1.1  Bakgrund

Lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016, nedan upphandlingslagen) och lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (1398/2016, nedan försörjningslagen) trädde i kraft den 1 januari 2017. Genom dessa lagar genomfördes Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (nedan upphandlingsdirektivet), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (nedan försörjningsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner (nedan koncessionsdirektivet), vilka antogs den 26 februari 2014. De bestämmelser om rättsskydd som finns i upphandlingslagstiftningen baserar sig på rättsmedelsdirektivet 665/1989/EEG och andra rättsmedelsdirektivet 92/13/EEG.  

Syftet med EU-regleringen är att öka insynen i och effektiviteten hos offentlig upphandling. De viktigaste ändringar som genomfördes genom lagarna gällde nya förfaranden för konkurrensutsättning, bättre beaktande av kvalitativa aspekter, möjlighet att beakta miljömässiga och sociala aspekter, övergång till elektroniska medier samt tillämpning av internationell samordnad upphandling. Ett av de viktiga målen med reformen var att förbättra små och medelstora företags ställning vid upphandling på så sätt att kraven som gäller anbudsgivarföretagens omsättning begränsas och uppdelning av upphandlingen rekommenderas. Utifrån direktiven reviderades också upphandlingsförfarandena i fråga om social- och hälsovårdstjänster samt andra särskilda tjänster. 

Offentlig upphandling har en stor ekonomisk betydelse på den inre marknaden. Enligt Europeiska kommissionen utgör offentlig upphandling cirka 15–20 procent av EU:s bruttonationalprodukt. I Finland publicerades det år 2019 cirka 18 000 upphandlingsannonser. 

Syftet med upphandlingslagen är att effektivisera användningen av allmänna medel. Avsikten är samtidigt att garantera en likvärdig och icke-diskriminerande behandling av alla anbudsgivare vid offentlig upphandling. De kostnader och den administrativa börda som upphandlingsförfarandet orsakar parterna samt den tid som förfarandet tar i anspråk har en stor betydelse vid effektiviseringen av användningen av allmänna medel. Med hjälp av elektroniska verktyg kan man vid upphandlingar spara parternas resurser, främja framgångsrik upphandling och förebygga risker för fel.  

Upphandlingslagen innehåller bestämmelser om de förfaranden som ska följas vid konkurrensutsättningen av upphandlingar. I tillämpningspraxis enligt upphandlingslagen, som trädde i kraft år 2017, har det framkommit vissa tekniska brister som kan leda till felaktig tillämpning av upphandlingslagen. I denna proposition föreslås det ändringar som innebär att oklara tillämpningsfrågor förtydligas. Det föreslås också att små korrigeringar görs. Genom ändringsförslagen preciseras bland annat begränsningarna av tillämpningsområdet för tjänsteupphandling genom ett uttryckligt omnämnande av advokater och korrigeras en felaktig hänvisning i fråga om beräkningen av det uppskattade värdet av sådan utbildningsupphandling som genomförs som gemensam upphandling av arbetskraftsförvaltningen. 

Huvudparten av de tekniska ändringarna gäller sådana brister eller oklarheter i förhållande till ordalydelsen i direktiven som upptäcktes vid Europeiska kommissionens granskning. Eftersom avsikten till denna del inte har varit att utfärda bestämmelser som avviker från skyldigheterna enligt direktiven, ska ordalydelsen i lagarna kompletteras och korrigeras så att den bättre än i nuläget motsvarar ordalydelsen i direktiven. Samtidigt korrigeras ett skrivfel i bilaga E till upphandlingslagen så att bilagan motsvarar den korrigering som har gjorts senare i bilaga XIV till upphandlingsdirektivet.  

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid arbets- och näringsministeriet. Under beredningen har man hört viktiga aktörer. Propositionsutkastet har varit ute på en öppen remiss på www.utlåtande.fi under tiden 18.6.2019–7.8.2019. En andra remissbehandling som gällde ett enskilt ändringsförslag ordnades under tiden 31.1.2020–28.2.2020 som en öppen remiss på www.dinasikt.fi. Till följd av de ändringar som har gjorts efter remissbehandlingen ordnades ett hörande av intressentgrupper om propositionen ännu i september 2020. Beredningsunderlaget till propositionen finns i den offentliga webbtjänsten under adressen https://tem.fi/sv/lagstiftningsprojekt med identifieringskoden TEM033:00/2019.  

2.1  Annonser som gäller upphandling

I HILMA (www.hankintailmoitukset.fi) publiceras annonser om samtliga upphandlingar som omfattas av konkurrensutsättningsskyldighet enligt upphandlingslagstiftningen och som genomförs av finländska upphandlande enheter. HILMA är en för alla användare avgiftsfri, elektronisk annonseringskanal för offentlig upphandling. En annons kan lämnas in för publicering genom att anbudsbegäran lämnas in för direkt publicering i HILMA eller lämnas in via den upphandlande enhetens egen webbplats. Annonseringssystemet HILMA överförs från arbets- och näringsministeriet till finansministeriets ansvar i enlighet med lagen om ändring av lagen om Hansel Ab (352/2020), lagen om ändring av 60 § i lagen om offentlig upphandling och koncession (353/2020) och lagen om ändring av 64 § i lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (354/2020). Lagen trädde i kraft den 1 september 2020. 

Bestämmelser om annonseringsskyldigheten finns i 58 § i upphandlingslagen och i 62 § i försörjningslagen. Annonseringsskyldigheten omfattar upphandlingar som överstiger det så kallade nationella tröskelvärdet samt upphandlingar som överstiger EU-tröskelvärdena. Vid EU-upphandlingar är de upphandlande enheterna skyldiga att använda EU-standardformulär. I 60 § i upphandlingslagen och i 64 § i försörjningslagen finns en uppräkning av de annonser som på elektronisk väg ska sändas för publicering på webbadressen www.hankintailmoitukset.fi. EU-annonserna sänds vidare från HILMA för att bli publicerade i tillägget till Europeiska unionens officiella tidning (S-serien) samt i databasen Tenders Electronic Daily (TED). De upphandlande enheterna har varit tvungna att fylla i en del av EU-annonserna, såsom annonser om projekttävlingar, direkt i databasen TED, vilket har minskat dessa annonsers nationella synlighet. Systemet HILMA betjänar också de upphandlande enheternas egna statistikbehov och den statistik som rapporteras till EU. Ett viktigt verktyg för uppföljning är den annons i efterhand om upphandlingskontraktet som ska publiceras i annonseringssystemet. Skyldigheten gäller inte upphandlingar som underskrider EU-tröskelvärdet, men Finland ska dock rapportera också dessa upphandlingar till kommissionen. Det nuvarande systemet ger således inte tillräckligt med information om genomförda upphandlingar och denna information, som är av betydelse med tanke på den nationella utvecklingen av upphandlingsverksamheten, kan inte heller utnyttjas av de upphandlande enheterna vid den strategiska planeringen av upphandlingar. 

2.2  Kontroll av straffregisteruppgifter i samband med upphandlingsförfarandet

De upphandlande enheterna ska enligt 88 § i upphandlingslagen och 86 § i försörjningslagen utreda om den valda anbudsökanden eller anbudsgivaren berörs av någon sådan obligatorisk grund för uteslutning som avses i 80 §. Enligt 78 § i upphandlingslagen ska även en underleverantör uteslutas ur anbudsförfarandet, om en obligatorisk grund för uteslutning gäller i fråga om underleverantören. Motsvarande bestämmelser om uteslutning finns i försörjningslagen. Att obligatoriska grunder för uteslutning föreligger konstateras med ett straffregisterutdrag enligt 6 § 8 mom. och 6 b § i straffregisterlagen (770/1993). Uppgifter ur straffregistret kan lämnas ut om en sådan enskild person som är medlem i anbudssökandens eller anbudsgivarens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller som utövar representations-, besluts- eller tillsynsmakt i företaget eller sammanslutningen i fråga. Enligt 88 § i upphandlingslagen förutsätter utlämnande av ett straffregisterutdrag samtycke av personen och ett utdrag får inte vara äldre än tolv månader. Uppgifterna i det straffregisterutdrag som har lämnats till en upphandlande enhet är sekretessbelagda och enheten får inte ta en kopia av dem eller spara dem. Efter det att grunderna för uteslutning har kontrollerats ska utdraget förstöras eller returneras till anbudsgivaren. Ett straffregisterutdrag kan användas i tolv månader och uppvisas för flera upphandlande enheter. Rättsregistercentralen lämnade år 2019 ut 18 583 straffregisterutdrag för upphandlingsförfaranden. 

Grunderna för behandling av personuppgifter

På behandling av personuppgifter som ska lämnas för utredning av en aktörs tillförlitlighet tillämpas de allmänna författningarna som gäller informationshantering, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) samt dataskyddslagen (1050/2018). Enligt artikel 6.1 c i den allmänna dataskyddsförordningen är behandling av personuppgifter möjlig om behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Uppgifter som rör fällande domar i brottmål samt lagöverträdelser som innefattar brott får dessutom enligt artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen behandlas till exempel då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs. Med stöd av 7 § 1 mom. 2 punkten i den nationella dataskyddslagen får uppgifter som avses i artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen behandlas, om behandlingen av uppgifterna regleras i lag eller föranleds av en uppgift som direkt har ålagts den personuppgiftsansvarige i lag. Enligt artikel 71.6 b i EU:s upphandlingsdirektiv 2014/24/EU får en upphandlande enhet kontrollera om det finns obligatoriska skäl för uteslutning av underleverantörer med stöd av direktivets artikel 57 som gäller obligatoriska skäl för uteslutning. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 88.6 b i försörjningsdirektivet 2014/25/EU. Enligt 88 § 1 mom. i upphandlingslagen ska den upphandlande enheten innan ett upphandlingskontrakt ingås kräva att den valda anbudsgivaren lämnar in aktuella intyg och utredningar för att utreda huruvida anbudsgivaren berörs av någon sådan obligatorisk grund för uteslutning som avses i 80 § och om den uppfyller de lämplighetskrav som den upphandlande enheten ställer och som avses i 83 §. I 88 § 4 mom. i upphandlingslagen anges vidare att i fråga om de obligatoriska grunderna för uteslutning ska som bevismedel godkännas ett straffregisterutdrag enligt 6 § 8 mom. och 6 b § i straffregisterlagen eller ett straffregisterutdrag utfärdat av en behörig myndighet i ursprungslandet eller etableringslandet för personen i fråga. Motsvarande bestämmelse finns i 86 § i försörjningslagen.  

Behandling av personuppgifter enligt artikel 10 i den allmänna dataskyddsförordningen med stöd av nationella rätt förutsätter att det i lag har fastställts lämpliga skyddsåtgärder. Enligt 6 § 2 mom. i den nationella dataskyddslagen ska en personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde som behandlar personuppgifter vidta lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter, när de behandlar uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter med stöd av 6 § i dataskyddslagen. I 88 § 4 mom. i den gällande upphandlingslagen anges det att en anbudssökande eller anbudsgivare kan lämna utdraget till den upphandlande enheten med beaktande av bestämmelserna i den föreslagna lagen och kraven i upphandlingsdokumenten i fråga om informationsutbyte vid ett upphandlingsförfarande. Uppgifterna i ett straffregisterutdrag som kommit in till en upphandlande enhet ska med stöd av 3 § i straffregisterlagen hemlighållas, och en upphandlande enhet eller anbudsgivare får inte ta en kopia av utdraget eller spara det. Den upphandlande enheten ska när grunderna för uteslutning har utretts förstöra straffregisterutdraget eller returnera det till den person som utdraget gäller. Ett straffregisterutdrag som sparats elektroniskt ska raderas från anordningen, datamediet eller datasystemet och det ska ses till att de temporära filer som innehåller straffregisteruppgifter och som eventuellt uppkommit i samband med användningen av datasystem raderas. Uppgifter som framgår av straffregistret får inte uppges för andra personer än sådana som nödvändigt behöver dem för att utreda grunderna för uteslutning. 

2.3  Kommissionens granskning av upphandlingslagstiftningen

Direktiven ska sättas i kraft i den nationella lagstiftningen inom den tidsfrist som fastställts för ikraftsättandet av direktiven. Efter detta ska lagförslagen överlämnas till Europeiska kommissionen som granskar huruvida ikraftsättandet har gjorts på det sätt som direktiven förutsätter.  

För Finlands del upptäckte kommissionen vissa brister och oklarheter i förhållande till upphandlingsdirektivet, försörjningsdirektivet och koncessionsdirektivet. Vid kommissionens granskning upptäcktes i huvudsak tekniska brister eller oklarheter i förhållande till ordalydelsen i direktiven. Observationerna är motiverade och avsikten har inte varit att utfärda bestämmelser som avviker från skyldigheterna enligt direktiven, och ordalydelsen i lagarna behöver därför kompletteras och korrigeras så att den bättre motsvarar ordalydelsen i direktiven. 

2.4  Andra omständigheter i samband med förfarandet

Bestämmelser om upphandling som grundar sig på ramavtal finns i 42 och 43 § i upphandlingslagen. Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa priser och planerade kvantiteter för ingående av upphandlingskontrakt under en viss tidsperiod samt övriga villkor. Bestämmelsen grundar sig på vad som föreskrivs i upphandlingsdirektivet. Den gällande upphandlingslagen och direktiven reglerar inte hur noggrant en upphandlande enhet på förhand i anbudsdokumenten ska ange de olika upphandlande enheter som utnyttjar ramavtalet och deras kommande upphandlingar specificerade enligt produkter eller tjänster. De divergerande avgöranden som meddelats i rättspraxis lämnar dessutom rum för tolkning i fråga om skyldigheten att specificera upphandlingen. Detta har lett till oklarhet i den praktiska upphandlingsverksamheten.  

Enheten för utredning av grå ekonomi kan i enlighet med 6 § 1 mom. 20 punkten i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi (1207/2010) utarbeta en rapport för att i upphandlingsförfaranden i enlighet med upphandlingslagen och försörjningslagen kontrollera huruvida de av prövning beroende grunder för uteslutning som avses i 81 § 1 mom. i upphandlingslagen föreligger. En primär förutsättning för att myndigheterna och de som sköter offentliga uppdrag effektivt ska kunna bekämpa grå ekonomi och ekonomisk brottslighet är att de i sin normala verksamhet kan identifiera de av sina kunder som är aktörer inom den gråa ekonomin. I enlighet med den gällande upphandlingslagen kan en upphandlande enhet enligt egen prövning ställa krav på en anbudsgivare med hjälp av vilka det kan säkerställas att den har skött sina offentligrättsliga förpliktelser på behörigt sätt. Enligt 171 § i upphandlingslagen har en upphandlande enhet trots sekretessbestämmelserna rätt att få uppgifter för att utreda om de av prövning beroende uteslutningsgrunder som avses i 81 § föreligger. De gällande bestämmelserna möjliggör dock inte rätt att få uppgifter om en leverantörs underleverantörer eller rätt att få uppgifter under avtalsperioden eller när upphandlingens uppskattade värde underskrider det nationella tröskelvärdet.  

4.1  De viktigaste förslagen

Kommissionen har vid granskningen av Finlands upphandlingslagstiftning upptäckt några brister där upphandlingslagen och försörjningslagen till sin ordalydelse inte helt och hållet motsvarar upphandlingsdirektivet, koncessionsdirektivet eller försörjningsdirektivet. Avsikten har dock inte varit att i den nationella lagstiftningen utfärda bestämmelser som avviker från de obligatoriska skyldigheterna enligt direktiven, och Finland har således preliminärt meddelat kommissionen att det så fort som möjligt korrigerar de ordalydelser som strider mot direktiven. Trots att ett slutligt svar ännu inte har fåtts av kommissionen, finns det inget skäl att låta bli att korrigera dessa klart felaktiga ordalydelser. Lagen innehåller dessutom några mindre tekniska fel, såsom felaktiga hänvisningar till paragrafer och felaktiga ordalydelser. Det föreslås att dessa ska korrigeras. 

I propositionen föreslås det att bestämmelserna om ramavtal i 42 § 4 mom. i upphandlingslagen och 45 § 3 mom. i försörjningslagen preciseras så att en upphandlande enhet ska ange den uppskattade största kvantiteten eller det uppskattade största värdet av de inköp som de upphandlande enheter som utnyttjar ramavtalet gör. I ändringen beaktas EU:s rättspraxis samt de utmaningar i den praktiska upphandlingsverksamheten som har förekommit vid fastställande av föremål för upphandling som grundar sig på ramavtal som konkurrensutsatts av en inköpscentral.  

Uppgifter om det totala värdet av de offentliga upphandlingar som görs i Finland ska rapporteras till kommissionen, vilket förutsätter att uppgifter kan samlas in i större utsträckning än i nuläget. Uppgifter är viktiga också för den upphandlande enheten vid utvecklingen av dess egen verksamhet. Uppgifter kan utnyttjas också vid den riksomfattande styrningen och utvecklingen av upphandlingsverksamheten. Detta förutsätter i praktiken att uppgifter ska samlas in med hjälp av annonser i efterhand också om upphandling som underskrider EU-tröskelvärdet. I remissvaren förhöll man sig negativt till att annonseringsskyldigheten utvidgas till nationella upphandlingar, eftersom detta upplevdes öka de upphandlande enheternas administrativa börda. Av denna orsak ska skyldigheten som gäller annonser i efterhand vara en frivillig skyldighet. En upphandlande enhet kan från och med ingången av år 2021 meddela även uppgifter om nationella upphandlingar via en annons i efterhand antingen som enskilda uppgifter eller samlade uppgifter. I praktiken kommer annonsen att fås automatiserat som en del av de elektroniska upphandlingsförfarandena.  

En central ändring som gäller en upphandlande enhets rätt att få uppgifter är att möjligheten att använda en fullgöranderapport som lämnats av Enheten för utredning av grå ekonomi utvidgas till en anbudsgivares underleverantörer samt till upphandling som underskrider det nationella tröskelvärdet.  

Dessutom korrigeras ett skrivfel i andra kolumnen i bilaga E till upphandlingslagen så att bilagan motsvarar den korrigering som har gjorts i bilaga XIV till upphandlingsdirektivet. Genom ändringen korrigeras tillämpningsområdet för bestämmelserna i 12 kap. i upphandlingslagen i fråga om CPV-koderna så att bestämmelserna i 12 kap. tillämpas på sådana tjänsteupphandlingar som omfattas av CPV-koderna 92000000-1 till 92700000-8. Motsvarande ändring görs i bilaga C till försörjningslagen.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

En upphandlande enhet kan utreda de av prövning beroende uteslutningsgrunderna också på andra sätt än genom att använda en fullgöranderapport som lämnats av Enheten för utredning av grå ekonomi. Den upphandlande enheten kan till exempel begära motsvarande utredning av anbudsgivaren eller avtalsbaserat direkt av avtalsleverantörerna. Dessutom kan de upphandlande enheterna utnyttja olika kommersiella tjänster för att få uppgifter. Ett förslag till granskning av utredningar under avtalsperioden har även varit på remiss. Den bekämpning av grå ekonomi som ändringen syftar till kan genomföras också genom ändringar som görs i annan lagstiftning. Detta förutsätter en närmare utredning av de alternativa genomförandesätten.  

I fråga om ramavtalen är det möjligt att Europeiska unionens domstol också i fortsättningen kommer att tolka de bestämmelser om angivande av kvantiteten eller värdet av upphandlande enheters inköp som finns i upphandlingsdirektivet. Det kan ta flera år att förtydliga rättspraxis. Den oklarhet som den gällande regleringen medför i synnerhet för inköpscentralen förutsätter dock att bestämmelsen förtydligas tidigare. 

I utlåtandena har det föreslagits att rapporteringsskyldigheten som gäller annonser i efterhand ska genomföras på så sätt att insamlingen av annan statistik förbättras. I praktiken finns det dock möjligheter till detta först när man vid upphandling övergår till att i stor omfattning använda enbart elektroniska förfarandesätt, varvid de behövliga uppgifterna fås automatiskt ur systemet. Sådan existerande automatisk teknik för insamling av statistik används dock inte. Finlands rapporteringsskyldighet förutsätter redan i nuläget rapportering, och det är därför inte motiverat att utveckla den automatiserade insamlingen av statistik. Dessutom ska Finland till kommissionen rapportera uppgifter om värdet på de nationella upphandlingarna och detta har hittills baserat sig på uppskattningar. Frivilliga annonser i efterhand gör det möjligt att precisera även dessa uppskattningar. 

5.2  Lagstiftning och andra handlingsmodeller i utlandet

Kommissionen har i granskningen av medlemsländernas upphandlingslagstiftning gjort motsvarande observationer som för Finlands del och förutsatt att korrigeringar görs. Enligt uppgifterna från de andra nordiska länderna gäller ändringarna främst tekniska fel och brister. 

Bestämmelserna om ramavtal har i medlemsstaterna väckt debatt och flera olika tolkningar har uppkommit i ärendet. I och med att det således fortfarande inte finns någon etablerad rättspraxis har det inte ansetts ändamålsenligt att genomföra en internationell jämförelse. 

6.1  Annons i efterhand

I fråga om förslaget som gäller annonser i efterhand var responsen i huvudsak negativ. Många remissinstanser ansåg att utvidgningen av skyldigheten som gäller annonser i efterhand till nationella upphandlingar ökar den administrativa bördan. Det uppställda målet att erhålla statistik ansågs allmänt taget vara bra, men flera remissinstanser konstaterade att annonser i efterhand inte innehåller uppgifter som beskriver det faktiska värdet på upphandlingen. Instanserna hoppades att man kan hitta andra, helst automatiska, sätt att samla in statistik ur olika system. Samlade annonser har i sig ansetts som ett ändamålsenligt sätt att samla in uppgifter. Flera remissinstanser påpekade också att förslaget inte har någon inverkan på tillsynen över upphandlingar. Förslaget ändrades så att skyldigheten som gäller annonser i efterhand om nationella upphandlingar är frivillig och förutsätter att systemet utvecklas så att det möjliggör lämnande av samlade anmälningar.  

6.2  Mottagande av straffregisteruppgifter

Möjliggörande av elektroniskt mottagande av straffregisteruppgifter ansågs vara ett ändamålsenligt och önskvärt sätt att minska på det administrativa arbete som orsakas de upphandlande enheterna och anbudsgivarna. Möjligheten att kontrollera uppgifter också under kontraktstiden ansågs behövlig. Justitieministeriet fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid förslagets brister i fråga om behandlingen av personuppgifter i förhållande till den allmänna dataskyddsförordningen. Justitieministeriet påpekade i sitt utlåtande att det på basis av förslaget inte kan säkerställas att dataskyddet och datasäkerheten för känsliga uppgifter som överlåts genomförs med den omsorgsfullhet som krävs. I samband med den fortsatta beredningen till följd av remissvaren har det framgått att med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna förutsätter behandlingen av personuppgifter i anslutning till elektronisk granskning kompletterande lagstiftning som kräver en mer detaljerad fortsatt beredning. Beredningen av tillräckligt exakt lagstiftning kan inte genomföras som beredning som utförs som tjänsteuppdrag utan förutsätter att en arbetsgrupp som representerar de olika förvaltningsområdena tillsätts.  

Ramavtal

Förslaget till precisering av ramavtal när det gäller de enskilda upphandlingar som görs inom ramavtal fick under remissbehandlingen i huvudsak negativ respons. Lagens innehåll ansågs inte oklart och remissinstanserna påpekade att den upphandlande enheten också vid ramavtal ska beakta bestämmelserna om beräkningen av upphandlingens värde, innehållet i ramavtalet och förbudet mot uppdelning. I remissvaren konstaterades det dessutom att bestämmelserna i sin nuvarande form är ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt att genomföra enskilda upphandlingar inom ett ramavtal. Förslaget upplevdes även öka den administrativa bördan. Flera remissinstanser bedömde att de föreslagna bestämmelserna till och med kan leda till att upphandlingar delas upp. En del av remissinstanserna, såsom Marknadsdomstolen, Kommunförbundet och finansministeriet, understödde att bestämmelserna om ramavtal förtydligas. Utifrån responsen från remissbehandlingen har förslaget som gäller ramavtal i detta skede slopats. Det finns dock skäl att fortfarande följa upp användningen av ramavtal och närmare reda ut olika förfarandesätt före en eventuell översyn av lagstiftningen.  

I det andra förslag som var föremål för utlåtande föreslogs två alternativa modeller för fastställande av den största kvantitet som de upphandlingar som grundar sig på ett ramavtal kommer att resultera i. I remissvaren understöddes båda de alternativ som föreslogs.  

De upphandlande enheterna, såsom Hansel Ab, kommuner och ämbetsverk, understödde ett alternativ enligt vilket upphandlingskontrakt som grundar sig på ramavtal bör ingås med sådana aktörer som valts till ramavtalet och sådana upphandlande enheter som är tydligt angivna och vars sammanlagda störst upphandlingskvantitet har angetts i upphandlingsdokumenten för konkurrensutsättningen av ramavtalet. De upphandlande enheter som har lämnat ett remissvar föreslog dessutom att förslaget bör kompletteras så att det är möjligt att också ange upphandlingarnas sammanlagda största värde i sådana fall där detta är ändamålsenligt. Sett till antalet understöddes detta alternativ av flest remissinstanser.  

Av de andra remissinstanserna ansåg företrädarna för anbudsgivarna, såsom Företagarna i Finland rf och Finlands näringsliv rf, att i konkurrensutsättningsdokumenten för ramavtal bör tydligt uppges både de upphandlande enheter som deltar i ramavtalet och inköpens största kvantitet enligt upphandlande enhet. Enligt remissinstansernas åsikt uppfyller detta bättre de krav som rättspraxis ställer i och med att det förbättrar anbudsgivarnas möjligheter att bedöma ramavtals faktiska volymer samt den geografiska omfattningen av de upphandlingar som görs inom ett ramavtal. Dessutom föreslog vissa remissinstanser att förslaget även bör kompletteras i fråga om skyldigheten att ange minimiköpen.  

En del av remissinstanserna, såsom domstolarna, Konkurrens- och konsumentverket samt Kommunförbundet, konstaterade i sina remissvar att det i Europeiska unionens domstols avgörande C-216/17, som det hänvisas till i förslagets specialmotivering, är fråga om tillämpningsområdet för upphandlingsdirektivet från 2004. Remissinstanserna föreslog att den nationella lagstiftningen inte bör utarbetas på basis av ett enskilt avgörande som grundar sig på tolkningen av bestämmelserna i direktiv 2004/18/EG som gäller offentlig upphandling och som inte längre är i kraft.  

Med beaktande av sammandraget av de erhållna remissvaren anser arbets- och näringsministeriet att det är ändamålsenligt att precisera bestämmelserna om ramavtal i fråga om fastställande av upphandlingens uppskattade totala värde. Det är dock skäl att ytterligare följa upp samt vid behov precisera användningen av ramavtal i takt med att rättspraxis som baserar sig på det nya direktivet samt eventuella EU-bestämmelser preciseras.  

6.4 Språkkrav 

Uppluckringen av språkkraven som gäller annonsering om nationella upphandlingar delade åsikterna både för och emot. Till exempel forskningsinstitutionerna, statsrådets kansli och Hansel Ab ansåg att det var bra att kravet på användning av enbart finska eller svenska slopas. De små inhemska företagen ansåg dock att detta var ett dåligt alternativ. På grund av den negativa responsen lät man i detta skede även bli att genomföra förslagen som gäller språkkrav. I fråga om språkkraven ska den utredning som skrivningen i regeringsprogrammet kräver göras. 

6.3  6.5 Ändringar av kontrakt

I fråga om de bestämmelser om ändring av kontrakt som finns i upphandlingslagen understödde de aktörer som företräder anbudsgivare förslaget. De aktörer som företräder upphandlande enheter, såsom Kommunförbundet, ansåg att förslaget är oändamålsenligt eftersom det skärper gällande tillämpningspraxis. Detta förslag slopades till följd av den erhållna responsen.  

6.4  6.6 Andra tekniska ändringar

Till övriga delar ansågs de föreslagna mer tekniska ändringarna och de ändringsförslag som framkommit vid kommissionens granskning vara värda att understöda. 

6.7 Övriga ställningstaganden  

Statsrådet utfärdade den 11 juni 2020 ett principbeslut om en strategi och ett åtgärdsprogram för bekämpning av grå ekonomi och ekonomisk brottslighet 2020–2023. Enligt principbeslutet är syftet att utveckla bestämmelserna om myndigheternas informationsutbyte för att aktörer inom grå ekonomi ska kunna identifieras och bekämpningen av grå ekonomi effektiviseras. Som en metod föreslås en möjlighet att utnyttja fullgöranderapporter även medan entreprenaderna pågår. I den praktiska upphandlingsverksamheten har det framgått ett behov av att få en fullgöranderapport också vid upphandling som underskrider tröskelvärdena samt under avtalsperioden. Dessutom upplevdes en fullgöranderapport som ändamålsenlig också i fråga om leverantörernas underleverantörer. Enligt remissvaren om ändringsförslagen som effektiviserar de upphandlande enheternas möjligheter att få uppgifter ansåg största delen av dem som deltog i diskussionsmötet att förslaget i princip är ändamålsenligt och värt att understöda. Finlands Kommunförbund rf föreslog i sitt utlåtande att propositionen bör förtydligas med att det är de upphandlande enheterna som har denna möjlighet. Justitieministeriet och Enheten för utredning av grå ekonomi tog i sina utlåtanden upp att en fullgöranderapport hänför sig till den bedömning av om anbudsgivarna uppfyller lämplighetskraven som görs i anbudsfasen. Justitieministeriet och Enheten för utredning av grå ekonomi påtalade i sina utlåtanden också att med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna förutsätter behandlingen av personuppgifter i anslutning till granskningen under avtalsperioden samt granskningens eventuella konsekvenser en mer detaljerad fortsatt beredning om komplettering av upphandlingslagen och lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi. Finlands näringsliv rf och Företagarna i Finland rf föreslog i sina utlåtanden att granskning som görs under avtalsperioden ännu bör preciseras i fråga om tidpunkten för granskningen och granskningsintervallens längd. Dessutom gjorde vissa remissinstanser observationer av teknisk natur som korrigerades på basis av utlåtandena.  

I fråga om underleverantörer begärdes det att förslaget skulle kompletteras när det gäller avgränsningen av underleverantörer. Förslaget kompletterades utifrån utlåtandena så att med underleverantörer avses de underleverantörer som anbudsgivaren anger i sitt anbud.  

Till följd av de erhållna remissvaren föreslås det inte i detta sammanhang att upphandlingslagen ändras i fråga om fullgöranderapporter under avtalsperioden, eftersom det förutsätter en mer omfattande omvärdering av tillämpningsområdet för och 81 § 1 mom. i upphandlingslagen. 

7.1  Lagen om offentlig upphandling och koncession

9 §.Avgränsningar av tillämpningsområdet i fråga om tjänsteupphandling. Det föreslås att 1 mom. 5 punkten för tydlighetens skull ändras så att bland undantagen från tillämpningsområdet nämns uttryckligen också advokater. Genom förtydligandet motsvarar den nationella lagbestämmelsen bättre bestämmelsen i upphandlingsdirektivets artikel 10 d led i, enligt vilken direktivet inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt som avser företrädande av en klient av en advokat i den mening som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG.  

25 §.Nationella tröskelvärden. I paragrafens 2 mom. förtydligas möjligheten att tillämpa lagen i fråga om upphandling som underskrider de nationella tröskelvärdena. I den praktiska upphandlingsverksamheten har de upphandlande enheterna haft behov av att utnyttja utbudet av medel och rätten att få uppgifter enligt upphandlingslagen för att utföra bedömningen av om anbudsgivarna uppfyller lämplighetkraven. De gällande bestämmelserna har inte möjliggjort att en upphandlande enhet med stöd av 171 § i upphandlingslagen får uppgifter i fråga om upphandling som underskrider de nationella tröskelvärdena. Genom ändringen möjliggörs en avgränsad möjlighet till undantag från tillämpningen av upphandlingslagen också vid upphandling som underskrider de nationella tröskelvärdena. 

30 §.Beräkning av det uppskattade värdet för en kontraktsperiod. Det föreslås att 2 mom. 2 punkten preciseras i fråga om reglerna för beräkningen av det uppskattade värdet av ett upphandlingskontrakt när den upphandlande enhetens budgetperiod är längre än 12 månader. Den gällande upphandlingslagen avviker i viss mån från upphandlingsdirektivet när det gäller grunderna för beräkning av ett kontrakts värde. Ordalydelsen ändras så att om budgetperioden är längre än 12 månader ska det uppskattade totala värdet av varu- eller tjänsteupphandlingskontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom en viss period och som ingås under budgetperioden i fråga användas som grund för beräkning av det uppskattade värdet. Ändringen baserar sig på artikel 5.11 i upphandlingsdirektivet.  

34 §.Förhandlat förfarande. Paragrafens 4 mom. förtydligas till den del den upphandlande enheten önskar begränsa antalet anbudssökande som bjuds in att delta i förhandlingarna. Om den upphandlande enheten på förhand har begränsat antalet anbudssökande som bjuds in att delta i förhandlingarna, ska enheten följa det förfarande som den beskrivit. I artikel 26.4 i upphandlingsdirektivet anges exakt samma förutsättningar för tillämpning av förhandlat förfarande och konkurrenspräglad dialog. Ändringen baserar sig på kommissionens granskning av det nationella genomförandet av upphandlingsdirektivet. Genom ändringen säkerställs det att upphandlingslagen till denna del överensstämmer med kraven i direktivet.  

36 §.Konkurrenspräglad dialog. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att till förutsättningarna för tillämpning av konkurrenspräglad dialog fogas en hänvisning till 34 § 3 mom. i upphandlingslagen. I artikel 26.4 i upphandlingsdirektivet anges exakt samma förutsättningar för tillämpning av förhandlat förfarande och konkurrenspräglad dialog. Ändringen baserar sig på kommissionens granskning av det nationella genomförandet av upphandlingsdirektivet och genom ändringen säkerställs det att upphandlingslagen till denna del överensstämmer med kraven i direktivet.  

Paragrafens 3 mom. förtydligas till den del den upphandlande enheten önskar begränsa antalet anbudssökande som bjuds in att delta i förhandlingarna. Om den upphandlande enheten på förhand har begränsat antalet anbudssökande som bjuds in att delta i förhandlingarna, ska enheten följa det förfarande som den beskrivit. Ändringen baserar sig på kommissionens granskning av det nationella genomförandet av upphandlingsdirektivet. Genom ändringen säkerställs det att upphandlingslagen till denna del överensstämmer med kraven i direktivet.  

42 §. Ramavtal.Paragrafens 4 mom. förtydligas så att den upphandlande enheten beroende på föremålet för upphandling ska ange den uppskattade största kvantiteten av de inköp som de upphandlande enheter som utnyttjar ramavtalet gör eller alternativt de sammanlagda värdena enligt produktgrupp eller tjänsteområde. I artikel 33 i upphandlingsdirektivet konstateras det att med ett ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera ekonomiska aktörer i syfte att fastställa villkoren för tilldelningen av kontrakt under en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i tillämpliga fall, uppskattade kvantiteter. De upphandlingskontrakt som grundar sig på ett ramavtal ska ingås mellan utvalda leverantörer och de upphandlande enheter som angetts när ramavtalet ingicks. Sålunda ska de anskaffningar som bygger på ramavtalet göras hos de leverantörer som valts ut för avtalet och nya leverantörer kan inte tas in i ramavtalet under dess giltighetstid, om inte bytet av leverantör grundar sig på en sådan godtagbar ändring av avtalet som avses i 136 § 2 mom.  

Vid konkurrensutsättning av ramavtalet ska i anbudsförfrågan för ramavtalet specificeras vilka upphandlande enheter som har rätt att utnyttja ramavtalet. Enligt skäl 60 i upphandlingsdirektivet bör de upphandlande myndigheter som är parter i ett specifikt ramavtal tydligt anges, antingen genom att de namnges eller på annat sätt, som en hänvisning till en viss kategori av upphandlande myndigheter inom ett tydligt avgränsat geografiskt område, så att berörda upphandlande myndigheter enkelt och otvetydigt kan identifieras. Enligt ingressen till direktivet kan i fråga om en inköpscentral de upphandlande enheter som har rätt att utnyttja ett ramavtal föras in i ett register där den upphandlande myndighetens identitet kan kontrolleras samt från vilket datum den upphandlande myndigheten har rätt att utnyttja det ramavtal som inköpscentralen har ingått. Enligt skäl 61 i upphandlingsdirektivet är de upphandlande myndigheter som anges i ramavtalet och som har rätt att utnyttja ramavtalet dock inte skyldiga att göra sina inköp genom ramavtalet i fråga. Det är således godtagbart att i upphandlingsdokumenten för ramavtalet specificera de upphandlande enheter som enligt egen prövning kan göra inköp genom ramavtalet under dess giltighetstid. De upphandlande myndigheterna bör enligt det direktivet inte vara skyldiga att anskaffa byggentreprenader, varor eller tjänster som omfattas av ett ramavtal enligt det ramavtalet. 

Rättspraxis om specifikation av de upphandlande enheter som utnyttjar ett ramavtal och om tillräcklig information om kvantiteter och värde av deras kommande inköp har meddelats i EU-domstolens dom C-216/17 (Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato – Antitrust och Coopservice Soc. coop. arl) för att förtydliga direktivet. I skälen 53–55 i domen konstaterar domstolen för det första att vid gemensam upphandling är syftet särskilt förbättrad effektivitet vid offentlig upphandling genom att genom ramavtal samordna offentliga inköp för att uppnå skalfördelar. Förfarandena får bara tillämpas mellan de upphandlande myndigheter som tydligt identifieras för detta syfte i anbudsinfordran eller i inbjudan att bekräfta intresse och de ekonomiska aktörer som är parter i det ingångna ramavtalet. Syftet är att ge en upphandlande myndighet möjlighet att ge andra upphandlande myndigheter tillgång till ett ramavtal som den myndigheten står i begrepp att ingå med de ekonomiska aktörer som från början är parter i det avtalet. I skäl 56 konstaterar domstolen dessutom att en ”sekundär” upphandlande myndighet som eventuellt senare utnyttjar ramavtalet inte måste ha deltagit i undertecknandet av ramavtalet. Det är tillräckligt att en sådan upphandlande myndighet framstår som om den potentiellt skulle kunna ha användning av ramavtalet från den tidpunkt då det ingås, och den tydligt identifieras i upphandlingshandlingarna genom en uttrycklig angivelse som är sådan att såväl den ”sekundära” upphandlande myndigheten själv som alla berörda aktörer får kännedom om den möjligheten.  

I skäl 60 behandlas specifikationen av föremålet för upphandlingen, dvs. av prestationernas kvantitet. I ramavtalet ska från början fastställas den största kvantitet eller det största värde av varor eller tjänster som kommer att kunna bli föremål för efterföljande upphandlingskontrakt. Det värde som ska beaktas är det högsta uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt av samtliga planerade kontrakt under ramavtalets hela löptid. Domstolen hänvisar också till punkt 6 c i bilaga VII A till upphandlingsdirektivet, enligt vilken det krävs att det i ett sådant avtal även anges avtalets planerade löptid, det totala beräknade värdet för tjänsterna under hela ramavtalets löptid samt, i den utsträckning detta är möjligt, kontraktens värde och frekvens. Sålunda är den upphandlande myndighet som från början är part i ramavtalet visserligen endast skyldig att göra en uppskattning av värdet och frekvensen med avseende på vart och ett av de efterföljande kontrakten. Den är däremot tvungen att precisera den totala kvantitet som kan komma att bli aktuell med avseende på efterföljande kontrakt. 

Domstolen konstaterar också i skälen 61 och 62 att den upphandlande myndighet som från början är part i ramavtalet endast kan handla för egen räkning och på andra i ramavtalet specifikt angivna potentiella upphandlande myndigheters vägnar, inom gränsen för en viss kvantitet och när denna gräns har nåtts har nämnda avtal inte längre någon verkan. Såväl likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen som öppenhetsprincipen som följer av dem innebär att samtliga villkor och bestämmelser för tilldelningsförfarandet ska vara formulerade, i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget, på ett klart, precist och entydigt sätt dels för att alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare ska kunna förstå den exakta innebörden av dessa och tolka dem på samma sätt, dels för att den upphandlande myndigheten på ett effektivt sätt ska kunna kontrollera om anbuden från anbudsgivarna uppfyller upphandlingskriterierna.  

Ytterligare konstaterar domstolen i skälen 64, 66 och 68 att öppenhetsprincipen och principen om likabehandling av de ekonomiska aktörer som berörs av ingåendet av ramavtalet skulle åsidosättas om den upphandlande myndighet som från början var part i ramavtalet inte angav den totala kvantitet som det avtalet avsåg. Om den upphandlande myndighet som från början var part i ramavtalet inte var skyldig att redan från början ange kvantiteten och högsta belopp med avseende på de tjänster som ska omfattas av detta avtal, skulle ingående av ramavtalet kunna användas för att uppnå en artificiell uppdelning av ett kontrakt och därmed att kringgå bestämmelserna om tröskelvärden. Domstolen konstaterar också att om den totala kvantiteten av tjänster som dessa ordinarie behov motsvarar är känd, bör det inte vara svårt att ange den i ramavtalet eller i ett annat offentliggjort dokument, såsom förfrågningsunderlaget. Som slutsats konstaterar domstolen att det är uteslutet att de upphandlande myndigheter som inte har undertecknat ramavtalet underlåter att ange kvantiteten av de tjänster som kommer att kunna beställas när de senare ingår kontrakt som grundas på detta ramavtal eller anger nämnda kvantitet med hänvisning till deras ordinarie behov.  

För anbudsgivarna är det viktigt att konkurrensutsättningen av ett ramavtal bygger på en realistisk syn på de upphandlande enheter som utnyttjar ramavtalet samt på de sannolika volymerna för deras upphandling. När det uppskattade värdet av en upphandling fastställs kan till exempel uppgifter om tidigare upphandlingar (historiska uppgifter) användas som hjälp. Syftet med användningen av ramavtal måste betraktas ur inköpscentralernas synvinkel, dvs. beakta de upphandlande enheternas behov att genom gemensam upphandling uppnå volymfördelar genom ett administrativt så enkelt och flexibelt förfarande som möjligt. Genom att anlita en inköpscentral kan de upphandlande enheterna också dra nytta av den omfattande yrkesskicklighet och det kunnande om förfarandena som finns inom den centraliserade upphandlingen. Eftersom inköpscentralerna i allmänhet före upphandlingen för en täckande dialog med branschaktörerna på marknaden, möjliggör detta att företagen hörs innan upphandlingen genomförs och att de har möjlighet att lyfta fram sina behov av information om inriktningen av upphandlingen.  

Användningen av ramavtal är till följd av dess karaktär alltid förknippad med osäkerhet. Ramavtal är avsedda att vara ett flexibelt förfarande, som tillåter att de upphandlande enheternas behov varierar under avtalsperioden. De upphandlande enheternas behov kan förändras snabbt till exempel på grund av den tekniska utvecklingen. Och även andra faktorer som ändringar i de upphandlingspolitiska målen (t.ex. ändrade prioriteringar i fråga om de ekologiska eller sociala aspekter som ska beaktas vid upphandlingen) kan inverka på inriktningen av upphandlingen. Ramavtal bör också kunna användas för upphandling av nya innovativa produkter och tjänster, varvid det behövs tillräcklig flexibilitet vid presentationen av föremålet för ramavtalet och upphandlingens omfattning.  

Det kan också uppstå förändringar i de upphandlande enheternas organisation eller verksamhetssätt, till exempel när den upphandlande enheten lägger ut sina tjänster på entreprenad till andra aktörer eller när funktioner moderniseras till följd av ändringar i lagstiftningen. Dessa förändringar kan vara svåra att förutse objektivt i långfristiga ramavtal. Vid livsmedelsupphandling kan det också ske förändringar i tillexempel förpackningsstorlekarna, eller så kan nya motsvarande produkter eller produktgrupper lanseras till följd av kontinuerlig produktutveckling. Sålunda kan det vara ändamålsenligt att när det gäller inriktningen av upphandlingen använda bedömningar på en mer allmän nivå för att se till att skälig flexibilitet för både köparna och säljarna bevaras vid dessa upphandlingar.  

Vid fastställandet av upphandlingens omfattning kan det vara ändamålsenligare att ange de största kvantiteterna i stället för de högsta värdena när den upphandlande enheten inte på förhand har kännedom om upphandlingspriserna. Detta är fallet till exempel i en situation där det är svårt att bedöma prisnivån på framtida anbud till exempel på grund av osäkerheten i prisutvecklingen, den dynamiska prissättningen, osäkerheten i fråga om upphandlingens attraktivitet eller bristen på historiska uppgifter. Det kan också vara oändamålsenligt att ange det högsta värdet när det bedöms styra prissättningen av anbuden. 

De behov och kvantiteter som de upphandlande enheter som utnyttjar inköpscentralernas ramavtal har ska dock anges med sådan noggrannhet att de företag som bedriver yrkesmässig verksamhet inom branschen utifrån dem kan lämna anbud också med beaktande av de kostnader som leveransen till olika upphandlande enheter medför i sådana produktgrupper där dessa omständigheter påverkar anbudspriserna.  

Bestämmelsen förutsätter inte att det i ett ramavtals anbudsförfrågan lämnas exakta uppgifter till exempel per produkt eller tjänst när det gäller de framtida upphandlingar som de upphandlande enheter som har rätt att utnyttja ramavtalet genomför. Bestämmelsen förutsätter inte heller att det lämnas uppgifter som är specifika för de upphandlande enheterna eller för verksamhetsställena om de upphandlande enheternas framtida upphandlingar. 

Närmare uppgifter om upphandling inom ett ramavtal, till exempel för prissättning, kan lämnas i en begäran till en leverantör om precisering av anbud enligt 43 § 1 mom. i upphandlingslagen. På basis av begäran kan den leverantör som valts ut för ett ramavtal lämna ett kompletterande anbud. Vid ramavtal med flera leverantörer sker ett noggrannare fastställande av föremålet för den upphandlande enhetens upphandling vid intern konkurrensutsättning enligt 43 § 3 mom. i upphandlingslagen, varvid leverantörerna har möjlighet att beakta upphandlingens omfattning till exempel i prissättningen. Vid konkurrensutsättning av ramavtal kan dock noggrannare specifikation än den största kvantiteten eller det högsta värdet förutsättas i en situation där priserna på produkterna eller tjänsterna fastställs i ramavtalet och där transportkostnaderna eller andra detaljerade omständigheter förutsätts ingå i produkternas priser. 

49 §.Dynamiska inköpssystem. Paragrafen förtydligas på så sätt att ett nytt 3 mom. fogas till den. I samband med den praktiska upphandlingsverksamheten har det framkommit oklarheter vad gäller möjligheten för en upphandlande enhet som har infört ett dynamiskt inköpssystem att tillfälligt stänga inköpssystemet till exempel under semester eller för en annan sådan tid då upphandling inte görs och behandlingen av nya anbudsansökningar kan senareläggas. Ett dynamiskt inköpssystem kan stängas tillfälligt när som helst under det dynamiska inköpssystemets varaktighet. Information om möjligheten att stänga det dynamiska inköpssystemet ska ges när det dynamiska inköpssystemet införs. När det dynamiska inköpssystemet är stängt kan enskilda upphandlingar inte göras inom ramen för systemet.  

51 §. Ansökan om att få delta och godkännande av deltagare i ett dynamiskt inköpssystem. Den tidsfrist för inlämnande och behandling av ansökningar om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem som anges i 2 mom. kompletteras när det gäller sådana fall där systemet har varit stängt. Intresserade leverantörer kan medan systemet är tillfälligt stängt ansöka om rätt att få delta i ett dynamiskt inköpssystem.Om en ansökan inkommer när systemet är stängt ska den upphandlande enheten fatta beslut om att ta med anbudssökanden i inköpssystemet inom 10 arbetsdagar från den dag då systemet öppnas på nytt. 

52 §.Det dynamiska inköpssystemets gång. Paragrafens 2 mom. förtydligas i fråga om den tidsfrist som reserverats för inlämnande av det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet eller de i 88 § avsedda handlingar som ska lämnas in för bedömningen av grunder för uteslutning och för lämplighet så att de anbudssökande som har tagits med i det dynamiska inköpssystemet ges en skälig tid, dock minst 5 arbetsdagar från den dag då begäran sändes, att lämna in de begärda utredningarna. Enligt ordalydelsen i den gällande lagen ska de anbudssökande som har tagits med i systemet lämna utredningarna inom fem dagar från den dag då begäran sändes vid äventyr att anbudssökanden utesluts ur systemet. Vid den praktiska upphandlingsverksamheten har det dock framkommit att det är problematiskt att iaktta tidsfristen. Till exempel Rättsregistercentralens behandlingstid för behandlingen av ansökningar om straffregisterutdrag är sju arbetsdagar. 

58 §.Annonsering om upphandling. Paragrafens 2 mom. ändras så att möjligheten att publicera en förhandsannons begränsas så att möjligheten endast omfattar i 1 mom. 1 punkten avsedda upphandlingsannonser om upphandling som överstiger EU-tröskelvärdena samt i 2 punkten avsedda annonser om de tjänster som avses i bilaga E. Hänvisningen ska således inte omfatta i 1 mom. 3 punkten avsedda annonser om koncessioner samt i 4 punkten avsedda förhandsannonser om koncessioner för social- och hälsovårdstjänster samt andra särskilda tjänster. Genom ändringen förtydligas att det i koncessionsdirektivet inte föreskrivs om möjlighet att publicera förhandannonser om koncessioner, utan det föreskrivs endast om en skyldighet som omfattar koncessioner som gäller social- och hälsovårdstjänster samt andra särskilda tjänster. 

Paragrafens 5 mom. kompletteras i fråga om annonser i efterhand om de dynamiska inköpssystem som avses i 49–52 §. Till momentet fogas en uttrycklig bestämmelse om att när det gäller sådana upphandlingar som grundar sig på ett dynamiskt inköpssystem får annonserna i efterhand lämnas in kvartalsvis i samlad form enligt system. I sådana fall ska de upphandlande enheterna sända de samlade annonserna inom 30 dagar från utgången av varje kvartal. Annonseringsskyldigheten gäller också upphandling som underskrider tröskelvärdena enligt 25 § i upphandlingslagen och som görs på basis av inköpssystem. Bestämmelsen baserar sig på artikel 50.3 i upphandlingsdirektivet. Ändringen baserar sig på kommissionens granskning av det nationella genomförandet av upphandlingsdirektivet och genom ändringen ändras den nationella upphandlingslagen så att den motsvarar kraven i direktivet.  

60 §.Publicering av upphandlingsannonser. Paragrafens 1 mom. kompletteras så att förhandsannonser om projekttävlingar, upphandlingsannonser och annonser i efterhand ska sändas för publicering via den elektroniska annonseringskanalen HILMA (www.hankintailmoitukset.fi) (8 punkten).  

80 §.Obligatoriska grunder för uteslutning. Paragrafens 1 mom. förtydligas så att en utredning som gäller obligatoriska grunder för uteslutning av en leverantör kan begäras också om en underleverantör. Bestämmelsen grundar sig på artikel 71.6 b i upphandlingsdirektivet, och med stöd av den artikeln får en upphandlande enhet kontrollera om det finns skäl för uteslutning av underleverantörer enligt direktivets artikel 57 som gäller skäl för uteslutning. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 88.6 b i försörjningsdirektivet. Motsvarande bestämmelser finns också i 78 § i den gällande upphandlingslagen och i 82 § i försörjningslagen.  

Dessutom kompletteras paragrafens 1 mom. 4 punkt så att den motsvarar brottsrubriceringen i den gällande strafflagen på så sätt att till de obligatoriska grunderna för uteslutning fogas grovt subventionsmissbruk som avses i 29 kap. 7 a § i strafflagen. Ändringen baserar sig på en lag om ändring av strafflagen (368/2019). 

81 §. Av prövning beroende grunder för uteslutning. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. som innehåller ett förtydligande av de upphandlande enheternas möjlighet att bedöma anbudsgivarnas tillförlitlighet vid upphandling som underskrider de nationella tröskelvärdena. Med stöd av den gällande lagen har det varit oklart om de upphandlande enheterna kan använda de i paragrafen nämnda grunderna för uteslutning av anbudsgivare ur anbudsförfarandet när upphandlingens uppskattade värde underskrider det tröskelvärde som anges i 25 §. Genom ändringen förtydligas de upphandlande enheternas möjlighet att tillämpa de av prövning beroende grunderna för uteslutning också vid upphandling som underskrider de nationella tröskelvärdena. Att av prövning beroende grunder för uteslutning tillämpas är att rekommendera särskilt inom sådana branscher där det förekommer grå ekonomi eller upphandlingens uppskattade värde närmar sig de nationella tröskelvärdena.  

88 §.Utredning av huruvida grunder för uteslutning föreligger och lämplighetskraven uppfylls. Paragrafens 4 mom. förtydligas även så att en utredning som gäller obligatoriska grunder för uteslutning av en leverantör kan begäras också om en underleverantör som leverantören angett i sitt anbud. Bestämmelsen grundar sig på artikel 71.6 b i upphandlingsdirektivet, och med stöd av den artikeln får en upphandlande enhet kontrollera om det finns skäl för uteslutning av underleverantörer enligt direktivets artikel 57 som gäller skäl för uteslutning. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 88.6 b i försörjningsdirektivet. Motsvarande bestämmelser finns också i 78 § i den gällande upphandlingslagen och i 82 § i försörjningslagen. För att den upphandlande enheten ska kunna utöva den rätt som lagstiftningen ger den, behöver den få nödvändiga straffregisteruppgifter också om de underleverantörer som leverantören angett i anbudet. Om grunder för uteslutning föreligger för en underleverantör ska den upphandlande enheten kräva att anbudsgivaren byter ut en underleverantör för vilken kontrollen har visat att det föreligger obligatoriska grunder för uteslutning.  

Anbudssökandens eller anbudsgivarens underleverantör kan lämna sitt erhållna straffregisterutdrag till den upphandlande enheten med beaktande av bestämmelserna i upphandlingslagen och kraven i upphandlingsdokumenten i fråga om informationsutbyte vid ett upphandlingsförfarande. En personuppgiftsansvarig och ett personuppgiftsbiträde som behandlar personuppgifter ska i enlighet med den nationella dataskyddslagen vidta lämpliga och särskilda åtgärder för att skydda den registrerades rättigheter, när de behandlar uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter med stöd av 6 § i dataskyddslagen. 

101 §.Annonsering om upphandling. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. om annonser i efterhand som gäller nationella upphandlingar. Med en annons i efterhand avses en sådan annons om en genomförd upphandling som publiceras efter det att upphandlingskontraktet har ingåtts, och definitionen motsvarar den annons som avses i 58 § 6 punkten i upphandlingslagen. En annons i efterhand om nationella upphandlingar är frivillig för de upphandlande enheterna. Annonserna får lämnas kvartalsvis i samlad form enligt upphandlande enheter. Genom en annons i efterhand samlas i första hand in statistik över de kontrakt som har ingåtts. Att det finns tillgång till uppgifter som är tillförlitligare än tidigare underlättar också styrningen och utvärderingen av upphandlingsverksamheten. För närvarande är tillgången till statistik över värdet i euro på nationella upphandlingar dålig, eftersom de upphandlande enheterna i nuläget inte är skyldiga att i upphandlingsannonsen ange upphandlingens uppskattade värde. Dessutom ska Finland till kommissionen rapportera uppgifter om värdet på nationella upphandlingar och dessa uppgifter har hittills baserat sig på uppskattningar. Frivilliga annonser i efterhand gör det möjligt att precisera även dessa uppskattningar.  

114 §.Anbudsgivares lämplighet och uteslutning av anbudsgivare. Kontroll av straffregisterutdrag vid upphandling av social- och hälsovårdstjänster. Paragrafens 2 mom. kompletteras så att 88 § i upphandlingslagen kan tillämpas vid utredningen av huruvida anbudsökande och anbudsgivare berörs av en grund för uteslutning och uppfyller lämplighetskraven. Möjligheten enligt den gällande lagen att kontrollera straffregisterutdrag i samband med anskaffningen av social- och hälsovårdstjänster har varit oklar, och i förslaget förtydligas möjligheten att utnyttja straffregisterutdrag vid bedömningen av anbudsgivarnas lämplighet. Dessutom förtydligas paragrafen så att en utredning som gäller obligatoriska grunder för uteslutning av en leverantör kan begäras också om en underleverantör. 

116 §.Bestämmelser som ska tillämpas på koncessioner. Hänvisningsbestämmelsen i paragrafens 1 mom. ändras så att den innehållsmässigt är tydligare än den gällande bestämmelsen. I det gällande momentet ingår hänvisningar som gäller bland annat både en enskild paragraf och ett mer omfattande kapitel som paragrafen i fråga ingår i. Avsikten är att ändra hänvisningarna i fråga om lagens 4 kap. så att de paragrafer som är relevanta med tanke på koncessioner och som således ska tillämpas räknas upp i momentet.  

Dessutom ändras paragrafens 2 mom. på så sätt att koncessioner får en egen bilaga som gäller social- och hälsovårdstjänster samt andra särskilda tjänster (bilaga F). Den lista med CPV-koder som finns i bilaga IV till koncessionsdirektivet och som upphandlingslagen och försörjningslagen baserar sig på avviker delvis från den lista med CPV-koder som finns i bilaga XIV till upphandlingsdirektivet samt den lista med CPV-koder som finns i bilaga XVII till försörjningsdirektivet.  

129 §.Väntetid. Paragrafens 1 mom. förtydligas i fråga om beräkningen av väntetid. Enligt förslaget ska väntetiden beräknas på samma sätt som enligt lagen om beräknande av laga tid (150/1030), vilket innebär att väntetiden således stämmer överens med bestämmelserna om beräkning av besvärstid. Syftet med ändringen är att förtydliga den tidpunkt då den upphandlande enheten kan ingå kontrakt. I samband med revideringen av upphandlingslagen förkortades de minimitidsfrister som ska iakttas vid upphandlingsförfarandet från 21 dagar till 14 dagar. Den gällande ordalydelsen har dock kunnat leda till situationer där tidsfristen på 14 dygn för anförande av besvär eller inlämnande av begäran om omprövning i enlighet med lagen om beräknande av laga tid har kunnat förlängas med till och med flera dygn beroende på fallet i fråga på grund av veckoslut och helgdagar, medan väntetiden enligt upphandlingslagen alltid är 14 dygn. Detta har kunnat möjliggöra sådana situationer där väntetiden på 14 dagar redan har löpt ut, men tidsfristen för inlämnande av begäran om omprövning till eller anförande av besvär hos marknadsdomstolen fortfarande löper på grund av veckoslut eller helgdagar. Eftersom ett upphandlingskontrakts faktiska rättsverkningar kan inträda tidigast efter det att besvärstiden har löpt ut, bör sätten att beräkna å enda sidan väntetiden och å andra sidan besvärstiden vara enhetliga. Genom den föreslagna bestämmelsen förtydligas en sådan situation där väntetidens sista dag är en helgdag, självständighetsdagen, första maj, julafton, midsommarafton eller en helgfri lördag. I sådana fall får upphandlingskontrakt ingås den första vardagen efter ovannämnda dagar. 

136 §.Ändring av upphandlingskontrakt under kontraktsperioden. Paragrafens 4 mom. ändras så att värdet av den ändring som gjorts ska vara lägre än 10 procent av det ursprungliga kontraktets värde för tjänste- eller varuupphandlingskontrakt eller koncessioner som gäller tjänster och lägre än 15 procent av det ursprungliga kontraktets värde för byggentreprenadkontrakt. Det är fråga om en korrigering av teknisk natur. Ändringen baserar sig på Europeiska kommissionens granskning av det nationella genomförandet av upphandlingsdirektivet. Den nationella upphandlingslagen ändras så att den motsvarar kraven enligt direktivet.  

143 §.Utlämnande av uppgifter till andra myndigheter. Paragrafens 1 mom. förtydligas så att Konkurrens- och konsumentverket trots sekretessbestämmelserna på eget initiativ kan lämna ut uppgifter eller handlingar, som det fått vid tillsynen, till statens revisionsverk för verkets tillsynsuppgifter samt till regionförvaltningsverken för de tillsynsuppgifter som anges i lagen om beställarens utredningsskyldighet och ansvar vid anlitande av utomstående arbetskraft (1233/2006). 

Dessutom kompletteras paragrafens 1 mom. 14 punkt så att den motsvarar de uppgifter som ska lämnas ut för beviljande och återkallande av trafiktillstånd enligt den gällande lagen om transportservice (320/2017). Ändringen baserar sig på en ändring av lagen om transportservice.  

163 §.Förbud mot att söka ändring som grundar sig på en besvärsgrund. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar innehållet i den gällande paragrafen om förbud mot att söka ändring. I tillämpningspraxis (HFD 2018:124 och HFD 2011:47) har det framgått att rubriceringen av den gällande paragrafen har lett till en tolkning i strid med paragrafen och rättspraxis, och enligt denna tolkning är förbudet mot att söka ändring beroende av en besvärsgrund. När den gällande lagen stiftades har avsikten inte varit att ändra på det då rådande rättsläget och rättsläget enligt 102 § i den tidigare lagen om offentlig upphandling (348/2007), där utgångspunkten är besvärsförbud. Ett upphandlingsärende som hör till marknadsdomstolens behörighet kan således inte bli föremål för ett separat rättsskyddsförfarande med stöd av kommunallagen eller lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

171 §.Rätt att få uppgifter. Paragrafens 1 mom. förtydligas i fråga om de utredningar som fås om underleverantörer. Den föreslagna bestämmelsen ger de upphandlande enheterna möjlighet att i större utsträckning än i nuläget utreda hur anbudssökandes och anbudsgivares i enlighet med 77 § i upphandlingslagen angivna underleverantörer sköter sina lagstadgade skyldigheter samt andra överträdelser och försummelser som eventuellt belastar underleverantörerna och leder till att de byts ut. En upphandlande enhets av prövning beroende grunder för uteslutning räknas upp i 81 § 1 mom. i upphandlingslagen.  

Till paragrafen fogas dessutom ett nytt 2 mom. som innehåller ett förtydligande av de upphandlande enheternas medel att bedöma utredningen av anbudsgivarnas tillförlitlighet också vid upphandling som underskrider de nationella tröskelvärdena. Med stöd av den gällande lagen har en upphandlande enhet inte haft möjlighet att utnyttja den fullgöranderapport som avses i 5 § i lagen om Enheten för utredning av grå ekonomi för att utreda de av prövning beroende grunderna för uteslutning av leverantörers underleverantörer. Dessutom har en rapport inte kunnat fås vid upphandling som underskrider de nationella tröskelvärdena eller upphandling som grundar sig på koncessioner. Det är ändamålsenligt att en fullgöranderapport kan utnyttjas också vid upphandling som underskrider tröskelvärdet eftersom upphandlingens uppskattade värde kan vara avsevärt. Att en rapport begärs är att rekommendera särskilt inom sådana branscher där det förekommer grå ekonomi eller upphandlingens uppskattade värde närmar sig de nationella tröskelvärdena.  

Genom ändringarna strävar man efter att minska det administrativa arbetet vid upphandling som underskrider de nationella tröskelvärdena samt upphandling som grundar sig på koncessioner när de nödvändiga myndighetsutredningar som behövs vid offentlig upphandling är enkelt och avgiftsfritt direkt tillgängliga för de upphandlande enheterna. Företagen besparas då arbetet med att skaffa utredningarna och lämna dem till den upphandlande enheten. Ett effektivare utbyte av information främjar dessutom bekämpningen av grå ekonomi eftersom de upphandlande enheterna i större utsträckning än i nuläget får information om eventuella oegentligheter och försummelser som äventyrar anbudssökandenas och anbudsgivarnas tillförlitlighet. Bestämmelsen möjliggör också att uppgifter förmedlas på maskinspråk, vilket även i sig minskar det administrativa arbetet. 

7.2  Lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster

20 §.Avgränsningar av tillämpningsområdet i fråga om tjänsteupphandling. Det föreslås att 1 mom. 5 punkten ändras så att den motsvarar den föreslagna 9 § 1 mom. 5 punkten i upphandlingslagen. 

45 §.Ramavtal. Paragrafens 2 mom. ändras så att det motsvarar det föreslagna 4 mom. i 42 § i upphandlingslagen.  

52 §.Dynamiska inköpssystem. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. så att det motsvarar det föreslagna 49 § 3 mom. i upphandlingslagen. 

54 §.Ansökan om att få delta och godkännande av deltagare i ett dynamiskt inköpssystem. Paragrafens 2 mom. ändras så att det motsvarar det föreslagna 51 § 2 mom. i upphandlingslagen.  

55 §.Det dynamiska inköpssystemets gång. Paragrafens 2 mom. ändras så att det motsvarar det föreslagna 52 § 2 mom. i upphandlingslagen. 

57 §.Leverantörsregister. Paragrafens 1 mom. kompletteras så att leverantörsregister ska kunna inrättas också i samband med konkurrenspräglad dialog eller innovationspartnerskap. Förslaget baserar sig på artikel 44 i försörjningsdirektivet, och enligt den artikeln kan ett kvalificeringssystem användas så att utöver selektivt och förhandlat förfarande tillämpas också konkurrenspräglad dialog eller innovationspartnerskap. Kommissionen har granskat det nationella genomförandet av direktiven som gäller upphandling och ansett att den gällande försörjningslagen till denna del inte motsvarar ordalydelsen i försörjningsdirektivet, och försörjningslagen ska därför kompletteras.  

Till paragrafen fogas ett nytt 7 mom. där informerande om beslut som gäller valet av leverantörsregister preciseras. Kommissionen har granskat det nationella genomförandet av direktiven som gäller upphandling och ansett att den gällande försörjningslagen inte motsvarar ordalydelsen i försörjningsdirektivet. Den upphandlande enheten ska fatta beslut om godkännande av en anbudssökande för leverantörsregistret inom två månader från det att ansökan om att få vara med i leverantörsregistret har tagits emot. Den upphandlande enheten kan av grundad anledning förlänga tidsfristen för meddelande av beslut till högst sex månader. Den upphandlande enheten ska då ge den sökande en redogörelse för den förlängda beslutstiden samt en uppskattning om tidpunkten för meddelande av beslut. Beslutet ska delges senast inom 15 dagar från det att beslutet fattades. Bestämmelsen grundar sig på artiklarna 75.4, 75.5 och 75.6 i försörjningsdirektivet. Enligt artikel 75 i försörjningsdirektivet ska en upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett kvalificeringssystem inom sex månader underrätta de sökande om huruvida de kvalificerat sig. Om beslutet kommer att ta längre tid än fyra månader efter det att ansökan lämnats in ska den upphandlande enheten inom två månader från det att ansökan lämnats in underrätta den sökande om orsakerna till att tidsfristen blivit förlängd och meddela datum för när ansökan kommer att bli godkänd eller avslås. 

62 §.Annonser om upphandling. Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras så att det motsvarar de föreslagna bestämmelserna i 58 § 2 mom. i upphandlingslagen.  

Paragrafens 4 mom. kompletteras i fråga om annonser i efterhand som gäller de dynamiska inköpssystem som avses i 52–55 §. Till momentet fogas en uttrycklig bestämmelse om att när det gäller sådana upphandlingar som grundar sig på ett dynamiskt inköpssystem får annonserna i efterhand lämnas kvartalsvis i samlad form enligt system. Bestämmelsen grundar sig på artikel 70.2 i försörjningsdirektivet och motsvarar bestämmelserna i 58 § 5 mom. i upphandlingslagen. Ändringen baserar sig på Europeiska kommissionens granskning av det nationella genomförandet av direktiven som gäller upphandling. Till följd av ändringen kommer försörjningslagen att överensstämma med kraven enligt försörjningsdirektivet.  

64 §.Publicering av upphandlingsannonser. Paragrafens 1 mom. kompletteras så att förhandsannonser om projekttävlingar och leverantörsregister, upphandlingsannonser och annonser i efterhand ska sändas för publicering via den elektroniska annonseringskanalen HILMA (www.hankintailmoitukset.fi) (8 och 9 punkten). Ändringen motsvarar i huvudsak den ändring som föreslås i 60 § 1 mom. i upphandlingslagen. 

83  §.Kriterier för val av anbudssökande och anbudsgivare. Paragrafens 1 mom. förtydligas så att den upphandlande enheten också vid selektivt förfarande och konkurrenspräglad dialog samt innovationspartnerskap ska minska antalet valda anbudsgivare enligt de kriterier som har meddelats på förhand. Bakgrunden till ändringen är kommissionens granskning av det nationella genomförandet av försörjningsdirektivet. Till följd av ändringen kommer försörjningslagen att överensstämma med kraven enligt direktivet. 

84 §.Obligatoriska grunder för uteslutning. Paragrafens 1 mom. 4 punkt kompletteras så att den motsvarar brottsrubriceringen i den gällande strafflagen på så sätt att till de obligatoriska grunderna för uteslutning fogas grovt subventionsmissbruk som avses i 29 kap. 7 a § i strafflagen. Ändringen baserar sig på en lag om ändring av strafflagen (368/2019) och den motsvarar den föreslagna 80 § i upphandlingslagen. 

86 §.Utredning av huruvida grunder för uteslutning föreligger och lämplighetskraven uppfylls. Paragrafens 4 mom. förtydligas dessutom så att en utredning som gäller obligatoriska grunder för uteslutning av en leverantör kan begäras också om en underleverantör. Bestämmelsen grundar sig på artikel 88.6 b i försörjningsdirektivet enligt vilken en upphandlande enhet får kontrollera om det finns skäl för uteslutning av underleverantörer enligt upphandlingsdirektivets artikel 57 om skäl för uteslutning. En motsvarande bestämmelse finns i 82 § i den gällande försörjningslagen. För att den upphandlande enheten ska kunna utöva den rätt som lagstiftningen ger, behöver den få nödvändiga straffregisteruppgifter också om underleverantörerna. Om grunder för uteslutning föreligger för en underleverantör ska den upphandlande enheten begära att anbudsgivaren byter ut en underleverantör för vilken kontrollen har visat att det föreligger obligatoriska grunder för uteslutning. 

Ändringen motsvarar den föreslagna 88 § i upphandlingslagen. 

107 §.Bestämmelser som ska tillämpas på koncessioner. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att det motsvarar de föreslagna bestämmelserna i 116 § 1 mom. i upphandlingslagen. 

112 §.Tidsfrister. Paragrafens 2 mom. ändras så att en felaktig hänvisning till det föregående momentet korrigeras.  

120 §.Väntetid. Paragrafens 1 mom. förtydligas i fråga om beräkningen av väntetid. Enligt förslaget ska väntetiden beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om beräknande av laga tid (150/1030), vilket innebär att väntetiden således stämmer överens med bestämmelserna om beräkning av besvärstid. Syftet med ändringen är att förtydliga den tidpunkt då den upphandlande enheten kan ingå kontrakt. I samband med revideringen av upphandlingslagen förkortades de minimitidsfrister som ska iakttas vid upphandlingsförfarandet från 21 dagar till 14 dagar. Den gällande ordalydelsen har dock kunnat leda till situationer där tidsfristen på 14 dygn för anförande av besvär eller inlämnande av begäran om omprövning i enlighet med lagen om beräknande av laga tid har kunnat förlängas med till och med flera dygn beroende på fallet i fråga på grund av veckoslut och helgdagar, medan väntetiden enligt upphandlingslagen alltid är 14 dygn. Detta har kunnat möjliggöra sådana situationer där väntetiden på 14 dagar redan har löpt ut, men tidsfristen för inlämnande av begäran om omprövning till eller anförande av besvär hos marknadsdomstolen fortfarande löper på grund av veckoslut eller helgdagar. Eftersom ett upphandlingskontrakts faktiska rättsverkningar kan inträda tidigast efter det att besvärstiden har löpt ut, bör sätten att beräkna å enda sidan väntetiden och å andra sidan besvärstiden vara enhetliga. Genom den föreslagna bestämmelsen förtydligas en sådan situation där väntetidens sista dag är en helgdag, självständighetsdagen, första maj, julafton, midsommarafton eller en helgfri lördag. I sådana fall får upphandlingskontrakt ingås den första vardagen efter ovannämnda dagar. Ändringen motsvarar den föreslagna 129 § i upphandlingslagen. 

7.3  Lagen om offentlig försvars- och säkerhetsupphandling

47 §.Uteslutning av anbudssökande och anbudsgivare som gjort sig skyldiga till vissa brott. Paragrafens 1 mom. 3 punkt kompletteras så att den motsvarar brottsrubriceringen i den gällande strafflagen på så sätt att till de obligatoriska grunderna för uteslutning fogas grovt subventionsmissbruk som avses i 29 kap. 7 a § i strafflagen. Ändringen baserar sig på en lag om ändring av strafflagen (368/2019). 

7.4  Straffregisterlagen

6 b §. Paragrafens 1 mom. ändras så att utöver de anbudssökande och anbudsgivare som definieras i upphandlingslagstiftningen ska också deras underleverantörer ha rätt att med tanke på upphandlingsförfarandet vid offentlig upphandling för utredning av förutsättningarna för uteslutning få ett straffregisterutdrag. Bestämmelsen grundar sig på artikel 71.6 b i upphandlingsdirektivet, och med stöd av den artikeln får en upphandlande enhet kontrollera om det finns skäl för uteslutning av underleverantörer enligt direktivets artikel 57 som gäller skäl för uteslutning. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 88.6 b i försörjningsdirektivet. Motsvarande bestämmelser finns också i 78 § i den gällande upphandlingslagen och i 82 § i försörjningslagen. För att den upphandlande enheten ska kunna utöva den rätt som lagstiftningen ger, behöver den få nödvändiga straffregisteruppgifter också om underleverantörerna. 

Paragrafens 2 mom. 4 punkt kompletteras så att den motsvarar brottsrubriceringen i den gällande strafflagen på så sätt att till de obligatoriska grunderna för uteslutning fogas grovt subventionsmissbruk som avses i 29 kap. 7 a § i strafflagen. Ändringen baserar sig på en lag om ändring av strafflagen (29.3.2019/368).