1.1  Bakgrund

I denna proposition föreslås det att en ny lag om överensstämmelse för skodon och textilprodukter stiftas, i syfte att genomföra Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, nedan marknadskontrollförordningen. 

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet, nedan skodirektivet, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG, nedan textilmärkningsförordningen, omfattas av tillämpningsområdet för marknadskontrollförordningen. 

Skodirektivet har genomförts nationellt genom förordningen om märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som säljs till konsumenterna (1147/1995). Det föreslås att bestämmelsen om genomförande av skodirektivet överförs till lag. Förordningen ska upphävas. 

Bestämmelser om den myndighet som utövar marknadskontroll av textilprodukter finns i statsrådets förordning om marknadskontroll av benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter (298/2012), som ska upphävas. 

Den marknadskontrollmyndighet som avses i skodirektivet och textilmärkningsförordningen är från och med 16 juli 2021 Säkerhets- och kemikalieverket (lagen om ändring av lagen om marknadskontrollen av vissa produkter 993/2020). 

Marknadskontrollförordningen är en horisontell rättsakt med brett tillämpningsområde som gäller marknadskontrollen av olika produktgrupper. I förordningen finns det bestämmelser bland annat om allmänna harmoniserade ramar för marknadskontroll och yttre gränskontroll i medlemsstaterna samt om minimikrav på marknadskontrollmyndigheters befogenheter. Dessutom förutsätter marknadskontrollförordningen att medlemsstaterna i fråga om de författningar som hör till förordningens tillämpningsområde föreskriver om påföljder för överträdelse av dem. 

Kompletterande nationell lagstiftning behövs för att förenhetliga den nationella lagstiftningen om marknadskontroll och som stöd för tillämpningen av marknadskontrollförordningen. Detta uppnås både genom komplettering av bestämmelserna i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter, nedan marknadskontrollagen, och genom sektorsspecifik reglering. Tillämpningsområdet för den horisontella marknadskontrollagen utvidgas till att omfatta nya lagar och produktsektorer. Till de produktgrupper som omfattas av marknadskontrollförordningen hör de material som används i skodon samt textilfibrer och därtill hörande fibersammansättningar i textilprodukter, vilka det föreslås bestämmelser om i denna proposition. 

Marknadskontrollförordningen är direkt tillämplig lagstiftning i medlemsstaterna. Förordningen började i huvudsak tillämpas den 16 juli 2021, men den har till vissa delar börjat tillämpas redan den 1 januari 2021. Kommissionen ska underrättas om påföljdsbestämmelserna senast den 16 oktober 2021. 

Genom den föreslagna regleringen genomförs marknadskontrollförordningen till behövliga delar och till den del den gäller skodirektivet och textilmärkningsförordningen, vilka omfattas av tillämpningsområdet för förordningen. Genom regleringen genomförs även skodirektivet samt upphävs direktivets genomförandeförordning. 

Lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 2022. 

1.2  Beredning

Beredningen av EU-rättsakten 

Europeiska kommissionen lade den 19 december 2017 fram förslag till en förordning om ömsesidigt erkännande (COM(2017) 796 final) och till en marknadskontrollförordning (COM(2017) 795 final). Dessa förslag till förordningar ingick i det så kallade varupaketet. I paketet ingick också kommissionens meddelande Varupaketet: stärkt förtroende för den inre marknaden (COM(2017) 787 final) samt två rapporter från kommissionen. Initiativen utgjorde ett led i genomförandet av kommissionens strategi för den inre marknaden (COM(2015) 550 final). 

I förslaget till marknadskontrollförordning ingick kommissionens konsekvensbedömning (SWD(2017) 466 final) samt en sammanfattning av konsekvensbedömningen (SWD(2017) 467 final). Förslaget bedömdes ge flera positiva effekter. Det bedömdes att genom förslaget utvecklas och effektiviseras regleringen av EU:s marknadskontroll så att produktöverensstämmelse, störningsfrihet och förtroende främjas på den inre marknaden. 

Behandlingen av kommissionens förslag till marknadskontrollförordning i rådets arbetsgrupp inleddes i januari 2018. Förslaget till förordning behandlades i rådets arbetsgrupp för teknisk harmonisering. Europeiska unionens råd och parlamentet godkände marknadskontrollförordningen i juni 2019. 

Utkastet till U-skrivelse om kommissionens förslag bereddes vid arbets- och näringsministeriet och behandlades vid ett möte den 14 februari 2018 i EU8 (sektionen för den inre marknaden), som lyder under kommittén för EU-ärenden. Före mötet kunde utkastet till skrivelse kommenteras av ett flertal centrala intressentgrupper inom produktreglering och marknadskontroll. Statsrådets skrivelse U 12/2018 rd om förslaget till marknadskontrollförordning överlämnades till riksdagen i mars 2018. Ekonomiutskottets utlåtande EkUU 12/2018 rd till stora utskottet blev färdigt den 3 april 2018. Riksdagens ståndpunkt i enlighet med ekonomiutskottets utlåtande godkändes i stora utskottet den 6 april 2018. 

Finland stödde i huvudsak förslaget till förordning och ansåg att dess målsättningar var välgrundade. Finland understödde förslagets syfte att på olika sätt främja överensstämmelsen med kraven för produkter som ges tillträde till den inre marknaden. Finland ansåg det föredömligt att förslaget på det hela taget verkar närma sig frågan så att åtgärderna är möjliga att genomföra ändamålsenligt inom ramen för kontrollmyndigheternas resurser. Finland ansåg dock att det är viktigt att de förfaranden som avses i förordningen inte de facto medför onödig administrativ eller annan börda för myndigheter, kontrollobjekt eller andra verksamhetsutövare. I fråga om de befogenheter som ingick i förslaget till förordning ansåg Finland att det är viktigt att utövandet av befogenheterna inte är problematiskt med avseende på grundlagen, till exempel i fråga om inspektioner som utsträcks till området för hemfriden. Det ansågs också viktigt att befogenheternas rimliga proportioner, ändamålsenlighet och praktiska genomförande säkerställs. 

Beredningen av propositionen 

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid arbets- och näringsministeriet.  

Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga tjänsten på adressen https://tem.fi/sv/projekt?tunnus=TEM104:00/2020. 

Propositionen har publicerats på justitieministeriets utlåtandetjänst på adressen utlåtande.fi. Propositionen var på remiss 2.7–27.8.2021 Utlåtande lämnades av Finlands Dagligvaruhandel rf, justitieministeriet, Kuluttajaliitto - Konsumentförbundet ry, Muoti- ja urheilukauppa ry, Suomen Tekstiili ja Muoti ry, Tullen, Säkerhets- och kemikalieverket, finansministeriet, justitiekanslersämbetet, Konkurrens- och konsumentverket och Rättsregistercentralen. 

4.1  De viktigaste förslagen

Allmänt 

Syftet med propositionen är att uppdatera bestämmelserna så att de motsvarar kraven i Europeiska unionens lagstiftning, Målsättningen är att genomföra den nya marknadskontrollförordningen i fråga om märkning av skodon och textilprodukter genom att stifta en ny lag om överensstämmelse för skodon och textilprodukter. Genomförandet av marknadskontrollförordningen till övriga behövliga delar sker genom ändring av marknadskontrollagen och andra sektorslagar (HE 139/2021). Trots att marknadskontrollförordningen är direkt tillämplig rätt är det behövligt att i den nationella lagstiftningen ta in bestämmelser som kompletterar marknadskontrollförordningen. 

Tidigare har det inte funnits någon sektorspecifik lagstiftning om överensstämmelse för märkning av skodon och textilprodukter. Genom den föreslagna lagen om överensstämmelse för skodon och textilprodukter kommer även dessa branscher att omfattas av det allmänna tillämpningsområdet för marknadskontrollagen, vilket är viktigt med tanke på en enhetlig kontroll av överensstämmelse. 

Skodirektivet har genomförts genom förordningen om märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som säljs till konsumenterna från 1995. Genomförandet har gjorts med hänvisningsmetoden. Förordningen ska upphävas. Bestämmelser om genomförandet av skodirektivet finns i lagförslag 1. Det föreslås att genomförandebestämmelserna ändras så att direktivet genomförs genom en kombination av omskrivning och hänvisningsmetoden, istället för att bara genomföras med hänvisningsmetoden. Ändringen av direktivets genomförandebestämmelse innebär inte substansändringar, utan ändringen är lagstiftningsteknisk. Skodirektivets nya genomförandebestämmelse anmäls till kommissionen i samband med anmälan om genomförandet av marknadskontrollförordningen. 

Det anses behövligt att höja genomförandebestämmelserna från förordningsnivå till lagnivå, eftersom skodirektivet innehåller bestämmelser om individens rättigheter och skyldigheter, om vilka det enligt 80 § i grundlagen ska föreskrivas genom lag. Förordningar, statsrådsbeslut och ministeriebeslut som trätt i kraft innan grundlagen trädde i kraft år 2000 ska enligt rekommendation inte ändras utan ersättas helt med ny lagstiftning när ändringar behöver göras i dem. 

I statsrådets förordning om marknadskontroll av benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter anges det att konsumentombudsmannen är marknadskontrollmyndighet. Den föreslagna nya lagen innehåller bestämmelser om påföljdsavgift för överträdelse av bestämmelserna i textilmärkningsförordningen. Statsrådets förordning ska upphävas. 

I fråga om både skodirektivet och textilmärkningsförordningen ska påföljdsbestämmelser utfärdas genom lag, eftersom bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter enligt 80 § i grundlagen ska utfärdas genom lag. 

Lag om överensstämmelse för skodon och textilprodukter (lagförslag 1) 

Allmänna bestämmelser (1 kap.) 

I 1 kap. föreslås bestämmelser om lagens tillämpningsområde, förhållande till annan lagstiftning och definitioner.  

Skodirektivet och textilmärkningsförordningen ska höra till lagens tillämpningsområde. Annan tillämplig lagstiftning är marknadskontrollförordningen och marknadskontrollagen. 

I propositionen föreslås det att begreppen tillverkare, tillverkarens representant, importör och distributör definieras. 

Märkningsskyldighet samt krav på benämningar, etikettering och märkning (2 kap.) 

Enligt propositionen är tillverkaren, tillverkarens representant, importören och distributören de aktörer som kan vara skyldiga att ansvara för märkningarna av skodonens huvudbeståndsdelar. 

Det föreslås fortfarande bestämmelser om vad som ska framgå av märkningarna av skodonens huvudbeståndsdelar. Skodonens sammansättning ska uppges med hjälp av antingen bild eller text. De specifika material som använts ska uppges med namn. Det föreslås detaljerade bestämmelser om sätten att fästa märkningarna och om deras utseende. I fråga om definitionerna av skodonens delar samt definitionerna av därtill hörande material och symboler hänvisas det till bilaga I till skodirektivet. Det föreslås också bestämmelser om språkkraven för märkning av huvudbeståndsdelarna i skodon.  

Det föreslås att det i lagen tas in en informativ bestämmelse enligt vilken bestämmelser om märkningsskyldighet för etikettering och märkning av textilprodukter och om märkningsskyldighet för och krav på benämningar på textilfibrer finns i textilmärkningsförordningen. 

Påföljdsavgift (3 kap.) 

Artikel 41 i marknadskontrollförordningen förutsätter att medlemsstaterna föreskriver om påföljder för överträdelse av marknadskontrollförordningen och av den harmoniserade unionslagstiftning som förtecknas i bilaga II till förordningen, genom vilka ekonomiska aktörer åläggs skyldigheter. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Skodirektivet och textilmärkningsförordningen ingår i förteckningen i bilaga II, vilket innebär att det ska föreskrivas om sanktioner för överträdelse av skyldigheterna i dem. Påförandet av sanktioner grundar sig direkt på EU-lagstiftningen, som inte lämnar något nationellt handlingsutrymme för lagstiftning om gärningar och försummelser för vilka sanktioner ska påföras. Enligt skäl 65 i marknadskontrollförordningen är regler för fastställande av sanktioner, inklusive böter, en fråga som faller under nationell behörighet och bör därför fastställas i nationell lagstiftning. 

I propositionen föreslås det att påföljdsavgift ska vara den påföljd som avses i artikel 41. 

En påföljdsavgift är en administrativ påföljd av straffkaraktär som påförs genom beslut av en förvaltningsmyndighet. Syftet med denna administrativa påföljd av straffkaraktär är dels att förebygga verksamhet som strider mot lagstiftningen om märkning av skodon och textilprodukter, dels att snabbt och effektivt stoppa sådan verksamhet. 

Enligt förslaget kan tillsynsmyndigheten påföra en påföljdsavgift för en ekonomisk aktör som inte följer kraven för den märkning av skodon som nämns i lagförslaget eller kraven för benämningar på textilfibrer och för etikettering och märkning av textilprodukter. Vid påförande av påföljdsavgift förutsätts inte uttryckligen oaktsamhet eller uppsåt hos gärningsmannen. 

Påföljdsavgiftens storlek föreslås grunda sig på en helhetsbedömning. Vid påförande av avgiften beaktas överträdelsens art, omfattning och varaktighet samt hur allvarlig överträdelsen är och den ekonomiska aktörens åtgärder för att lindra skadan samt den ekonomiska aktörens eventuella tidigare överträdelser med avseende på samma bestämmelser. Med beaktande av den allmänprevention och individualprevention som krävs av ett sanktionssystem anses 3 000 euro vara ett lämpligt maximibelopp. 

Enligt förslaget ska påföljdsavgift påföras av Säkerhets- och kemikalieverket och den betalas till staten. Förslaget innehåller även bestämmelser om avstående från och preskription av påföljdsavgift, påföljdsavgiftens förhållande till straffrättslig behandling och sökande av ändring i myndighetens beslut. Rättsregistercentralen föreslås sköta om verkställighet av påföljdsavgifter i enlighet med lagen om verkställighet av böter. 

I marknadskontrollagen, vars tillämpningsområde lagen om överensstämmelse för skodon och textilprodukter kommer att omfattas av, finns bestämmelser om administrativa påföljder. Dessa är åtgärdsföreläggande, förbud och tillfälligt förbud, återkallelse, föreläggande om förstöring, förbud mot export och tvångsutförande. Ett förbud eller föreläggande kan dessutom förenas med vite eller hot om att den åtgärd som inte utförts vidtas på den försumliges bekostnad. 

Vitesförfarandet, till vilket hör föreläggande och, när förpliktelsen inte fullgörs, utdömande av vite, är inte avsett att vara en påföljd av straffkaraktär, utan syftet är att säkerställa att huvudförpliktelsen fullgörs (HFD:2016:96). Vitesförfarandet har inte ansetts vara tillräckligt effektivt och avskräckande och det har inte ansetts tillräckligt för att uppfylla kraven på sanktioner i marknadskontrollförordningen. Därför är det behövligt att komplettera bestämmelserna genom att ta i bruk en påföljdsavgift för överträdelse av vissa i lagen specificerade bestämmelser. 

Vid påförande av påföljdsavgift ska påföljdssystemet i sin helhet beaktas, vilket utöver administrativ påföljdsavgift av straffkaraktär även innefattar administrativa och straffrättsliga påföljder. Syftet med förbud och andra administrativa påföljder samt med vite som effektiviserar dem är att återställa ett lagenligt tillstånd, och de ska i den mån det är möjligt utnyttjas innan en påföljdsavgift påförs. En påföljdsavgift av straffkaraktär är alltid till sin natur ett sista hands alternativ i förhållande till andra administrativa påföljder som kan påföras för samma överträdelse. Det föreslås inga bestämmelser om straffrättsliga sanktioner. 

Det föreslås att 1 § 4 mom. och 4 d § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter, förordningen om märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som säljs till konsumenterna och statsrådets förordning om marknadskontroll av benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter upphävs. 

Ikraftträdande (4 kap.) 

Kapitlet innehåller en sedvanlig ikraftträdelsebestämmelse och ett omnämnande av de förordningar som det föreslås att ska upphävas. 

Lagen om ändring av lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (lagförslag 2) 

Det föreslås att marknadskontrollagen ändras så att den i denna proposition föreslagna lagen om överensstämmelse för skodon och textilprodukter tas in i marknadskontrollagens tillämpningsområde. 

Lagen om ändring av 1 § i lagen om verkställighet av böter (lagförslag 3) 

I lagen om verkställighet av böter föreslås en teknisk ändring om verkställigheten av påföljdsavgiften 

Det föreslås att lagarna träder i kraft den 1 januari 2022. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Syftet med denna proposition är att utfärda kompletterande bestämmelser till stöd för tillämpningen av den direkt tillämpliga EU-förordningen (marknadskontrollförordningen), vilket begränsar de tillgängliga handlingsvägarna. För att genomföra marknadskontrollförordningen och stödja tillämpningen av den har det tidigare utfärdats lagstiftning om ändringar i marknadskontrollagen, vilka trädde i kraft den 16 juli 2021. Marknadskontrollförordningen omfattar 70 olika produkträttsakter som utarbetats på EU-nivå, bland annat skodirektivet och textilmärkningsförordningen. Marknadskontrollförordningen ger medlemsstaterna nationellt handlingsutrymme bland annat i fråga om hur påföljdsbestämmelserna genomförs. I sektorslagarna föreskrivs det om straffrättsliga och ekonomiska påföljder. 

I samband med beredningen av den lagstiftning som trädde i kraft tidigare har olika modeller för genomförande av marknadskontrollförordningen tagits upp, särskilt i fråga om bestämmelsernas struktur. De kompletterande bestämmelser som behövs till stöd för marknadskontrollförordningen kan tas in i sektorspecifika produktlagar, eller så kan genomförandet utföras på samma sätt som för den tidigare lagstiftningen, vilket även föreslås i denna proposition, det vill säga genom att en produktspecifik sektorslag inkluderas i marknadskontrollagens tillämpningsområde och behövliga ändringar görs i marknadskontrollagen. 

En så omfattande koncentrering av bestämmelserna till den horisontella marknadskontrollagen är att rekommendera i synnerhet med tanke på bestämmelsernas enhetlighet. Enhetliga bestämmelser för de olika sektorerna gynnar bestämmelsernas tydlighet ur marknadskontrollmyndigheternas och de ekonomiska aktörernas perspektiv. Det är möjligt att beakta olika sektorers särdrag genom att sådana bestämmelser som beror på särdragen tas in i sektorslagarna, eftersom marknadskontrollagen utgör en allmän lag i förhållande till sektorslagstiftningen och endast tillämpas om inget annat föreskrivs i sektorslagarna. 

Ett separat genomförande av bestämmelserna i marknadskontrollförordningen för respektive sektor leder sannolikt till att de nationella bestämmelserna till exempel om befogenheterna enligt EU-förordningen genomförs på något olika sätt för olika sektorer. Det kan vara lättare att beakta olika produktsektorers särdrag, som inom vissa sektorer kan förutsätta bestämmelser som avviker från andra sektorer, om kompletterande bestämmelser om marknadskontrollen tas in i sektorslagarna. 

Under beredningen av tidigare lagstiftning har det även utretts att det inte heller i detta skede finns något tryck från det nationella påföljdssystemet (det straffrättsliga eller det administrativa) att förenhetliga bestämmelserna för att ta i bruk en administrativ påföljdsavgift inom produktsektorerna enligt EU:s marknadskontrollförordning, utan ibruktagandet av en påföljdsavgift kan övervägas från sektor till sektor. I fråga om bestämmelser om påföljder kan bestämmelsernas proportionalitet prövas särskilt för varje sektor. 

5.2  Handlingsmodeller som planeras eller används i andra medlemsstater

Sverige 

I Sveriges gällande lagstiftning kompletteras textilmärkningsförordningen genom lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning samt genom förordningen (2014:535) om marknadskontroll av textilprodukter. Skodirektivet har genomförts genom lagen (1995:669) och förordningen (1995:670) om märkning av skor. Lagen och förordningen innehåller i stora drag bestämmelser om tillämpningsområdet, definitionerna och märkningsskyldigheten enligt skodirektivet. Marknadskontrollmyndighet i fråga om bestämmelserna är Konsumentverket. 

Genomförandet av marknadskontrollförordningen i Sverige fördröjs något från tidsfristen i juli 2021, och därför finns det inte tillgång till exakta uppgifter om innehållet i lagstiftningen. Enligt nuvarande uppgifter kommer Sverige till skillnad från Finland inte att stifta en allmän lag som kompletterar den horisontella marknadskontrollförordningen. Däremot har Sverige som mål att säkerställa att marknadskontrollmyndighetens nuvarande befogenheter kompletteras med bestämmelser i sektorslagarna. Bestämmelser om påföljder finns för närvarande i sektorslagstiftningen. Dessa bestämmelser har ansetts vara tillräckliga. 

Danmark 

Enligt nuvarande gällande lagstiftning regleras märkningen av skodon i Danmark av Bekendtgørelse om mærkning af materialer anvendt i hovedbestanddelene af fodtøj med henblik på salg i detailleddet (nr 759 af 15/09/1995). Skodirektivet är bifogat till genomförandeföreskriften. EU:s textilmärkningsförordning har inte genomförts separat. 

I Danmark utfärdades en lag om produkter och marknadskontroll i juni 2020 (lov nr. 799 af 09/06/2020). Den allmänna lagen kompletterar marknadskontrollförordningen, men i den finns också bestämmelser om annan marknadskontroll och om produktkrav. 

I juli 2021 utfärdades en förordning som täcker märkning av både skodon och textilprodukter och som hör till tillämpningsområdet för den nya allmänna lagen (Bekendtgørelse om mærkning af fodtøj og etikettering og mærkning af tekstilprodukter, BEK nr 1046 af 28/05/2021). I denna sektorsbestämmelse genomförs skodirektivet och textilmärkningsförordningen samt föreskrivs det bland annat om skyldigheter för olika aktörer och påföljder vid brott mot bestämmelserna. Påföljden är böter, och därutöver hänvisas det till strafflagen. Dessutom föreskrivs det om tillsynsmyndigheten (Sikkerhedsstyrelsen). 

Danmarks författningstekniska lösning påminner om den lagstiftning som bereds i Finland. 

7.1  Lag om överensstämmelse för skodon och textilprodukter

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §.Tillämpningsområde. Enligt det föreslagna 1 mom. ska denna lag tillämpas på märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet samt på benämningar på vissa textilfibrer och på etikettering och märkning av textilprodukter som hör därtill. 

Enligt det föreslagna 2 mom. finns det bestämmelser om kraven på märkning av material för skodon i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/11/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som saluförs i detaljistledet, skodirektivet, vilket genomförs genom denna lag. 

I paragrafens föreslagna 3 mom. föreskrivs närmare om lagens tillämpningsområde. I momentet anges vilka skodon lagen ska tillämpas på samt hänvisas det till tabell 1 i bilaga I till skodirektivet, där skodonets olika delar definieras. I momentet fastställs också undantag från tillämpningsområdet, det vill säga skodon som lagen inte ska tillämpas på. Lagen ska inte tillämpas på skyddsskor, vilka omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/425 om personlig skyddsutrustning. Lagen ska inte heller tillämpas på begagnade skodon eller skodon som är avsedda som leksaker. Med skodon som är avsedda som leksaker avses till exempel leksaker som avses i lagen om leksakers säkerhet (1154/2011). Lagen ska inte heller tillämpas på skodon som behandlas i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH-förordningen). Med detta avses skodon för vilka det vid tillverkningen har använts över den tillåtna halten enligt bilaga XVII till REACH-förordningen ämnen som är skadliga för hälsan och/eller miljön eller skodon som i övrigt innehåller sådana ämnen på ett sådant sätt att det i enlighet med artikel 67 i REACH-förordningen är förbjudet att släppa ut dem på marknaden. I beteckningarna 20, 43, 47, 50 och 72 i bilaga XVII till REACH-förordningen konstateras det att skodon som innehåller sådana ämnen över en viss halt inte får släppas ut på marknaden. Bilaga XVII innehåller också ämnesspecifika begränsningar som gäller produkter som tillverkats av vissa material och konsumentprodukter i allmänhet och som tillämpas på skodon. Det är inte tillåtet att på marknaden släppa ut skodon som över den tillåtna halten innehåller ett ämne som begränsas i bilaga XVII till REACH-förordningen, även om skodonen i övrigt skulle uppfylla kraven i skodirektivet. Genom bestämmelsen genomförs artikel 1.1 i skodirektivet och tabell 1 i bilaga I till skodirektivet. 

I 4 mom. anges de EU-förordningar om vilkas tillämpning det är behövligt att utfärda närmare bestämmelser. Dessa förordningar är Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG, textilmärkningsförordningen, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011, marknadskontrollförordningen. 

2 §.Förhållande till annan lagstiftning. I det föreslagna 1 mom. finns en hänvisning till marknadskontrollagen och i 2 mom. en hänvisning till marknadskontrollförordningen. Det är fråga om informativa hänvisningar. 

3 §.Definitioner. I paragrafen definieras de ekonomiska aktörer som föreslås ansvara över att skodon och textilprodukter som släpps ut på marknaden överensstämmer med kraven. Paragrafens definitioner av de ekonomiska aktörerna är nödvändiga för att bestämmelserna om påföljdsavgift enligt 3 kap. ska kunna riktas tillräckligt noggrant. 

Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten avses med tillverkare en fysisk eller juridisk person som tillverkar eller som låter konstruera eller tillverka sådana produkter som avses i denna lag och saluför den produkten i eget namn eller under eget varumärke. Definitionen av tillverkare motsvarar artikel 3.8 i marknadskontrollförordningen och artikel 3.2 i textilmärkningsförordningen. 

Enligt den föreslagna 1 mom. 2 punkten avses med tillverkarens representant en fysisk eller juridisk person som är etablerad i Europeiska unionen och som enligt skriftlig fullmakt från en tillverkare har rätt att i dennes ställe utföra särskilda uppgifter, med beaktande av den sistnämndas skyldigheter enligt tillämplig harmoniserad unionslagstiftning eller kraven i marknadskontrollförordningen. Definitionen motsvarar artikel 3.12 i marknadskontrollförordningen och artikel 3.2 i textilmärkningsförordningen. 

Enligt den föreslagna 1 mom. 3 punkten avses med importör en fysisk eller juridisk person som är etablerad i Europeiska unionen och släpper ut produkter från tredjeland på unionsmarknaden, Definitionen motsvarar artikel 3.9 i marknadskontrollförordningen och artikel 3.2 i textilmärkningsförordningen. 

Enligt den föreslagna 1 mom. 4 punkten avses med distributör en annan fysisk eller juridisk person i leveranskedjan än tillverkaren eller importören, som tillhandahåller produkter på marknaden. Definitionen motsvarar artikel 3.10 i marknadskontrollförordningen och artikel 3.2 i textilmärkningsförordningen.  

I 2 mom. föreslås en utvidgning av definitionen av tillverkare vid tillämpning av textilmärkningsförordningen. Enligt momentet ska en distributör vid tillämpningen av textilmärkningsförordningen anses vara tillverkare, om distributören släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke, själv sätter fast etiketten eller ändrar innehållet på etiketten. Definitionen motsvarar artikel 15.2 i textilmärkningsförordningen. 

2 kap. Märkningsskyldighet samt krav på benämningar, etikettering och märkning 

4 §.Krav på märkning av huvudbeståndsdelarna i skodon. I paragrafen föreslås bestämmelser om skodonens beståndsdelar och delarnas material samt om hur dessa ska uppges. Genom den föreslagna paragrafen genomförs artiklarna 1.2, 4.1, 4.3 och 4.4 i skodirektivet samt tabellerna 1 och 2 i bilaga I till skodirektivet. 

Enligt det föreslagna 1 mom. ska uppgifter om materialet i varje beståndsdel av skodonet uppges. Ett skodon har tre delar. Dessa är ovandel, foder och bindsula samt slitsula. Ett skodons sammansättning ska uppges med hjälp av antingen bild eller text. Definitioner för och bilder på ett skodons delar finns i tabell 1 i bilaga I till skodirektivet. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska den märkning som anger materialet finnas bredvid bilderna på skodonets delar. Materialen och deras symboler finns i tabell 2 i bilaga I till skodirektivet. Materialen är läder och överdraget läder samt naturligt och syntetiskt textilmaterial, vävt eller icke-vävt. 

I det föreslagna 3 mom. fastställs den minimiandel av material som krävs för att märkningen ska vara obligatorisk. En märkning ska finnas för ett material som utgör minst 80 procent av ytan för skodonets ovandel, foder och bindsula och för ett material som utgör minst 80 procent av slitsulan. Om inget material utgör minst 80 procent, behöver det inte finnas någon märkning. Märkningen kan dock göras för två av de huvudsakliga materialen i skodonets sammansättning. Uppgifterna ska finnas i skodonet. Vid fastställandet av materialen i skodonets ovandel föreslås det att tillbehör eller förstärkningar inte ska beaktas. Sådana är bland annat bakkappa, kantförstärkning, ornamentering, spännen, plös, snörhål eller liknande. I fråga om slitsulan ska klassificeringen dock göras på grundval av de ingående materialens volym. 

I 4 mom. föreslås bestämmelser om märkningssätt. Märkning kan göras genom påtryck, påklistrat märke, prägling eller vidhäftad etikett. Märkningarna ska gå att urskilja tydligt, vilket innebär att de bland annat ska vara synliga, väl fästa på ett lämpligt ställe samt tillräckligt stora, så att det är enkelt att förstå uppgifterna i märkningarna. Märkningarna får inte vara vilseledande. 

5 §.Språkkrav för märkning av skodonens beståndsdelar. I paragrafen föreslås bestämmelser om språkkraven för märkning av huvudbeståndsdelarna i skodon. Märkningar för material som används i huvudbeståndsdelarna i skodon ska uppges på finska och svenska. Genom den föreslagna paragrafen genomförs artikel 4.2 i skodirektivet, enligt vilken informationen skodonet ska ges på åtminstone det eller de språk som anges av den medlemsstat där konsumtionen sker enligt grundfördraget. Vid märkning av uppgifter iakttas språklagen (423/2003). 

Bestämmelser om språkkraven för produktinformation finns i 34 § i språklagen. Om det enligt lag ska finnas produktnamn enligt handelssed, varudeklaration, bruksanvisning eller någon varningstext på en produkt, ska texten på produkter som säljs i enspråkiga kommuner finnas åtminstone på den kommunens språk och i tvåspråkiga kommuner åtminstone på finska och svenska. När information som avses ovan lämnas ska finska och svenska språken behandlas jämlikt. 

Utöver finska och svenska kan märkningarna även vara på andra språk. 

6 §. Märkningsskyldighet för skodonens huvudbeståndsdelar. I paragrafen föreslås bestämmelser om de aktörer som är skyldiga att sörja för märkningen av de huvudsakliga beståndsdelarna av skodon. Genom paragrafen genomförs artikel 4.5 i skodirektivet. 

Enligt det föreslagna 1 mom. ska tillverkaren eller tillverkarens representant utforma i 4 § avsedda märkningar för skodonens sammansättning och material med iakttagande av språkkraven enligt 5 §. Han eller hon ska också ansvara för att märkningarna är korrekta. Om varken tillverkaren eller dennes representant är etablerad i Europeiska unionen, ansvarar importören för märkningen. 

Enligt det föreslagna 2 mom. ska distributören se till att de skodon som han eller hon säljer har märkningar enligt 4 § i vilka språkkraven enligt 5 § följs. 

7 §.Krav som gäller textilfibrer och textilprodukter. Den föreslagna paragrafen innehåller en allmän informativ bestämmelse om skyldigheterna enligt textilmärkningsförordningen. Bestämmelser om benämningar på textilfibrer och krav på märkning av textilfibrer samt om krav på etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter finns i textilmärkningsförordningen. Förordningen innehåller även regler för fastställande av fibersammansättningen i textilprodukter. 

3 kap. Påföljdsavgift 

I kapitlet föreslås bestämmelser om en påföljdsavgift för överträdelse eller försummelse av kraven för märkning av skodon och textilprodukter. Enligt artikel 41 i marknadskontrollförordningen ska medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelse av förordningen och av den harmoniserad unionslagstiftning som förtecknas i bilaga II till förordningen, genom vilka inför skyldigheter för ekonomiska aktörer införs, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sanktionerna tillämpas i enlighet med nationell rätt. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Fastställande av sanktioner, inklusive böter, är en fråga som faller under nationell behörighet. 

Med tanke på säkerställande av ett effektivt konsumentskydd genom fungerande offentlig tillsyn anses det motiverat att föreskriva om en påföljdsavgift för överträdelse eller försummelse av kraven för märkning av skodon och textilprodukter Formerna av administrativ styrning och de administrativa påföljderna enligt marknadskontrollagen kan inte alltid anses tillräckligt effektiva och ändamålsenliga, men alltid kräver överträdelsernas art inte nödvändigtvis att det straffrättsliga systemet tillämpas. 

Tillämpningsområdet för påföljdsavgiften omfattar sådana överträdelser och försummelser för vilka det i huvudsak är lätt att leda i bevis åsidosättande av skyldigheterna enligt lagstiftningen utan några undersökningsinsatser. 

Det bedöms att påföljdsavgifter kan åtgärda de vanligaste bristerna och brotten mot bestämmelserna som uppdagas vid tillsynen över märkningen av skodon och textilprodukter. Påföljdsavgifter ska dock inte påföras för alla brister, utan i praktiken beror tillämpningen av den administrativa påföljden på hur allvarligt och återkommande företagarens beteende är. Kravet på proportionalitet och andra krav på god förvaltning samt kravet på rättssäkerhet ska uppfyllas när avgiften påförs. Det föreslås att omprövning av ett beslut som gäller påföljdsavgift i fråga om märkning av skodon och textilprodukter får begäras hos den myndighet som fattat beslutet och att ett beslut som en myndighet har fattat med anledning av en begäran om omprövning får överklagas. En påföljdsavgift som tillsynsmyndigheten påför kan verkställas först när den vunnit laga kraft. 

Vid påförande av påföljdsavgift ska påföljdssystemet i sin helhet beaktas. En påföljdsavgift av straffkaraktär är alltid till sin natur ett sista hands alternativ i förhållande till andra administrativa påföljder som kan påföras för samma överträdelse. Den behöriga myndigheten kan påföra en påföljdsavgift till exempel om de administrativa tvångsmedlen enligt marknadskontrollagen anses otillräckliga. Bestämmelser om andra administrativa påföljder, såsom förbud och vite som kan förenas med det, finns i marknadskontrollagen. 

8 §.Påföljdsavgift för överträdelse av kraven för skodonsmärkning. I den föreslagna paragrafen anges de krav för skodonsmärkning i enlighet med 4 § för överträdelse av vilka en påföljdsavgift som gäller skodonsmärkningar kan påföras. Genom paragrafen genomförs artikel 41 i marknadskontrollförordningen. 

Enlig det föreslagna 1 mom. kan en påföljdsavgift påföras en tillverkare, tillverkarens representant eller, om tillverkaren inte är etablerad i Europeiska unionen, importör som inte följer kraven enligt paragrafen. Enligt den föreslagna 1 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras en i paragrafen nämnd ekonomisk aktör som inte följer kraven enligt 4 § 1 mom. i fråga om märkning av skodonens materialuppgifter och sammansättning. 

Enligt den föreslagna 2 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras en i paragrafen nämnd ekonomisk aktör som inte följer kraven enligt 4 § 2 mom. i fråga om placering av märkningen av skodonens material. 

Enligt den föreslagna 3 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras en i paragrafen nämnd ekonomisk aktör som inte följer kraven enligt 4 § 3 mom. i fråga om märkning av materialet i ovandelen, fodret och bindsulan samt slitsulan. 

Enligt den föreslagna 4 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras en i paragrafen nämnd ekonomisk aktör som inte följer kraven enligt 4 § 4 mom. i fråga om märkningssätt och märkningarnas utseende och innehåll. 

Enligt den föreslagna 5 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras en i paragrafen nämnd ekonomisk aktör som inte följer språkkraven enligt 5 § i fråga om märkningar. 

Enligt det föreslagna 2 mom. kan påföljdsavgift påföras en distributör som inte ser till att de skodon som denne saluför har märkningar som uppfyller kraven i 4 § och 5 §. 

9 §.Påföljdsavgift för överträdelse av kraven för benämningar på textilfibrer och för etikettering och märkning av textilprodukter. I den föreslagna paragrafen specificeras sådana ekonomiska aktörer som kan påföras påföljdsavgift samt sådana förfaranden som strider mot textilmärkningsförordningen och för vilka påföljdsavgift kan påföras. De ekonomiska aktörerna ansvarar var och en för egen del över att produkterna överensstämmer med kraven. Paragrafen innehåller förslag till kompletterande bestämmelser som hänför sig till artikel 41 i marknadskontrollförordningen. 

Enligt det föreslagna 1 mom. kan påföljdsavgift påföras en tillverkare eller importör som inte följer kraven enligt textilmärkningsförordningen i fråga om benämningar på textilfibrer och etikettering och märkning av textilprodukter. Importören är ansvarig om tillverkaren inte är etablerad i Europeiska unionen. 

Enligt den föreslagna 1 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras för överträdelse av bestämmelserna om användning av benämningar enligt artikel 5 i textilmärkningsförordningen. Enligt artikel 5.1 får endast de benämningar på textilfibrer som förtecknas i bilaga I till textilmärkningsförordningen användas på etiketter och märkningar för att beskriva fibersammansättningar i textilprodukter. Enligt artikel 5.2 får benämningarna som förtecknas i bilaga I användas enbart för textilfibrer som till sin karaktär motsvarar beskrivningen i den bilagan. Benämningarna som förtecknas i bilaga I får inte användas på andra fibrer, vare sig fristående, som ordstam eller som adjektiv. Termen silke ska inte användas för att beteckna att en fiber till sin form eller sitt särskilda utförande är ett ändlöst filamentgarn av textilfibrer. 

Enligt den föreslagna 2 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om benämningen ren textilprodukt används för en textilprodukt som inte motsvarar definitionen av en ren textilprodukt enligt artikel 7 i textilmärkningsförordningen. Enligt artikel 7.1 får endast textilprodukter som uteslutande består av ett fiberslag etiketteras eller märkas som ”100 %”, ”ren” (pure) eller ”hel-”. Dessa eller liknande beskrivningar får inte användas för andra textilprodukter. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.3 får enligt artikel 7.2 en textilprodukt som innehåller högst 2 viktprocent främmande fibrer behandlas som om den uteslutande bestod av ett och samma fiberslag, förutsatt att denna kvantitet är motiverad av att den tekniskt inte går att undvika vid god tillverkningspraxis och inte blandas in rutinmässigt. En textilprodukt som har genomgått en kardningsprocess får även behandlas som om den uteslutande bestod av ett och samma fiberslag, förutsatt att denna kvantitet är motiverad av att den tekniskt inte går att undvika vid god tillverkningspraxis och inte blandas in rutinmässigt. 

Enligt den föreslagna 3 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om benämningen ny ull används för en textilprodukt som inte motsvarar definitionen av en ny ull enligt artikel 8 i textilmärkningsförordningen. Enligt artikel 8.1 får en textilprodukt etiketteras eller märkas med en av benämningarna i bilaga III till textilmärkningsförordningen om den uteslutande består av en ullfiber som aldrig tidigare ingått i en färdigvara och som tidigare inte genomgått någon annan än den för framställningen nödvändiga spinn- och/eller filtningsprocessen eller någon fiberskadande behandling eller användning. Enligt artikel 8.2 får beteckningarna i bilaga III till textilmärkningsförordningen genom undantag från artikel 8.1 även användas på den i textilfiberblandningen ingående ullen, om samtliga följande villkor är uppfyllda: all ull som ingår i blandningen uppfyller kraven i artikel 8.1, denna ull svarar för minst 25 procent av blandningens hela vikt och ullen, i fråga om grovkardad blandning, är blandad med endast en annan fiber. En sådan blandnings hela sammansättning ska anges. 

Enligt den föreslagna 4 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om etiketteringen och märkningen av textilprodukter som består av flera fiberslag inte motsvarar artikel 9 i textilmärkningsförordningen. Enligt artikel 9.1 ska en textilprodukt etiketteras eller märkas med namnet på och viktprocent för samtliga ingående fiberslag i fallande ordning. I artikel 9.2 föreskrivs om ett undantag från artikel 9.1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7.2 får enligt artikel 9.2 ett fiberslag som utgör högst 5 procent av textilproduktens totalvikt eller fiberslag som tillsammans utgör högst 15 procent av textilproduktens totalvikt betecknas som ”övriga fibrer”, omedelbart föregånget eller följt av deras totala viktprocent, om de inte med lätthet kan fastställas vid tillverkningstillfället. Enligt artikel 9.3 får produkter med varp av ren bomull och väft av rent lin, där andelen lin är minst 40 procent av totalvikten av den obehandlade väven, betecknas som ”halvlinne”, vilket måste åtföljas av innehållsspecifikationen ”varp av ren bomull – väft av rent lin”. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 får enligt artikel 9.4 beteckningen ”blandade fibrer” eller ”ospecificerad textilsammansättning” användas på etiketten eller märkningen för textilprodukter vars sammansättning är svår att fastställa vid tillverkningstillfället. Enligt artikel 9.5 får de fiberslag som ännu inte tas upp i bilaga I till textilmärkningsförordningen genom undantag från artikel 9.1 betecknas som ”övriga fibrer”, omedelbart föregånget eller följt av deras totala viktprocent. 

Enligt den föreslagna 5 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om etiketteringen och märkningen av textilprodukter som består av flera inslag inte motsvarar artikel 11 i textilmärkningsförordningen. Enligt artikel 11.1 ska alla textilprodukter som innehåller två eller flera textila inslag med olika textilfiberinnehåll vara försedda med en etikett eller märkning som anger textilfiberinnehållet i varje inslag. Enligt artikel 11.2 ska den etikett eller märkning som avses i artikel 11.1 inte vara obligatorisk för textila inslag när följande två villkor är uppfyllda: dessa inslag är inte huvudfoder och de svarar för mindre än 30 % av textilproduktens hela vikt. Om två eller flera textilprodukter har samma fiberinnehåll och normalt bildar en enhet får de enligt artikel 11.3 förses med bara en etikett eller märkning. 

Enligt den föreslagna 6 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om etiketteringen och märkningen av textilprodukter som innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung inte motsvarar artikel 12 i textilmärkningsförordningen. Enligt artikel 12.1 ska förekomsten av icke-textila delar av animaliskt ursprung i textilprodukter anges genom att frasen ”Innehåller icke-textila delar av animaliskt ursprung” återges på etiketten eller märkningen av produkter som innehåller sådana delar närhelst de tillhandahålls på marknaden. Enligt artikel 12.2 får etiketten eller märkningen inte vara vilseledande och den ska vara sådan att den lätt kan förstås av konsumenten. 

Enligt den föreslagna 7 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om fibersammansättningen i sådana textilprodukter som förtecknas i bilaga IV till textilmärkningsförordningen inte uppges i enlighet med de bestämmelser om etikettering och märkning som fastställs i den bilagan. 

Enligt den föreslagna 8 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om den etikett eller märkning som anger fibersammansättningen och som textilprodukten förses med inte överensstämmer med bestämmelserna enligt artikel 14 i textilmärkningsförordningen. Enligt artikel 14 ska textilprodukter alltid förses med ovan nämnda etikett eller märkning när de tillhandahålls på marknaden. Etiketten och märkningen på en textilprodukt ska vara hållbar, lätt att läsa, synlig och åtkomlig samt, när en etikett används, ordentligt fastsatt. I artikel 14.2 finns bestämmelser om handelsdokument som kan ersätta etiketter eller märkningar. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får etiketterna och märkningarna ersättas av eller kompletteras med åtföljande handelsdokument när produkterna levereras till ekonomiska aktörer inom leveranskedjan, eller om de levereras efter beställning från en upphandlande myndighet enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster. Enligt artikel 14.3 ska de benämningar på textilfiber och beskrivningar av fibersammansättningar som avses 1–4 punkten i denna paragraf tydligt anges i de handelsdokument som nämns ovan. Förkortningar får inte användas annat än i form av en mekaniserad processkod eller om de definieras i internationella standarder, förutsatt att förkortningarna förklaras i samma handelsdokument. 

Enligt den föreslagna 9 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om bestämmelserna enligt artikel 15 i textilmärkningsförordningen inte iakttas när textilprodukten förses med etikett eller märkning. Enligt artikel 15.1 ska tillverkaren när han eller hon släpper ut en textilprodukt på marknaden se till att produkten är försedd med etikett eller märkning och att informationen på den är korrekt. Om tillverkaren inte är etablerad i Europeiska unionen ska importören se till att produkten är försedd med etikett eller märkning och att informationen på den är korrekt. Enligt artikel 15.2 ska vid tillämpningen av textilmärkningsförordningen en distributör anses vara tillverkare, om distributören släpper ut en produkt på marknaden i eget namn eller under eget varumärke, själv sätter fast etiketten eller ändrar innehållet på etiketten. Enligt artikel 15.3 ska distributören när han eller hon tillhandahåller en textilprodukt på marknaden se till att textilprodukterna är försedda med lämplig etikett eller märkning i enlighet med textilmärkningsförordningen. De ekonomiska aktörer som avses i artikel 15.1, 15.2 och 15.3 ska se till att den information som ges när textilprodukter tillhandahålls på marknaden inte kan förväxlas med de benämningar på textilfiber och beskrivningar av fibersammansättningar som fastställs i textilmärkningsförordningen. 

Enligt den föreslagna 10 punkten i momentet kan påföljdsavgift påföras om kraven enligt artikel 16 i textilmärkningsförordningen i fråga om användning av benämningar på textilfibrer och beskrivningar av fibersammansättningar inte följs. Artikel 16 gäller de beskrivningar av textilfibersammansättningar som avses i 14 punkten i denna paragraf. När en textilprodukt tillhandahålls på marknaden ska enligt artikel 16.1 de beskrivningar av textilfibersammansättning som nämns ovan anges så att de är lätta att läsa, synliga och klara och anges med tryck som är enhetligt i fråga om storlek, stil och typsnitt i kataloger och annan reklam samt på förpackningar, etiketter och märkning. Enligt artikel 16.2 får varumärken eller firmanamn anges omedelbart före eller efter de beskrivningar av textilfibersammansättning som nämns ovan. Om ett varumärke eller firmanamn, fristående, som ordstam eller som adjektiv, innehåller en av de benämningarna på textilfiber som förtecknas i bilaga I till textilmärkningsförordningen eller en benämning som lätt kan förväxlas med denna, ska emellertid detta varumärke eller namn anges omedelbart före eller efter de beskrivningar av textilfibersammansättning som nämns ovan. Övrig information ska alltid anges separat. Artikel 16.3 innehåller ett språkkrav för etiketter och märkningar, enligt vilket etiketter och märkningar i Finland ska vara på finska eller svenska. För spolar, trådrullar, garnhärvor, nystan eller andra sömnads-, lagnings- och brodergarner i små kvantiteter gäller ett undantag från språkkravet. Språkkravet tillämpas på dessa produkter när det är fråga om en gemensam etikett som avses i artikel 17.3. När dessa produkter säljs var för sig får de ha en etikett eller märkning på något av unionens officiella språk, förutsatt att de även är försedda med en gemensam etikett. 

I det föreslagna 2 mom. föreslås bestämmelser om distributörens ansvar. Här avses en sådan distributör enligt 3 § 1 mom. 4 punkten som inte betraktas som tillverkare. Distributören, som på marknaden tillhandahåller en textilprodukt, ska se till att textilprodukten har en korrekt etikett eller märkning i enlighet med 1 mom. 

10 §.Påföljdsavgiftens storlek. I det föreslagna 10 § 1 mom. föreslås det bestämmelser om centrala omständigheter som inverkar på påföljdsavgiftens storlek. Utgångspunkten vid påförande av påföljdsavgift är att det ska ha en tillräcklig individualpreventiv och allmänpreventiv verkan. Påföljdsavgiftens belopp ska vara sådant att det inte lönar sig för näringsidkaren att bryta mot bestämmelserna. 

Ett syfte med påföljdsavgifterna är att åtgärda de brott som bedöms vara de vanligaste brott mot bestämmelserna som uppdagas vid tillsynen. Påföljdsavgifter ska dock inte påföras för alla brister, utan i praktiken beror tillämpningen av den administrativa påföljden på hur allvarligt och återkommande företagarens beteende är. Kravet på proportionalitet och andra krav på god förvaltning samt kravet på rättssäkerhet ska uppfyllas när avgiften påförs. 

Påföljdsavgiftens storlek ska basera sig på en helhetsbedömning, och när storleken bestäms ska det enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten tas hänsyn till överträdelsens art, omfattning och varaktighet samt hur allvarlig överträdelsen är. Med överträdelsens omfattning kan det hänvisas till exempel till dess gränsöverskridande karaktär, men en överträdelse kan anses omfattande även när den har konsekvenser enbart för finländska konsumenter. Dessutom ska det enligt den föreslagna 2 punkten i momentet tas hänsyn till den vinning som erhållits genom överträdelsen, om denna uppgift finns tillgänglig. Att utreda vinningen är alltså inte en förutsättning för att påföra påföljdsavgift, men denna omständighet kan, om den är känd, inverka på påföljdsavgiftens storlek. Den vinning som erhållits genom en gärning eller en försummelse ska jämställas med den förlust som undvikits genom gärningen eller försummelsen. När det bedöms hur allvarlig gärningen är ska det inte göras jämförelser enbart med andra ärenden som gäller påförande av påföljdsavgift, eftersom avsikten är att påförande av påföljdsavgift över huvud taget i praktiken ska komma i fråga endast vid allvarligare överträdelser. 

Enligt 3 och 4 punkten i momentet ska det tas hänsyn också till näringsidkarens åtgärder för att lindra eller avhjälpa skadan samt näringsidkarens eventuella tidigare överträdelser med avseende på märkning av skodon eller textilprodukter. 

I 2 mom. föreslås det bestämmelser om påföljdsavgiftens storlek. Påföljdsavgiften föreslås vara minst 300 euro och högst 3 000 euro. Det maximala beloppet är lägre än till exempel påföljdsavgiften inom livsmedeltillsynen enligt livsmedelslagen (297/2021), där den är 300–5 000 euro, men högre än till exempel försummelseavgiften enligt lagen om skyldighet att erbjuda kvitto vid kontantförsäljning (658/2013), där den är 300–1 000 euro. En överträdelse av kraven enligt lagförslaget orsakar i allmänhet ingen fara för en persons liv och hälsa, vilket en överträdelse av kraven enligt livsmedelslagen kan orsaka, och därför är det föreslagna maximala beloppet för påföljdsavgiften lägre. Maximibeloppet föreslås dock vara högre än beloppet för en försummelseavgift enligt lagen om skyldighet att erbjuda kvitto vid kontantförsäljning, eftersom en försummelse av märkningsskyldigheten för skodon och textilprodukter drabbar en större mängd konsumenter genom samma handling. Med avgiftens storlek eftersträvas en förebyggande effekt med påföljden samt att de krav på påföljder som ställs i marknadskontrollförordningen samtidigt beaktas. 

11 §.Påförande av påföljdsavgift. I paragrafen föreslås bestämmelser om påförande av påföljdsavgift. Vid påförande av påföljdsavgift ska påföljdssystemet i sin helhet samt marknadskontrollförordningens bestämmelser om möjligheten att använda administrativa påföljder, såsom förbud och förbud förenat med vite, beaktas. 

Utfärdandet av en administrativ sanktion innebär behandling av förvaltningsärenden. Vid förfarandet för utfärdandet iakttas därför i regel förvaltningslagen. I förvaltningslagen föreskrivs det också om hörande av part och förfarandet för det. När en påföljdsavgift enligt den föreslagna lagen påförs, ska partens rätt att bli hörd och få ett motiverat beslut säkerställas. 

Enligt det föreslagna 1 mom. påförs påföljdsavgift av Säkerhets- och kemikalieverket. Det är motiverat att behörigheten att påföra påföljdsavgiften ges till Säkerhets- och kemikalieverket, som är tillsynsmyndighet i ärenden som avses i skodirektivet och textilmärkningsförordningen och som har de bästa förutsättningarna och den bästa sakkunskapen för att bedöma de fakta som beslutet att påföra påföljdsavgiften grundar sig på. Påföljdsavgift kan påföras såväl fysiska som juridiska personer. Påföljdsavgiften ska betalas till staten. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om när en påföljdsavgift preskriberas. I lagstiftningen finns ingen sådan allmän bestämmelse om preskription av förseelser för vilka en påföljdsavgift kan utfärdas, och inte heller föreskrivs det i lagen om verkställighet av böter om preskription av fordringar. Därför föreslås det i 2 mom. att påföljdsavgiften inte får påföras om det har förflutit mer än ett år sedan gärningen begicks. Påföljdsavgiften avskrivs om den betalningsskyldiga fysiska personen avlider. 

Det föreslagna 3 mom. är en bestämmelse som tryggar rättssäkerheten och skyddet mot självinkriminering. I 8 § i marknadskontrollagen finns bestämmelser om myndighetens rätt att få information, vilket enligt 28 § i den lagen kan förenas med vite. Det är möjligt att en myndighet genom ett vitesförfarande skulle kunna kräva information som visar skyldighet till en gärning som avses i 8 eller 9 §. Enligt det föreslagna 3 mom. får det i syfte att påföra en fysisk person en påföljdsavgift inte användas uppgifter som personen har lämnat med stöd av ovan nämnda paragrafer i marknadskontrollagen. 

12 §.Avstående från påföljdsavgift. I 12 § 1 mom. föreslås bestämmelser om särskilda befrielsegrunder på basis av vilka en tillverkare, tillverkarens representant, importör eller distributör har möjlighet att undgå påföljdsavgift. Enligt det föreslagna momentet ska påföljdsavgift inte påföras om överträdelsen är ringa. En överträdelse av bestämmelserna kan vara ringa, om det är fråga om en överträdelse av engångsnatur, även om den berör flera konsumenter. Det är fråga om huruvida det konkreta enskilda fallet är ringa. Påföljdsavgift påförs inte heller om påförande av påföljdsavgift ska anses uppenbart oskäligt. Det är fråga om en samlad bedömning, där det är möjligt att beakta exempelvis orsakerna till och följderna av ett felaktigt förfarande samt gärningsmannens individuella förhållanden. 

Enligt det föreslagna 2 mom. behöver påföljdsavgift inte påföras, om tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören har vidtagit tillräckliga korrigerande åtgärder omedelbart efter att överträdelsen upptäcktes. Det förutsätts dessutom att överträdelsen inte är allvarlig eller återkommande. Även om överträdelsen alltså är större än ringa, är det möjligt att låta bli att påföra påföljdsavgift, om de förutsättningar som anges i momentet uppfylls. 

I 3 mom. föreslås bestämmelser om situationer där ett vite har dömts ut till tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören på grund av samma överträdelse. I sådana fall behöver påföljdsavgift inte påföras. 

13 §.Förhållande till straffrättslig behandling. Den föreslagna paragrafen gäller förbudet mot dubbel straffbarhet, principen ne bis in idem, enligt vilken det är förbjudet att åtala och döma någon på nytt för samma gärning. Förbudet mot dubbel straffbarhet hindrar inte påförande av en administrativ påföljdsavgift utöver administrativa tvångsmedel. 

Enligt det föreslagna 1 mom. får påföljdsavgift inte påföras den som är misstänkt för samma överträdelse i en förundersökning, den i fråga om vilken det pågår åtalsprövning avseende samma överträdelse eller den som är svarande i domstol i ett brottmål som gäller samma överträdelse. Påföljdsavgift får inte heller påföras någon som har dömts genom en lagakraftvunnen dom för samma överträdelse i ett brottmål. 

I 2 mom. föreslås bestämmelser om verkan av anhängighet på straffprocessen i fråga om ett ärende som gäller påförande av påföljdsavgift. Om ett ärende som gäller påförande av påföljdsavgift är anhängigt för samma överträdelse eller ärendet är avgjort, får förundersökning inte inledas, åtal inte väckas eller dom i ett brottmål meddelas. Bestämmelsen gäller fysiska personer. Med att ett ärende som gäller påförande av påföljdsavgift är anhängigt avses att det är anhängigt hos Säkerhets- och kemikalieverket, som med stöd av 12 § i den föreslagna lagen kan påföra påföljdsavgift. 

14 §.Ändringssökande. I paragrafen föreslås bestämmelser om sökande av ändring i Säkerhets- och kemikalieverkets beslut. Enligt det föreslagna 14 § 1 mom. söks ändring i Säkerhets- och kemikalieverkets beslut genom att begära omprövning i enlighet med 7 a kap. i förvaltningslagen (434/2003). Med Säkerhets- och kemikalieverkets beslut avses här påförande av påföljdsavgift. 

Enligt det föreslagna 2 mom. finns bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Ett beslut som har meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i den lagen. Således får ett beslut av Säkerhets- och kemikalieverket med anledning av en begäran om omprövning överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. 

15 §.Verkställighet av påföljdsavgift. En påföljdsavgift ska verkställas i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter. Den föreslagna paragrafen innehåller en informativ hänvisning till detta. Det föreslås att den lagen ändras så att påföljdsavgift för tillsyn över märkning av skodon och textilprodukter fogas till tillämpningsområdet enligt 1 § i den lagen. För verkställigheten av påföljdsavgiften svarar Rättsregistercentralen, som har motsvarande verkställighetsuppdrag. Ingen ränta tas ut på påföljdsavgiften. 

I paragrafen föreskrivs det dessutom om preskription av påföljdsavgift, eftersom varken lagen om verkställighet av böter eller lagen om preskription av skulder (728/2003) innehåller bestämmelser som lämpar sig för ändamålet. Preskriptionstiden är enligt förslaget fem år från det att det lagakraftvunna beslutet om påföljdsavgiften meddelades. Det motsvarar preskriptionstiden för bötesstraff. 

4 kap. Ikraftträdande 

16 §.Ikraftträdande. Det föreslagna 1 mom. innehåller en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse. 

Enligt det föreslagna 2 mom. upphävs två förordningar. Skodirektivet har genomförts genom förordningen om märkning av material som används i huvudbeståndsdelarna av skodon som säljs till konsumenterna. Det föreslås att förordningen upphävs, eftersom lagförslag 1 i propositionen föreslås genomföra direktivet. I statsrådets förordning om marknadskontroll av benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter anges det att konsumentombudsmannen är marknadskontrollmyndighet. Det föreslås att förordningen upphävs, eftersom Säkerhets- och kemikalieverket enligt en ändring av lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (993/2020) som trädde i kraft 16 juli 2021 är marknadskontrollmyndighet. 

7.2  Lagen om marknadskontrollen av vissa produkter

Det föreslås att 1 § 4 mom. och 4 d § i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter upphävs, eftersom lagförslag 1 i propositionen ska tas in i tillämpningsområdet för marknadskontrollagen. Detta innebär att det inte behövs några separata bestämmelser om tillämpningen av skodirektivet och textilmärkningsförordningen eller om marknadskontrollmyndigheten. 

1 §.Tillämpningsområde. Det föreslås att 1 § 1 mom. ändras så att denna lag tas in i tillämpningsområdet för marknadskontrollagen. Marknadskontrollagen är en horisontell lag som reglerar marknadskontrollen, och dess tillämpningsområde omfattar produktlagar som gäller flera produktgrupper. Det skulle vara ändamålsenligt att ta in denna produktlag i tillämpningsområdet för marknadskontrollagen. Detta skulle också förenhetliga marknadskontrollagstiftningen i fråga om produktlagarna. Att bestämmelserna förenhetligas skulle i princip gynna samtliga berörda aktörer. 

7.3  Lagen om verkställighet av böter

1 §.Lagens tillämpningsområde. Rättsregistercentralen sörjer för verkställigheten av försummelse- och påföljdsavgifter som påförs med stöd av olika lagar med iakttagande av förfarandet för verkställigheten av böter. Påföljdsavgiften enligt lagförslag 1 i propositionen ska tas in i tillämpningsområdet för 1 § i lagen om verkställighet av böter, eftersom Rättsregistercentralen föreslås sörja för verkställigheten av påföljdsavgiften.