. Enligt paragrafens 1 mom. ska förvaringsinstitutet utföra pensionsstiftelsens uppdrag, såvida inte dessa strider mot lag eller pensionsstiftelsens stadgar. Förvaringsinstitutet ska också säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar pensionsstiftelsens tillgångar inbetalas till pensionsstiftelsen inom sedvanliga tidsfrister. Dessutom ska förvaringsinstitutet säkerställa att inkomsterna från tillgångarna används i enlighet med pensionsstiftelsens stadgar. 
Enligt paragrafens 2 mom. får Finansinspektionen fastställa andra tillsynsuppgifter som förvaringsinstitutet ska utföra, trots vad som föreskrivs i 1 mom. 
6 kap. Pensionsansvaret och täckandet av det samt solvenskapitalet
44 §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak 44 § 1 och 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artiklar 13.1, 13.3 och 13.4 d. Med paragrafens 2 mom. genomförs artikel 13.5. I paragrafens 1 mom. tas i syfte att genomföra direktivet in principen att pensionsstiftelsens pensionsansvar ska motsvara de sammanlagda finansiella förbindelser som följer av tilläggspensionsarrangemangen. Detta stämmer överens med nuvarande praxis och rättsläge. Pensionsansvaret ska räcka till för att täcka pensioner som redan betalas ut och fortsättningen på övriga förmåner samt framtida pensioner. Pensionsstiftelsens försäkringsmatematiker ska varje år beräkna de försäkringstekniska avsättningarna. Pensionsstiftelsen ska ha en försäkringsmatematiker som dock inte behöver vara anställd hos pensionsstiftelsen. Det räcker att den aktör som till pensionsstiftelsen levererar försäkringsmatematiska tjänster har en försäkringsmatematiker för att göra försäkringsmatematiska beräkningar och utredningar för pensionsstiftelsen. 
44 a §. Denna paragraf ska tillämpas på beräkning av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar. Paragrafens 1 mom. motsvarar i sak 44 a § 1 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Det föreslås att ordalydelsen i paragrafens 1 mom. preciseras så att det tydligt framgår att bestämmandet av den räntesats som inom tilläggspensionsverksamheten ska användas för beräkning av pensionsansvaret hör till pensionsstiftelsens uppgifter och ansvar. I praktiken fastställer pensionsstiftelsens försäkringsmatematiker diskontoräntan och gör en framställning om den till pensionsstiftelsens styrelse. När försäkringsmatematikern överväger vilken diskontoränta som ska användas vid beräkning av pensionsansvaret ska han eller hon iaktta aktsamhet och beakta åtminstone vilken avkastning pensionsstiftelsens investeringar ger och hur riskabla de är, investeringarnas duration, dvs. framtida kassaflöden, försäkringsbeståndets struktur inom tilläggspensionsverksamheten samt disponibla riskbuffertar, exempelvis indexförhöjningsansvar och tillgångar som överskrider pensionsstiftelsens pensionsansvar. Om den maximiräntesats som Finansinspektionen bestämt är alltför hög med tanke på en enskild A-pensionsstiftelses eller AB-pensionsstiftelses A-avdelning, ska pensionsstiftelsens försäkringsmatematiker vid beräkningen av pensionsansvaret tillämpa en ränta som är lägre än maximiräntesatsen. 
Enligt paragrafens delvis nya 2 mom. ska Finansinspektionen meddela föreskrifter om den maximiräntesats som ska användas vid beräkning av pensionsansvaret. Enligt 44 a § 4 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser fastslår social- och hälsovårdsministeriet genom förordning maximiräntesatsen för beräkning av pensionsansvaret. Avsikten med regleringen av maximiräntesatsen är liksom för närvarande att säkerställa att en betryggande och tillräckligt riskfri ränta används också då räntorna på kort sikt är exceptionellt höga. Finansinspektionen ska sträva efter att fastställa maximiräntesatsen så att räntesatsen hålls relativt stabil. Tilläggspensionsförsäkring är en långsiktig verksamhet där räntan vid beräkning av pensionsansvaret ska motsvara sådana långsiktiga avkastningsförväntningar som är förenade med en låg risk. Det är skäl att undvika kortsiktiga fluktuationer av maximiräntan. Det är ofta motiverat att periodisera en ränteförändring över en övergångsperiod för att pensionsstiftelserna och de arbetsgivare som försäkrar i dem ska hinna anpassa sig till förändringen. Detta är fallet i synnerhet när maximiräntan sjunker, eftersom en räntesänkning leder till en ökning av pensionsansvaret och eventuellt ökar arbetsgivarnas understödsavgifter till pensionsstiftelsen. 
I paragrafens 2 mom. definieras de obligationer vilkas avkastningsnivå Finansinspektionen ska beakta när den fastställer maximiräntesatsen. Regleringen av de obligationer som ska beaktas när maximiräntesatsen fastställs förblir i stort sett oförändrad. Momentet stämmer överens med den gällande regleringen men till det har fogats ett omnämnande om sådana nyare emittenter av obligationer som direktivet förutsätter. En nyhet i fråga om regleringen av maximiräntesatsen är att Finansinspektionen när den fastställer maximiräntesatsen ska beakta den allmänna avkastningsnivån på pensionsstiftelsers och pensionskassors tillgångar som motsvarar tilläggspensionsverksamheten. Med den allmänna avkastningsnivån avses den avkastningsnivå som vanligen uppnås i pensionsstiftelsernas och pensionskassornas verksamhet av det slag som nämns ovan. Bedömningen av framtida avkastningar baseras på den redan tidigare uppnådda långsiktiga avkastningsnivån och investeringsfördelningen, om det inte finns sannolika skäl för att avvika från denna princip. 
Finansinspektionen ska i stället för avkastningen på tillgångar som motsvarar en enskild pensionsstiftelses eller -kassas tilläggspensionsverksamhet fästa avseende vid de investeringsavkastningar som i allmänhet uppnås av pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Därmed avses inte den lägsta avkastningsnivån på tillgångar som motsvarar en pensionsstiftelses eller -kassas tilläggspensionsverksamhet. 
Paragrafens 3 mom. motsvarar gällande 3 mom. i 44 a § i lagen om pensionsstiftelser. I momentets ordalydelse har gjorts lagtekniska ändringar. Liksom för närvarande kan en pensionsstiftelse som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet ansöka om Finansinspektionens tillstånd att vid beräkning av pensionsansvaret för frivilliga tilläggspensioner använda en större räntesats än den maximiräntesats som avses i ovan enligt nivån på avkastningen av de tillgångar som täcker pensionsansvaret genom att den minskas tillräckligt med avseende på säkerheten. I så fall ska också nivån på avkastningen från investeringen av framtida premier beaktas. Avkastningsnivån korrigeras så att den motsvarar avkastningen av framtida investeringar till den del som de investeringar som täcker pensionsansvaret är kortvarigare än pensionsansvaret. Finansinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om sådana ansökningar som avses i detta moment. 
Med paragrafens 1—3 mom. genomförs direktivets artikel 13.4 b. 
44 b §. Paragrafens 1 mom. motsvarar 44 § 2 mom. och paragrafens 2 mom. motsvarar 44 § 3 mom. i den gällande lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 3 och 4 mom. är nya. I paragrafens 3 mom. räknas upp omständigheter som ska beaktas i planen för täckning av täckningsunderskott. I planen ska beaktas matchningen av tilläggspensionsverksamhetens tillgångar och skulder, riskprofilen, likviditetsplanen, åldersprofilen hos de försäkrade samt sådana tilläggspensionsarrangemang som befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade. Om ett tilläggspensionsarrangemang inte har varit fullt fonderat kan arrangemanget till den del som inte varit fonderad baseras på ett fördelningssystem där pensionerna delvis finansieras med respektive års premier. I Finland förekommer det i praktiken inte sådana tilläggspensionsarrangemang. Paragrafens 4 mom. ska tillämpas i situationer där tilläggspensionsarrangemang avvecklas. Det är således inte fråga om att avveckla hela pensionsstiftelsen. I praktiken kan ett tilläggspensionsarrangemang avvecklas endast genom överföring av arrangemangets ansvar till en annan pensionsanstalt eller ett annat försäkringsbolag. Enligt momentet förutsätter en avveckling av ett tilläggspensionsarrangemang inom den tid som avses i 1 mom. en plan för överföring av tilläggspensionsarrangemanget. Momentet ska tillämpas utöver vad som i 11 kap. föreskrivs om överlåtelse av försäkringsverksamhet. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 14.2. 
46 §. Det förslås en ändring i paragrafens 2 mom. som till sitt sakinnehåll motsvarar gällande 46 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I momentet föreslås i syfte att genomföra direktivets artikel 19.1 f det tillägget att investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp inte får innebära överdriven riskkoncentration för pensionsstiftelsens tilläggspensionsverksamhet. 
46 a §. I paragrafen föreslås en sådan lagteknisk ändring av nya 46 b och 47 p § fogas till bestämmelserna enligt vilka OECD-stater i samband med investeringar jämställs med EES-stater. 
46 b §. Enligt denna nya paragraf får derivatinstrument användas i samband med pensionsstiftelsers frivilliga tilläggspensionsverksamhet. Enligt paragrafens 1 mom. får A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar använda derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna och underlättar en effektiv kapitalförvaltning. Derivatinstrumentens sammanlagda underliggande tillgångar får uppgå till högst samma belopp som det sammanlagda beloppet av de penning- och kapitalmarknadsinstrument samt aktier och andelar som utgör täckning för pensionsstiftelsens frivilliga tilläggspensionsverksamhet. Pensionsstiftelsen ska undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet. Derivatinstrument som har samband med en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses A-avdelnings verksamhet ska hänföras till den frivilliga tilläggspensionsverksamhetens tillgångar. Derivatinstrument ska värderas enligt aktsamhetsprincipen med beaktande av den underliggande tillgången. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 19.1 e. Regleringen i paragrafens 1 mom. är delvis nationell och innebär en precisering av villkoren för användning av derivatinstrument i syfte att säkerställa tillräcklig aktsamhet. Den nationella övre gräns som fastställts för de sammanlagda underliggande tillgångarna behövs för undvikande av överdriven riskexponering. Regleringen av de underliggande tillgångarnas sammanlagda belopp motsvarar den tidigare reglering i försäkringsbolagslagen som upphävdes i samband med att Solvens II-direktivet sattes i kraft. Syftet med pensionsstiftelsernas tilläggspensionsverksamhet är att trygga tilläggspensionerna och inte att eftersträva vinst genom hög risktagning. I paragrafens 2 mom. föreskrivs om Finansinspektionens befogenhet att meddela föreskrifter. 
47 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. Hänvisningen i paragrafens 1 mom. föreslås bli uppdaterad. Paragrafens 5 mom. upphävs eftersom det blir obehövligt i lagtekniskt hänseende. 
47 b §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak gällande 47 b § i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 1 mom. nämns en ny tillgångskategori som alla tillgångar som utgör täckning för pensionsansvar kan investeras i. Enligt paragrafens 6 punkt kan pensionsansvarets bruttobelopp i sin helhet täckas med instrument som är utfärdade eller garanterade av Europeiska investeringsbanken inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande eller Europeiska riskkapitalfonder. Europeiska investeringsbankens, dvs. EIB:s huvudsakliga uppgifter definieras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF, artiklarna 308 och 309). Alla EU-medlemsstater är medlemmar och delägare i banken. EIB beviljar långfristiga lån i syfte att främja konvergensen mellan EU-staterna, en balanserad regional utveckling samt ekonomisk och social samhörighet. Med paragrafens 6 punkt genomförs direktivets artikel 19.6 d. 
47 c §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 47c § i lagen om pensionsstiftelser. I sådana skuldförbindelser som avses i paragrafen får emellertid investeras högst 70 procent av de tillgångar som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp, medan det för närvarande är tillåtet att investera högst 50 procent. I fråga om skuldförbindelser som är föremål för handel på en reglerad marknad, en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform ställs inte längre några krav gällande sammanslutningens hemort. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 19.6 a. 
47 d §. Denna paragraf motsvarar i huvudsak gällande 47 d § i lagen om pensionsstiftelser. I sådana aktier som avses i paragrafen får emellertid investeras högst 70 procent av de tillgångar som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp, medan det för närvarande är tillåtet att investera högst 50 procent. Trots höjningen av den övre gränsen för aktieinvesteringar ska pensionsstiftelserna när de gör investeringar beakta också de allmänna principerna i 46 § 2 mom., bland annat när det gäller säkerhet och diversifiering av tillgångarna. För aktier, andelar och värdepapper som kan jämställas med aktier och som är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform ställs inte längre några krav i fråga om sammanslutningens hemort. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 19.6 a. 
47 p §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 19.6 c. Enligt bestämmelsen får högst 10 procent av de tillgångar som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp investeras i aktier, andelar och aktier som är jämförbara med värdepapper samt i obligationer, som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra investering i objekt som är förenade med avkastningsförväntningar på lång sikt, exempelvis i icke-börslistade företags infrastrukturprojekt och i icke-börslistade tillväxtföretag. 
48 e §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 48 e § i lagen om pensionsstiftelser, men i den har gjorts motsvarande ändringar i syfte att sätta i kraft direktivet som i 83 s § i lagen om försäkringskassor. 
7 kap. Informationsbestämmelser, utbetalning av förmån och begränsning av pensionsstiftelsens ansvar
49 a §. Denna paragraf ska tillämpas på pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet och som har färre än 100 försäkrade. Det föreslås att paragrafens terminologi förenhetligas med motsvarande bestämmelser om tillämpningsområdet på så sätt att omnämnandet av en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelses A-avdelning ändras till ordet pensionsstiftelserna. I lagens 7 kap. 49 § föreskrivs att bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas också på andra än lagstadgade förmåner, vilket innebär att paragrafens tillämpningsområde förblir oförändrat. 
49 b §. Denna paragraf tillämpas på pensionsstiftelser som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 försäkrade. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås en lagteknisk ändring i syfte att förenhetliga terminologin bland annat med den som används i 7 kap. i övrigt. Uttrycken de personer som hör till verksamhetskretsen och de personer som fått fribrev i paragrafens 1 och 2 mom. föreslås bli ersatta med uttrycket de försäkrade. Dessutom föreslås att ordet årsredovisning i 1 mom. ersätts med verksamhetsberättelse. I bokföringslagen föreskrivs om innehållet i en verksamhetsberättelse medan en årsredovisning är en formfri handling. 
49 c §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 36.2, där det föreskrivs om de krav som ställs på information till de försäkrade, förmånstagarna och presumtiva försäkrade, samt direktivets artikel 37.4. De krav som enligt paragrafen ställs på informationen ska i enlighet med 49 c—49 g § i lagen om pensionsstiftelser uppfyllas i fråga om all information. Enligt den föreslagna paragrafen ska information om tilläggspensionsarrangemang uppdateras regelbundet. Informationen ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk samt med undvikande av fackspråk och tekniska termer om det är omöjligt att i stället för sådana använda ett allmänt språk. Begreppen och innehållet i informationen om tilläggspensionsarrangemang ska vara konsekventa och inte vilseledande. Informationen ska presenteras på ett lättläst sätt och den ska vara tillgänglig på finska eller svenska. Dessutom ska informationen kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare, i elektronisk form eller i pappersform. Med elektronisk form avses ett varaktigt elektroniskt medium eller en webbsida. 
49 d §. Denna paragraf är ny. Med 1 mom. genomförs direktivets artiklar 37.1 och 37.3 där det föreskrivs om sådan information om pensionsvillkor som ska hållas tillgänglig för de försäkrade, förmånstagarna och vid behov för deras företrädare. En bestämmelse som motsvarar direktivets artikel 37.4 ingår i 49 c § 1 mom. f punkten. 
Enligt den föreslagna paragrafens 1 mom. ska de försäkrade och förmånstagarna samt vid behov deras företrädare ges tillräcklig information om villkoren för tilläggspensionsarrangemang, i synnerhet om pensionsstiftelsens namn och den medlemsstat där den är registrerad eller auktoriserad samt namnet på tilläggspensionsarrangemangets behöriga myndighet och de rättigheter och skyldigheter som parterna i tilläggspensionsarrangemanget har. Vidare ska information ges om investeringsprofilen, om vilken typ av finansiella risker som försäkrade och förmånstagarna står för, villkoren för fulla eller partiella garantier enligt tilläggspensionsarrangemanget eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen garanti erbjuds med stöd av arrangemanget, en förklaring om detta samt om eventuella mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns. Om de försäkrade står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut ska information ges om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till tilläggspensionsarrangemanget under minst fem år eller för alla år som tilläggspensionsarrangemanget förvaltats, om denna period understiger fem år. Information om tilläggspensionsarrangemang ska ges också gällande strukturen på kostnader som bärs av försäkrade och förmånstagare, för system som inte fastställer en viss förmånsnivå. Dessutom ska information ges om de alternativ som försäkrade och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner samt, om en försäkrad har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan överlåtelse. Bestämmelserna i momentets punkter g och 8 gäller information om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. 
Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 37.2. I momentet föreskrivs att för tilläggspensionsarrangemang där de försäkrade står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med olika investeringsprofiler ska de försäkrade informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och, i tillämpliga fall, ickevalsalternativet för investeringar och tilläggspensionsarrangemangets regel om att en viss försäkrad anvisas ett visst investeringsalternativ. 
Enligt paragrafens 3 mom. ska pensionsstiftelsen inom skälig tid ge försäkrade och förmånstagare eller deras företrädare all relevant information om ändringar av reglerna för tilläggspensionsarrangemanget samt tillhandahålla dem en förklaring om hur väsentliga förändringar av de försäkringstekniska avsättningarna påverkar de försäkrade och förmånstagarna.  
49 e §. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 44. Enligt momentet ska pensionsstiftelserna på begäran av de försäkrade och förmånstagarna eller deras företrädare lämna kompletterande information om årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt riktlinjerna för investeringspolitiken samt närmare uppgifter om de antaganden som använts som underlag för tilläggspensionsprognoserna och för eventuella ekonomiska scenarier. 
Paragrafens föreslagna 2 mom. motsvarar gällande 49 b § 3 mom. Bestämmelsen är en sådan ytterligare reglering som direktivets artikel 36.3 tillåter och som behövs för att i samband med en rörelseöverlåtelse skydda de personers rättigheter som hör till verksamhetskretsen. Enligt momentet ska de personer tillhörande verksamhetskretsen som omfattas av en rörelseöverlåtelse på begäran få utförlig information om beloppet av den intjänade tilläggspensionsförmånen, överföringen av förmånerna och sina rättigheter vid överlåtelsen. 
49 f §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 38. I paragrafen föreskrivs om tilläggspensionsbesked som ska göra det lättare att förstå pensionsrättigheter och också bidra till att främja arbetskraftens rörlighet.  
I föreslagna 1 mom. ingår mot direktivets artiklar 38.1 och 38.3 svarande allmänna bestämmelser om tilläggspensionsbesked. Tilläggspensionsanstalterna ska minst varje år kostnadsfritt ge de försäkrade ett tilläggspensionsbesked med väsentliga uppgifter om tilläggspensionsarrangemanget. Informationen ska ges i elektronisk form eller i pappersform, som ett kortfattat dokument vars titel ska innehålla ordet ”tilläggspensionsbesked”. Den försäkrade ska, utöver den elektroniska informationen, på begäran ges en papperskopia. Med elektronisk form avses ett permanent medium eller en webbsida. Informationen i tilläggspensionsbeskedet ska vara korrekt och uppdaterad. 
Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artiklar 38.2, 38.4 och 39. I den föreslagna paragrafens 2 mom. föreskrivs om innehållet i det tilläggspensionsbesked som ska ges de försäkrade. Med ett standardiserat tilläggspensionsbesked förbättras informationen till de försäkrade och deras möjligheter att bedöma innehållet i de förmåner som tilläggspensionsarrangemanget erbjuder. Av tilläggspensionsbeskedet ska framgå åtminstone de uppgifter som räknas upp i paragrafens a—j punkter. Av tilläggspensionsbeskedet ska framgå den försäkrades personuppgifter och, beroende på fallet, den försäkrades lagstadgade pensionsålder, den i tilläggspensionsarrangemanget fastställda eller av tilläggspensionsanstalten uppskattade pensionsåldern eller den pensionsålder som den försäkrade satt, pensionsstiftelsens namn och adress samt specifika uppgifter om den försäkrades tilläggspensionsarrangemang samt, beroende på fallet, uppgifter om de fulla eller partiella garantierna enligt tilläggspensionsarrangemanget och, vid behov, var ytterligare information om garantierna kan fås. Dessutom ska tilläggspensionsbeskedet innehålla information om prognoser för tilläggspensionsförmåner grundade på den försäkrades pensionsålder och en ansvarsfrihetsklausul där det konstateras att prognoserna kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. I detta sammanhang ska av tilläggspensionsbeskedet tydligt och begripligt framgå om en pensionsförmån som intjänats i ett arbetspensionssystem ska samordnas med tilläggspensionsförmånen och vilken inverkan detta kan ha på den tilläggspension som betalas ut. Härmed avses inte konsekvenserna i euro, eftersom dessa inte är kända före den slutliga pensionsåldern. Om prognosen för en tilläggspension grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär. Sådan information kan i praktiken finnas endast om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Den försäkrade ska informeras om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär. I fråga om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang kan man känna till ett tilläggspensionsbelopp som ska betalas ut först i pensioneringsskedet, då tilläggspensionen samordnas med den lagstadgade arbetspensionen. När det är fråga om premiebaserade tilläggspensioner kan av tilläggspensionsbeskedet som en så kallad intjänad förmån framgå till exempel tilläggspensionsförmånens beräknade värde, vilket läggs till grund också för pensionsstiftelsens pensionsansvar. I fråga om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang ska som förmånens belopp uppges de mot premierna svarande investeringarnas aktuella marknadsvärde, dvs. det ackumulerade kapitalet. Av tilläggspensionsbeskedet ska framgå också information om de bidrag som arbetsgivaren som försäkrar i pensionsstiftelsen och den försäkrade har betalat in till tilläggspensionsarrangemanget, åtminstone under de senaste 12 månaderna, med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär samt en specificering av de kostnader som pensionsstiftelsen har dragit av åtminstone under de senaste 12 månaderna och information om fonderingsnivån för tilläggspensionsarrangemanget som helhet. I tilläggspensionsbeskedet ska uppges åtminstone de kostnader som dragits av från ett premiebaserat tilläggspensionsarrangemang. Av tilläggspensionsbeskedet ska också framgå en tydlig angivelse av det exakta datum som informationen avser samt en tydlig angivelse av betydande förändringar av informationen i förhållande till föregående år. 
Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 40. Enligt momentet ska i tilläggspensionsbeskedet utöver informationen i 2 mom. anges var och hur den försäkrade kan erhålla ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som den försäkrade har enligt tilläggspensionsarrangemanget, en redogörelse för principerna för årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt för investeringspolitiken, information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet, information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör, samt ytterligare information när det är fråga om tilläggspensionsarrangemang där de försäkrade står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs den försäkrade genom en särskild bestämmelse som anges i tilläggspensionsarrangemanget. Vid bedömningen av den eventuella förmånsnivån när anställningen upphör ska den försäkrade informeras om bedömningen är osäker samt om att lagstadgade arbetspensioner i Finland vanligen i enlighet med reglerna för tilläggspensionsarrangemang samordnas med tilläggspensionsförmåner, varefter till förmånstagaren betalas det samordnade beloppet av tilläggspensionsförmånen. Tilläggspensioner är i regel avsedda som komplement till låga arbetspensioner, vilket innebär att tilläggspensionen sjunker i motsvarande mån då arbetspensionen når upp till en viss nivå. Gällande 3 mom. blir ett nytt 4 mom. i 49 a §. 
Med paragrafens 4 mom. genomförs direktivets artikel 38.5. Enligt föreslagna 4 mom. ska Finansinspektionen utfärda föreskrifter om antaganden för de prognoser som ska användas för beräkning av tilläggspensionen och som tilläggspensionsanstalten ska tillämpa för att fastställa den årliga nominella avkastningsprocenten på investeringarna, den årliga inflationen och framtida löner. 
49 g §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 41. I paragrafen föreskrivs om information som ska ges presumtiva försäkrade innan de ansluts och om information som omedelbart efter anslutningen ska ges försäkrade som automatiskt ansluts till tilläggspensionsarrangemang. 
Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artiklar 41.1 och 41.3. I momentet föreskrivs om information till presumtiva försäkrade som inte automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang samt om information till försäkrade som automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang, omedelbart efter anslutningen till arrangemanget. Avsikten är att ge presumtiva försäkrade möjlighet att göra ett informationsbaserat val och att automatiskt ge försäkrade som ansluts till arrangemanget tillräcklig information. Presumtiva försäkrade och försäkrade som automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang ska i fråga om tilläggspensionsarrangemanget ges information om de relevanta alternativ som står till deras förfogande, inbegripet investeringsalternativ, om relevanta inslag i tilläggspensionsarrangemanget, inbegripet typen av förmåner, information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin, och i så fall på vilket sätt, samt var ytterligare information finns tillgänglig. 
Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 41.2. I momentet föreskrivs att när de försäkrade står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska pensionsstiftelsen ge presumtiva försäkrade information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till tilläggspensionsarrangemanget under minst fem år eller för alla år som tilläggspensionsarrangemanget förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på kostnader som bärs av försäkrade och förmånstagare. 
49 h §. Med denna nya paragrafs 1 mom. genomförs direktivets artikel 42. Enligt momentet ska en pensionsstiftelse i god tid före den försäkrades pensionsålder eller på den försäkrades begäran tillhandahålla varje försäkrad information om de alternativ för utbetalning av tilläggspensionsförmåner som han eller hon har för att erhålla sina förmåner. Med pensionsålder avses enligt direktivets artikel 39.1 a den lagstadgade pensionsåldern, den pensionsålder som fastställts i tilläggspensionsarrangemanget eller uppskattats av tilläggspensionsanstalten eller den pensionsålder som medlemmen satt. Syftet med bestämmelsen är att underlätta planeringen av ekonomin under pensionstiden.  
Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 43. Enligt momentet ska pensionsstiftelsen regelbundet informera förmånstagarna om de förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ. Dessutom ska förmånstagarna utan dröjsmål informeras efter ett slutgiltigt beslut som leder till att förmånsnivåerna reduceras och tre månader innan beslutet genomförs. Om möjligt ska förmånstagarna informeras om sådana beslut redan innan beslutet fattas. I 11 § i lagen om pensionsstiftelser föreskrivs om ett förfarande som pensionsstiftelsen ska iaktta vid minskning av tilläggspensioner. Om förmånstagarna står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska det säkerställas att de regelbundet får den information de behöver. 
8 kap. Tillsynen över pensionsstiftelserna
69 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. I paragrafens 1 mom. ersätts Försäkringsinspektionen med Finansinspektionen. Paragrafens gällande 2 mom. upphävs eftersom det motsvaras av nya 69 g § 1 mom. 
8 a kap. Tillsynen över pensionsstiftelsernas tilläggspensionsverksamhet och över utländska EES-tilläggspensionsanstalter
69 a §. Enligt paragrafen ska detta kapitel tillämpas endast på tillsynen över pensionsstiftelsers tilläggspensionsverksamhet, dvs. på tillsynen över A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. Kapitlet ska tillämpas utöver vad som i kapitel 8 i denna lag föreskrivs om tillsynen över pensionsstiftelser. Ovan nämnda kapitel ska tillämpas på pensionsstiftelsers lagstadgade verksamhet och frivilliga tilläggspensionsverksamhet. I paragrafens 3 mom. konstateras att det hör till Finansinspektionens verksamhet att övervaka att pensionsstiftelserna uppfyller de krav på sin verksamhet som föreskrivs i denna lag. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 46. 
69 b §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. är syftet med tillsynen att skydda de försäkrades och förmånstagarnas rättigheter samt att säkerställa pensionsstiftelsernas stabilitet och sundhet. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 45.1. Enligt paragrafens 2 mom. ska tillsynen vara rättidig och stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. När det gäller sådana tillsynsåtgärders innehåll, antal och frekvens som inriktas på en enskild pensionsstiftelse är det skäl att beakta pensionsstiftelsens ovan nämnda särdrag. Dessutom ska tillsynen vara framåtblickande och riskbaserad. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artiklar 47.2 och 47.4. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen inspektera pensionsstiftelsens verksamhet på plats i stiftelsens lokaler och utanför stiftelsens lokaler. Finansinspektionen ska särskilt i krissituationer ta hänsyn till den potentiella effekt som åtgärderna har på de finansiella systemens stabilitet i Europeiska unionen. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artiklar 47.3 och 47.5. 
69 c §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. ska Finansinspektionen när den utövar tillsyn ta hänsyn till de omständigheter under vilka pensionsstiftelserna bedriver sin verksamhet samt till de tjänsteföretag som utför utkontrakterade nyckelfunktioner. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 49.1 andra stycket. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen ha tillgång till stresstester och andra motsvarande uppföljningsinstrument som ger Finansinspektionen möjlighet att identifiera försämringar i en pensionsstiftelses finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 49.2. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen fastställa hur ofta granskningar minst ska göras och vilken omfattning de ska ha, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 49.4. Enligt paragrafens 4 mom. ska Finansinspektionen offentliggöra information om de olika skedena i och de allmänna principerna för tillsynsförfarandet. Informationen kan offentliggöras till exempel med en beskrivning av tillsynsprocessen på Finansinspektionens hemsidor. Med paragrafens 4 mom. genomförs direktivets artikel 51.2 b. 
69 d §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. ska en pensionsstiftelse och de personer som i praktiken leder dess verksamhet eller utför nyckelfunktioner utan obefogat dröjsmål på begäran till Finansinspektionen överlämna för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar. Detta gäller i synnerhet uppgifter om den egna riskbedömningen och riktlinjerna för investeringspolitiken, bokslutet och verksamhetsberättelsen, samt interna delårsrapporter, försäkringsmatematiska kalkyler och detaljerade antaganden, analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder, dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs, dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt samt om en sådan revisionsberättelse som avses i revisionslagen. Paragrafen påverkar inte stadganden som reglerar tillsynsobjektets skyldighet att på eget initiativ lämna handlingar till Finansinspektionen. Med paragrafen genomförs direktivets artiklar 50 a och 50 d. 
69 e §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att 42 p § i lagen om pensionsstiftelsen följs när en pensionsstiftelse utkontrakterar nyckelfunktioner. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 50 b. Enligt paragrafens 2 mom. har Finansinspektionen behörighet att inspektera verksamhet också i sådana tjänsteföretags verksamhetsställen till vilka en pensionsstiftelse har utkontrakterat verksamheter samt i sådana tjänsteleverantörers verksamhetsställen till vilka pensionsstiftelsens tjänsteföretag i ett senare led har utkontrakterat pensionsstiftelsens verksamheter. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 50 e. 
69 f §. Enligt denna nya paragrafs 1 mom. ska Finansinspektionen ålägga den att betala ordningsavgift som försummar att iaktta vissa i paragrafen nämnda bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser. Det är fråga om bestämmelser med vilka IORP II-direktivet sätts i kraft nationellt. Finansinspektionen påför ordningsavgift om en pensionsstiftelse uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot de bestämmelser som nämns i paragrafen. Överträdelsen kan bestå i en försummelse av en förpliktelse eller begås på något annat motsvarande sätt. Enligt paragrafens 2 mom. ska vid påförande av ordningsavgift dessutom tillämpas vad som i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om ordningsavgift. I lagen om Finansinspektionen föreskrivs om de grunder på vilka Finansinspektionen kan avstå från att påföra ordningsavgift. Enligt lagen om Finansinspektionen kan Finansinspektionen avstå från att påföra ordningsavgift bland annat om det felaktiga förfarandet kan anses vara obetydligt eller om det annars måste anses vara uppenbart oskäligt att påföra ordningsavgift. Om gärningen eller försummelsen är särskilt klandervärd kan påföljdsavgift påföras i stället för ordningsavgift. Ordningsavgift kan påföras en pensionsstiftelse eller en sådan person i dess ledning vars förpliktelser har åsidosatts genom en gärning eller försummelse. Ordningsavgift kan inte påföras för en gärning eller försummelse som är föremål för förundersökning eller åtalsprövning eller om ärendet är anhängigt i domstol som ett brottmål. Ordningsavgift kan inte heller påföras den som har dömts för samma gärning genom en lagakraftvunnen dom. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 48.2. 
69 g §. Paragrafens 1 mom. motsvarar till sitt sakinnehåll 69 § 2 mom. som föreslås bli upphävt, men i momentet föreslås lagtekniska ändringar. Enligt paragrafens 1 mom. kan Finansinspektionen förbjuda användningen av en pensionsstiftelses tillgångar som innehas av inom EES verksamma kapitalförvaltare och förvaringsinstitut, om pensionsstiftelsen är eller håller på att råka i ett sådant tillstånd att den bör upplösas. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 48.6. Enligt paragrafens nya 2 mom. kan Finansinspektionen på begäran av en behörig myndighet i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat förbjuda eller begränsa användningen av en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts tillgångar som förvaltas av kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut som är etablerade i Finland. Finansinspektionen utövar tillsyn över kapitalförvaltare och förvaringsinstitut som har beviljats verksamhetstillstånd i Finland eller som till Finansinspektionen har gjort anmälan om tillhandahållande av tjänster i Finland samt ett tredje lands filialer som är verksamma i Finland. Övervakningen av i Finland etablerade och i en EES-stat auktoriserade kapitalförvaltares och förvaringsinstituts filialer hör däremot till den behöriga myndigheten i kapitalförvaltarens och förvaringsinstitutets hemstat. Finansinspektionen kan emellertid med stöd av denna paragrafs 2 mom. förbjuda eller begränsa också användningen av sådana medel som innehas av en ovan nämnd filial och tillhör en utländsk EES-tilläggspensionsanstalt. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artiklar 33.4 och 48.6 i fråga om utländska EES-tilläggspensionsanstalter. 
69 h §. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten EIOPA anmäla beslut om att förbjuda eller begränsa en pensionsstiftelses verksamhet. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 48.5. 
69 i §. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter följer finsk social- och arbetsrätt när de bedriver verksamhet där Finland är värdstat. Enligt direktivets artikel 11.10 ska den behöriga myndigheten i värdstaten utöva tillsyn över att tilläggspensionsanstalten i sin verksamhet iakttar de informationskrav som följer av värdstatens social- och arbetsrätt. 
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om en pensionsstiftelse bedriver gränsöverskridande verksamhet ska värdstatens behöriga myndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av värdstatens social- och arbetsrätt. Annars är det Finansinspektionen som ska utöva tillsyn över pensionsstiftelsernas tilläggspensionsverksamhet. Finansinspektionen ska på ett ändamålsenligt sätt samarbeta med värdstatens behöriga myndighet. I 13 a och 13 b kap. föreskrivs närmare om detta samarbete. Med paragrafens 1 mom. genomförs delvis direktivets artikel 46. 
Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser som inte omfattas av hänvisningen till finsk social- och arbetsrätt. Bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser kan huvudsakligen hänföras till solvensregleringen. Omfattningen av den solvenstillsyn som bedrivs av den behöriga myndigheten i en tilläggspensionsanstalts hemstat varierar mellan EES-staterna. Med tanke på gränsöverskridande verksamhet är det därför viktigt att klarlägga vilka delområden som omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Bestämmelserna i 7 kap. i lagen om pensionsstiftelser, som har rubriken informationsbestämmelser, utbetalning av förmån och begränsning av pensionsstiftelsens ansvar, är social- och arbetsrättsliga till sin karaktär och kan sålunda inte hänföras till solvensregleringen. Den solvenstillsyn som avses i direktivets artikel 46 och som ankommer på Finansinspektionen omfattar hela lagen om pensionsstiftelser med undantag för de bestämmelser i 7 kap. som gäller utbetalning av förmåner och begränsning av pensionsstiftelsers ansvar. Med momentet genomförs direktivets artikel 59. 
69 j §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 60. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen i samråd med arbetsmarknadsorganisationerna främja informationsutbytet mellan EES-staternas behöriga myndigheter. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen samarbeta med Europeiska kommissionen. Enligt 3 mom. ska Finansinspektionen samarbeta med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Enligt paragrafens 4 mom. ska Finansinspektionen informera Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om allvarligare problem i anslutning till tillämpningen av direktivet samt så snart som möjligt i samarbete med dessa och övriga EES-staters behöriga myndigheter utan dröjsmål försöka lösa problemen. 
13 a kap. Gränsöverskridande verksamhet
125 a §. I denna paragraf föreskrivs om EES-tilläggspensionsstiftelser som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Om pensionsstiftelsen har grundats som en A- eller AB-pensionsstiftelse kan den ansöka om tillstånd att också verka som en EES-tilläggspensionsstiftelse. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 11.1. I lagen om pensionsstiftelser har tagits in en ny definition av begreppet gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses verksamhet där en pensionsstiftelse förvaltar tilläggspensionsarrangemang som finsk social- och arbetsrätt inte tillämpas på. Med stöd av 1 § i denna lag ska på en EES-tilläggspensionsstiftelses verksamhet utöver 13 a kap. tillämpas vad som föreskrivs någon annanstans i lagen om pensionsstiftelser, om inte något annat föreskrivs i 13 a kap. Detta betyder till exempel att i en EES-tilläggspensionsstiftelse kan försäkras endast personer vilkas arbetsgivare hör till en EES-tilläggspensionsstiftelse. En arbetsgivare som försäkrar sina arbetstagare i en EES-tilläggspensionsstiftelse ska till stiftelsen betala understödsavgifter på det sätt som föreskrivs i lagen om pensionsstiftelser, oberoende av i vilken EES-stat arbetsgivaren är belägen. Med paragrafens 2 mom. genomförs i sak delvis direktivets artikel 3 enligt vilken tilläggspensionsanstalter som förvaltar också obligatoriska pensionssystem hör till direktivets tillämpningsområde i fråga om sin icke-obligatoriska tilläggspensionsverksamhet. En AB-pensionsstiftelse kan sålunda på ansökan ombildas till en EES-tilläggspensionsstiftelse, men en B-avdelning får inte bedriva gränsöverskridande verksamhet. 
125 b §. En EES-tilläggspensionsstiftelse ska ansöka om Finansinspektionens tillstånd innan den början bedriva gränsöverskridande verksamhet. I tillståndsansökan ska uppges värdstaten, det finansierande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort samt de viktigaste särdragen i det tilläggspensionsarrangemang som ska förvaltas. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artiklar 11.2 och 11.3. En EES-tilläggspensionsstiftelse ska ansöka om tillstånd för varje gränsöverskridande tilläggspensionsarrangemang. Finansinspektionen ska i varje enskilt fall bedöma EES-tilläggspensionsstiftelsens förmåga att förvalta varje tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan avser. Paragrafens 3 mom. är en nationell reglering som motsvarar gällande 13 a kap. 125 b § 3 mom. 
125 c §. Finansinspektionen bedömer om en EES-tilläggspensionsstiftelse har förutsättningar för att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan avser. Finansinspektionen bedömer om en EES-tilläggspensionsstiftelse med beaktande av dess administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende och yrkeskvalifikationer har förutsättningar att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan avser. Bedömningen av den administrativa uppbyggnaden har samband med vad som i 115 § föreskrivs om en sampensionsstiftelses arbetsgivare. En pensionsstiftelse kan ta emot understödsavgifter endast från ett sådant finansierande företag som uppfyller de i 115 § i lagen om pensionsstiftelser nämnda förutsättningarna gällande grundare av en sampensionsstiftelse eller de i 7 § angivna förutsättningarna gällande grundare av en pensionsstiftelse, om det inte är fråga om en sampensionsstiftelse. Om Finansinspektionen gör bedömningen att en EES-tilläggspensionsstiftelse har förutsättningar att bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen vidarebefordra tillståndsansökans uppgifter till värdstatens behöriga myndighet. Informationen ska vidarebefordras inom tre månader från det att Finansinspektionen fick alla de uppgifter som förutsätts i tillståndsansökan. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artikel 11.4. Paragrafens 1 mom. motsvarar med vissa lagtekniska ändringar 125 c § i lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens 2 mom. är nytt. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 11.5. 
125 d §. Innan en EES-tilläggspensionsstiftelse börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera den om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på det tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan avser. Med paragrafen genomförs direktivets artiklar 11.6—11.9. I paragrafens 1 och 2 mom. föreskrivs om Finansinspektionens uppgift att vidarebefordra information från värdstatens behöriga myndighet till EES-tilläggspensionsstiftelser som ansöker om tillstånd för gränsöverskridande verksamhet samt uppgifter om betydande förändringar av informationen. Enligt paragrafens 1 och 2 mom. ska vid gränsöverskridande verksamhet iakttas värdstatens arbets- och sociallagstiftning samt de krav gällande information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare som värdstaten har uppställs för gränsöverskridande verksamhet. I paragrafens 3 mom. föreskrivs när en EES-tilläggspensionsstiftelse får börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. Verksamheten får inledas då EES-tilläggspensionsstiftelsen från Finansinspektionen har fått information om den arbets- och sociallagstiftning som ska tillämpas samt om översändande av informationen. Om de uppgifter som nämns ovan inte lämnas inom den föreskrivna tiden, kan EES-tilläggspensionsstiftelsen börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. En förutsättning är emellertid också i detta fall att värdstatens arbets- och sociallagstiftning iakttas och likaså bestämmelserna om översändande av information. Den i bestämmelsen angivna sex veckors tiden börjar löpa då värdstatens behöriga myndighet har fått de uppgifter som avses i 125 b § 2 mom. Den behöriga myndigheten i EES-tilläggspensionsstiftelsens hemstat ska översända informationen till värdstatens behöriga myndighet inom tre månader efter mottagandet av informationen. Tillståndsförfarandet kan sålunda sammanlagt ta högst fyra månader och två veckor i anspråk. 
125 e §. Värdstatens behöriga myndighet övervakar att i samband med gränsöverskridande verksamhet iakttas värdstatens arbets- och sociallagstiftning samt de informationskrav som gäller gränsöverskridande verksamhet. Om den ovan nämnda myndigheten upptäcker överträdelser ska den underrätta Finansinspektionen som i samarbete med värdstatens behöriga myndighet ska vidta de åtgärder som behövs för att tilläggspensionsstiftelsen ska upphöra med överträdelsen. Finansinspektionen kan vidta sådana tillsynsåtgärder för att överträdelsen ska upphöra som föreskrivs i 3 kap. i lagen om Finansinspektionen och vid behov påföra en ordningsavgift i enlighet med 69 c § i denna lag. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 11.10. 
125 f §. En EES-tilläggspensionsstiftelse som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska i sin helhet och ständigt täcka pensionsansvaret i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang som den förvaltar. Om pensionsansvaret i en pensionskassa som bedriver gränsöverskridande verksamhet inte i sin helhet är täckt i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang, ska Finansinspektionen kräva att EES-tilläggspensionsstiftelsen omedelbart till fullo täcker ansvaret. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 14.3. 
125 g §. I denna paragraf föreskrivs att en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse i pensionsstiftelseregistret ska antecknas som en EES-tilläggspensionsstiftelse. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen i pensionsstiftelseregistret som EES-pensionsstiftelser anteckna också sådana A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Om en pensionsstiftelses gränsöverskridande verksamhet upphör ska Finansinspektionen avregistrera A-pensionsstiftelsen och AB-pensionsstiftelsen som en EES-tilläggspensionsstiftelse. Pensionsstiftelsen kvarstår dock i pensionsstiftelseregistret som en A-pensionsstiftelse eller en AB-pensionsstiftelse. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen i pensionsstiftelseregistret anteckna de EES-stater där en EES-pensionsstiftelse är verksam. Paragrafens 1 mom. är en nationell reglering som motsvarar gällande 13 a kap. 125 d § 3 mom. Enligt paragrafens 2 mom. ska i registret antecknas de EES-stater där en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse är verksam. I gränsöverskridande verksamhet avses med detta de värdstater vilkas arbets- och sociallagstiftning och informationsbestämmelser ska tillämpas på de tilläggspensionsarrangemang som förvaltas av en pensionskassa. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.2. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen meddela Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten de registeruppgifter som avses i 1 och 2 mom. Med paragrafens 3 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.3. 
125 h §. Enligt paragrafens 1 mom. har utländska EES-tilläggspensionsanstalter rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Finland och att ta emot finansiering från finansierande företag som är etablerade i Finland. Utländska EES-tilläggspensionsanstalter får tillhandahålla endast gränsöverskridande tjänster eftersom en etablering i Finland förutsätter registrering som en pensionsstiftelse eller pensionskassa som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet. Med paragrafens 1 mom. genomförs delvis direktivets artikel 11.1. Momentet motsvarar delvis gällande 125 a § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafen föreslås lagtekniska ändringar till följd av tidigare ändringar i lagen om utländska försäkringsbolag. På utländska EES-tilläggspensionsanstalter kan inte längre tillämpas lagen om utländska försäkringsbolag, eftersom regleringen av försäkringsbolag i samband med genomförandet av det så kallade Solvens II-direktivet 2009/138/EG skilde sig från regleringen av tilläggspensionsanstalternas verksamhet. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen informera den behöriga myndigheten i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat om de social-och arbetsrättsliga krav som i samband med gränsöverskridande verksamhet ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang och om kraven när det gäller översändande av information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare. Med information avses åtminstone information enligt 7 kap. gällande informationsbestämmelser, utbetalning av förmåner och begränsning av pensionsstiftelsens ansvar. Bestämmelserna i nämnda kapitel om utbetalning av förmåner och begränsning av pensionsstiftelsers ansvar i 50—63 § är socialrättsliga till sin karaktär. I Finland finns det ytterst få arbets- och socialrättsliga bestämmelser om tilläggspensioner, eftersom vårt pensionssystem huvudsakligen är baserat på lagstadgade pensioner. Finansinspektionen ska lämna den nämnda informationen inom sex veckor efter att från den behöriga myndigheten i den utländska EES-tilläggspensionsanstaltens hemstat i samband med tillståndsansökan ha tagit emot information som kan jämställas med sådan information som avses i 125 b §. Med momentet genomförs delvis direktivets artikel 11.7. Med paragrafens 3 mom. genomförs delvis direktivets artikel 11.9. Enligt momentet åläggs Finansinspektionen att underrätta den behöriga myndigheten i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat om betydande förändringar av de arbets- och socialrättsliga kraven samt informationskravet. 
125 i §. En förutsättning för att en utländsk EES-tilläggspensionsanstalt ska få börja bedriva verksamhet är att den av den behöriga myndigheten i sin hemstat har informerats om de i Finland gällande social- och arbetsrättsliga kraven och informationskraven. Verksamheten får inledas också om hemstatens behöriga myndighet inte lämnar de ovan nämnda uppgifterna inom den tid som föreskrivs i direktivets artikel 11.8. Med paragrafen genomförs delvis artikel 11.8. 
125 j §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens ansvar för tillsynen över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter i sin gränsöverskridande verksamhet iakttar de i Finland tillämpliga arbets- och socialrättsliga kraven samt informationskraven. I 61 § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om Finansinspektionens tillsynsmetoder. Med momentet genomförs delvis direktivets artiklar 11.10 och 11.11. 
13 b kap. Gränsöverskridande överlåtelser
125 k §. I denna paragraf föreskrivs om A-pensionsstiftelsers rätt att helt eller delvis överlåta pensionsansvar till en övertagande tilläggspensionsanstalt som är verksam i en annan EES-stat. Detta kapitel ska tillämpas på A-pensionsstiftelser med minst 100 försäkrade. Detta kapitel ska tillämpas också på sådana A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade som har meddelat Finansinspektionen att de verkar i enlighet med de bestämmelser i denna lag som tillämpas på A-pensionsstiftelser med minst 100 försäkrade. I fråga om ovan nämnda A-pensionsstiftelser ska detta kapitel tillämpas från början av räkenskapsperioden efter meddelandet. 
Dessutom ska detta kapitel tillämpas på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade om överlåtelsen av tilläggspensionsarrangemanget inte leder till gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses verksamhet där på förhållandet mellan det finansierande företaget dvs. arbetsgivaren och de försäkrade samt förmånstagarna ska tillämpas någon annan EES-stats än pensionsanstaltens hemstats social- och arbetsrätt. Exempelvis ovan nämnda A-pensionsstiftelser där på förhållandet mellan den försäkrade och arbetsgivaren som försäkrar i pensionsstiftelsen tillämpas finsk social- och arbetsrätt, kan inte överlåta ett tilläggspensionsarrangemang till en tilläggspensionsanstalt som är auktoriserad eller registrerad i en annan EES-stat. På motsvarande sätt kan en A-pensionsstiftelse med färre än 100 försäkrade som inte har meddelat att den verkar i enlighet med de bestämmelser i denna lag som tillämpas på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade, i samband med en gränsöverskridande överlåtelse verka som övertagande tilläggspensionsanstalt endast då på förhållandet mellan de försäkrade i det tilläggspensionsarrangemang som överlåts och det finansierande företaget tillämpas finsk social- och arbetsrätt. 
Den överlåtande A-pensionsstiftelsen svarar för överlåtelsekostnaderna. På en gränsöverskridande överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang tillämpas inte 11 kap. i lagen om pensionsstiftelser. Också en AB-pensionsstiftelses A-avdelnings pensionsansvar eller en del av det kan överlåtas på motsvarande sätt som en A-pensionsstiftelses pensionsansvar. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.1 och med 2 mom. artikel 12.2. Paragrafens 3 mom. är en nationell reglering enligt vilken 11 kap. om överlåtelse av försäkringsbestånd inte ska tillämpas på gränsöverskridande överlåtelser. 
125 l §. I denna paragraf föreskrivs i överensstämmelse med direktivet om en majoritet av de försäkrades samtycke till överlåtelse av pensionsansvar. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat bedömer i samband med behandlingen av ansökan om överlåtelsetillståndet om det ovan nämnda samtycket har givits. En förutsättning för överlåtelsen är dessutom ett beslut av pensionsstiftelsens styrelse. 
Enligt direktivet bestäms innebörden av begreppet ”en majoritet av” enligt nationell rätt. Paragrafens 1 mom. är såtillvida en nationell reglering att där föreskrivs om ett förfarande som innebär att de medlemmar i pensionsstiftelsens styrelse som företräder dem som hör till verksamhetskretsen också företräder de försäkrade i beslut om överlåtelse av pensionsansvar. Nationellt föreskrivs också om förfarandet som innebär att förmånstagarna i samband med beslutet om överföring av ett tilläggspensionsarrangemang till en annan EES-stat ska utforma sin ståndpunkt, ifall förmånstagarna inte hör till pensionsstiftelsens verksamhetskrets. En förutsättning för överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang är att en majoritet av förmånstagarna godkänner överlåtelsen. Enligt momentet ska förmånstagare som inte hör till verksamhetskretsen utöva sin beslutanderätt per post, utan att det ordnas omröstningar under sammanträdet. Dessutom kan omröstning ordnas elektroniskt. Det ska alltid vara möjligt att per post rösta om en överlåtelse av beståndet, eftersom alla förmånstagare inte nödvändigtvis har tillgång till webben. 
Enligt direktivet ska uppgifter om överlåtelsevillkor hållas tillgängliga för de försäkrade och förmånstagarna eller deras företrädare i god tid innan ansökan om överlåtelsen lämnas in. Paragrafens 2 mom. är en nationell reglering till den del som där preciseras förfarandet varmed ovan nämnda information ställs till de försäkrades och förmånstagarnas förfogande. Enligt paragrafens 3 mom. förutsätts det dessutom att den arbetsgivare vars tilläggspensionsarrangemang överlåts har gett sitt samtycke till överlåtelsen. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.3 a och med 3 mom. artikel 12.3 b. 
125 m §. Om en A-pensionsstiftelse eller en AB-pensionsstiftelse har för avsikt att överlåta den frivilliga tilläggspensionsverksamheten till en i en annan EES-stat verksam tilläggspensionsanstalt eller till ett försäkringsbolag som verkar som ett sådant tjänstepensionsinstitut som avses i direktivet, behöver stiftelsen för överlåtelsen ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Förhandsgodkännandet kan myndigheten ge efter att först ha fått Finansinspektionens bedömning av förutsättningarna för överlåtelsen. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens uppgifter i samband med gränsöverskridande överlåtelser av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ger tillstånd till gränsöverskridande överlåtelse av pensionsansvar. Finansinspektionen samarbetar med den ovan nämnda myndigheten. Finansinspektionen får av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ansöka om gränsöverskridande överlåtelse. Finansinspektionen bedömer om de i paragrafen föreskrivna förutsättningarna för överlåtelsen är uppfyllda och översänder sin bedömning till den ovan nämnda behöriga myndigheten. Finansinspektionens bedömning enligt denna paragraf är inte ett överklagbart förvaltningsbeslut. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.4 i fråga om den bedömning som görs av den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Med paragrafen genomförs dessutom direktivets artikel 12.8. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.9. 
125 n §. I denna paragraf föreskrivs om information till den övertagande tilläggspensionsanstaltens behöriga myndighet. Finansinspektionen ska informera myndigheten om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemanget och om kraven gällande information till de försäkrade och förmånstagarna. När försäkringsbeståndet har överlåtits till en tilläggspensionsanstalt som är registrerad i en annan EES-stat och när i fråga om det bestånd som överlåts på förhållandet mellan den försäkrade och förmånstagarna samt det finansierande företaget tillämpas arbets- och socialrätten i någon annan EES-stat än anstaltens hemstat, är det fråga om gränsöverskridande verksamhet. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artiklar 12.11 andra stycket samt 12.14. 
125 o §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens tillsynsuppgift i egenskap av behörig myndighet i värdstaten. Finansinspektionen övervakar att den övertagande tilläggspensionsanstalten i fråga om det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget iakttar finsk social- och arbetsrätt och de bestämmelser i finsk lag som gäller överlämnande av information. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 12.14 till den del som det i den hänvisas till direktivets artiklar 11.10 och 11.11. 
125 p §. I denna paragraf föreskrivs om A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars verksamhet som övertagande tilläggspensionsanstalt i samband med gränsöverskridande överlåtelser på så sätt att till en A-pensionsstiftelse eller en AB-pensionsstiftelses A-avdelning överförs ett tilläggspensionsarrangemang från en annan EES-stat. Kretsen av arbetsgivare som kan försäkra sina arbetstagare i en pensionsstiftelse är begränsad enligt lagen om pensionsstiftelser. Det är inte möjligt att med en gränsöverskridande överlåtelse till en pensionsstiftelse överföra ett tilläggspensionsarrangemang om det företag som finansierar försäkringsbeståndet som överlåts, dvs. arbetsgivaren, inte hör till den övertagande pensionsstiftelsen, såvida inte arbetsgivaren i samband med överlåtelsen ansluter sig till pensionsstiftelsen. På en arbetsgivare som ansluter sig ska tillämpas vad som i 7 och 115 § i lagen om pensionsstiftelser föreskrivs om grundare av en pensionsstiftelse. Däremot kan ett pensionsbestånd som är stängt och till vilket inte längre kan anslutas nya försäkrade, överlåtas till en EES-pensionsstiftelse utan att också det finansierande företaget i samband med överlåtelsen ansluter sig till pensionsstiftelsen som arbetsgivare. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artiklar 12.1, 12.2 och 12.3. Delvis är 2 mom. en nationell reglering och till sin karaktär är det en informativ bestämmelse. 
125 q §. I denna paragraf föreskrivs att A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser ska ansöka hos Finansinspektionen om övertagande av tilläggspensionsarrangemang i samband med gränsöverskridande överlåtelse. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.5 och dessutom delvis direktivets 12.4. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.6. 
125 r §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens bedömning av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers tillståndsansökningar. På basis av bedömningen av de omständigheter som nämns i paragrafen beslutar Finansinspektionen godkänna eller avslå tillståndsansökan. Det är fråga om ett överklagbart förvaltningsbeslut. Finansinspektionen sänder sitt beslut för kännedom till den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Om Finansinspektionen inte ger ett beslut på en ansökan som avses i 125 q § inom den ovan nämnda tidsfristen på tre månader, kan den A-pensionsstiftelse som ansökt om tillstånd anföra besvär. Besvären anses då rikta sig mot ett beslut om avslag på ansökan. Besvär kan anföras till dess att Finansinspektionen har fattat ett positivt eller negativt beslut med anledning av tillståndsansökan. Finansinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om beslutet i ärendet. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.7. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis direktivets artiklar 12.4, 12.10 och 12.11. 
125 s §. I denna paragraf föreskrivs om information som ska överlämnas till A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser om tillämpningen av social- och arbetsrättsliga krav på ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang samt om översändande av uppgifter om informationskraven till de försäkrade och förmånstagarna. Finansinspektionen ska sända den information som avses ovan till A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser efter att ha fått informationen från den behöriga myndigheten i tilläggspensionsanstaltens hemstat. Med paragrafens 1 mom. genomförs det andra och det tredje stycket i direktivets artikel 12.11. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.14 till den del som det i den hänvisas till artikel 11.10. 
125 t §. I denna paragraf föreskrivs om tidpunkten då en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse kan börja förvalta det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget. Överlåtelsen kan ske då Finansinspektionen har gett till tillstånd. En A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse kan förvalta ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang också då Finansinspektionen inte ger ett beslut med anledning av en tillståndsansökan inom fyra månader och tre veckor från inlämnandet av tillståndsansökan enligt 125 q §. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.12. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.2. 
125 u §. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i hemstaten för det överlåtande eller mottagande tjänstepensionsinstitutet har meningsskiljaktigheter som gäller förfarandet för överföring av tilläggspensionsarrangemang, innehållet i åtgärder eller den behöriga myndighetens passivitet kan Finansinspektionen med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inleda ett sådant icke-bindande medlingsförfarande som avses i artikel 31 andra stycket c) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. 
1.2
Lagen om försäkringskassor
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. Till paragrafens 1—3 mom. ska enligt förslaget fogas sådana hänvisningsbestämmelser gällande lagens tillämpningsområde som följer av de föreslagna ändringarna. I paragrafens 2 mom. räknas upp de bestämmelser i lagen om försäkringskassor som inte ska tillämpas på sjukkassor, begravningskassor och avgångsbidragskassor. Enligt paragrafens 3 mom. ska vad som med stöd av denna lag gäller pensionskassors tilläggspensionsverksamhet på motsvarande sätt tillämpas på EES-tilläggspensionskassor, om inte något annat föreskrivs i 14 a eller 14 b kap. En pensionskassa grundas antingen som en kassa som ska bedriva tilläggspensionsverksamhet eller som en kassa som utöver lagstadgad pensionsförsäkring ska bedriva också tilläggspensionsverksamhet. En sådan pensionskassa kan efter att den grundats dessutom registreras i försäkringskasseregistret som en EES-tilläggspensionskassa, om Finansinspektionen beviljar tillstånd för gränsöverskridande verksamhet. I paragrafens 3 mom. preciseras vilka bestämmelser i lagen om försäkringskassor som inte ska tillämpas på pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet. I paragrafens 4 mom. föreskrivs om ett undantag jämfört med 3 mom., enligt vilket kraven som gäller de personers lämplighet och tillförlitlighet som svarar för en pensionskassas faktiskt verksamhet ska tillämpas också på pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet och som också har en avdelning som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har minst 100 försäkrade. 
2 a §. Denna paragraf är ny. Vilka bestämmelser som ska tillämpas på pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet beror på pensionskassans storlek. Regleringen av små pensionskassor är lättare för att deras administrativa börda inte till följd av genomförandet av direktivet ska bli oskäligt tung. I paragrafens 1 mom. föreskrivs om undantag gällande små pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Enligt det ovan nämnda momentet ska på pensionskassor som har fler än 15 men färre än 100 försäkrade i regel inte tillämpas bestämmelserna om genomförande av direktivet. Genom paragrafens 1 mom. används den nationella handlingsmarginalen enligt första stycket i direktivets artikel 5 där det föreskrivs att medlemsstaterna kan besluta att inte tillämpa direktivet eller en del av det på tilläggspensionsanstalter med färre än 100 medlemmar, med undantag för vad som föreskrivs i artiklarna 32—35. Enligt direktivet ska artiklarna 21.1 och 21.2 likväl tillämpas på tilläggspensionsverksamhet med minst 16 försäkrade. Direktivets definition av begreppet medlem stämmer överens med den nya definition av begreppet försäkrad som ingår i lagen om försäkringskassor. De ovan nämnda artiklarna reglerar kapitalförvaltning och förvaring av tillgångar. 
Paragrafens 2 mom. är en nationell reglering. Enligt momentet ska på pensionskassor med minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten och på vilka av denna anledning tillämpas bestämmelserna om genomförande av direktivet inte tillämpas de redan gällande bestämmelser i lagen om försäkringskassor som i fortsättningen ska tillämpas på små pensionskassor. Enligt paragrafens 3 mom. ska, utöver vad som föreskrivs i 1 mom., vissa bestämmelser inte tillämpas på tilläggspensionsverksamhet som har färre än 16 försäkrade. Dessa bestämmelser gäller investering, förvaring och förvaltning av tillgångar. Med det ovan nämnda momentet genomförs delvis det första stycket i direktivets artikel 5. 
2 b §. I denna nya paragrafen föreskrivs om anmälningsförfarandet gällande antalet försäkrade i en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Eftersom de tillämpliga bestämmelserna är beroende av om pensionskassan har färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten kan pensionskassan underrätta Finansinspektionen om det nämnda antalet underskrids. Pensionskassan kan emellertid besluta fortsätta sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser som ska tillämpas på pensionskassor med minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten. Om pensionskassan inte meddelar Finansinspektionen att antalet försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten sjunker under 100, ska pensionskassan fortsätta sin verksamhet i enlighet med de ovan nämnda bestämmelserna. Med momentet genomförs delvis första stycket i direktivets artikel 5. 
Enligt paragrafens 2 mom. ska pensionskassan omedelbart meddela Finansinspektionen om antalet försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten stiger till minst 100. Enligt paragrafens 3 mom. ska en liten pensionskassa som inom tilläggspensionsverksamheten bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 men fler än 15 försäkrade underrätta Finansinspektionen om detta. Enligt första stycket i direktivets artikel 5 ska vissa bestämmelser om investering, kapitalförvaltning och förvaring tillämpas på pensionskassor med minst 16 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten. Finansinspektionen ska av ovan nämnda skäl ha uppdaterad information om antalet försäkrade. I paragrafens 5 mom. föreskrivs att Finansinspektionen ska anteckna anmälningar som avses i 1—4 mom. i försäkringskasseregistret och att Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i anmälningar som avses ovan. 
3 §. Det föreslås att denna paragraf ses över av lagtekniska skäl. Paragrafens definitioner motsvarar delvis definitionerna i gällande 3 §. I paragrafen definieras begreppen pensionskassa, sjukkassa, tilläggspensionsverksamhet, verksamhetskrets, medlem, delägare, tjänsteföretag, fastighetssammanslutning, skuldförbindelse, utländsk EES-tilläggspensionsanstalt, EES-stat och biometriska risker. Med paragrafen genomförs dessutom direktivets artikel 6, vars definitioner ska tillämpas endast på frivillig tilläggspensionsverksamhet. I definitionerna av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i paragrafens 16 kap., utländsk EES-tilläggspensionsanstalt i punkt 25 samt av koncern i 30 punkten har gjorts lagtekniska ändringar. Paragrafens 5—8, 11—14 och 17—22 punkt motsvarar direktivets definitioner. Definitionerna i paragrafens 34—36 punkt motsvarar den nationella lagstiftning varmed direktivet 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument har satts i kraft. 
I paragrafens 7 punkt definieras begreppet finansierande företag, varmed avses en arbetsgivare eller självständig yrkesutövare som erbjuder tilläggspensionsarrangemang eller gör inbetalningar till en tilläggspensionsanstalt. Definitionen av begreppet finansierande företag överlappar delvis definitionen av begreppet delägare. Definitionen av begreppet finansierande företag sammanhänger emellertid endast med tilläggspensionsverksamhet. En försäkringskassa har delägare oberoende av om det är fråga om en pensionskassa som bedriver lagstadgad pensionsförsäkring, en sjukkassa eller en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet. I paragrafens 8 punkt definieras vad som inom frivillig tilläggspensionsverksamhet avses med tilläggspensionsförmåner. Enligt definitionen avses med tilläggspensionsförmåner också kompletterande förmåner och förmåner som tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning. Med tilläggspensionsförmåner avses inte så kallad registrerat tilläggspensionsskydd inom arbetspensionssystemet. I paragrafens 11 punkt definieras begreppet försäkrad. Därmed avses en person vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger honom eller henne rätt till tilläggspensionsförmåner. Definitionen omfattar sålunda också personer som fått fribrev. Med försäkrad avses inte sådan person med fribrev som är inte berättigad till tilläggspension ny eller i framtiden. En förmånstagare kan inte vara försäkrad. En förmånstagare kan inte vara försäkrad. Definitionen av begreppet försäkrad överlappar delvis definitionen av begreppet medlem i en försäkringskassa. Definitionen av begreppet medlem har emellertid samband med tilläggspensionsverksamhet och dessutom också med lagstadgad pensionsförsäkring samt sjukkasseverksamhet. I paragrafens 15 punkt definieras begreppet EES-tilläggspensionskassa varmed avses en kassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet och på vars tilläggspensionsarrangemang tillämpas en annan EES-stats än Finlands social- och arbetslagstiftning samt lagstiftning om information till försäkrade och förmånstagare. En EES-pensionskassa kan förvalta ett tilläggspensionsarrangemang antingen med anledning av ett sådant gränsöverskridande förfarande som avses i 14 a kap. eller en sådan gränsöverskridande överlåtelse som avses i 14 b kap. I paragrafens 31 punkt definieras begreppet ansvarsskuldens bruttobelopp. I definitionen föreslås en lagteknisk ändring i fråga om lagstadgad pensionsförsäkring. 
8 b §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 19.1 a och 19.1 b, Paragrafen motsvarar föreslagna 5 a § i lagen om pensionsstiftelser. 
8 c §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 19.1 c och 19.1 d. Paragrafen motsvarar föreslagna 5 b § i lagen om pensionsstiftelser. 
9 a §. Med denna paragraf genomförs direktivets artikel 7 tredje stycket, dvs. principen att pensionskassor i sin verksamhet ska eftersträva en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna. Paragrafens understryker vikten av hållbara tilläggspensionsarrangemang på lång sikt. Paragrafen motsvarar den 6 a § som föreslås i lagen om pensionsstiftelser. 
2 kap. Bildande av en försäkringskassa
10 §. Paragrafens 1 mom. motsvarar 10 § 1 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 mom. motsvarar 10 § 2 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. varmed direktivets artikel 9.1 genomförs. Direktivet förutsätter att en tilläggspensionsanstalt registreras på den ort där anstalten har sin centralförvaltning. Med centralförvaltning avses den plats där anstaltens viktigaste strategiska beslut fattas. För att uppfylla direktivets krav ska en i Finland registrerad pensionskassas centralförvaltning vara belägen i Finland, om pensionskassan bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet. Centralförvaltningen kan vara belägen i en annan kommun än den där anstalten har sin hemort. Som hemort kan registreras en kommun i Finland från vilken verksamheten i praktiken inte leds. 
12 §. I paragrafens 1 mom. 2 punkten föreslås i syfte att genomföra direktivets artikel 9.1 ett sådant tillägg att i försäkringskassans stadgar ska anges den kommun i Finland där en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet har sin centralförvaltning, om centralförvaltningen finns någon annanstans än på hemorten. Med centralförvaltning avses den plats där pensionskassans viktigaste strategiska beslut fattas. 
18 §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 18 §. Det föreslås att till 1 mom. fogas en mening där det uttryckligen konstateras att en försäkringskassa är en fristående juridisk person. Försäkringskassan är således en från sina grundare och delägare fristående juridisk person som svarar för sina åtaganden. Momentet motsvarar det gällande rättsläget. Det är här fråga om en lagteknisk ändring varmed direktivets artikel 8 genomförs. 
27 §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 27 § i lagen om försäkringskassor. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. på motsvarande sätt som i 19 § i lagen om pensionsstiftelser. 
6 a kap. Företagsstyrningssystem och kapitalförvaltning för pensionskassor som beviljar tilläggspensioner
77 a §. I denna nya paragraf föreslås en bestämmelse om tillämpningsområdet för det nya 6 a kap. Enligt paragrafen ska bestämmelserna i detta kapitel tillämpas på pensionskassors tilläggspensionsverksamhet. 
77 b §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 21.1 och 21.2. I paragrafen föreslås bestämmelser om de allmänna krav som gäller i fråga om pensionskassors företagsstyrningssystem och hur de ordnas i praktiken. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 b § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 c §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 21.3—21.5. I denna paragraf föreskrivs utöver 77 b § om de allmänna krav som gäller i fråga om pensionskassors företagsstyrningssystem och hur de ordnas i praktiken. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 c § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 d §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 22.1 i fråga om personer som utför nyckelfunktioner. I paragrafen föreskrivs om de krav som gäller sådana personers lämplighet och tillförlitlighet som utför pensionskassans nyckelfunktioner. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 d § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 e §. Med denna nya paragrafs 1 mom. genomförs direktivets artikel 22.1 i fråga om de personer som i praktiken ansvarar för en pensionskassas verksamhet. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 21.2. Finansinspektionen ska kunna bedöma om en pensionskassas styrelsemedlemmar, suppleanter och verkställande direktör uppfyller de krav som föreskrivs i 1 mom. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 e § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 f §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 22.3—22.6. I paragrafen föreskrivs om dokument med vilka medborgare i en annan EES-stat än Finland kan visa att han eller hon uppfyller kraven på god vandel och lämplighet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 f i lagen om pensionsstiftelser. 
77 g §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 23. I paragrafen föreskrivs om de krav som gäller en pensionskassas löne- och arvodespolitik. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 g § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 h §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 24.1—24.3. I paragrafen föreslås bestämmelser om de allmänna krav som ställs i fråga om pensionskassors nyckelfunktioner. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 h § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 i §. Med denna nya paragraf genomförs artiklarna 24.4—24.6. I paragrafen föreskrivs om de personers rapporteringsskyldighet som utför nyckelfunktioner i en pensionskassa. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 i § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 j §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 25. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors riskhanteringsfunktion, som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 j i lagen om pensionsstiftelser. 
77 k §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 26. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors internrevisionsfunktion, som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 k § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 l §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 27. I paragrafen föreskrivs om aktuariefunktionen, som är en av de nyckelfunktioner som avses i direktivet, samt om de krav som ställs på aktuariefunktionen i vissa situationer. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 l § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 m §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 28. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors riskbedömning som ska göras i anslutning till riskhanteringssystemet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 m § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 n §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 29. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors årsbokslut och verksamhetsberättelser. Med hjälp av dem kan pensionskassans styrelse övervaka kassans finansiella ställning och bedöma om den klarar av sina åtaganden. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 n § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 o §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 30 och 19.2. I paragrafen föreskrivs att pensionskassorna ska offentliggöra en utredning om principerna för investeringspolitiken. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 o § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 p §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 31.1—31.5. Enligt paragrafen får en pensionskassa utkontraktera hela eller delar av sin verksamhet på det sätt som direktivets möjliggör. Vidare föreskrivs om förutsättningarna för utkontraktering. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 p § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 q §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 31.7—31.7. I paragrafen föreskrivs att Finansinspektionen ska underrättas om utkontraktering samt om information om utkontrakterade funktioner. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 q § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 r §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 32. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors rätt att som förvaltare av sina tillgångar anlita kapitalförvaltare som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 r § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 s §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 33.1—33.3 och 33.5. I paragrafen föreskrivs om pensionskassors skyldighet att för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter anlita förvaringsinstitut som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 s § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 t §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 33.6 och 33.7. I paragrafen föreskrivs om förvaring av pensionskassors som förvaringsinstituts tillgångar och om principerna för tillsynen. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 t § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 u §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 34.1—34.4. I paragrafen föreskrivs om förvaring av tillgångar och om förvaringsinstituts ansvar. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 u § i lagen om pensionsstiftelser. 
77 v §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 35.1 och 35.2. I paragrafen föreskrivs om ett sådant förvaringsinstituts uppgifter som har utsetts för tillsynsuppgifter. Paragrafen motsvarar föreslagna 42 v § i lagen om pensionsstiftelser. 
7 kap. Försäkringspremier, ansvarsskuld och solvenskapital
81 a §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen 81 a § 1 och 4 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artiklar 13.1 och 13.3 samt 13.4 d. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 13.5. Det föreslås att till paragrafens 1 mom. i syfte att genomföra direktivet fogas den allmänna, med gällande praxis och rättsläge överensstämmande principen att en försäkringskassa ska ha en ansvarsgrund som motsvarar de beviljade tilläggspensionsarrangemangen. Pensionskassans försäkringsmatematiker ska varje år beräkna de försäkringstekniska avsättningarna som ska antecknas i pensionskassans bokslut. Pensionskassan ska ha en försäkringsmatematiker som dock inte behöver vara anställd hos pensionskassan. Det räcker att leverantören av pensionskassans försäkringsmatematiska tjänster har en försäkringsmatematiker som gör beräkningar och utredningar för pensionskassan. 
81 b §. Paragrafens 1 mom. motsvarar 81 a § 2 mom. i lagen om försäkringskassor medan paragrafens 2 mom. motsvarar 81 a § 3 mom. i den gällande lagen om försäkringskassor. Paragrafens 3 och 4 mom. är nya. I paragrafens 3 mom. räknas upp omständigheter som ska beaktas i planen för täckande av täckningsunderskott. I planen ska beaktas matchningen av tillgångar och ansvar, riskprofilen, likviditetsplanen, åldersprofilen hos de försäkrade som är berättigade till pensionsförmåner samt de tilläggspensionsarrangemang som befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade. Om ett tilläggspensionsarrangemang inte är till fullo fonderat kan arrangemanget i fråga om den icke-fonderade delen baseras på ett fördelningssystem, vilket innebär att pensionerna delvis finansieras med respektive års försäkringspremier. I Finland finns det i praktiken inga sådana tilläggspensionsarrangemang. Paragrafens 4 mom. gäller den situationen att man vill avveckla ett enskilt tilläggspensionsarrangemang trots att det inte finns full täckning för pensionsansvaret. Enligt momentet förutsätter en avveckling av ett tilläggspensionsarrangemang under en sådan period som avses i 1 mom. en plan för överföring av tilläggspensionsarrangemanget. Momentet ska tillämpas utöver vad som i 12 kap. föreskrivs om överlåtelse av försäkringsverksamhet. Med denna paragraf genomförs direktivets artikel 14.2. 
82 a §. I denna paragraf föreskrivs i fråga om tilläggspensionsverksamhet om den räntesats som används vid beräkning av en pensionskassas ansvarsskuld och om den maximiräntesats som fastställs av Finansinspektionen. Paragrafen motsvarar 44 a § i lagen om pensionsstiftelser. 
83 §. Det föreslås att paragrafens 1 och 2 mom. ändras samt att till paragrafen fogas nya 8 och 11 mom. I paragrafens 1 mom. förelås en lagteknisk ändring av hänvisningsparagrafen. I paragrafens 2 mom. föreskrivs att de tillgångar som hör till täckningen ska vara säkra, ge god avkastning och vara likvida samt lämpligt diversifierade och ha lämplig spridning. Paragrafens 2 mom. motsvarar 46 § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. I paragrafens 8 mom. föreskrivs om användning av derivatinstrument i pensionskassors tilläggspensionsverksamhet och i 11 mom. föreskrivs att Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om användning av derivatinstrument. Paragrafens 8 och 11 mom. motsvarar 46 b § i lagen om pensionsstiftelser. 
83 g §. Det föreslås att i paragrafen görs en sådan lagteknisk ändring att till de bestämmelser som innebär att OECD-stater i samband med investeringar jämställs med EES-stater fogas nya 83 § 8 och 11 mom. samt en ny 83 m §. 
83 h §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 83 h § i lagen om försäkringskassor. Till paragrafens 1 mom. 6 punkten har i syfte att genomföra direktivets artikel 19.6 d fogats sådana nyare investeringsobjekt som emitterats eller garanteras av Europeiska investeringsbanken. Paragrafen motsvarar föreslagna 47 b § i lagen om pensionsstiftelser. 
83 i §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 83 i § i lagen om försäkringskassor. I sådana skuldförbindelser som avses i paragrafens får emellertid investeras högst 70 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp, medan det för närvarande är tillåtet att investera högst 50 procent. Paragrafen motsvarar föreslagna 47 c § i lagen om pensionsstiftelser. 
83 j §. Denna paragraf motsvarar huvudsakligen gällande 83 j § i lagen om försäkringskassor. Enligt den föreslagna bestämmelsen får 70 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden bestå av aktier, fondandelar i placeringsfonder och i vissa motsvarande investeringsobjekt, medan den övre gränsen enligt gällande lag är 50 procent. Trots höjningen av den övre gränsen för investering i aktier enligt lagen om försäkringskassor, ska en pensionskassa i samband med investeringar beakta också de allmänna principerna i 83 § 2 mom. i lagen om försäkringskassor, bland annat när det gäller tillgångarnas säkerhet och spridning. Paragrafen motsvarar föreslagna 47 d § i lagen om pensionsstiftelser. 
83 m §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 19.6 c. Enligt paragrafen får en pensionskassa investera högst 10 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskulden i investeringsinstrument som har en långsiktig investeringshorisont och som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform. Paragrafen motsvarar 47 p § i lagen om pensionsstiftelser. 
83 s §. I denna paragraf föreskrivs om beloppet av kapitalbasen när det är fråga om en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet enligt direktivet, i sådana fall då pensionskassan står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garantera en viss avkastning för investeringsverksamhet eller en viss nivå på förmånerna. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 16. I paragrafens 3 mom. föreskrivs om de poster som hänförs till kapitalbasen enligt 1 mom. Det föreslås en sådan precisering i momentets 1 punkt att i den tydligt framgår att det är fråga om inbetalt garantikapital. Momentets 2 punkt ändras i överensstämmelse med de termer som används i pensionskassans bokslut. Enligt direktivets artikel 16.4 kan dolda nettoreserver hänföras till kapitalbasen endast med Finansinspektionens samtycke. I lagen om försäkringskassor har detta genomförts på så sätt att värderingsdifferenser enligt paragrafens 5 punkt kan hänföras till solvenskapitalet utan tillsynsmyndighetens samtycke, men tillsynsmyndigheten har rätt att av särskilda skäl förbjuda användningen av posten i fråga som en del av solvenskapitalet i enlighet med 5 mom. Det föreslås att punkten ändras så att den motsvarar direktivet. Samtidigt upphävs nuvarande 5 mom. Enligt den nya 6 punkten kan till pensionskassans kapitalbas på ansökan av pensionskassan och med Finansinspektionens samtycke och efter att 25 procent av grundfondens och garantikapitalets sammanlagda belopp har betalts hälften av grundfondens och garantikapitalets sammanlagda obetalda belopp hänföras till pensionskassans kapitalbas. Av denna post får emellertid enligt nya 5 mom. till kapitalbasen hänföras högst ett belopp som motsvarar hälften av kapitalbasen eller kapitalbasens minimibelopp, beroende på vilket som är lägre. Med denna punkt genomförs direktivets artikel 16.4 c. 
83 v §. I denna paragraf föreskrivs om beräkning av kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklasserna 1 och 2. Det föreslås att till paragrafen fogas två nya moment. I det nya 4 mom. föreskrivs om beräkning av den andel som i enlighet med 83 s § ska hänföras till kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 6 och i 5 mom. i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 5. Med de tillagda momenten genomförs direktivets artiklar 17.4 och 17.5. Dessa artiklar har inte tidigare satts i kraft eftersom pensionskassorna inte tidigare bedrivit verksamhet som hör till försäkringsklasserna 5 och 6. 
83 w §. I denna paragraf föreskrivs om beräkning av kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 3. En bestämmelse om saken finns i direktivets artikel 17.6. Enligt direktivet får återförsäkring inte beaktas som en sänkande faktor vid beräkning av kapitalbasens minimibelopp. Därför föreslås att paragrafens 2, 3 och 4 mom. ändras så att procenttal som beräknas på basis av återförsäkring inte längre ska användas. 
83 x §. Denna paragraf motsvarar gällande 83 y § i lagen om försäkringskassor. Paragraferna 83 x och 83 y föreslås byt plats eftersom i nya 83 x hänvisas till nya 83 y. I 83 x § föreskrivs, i fråga om försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2, om beräkning av kapitalbasens minimibelopp. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 18. Enligt sista stycket i artikel 18.3 och enligt sista stycket i artikel 18.4 kan återförsäkring beaktas som en sänkande faktor vid beräkning av kapitalbasens minimibelopp. Av denna anledning fogas till paragrafens 2 och 4 mom. tillägget att resultatet ska multipliceras med det relationstal som föreskrivs i 83 y §. 
83 y §. Denna paragraf motsvarar gällande 83 x § i lagen om försäkringskassor. I paragrafen föreskrivs om relationstal som ska användas vid beräkning av kapitalbasens minimibelopp och med hjälp av vilka återförsäkring ska beaktas som en faktor som sänker kraven. I paragrafens 1 och 2 mom. stryks hänvisningen till 83 w §, eftersom återförsäkring inte längre ska beaktas vid beräkning av den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 3. Till paragrafens 1 mom. fogas en hänvisning till 83 v § 4 mom. eftersom återförsäkring ska beaktas vid beräkning av den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 6. 
Det föreslås att paragrafens 3 mom. stryks eftersom det inte är baserat på direktivet. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. I det föreskrivs om beaktande av återförsäkring i fråga om försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 vid beräkning av den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp i enlighet med 83 x §. Med paragrafen genomförs direktivets artiklar 17.4, 17.6, 18.3 och 18.4. 
8 kap. Informationsbestämmelser, begränsning av en försäkringskassas ansvar och utbetalning av förmåner
84 a §. Denna paragraf ska tillämpas på pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 försäkrade. I paragrafens 1 och 2 mom. föreslås en lagteknisk ändring i syfte att förenhetliga den terminologi som används i 8 kap. Uttrycken ”medlemmar” och ”personer som fått fribrev” ersätts i de nämnda momenten med ”försäkrade”. 
84 b §. Denna paragraf ska tillämpas på pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 försäkrade. I paragrafens 1 mom. görs en sådan ändring att ordet årsredovisning ersätts med verksamhetsberättelse. Dessutom görs i paragrafen en sådan lagteknisk ändring att uttrycken ”medlemmar” och ”personer som fått fribrev” som används i den gällande lagen om försäkringskassor ersätts med ”försäkrade”. Paragrafen motsvarar 49 b § i lagen om pensionsstiftelser. 
84 c §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artiklar 36.2 och 37.4. De som i paragrafen ställs på informationen ska uppfyllas i fråga om all sådan information som avses i 84 c—84 g § i lagen om försäkringskassor. Paragrafen motsvarar föreslagna 49 c § i lagen om pensionsstiftelser. 
84 d §. Med denna nya paragrafs 1 mom. genomförs direktivets artiklar 37.1 och 37.3. En bestämmelse som motsvarar artikel 37.4 ingår i 84 c § 1 mom. f punkten. Paragrafen motsvarar föreslagna 49 d § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 37.2. Bestämmelsen motsvarar föreslagna 49 d § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 37.3. Detta förslag motsvarar föreslagna 49 d § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 
84 e §. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 44. Förslaget motsvarar 49 e § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Paragrafens föreslagna 2 mom. motsvarar gällande 84 b § 3 mom. Bestämmelsen är en sådan ytterligare reglering som är tillåten enligt direktivets artikel 36.3 och som behövs för att i samband med en rörelseöverlåtelse skydda de personers rättigheter som hör till verksamhetskretsen. Enligt momentet ska de personer inom verksamhetskretsen som omfattas av en rörelseöverlåtelse på begäran få utförlig information om beloppet av den intjänade tilläggspensionsförmånen, överföringen av förmånerna och sina rättigheter vid överlåtelsen. 
84 f §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 38. Paragrafens 1 mom. är en allmän bestämmelse om tilläggspensionsbesked motsvarande direktivets artiklar 38.1 och 38.3. Förslaget motsvarar föreslagna 49 f § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artiklar 38.2, 38.4 och 39. I föreslagna 2 mom. föreskrivs om tilläggspensionsbeskedets innehåll. Momentet motsvarar föreslagna 49 f § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 40. Momentet motsvarar föreslagna 49 f § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 4 mom. genomförs direktivets artikel 38.5. Momentet motsvarar föreslagna 49 f § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 
84 g §. Med denna nya paragraf genomförs direktivets artikel 41. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artiklar 41.1 och 41.3. Momentet motsvarar föreslagna 49 g § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 2 mom. genomförs artikel 41.2. Momentet motsvarar föreslagna 49 g § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. 
84 h §. Med denna nya paragrafs 1 mom. genomförs artikel 42. Momentet motsvarar föreslagna 49 h § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 43. Momentet motsvarar föreslagna 49 h § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser. En minskning av tilläggspensionsförmåner förutsätter ändring av pensionskassans stadgar, eftersom förmånerna regleras i stadgarna. Kassamötet beslutar om ändring av stadgarna. I 4 kap. i lagen om försäkringskassor, dvs. i bestämmelserna om kassamötet, föreskrivs om beslutsförfarandet vid minskning av pensionskassors tilläggspensioner. 
9 kap. Tillsynen över försäkringskassorna
101 §. I denna paragraf föreslås lagtekniska ändringar. I paragrafens 1 mom. ersätts benämningen Försäkringsinspektionen med Finansinspektionen. Paragrafens gällande 2 mom. föreslås bli upphävt eftersom det motsvaras av nya 101 g § 1 mom. I paragrafen föreslås motsvarande ändring som i 69 § i lagen om pensionsstiftelser. 
9 a kap. Tillsynen över pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet och över utländska EES-tilläggspensionsanstalter
101 a §. I paragrafen föreskrivs att detta kapitel ska tillämpas endast på tillsynen över pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen övervaka att pensionskassornas uppfyller de krav gällande verksamheten som föreskrivs i denna lag. Med paragrafens 3 mom. genomförs direktivets artikel 36. Momentet motsvarar föreslagna 69 a § i lagen om pensionsstiftelser. 
101 b §. Enligt denna paragraf är syftet med tillsynen över pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet att skydda de försäkrades rättigheter samt att säkerställa pensionskassornas stabilitet och sundhet. Den föreslagna bestämmelsen motsvarar föreslagna 69 b § i lagen om pensionsstiftelser. 
101 c §. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen när den utövar tillsyn ta hänsyn till de omständigheter under vilka pensionskassornas bedriver sin verksamhet samt till de tjänsteföretag som utför utkontrakterade funktioner. Finansinspektionen ska ha tillgång till stresstester och andra uppföljningsinstrument. Finansinspektionen ska fastställa hur ofta granskningar minst ska göras och vilken omfattning de ska ha och den ska också offentliggöra information om de olika skedena i och de allmänna principerna för tillsynsförfarandet. Paragrafen motsvarar föreslagna 69 c § i lagen om pensionsstiftelser. 
101 d §. Enligt denna paragraf ska en pensionskassa och de personer som i praktiken leder dess verksamhet eller utför nyckelfunktioner utan obefogat dröjsmål på begäran till Finansinspektionen överlämna för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar. Denna paragraf motsvarar föreslagna 69 d § i lagen om pensionsstiftelser. 
101 e §. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att 77 p § följs när en pensionskassa utkontrakterar nyckelfunktioner. Bestämmelsen motsvarar föreslagna 69 e § i lagen om pensionsstiftelser. 
101 f §. Enligt denna paragraf kan Finansinspektionen påföra ordningsavgift för vissa i paragrafen nämnda överträdelser av bestämmelser i denna lag. Paragrafen motsvarar föreslagna 69 f § i lagen om pensionsstiftelser. 
101 g §. I paragrafens 1 mom. föreslås lagtekniska ändringar. I 2 mom. föreskrivs om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa användningen av en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts tillgångar som förvaltas av kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut etablerade i Finland. Paragrafen motsvarar gällande 69 g § i lagen om pensionsstiftelser. 
101 h §. Enligt denna paragraf ska Finansinspektionen till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten anmäla beslut om att förbjuda eller begränsa en pensionskassas verksamhet. Paragrafen motsvarar föreslagna 69 h § i lagen om pensionsstiftelsen. 
101 i §. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter, när de bedriver gränsöverskridande verksamhet där Finland är värdstat, följer finsk social- och arbetsrätt. Enligt paragrafens 2 mom. ska då en pensionskassa bedriver gränsöverskridande verksamhet värdstatens behöriga myndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av värdstatens social- och arbetsrätt och av värdstatens bestämmelser om information. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om de bestämmelser i lagen om försäkringskassor som inte omfattas av hänvisningen till finsk social- och arbetsrätt. Paragrafen motsvarar föreslagna 69 i § i lagen om pensionsstiftelser. 
14 a kap. Gränsöverskridande verksamhet
157 a §. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 11.1. I lagen om försäkringskassor har införts en ny definition av begreppet gränsöverskridande tilläggspensionsverksamhet. Med gränsöverskridande tilläggspensionsverksamhet avses verksamhet som innebär att en pensionskassa förvaltar tilläggspensionsarrangemang som finsk social- och arbetsrätt inte tillämpas på. På EES-tilläggspensionskassors verksamhet ska utöver 14 a kap. tillämpas vad som i andra bestämmelser i lagen om försäkringskassor föreskrivs om pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet, om inte något annat föreskrivs i 14 a kap. Detta betyder till exempel att i en EES-tilläggspensionskassa kan försäkras endast personer som hör till den kassans verksamhetskrets. En arbetsgivare som försäkrar sina arbetstagare i en EES-tilläggspensionskassa ska till kassan betala försäkringspremier i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om försäkringskassor, oberoende av i vilken EES-stat arbetsgivaren är belägen. Med paragrafens 2 mom. genomförs i sak delvis direktivets artikel 3 enligt vilken tilläggspensionsanstalter som också förvaltar obligatoriska pensionssystem hör till direktivets tillämpningsområde i fråga om icke-obligatoriska avtalsbaserade tilläggspensioner. En pensionskassa som bedriver både frivillig tilläggspensionsverksamhet och lagstadgad pensionsverksamhet kan således på ansökan ombildas till en EES-tilläggspensionsstiftelse, men en avdelning som bedriver lagstadgad pensionsverksamhet får inte bedriva gränsöverskridande verksamhet. Förslaget motsvarar 125 a § i lagen om pensionsstiftelser. 
157 b §. En EES-tilläggspensionskassa ska hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd för gränsöverskridande verksamhet. Av ansökan ska framgå värdstaten, det finansierande företaget och den ort där dess centralförvaltning är belägen samt huvuddragen i det tilläggspensionsarrangemang som ska förvaltas för det finansierade företaget. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artiklar 11.2 och 11.3. En EES-tilläggspensionskassa ska ansöka om tillstånd i fråga om varje gränsöverskridande tilläggspensionsarrangemang. Finansinspektionen bedömer tilläggspensionskassans förmåga att förvalta varje tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan gäller. Den nationella regleringen i paragrafens 3 mom. motsvarar gällande 14 a kap. 157 b § 3 mom. 
157 c §. Finansinspektionen bedömer om en EES-tilläggspensionskassa har förutsättningar att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan avser. Den bedömer om en EES-tilläggspensionskassa med beaktande av dess administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings anseende eller yrkeskvalifikationer eller erfarenhet på området har förutsättningar att bedriva den gränsöverskridande verksamhet som tillståndsansökan avser. Paragrafen motsvarar 125 c § i lagen om pensionsstiftelser. 
157 d §. Innan en EES-tilläggspensionskassa börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet ska den av Finansinspektionen informeras om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på det tilläggspensionsarrangemang som tillståndsansökan avser. Med paragrafen genomförs direktivets artiklar 11.6—11.9. I paragrafens 1 och 2 mom. föreskrivs om Finansinspektionens uppgift att till en EES-tilläggspensionskassa som ansöker om tillstånd för gränsöverskridande verksamhet vidarebefordra information som den fått från den behöriga myndigheten i värdstaten samt uppgifter om betydande förändringar i fråga om informationen. Enligt paragrafens 1 och 2 mom. ska i gränsöverskridande verksamhet iakttas värdstatens arbets- och sociallagstiftning samt de krav som gäller information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare som värdstaten har ställt i fråga om gränsöverskridande verksamhet. I paragrafens 3 mom. föreskrivs när en EES-tilläggspensionskassa kan börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. Gränsöverskridande verksamhet kan inledas efter att EES-tilläggspensionskassan av Finansinspektionen har informerats om den arbets- och sociallagstiftning som ska tillämpas på verksamheten samt om de bestämmelser som gäller informationen. Om de uppgifter som nämns ovan inte lämnas inom den föreskrivna tidsfristen får EES-tilläggspensionskassan börja bedriva gränsöverskridande verksamhet. En förutsättning är emellertid också i detta fall att värdstatens arbets- och sociallagstiftning iakttas liksom även bestämmelserna om översändande av information. Den sex veckors tidsfrist som nämns i bestämmelsen börjar från det att värdstatens behöriga myndighet har fått de uppgifter som avses i 157 b § 2 mom. Finansinspektionen ska sända de ovan nämnda uppgifterna till värdstatens behöriga myndighet inom tre månader efter att ha mottagit dem. Tillståndsförfarandet kan sålunda ta sammanlagt högst fyra månader och två veckor i anspråk. 
157 e §. Värdstatens behöriga myndighet ska övervaka att man i samband med gränsöverskridande verksamhet iakttar värdstatens arbets- och sociallagstiftning och de krav som ställs på informationen i samband med gränsöverskridande verksamhet. Om myndigheten konstaterar överträdelser ska den underrätta Finansinspektionen som i samarbete med den behöriga myndigheten i värdstaten ska vidta de åtgärder som behövs för att överträdelsen ska upphöra. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 11.10. 
157 f §. En EES-tilläggspensionskassa som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska i sin helhet och ständigt täcka pensionsansvaret i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang som den förvaltar. Om en sådan pensionskassas ansvarsskuld inte i sin helhet är täckt i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang, ska Finansinspektionen kräva att EES-tilläggspensionskassan omedelbart täcker ansvaret till fullt belopp. Med paragrafen genomförs direktivets artikel 14.3. 
157 g §. I denna paragraf föreskrivs att en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet och dessutom också gränsöverskridande verksamhet ska antecknas som en EES-tilläggspensionskassa i försäkringskasseregistret. Enligt paragrafens 1 mom. ska Finansinspektionen i försäkringskasseregistret som EES-pensionskassor med tilläggspensionsverksamhet anteckna också pensionskassor som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Om en EES-pensionskassas gränsöverskridande verksamhet upphör ska Finansinspektionen avregistrera kassan som en EES-tilläggspensionskassa. Pensionskassan kvarstår emellertid i försäkringskasseregistret som en pensionskassa med tilläggspensionsverksamhet. Enligt paragrafens 2 mom. ska Finansinspektionen i försäkringskasseregistret anteckna de EES-stater där en EES-tilläggspensionskassa är verksam. Paragrafens 1 mom. är en nationell reglering som motsvarar gällande 14 a kap. 157 d § 3 mom. Enligt paragrafens 2 mom. ska i registret i fråga om gränsöverskridande verksamhet antecknas de EES-stater där pensionskassan är verksam. I samband med gränsöverskridande verksamhet avses de värdstater vilkas arbets- och sociallagstiftning och bestämmelser om lämnande av information ska tillämpas på de tilläggspensionsarrangemang som pensionskassan förvaltar. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.2. Enligt paragrafens 3 mom. ska Finansinspektionen meddela Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten de registeruppgifter som avses i 1 och 2 mom. Med paragrafens 3 mom. genomförs delvis direktivets artikel 9.3. 
157 h §. Enligt denna informativa paragraf har utländska EES-tilläggspensionsanstalter i enlighet med lagen om pensionsstiftelser rätt att utbjuda tilläggspensionsverksamhet i Finland. 
14 b kap. Gränsöverskridande överlåtelser
157 i §. I denna paragraf föreskrivs att en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet har rätt att överlåta alla eller en del av ett tilläggspensionsarrangemangs försäkringstekniska avsättningar till en övertagande tilläggspensionsanstalt som är verksam i en annan EES-stat. Detta kapitel ska tillämpas på pensionskassor med minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten. Kapitlet ska också tillämpas på pensionskassor som har färre än 100 försäkrade och som har meddelat Finansinspektionen att de ska verka enligt de bestämmelser i denna lag som tillämpas på pensionskassor som har minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten. I fråga om sådana pensionskassor som nämns ovan ska detta kapitel tillämpas från början av räkenskapsperioden efter meddelandet. 
Dessutom ska detta kapitel tillämpas på pensionskassor med färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten, ifall överlåtelsen av tilläggspensionsarrangemanget inte utmynnar i gränsöverskridande verksamhet. Med gränsöverskridande verksamhet avses verksamhet som innebär att på förhållandet mellan det finansierande företaget, dvs. arbetsgivaren och de försäkrade samt förmånstagaren tillämpas någon annan EES-stats än pensionsanstaltens hemstats social- och arbetsrätt. Exempelvis en ovan nämnd pensionskassa inom vars tilläggspensionsverksamhet och på förhållandet mellan de försäkrade och arbetsgivaren som försäkrar i pensionskassan ska tillämpas finsk social- och arbetsrätt, får inte överlåta ett tilläggspensionsarrangemang till en tilläggspensionsanstalt som är auktoriserad eller registrerad i en annan EES-stat. På motsvarande sätt får en pensionskassa som har färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten och som inte har meddelat att den inte verkar i enlighet med de bestämmelser i denna lag som tillämpas på pensionskassor med färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten, i samband med en gränsöverskridande överlåtelse verka som övertagande tilläggspensionsanstalt endast då finsk social- och arbetsrätt tillämpas på förhållandet mellan de försäkrade inom det tilläggspensionsarrangemang som överlåts och det finansierande företaget. 
Den överlåtande pensionskassan svarar för överlåtelsekostnaderna. På gränsöverskridande överlåtelser av tilläggspensionsarrangemang ska inte tillämpas 12 kap. i lagen om försäkringskassor. Också en ansvarsskuld som hänför sig till pensionskassans avdelning för tilläggspensionsverksamhet eller en del av ansvarsskulden kan överlåtas på motsvarande sätt som en ansvarsskuld som hänför sig till en pensionskassa som enbart bedriver tilläggspensionsverksamhet. Med paragrafens 1 mom. genomförs i direktivets artikel 12.1 och med 2 mom. artikel 12.2. Enligt den nationella regleringen i paragrafens 3 mom. ska på gränsöverskridande överlåtelse av tilläggspensionsarrangemang som avses i kapitlet inte tillämpas 12 kap. 
157 j §. I denna paragraf föreskrivs att en majoritet av de försäkrade i enlighet med direktivet ska ge sitt samtycke till överlåtelse av ansvarsskulden. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ska i samband med behandlingen av en tillståndsansökan som gäller överlåtelsen bedöma om ovan nämnda samtycke har givits. För överlåtelsen förutsätts dessutom ett beslut av pensionskassans styrelse. 
Enligt direktivet ska begreppet en majoritet av de försäkrade definieras enligt nationell rätt. Paragrafens 1 mom. är såtillvida en nationell reglering som där föreskrivs om förfarandet som innebär att de medlemmar av pensionskassans styrelse som företräder de personer som hör till verksamhetskretsen representerar de försäkrade när det gäller beslutet om överlåtelse av ansvarsskulden. Nationellt föreskrivs också om förfarandet varmed förmånstagarna i samband med beslutet tar ställning till frågan om överlåtelse av tilläggspensionsarrangemanget till en annan EES-stat, om förmånstagarna inte hör till pensionsstiftelsens verksamhetskrets. En förutsättning för överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang är att en majoritet av förmånstagarna godkänner överlåtelsen. Enligt momentet ska förmånstagare som inte hör till verksamhetskretsen utöva sin beslutanderätt per post, utan att det ordnas omröstningar under sammanträdet. Dessutom kan omröstning ordnas elektroniskt. Det ska alltid vara möjligt att rösta om överlåtelse av försäkringsbeståndet eftersom alla förmånstagare inte nödvändigtvis har tillgång till webben. 
Enligt direktivet ska uppgifter om överlåtelsevillkor hållas tillgängliga för de försäkrade och förmånstagarna eller deras företrädare i god tid innan ansökan om överlåtelsen lämnas in. Paragrafens 2 mom. är en nationell reglering till den del som där preciseras förfarandet varmed ovan nämnda information ställs till de försäkrades och förmånstagarnas förfogande. Enligt paragrafens 3 mom. förutsätts det dessutom att den arbetsgivare vars tilläggspensionsarrangemang överlåts har gett sitt samtycke till överlåtelsen. Med paragrafens 1 och 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.3 a och med 3 mom. artikel 12.3 b. 
157 k §. Om en pensionskassa har för avsikt att överlåta den frivilliga tilläggspensionsverksamheten till en i en annan EES-stat verksam avtalsbaserad tilläggspensionsanstalt eller till ett försäkringsbolag som verkar som ett sådant tjänstepensionsinstitut som avses i direktivet, behöver den för överlåtelsen ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Förhandsgodkännandet kan myndigheten ge efter att först ha fått Finansinspektionens bedömning av förutsättningarna för överföringen. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens uppgifter i samband med gränsöverskridande överlåtelser av ansvarsskuld. Den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ger tillstånd till gränsöverskridande överlåtelse av ansvarsskuld. Finansinspektionen samarbetar med den ovan nämnda myndigheten. Finansinspektionen får av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ansöka om gränsöverskridande överlåtelse. Finansinspektionen bedömer om de i paragrafen föreskrivna förutsättningarna för överlåtelsen är uppfyllda och översänder sin bedömning till den ovan nämnda behöriga myndigheten. Finansinspektionens bedömning enligt denna paragraf är inte ett överklagbart förvaltningsbeslut. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.4 i fråga om den bedömning som görs av den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Med paragrafen genomförs dessutom direktivets artikel 12.8. Med paragrafens 2 mom. genomförs artikel 12.9. 
157 l §. I denna paragraf föreskrivs om information till den övertagande tilläggspensionsanstaltens behöriga myndighet. Finansinspektionen ska informera myndigheten om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemanget och om kraven gällande information till de försäkrade och förmånstagarna. När försäkringsbeståndet har överlåtits till en tilläggspensionsanstalt som är registrerad i en annan EES-stat och när i fråga om det bestånd som överlåts på förhållandet mellan den försäkrade och förmånstagarna samt det finansierande företaget tillämpas arbets- och socialrätten i någon annan EES-stat än anstaltens hemstat, är det fråga om gränsöverskridande verksamhet. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artiklar 12.11 andra stycket samt 12.14. 
157 m §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens tillsynsuppgift i egenskap av behörig myndighet i värdstaten. Finansinspektionen övervakar att den övertagande tilläggspensionsanstalten i fråga om det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget iakttar finsk social- och arbetsrätt och de bestämmelser i finsk lag som gäller överlämnande av information. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artikel 12.14 till den del som det i den hänvisas till direktivets artiklar 11.10 och 11.11. 
157 n §. I denna paragraf föreskrivs om pensionskassor med tilläggspensionsverksamhet eller sådana pensionskassors avdelningar som bedriver tilläggspensionsverksamhet i egenskap av övertagande tilläggspensionsanstalt i samband med gränsöverskridande överlåtelser på så sätt att till pensionskassan eller avdelningen överförs ett tilläggspensionsarrangemang från en annan EES-stat. Kretsen av arbetsgivare som kan försäkra sina arbetstagare i en pensionskassa är begränsad enligt lagen om pensionskassor. Till en pensionskassa kan överföras endast ett sådant tilläggspensionsarrangemang vars försäkrade och förmånstagare hör till pensionskassans verksamhetskrets enligt 4 §. Det är inte möjligt att med en gränsöverskridande överlåtelse till en pensionsstiftelse överföra ett tilläggspensionsarrangemang om det företag som finansierar försäkringsbeståndet som överlåts, dvs. arbetsgivaren, inte hör till den övertagande pensionskassan, såvida inte arbetsgivaren i samband med överlåtelsen ansluter sig till pensionskassan. Med paragrafen genomförs delvis direktivets artiklar 12.1, 12.2 och 12.3. Delvis är 2 mom. en nationell reglering och till sin karaktär är det en informativ bestämmelse.  
157 o §. I denna paragraf föreskrivs att en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska ansöka hos Finansinspektionen om övertagande av tilläggspensionsarrangemang i samband med gränsöverskridande överlåtelse. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.5 och dessutom delvis direktivets 12.4. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.6. 
157 p §. I denna paragraf föreskrivs om Finansinspektionens bedömning av tillståndsansökningar från pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet. På basis av bedömningen av de omständigheter som nämns i paragrafen beslutar Finansinspektionen godkänna eller avslå tillståndsansökan. Det är fråga om ett överklagbart förvaltningsbeslut. Finansinspektionen sänder sitt beslut för kännedom till den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Om Finansinspektionen inte ger ett beslut på en ansökan som avses i 157 o § inom den ovan nämnda tidsfristen på tre månader, kan den pensionskassa som ansökt om tillstånd anföra besvär. Besvären anses då rikta sig mot ett beslut om avslag på ansökan. Besvär kan anföras till dess att Finansinspektionen har fattat ett positivt eller negativt beslut med anledning av tillståndsansökan. Finansinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om beslutet i ärendet. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.7. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis artiklarna 12.4, 12.10 och 12.11. 
157 q §. I denna paragraf föreskrivs om information som ska överlämnas till pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet om tillämpningen av social- och arbetsrättsliga krav på ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang samt om översändande av uppgifter om informationskraven till de försäkrade och förmånstagarna. Finansinspektionen ska sända den information som avses ovan till pensionskassorna efter att ha fått informationen från den behöriga myndigheten i tilläggspensionsanstaltens hemstat. Med paragrafens 1 mom. genomförs det andra och det tredje stycket i direktivets artikel 12.11. Med paragrafens 2 mom. genomförs direktivets artikel 12.14 till den del som det i den hänvisas till artikel 11.10. 
157 r §. I denna paragraf föreskrivs om tidpunkten då en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan börja förvalta det överlåtna tilläggspensionsarrangemanget. Överlåtelsen kan ske då Finansinspektionen har gett till tillstånd. En pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan förvalta ett överlåtet tilläggspensionsarrangemang också då Finansinspektionen inte ger ett beslut med anledning av en tillståndsansökan inom 4 månader och 3 veckor från inlämnandet av tillståndsansökan enligt 125 q §. Med paragrafens 1 mom. genomförs direktivets artikel 12.12. Med paragrafens 2 mom. genomförs delvis artikel 9.2. 
157 s §. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i hemstaten för det överlåtande eller mottagande tjänstepensionsinstitutet har meningsskiljaktigheter kan Finansinspektionen med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inleda ett icke-bindande medlingsförfarande. Paragrafen motsvarar föreslagna 125 u § i lagen om pensionsstiftelser. 
1.3
Lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor
3 §.Förhållande till övrig lagstiftning. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att i det stryks ”om inte något annat bestäms i denna lag”. Lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor innehåller ett flertal sådana regleringar som direktivet förutsätter och som ska tillämpas också på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Exempelvis de i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om pensionskassor föreslagna informationsbestämmelserna ska tillämpas också på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. Bestämmelserna i denna lags 10 och 11 § är således tillämpliga på tilläggspensionsarrangemang som faller utanför direktivets tillämpningsområde. I paragrafens 2 mom. föreslås lagtekniska ändringar. 
4 §.Definitioner. Det föreslås att 1 mom. 1 och 3 punkten i denna paragraf upphävs såsom obehövlig. Begreppet finansierande företag definieras på motsvarande sätt i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om pensionskassor. Dessutom upphävs lagens definition av begreppet försäkrad, eftersom till lagen om pensionsstiftelser och till lagen om försäkringskassor med anledning av genomförandet av direktivet fogas en motsvarande definition som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang. Den definition av begreppet försäkrad som ingår i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om pensionskassor ska sålunda tillämpas också på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. 
10 §.Information till dem som ansluter sig till ett tilläggspensionsarrangemang. Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs eftersom informationsbestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om pensionskassor i fortsättningen med stöd av 3 § ska tillämpas inom direktivets tillämpningsområde. 
17 §.Täckning av ansvarsskulden. I paragrafens 1 mom. föreslås en precisering. Avsikten med denna tekniska ändring är att säkerställa att respektive bestämmelser, till den del som direktivet förutsätter det, tillämpas också på premiebaserade tilläggspensionsarrangemang. 
19 §.Bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter. Det föreslås att paragrafens 2 mom. upphävs som obehövligt. Finansinspektionen behöver inte meddela sådana föreskrifter som nämns i momentet, eftersom det i 46 a § i lagen om pensionsstiftelser och i 83 g § i lagen om försäkringskassor föreskrivs att stater inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) ska jämställas med EES-stater. 
1.4
Försäkringsbolagslagen
3 §.Livförsäkring, skadeförsäkring och återförsäkringsverksamhet. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande 1 kap. 3 § 1 mom. i försäkringsbolagslagen. I paragrafens 2 mom. görs de ändringar som genomförandet av direktivets artikel 63 förutsätter. Enligt förslaget avses med återförsäkringsverksamhet också verksamhet som består i att överta risker som har överlåtits av en pensionsstiftelse eller -kassa som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet eller av en anstalt som tillhandahåller avtalsbaserade tilläggspensioner i en annan EES-stat. 
2
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Enligt artikel 65.1 ska direktivet senast den 13 januari 2019 införlivas med nationell rätt. Av administrativa och försäkringstekniska skäl föreslås därför att lagarna ska träda i kraft den 1 januari 2019.  
Eftersom direktivet inte innehåller några övergångsbestämmelser ska pensionsstiftelserna och pensionskassorna då lagarna träder i kraft se över sin verksamhet i överensstämmelse med dem. Då ska de till exempel ingå skriftliga avtal om utkontraktering av tjänster, också i fråga om tidigare utkontrakterade tjänster. Pensionsstiftelser och pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och som före ikraftträdandet har utkontrakterat tilläggspensionsverksamhet till ett tjänsteföretag, ska underrätta Finansinspektionen om utkontrakteringen inom sex månader efter att lagarna trätt i kraft. 
Små pensionsstiftelser och pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har färre än 100 försäkrade har rätt att meddela Finansinspektionen att de efter att lagarna trätt i kraft bedriver sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser som ska tillämpas på sådana pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har minst 100 försäkrade. 
En EES-tilläggspensionsstiftelse och en EES-tilläggspensionskassa som innan denna lag trätt i kraft har införts i Finansinspektionens register behöver inte ansöka om ett nytt tillstånd för att bedriva gränsöverskridande verksamhet. En EES-tilläggspensionsstiftelses och en EES-tilläggspensionskassas ansökan om inledande av gränsöverskridande verksamhet förfaller om den är anhängig när denna lag träder i kraft. 
3
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Enligt flera av propositionens bestämmelser bemyndigas Finansinspektionen att meddela närmare föreskrifter om sådant som hör till direktivets tillämpningsområde. Enligt grundlagens 80 § 2 mom. kan myndigheter på en lägre hierarkisk nivå än ett ministerium genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. 
Grundlagsutskottet har flera gånger tagit ställning till bestämmelser som gäller Finansinspektionens och före detta Försäkringsinspektionens bemyndiganden att meddela föreskrifter (t.ex. GrUU 17/2004 rd och GrUU 4/2005 rd) samt ansett det vara möjligt att ge dessa myndigheter sådana bemyndiganden som föreslås i propositionen. Grundlagsutskottet har också (t.ex. GrUU 25/2000 rd) ansett att försäkringsverksamhet i allmänhet kan anses uppvisa sådana yrkesrelaterade särdrag att också den expertmyndighet som svarar för tillsynen inom sektorn kan ges rätt att utfärda normer. I det sammanhanget konstaterade grundlagsutskottet att föreskrifter som utfärdats med stöd av de föreslagna bemyndigandena avser försäkringsbolag och -föreningar samt konstaterade att bemyndigandena sålunda är exakt avgränsande i fråga om tillämpningsområdet. Pensionsstiftelsernas och pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet som avses i denna proposition är förenad med sådana yrkesrelaterade särdrag som kan jämställas med de i utlåtandet avsedda försäkringsbolagens och -föreningarnas verksamhet. Dessutom avgränsas tillämpningsområdet för bemyndigandena att utfärda förordning till att gälla pensionsstiftelser och pensionskassor. Bemyndigandena är i förslaget så exakt avgränsade att de gäller närmare föreskrifter om vissa omständigheter som föreskrivs i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor. 
Propositionen får inga konsekvenser när det gäller lagstadgade pensioner eller frivilliga tilläggspensionsförmåner. I propositionen föreslås inga ändringar som rör pensioner som redan utbetalas eller intjänade pensioner, förmåner eller ersättningar som omfattas av egendomsskyddet enligt grundlagens 15 §. Propositionen får inte heller konsekvenser för intjänandet av pensioner. 
De lagar som föreslås i propositionen kan sålunda stiftas i vanlig lagstiftningsordning. 
Med stöd av det som anförs ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av lagen om pensionsstiftelser 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) 1, 2, 6 a och 7 §, 9 § 2 punkten, 16, 19, 44 och 44 a §, 46 § 2 mom., 46 a, 47, 47 b—47 d, 48 e, 49 a, 49 b och 69 § samt 13 a kap., 
av dem 1 § sådan den lyder i lagarna 174/2009 och 322/2015, 2 § sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 421/2003, 391/2006, 174/2009, 1249/2011 och 322/2015, 6 a, 19, 44, 44 a, 47 b—47 d, 49 a, 49 b och 69 § i lag 391/2006, 7 § delvis ändrad i lagarna 391/2006 och 174/2009, 46 a § i lag 167/2017, 47 § i lagarna 85/1999, 391/2006 och 1116/2006, 47 a § i lagarna 85/1999 och 391/2006, 48 e § i lag 308/2015 samt 13 a kap. i lagarna 391/2006 och 1249/2011, och 
fogas till lagen nya 1 a, 1 b, 2 a, 5 a och 5 b §, till lagen ett nytt 5 a kap., 44 b, 46 b, 47 p och 49 c—49 h samt till lagen nya 8 a och 13 b kap. som följer: 
1 § 
Denna lag tillämpas på pensionsstiftelser som grundats av arbetsgivare samt utgör försäkrings- och pensionsanstalter som utan att bedriva affärsmässig försäkringsverksamhet beviljar de personer som hör till dess verksamhetskrets och dessa personers förmånstagare pensioner och med dem jämförbara andra förmåner som kan anses höra till social personförsäkringsverksamhet. 
Lagen tillämpas också på pensionsstiftelser som tillhandahåller sådana frivilliga tilläggsförmåner som avses i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor (173/2009). 
På en pensionsstiftelse som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare (395/2006) tillämpas bestämmelserna i denna lag, om inte något annat följer av nämnda lag. 
Vad som med stöd av denna lag gäller en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelses A-avdelning tillämpas på motsvarande sätt på en EES-tilläggspensionsstiftelse, om inte något annat föreskrivs i 13 a eller 13 b kap. 
Bestämmelserna i 1 a, 1 b, 5 a, 5 b och 6 a §, 5 a kap., 44, 44 a, 44 b, 46 a—47 p och 48 e—48 g § samt 7, 8 a, 13 a och 13 b kap. tillämpas inte på en B-pensionsstiftelse och inte heller på en AB-pensionsstiftelses B-avdelning. 
Trots vad som föreskrivs i 5 mom. tillämpas 42 e § på en AB-pensionsstiftelse vars A-avdelning har minst 100 försäkrade. 
1 a § 
Bestämmelserna i 42 c—42 q, 49 c—49 h, 69 a—69 f och 69 h § samt i 13 a kap. ska inte tillämpas på A-pensionsstiftelser som har färre än 100 försäkrade. 
Bestämmelserna i 5 a, 5 b och 42 b § samt 46 § 2 mom. ska inte tillämpas på A-pensionsstiftelser som har färre en 16 försäkrade. 
Bestämmelserna i 19 § 2 mom., 25 a, 49 a och 49 b § ska inte tillämpas på A-pensionsstiftelser som har minst 100 försäkrade. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om A-pensionsstiftelser ska tillämpas också på AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. 
1 b § 
Trots vad som föreskrivs i 1 a § kan en A-pensionsstiftelse med färre än 100 försäkrade meddela Finansinspektionen att den från ingången av följande räkenskapsperiod bedriver sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser i denna lag som ska tillämpas på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade. Om en A-pensionsstiftelse återtar sitt meddelande, tillämpas på dess verksamhet från ingången av följande räkenskapsperiod efter återtagandet de bestämmelser i denna lag som ska tillämpas på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade. 
En A-pensionsstiftelse som har färre än 100 försäkrade ska utan dröjsmål meddela Finansinspektionen om antalet försäkrade stiger till 100. 
En A-pensionsstiftelse vars tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 16 försäkrade ska utan dröjsmål meddela Finansinspektionen detta. 
En A-pensionsstiftelse kan meddela Finansinspektionen om antalet försäkrade hos stiftelsen underskrider 100 försäkrade. På A-pensionsstiftelsen ska från början av följande räkenskapsperiod efter meddelandet tillämpas 1 a §. Om en A-pensionsstiftelse vars antal försäkrade har sjunkit under 100 inte gör en sådan anmälan som nämns ovan ska på dess verksamhet trots vad som föreskrivs i 1 a § tillämpas samma bestämmelser som på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade. 
Finansinspektionen ska i pensionsstiftelseregistret anteckna uppgifter om meddelanden som avses i 1—4 mom. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i meddelanden som avses ovan. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om A-pensionsstiftelser ska tillämpas också på AB-pensionsstiftelser i fråga om verksamhet som bedrivs av dess A-avdelning. 
2 § 
I denna lag avses med 
1) A-pensionsstiftelse en pensionsstiftelse vars syfte är att bevilja enbart frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner, 
2) B-pensionsstiftelse en pensionsstiftelse vars syfte är att bevilja enbart lagstadgade pensioner och andra förmåner, 
3) AB-pensionsstiftelse en pensionsstiftelse vars syfte är att bevilja både frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner (A-avdelning) samt lagstadgade pensioner och andra förmåner (B-avdelning), 
4) sampensionsstiftelse en pensionsstiftelse enligt 13 kap. till vilken det kan höra två arbetsgivare eller flera arbetsgivare, 
5) personer som hör till verksamhetskretsen personer som står i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande eller annat anställningsförhållande till en arbetsgivare eller hör till dennas ledning och som är försäkrade i en pensionsstiftelse, 
6) anstalt som tillhandahåller tilläggspensioner en anstalt som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av finansierande företag eller branschorganisationer utifrån syftet att tillhandahålla tilläggspensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av ett avtal eller avtalat åtagande,
a) enskilt eller kollektivt mellan (en eller flera) arbetsgivare och (en eller flera) arbetstagare eller deras respektive företrädare eller,
b) med självständiga yrkesutövare, enskilt eller centraliserat i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten,
och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,
 
7) tilläggspensionsarrangemang ett avtal, en annan stiftelseurkund eller stadgar vari anges vilka tilläggspensionsförmåner som ska beviljas och på vilka villkor. 
8) finansierande företag ett företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller självständig yrkesutövare eller en kombination av dessa, och som erbjuder ett tilläggspensionsarrangemang eller gör inbetalningar till en tilläggspensionsanstalt, 
9) tilläggspensionsförmåner andra än lagstadgade förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas får pensionsförmånerna betalas ut som en livslång utbetalning, under en viss tid, i form av ett engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ, 
10) försäkrad en person som inte är förmånstagare eller presumtiv försäkrad och vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till pensionsförmåner enligt ett tilläggspensionsarrangemang, 
11) förmånstagare en person som uppbär tilläggspensionsförmåner, 
12) presumtiv försäkrad en person som har rätt att ansluta sig till ett tilläggspensionsarrangemang, 
13) behörig myndighet en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, 
14) EES-tilläggspensionsstiftelse en pensionsstiftelse enligt 13 a och 13 b kap. som bedriver gränsöverskridande verksamhet eller frivillig tilläggspensionsverksamhet utöver vad som nämns ovan, 
15) Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten den myndighet som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 och inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, 
16) hemstat den EES-stat där tilläggspensionsanstalten har registrerats eller auktoriserats och där den har sin huvudsakliga förvaltningsort, 
17) värdstat den EES-stat vars social- och arbetsrätt gällande tjänstepensionsarrangemang är tillämplig på förhållandet mellan det finansierande företaget och de försäkrade eller förmånstagarna, 
18) överlåtande tilläggspensionsanstalt en tilläggspensionsanstalt som överlåter alla eller delar av ett tilläggspensionsarrangemangs skulder, försäkringstekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvida tillgångar till en tilläggspensionsanstalt som är registrerad eller auktoriserad i en annan EES-stat, 
19) övertagande tilläggspensionsanstalt en tilläggspensionsanstalt som övertar alla eller delar av ett tilläggspensionsarrangemangs skulder, försäkringstekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvida tillgångar från en tilläggspensionsanstalt som är registrerad eller auktoriserad i en annan EES-stat, 
20) varaktigt medium ett instrument som gör det möjligt för en försäkrad eller förmånstagare att lagra information som riktas till honom eller henne personligen, på ett sätt som möjliggör framtida åtkomst och under en tid som är lämpligt med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den lagrade informationen, 
21) nyckelfunktion inom en A-pensionsstiftelses eller AB-pensionsstiftelses A-avdelnings företagsbildningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen, 
22) de personersom i praktiken ansvarar för verksamheten en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses styrelsemedlemmar och ombudsman, 
23) gränsöverskridande verksamhet förvaltning av ett tilläggspensionsarrangemang där på förhållandet mellan det finansierande företaget samt de försäkrade och förmånstagarna ska tillämpas den social- och arbetsrätt som är tillämplig på någon annan EES-stats än hemstatens tjänstepensionsarrangemang, 
24) utländsk EES-tilläggspensionsanstalt en tilläggspensionsanstalt med tilläggspensionsverksamhet, som bedriver verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut och som är registrerad i en annan EES-stat än Finland, 
25) tjänsteföretag en sammanslutning som för en pensionsstiftelse producerar tjänster som hänför sig till stiftelsens verksamhet, 
26) EES-stat en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 
27) OECD-stat en stat som hör till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, 
28) fastighetssammanslutning en sammanslutning vars huvudsakliga tillgångar är fastigheter och byggnader, rättigheter i fast egendom eller vattenkraft som är belägen i en EES-stat samt andelar och aktier i sammanslutningar som har hemort i en EES-stat och vars huvudsakliga syfte är att äga ovan avsedda fastigheter och byggnader samt ovan avsedda rättigheter, 
29) koncern en koncern enligt bokföringslagen (1336/1997), 
30) skuldförbindelse lånefordringar och andra fordringar, på nämnda förbindelser upplupen ränta samt obligationer och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument, med undantag av aktier, andelar, derivatkontrakt och förbindelser med sämre förmånsrätt än gäldenärens övriga förbindelser, 
31) biometrisk risk risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad, 
32) reglerad marknad en reglerad marknad enligt lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017), 
33) multilateral handelsplattform, ett multilateralt handelssystem enligt lagen om handel med finansiella instrument, 
34) organiserad handelsplattform en organiserad handelsplattform enligt lagen om handel med finansiella instrument. 
2 a § 
De försäkrade kan också vara en viss i stadgarna angiven grupp personer som nämns i 2 § 5 punkten. 
Pensionsstiftelsens verksamhetskrets kan också omfatta arbetstagare som av en arbetsgivare som hör till pensionsstiftelsen har utsänts till en annan EES-stat för att, utan att under denna tid stå i anställningsförhållande till arbetsgivaren, arbeta hos arbetsgivaren eller hos ett moder-, dotter- eller systerbolag som hör till samma ekonomiska helhet som arbetsgivaren eller hos ett intresseföretag eller ett annat företag, i vilket arbetsgivaren har bestämmanderätt. 
I pensionsstiftelsens stadgar kan det bestämmas att pensionsstiftelsens verksamhetskrets också omfattar 
1) arbetstagare som av en arbetsgivare som hör till pensionsstiftelsen har utsänts till en stat utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet för att, utan att under denna tid stå i arbetsförhållande till arbetsgivaren, arbeta vid ett moder- eller dotterföretag som hör till samma ekonomiska helhet som arbetsgivaren eller vid ett intresseföretag eller i ett annat företag, i vilket arbetsgivaren har bestämmanderätt samt, 
2) den som får pension från pensionsstiftelsen. 
5 a § 
A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar ska investera sina tillgångar på det sätt som på lång sikt bäst gagnar de försäkrades och förmånstagarnas intressen. Vid en eventuell intressekonflikt ska en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelses A-avdelning och den enhet som förvaltar dess investeringar säkerställa att investeringarna görs uteslutande i de försäkrades och förmånstagarnas intressen. 
Utöver vad som föreskrivs i 5 § 1 mom. kan A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar i samband med investering av tilläggspensionsverksamhetens tillgångar ta hänsyn till investeringarnas långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. 
5 b § 
A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars tillgångar ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade investeringsportföljen. 
A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars tillgångar ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar utanför reglerade marknader måste hållas på aktsamma nivåer. 
6 a § 
A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar ska i sin verksamhet eftersträva en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna. 
7 § 
En pensionsstiftelse kan grundas av en arbetsgivare. Arbetsgivaren kan vara en fysisk eller juridisk person. En pensionsstiftelse för ett premiebaserat tilläggspensionsarrangemang kan även grundas av de försäkrade och arbetsgivaren gemensamt. 
Arbetsgivaren ska vara antingen medborgare i en EES-stat och vara bosatt i en EES-stat eller en juridisk person med hemort i en EES-stat, om inte Finansinspektionen beviljar tillstånd att avvika från detta. En juridisk person har sin hemort i en EES-stat när den juridiska personen har bildats enligt lagstiftningen i någon EES-stat och har sin stadgeenliga hemort, centralförvaltning eller huvudkontor i en EES-stat. 
Arbetsgivaren ska, såvida det inte är fråga om en EES-tilläggspensionsstiftelse, i Finland utöva den verksamhet inom vilken de personer verkar för vilkas pensionsskydd pensionsstiftelsen grundas. En pensionsstiftelse som beviljar frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner ska ha sin centralförvaltningsort i Finland. Med centralförvaltningsort avses den plats där pensionsstiftelsens viktigaste strategiska beslut fattas. 
Den som är omyndig, försatt i konkurs eller som har meddelats näringsförbud får inte grunda en pensionsstiftelse. 
9 § 
I pensionsstiftelsens stadgar skall anges 
2) den kommun i Finland som är pensionsstiftelsens hemort och om A-pensionsstiftelsens och AB-pensionsstiftelsens centralförvaltning är belägen någon annanstans än på hemorten, den kommun i Finland där centralförvaltningen är belägen, 
16 § 
En pensionsstiftelse är en juridisk person som uppkommer genom registrering. Före registreringen får pensionsstiftelsen inte förvärva rättigheter eller ingå förbindelser och inte heller kära eller svara vid eller inge ansökan till domstol eller andra myndigheter. Styrelsen får dock föra talan i ärenden som gäller grundandet av pensionsstiftelsen. 
För förpliktelser som uppkommit före registreringen genom åtgärder som har vidtagits på pensionsstiftelsens vägnar ska de som deltagit i åtgärderna eller som beslutat om dem ansvara solidariskt. Ansvaret för förpliktelser som följer av stiftelseurkunden övergår dock på pensionsstiftelsen sedan den registrerats. 
Om avtal på pensionsstiftelsens vägnar har ingåtts med någon som visste att pensionsstiftelsen var oregistrerad, kan han eller hon, om inte något annat överenskommits, frånträda avtalet ifall ansökan om registrering inte har gjorts inom den i 13 § angivna tiden eller om registrering har förvägrats. Om medkontrahenten inte visste att pensionsstiftelsen var oregistrerad, kan han eller hon frånträda avtalet till dess att pensionsstiftelsen registrerats. 
19 §  
Minst en av styrelsemedlemmarna och suppleanterna samt ombudsmannen ska vara bosatta inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om inte Finansinspektionen beviljar pensionsstiftelsen tillstånd att avvika från detta. 
De personer som hör till ledningen ska ha god vandel. De ska ha sådan allmän kännedom om pensionsstiftelseverksamhet som är behövlig med beaktande av arten och omfattningen av pensionsstiftelsens verksamhet eller också ska de bland sina anställda ha rådgivare med tillräcklig kompetens och erfarenhet. 
Ledningen ska sköta pensionsstiftelsen med yrkesskicklighet och med beaktande av intressena i fråga om de personer som hör till verksamhetskretsen, de personer som fått fribrev och pensionstagarna. 
Den som är omyndig eller försatt i konkurs eller har meddelats näringsförbud får inte vara styrelsemedlem eller ombudsman. 
Finansinspektionen kan be om en utredning varav det framgår att ledningen uppfyller de krav som föreskrivs i denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om utredningen som avses ovan. 
5 a kap. 
Företagsstyrningssystem och kapitalförvaltning vid pensionsstiftelser som beviljar tilläggspensioner 
42 a § 
Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på A-pensionsstiftelser och på AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. 
42 b § 
Pensionsstiftelser ska ha ett effektivt företagsstyrningssystem som möjliggör en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet och som står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos stiftelsernas verksamhet. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med pensionsstiftelsens investeringar. Styrningssystemet ska regelbundet ses över. 
Pensionsstiftelsernas organisationsstruktur ska vara ändamålsenlig och tydlig. Ansvarsområdena ska på ett ändamålsenligt sätt delas upp och avskiljas från varandra. Pensionsstiftelserna ska ha ett effektivt informationssystem. 
42 c § 
Pensionsstiftelser ska upprätta och tillämpa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, vid behov, för aktuariefunktionen och för utkontrakterad verksamhet. Dessa skriftliga riktlinjer ska först godkännas av pensionsstiftelsens styrelse och därefter ses över minst vart tredje år. Riktlinjerna ska anpassas med hänsyn till nödvändiga förändringar inom det berörda systemet eller området. 
Pensionsstiftelserna ska för internkontroll upprätta ett effektivt system som ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på pensionsstiftelsens samtliga organisationsnivåer. 
Pensionsstiftelserna ska vidta ändamålsenliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt samt utarbeta en beredskapsplan. 
42 d § 
De personer som utför en pensionsstiftelses nyckelfunktioner samt de personer eller enheter som anlitas för att utföra funktionerna ska ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. En person som är omyndig eller som har försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud får inte vara person som utför nyckelfunktion. Med lämplighetskravet avses att 
1) de personer som utför nyckelfunktioner i form av internrevision ska ha tillräckliga yrkeskvalifikationer för att kunna utföra revision på ett tillfredsställande sätt, 
2) de personer som utför centrala aktuariefunktioner ska ha tillräckliga yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att de ska kunna utföra aktuariefunktionerna på ett tillfredsställande sätt, 
3) de personer som utför andra nyckelfunktioner ska ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt. 
Finansinspektionen kan be om en utredning varav det framgår att de personer som avses i 1 mom. uppfyller de krav som föreskrivs i denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den utredning som avses ovan. 
42 e § 
De personer som i praktiken ansvarar för en pensionsstiftelses verksamhet ska ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. Medlemmar i pensionsstiftelsens styrelse ska tillsammans och pensionsstiftelsens ombudsman ensam ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull förvaltning av pensionsstiftelsen. 
Finansinspektionen kan be om en utredning varav det framgår att de personer som avses i 1 mom. uppfyller de krav som föreskrivs i denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den ovan avsedda utredningen. 
42 f § 
Om Finansinspektionen kräver att en person som avses i 42 d eller 42 e § ska inkomma med en utredning om att han eller hon uppfyller de krav som föreskrivs i den nämnda paragrafen eller att han eller hon inte är försatt i konkurs, ska Finansinspektionen som utredning från en medborgare i en annan EES-stat än Finland godkänna motsvarande handlingar som från en finsk medborgare. 
Som utredning som avses i 1 mom. ska Finansinspektionen också godkänna ett registerutdrag som utfärdats av en domstol eller, om ett sådant inte kan fås, motsvarande handling som en behörig rätts- eller förvaltningsmyndighet har utfärdat i den EES-stat vars medborgare den som avses i 42 d eller 42 e § är. Om de ovan avsedda handlingarna inte kan fås ska Finansinspektionen som utredning godkänna en försäkran som en person enligt 42 d eller 42 e § har gett Finansinspektionen eller en behörig rätts- eller förvaltningsmyndighet eller notarie i den EES-stat vars medborgare han eller hon är. Den ovan avsedda rätts- eller förvaltningsmyndigheten eller notarien ska intyga försäkrans riktighet. 
Utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. ska Finansinspektionen som utredning godkänna en skriftlig försäkran till en behörig myndighet eller till en fack- eller branschorganisation i en annan EES-stat än Finland om att en medborgare i en annan EES-stat än Finland inte är försatt i konkurs. 
Handlingar som avses i 2 och 3 mom. ska visas upp inom tre månader efter att de utfärdats. 
42 g § 
Pensionsstiftelser ska ha en löne- och arvodespolicy som tillämpas på de personer som i praktiken ansvarar för verksamheten, på dem som utför nyckelfunktioner samt på andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på pensionsstiftelsens riskprofil. Löne- och arvodespolicyn ska tillämpas också på tjänsteföretag som sköter pensionsstiftelsens utkontrakterade verksamheter, om de inte hör till tillämpningsområdet för följande stadganden: 
1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), 
2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), 
3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, 
4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, 
5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU. 
Löne- och arvodespolicyn ska stå i proportion till pensionsstiftelsens storlek och organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. Löne- och arvodespolicyn ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med pensionsstiftelsens verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet. Löne- och arvodespolicyn får inte skapa incitament till risktagande som är oförenligt med pensionsstiftelsens riskprofiler och regler. 
Pensionsstiftelsen ska fastställa allmänna principer för löne- och arvodespolicyn samt se över och uppdatera dem åtminstone vart tredje år. Pensionsstiftelsen ska ansvara för löne- och arvodespolicyns genomförande samt övervaka ersättningarna på ett tydligt, transparent och effektivt sätt. Om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska pensionsstiftelsen regelbundet offentliggöra relevant information om sin löne- och arvodespolicy. Pensionsstiftelsens löne- och arvodespolicy ska 
1) bidra till en sund, aktsam och effektiv ledning och förvaltning av pensionsstiftelsen, 
2) vara förenlig med de långsiktiga intressena hos försäkrade och förmånstagare när det gäller tilläggspensionsarrangemang som förvaltas av pensionsstiftelsen, 
3) inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter, 
4) vara förenlig med en konsekvent sund och effektiv riskhantering. 
42 h § 
Pensionsstiftelser ska ha nyckelfunktioner. De personer som utför nyckelfunktioner ska kunna sköta sina uppgifter på ett effektivt, objektivt, rättvist och oberoende sätt.  
En person eller organisatorisk enhet får utföra flera nyckelfunktioner. Vad som föreskrivs ovan ska inte tillämpas på sådana internrevisionsfunktioner enligt 42 k §, som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner. 
Den person eller organisatoriska enhet som utför en nyckelfunktion ska vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion hos den arbetsgivare som försäkrar arbetstagarna eller andra personer hos pensionsstiftelsen. Trots vad som föreskrivs ovan kan Finansinspektionen på ansökan av en pensionsstiftelse bevilja tillstånd att utföra nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som hos den ovan avsedda arbetsgivaren, under förutsättning att pensionsstiftelsen förklarar hur den förhindrar eller hanterar i pensionsstiftelsen förekommande intressekonflikter med den försäkrande arbetsgivaren och under förutsättning att storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet inte förutsätter något annat. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om ansökningar som avses i 3 mom. 
42 i § 
Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till pensionsstiftelsens styrelse som beslutar vilka åtgärder som ska vidtas. 
Personer med nyckelfunktioner ska, utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, underrätta Finansinspektionen i sådana fall då pensionsstiftelsens styrelse inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, när den person eller den organisatoriska enheten som utför nyckelfunktionen har rapporterat till pensionsstiftelsens styrelse att den  
1) har upptäckt en betydande risk för att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett väsentligt lagstadgat krav, om detta skulle kunna få en väsentlig inverkan på de försäkrades och förmånstagarnas intressen, 
2) i samband med utförandet av sin funktion har konstaterat en väsentlig materiell överträdelse av lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser som är tillämpliga på pensionsstiftelsen och dess verksamhet. 
42 j § 
Pensionsstiftelser ska ha en effektiv riskhanteringsfunktion som står i proportion till deras storlek och organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet. Riskhanteringsfunktionen ska underlätta hanteringen av ett riskhanteringssystem. Riskhanteringssystemet ska bygga på strategier, processer och förfaranden som är nödvändiga för att spåra, mäta och hantera samt till pensionsstiftelsen och dess tilläggspensionsarrangemang rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som pensionsstiftelsen och dess tilläggspensionsarrangemang är exponerade för. Riskhanteringssystemet ska ha förfaranden för rapportering till pensionsstiftelsens styrelse om risker och det inbördes beroendet mellan dessa. 
Pensionsstiftelsens riskhanteringssystem ska vara anpassat till dess organisation och beslutsprocess. Riskhanteringssystemet ska täcka de risker som kan uppstå i pensionsstiftelsen eller i tjänsteföretag till vilka pensionsstiftelsens uppgifter har utkontrakterats och det ska stå i proportion till pensionsstiftelsens storlek och organisation samt verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet. Riskhanteringssystemet ska täcka åtminstone följande delområden: 
1) försäkringsrörelse och avsättningar, 
2) förvaltning av tillgångar och skulder, 
3) investeringar, särskilt i derivatinstrument, värdepapperiseringar och liknande åtaganden, 
4) hantering av likviditets- och koncentrationsrisker, 
5) hantering av operativa risker, 
6) återförsäkring och andra riskreduceringstekniker, 
7) miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning. 
Om försäkrade och förmånstagare i enlighet med pensionsstiftelsens stadgar står för risker ska riskhanteringssystemet även ta hänsyn till de riskerna ur de försäkrades och förmånstagarnas synvinkel. 
42 k § 
Pensionsstiftelser ska ha en effektiv internrevisionsfunktion. Internrevisionsfunktionen ska utvärdera lämpligheten och effektiviteten hos systemet för internkontroll, företagsstyrningssystemets övriga delfaktorer och verksamheter som utkontrakterats. Internrevisionsfunktionen ska stå i proportion till pensionsstiftelsens storlek och organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. 
42 l § 
Om en pensionsstiftelse själv erbjuder täckning för biometriska risker eller för nivån på investeringsverksamhetens avkastning eller förmånerna, ska den inrätta en effektiv aktuariefunktion som 
1) samordnar och övervakar beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, 
2) bedömer lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar och de antaganden som ligger till grund för denna beräkning, 
3) bedömer om de data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga samt bedömer deras kvalitet, 
4) jämför de antaganden som ligger till grund för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar med den faktiska utvecklingen, 
5) informerar pensionsstiftelsens styrelse om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar är, 
6) yttrar sig om pensionsstiftelsens övergripande policy, om pensionsstiftelsen har en sådan policy, 
7) yttrar sig om försäkringsarrangemangens lämplighet, om pensionsstiftelsen har sådana arrangemang, och 
8) bidrar till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet. 
42 m § 
Pensionsstiftelser ska på ett sätt som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet, göra en egen riskbedömning och dokumentera denna bedömning. Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av pensionsstiftelsens eller dess tilläggspensionsarrangemangs riskprofil. Om det sker en betydande förändring av ett visst tilläggspensionsarrangemangs riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just det arrangemanget. Riskbedömningen ska beaktas i pensionsstiftelsens strategiska beslut. 
Riskbedömningen ska inkludera 
1) en beskrivning av hur den egna riskbedömningen är inkluderad i pensionsstiftelsens lednings-, förvaltnings- och beslutsprocesser, 
2) en bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet, 
3) en beskrivning av hur pensionsstiftelsen förebygger intressekonflikter med den försäkrande arbetsgivaren, om pensionsstiftelsen utkontrakterar nyckelfunktioner till den ovan avsedda arbetsgivaren i enlighet med 42 h § 3 mom., 
4) en bedömning av pensionsstiftelsens totala finansieringsbehov och återhämtningsplan, om pensionsstiftelsen har en sådan plan, 
5) en bedömning av riskerna för försäkrade och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och effektiviteten i korrigerande åtgärder, med beaktande av indexeringsmekanismer och mekanismer för reducering av intjänade förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras, på vilka villkor och av vem, 
6) en kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner inklusive garantier, överenskommelser och andra typer av finansiellt stöd från den arbetsgivare som försäkrar i pensionsstiftelsen, försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) eller täckning genom ett pensionsgarantisystem till förmån för pensionsstiftelsen eller de försäkrade och förmånstagarna, 
7) en kvalitativ bedömning av de operativa riskerna, 
8) om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar. 
Med avseende på tillämpningen av riskbedömningen ska pensionsstiftelserna ha metoder för att kartlägga och bedöma de risker som de är utsatta för eller kan utsättas för på kort och på lång sikt och som kan inverka på deras förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i pensionsstiftelsernas verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen. 
Pensionsstiftelserna ska till Finansinspektionen överlämna en sammanfattning av riskbedömningen. Av den sammanfattningen ska framgå åtminstone riskbedömningens resultat och beskrivning av de metoder som använts för riskbedömningen. 
42 n § 
Pensionsstiftelser ska upprätta och offentliggöra årsbokslut och verksamhetsberättelser i vilka hänsyn tas till varje tilläggspensionsarrangemang som de förvaltar och, vid behov, årsbokslut och verksamhetsberättelser för varje tilläggspensionsarrangemang. Årsboksluten och verksamhetsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av pensionsstiftelsens tillgångar, skulder och finansiella ställning, och redovisa betydande investeringar. Årsboksluten och uppgifterna i verksamhetsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av pensionsstiftelsens styrelse och revisor. 
42 o § 
Utöver vad som föreskrivs i 47 a § ska en utredning om principerna för pensionsstiftelsernas investeringspolicy täcka åtminstone följande delområden: 
1) riskhanteringsprocesserna, 
2) hur miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringspolicyn, 
3) hur pensionsstiftelsen undviker ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg, 
4) lämpligheten i pensionsstiftelsens kreditvärderingsförfaranden, med hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet. 
Pensionsstiftelserna ska offentliggöra en utredning om principerna för investeringspolicyn. 
42 p § 
En pensionsstiftelse får utkontraktera verksamhet till tjänsteföretag som arbetar för pensionsstiftelsens räkning. 
Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte utkontrakteras på ett sätt som leder till att 
1) kvaliteten på pensionsstiftelsens företagsstyrningssystem försämras, 
2) den operativa risken ökar i otillbörlig utsträckning, 
3) Finansinspektionen får försämrade tillsynsmöjligheter, 
4) möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till försäkrade och förmånstagare undergrävs. 
En pensionsstiftelse ansvarar, trots att den utkontrakterat verksamheter, för samtliga förpliktelser som följer av bestämmelserna och föreskrifterna om utkontraktering. Pensionsstiftelsen ska, genom valet av tjänsteföretag och genom den löpande övervakningen av tjänsteföretagets verksamheter, säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar oklanderligt. 
Utkontrakteringen av en pensionsstiftelses verksamhet ska föregås av ett skriftligt avtal som tydligt anger pensionsstiftelsens och tjänsteföretagets rättigheter och skyldigheter. 
42 q § 
En pensionsstiftelse ska i god tid på förhand underrätta Finansinspektionen om sin avsikt att utkontraktera funktioner. Om utkontraktering avser nyckelfunktioner eller förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska detta anmälas till Finansinspektionen innan avtalet om utkontraktering träder i kraft. Pensionsstiftelsen ska underrätta Finansinspektionen också om väsentliga förändringar i anslutning till utkontrakterade funktioner. 
Finansinspektionen har rätt att av pensionsstiftelser och tjänsteföretag utan obefogat dröjsmål få information om utkontrakterade funktioner. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den i 1 mom. avsedda anmälan som ska ges om utkontraktering. 
42 r § 
Pensionsstiftelser har rätt att utse tilläggspensionsanstalter eller enheter enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut samt kapitalförvaltare som är etablerade i en EES-stat och som enligt någon av i 42 g § 1 mom. 1—5 punkten nämnda författningar är auktoriserade att bedriva denna verksamhet. 
42 s § 
Om de försäkrade och förmånstagarna helt står för ett tilläggspensionsarrangemangs investeringsrisk ska pensionsstiftelsen för förvaringen av tilläggspensionsarrangemangets tillgångar enligt 42 u § och för övervakningen av tillgångarna enligt 42 v § utse ett eller flera förvaringsinstitut som är etablerade i en EES-stat och har auktoriserats i enlighet med någon av i 42 g § 1 mom. 1 eller 3—5 punkten nämnda författningar. 
Förvaringsinstitutet ska utses genom ett skriftligt avtal. I avtalet ska föreskrivas om den information som ska ges förvaringsinstitutet för att detta ska kunna utföra de uppgifter som ålagts det. 
Om de försäkrade och förmånstagarna inte i sin helhet står för tilläggspensionsarrangemangets investeringsrisk och om pensionsstiftelsen inte har utsett ett förvaringsinstitut som avses i 1 mom., ska pensionsstiftelsen ha ett system för förhindrande och lösning av intressekonflikter mellan pensionsstiftelsen och de försäkrade eller förmånstagare. Det system som avses ovan ska 
1) säkerställa att finansiella instrument förvaltas och skyddas på ett adekvat sätt, 
2) föra bok varmed pensionsstiftelsen ständigt och utan dröjsmål kan identifiera alla tillgångar,  
3) vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar, 
4) på begäran av Finansinspektionen informera om hur tillgångarna förvaras. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om system som avses i 3 mom. 
42 t § 
När förvaringsinstitut förvarar tillgångar samt utför tillsynsuppgifter ska de agera hederligt, korrekt, professionellt och oberoende samt i de försäkrades och förmånstagarnas intresse. 
Ett förvaringsinstitut får inte bedriva verksamhet som kan skapa intressekonflikter mellan pensionsstiftelsen, de försäkrade och förmånstagarna och sig självt, såvida inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för de försäkrade, förmånstagarna och pensionsstiftelsens styrelse. 
42 u § 
Då en pensionsstiftelses tillgångar som har anknytning till ett tilläggspensionsarrangemang och består av finansiella instrument som kan depåförvaras anförtros ett förvaringsinstitut för förvaring, ska förvaringsinstitutet förvara alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument eller som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet. Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål säkerställa att de finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i enlighet med reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, öppnade i pensionsstiftelsens namn, så att de alltid tydligt kan identifieras som tillhörande pensionsstiftelsen eller de försäkrade och förmånstagarna. 
Om en pensionsstiftelses tillgångar som har anknytning till ett tilläggspensionsarrangemang består av andra tillgångar än sådana som avses i 1 mom., ska förvaringsinstitutet kontrollera att pensionsstiftelsen är tillgångarnas ägare och föra ett register över dessa tillgångar. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från pensionsstiftelsen och, om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat. 
Ett förvaringsinstitut är ansvarigt inför pensionsstiftelsen, de försäkrade och förmånstagarna för förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt. Detta ansvar påverkas inte av att förvaringsinstitutet har anförtrott en tredje part förvaringen av samtliga eller vissa tillgångar som det förvarar. 
42 v § 
Utöver de uppgifter som avses i 42 u § 1 och 2 mom. ska ett förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter 
1) utföra pensionsstiftelsens uppdrag, såvida inte dessa strider mot lag eller pensionsstiftelsens stadgar, 
2) säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar pensionsstiftelsens tillgångar inbetalas till pensionsstiftelsen inom sedvanliga tidsfrister, 
3) säkerställa att inkomsterna från tillgångarna används i enlighet med pensionsstiftelsens stadgar. 
Trots vad som föreskrivs i 1 mom. får Finansinspektionen fastställa andra tillsynsuppgifter som förvaringsinstitutet ska utföra. 
44 § 
A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar ska ständigt motsvara de sammanlagda finansiella förbindelser som i enlighet med reglerna följer av tilläggspensionsarrangemangen. Pensionsstiftelsens försäkringsmatematiker ska varje år beräkna pensionsansvaret. Beräkningsgrunderna ska bestämmas så att de försäkrades och förmånstagarnas förmåner tryggas. De variabler som används vid beräkning av pensionsansvaret, såsom antaganden i fråga om dödsfall, lång levnad, invaliditet och ekonomiska antaganden, ska väljas på ett aktsamt sätt, med beaktande av förväntade förändringar av de risker som har samband med tilläggspensionsarrangemangen. De försäkringsmatematiska metoderna ska förbli desamma från en räkenskapsperiod till en annan. Det kan vara motiverat att ändra dem om det sker förändringar i den lagstiftning, den befolkningsstruktur eller den ekonomiska situation som ligger till grund för antagandena. 
Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om innehållet i de grunder som används vid beräkning av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om hur tryggande och aktsamhet ska beaktas i beräkningsgrunderna och om valet av variabler och antaganden som används vid beräkning av pensionsansvaret. 
44 a § 
A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser ska på ett aktsamt sätt välja den räntesats som används vid beräkning av pensionsansvaret i fråga om frivilliga tilläggspensioner. 
Finansinspektionen meddelar föreskrifter om den maximiräntesats som ska användas vid beräkning av pensionsansvaret i fråga om frivilliga tilläggspensioner. När Finansinspektionen fastställer maximiräntesatsen ska den beakta 
1) den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, på statsobligationer och på obligationer från Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska investeringsbanken eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, 
2) den allmänna avkastningsnivån på pensionsstiftelsers och pensionskassors tillgångar som motsvarar tilläggspensionsverksamheten. 
Finansinspektionen kan på ansökan ge en A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse tillstånd att vid beräkning av pensionsansvaret för frivilliga tilläggspensioner använda en större räntesats än den maximiräntesats som avses i 2 mom. enligt nivån på avkastningen av de tillgångar som täcker pensionsansvaret genom att den minskas tillräckligt med avseende på säkerheten. I så fall ska också nivån på avkastningen från investering av framtida premier beaktas. Avkastningsnivån korrigeras så att den motsvarar avkastningen av framtida investeringar till den del som de investeringar som täcker pensionsansvaret är kortvarigare än pensionsansvaret. Finansinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om sådana ansökningar som avses i detta moment. 
44 b § 
Om grunderna för beräkning av A-pensionsstiftelsers eller AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar ändras med anledning av förändrad lagstiftning, befolkningsstruktur eller ekonomisk situation på så sätt att pensionsansvaret enligt de nya grunderna är större än enligt de gamla grunderna, kan Finansinspektionen bevilja en pensionsstiftelse tillstånd att tillåta ett ansvarsunderskott i enlighet med 43 § 5 mom., som ska täckas i enlighet med 46 § 5 mom. inom en viss tid, dock högst tio år (täckningsunderskott). 
En förutsättning för att Finansinspektionen ska bevilja tillstånd är att pensionsstiftelsen gör upp en genomförbar plan för amortering av täckningsunderskottet under en viss tid, dock högst tio år. Beviljandet av tillståndet och längden på den utsatta tiden ska grunda sig på pensionsstiftelsens bedömning av den genomsnittliga höjning av premienivån som amorteringen av täckningsunderskottet kommer att medföra. Amorteringsplan ska finnas tillgänglig för de försäkrade och för förmånstagarna. 
I planen ska beaktas en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses A-avdelnings matchning av tillgångar och skulder, riskprofil, likviditetsplan, åldersprofilen hos de försäkrade som är berättigade till pensionsförmåner samt sådana tilläggspensionsarrangemang som befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade. 
Om ett tilläggspensionsarrangemang avvecklas under den tid som avses i 1 mom. ska A-pensionsstiftelsen och AB-pensionsstiftelsen rapportera detta till Finansinspektionen. A-pensionsstiftelsen och AB-pensionsstiftelsen ska upprätta en plan för hur åtagandena och tillgångarna enligt det tilläggspensionsarrangemang som avvecklas ska överföras till en annan pensionsstiftelse, en annan pensionskassa eller ett annat försäkringsbolag som bedriver tilläggspensionsverksamhet. Planen ska sändas till Finansinspektionen. Planens huvudsakliga innehåll ska vara tillgängligt för de försäkrade. 
46 § 
Vid täckandet av pensionsansvarets bruttobelopp ska pensionsstiftelsen se till att de tillgångar och förbindelser som hör till täckningen är säkra, ger god avkastning och är likvida samt att de är lämpligt diversifierade och har lämplig spridning. Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte innebära överdriven riskkoncentration för en A-pensionsstiftelse eller för en AB-pensionsstiftelses A-avdelning. Då pensionsstiftelsen har flera arbetsgivarföretag, ska investeringarna i arbetsgivarföretagen göras på ett aktsamt sätt och med beaktande av en tillräcklig spridning av tillgångarna. 
46 a § 
Med en EES-stat jämställs vid tillämpningen av 46 b, 47 b—47 d, 47 f, 47 h—47 j och 47 l—47 p § också sådana medlemsstater i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 
46 b § 
A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar får använda derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv kapitalförvaltning. Derivatinstrumentens sammanlagda underliggande tillgångar får uppgå till högst samma belopp som det sammanlagda beloppet av de penning- och kapitalmarknadsinstrument samt aktier och andelar som utgör täckning för pensionsstiftelsens frivilliga tilläggspensionsverksamhet. Pensionsstiftelsen ska undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet. Derivatinstrument som har samband med en A-pensionsstiftelses och en AB-pensionsstiftelses A-avdelnings verksamhet ska hänföras till den frivilliga tilläggspensionsverksamhetens tillgångar. Derivatinstrument ska värderas enligt aktsamhetsprincipen med beaktande av den underliggande tillgången. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om användning av derivatinstrument i samband med pensionsstiftelsers frivilliga tilläggspensionsverksamhet. 
47 § 
En A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse ska täcka pensionsansvar som följer av frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner. Från pensionsansvaret kan härvid dras av den icke-amorterade delen av det täckningsunderskott som avses i 44 b § 1 mom. 
På täckande av det pensionsansvar som avses i 1 mom. tillämpas på motsvarande sätt vad 46 § 2—6 mom. föreskriver om täckning av pensionsansvarets bruttobelopp. Bestämmelsen om fordringar på den ansvarsfördelning som avses i 5 mom. 8 punkten i nämnda paragraf ska dock inte tillämpas. Av täckningen ska 75 procent utgöras av sådana tillgångar och förbindelser som avses i 46 § 3 mom. 
Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om förteckning av pensionsstiftelsers täckning av pensionsansvar. 
47 b § 
Pensionsansvarets hela bruttobelopp kan täckas med 
1) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en EES-stat, landskapet Åland eller en internationell sammanslutning där åtminstone en av medlemmarna är en EES-stat, 
2) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan kommun, samkommun, församling som fungerar som ett offentligt samfund eller något annat sådant med dessa jämställbart regionalt offentligt samfund som är beläget i en EES-stat och som har skatteuppbördsrätt eller vars medlemmar har skatteuppbördsrätt, 
3) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan inlåningsbank eller ett sådant försäkringsbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat, eller en annan sammanslutning som Finansinspektionen jämställer med en sådan inlåningsbank eller ett sådant försäkringsbolag som avses ovan, 
4) fondandelar i placeringsfonder vilka enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i tillgångsslag enligt denna paragraf och vilka grundats av ett fondbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat och har hemort i en EES-stat, 
5) fondandelar i andra med placeringsfonder jämställbara fondföretag som står under offentlig tillsyn i en EES-stat, har hemort i en EES-stat och enligt sina stadgar investerar sina tillgångar i tillgångsslag som avses i denna paragraf, 
6) instrument som är utfärdade eller garanterade av Europeiska investeringsbanken inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande och Europeiska riskkapitalfonder, 
7) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av skuldförbindelser eller fondandelar som avses i 1—6 punkten. 
Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om upptagandet av fondandelar enligt 1 mom. 4 och 5 punkten till täckningen för pensionsansvarets bruttobelopp. 
47 c § 
Högst 70 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp får bestå av 
1) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är ett annat kreditinstitut under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat än en sådan inlåningsbank som avses i 47 b § 1 mom. 3 punkten eller en annan sammanslutning som med stöd av samma punkt jämställs med en sådan inlåningsbank, 
2) skuldförbindelser i vilka gäldenären är en sammanslutning som har hemort i en EES-stat och vars aktier eller andelar omsätts på en reglerad marknad i en EES-stat, 
3) skuldförbindelser som omsätts på en reglerad marknad och i vilka gäldenären är en annan sammanslutning än en sådan som avses i 1 eller 2 punkten eller i 47 b § 1 mom. 1—3 punkten, och 
4) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av skuldförbindelser som avses i 1—3 punkten. 
Vad som i 1 mom. 3 punkten föreskrivs om handel på en reglerad marknad ska tillämpas också på skuldförbindelser som är föremål för handel på en multilateral handelsplattform och på en organiserad handelsplattform. 
47 d §  
Högst 70 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp får bestå av 
1) sådana aktier, andelar och med aktier jämförbara omsättningsbara värdepapper som är föremål för handel på en reglerad marknad, 
2) förbindelser som har emitterats av en sådan sammanslutning med hemort i en EES-stat vars aktier och andelar är föremål för handel på en reglerad marknad och har sämre förmånsrätt än sammanslutningens övriga förbindelser, 
3) fondandelar i placeringsfonder vilka enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i tillgångsslag enligt 47 b eller 47 c § eller enligt denna paragraf och vilka grundats av ett sådant fondbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat och har hemort i en EES-stat, 
4) fondandelar i andra med placeringsfonder jämställbara fondföretag som står under offentlig tillsyn i en EES-stat, har hemort i en EES-stat och enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i de tillgångsslag som avses i 47 b eller 47 c § eller i denna paragraf, och 
5) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av aktier, andelar, förbindelser eller fondandelar som avses i 1—4 punkten. 
Vad som i 1 mom. 1 punkten föreskrivs om handel på en reglerad marknad ska tillämpas också på handel på en multilateral handelsplattform och på en organiserad handelsplattform. 
Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om upptagandet av fondandelar enligt 1 mom. 3 och 4 punkten till täckningen för pensionsansvarets bruttobelopp. 
47 p § 
Högst 10 procent av de tillgångar som utgör täckning för pensionsansvarets bruttobelopp får investeras i följande objekt, förutsatt att de inte är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform: 
1) aktier, andelar och aktier som är jämförbara med värdepapper, 
2) förbindelser som har sämre förmånsrätt än gäldenärens övriga förbindelser, 
3) obligationer, 
4) övriga investeringsinstrument som har en långsiktig investeringshorisont. 
48 e §  
Om en pensionsstiftelse som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet själv står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning på placeringsverksamheten eller en viss nivå på förmånerna, ska pensionsstiftelsen utöver pensionsansvaret ständigt ha en tillräcklig kapitalbas för att uppfylla det sammanräknade minimikapitalkravet som i enlighet med 83 v—83 y § i lagen om försäkringskassor (1164/1992) beräknats för olika försäkringsklasser (kapitalbasens minimibelopp). 
Kapitalbasen ska motsvara typen av risk och tillgångarnas sammansättning i samtliga tilläggspensionsarrangemang. De tillgångar som hör till kapitalbasen får inte vara bundna vid förutsebara ansvarsförbindelser. 
Till pensionsstiftelsens kapitalbas enligt 1 mom. hänförs följande poster: 
1) fonderna för bundet och fritt eget kapital, 
2) eget kapital som bildats av överskott från räkenskapsperioden och tidigare räkenskapsperioder, 
3) den avskrivningsdifferens som upptagits i balansräkningen med stöd av 5 kap. 12 § 1 mom. i bokföringslagen samt de frivilliga reserver som avses i 15 § i det kapitlet, 
4) på ansökan av pensionsstiftelsen och med samtycke av Finansinspektionen, den positiva skillnaden mellan tillgångarnas verkliga värden och bokföringsvärden i balansräkningen, till den del skillnaden inte kan anses vara av exceptionell karaktär. 
5) på ansökan av pensionsstiftelsen och med samtycke av Finansinspektionen hälften av det obetalda grundkapitalet efter att 25 procent av pensionsstiftelsens grundkapital har betalts. 
Från pensionsstiftelsens kapitalbas enligt 1 mom. ska följande poster dras av: 
1) räkenskapsperiodens förlust och förlusten från tidigare räkenskapsperioder, 
2) den positiva skillnaden mellan tillgångarnas bokföringsvärden och verkliga värden i balansräkningen, 
3) den andel av anskaffningsutgiften för immateriella tillgångar som inte har upptagits som kostnad i resultaträkningen, 
4) alla med skulder jämställbara poster som inte upptagits i balansräkningen och i fråga om vilka prestationsskyldigheten ska anses sannolik, 
5) eventuell maximal förlust som derivatinstrument kan orsaka pensionsstiftelsen. 
Av det obetalda belopp som avses ovan i 3 mom. 5 punkten får till kapitalbasen hänföras högst ett belopp som motsvarar 50 procent av kapitalbasens belopp eller kapitalbasens minimibelopp, beroende på vilket som är lägre. 
Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om 
1) vilka poster som ska hänföras till eller dras av från kapitalbasen, 
2) hur de beräkningar som gäller uppfyllandet av kraven på kapitalbasen ska göras och när beräkningarna ska ges in. 
49 a § 
Pensionsstiftelserna ska för kännedom till de försäkrade samt vid behov till deras företrädare överlämna pensionsstiftelsens stadgar, som ska ange omfattningen av deras rätt till tilläggspension, förutsättningarna och valmöjligheterna i anslutning till erhållandet av förmånerna samt inom skälig tid väsentlig information om ändringar av stadgarna. 
Pensionsstiftelserna ska varje år ge de försäkrade en redogörelse för pensionsstiftelsens finansiella ställning. 
Varje förmånstagare ska, vid pensionsavgång eller när andra förmåner ska betalas ut, få utförlig information om de pensionsförmåner och andra förmåner som förmånstagaren har rätt till. Vidare ska varje förmånstagare och vid behov hans eller hennes företrädare inom skälig tid få information om väsentliga ändringar av pensionsstiftelsens stadgar. 
49 b § 
De försäkrade och förmånstagarna samt vid behov deras företrädare ska på begäran få 
1) bokslut och verksamhetsberättelse och, om pensionsstiftelsen ansvarar för fler än ett tilläggspensionsarrangemang, bokslut och verksamhetsberättelse för vart och ett av arrangemangen, 
2) riktlinjerna för investeringspolicyn. 
De försäkrade ska på begäran få utförlig information om 
1) målnivån för pensionsförmånerna, 
2) förmånernas nivå när försäkringsförhållandet upphör,  
3) pensionsstiftelsens stadgar som gäller för överföringen av pensionsrättigheter till en annan pensionsanstalt när försäkringsförhållandet upphör till följd av att anställningsförhållandet upphör. 
De personer tillhörande verksamhetskretsen som omfattas av en rörelseöverlåtelse ska på begäran få utförlig information om beloppet av intjänade pensionsförmåner, överföringen av förmånerna och om sina rättigheter vid överlåtelsen. 
49 c § 
Den information som pensionsstiftelserna lämnar enligt detta kapitel ska uppfylla följande krav: 
1) informationen ska uppdateras regelbundet, 
2) informationen ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk samt med undvikande av fackspråk och tekniska termer, 
3) begreppen och innehållet ska vara konsekventa och informationen ska inte vara vilseledande, 
4) informationen ska presenteras på ett lättläst sätt, 
5) informationen ska vara tillgänglig på finska eller svenska, 
6) informationen ska kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare, i elektronisk form eller i pappersform. 
49 d § 
Pensionsstiftelserna ska ge de försäkrade och förmånstagarna tillräcklig information om villkoren för tilläggspensionsarrangemang, i synnerhet om 
1) pensionsstiftelsens namn och den EES-stat där den är registrerad eller auktoriserad samt namnet på dess behöriga myndighet, 
2) de rättigheter och skyldigheter som parterna i tilläggspensionsarrangemanget har, 
3) investeringsprofilen, 
4) vilken typ av finansiella risker som de försäkrade och förmånstagarna står för, 
5) villkoren för fulla eller partiella garantier enligt tilläggspensionsarrangemanget eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen garanti erbjuds med stöd av arrangemanget, en förklaring om detta, 
6) eventuella mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns, 
7) om de försäkrade står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till tilläggspensionsarrangemanget under minst fem år eller för alla år som tilläggspensionsarrangemanget förvaltats, om denna period understiger fem år, 
8) strukturen på kostnader som bärs av försäkrade och förmånstagare, för arrangemang som inte fastställer en viss förmånsnivå, 
9) de alternativ som försäkrade och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner, 
10) om en försäkrad har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan överlåtelse. 
För tilläggspensionsarrangemang där de försäkrade står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med olika investeringsprofiler ska de försäkrade informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och ickevalsalternativet för investeringar och tilläggspensionsarrangemangets regel om att en viss försäkrad anvisas ett visst investeringsalternativ. 
Pensionsstiftelsen ska inom skälig tid ge försäkrade och förmånstagare eller deras företrädare all relevant information om ändringar av reglerna för tilläggspensionsarrangemanget samt tillhandahålla dem en förklaring om hur väsentliga förändringar av de försäkringstekniska avsättningarna påverkar de försäkrade och förmånstagarna. 
49 e § 
Pensionsstiftelserna ska på begäran av de försäkrade och förmånstagarna eller deras företrädare lämna följande kompletterande information: 
1) årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt riktlinjerna för investeringspolicyn, 
2) närmare uppgifter om de antaganden som använts som underlag för tilläggspensionsprognoserna och för eventuella ekonomiska scenarier i det tilläggspensionsbesked som avses i 49 f §. 
De personer tillhörande verksamhetskretsen som omfattas av en rörelseöverlåtelse ska på begäran få utförlig information om beloppet av den intjänade tilläggspensionsförmånen, överföringen av förmånerna och sina rättigheter vid överlåtelsen. 
49 f § 
Pensionsstiftelserna ska kostnadsfritt för alla försäkrade minst varje år i elektronisk form eller i pappersform upprätta ett kortfattat dokument vars rubrik ska innehålla ordet tilläggspensionsbesked. Den försäkrade ska på begäran ges en papperskopia utöver den elektroniska informationen. Informationen i tilläggspensionsbeskedet ska vara korrekt och uppdaterad. 
Tilläggspensionsbeskedet ska innehålla åtminstone följande information som riktar sig till den försäkrade: 
1) den försäkrades personuppgifter och pensionsålder, 
2) pensionsstiftelsens namn och adress samt specifika uppgifter om den försäkrades tilläggspensionsarrangemang, 
3) information om garantier enligt tilläggspensionsarrangemanget och, vid behov, var ytterligare information finns, 
4) information om prognoser för tilläggspensionsförmåner grundade på den försäkrades pensionsålder och en ansvarsfrihetsklausul där det konstateras att prognoserna kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär. 
5) information om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär, 
6) information om de bidrag som arbetsgivaren i pensionsstiftelsen och den försäkrade har betalat in till tilläggspensionsarrangemanget, åtminstone under de senaste 12 månaderna, med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär, 
7) en specificering av de kostnader som pensionsstiftelsen har dragit av åtminstone under de senaste 12 månaderna, 
8) information om fonderingsnivån för tilläggspensionsarrangemanget som helhet, 
9) en tydlig angivelse av det exakta datum som informationen avser, 
10) en tydlig angivelse av betydande förändringar av informationen i förhållande till föregående år. 
I tilläggspensionsbeskedet ska utöver informationen i 2 mom. anges var och hur den försäkrade kan erhålla  
1) ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som den försäkrade har enligt tilläggspensionsarrangemanget, 
2) en redogörelse för principerna för årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt för investeringspolicyn, 
3) information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet, 
4) information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör, 
5) ytterligare information när det är fråga om tilläggspensionsarrangemang där de försäkrade står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs den försäkrade genom en särskild bestämmelse som anges i tilläggspensionsarrangemanget. 
Finansinspektionen ska utfärda föreskrifter om antaganden för de prognoser som ska användas för beräkning av tilläggspensionen enligt 2 mom. 4 punkten och som pensionsstiftelsen ska använda för att fastställa den årliga nominella avkastningsprocenten på investeringarna, den årliga inflationen och framtida löner. 
49 g § 
Pensionsstiftelserna ska säkerställa att presumtiva försäkrade som inte automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang samt försäkrade som automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang, omedelbart efter anslutningen till arrangemanget informeras om 
1) alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ, 
2) relevanta inslag i tilläggspensionsarrangemanget, inbegripet typen av förmåner, 
3) information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt,  
4) var ytterligare information finns tillgänglig. 
När de försäkrade står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska pensionsstiftelsen ge presumtiva försäkrade information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till tilläggspensionsarrangemanget under minst fem år eller för alla år som tilläggspensionsarrangemanget förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på kostnader som bärs av försäkrade och förmånstagare. 
49 h § 
En pensionsstiftelse ska i god tid före den försäkrades pensionsålder eller på den försäkrades begäran tillhandahålla varje försäkrad utöver tilläggspensionsbesked information om de alternativ för utbetalning av tilläggspensionsförmåner som han eller hon har för att erhålla sina förmåner. 
Pensionsstiftelsen ska regelbundet informera förmånstagarna om de förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ. Dessutom ska förmånstagarna utan dröjsmål informeras efter ett slutgiltigt beslut som leder till att förmånsnivåerna reduceras och tre månader innan beslutet genomförs. Om förmånstagarna står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska det säkerställas att de regelbundet får den information de behöver. 
69 § 
Om Finansinspektionen anser att en pensionsstiftelse är eller håller på att råka i ett sådant tillstånd att den bör upplösas, kan Finansinspektionen förbjuda pensionsstiftelsen att överlåta eller pantsätta pensionsstiftelsens egendom. 
8 a kap. 
Tillsynen över pensionsstiftelsernas tilläggspensionsverksamhet och över utländska EES-tilläggspensionsanstalter 
69 a § 
Detta kapitel ska tillämpas utöver vad som i 8 kap. föreskrivs om tillsynen över pensionsstiftelserna. 
Vad som i detta kapitel föreskrivs om pensionsstiftelser ska tillämpas endast på A-pensionsstiftelser och på AB-pensionsstiftelsers A-avdelningar. 
Finansinspektionen ska övervaka att pensionsstiftelserna uppfyller de krav på sin verksamhet som föreskrivs i denna lag. Finansinspektionen ska i synnerhet utöva tillsyn över att pensionsstiftelserna uppfyller följande krav: 
1) vad som i 6 kap. föreskrivs om försäkringstekniska avsättningar och finansiering av sådana, 
2) vad som i 48 e § föreskrivs om kapitalbas, disponibel kapitalbas och minimikrav på kapitalbasen, 
3) vad som i 6 kap. samt i 5 a och 5 b § föreskrivs om investeringsregler, 
4) vad som i 5 a kap. föreskrivs om företagsstyrningssystem och kapitalförvaltning, 
5) vad som i 7 kap. föreskrivs om information som ska lämnas till försäkrade och förmånstagare. 
69 b § 
Syftet med tillsynen är att skydda de försäkrades och förmånstagarnas rättigheter samt att säkerställa pensionsstiftelsernas stabilitet och sundhet. 
Tillsynen ska vara rättidig och stå i proposition till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. Tillsynen ska baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod. 
Finansinspektionen ska utföra tillsynsåtgärder i ändamålsenlig omfattning i pensionsstiftelsens lokaler och på distans. Finansinspektionen ska särskilt i krissituationer ta hänsyn till den potentiella effekt som åtgärderna har på de finansiella systemens stabilitet i Europeiska unionen. 
69 c § 
Finansinspektionen ska när den utövar tillsyn över pensionsstiftelserna ta hänsyn till de omständigheter under vilka pensionsstiftelserna bedriver sin verksamhet samt till de tjänsteföretag som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller annan verksamhet för pensionsstiftelsernas räkning. Finansinspektionen ska i sin tillsyn över pensionsstiftelserna i synnerhet bedöma  
1) om pensionsstiftelses företagsstyrningssystem uppfyller de kvalitativa krav som föreskrivs i 5 a kap., 
2) de risker som en pensionsstiftelse står inför samt dess förmåga att bedöma och hantera dessa risker. 
Finansinspektionen ska ha tillgång till stresstester och andra motsvarande uppföljningsinstrument som ger Finansinspektionen möjlighet att identifiera försämringar i en pensionsstiftelses finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas. 
Finansinspektionen ska fastställa hur ofta granskningar minst ska göras och vilken omfattning de ska ha, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionsstiftelsens verksamhet. 
Finansinspektionen ska offentliggöra information om de olika skedena i och de allmänna principerna för det tillsynsförfarande som föreskrivs i 1—3 mom. 
69 d § 
Pensionsstiftelse och de personer som i praktiken leder dess verksamhet eller utför nyckelfunktioner ska utan obefogat dröjsmål på begäran till Finansinspektionen överlämna för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar. I synnerhet ska man överlämna 
1) den egna riskbedömningen samt om riktlinjerna för investeringspolicyn, bokslutet och verksamhetsberättelsen, 
2) interna delårsrapporter, försäkringsmatematiska kalkyler och detaljerade antaganden, analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder, dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs, dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt samt om en sådan revisionsberättelse som avses i revisionslagen. 
69 e § 
Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att 42 p § följs när en pensionsstiftelse utkontrakterar nyckelfunktioner och annan verksamhet samt all sådan utkontraktering i senare led, som påverkar pensionsstiftelsens finansiella ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn. 
Vad som i 24 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om granskning av tillsynsobjekts och andra finansmarknadsaktörers verksamhetsställen ska tillämpas också på inspektioner av sådana tjänsteföretags lokaler till vilka en pensionsstiftelse har utkontrakterat verksamheter. Vad som ovan föreskrivs om inspektioner av tjänsteföretags verksamhetsställen ska tillämpas också på sådana tjänsteleverantörer till vilka pensionsstiftelsens tjänsteföretag i ett senare led har utkontrakterat pensionsstiftelsens verksamheter. 
69 f § 
Finansinspektionen ska ålägga den att betala ordningsavgift enligt 38 § i lagen om Finansinspektionen, som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot  
1) vad som i 6 a § föreskrivs om en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna, 
2) vad som i 5 a kap. föreskrivs om företagsstyrningssystem, kapitalförvaltning och användning av förvaringsinstitut, 
3) vad som i 5 § 1 mom., 5 a och 5 b §, 44, 44 a och 44 b §, 46 § 2 mom., 46 b, 47, 47 b—47 d, 47 p och 48 e § föreskrivs om pensionsansvar, täckning av pensionsansvar, investering samt solvenskapital, 
4) vad som i 49 c—49 h § föreskrivs om information till försäkrade och förmånstagare, 
5) vad som i 13 a kap. föreskrivs om gränsöverskridande verksamhet och i 13 b kap. om gränsöverskridande överföringar. 
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska på påförande av ordningsavgift tillämpas vad som i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om ordningsavgift. 
69 g § 
Finansinspektionen kan i situationer som avses i 69 § förbjuda användningen av en pensionsstiftelses tillgångar som innehas av en kapitalförvaltare som avses i 42 r § och av ett förvaringsinstitut som avses i 42 s §. 
Finansinspektionen kan på begäran av en behörig myndighet i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat förbjuda eller begränsa användningen av en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts tillgångar som förvaltas av kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut som är etablerade i Finland. 
69 h § 
Finansinspektionen ska till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten anmäla beslut om att förbjuda eller begränsa en pensionsstiftelses verksamhet. 
69 i § 
Finansinspektionen ska i enlighet med 125 j § utöva tillsyn över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter när de bedriver gränsöverskridande verksamhet där Finland är värdstat följer finsk social- och arbetsrätt samt iakttar de informationskrav som ska tillämpas på frivilliga tilläggspensioner. 
Om en pensionsstiftelse bedriver gränsöverskridande verksamhet ska värdstatens behöriga myndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av värdstatens social- och arbetsrätt och av värdstatens informationskrav. Finansinspektionen ska på ett ändamålsenligt sätt samarbeta med värdstatens behöriga myndighet. 
Finansinspektionen ska regelbundet, dock minst vartannat år, underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om de bestämmelser i denna lag som inte omfattas av finsk social- och arbetsrätt samt om ändringar i bestämmelserna. 
69 j § 
Finansinspektionen ska främja informationsutbytet mellan EES-staternas behöriga myndigheter i syfte att utveckla bästa praxis och samarbetet när det gäller tillsynen över anstalter som erbjuder tilläggspensioner och i syfte att förhindra snedvridning av konkurrensen samt trygga gränsöverskridande verksamhet och förutsättningarna för gränsöverskridande överföringar. Finansinspektionen ska i samband med främjandet av informationsutbytet på ett ändamålsenligt sätt samarbeta med arbetsmarknadsorganisationerna. 
Finansinspektionen ska samarbeta med Europeiska kommissionen i syfte att underlätta tillsynen över anstalter som erbjuder tilläggspensioner. 
När Finansinspektionen utövar tillsyn över verksamhet inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut ska den samarbeta med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG och ska utan dröjsmål i enlighet med artikel 35 i den ovan nämnda förordningen förse Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten med all den information som den behöver för att utföra sina uppgifter enligt ovan nämnda direktiv och förordning. 
Finansinspektionen ska informera Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om allvarligare problem som Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut ger upphov till, och i samarbete med Europeiska kommissionen, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten samt övriga EES-staters behöriga myndigheter utan dröjsmål försöka lösa problemen som avses ovan. 
125 a § 
Detta kapitel ska tillämpas på EES-tilläggspensionsstiftelsers gränsöverskridande verksamhet.  
A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser kan hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd att verka som EES-tilläggspensionsstiftelse. På ansökan om tillstånd ska tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om tillståndsförfarandet i fråga om gränsöverskridande verksamhet. 
En såsom EES-tilläggspensionsstiftelse verksam AB-pensionsstiftelses B-avdelning får inte bedriva gränsöverskridande verksamhet. 
125 b § 
En EES-tilläggspensionsstiftelse ska ansöka om Finansinspektionens tillstånd innan den börjar bedriva gränsöverskridande verksamhet och i anslutning därtill tar emot finansiering från ett finansierande företag. 
EES-tilläggspensionsstiftelsen ska i samband med ansökan underrätta Finansinspektionen om 
1) värdstaten,  
2) det finansierande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort, 
3) de viktigaste särdragen i det tilläggspensionsarrangemang som ska förvaltas för det finansierande företagets räkning. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i samband med ansökan. 
125 c § 
Om Finansinspektionen gör bedömningen att en EES-tilläggspensionsstiftelse med beaktande av dess administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning och dess lednings anseende, yrkeskvalifikationer samt erfarenhet på området har förutsättningar att bedriva den föreslagna gränsöverskridande verksamheten, ska Finansinspektionen inom tre månader från mottagandet av de uppgifter som avses i 125 b § 2 mom. vidarebefordra uppgifterna till den behöriga myndigheten i den stat som avses i 125 b § 2 mom. 1 punkten och underrätta EES-tilläggspensionsstiftelsen om detta. Till anmälan ska fogas beslutet om tillstånd att inleda den gränsöverskridande verksamheten. 
Om Finansinspektionen gör bedömningen av en EES-tilläggspensionsstiftelse inte uppfyller de i 1 mom. stadgade förutsättningarna för att bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen förvägra tillståndsansökan inom tre månader från det att den fick de uppgifter som avses i 125 b § 2 mom. 
125 d § 
Finansinspektionen ska informera en EES-tilläggspensionsstiftelse som ansöker om tillstånd om de social- och arbetsrättsliga krav som i samband med gränsöverskridande verksamhet ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang och som har uppställts av den behöriga myndigheten i värdstaten samt om betydande förändringar av de nämnda kraven. På EES-tilläggspensionsstiftelsers gränsöverskridande verksamhet ska inte tillämpas bestämmelserna i 7 kap. om information, betalning av förmåner och begränsning av pensionsstiftelsers ansvar. 
Finansinspektionen ska informera den ansökande EES-tilläggspensionsstiftelsen om de krav gällande gränsöverskridande verksamhet som värdstatens behöriga myndighet har uppställt i fråga om information som ska ges presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare samt betydande förändringar av de ovan avsedda kraven. 
En EES-tilläggspensionsstiftelse som har fått det ovan i 125 c § 1 mom. avsedda tillståndet kan börja bedriva gränsöverskridande verksamhet efter att ha informerats om de ovan i 1 och 2 mom. avsedda krav eller efter sex veckor från det att värdstatens behöriga myndighet har fått de uppgifter som avses i 125 b § 2 mom. 
125 e §  
Om värdstatens behöriga myndighet meddelar Finansinspektionen att en EES-tilläggspensionsstiftelse i sin verksamhet inte iakttar de krav som avses i 125 d § 1 och 2 mom., ska Finansinspektionen i samarbete med värdstatens behöriga myndighet vidta de åtgärder som behövs för att tilläggspensionsstiftelsen ska upphöra med överträdelsen. 
125 f § 
En EES-tilläggspensionsstiftelse som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska i sin helhet och ständigt täcka pensionsansvaret i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang som den förvaltar. 
125 g § 
Finansinspektionen ska i pensionsstiftelseregistret som EES-pensionsstiftelser anteckna också sådana A-pensionsstiftelser och AB-pensionsstiftelser som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Om en EES-pensionsstiftelses gränsöverskridande verksamhet upphör ska Finansinspektionen avregistrera A-pensionsstiftelsen och AB-pensionsstiftelsen som EES-tilläggspensionsstiftelse. 
Finansinspektionen ska i pensionsstiftelseregistret anteckna de EES-stater där en EES-pensionsstiftelse är verksam. 
Finansinspektionen ska meddela Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten de registeruppgifter som avses i 1 och 2 mom. 
125 h § 
Utländska EES-tilläggspensionsanstalter har rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Finland och att ta emot finansiering från finansierande företag som är etablerade i Finland. 
Finansinspektionen ska informera den behöriga myndigheten i en utländsk EES- tilläggspensionsanstalts hemstat om Finlands social- och arbetsrättsliga krav som i samband med gränsöverskridande verksamhet ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang samt om kraven när det gäller översändande av information till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare. Finansinspektionen ska lämna den ovan avsedda informationen inom sex veckor efter att ha tagit emot den behöriga myndighetens uppgifter om den utländska EES- tilläggspensionsanstaltens verksamhet i fråga om värdstaten, finansieringsföretaget och dess hemort samt om de huvudsakliga särdragen i tilläggspensionsarrangemanget. 
Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i en utländsk EES- tilläggspensionsanstalts hemstat om betydande förändringar av de krav som avses i 2 mom. 
125 i §  
En utländsk EES-tilläggspensionsanstalt får börja bedriva gränsöverskridande verksamhet i Finland då den av den behöriga myndigheten i sin hemstat i enlighet med 125 h § 2 mom. har informerats om de social- och arbetsrättsliga kraven och om informationskraven. 
Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. får en utländsk EES- tilläggspensionsanstalt börja bedriva gränsöverskridande verksamhet om den behöriga myndigheten i dess hemstat inte i enlighet med 1 mom. har informerat anstalten sex veckor efter det att Finansinspektionen av den behöriga myndigheten i hemstaten har fått information om anmälan som avser inledande av den utländska EES-tilläggspensionsanstaltens verksamhet. 
125 j § 
Finansinspektionen ska övervaka att utländska EES-tilläggspensionsanstalter uppfyller de krav som avses i 125 h § 2 mom. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i den utländska EES-tilläggspensionsanstaltens hemstat om överträdelser som den upptäckt i samband med tillsynen. Om överträdelsen fortsätter trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten eller på grund av att inga åtgärder vidtagits, kan Finansinspektionen begränsa eller, om det är nödvändigt för att överträdelsen ska upphöra, förbjuda den utländska EES-tilläggspensionsanstaltens verksamhet i Finland med iakttagande av vad som i 61 § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om begränsning av förbud mot utländska EES-filialers verksamhet. 
13 b kap. 
Gränsöverskridande överlåtelser 
125 k § 
Detta kapitel ska tillämpas på pensionsstiftelser med minst 100 försäkrade samt på pensionsstiftelser som från och med följande räkenskapsperiod har gjort en sådan anmälan till Finansinspektionen som avses i 1 b § 1 mom. Detta kapitel ska tillämpas också på A-pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade, om den A-pensionsstiftelse som är övertagande pensionsstiftelse eller den utländska EES- tilläggspensionsanstalt som är övertagande tilläggspensionsanstalt inte bedriver gränsöverskridande verksamhet efter överlåtelsen. 
En pensionsstiftelse kan överlåta alla eller en del av ett tilläggspensionsarrangemangs ansvar, inklusive försäkringstekniska avsättningar det vill säga pensionsansvar, andra skyldigheter och rättigheter samt pensionsansvar som kan överföras och andra motsvarande tillgångar eller motsvarande betalningar till den övertagande tilläggspensionsanstalten under de förutsättningar som föreskrivs i detta kapitel. 
Den A-pensionsstiftelse vars tilläggspensionsarrangemang överlåts ska svara för överlåtelsekostnaderna. 
På överlåtelse av en del av ett tilläggspensionsarrangemang ska tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om överlåtelse av tilläggspensionsarrangemang. På gränsöverskridande överlåtelse av tilläggspensionsarrangemang som avses i detta kapitel ska inte tillämpas 11 kap. 
Vad som i detta kapitel föreskrivs om pensionsstiftelser ska tillämpas endast på A-pensionsstiftelser och på AB-pensionsstiftelsernas A-avdelning. 
125 l § 
Utöver vad som i 23 § föreskrivs om en pensionsstiftelses styrelses beslut är en förutsättning för en överlåtelse som avses i 125 k § ett beslut som innebär att överlåtelsen godkänns av en majoritet av den överlåtande pensionsstiftelsens styrelsemedlemmar som företräder de personer som hör till verksamhetskretsen. Om förmånstagarna inte hör till den överlåtande pensionsstiftelsens verksamhetskrets är en förutsättning för överlåtelsen att majoritet av förmånstagarna godkänner överlåtelsen. Förmånstagare som inte hör till verksamhetskretsen ska utöva sin beslutanderätt per post eller genom datakommunikation. Förmånstagarnas beslut blir det förslag som har biträtts med mer än hälften av de avgivna rösterna. 
En pensionsstiftelse ska minst en månad före ett sådant beslut som avses i 1 mom. till de försäkrade som omfattas av det försäkringsbestånd som överlåts och till de styrelsemedlemmar som företräder dem samt till förmånstagarna sända ett meddelande om planen för överlåtelse av tilläggspensionsarrangemanget samt hålla information om överlåtelsevillkoren tillgänglig för dem på sitt kontor eller på sina webbsidor. Till förmånstagare som inte hör till verksamhetskretsen ska minst en månad före ett beslut enligt i 1 mom. sändas anvisningar om det omröstningsförfarande som avses ovan. 
En förutsättning för överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang är dessutom att den arbetsgivare vars tilläggspensionsarrangemang överlåts på förhand har gett sitt samtycke till överlåtelsen. 
125 m § 
En förutsättning för en pensionsstiftelses gränsöverskridande överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang enligt 125 k § 2 mom. är att den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ger sitt godkännande efter det att Finansinspektionen har gett sitt förhandsgodkännande av den ansökan om gränsöverskridande överlåtelse från den övertagande tilläggspensionsanstalten som inkommit från den behöriga myndigheten. 
Finansinspektionen ska efter att från den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ha fått den ovan nämnda anstaltens ansökan om gränsöverskridande överlåtelse bedöma om 
1) de återstående försäkrades och förmånstagarnas ställning på lång sikt vid överlåtelsen av tilläggspensionsarrangemanget delvis är tryggad på det sätt som avses i 125 k § 1 mom., 
2) de försäkrades och förmånstagarnas individuella rättigheter kommer att vara åtminstone desamma efter överlåtelsen, 
3) de tillgångar motsvarande tilläggspensionsarrangemanget som överlåts är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, försäkringstekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, på det sätt som föreskrivs i 6 kap. 
Finansinspektionen ska inom åtta veckor från det att ansökan enligt 1 mom. har mottagits översända sin bedömning till den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. 
125 n § 
När Finansinspektionen av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat har informerats om att överlåtelsen godkänts och överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen informera den ovan avsedda behöriga myndigheten om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemanget och enligt vilka tilläggspensionsarrangemanget ska förvaltas samt om betydande förändringar av de krav som nämns ovan. 
Finansinspektionen ska dessutom informera den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat om de krav som ska tillämpas på översändande av informationen till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare samt om betydande förändringar när det gäller översändandet av information som nämns ovan. 
Finansinspektionen ska sända ett meddelande enligt 1 och 2 mom. inom fyra veckor efter att ha fått vetskap om att ansökan om överlåtelsen har godkänts. 
125 o § 
Om Finansinspektionen i en situation som avses i 125 n § är värdstatens behöriga myndighet, ska Finansinspektionen se till att den övertagande tilläggspensionsanstalten uppfyller de krav som avses i 125 n § 1 och 2 mom. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat om överträdelser som den har upptäckt i samband med tillsynen. Om en överträdelse fortsätter trots eller i avsaknad av den ovan avsedda behöriga myndighetens åtgärder, kan Finansinspektionen begränsa eller förbjuda den övertagande tilläggspensionsanstaltens verksamhet i Finland med iakttagande av vad som i 61 § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om begränsning av och förbud mot utländska EES-filialers verksamhet. 
125 p § 
En pensionsstiftelse kan i samband med en gränsöverskridande överlåtelse verka som övertagande tilläggspensionsanstalt, om de förutsättningar för överlåtelsen som föreskrivs i detta kapitel är uppfyllda. 
En förutsättning för överlåtelse är att de försäkrade och förmånstagare eller de företrädare för de försäkrade och förmånstagarna som omfattas av tilläggspensionsarrangemanget på förhand har gett sitt samtycke till överlåtelsen. En förutsättning för överlåtelsen är dessutom att det företag som finansierar tilläggspensionsarrangemanget på förhand har gett sitt samtycke och att överlåtelsen har samband med pensionsstiftelsen i dess egenskap av en arbetsgivare som uppfyller de krav på arbetsgivare som föreskrivs i 115 § eller 7 §.  
Den överlåtande tilläggspensionsanstalten ska svara för överlåtelsekostnaderna. 
125 q § 
En pensionsstiftelse som har för avsikt att verka som övertagande tilläggspensionsanstalt ska hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd för gränsöverskridande överlåtelse av tilläggspensionsarrangemanget. Av ansökan ska framgå 
1) det överlåtande och den övertagande tilläggspensionsanstaltens namn och huvudsakliga förvaltningsort samt den EES-stat där tilläggspensionsanstalten är auktoriserad eller registrerad, 
2) avtalet mellan den överlåtande och den övertagande tilläggspensionsanstalten om överlåtelse av tilläggspensionsarrangemanget inklusive alla villkor, 
3) en beskrivning av tilläggspensionsarrangemangets väsentliga särdrag, 
4) en beskrivning av de ansvar eller försäkringstekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, 
5) det finansierande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort, 
6) belägg för att de försäkrade, de förmånstagare och det finansierande företag som avses i 125 p § 2 mom. har gett samtycke, 
7) namnet på de EES-stater vars social- och arbetsrätt ska tillämpas på det tilläggspensionsarrangemang som överlåts. 
Finansinspektionen ska utan dröjsmål översända en ansökan enligt 1 mom. till den överlåtande tilläggspensionsanstaltens behöriga myndighet för bedömning. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om ansökningar som avses i 1 mom.  
125 r § 
Finansinspektionen ska utifrån en ansökan enligt 125 q § bedöma om 
1) den ansökande pensionsstiftelsen har lämnat all den i 125 q § 1 mom. avsedda information, 
2) pensionsstiftelsens administrativa uppbyggnad, finansiella ställning och dess lednings anseende, yrkeskvalifikationer och erfarenhet på området är förenliga med de krav som uppställts för den föreslagna överlåtelsen, 
3) om de långsiktiga intressena hos pensionsstiftelsens försäkrade och förmånstagare och den överlåtna delen av tilläggspensionsarrangemanget är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen, 
4) pensionsstiftelsens pensionsansvar är fullt täckta vid tidpunkten för överlåtelsen, i det fall att överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, 
5) de tillgångar som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka ansvaret, inklusive försäkringstekniska avsättningar, samt övriga skyldigheter och rättigheter på det sätt som föreskrivs i denna lag. 
Finansinspektionen ska till den pensionsstiftelse som ansöker om tillstånd sända sitt beslut om godkännande av eller avslag på ansökan om tillstånd inom tre månader efter att ha mottagit ansökan och till den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat inom två veckor efter att den fattat beslutet. Om Finansinspektionen inte meddelar ett beslut inom den föreskrivna tiden på tre månader, kan den pensionsstiftelse som ansöker om tillstånd söka ändring genom besvär. Besvären anses då avse ett beslut av Finansinspektionen om avslag av ansökan. Besvär får anföras till dess att Finansinspektionen har meddelat sitt beslut om godkännande eller avslag. Finansinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om beslutet i ärendet. 
125 s § 
Om en gränsöverskridande överlåtelse utmynnar i gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera den övertagande pensionsstiftelsen om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten samt om den information som ska ges till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare gällande de krav som ställts av den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Finansinspektionen ska översända den ovan avsedda informationen inom en vecka från det att den informerats av den behöriga myndigheten i tilläggspensionsanstaltens hemstat. 
Om en A-pensionsstiftelse som i egenskap av övertagande tilläggspensionsanstalt bedriver gränsöverskridande verksamhet inte uppfyller de arbets- och socialrättsliga krav som avses i 1 mom. eller de krav som gäller översändande av information, ska Finansinspektionen i samråd med den behöriga myndigheten i värdstaten vidta åtgärder för att överträdelsen ska upphöra. 
125 t § 
En pensionsstiftelse som ansöker om tillstånd enligt 125 q § får börja förvalta det tilläggspensionsarrangemang som ska överlåtas efter att ha fått Finansinspektionens godkännande beslut enligt 125 r § 2 mom. eller om pensionsstiftelsen inte har fått Finansinspektionens godkännande eller avslag inom fyra månader och tre veckor från inlämnandet av ansökan. 
Om en gränsöverskridande överlåtelse när en pensionsstiftelse verkar som övertagande tilläggspensionsanstalt utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, ska 125 g § tillämpas på antecknande av A-pensionsstiftelsen i pensionsstiftelseregistret. 
125 u § 
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i hemstaten för det överlåtande eller mottagande tjänstepensionsinstitutet har meningsskiljaktigheter som gäller förfarandet för överföring av tilläggspensionsarrangemang, innehållet i åtgärder eller den behöriga myndighetens passivitet kan Finansinspektionen med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inleda ett sådant icke-bindande medlingsförfarande som avses i artikel 31 andra stycket c) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
En pensionsstiftelse vars tilläggspensionsverksamhet när denna lag träder i kraft omfattar färre än 100 försäkrade, kan meddela Finansinspektionen att pensionsstiftelsen när denna lag trätt i kraft bedriver sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser som ska tillämpas på pensionsstiftelser vars tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 100 försäkrade. Om en pensionsstiftelse återtar sitt meddelande, tillämpas på dess verksamhet från ingången av följande räkenskapsperiod efter återtagandet de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser som ska tillämpas på pensionsstiftelser med färre än 100 försäkrade. 
Den bestämmelse om den maximiräntesats som ska användas vid beräkning av pensionskassors ansvarsskulder och pensionsstiftelsers pensionsansvar som utfärdats med stöd av 44 a § 4 mom. i lagen om pensionsstiftelser och som gällde vid denna lags ikraftträdande tillämpas vid beräkning av A-pensionsstiftelsers och AB-pensionsstiftelsers A-avdelningars pensionsansvar till dess att Finansinspektionens i 44 a § i denna lag avsedda föreskrift om den maximiräntesats som ska användas vid beräkning av pensionsansvar träder i kraft. 
En EES-tilläggspensionsstiftelse får fortsättningsvis bedriva sådan gränsöverskridande verksamhet för vilken den har fått Finansinspektionens tillstånd som gäller när denna lag träder i kraft. 
En EES-tilläggspensionsstiftelses ansökan om inledande av gränsöverskridande verksamhet förfaller om den är anhängig när denna lag träder i kraft. 
En A-pensionsstiftelse och en AB-pensionsstiftelse som innan denna lag trätt i kraft har utkontrakterat tilläggspensionsverksamhet till ett tjänsteföretag, ska inom sex månader efter ikraftträdandet underrätta Finansinspektionen om utkontrakteringen. 
2. 
Lag 
om ändring av lagen om försäkringskassor 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om försäkringskassor (1164/1992) 2, 3, 9 a och 10 §, 12 § 2 punkten, 18, 27, 81 a och 82 a §, 83 § 1 och 2 mom., 83 g—83 j, 83 s, 83 v—83 y, 84 a, 84 b och 101 § samt 14 a kap., 
av dem 2 § sådan den lyder i lagarna 392/2006 och 323/2015, 3 § i lagarna 287/2000, 392/2006, 175/2009 och 1250/2011, 9 a, 27, 81 a och 82 a, 83 § 1 mom., 83 h—83 j, 84 a och 84 b samt 101 § i lag 392/2006, 10 § delvis ändrad i lag 250/2002, 83 § 2 mom. i lag 1777/1995, 83 g § i lag 168/2017, 83 s och 83 v—83 y § i lag 307/2015 samt 14 a kap. i lagarna 392/2006 och 1250/2011, samt 
fogas till lagen nya 2 a, 2 b, 8 b, 8 c och 81 b §, till lagen ett nytt 6 a kap., till 83 § nya 8 och 11 mom., till lagen nya 83 m och 84 c—84 h § samt till lagen nya 9 a och 14 b kap. som följer: 
2 § 
Denna lag ska tillämpas på försäkringskassor som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare (395/2006), lagen om pension för företagare (1272/2006), sjukförsäkringslagen (1224/2004) eller lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005), om inte något annat följer av de nämnda lagarna. Bestämmelserna i 2 a, 2 b, 8 b, 8 c ja 9 a §, 6 a kap., 81 a, 81 b, 82 a och 83 §, 83 f § 3 mom., 83 g—83 y § samt 8, 9 a, 14 a och 14 b kap. i denna lag gäller dock inte pensionskassors verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare och lagen om pension för företagare. En och samma försäkringskassa får inte bedriva både verksamhet som avses i sjukförsäkringslagen och pensionsförsäkringsverksamhet. 
Bestämmelserna i 2 a, 2 b, 8 a—8 c, 9 a, 79, 81 a, 81 b, 82 a, 83 s—83 y, 84 a—84 h § samt 6 a, 9 a, 14 a och 14 b kap. ska dock inte tillämpas på försäkringskassor som beviljar ersättningar och understöd enligt 1 § 1 mom. 2—4 punkten och inte heller på försäkringskassor som beviljar andra i 1 § 1 mom. 6 punkten avsedda förmåner inom social personförsäkring än tilläggspensionsförmåner. 
Vad som med stöd av denna lag gäller pensionskassors tilläggspensionsverksamhet ska på motsvarande sätt tillämpas på EES-tilläggspensionskassor, om inte något annat föreskrivs i 14 a eller 14 b kap. 
Trots vad som föreskrivs i 2 mom. ska 77 e § tillämpas på pensionskassor som bedriver lagstadgad pensionsförsäkringsverksamhet och som också har en avdelning som bedriver tilläggspensionsverksamhet och har minst 100 försäkrade. 
2 a § 
Vad som föreskrivs i 77 c—77 q, 84 c—84 h, 101 a—101 f och 101 h § och 14 a kap. ska inte tillämpas på tilläggspensionsverksamhet som omfattar färre än 100 försäkrade. 
Vad som föreskrivs i ska 8 b, 8 c, 77 b § och 83 § 2 mom. ska inte tillämpas på tilläggspensionsverksamhet som omfattar färre än 16 försäkrade. 
Vad som föreskrivs i 27 § 2 mom., 33 a, 84 a och 84 b § ska inte tillämpas på tilläggspensionsverksamhet som omfattar minst 100 försäkrade. 
2 b § 
Trots vad som föreskrivs i 2 a § kan en pensionskassa vars tilläggspensionsverksamhet omfattar färre än 100 försäkrade meddela Finansinspektionen att den från ingången av räkenskapsperioden efter meddelandet kommer att bedriva sin verksamhet enligt de bestämmelser i denna lag som ska tillämpas på försäkringskassor vars tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 100 försäkrade. Om en pensionskassa återtar sitt meddelande, tillämpas på dess verksamhet från ingången av följande räkenskapsperiod efter återtagandet de bestämmelser i denna lag som ska tillämpas på pensionskassor med färre än 100 försäkrade. 
En pensionskassa som har haft färre än 100 försäkrade ska utan dröjsmål meddela Finansinspektionen om antalet försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten stiger till 100. 
En pensionskassa inom vars tilläggspensionsverksamhet antalet försäkrade stiger till minst 16 ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om detta. 
En pensionskassa kan underrätta Finansinspektionen om antalet försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten sjunker under 100. På en pensionskassa som gjort en sådan anmälan ska tillämpas 2 a § räknat från början av räkenskapsperioden efter anmälan. Om en pensionskassa vars antal försäkrade har sjunkit under 100 inte gör en sådan anmälan som avses ovan ska på dess verksamhet trots vad som föreskrivs i 2 a § tillämpas de bestämmelser som tillämpas på pensionskassor vilkas tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 100 försäkrade. 
Finansinspektionen ska anteckna anmälningar som avses i 1—4 mom. i försäkringskasseregistret. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i anmälningar som avses ovan. 
3 § 
I denna lag avses med 
1) pensionskassa en försäkringskassa vars huvudsakliga syfte är att bevilja pensioner, 
2) sjukkassa en försäkringskassa vars huvudsakliga syfte är att bevilja ersättning till följd av sjukdom, 
3) tilläggspensionsverksamhet en pensionskassa som beviljar enbart frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner eller den avdelning i en pensionskassa som beviljar frivilliga tilläggspensioner och andra förmåner, 
4) delägare den som betalar fortlöpande bidrag, 
5) anstalt som tillhandahåller tilläggspensioner en anstalt som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerad oberoende av finansierande företag eller branschorganisationer utifrån syftet att tillhandahålla tilläggspensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av ett avtal eller en förbindelse som ingåtts
a) enskilt eller kollektivt mellan en eller flera arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller
b) med självständiga yrkesutövare, enskilt eller kollektivt i enlighet med rätten i hem- och värdmedlemsstaten,
och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,
 
6) tilläggspensionsarrangemang ett avtal, en annan stiftelseurkund eller bestämmelser vari anges vilka tilläggspensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor, 
7) finansierande företag varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska eller fysiska personer, vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller självständig yrkesutövare eller en kombination av dessa, och som erbjuder ett tilläggspensionsarrangemang eller gör inbetalningar till en tilläggspensionsanstalt, 
8) tilläggspensionsförmåner förmåner som beviljats av en pensionskassa och betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas får pensionsförmånerna betalas ut som en livslång utbetalning, under en viss tid, i form av ett engångsbelopp eller genom en kombination av dessa alternativ, 
9) verksamhetskrets de personer som kan vara försäkrade i kassan, 
10) medlem en person som är försäkrad i försäkringskassan och som har rösträtt vid kassamötet; den vars status som försäkrad är beroende av en annan persons försäkring är inte medlem i kassan, 
11) försäkrad en person vars tidigare eller nuvarande yrkesverksamhet ger, eller kommer att ge honom eller henne, rätt till tilläggspensionsförmåner enligt bestämmelserna i ett tilläggspensionsarrangemang, 
12) förmånstagare en person som uppbär tilläggspensionsförmåner, 
13) presumtiv försäkrad en person som har rätt att ansluta sig till ett tilläggspensionsarrangemang, 
14) behörig myndighet en nationell myndighet som har utsetts för att utföra de uppgifter som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, 
15) EES-tilläggspensionskassa en pensionskassa enligt 14 a och 14 b kap. som bedriver endast gränsöverskridande verksamhet eller utöver sådan verksamhet också frivillig tilläggspensionsverksamhet, 
16) Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten den myndighet som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, 
17) hemstat den EES-stat där en tilläggspensionsanstalt har registrerats eller auktoriserats och där det har sin huvudsakliga förvaltningsort, 
18) värdstat den EES-stat vars social- och arbetsrätt gällande tjänstepensionsarrangemang är tillämplig på förhållandet mellan det finansierande företaget och de försäkrade eller förmånstagarna, 
19) överlåtande tilläggspensionsanstalt en tilläggspensionsanstalt som överlåter alla eller delar av ett tilläggspensionsarrangemangs ansvar, försäkringstekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar till ett tjänstepensionsinstitut som är registrerat eller auktoriserat i en annan EES-stat, 
20) övertagande tilläggspensionsanstalt en tilläggspensionsanstalt som tar emot alla eller delar av ett tilläggspensionsarrangemangs ansvar, försäkringstekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar från en tilläggspensionsanstalt som är registrerad eller auktoriserad i en annan EES-stat, 
21) varaktigt medium ett instrument som gör det möjligt för en försäkrad eller förmånstagare att lagra information som riktas till den försäkrade eller förmånstagaren personligen, på ett sätt som möjliggör framtida åtkomst och under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den lagrade informationen, 
22) nyckelfunktion inom ett företagsstyrningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen, 
23) personer som i praktiken ansvarar för verksamheten styrelsemedlemmarna och verkställande direktören i en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet, 
24) gränsöverskridande verksamhet förvaltning av ett sådant tjänstepensionsarrangemang där förhållandet mellan det finansierande företaget och berörda försäkrade och förmånstagare styrs av social- och arbetsrätt som är tillämplig på tilläggspensionssystem i en annan EES-stat än hemstaten, 
25) utländsk EES-tilläggspensionsanstalt en tilläggspensionsanstalt med tilläggspensionsverksamhet, som bedriver verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut och som är registrerad i en annan EES-stat än Finland, 
26) tjänsteföretag en sammanslutning som för en försäkringskassa producerar tjänster som hänför sig till försäkringskassans verksamhet, 
27) EES-stat en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 
28) OECD-stat en stat som hör till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, 
29) fastighetssammanslutning en sammanslutning vars tillgångar huvudsakligen består av fastigheter och byggnader i en EES-stat, av rättigheter som hänför sig till fast egendom eller vattenkraft i en EES-stat samt av andelar och aktier i sammanslutningar som har hemort i en EES-stat och vilkas huvudsakliga syfte är att äga ovan avsedda fastigheter och byggnader och ovan avsedda rättigheter, 
30) koncern en koncern enligt bokföringslagen (1336/1997), 
31) ansvarsskuldens bruttobelopp totalbeloppet av ansvarsskulden före avdrag av de poster som föreskrivs i 83 § 3 mom., 
32) skuldförbindelse en lånefordran och annan fordran och på ovan avsedda förbindelser upplupen ränta samt obligationslån och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument, dock inte aktier, andelar, derivatkontrakt eller förbindelser med sämre förmånsrätt än gäldenärens övriga förbindelser, 
33) biometriska risker risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad, 
34) reglerad marknad en sådan reglerad marknad som avses i lagen om handel med finansiella instrument (1070/2017),  
35) multilateral handelsplattform en sådan multilateral handelsplattform som avses i lagen om handel med finansiella instrument, 
36) organiserad handelsplattform en sådan organiserad handelsplattform som avses i lagen om handel med finansiella instrument. 
8 b § 
Pensionskassor ska investera sina tillgångar på det sätt som på lång sikt bäst gagnar de försäkrades och förmånstagarnas intressen. Vid en eventuell intressekonflikt ska en pensionskassa och den enhet som förvaltar dess investeringar säkerställa att investeringarna görs uteslutande i de försäkrades och förmånstagarnas intressen. 
Utöver vad som föreskrivs i 8 § 1 mom. kan pensionskassan i samband med investering av tilläggspensionsverksamhetens tillgångar ta hänsyn till investeringarnas långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. 
8 c § 
Pensionskassors tillgångar ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade investeringsportföljen. 
Pensionskassors tillgångar ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar utanför reglerade marknader måste hållas på aktsamma nivåer. 
9 a § 
Pensionskassor ska i sin verksamhet eftersträva en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna. 
10 § 
En försäkringskassa kan bildas av en eller flera stiftare. En stiftare ska vara finsk medborgare eller medborgare i en annan EES-stat, eller en sammanslutning eller stiftelse med hemort i Finland. Ett öppet bolag eller kommanditbolag kan vara stiftare, om de bolagsmän som personligen svarar för bolagets förpliktelser är finska medborgare eller medborgare i en annan EES-stat. Med Finansinspektionens tillstånd kan också en annan sammanslutning eller stiftelse vara stiftare. 
En pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska ha sin centralförvaltningsort i Finland. Med centralförvaltningsort avses den plats där en EES-tilläggspensionskassas viktigaste strategiska beslut fattas. 
Den som är omyndig eller i konkurs eller som har meddelats näringsförbud får inte vara stiftare. 
12 § 
I försäkringskassans stadgar skall anges 
2) den kommun i Finland som är kassans hemort och, om en pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet har sin centralförvaltning någon annanstans än på hemorten, den kommun i Finland där centralförvaltningen är belägen, 
18 § 
En försäkringskassa är en juridisk person och beslut om bildande av den ska fattas vid en konstituerande stämma. Denna ska hållas inom ett år efter att stadgarna har fastställts. 
Om bildande av kassan beslutar stiftarna. Har garantiandelsägarna enligt kassans stadgar rösträtt, ska de besluta om bildandet. 
Är det uteslutande stiftarna som beslutar om bildandet av kassan, kan den konstituerande stämman hållas utan kallelse. I annat fall ska stiftarna kalla de garantiandelstecknare som de har godkänt till den konstituerande stämman, så som anges i stiftelseurkunden. Stiftelseurkunden, social- och hälsovårdsministeriets beslut att fastställa stadgarna och teckningsurkunden ska genom stiftarnas försorg under minst en vecka före stämman hållas tillgängliga för tecknarna på en plats som nämns i kallelsen. 
Vid den konstituerande stämman ska stiftarna lägga fram de originalhandlingar som avses i 3 mom. Stiftarna ska även uppge det antal garantiandelar som motsvarar de godkända teckningarna, garantiandelarnas fördelning mellan tecknarna och det belopp av garantiandelarna som är betalt. Dessa uppgifter ska intas i stämmans protokoll. 
27 § 
Verkställande direktören ska vara bosatt i en EES-stat. Dessutom ska minst en av styrelsemedlemmarna och suppleanterna vara bosatta i en EES-stat, om inte Finansinspektionen beviljar pensionskassan tillstånd att avvika från detta. 
De personer som hör till försäkringskassans ledning ska ha god vandel. De ska ha sådan allmän kännedom om försäkringskasseverksamhet som är behövlig med beaktande av arten och omfattningen av försäkringskassans verksamhet eller de ska bland sina anställda ha rådgivare med tillräcklig kompetens och erfarenhet. 
Försäkringskassans ledning ska sköta kassan med yrkesskicklighet och med beaktande av intressena i fråga om kassans medlemmar, de personer som fått fribrev och pensionstagarna. 
En person som är omyndig eller som försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud får inte vara styrelsemedlem eller verkställande direktör. 
Finansinspektionen kan be om en utredning varav det framgår att ledningen uppfyller de krav som föreskrivs i denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om utredningen. 
6 a kap. 
Företagsstyrningssystem och kapitalförvaltning för pensionskassor som beviljar tilläggspensioner 
77 a § 
Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på pensionskassors tilläggspensionsverksamhet. 
77 b § 
Pensionskassor ska ha ett effektivt företagsstyrningssystem som möjliggör en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet och som står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos verksamheten. Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med pensionskassans investeringar. Styrningssystemet ska regelbundet ses över. 
Pensionskassornas organisationsstruktur ska vara ändamålsenlig och tydlig. Ansvarsområdena ska på ett ändamålsenligt sätt delas upp och avskiljas från varandra. Pensionskassor ska ha ett effektivt informationssystem. 
77 c § 
Pensionskassor ska upprätta och tillämpa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och, vid behov, för aktuariefunktionen och för utkontrakterad verksamhet. Dessa riktlinjer ska först godkännas av pensionskassans styrelse och därefter ses över minst vart tredje år. Riktlinjerna ska anpassas med hänsyn till nödvändiga förändringar inom det berörda systemet eller området. 
Pensionskassorna ska för internkontroll upprätta ett effektivt system som ska omfatta administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på pensionskassans samtliga organisationsnivåer. 
Pensionskassorna ska vidta ändamålsenliga och proportionella åtgärder för att säkerställa att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt samt utarbeta en beredskapsplan. 
77 d § 
De personer som utför en pensionskassas nyckelfunktioner samt de personer eller enheter som anlitas för att utföra funktionerna ska ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. En person som är omyndig eller som har försatts i konkurs eller meddelats näringsförbud får inte vara person som utför nyckelfunktion. Med lämplighetskravet avses att 
1) de personer som utför nyckelfunktioner i form av internrevision ska ha tillräckliga yrkeskvalifikationer för att kunna utföra revision på ett tillfredsställande sätt, 
2) de personer som utför centrala aktuariefunktioner ska ha tillräckliga yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att de ska kunna utföra aktuariefunktionerna på ett tillfredsställande sätt. 
3) de personer som utför andra nyckelfunktioner ska ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt. 
Finansinspektionen kan be om en utredning varav det framgår att de personer som avses i 1 mom. uppfyller de krav som föreskrivs i denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den utredning som avses ovan. 
77 e § 
De personer som i praktiken ansvarar för en pensionskassas verksamhet ska ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. Medlemmar i pensionskassans styrelse ska tillsammans och pensionskassans verkställande direktör ensam ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull förvaltning av pensionskassan. 
Finansinspektionen kan be om en utredning varav det framgår att de personer som avses i 1 mom. uppfyller de krav som föreskrivs i denna paragraf. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den ovan avsedda utredningen. 
77 f § 
De personer som i praktiken ansvarar för en pensionskassas verksamhet ska ha god vandel och vara lämpliga för uppgiften. Medlemmar i pensionskassans styrelse ska tillsammans och pensionskassans verkställande direktör ensam ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull förvaltning av pensionskassan. 
Som utredning som avses i 1 mom. ska Finansinspektionen också godkänna ett registerutdrag som utfärdats av en domstol eller, om ett sådant inte kan fås, motsvarande handling som en behörig rätts- eller förvaltningsmyndighet har utfärdat i den EES-stat vars medborgare den som avses i 77 d eller 77 e § är. Om de ovan avsedda handlingarna inte kan fås ska Finansinspektionen som utredning godkänna en försäkran som en person enligt 77 d eller 77 e § har gett Finansinspektionen eller en behörig rätts- eller förvaltningsmyndighet eller notarie i den EES-stat vars medborgare han eller hon är. Den ovan avsedda rätts- eller förvaltningsmyndigheten eller notarien ska intyga försäkrans riktighet. 
Utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. ska Finansinspektionen som utredning godkänna en skriftlig försäkran till en behörig myndighet eller till en fack- eller branschorganisation i en annan EES-stat än Finland om att en medborgare i en annan EES-stat än Finland inte är försatt i konkurs. 
Handlingar som avses i 2 och 3 mom. ska visas upp inom tre månader efter att de utfärdats. 
77 g § 
Pensionskassor ska ha en löne- och arvodespolicy som tillämpas på de personer som i praktiken ansvarar för verksamheten, på dem som utför nyckelfunktioner samt på andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på pensionskassans riskprofil. Löne- och arvodespolicyn ska tillämpas också på tjänsteföretag som sköter pensionsstiftelsens utkontrakterade verksamheter, om de inte hör till tillämpningsområdet för följande stadganden: 
1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), 
2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), 
3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, 
4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, 
5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU. 
Löne- och arvodespolicyn ska stå i proportion till pensionskassans storlek och organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionskassans verksamhet. Löne- och arvodespolicyn ska upprättas, genomföras och upprätthållas i enlighet med pensionskassans verksamheter, riskprofil, mål, långsiktiga intressen, finansiella stabilitet och resultat som helhet. Löne- och arvodespolicyn får inte skapa incitament till risktagande som är oförenligt med pensionskassans riskprofiler och regler. 
Pensionskassan ska fastställa allmänna principer för löne- och arvodespolicyn samt se över och uppdatera policyn åtminstone vart tredje år. Pensionskassan ska ansvara för löne- och arvodespolicyns genomförande samt övervaka ersättningarna på ett tydligt, transparent och effektivt sätt. Om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) ska pensionskassorna regelbundet offentliggöra relevant information om sin löne- och arvodespolicy. Pensionskassornas löne- och arvodespolicy ska 
1) bidra till en sund, aktsam och effektiv ledning och förvaltning av pensionsstiftelsen, 
2) vara förenlig med de långsiktiga intressena hos försäkrade och förmånstagare när det gäller tilläggspensionsarrangemang som förvaltas av pensionsstiftelsen, 
3) inkludera åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter, 
4) vara förenlig med en konsekvent sund och effektiv riskhantering. 
77 h § 
Pensionskassor ska ha nyckelfunktioner. De personer som utför nyckelfunktioner ska kunna sköta sina uppgifter på ett effektivt, objektivt, rättvist och oberoende sätt. 
En person eller organisatorisk enhet får utföra flera nyckelfunktioner. Vad som föreskrivs ovan ska inte tillämpas på sådana internrevisionsfunktioner enligt 77 k §, som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner. 
Den person eller organisatoriska enhet som utför en nyckelfunktion ska vara en annan än den som utför en liknande nyckelfunktion hos den arbetsgivare som försäkrar arbetstagarna eller andra personer hos pensionskassan. Trots vad som föreskrivs ovan kan Finansinspektionen på ansökan av en pensionskassa bevilja tillstånd att utföra nyckelfunktioner genom samma person eller organisatoriska enhet som hos den ovan nämnda arbetsgivaren, under förutsättning att pensionskassan förklarar hur den förhindrar eller hanterar i pensionskassan förekommande intressekonflikter med den försäkrande arbetsgivaren och under förutsättning att storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionskassans verksamhet inte förutsätter något annat. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om ansökningar som avses i 3 mom. 
77 i § 
Personer med nyckelfunktioner ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till pensionskassans styrelse som ska besluta vilka åtgärder som ska vidtas. 
Personer med nyckelfunktioner ska, utan att det påverkar rätten att inte tvingas vittna mot sig själv, underrätta Finansinspektionen i sådana fall då pensionskassans styrelse inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, när den person som utför nyckelfunktionen eller den organisatoriska enheten har rapporterat till pensionskassans styrelse att den 
1) har upptäckt en betydande risk för att pensionskassan inte kommer att uppfylla ett väsentligt lagstadgat krav, om detta skulle kunna få en väsentlig inverkan på de försäkrades och förmånstagarnas intressen, 
2) i samband med utförandet av sin funktion har konstaterat en väsentlig materiell överträdelse av lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser som är tillämpliga på pensionskassan och dess verksamhet. 
77 j § 
Pensionskassor ska ha en effektiv riskhanteringsfunktion som står i proportion till deras storlek och organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet. Riskhanteringsfunktionen ska underlätta hanteringen av ett riskhanteringssystem. Riskhanteringssystemet ska bygga på strategier, processer och förfaranden som är nödvändiga för att spåra, mäta och hantera samt till pensionskassan och dess tilläggspensionsarrangemang rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som pensionskassan och dess tilläggspensionsarrangemang är exponerade för. Riskhanteringssystemet ska ha förfaranden för rapportering till pensionskassans styrelse om risker och det inbördes beroendet mellan dessa. 
Pensionskassans riskhanteringssystem ska vara anpassat till dess organisation och beslutsprocess. Riskhanteringssystemet ska täcka de risker som kan uppstå i pensionskassan eller i tjänsteföretag till vilka pensionskassans uppgifter har utkontrakterats och det ska stå i proportion till pensionskassans storlek och organisation samt verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet. Riskhanteringssystemet ska täcka åtminstone följande delområden: 
1) försäkringsrörelse och avsättningar, 
2) förvaltning av tillgångar och skulder, 
3) investeringar, särskilt i derivatinstrument, värdepapperiseringar och liknande åtaganden, 
4) hantering av likviditets- och koncentrationsrisker, 
5) hantering av operativa risker, 
6) återförsäkring och andra riskreduceringstekniker,  
7) miljörisker, sociala risker och företagsstyrningsrisker hänförliga till investeringsportföljen och dess förvaltning. 
Om försäkrade och förmånstagare i enlighet med pensionskassans stadgar står för risker ska riskhanteringssystemet även ta hänsyn till de riskerna ur de försäkrades och förmånstagarnas synvinkel. 
77 k § 
Pensionskassor ska ha en effektiv internrevisionsfunktion. Internrevisionsfunktionen ska utvärdera lämpligheten och effektiviteten hos systemet för internkontroll, företagsstyrningssystemets övriga delfaktorer och verksamheter som utkontrakterats. Internrevisionsfunktionen ska stå i proportion till pensionskassans storlek och organisation samt till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionskassans verksamhet. 
77 l § 
Om en pensionskassa själv erbjuder täckning för biometriska risker eller för nivån på investeringsverksamhetens avkastning eller förmånerna, ska den inrätta en effektiv aktuariefunktion som 
1) samordnar och övervakar beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna, 
2) bedömer lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar samt de antaganden som ligger till grund för denna beräkning, 
3) bedömer om de data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga samt bedömer deras kvalitet, 
4) jämför de antaganden som ligger till grund för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar med den faktiska utvecklingen, 
5) informerar pensionskassans styrelse om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar är, 
6) yttrar sig om försäkringskassans övergripande policy, om pensionskassan har en sådan policy, 
7) yttrar sig om försäkringsarrangemangens lämplighet, om pensionsstiftelsen har sådana arrangemang, och 
8) bidrar till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet. 
77 m § 
Pensionskassor ska på ett sätt som står i proportion till deras storlek och interna organisation samt till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet, göra en egen riskbedömning och dokumentera denna bedömning. Riskbedömningen ska genomföras åtminstone vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en betydande förändring av pensionskassans eller dess tilläggspensionsarrangemangs riskprofil. Om det sker en betydande förändring av ett visst tilläggspensionsarrangemangs riskprofil kan riskbedömningen begränsas till just det arrangemanget. Riskbedömningen ska beaktas i pensionskassans strategiska beslut. 
Riskbedömningen ska inkludera 
1) en beskrivning av hur den egna riskbedömningen är inkluderad i pensionskassans lednings-, förvaltnings- och beslutsprocesser, 
2) en bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet, 
3) en beskrivning av hur pensionskassan förebygger intressekonflikter med den försäkrande arbetsgivaren, om pensionsstiftelsen utkontrakterar nyckelfunktioner till den ovan avsedda arbetsgivaren i enlighet med 77 h § 3 mom., 
4) en bedömning av pensionskassans totala finansieringsbehov och återhämtningsplan, om pensionskassan har en sådan plan, 
5) en bedömning av riskerna för försäkrade och förmånstagare avseende utbetalningen av deras pensionsförmåner och effektiviteten i korrigerande åtgärder, med beaktande av indexeringsmekanismer och mekanismer för reducering av intjänade förmåner, inbegripet i vilken omfattning intjänade pensionsförmåner kan reduceras, på vilka villkor och av vem, 
6) en kvalitativ bedömning av mekanismerna för att skydda pensionsförmåner inklusive garantier, överenskommelser och andra typer av finansiellt stöd från den arbetsgivare som försäkrar i pensionskassan, försäkring eller återförsäkring från ett företag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) eller täckning genom ett pensionsgarantisystem till förmån för pensionskassan eller de försäkrade och förmånstagarna., 
7) en kvalitativ bedömning av de operativa riskerna, 
8) om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas vid investeringsbeslut, en bedömning av nya eller framväxande risker, inbegripet risker med anknytning till klimatförändring, resursanvändning och miljön, sociala risker och risker med anknytning till avskrivningar av tillgångar till följd av regleringsändringar. 
Med avseende på tillämpningen av riskbedömningen ska pensionskassorna ha metoder för att kartlägga och bedöma de risker som de är utsatta för eller kan utsättas för på kort och på lång sikt och som kan inverka på deras förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Dessa metoder ska stå i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos de inneboende riskerna i pensionskassornas verksamhet. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen. 
Pensionskassorna ska till Finansinspektionen överlämna en sammanfattning av riskbedömningen. Av den sammanfattningen ska framgå åtminstone riskbedömningens resultat och beskrivning av de metoder som använts för riskbedömningen. 
77 n § 
Pensionskassor ska upprätta och offentliggöra årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje tilläggspensionsarrangemang som de förvaltar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje tilläggspensionsarrangemang. Årsboksluten och förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av pensionskassans tillgångar, skulder och finansiella ställning, och redovisa betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av pensionskassans styrelse och revisor. 
77 o § 
Utöver vad som föreskrivs i 83 f § ska en utredning om principerna för pensionskassornas investeringspolicy täcka följande delområden: 
1) riskhanteringsprocesserna, 
2) hur miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringspolicyn, 
3) hur pensionskassan undviker ensidig och mekanisk förlitan på kreditbetyg, 
4) lämpligheten i pensionsstiftelsens kreditvärderingsförfaranden, med hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos dess verksamhet. 
Pensionskassorna ska offentliggöra en utredning om principerna för investeringspolicyn. 
77 p § 
En pensionskassa får utkontraktera verksamhet till tjänsteföretag som arbetar för pensionskassans räkning. 
Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte utkontrakteras på ett sätt som leder till att 
1) kvaliteten på pensionskassans företagsstyrningssystem försämras, 
2) den operativa risken ökar i otillbörlig utsträckning, 
3) Finansinspektionen får försämrade tillsynsmöjligheter, 
4) möjligheten till ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till försäkrade och förmånstagare undergrävs. 
En pensionskassa ansvarar, trots att den utkontrakterat verksamheter, för samtliga förpliktelser som följer av bestämmelserna och föreskrifterna om utkontraktering. Pensionskassan ska, genom valet av tjänsteföretag och genom den löpande övervakningen av tjänstelföretagets verksamheter, säkerställa att de utkontrakterade verksamheterna fungerar oklanderligt. 
Om utkontrakteringen av en pensionskassans verksamhet ska ingås ett skriftligt avtal som tydligt anger pensionskassans och tjänsteföretagets rättigheter och skyldigheter. 
77 q § 
En pensionskassa ska i god tid på förhand underrätta Finansinspektionen om sin avsikt att utkontraktera funktioner. Om utkontraktering avser nyckelfunktioner eller förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska detta anmälas till Finansinspektionen innan avtalet om utkontraktering träder i kraft. Pensionskassan ska underrätta Finansinspektionen också om betydande förändringar i anslutning till utkontrakterade funktioner. 
Finansinspektionen har rätt att av pensionskassor och tjänsteföretag utan obefogat dröjsmål få information om utkontrakterade funktioner. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om den i 1 mom. avsedda anmälan som ska ges om utkontraktering. 
77 r § 
Pensionskassor har rätt att utse tilläggspensionsanstalter eller enheter enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut samt kapitalförvaltare som är etablerade i en EES-stat och som enligt någon av i 77 g § 1 mom. 1—5 punkten nämnda författningar är auktoriserade att bedriva denna verksamhet. 
77 s § 
Om de försäkrade och förmånstagarna helt står för ett tilläggspensionsarrangemangs investeringsrisk ska pensionskassan för förvaringen av tilläggspensionsarrangemangets tillgångar enligt 77 u § och för övervakningen av tillgångarna enligt 77 v § utse ett eller flera förvaringsinstitut som är etablerade i en EES-stat och har auktoriserats i enlighet med någon av i 77 g § 1 mom. 1 eller 3—5 punkten nämnda författningar. 
Förvaringsinstitutet ska utses genom ett skriftligt avtal. I avtalet ska föreskrivas om den information som ska ges förvaringsinstitutet för att detta ska kunna utföra de uppgifter som ålagts det. 
Om de försäkrade och förmånstagarna inte i sin helhet står för tilläggspensionsarrangemangets investeringsrisk och om pensionskassan inte har utsett ett förvaringsinstitut som avses i 1 mom., ska pensionskassan ha ett system för förhindrande och lösning av intressekonflikter mellan pensionskassan och de försäkrade eller förmånstagare. Det system som avses ovan ska 
1) säkerställa att finansiella instrument förvaltas och skyddas på ett adekvat sätt, 
2) föra bok varmed pensionskassan ständigt och utan dröjsmål kan identifiera alla tillgångar, 
3) vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar, 
4) på begäran av Finansinspektionen informera om hur tillgångarna förvaras. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om system som avses i 3 mom. 
77 t § 
När förvaringsinstitut förvarar tillgångar samt utför tillsynsuppgifter ska de agera hederligt, korrekt, professionellt och oberoende samt i de försäkrades och förmånstagarnas intresse. 
Ett förvaringsinstitut får inte bedriva verksamhet som kan skapa intressekonflikter mellan förvaringsinstitutet och pensionskassan, de försäkrade och förmånstagarna och sig självt, såvida inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från andra eventuellt oförenliga uppgifter samtidigt som eventuella intressekonflikter identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för de försäkrade, förmånstagarna och pensionskassans styrelse. 
77 u § 
Då en pensionskassas tillgångar som har anknytning till ett tilläggspensionsarrangemang och består av finansiella instrument som kan depåförvaras anförtros ett förvaringsinstitut för förvaring, ska förvaringsinstitutet förvara alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument eller som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet. Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål säkerställa att de finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i enlighet med reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, öppnade i pensionskassans namn, så att de alltid tydligt kan identifieras som tillhörande pensionskassan eller de försäkrade och förmånstagarna. 
Om en pensionskassas tillgångar som har anknytning till ett tilläggspensionsarrangemang består av andra tillgångar än sådana som avses i 1 mom., ska förvaringsinstitutet kontrollera att pensionskassan är tillgångarnas ägare och föra ett register över dessa tillgångar. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från pensionskassan och, om sådan finns tillgänglig, på grundval av extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat. 
Ett förvaringsinstitut är ansvarigt inför pensionskassan, de försäkrade och förmånstagarna för förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt. Detta ansvar påverkas inte av att förvaringsinstitutet har anförtrott en tredje part förvaringen av samtliga eller vissa tillgångar som det förvarar. 
77 v § 
Utöver de uppgifter som avses i 77 u § 1 och 2 mom. ska ett förvaringsinstitut som utsetts för tillsynsuppgifter 
1) utföra pensionskassans uppdrag, såvida inte dessa strider mot lag eller pensionskassans stadgar, 
2) säkerställa att ersättningar för transaktioner som omfattar pensionskassans tillgångar inbetalas till pensionskassan inom sedvanliga tidsfrister, 
3) säkerställa att inkomster från tillgångar används i enlighet med pensionskassans stadgar. 
Trots vad som föreskrivs i 1 mom. får Finansinspektionen fastställa andra tillsynsuppgifter som förvaringsinstitutet ska utföra. 
81 a § 
När det gäller pensionskassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet ska ansvarsskulden ständigt motsvara pensionskassans sammanräknade finansiella förbindelser. Pensionskassans försäkringsmatematiker ska varje år beräkna ansvarsskulden. När det gäller tilläggspensionsverksamhet ska grunderna för beräkningen av en pensionskassas ansvarsskuld i första hand bestämmas så att man tryggar förmånerna för de försäkrade och pensionstagarna. De variabler som används vid beräkning av pensionsansvaret, såsom antaganden i fråga om dödsfall, lång levnad och invaliditet samt ekonomiska antaganden, ska väljas på ett aktsamt sätt med beaktande av de väntade förändringarna av riskerna i samband med tilläggspensionsarrangemang. De försäkringsmatematiska metoderna ska förbli desamma från en räkenskapsperiod till en annan, om det inte finns grundad anledning till ändringar. Det kan vara motiverat att ändra dem om det sker förändringar i den lagstiftning, den befolkningsstruktur eller den finansiella situation som ligger till grund för antagandena. Om grunderna för pensionskassans ansvarsskuld förändras i fråga om tilläggspensionsverksamheten, ska grunderna tillämpas också på dem som blivit försäkrade före förändringen, om inte andra grunder bestäms för dem. 
Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om innehållet i de grunder som används vid beräkning av ansvarsskulden i fråga om pensionskassor med tilläggspensionsverksamhet. Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om hur tryggande och aktsamhet ska beaktas i beräkningsgrunderna och om valet av variabler och antaganden som används vid beräkningen av ansvarsskulden. 
81 b § 
Om grunderna för en pensionskassas ansvarsskuld när det gäller tilläggspensionsverksamheten ändras med anledning av förändrad lagstiftning, befolkningsstruktur eller finansiell situation på så sätt att ansvarsskulden enligt de nya grunderna är större än enligt de gamla grunderna och de tillgångar som hänför sig till pensionskassans tilläggspensionsverksamhet inte förslår till att täcka en större ansvarsskuld, kan skillnaden mellan ansvarsskulderna med Finansinspektionens tillstånd bokföras som ansvarsunderskott bland aktiva i balansräkningen (försäkringstekniskttäckningsunderskott). 
En förutsättning för att Finansinspektionen ska bevilja tillstånd är att pensionskassan gör upp en genomförbar återhämtningsplan för amortering av det försäkringstekniska täckningsunderskottet inom en viss tid, dock högst tio år. Beviljandet av tillståndet och den utsatta tidens längd ska grunda sig på pensionskassans bedömning av den genomsnittliga höjning av premienivån som amorteringen av det försäkringstekniska täckningsunderskottet kommer att medföra. Planen ska finnas tillgänglig för de försäkrade och förmånstagarna. 
I planen ska beaktas pensionskassans tilläggspensionsverksamhet när det gäller matchningen av tillgångar och ansvar, riskprofilen, likviditetsplanen, åldersprofilen hos de försäkrade som är berättigade till pensionsförmåner samt de tilläggspensionsarrangemang som befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade. 
Om ett tilläggspensionsarrangemang avvecklas under den period som avses i 1 mom. ska pensionskassan underrätta Finansinspektionen om saken. Pensionskassan ska upprätta en plan för hur det avvecklade tilläggspensionsarrangemangets ansvar och tillgångar ska överföras till en annan pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet, till en A- eller en AB-pensionsstiftelse eller till ett försäkringsbolag. Planen ska överlämnas till Finansinspektionen. Planens huvudsakliga innehåll ska hållas tillgängligt för de försäkrade. 
82 a § 
Pensionskassor ska på ett aktsamt sätt välja den räntesats som används vid beräkning av ansvarsskulden i fråga om tilläggspensionsverksamheten. 
Finansinspektionen meddelar föreskrifter om den maximiräntesats som ska användas vid beräkning av ansvarsskulden i fråga om tilläggspensionsverksamhet. När Finansinspektionen fastställer maximiräntesatsen ska den beakta 
1) den aktuella marknadsavkastningen på obligationer av hög kvalitet, på statsobligationer och på obligationer från Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska investeringsbanken eller Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, 
2) den allmänna avkastningsnivån på pensionsstiftelsers och pensionskassors tillgångar som motsvarar tilläggspensionsverksamheten. 
Finansinspektionen kan på ansökan ge en pensionskassa tillstånd att vid beräkning av ansvarsskulden i fråga om tilläggspensionsverksamhet använda en större räntesats än den maximiräntesats som avses i 2 mom. enligt nivån på avkastningen av de tillgångar som täcker den ovan avsedda ansvarsskulden genom att den minskas tillräckligt med avseende på säkerheten. I så fall ska också nivån på avkastningen från investering av framtida premier beaktas. Avkastningsnivån korrigeras så att den motsvarar avkastningen av framtida investeringar till den del som de investeringar som täcker den ovan avsedda ansvarskulden är kortvarigare än den ovan avsedda ansvarsskulden. Finansinspektionen meddelar vid behov närmare föreskrifter om sådana ansökningar som avses i detta moment. 
83 § 
En försäkringskassa ska täcka den ansvarsskuld som avses i 79 § och 80 § 2 mom. I fråga om en pensionskassa med tilläggspensionsverksamhet kan då från den ansvarsskuld som gäller tilläggspensionsverksamhet avdras den del av det i 81 b § 1 mom. avsedda försäkringstekniska täckningsunderskottet som inte har amorterats. 
Vid täckandet av ansvarsskulden ska pensionskassan se till att de tillgångar och förbindelser som hör till täckningen är säkra, ger god avkastning och är likvida samt att de är lämpligt diversifierade och har lämplig spridning. Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller av emittenter som tillhör samma grupp får inte innebära överdriven riskkoncentration för pensionskassan. Då pensionskassan har flera delägare ska investeringarna i dem göras på ett aktsamt sätt och med beaktande av en tillräcklig spridning av tillgångarna. 
Pensionskassor får i sin tilläggspensionsverksamhet använda derivatinstrument, förutsatt att sådana instrument bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar en effektiv kapitalförvaltning. Derivatinstrumentens sammanlagda underliggande tillgångar får uppgå till högst samma belopp som det sammanlagda beloppet av de penning- och kapitalmarknadsinstrument samt aktier och andelar som utgör täckning för tilläggspensionsverksamhetens ansvarsskuld. Pensionskassan ska i samband med derivatinstrument undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet. Derivatinstrument som har samband med tilläggspensionsverksamhet ska hänföras till den verksamhetens tillgångar. Derivatinstrument ska värderas enligt aktsamhetsprincipen med beaktande av den underliggande tillgången. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om användning av derivatinstrument i samband med pensionskassors frivilliga tilläggspensionsverksamhet. 
83 g § 
Med en EES-stat jämställs vid tillämpningen av 83 § 8 och 11 mom., 83 h—83 j och 83 l—83 r § också sådana medlemsstater i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) som inte hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 
83 h § 
Ansvarsskuldens hela bruttobelopp kan täckas med 
1) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en EES-stat, landskapet Åland eller en internationell sammanslutning där åtminstone en av medlemmarna är en EES-stat, 
2) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan kommun, samkommun, församling som fungerar som ett offentligt samfund eller något annat sådant med dessa jämställbart regionalt offentligt samfund som är beläget i en EES-stat och som har skatteuppbördsrätt eller vars medlemmar har skatteuppbördsrätt, 
3) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan inlåningsbank eller ett sådant försäkringsbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat, eller en annan sammanslutning som Finansinspektionen jämställer med en sådan inlåningsbank eller ett sådant försäkringsbolag som avses ovan, 
4) fondandelar i placeringsfonder vilka enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i tillgångsslag enligt denna paragraf och vilka grundats av ett fondbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat och har hemort i en EES-stat, 
5) fondandelar i andra med placeringsfonder jämställbara fondföretag som står under offentlig tillsyn i en EES-stat, har hemort i en EES-stat och enligt sina stadgar investerar sina tillgångar i tillgångsslag som avses i denna paragraf,  
6) instrument som är utfärdade eller garanterade av Europeiska investeringsbanken inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska långsiktiga investeringsfonder, Europeiska fonder för socialt företagande eller Europeiska riskkapitalfonder, 
7) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av skuldförbindelser eller fondandelar som avses i 1—6 punkten. 
Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om upptagandet av fondandelar enligt 1 mom. 4 och 5 punkten till täckningen för ansvarsskuldens bruttobelopp. 
83 i § 
Högst 70 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp får bestå av 
1) skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är ett annat kreditinstitut under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat än en sådan inlåningsbank som avses i 83 h § 1 mom. 3 punkten eller en annan sammanslutning som med stöd av samma punkt jämställs med en sådan inlåningsbank, 
2) skuldförbindelser i vilka gäldenären är en sammanslutning som har hemort i en EES-stat och vars aktier eller andelar omsätts på en reglerad marknad i en EES-stat, 
3) skuldförbindelser som omsätts på en reglerad marknad och i vilka gäldenären är en annan sammanslutning än en sådan som avses i 1 eller 2 punkten eller i 83 h § 1 mom. 1—3 punkten, och 
4) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av skuldförbindelser som avses i 1—3 punkten. 
Vad som i 1 mom. 3 punkten föreskrivs om handel på en reglerad marknad ska tillämpas också på skuldförbindelser som är föremål för handel på en multilateral handelsplattform och på en organiserad handelsplattform. 
83 j § 
Högst 70 procent av de tillgångar och förbindelser som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp får bestå av 
1) sådana aktier, andelar och med aktier jämförbara omsättningsbara värdepapper som är föremål för handel på en reglerad marknad, 
2) förbindelser som har emitterats av en sådan sammanslutning med hemort i en EES-stat vars aktier och andelar är föremål för handel på en reglerad marknad och har sämre förmånsrätt än sammanslutningens övriga förbindelser, 
3) fondandelar i placeringsfonder vilka enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i tillgångsslag enligt 83 h eller 83 i § eller enligt denna paragraf och vilka grundats av ett sådant fondbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat och har hemort i en EES-stat, 
4) fondandelar i andra med placeringsfonder jämställbara fondföretag som står under offentlig tillsyn i en EES-stat, har hemort i en EES-stat och enligt sina stadgar placerar sina tillgångar i de tillgångsslag som avses i 83 h eller 83 i § eller i denna paragraf, och 
5) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av aktier, andelar, förbindelser eller fondandelar som avses i 1—4 punkten. 
Vad som i 1 mom. 1 punkten föreskrivs om handel på en reglerad marknad ska tillämpas också på handel på en multilateral handelsplattform och på en organiserad handelsplattform. 
Finansinspektionen meddelar närmare föreskrifter om upptagandet av fondandelar enligt 1 mom. 3 och 4 punkten till täckningen för ansvarsskuldens bruttobelopp. 
83 m § 
Högst 10 procent av de tillgångar som utgör täckning för ansvarsskuldens bruttobelopp får investeras i följande objekt, förutsatt att de inte är föremål för handel på en reglerad marknad, på en multilateral handelsplattform eller på en organiserad handelsplattform: 
1) aktier, andelar och aktier som är jämförbara med värdepapper, 
2) förbindelser som har sämre förmånsrätt än gäldenärens övriga förbindelser, 
3) obligationer, 
4) övriga investeringsinstrument som har en långsiktig investeringshorisont. 
83 s § 
Om en pensionskassa som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet själv står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning för investeringsverksamheten eller en viss nivå på förmånerna, ska pensionskassan utöver ansvarsskulden ständigt ha en tillräcklig kapitalbas för att uppfylla det sammanräknade minimikapitalkravet som i enlighet med 83 v—83 y § beräknats för olika försäkringsklasser (kapitalbasens minimibelopp). 
Kapitalbasen ska motsvara typen av risk och tillgångarnas sammansättning i samtliga tilläggspensionsarrangemang. De tillgångar som hör till kapitalbasen får inte vara bundna vid förutsebara ansvarsförbindelser. 
Till pensionskassans kapitalbas enligt 1 mom. hänförs följande poster: 
1) den betalda grundfonden och garantikapitalet, 
2) reservfonden och övriga fonder, 
3) eget kapital som bildats av överskott från räkenskapsperioden och tidigare räkenskapsperioder, 
4) den avskrivningsdifferens som upptagits i balansräkningen med stöd av 5 kap. 12 § 1 mom. i bokföringslagen samt de frivilliga reserver som avses i 15 § i det kapitlet,  
5) på ansökan av pensionskassan och med samtycke av Finansinspektionen den positiva skillnaden mellan tillgångarnas verkliga värden och bokföringsvärden i balansräkningen, till den del skillnaden inte kan anses vara av exceptionell karaktär, 
6) på ansökan av pensionskassan och med samtycke av Finansinspektionen hälften av grundfondens och garantikapitalets sammanlagda obetalda belopp efter att 25 procent av grundfondens och garantikapitalets sammanlagda belopp har betalts. 
Från pensionskassans kapitalbas enligt 1 mom. ska följande poster dras av: 
1) räkenskapsperiodens förlust och förlusten från tidigare räkenskapsperioder, 
2) den positiva skillnaden mellan tillgångarnas bokföringsvärden och verkliga värden i balansräkningen, 
3) den andel av anskaffningsutgiften för immateriella tillgångar som inte har upptagits som kostnad i resultaträkningen, 
4) alla med skulder jämställbara poster som inte upptagits i balansräkningen och i fråga om vilka prestationsskyldigheten ska anses sannolik,  
5) eventuell maximal förlust som derivatinstrument kan orsaka pensionskassan. 
Av det obetalda belopp som avses i 3 mom. 6 punkten får till kapitalbasen hänföras högst ett belopp som motsvarar 50 procent av kapitalbasen eller kapitalbasens minimibelopp, beroende på vilket som är lägre. 
Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om 
1) vilka poster som ska hänföras till eller dras av från kapitalbasen, 
2) hur de beräkningar som gäller uppfyllandet av kraven på kapitalbasen ska göras och när beräkningarna ska ges in. 
83 v § 
Den andel som ska hänföras till kapitalbasens minimibelopp enligt 83 s § ska i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser (526/2008), med undantag av försäkringar som avses i 13 § 2 mom. i den lagen, bestämmas genom sammanräkning av de belopp som avses i 2 och 3 mom. i denna paragraf. 
På summan av premieansvaret och ersättningsansvaret för de pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden beräknas en andel om 4 procent, och det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 83 y § 1 mom. 
På risksumman vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden för försäkringar med en risksumma som är större än noll beräknas en andel om 0,3 procent. I fråga om dödsfallsförsäkring som tecknats för högst tre år är andelen dock 0,1 procent och, i fråga om försäkring som tecknats för flera än tre men för högst fem år är andelen 0,15 procent. Det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 83 y § 2 mom. 
I fråga om försäkringar som enligt lagen om försäkringsklasser hör till livförsäkringsklassen 6 fås den andel som ska hänföras till kapitalbasens minimibelopp enligt 83 s § genom att beräkna en andel om 4 procent på summan av premieansvaret vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden. Det erhållna resultatet multipliceras med det relationstal som avses i 83 y § 1 mom. 
I fråga om försäkringar som enligt lagen om försäkringsklasser hör till livförsäkringsklassen 5 fås den andel som enligt 83 s § ska hänföras till kapitalbasens minimibelopp genom att beräkna en andel om 1 procent av de försäkringsrelaterade tillgångarna. 
83 w § 
Den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp enligt 83 s § ska i fråga om försäkringar som hör till livförsäkringsklass 3 enligt lagen om försäkringsklasser bestämmas genom sammanräkning av de belopp som avses i 2—5 mom. i denna paragraf. 
Om en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt 83 s § bär investeringsrisken, ska på summan av premieansvaret för försäkringar och ersättningsansvaret för sådana pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden beräknas en andel om 4 procent. 
Om en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt 83 s § inte bär investeringsrisken och pensionskassan inte har rätt att ändra belastningarna som är avsedda att täcka administrationskostnaderna inom fem år, ska på summan av premieansvaret för försäkringar och ersättningsansvaret för sådana pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden beräknas en andel om 1 procent. 
På risksumman vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden för försäkringar med en risksumma som är större än noll ska beräknas en andel om 0,3 procent. 
Om en pensionskassa som bedriver verksamhet enligt 83 s § inte bär investeringsrisken och pensionskassan har rätt att ändra belastningarna som är avsedda att täcka administrationskostnaderna inom fem år, ska en andel om 25 procent beräknas på försäkringarnas administrationskostnader under den närmast föregående räkenskapsperioden. 
83 x § 
Den andel som hänförs till kapitalbasens minimibelopp enligt 83 s § är i fråga om försäkringar som hör till skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser det största av de belopp som räknats ut enligt 2—5 mom. 
Av en pensionskassas premieinkomst i skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser ska av den egna andelen av premieinkomsten under den senaste räkenskapsperioden sammanräknas 18 procent upp till 50 000 000 euro och 16 procent av den överstigande delen. Detta resultat ska multipliceras med det relationstal som föreskrivs i 83 y § 3 mom. 
Om pensionskassans premieintäkt i skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser under den senaste räkenskapsperioden är större än premieinkomsten, ska premieintäkten i stället för premieinkomsten användas i den beräkning som avses i 2 mom. 
Av medelvärdet av pensionskassans egen andel av ersättningskostnader i skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser under de tre senaste räkenskapsperioderna sammanräknas 26 procent av kostnaderna upp till 35 000 000 euro och 23 procent av den överstigande delen. Detta resultat ska multipliceras med det relationstal som föreskrivs i 83 y § 3 mom. 
Om kapitalbasens minimibelopp enligt 1 mom. som bestämts i enlighet med 2—4 mom. är mindre än minimibeloppet för det föregående årets kapitalbas, ska kapitalbasens minimibelopp vara minst minimibeloppet för det föregående årets kapitalbas multiplicerad med ett relationstal som erhålls när det egna ersättningsansvaret i skadeförsäkringsklasserna 1 och 2 enligt lagen om försäkringsklasser vid räkenskapsperiodens slut divideras med den egna andelen av ersättningsansvaret vid räkenskapsperiodens början. Detta relationstal får dock inte vara större än 1. 
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får beloppen i denna paragraf justeras enligt förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Europeiska gemenskapernas statistikkontor. Det justerade beloppet avrundas uppåt till närmaste hela 100 000 euro. 
83 y § 
Det relationstal som avses i 83 v § 2 och 4 mom. erhålls när summan av en försäkringsgrupps egen andel av premieansvaret för gruppen i fråga och ersättningsansvaret för de pensioner som löper vid utgången av den närmast föregående räkenskapsperioden jämförs med motsvarande summa före avdrag av återförsäkrarnas andel. Relationstalet får inte vara mindre än 0,85. 
Det relationstal som avses i 83 v § 3 mom. erhålls när försäkringsgruppens egen andel av risksumman för försäkringarna för den närmast föregående räkenskapsperioden jämförs med motsvarande risksumma före avdrag av återförsäkrarnas andel. Relationstalet får inte vara mindre än 0,5. 
Det relationstal som avses i 83 x § 2 och 4 mom. erhålls genom att den egna andelen av ersättningskostnaderna för de tre senaste räkenskapsperioderna jämförs med motsvarande ersättningskostnader innan återförsäkrarnas andel dragits av. Relationstalet får inte vara mindre än 0,5. 
84 a § 
En pensionskassa ska med skäliga mellanrum för kännedom till de försäkrade som är berättigade till tilläggspensionsförmåner samt vid behov till deras företrädare överlämna pensionskassans gällande stadgar varav framgår omfattningen av deras tilläggsförmåner, förutsättningarna och valmöjligheterna i anslutning till tilläggsförmånerna samt inom skälig tid väsentlig information om ändringar av stadgarna. 
Pensionskassan ska varje år ge de försäkrade en redogörelse för pensionskassans finansiella ställning när det gäller tilläggspensionsverksamheten. 
Varje pensionstagare ska, vid pensionsavgång eller när andra förmåner ska betalas ut, få utförlig information om de pensionsförmåner och andra förmåner som pensionstagaren har rätt till. Vidare ska varje pensionstagare samt vid behov hans eller hennes företrädare inom skälig tid få information om väsentliga ändringar av pensionskassans stadgar. 
84 b § 
Pensionskassans försäkrade och pensionstagare inom tilläggspensionsverksamheten samt vid behov deras företrädare ska på begäran få 
1) bokslut och verksamhetsberättelse och, om tilläggspensionskassan ansvarar för fler än ett tilläggspensionsarrangemang, bokslutet och verksamhetsberättelsen för vart och ett av arrangemangen, och 
2) riktlinjerna för investeringspolicyn. 
Pensionskassans försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten ska på begäran få utförlig information om 
1) målnivån för pensionsförmånerna, 
2) förmånernas nivå när medlemskapet upphör, och 
3) pensionskassans stadgar som gäller för överföringen av pensionsrättigheter till en annan pensionsanstalt när medlemskapet upphör till följd av att anställningsförhållandet upphör. 
Försäkrade som omfattas av en rörelseöverlåtelse ska på begäran på utförlig information om beloppet av den intjänade tilläggspensionsförmånen, överföringen av förmånerna och sina rättigheter vid överlåtelsen. 
84 c § 
Den information som pensionskassorna lämnar enligt detta kapitel ska uppfylla följande krav: 
1) informationen ska uppdateras regelbundet, 
2) informationen ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk samt med undvikande av fackspråk och tekniska termer, 
3) begreppen och innehållet ska vara konsekventa och informationen ska inte vara vilseledande, 
4) informationen ska presenteras på ett lättläst sätt, 
5) informationen ska vara tillgänglig på finska eller svenska, 
6) informationen ska kostnadsfritt göras tillgänglig för presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare, i elektronisk form eller i pappersform. 
84 d § 
Pensionskassorna ska ge de försäkrade och förmånstagarna tillräcklig information om villkoren för tilläggspensionsarrangemang, i synnerhet om 
1) pensionskassans namn och den EES-stat där den är registrerad eller auktoriserad samt namnet på dess behöriga myndighet, 
2) de rättigheter och skyldigheter som parterna i tilläggspensionsarrangemanget har, 
3) investeringsprofilen, 
4) vilken typ av finansiella risker som de försäkrade och förmånstagarna står för, 
5) villkoren för fulla eller partiella garantier enligt tilläggspensionsarrangemanget eller avseende en viss förmånsnivå eller, när ingen garanti erbjuds med stöd av arrangemanget, en förklaring om detta, 
6) eventuella mekanismer som skyddar intjänade rättigheter eller mekanismer för reducering av förmåner, om sådana finns, 
7) om de försäkrade står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till tilläggspensionsarrangemanget under minst fem år eller för alla år som tilläggspensionsarrangemanget förvaltats, om denna period understiger fem år, 
8) strukturen på kostnader som bärs av försäkrade och förmånstagare, för tilläggspensionsarrangemang som inte fastställer en viss förmånsnivå, 
9) de alternativ som försäkrade och förmånstagare har för att erhålla sina pensionsförmåner, 
10) om en försäkrad har rätt att överlåta pensionsrättigheter, ytterligare information om arrangemangen för en sådan överlåtelse. 
För en pensionskassas tilläggspensionsarrangemang där de försäkrade står för en investeringsrisk och som föreskriver fler än ett alternativ med olika investeringsprofiler ska de försäkrade informeras om villkoren för tillgängliga investeringsalternativ och ickevalsalternativet för investeringar och tilläggspensionsarrangemangets regel om att en viss försäkrad anvisas ett visst investeringsalternativ. 
Pensionskassan ska inom skälig tid ge försäkrade, förmånstagare och deras företrädare all relevant information om ändringar av reglerna för tilläggspensionsarrangemanget samt tillhandahålla dem en förklaring om hur väsentliga förändringar av de försäkringstekniska avsättningarna påverkar de försäkrade och förmånstagarna. 
84 e § 
Pensionskassorna ska på begäran av de försäkrade och förmånstagarna eller deras företrädare lämna följande kompletterande information: 
1) årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt riktlinjerna för investeringspolicyn, 
2) närmare uppgifter om de antaganden som använts som underlag för tilläggspensionsprognoserna och för eventuella ekonomiska scenarier i det tilläggspensionsbesked som avses i 84 f §. 
De personer tillhörande verksamhetskretsen som omfattas av en rörelseöverlåtelse ska på begäran få utförlig information om beloppet av den intjänade tilläggspensionsförmånen, överföringen av förmånerna och sina rättigheter vid överlåtelsen. 
84 f § 
Pensionskassorna ska kostnadsfritt för alla försäkrade minst varje år i elektronisk form eller i pappersform upprätta ett kortfattat dokument vars titel ska innehålla ordet tilläggspensionsbesked. Den försäkrade ska på begäran ges en papperskopia utöver den elektroniska informationen. Informationen i tilläggspensionsbeskedet ska vara korrekt och uppdaterad. 
Tilläggspensionsbeskedet ska innehålla åtminstone följande information till de försäkrade: 
1) den försäkrades personuppgifter och pensionsålder, 
2) pensionskassans namn och adress samt specifika uppgifter om den försäkrades tilläggspensionsarrangemang, 
3) information om garantier enligt tilläggspensionsarrangemanget och, vid behov, var ytterligare information finns, 
4) information om prognoser för tilläggspensionsförmåner grundade på den försäkrades pensionsålder och en ansvarsfrihetsklausul där det konstateras att prognoserna kan avvika från det slutliga värdet av mottagna förmåner. Om prognosen för pensionsförmånerna grundas på ekonomiska scenarier ska den informationen också innehålla ett bästa scenario och ett oförmånligt scenario, med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär. 
5) information om intjänade rättigheter eller ackumulerat kapital med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär, 
6) information om de bidrag som delägaren och den försäkrade har betalat in till tilläggspensionsarrangemanget, åtminstone under de senaste 12 månaderna, med beaktande av tilläggspensionsarrangemangets särskilda karaktär, 
7) en specificering av de kostnader som pensionsstiftelsen har dragit av åtminstone under de senaste 12 månaderna, 
8) information om fonderingsnivån för tilläggspensionsarrangemanget som helhet,  
9) en tydlig angivelse av det exakta datum som informationen avser,  
10) en tydlig angivelse av betydande förändringar av informationen i förhållande till föregående år. 
I beskedet om tilläggspensionen ska utöver informationen i 2 mom. anges var och hur den försäkrade kan erhålla 
1) ytterligare praktisk information om de valmöjligheter som den försäkrade har enligt tilläggspensionsarrangemanget, 
2) en redogörelse för principerna för årsbokslutet och verksamhetsberättelsen samt för investeringspolicyn, 
3) information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet, 
4) information om förmånsnivån för det fall att anställningen upphör,  
5) ytterligare information när det är fråga om tilläggspensionsarrangemang där de försäkrade står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs den försäkrade genom en särskild bestämmelse som anges i tilläggspensionsarrangemanget. 
Finansinspektionen utfärdar föreskrifter om antaganden för de prognoser som ska användas för beräkning av tilläggspensionen enligt 2 mom. 4 punkten och som pensionskassan ska använda för att fastställa den årliga nominella avkastningsprocenten på investeringarna, den årliga inflationen och framtida löner. 
84 g § 
Pensionskassorna ska säkerställa att presumtiva försäkrade som inte automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang samt försäkrade som automatiskt ansluts till ett tilläggspensionsarrangemang, omedelbart efter anslutningen till arrangemanget informeras om 
1) alla relevanta alternativ som de har, inbegripet investeringsalternativ, 
2) relevanta inslag i tilläggspensionsarrangemanget, inbegripet typen av förmåner, 
3) information om huruvida miljöfaktorer, klimatfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer beaktas i investeringsstrategin och i så fall på vilket sätt, 
4) var ytterligare information finns tillgänglig. 
När de försäkrade står för investeringsrisk eller kan fatta investeringsbeslut, ska pensionskassan ge presumtiva försäkrade information om den historiska avkastningen från investeringar relaterade till tilläggspensionsarrangemanget under minst fem år eller för alla år som tilläggspensionsarrangemanget förvaltats om denna period understiger fem år, samt information om strukturen på kostnader som bärs av försäkrade och förmånstagare. 
84 h § 
En pensionskassa ska i god tid före den försäkrades pensionsålder eller på den försäkrades begäran tillhandahålla varje försäkrad information om de alternativ för utbetalning av tilläggspensionsförmåner som han eller hon har för att erhålla sina förmåner. 
Pensionskassan ska regelbundet informera förmånstagarna om de förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ. Dessutom ska förmånstagarna utan dröjsmål informeras efter ett slutgiltigt beslut som leder till att förmånsnivåerna reduceras och tre månader innan beslutet genomförs. Om förmånstagarna står för en betydande del av investeringsrisken under utbetalningsfasen ska det säkerställas att de regelbundet får den information de behöver. 
101 § 
Om Finansinspektionen anser att en försäkringskassa är eller håller på att råka i ett sådant tillstånd att den bör upplösas, kan Finansinspektionen förbjuda försäkringskassan att överlåta eller pantsätta kassans egendom. 
9 a kap. 
Tillsynen över pensionskassornas tilläggspensionsverksamhet och över utländska EES-tilläggspensionsanstalter 
101 a § 
Detta kapitel ska tillämpas utöver vad som i 9 kap. föreskrivs om tillsynen över pensionskassorna. 
Vad som i detta kapitel föreskrivs om pensionskassor ska tillämpas endast på pensionskassors tilläggspensionsverksamhet. 
Finansinspektionen ska övervaka att pensionskassorna uppfyller de krav på sin verksamhet som föreskrivs i denna lag. Finansinspektionen ska i synnerhet utöva tillsyn över att pensionskassorna uppfyller följande krav: 
1) vad som i 7 kap. föreskrivs om försäkringstekniska avsättningar och finansiering av sådana, 
2) vad som i 83 s—83 y § föreskrivs om kapitalbas, disponibel kapitalbas och minimikrav på kapitalbasen, 
3) vad som i 7 kap. samt i 8 b och 8 c § föreskrivs om investeringsregler, 
4) vad som i 6 a kap. föreskrivs om företagsstyrningssystem och kapitalförvaltning, 
5) vad som i 8 kap. föreskrivs om information som ska lämnas till försäkrade och förmånstagare. 
101 b § 
Syftet med tillsynen är att skydda de försäkrades och förmånstagarnas rättigheter samt att säkerställa pensionskassornas stabilitet och sundhet. 
Tillsynen ska vara rättidig och stå i proposition till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionskassans verksamhet. Tillsynen ska baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod. 
Finansinspektionen ska utföra tillsynsåtgärder i ändamålsenlig omfattning i pensionskassans lokaler och på distans. Finansinspektionen ska särskilt i krissituationer ta hänsyn till den potentiella effekt som åtgärderna har på de finansiella systemens stabilitet i Europeiska unionen. 
101 c § 
Finansinspektionen ska när den utövar tillsyn över pensionskassorna ta hänsyn till de omständigheter under vilka pensionskassorna bedriver sin verksamhet samt till de tjänsteföretag som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller annan verksamhet för pensionskassornas räkning. Finansinspektionen ska i sin tillsyn över pensionskassorna i synnerhet bedöma 
1) om pensionskassans företagsstyrningssystem uppfyller de kvalitativa krav som föreskrivs i 6 a kap., 
2) de risker som en pensionskassa står inför samt dess förmåga att bedöma och hantera dessa risker. 
Finansinspektionen ska ha tillgång till stresstester och andra motsvarande uppföljningsinstrument som ger Finansinspektionen möjlighet att identifiera försämringar i en pensionskassas finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas. 
Finansinspektionen ska fastställa hur ofta granskningar minst ska göras och vilken omfattning de ska ha, med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos pensionskassans verksamhet. 
Finansinspektionen ska offentliggöra information om de olika skedena i och de allmänna principerna för det tillsynsförfarande som föreskrivs i 1—3 mom. 
101 d § 
Pensionskassa och de personer som i praktiken leder dess verksamhet eller utför nyckelfunktioner ska utan obefogat dröjsmål på begäran till Finansinspektionen överlämna för tillsynen behövliga uppgifter och handlingar. I synnerhet ska man överlämna 
1) den egna riskbedömningen samt om riktlinjerna för investeringspolicyn, bokslutet och verksamhetsberättelsen, 
2) interna delårsrapporter, försäkringsmatematiska kalkyler och detaljerade antaganden, analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder, dokumentation som visar att riktlinjerna för investeringsverksamheten följs, dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt samt om en sådan revisionsberättelse som avses i revisionslagen. 
101 e § 
Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att 77 p § följs när en pensionskassa utkontrakterar nyckelfunktioner och annan verksamhet samt all sådan utkontraktering i senare led, som påverkar pensionskassans finansiella ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn. 
Vad som i 24 § 1 mom. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om granskning av tillsynsobjekts och andra finansmarknadsaktörers verksamhetsställen ska tillämpas också på inspektioner av sådana tjänsteföretags lokaler till vilka en pensionskassa har utkontrakterat verksamheter. Vad som ovan föreskrivs om inspektioner av tjänsteföretags verksamhetsställen ska tillämpas också på sådana tjänsteleverantörer till vilka pensionskassans tjänsteföretag i ett senare led har utkontrakterat pensionskassans verksamheter. 
101 f § 
Finansinspektionen ska ålägga den att betala ordningsavgift enligt 38 § i lagen om Finansinspektionen, som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar eller bryter mot 
1) vad som i 9 a § föreskrivs om en rättvis fördelning av risker och förmåner mellan generationerna, 
2) vad som i 6 a kap. föreskrivs om företagsstyrningssystem, kapitalförvaltning och användning av förvaringsinstitut, 
3) vad som i 8 § 1 mom., 8 b, 8 c, 81 a, 81 b och 82 a §, 83 § 1—2 och 8 mom., 83 h—83 j, 83 m, 83 s och 83 v—83 y § föreskrivs om pensionsansvar, täckning av pensionsansvar, investering samt solvenskapital, 
4) vad som i 84 c—84 h § föreskrivs om information till försäkrade och förmånstagare, 
5) vad som i 14 a kap. föreskrivs om gränsöverskridande verksamhet och i 14 b kap. om gränsöverskridande överlåtelser 
Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska på påförande av ordningsavgift tillämpas vad som i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om ordningsavgift. 
101 g § 
Finansinspektionen kan i situationer som avses i 101 § förbjuda användningen av pensionskassas tillgångar som förvaltas av en kapitalförvaltare som avses i 77 r § eller av ett förvaringsinstitut som avses i 77 s §. 
Finansinspektionen kan på begäran av en behörig myndighet i en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts hemstat förbjuda eller begränsa användningen av en utländsk EES-tilläggspensionsanstalts tillgångar som förvaltas av kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut som är etablerade i Finland. 
101 h § 
Finansinspektionen ska till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten anmäla beslut om att förbjuda eller begränsa en pensionskassas verksamhet. 
101 i § 
Finansinspektionen ska i enlighet med 125 j § i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) utöva tillsyn över att utländska EES-tilläggspensionsanstalter när de bedriver gränsöverskridande verksamhet där Finland är värdstat följer finsk social- och arbetsrätt samt iakttar de informationskrav som ska tillämpas på frivilliga tilläggspensioner. 
Om en pensionskassa bedriver gränsöverskridande verksamhet ska värdstatens behöriga myndighet utöva tillsyn över efterlevnaden av värdstatens social- och arbetsrätt och av värdstatens informationskrav. Finansinspektionen ska på ett ändamålsenligt sätt samarbeta med värdstatens behöriga myndighet. 
Finansinspektionen ska regelbundet, dock minst vartannat år, underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om de bestämmelser i denna lag som inte omfattas av finsk social- och arbetsrätt samt om ändringar i bestämmelserna. 
157 a § 
Detta kapitel ska tillämpas på EES-tilläggspensionskassors gränsöverskridande verksamhet 
Pensionskassor som beviljar frivilliga tilläggspensioner och pensionskassor som beviljar både frivilliga tilläggspensioner och lagstadgade pensioner kan hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd att verka som EES-tilläggspensionskassa. På ansökan om tillstånd ska tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om tillståndsförfarandet i fråga om gränsöverskridande verksamhet. 
En till EES-tilläggspensionskassa ombildad pensionskassas avdelning för lagstadgad pensionsverksamhet får inte bedriva gränsöverskridande verksamhet. 
157 b § 
En EES-tilläggspensionskassa ska ansöka om tillstånd hos Finansinspektionen innan den gränsöverskridande verksamheten inleds och finansiering i anslutning därtill tas emot från ett finansierande företag. 
En EES-tilläggspensionskassa ska i anslutning till tillståndsansökan informera Finansinspektionen om 
1) värdstaten, 
2) det finansierande företaget och den ort där dess centralförvaltning är belägen, 
3) huvuddragen i det tilläggspensionsarrangemang som ska förvaltas för det finansierande företaget. 
Finansinspektionen kan meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas i anslutning till tillståndsansökan. 
157 c § 
Om Finansinspektionen gör bedömningen att en EES-tilläggspensionskassa med beaktande av dess administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning och dess lednings anseende, yrkeskvalifikationer samt erfarenhet på området har förutsättningar att bedriva den föreslagna gränsöverskridande verksamheten, ska Finansinspektionen inom tre månader från mottagandet av de uppgifter som avses i 157 b § 2 mom. vidarebefordra uppgifterna till den behöriga myndigheten i den stat som avses i 157 b § 2 mom. 1 punkten och underrätta EES-tilläggspensionskassan om detta. Till anmälan ska fogas beslutet om tillstånd att inleda den gränsöverskridande verksamheten. 
Om Finansinspektionen gör bedömningen av en EES-tilläggspensionskassa inte uppfyller de i 1 mom. stadgade förutsättningarna för att bedriva gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen förvägra tillståndsansökan som avses i 157 b § 1 mom. inom tre månader från det att den fick de uppgifter som avses i 157 b § 2 mom. 
157 d § 
Finansinspektionen ska informera en EES-tilläggspensionskassa som ansöker om tillstånd om de social- och arbetsrättsliga krav som i samband med gränsöverskridande verksamhet ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemang och som har uppställts av den behöriga myndigheten i värdstaten samt om betydande förändringar av de nämnda kraven. På en EES-tilläggspensionskassas gränsöverskridande verksamhet ska inte tillämpas vad som i 8 kap. i denna lag föreskrivs om information, begränsning av en försäkringskassas ansvar och utbetalning av förmåner. 
Finansinspektionen ska informera den sökande EES-tilläggspensionsstiftelsen om de krav gällande gränsöverskridande verksamhet som värdstatens behöriga myndighet har uppställt i fråga om information som ska ges presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare samt betydande förändringar av den ovan avsedda kraven. 
En EES-tilläggspensionskassa som har fått det ovan i 157 c § 1 mom. avsedda tillståndet kan börja bedriva gränsöverskridande verksamhet efter att ha informerats om de ovan i 1 och 2 mom. avsedda krav eller sex veckor från det att värdstatens behöriga myndighet har fått de uppgifter som avses i 157 b § 2 mom. 
157 e § 
Om värdstatens behöriga myndighet meddelar Finansinspektionen att en EES-tilläggspensionskassa i sin verksamhet inte iakttar de krav som avses i 157 d § 1 och 2 mom., ska Finansinspektionen i samarbete med värdstatens behöriga myndighet vidta de åtgärder som behövs för att tilläggspensionskassan ska upphöra med överträdelsen. 
157 f § 
En EES-tilläggspensionskassa som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska i sin helhet och ständigt täcka pensionsansvaret i fråga om samtliga tilläggspensionsarrangemang som den förvaltar. 
157 g § 
Finansinspektionen ska i försäkringskasseregistret som EES-pensionskassor med tilläggspensionsverksamhet anteckna också pensionskassor bedriver gränsöverskridande verksamhet. Om en EES-pensionskassas gränsöverskridande verksamhet upphör ska Finansinspektionen avregistrera kassan som EES-tilläggspensionskassa. 
Finansinspektionen ska i försäkringskasseregistret anteckna de EES-stater där en EES-pensionskassa är verksam. 
Finansinspektionen ska meddela Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten de registeruppgifter som avses i 1 och 2 mom. 
157 h § 
Utländska EES-tilläggspensionsanstalter har i enlighet med 125 h och 125 i § i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) rätt att bedriva gränsöverskridande verksamhet i Finland. 
14 b kap. 
Gränsöverskridande överlåtelser 
157 i § 
Detta kapitel ska tillämpas på pensionskassor med minst 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten samt på pensionskassor som från och med följande räkenskapsperiod har gjort en sådan anmälan till Finansinspektionen som avses i 2 b § 1 mom. Detta kapitel ska tillämpas också på pensionskassor med färre än 100 försäkrade inom tilläggspensionsverksamheten, om den pensionskassa som är övertagande tilläggspensionsanstalt eller den utländska EES- tilläggspensionsanstalt som är övertagande tilläggspensionsanstalt inte bedriver gränsöverskridande verksamhet efter överlåtelsen. 
En pensionskassa kan överlåta alla eller en del av ett tilläggspensionsarrangemangs ansvar inklusive försäkringstekniska avsättningar, andra skyldigheter och rättigheter samt pensionsansvar som kan överföras och andra motsvarande tillgångar eller motsvarande betalningar till den övertagande tilläggspensionsanstalten under de förutsättningar som föreskrivs i detta kapitel. 
Den pensionskassa vars tilläggspensionsarrangemang överlåts ska svara för överlåtelsekostnaderna. 
På överlåtelse av en del av ett tilläggspensionsarrangemang ska tillämpas vad som i detta kapitel föreskrivs om överlåtelse av tilläggspensionsarrangemang. På gränsöverskridande överlåtelse av tilläggspensionsarrangemang som avses i detta kapitel ska inte tillämpas 12 kap. 
157 j § 
Utöver vad som i 31 § föreskrivs om en försäkringskassas styrelses beslut är en förutsättning för en överlåtelse som avses i 157 i § 2 mom. ett beslut som innebär att överlåtelsen godkänns av en majoritet av den överlåtande pensionskassans styrelsemedlemmar som företräder de personer som hör till verksamhetskretsen. Om förmånstagarna inte hör till den överlåtande pensionskassans verksamhetskrets är en förutsättning för överlåtelsen att majoritet av förmånstagarna godkänner överlåtelsen. Förmånstagare som inte hör till verksamhetskretsen ska utöva sin beslutanderätt per post eller genom datakommunikation. Förmånstagarnas beslut blir det förslag som har biträtts med över hälften av de avgivna rösterna. 
En pensionskassa ska minst en månad före ett sådant beslut som avses i 1 mom. till de försäkrade som omfattas av det försäkringsbestånd som överlåts och till de styrelsemedlemmar som företräder dem samt till förmånstagarna sända ett meddelande om planen för överlåtelse av tilläggspensionsarrangemanget samt hålla information om överlåtelsevillkoren tillgänglig för dem på sitt kontor eller på sina webbsidor. Till förmånstagare som inte hör till verksamhetskretsen ska minst en månad före ett beslut enligt i 1 mom. sändas anvisningar om det omröstningsförfarande som avses ovan. 
En förutsättning för överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang är dessutom att den arbetsgivare vars tilläggspensionsarrangemang överlåts på förhand har gett sitt samtycke till överlåtelsen. 
157 k § 
En förutsättning för en pensionskassas gränsöverskridande överlåtelse av ett tilläggspensionsarrangemang enligt 157 i § 2 mom. är att den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ger sitt godkännande efter det att Finansinspektionen har gett sitt förhandsgodkännande av den ansökan om gränsöverskridande överlåtelse från den övertagande tilläggspensionsanstalten som inkommit från den behöriga myndigheten. 
Finansinspektionen ska efter att från den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat ha fått den ovan nämnda anstaltens ansökan om gränsöverskridande överlåtelse bedöma om 
1) de återstående försäkrades och förmånstagarnas ställning på lång sikt vid överlåtelsen av tilläggspensionsarrangemanget delvis är tryggad på det sätt som avses i 157 i § 1 mom., 
2) de försäkrades och förmånstagarnas individuella rättigheter kommer att vara åtminstone desamma efter överlåtelsen, 
3) de tillgångar motsvarande tilläggspensionsarrangemanget som överlåts är tillräckliga och lämpliga för att täcka de skulder, försäkringstekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som ska överlåtas, på det sätt som föreskrivs i 7 kap. 
Finansinspektionen ska inom åtta veckor från det att ansökan enligt 1 mom. har mottagits översända sin bedömning till den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat. 
157 l § 
När Finansinspektionen av den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat har informerats om att överlåtelsen godkänts och överlåtelsen leder till gränsöverskridande verksamhet, ska Finansinspektionen informera den ovan avsedda behöriga myndigheten om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på tilläggspensionsarrangemanget och enligt vilka tilläggspensionsarrangemanget ska förvaltas samt om betydande förändringar av de krav som nämns ovan. 
Finansinspektionen ska dessutom informera den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat om de krav som ska tillämpas på översändande av informationen till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare samt om betydande förändringar när det gäller översändandet av information som nämns ovan. 
Finansinspektionen ska sända ett meddelande enligt 1 och 2 mom. inom fyra veckor efter att ha fått vetskap om att ansökan om överlåtelsen har godkänts. 
157 m § 
Om Finansinspektionen i en situation som avses i 157 l § är värdstatens behöriga myndighet, ska Finansinspektionen se till att den övertagande tilläggspensionsanstalten uppfyller de krav som avses i 157 l § 1 och 2 mom. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten i den övertagande tilläggspensionsanstaltens hemstat om överträdelser som den har upptäckt i samband med tillsynen. Om en överträdelse fortsätter trots eller i avsaknad av den ovan avsedda behöriga myndighetens åtgärder, kan Finansinspektionen begränsa eller förbjuda den övertagande tilläggspensionsanstaltens verksamhet i Finland med iakttagande av vad som i 61 § 3 mom. i lagen om Finansinspektionen föreskrivs om begränsning av och förbud mot utländska EES-filialers verksamhet. 
157 n §  
En pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet kan i samband med en gränsöverskridande överlåtelse verka som övertagande tilläggspensionsanstalt, om de förutsättningar för överlåtelsen som föreskrivs i detta kapitel är uppfyllda. 
En förutsättning för överlåtelse är att de försäkrade och förmånstagare eller de företrädare för de försäkrade och förmånstagarna som omfattas av tilläggspensionsarrangemanget på förhand har gett sitt samtycke till överlåtelsen och att de försäkrade och förmånstagarna hör till pensionskassans verksamhetskrets enligt 4 §. En förutsättning för överlåtelsen är dessutom att det företag som finansierar tilläggspensionsarrangemanget har gett sitt samtycke på förhand och ansluter sig till pensionskassan som delägare. 
Den överlåtande tilläggspensionsanstalten ska svara för överlåtelsekostnaderna. 
157 o § 
En pensionskassa som har för avsikt att verka som övertagande tilläggspensionsanstalt ska hos Finansinspektionen ansöka om tillstånd för gränsöverskridande överlåtelse av tilläggspensionsarrangemanget. Av ansökan ska framgå 
1) det överlåtande och den övertagande tilläggspensionsanstaltens namn och huvudsakliga förvaltningsort samt den EES-stat där tilläggspensionsanstalten är auktoriserad eller registrerad, 
2) det skriftliga avtalet mellan den överlåtande och den övertagande tilläggspensionsanstalten om överlåtelse av tilläggspensionsarrangemanget inklusive alla villkor, 
3) en beskrivning av tilläggspensionsarrangemangets väsentliga särdrag, 
4) en beskrivning av de ansvar eller försäkringstekniska avsättningar som ska överlåtas och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, 
5) det finansierande företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort, 
6) belägg för att de försäkrade, de förmånstagare och det finansierande företag som avses i 157 n § 2 mom. har gett samtycke, 
7) namnet på de EES-stater vars social- och arbetsrätt ska tillämpas på det tilläggspensionsarrangemang som överlåts. 
Finansinspektionen ska utan dröjsmål för bedömning översända en ansökan enligt 1 mom. till den överlåtande tilläggspensionsanstaltens behöriga myndighet. 
157 p § 
Finansinspektionen ska utifrån en ansökan enligt 157 o § bedöma om 
1) den ansökande pensionskassan har lämnat all den i 157 n § 1 mom. avsedda information, 
2) pensionskassans administrativa uppbyggnad, finansiella ställning och dess lednings anseende, yrkeskvalifikationer och erfarenhet på området är förenliga med de krav som uppställts för den föreslagna överlåtelsen, 
3) om de långsiktiga intressena hos pensionskassans försäkrade och förmånstagare och den överlåtna delen av tilläggspensionsarrangemanget är tillräckligt skyddade under och efter överlåtelsen, 
4) pensionskassans ansvarsskuld i sin helhet är täckt vid tidpunkten för överlåtelsen, i det fall att överlåtelsen utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, 
5) de tillgångar som ska överlåtas är tillräckliga och lämpliga för att täcka den ansvarsskuld som överlåts, inklusive försäkringstekniska avsättningar, samt övriga skyldigheter och rättigheter på det sätt som föreskrivs i denna lag. 
Finansinspektionen ska till den pensionskassa som ansöker om tillstånd sända sitt beslut om godkännande av eller avslag på ansökan om tillstånd inom tre månader efter att ha mottagit ansökan och till den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat inom två veckor efter att den fattat beslutet. Om Finansinspektionen inte meddelar ett beslut inom den föreskrivna tiden på tre månader, kan den pensionskassa som ansöker om tillstånd söka ändring genom besvär. Besvären anses då avse ett beslut av Finansinspektionen om avslag av ansökan. Besvär får anföras till dess att Finansinspektionen har meddelat sitt beslut om godkännande eller avslag. Finansinspektionen ska underrätta besvärsmyndigheten om beslutet i ärendet. 
157 q § 
Om en gränsöverskridande överlåtelse utmynnar i gränsöverskridande verksamhet ska Finansinspektionen informera den övertagande pensionskassan om de social- och arbetsrättsliga krav som ska tillämpas på den gränsöverskridande verksamheten samt om den information som ska ges till presumtiva försäkrade, försäkrade och förmånstagare gällande de krav som ställts av den behöriga myndigheten i den överlåtande tilläggspensionsanstaltens hemstat. Finansinspektionen ska översända den ovan avsedda informationen inom en vecka från det att den informerats av den behöriga myndigheten i tilläggspensionsanstaltens hemstat. 
Om en pensionskassa som i egenskap av övertagande tilläggspensionsanstalt bedriver gränsöverskridande verksamhet inte uppfyller de arbets- och socialrättsliga krav som avses i 1 mom. eller de krav som gäller översändande av information, ska Finansinspektionen i samråd med den behöriga myndigheten i värdstaten vidta åtgärder för att överträdelsen ska upphöra. 
157 r § 
En pensionskassa som ansöker om tillstånd enligt 157 o § får börja förvalta det tilläggspensionsarrangemang som ska överlåtas efter att ha fått Finansinspektionens godkännande beslut enligt 157 p § 2 mom. eller om pensionskassan inte har fått Finansinspektionens godkännande eller avslag inom fyra månader och tre veckor från inlämnandet ansökan. 
Om en gränsöverskridande överlåtelse när en pensionskassa verkar som övertagande tilläggspensionsanstalt utmynnar i gränsöverskridande verksamhet, ska 157 g § tillämpas på antecknande av pensionskassan i pensionskasseregistret. 
157 s §  
Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i hemstaten för det överlåtande eller mottagande tjänstepensionsinstitutet har meningsskiljaktigheter som gäller förfarandet för överföring av tilläggspensionsarrangemang, innehållet i åtgärder eller den behöriga myndighetens passivitet kan Finansinspektionen med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inleda ett sådant icke-bindande medlingsförfarande som avses i artikel 31 andra stycket c) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
En pensionskassa vars tilläggspensionsverksamhet när denna lag träder i kraft omfattar färre än 100 försäkrade, kan meddela Finansinspektionen att pensionskassan när denna lag trätt i kraft bedriver sin verksamhet i enlighet med de bestämmelser i lagen om försäkringskassor som ska tillämpas på pensionskassor vars tilläggspensionsverksamhet omfattar minst 100 försäkrade. Om en pensionskassa återtar sitt meddelande, tillämpas på dess verksamhet från ingången av följande räkenskapsperiod efter återtagandet de bestämmelser i lagen om försäkringskassor som ska tillämpas på pensionskassor med färre än 100 försäkrade.  
Den bestämmelse om den maximiräntesats som ska användas vid beräkning av pensionskassors ansvarsskulder och pensionsstiftelsers pensionsansvar som utfärdats med stöd av 82 a § 4 mom. i lagen om försäkringskassor och som gällde vid denna lags ikraftträdande tillämpas vid beräkning av pensionskassors ansvarsskulder när det gäller tilläggspensionsverksamhet till dess att Finansinspektionens i 82 a § i denna lag avsedda föreskrift om den maximiräntesats som ska användas vid beräkning av ansvarsskulden träder i kraft. 
En EES-tilläggspensionskassa får fortsättningsvis bedriva sådan gränsöverskridande verksamhet för vilken den har fått Finansinspektionens tillstånd som gäller när denna lag träder i kraft. 
En EES-tilläggspensionskassas ansökan om inledande av gränsöverskridande verksamhet förfaller om den är anhängig när denna lag träder i kraft. 
En pensionskassa som innan denna lag trätt i kraft har utkontrakterat tilläggspensionsverksamhet till ett tjänsteföretag, ska inom sex månader efter ikraftträdandet underrätta Finansinspektionen om utkontrakteringen. 
3. 
Lag 
om ändring av lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor 
I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i lagen om premiebaserade tilläggspensionsarrangemang vid pensionsstiftelser och pensionskassor (173/2009) 4 § 1 och 3 punkten, 10 § 2 mom. och 19 § 2 mom., samt 
ändras 3 § och 17 § 1 mom. som följer: 
3 § 
Förhållande till övrig lagstiftning 
På premiebaserade tilläggspensionsarrangemang ska dessutom tillämpas vad som i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor föreskrivs om frivilligt tilläggspensionsskydd. 
På premiebaserade tilläggspensionsarrangemang ska dock inte tillämpas 3 §, 11 § 6 mom., 43 § 4 mom., 44 a §, 45 § 2 mom., 88 § 2, 4 10 mom. och 117 § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser och inte heller 6 och 80 §, 81 b § 1 och 2 mom., 82, 82 a, 83 a och 142—150 § i lagen om försäkringskassor. 
Om de försäkrade tillsammans med arbetsgivaren hör till pensionsstiftelsens stiftare, ska inte 17 § 3 mom. i lagen om pensionsstiftelser tillämpas på arrangemanget. 
17 § 
Täckning av ansvarsskulden  
På täckning av ansvarsskulden i ett premiebaserat tilläggspensionsarrangemang ska inte tillämpas 83 h—83 r § i lagen om försäkringskassor, om det är någon annan aktör än pensionskassans styrelse och ombudsman som fattar beslut om val av pensionskassans investeringsobjekt. På täckning av ansvarsskulden i ett premiebaserat tilläggspensionsarrangemang ska inte tillämpas 47 b—47 o § i lagen om pensionsstiftelser om det är någon annan aktör än pensionsstiftelsens styrelse och ombudsman som fattar beslut om val av pensionsstiftelsens investeringsobjekt.  
Denna lag träder i kraft den 20 . 
4. 
Lag 
om ändring av 1 kap. 3 § i försäkringsbolagslagen 
I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i försäkringsbolagslagen (521/2008) 1 kap. 3 § 2 mom., sådant det lyder i lag 303/2015, som följer: 
1 kap. 
De centrala principerna för försäkringsbolags verksamhet samt tillämpning av lagen 
3 § 
Livförsäkring, skadeförsäkring och återförsäkringsverksamhet 
Med återförsäkringsverksamhet avses verksamhet som består i att överta sådana risker som ett försäkringsbolag, återförsäkringsbolag eller en försäkringsförening som avses i lagen om försäkringsföreningar (1250/1987), en A-pensionsstiftelses eller AB-pensionsstiftelses A-avdelning som avses i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) en i lagen om försäkringskassor (1164/1992) avsedd pensionskassa som bedriver tilläggspensionsverksamhet eller en i en annan EES-stat verksam tilläggspensionsanstalt som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut har överlåtit. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors den 18 oktober 2018 
Statsminister
Juha
Sipilä
Social- och hälsovårdsminister
Pirkko
Mattila
Senast publicerat 18.10.2018 15:03