1.1
Överenskommelsens innehåll och förhållande till lagstiftningen i Finland
Artikel 1.Definitioner. I artikeln definieras följande centrala begrepp i överenskommelsen: tullagstiftning, tullmyndighet, överträdelse av tullagstiftningen, tullar och skatter, person, personuppgifter, narkotika, psykotropa ämnen, narkotikaprekursorer, kontrollerad leverans, begärande tullmyndighet och anmodad tullmyndighet.
Artikel 2.Överenskommelsens tillämpningsområde. I artikeln bestäms överenskommelsens tillämpningsområde. Enligt punkt 1 lämnar parterna genom sina tullmyndigheter och i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen varandra bistånd i syfte att säkerställa att tullagstiftningen tillämpas korrekt, att förhindra, undersöka och väcka åtal för överträdelser av tullagstiftningen samt i ärenden som gäller delgivning av handlingar i samband med tillämpning av tullagstiftningen.
Allmänna bestämmelser om internationell rättslig hjälp i brottmål ingår i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/1994), nedan kallad lagen om internationell rättshjälp, och förordningen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden som utfärdats med stöd av den (13/1994), nedan kallad förordningen om internationell rättshjälp. I 30 § 2 mom. i lagen om internationell rättshjälp finns det en allmän bestämmelse om förhållandet mellan lagen och internationella avtal. Enligt momentet lämnas trots bestämmelserna i lagen internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden också enligt vad som särskilt har avtalats eller föreskrivits om lämnande av rättshjälp.
I överenskommelsen är det fråga om internationell rättslig hjälp i brottmål till den del det gäller förundersökning och åtal i tullbrottsärenden. Bestämmelserna om internationell rättslig hjälp i brottmål blir inte tillämpliga vid samarbete som avses i artiklarna när det gäller samarbete för att förhindra och avslöja tullbrott eller något annat slag av samarbete som avses i överenskommelsen.
Enligt punkt 2 lämnas bistånd enligt överenskommelsen i enlighet med gällande lagstiftning på den anmodade partens territorium. Överenskommelsen bygger följaktligen på principen att bistånd lämnas i enlighet med den nationella lagstiftningen. Bistånd lämnas inom ramen för den anmodade tullmyndighetens befogenheter och tillgängliga resurser. Vid behov kan den anmodade tullmyndigheten överföra biståndsärendet till en annan behörig myndighet.
Enligt punkt 3 gäller överenskommelsen inte indrivning av tullar, skatter eller andra avgifter.
Dessutom begränsar överenskommelsen enligt punkt 4 inte tillämpningen av internationella avtal om rättslig hjälp i brottmål eller internationella avtal om tullsamarbete som parterna har ingått.
Artikel 3.Biståndets räckvidd. I artikeln bestäms biståndets räckvidd. Enligt punkt 1 ska parternas tullmyndigheter i enlighet med sina respektive bestämmelser och föreskrifter på begäran, och vid behov efter förundersökning, lämna varandra alla upplysningar som kan bidra till att säkerställa en korrekt uppbörd av tullar och skatter. Parternas tullmyndigheter ska i synnerhet lämna varandra upplysningar som underlättar bestämningen av varors förtullningsvärde, tulltaxenummer och ursprung samt genomförande av bestämmelser om förbud, restriktioner och kontroll. I Finland får Tullen lämna upplysningar till utländska myndigheter i enlighet med 26 § i lagen om behandling av personuppgifter inom Tullen (639/2015), nedan kallad Tullens personuppgiftslag.
Enligt punkt 2 ska den anmodade tullmyndigheten på begäran lämna alla upplysningar om tullagstiftningen och tillämpliga förfaranden på partens territorium som är relevanta för utredningen av en överträdelse av tullagstiftningen.
Enligt punkt 3 ska tullmyndigheterna antingen på begäran eller på eget initiativ lämna varandra upplysningar och handlingar som kan bidra till att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen och till att överträdelser av tullagstiftningen förhindras, utreds och bekämpas.
Enligt punkt 4 ska, när en tullmyndighet utför undersökningar för den andra tullmyndighetens räkning, båda tullmyndigheterna handla på samma sätt som när de handlar för egen räkning eller för en annan myndighets räkning i det egna landet.
I punkt 5 föreskrivs att den anmodade tullmyndigheten, om den inte är den behöriga myndigheten för att tillmötesgå en begäran, utan dröjsmål ska vidarebefordra begäran till den behöriga myndigheten med anmodan om samarbete.
Artikel 4.Biståndsärenden. Enligt artikeln ska tullmyndigheterna på begäran eller på eget initiativ lämna varandra upplysningar för att försäkra sig om lagligheten i införsel och utförsel av varor och information om det tullförfarande som eventuellt har tillämpats. Likaså ska tullmyndigheterna på begäran eller på eget initiativ meddela, om varor som beviljats förmånsbehandling vid export från den ena partens territorium har importerats på behörigt sätt till den andra partens territorium. Då lämnas också upplysningar om alla tullkontrollåtgärder som varorna varit föremål för. I Finland får Tullen lämna upplysningar till utländska myndigheter i enlighet med 26 § i Tullens personuppgiftslag.
Artikel 5.Särskild kontroll. Enligt punkt 1 ska den anmodade tullmyndigheten på begäran lämna upplysningar om och särskilt kontrollera personer som man vet har gjort sig skyldiga till eller misstänker att kommer att göra sig skyldiga till en överträdelse av tullagstiftningen, och särskilt personer som rör sig till eller från den anmodade partens territorium. Också sådana varors rörelser ska särskilt kontrolleras som ger skäl att misstänka olaglig handel som riktar sig till den begärande partens territorium samt fordon och varors lagerlokaler som man misstänker att används för överträdelser av tullagstiftningen.
I princip handlar övervakningen om att företa administrativa kontrollåtgärder i enlighet med tullagen (304/2016). Enligt 28 § 2 mom. i tullagen har Tullen rätt att företa teknisk övervakning för att övervaka att tullagstiftningen och annan lagstiftning vars efterlevnad Tullen ska övervaka iakttas, på gränsövergångsställen på Finlands riksgräns samt i passagerarterminaler, på hamnområden avsedda för godstrafik, i lagerlokaler avsedda för godstrafik och på andra liknande ställen och i liknande utrymmen som Tullen får övervaka, efter att på förhand ha meddelat om detta. Med teknisk övervakning avses fortlöpande eller upprepat iakttagande eller fortlöpande eller upprepad avlyssning av fordon, fordonsförare, föremål, fotgängare eller allmänheten med hjälp av en teknisk anordning samt automatisk upptagning av ljud eller bild. I 3 kap. i lagen om brottsbekämpning inom Tullen (623/2015), nedan kallad Tullens brottsbekämpningslag, föreskrivs ytterligare om tullmäns rätt att utföra olika slag av övervakningsåtgärder för att förhindra, avbryta eller avslöja kriminell verksamhet.
Om det vid övervakningen observeras att någon gör sig skyldig till brott, får åtgärder enligt förundersökningslagen (805/2011) vidtas. Enligt 1 § 2 mom. i förundersökningslagen gäller i övrigt i fråga om användning av tvångsmedel och förundersökningsmyndigheternas inhämtande av information vad som föreskrivs särskilt i lag. Brotten ska vara straffbara enligt finsk lag för att rättshjälps åtgärder i enlighet med tvångsmedelslagen (806/2011) ska få vidtas. När det gäller rättslig hjälp vid brottmål är bestämmelserna i lagen om internationell rättshjälp tillämpliga vid informationsutbyte i enskilda brottmål. Dessa bestämmelser blir emellertid inte tillämpliga när det är fråga om att förhindra och avslöja tullbrott eller i samband med administrativt samarbete. Med stöd av lagen om internationell rättshjälp kan annan rättslig hjälp än tvångsmedel lämnas, även om kravet på dubbel straffbarhet inte uppfylls. Bestämmelser om begränsningar i fråga om användning av tvångsmedel finns i 15 § i lagen om internationell rättshjälp.
Enligt punkt 2 ska tullmyndigheterna inom ramen för sina befogenheter förhindra export av varor som myndigheterna vet eller på sannolika grunder misstänker att importeras till den andra partens territorium för att där användas för andra syften än laglig handel mellan parterna. Inom ramen för sina befogenheter förhindrar tullmyndigheterna också export av varor som det är förbjudet att importera till den andra partens territorium.
Artikel 6.Bekämpning av olaglig handel med särskilt betydelsefulla varor. Enligt artikeln ska tullmyndigheterna utan dröjsmål på eget initiativ eller på begäran lämna varandra alla relevanta upplysningar om företagna eller planerade gärningar som är eller förefaller vara överträdelser av tullagstiftningen på endera partens territorium och särskilt när gäller vissa varors rörelser. Sådana varor är enligt artikeln vapen, ammunition och explosiva ämnen, känsliga och strategiska varor som är föremål för kontroll enligt tillämpliga internationella avtal och multilaterala arrangemang och/eller enligt motsvarande ickespridningspolitiska förpliktelser, narkotika, psykotropa ämnen och narkotikaprekursorer, konstföremål och antikviteter som har stort historiskt, kulturellt eller arkeologiskt värde, giftiga varor, radioaktiva ämnen samt miljö- eller hälsofarliga varor och ämnen, varor som är belagda med höga tullar eller skatter, särskilt alkoholdrycker och tobaksprodukter, varor som kränker immateriella rättigheter samt paleontologiska varor.
Artikel 7.Kontrollerade leveranser. Enligt definitionen i artikel 1 j avses med ”kontrollerad leverans” ett förfarande där olagligt transporterade varor tillåts föras ut ur, igenom eller in på parternas territorium med de behöriga myndigheternas vetskap och under deras övervakning för att avslöja och identifiera personer som är inblandade i överträdelser av tullagstiftningen. Förfarandet gör det möjligt för tullmyndigheterna att avslöja kriminella organisationers olagliga handel och lagföra de centrala personerna i de här organisationerna snarare än att konfiskera varorna vid gränsen eller bara åtala den person som transporterat varorna.
Enligt punkt 1 får tullmyndigheterna i samförstånd och inom ramen för sina respektive befogenheter enligt sin nationella lagstiftning använda kontrollerade leveranser för att identifiera personer som är inblandade i överträdelser. Om inte beslut om att tillämpa kontrollerad leverans hör till tullmyndigheternas befogenheter, ska de samarbeta med de nationella myndigheter som har dessa befogenheter eller överföra ärendet till dessa myndigheter. Tillämpningen av kontrollerad leverans styrs och begränsas av lagstiftningen inom den anmodade partens territorium också enligt artikel 2.2.
Enligt punkt 2 får olagliga försändelser som omfattas av en överenskommelse om kontrollerad leverans med de behöriga nationella myndigheternas samtycke stoppas och tillåtas fortsätta antingen orörda eller efter att varorna avlägsnats eller ersatts helt eller delvis. Beslut om att tillämpa kontrollerad leverans fattas enligt punkt 3 alltid från fall till fall. I beslutsfattandet ska vid behov ekonomiska arrangemang och överenskommelser som ingåtts mellan de behöriga nationella myndigheterna beaktas. Enligt punkt 4 får kontrollerade leveranser inte orsaka betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller någon avsevärd risk för betydande skada på miljö, egendom eller förmögenhet.
Nationella bestämmelser om kontrollerad leverans finns i 10 kap. 41—42 § i tvångsmedelslagen. Enligt 41 § 1 mom. i lagen får förundersökningsmyndigheten avstå från att ingripa i en transport eller någon annan leverans av föremål, ämnen eller egendom eller dröja med att ingripa, om det behövs för identifiering av personer som medverkar i ett brott som håller på att begås eller för att utreda ett brott som är allvarligare eller en brottslig verksamhet som är mera omfattande än det brott som håller på att begås. Förundersökningsmyndigheten får använda kontrollerade leveranser om det finns skäliga misstankar om ett brott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år. Det förutsätts dessutom att de kontrollerade leveranserna kan övervakas och att det går att ingripa i dem vid behov. Åtgärden får inte heller orsaka betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller avsevärd risk för betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada. I 41 § 3 mom. i lagen föreskrivs att det i fråga om internationell kontrollerad leverans som hör samman med ett internationellt avtal eller någon annan förpliktelse som är bindande för Finland dessutom gäller vad som särskilt föreskrivs i lag. Tvångsmedelslagens bestämmelser om kontrollerad leverans kan tillämpas när det är fråga om att utreda brott.
Förutom i tvångsmedelslagen finns det bestämmelser om kontrollerad leverans i 42—43 § i Tullens brottsbekämpningslag. Bestämmelserna om kontrollerad leverans i Tullens brottsbekämpningslag kan tillämpas när det är fråga om att avslöja och förhindra tullbrott. Enligt 42 § 1 mom. får Tullen avstå från att ingripa i en transport eller någon annan leverans av föremål, ämnen eller egendom eller dröja med att ingripa, om det behövs för identifiering av personer som medverkar i ett brott som håller på att begås eller för att förhindra ett brott som är allvarligare eller en brottslig verksamhet som är mera omfattande än det brott som håller på att begås. Tullen får använda kontrollerade leveranser för att förhindra tullbrott för vilket det föreskrivna strängaste straffet är fängelse i minst fyra år eller om det är fråga om ett narkotikabrott som ska betraktas som tullbrott, smuggling eller ett grovt tullredovisningsbrott. Det förutsätts dessutom att de kontrollerade leveranserna kan övervakas och att det går att ingripa i dem vid behov. Åtgärden får inte heller orsaka betydande fara för någons liv, hälsa eller frihet eller avsevärd risk för betydande miljö-, egendoms- eller förmögenhetsskada. Det föreskrivs särskilt om myndighetssamarbete för att genomföra kontrollerade leveranser i lagen om samarbete mellan polisen, tullen och gränsbevakningsväsendet (687/2009), nedan kallad PTG-lagen. Enligt 3 mom. ska det föreskrivas särskilt om internationell kontrollerad leverans som hör samman med ett internationellt avtal eller någon annan förpliktelse som är bindande för Finland. Momentet syftar på 4 § i PTG-lagen där det föreskrivs om PTG-myndigheternas samarbete och förfarandet i genomförandet av internationell kontrollerad leverans.
Ytterligare ingår det bestämmelser som motsvarar kontrollerade leveranser enligt artikel 7 i andra gällande bilaterala tullsamarbetsavtal som Finland har ingått och bland annat i Förenta nationernas i Wien upprättade konvention från 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (FördrS 44/1994).
Artikel 8.Form och innehåll i en begäran om bistånd. Artikeln innehåller bestämmelser om formen och innehållet i en begäran om bistånd. Enligt punkt 1 ska en begäran göras skriftligen och alla handlingar som behövs för att tillmötesgå begäran bifogas. En muntlig begäran kan i brådskande fall godkännas, men ska omedelbart bekräftas skriftligen.
Av begäran ska enligt punkt 2 framgå begärande tullmyndighet, åtgärder som begärs, syfte och skäl för begäran, lagstiftning, bestämmelser och andra relevanta rättsliga omständigheter i ärendet samt så exakta och täckande upplysningar som möjligt om de personer som är föremål för utredningen. Det sistnämnda kan medföra en skyldighet att lämna ut personuppgifter till Republiken Argentina. Bestämmelser om skydd av personuppgifter finns i personuppgiftslagen (523/1999) och i Tullens personuppgiftslag. Av begäran ska vidare framgå en sammanfattning av fakta i ärendet och av redan företagna undersökningar, med undantag av fall som avses i artikel 9 om delgivning av handlingar.
Enligt punkt 3 ska begäran om bistånd göras på engelska. Fyller begäran inte formkraven, får myndigheten kräva korrigering eller komplettering så att säkerhetsåtgärder dock får vidtas.
I 7 § i lagen om internationell rättshjälp finns motsvarande bestämmelser om formen och innehållet i en begäran om rättshjälp. Enligt 8 § 1 mom. i den lagen ska en begäran om rättshjälp avfattas på finska, svenska eller engelska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk. Dessutom finns det i 10 § i statsrådets förordning om ändring av förordningen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (344/2014) bestämmelser om översättningar. Om en utländsk myndighets begäran om rättshjälp eller de handlingar som ansluter sig till den är avfattade på något annat språk än finska eller svenska, ska handlingarna till den del det är behövligt översättas till finska eller svenska, om det inte annars enligt finsk lag är möjligt att verkställa den delgivning eller vidta någon annan åtgärd som har begärts.
Artikel 9.Delgivning av handlingar. I artikeln föreskrivs om delgivning till berörda personer av handlingar som gäller förvaltningsmyndigheternas åtgärder och beslut som hänför sig till tillämpning av tullagstiftningen. Enligt punkt 1 ska på begäran av den ena parten den andra partens tullmyndighet delge berörda personer, som är bosatta eller som har etablerat sig på den partens territorium, sådana handlingar. Enligt punkt 2 ska delgivningen ske i enlighet med gällande lagstiftning på den partens territorium till vilken den anmodade tullmyndigheten hör eller med iakttagande av en särskild form eller ett särskilt förfarande som anges i begäran, om detta inte strider mot den anmodade partens lagstiftning. Det sistnämnda förfarandet är ett undantag från huvudprincipen i överenskommelsen, enligt vilken bistånd lämnas i enlighet med den nationella lagstiftningen. Enligt punkt 3 gäller som bevis för delgivningen ett daterat och undertecknat mottagningsbevis av den berörda personen, eller ett intyg av en behörig myndighet hos den anmodade parten av vilken delgivningsform och datum för delgivningen framgår.
I 17 § i lagen om internationell rättshjälp ingår motsvarande bestämmelser om förfarandet vid delgivning in Finland. Dessutom finns det närmare bestämmelser om delgivning i 2 kap. i förordningen om internationell rättshjälp. Enligt 1 mom. verkställs delgivning av en handling med iakttagande av det förfarande som enligt finsk lag ska iakttas vid delgivning av motsvarande handling eller med iakttagande av ett i begäran angivet särskilt förfarande, om inte detta kan anses strida mot de grundläggande rättsprinciperna i Finland. Bestämmelserna om verkställande av delgivning i lagen om internationell rättshjälp är endast tillämpliga där det är fråga om behandling av enskilda brottmål. Bestämmelserna i lagen om internationell rättshjälp är inte tillämpliga på verkställande av delgivning i samband med annat administrativt samarbete mellan tullmyndigheterna.
Artikel 10.Undersökningar. I artikeln föreskrivs om bistånd vid undersökningar. Enligt punkt 1 ska tullmyndigheten på den andra tullmyndighetens begäran inleda undersökningar av aktiviteter som strider eller förefaller strida mot gällande tullagstiftning på den begärande partens territorium. Den anmodade tullmyndigheten ska meddela undersökningsresultaten till den begärande tullmyndigheten. I undersökningarna kan Tullens administrativa kontrollåtgärder komma i fråga, eller straffrättsliga undersökningsåtgärder med vissa begränsningar.
Enligt punkt 2 utförs undersökningarna i enlighet med gällande lagstiftning på den anmodade myndighetens territorium varvid den anmodade tullmyndigheten ska handla på samma sätt som när den handlar för egen räkning. Det är att märka att 15 § i lagen om internationell rättshjälp begränsar möjligheterna att använda tvångsmedel. I 1 mom. i den paragrafen föreskrivs att om begäran om rättshjälp avser eller dess uppfyllande förutsätter att tvångsmedel enligt tvångsmedelslagen används, får tvångsmedel inte användas om detta inte skulle vara tillåtet enligt finsk lag i ett sådant fall där den gärning till vilken begäran hänför sig har begåtts i Finland under motsvarande omständigheter. Denna 15 § innehåller dessutom andra begränsningar i användningen av tvångsmedel. I 12—14 § och 16 § i lagen om internationell rättshjälp föreskrivs om ovillkorliga och om av prövning beroende grunder för förvägrande samt om förvägrande av rättshjälp och om beslutsfattandet i samband med det.
I punkt 3 föreskrivs att särskilt utsedda tjänstemän från den begärande tullmyndigheten kan få upplysningar och närvara vid den anmodade tullmyndighetens för den begärande tullmyndigheten relevanta undersökningar på den andra partens territorium. I lagen om internationell rättshjälp finns inte motsvarande bestämmelser om bistånd vid undersökningar, men i 10 § föreskrivs om rätten för den begärande statens myndigheter att närvara vid lämnande av rättshjälp. Rätten att närvara ska alltid verkställas på det sätt som avses i 10 § i lagen om internationell rättshjälp, dvs. den främmande statens myndighet deltar inte i förfarandet i egenskap av utövare av offenlig makt, utan endast i en ställning jämförbar med sakägaren.
Dessutom finns det bestämmelser om arrangemangen vid tjänstemäns besök i artikel 13 i överenskommelsen.
Artikel 11.Filer och handlingar. Artikeln handlar om lämnande av filer och handlingar till den andra partens tullmyndigheter. Enligt punkt 1 ska en parts tullmyndighet på eget initiativ eller på begäran till den andra partens tullmyndigheter lämna rapporter, bevismaterial eller bestyrkta kopior av handlingar med alla tillgängliga upplysningar om företagna eller planerade aktiviteter som strider eller förefaller strida mot gällande tullagstiftning på denna andra parts territorium.
Enligt punkt 2 kan de handlingar som avses i överenskommelsen ersättas med datoriserad information i valfri form med samma innehåll. Samtidigt bör allt material som behövs för tolkning eller användning av uppgifterna och handlingarna tillhandahållas.
Enligt punkt 3 ska tullmyndigheterna begära filer eller handlingar i original endast när bestyrka kopior är otillräckliga. I punkt 4 föreskrivs att sådana originalfiler och handlingar ska återlämnas så snart som möjligt till den utlämnande parten.
Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till myndigheter finns i 26 § i Tullens personuppgiftslag. Till den del den internationella rättshjälpen i straffrättsliga ärenden handlar om förundersökning av brott finns det i lagen om internationell rättshjälp inte bestämmelser om lämnande av bevis till en annan stat på eget initiativ. Med stöd av den lagen kan bevis lämnas till en annan stat utifrån en begäran om rättshjälp.
Artikel 12.Sakkunniga och vittnen. Artikeln gäller uppträdande som sakkunnig eller vittne på den andra partens territorium. I punkt 1 föreskrivs att om en part i samband med överträdelser av tullagstiftningen begär det, kan den anmodade tullmyndigheten såvitt det är möjligt bemyndiga sina tjänstemän att inställa sig som sakkunniga eller vittnen inför den andra partens behöriga myndigheter. Dessa tjänstemän inställer sig som sakkunniga eller vittnen om omständigheter som de har konstaterat i tjänsteförrättningen samt för att framföra bevismaterial. I begäran om inställelse ska klart anges i vilket ärende och i vilken egenskap tjänstemannen kommer att höras.
Enligt punkt 2 ska tullmyndigheten som godkänner begäran i sitt bemyndigande precisera gränserna inom vilka dess tjänstemän kan uppträda som sakkunniga eller vittnen.
I 20 och 22 § i lagen om internationell rättshjälp finns bestämmelser om hörande av vittnen och sakkunniga på begäran om rättshjälp från en främmande stat och om rätten att vägra vittna och yttra sig, men lagen inbegriper inga särskilda bestämmelser om hörande av främmande staters myndigheter som sakkunniga eller vittnen.
Artikel 13.Arrangemang vid besök av tjänstemän. I artikeln föreskrivs om tjänstemäns förfarande på den andra partens territorium. Enligt paragrafen ska tjänstemän från en parts tullmyndighet som i enlighet med överenskommelsen är närvarande på den andra partens territorium alltid kunna styrka sin tjänsteställning. De får varken bära uniform eller vapen.
I lagen om internationell rättshjälp ingår inga bestämmelser som motsvarar dem i artikeln. Artikeln förtydligar principen i överenskommelsen om att den ena partens tjänstemän inte har självständig behörighet på den andra partens territorium. I Finland föreskrivs om bärande av vapen i skjutvapenlagen (1/1998).
Artikel 14.Användning av upplysningar och handlingar. Enligt punkt 1 får upplysningar, handlingar och andra meddelanden som erhållits i enlighet med överenskommelsen endast användas för de syften som anges i överenskommelsen. Dessa upplysningar, handlingar och andra meddelanden får användas för andra syften endast med skriftligt förhandssamtycke av den utlämnande tullmyndigheten. Ytterligare är de föremål för sådana restriktioner som den utlämnande myndigheten fastställer. Dessa bestämmelser ska inte tillämpas på upplysningar, handlingar och andra meddelanden som gäller brott i samband med narkotika eller psykotropa ämnen. Sådana uppgifter får lämnas ut till andra myndigheter som direkt medverkar i bekämpningen av olaglig handel med dessa ämnen. I Finland är dessa myndigheter särskilt polisen och Gränsbevakningsväsendet till vilka det kan finnas behov av att lämna ut sådana upplysningar för att förhindra och utreda brott.
Enligt punkt 2 är alla upplysningar som lämnas ut i enlighet med överenskommelsen, oavsett form, sekretessbelagda. De är föremål för tjänstehemlighet och ska ha samma skydd som motsvarande upplysningar och handlingar enligt gällande lagstiftning inom den mottagande partens territorum. Bestämmelser om offentlighet, sekretess och utlämnande av upplysningar och handlingar finns i tullagen, Tullens personuppgiftslag och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999). Också i 27 § i lagen om internationell rättshjälp finns det en förtydligande bestämmelse om hemlighållande, tystnadsplikt samt restriktioner i användningen av uppgifter. I överenskommelsen binder man sig alltså till ett förfarande som avviker från bestämmelserna i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet där avtalsbestämmelserna förutsätter effektiverat skydd för information som utbyts i enlighet med överenskommelsen. Följaktligen behövs det en sådan särskild sekretessbestämmelse som i 2 § i lagförslaget.
Enligt punkt 3 får trots vad som anges i punkt 1 upplysningar användas i rätts- eller förvaltningsförfaranden som har anhängiggjorts senare på grund av en överträdelse av tullagstiftningen.
Artikel 15.Skydd och användning av personuppgifter. Enligt punkt 1 ska i enlighet med gällande lagstiftning på parternas territorium på skydd av personuppgifter som utbyts med stöd av överenskommelsen vissa minimikrav som anges i leden a—f tillämpas. Bestämmelser om skydd av personuppgifter finns i personuppgiftslagen och i Tullens personuppgiftslag.
Enligt punkt 1 a får personuppgifter inte lämnas ut om det finns en grundad anledning att anta att upplysningarna förmedlas eller används i strid med endera partens lagstiftning, särskilt dataskyddslagstiftning. Bestämmelserna i artikel 3 om biståndets räckvidd är inte ett hinder för detta minimikrav i punkt 1 a om skydd för personuppgifter. Den myndighet som erhåller upplysningarna ska på begäran meddela den andra parten hur de har använts och vilka resultat som har nåtts.
Enligt punkt 1 b får personuppgifter lämnas ut endast till tullmyndigheter och till andra brottsbekämpande myndigheter samt till åklagarmyndigheter och rättsliga myndigheter om de behövs i åtalssyfte. Sådana uppgifter får inte lämnas ut till andra personer än till dem som förutsätts använda dem för dessa ändamål, om inte de utlämnande myndigheterna i varje enskilt fall ger sitt samtycke och den lagstiftning som reglerar de mottagande myndigheternas verksamhet tillåter att sådana uppgifter lämnas ut. Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till andra myndigheter finns i 17 § i Tullens personuppgiftslag.
Vidare föreskrivs det i punkt 1 c att den anmodade tullmyndigheten ska kontrollera att personuppgifter som lämnas ut är giltiga och korrekta. Den tullmyndighet som lämnar ut uppgifterna ska kontrollera att de är felfria och uppdaterade. Den begärande tullmyndigheten ska vid behov korrigera, förstöra eller avlägsna personuppgifterna.
Enligt punkt 1 d ska den anmodade tullmyndigheten tillsammans med personuppgifterna lämna information om när uppgifterna enligt den egna lagstiftningen senast ska utplånas. Personuppgifter får inte lagras längre än vad som är nödvändigt för det ändamål för vilket de lämnats ut.
Enligt 7 kap. 34 § i personuppgiftslagen ska ett personregister som inte längre behövs för den registeransvariges verksamhet förstöras, om det inte särskilt bestäms att de registrerade uppgifterna ska bevaras eller om registret inte ska överföras till ett arkiv på det sätt som avses i lagen. Enligt 19 § 1 mom. i Tullens personuppgiftslag ska ur informationssystemet för brottsbekämpning uppgifter utplånas enligt följande: uppgifterna i en anmälan som överförts till en åklagare för avgörande då fem år har förflutit sedan anmälan överfördes till åklagaren, om det grövsta misstänkta brottet i anmälan kan leda till böter, då tio år har förflutit sedan anmälan överfördes till åklagaren, om det grövsta misstänkta brottet i anmälan kan leda till ett fängelsestraff på högst fem år, och då tjugo år har förflutit sedan anmälan överfördes till åklagaren, om det grövsta misstänkta brottet i anmälan kan leda till fängelse i över fem år. Uppgifterna i andra anmälningar än de nämnda ska utplånas då ett år har förflutit sedan åtalsrätten för det senaste misstänkta brottet preskriberades, dock tidigast då fem år har förflutit sedan anmälan registrerades. Dessutom ska uppgifterna i andra anmälningar än anmälningar om brott utplånas då fem år har förflutit sedan anmälan registrerades.
Enligt punkt 1 e ska tullmyndigheterna föra register över personuppgifter som lämnas ut eller tas emot. De ska likaså effektivt skydda alla personuppgifter mot olaglig användning, ändring, publicering, skadegörelse eller förstöring. Enligt 22 § i personuppgiftslagen får personuppgifter översändas till stater utanför Europeiska unionens medlemsstaters territorium eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet endast om staten i fråga tryggar en tillräcklig dataskyddsnivå.
Enligt punkt 1 f är tullmyndigheterna skyldiga att i enlighet med sina nationella lagar bevara konfidentialiteten hos personrelaterade uppgifter också efter att deras tjänstgöring har upphört. Enligt Tullens brottsbekämpningslag gäller tystnadsplikt för den som på grundval av ett uppdragsavtal eller i arbetsavtalsförhållande till Tullen har fått kännedom om Tullens sekretessbelagda uppgifter. Tystnadsplikten gäller också efter det att uppdragsavtalet eller anställningsförhållandet hos Tullen har upphört.
Ytterligare finns det bestämmelser om tystnadsplikt i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Enligt 6 kap. 23 § 1 mom. i lagen anses att den som är anställd hos en myndighet eller innehar ett förtroendeuppdrag inte får röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han eller hon har fått kännedom om i samband med sin verksamhet hos myndigheten och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. En uppgift som omfattas av tystnadsplikt får inte heller röjas efter det att verksamheten hos myndigheten har upphört eller det uppdrag som utförts för myndighetens räkning har avslutats.
Enligt punkt 2 i artikeln ska parterna när de utbyter personuppgifter med stöd av överenskommelsen säkerställa dataskyddets nivå så att den motsvarar minst den nivå som uppstår när principerna i den integrerade bilagan till överenskommelsen tillämpas.
Enligt bestämmelserna i punkt 3 ska parterna meddela varandra den behöriga nationella myndighet till vilken förfrågningar om skyddet av personuppgifter kan riktas. I Finland är det enligt 38 § i personuppgiftslagen dataombudsmannen som ger anvisningar och råd om behandlingen av personuppgifter och som övervakar behandlingen av personuppgifter.
Artikel 16.Användning av upplysningar och handlingar som bevismaterial. Enligt punkt 1 kan tullmyndigheterna i enlighet med överenskommelsens syfte och inom ramen för dess tillämpningsområde använda upplysningar och handlingar som erhållits i enlighet med överenskommelsen som bevismaterial i sina bevishandlingar, rapporter och vittnesutlåtanden samt vid rättegångar.
Enligt punkt 2 bestäms användningen av sådana upplysningar och handlingar som bevismaterial vid domstolar, liksom deras beviskraft, utifrån partens nationella lagstiftning. I Finland har endast åklagarväsendet prövningsrätt när det gäller att väcka åtal.
Artikel 17.Undantag från skyldigheten att lämna bistånd. Enligt punkt 1 kan en part vägra lämna bistånd helt eller delvis eller lämna bistånd endast på vissa villkor eller med vissa förbehåll, om lämnande av bistånd kan skada partens suveränitet, säkerhet, allmänna ordning eller andra väsentliga intressen, eller innebära en kränkning av industri-, affärs- eller yrkeshemligheter, eller vara i strid med den nationella rättsordningens grundprinciper.
Om den andra partens tullmyndighet begär sådant bistånd som den inte själv på begäran av den anmodade tullmyndigheten kan lämna, ska den enligt punkt 2 framhålla detta i sin begäran. I det fallet ska det bero av den anmodade tullmyndighetens prövning om begäran om bistånd tillmötesgås.
Enligt punkt 3 får lämnandet av bistånd skjutas upp på den grund att det skulle påverka en pågående undersökning, åtalsprocess eller rättegång. I det fallet ska parternas tullmyndigheter samråda för att fastställa om bistånd kan lämnas på de villkor eller under de förutsättningar som den anmodade myndigheten eventuellt fastställer.
Om bistånd vägras eller skjuts upp, ska tullmyndigheterna enligt punkt 4 informera varandra om detta och samtidigt specificeras motiveringarna till vägran eller anståndet. En part är inte skyldig att förete giltiga skäl för sin vägran, om den beror på att suveräniteten, säkerheten, den allmänna ordningen eller andra väsentliga intressen äventyras.
Grunderna för vägran enligt artikeln motsvarar till centrala delar de ovillkorliga grunderna för förvägrande enligt 12 § i lagen om internationell rättshjälp. Skillnaden är den att rättshjälp enligt lagen om internationell rättshjälp alltid ska förvägras i de fall som avses i 12 §. Enligt lagen är ovillkorliga grunder för förvägrande om lämnandet av hjälpen kunde kränka Finlands suveränitet eller äventyra Finlands säkerhet eller andra väsentliga intressen eller om lämnandet av hjälpen strider mot principerna om de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna eller om lämnandet av hjälpen annars strider mot grundprinciperna för Finlands rättsordning.
Beslut att avslå begäran om rättshjälp på den grund som nämns i 12 § 1 mom. fattas av justitieministeriet. Beslut att avslå begäran om rättshjälp i övriga fall fattas av den myndighet som är behörig att uppfylla begäran.
Lagens 13 § innehåller dessutom bestämmelser om grunder för förvägrande som är beroende av prövning. Också dessa grunder för avslag kan anses tillgängliga vid tillämpning av överenskommelsen. Ytterligare ingår det i 13 § 2 mom. i lagen om internationell rättshjälp en bestämmelse om att begäran om rättshjälp kan uppskjutas som motsvarar bestämmelsen i punkt 3.
Lagen om internationell rättshjälp förutsätter inte ömsesidighet i samband med rättslig hjälp. I 16 och 26 § i lagen finns emellertid bestämmelser om förvägrande av rättshjälp på grund av avsaknad av ömsesidighet och om bekräftande av ömsesidighet. Bestämmelserna har samband med tillämpningen av punkt 2 i artikeln enligt vilken en part i samband med begäran om rättshjälp ska meddela att den inte själv på begäran av den anmodade tullmyndigheten reciprokt kan lämna motsvarande bistånd. I det fallet är det den part som tagit emot begäran som beslutar om den själv lämnar bistånd.
Artikel 18.Kostnader. Artikeln handlar om ersättning för kostnader som genomförandet av överenskommelsen medför. Enligt punkt 1 står tullmyndigheterna själva för sina kostnader, med undantag av arvoden för sakkunniga, vittnen och andra än statsanställda tolkar och översättare. Enligt punkt 2 ska tullmyndigheterna, om efterkommandet av en begäran medför betydande och särskilda kostnader, samråda sinsemellan för att fastställa villkor och förutsättningar för att efterkomma begäran.
I 25 § i lagen om internationell rättshjälp föreskrivs om kostnaderna för lämnande av rättshjälp. Huvudregeln är att det inte tas ut ersättning för kostnaderna för rättshjälp av den stat som har framställt begäran. För dessa kostnader kan en ersättning dock tas ut, om kostnaderna är betydande eller exceptionella. Ersättning kan också tas ut, om det föreskrivs särskilt om det i lag eller i internationella förpliktelser som är bindande för Finland.
Artikel 19.Överenskommelsens kompletterande karaktär. Enligt artikeln ska, utan att detta begränsar tillämpningen av artiklarna 14 och 15, överenskommelsen inte hindra tillämpning av Europeiska unionens bestämmelser om förmedling av uppgifter mellan Europeiska kommissionens behöriga enheter och Republiken Finlands tullmyndigheter vad beträffar information som erhållits i tullärenden och som eventuellt är av betydelse för unionen.
Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay och Venezuela har en inbördes handelszon som syftar till att främja frihandel och fri rörlighet av valuta, människor och nyttigheter (senare Mercosur). Utan att detta begränsar tillämpningen av artiklarna 14 och 15 hindrar överenskommelsen inte heller tillämpning av Mercosurs bestämmelser om förmedling av uppgifter mellan tullmyndigheterna i Republiken Argentina och tullmyndigheterna i andra Mercosurländer.
Artikel 20.Genomförande av överenskommelsen. Det föreskrivs i artikeln att bistånd enligt överenskommelsen ska lämnas direkt mellan parternas tullmyndigheter. Enligt punkt 2 ska tullmyndigheterna komma överens om detaljerade arrangemang som underlättar genomförandet av överenskommelsen.
Enligt punkt 3 kan tullmyndigheterna vidta åtgärder för att i enlighet med sina interna administrativa förfaranden arrangera en personlig och direkt kontakt mellan tjänstemän som svarar för undersökning och bekämpning av överträdelser av tullagstiftningen. Alla tvister som hänför sig till genomförandet och tolkningen av överenskommelsen ska enligt punkt 4 avgöras i samråd mellan parternas tullmyndigheter. Tvister där förlikning inte kan uppnås ska avgöras på diplomatisk väg. Uppgifter som avses i överenskommelsen ska enligt punkt 5 överlämnas till de tjänstemän som tullmyndigheterna särskilt har utsett för detta ändamål.
I 4 och 5 § i lagen om internationell rättshjälp finns det bestämmelser om kontaktordningen vid begäran om rättshjälp. Bestämmelserna tillåter direkta kontakter mellan de behöriga myndigheterna.
Artikel 21.Territoriell tillämpning. Enligt artikeln ska överenskommelsen tillämpas på Republiken Finlands tullområde och Republiken Argentinas tullområde, definierade i respektive lands nationella lagar och administrativa bestämmelser. I Finland definieras tullområdet i tullagen som det område som omfattar rikets landområde, territorialvatten och luftrum, dock så att tullområdet sträcker sig två sjömil utanför territorialvattnets yttre gräns, om inte något annat har överenskommits internationellt.
Enligt artikel 33 i Förenta Nationernas havsrättskonvention (FördrS 49—50/1996) får en kuststat inom ett område som gränsar till dess territorialhav, benämnd angränsande zonen, utöva nödvändig kontroll bland annat för att hindra överträdelser av dess tull- och skattelagar inom dess territorium eller territorialhav och för att bestraffa de överträdelser av nämnda lagar som begåtts inom dess territorium eller territorialhav. Finland har ingen egentlig angränsande zon, men tullområdet sträcker sig på ovan nämnda sätt två sjömil ytterom territorialhavets yttre gräns.
Tillämpningsområdet för överenskommelsen med Argentina definieras med en hänvisning till ”respektive lands nationella lagar och administrativa bestämmelser”. De tidigare nämnda bestämmelserna i havsrättskonventionen som ställer vissa begränsningar på åtgärder som vidtas ytterom Finlands territorialhav måste alltså också beaktas. Inom zonen på två sjömil ytterom territorialhavets yttre gräns får enligt havsrättskonventionen åtgärder som gäller överträdelser av tull- och skattelagar som begåtts annanstans än inom finskt territorium, till exempel på Argentinas territorium, vidtas endast mot finländska fartyg.
Överenskommelsen hindrar inte från att lämna varandra bistånd i större utsträckning i enlighet med andra internationella avtal eller arrangemang.
Artikel 22.Tillägg och ändringar. Med parternas ömsesidiga samtycke kan ändringar och tillägg till överenskommelsen göras i form av särskilda protokoll. Dessa protokoll utgör integrerade delar av överenskommelsen och träder i kraft i enlighet med det förfarande som beskrivs i artikel 23.
Artikel 23.Ikraftträdande och upphörande. Artikeln innehåller de sedvanliga bestämmelserna om ikraftträdande och upphörande av överenskommelsen. Enligt punkt 1 ska parterna skriftligen på diplomatisk väg meddela varandra när alla de åtgärder enligt den nationella lagstiftningen som behövs för att överenskommelsen ska träda i kraft har slutförts. Överenskommelsen träder i kraft sextio dagar efter att det senare skriftliga meddelandet har tagits emot.
Enligt punkt 2 avses överenskommelsen gälla tills vidare och kan sägas upp genom ett skriftligt meddelande på diplomatisk väg. En eventuell uppsägning av överenskommelsen träder enligt punkt 3 i kraft sex månader efter att den andra parten har tagit emot meddelandet om uppsägningen. Enligt punkt 4 ska åtgärder som pågår när överenskommelsen upphör dock i mån av möjlighet slutföras i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen.