1  Bakgrund och beredning

2  EU-rättsaktens målsättning och huvudsakliga innehåll

3  Nuläge och bedömning av nuläget

I avsnittet beskrivs sådan gällande nationell reglering som är relevant med avseende på bestämmelserna i direktivet. Förhållandet mellan grundlagen och de ändringar som föreslås med anledning av direktivbestämmelserna beskrivs mer ingående i avsnittet om lagstiftningsordning. 

4  Förslagen och deras konsekvenser

5  Alternativa handlingsvägar

6  Remissvar och hur de har beaktats

Propositionsutkastet var ute på remiss från den 14 maj till den 24 juni 2020. Begäran om utlåtande sändes till 24 remissinstanser och sammanlagt 26 utlåtanden om propositionen kom in. Utlåtanden gavs av Ålands landskapsregering, Antti Aine, Finlands Näringsliv EK, Helsingfors förvaltningsdomstol, Centralhandelskammaren, högsta förvaltningsdomstolen, Konkurrens- och konsumentverket, Kuluttajaliitto – Konsumentförbundet ry, marknadsdomstolen, jord- och skogsbruksministeriet, justitieministeriet, Rättsregistercentralen, Finlands Advokatförbund, Finska Konkurrensrättsliga Föreningen rf, Finlands Kommunförbund rf, Företagarna i Finland rf, dataombudsmannens byrå, finansministeriet och flera sammanslutningar av näringsidkare. Utgående från utlåtandena ändrades de föreslagna bestämmelserna i någon mån, och ett flertal ändringar gjordes i motiveringarna. Under den fortsatta beredning som följde efter remissbehandlingen kontaktades bland annat Konkurrens- och konsumentverket, justitieministeriet och Rättsregistercentralen. 

I utlåtandena ansågs det huvudsakligen att de föreslagna ändringarna i konkurrenslagen som görs för att genomföra direktivet är motiverade. I utlåtandena uppmärksammades framför allt 9 a § som gäller strukturella korrigerande åtgärder, 47 a § som gäller indrivning av påföljdsavgift som påförts en sammanslutning av näringsidkare samt 13–13 d §, vilka gäller påföljdsavgift. I utlåtandena kommenterades särskilt och framfördes kritik mot ändringen av regleringen om sammanslutningar av näringsidkare. En del av kritiken i utlåtandena gällde omständigheter som följer av direktivet och beträffande vilka inget nationellt handlingsutrymme anses existera. Särskilt vad beträffar indrivningen av påföljdsavgift som påförts en sammanslutning av näringsidkare, men i någon mån också i fråga om strukturella korrigerande åtgärder, framfördes önskemål som inte är möjliga att uppfylla med avseende på det nationella genomförandet av direktivet. I vissa utlåtanden lades det också fram förslag som inte har en direkt koppling till vare sig direktivets nationella genomförande eller sådant som fastställdes i det uppdrag som den arbetsgrupp som berett frågan fick. Detta gällde bland annat önskemålet om att Konkurrens- och konsumentverket skulle tillhandahålla effektivare rådgivning, särskilt i fråga om påföljdsavgifter som påförs sammanslutningar av näringsidkare och indrivning av dem. 

I huvudsak understöddes i utlåtandena 9 a §, som handlar om strukturella korrigerande åtgärder. I några utlåtanden ansågs att det finns behov av vidareutveckling med avseende på bland annat kravet att regleringen ska vara exakt och noga avgränsad och förfarandereglernas överskådlighet, och det konstaterades att Konkurrens- och konsumentverkets prövningsrätt i frågan är stor. I vissa utlåtanden lyftes det fram som positivt för rättsskyddet att näringsidkaren ges tillfälle att bli hörd före en framställning och att marknadsdomstolen ålägger en åtgärd på framställning av Konkurrens- och konsumentverket. I några utlåtanden önskades en precisering av huruvida marknadsdomstolen i sitt beslutsfattande är bunden till den korrigerande åtgärd som föreslås i verkets framställning, Vid den fortsatta beredningen har detta preciserats i motiveringen. 

I fråga om 10 §, som gäller beslut om åtaganden, uppmärksammades det i ett utlåtande att valet beträffande beslutets giltighetstid inte bör grunda sig endast på myndighetens ändamålsenlighetsprövning. Motiveringen har ändrats med anledning av utlåtandet. 

Bestämmelserna i 13–13 f §, vilka gäller påföljdsavgifter och föreslagits utifrån nationella utgångspunkter, understöddes i några utlåtanden och de föreslagna ändringarna sågs som viktiga särskilt med tanke på påföljdsavgifternas förutsebarhet och enhetlighet. I ett par utlåtanden ansågs det visserligen att den mer detaljerade regleringen är obehövlig eller onödigt mekanisk. Angående förhållandet mellan nationell rätt och EU-rätten påpekades det i utlåtandet från Konkurrens- och konsumentverket att propositionen avviker i någon mån från EU:s vedertagna praxis för påföljdsbedömning. Enligt utlåtandet finns det skäl att undvika ytterligare ändringar eftersom redan de föreslagna ändringarna minskar graden av enhetlighet och försvårar jämförelser av EU:s praxis och inhemsk praxis, vilket minskar förutsebarheten. 

I några utlåtanden ansågs påföljdsavgiftens maximibelopp vara högt, i synnerhet vad gäller sammanslutningar av näringsidkare. I några utlåtanden ansågs det att konkurrensbegränsningens allvar inte bör beaktas både i påföljdsavgiftens grundbelopp (den föreslagna 13 b §) och när påföljdsavgiften höjs separat (den föreslagna 13 d §). I några utlåtanden önskades det att vissa begrepp skulle preciseras eller öppnas, bland dem begreppet ”har samband med medlemmarnas verksamhet”.  

Vid den fortsatta beredning som skedde efter att remissvaren inkommit beslöt man att konkurrensbegränsningarnas allvar alltjämt skulle beaktas i både 13 b och 13 d §. Om möjligheten att separat höja påföljdsavgiften på grundval av en konkurrensbegränsnings allvar utelämnades skulle det i fråga om långvariga konkurrensbegränsningar leda till proportionellt sett strängare bestraffning. 

I ett par utlåtanden togs det upp att det var önskvärt att förtydliga i vilken mån bestämmelserna i offentlighetslagen räcker för att genomföra direktivet till exempel med avseende på handlingar som rör eftergift och i vilken mån särskilda bestämmelser i konkurrenslagen behövs. För att nämna ett exempel ansågs det i justitieministeriets utlåtande att förhållandet mellan 38 a § och offentlighetslagen var oklart. 

I utlåtandet från Konkurrens- och konsumentverket föreslogs att motiveringen till 34 §, som gäller kallelse att höras, i fråga om hänvisningen till förvaltningslagen som motsvarar gällande lag skulle kompletteras med en hänvisning till 6 kap. 42 § i förvaltningslagen. Motiveringen har kompletterats till denna del. I utlåtandet föreslogs också sanktioner för lämnande av oriktiga eller vilseledande uppgifter vid hörande på motsvarande sätt som i 37 a §, vilken gäller överträdelse av förfarandebestämmelser. 

I fråga om inspektioner önskades det i ett par utlåtanden att begreppen skulle tydliggöras vid den fortsatta beredningen. I de utlåtanden (ett par stycken) där ställning togs till förebyggande domstolskontroll av inspektioner, något som ingick i arbetsgruppens mandat, ansågs det vara positivt att reglering om saken inte föreslogs. 

I Konkurrens- och konsumentverkets utlåtande föreslogs att 37 a §, som handlar om påföljdsavgift för överträdelse av förfarandebestämmelser, skulle ändras så att paragrafen närmare motsvarar ordalydelsen i direktivet. Konkurrens- och konsumentverket ansåg också att det är befogat att den ekonomiska successionen gäller även påföljdsavgift för överträdelse av förfarandebestämmelser. I utlåtandet föreslogs att det till motiveringen skulle fogas att en näringsidkare har rätt att bli hörd också innan en framställning om påföljdsavgift görs med stöd av 37 a §. Motiveringen har kompletterats till denna del. I det utlåtande som marknadsdomstolen gav påpekades att det i propositionen inte tas upp processuella frågor angående påföljdsavgift som påförs med stöd av paragrafen. I motiveringen har det tydliggjorts att en framställning om påföljdsavgift för överträdelse av förfarandereglerna kan behandlas i marknadsdomstolen som ett separat ärende eller i samband med behandlingen av huvudsaken. I justitieministeriets utlåtande ansågs det vara adekvat att i paragrafen ha en bestämmelse som garanterar proportionaliteten och går ut på att påföljdsavgift inte ska påföras, om överträdelsen ska anses vara obetydlig eller om påförandet av påföljdsavgift annars ska anses vara ogrundat. Motiveringen har ändrats när det gäller den påpekade motstridigheten mellan paragraftexten och detaljmotiveringen till den. I ett utlåtande föreslogs det till skillnad från vad som sägs i direktivet att påföljdsavgift för överträdelse av förfarandebestämmelser ska kunna påföras endast när förfarandet har inverkat på bedömningen av huvudsaken. 

Utgående från remissvaren och de kompletterande utredningar som gjordes under den fortsatta beredningen av propositionen beslutade man att till lagförslaget foga en bestämmelse om tillämpning av ekonomisk succession i fråga om påföljdsavgifter för överträdelse av förfarandebestämmelserna. 

Positiv respons fick förslaget om verkställighet över medlemsstaternas gränser bland annat för att Konkurrens- och konsumentverket ska säkerställa att en begäran från en annan medlemsstat uppfyller förutsättningarna innan verket begär att Rättsregistercentralen verkställer den samt för att det är möjligt att neka till en begäran om gränsöverskridande verkställighet under de förutsättningar som föreskrivs och verkställigheten gäller endast den juridiska person mot vilken böterna ska verkställas.  

Det föreslogs att bland annat utsökbarheten för verkets beslut och bestämmelserna om processens framskridande och om avgörande av tvister skulle preciseras vid den fortsatta beredningen. I ett par utlåtanden framfördes synpunkten att det föreslagna verkställighetssättet i fråga om delgivningar, vilket stöder sig på artikel 28, samt motiveringen till det behöver omarbetas. Utgående från yttranden från domstolshåll och diskussioner med justitieministeriet ändrades reglerna om gränsöverskridande verkställighet så att noggrannare bestämmelser om processen föreslås och besvär över uppfyllande av förutsättningarna för begäranden om verkställighet styrs till de allmänna förvaltningsdomstolarna. 

Förslaget att utsträcka den i 45 §, vilken gäller interimistiska förelägganden, angivna tidsgränsen från 90 dagar till när Konkurrens- och konsumentverket har gjort en framställning i huvudsaken eller beslut i huvudsaken fattats vann inte understöd från de flesta som tog ställning till det, även om en del var positivt inställda till förslaget. I justitieministeriets utlåtande ansågs den föreslagna regleringen vara en förbättring från rättsskyddssynpunkt, men i ett par utlåtanden ansågs det att skyldigheten att upphäva ett obehövligt interimistiskt föreläggande eller den därtill anknutna möjligheten att skyndsamt söka ändring inte förbättrar det försvagade rättsskyddet tillräckligt. I Konkurrens- och konsumentverkets utlåtande understöddes den föreslagna bestämmelsen. Utgående från remissvaren har till paragrafen fogats en möjlighet för Konkurrens- och konsumentverket att meddela interimistiska förelägganden också för en viss tid så att verket också kan förlänga tidsgränsen genom ett separat beslut. 

I största delen av utlåtandena kommenterades 47 a §, där det föreskrivs om indrivning av påföljdsavgift som påförts en sammanslutning av näringsidkare. I en del utlåtanden framfördes oro för negativa inverkningar som ändringarna i regleringen om påföljdsavgifter för sammanslutningar kan ha på bland annat näringsverksamheten, den samhälleliga intressebevakningen och föreningsfrihetens omfattning. I några utlåtanden önskades det att begreppet ”beslutande organ” i fråga om sammanslutningar av näringsidkare skulle öppnas, liksom också begreppet ”sammanslutning av näringsidkare” som är vedertaget i konkurrensrätten. Utgående från remissvaren har begreppet ”beslutande organ” avgränsats och förtydligats i motiveringen, och begreppet ”sammanslutning” har öppnats ytterligare. Kritik väckte också den på direktivet baserade omständigheten att en medlem i en sammanslutning enligt propositionen kan bli betalningsskyldig i sista hand när det gäller en påföljdsavgift som påförts sammanslutningen, även om medlemmen inte själv deltagit i överträdelsen. 

Beviströskeln för befrielse från betalningsskyldighet ansågs i en del utlåtanden vara alltför hög. Eftersom beviströskeln i stor utsträckning grundar sig på direktivet ändrades den inte, men motiveringen finslipades utifrån utlåtandena. I merparten av utlåtandena understöddes den för Konkurrens- och konsumentverket föreslagna prövningsrätten i fråga om att låta bli att hos medlemmar driva in en avgift som påförts en sammanslutning av näringsidkare. I justitieministeriets utlåtande ansågs det visserligen att Konkurrens- och konsumentverkets prövningsrätt i fråga om riktandet av indrivningsbeslut bör vara mer noga avgränsad och exakt. 

I ett par utlåtanden uppmärksammades tidsfristen för indrivning av påföljdsavgift och huruvida tidsfristen i praktiken är tillräcklig för indrivning i sådana fall där verkets beslut om indrivning hos medlemmar överklagas. Vid den fortsatta beredningen ändrades 47 a § så att den möjliggör en realistisk indrivningstid. I ett par utlåtanden föreslogs tydligare reglering om att påföljdsavgiften eller ett beslut enligt 47 a § om indrivning av påföljdsavgift hos medlemmar i en sammanslutning verkställs först efter att ha vunnit laga kraft. Bestämmelsen och motiveringen modifierades utgående från detta. 

Bestämmelserna i 19 §, vilken gäller preskription av påföljdsavgift, och 29 §, som handlar om tidsfristen för behandling av företagsförvärv i marknadsdomstolen, understöddes. Bestämmelserna i 33 §, som gäller skyldigheten att lämna upplysningar, kommenterades närmast i justitieministeriets utlåtande, där det till vissa delar föreslogs att regleringen skulle vara exaktare och att motiveringen skulle kompletteras med avseende på eventuella känsliga uppgifter och den allmänna dataskyddsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679)). Formuleringen i 46 §, som gäller vite, har ändrats en aning med utgångspunkt i justitieministeriets utlåtande. 

I utlåtandet från dataombudsmannens byrå konstaterades det att propositionen ytterligare bör kompletteras bland annat genom att dataskyddsförordningen beaktas. Utgående från det utlåtandet och justitieministeriets utlåtande har motiveringen i propositionen kompletterats bland annat i fråga om beaktande av dataskyddsförordningen samt behandling av personuppgifter i samband med att konkurrensbegränsningar utreds vid Konkurrens- och konsumentverket. Utgående från justitieministeriets yttrande har stycket om förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning kompletterats också vad beträffar de strukturella korrigerande åtgärderna. 

7  Specialmotivering

För att direktivet ska kunna genomföras nationellt föreslås ändringar i ett flertal gällande bestämmelser i konkurrenslagen. Dessutom föreslås nya bestämmelser bli fogade till lagen. Utifrån rent nationella utgångspunkter föreslås också ändringar som gäller bestämmelserna om påföljdsavgifternas belopp, ändringssökande och behandlingsfrister för företagsförvärvsärenden. 

Det föreslås att bestämmelser om de ändringar som krävs i artiklarna 24–28 i direktivet och gäller gränsöverskridande delgivning och verkställighet tas in i det nya 5 a kap., som innehåller 44 och 44 a–44 d §. Regleringen i 44 § i den gällande konkurrenslagen, vilken handlar om överklagande, ersätts med de nya 49 a och 49 b §. Eftersom 44 § i fortsättningen ingår i 5 a kap. är 45 §, där det föreskrivs om interimistiska förelägganden, hädanefter den första paragrafen i 6 kap.  

8 §.Förbud mot genomförande av en konkurrensbegränsning. Paragrafen föreslås bli ändrad så att hänvisningen till ett temporärt förbud eller åläggande som har meddelats av Konkurrens- och konsumentverket ersätts med en hänvisning till ett interimistiskt föreläggande. Paragrafens innehåll förblir i övrigt oförändrat och motsvarar den gällande 8 §. Den föreslagna ändringen grundar sig på de föreslagna ändringarna i 45 §, vilken gäller interimistiska förelägganden. Med anledning av dem används i 45 § begreppet interimistiskt föreläggande i stället för begreppen temporärt förbud och åläggande vilka används i den gällande paragrafen. 

9 §.Konstaterande och upphörande av överträdelser. Den gällandebestämmelsen föreslås bli ersatt med en ny 9 §, vars rubrik är ”Konstaterande och upphörande av överträdelser”. Paragrafen delas upp i två moment där det i enlighet med vad som krävs i artikel 10 i direktivet föreskrivs om Konkurrens- och konsumentverkets befogenhet att konstatera ett en konkurrensbegränsning har ägt rum och förelägga om att den ska upphöra om samt om verkets befogenhet att ålägga den som har begått en överträdelse att genomföra beteendemässiga korrigerande åtgärder. 

I 1 mom. föreslås bli föreskrivet att om en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare bryter eller har brutit mot 5 eller 7 § eller artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, kan Konkurrens- och konsumentverket konstatera överträdelsen och förelägga om att den ska upphöra. Regleringen i momentet grundar sig på artikel 10.1 i direktivet, enligt vilken nationella konkurrensmyndigheter ska ha befogenhet att konstatera en överträdelse och ålägga de berörda företagen eller företagssammanslutningarna att upphöra med den.  

Enligt artikel 10.1 andra stycket i direktivet ska det kunna konstateras också att en överträdelse har ägt rum tidigare. I 9 § i konkurrenslagen i dess gällande lydelse nämns inget om konstaterande av en överträdelse som har ägt rum tidigare, men i praktiken har Konkurrens- och konsumentverket även nu befogenhet att göra en framställning om påföljdsavgift också i fråga om överträdelser som redan upphört. För att kraven i direktivet ska uppfyllas och regleringen ska bli överskådligare föreskrivs i det nya 1 mom. uttryckligen om en befogenhet för Konkurrens- och konsumentverket att konstatera att en överträdelse har ägt rum tidigare. Dessutom kan möjligheten att konstatera en överträdelse genom ett separat beslut utan att en framställning om påföljdsavgift görs ha betydelse för utvecklingen av rättspraxis, den allmänpreventiva verkan och eventuella skadeståndsrättegångar som förs på grundval av konkurrensbegränsning.  

Ett beslut av Konkurrens- och konsumentverket där förekomsten av en konkurrensbegränsning konstateras är ett överklagbart förvaltningsbeslut som avses i FRL 7 § 1 mom. Enligt den bestämmelsen får besvär över ett förvaltningsbeslut anföras av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet samt av den som har besvärsrätt enligt särskilda bestämmelser i lag. Ett beslut där enbart förekomsten av en konkurrensbegränsning konstateras kan inverka på inte bara den som beslutet avser utan också andra näringsidkares ställning så som avses i FRL 7 § 1 mom.  

I 2 mom. i den nya 9 § föreskrivs det om Konkurrens- och konsumentverkets befogenhet att ålägga den som har överträtt de i 1 mom. nämnda bestämmelserna att genomföra alla beteendemässiga korrigerande åtgärder som är proportionerliga mot överträdelsen och nödvändiga för att få denna att upphöra. Bestämmelsen grundar sig på artikel 10.1 i direktivet. 

På motsvarande sätt som bestämmelsen i 9 § 1 punkten i konkurrenslagen i dess gällande lydelse överlåter också det föreslagna nya 9 § 2 mom. åt Konkurrens- och konsumentverket att överväga hurdana korrigerande åtgärder verket ålägger. Vid åläggandet av korrigerande åtgärder gäller det dock att iaktta proportionalitetsprincipen, vilket innebär att Konkurrens- och konsumentverket har en skyldighet att bland de alternativa åtgärder som räcker för att få konkurrensbegränsningen att upphöra välja den som är minst betungande för näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare. 

9 a §.Strukturella korrigerande åtgärder. Paragrafen är ny och grundar sig på artikel 10 i direktivet, som ålägger medlemsstaterna att säkerställa att nationella konkurrensmyndigheter utöver befogenhet att ålägga beteendemässiga korrigerande åtgärder har befogenhet att ålägga dem som gjort sig skyldiga till en konkurrensbegränsning att genomföra sådana strukturella korrigerande åtgärder som är proportionerliga mot överträdelsen och är nödvändiga för att få denna att upphöra. 

I 1 mom. föreskrivs enligt förslaget om en möjlighet att ålägga en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare som har brutit mot 5 eller 7 § eller mot artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget att genomföra strukturella korrigerande åtgärder som är proportionerliga mot överträdelsen och nödvändiga för att få denna att upphöra. De strukturella korrigerande åtgärderna kan vara av många olika slag och det är inte möjligt att definiera dem uttömmande, men i momentet nämns som exempel på strukturella korrigerande åtgärder en skyldighet att avyttra aktier i ett konkurrerande företag eller att avyttra en affärsenhet. 

I 2 mom. föreslås bli föreskrivet om förutsättningarna för att ålägga en strukturell korrigerande åtgärd. Enligt momentet kan strukturella korrigerande åtgärder åläggas endast antingen när en i 9 § 2 mom. avsedd beteendemässig korrigerande åtgärd inte är tillräcklig för att korrigera överträdelsen, eller när en beteendemässig korrigerande åtgärd är mer betungande för föremålet för den än en strukturell korrigerande åtgärd. I en situation där en beteendemässig korrigerande åtgärd och en strukturell korrigerande åtgärd är lika effektiva när det gäller att korrigera överträdelsen, ska i enlighet med proportionalitetsprincipen den av åtgärderna väljas som är mindre betungande för den som är föremål för åtgärden. I momentet föreskrivs också uttryckligen om en skyldighet att säkerställa att en strukturell korrigerande åtgärd inte leder till att näringsidkarens förutsättningar att bedriva den återstående ekonomiska verksamheten går förlorade. 

I 3 mom. föreskrivs om förfarandet vid åläggande av en strukturell korrigerande åtgärd. Enligt bestämmelsen ska marknadsdomstolen ålägga en strukturell korrigerande åtgärd på framställning av Konkurrens- och konsumentverket. Marknadsdomstolens behörighet begränsar sig inte endast till att godkänna eller avslå Konkurrens- och konsumentverkets framställning, utan marknadsdomstolen kan också ålägga en strukturell korrigerande åtgärd som avviker från Konkurrens- och konsumentverkets framställning. Marknadsdomstolen kan också ålägga en korrigerande åtgärd som inte är strukturell, om detta anses vara ett ändamålsenligare alternativ än den strukturella korrigerande åtgärd som Konkurrens- och konsumentverket har gjort en framställning om. 

Att föreskriva att åläggandet av strukturella korrigerande åtgärder faller inom marknadsdomstolens behörighet är befogat med avseende på företagens rättsskydd, eftersom de strukturella korrigerande åtgärderna underställs rättslig förhandsprövning. Detta är motiverat med hänsyn till att de strukturella korrigerande åtgärderna är betungande för den som blir föremål för dem. I de nya konkurrenslagsbestämmelserna om ändringssökande föreskrivs det uttryckligen att en strukturell korrigerande åtgärd inte får verkställas förrän beslutet om åläggande av den har vunnit laga kraft. 

I momentet föreskrivs också om en skyldighet att ge näringsidkaren tillfälle att bli hörd innan Konkurrens- och konsumentverket gör en framställning till marknadsdomstolen om åläggande av en strukturell korrigerande åtgärd. När Konkurrens- och konsumentverket bereder en framställning till marknadsdomstolen om åläggande av en strukturell korrigerande åtgärd kan verket diskutera med föremålet för åtgärden om alternativa strukturella korrigerande åtgärder för att säkerställa att den korrigerande åtgärd som framställningen gäller är proportionerlig. Möjligheten till diskussioner innebär dock inte en skyldighet att tillämpa ett förhandlingsförfarande som syftar till samförstånd, utan Konkurrens- och konsumentverket har full prövningsrätt när det gäller beslut om innehållet i den strukturella korrigerande åtgärd som verket gör en framställning om. Med hjälp av diskussionerna kan Konkurrens- och konsumentverket ändå skapa sig en bättre bild av inverkan av den strukturella korrigerande åtgärd som verket överväger och på så sätt underlätta säkerställandet av att den strukturella korrigerande åtgärden inte leder till att förutsättningarna för den näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare som är föremål för den strukturella korrigerande åtgärden enligt 2 mom. att bedriva den återstående ekonomiska verksamheten går förlorade. 

10 §.Åtaganden. Det föreslås att den gällande 10 § ändras i överensstämmelse med kraven i artikel 12 i direktivet. I fortsättningen är paragrafen uppdelad i två moment. 

Enligt första meningen i 1 mom. kan Konkurrens- och konsumentverket, efter att ha hört marknadsaktörer, genom sitt beslut göra de åtaganden som erbjudits av de näringsidkare och sammanslutningar av näringsidkare som deltagit i en misstänkt konkurrensbegränsning bindande för dessa parter, om det är möjligt att genom dessa åtaganden undanröja den konkurrensbegränsande arten av en verksamhet. 

Tilläggandet av omnämnandet av att marknadsaktörer ska höras grundar sig på artikel 12.1 i direktivet, enligt vilken nationella konkurrensmyndigheter ska inhämta åsikter från marknadsaktörerna antingen formellt eller informellt innan beslut om åtaganden fattas. I 10 § i konkurrenslagen i dess gällande lydelse föreskrivs det inte om en skyldighet för Konkurrens- och konsumentverket att höra marknadsaktörer, men i praktiken har Konkurrens- och konsumentverket ändå hört marknadsaktörer innan ett beslut om åtagande har fattats. Ett uttryckligt omnämnande av skyldigheten att höra marknadsaktörer fogas till paragrafen av tydlighetsskäl. Tilläggandet av omnämnandet ger dock inte marknadsaktörerna en subjektiv rätt att bli hörda, utan Konkurrens- och konsumentverket får också i fortsättningen besluta från fall till fall vilka marknadsaktörer som behöver höras. 

I 1 mom. föreskrivs också att det i ett beslut om åtagande ska nämnas att det inte längre finns skäl för Konkurrens- och konsumentverket att ingripa. Omnämnandet av att skäl för fortsatt ingripande saknas grundar sig på artikel 12.1 i direktivet, enligt vilken saken ska nämnas i ett beslut om åtagande.  

I momentet föreskrivs att ett beslut om åtagande ska gälla antingen tills vidare eller för en viss tid. Artikel 12.1 i direktivet innehåller en skyldighet att möjliggöra att beslut om åtaganden får antas för viss tid. I Konkurrens- och konsumentverkets tillsynsverksamhet är det vanligare med beslut om åtaganden som gäller för en viss tid, men enligt verkets erfarenheter bör det också vara möjligt att fatta sådana beslut om åtaganden som gäller tills vidare. Eftersom ordalydelsen i direktivet innebär en skyldighet att möjliggöra att beslut om åtaganden fattas för en viss tid men inte hindrar att beslut som gäller tills vidare fattas, avses det i momentet vara möjligt att fatta både beslut om åtaganden som gäller tills vidare och beslut om åtaganden som gäller för en viss tid. Konkurrens- och konsumentverket ska i varje enskilt fall avgöra giltighetstiden för ett beslut om åtagande. Vid bedömningen av huruvida de åtaganden som parterna föreslagit är tillräckliga till sitt innehåll och sin tidsdimension beaktas bland annat huruvida åtagandet är tillräckligt för att eliminera konkurrensproblemet samt åtagandenas proportionalitet. Ett föreslaget åtagande ska inte heller föranleda onödigt administrativt arbete. 

Enligt artikel 12.2 i direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna har verkliga befogenheter att övervaka att åtaganden genomförs. Konkurrenslagen upptar inga uttryckliga bestämmelser om metoderna för övervakning av att åtaganden genomförs. I 33 § i konkurrenslagen möjliggörs begäranden om information för utredning av konkurrensförhållandena; detta gör att begäranden kan göras också för att säkerställa att beslut om åtaganden iakttas. Konkurrens- och konsumentverket har ofta också tillsatt gode män för att övervaka att beslut om åtaganden iakttas. 

Innehållet i 2 mom. motsvarar andra meningen i den gällande lagens 10 §, enligt vilken Konkurrens- och konsumentverket kan ta upp ärendet till ny behandling, om ett sakförhållande som låg till grund för beslutet har ändrats i något väsentligt avseende, om de berörda näringsidkarna åsidosätter sina åtaganden eller om beslutet har grundat sig på ofullständiga, oriktiga eller vilseledande uppgifter som parterna har lämnat. I artikel 12.3 i direktivet krävs att ett förfarande ska kunna återupptas av motsvarande anledningar. I överensstämmelse med tillämpningspraxis för den gällande 10 § kan Konkurrens- och konsumentverket även i fortsättningen ta upp ärendet till ny behandling också på initiativ av den näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare som har erbjudit åtagandena, om initiativtagaren anger grunder som är tillräckliga för att ärendet ska behandlas på nytt. I dessa situationer grundar sig möjligheten till ny behandling på att ett sakförhållande som låg till grund för beslutet har ändrats i något väsentligt avseende. 

13 §.Helhetsbedömning av beloppet av påföljdsavgift. Den gällande 13 § ersätts med en ny 13 § där det i fortsättningen föreskrivs om helhetsbedömning av beloppet av påföljdsavgift. Med avvikelse från den gällande 13 § föreskrivs det i fortsättningen om maximibeloppet av påföljdsavgift i den nya 13 a § som fogas till lagen.  

Innehållet i 1 mom. motsvarar första meningen i den gällande 13 §. Genom den i momentet avsedda helhetsbedömningen säkerställs det att påföljdsavgifterna för överträdelse av konkurrensreglerna är effektiva, proportionella och avskräckande. 

Bestämmelsen i 2 mom. är ny. Enligt momentet ska hänsyn i den helhetsbedömning som avses i 1 mom. tas till de försvårande respektive förmildrande omständigheter som anges i 13 e § 2 och 3 mom. samt de i 13 f § angivna till näringsidkarens insolvens anknytande grunderna för nedsättning av påföljdsavgiften. I momentet föreskrivs dessutom att endast Konkurrens- och konsumentverket vid beräkningen av påföljdsavgiftens grundbelopp ska tillämpa det förfarande som föreskrivs i 13 b–13 d § samt i 13 e § 1 och 4 mom. Fastän det förfarande som gäller påföljdsavgiftens grundbelopp och vissa anpassningar av det är rättsligt bindande endast för Konkurrens- och konsumentverket kommer det sannolikt att i viss mån ha en indirekt faktisk inverkan också på domstolarnas bedömning av påföljdsavgifternas belopp. 

Bestämmelsen i 3 mom. är ny. Enligt momentet har en näringsidkare och en sammanslutning av näringsidkare rätt att bli hörd angående beloppet av och grunderna för påföljdsavgift innan Konkurrens- och konsumentverket gör en framställning om avgiften. Momentet kompletterar därmed den i 38 § föreskrivna rätten för näringsidkare att bli hörda också angående beloppet av påföljdsavgift.  

13 a §. Maximibeloppet av påföljdsavgift.Det som föreskrivs i 1 mom. motsvarar med vissa preciseringar andra meningen i den gällande lagens 13 §. Enligt momentet får påföljdsavgiften vara högst tio procent av den totala globala omsättningen för en i en konkurrensbegränsning deltagande näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare. I fråga om Konkurrens- och konsumentverkets meddelande av framställning om påföljdsavgift ska maximibeloppet av påföljdsavgift enligt förslaget beräknas utifrån omsättningen under räkenskapsperioden före den under vilken framställningen om påföljdsavgift meddelas. När marknadsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen påför påföljdsavgift beräknas maximibeloppet utifrån omsättningen under räkenskapsperioden före den under vilken beslutet om påföljdsavgift fattas. Regleringen om maximibeloppet av påföljdsavgift grundar sig på artikel 15.1 i direktivet, där det föreskrivs att den högsta sanktionsavgift som får påföras för deltagande i en konkurrensbegränsning ska bestämmas utifrån det räkenskapsår som föregick beslutet. 

I 2 mom. föreskrivs särskilt om maximibeloppet av påföljdsavgift i fråga om en sammanslutning av näringsidkare. Enligt 4 § i konkurrenslagen avses med näringsidkare en fysisk person samt en eller flera enskilda eller offentliga juridiska personer som bedriver ekonomisk verksamhet. Bestämmelserna om påföljdsavgift som påförs en sammanslutning av näringsidkare gäller därmed också sammanslutningar av offentligt ägda enheter som bedriver ekonomisk verksamhet. 

I situationer där en överträdelse som en sammanslutning av näringsidkare gör sig skyldig till har samband med dess medlemmars verksamhet ska enligt momentet maximibeloppet av den påföljdsavgift som påförs sammanslutningen vara tio procent av den sammanräknade omsättningen för sammanslutningen och för varje medlem i sammanslutningen som är verksam på den marknad som påverkats av sammanslutningens överträdelse. I exempelvis prisrekommendationer som ges eller minimipriser som antas av en branschorganisation är det fråga om verksamhet där en sammanslutning deltar i en förbjuden konkurrensbegränsning som har samband med medlemmarnas verksamhet. En central omständighet i samband med bedömningen är att sammanslutningen inte själv är verksam på den marknad som är föremål för verksamheten eller som förfarandet inverkar på. I dessa situationer har sammanslutningen inget objektivt intresse som är oberoende av medlemmarnas intressen. Ett sådant förfarande var det fråga om till exempel i de förenade målen T-217/03 och T-245/03 FNCBV m.fl. mot kommissionen. Å andra sidan bör också en sammanslutnings omsättning som härrör från affärsverksamhet beaktas vid uppskattningen av påföljdsavgiftens belopp i fall där också sammanslutningen bedriver affärsverksamhet på den marknad som förfarandet riktar sig mot eller påverkar. 

Vid beräkning av det maximibelopp som det föreskrivs om i momentet bestäms de räkenskapsperioder vars omsättningar ska räknas samman på motsvarande sätt som i fråga om beräkning av de i 1 mom. avsedda maximibeloppen. I momentet föreskrivs också om en begränsning enligt vilken i maximibeloppet av påföljdsavgift när det gäller en framställning om påföljdsavgift inte ska beaktas omsättningen för en sådan medlem i sammanslutningen som separat föreslås bli påförd eller har påförts en påföljdsavgift för samma överträdelse. När det gäller påförande av påföljdsavgift ska omsättningen för en sådan medlem i en sammanslutning som separat påförs eller har påförts en påföljdsavgift för samma överträdelse inte beaktas. Syftet med begränsningen är att säkerställa att en och samma näringsidkares omsättning inte beaktas när maximibeloppet av två olika påföljdsavgifter bestäms. 

13 b §. Utgångspunkt för påföljdsavgiftens grundbelopp. Paragrafen är ny. I 1 mom. föreskrivs om utgångspunkterna för uppskattning av påföljdsavgiftens grundbelopp. Enligt momentet innehåller påföljdsavgiftens grundbelopp en andel som får vara högst 30 procent av den omsättning som en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare haft genom försäljning av till överträdelsen anknytande nyttigheter under det senaste kalenderår då näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare deltog i överträdelsen.  

I 1 mom. föreskrivs om den omsättning som ligger till grund för beräkning av påföljdsavgiftens grundbelopp. Den i momentet avsedda omsättningen motsvarar termen försäljningsvärde, som Europeiska kommissionen använder i sina beräkningsregler. Om en konkurrensbegränsning gäller inköpsmarknader används inköpsvärdet i stället för omsättningen vid beräkning av påföljdsavgiften. När påföljdsavgiftens grundbelopp beräknas består utgångspunkten av den omsättning som en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare haft genom försäljning av till överträdelsen direkt eller indirekt anknytande nyttigheter, dvs. varor, eller tjänster under det senaste kalenderår då näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare deltog i överträdelsen. Omsättningen för det senaste överträdelseåret avspeglar för sin del överträdelsens omfattning. Det år som är föremål för granskning är det senaste hela kalenderåret då näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare deltog i överträdelsen. Om överträdelsen fördelas över två år så att den inte pågick någotdera hela kalenderåret, utgår beräkningen från värdena för det av åren som bäst avspeglar verksamhetens volym. Som relevant omsättning beaktas förutom den omsättning som uppkommit genom försäljning av till överträdelsen direkt anknytande nyttigheter också den omsättning som uppkommit genom försäljning av till överträdelsen indirekt anknytande nyttigheter. Med omsättning som uppkommit genom försäljning av till överträdelsen indirekt anknytande nyttigheter kan avses till exempel omsättningen i fråga om produkter vars pris bestäms utifrån prissättningen av till överträdelsen direkt anknytande nyttigheter. Ett exempel på detta kan vara att den produkt som överträdelsen gäller förekommer i en variant som till sin kvalitet är sämre eller bättre och att priset på den varianten bestäms utgående från prissättningen av den produkt som anknyter direkt till överträdelsen. I regel beaktas omsättningen inom det geografiska område som berörs av överträdelsen. I exempelvis en situation som rör uppdelning av marknader går det dock inte nödvändigtvis alltid att bestämma den relevanta omsättningen så här tydligt. Principen vid bestämmande av omsättningen är att utgångspunkten för beräkning av påföljdsavgift är volymen av den verksamhet som överträdelsen gäller. 

Vid bestämmandet av den omsättning som avses i 1 mom. används de exaktaste uppgifter som är tillgängliga. Om de uppgifter som en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare har uppgett är uppenbart ofullständiga eller otillförlitliga även efter att Konkurrens- och konsumentverket har begärt en komplettering av dem, kan omsättningen bestämmas utgående från partiella uppgifter eller andra uppgifter som betraktas som relevanta eller ändamålsenliga. Vid denna bedömning kan man som hjälp använda till exempel omsättningen för något annat år än det senaste året då näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare deltog i överträdelsen. Vid beräkningen används de exaktaste uppgifter som finns att tillgå. Uppskattningen ska göras från fall till fall. Den omsättning som avses i 1 mom. beaktas exklusive mervärdesskatt och andra skatter som direkt hänför sig till försäljningen. 

I 2 mom. föreskrivs om bestämmande av omsättningen som ligger till grund för beräkning av påföljdsavgiftens grundbelopp i en situation där den överträdelse som en sammanslutning av näringsidkare har begått har samband med dess medlemmars verksamhet. Då ska som sammanslutningens omsättning betraktas utöver sammanslutningens omsättning också den sammanräknade omsättningen enligt 1 mom. för de medlemmar i sammanslutningen som är verksamma på den marknad som påverkats av sammanslutningens överträdelse. Vid beräkningen av det på sätt uppkommande grundbeloppet av sammanslutningens påföljdsavgift ska inte beaktas omsättningen för en sådan medlem i sammanslutningen som separat föreslås bli påförd eller har påförts påföljdsavgift för samma överträdelse. Bestämmelsens syfte är att säkerställa att en och samma näringsidkares omsättning inte heller beaktas när grundbeloppet av två olika påföljdsavgifter bestäms. 

I 3 mom. föreskrivs om huruvida en andel av omsättningen som befinner sig i den nedre eller den övre delen av skalan ska beaktas som utgångspunkt för uppskattning av grundbeloppet i ett visst fall. Enligt momentet baserar sig detta på en helhetsbedömning där hänsyn kan tas till överträdelsens art, alla i överträdelsen deltagande parters sammanlagda marknadsandel, överträdelsens geografiska omfattning och huruvida överträdelsen genomförts i praktiken samt andra relevanta omständigheter. Överträdelsens art, omfattning och klandervärdhet inverkar på den andel (0–30 procent) som räknad på omsättningen utgör utgångspunkten för påföljdsavgiftens grundbelopp. I samband med 3 mom. gäller helhetsbedömningen därmed själva överträdelsen och överträdelsetypen. 

Enligt 4 mom. beaktas när det gäller avtal mellan konkurrenter om priser, uppdelning av marknader och produktionsbegränsningar den andel av den i 1 mom. avsedda omsättningen som överstiger 15 procent, om inte något annat följer av särskilda skäl. De avtal som nämns i momentet hör till sin natur till de allvarligaste konkurrensbegränsningarna, och därför ska tillräckligt stränga påföljder åläggas för dem. I 4 mom. föreskrivs därför att i fråga om dessa konkurrensbegränsningar ska i allmänhet beaktas en sådan andel av den i 1 mom. avsedda omsättningen som ligger i övre änden av skalan. 

13 c §. Beaktande av överträdelsens varaktighet i påföljdsavgiftens grundbelopp. Paragrafen är ny. I den föreskrivs om beaktande av överträdelsens varaktighet i påföljdsavgiftens grundbelopp. I 1 mom. föreskrivs att den enligt 13 b § uppskattade andelen av grundbeloppet ska multipliceras med antalet år då en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare deltagit i överträdelsen. 

Enligt 2 mom. ska perioder som understiger sex månader räknas som ett halvt år, och perioder som överstiger sex månader men understiger ett år räknas som ett helt år. Om en överträdelse har pågått till exempel i fem år och tre månader multipliceras den i enlighet med 13 b § uppskattade delen av grundbeloppet med 5,5.  

13 d §. Höjning av påföljdsavgiftens grundbelopp till följd av en allvarlig överträdelse. Paragrafen är ny. Enligt den ska för att en tillräckligt avskräckande verkan ska uppnås i samband med en överträdelse som bedöms vara allvarlig, oberoende av hur länge en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare deltagit i överträdelsen, 15–25 procent av den i 13 b § 1 mom. avsedda omsättningen läggas till det belopp som uppskattats enligt 13 b och 13 c §. Den höjning som avses i paragrafen ska därmed inte multipliceras med antalet år då överträdelsen pågått. Hur stor höjningen av påföljdsavgiftens grundbelopp ska vara bedöms på motsvarande sätt som i 13 b § 3 mom. Som allvarliga överträdelser ska betraktas bland annat de i 13 b § 4 mom. nämnda överträdelserna, dvs. horisontella konkurrensbegränsningar rörande priser, uppdelning av marknader och produktionsbegränsningar. En höjning som avses i paragrafen kan läggas till påföljdsavgiften också vid andra överträdelser som utgående från helhetsbedömningen är att betrakta som allvarliga. 

13 e §. Anpassningar av påföljdsavgiftens grundbelopp. Paragrafen är ny. I den föreskrivs om anpassningar av det enligt 13 b–13 d § uppskattade grundbeloppet. Anpassningarna kan höja eller sänka påföljdsavgiftens grundbelopp. Paragrafen innehåller förteckningar över försvårande respektive förmildrande omständigheter. För de försvårande omständigheternas vidkommande är förteckningen uttömmande, för de förmildrande omständigheternas vidkommande är den av exemplifierande natur.  

Enligt 1 mom. kan påföljdsavgiftens i enlighet med 13 b–13 d § uppskattade grundbelopp sättas ned eller höjas genom att hänsyn tas till eventuella förmildrande respektive försvårande omständigheter i fråga om varje näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare som deltagit i överträdelsen.  

I 2 mom. föreskrivs om försvårande omständigheter. Enligt 2 mom. kan påföljdsavgiftens grundbelopp höjas i fråga om en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare som deltagit i överträdelsen, när det är fråga om att överträdelsen upprepats eller fortsatt efter ett myndighetsingripande, när näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare är ledare för eller initiativtagare till överträdelsen eller när påtryckningar på andra näringsidkare eller sammanslutningar av näringsidkare har utövats för att dessa ska delta i överträdelsen. Vid bedömningen av beloppet av påföljdsavgift kan försvårande omständigheter bli tillämpliga tillsammans eller var för sig utgående från prövning i varje enskilt fall. 

I 3 mom. föreskrivs om förmildrande omständigheter. Enligt 3 mom. kan påföljdsavgiftens grundbelopp sänkas i fråga om en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare som deltagit i överträdelsen, när det är fråga om till exempel en i 12 § 1 mom. i lagen om konkurrensrättsligt skadestånd avsedd förlikning. Vidare kan som förmildrande omständighet betraktas att överträdelsen upphört omedelbart efter ett myndighetsingripande i överträdelsen, utom när det är fråga om en kartell eller något annat hemligt förfarande. Som en förmildrande omständighet kan betraktas också en påfallande ringa del i överträdelsen, när en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare samtidigt visar att den låtit bli att tillämpa ett förbjudet förfarande och betett sig konkurrenspräglat på marknaden. Den omständigheten att en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare har deltagit i en överträdelse under en kortare tid än andra parter anses i sig inte vara en förmildrande omständighet, eftersom omständigheten beaktas när det beräknas vilken inverkan överträdelsens varaktighet har på påföljdsavgiften. Också samarbete som en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare bedriver med Konkurrens- och konsumentverket utan att det hör till tillämpningsområdet för 14 eller 15 § i konkurrenslagen och som sträcker sig utöver näringsidkarens eller sammanslutningens lagstadgade samarbetsförpliktelser kan enligt 3 mom. betraktas som en förmildrande omständighet. Med lagstadgade samarbetsförpliktelser avses utöver de förpliktelser som föreskrivs i konkurrenslagen sådana eventuella andra samarbetsförpliktelser som föreskrivs i annan lagstiftning. Som en förmildrande omständighet kan likaså komma i fråga att den som överträdelse betraktade verksamheten bedrivs med stöd av ett godkännande som myndigheten gett eller som är föreskrivet i lag. Vid bedömningen av påföljdsavgiftens belopp kan de förmildrande omständigheterna bli tillämpliga tillsammans eller var för sig utgående från prövning i varje enskilt fall. Förteckningen över förmildrande omständigheter som kan beaktas när påföljdsavgiften bestäms är inte uttömmande, vilket framgår av den i 6 punkten i förteckningen föreskrivna möjligheten att som förmildrande omständighet betrakta också andra omständigheter som är relevanta för saken.  

I 4 mom. föreskrivs om ett tak för höjningen, vilket ska tillämpas när en i 2 mom. 1 punkten angiven upprepning eller fortsättning av överträdelsen efter ett myndighetsingripande beaktas som försvårande omständighet. Enligt 4 mom. kan påföljdsavgiftens grundbelopp höjas med högst 100 procent för varje konstaterad överträdelse, när det är fråga om en upprepning eller fortsättning av överträdelsen efter ett myndighetsingripande. 

13 f §. Beaktande av näringsidkarens solvens. Paragrafen är ny. I den föreskrivs att det av särskilda skäl på begäran av en näringsidkare är möjligt att vid uppskattningen av påföljdsavgiftens belopp beakta näringsidkarens insolvens i en viss social och ekonomisk kontext. I paragrafen avsedd nedsättning av påföljdsavgiften ska inte beviljas enbart på grund av att näringsidkaren har en ogynnsam ekonomisk situation eller går med förlust. Enligt paragrafen kan nedsättning beviljas endast om näringsidkaren lägger fram objektiva bevis för att påförandet av påföljdsavgift oåterkalleligen skulle äventyra näringsidkarens ekonomiska bärkraft och leda till att dess tillgångar förlorade allt sitt värde. Tillämpningen av paragrafen är begränsad till särskilda situationer, och det är bara på begäran av näringsidkaren det kan bli aktuellt att ta ställning till en tillämpning av den i ett enskilt fall. En sådan nedsättning av påföljdsavgiften som avses i paragrafen görs efter de andra stegen i uppskattningen av påföljdsavgiften. 

14 §. Befrielse från påföljdsavgift i kartellfall. Paragrafen föreslås bli ändrad så att den bättre motsvarar de villkor för befrielse från påföljdsavgift som anges i artikel 17 i direktivet.  

I 1 mom. slopas uttryckliga omnämnanden av fastställande av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, begränsning av produktion eller försäljning samt uppdelning av marknader, kunder eller inköpskällor. I fortsättningen nämns i paragrafen bara hemliga karteller. Med hemlig kartell avses i överensstämmelse med punkt 12 i förteckningen i artikel 2.1 i direktivet en kartell vars förekomst är delvis eller helt dold. Enligt punkt 11 i förteckningen i artikel 2.1 avses med kartell ett avtal eller ett samordnat förfarande mellan två eller flera konkurrenter som syftar till att samordna deras konkurrensbeteende på marknaden eller påverka de relevanta konkurrensparametrarna, såsom genom, men ej begränsat till, fastställande av eller samordning av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, även med anknytning till immateriella rättigheter, tilldelning av produktions- eller försäljningskvoter, uppdelning av marknader och kundkretsar, inklusive uppgjorda anbud, import- eller exportrestriktioner eller konkurrensbegränsande åtgärder mot andra konkurrenter. 

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. motsvarar de gällande 2 och 3 mom. 

Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. som grundar sig på artikel 17.4 i direktivet. Enligt momentet kan Konkurrens- och konsumentverket på begäran av en näringsidkare som ansökt om befrielse från påföljdsavgift behandla en avslagen ansökan om befrielse från påföljdsavgift som en ansökan om nedsättning av påföljdsavgiften. För att den avslagna ansökan om befrielse ska kunna behandlas som en ansökan om nedsättning av påföljdsavgift behöver den näringsidkare som lämnat in ansökan uttryckligen begära detta. 

15 §.Nedsättning av påföljdsavgiften i kartellfall. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. som grundar sig på artikel 18.3 i direktivet. Enligt momentet ska i beloppet av påföljdsavgift som påförs en näringsidkare som ansökt om nedsättning av påföljdsavgiften inte beaktas sådana ytterligare omständigheter som inverkar höjande på påföljdsavgiftens belopp och som har kunnat styrkas utgående från övertygande bevis som den näringsidkare som ansökt om nedsättning av påföljdsavgiften har lämnat in.  

Momentets tillämpningsområde är avgränsat på så sätt att den näringsidkare som ansökt om nedsättning av påföljdsavgiften ska ha lämnat in övertygande bevis som använts för att styrka ytterligare omständigheter som leder till en höjning av påföljdsavgiftens belopp. Om till exempel B, som ansöker om nedsättning av påföljdsavgiften, lämnar in övertygande bevis för en priskartells varaktighet så att kartellens varaktighet med hjälp av dem kan visas ha varit längre än vad som annars skulle ha kunnat visas, inverkar i fråga om sökande B denna förlängning av kartellverksamhetens varaktighet inte på det belopp av påföljdsavgift som påförs, men nog på beloppet av påföljdsavgift för de övriga näringsidkare som deltagit i kartellverksamheten. 

16 §.Villkor för befrielse från påföljdsavgift och nedsättning av påföljdsavgiften i kartellfall. Paragrafen föreslås bli ändrad så att dess innehåll i huvudsak motsvarar den gällande 16 §, men det föreskrivs mer detaljerat än i den gällande 16 § om villkoren för befrielse från påföljdsavgift och nedsättning av påföljdsavgiften. Enligt 15 och 16 § i den gällande konkurrenslagen, Konkurrens- och konsumentverkets riktlinjer för eftergift och artikel 18 i direktivet utesluts inte den som utövat påtryckningar i fråga om en konkurrensöverträdelse ur kretsen av näringsidkare som kan beviljas nedsättning av påföljdsavgiften. Avsikten är inte att ändra detta rättsläge. 

Bestämmelsen i 1 mom. 1 punkten grundar sig på artikel 19 a i direktivet och motsvarar i huvuddrag 16 § 1 mom. 1 punkten och 16 § 2 mom. i den gällande lagen. I punkten föreslås bli föreskrivet att en näringsidkare ska upphöra med sitt deltagande i den misstänkta hemliga kartellen senast omedelbart efter att ha lämnat in sin ansökan enligt 17 § 1 mom. till Konkurrens- och konsumentverket, med undantag för sådant deltagande som enligt Konkurrens- och konsumentverkets åsikt är nödvändigt för att bevara integriteten i utredningen. Fortsatt deltagande i kartellen kan komma i fråga närmast bara när det för tryggande av en inspektion enligt 35 eller 36 § i konkurrenslagen är nödvändigt att näringsidkaren deltar i kartellen. Fortsatt deltagande i en kartell innebär dock inte i allmänhet att sökanden instrueras att fortsätta att genomföra konkurrensbegränsningen i oförändrat skick. Syftet är endast att säkerställa att inspektioner enligt 35 och 36 § lyckas. Bestämmelsen ger Konkurrens- och konsumentverket en möjlighet att instruera sökanden att till exempel inte ändra sitt beteende plötsligt så att de övriga kartellmedlemmarna kan sluta sig till att sökanden kontaktat Konkurrens- och konsumentverket och börjar förstöra handlingar som är väsenliga för utredningen. Fortsatt deltagande förutsätter alltid att Konkurrens- och konsumentverket ger instruktioner om saken, och när instruktioner ges ska Konkurrens- och konsumentverket beakta också de skador som eventuellt drabbar tredje parter vid fortsatt kartellverksamhet. Utan sådana instruktioner från Konkurrens- och konsumentverket får näringsidkaren inte fortsätta att delta i konkurrensbegränsningen. 

Bestämmelsen i 2 punkten grundar sig på artikel 19 b i direktivet och motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 16 § 1 mom. 2 punkten i den gällande lagen, men punktens ordalydelse ändras så att den blir mer lik ordalydelsen i artikel 19 b i direktivet. Enligt den föreslagna punkten ska näringsidkaren ställa sig till förfogande för äkta, fullständigt, löpande och skyndsamt samarbete med Konkurrens- och konsumentverket från det att ansökan lämnas in till dess att Konkurrens- och konsumentverket har avslutat utredningen mot alla som varit under utredning genom att fatta ett beslut eller göra en framställning till marknadsdomstolen. Med beslut avses till exempel ett föreläggande om att upphöra med en konkurrensbegränsning som Konkurrens- och konsumentverket enligt 9 § i den gällande lagen meddelar efter avslutad utredning. Med framställning till marknadsdomstolen avses en i 12 § i den gällande lagen avsedd framställning till marknadsdomstolen om påföljdsavgift. 

Bestämmelsen i 3 punkten grundar sig på artikel 19 c i direktivet och förenar sakinnehållet i den gällande lagens 16 § 1 mom. 3 och 4 punkt med lagens 16 § 3 mom. Enligt punkten ska näringsidkaren före inlämnandet av ansökan inte ha förstört, förfalskat eller undanhållit bevis för den misstänkta hemliga kartellen, eller inte ha avslöjat det faktum att den övervägt att lämna in en ansökan, eller något av innehållet i denna, utom för andra konkurrensmyndigheter. Med andra konkurrensmyndigheter avses i detta sammanhang Europeiska kommissionen, konkurrensmyndigheten i en annan av Europeiska unionens medlemsstater och konkurrensmyndigheterna i tredjeländer. 

I 2 mom. 1–6 punkten föreskrivs om det mer detaljerade innehållet i den samarbetsskyldighet som avses i 1 mom. 2 punkten. Punkterna i momentet grundar sig på artikel 19 b i–v i direktivet. Enligt 1 punkten i momentet ska näringsidkaren utan dröjsmål förse Konkurrens- och konsumentverket med alla relevanta företagsförklaringar samt all relevant information och alla relevanta bevis rörande den misstänkta hemliga kartellen som näringsidkaren besitter eller har tillgång till, särskilt sökandens namn och adress; namnen på alla andra företag som deltar eller har deltagit i den misstänkta hemliga kartellen; en detaljerad beskrivning av den misstänkta hemliga kartellen, inklusive vilka produkter och territorier kartellen avser samt hur länge och på vilket sätt den misstänkta hemliga kartellen har bedrivit sin verksamhet; samt uppgifter om tidigare eller möjliga framtida ansökningar till andra konkurrensmyndigheter i samband med den misstänkta hemliga kartellen. Med andra konkurrensmyndigheter avses i likhet med i 1 mom. 3 punkten Europeiska kommissionen, konkurrensmyndigheten i en annan av Europeiska unionens medlemsstater och konkurrensmyndigheterna i tredjeländer. Enligt 2 punkten ska näringsidkaren fortsatt stå till Konkurrens- och konsumentverkets förfogande för att svara på alla frågor som kan bidra till fastställandet av faktiska omständigheter. I 3 punkten föreskrivs att näringsidkaren ska se till att dess direktörer, styrelsemedlemmar och andra medarbetare kan höras av Konkurrens- och konsumentverket och göra rimliga ansträngningar för att se till att tidigare direktörer, styrelsemedlemmar och andra medarbetare kan höras av Konkurrens- och konsumentverket. I 4 punkten föreskrivs det att näringsidkaren från det att ansökan lämnas in inte får förstöra, förfalska eller undanhålla relevanta uppgifter eller bevis. I 1 mom. 3 punkten föreskrivs om en skyldighet med motsvarande innehåll som gäller innan ansökan lämnats in. Enligt 5 punkten får näringsidkaren inte avslöja det faktum att ansökan lämnats in, eller något av innehållet i denna, förrän Konkurrens- och konsumentverket har lagt fram ett utkast till beslut eller till en framställning om påföljdsavgift, såvida inte annat överenskommits. En uttrycklig i 5 punkten avsedd annan överenskommelse ska ingås med Konkurrens- och konsumentverket. Enligt 6 punkten ska näringsidkaren förfara på också andra sätt för att bidra till utredningen av den misstänkta hemliga kartellen. Avsikten är att visa att innehållet i det samarbete som näringsidkaren förutsätts bedriva inte regleras utömmande i 1–5 punkten i momentet. 

17 §.Förfarandet vid befrielse från påföljdsavgift och nedsättning av påföljdsavgiften i kartellfall. Paragrafen föreslås bli ändrad så att den bättre motsvarar kraven i direktivet. Bestämmelserna i de föreslagna 1 och 3 mom. avses bli tillämpade också i fråga om ansökningar enligt 17 a och 17 b §. 

Bestämmelsen i 1 mom. motsvarar första meningen i det gällande 1 mom. Det som i det gällande 1 mom. föreskrivs om en frist inom vilken en företagsförklaring, uppgifter och bevis ska lämnas föreskrivs det i fortsättningen om i den nya 17 a §, vilken gäller markeringar.  

Bestämmelserna i 2 mom. motsvarar det gällande 2 mom. 

Det gällande 3 mom. ersätts med ett nytt 3 mom. som grundar sig på artikel 20 i direktivet. Enligt det nya momentet kan Konkurrens- och konsumentverket ta emot företagsförklaringar skriftligen och muntligen när en näringsidkare ansöker om befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften. I momentet föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverket på begäran av näringsidkaren skriftligen ska bekräfta att ansökan tagits emot. I en skriftlig bekräftelse ska datumet och klockslaget för mottagande av ansökan nämnas. En skriftlig bekräftelse sker därmed bara på en uttrycklig begäran. Bekräftelsen kan också göras muntligen. Enligt momentet kan näringsidkaren lägga fram företagsförklaringar på finska eller svenska eller på ett sådant officiellt språk i en av Europeiska unionens medlemsstater som Konkurrens- och konsumentverket och sökanden har kommit överens om. Det sannolikaste språk som Konkurrens- och konsumentverket och sökanden särskilt kommer överens om är engelska, och Konkurrens- och konsumentverket har redan i sin nuvarande praxis tagit emot på engelska avfattade ansökningar när överenskommelse om detta har nåtts med sökanden. 

När Konkurrens- och konsumentverket tar emot muntliga företagsförklaringar som avses i 3 mom. ska verket iaktta 20 och 42 § i förvaltningslagen. Enligt 20 § i förvaltningslagen har ett ärende inletts när den handling som avser detta har kommit in till en behörig myndighet eller när ett ärende som får inledas muntligen har framförts och de uppgifter som behövs för att behandlingen av ärendet ska kunna påbörjas har registrerats. Enligt 42 § i förvaltningslagen ska uppgifter om muntligen framförda yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet i ett ärende antecknas eller registreras på något annat sätt. Till följd av förvaltningslagens bestämmelser registreras uppgifter också om muntligen framförda företagsförklaringar i samband med att de tas emot, oberoende av om den muntliga företagsförklaringen framförs i samband med att ärendet inleds eller först i ett senare skede. 

Bestämmelsen i 4 mom. motsvarar 17 § 4 mom. i den gällande lagen 

I 5 mom. görs en teknisk ändring som gäller hänvisningen till 9 §. Med anledningen av ändringen hänvisas det i fortsättningen till beslut om konstaterande av en överträdelse och föreläggande om att upphöra med den och till beslut om åläggande att genomföra en beteendemässig korrigerande åtgärd; sådana beslut föreskrivs det om i 9 §. Ändringen grundar sig på de ändringar som föreslås bli gjorda i 9 §. Till momentet fogas också en hänvisning till den nya 9 a §, som gäller strukturella korrigerande åtgärder. 

Bestämmelsen i 6 mom. motsvarar till sitt innehåll 17 § 6 mom. i den gällande lagen. I den finskspråkiga propositionen har det gjorts en smärre språklig ändring i momentet. 

17 a §.Markering för ansökan om befrielse från påföljdsavgift. Paragrafen är ny och grundar sig på artikel 21 i direktivet. Sakinnehållet i paragrafen motsvarar andra meningen i det gällande 17 § 1 mom., men bestämmelserna om markeringsförfarandet är mer detaljerade än i den gällande regleringen. Begreppet markering som används i paragrafen avser den i konkurrensrätten vedertagna engelskspråkiga termen ”marker”, som motsvarar den i 17 § 1 mom. i den gällande lagen avsedda tidsfrist som Konkurrens- och konsumentverket fastställer för lämnande av den företagsförklaring, de uppgifter och de bevis som avses i 14 §. I enlighet med det nya 3 mom. som föreslås i 17 § kan en näringsidkare lägga fram de i paragrafen avsedda företagsförklaringarna samt ansökan om markering på finska eller svenska eller på ett sådant officiellt språk i en av Europeiska unionens medlemsstater som Konkurrens- och konsumentverket och sökanden har kommit överens om. 

Det som föreskrivs i 1 mom. grundar sig på artikel 21.1 och 21.2 i direktivet. Enligt momentet kan Konkurrens- och konsumentverket bevilja näringsidkare en tidsbunden markering för att näringsidkaren ska kunna samla in de företagsförklaringar, uppgifter och bevis som behövs för en i den gällande 14 § avsedd befrielse från påföljdsavgift. Konkurrens- och konsumentverket bestämmer tidsfristens längd. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra en tidsfrist inom vilken en näringsidkare som ansöker om befrielse från påföljdsavgift kan samla in de företagsförklaringar, uppgifter och bevis som behövs för att beviströskeln ska överstigas samtidigt som näringsidkarens företräde framför andra kartellmedlemmar som ansöker om befrielse från påföljdsavgift tryggas. 

Det som föreskrivs i 2 mom. grundar sig på artikel 21.2 i direktivet. I momentet uppräknas de uppgifter som en näringsidkare ska tillhandahålla Konkurrens- och konsumentverket för att få markeringen. Näringsidkaren ska lämna in de av de i momentet uppräknade uppgifterna som är tillgängliga för näringsidkaren. Uppgifter som ska lämnas in är följande: sökandens namn och adress, en motivering till att näringsidkaren gjort en ansökan om befrielse från påföljdsavgift, namnen på alla andra näringsidkare som deltar eller har deltagit i den misstänkta hemliga kartellen, vilka produkter och territorier kartellen avser, den misstänkta hemliga kartellverksamhetens varaktighet och art samt uppgifter om tidigare eller möjliga framtida ansökningar till andra konkurrensmyndigheter i samband med den misstänkta hemliga kartellen. Med andra konkurrensmyndigheter som nämns i punkt 6 i förteckningen avses både konkurrensmyndigheterna i andra medlemsstater i Europeiska unionen och konkurrensmyndigheterna i tredjeländer. Uppgifter om vilka andra länder ansökningar har riktats till behövs med tanke på helhetsbilden. 

Bestämmelsen i 3 mom. grundar sig på artikel 21.3 i direktivet. Enligt momentet ska alla företagsförklaringar, uppgifter och bevis som näringsidkaren tillhandahållit under markeringens giltighetstid anses ha lämnats in vid den tidpunkt då den inledande begäran gjordes. Den tidpunkt då begäran gjordes avser den tidpunkt då Konkurrens- och konsumentverket tog emot näringsidkarens begäran om erhållande av markering. Enligt förarbetena till den gällande lagen anses uppgifter som lämnats inom den fastställda fristen ha blivit inlämnade vid den tidpunkt då Konkurrens- och konsumentverket fastställde en frist för sökanden. Det föreslagna 3 mom. ändrar denna tidpunkt så att den är lika med den tidpunkt som anges i artikel 21.3 i direktivet. I praktiken försiggår inlämnandet av begäran om markering, mottagandet av den och fastställandet av tidsfristen inom en kort tidsperiod. 

17 b §.Förkortade ansökningar. Paragrafen är ny och grundar sig på artikel 22 i direktivet. Paragrafens sakinnehåll motsvarar 17 § 3 mom. i den gällande lagen, men bestämmelserna om saken i paragrafen är så som krävs i direktivet påfallande mer detaljerade än i den gällande konkurrenslagen. I den nya paragrafen kvarstår den i det gällande 17 § 3 mom. föreskrivna möjligheten att ta emot förkortade ansökningar i situationer där en näringsidkare i samma ärende har lämnat in en ansökan till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat. . I den finskspråkiga versionen av propositionen används uttrycket täysi hakemus, vilket avser samma sak som det i direktivet använda begreppet täydellinen hakemus. I enlighet med det nya 3 mom. som föreslås i 17 § kan en näringsidkare lägga fram de i paragrafen avsedda företagsförklaringarna på finska eller svenska eller på ett sådant officiellt språk i en av Europeiska unionens medlemsstater som näringsidkaren och Konkurrens- och konsumentverket har kommit överens om. 

I 1 mom. föreskrivs att om en näringsidkare har ansökt hos Europeiska kommissionen eller hos den behöriga myndigheten i en annan av Europeiska unionens medlemsstater om befrielse från påföljd eller nedsättning av påföljden, antingen genom att ansöka om en markering eller genom att lämna in en fullständig ansökan i samband med samma misstänkta hemliga kartell, får näringsidkaren i samma ärende hos Konkurrens- och konsumentverket med en förkortad ansökan ansöka om befrielse från påföljdsavgift enligt 14 § eller nedsättning av påföljdsavgiften enligt 15 §. 

I förteckningen i 2 mom. anges de uppgifter som ska ingå i en förkortad ansökan. Enligt momentet ska i förkortade ansökningar anges en kort beskrivning av sökandens namn och adress, namn på övriga parter i den misstänkta hemliga kartellen, vilka produkter och territorier kartellen avser, den misstänkta hemliga kartellens varaktighet och art, de medlemsstater där bevisen för den misstänkta hemliga kartellen sannolikt finns, och uppgifter om alla tidigare eller eventuella framtida ansökningar om eftergift som gjorts vid andra konkurrensmyndigheter vad avser den misstänkta hemliga kartellen. Utöver om de uppgifter som ska anges i förkortade ansökningar föreskrivs det i momentet om Konkurrens- och konsumentverkets befogenhet att be näringsidkaren förtydliga omständigheter som nämns i förteckningen. 

Enligt 3 mom. ska Konkurrens- och konsumentverket ge en näringsidkare som lämnat in en förkortad ansökan tillfälle att lämna in en fullständig ansökan, om kommissionen har informerat om sin avsikt att låta bli att helt eller delvis driva ärendet vidare. I praktiken innebär givandet av tillfälle att Konkurrens- och konsumentverket sätter ut en frist för inlämnande av en fullständig ansökan. 

När kommissionen tar emot en fullständig ansökan och nationella konkurrensmyndigheter tar emot förkortade ansökningar vad avser samma misstänkta kartell, ska kommissionen vara huvudsaklig samtalspartner för sökanden. Innan kommissionen har beslutat om huruvida den kommer att gå vidare med ärendet, helt eller delvis, ger den instruktioner till sökanden, bland annat om genomförandet av eventuella andra interna utredningar. Under denna period ska kommissionen på begäran informera de berörda nationella konkurrensmyndigheterna om läget. Om kommissionen har informerat de nationella konkurrensmyndigheterna om sin avsikt att låta bli att helt eller delvis driva ärendet vidare, ges näringsidkaren möjlighet att lämna in fullständiga ansökningar till de berörda nationella konkurrensmyndigheterna. 

Enligt momentet ska Konkurrens- och konsumentverket ge en näringsidkare som lämnat in en förkortad ansökan tillfälle att lämna in en fullständig ansökan också när en fullständig ansökan har lämnats in till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen. 

Enligt 4 mom. får Konkurrens- och konsumentverket, om det är nödvändigt för avgränsning av ett ärende eller fördelning av ärenden, begära att näringsidkaren lämnar in en fullständig ansökan innan kommissionen har informerat om sin avsikt att helt eller delvis låta bli att driva ärendet. Begäran kan göras också om befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften i enlighet med 1 mom. har sökts endast hos den behöriga myndigheten i en annan av Europeiska unionens medlemsstater. Att göra en i momentet avsedd begäran innan kommissionen har informerat om sin avsikt att helt eller delvis låta bli att driva ärendet är möjligt bara under exceptionella omständigheter, eftersom den primära myndighet som är samtalspartner för en näringsidkare i ett ärende som gäller förkortade ansökningar är Europeiska kommissionen när en fullständig ansökan om samma misstänkta kartell har lämnats till denna. 

Enligt momentet fastställer Konkurrens- och konsumentverket en rimlig tidsfrist inom vilken en fullständig ansökan ska lämnas in. I momentet konstateras för tydlighetens skull också att det som föreskrivs i momentet inte begränsar näringsidkarens rätt att frivilligt lämna in en fullständig ansökan redan innan Konkurrens- och konsumentverket framställt en begäran om saken. 

I 5 mom. föreskrivs det att om Konkurrens- och konsumentverket inte från någon annan näringsidkare har fått en ansökan som gäller samma misstänkta kartell och om den förkortade ansökan uppfyller förutsättningarna enligt 2 mom., ska Konkurrens- och konsumentverket underrätta näringsidkaren om dennes företrädesrätt. Företrädesrätten för näringsidkarens ansökan vid Konkurrens- och konsumentverket bestäms enligt tidpunkten för inlämnande av den förkortade ansökan. 

I 6 mom. föreskrivs att om näringsidkaren lämnar in en fullständig ansökan inom den tidsfrist som med stöd av 3 eller 4 mom. fastställts av Konkurrens- och konsumentverket, eller frivilligt i ett tidigare skede, ska ansökan anses ha lämnats in vid tidpunkten för inlämnande av den förkortade ansökan. En ytterligare förutsättning är dock att den förkortade ansökan avser samma produkter och territorier samt samma varaktighet för den misstänkta hemliga kartellen som den i 1 mom. avsedda till Europeiska kommissionen eller till den behöriga myndigheten i en annan av Europeiska unionens medlemsstater inlämnade ansökan, vilken kan ha kompletterats. 

19 §.Preskription av påföljdsavgiften. Till paragrafen föreslås bli fogade nya 2 och 4 mom. där det föreskrivs om i artikel 29 i direktivet förutsatt tillfälligt upphörande av påföljdsavgiftens preskriptionstid med anledning av utredningsåtgärder som Europeiska kommissionen eller konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat genomför samt om preskription av en påföljdsavgift som påförts för överträdelse av en förfarandebestämmelse. Det gällande 1 mom. förblir oförändrat, och det nuvarande 2 mom. blir 3 mom. eftersom nya moment fogas till paragrafen. 

Enligt det nya 2 mom. medför åtgärder av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat och kommissionen för att utreda samma konkurrensbegränsning att den i 19 § 1 mom. avsedda preskriptionstiden upphör tillfälligt. Avgörande för att preskriptionstiden tillfälligt ska upphöra att löpa är i enlighet med kraven i artikel 29.1 andra stycket i direktivet den tidpunkt då åtminstone en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare som är föremål för utredning har delgetts den första formella utredningsåtgärden. Enligt förarbetena till den gällande konkurrenslagen är exempelvis Konkurrens- och konsumentverkets beslut om förrättande av en inspektion eller Konkurrens- och konsumentverkets begäran om utredning sådana åtgärder av Konkurrens- och konsumentverket som avbryter den i 19 § avsedda preskriptionen. Med formell utredningsåtgärd avses i detta sammanhang motsvarande åtgärder som i den gällande 19 §. Sådana åtgärder av Konkurrens- och konsumentverket avbryter också en i kommissionens reglering eller i den andra medlemsstatens nationella reglering angiven preskriptionstid i samma ärende. Bestämmelser om preskriptionstider för kommissionens åläggande av påföljder finns i artikel 25 i rådets förordning (EG) nr 1/2003. Med samma ärende avses en annan konkurrensmyndighets utredning av samma förfarande. Mottagandet av näringsidkares ansökningar om eftergift är dock inte en åtgärd som medför att preskriptionstiden tillfälligt upphör att löpa. 

I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om preskription av en i 37 a § avsedd påföljdsavgift som påförts för överträdelse av förfarandebestämmelser. Avsikten är att 37 a § ska fogas till konkurrenslagen för att kraven i artikel 13.2 i direktivet ska uppfyllas. Enligt momentet får påföljdsavgift inte påföras med stöd av 37 a §, om framställning till marknadsdomstolen inte har gjorts inom två år från den dag då Konkurrens- och konsumentverket fick kännedom om överträdelsen. I momentet föreskrivs också om en ovillkorlig preskriptionstid, som är fem år räknat från överträdelse av förfarandebestämmelsen. 

29 §.Företagsförvärv i marknadsdomstolen. I paragrafen föreslås en ändring av teknisk natur till följd av vilken tidsfrister som fastställts för marknadsdomstolen i fortsättningen uttrycks i arbetsdagar i stället för kalendermånader. Angivandet av behandlingsfristen i arbetsdagar motsvarar 26 § i den gällande lagen, där det föreskrivs om Konkurrens- och konsumentverkets behandlingsfrister i samband med företagsförvärv. Tidsfristerna i den paragrafen ändrades från kalendermånader till arbetsdagar genom lag 721/2019, som trädde i kraft den 17 juni 2019.  

Den i 1 mom. föreskrivna fristen för behandling i marknadsdomstolen av Konkurrens- och konsumentverkets framställningar om förbud mot företagsförvärv ska i fortsättningen vara 69 arbetsdagar. Marknadsdomstolen ska därmed meddela sitt beslut med anledning av Konkurrens- och konsumentverkets framställning om förbud mot ett företagsförvärv inom 69 arbetsdagar från det att framställningen gjordes. 

Den i 2 mom. föreskrivna giltighetstiden för ett förbud mot verkställande av företagsförvärvet ska i fortsättningen vara 23 arbetsdagar. Det i momentet avsedda förbudet mot verkställande av företagsförvärvet förfaller, om marknadsdomstolen inte inom 23 arbetsdagar från det att framställningen gjordes bestämmer något annat. 

33 §.Skyldighet att lämna upplysningar. Formuleringarna i 33 § 1 mom. i den gällande konkurrenslagen ändras så, att förutsättningarna för att göra en begäran om information motsvarar kraven i artikel 8 i direktivet. I överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 8 i direktivet får sådana begäranden om information som Konkurrens- och konsumentverket med stöd av 33 § gör inte tvinga mottagarna att erkänna en överträdelse av konkurrensreglerna. Till paragrafen föreslås bli fogade nya 2–4 mom. där det föreskrivs om begäranden om information som krävs i direktivet och som riktas till fysiska personer i syfte att utreda konkurrensbegränsningar, om Konkurrens- och konsumentverkets befogenhet att begära information för att utreda sådana överträdelser av förfaranderegler som avses i det föreslagna 37 a § 1 mom. samt om begäranden om information som Konkurrens- och konsumentverket gör på andra medlemsstaters konkurrensmyndigheters vägnar. Det gällande 2 mom. blir 5 mom. eftersom nya 2–4 mom. fogas till paragrafen, och det förblir oförändrat till sitt innehåll. De ändringar av paragrafen eller av konkurrenslagen i övrigt som föreslås i denna proposition ändrar inte sådana regler och principer som hänför sig till advokathemligheten eller till skyddet för juridisk rådgivning. Enligt det gällande 38 § 3 mom. i konkurrenslagen är en näringsidkare inte skyldig att ge Konkurrens- och konsumentverket handlingar som innehåller konfidentiell brevväxling mellan en utomstående juridisk rådgivare och dennas klient. Det i 38 § 3 mom. i konkurrenslagen avsedda skyddet för konfidentialitet för en advokat och huvudmannen i samband med juridisk rådgivning har bedömts till exempel i högsta förvaltningsdomstolens beslut HFD:2019:98, punkterna 753–765. 

Det föreslås att 1 mom. ändras så, att en förutsättning för skyldigheten att lämna upplysningar i fortsättningen är att Konkurrens- och konsumentverket har gjort en begäran i stället för att ha gett en uppmaning, vilket anges i den gällande formuleringen. Hänvisningen till en begäran som Konkurrens- och konsumentverket gjort anger tydligare än en hänvisning till en uppmaning att skyldigheten att lämna upplysningar uppkommer på basis av en uttrycklig begäran. Ändringen är teknisk till sin natur och har ingen inverkan på vare sig momentets innehåll eller hur det tolkas. 

Enligt det nya 2 mom. ska fysiska personer på begäran av Konkurrens- och konsumentverket oberoende av sekretessbestämmelserna ge verket alla de uppgifter och handlingar som behövs för utredning av en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar. Med konkurrensbegränsning avses ett förfarande som strider mot bestämmelserna i 5 och 7 § samt i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Att momentet fogas till paragrafen grundar sig på artikel 8 i direktivet, enligt vilken nationella administrativa konkurrensmyndigheter ska få begära att varje fysisk person lämnar upplysningar, förutsatt att upplysningarna kan vara relevanta för utredningen av en konkurrensbegränsning. Fysiska personers skyldighet att lämna upplysningar omfattar motsvarade uppgifter och handlingar som den i 33 § 1 mom. i konkurrenslagen angivna skyldigheten för en näringsidkare, en sammanslutning av näringsidkare, en upphandlande enhet, en kommun, en samkommun och staten samt enheter som de har bestämmande inflytande över att lämna upplysningar. 

I överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 8 begränsar sig fysiska personers skyldighet att lämna upplysningar till enbart sådana upplysningar som behövs för utredning av en konkurrensbegränsnings innehåll, ändamål och verkningar. Skyldigheten avser därmed inte i 1 mom. nämnda uppgifter som begärs för utredning av konkurrensförhållandena; sådana uppgifter ska lämnas av näringsidkare, en sammanslutning av näringsidkare, en upphandlande enhet, en kommun, en samkommun och staten samt enheter som de har bestämmande inflytande över. Begäranden om information som riktas till fysiska personer kan på grund av den avgränsning som motsvarar artikel 8 inte heller göras för att genomföra tillsyn över företagsförvärv enligt 4 kap. i konkurrenslagen eller tillsyn över förutsättningarna för en jämlik konkurrens enligt 4 a kap. 

Enligt artikel 8 i direktivet ska begäranden om information vara proportionerliga. Kravet på proportionalitet är också en del av förvaltningens rättsprinciper som föreskrivs i 6 § i förvaltningslagen. I enlighet med förvaltningens rättsprinciper ska begäranden om information som Konkurrens- och konsumentverket framställer till fysiska personer vara proportionerliga. 

Enligt det nya 3 mom. ska näringsidkare och sammanslutningar av näringsidkare på begäran av Konkurrens- och konsumentverket oberoende av sekretessbestämmelserna ge verket alla de uppgifter och handlingar som behövs för utredning av överträdelser som avses i 37 a § 1 mom. Syftet med den skyldighet att lämna upplysningar som föreskrivs i momentet är att säkerställa möjligheten för Konkurrens- och konsumentverket att få alla uppgifter och handlingar som behövs för att visa en misstänkt överträdelse av förfarandereglerna och göra en framställning om påföljdsavgift för överträdelsen. 

I det nya 4 mom. föreskrivs det om Konkurrens- och konsumentverkets befogenhet att ålägga en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare att till Konkurrens- och konsumentverket oberoende av sekretessbestämmelserna ge uppgifter och handlingar för utredning av om näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare har underlåtit att följa ett av en annan medlemsstats konkurrensmyndighet meddelat beslut om förbud, korrigerande åtgärd eller åtagande eller interimistiskt föreläggande eller har underlåtit att följa den andra medlemsstatens förfaranderegler om inspektioner i affärslokaler, höranden eller begäranden om information. 

Momentet grundar sig på artikel 24 i direktivet, där det krävs att medlemsstaterna säkerställer att nationella administrativa konkurrensmyndigheter har befogenhet att utföra inspektioner, göra begäranden om information och genomföra förhör på begäran av andra medlemsstaters konkurrensmyndigheter för att utreda huruvida en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare har underlåtit att följa den ansökande nationella konkurrensmyndighetens utredningsåtgärder eller beslut. I artikel 24.2 i direktivet hänvisas det till artikel 6 som gäller inspektioner i företags lokaler, artikel 8 som gäller begäranden om information, artikel 9 som gäller förhör, artikel 10 som gäller konstaterande och upphörande av överträdelser, artikel 11 som gäller interimistiska åtgärder och artikel 12 som gäller beslut om åtaganden. Sådana utredningsåtgärder som avses i artikeln är inspektion i affärslokaler, begäranden om information och höranden, och sådana beslut som avses i artikeln är beslut om upphörande av överträdelser, beteendemässiga och strukturella korrigerande åtgärder, interimistiska förelägganden samt beslut om åtaganden. Till följd av att momentet fogas till paragrafen kan Konkurrens- och konsumentverket i fortsättningen på begäran av till exempel Konkurrensverket i Sverige göra en begäran om information för att utreda huruvida ett beslut om åtagande som meddelats i Sverige har följts. Momentet förpliktar inte Konkurrens- och konsumentverket att uppfylla en begäran från konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat, utan Konkurrens- och konsumentverket har rätt att överväga huruvida verket ska uppfylla den begäran som den andra medlemsstatens konkurrensmyndighet har framställt. 

Det nya 4 mom. ger inte Konkurrens- och konsumentverket befogenhet att ålägga en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare att på en annan medlemsstats konkurrensmyndighets vägnar till Konkurrens- och konsumentverket oberoende av sekretessbestämmelserna ge uppgifter och handlingar för utredning av om näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare har överträtt artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. Det gäller dock att lägga märke till att Konkurrens- och konsumentverket med stöd av artikel 22 i förordning (EG) nr 1/2003 får företa utöver inspektioner också andra utredningsåtgärder enligt den nationella lagstiftningen på uppdrag av konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat, och för dess räkning, som krävs för att konstatera om det föreligger en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget.  

Det som föreskrivs i 5 mom. motsvarar det gällande 33 § 2 mom. 

34 §.Kallelse att höras. Paragrafen föreslås bli ändrad så att den i paragrafen föreskrivna förutsättningen för kallelse att höras motsvarar kraven i artikel 9 i direktivet. Det föreslås också att nya 2 och 3 mom. som grundar sig på artikel 24 i direktivet fogas till paragrafen. 

I 1 mom. föreskrivs det om Konkurrens- och konsumentverkets befogenhet att kalla in och höra en företrädare för en näringsidkare eller för en sammanslutning av näringsidkare eller någon annan som kan förfoga över upplysningar som behövs för utredning av en konkurrensbegränsning. Förutsättningen motsvarar kravet i artikel i 9 direktivet. På motsvarande sätt som i 34 § i den gällande konkurrenslagen föreskrivs det också i det föreslagna 1 mom. om rätten för Konkurrens- och konsumentverket att protokollföra de svar som verket får. I momentet finns alltjämt en hänvisning till förvaltningslagen som motsvarar slutet av den gällande 34 §. Hänvisningen innebär bland annat att Konkurrens- och konsumentverket i enlighet med 42 § i förvaltningslagen ska anteckna eller registrera uppgifter om muntligen framförda yrkanden och utredningar som kan inverka på avgörandet i ett ärende. 

Med företrädare för näringsidkare eller för sammanslutningar av näringsidkare avses alla personer som utifrån en anställning, ställningsfullmakt eller något annat band kan anses ha en koppling till dem som de företräder. För att nämna ett exempel är de som omfattas av den direktionsrätt som en näringsidkare i egenskap av arbetsgivare har sådana företrädare som avses i bestämmelsen. Om en person som kallas in och hörs inte har en ovan avsedd koppling till dem som avses i bestämmelsen, ska hen anses höra till gruppen ”någon annan” som anges i momentet. 

Momentets indelning i företrädare och andra personer är av betydelse därför att det är bara företrädare för näringsidkare och för sammanslutningar av näringsidkare som enligt artikel 16.1 b i direktivet ska kunna föreläggas viten som riktas mot den som de företräder; detta görs för att säkerställa att företrädaren i fråga inställer sig till hörandet. Enligt 46 § 4 mom. i den gällande konkurrenslagen får vite inte föreläggas en fysisk person för fullgörande av skyldigheten enligt 34 §. Inte heller är det i fortsättningen möjligt att förena en med stöd av 34 § utfärdad kallelse som riktats till en fysisk person med vite, och en bestämmelse om detta kvarstår i 46 § 4 mom. i konkurrenslagen. 

I det nya 2 mom. föreskrivs så som krävs i artikel 24 i direktivet om rätten för Konkurrens- och konsumentverket att på en annan medlemsstats konkurrensmyndighets vägnar kalla in och höra en företrädare för en näringsidkare eller för en sammanslutning av näringsidkare eller någon annan för att utreda om näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare har överträtt artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, har underlåtit att följa ett av den andra medlemsstatens konkurrensmyndighet meddelat beslut om förbud, korrigerande åtgärd eller åtagande eller interimistiskt föreläggande, eller har underlåtit att följa den andra medlemsstatens förfaranderegler om inspektioner i affärslokaler, höranden eller begäranden om information. En förutsättning för att kallas in och höras är att den som kallas in för att höras kan förfoga över upplysningar som behövs för att utreda de överträdelser som nämns i momentet.  

I det nya 3 mom. föreskrivs på det sätt som krävs i artikel 24 om rätten för tjänstemän vid konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten eller personer som denna har bemyndigat att närvara vid och aktivt delta i hörande under överinseende av tjänstemän vid Konkurrens- och konsumentverket. Momentet möjliggör att tjänstemän vid konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten eller personer som denna har bemyndigat deltar i hörandet på samma sätt som tjänstemän vid Konkurrens- och konsumentverket genom att ställa frågor under Konkurrens- och konsumentverkets överinseende och styrning. Ett i momentet föreskrivet hörande som ordnas på begäran av konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat kan genomföras till exempel i en situation där en person som ska höras vistas i Finland och kan antas ha upplysningar som är av betydelse med tanke på en konkurrensbegränsning som utreds av konkurrensmyndigheterna i Sverige. 

I det föreslagna 3 mom. finns också en passus som motsvarar slutet av 34 § i den gällande konkurrenslagen och säkerställer att Konkurrens- och konsumentverket har rätt att protokollföra de svar som det får vid höranden enligt det nya 2 mom. som ordnas på en annan medlemsstats konkurrensmyndighets vägnar. 

35 §. Inspektioner i näringsidkares affärslokaler. Formuleringarna i 1 mom. preciseras så att det i momentet föreskrivs om en rätt för behöriga tjänstemän vid Konkurrens- och konsumentverket och regionförvaltningsverket att förrätta alla behövliga inspektioner på de i momentet uppräknade platserna för att övervaka att konkurrenslagen och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs samt för att bedöma företagsförvärv. Ändringen av momentets ordalydelse grundar sig på ordalydelsen i artikel 6.1 i direktivet, och avsikten med ändringen är inte att ändra tröskeln för inspektioner i förhållande till den gällande regleringen. 

Bestämmelsen i 2 mom. förblir oförändrad.  

Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 3 mom. där det så som krävs i artikel 24 i direktivet föreskrivs om rätten för tjänstemän vid Konkurrens- och konsumentverket att på begäran av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat förrätta inspektioner i lokaler som avses i 1 mom. för att utreda huruvida en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare har överträtt artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, har underlåtit att följa ett av den andra medlemsstatens konkurrensmyndighet meddelat beslut om förbud, korrigerande åtgärd, åtagande eller interimistiskt föreläggande, eller har underlåtit att följa den andra medlemsstatens förfaranderegler om inspektioner i affärslokaler, höranden eller begäranden om information. Momentet ger Konkurrens- och konsumentverket befogenhet att förrätta inspektion på begäran av konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat, men förpliktar inte till det. 

Det som föreskrivs i 4 mom. motsvarar det gällande 3 mom. 

Det som föreskrivs i 5 mom. motsvarar i övrigt det gällande 4 mom., men hänvisningen i momentet ändras till en hänvisning till 1–4 mom. med anledning av att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Genom ändringen möjliggörs så som krävs i direktivet förrättande av fortsatt inspektion också i fråga om inspektioner som förrättas med stöd av det nya 3 mom.  

Bestämmelsen i 6 mom. motsvarar det gällande 5 mom. 

36 §. Inspektioner i andra lokaler. Formuleringen i 1 mom. ändras så att den motsvarar det som föreskrivs i artikel 7 i direktivet. Det föreslås att ett nytt 4 mom. där det föreskrivs om inspektioner som förrättas på begäran av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat fogas till paragrafen. De gällande 4–6 mom. blir 5–7 mom. med anledning av tillägget. De hänvisningar till de tidigare momenten som ingår i det som blir 5–7 mom. ändras så att de motsvarar paragrafens nya uppbyggnad. 

Det föreslås att 1 mom. ändras så att förrättandet av inspektion inte längre förutsätter att överträdelsen är allvarlig. Ändringen grundar sig på artikel 7 i direktivet, enligt vilken det för förrättande av inspektion räcker att rimlig misstanke finns om att sådana handlingar som har samband med föremålet för inspektionen och som kan vara av betydelse för att bevisa en överträdelse av konkurrensreglerna förvaras. För förrättande av inspektion med stöd av 36 § räcker i enlighet med kraven i direktivet i fortsättningen grundad anledning att misstänka en överträdelse av 5 eller 7 § i konkurrenslagen eller av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. 

Bestämmelserna i 2 och 3 mom. motsvarar bestämmelserna i de gällande 2 och 3 mom. 

I det nya 4 mom. föreskrivs så som krävs i artikel 24 i direktivet angående rätten för tjänstemän vid Konkurrens- och konsumentverket att på begäran av konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat förrätta inspektion i lokaler som avses i 1 mom. för att utreda huruvida en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare har överträtt artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, har underlåtit att följa ett av den andra medlemsstatens konkurrensmyndighet meddelat beslut om förbud, korrigerande åtgärd eller åtagande eller interimistiskt föreläggande, eller har underlåtit att följa den andra medlemsstatens förfaranderegler om inspektioner i affärslokaler, höranden eller begäranden om information. Momentet ger Konkurrens- och konsumentverket befogenhet att förrätta inspektion på begäran av konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat, men förpliktar inte till det. Konkurrens- och konsumentverket har därmed prövningsrätt i fråga om förrättandet av den begärda inspektionen. 

Det som föreskrivs i 5 mom. motsvarar i övrigt det gällande 4 mom., men den hänvisning till 1–3 mom. som finns i det gällande 4 mom. ändras till en hänvisning till 1–4 mom. med anledning av att det nya 4 mom. fogas till paragrafen. Till följd av ändringen ska i enlighet med vad som krävs i artikel 7.2 i direktivet tillstånd hos marknadsdomstolen inhämtas i förväg också i fråga om en inspektion som med stöd av 36 § förrättas på begäran av konkurrensmyndigheterna i en annan medlemsstat. 

Bestämmelsen i 6 mom. motsvarar i övrigt det gällande 5 mom., men den hänvisning till 1–3 mom. som finns i det gällande 5 mom. ändras till en hänvisning till 1–4 mom. med anledning av att det nya 4 mom. fogas till paragrafen. Genom ändringen möjliggörs förrättande av fortsatt inspektion också i fråga om inspektioner som förrättas på begäran av konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat. Ändringen grundar sig på det som krävs i artikel 7.3 i direktivet. 

Bestämmelsen i 7 mom. motsvarar det gällande 6 mom. 

37 §. Förfarandet vid inspektioner. Det föreslås att ändringar i paragrafen görs utifrån artikel 24 i direktivet. Till följd av ändringarna har också tjänstemän vid konkurrensmyndigheter i andra medlemsstater och personer som dessa bemyndigat rätt att få tillträde till lokaler som är föremål för inspektionen och att aktivt biträda Konkurrens- och konsumentverkets tjänstemän vid inspektionen. Tjänstemän vid konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten och personer som denna bemyndigat föreslås inte ha några i paragrafen avsedda självständiga inspektionsbefogenheter. Däremot kan de aktivt biträda Konkurrens- och konsumentverkets tjänstemän vid inspektionen. I 7 mom., vilket fogas till paragrafen, föreskrivs det uttryckligen att tjänstemän vid konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten och personer som denna har bemyndigat ska stå under Konkurrens- och konsumentverkets tjänstemäns ledning och överinseende vid förrättande av inspektioner. 

Till 1 mom. fogas ett omnämnande av tjänstemän vid en annan medlemsstats konkurrensmyndighet. Med anledning av tillägget ska näringsidkare och sammanslutningar av näringsidkare för inspektioner ge Konkurrens- och konsumentverkets, regionförvaltningsverkets, Europeiska kommissionens och en annan medlemsstats konkurrensmyndighets tjänstemän eller personer som dessa bemyndigat tillträde till affärs- och lagerlokaler, markområden och fordon som de har i sin besittning. Tillägget medför att tjänstemän vid en annan medlemsstats konkurrensmyndighet också har rätt att under Konkurrens- och konsumentverkets ledning och överinseende granska och ta kopior av näringsidkarnas och sammanslutningarnas affärskorrespondens, bokföring, dataregistreringar och andra handlingar och data som kan ha betydelse för tillsynen över att konkurrenslagen eller de bestämmelser som utfärdats med stöd av den följs. 

Bestämmelserna i 2–5 mom. motsvarar de gällande 2–5 mom. 

Till 6 mom. fogas ett omnämnande av konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat. Tillägget ger också konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten så som krävs i artikel 24 i direktivet möjlighet att vid förrättandet av inspektioner anlita andra personer som den har bemyndigat därtill. 

Det föreslås att ett nytt 7 mom. fogas till paragrafen. Enligt momentet får tjänstemän vid konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten eller personer som denna har bemyndigat aktivt biträda Konkurrens- och konsumentverkets tjänstemän under dessas ledning och överinseende vid förrättande av inspektioner. Momentet möjliggör så som krävs i artikel 24 i direktivet att tjänstemän vid den andra medlemsstatens konkurrensmyndighet eller personer som har bemyndigats av denna har rätt att delta i en inspektion som med stöd av 35 och 36 § i konkurrenslagen förrättas på begäran av konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten. 

37 a §.Påföljdsavgift för överträdelse av förfarandebestämmelser. Paragrafen är ny och grundar sig på artikel 13.2 i direktivet, enligt vilken företag och företagssammanslutningar ska kunna påföras effektiva, proportionella och avskräckande sanktionsavgifter på de grunder som uppräknas i artikel 13.2 a–f, dvs. om de underlåter att underkasta sig en inspektion i företagets lokaler, bryter sådana förseglingar som anbringats vid en företagsinspektion, som svar på en fråga som ställs vid företagsinspektionen lämnar ett oriktigt, vilseledande svar eller underlåter eller vägrar att lämna ett fullständigt svar, lämnar oriktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter som svar på en begäran om information eller inte lämnar uppgifterna inom angiven tidsfrist, underlåter att inställa sig till ett förhör samt underlåter att följa ett beslut om konstaterande av att en konkurrensbegränsning överträds, ett åläggande att upphöra med överträdelsen, ett beslut om korrigerande åtgärder, en interimistisk åtgärd eller åtaganden. 

Påförandet av påföljdsavgift förutsätter att överträdelsen så som anges i artikel 13.2 i direktivet är uppsåtlig eller sker av oaktsamhet. Om det nationellt föreskrivs att uppsåt och oaktsamhet är en förutsättning för påförande av påföljdsavgift för överträdelse av förfarandebestämmelser, ska begreppen uppsåt och oaktsamhet enligt direktivet tolkas utifrån Europeiska unionens domstols rättspraxis om tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. I Europeiska unionens domstols rättspraxis har uppfyllandet av förutsättningarna kopplats till att företaget inte kunde vara ovetande om eller åtminstone borde ha vetat att dess agerande begränsade konkurrensen oberoende av om företaget visste att det överträdde konkurrensreglerna. Det specificeras inte huruvida de kriterier som framgår av nämnda rättspraxis uppfylls i samband med att förfarandebestämmelser överträds, eftersom överträdelser av förfarandebestämmelser i första hand tryggar genomförandet av konkurrensmyndigheternas utredningar och inte har en lika direkt konkurrensbegränsande verkan som ett förfarande som betraktas som en konkurrensbegränsning.  

Unionens allmänna domstol har bedömt uppfyllandet av kriterierna beträffande uppsåt och oaktsamhet i fråga om brytande av försegling (se målet T-141/08 E.ON Energie, punkterna 254–262) och vägran att underkasta sig en inspektion (se målet T-272/12 EPH, punkterna 38–47 och 56–61). Av domarna i målen går det dock inte att härleda några allmänna kriterier för uppfyllande av villkor som gäller uppsåt och oaktsamhet i fråga om överträdelser av förfarandebestämmelserna. Fastställandet av den närmare innebörden i begreppen uppsåt och oaktsamhet i situationer som uppräknas i artikel 13.2 är något som Europeiska unionens domstols framtida rättspraxis får utvisa. 

Påföljdsavgift som avses i paragrafen och vite är i princip inte avsedda att användas i fråga om ett och samma förfarande, men samtidig användning av dem är inte utesluten. Samtidig användning av påföljdsavgift som avses i paragrafen och vite kan vara motiverad till exempel i en situation där en näringsidkare vid vite är förpliktad att besvara en utredningsbegäran från Konkurrens- och konsumentverket och det först i ett senare skede visar sig att de inlämnade uppgifterna varit så pass oriktiga att det på grund av den omständigheten är befogat att påföra också påföljdsavgift. 

Regleringen om påföljdsavgifter för konkurrensbegränsning föreslås bli ändrad för att det ska bli lättare att förutse beloppet av påföljdsavgift. Det ska inte betraktas som en försvårande omständighet som höjer beloppet av påföljdsavgift att näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare vägrar att samarbeta med Konkurrens- och konsumentverket eller obstruerar utredningen av konkurrensbegränsningen. Syftet med detta är att säkerställa att det inte är möjligt att näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare påförs påföljdsavgift för överträdelse av förfarandebestämmelser och att påföljdsavgiften för konkurrensbegränsning höjs på basis av samma förfarande. 

Den reglering om ändringssökande som finns i konkurrenslagen föreslås bli ändrad till följd av att lagen om rättegång i förvaltningsärenden trätt i kraft. Ändring i ett beslut om påföljdsavgift som marknadsdomstolen har meddelat får även i fortsättningen sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd. I den föreslagna 49 b §, där det föreskrivs om ändringssökande hos högsta förvaltningsdomstolen, föreskrivs uttryckligen att beslut om påföljdsavgifter enligt 37 a § inte får verkställas förrän de har vunnit laga kraft. 

En i paragrafen avsedd påföljdsavgift påförs av marknadsdomstolen utgående från en framställning som Konkurrens- och konsumentverket har gjort. Behandlingen i marknadsdomstolen av en framställning om påförande av påföljdsavgift är inte avsedd att vara beroende av huruvida marknadsdomstolen behandlar någon framställning om den konkurrensbegränsning i samband med vars utredning den överträdelse av en förfaranderegel som ligger till grund för framställningen om påföljdsavgift har skett. Detta är motiverat därför att förfaranderegler kan överträdas också i samband med utredning av sådana konkurrensbegränsningar för vars del Konkurrens- och konsumentverket inte gör någon framställning till marknadsdomstolen. Den framställning om påförande av påföljdsavgift som avses i paragrafen kan emellertid behandlas också samtidigt med det därtill anknytande konkurrensbegränsningsärendet, om ärendena är anhängiga samtidigt vid marknadsdomstolen. Bestämmelser om preskription för påföljdsavgift finns i lagens 19 §. 

Enligt 1 mom. kan Konkurrens- och konsumentverket göra en framställning till marknadsdomstolen om påförande av påföljdsavgift för en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare för överträdelser som nämns i en förteckning i momentet, frånsett de fall då överträdelsen måste betraktas som obetydlig eller påförandet av påföljdsavgift annars är att betrakta som obefogat. I momentet åläggs Konkurrens- och konsumentverket ingen skyldighet att göra en framställning om påförande av påföljdsavgift för de överträdelser som nämns i förteckningen, utan verket har prövningsrätt i fråga om görandet av framställning. Påförandet av påföljdsavgift förutsätter att överträdelsen begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. I enlighet med bestämmelserna i direktivet bör begreppen uppsåt och oaktsamhet tolkas utifrån Europeiska unionens domstolars rättspraxis. 

Enligt momentet ska påföljdsavgift inte påföras, om överträdelsen måste betraktas som obetydlig eller påförandet av påföljdsavgift annars är att betrakta som obefogat. Grunden för att utesluta obetydliga överträdelser ur bestämmelsens tillämpningsområde är att det i direktivet förutsätts att påföljdsavgiften är proportionerlig och att bedömningen stämmer överens med den bedömning som görs med stöd av 12 § i konkurrenslagen. Eftersom påföljdsavgiften enligt vad som föreskrivs i direktivet ska bestämmas i förhållande till näringsidkarens globala omsättning och beloppet därmed kan vara påfallande stort kan en påföljdsavgift som påförs för en obetydlig överträdelse stå i strid med kravet på proportionalitet. I vissa fall kan det också vara obefogat att påföra påföljdsavgift.  

På grund av förbudet mot dubbelbestraffning kan påföljdsavgift som avses i paragrafen inte påföras i situationer där ett straffrättsligt förfarande har inletts eller en dom redan har meddelats i fråga om samma förfarande. Förbudet mot dubbelbestraffning kommer dock i princip inte i fråga beträffande de förfaranden som avses i paragrafen, eftersom straffansvar för en juridisk person sannolikt inte kan komma i fråga i de situationer som avses i paragrafen. 

När det bedöms huruvida en påföljdsavgift ska anses vara obefogad så som avses i momentet bör uppmärksamhet ägnas också åt den förfaranderegel som överträtts och innehållet i den. Om till exempel uppgifter som lämnats varit oriktiga eller ofullständiga därför att begäran om information har lämnat rum för tolkning eller varit oklar när det gäller vilka uppgifter som avsetts, kan det vara obefogat att påföra påföljdsavgift. 

Förteckningen i momentet upptar sex punkter där det föreskrivs om de förutsättningar utifrån vilka en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare kan påföras påföljdsavgift. De förutsättningar som anges i punkterna i förteckningen motsvarar förutsättningarna i artikel 13.2 a–f i direktivet. Förutsättningarna för påförande av påföljdsavgift är på motsvarande sått som i direktivet begränsade till att gälla enbart situationer där konkurrensbegränsningar begås. Med konkurrensbegränsningar avses överträdelser av 5 och 7 § samt av artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Med stöd av den föreslagna 37 a § är det inte möjligt att påföra påföljdsavgift för överträdelse av förfarandebestämmelser som begåtts i samband med tillsyn över företagsförvärv eller konkurrensneutralitet. 

Enligt 1 punkten i förteckningen kan påföljdsavgift påföras, om en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare motsätter sig en inspektion som ska förrättas enligt 35 § för utredning av en konkurrensbegränsning. Punkten grundar sig på artikel 13.2 a. Påföljdsavgift kan därmed inte påföras i en situation där en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare motsätter sig en inspektion i affärslokaler enligt 35 § i konkurrenslagen som ska förrättas för bedömning av företagsförvärv eller en inspektion i andra lokaler, dvs. genomsökning av bostäder, enligt 36 § som ska förrättas för utredning av en konkurrensbegränsning. Att en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare som är föremål för en inspektion motsätter sig inspektionen avser alla slag av förfaranden genom vilka den strävar efter att hindra, störa eller fördröja personer som med stöd av 35 § förrättar en inspektion. Som exempel på detta kan nämnas att de som förrättar inspektion hindras från att få tillträde till lokaler som ska inspekteras och att de inte ges lösenord som behövs för att elektroniska handlingar och uppgifter som den som är föremål för inspektionen har i sin besittning ska bli tillgängliga. Unionens allmänna domstol ansåg i målet T-272/12 EPH att den omständigheten att en person med nyckelposition inom bolaget erhöll åtkomst till sitt e-postkonto efter att kommissionens tjänstemän hade blockerat kontot för att förrätta inspektion utgjorde vägran att underkasta sig inspektion. 

Enligt 2 punkten i förteckningen kan påföljdsavgift påföras med anledning av att en försegling som med stöd av 37 § 3 mom. i konkurrenslagen anbringats i samband med utredning av en konkurrensbegränsning har brutits. Punkten grundar sig på artikel 13.2 b i direktivet. Ordalydelsen i punkten är sådan att bestämmelsen inte gäller enbart förseglingar som tjänstemän vid Konkurrens- och konsumentverket och regionförvaltningsverket har anbringar utan så som krävs i direktivet omfattar också förseglingar som anbringats av tjänstemän vid Europeiska kommissionen och tjänstemän som bemyndigats av kommissionen och de nämnda myndigheterna. 

I 3 punkten i förteckningen möjliggörs påförandet av påföljdsavgift i en situation där en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare inte rättar eller kompletterar en oriktig, vilseledande eller ofullständig utredning som getts på en med stöd av 37 § 3 mom. gjord begäran som framställts i samband med en inspektion enligt 35 § för att utreda en konkurrensbegränsning, eller inte lämnar in en begärd utredning. Punkten grundar sig på artikel 13.2 c i direktivet. Den är tillämplig på situationer där en näringsidkare via till exempel en med stöd av 39 § 2 mom. i förvaltningslagen avfattad inspektionsberättelse över inspektionen får kännedom om att en företrädare för näringsidkaren i sitt svar har lämnat myndigheten oriktiga, vilseledande eller ofullständiga upplysningar. Den i punkten avsedda skyldigheten att rätta uppgifter uppkommer först när näringsidkaren uttryckligen ges tillfälle att ta del av eller yttra sig om handlingar av vilka en oriktig, vilseledande eller ofullständig upplysning framgår. 

Enligt 4 punkten i förteckningen kan påföljdsavgift påföras när oriktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter lämnas vid besvarandet av en med stöd av 33 § 1 mom. i konkurrenslagen gjord begäran om information för utredande av en konkurrensbegränsning eller när de begärda uppgifterna inte lämnas inom den tid som Konkurrens- och konsumentverket enligt 33 § i förvaltningslagen satt ut. Punkten grundar sig på artikel 13.2 d i direktivet. Påföljdsavgift ska inte påföras om överskridningen av en tidsfrist är obetydlig, utan bestämmelsen är i första hand avsedd för situationer där en näringsidkare utan grund vägrar att lämna uppgifter eller fördröjer lämnandet av dem på ett sätt som äventyrar Konkurrens- och konsumentverkets utredningsverksamhet eller iakttagandet av lagstadgade tidsfrister.  

Med det i 3 och 4 punkten i förteckningen använda begreppet oriktig utredning / oriktig uppgift avses information som inte stämmer och som gäller till exempel en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare, dess verksamhet eller den marknad som granskas. Med ofullständiga uppgifter avses åter information som till någon del är bristfällig eller otillräcklig och som till sin faktiska betydelse är jämförbar med lämnande av osann uppgift. I fråga om uppgiftens ofullständighet är det också möjligt att ofullständigheten kan framgå först en tid efter att Konkurrens- och konsumentverket har fått uppgiften. 

Både oriktiga och ofullständiga uppgifter kan också vara vilseledande. I 3 och 4 punkten i förteckningen avses dock också uppgifter som i sig är korrekta och fullständiga men som av någon annan orsak är vilseledande. Det är till exempel fråga om situationer där uppgifter som lämnas till Konkurrens- och konsumentverket och som presenteras i ett visst sammanhang ger en sådan bild av någon relevant omständighet som inte stämmer överens med fakta. 

När det bedöms huruvida inlämnade uppgifter är oriktiga, ofullständiga och vilseledande är det nödvändigt att beakta också innehållet i de frågor som Konkurrens- och konsumentverket har ställt och i de begäranden om information som verket har gjort. Frågor och begäranden om information ska vara noggrant specificerade och tydliga, och vad innehållet beträffar ska de vara rimliga. Också tidsfristen för inlämnande av uppgifter som begärts ska vara rimlig med avseende på den som begäran om information riktas till. 

En förutsättning för påförande av påföljdsavgift är att de uppgifter som avses i 3 och 4 punkten är oriktiga, ofullständiga eller vilseledande i väsentlig utsträckning. Det innebär att de ska vara relevanta för Konkurrens- och konsumentverkets utredningar och påverka utförandet av utredningarna. Med uppgifter avses endast befintliga uppgifter och verifierbara fakta, inte till exempel inofficiella bedömningar eller åsikter vars riktighet inte går att verifiera. 

Bestämmelser om näringsidkares skydd mot självkriminalisering, dvs. rätten att inte erkänna sig skyldig till en överträdelse av konkurrenslagen, finns i 38 § 3 mom. i konkurrenslagen. I tredje meningen i momentet föreskrivs att när en näringsidkare besvarar de frågor som Konkurrens- och konsumentverket ställt kan näringsidkaren inte åläggas att erkänna att näringsidkaren gjort sig skyldig till ett brott mot 5 eller 7 § eller mot artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I förarbetena till lagen konstateras att enligt den rättspraxis som tillämpas i samband med EU-domstolarnas undersökning av konkurrensärenden är den som är föremål för en utredning inte skyldig att ge sådana svar på frågor som skulle innebära ett erkännande av en överträdelse av konkurrensreglerna. Till följd av skyddet mot självkriminalisering är det inte möjligt att med stöd av 1 mom. 3 och 4 punkten i den föreslagna 37 a § påföra påföljdsavgift när underlåtelsen att svara har berott på skyddet mot självkriminalisering. 

I 5 punkten i förteckningen föreskrivs det att en förutsättning är att en företrädare för en näringsidkare eller för en sammanslutning av näringsidkare inte inställer sig till ett hörande enligt 34 § i konkurrenslagen som hänför sig till utredningen av en konkurrensbegränsning. Punkten grundar sig på artikel 13.2 e. En i punkten avsedd företrädare för en näringsidkare eller för en sammanslutning av näringsidkare kan även vara en annan fysisk person än en företrädare som avses i 2 kap. 6 § 3 mom. i lagen angående rättighet att idka näring (122/1919). På motsvarande sätt som när det gäller viten är det inte möjligt att påföra påföljdsavgift i en situation där en person som kallats in för att höras är en tidigare anställd hos näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare. I direktivet krävs inte heller att det ska vara möjligt att påföra påföljdsavgift på den grunden att oriktiga eller vilseledande uppgifter lämnats vid hörande. 

Den förutsättning som anges i 6 punkten i förteckningen är att ett beslut om konstaterande av en konkurrensbegränsning och ett föreläggande om att den ska upphöra, ett beslut om en beteendemässig eller strukturell korrigerande åtgärd, ett interimistiskt föreläggande eller ett beslut om åtagande inte har följts. Punkten grundar sig på artikel 13.2 f, där det hänvisas till artikel 10 som gäller konstaterande och upphörande av överträdelser, artikel 11 som gäller interimistiska åtgärder och artikel 12 som gäller beslut om åtaganden. 

I 2 mom. föreskrivs om uppskattning av påföljdsavgiftens storlek och om ett maximibelopp. I direktivet saknas detaljerade bestämmelser om dessa. De krav som anges i direktivet är att påföljdsavgifter för överträdelse av förfarandebestämmelser ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, varutöver de ska bestämmas i proportion till den globala totala omsättningen för den som begått överträdelsen. 

Enligt momentet ska det vid bestämmandet av påföljdsavgiftens storlek göras en helhetsbedömning där hänsyn ska tas till överträdelsens art och omfattning samt det klandervärda i överträdelsen. Vid uppskattningen av beloppet av påföljdsavgift ska det uppmärksammas bland annat hur omfattande överträdelsen av förfarandebestämmelsen är. Exempelvis i fråga om 4 punkten i det föreslagna 1 mom. gäller det att bedöma huruvida det är fråga om en enskild ofullständig, oriktig eller vilseledande uppgift som lämnats som svar på en begäran om information som gjorts med stöd av 33 § i konkurrenslagen eller en uppgift som inte lämnats, eller huruvida det är fråga om en mer omfattande uppgiftshelhet. Det klandervärda i överträdelsen av förfarandebestämmelsen påverkas av bland annat den fördel som eftersträvas genom överträdelsen, de negativa konsekvenserna för Konkurrens- och konsumentverkets utredningsverksamhet, de negativa konsekvenserna för andra marknadsaktörer samt om näringsidkaren tidigare har påförts påföljdsavgift för liknande beteende. Som en faktor som ökar det klandervärda i överträdelsen beaktas därmed vid sidan av övriga faktorer att överträdelsen av en förfarandebestämmelse upprepats. 

Den helhetsbedömning som ska tillämpas när påföljdsavgiften bestäms motsvarar i huvudsak helhetsbedömningen av beloppet av påföljdsavgifter som påförs med stöd av 12 § i konkurrenslagen. Skillnaden är dock att överträdelsens varaktighet inte nämns explicit som en omständighet som ska beaktas vid helhetsbedömningen, eftersom varaktigheten inte spelar en lika stor roll som vid den helhetsbedömning av påföljdsavgift som ska påföras som görs i enlighet med 12 §. Exempelvis längden på den tid under vilken en uppgift som begärts inte har lämnats blir dock beaktad som en del av bedömningen av överträdelsens omfattning och det klandervärda i den. En påföljdsavgift som grundar sig på överträdelse av en förfarandebestämmelse kopplas emellertid inte till utfallet av ett konkurrensbegränsningsärende som eventuellt anknyter till saken. Detta är ändamålsenligt därför att det inte nödvändigtvis är så att en näringsidkare som överträtt en förfarandebestämmelse har gjort sig skyldig till en konkurrensbegränsning eller ens är föremål för misstanke om en konkurrensbegränsning. 

I momentet föreslås det bli föreskrivet att påföljdsavgiftens maximibelopp är en procent av den totala globala omsättningen under räkenskapsperioden före den under vilken Konkurrens- och konsumentverket meddelar sin framställning om påföljdsavgift för den som är skyldig till överträdelsen. Bestämmelsen grundar sig på artikel 13.2 i direktivet, enligt vilken påföljdsavgift för överträdelse av en förfarandebestämmelse ska bestämmas i förhållande till den totala globala omsättningen för den näringsidkare eller den sammanslutning av näringsidkare som begått överträdelsen. Taket för maximibeloppet motsvarar regleringen i artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003, enligt vilken kommissionen för överträdelse av förfaranderegler som anges i förordningen får ålägga böter på upp till 1 procent av föregående räkenskapsårs omsättning.  

I 3 mom. föreslås det bli föreskrivet om det förfarande som ska tillämpas när påföljdsavgift påförs. Enligt momentet ska beslut om påförande av påföljdsavgift fattas av marknadsdomstolen på framställning av Konkurrens- och konsumentverket. Förfarandet är likadant som det i 12 § föreskrivna förfarandet för påförande av påföljdsavgift, och marknadsdomstolen har därmed prövningsrätt när det gäller att besluta huruvida den påför en påföljdsavgift som Konkurrens- och konsumentverket har gjort en framställning om eller inte. Marknadsdomstolen kan också påföra påföljdsavgift till ett belopp som avviker från Konkurrens- och konsumentverkets framställning. Att marknadsdomstolen är den instans som påför påföljdsavgift innebär att de grunder för påförande av påföljdsavgift som Konkurrens- och konsumentverket gör en framställning om blir föremål för en rättslig bedömning innan påföljdsavgift påförs. Det föreslagna förfarandet kan anses vara bättre med avseende på företagens rättsskydd än alternativet att Konkurrens- och konsumentverket självständigt skulle kunna påföra påföljdsavgift. Enligt 38 § 4 mom. i konkurrenslagen har en näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare rätt att bli hörd innan Konkurrens- och konsumentverket med stöd av den föreslagna 37 a § gör en framställning till marknadsdomstolen om påförande av påföljdsavgift. Enligt momentet påförs påföljdsavgiften för betalning till staten. 

Enligt 4 mom. kan påföljdsavgift påföras också en näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare till vilken den näringsverksamhet som var delaktig i överträdelsen har övergått till följd av ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang. Syftet med momentet är att säkerställa att påföljdsavgift för överträdelse av förfarandereglerna inte är möjlig att undgå genom ett företagsförvärv eller något annat företagsarrangemang som genomförs efter överträdelsen. Momentet grundar sig på artikel 13.5 i direktivet, enligt vilken medlemsstaterna ska säkerställa att begreppet företag tillämpas för ändamålet att påföra moderbolag och rättsliga och ekonomiska efterträdare till företag sanktionsavgifter. 

38 a §.Rätten för den som är under utredning att ta del av vissa handlingar samt begränsningar av informationsanvändning. Paragrafen är ny och grundar sig på artikel 31 i direktivet. 

Enligt 1 mom. har endast den som är under utredning, för att kunna utöva sin rätt att försvara sig, rätt att ta del av innehållet i en företagsförklaring och en förlikningsinlaga som lämnats för erhållande av befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften. I överensstämmelse med artikel 31.3 i direktivet kan tillgång till de uppgifter som avses i momentet beviljas endast dem som utreds av Konkurrens- och konsumentverket och endast för att dessa ska kunna utöva sin rätt till försvar. 

Vid lämnandet av uppgifter som avses i momentet ska 4 kap. i offentlighetslagen, där det föreskrivs om utlämnande av uppgifter ur en handling, iakttas. I det fallet att Konkurrens- och konsumentverket vägrar att lämna ut en företagsförklaring till en part får parten söka ändring i beslutet i enlighet med offentlighetslagens bestämmelser om ändringssökande. 

Begreppet företagsförklaring är detsamma som i 14 § i konkurrenslagen, där begreppet infördes i samband med det nationella genomförandet av direktiv 2014/104/EU (skadeståndsdirektivet). Enligt förarbetena till införandet (RP 83/2016 rd) är avsikten att begreppet företagsförklaring ska tolkas i enlighet med artikel 2.16 i skadeståndsdirektivet. Enligt artikeln avses med förklaring inom ramen för eftergiftsprogrammet (leniency statement), dvs. företagsförklaring, en muntlig eller skriftlig redogörelse som lämnas av ett företag eller en fysisk person, eller för ett företags eller en fysisk persons räkning, till en konkurrensmyndighet, eller en uppteckning av denna, med beskrivning av vad det företaget eller den fysiska personen vet om en kartell och företagets eller personens roll i denna, och som utarbetats särskilt för att lämnas in till konkurrensmyndigheten för att denna ska bevilja befrielse från eller nedsättning av sanktionsavgifter inom ramen för ett eftergiftsprogram; detta omfattar inte redan befintlig information. I skadeståndsdirektivet avses med förklaring inom ramen för eftergiftsprogrammet endast förklaringar som lämnats i kartellfall. 

Begreppet förklaring inom ramen för eftergiftsprogrammet som används i skadeståndsdirektivet motsvarar begreppsmässigt den förklaring inom ramen för eftergiftsprogrammet som avses i punkt 17 i förteckningen i artikel 2.1 i ECN+-direktivet. Det i konkurrenslagen använda begreppet företagsförklaring avser samma sak som begreppet förklaring inom ramen för eftergiftsprogrammet, vilket används i artikel 2.16 i skadeståndsdirektivet och i punkt 17 i förteckningen i artikel 2.1 i ECN+-direktivet. 

Enligt 4 kap. 16 § 1 mom. i offentlighetslagen kan uppgifter lämnas ut ur en myndighetshandling muntligen eller så att handlingen läggs fram för påseende och kopiering eller får avlyssnas hos myndigheten eller så att en kopia eller en utskrift av den lämnas ut. I praktiken har Konkurrens- och konsumentverket vid utlämnandet av uppgifter som ingår i företagsförklaringar tillämpat det s.k. showroom-förfarandet där den som är under utredning ges möjlighet att ta del av uppgifterna i en företagsförklaring i Konkurrens- och konsumentverkets lokaler. Motsvarande förfarande avses bli tillämpat också i fortsättningen i fråga om uppgifterna i företagsförklaringar. Förfarandet vid lämnande av uppgifter är avsett att även i fortsättningen motsvara regleringen i 4 kap. i offentlighetslagen. 

Med den förlikningsinlaga som anges i momentet avses i överensstämmelse med punkt 18 i förteckningen i artikel 2.1 i direktivet en frivillig redogörelse från ett företag, eller för ett företags räkning, till en konkurrensmyndighet, i vilken företaget medger eller avstår från att bestrida sitt deltagande i en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget eller nationell konkurrensrätt, och sitt ansvar för denna överträdelse, vilken har utarbetats särskilt för att göra det möjligt för konkurrensmyndigheten att tillämpa ett förenklat eller påskyndat förfarande. 

I 2 mom. föreskrivs om rätten för den som är under utredning att använda uppgifterna i de i 1 mom. avsedda företagsförklaringarna och förlikningsinlagorna för att utöva sin rätt att försvara sig vid en domstol. Enligt artikel 31.4 i direktivet är förutsättningar för informationsanvändning för det första att ett ärende som behandlas vid en domstol är direkt knutet till det ärende i vilket tillgång till handlingarna har beviljats. För det andra är en förutsättning att det ärende som behandlas gäller fördelningen mellan dem som deltagit i överträdelsen av en påföljdsavgift som solidariskt påförts på grund av att 5 § i konkurrenslagen eller artikel 101 i EUF-fördraget överträtts; ett beslut där en överträdelse av 5 eller 7 § eller av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget konstateras eller sökande av ändring i ett sådant beslut; eller en framställning av Konkurrens- och konsumentverket som gäller en överträdelse av 5 eller 7 § eller av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget.  

I 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i artikel 31.5 om förbud för den som är under utredning att som bevis vid domstolar använda i punkten angiven information som Konkurrens- och konsumentverket har samlat in under sina utredningar innan Konkurrens- och konsumentverket har avslutat sitt förfarande mot alla som varit under utredning. Bestämmelsen i 1 punkten i momentet grundar sig på artikel 31.5 a, och enligt den omfattar det i momentet angivna förbudet mot informationsanvändning svar som andra fysiska eller juridiska personer har gett på en av Konkurrens- och konsumentverket framställd begäran om information eller information som ingår i annat material som de fysiska eller juridiska personerna i fråga har tagit fram särskilt för konkurrensmyndighetens förfarande. Bestämmelsen i 2 punkten i momentet grundar sig på artikel 31.5 b, och enligt den omfattar förbudet mot informationsanvändning information som ingår i ett beslutsutkast som Konkurrens- och konsumentverket utarbetat eller i något annat material som Konkurrens- och konsumentverket under sitt förfarande har sammanställt och överlämnat till parterna. I 3 punkten utsträcks förbudet till att gälla också förlikningsinlagor som återkallats, i överensstämmelse med artikel 31.5 c. 

I 4 mom. föreslås bestämmelser om de i artikel 31.6 i direktivet angivna förutsättningarna för utbyte av företagsförklaringar mellan medlemsstaternas konkurrensmyndigheter. Enligt momentet kan företagsförklaringar bytas i enlighet med artikel 12 i tillämpningsförordningen. En förutsättning är dessutom att den näringsidkare som lämnat företagsförklaringen har gett sitt samtycke eller att både den mottagande konkurrensmyndigheten och Konkurrens- och konsumentverket har fått en ansökan om befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften av samma sökande avseende samma överträdelse och sökanden inte kan återta den information som lagts fram för den mottagande konkurrensmyndigheten. 

40 §.Utlämnande av handlingar till konkurrensmyndigheterna i ett annat land. Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 3 mom., som grundar sig på sista meningen i artikel 24.2 i direktivet. Enligt momentet ska Konkurrens- och konsumentverket ha rätt att utbyta information med en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat. I momentet nämns också möjligheten att använda information som utbytts som bevis, med förbehåll för de skyddsåtgärder som fastställs i artikel 12 i tillämpningsförordningen. Enligt artikel 12.1 i tillämpningsförordningen ska kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget vara behöriga att till varandra översända all information om faktiska eller rättsliga omständigheter, även konfidentiella uppgifter, och att använda dem som bevisning. Enligt artikel 12.2 ska information som utbyts endast användas som bevisning i syfte att tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och beträffande den sakfråga för vilken den inhämtades av den översändande myndigheten. Om emellertid nationell konkurrensrätt tillämpas på samma ärende och parallellt med gemenskapens konkurrensrätt samt inte leder till ett annorlunda resultat, kan den information som utbytts enligt artikeln också användas vid tillämpningen av nationell konkurrensrätt. Enligt artikel 12.3 kan information som utbytts enligt punkt 1 i artikeln endast användas som bevismedel för att ålägga fysiska personer påföljder om 1) det i den översändande myndighetens lagstiftning förutses påföljder av liknande slag i samband med överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget eller 2) informationen har inhämtats på ett sätt som respekterar samma nivå av skydd av fysiska personers rätt till försvar som föreskrivs enligt de nationella bestämmelser som gäller för den mottagande myndigheten. I detta fall får den mottagande myndigheten dock inte använda den utbytta informationen för att utdöma frihetsstraff. 

5 a kap. Gränsöverskridande delgivning och verkställighet i medlemsstaterna 

Till konkurrenslagen föreslås bli fogat ett nytt 5 a kap., som innehåller de på kraven i artiklarna 24–28 i direktivet grundade nya 44 och 44 a–44 d § vilka gäller gränsöverskridande delgivning och verkställighet. Den föreslagna regleringen behöver dock inlemmas i konkurrenslagen därför att de konkurrensrättsliga processbestämmelserna och processprinciperna inte har förenhetligats i Europeiska unionens medlemsstater, och den gällande lagstiftningen och avtalen om erkännande av beslut som andra medlemsstaters domstolar har fattat är inte tillräckliga i konkurrensbegränsningsärenden som gäller överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Med anledning av att kapitlet fogas till lagen ersätts den gällande 44 §, som gäller överklagande, med de nya 49 a och 49 b §. Med avvikelse från den gällande regleringen är regleringen om ändringssökande i fortsättningen uppdelad på två olika paragrafer, vilka fogas till 6 kap. i konkurrenslagen. 

44 §. Delgivning över Europeiska unionens medlemsstaters gränser. Paragrafen är ny och grundar sig på artikel 25 i direktivet. En begäran om gränsöverskridande delgivning gäller fall som uppfyller handelskriteriet, och en begäran om delgivning kan inkomma i olika steg i konkurrensprocessen men det är dock alltid fråga om ett fall som artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget tillämpas på. Det innebär att en gränsöverskridande delgivning förutsätter att handelskriteriet är uppfyllt. Uppfyllandet prövas i varje enskilt fall. 

I 1 mom. föreskrivs om en skyldighet för Konkurrens- och konsumentverket att på begäran av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat och på dess vägnar utföra delgivningar, när den begäran som framställts uppfyller förutsättningarna enligt 44 b §. En förutsättning för den delgivningsskyldighet som avses i momentet är att en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat har gjort en begäran. Konkurrensmyndigheten ska begära delgivning, även om någon annan än konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten är skyldig att utföra delgivningen. Delgivningssamarbetet försiggår mellan medlemsstaternas konkurrensmyndigheter via det datatekniska system som ECN-nätverket förfogar över, även om de nationella konkurrensmyndigheterna inte i första hand förpliktas i den nationella lagstiftningen att sköta delgivningen. 

I förteckningen i momentet föreskrivs om vad delgivningsskyldigheten omfattar. Enligt 1 punkten i förteckningen ska skyldigheten omfatta de preliminära invändningarna mot den påstådda överträdelsen av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget och de beslut som fattats med tillämpning av dessa artiklar. De preliminära invändningar som avses i punkten motsvarar Konkurrens- och konsumentverkets utkast till framställning i det misstänkta konkurrensbegränsningsärendet. Delgivningsskyldigheten kan också omfatta andra handlingar med anknytning till konkurrensprocessen som hänför sig till tillämpning av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, till exempel handlingar som rör interimistiska förelägganden. Delgivningen ska göras så som i lagstiftningen i Finland föreskrivs om delgivning, när den ansökande konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten har lämnat de uppgifter som nämns i 44 b §. 

I 2 mom. föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverket tillämpar förvaltningslagen vid delgivning enligt paragrafen. I praktiken sänder Konkurrens- och konsumentverket i regel till parten per post mot mottagningsbevis den handling som ska delges. Också i fråga om delgivningar som utförs med stöd av 44 § kan Konkurrens- och konsumentverket delge den andra medlemsstatens konkurrensmyndighets meddelande om invändningar eller någon annan handling per post mot mottagningsbevis eller på något annat sätt som föreskrivs i förvaltningslagen. 

I 3 mom. föreskrivs om rätten för Konkurrens- och konsumentverket att sända en begäran om delgivning till en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i situationer där delgivning behövs med stöd av den nationella lagstiftningen.  

44 a §.Verkställighet över Europeiska unionens medlemsstaters gränser. I paragrafen föreslås det bli föreskrivet om samarbete mellan medlemsstaterna vid verkställighet av påföljdsavgifter, böter och viten. Paragrafen grundar sig på artikel 26 i direktivet. En eventuell begäran om verkställighet på en annan medlemsstats konkurrensmyndighets vägnar i ett konkurrensbegränsningsärende som uppfyller handelskriteriet kan komma i fråga först när ett ärende om överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget har vunnit laga kraft i den ansökande medlemsstaten. En ytterligare förutsättning är att verkställigheten trots försök inte har lyckats i den ansökande medlemsstaten eftersom tillgångarna är otillräckliga. I enlighet med artikel 11 har kommissionen och de övriga medlemsstaterna vid den konkurrensrättsliga processens inledande underrättats om det beslut som begäran om verkställighet grundar sig på. Dessutom har kommissionen kunnat kommentera beslutsutkastet innan beslutet har fattats i den ansökande medlemsstaten i enlighet med dennas nationella regler, liksom också besvären över beslutet och verkställigheten. 

Med böter och påföljdsavgifter avses påföljder som ålagts i medlemsländernas konkurrensrättsliga processer. Påföljdsavgifter som påförs med stöd av konkurrenslagen motsvarar böter som föreläggs i en konkurrensrättslig process. Med viten avses viten enligt artikel 16 i direktivet. Vid verkställigheten i Finland av i paragrafen avsedda påföljdsavgifter som påförts och böter och viten som förelagts i en annan medlemsstat ska lagen om verkställighet av skatter och avgifter iakttas. 

I 1 mom. föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverket efter att ha säkerställt att en begäran som en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat har framställt uppfyller förutsättningarna enligt 44 b § ska godkänna begäran för verkställighet. I det beslut som Konkurrens- och konsumentverket fattar är det fråga endast om att verket konstaterar att begäran uppfyller de föreskrivna förutsättningarna, så att Rättsregistercentralen kan börja verkställa det i den andra medlemsstaten fattade beslut som nämns i ansökan. Det är inte fråga om en åtgärd för identifiering, komplettering eller ersättande av det i den andra medlemsstaten fattade beslut om påföljdsavgift, böter eller vite som begäran avser utan om utredning av de i direktivet angivna förutsättningarna för verkställighet. 

Utöver förutsättningarna enligt 44 b § i konkurrenslagen förutsätter uppkomsten av den skyldighet som anges i momentet också att de ytterligare förutsättningar som uppräknas särskilt i momentet är uppfyllda. Den första ytterligare förutsättningen är att rimliga ansträngningar har gjorts för att verkställa beslutet i den medlemsstat som begärt verkställighet. Den andra ytterligare förutsättningen är att näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare inte haft tillräckliga tillgångar i den medlemsstat som framställt begäran. Den tredje ytterligare förutsättningen är att den näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare som beslutet som ska verkställas är riktat till har tillgångar i Finland. 

Enligt 2 mom. har Konkurrens- och konsumentverket rätt att till en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat rikta en begäran motsvarande en i 1 mom. avsedd begäran om verkställighet av sådana beslut om påföljdsavgift eller vite som på grundval av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har fattats i Finland. 

I 3 mom. föreskrivs om rätten för Konkurrens- och konsumentverket att för verkställighet godkänna en begäran om verkställighet som uppfyller kraven i 44 b § med undantag för kravet på att rimliga ansträngningar har gjorts för att verkställa beslutet, när begäran gäller beslut om påföljdsavgift, böter eller vite som på grundval av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har fattats av konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten. Även i fråga om begäranden som avses i 3 mom. ska Konkurrens- och konsumentverket säkerställa att de i 44 b § föreskrivna förutsättningarna är uppfyllda innan verket fattar ett beslut där begäran godkänns. En förutsättning är också att näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare inte är etablerad i den medlemsstat som framställt begäran och att näringsidkaren eller sammanslutningen av näringsidkare har tillgångar i Finland. Ingen skyldighet att godkänna begäran ska föreligga, men för att godkännande ska kunna ske ska konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstat som framställt begäran lämna de uppgifter som förutsätts i 44 b §, med undantag för visande att rimliga ansträngningar har gjorts i syfte att verkställa beslutet. Efter att Konkurrens- och konsumentverket fått de uppgifter som förutsätts i 44 b § ska verket bedöma huruvida förutsättningarna för att inleda verkställighet är uppfyllda.  

Enligt 4 mom. ska Rättsregistercentralen utan dröjsmål efter att Konkurrens- och konsumentverket har godkänt den andra medlemsstatens begäran för verkställighet se till att det i begäran specificerade beslutet om påföljdsavgift, böter eller vite verkställs med iakttagande av lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Förfarandet vid verkställigheten motsvarar verkställigheten av lagakraftvunna beslut om påföljdsavgift som påförts med stöd av konkurrenslagen, eftersom även de verkställs utan dom eller beslut med iakttagande av lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Rättsregistercentralen ska sköta verkställigheten utan dröjsmål.  

I 5 mom. föreskrivs om rätten för Konkurrens- och konsumentverket att, när förutsättningarna enligt 3 mom. är uppfyllda, att begära att en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat verkställer beslut om påföljdsavgift eller vite som på grundval av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har fattats i Finland. 

44 b §. Förutsättningar för gränsöverskridande delgivning och verkställighet. Paragrafen grundar sig på artikel 27 i direktivet och i den föreskrivs det om uppgifter som ska lämnas av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat som begär delgivning enligt 44 § eller verkställighet enligt 44 a §. I de föreslagna 44 och 44 a § hänvisas det till 44 b § och konstateras att konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten som framställer en begäran om gränsöverskridande delgivning eller verkställighet ska lämna de uppgifter som föreskrivs i 44 b §. De uppgifter som avses i paragrafen ska lämnas i ett standardformulär som motsvarar det enhetliga dokument som avses i artikel 27.2 i direktivet. 

Enligt 1 mom. ska en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat som begär delgivning enligt 44 § eller verkställighet enligt 44 a § lämna följande uppgifter i ett standardformulär: namn och känd adress i fråga om delgivningens mottagare eller den som är föremål för verkställighet samt andra specificerande uppgifter; en sammanfattning av relevanta fakta och omständigheter; en kopia av den akt som ska delges eller verkställas och en sammanfattning av akten; namn, adress och övriga kontaktuppgifter i fråga om den myndighet som tar emot begäran; och den tidsfrist inom vilken delgivningen eller verkställigheten ska genomföras, såsom lagstadgad tidsfrist eller preskriptionstid. Vid delgivning enligt 44 § i konkurrenslagen och verkställighet enligt 44 a § ska således iakttas tidsfrister och preskriptionstider som det föreskrivs om i lagstiftningen i den medlemsstat där det beslut som är föremål för begäran om delgivning eller verkställighet har fattats.  

I 2 mom. föreslås det bli föreskrivet i överensstämmelse med artikel 27.3 att den konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat som begär verkställighet enligt 44 a § utöver den information som avses i 1 mom. ska lämna information om det beslut som ska verkställas, inklusive uppgift om dagen då beslutet vann laga kraft samt uppgift om beloppet av påföljdsavgift, böter eller vite. Dessutom ska konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten lämna information som visar de rimliga ansträngningar som den har gjort för att verkställa beslutet inom sitt eget territorium. 

I 3 mom. föreskrivs om en möjlighet för Konkurrens- och konsumentverket att neka till att genomföra en delgivning som avses i 44 § eller till att godkänna en i 44 a § avsedd begäran om verkställighet. Att neka är möjligt för det första när den begäran som framställts inte uppfyller kraven i konkurrenslagen. Att neka föreslås vara möjligt också om delgivningen eller verkställigheten uppenbart skulle strida mot grunderna för rättsordningen i Finland, det vill säga de centralaste värderingar och grundläggande principer som ingår i rättsordningen. Konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten som framställt begäran ska underrättas om ett nekande eller om behovet av ytterligare information. 

44 c §.Förfarandena vid begäran om gränsöverskridande delgivning och verkställighet. Paragrafen grundar sig på artikel 27 i direktivet, och i den föreskrivs om förfarandena vid sådana begäranden om gränsöverskridande delgivning och verkställighet som avses i de föreslagna 44 och 44 a §. 

Enligt 1 mom. kan uppgifter med avseende på delgivning och verkställighet lämnas på finska eller svenska eller på ett av Europeiska unionens officiella språk när överenskommelse om att använda det språket har ingåtts särskilt innan uppgifterna lämnats. I fråga om delgivningar förutsätts det att konkurrensmyndigheten i den andra medlemsstaten som framställt begäran och Konkurrens- och konsumentverket har kommit överens om språket. I fråga om begäranden om verkställighet ska överenskommelse om användning av det språk som avses i momentet nås mellan konkurrensmyndigheten i den ansökande medlemsstaten och Rättsregistercentralen. Om den ansökande myndigheten lämnar de uppgifter som avses i 44 b § på ett språk som inte har överenskommits i förväg är det möjligt att neka till att utföra den begärda delgivningen eller verkställigheten. Att neka är möjligt också i det fallet att uppgifter som avses i 44 b § inte alls har lämnats. 

I 2 mom. föreskrivs om täckande av kostnaderna för att uppfylla en begäran som en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat har framställt. I enlighet med artikel 27.7 och 27.8 i direktivet föreskrivs det i momentet att den konkurrensmyndighet i den andra medlemsstaten som har framställt begäran svarar för skäliga extra kostnader i samband med delgivningen och verkställigheten, inklusive översättnings-, arbetskrafts- och administrationskostnader. Rättsregistercentralen föreslås få täcka de till verkställigheten anknytande kostnaderna genom de påföljdsavgifter, böter eller viten som den har samlat in på den andra medlemsstatens konkurrensmyndighets vägnar. För att täcka verkställighetskostnaderna får Rättsregistercentralen dra av dem innan medlen redovisas till en myndighet i den medlemsstat som gjort begäran om verkställighet. Om detta inte är möjligt, ska den konkurrensmyndighet i den andra medlemsstaten som gjort begäran stå för kostnaderna. 

44 d §. Tvister som rör begäran om gränsöverskridande delgivning och verkställighet. Paragrafen grundar sig på artiklarna 27 och 28 i direktivet. I den föreskrivs om tvister som rör begäranden om gränsöverskridande delgivning och verkställighet samt det i 44 b § avsedda standardformuläret. 

Enligt 1 mom. får förvaltningsklagan anföras över fel i Konkurrens- och konsumentverkets delgivningsförfarande som grundar sig på 44 §. Omnämnandet av förvaltningsklagan är av informativ natur eftersom det är möjligt att anföra förvaltningsklagan även utan en särskild bestämmelse om detta.  

I momentet föreslås också bli föreskrivet om sökande av ändring i ett i 44 a § 1 och 3 mom. avsett beslut som Konkurrens- och konsumentverket har meddelat om godkännande av begäran om verkställighet. Enligt momentet får besluten i fråga överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen med iakttagande av bestämmelserna i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Ändringssökandet avviker från den ordinära besvärsväg som föreskrivs 49 a § i konkurrenslagen, enligt vilken marknadsdomstolen behandlar besvären. De besvär som avses i momentet styrs till de allmänna förvaltningsdomstolarna, eftersom det inte är fråga om ett ärende som kräver konkurrensrättslig sakkunskap och som bör hänvisas till marknadsdomstolen. I de beslut av Konkurrens- och konsumentverket som avses i momentet är det fråga om att bedöma huruvida förutsättningarna för begäran om verkställighet är uppfyllda. En ogiltighetsinvändning kan basera sig till exempel på förekomsten av en i artikel 27.6 i direktivet avsedd grund för nekande, som det föreslås bli föreskrivet om 44 b § 3 mom. 

Enligt momentet får beslut som Konkurrens- och konsumentverket har meddelat verkställas trots att besvär har anförts. Bestämmelsen avviker från utgångspunkten, enligt vilken myndighetens beslut är verkställbara först när de har vunnit laga kraft. Enligt artikel 27.2 i direktivet ska begäranden enligt artiklarna 25 och 26 verkställas utan onödigt dröjsmål genom ett enhetligt dokument. Hur effektivt direktivgenomförandet är påverkas direkt av bland annat de nationella förfarandenormer som gäller förvaltningsbeslutens verkställbarhet. Därför föreslås i momentet bli föreskrivet att de beslut av Konkurrens- och konsumentverket som avses i det är verkställbara även om de inte har vunnit laga kraft. 

Enligt 2 mom. ska invändningar i fråga om lagenligheten i ett beslut eller någon annan med tillämpningen av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget förknippad handling som ska delges och i fråga om lagenligheten i ett beslut som ska verkställas samt i fråga om ett avsett standardformulär som avses i 44 b § så som förutsätts i artikel 28.1 i direktivet avgöras i den medlemsstat som framställt begäran, med iakttagande av lagstiftningen i den medlemsstaten. I de tvister som avses i momentet är det fråga om meningsskiljaktigheter kring innehållet i den handling eller det beslut som delgivningen eller verkställigheten gäller eller kring lagenligheten i det i 44 b § avsedda standardformuläret. De laglighetsinvändningar som avses i momentet ska därmed avgöras i Finland utgående från nationell lagstiftning när Konkurrens- och konsumentverket begär delgivning eller verkställighet i en annan medlemsstat. 

6 kap. Särskilda bestämmelser

I propositionen föreslås att det till konkurrenslagen fogas ett nytt 5 a kap. som omfattar 44 och 44 a–44 d §. Eftersom den gällande 44 § är den första paragrafen i 6 kap. börjar 6 kap. i fortsättningen med 45 §, som gäller interimistiska förelägganden (temporära bestämmelser, enligt den nuvarande rubriken). Regleringen om överklagande i den gällande 44 § ersätts i fortsättningen med 49 a och 49 b §, vilka tas in i 6 kap.  

45 §.Interimistiska förelägganden. I 1 mom. föreskrivs om befogenheten för Konkurrens- och konsumentverket att meddela interimistiska förelägganden och om förutsättningarna för detta. Enligt momentet kan Konkurrens- och konsumentverket i situationer där det omedelbart kan konstateras att tillämpningen eller genomförandet av en konkurrensbegränsning kan skada konkurrensen allvarligt och irreparabelt meddela ett interimistiskt föreläggande om att upphöra med konkurrensbegränsningen. Förutsättningarna för att meddela ett interimistiskt föreläggande motsvarar det som krävs i artikel 11.1 i direktivet. Meddelande av ett interimistiskt föreläggande förutsätter inte att ärendet utreds lika grundligt som ett i den föreslagna 9 § avsett föreläggande om att upphöra med en konkurrensbegränsning eller görandet av en framställning till marknadsdomstolen om påförande av påföljdsavgift. 

I 2 mom. föreskrivs det om interimistiska föreläggandens giltighetstid. Enligt momentet ska ett interimistiskt föreläggande som Konkurrens- och konsumentverket har meddelat gälla en viss tid eller tills verkets beslut i huvudsaken har fattats och en i 12 § 3 mom. avsedd framställning har gjorts. Konkurrens- och konsumentverket ska i varje enskilt fall besluta vilkendera typen av giltighetstid som ska tillämpas. Bestämmelsen avviker från den gällande regleringen, enligt vilken Konkurrens- och konsumentverket ska fatta beslut i huvudsaken och göra en framställning till marknadsdomstolen enligt 12 § 3 mom. om bestämmande av påföljdsavgift inom 90 dagar från det att ett temporärt beslut har meddelats.  

I 2 mom. föreskrivs om en möjlighet för Konkurrens- och konsumentverket att förlänga ett tidsbegränsat interimistiskt föreläggandes giltighetstid genom ett separat beslut. Möjligheten att förlänga tidsgränsen grundar sig på artikel 11.1 i direktivet, enligt vilken giltighetstiden för ett interimistiskt föreläggande ska kunna förlängas när det är nödvändigt och lämpligt. Ett tidsbegränsat interimistiskt föreläggande eller en förlängning av tidsgränsen kan dock inte gälla efter att verkets beslut i huvudsaken har fattats och en i 12 § 3 mom. avsedd framställning har gjorts.  

I 2 mom. föreskrivs också om en skyldighet för Konkurrens- och konsumentverket att omedelbart upphäva ett interimistiskt föreläggande som inte längre är befogat. Skyldigheten gäller både interimistiska förelägganden som gäller tills verket har fattat sitt beslut i huvudsaken och tidsbegränsade interimistiska förelägganden. Syftet med skyldigheten är att säkerställa att interimistiska förelägganden som begränsar näringsidkares och sammanslutningar av näringsidkares verksamhetsbetingelser undanröjs i situationer där Konkurrens- och konsumentverket under sina utredningar upptäcker att ett interimistiskt föreläggande blivit obehövligt. Behovet av att ett interimistiskt föreläggande ska fortsätta att gälla kan upphöra till exempel när risken för allvarlig och irreparabel skada på konkurrensen har eliminerats därför att den som misstänkts för konkurrensbegränsning har ändrat sitt beteende medan Konkurrens- och konsumentverkets utredningar pågått.  

Det som föreskrivs i 3 mom. motsvarar innehållsmässigt det gällande 3 mom., men hänvisningen i momentets första mening till ett temporärt förbud eller åläggande ändras till en hänvisning till ett interimistiskt föreläggande. Ändringen är av teknisk natur och syftet med den är att ändra språkdräkten så att den motsvarar den ändrade paragrafrubriken. 

Med avvikelse från den gällande regleringen föreslås det att ett beslut som Konkurrens- och konsumentverket har fattat om ett interimistiskt föreläggande ska få överklagas genom besvär hos marknadsdomstolen. Bestämmelser om ändringssökande föreslås i lagens 49 a och 49 b §. Besvär över ett interimistiskt föreläggande ska behandlas skyndsamt i marknadsdomstolen och föreläggandet ska iakttas även om besvär har anförts, om inte marknadsdomstolen bestämmer något annat.  

46 §.Vite. Det föreslås att de ändringar som krävs i direktivet görs i paragrafen. Även i fortsättningen ska vite kunna sättas ut för i 4 § avsedda näringsidkare, bland dem också firmor och självständiga yrkesutövare som bedriver ekonomisk verksamhet. Bestämmelser om begränsningar i fråga om att sätta ut vite för fysiska personer finns i 4 mom., och regleringen i det momentet motsvarar det gällande 4 mom. 

Bestämmelserna i 1 och 2 mom. motsvarar de gällande 1 och 2 mom., och det som i momentet föreskrivs om Konkurrens- och konsumentverkets och marknadsdomstolens behörighet att sätta ut vite skiljer sig inte från nuläget. Avsikten är dock i princip inte att vite ska sättas ut i fråga om ett sådant förfarande för vilket påföljdsavgift enligt den föreslagna 37 a § påförs. Samtidig användning av vite och påföljdsavgift enligt den föreslagna 37 a § är dock inte utesluten. Samtidig användning kan vara motiverad till exempel i en situation där en näringsidkare vid vite är förpliktad att besvara en utredningsbegäran som Konkurrens- och konsumentverket har gjort och det först i ett senare skede visar sig att de inlämnade uppgifterna varit så pass oriktiga att det av den orsaken är befogat att påföra också påföljdsavgift enligt den föreslagna 37 a §. 

Det föreslås att en i artikel 16 i direktivet förutsatt precisering av hur vitesbeloppet ska fastställas fogas till början av 3 mom. Preciseringen hänför sig till situationer där vitet anknyter till en konkurrensbegränsning eller till en utredning av en konkurrensbegränsning eller till iakttagande av ett förbud, beslut, föreläggande eller åläggande enligt 9 § som gäller konstaterande och upphörande av överträdelser samt beteendemässiga korrigerande åtgärder, enligt 9 a § som gäller strukturella korrigerande åtgärder, enligt 10 § som gäller åtaganden, enligt 33 § som gäller skyldighet att lämna upplysningar, enligt 34 § som gäller hörande, enligt 35 § som gäller inspektioner i näringsidkares affärslokaler eller enligt 45 § som gäller interimistiska förelägganden. I de situationer som uppräknas i momentet ska vitet fastställas i proportion till näringsidkarens eller sammanslutningen av näringsidkares genomsnittliga dagliga totala globala omsättning för räkenskapsperioden före den tidpunkt då beslutet om utsättande av vite fattades. I praktiken fastställs vitesbeloppet i de situationer som nämns i momentet genom att omsättningen för räkenskapsperioden före den tidpunkt då beslutet om utsättande av vite fattades divideras med antalet kalenderdagar och det erhållna beloppet multipliceras med antalet dagar fullgörandet av huvudskyldigheten dröjt räknat från den dag då beslutet om utsättande av vite fattades. Den del av den sålunda erhållna omsättningen som ska utgöra vitesbeloppet fastställs utgående från prövning i varje enskilt fall. Kommissionen har till exempel i ett vitesbeslut som gällt Google fastställt att vitet ska utgöra fem procent av den genomsnittliga dagliga omsättningen. 

Det sätt att fastställa vitets storlek som föreskrivs i momentet gäller inte fastställande av storleken på vite som sätts ut i samband med i 4 kap. i konkurrenslagen avsedd tillsyn över företagsförvärv och i 4 a kap. avsedd tillsyn över konkurrensneutralitet. För deras vidkommande är det meningen att bestämmelserna i den gällande lagen ska följas också i fortsättningen. Detta förtydligas genom att det i slutet av momentet anges att det på vite i övrigt tillämpas vad som föreskrivs i viteslagen. 

Det föreslås att 4 mom., vilket gäller begränsningar i tillämpningsområdet för vite, ändras så att den i 33 § 2 mom. föreskrivna skyldigheten att lämna upplysningar inte får förenas med vite som sätts ut för fysiska personer, och inte heller får vite sättas ut för fysiska personer för säkerställande av att de inställer sig till ett hörande som avses i 34 §. Till följd av begränsningarna kan vite även i fortsättningen sättas ut endast för näringsidkare och sammanslutningar av näringsidkare. Till momentet fogas för tydlighetens skull också ett uttryckligt omnämnande av att vite på det sätt som krävs i artikel 16.1 b i direktivet kan sättas ut för näringsidkare och sammanslutningar av näringsidkare för att säkerställa att deras företrädare inställer sig till ett hörande som avses i 34 §. 

47 §.Hur påföljdsavgiften verkställs. Till 1 mom. fogas hänvisningar till sådana lagakraftvunna beslut om påföljdsavgifter för överträdelse av förfarandebestämmelser som meddelats med stöd av den föreslagna 37 a § och till med stöd av 47 a § 2 och 3 mom. meddelade lagakraftvunna beslut om indrivning av påföljdsavgift som påförts en sammanslutning av näringsidkare. Med anledning av hänvisningarna ska Rättsregistercentralen i fortsättningen se till inte bara att påföljdsavgifter för konkurrensbegränsning drivs in utan också att lagakraftvunna beslut som meddelats med stöd av 37 a § och 47 a § 2 och 3 mom. verkställs. Med avvikelse från den gällande ordalydelsen föreslås i momentet uttryckligen bli föreskrivet att de beslut som nämns i det är verkställbara först när de har vunnit laga kraft. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att där tydligare än i det gällande 2 mom. föreskrivs att marknadsdomstolen ska underrätta Rättsregistercentralen om sina beslut om påförande av påföljdsavgift. Det är fråga om en ändring av teknisk natur. 

Ordalydelsen i 3 mom. föreslås bli preciserad, men momentets sakinnehåll förblir oförändrat. Det är fråga om en ändring av teknisk natur. 

Bestämmelsen i 4 mom. motsvarar det gällande 4 mom. 

I ordalydelsen i 5 mom. föreslås kompletteringar av teknisk natur för att regleringen i momentet ska förtydligas. Till momentet fogas ett uttryckligt omnämnande av att den del som motsvarar en nedsättning av påföljdsavgiften ska återbetalas. I momentet föreskrivs i fortsättningen om en skyldighet för Rättsregistercentralen att utan ansökan återbetala en påföljdsavgift eller den del av påföljdsavgiften som motsvarar en nedsättning, om det beslut som gäller påföljdsavgift har upphävts eller om avgiftsbeloppet har nedsatts.  

Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 6 mom., som till sitt innehåll i huvudsak motsvarar det gällande 44 § 4 mom. Bestämmelsen föreslås bli flyttad till 47 §, eftersom den inte föreslås kvarstå i de nya bestämmelser i konkurrenslagen som gäller ändringssökande. Också vad innehållet beträffar passar hänvisningsbestämmelsen bättre i 47 §, som handlar om hur påföljdsavgifter verkställs, än i anslutning till bestämmelserna om ändringssökande. 

I momentet föreslås bli konstaterat att lagen om verkställighet av skatter och avgifter ska iakttas vid verkställigheten av påföljdsavgift som påförs med stöd av konkurrenslagen, om inte något annat föreskrivs i konkurrenslagen. Genom att ett omnämnande av möjligheten att avvika från det principiella iakttagandet av lagen om verkställighet av skatter och avgifter möjliggörs i enlighet med 3 mom. i den föreslagna 49 b § att påföljdsavgifter enligt 12 och 37 a § och beslut enligt 47 a § verkställs först efter att de har vunnit laga kraft. 

47 a §.Indrivning av påföljdsavgift som påförts en sammanslutning av näringsidkare. Paragrafen är ny och grundar sig på artikel 14.3 och 14.4 i direktivet. I paragrafen föreskrivs om att driva in påföljdsavgift hos medlemmar i en sådan sammanslutning av näringsidkare som har påförts påföljdsavgift för konkurrensbegränsning. Paragrafen gäller situationer där medlemmarnas omsättning har beaktats vid beräkning av sammanslutningens påföljdsavgift och sammanslutningen inte själv klarar av att betala den påförda påföljdsavgiften. Utgående från Konkurrens- och konsumentverkets beslut som avses i 2 och 3 mom. kan den andel av påföljdsavgiften som en medlem i en sammanslutning ska betala vara en annan än enligt den ansvarsfördelning som fastställs i annan nationell lagstiftning. Exempelvis är utgångspunkten för lagstiftningen om privata sammanslutningar med begränsat ansvar såsom registrerade föreningar, aktiebolag och andelslag att aktieägarna och medlemmarna inte har personligt ansvar för sammanslutningens förpliktelser. Det belopp som ska betalas kan avvika också från exempelvis den i associationslagstiftningen vedertagna jämlikhetsprincipen enligt vilken delägarskap och medlemskap i en sammanslutning i princip resulterar i jämlika rättigheter och skyldigheter. Med stöd av den föreslagna bestämmelsen kan indrivningen av påföljdsavgift riktas mot en sådan medlem i en sammanslutning som bedriver ekonomisk verksamhet. En sådan medlem kan vara till exempel ett aktiebolag. Indrivningen kan riktas mot en fysisk persons tillgångar bara när den fysiska personen är en näringsidkare som avses i lagens 4 §. 

En i paragrafen avsedd sammanslutning av näringsidkare motsvarar det i den gällande konkurrenslagen använda begreppet sammanslutning av näringsidkare. Enligt förarbetena till den gällande konkurrenslagen motsvarar begreppet det begrepp som tillämpas i EU:s lagstiftning (RP 88/2010 rd, s. 41). I EU:s konkurrensregler föreskrivs det emellertid inte om en uttrycklig definition av begreppet sammanslutning, och därför avgörs begreppets innehåll i sista hand genom unionsdomstolarnas rättspraxis. I unionsdomstolens rättspraxis har det konstaterats att begreppet företagssammanslutning bör tolkas i vid bemärkelse. Det centrala vid bedömningen av begreppet sammanslutning anses vara huruvida organisationen i fråga utgör ett institutionaliserat sätt för samordning av företagens beteende. Detta kan anses vara fallet, om företagen inom ramen för organet kollektivt deltar i väsentligt beslutsfattande som rör ett konkurrensbegränsande förfarande och med hjälp av dessa beslut strävar efter att eller åtminstone samtycker till att samordna sitt marknadsbeteende (rättspraxis: se till exempel målet C-382/12 P, MasterCard m.fl. mot kommissionen, punkterna 66–76). I Finland är samarbetsorganen för näringsidkare inom olika branscher och motsvarande sammanslutningar ofta registrerade föreningar. Även till exempel ett aktiebolag kan dock vara en sammanslutning av näringsidkare. 

I 1 mom. föreskrivs så som förutsätts i artikel 14.3 om skyldigheten för en sammanslutning att kräva betalning från medlemmarna för att täcka en påföljdsavgift som påförts sammanslutningen, om sammanslutningen inte själv kan betala en lagakraftvunnen påföljdsavgift för konkurrensbegränsning som påförts den och i vars storlek hänsyn har tagits till medlemmarnas omsättning. Omsättningen för medlemmarna i en sammanslutning ska beaktas i situationer där sammanslutningens överträdelse har samband med dess medlemmars verksamhet. I exempelvis prisrekommendationer som ges eller minimipriser som antas av en branschorganisation är det fråga om verksamhet där en sammanslutning deltar i en förbjuden konkurrensbegränsning som har samband med dess medlemmars verksamhet. En central omständighet i samband med bedömningen är att sammanslutningen inte själv är verksam på den marknad som är föremål för verksamheten eller som förfarandet inverkar på. I dessa situationer har sammanslutningen inget objektivt intresse som är oberoende av medlemmarnas intressen. I 2 mom. i den föreslagna 13 a § föreslås bli föreskrivet om beaktande av medlemmarnas omsättning i maximibeloppet av påföljdsavgift, och i 2 mom. i den föreslagna 13 b § föreslås bli föreskrivet om beaktande av medlemmarnas omsättning i påföljdsavgiftens grundbelopp.  

Sammanslutningens i momentet avsedda oförmåga att betala påföljdsavgift innebär inte att sammanslutningen bör vara insolvent på det sätt som avses i konkurslagen (120/2004), och oförmågan att betala påföljdsavgift behöver inte konstateras i ett separat förfarande. Innan betalning krävs bör sammanslutningen dock på något sätt visa för sina medlemmar att den inte själv klarar av att betala den påförda påföljdsavgiften. 

Bestämmelserna i 2 mom. grundar sig på artikel 14.4 i direktivet. I momentet föreskrivs att Konkurrens- och konsumentverket har möjlighet att besluta att det utestående beloppet av en påföljdsavgift drivs in hos vilken som helst av de medlemmar i sammanslutningen som var företrädda i sammanslutningens styrelse eller i något annat beslutande organ när det beslut som ledde till överträdelse fattades. Med beslutande organ avses verkställande direktören, styrelsen och andra eventuella formella beslutande organ som bestäms i sammanslutningens stadgar eller i motsvarande stiftelseurkunder. En förutsättning för fattande av beslut är att sammanslutningen inte har betalat en påföljdsavgift fullt ut inom ett år från det att beslutet om påföljdsavgift vann laga kraft. Konkurrens- och konsumentverket kan dock fatta ett i momentet avsett beslut innan den ett år långa tidsfristen har gått ut, om indrivningen av påföljdsavgift till följd av ansökan om utsökning har upphört i och med ett hinderintyg som avses i utsökningsbalken. 

Momentet ger Konkurrens- och konsumentverket möjlighet att fatta beslut om indrivning men förpliktar inte till det. Konkurrens- och konsumentverket beslutar utgående från prövning i varje enskilt fall huruvida ett beslut om indrivning behöver fattas. Att fatta beslut kan vara onödigt till exempel i en situation där den börda som indrivningen medför bedöms vara orimligt stor i förhållande till det utestående beloppet av påföljdsavgift eller nyttan av indrivning. Det står Konkurrens- och konsumentverket fritt att avgöra också hos vilka av de näringsidkare som varit företrädda i det beslutande organet det utestående beloppet av påföljdsavgift som påförts sammanslutningen ska drivas in. Det förutsätts inte att en medlem som varit företrädd i det beslutande organet alltjämt är medlem i sammanslutningen, utan indrivningen kan riktas också mot tidigare medlemmar i sammanslutningen som var företrädda i det beslutande organet när det beslut som ledde till överträdelse fattades. När Konkurrens- och konsumentverket beslutar vilka som ska bli föremål för indrivning kan verket beakta till exempel huruvida någon näringsidkare beviljats befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften med stöd av 14 eller 15 § i konkurrenslagen. Konkurrens- och konsumentverkets beslut är verkställbart först när det vunnit laga kraft. Om Konkurrens- och konsumentverket bestämmer sig för att inte fatta det beslut som avses i momentet, ska Rättsregistercentralen fortsätta att driva in påföljdsavgiften hos sammanslutningen. 

Företrädare för näringsidkare eller för sammanslutningar av näringsidkare är alltid fysiska personer, och i rättspraxis godtas inte invändningen att enskilda inte kan företräda näringsidkare och möjliggöra att konkurrensrättsligt ansvar riktas mot den näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare som de företräder. Exempelvis marknadsdomstolen har i sitt avgörande MAO:781:17 punkterna 1697–1707 bedömt invändningen att företrädare för näringsidkare varit verksamma i styrelserna för sammanslutningar bara i egenskap av fysiska personer, inte i egenskap av företrädare för näringsidkare som är föremål för en framställning om påföljdsavgift. Marknadsdomstolen ansåg att invändningen inte var trovärdig. 

Konkurrens- och konsumentverket kan bedömas ha de bästa förutsättningarna att bedöma i vilken ordning påföljdsavgift ska drivas in, eftersom verket vid utarbetandet av en framställning om beloppet av påföljdsavgift som ska påföras en sammanslutning ska utreda medlemmarnas omsättning som ska beaktas i påföljdsavgiften. Konkurrens- och konsumentverket har därmed redan tillgång till sådan information om sammanslutningens medlemmar som är till nytta när avgiftens maximibelopp enligt det föreslagna 13 a § 1 mom. fastställs för var och en av medlemmarna i sammanslutningen. Utgående från denna information kan Konkurrens- och konsumentverket bedöma också huruvida det på grund av begränsningen i 13 a § 1 mom. är möjligt att driva in påföljdsavgiften fullt ut hos de näringsidkare som var företrädda i sammanslutningens styrelse eller i något annat beslutande organ när det beslut som ledde till överträdelse fattades, eller huruvida det i ärendet behöver gås vidare till att så som föreskrivs i det föreslagna 3 mom. driva in betalning hos sådana medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad där överträdelsen ägde rum. Av de ovannämnda skälen föreslås att Konkurrens- och konsumentverket, och inte till exempel marknadsdomstolen, ska fatta beslut om indrivning hos medlemmar i en sammanslutning och att besvär över beslutet får anföras hos en domstol. 

I samband med att beslut om indrivning utarbetas ska Konkurrens- och konsumentverket ge de näringsidkare som nämns i beslutet tillfälle att bli hörda. Med hjälp av hörandet ges näringsidkarna möjlighet att visa att de på det sätt som avses i det föreslagna 47 a § 4 mom. inte har genomfört det beslut av sammanslutningen som ledde till en överträdelse och antingen inte var medvetna om beslutets existens eller aktivt tog avstånd från beslutet. Om en näringsidkare klarar av att visa att dessa villkor är uppfyllda nämner Konkurrens- och konsumentverket inte näringsidkaren i sitt beslut, och hos den kan därmed inte drivas in påföljdsavgift eller en del av den som påförts sammanslutningen. Vid bedömningen av huruvida villkoren är uppfyllda kan Konkurrens- och konsumentverket ta hänsyn också till uppgifter och handlingar som inhämtats under utredningen av överträdelsen. 

Enligt 3 mom. får Konkurrens- och konsumentverket, om påföljdsavgiften inte blivit indriven fullt ut hos de i 2 mom. avsedda medlemmarna i en sammanslutning inom ett år från det att ett beslut som Konkurrens- och konsumentverket med stöd av 2 mom. fattat vann laga kraft, besluta att det utestående beloppet drivs in hos vilken som helst av de medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad där överträdelsen ägde rum. Momentet grundar sig på artikel 14.4 i direktivet där det föreskrivs att om det är nödvändigt för att säkerställa full betalning av påföljdsavgiften, efter det att de nationella konkurrensmyndigheterna har krävt betalning från sådana medlemmar i sammanslutningen som varit företrädda i sammanslutningens beslutande organ, får de nationella konkurrensmyndigheterna kräva att det utestående beloppet av påföljdsavgifterna betalas av vilken som helst av de medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad där överträdelsen ägde rum. 

Också 3 mom. ger Konkurrens- och konsumentverket möjlighet att fatta beslut om indrivning men förpliktar inte till det. Konkurrens- och konsumentverkets prövningsrätt motsvarar prövningsrätten i 2 mom., och verket beslutar utgående från prövning i varje enskilt fall huruvida ett beslut om indrivning behöver fattas. Att fatta beslut kan vara onödigt till exempel i en situation där den börda som indrivningen medför bedöms vara orimligt stor i förhållande till det utestående beloppet av påföljdsavgift eller nyttan av indrivning. Även i fråga om beslut som avses i 3 mom. står det Konkurrens- och konsumentverket fritt att avgöra hos vilka av de medlemmar i sammanslutningen som varit verksamma på den marknad som påverkades av överträdelsen det utestående beloppet av påföljdsavgift som påförts sammanslutningen ska drivas in. Indrivningen hos medlemmar förutsätter inte att näringsidkaren i fråga alltjämt är medlem i sammanslutningen, utan det är möjligt att rikta indrivningen också mot tidigare medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad som påverkades av överträdelsen och var medlemmar i sammanslutningen när överträdelsen ägde rum. 

På motsvarande sätt som i samband med utarbetandet av beslut vilka avses i 2 mom. ska Konkurrens- och konsumentverket ge de näringsidkare som nämns i beslutet tillfälle att bli hörda. Med hjälp av hörandet ges näringsidkarna möjlighet att visa att de på det sätt som avses i det föreslagna 47 a § 4 mom. inte har genomfört det beslut av sammanslutningen som ledde till en överträdelse och antingen inte var medvetna om beslutets existens eller aktivt tog avstånd från beslutet. När Konkurrens- och konsumentverket beslutar vilka som ska bli föremål för indrivning kan verket beakta till exempel huruvida någon näringsidkare beviljats befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften med stöd av 14 eller 15 § i konkurrenslagen. Konkurrens- och konsumentverkets beslut är verkställbart först när det vunnit laga kraft. Om Konkurrens- och konsumentverket har fattat ett beslut som avses i 2 mom. men beslutar att inte fatta ett beslut som avses i 3 mom., ska Rättsregistercentralen fortsätta att driva in påföljdsavgiften hos de medlemmar i sammanslutningen som nämns i det med stöd av 2 mom. fattade beslutet. 

Att fatta ett beslut som avses i momentet är möjligt först efter att den påföljdsavgift som påförts sammanslutningen har drivits in i enlighet med 2 mom. hos sådana näringsidkare som var företrädda i sammanslutningens beslutande organ när det beslut som ledde till överträdelse fattades. Indrivningen av påföljdsavgift som påförts en sammanslutning hos medlemmar som var verksamma på den marknad som påverkades av överträdelsen är således sekundär i förhållande till indrivning hos näringsidkare som var företrädda i sammanslutningens beslutande organ. Det är meningen att den marknad som avses i detta sammanhang ska bedömas i samma geografiska och nyttighetsrelaterade omfattning som i det avgörande där förekomsten av en konkurrensbegränsning som sammanslutningen genomfört konstaterats. Bedömningen är därmed överensstämmande med Konkurrens- och konsumentverkets, marknadsdomstolens och i sista hand högsta förvaltningsdomstolens avgörande om konstaterande av överträdelsen. 

Enligt 3 mom., vilket föreslås utifrån formuleringarna i artikel 14.4 och skäl 48 i direktivets ingress, får Konkurrens- och konsumentverket besluta hos vilka av de medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad som påverkades av överträdelsen betalning av påföljdsavgiften ska krävas. Detta innebär att inte alla sådana medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad där överträdelsen ägde rum automatiskt blir tvungna att stå för betalningen av påföljdsavgift som påförts sammanslutningen. Utgångspunkten är dock i enlighet med direktivets syfte att Konkurrens- och konsumentverket, när detta förutsätts för att betalning av påföljdsavgiften fullt ut ska säkerställas, ska kräva att den utestående delen av påföljdsavgiften drivs in hos sådana medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad som påverkades av överträdelsen. 

Indrivningen av den utestående delen av påföljdsavgiften hos medlemmar som var verksamma på den marknad som påverkades av överträdelsen är på motsvarande sätt som enligt formuleringen i artikel 14.4 i direktivet kopplad till att Konkurrens- och konsumentverket bedömer att betalning behöver krävas för säkerställande av att påföljdsavgiften betalas fullt ut, efter att försök att driva in påföljdsavgiften på det sätt som avses i 2 mom. först har gjorts hos medlemmar som var företrädda i sammanslutningens styrelse eller i något annat beslutande organ när det beslut som ledde till överträdelse fattades. 

Behovet av att kräva betalning kan framgå till exempel så att det inte har varit möjligt att driva in avgifter hos medlemmar som avses i 2 mom. eller de indrivna avgifterna inte räcker för att fullt ut betala den påföljdsavgift som påförts sammanslutningen. Den sistnämnda situationen kan uppstå till exempel på grund av bestämmelsen i 13 a § 1 mom. där ett enskilt företags ekonomiska ansvar begränsas. Det är även möjligt att de medlemmar som var företrädda i sammanslutningens beslutande organ när det beslut som ledde till överträdelse fattades visar så som avses i 4 mom. att de inte har genomfört det beslut som ledde till en överträdelse och därmed befrias från att betala påföljdsavgift. För att säkerställa att påföljdsavgift betalas fullt ut kan det också i det fallet behövas en framställning om att påföljdsavgift ska drivas in hos de medlemmar i sammanslutningen som var verksamma på den marknad som påverkades av överträdelsen. 

Det är meningen att Rättsregistercentralen, på motsvarande sätt som i fråga om påföljdsavgifter som påförs med stöd av den gällande konkurrenslagen, ska svara för verkställigheten av beslut som Konkurrens- och konsumentverket fattar med stöd av 47 a § 2 och 3 mom. Ett omnämnande av saken fogas till 47 § i konkurrenslagen, där det föreskrivs om indrivning av påföljdsavgifter. 

I 4 mom. föreskrivs om en begränsning som motsvarar slutet av artikel 14.4. Enligt begränsningen får Konkurrensverket inte rikta ett beslut som verket med stöd av 2 eller 3 mom. i paragrafen fattat mot sådana medlemmar i en sammanslutning som visar att de inte har genomfört det beslut av sammanslutningen som ledde till en överträdelse och antingen inte var medvetna om beslutets existens eller aktivt tog avstånd från beslutet innan Konkurrens- och konsumentverket började utreda överträdelsen. 

Förutsättningarna för det i momentet avsedda visandet av att medlemmarna varit omedvetna om att ett beslut som sammanslutningen fattat avses vara desamma som i EU:s rättspraxis. En näringsidkare kan anses vara omedveten om ett beslut som sammanslutningen har fattat till exempel när sammanslutningens beslut inte har offentliggjorts eller när medlemmarna i sammanslutningen inte har informerats om beslutet, och näringsidkaren inte heller har fått del av exempelvis ett sådant protokoll som förts över det beslutande organets möte eller av någon annan handling där det beslut som strider mot konkurrenslagen framgår. Avsikten är att frågan om medvetenheten om sammanslutningens beslut ska avgöras utgående från en helhetsbedömning av den bevisning som läggs fram i saken. Att medlemmarna aktivt tagit avstånd från det beslut av sammanslutningen som ledde till en överträdelse innebär i praktiken ett motsvarande offentligt avståndstagande som en näringsidkare enligt vedertagen rättspraxis förutsätts genomföra för att kunna undgå att ansvara för en konkurrensbegränsning, när en företrädare för näringsidkaren har deltagit i ett möte där konkurrensbegränsande åtgärder har diskuterats. Ett annat alternativ är att avståndstagandet visas genom att näringsidkaren berättar om det konkurrensbegränsande förfarandet för de behöriga konkurrensmyndigheterna (se mål C-510/06 P Archer Daniels Midland mot kommissionen, punkterna 119–120: de övriga parternas uppfattning om företagets avsikt är avgörande när det bedöms huruvida företaget har bestämt sig för att ta avstånd från ett olagligt avtal. Bedömningen har varit densamma i de förenade målen C-204/00 m.fl. Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, punkterna 81–82. Enligt punkt 103 i målet T-303/02 Westfalen mot kommissionen ska begreppet öppet avståndstagande tolkas restriktivt, och till exempel ett skriftligt meddelande till de andra parterna kan uppfylla kriterierna. Enligt punkt 76 i målet T-377/06 Comap mot kommissionen ska det meddelande som syftar till att öppet ta avstånd från ett konkurrensbegränsande beteende vara klart och otvetydigt, så att de andra deltagarna i kartellen klart förstår det berörda företagets avsikter). Befrielse från påföljdsavgiften är möjlig både för näringsidkare som är företrädda i sammanslutningens beslutande organ och för näringsidkare som bara är medlemmar i sammanslutningen. 

I 5 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i en passus i skäl 48 i direktivets ingress om en skyldighet för Konkurrens- och konsumentverket att när verket fattar beslut som avses i 2 och 3 mom. ta hänsyn till den relativa storleken på de medlemmar som tillhör sammanslutningen och situationen för små och medelstora företag. Med hänsyn till medlemmarnas relativa storlek och till situationen för små och medelstora företag avses iakttagande av proportionalitetsprincipen vid utarbetandet av beslut som Konkurrens- och konsumentverket meddelar med stöd av 2 och 3 mom. Skyldigheten att iaktta proportionalitetsprincipen vid utarbetandet av myndighetsbeslut uttrycks också i 6 § i förvaltningslagen. Med anledningen av passusen får Konkurrens- och konsumentverket när det fattar beslut som avses i 2 och 3 mom. beakta till exempel att en sammanslutningsmedlem som har mindre omsättning inte ska avkrävas en större andel av den påföljdsavgift som påförts sammanslutningen än en medlem vars omsättning är betydligt större. Utöver att det inbördes förhållandet mellan medlemmarna bör beaktas vid indrivning hos medlemmar av påföljdsavgift som påförts sammanslutningen ska hänsyn när beslut om indrivning fattas tas, om möjligt, också till att indrivningen av påföljdsavgift eller en del av den som påförts sammanslutningen i synnerhet för de små och medelstora företagens del inte bör leda till att deras verksamhetsbetingelser upphör. 

I momentet föreskrivs också om maximibeloppet i fråga om ansvar. Enligt bestämmelsen får en enskild näringsidkares ansvar för en påföljdsavgift för konkurrensbegränsning som påförts en sammanslutning inte tillsammans med en påföljdsavgift som påförts näringsidkaren för samma överträdelse överstiga det maximibelopp som föreskrivs i 13 a § 1 mom. Enligt den bestämmelse som det hänvisas till får påföljdsavgiften vara högst tio procent av den totala globala omsättningen för en i en konkurrensbegränsning deltagande näringsidkare eller sammanslutning av näringsidkare. I maximibeloppet beaktas både en eventuell påföljdsavgift som påförts näringsidkaren separat för samma förfarande och det belopp som näringsidkaren ska betala av den påföljdsavgift som påförts sammanslutningen. Summan av dessa får inte överstiga det maximibelopp som räknats utgående från 13 a § 1 mom. 

I 6 mom. föreskrivs om tidsfristen för indrivning av påföljdsavgift. Enligt momentet ska en påföljdsavgift som påförts en sammanslutning drivas in i sin helhet antingen inom fem år från det att marknadsdomstolens eller högsta domstolens beslut om påföljdsavgift vann laga kraft eller inom två år från det att Konkurrens- och konsumentverkets med stöd av 2 eller 3 mom. fattade beslut vann laga kraft, om denna tid är längre tid än den först avsedda. I praktiken innebär detta att indrivningen av påföljdsavgift ska genomföras fullt ut inom två år från det att Konkurrens- och konsumentverkets med stöd av 2 eller 3 mom. fattade beslut vann laga kraft, om denna två år långa tidsfrist upphör senare än den fem år långa tidsfrist som räknats från det att marknadsdomstolens eller högsta förvaltningsdomstolens beslut om påföljdsavgift vunnit laga kraft. 

49 a §.Sökande av ändring hos marknadsdomstolen. I fortsättningen föreskrivs det i 49 a § i konkurrenslagen om sökande av ändring i beslut av Konkurrens- och konsumentverket hos marknadsdomstolen. Med avvikelse från 44 § i den gällande lagen, där det föreskrivs om överklagande, förelås det tydliggörande bli föreskrivet om ändringssökande i två olika paragrafer så att den ena paragrafen innehåller bestämmelser om sökande av ändring hos marknadsdomstolen i beslut som Konkurrens- och konsumentverket har fattat, medan det i den andra paragrafen föreskrivs om sökande av ändring hos högsta förvaltningsdomstolen i beslut som marknadsdomstolen har fattat. I paragraferna anges dessutom tydligare än förr vilka kategorier av beslut som omfattas av besvärsförbud och vilka kategorier av beslut ändring inte får sökas särskilt i. 

Den hänvisning tillförvaltningsprocesslagen som finns i 1 mom. i den gällande lagen föreslås bli ändrad till en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden, som trädde i kraft vid ingången av år 2020. Ett beslut som Konkurrens- och konsumentverket med stöd av konkurrenslagen har meddelat får därmed överklagas genom besvär hos marknadsdomstolen på det sätt som föreskrivs i FRL. I momentet föreskrivs också om situationer där ett beslut som Konkurrens- och konsumentverket har meddelat ska iakttas även om besvär har anförts, om inte marknadsdomstolen bestämmer något annat. I en ny bestämmelse i momentet föreskrivs det att ett interimistiskt föreläggande som Konkurrens- och konsumentverket har meddelat enligt 45 § ska iakttas även om besvär har anförts, om inte marknadsdomstolen bestämmer något annat, och att marknadsdomstolen ska behandla sådana besvär skyndsamt. Skyldigheten att behandla besvär skyndsamt omfattar förutom besvär över beslut om meddelande av interimistiska förelägganden också besvär över beslut om förlängning av tidsgränsen för tidsbegränsade interimistiska förelägganden. Ändringen grundar sig på artikel 11 i direktivet, vilken gäller interimistiska åtgärder. Att behandlingen ska ske skyndsamt grundar sig på artikel 11.1 i direktivet, där det föreskrivs att medlemsstaterna ska säkerställa att lagenligheten, inbegripet proportionaliteten, i de interimistiska åtgärderna kan prövas i ett påskyndat förfarande för överklagande.  

I 2mom. föreskrivs det om undantag där ändring i beslut som Konkurrens- och konsumentverket har meddelat inte får sökas genom besvär hos marknadsdomstolen. Ändring i beslut som Konkurrens- och konsumentverket med stöd av 26 § 1 mom. har fattat om väsentliga brister i en anmälan om företagsförvärv får inte heller i fortsättningen sökas genom besvär. Likaså får ändring inte sökas genom besvär i ett med stöd av 37 § 5 mom. fattat beslut om givande av handräckning. Den som anmäler ett företagsförvärv får inte anföra besvär över ett beslut som meddelats med stöd av 25 § och genom vilket det har bestämts att de villkor som anmälaren har ställt ska iakttas.  

I momentet görs en ändring av teknisk natur så att hänvisningen i den gällande lagen till 37 § 4 mom. rättas till en hänvisning till 37 § 5 mom. I 44 § i den gällande lagen, där det föreskrivs om överklagande, konstateras det i 3 mom. att ändring i ett beslut om handräckning som har meddelats med stöd av 37 § 4 mom. inte får sökas genom besvär, fastän bestämmelsen om handräckning finns i 37 § 5 mom. i den gällande lagen. 

Däremot får beslut om förbud och beslut om beteendemässiga korrigerande åtgärder som Konkurrens- och konsumentverket har meddelat enligt 9 §, beslut om åtaganden enligt 10 § och beslut om utsättande av vite enligt 46 § överklagas hos marknadsdomstolen och därpå direkt hos högsta förvaltningsdomstolen alldeles som hittills. Enligt 47 a § som föreslås bli fogad till lagen genom denna proposition får Konkurrens- och konsumentverket besluta om hos vilka av medlemmarna i en sammanslutning påföljdsavgift ska drivas in, om den påföljdsavgift som påförts sammanslutningen inte har betalats. Ett sådant beslut får överklagas genom besvär hos marknadsdomstolen. Ett beslut som Konkurrens- och konsumentverket har fattat med stöd av 47 a § får dock inte verkställas förrän det vunnit laga kraft. 

I 3mom. föreslås det bli föreskrivet om sådana beslut av Konkurrens- och konsumentverket som inte får överklagas särskilt genom besvär. Det är fråga om förrättande av inspektion i näringsidkares affärslokaler enligt 35 §, med stöd av 17 § 4 mom. meddelade beslut om huruvida förutsättningarna enligt 14–16 § för befrielse från påföljdsavgift och nedsättning av påföljdsavgiften är uppfyllda och med stöd av 26 § 3 mom. fattade beslut om förlängning av behandlingsfristen i samband med företagsförvärv. 

När det gäller förrättande av inspektion i affärslokaler preciseras bestämmelsen i förhållande till den gällande lagen så, att verkets beslut om förrättande av inspektion i näringsidkares affärslokaler i fortsättningen inte får överklagas särskilt genom besvär. Ett inspektionsbeslut får därmed vid behov behandlas i marknadsdomstolen i anslutning till huvudsaken. I den gällande lagen konstateras att ett beslut om förrättande av en sådan inspektion inte får överklagas genom besvär.  

Enligt 17 § 4 mom. i konkurrenslagen meddelar Konkurrens- och konsumentverket beslut om huruvida näringsidkaren uppfyller förutsättningarna för befrielse från påföljdsavgift eller nedsättning av påföljdsavgiften. Sådana beslut får inte överklagas särskilt genom besvär hos marknadsdomstolen. Enligt RP 88/2010 rd behövs ingen möjlighet att överklaga särskilt genom besvär i detta fall, eftersom de yrkanden som ansluter sig till Konkurrensverkets beslut kan framföras för marknadsdomstolen vid behandlingen av huvudsaken om framställning om påföljdsavgift. I den gällande lagen hänvisas det felaktigt till 17 § 3 mom. i stället för till 17 § 4 mom. När konkurrenslagen ändrades genom lag 721/2019, som trädde i kraft den 17 juni 2019, blev 17 § 3 mom. 17 § 4 mom. I det sammanhanget rättades dock inte hänvisningen i 44 §, vilken gäller överklagande, till att gälla 17 § 4 mom. En teknisk rättelse av hänvisningen görs i samband med denna proposition så att beslut om beviljande av eftergift alltjämt inte får överklagas särskilt genom besvär.  

Beslut om förlängning av behandlingsfristen i samband med företagsförvärv, vilka det föreskrivs om i 26 § 3 mom., får inte heller i fortsättningen överklagas särskilt genom besvär hos marknadsdomstolen.  

I 44 § 4 mom. i den gällande konkurrenslagen föreskrivs det att lagen om verkställighet av skatter och avgifter ska iakttas vid verkställigheten av påföljdsavgifter som påförs med stöd av konkurrenslagen. En bestämmelse som motsvarar momentet i fråga föreslås bli intagen i 47 § i konkurrenslagen, vilken handlar om hur påföljdsavgift verkställs. 

49 b §. Sökande av ändring hos högsta förvaltningsdomstolen. I fortsättningen föreskrivs det om ändringssökande hos högsta förvaltningsdomstolen i den nya 49 b § som fogas till konkurrenslagen. I dess 1 mom. föreslås det bli föreskrivet att ändring i ett beslut som marknadsdomstolen har fattat får sökas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Alldeles som i den föreslagna 49 a § ändras den gällande lagens hänvisning till förvaltningsprocesslagen så att det i fortsättningen hänvisas till FRL. Därmed ska FRL iakttas också när ändring i beslut som marknadsdomstolen har meddelat söks hos högsta förvaltningsdomstolen.  

Enligt FRL 107 § får ett beslut som en förvaltningsdomstol har fattat i ett förvaltningsprocessuellt ärende överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. I fråga om anförande av besvär över beslut som fattats av andra förvaltningsdomstolar gäller vad som föreskrivs särskilt. Enligt FRL 2 § tillämpas lagen på rättegången i de allmänna förvaltningsdomstolarna, vilka är högsta förvaltningsdomstolen och de regionala förvaltningsdomstolarna, inbegripet Ålands förvaltningsdomstol. Enligt paragrafen tillämpas lagen dessutom på rättegång i förvaltningsärenden i försäkringsdomstolen, marknadsdomstolen och arbetsdomstolen. Förvaltningsdomstolarna namnges i 4 kap. 3 § i domstolslagen (673/2016).  

Den bestämmelse om besvärstillstånd som finns i FRL 107 § gäller därmed bara anförande av besvär hos högsta förvaltningsdomstolen över beslut som en förvaltningsdomstol har fattat, och marknadsdomstolen anses inte vara en i FRL 2 § avsedd förvaltningsdomstol. För att överklaga beslut av marknadsdomstolen genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen behövs därmed besvärstillstånd bara om det föreskrivs särskilt om det.  

I denna proposition föreslås det inte bli föreskrivet att begäran om besvärstillstånd krävs för anförande av besvär över beslut av marknadsdomstolen hos högsta förvaltningsdomstolen. Det innebär att anförande av besvär över beslut av marknadsdomstolen hos högsta förvaltningsdomstolen inte förutsätter besvärstillstånd i fortsättningen heller. 

Ett beslut som marknadsdomstolen har fattat och som gäller till exempel påförande av påföljdsavgift på framställning av Konkurrens- och konsumentverket med stöd av 12 §, påförande av påföljdsavgift för överträdelse av förfaranderegler med stöd av 37 a § eller åläggande av strukturella korrigerande åtgärder enligt 9 a § får enligt förslaget överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd. Ett beslut av marknadsdomstolen får därmed överklagas genom besvär direkt hos högsta förvaltningsdomstolen när marknadsdomstolen i första instans påför påföljdsavgift eller ålägger strukturella korrigerande åtgärder. Redan hittills har det varit möjligt att anföra besvär direkt hos högsta förvaltningsdomstolen över beslut av marknadsdomstolen om påförande av påföljdsavgift. Också till exempel sådana beslut av marknadsdomstolen som gäller utsättande eller utdömande av vite får enligt förslaget överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd. Likaså föreslås det att sådana beslut av marknadsdomstolen som har meddelats med anledning av att ändring har sökts i beslut som Konkurrens- och konsumentverket med stöd av 47 a § 2 och 3 mom. har fattat ska få överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen utan besvärstillstånd. 

I 2mom. föreskrivs om situationer där beslut av marknadsdomstolen med avvikelse från huvudregeln inte får överklagas genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Ändring i ett beslut som marknadsdomstolen har meddelat får inte sökas genom besvär, när saken gäller ett med stöd av 26 § 2 mom. meddelat beslut om förlängning av fristen för behandling av företagsförvärv, ett i 36 § 5 mom. avsett beviljande av inspektionsbefogenhet i fråga om andra lokaler än affärslokaler eller ett interimistiskt föreläggande enligt 45 §. Enligt den gällande lagen får en temporär bestämmelse av Konkurrens- och konsumentverket inte överklagas genom besvär. I fortsättningen är det enligt förslaget möjligt att överklaga ett interimistiskt föreläggande genom besvär hos marknadsdomstolen, och besvären ska behandlas skyndsamt. Däremot får beslutet av marknadsdomstolen inte överklagas vidare genom besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. 

I 3mom. föreskrivs en huvudregel enligt vilken ett beslut som marknadsdomstolen har meddelat ska iakttas även om besvär har anförts, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. Huvudregeln är förenlig med gällande rätt.  

Momentet innehåller ingen hänvisning till förlängning av tidsfristen för ett interimistiskt föreläggande, eftersom 45 § som gäller interimistiska förelägganden föreslås bli ändrad så att ett interimistiskt föreläggande gäller under den av verket utsatta tidsfristen eller tills verkets beslut i huvudsaken har fattats och en i 12 § 3 mom. avsedd framställning om påföljdsavgift har gjorts.  

I momentet föreslås bli föreskrivet om nya undantag från huvudregeln att ett beslut som marknadsdomstolen har meddelat ska iakttas även om besvär har anförts, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat. I momentet föreslås bli föreskrivet att beslut om strukturella korrigerande åtgärder enligt 9 a §, beslut om påföljdsavgift för konkurrensbegränsning enligt 12 och beslut om påföljdsavgift för överträdelse av förfarandebestämmelser enligt 37 a § samt i 47 a § 2 och 3 mom. avsedda beslut om indrivning hos medlemmar av påföljdsavgift som påförts en sammanslutning av näringsidkare är verkställbara först när de har vunnit laga kraft.  

För de strukturella korrigerande åtgärdernas del grundar sig det faktum att avvikelser från huvudregeln görs dels på ingripande i äganderätten, dels på att strukturella korrigerande åtgärder till sin natur är sådana att det efter att de verkställts kan vara orimligt svårt eller rentav omöjligt att återställa situationen. Om marknadsdomstolen till exempel i överensstämmelse med en framställning som Konkurrens- och konsumentverket gjort ålägger ett företag att avyttra viss affärsverksamhet eller aktier i form av strukturella korrigerande åtgärder, skulle det sannolikt vara svårt att annullera transaktionen efter att högsta förvaltningsdomstolen eventuellt fattat ett beslut där innehållet är ett annat, och det skulle vara oändamålsenligt också från köparens synpunkt. Fastän högsta förvaltningsdomstolen i praktiken sannolikt skulle förhindra att en strukturell korrigerande åtgärd verkställs innan beslutet vunnit laga kraft föreskrivs det tydligt och förutsebart på lagnivå, bland annat på grund av det i 15 § i grundlagen föreskrivna egendomsskyddet, att verkställighet får ske först efter det att beslutet vunnit laga kraft.  

Enligt 44 § 4 mom. i den gällande lagen verkställs en påföljdsavgift utan dom eller beslut med iakttagande av lagen om verkställighet av skatter och avgifter. Det betyder att påföljdsavgifter enligt lag kan verkställas innan ett beslut av marknadsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen har vunnit laga kraft. I praktiken har domstolarna emellertid när de meddelat beslut meddelat att verkställighetsförbud råder tills beslutet vunnit laga kraft. 

Enligt det betänkande som arbetsgruppen för utveckling av regleringen som gäller administrativa påföljder av straffkaraktär (justitieministeriets betänkanden och utlåtanden 52/2018) gav är den regleringsprincip som ska betraktas som utgångspunkt att en administrativ sanktion är verkställbar först när beslutet om den har vunnit laga kraft. I betänkandet konstateras vidare att det i princip behöver föreskrivas särskilt att laga kraft är ett villkor för verkställighet av påföljdsavgift, om det i speciallagstiftning föreskrivs att påföljdsavgiften ska verkställas med iakttagande av lagen om verkställighet av skatter och avgifter eller om beslutet om påföljdsavgift med stöd av en specialbestämmelse annars är möjligt att verkställa fastän det inte vunnit laga kraft. 

I denna proposition föreslås det bli föreskrivet på lagnivå att påföljdsavgifter ska verkställas först när beslutet om påförande av dem har vunnit laga kraft. Bestämmelsen förtydligar rättsläget, ökar förutsebarheten och minskar domstolarnas arbete med avseende på separata verkställighetsförbud. Vidare motsvarar bestämmelsen regleringsprinciperna i betänkandet av den ovannämnda arbetsgruppen för utveckling av regleringen som gäller administrativa påföljder av straffkaraktär. 

8  Ikraftträdande

Lagen föreslås träda i kraft den 4 februari 2021.  

De i propositionen föreslagna 9 a, 13, 13 a–13 f samt 47 a § avses bli tillämpade på konkurrensbegränsningar som genomförs eller fortgår efter lagens ikraftträdande. I den föreslagna 9 a § föreskrivs det om strukturella korrigerande åtgärder som åläggs på grund av konkurrensbegränsning och som inte regleras i den gällande konkurrenslagen. Om det var möjligt att ålägga strukturella korrigerande åtgärder utgående från konkurrensbegränsningar som i sin helhet begåtts före lagens ikraftträdande, skulle det med avseende på dem som misstänks för konkurrensbegränsning vara fråga om en i något mån oförutsebar påföljd. Med tanke på direktivets syfte att effektivisera konkurrenstillsynen är det dock motiverat att kunna ålägga strukturella korrigerande åtgärder i situationer där en konkurrensbegränsning som inletts före lagens ikraftträdande fortgår också efter det att lagen trätt i kraft. Enligt den föreslagna ikraftträdanderegleringen är det möjligt att ålägga strukturella korrigerande åtgärder som avses i den föreslagna 9 a § i fråga om konkurrensbegränsningar som genomförs eller fortgår efter lagens ikraftträdande. 

I de föreslagna 13 och 13 a–13 f § föreskrivs mer ingående än i den gällande konkurrenslagen om bestämmande av storleken på påföljdsavgifter för konkurrensbegränsning. Syftet med ändringarna är att förbättra möjligheterna att förutse beloppet av påföljdsavgifter och att den nationella uppskattningen av påföljdsavgifternas storlek bättre ska motsvara det bedömningssätt som kommissionen tillämpar. För de föreslagna ändringarnas del är det möjligt att påföljdsavgifterna för konkurrensbegränsningar blir i någon mån större, och därför ska bestämmelserna tillämpas på påföljdsavgifter för konkurrensbegränsningar som genomförs eller fortgår efter lagens ikraftträdande. Om bestämmelserna började tillämpas genast efter det att lagen trätt i kraft skulle det vara möjligt att de bestämmelser som ska iakttas när en framställning görs om bestämmande av storleken på en påföljdsavgift i ett ärende som redan länge varit anhängigt vid Konkurrens- och konsumentverket ändras medan behandlingen pågår. Att de tillämpliga bestämmelserna ändras under pågående behandling av ärendet kan anses vara i viss mån oförutsebart och problematiskt med avseende på den som framställningen om påföljdsavgift riktas mot. Om de nya bestämmelserna däremot tillämpades bara på konkurrensbegränsningar som i sin helhet genomförts efter lagens ikraftträdande skulle de gällande bestämmelserna om uppskattning av påföljdsavgifternas belopp tillämpas ännu långt efter att den nya lagen trätt i kraft. Så skulle ske till exempel i sådana fall där konkurrensbegränsningar pågått i flera år och konkurrensbegränsningen bara till en liten del genomförts före den nya lagens ikraftträdande. 

I den föreslagna 47 a § föreskrivs det om indrivning av påföljdsavgift som påförts en sammanslutning av näringsidkare för en konkurrensbegränsning som har samband med dess medlemmars verksamhet. Det är fråga om ett nytt förfarande som möjliggör att en påföljdsavgift för konkurrensbegränsning som påförts en sammanslutning drivs in hos medlemmar i sammanslutningen på det sätt som krävs i direktivet i en situation där sammanslutningens konkurrensbegränsning har samband med medlemmarnas verksamhet. Eftersom bestämmelsen breddar medlemmarnas ansvar för en påföljdsavgift som påförts sammanslutningen, avses den bli tillämpad på påföljdsavgifter för konkurrensbegränsningar som har samband med medlemmarnas verksamhet och som genomförs eller fortgår efter lagens ikraftträdande. Regleringen i den föreslagna 47 a § anknyter till ändringarna av uppskattningen av beloppet av påföljdsavgift för konkurrensbegränsning som påförs sammanslutningar, bland annat vad gäller beaktandet av medlemmarnas omsättning, och därför föreslås det att paragrafen ska börja tillämpas samtidigt som 13–13 f §. 

De nya 2 och 4 mom. som föreslås bli fogade till 19 § avses bli tillämpade på ärenden som blir anhängiga vid Konkurrens- och konsumentverket efter det att lagen trätt i kraft. I det föreslagna nya 19 § 2 mom. föreskrivs det om tillfälligt upphörande av preskriptionstiden för påförande av påföljdsavgift i en situation där kommissionen eller konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat har inlett ett utredningsförfarande som gäller konkurrensbegränsning. I fortsättningen kommer också åtgärder som kommissionen och konkurrensmyndigheten i en annan medlemsstat vidtar för att utreda konkurrensbegränsningar att innebära att preskriptionstiden tillfälligt upphör att löpa för den tid utredningen pågår. Den absoluta preskriptionstid för påförande av påföljdsavgift som finns i den gällande regleringen, tio år, ändras dock inte. I det nya 4 mom. som föreslås i paragrafen föreskrivs det om preskription för påföljdsavgifter för överträdelser som avses i den föreslagna 37 a §. 

Det föreslås att 29 § ändras så att de tidsfrister som avses i paragrafen räknas i arbetsdagar i fortsättningen i stället för i kalendermånader. De nya tidsfristerna ska tillämpas på sådana framställningar om förbud mot företagsförvärv som görs efter lagens ikraftträdande. Om det nya sättet att räkna tidsfristerna togs i bruk vid lagens ikraftträdande skulle följden kunna vara en situation där räkningen av tidsfrister ändras mitt under behandlingen av ett företagsförvärv som är anhängigt vid Konkurrens- och konsumentverket. Sättet att räkna tidsfristerna vid behandling av ärenden bör vara så tydligt som möjligt, därför avses de ändringar som föreslås bli införda i 29 § bli tillämpade först på sådana i paragrafen avsedda framställningar om förbud mot företagsförvärv som görs efter det att lagen har trätt i kraft. 

I den föreslagna 37 a § föreskrivs det om en möjlighet att göra en framställning om påföljdsavgift för sådana överträdelser som anges i 1 mom. i paragrafen. Att påföra en motsvarande påföljdsavgift är inte möjligt med stöd av de gällande bestämmelserna i konkurrenslagen. De påföljdsavgifter som avses i paragrafen är till sin natur administrativa påföljder av straffkaraktär, därför är det motiverat att tillämpa paragrafen i situationer där överträdelser genomförs efter det att lagen har trätt i kraft. Att göra en framställning om påföljdsavgift för överträdelse av 37 a § är därmed möjligt bara i situationer där överträdelsen i sin helhet har skett efter att lagen trätt i kraft. 

Oberoende av vad som föreskrivs i 2–5 mom. ska ärenden som vid lagens ikraftträdande har inletts hos marknadsdomstolen eller högsta förvaltningsdomstolen slutbehandlas med iakttagande av de bestämmelser som gällde vid lagens ikraftträdande. Syftet med momentet är att säkerställa att de bestämmelser som tillämpas på ärenden som är anhängiga vid marknadsdomstolen och vid högsta förvaltningsdomstolen inte ändras under pågående behandling. 

9  Förhållande till andra propositioner

Samband med andra propositioner

Lagen om vårdlandskap 

Utkastet till regeringens proposition med förslag till lagstiftning om reformen av ordnandet av social- och hälsovård samt räddningsväsendet och om inrättandet av landskap samt till lämnande av underrättelse enligt artikel 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse remissbehandlades mellan den 15 juni och den 25 september 2020. Avsikten är att den slutliga propositionen ska överlämnas till riksdagen i december 2020. Propositionsutkastet innehåller också ändringsförslag som gäller konkurrenslagens paragrafer om konkurrensneutralitet och skyldigheten att lämna upplysningar. Det föreslås att 30 a, 30 c, 30 d och 33 § i konkurrenslagen ändras så att de täcker också vårdlandskapen och vårdlandskapssammanslutningar samt enheter som dessa har bestämmanderätt över. Avsikten är att det i konkurrenslagen ska hänvisas också till det krav i lagen om vårdlandskap som gäller marknadsmässig prissättning. I samband med både den proposition som gäller lagen om vårdlandskap och denna proposition som gäller konkurrenslagen föreslås ändringar i 33 § i konkurrenslagen, där det föreskrivs om skyldigheten att lämna upplysningar.  

Temporär ändring av tidsfristerna för behandling av företagsförvärv 

Till riksdagen överlämnades den 11 juni 2020 en regeringsproposition med förslag till lag om temporär ändring av 26 § i konkurrenslagen (RP 99/2020 rd). I den föreslogs det att konkurrenslagen skulle ändras temporärt så att fristen för den fortsatta behandlingen av ett företagsförvärv förlängs med cirka en månad på grund av den inverkan som de undantagsförhållanden som orsakats av covid-19-epidemin haft. Propositionen behandlades inte i riksdagen före sommaruppehållet. För att den temporära bestämmelsen ska vara tillämplig under den period som avses i den propositionen överlämnades den 2 juli 2020 en kompletterande regeringsproposition (RP 106/2020 rd). Enligt den kompletterande propositionen ska bestämmelsen tillämpas på företagsförvärv som har anmälts till Konkurrens- och konsumentverket efter det att den kompletterande regeringspropositionen har lämnats, dvs. efter den 2 juli 2020. Lagen (699/2020) gällde till och med den 31 oktober 2020, men dess konsekvenser sträcker sig till maj 2021 som längst. I denna proposition föreslås inga ändringar i 26 § i konkurrenslagen. 

10  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning