7
Specialmotivering
2 §.Tillämpningsområde. Ur paragrafens 2 mom. avlägsnas hänvisningen till att bestämmelser om tillsynen över efterlevnaden av djurtransportförordningen i fråga om införsel i Europeiska unionen finns i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019). Den här hänvisningen flyttas till 3 §, som gäller lagens förhållande till övriga författningar. Ur samma moment avlägsnas också hänvisningen till tillsyn över djurtransportförordningen eftersom bestämmelserna om tillsynen över djurtransportförordningen numera finns i kontrollförordningen. Ett omnämnande om kontrollförordningen läggs till som 4 mom. i paragrafen. Med den föreslagna lagen ges den nödvändiga kompletteringen av bestämmelserna i kontrollförordningen. I övrigt motsvarar den föreslagna paragrafen bestämmelserna i den nuvarande lagen. I paragrafens 2, 3 och 5 mom. görs också lagtekniska korrigeringar.
3 §.Förhållande till vissa författningar. I paragrafen finns bestämmelser om förhållandet mellan lagen om transport av djur och vissa andra författningar. Det föreslås att som nytt 2 mom. i paragrafen överförs den nuvarande bestämmelsen i 2 § 2 mom. gällande tillsynen över efterlevnad av djurtransportförordningen vid import. I paragrafens 1 och 3 mom. görs lagtekniska korrigeringar.
4 §.Definitioner. I paragrafen definieras vissa centrala begrepp som används i den föreslagna lagen. Det föreslås att omnämnandet om besiktningsveterinär avlägsnas ur 6 punkten i paragrafen eftersom det enligt propositionens 24 § 1 mom. 2 punkt är Livsmedelsverket som är tillsynsmyndighet på slakterier i stället för besiktningsveterinären. Samtidigt läggs i den nämnda punkten till ett omnämnande om Tullen, som utöver Livsmedelsverket, regionförvaltningsverket och kommunalveterinären är tillsynsmyndighet vid EU:s inre gräns. Det föreslås att det officiella namnet på kontrollförordningen avlägsnas ur punkt 8 i paragrafen eftersom det föreslås att förordningen nämns redan i 2 § 4 mom. I punkt 8 i paragrafen ersätts förordningens officiella namn med förordningens förkortade namn. Punkt 9 i paragrafen är ny och där definieras övriga transporter än transporter i anknytning till kommersiell verksamhet. Definitionen är nödvändig för att förtydliga de krav och den kontroll som hänför sig till olika typer av transporter. Med en sådan transport avses en transport som inte involverar direkt utbyte av pengar, varor eller tjänster och där ekonomisk vinning inte direkt eller indirekt är målet.
Till övriga transporter än sådana transporter som sker i anknytning till kommersiell verksamhet räknas transporter av djur som inte ger direkt kommersiell nytta eller som inte utgör en del av affärsekonomisk eller kommersiell verksamhet och som inte anknyter till eller har som mål att få direkt eller indirekt vinning. Om transporten av djur utgör en del av kommersiell verksamhet av typ jordbruksföretagande eller träning av hästar anses transporten vara kommersiell verksamhet. De föreslagna bestämmelserna ändrar därmed inte på nuläget. Begränsningarna i tillämpningen av förordningen enligt artikel 1.2 i djurtransportförordningen ska fortfarande gälla för transporter utförda av uppfödare såsom transport av djur till betesmarker eller transporter som underskrider 50 kilometer, som sker med djurägarens egna transportmedel.
Till övriga transporter än transporter i anknytning till kommersiell verksamhet räknas exempelvis transporter där en privatperson transporterar sina sällskapsdjur eller där en privatperson som inte utövar verksamhet i anknytning till hästar, transporterar sina egna tama hästar eller någon annans tama hästar utan ersättning eller högst mot ersättning av bränslekostnaderna där personen transporterar djuren till ett åldringshems gård och inte själv får någon ersättning för det eller när djurparkerna själva transporterar djur som hör till programmet för skydd av arter.
Punkt 10 i paragrafen är också ny. I paragrafen definieras färdjournalen genom en hänvisning till det dokument som avses i bilaga II till djurtransportförordningen.
10 §.Märkning som anger djur. I paragrafen finns det bestämmelser om märkning, som visar att transporten innehåller djur, på vägtransportmedel och behållare. Den märkning som sätts på vägtransportmedlen förtydligas så att det av transportmedlet uttryckligen ska framgå att det är fråga om en djurtransport. Ett sådant krav är nödvändigt för att djurtransporterna lättare ska observeras i trafiken och trafikövervakningen. Kravet gäller transportmedel registrerade i Finland. På transportbehållaren räcker det att den på nuvarande sätt förses med ett märke som visar att den innehåller djur. De märken som görs på både transportmedel och behållare ska vara tydliga och lätta att observera.
21 §.Kompetensbevis för förare och skötare på vägfordon. Ur paragrafens 2 mom. avlägsnas hänvisningen till artikel 26 i djurtransportförordningen om återkallande av kompetensbevis, eftersom hänvisningen om återkallandet ingår i 37 § 3 mom.
21a §. Anordnare av utbildning och prov som krävs i djurtransportförordningen. Paragrafen är ny. Enligt bilaga IV punkt 1 till djurtransportförordningen ska fordonsförare och skötare som avses i artiklarna 6.5 och 17.1 ha slutfört den utbildning som föreskrivs i punkt 2 och ha genomgått examinering som godkänts av den behöriga myndigheten, vilken ska säkerställa att examinatorerna är oberoende. Det föreslås att bestämmelser om anordnare av utbildning och prov enligt djurtransportförordningen införs i paragrafen. Enligt bestämmelsen får utbildningen gällande transport av hästdjur och tamdjur av nötkreatur, får, getter och svin samt fjäderfä ges och de prov som krävs för kompetensbevis anordnas av en sådan utbildningsanordnare som har ett sådant tillstånd att anordna utbildning som avses i lagen om yrkesutbildning. Utbildningen i fråga kan ges och prov anordnas också av i yrkeshögskolelagen avsedda yrkeshögskolor. Med den föreslagna bestämmelsen begränsas inte ordnandet av utbildning för transport av andra djur än de ovan nämnda djuren. Läroanstalterna inom jordbruks- och hästsektorn har kunskap och erfarenheter av utbildningen i anknytning till transport av hästar och produktionsdjur. Däremot har läroanstalterna ännu inte motsvarande kompetens för transport av mera sällsynta djurarter (såsom exempelvis fiskar). Därmed är det inte i detta skede ändamålsenligt att begränsa utbildningen för samtliga djurarter att specifikt höra till läroanstalternas uppgifter.
Enligt 21 § är det regionförvaltningsverket som på samma sätt som i dag beviljar det egentliga kompetensintyget. Läroanstalten utfärdar utgående från med godkänt betyg avlagt prov ett intyg på basis av vilket kompetensintyget beviljas.
23 §.Jord- och skogsbruksministeriet. Det föreslås att jord- och skogsbruksministeriets uppgifter preciseras i paragrafen med en hänvisning till kontrollförordningen. Ministeriets uppgift är allmän styrning och tillsynen över genomförandet av de nämnda rättsakterna.
24 §.Livsmedelsverket. I paragrafen finns bestämmelserna om Livsmedelsverkets uppgifter. Det föreslås att vissa uppgifter, som huvudsakligen beror på kontrollförordningen, fogas till ämbetsverkets uppgifter i paragrafen. Det föreslås att ett omnämnande av planeringen av övervakningen och en hänvisning till kontrollförordningen läggs till i 1 mom. 1 punkten. Paragrafens 1 mom. 2 punkt gäller komplettering av kontrollförordningen med behörig myndighet i enlighet med artikel 4.2 b i förordningen. Livsmedelsverket utses till en sådan myndighet som avses i artikeln och som ansvarar för samordning av samarbetet inom lagens tillämpningsområde och kontakterna till kommissionen och de andra medlemsstaterna gällande tillsynen över transport av djur och vidtagna offentliga åtgärder. Punkt 2 i paragrafen, som gäller anordnande av prov och godkännande av den som anordnar prov, avlägsnas och bestämmelserna om detta tas upp i en ny 21 a §.
Enligt artikel 103 i kontrollförordningen ska varje medlemsstat utse ett eller flera förbindelseorgan som ska fungera som kontaktpunkter och ha ansvaret för att underlätta utväxling av meddelanden mellan behöriga myndigheter i enlighet med artiklarna 104—107. I 1 mom. 3 punkten åläggs på Livsmedelsverket uppgiften att verka som förbindelseorgan. Paragrafens 1 mom. 6 punkt är också ny. Enligt 27 § i gällande lag är det besiktningsveterinären som ansvarar för kontrollen av transporterna av djur på slakterierna. Det föreslås att uppgiften i stället för att höra till besiktningsveterinärens uppgifter faller på Livsmedelsverket, som besiktningsveterinären är anställd hos. Livsmedelsverkets tillsyn gäller dock inte kontrollerna på renslakterierna. Det finns grundad anledning att anvisa kontrollen över renslakterierna till Regionförvaltningsverket i Lappland, som bär ansvaret för kontrollerna också enligt livsmedelslagen (23/2006).
Det föreslås dessutom att till paragrafen fogas ett omnämnande om att Livsmedelsverket sörjer för de uppgifter som enligt bestämmelserna i Europeiska unionens lagstiftning om transport av djur åläggs den behöriga myndigheten såvida dessa inte har överförts till en annan myndighet. Bestämmelsen är nödvändig för att säkerställa att en behörig myndighet kan anvisas i samtliga situationer som uppkommer. Det föreslås att bestämmelsen fogas till i ett nytt 2 mom.
25 §.Regionförvaltningsverket. Paragrafen innehåller bestämmelserna om regionförvaltningsverkets uppgifter. Det föreslås att en hänvisning till kontrollförordningen fogas till paragrafens 1 mom. Paragrafens 2 mom. motsvarar nuvarande 2 mom.
Det föreslås att i paragrafens 3 mom. tillfogas en bestämmelse om att regionförvaltningsverket är behörig myndighet för åtgärder som gäller färdjournalen. Enligt 26 § 2 mom. i lagförslaget kan de kommunala veterinärerna också inspektera vissa typer av transporter. Regionförvaltningsverket granskar till exempel färdjournalerna för enskilda transporter av avelsdjur och i början också sådana färdjournaler som eventuellt senare blir av kommunalveterinären granskade upprepade transporter. Regionförvaltningsverket ansvarar också för granskningen av handlingarna för färdjournalerna efter avslutad transport för bedömning av hur transporten av djuren i själva verket gått till och hur kraven i djurskyddsförordningen har följts. Regionaförvaltningsverket kan utföra granskningar av handlingarna efter avslutad transport både utgående från en bedömning av det aktuella fallet och som stickprovsgranskningar.
I tillsynen över färdjournalerna ska ett flertal olika faktorer beaktas, bland annat väderförhållandena under transporten. Till exempel vid transport av slaktdjur till tredje länder genom Europa under heta sommarmånader finns det en uppenbar risk för att transporttemperaturerna överskrider gränsvärdet. I alla länder finns det inte heller tillgång till så kallade kontrollstationer, där man kan ordna med vilotider i enlighet med djurtransportförordningen för djuren. Färdjournalen kan inte godkännas om avsikten är att transportera slaktdjur till tredje länder genom Europa i juli - augusti eller om djurtransportören inte kan ange sådana kontrollstationer som avses i djurtransportförordningen.
Paragrafens 4 mom. gäller kontroller på renslakteriernas områden. Denna uppgift är det ändamålsenligt att anvisa Regionförvaltningsverket i Lappland, som har kontrolluppgifter också med stöd i livsmedelslagen och lagen om djursjukdomar.
26 §.Lokala myndigheter. Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen enligt vilket kommunalveterinärerna får utföra inspektioner gällande färdjournalerna och övriga åtgärder gällande färdjournalerna vid transporter som utförs upprepade gånger till samma destination. Till dessa hör exempelvis regelbundet återkommande transporter av slaktsvin till Estland eller en annan medlemsstat i EU där transporterna sköts av samma exportörer och samma djurtransporter. Startplatsen för transporten kan dock variera. Därtill kan regionförvaltningsverket i enskilda fall ålägga kommunalveterinären att utföra också andra inspektioner och vidta andra åtgärder för färdjournalerna. Ett exempel på en sådan situation är när man i sista minuten är tvungen att göra ändringar i färdjournalen. Om exempelvis planen är att djur ska transporteras från flera gårdar och någon av gårdarna byts ut är man tvungen att snabbt göra en ändring i färdjournalen. Bytet av gård kan ske exempelvis om djuren på en gård plötsligt får sådana symptom som gör att de måste utelämnas ur transporten. I så fall har exportören eventuellt en annan gård i reserv där man kan hämta ersättande djur för transporten.
27 §.Tullen. Det föreslås att den nuvarande bestämmelsen om besiktningsveterinärens uppgifter ändras att gälla Tullens uppgifter vid kontroll av transport av djur. Enligt paragrafen sköter Tullen parallellt med Livsmedelsverket, regionförvaltningsverket och kommunalveterinären om tillsynen över att djurtransportlagen och djurtransportförordningen efterföljs vid EU:s inre gränser eller när djur transporteras till tredje länder. Livsmedelsverket och Tullen har ansett det vara ändamålsenligt att Tullen får självständig behörighet att utföra kontroller. Tullen utför kontroller inom ramen för sina resurser och jämsides med övriga tillsynsmyndigheter, vilket betyder att bestämmelsen inte avlägsnar de övriga tillsynsmyndigheternas roll vid kontrollen av transporter av djur på den inre marknaden. Bland annat satsningarna på förebyggande av illegal handel med sällskapsdjur och så kallade valpfabriker kräver effektivisering av styrningen av och tillsynen över transporter som överskrider landsgränserna. Paragrafen förtydligar den nuvarande situationen där Tullens behörighet i samband med kontrolluppdrag har varit oklar. Livsmedelsverket ska i vilket fall som helst anordna nödvändig utbildning för Tullen i frågor kring skötsel av kontrollerna. Tillsynsmyndigheterna ska också inbördes komma överens om samarbete för att uppnå förutsättningarna för ordnandet av effektiv tillsyn och verksamhet såsom behandlats i avsnitt 4.2.2.
27 a §.Auktoriserade inspektörer. Paragrafen är ny. I artikel 21 i kontrollförordningen finns särskilda bestämmelser om offentlig kontroll och de åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar gällande djurens hälsa. Enligt artikel 7 ska det vid tillämpning av artikel 30 vara tillåtet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen enligt artikel 21 till en eller flera fysiska personer. Artikel 28 i kontrollförordningen gäller de behöriga myndigheternas möjlighet att delegera vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen. Uppgifter får delegeras i enlighet med villkoren i artikel 30. Den behöriga myndigheten ska säkerställa att de fysiska personer till vilka sådana uppgifter delegerats har de befogenheter som krävs för att kunna utföra dessa uppgifter på ett verkningsfullt sätt.
Bestämmelserna om villkor för delegering av vissa uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen finns i artikel 30. Delegeringen ska vara skriftlig och innehålla en exakt beskrivning av de uppgifter som ingår i den offentliga kontrollen samt de villkor under vilka uppgifterna får utföras. De fysiska personerna ska ha nödvändig sakkunskap och utrustning, lämpliga kvalifikationer och erfarenhet samt vara fria från intressekonflikter när de utför uppgifterna. Bestämmelserna om vilka skyldigheter de fysiska personer och behöriga myndigheter som har delegerats uppdraget finns i artikel 32 och 33 i kontrollförordningen.
Enligt paragrafens 1 mom. kan Livsmedelsverket skriftligen utse en fysisk person utanför myndighetsmaskineriet (auktoriserad inspektör) för att under en viss tid sköta kontroller inom offentlig kontroll av typ inspektion av transporter av djur på en viss ort eller inspektion av specifika transporter. Auktoriseringen gäller inspektioner i anknytning till offentlig tillsyn i stället för någon av de tillsynsmyndigheter som nämns i lagen. Uppgifterna begränsas till på kontrollförordningen grundad inspektion av kommersiella transporter av djur. Den auktoriserade inspektörens behörighet begränsas till att inte gälla rätt att komma in i utrymmen för boende av permanent natur.
Enligt 2 mom. verkar den auktoriserade inspektören i sitt uppdrag under tillsyn av Livsmedelsverket. Livsmedelsverket fattar eventuella administrativa beslut grundade på kontrollen.
Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på den auktoriserade inspektören vid utförande av uppdragen. Bestämmelserna om detta finns i 3 mom. I momentet införs också en hänvisning till skadeståndslagen gällande skadeståndsansvaret.
Enligt 4 mom. ska den auktoriserade inspektören på begäran uppvisa ett skriftligt auktoriserande, som styrker inspektörens rätt att utföra inspektionen.
7 kap. Tillsyn
27 b §. Kontrollplan. Paragrafen är ny. Enligt en bestämmelse i artikel 109 i kontrollförordningen ska den behöriga myndigheten utföra kontrollerna utifrån en flerårig nationell kontrollplan. Med kontrollplanen strävar man efter konsekvens i de offentliga kontrollerna samt öppenhet bland annat gentemot aktörerna. Kontrollplanen ska utarbetas och genomföras på ett samordnat sätt. Bestämmelserna om innehållet i kontrollplanen finns i artikel 110 i kontrollförordningen, enligt vilken de nationella kontrollplanerna ska utarbetas för att säkerställa att offentlig kontroll planeras inom alla de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och bland annat i enlighet med de allmänna kriterier för offentlig kontroll som finns i artikel 9. Enligt den sistnämnda artikeln ska offentlig kontroll exempelvis utföras regelbundet, riskbaserat och med lämplig frekvens. De nationella kontrollplanerna ska innehålla allmän information om hur systemen för offentlig kontroll är uppbyggda och organiserade samt mera detaljerad information om innehållet i kontrollplanen i enlighet med artikel 110 i kontrollförordningen Enligt artikel 111 ska kontrollplanen tillhandahållas allmänheten och den ska uppdateras regelbundet. Varje medlemsstat ska årligen till kommissionen överlämna en rapport i enlighet med artikel 113 över resultaten av den utförda kontrollen.
Kontrollplanen gäller planeringen för myndighetsåtgärder som vidtas av myndigheter som lyder under jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde. Enligt 1 mom. ska Livsmedelsverket upprätta en nationell kontrollplan. Det föreslås att bestämmelser införs i 2 mom. om regionförvaltningsverkets skyldighet att upprätta en kontrollplan för den kontroll som verket ansvarar för med beaktande av de behov som grundar sig på Livsmedelsverkets nationella plan. Med hjälp av den nationella kontrollplanen kan Livsmedelsverket styra de övriga behöriga myndigheternas verksamhet i enlighet med de principer och mål som uppställts för kontrollverksamheten samt tyngdpunktsområdena. I den nationella planen kan man exempelvis ange antalet inspektioner enligt typ av inspektion och område. På det sättet säkrar man att kraven i kontrollförordningen uppfylls på nationell nivå och att aktörerna i olika områden behandlas likvärdigt. Med regionförvaltningsverkets årliga kontrollplan kan man bland annat närmare definiera tidpunkten för de inspektioner som utförs enligt den regionala situationen och säkra de nödvändiga arrangemangen för kontrollerna. Målet är att de behöriga myndigheterna utför offentlig kontroll i enlighet med artikel 9.6 i kontrollförordningen på ett enhetligt sätt, med beaktande av behovet av att anpassa kontrollen till den specifika situationen.
28 §.Inspektion och provtagning. Det föreslås att bestämmelserna om den behöriga myndighetens och den auktoriserade inspektörens rätt att inspektera en transport av djur som omfattas av djurtransportförordningen tas in i 1 mom. med en hänvisning till kontrollförordningen. Enligt artikel 5.1 h i kontrollförordningen ska det säkerställas att den behöriga myndigheten har tillträde till aktörernas byggnader med tillhörande mark och tillgång till deras dokumentation. De allmänna bestämmelserna om offentlig kontroll finns i artiklarna 9—15 i kontrollförordningen. Enligt artikel 15 i kontrollförordningen ska aktörerna bereda de behöriga myndigheterna möjlighet att bekanta sig med bland annat transportmedel, aktörernas datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information.
Bestämmelserna i 2 mom. gäller övriga transporter än transporter som anknyter till kommersiell verksamhet och motsvarar huvudsakligen nuvarande 1 mom. Ur bestämmelsen avlägsnas hänvisningarna till djurtransportförordningen eftersom efterlevnaden av nämnda förordning enligt det föreslagna 1 mom. kontrolleras med stöd av kontrollförordningen. Tillsynsmyndigheterna har rätt att utföra kontroll i samband med övrig transport än transport i kommersiellt syfte, om det finns skäl att misstänka att djur transporteras i strid med kapitlen 2—4, som gäller transporter. Rätten att utföra kontroller motsvarar långt den nuvarande rättigheten. Polisen och Tullen har rätt att kontrollera en djurtransport också utan misstanke likaså Livsmedelsverket på slakteriets, gränsbevakningsstationens och utförselsställets område och Lapplands regionförvaltningsverk på renslakteriområdet. Till slakteriet kan det transporteras enskilda djur på vilka djurtransportförordningen inte tillämpas (exempelvis hästar).
Det föreslås i 3 mom. bestämmelser om att den som utför inspektionen har rätt att få tillträde till de utrymmen där djur transporteras eller hålls under transporten, att ta de prov som behövs och att utföra inspektionen. Sakinnehållet i bestämmelsen motsvarar tillsynsmyndighetens rättigheter i enlighet med 2 mom. i den gällande paragrafen. Kontrollrätten gäller kontroll av övriga transporter än transporter i samband med kommersiell verksamhet eftersom kontrollförordningen tillämpas på transporter som sker i samband med kommersiell verksamhet.
I 4 mom. föreslås det en bestämmelse om utvidgandet av inspektionerna också till utrymmen som används för permanent boende. Det föreslås att den gällande bestämmelsen preciseras också så att den som utför inspektionen bör vara en myndighet och att misstanken om brott mot bestämmelserna gäller ett sådant förfarande där påföljden kan vara fängelsestraff. Detta följer de riktlinjer som grundlagsutskottet dragit upp i sitt utlåtande i ärendet (GrUU 9/2019). Till sitt sakinnehåll motsvarar bestämmelsen också bestämmelserna i 10 § 2 mom. i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1277/2019).
Enligt 5 mom. får Livsmedelsverket beordra regionförvaltningsverket att utföra en kontroll eller kontroller för tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna om transport av djur eller för att uppfylla för Finland förpliktande internationellt avtal eller när Europeiska unionens lagstiftning förutsätter detta. Regionförvaltningsverket kan fatta beslut om motsvarande kontroller också inom ramen för sin tillsyn eller beordra tjänsteveterinärer att inspektera djurtransporter. En bestämmelse med motsvarande sakinnehåll fanns i lagens 29 §.
29 §.Inspektionsförfarande och hörande av part. Paragrafen är ny och den ersätter den nuvarande 29 §, som innehåller bestämmelser om särskilda kontroller. Paragrafens nuvarande sakinnehåll ingår i 28 § 5 mom. i den föreslagna lagen.
I 35 § i lagen om transport av djur finns särskilda bestämmelser om utförande av kontroller. Enligt paragrafen ska de nämnda inspektionerna om möjligt utföras så att de inte orsakar onödiga olägenheter för djuren eller djurtransporten. I djurtransportlagen finns det till exempel inga bestämmelser om anmälan om inspektion eller parts rättigheter vid inspektion eller upprättande av en inspektionsberättelse.
Bestämmelserna om det förfarande som ska följas vid inspektionerna finns i 39 § i förvaltningslagen (434/2003). Paragrafen gäller underrättande om inspektion och avfattande av en skriftlig inspektionsberättelse. Det har dock i praktiken varit oklart om paragrafen lämpar sig för inspektioner av hur djuren mår. Enligt förarbetet till förvaltningslagen gäller 39 § sådan inspektion som med stöd av annan lagstiftning hör till myndighetens behörighet och som behövs för att ett visst förvaltningsärende skall kunna utredas förutsättningarna för ett beslut skall kunna konstateras. Däremot omfattas inspektioner som har karaktären av tillsyn som faller inom myndighetens behörighet inte av paragrafens tillämpningsområde (RP 72/2002 rd). För tydlighetens skull föreslås det att en bestämmelse fogas till att 39 § i förvaltningslagen ska följas vid inspektion. Grundlagsutskottet har också förutsatt att detta införs i lagen (exempelvis GrUU 5/2010 rd).
Vid en inspektion av kontrolltyp gäller det en utredning av om man i djurhållningen eller vid annan verksamhet som riktar sig mot djur följer bestämmelserna om djurens välmående. En inspektionsberättelse ska avfattas om inspektionen. Frågan om sådant hörande som krävs enligt förvaltningslagen har också varit oklar med avseende på djurskyddsövervakning enligt djurskyddslagen (se exempelvis HFD:2015:89). Undantagen till när en part hörs enligt 34 § 2 mom. i förvaltningslagen lämpar sig inte som sådana tydligt på övervakningen av transporter av djur. Den allmänna utgångspunkten i förvaltningslagen är dessutom att en part avger sin förklaring skriftligen. Ett skriftligt hörande fördröjer oundvikligen genomförande av åtgärder av den typ som vidtas brådskande för tryggande av djurens välmående i synnerhet vid inspektioner som görs ute på landsvägen.
Kontrollförordningen innehåller också bestämmelser om inspektionsförfarandet. Till exempel enligt artikel 9.4 i kontrollförordningen ska offentlig kontroll utföras utan föranmälan, utom då en föranmälan är nödvändig och vederbörligen motiverad för att offentlig kontroll ska kunna utföras. När det gäller en under kontrollförordningens tillämpningsområde hörande kontroll ska förordningen primärt följas. I den utsträckning kontrollförordningen inte föreskriver om kontrollförfarandet iakttas liksom i dagsläget bestämmelsen om förfarandet i 39 § i förvaltningslagen på inspektion av djurens välmående. Den kontroll av transporterna av djur som utförs på vägarna sker dock av naturliga skäl och på grund av dess karaktär utan föranmälan.
Lagen om transport av djur innehåller inte en sådan specialbestämmelse om hörande som finns i 45 § i djurskyddslagen. Enligt den nämnda bestämmelsen ska djurets ägare eller innehavare ges tillfälle att bli hörd innan ett beslut enligt 42 eller 43 § fattas. Innan åtgärder enligt 44 § vidtas ska djurets ägare eller innehavare ges tillfälle att bli hörd endast om denne kan anträffas omedelbart. Tryggandet av djurens välmående kan också vid kontroll utförd på landsväg kräva brådskande åtgärder, som inte kan fördröjas med skyldigheten att ge ägaren eller innehavaren tillfälle att bli hörd, om personen inte kan anträffas omedelbart. En mera precis bestämmelse än bestämmelsen i förvaltningslagen gällande hörande är nödvändig också i övervakningen av transporter av djur för att förtydliga tillsynen över att lagen om transport av djur iakttas. Enligt 37 § 2 mom. i lagförslaget får tillsynsmyndigheten, om det behövs av djurskyddsskäl, bestämma att djuren omedelbart sänds tillbaka till avgångsplatsen närmaste vägen eller transporteras till bestämmelseorten närmaste vägen eller att transportmedlet repareras provisoriskt för att undvika risk för omedelbar skada för djuren. Tillsynsmyndigheten får avliva ett djur, om det är i ett sådant tillstånd att det är uppenbart grymt mot djuret att hålla det vid liv. Innan dessa beslut gällande brådskande åtgärder fattas ska ägaren eller innehavaren ges tillfälle att bli hörd endast om personen kan anträffas omedelbart. Bestämmelsen förtydligar det förfarande som följs i tillsynen.
30 §.Rätt att få upplysningar. Det föreslås att bestämmelserna i paragrafen ska gälla den behöriga myndighetens och auktoriserade inspektörens rätt att få upplysningar i stället för den nuvarande informationsplikten för aktören. Förutsättningen för korrekt och effektivt utförande av den offentliga kontroll som avses i kontrollförordningen är att myndigheten har rätt att få nödvändiga uppgifter för skötsel av sina lagstadgade uppgifter. Rätten att få upplysningar gäller sådana uppgifter som är nödvändiga för tillsynen och som övriga myndigheter, aktörer eller andra organ innehar i ärendet för vilka de lagstadgade skyldigheterna gäller enligt djurtransportlagen eller Europeiska unionens lagstiftning. De föreslagna bestämmelserna motsvarar också rätten att få upplysningar av myndigheter och aktörer i den övriga lagstiftningen gällande jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde (exempelvis 76 § i lagen om djursjukdomar och 10 § 3 mom. i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor). Med aktör avses enligt artikel 3.29 i kontrollförordningen varje fysisk eller juridisk person som har en eller flera av de skyldigheter enligt de bestämmelser som avses i artikel 1.2 f. Enligt artikel 15 i kontrollförordningen ska aktörerna på de behöriga myndigheternas begäran bereda myndigheterna möjlighet att bekanta sig med bland annat transportmedel, aktörernas datoriserade informationshanteringssystem, djur och varor under deras kontroll samt dokument och annan relevant information.
Effektiv tillsyn även över andra transporter än de som sker i kommersiellt syfte förutsätter rätt att få nödvändiga uppgifter. Rätten att få uppgifter gäller förutom statliga och kommunala myndigheter också en sådan i 4 § 6 mom. avsedd person som transporterar djur. Det föreslås att bestämmelserna om detta införs i 2 mom.
I bestämmelserna beaktas också Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG, härefter dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen ska tillämpas från och med 25 maj 2018. Den nationella dataskyddslagen (1050/2018) tillämpas vid sidan av dataskyddsförordningen. Rätten att få upplysningar gäller inte personuppgifter av känslig natur. En närmare beskrivning av tillämpningen av dataskyddsförordningen och den nationella flexibilitetsramen i förordningen finns i avsnitt 10 (Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning).
33 §.Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter. I lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) finns det bestämmelser om rätten att ta del av myndigheternas offentliga handlingar samt om tystnadsplikt för den som är verksam vid en myndighet, om handlingssekretess samt andra för skyddande av allmänna och enskilda intressen nödvändiga begränsningar av rätten att ta del av en handling.
En myndighet kan till en annan myndighet lämna ut uppgifter ur sekretessbelagda handlingar, om i lag särskilt tagits in uttryckliga bestämmelser om rätten att lämna ut eller att få uppgifter, En trovärdig och välfungerande myndighetstillsyn förutsätter att det finns möjlighet att överlåta vissa uppgifter som i övrigt är sekretessbelagda till en annan myndighet, om detta ovillkorligen krävs för skötsel av denna myndighets lagstadgade uppgifter. I övrigt ingår bestämmelserna om sekretessbelagda uppgifter i den nämnda lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet. Inga ändringar i sak föreslås för innehållet i den överlåtna informationen. Det föreslås att det inledande stycket i paragrafen dock preciseras så att ett krav på att de uppgifter som lämnas ut är nödvändiga fogas till paragrafen. Grundlagsutskottet kräver att en sådan bestämmelse fogas till. Bestämmelsen preciseras dessutom med ett omnämnande om vem som kan överlåta de efterfrågade uppgifterna. Det föreslås att 2 punkten ändras genom att stryka det nämnda Livsmedelssäkerhetsverket. Livsmedelsverket är enligt 4 § 7 punkten också tillsynsmyndighet, vilket betyder att det separata omnämnandet i paragrafen är överflödigt. Det föreslås samtidigt att den auktoriserade inspektören och Skatteförvaltningen ska omnämnas i bestämmelsen. Det är nödvändigt att kunna överlåta uppgifter också till Skatteförvaltningen för att rensa upp den grå ekonomin och de så kallade valpfabrikerna. Valpfabrikerna är ofta förknippade med transport av djur och försäljning av djur på annan ort än där djuren hålls. De uppgifter som överlåts innehåller inte känsliga personuppgifter.
37 §.Förbud, ålägganden och andra administrativa åtgärder. I artikel 26.4 i djurtransportförordningen och artikel 138.2 i kontrollförordningen finns en exempelförteckning med åtgärder vid underlåtelse att följa bestämmelserna. Enligt bestämmelserna i kontrollförordningen är det möjligt att ge nationella bestämmelser om tillämpade åtgärder. De administrativa åtgärderna i 1 och 2 mom. i paragrafen tillämpas i stället för kontrollförordningen också i de fall då brott har skett mot djurtransportförordningen. Bestämmelserna förtydligar den nuvarande situationen.
Enligt 1 mom. kan tillsynsmyndigheten liksom i nuläget förbjuda en person som transporterar djur att fortsätta med eller upprepa det förfarande som strider mot bestämmelserna eller ålägga honom eller henne att fullgöra sin skyldighet inom en angiven tid som är tillräckligt lång med hänsyn till sakens natur Förbuden kan gälla fortsättande med eller upprepning av vilket som helst förfarande som står i strid med bestämmelserna. Genom dessa bestämmelser ombesörjs eliminering av observerade missförhållanden. Bestämmelserna kan exempelvis gälla reparation av transportmedlet till den nivå som krävs i lagstiftningen.
Om det behövs av djurskyddsskäl, får tillsynsmyndigheten bestämma att djuren omedelbart sänds tillbaka till avgångsplatsen närmaste vägen eller transporteras till bestämmelseorten närmaste vägen. Paragrafens 2 mom. motsvarar 1 mom. i gällande paragraf. Bestämmelsen kan tillämpas exempelvis i de fall där ett eller flera djur har lastats för trångt i transportmedlet eller transportförhållandena har ändrats så att djurens välmående i annat fall allvarligt skulle äventyras under transporten. Om det finns fel eller brister i transportmedlet som äventyrar djurens välmående kan man bestämma att transportmedlet repareras provisoriskt för att undvika risk för omedelbar skada för djuren. Tillsynsmyndigheten kan liksom i dagsläget avliva ett djur, om det är i ett sådant tillstånd att det är uppenbart grymt mot djuret att hålla det vid liv. Dessa situationer för tryggande av djurens välmående är sådana nödvändiga och ur samhällsperspektiv betydande motiverade, brådskande åtgärder där man om situationen det kräver också kan avvika från huvudregeln om att parten ska höras.
Artikel 26 i djurskyddsförordningen, som föreskriver om återkallande av olika tillstånd och godkännanden, har upphävts med artikel 154 i kontrollförordningen. Enligt 2 punkten i den sistnämnda artikeln ska artikel 26 dock tillämpas högst fram till den 14 december 2022. Därefter ska artikel 138 i kontrollförordningen tillämpas på återkallande. Enligt bestämmelserna i paragrafen sker återkallandet av godkännande av tillstånd i sak på samma sätt som i nuläget. I bestämmelsen införs de nödvändiga hänvisningarna till de artiklar i djurtransportförordningen och kontrollförordningen som kommer att tillämpas.
38 §.Vite och tvångsutförande. Till paragrafen fogas ett omnämnande om Livsmedelsverket och Tullen, som också kan förena beslut med ålägganden enligt viteslagen. I övrigt motsvarar innehållet i paragrafen gällande bestämmelser.
41 §.Avvikelser från tillämpningen av djurtransportförordningen och vissa bestämmelser som kompletterar den. I paragrafen finns det bestämmelser om vissa nationella arrangemang, som gäller avvikelser fån djurtransportförordningen eller komplettering av förordningen. Det föreslås att ett nytt 3 och 4 mom. fogas till paragrafen. I 3 mom. föreslås det att bestämmelser fogas till gällande skyldigheten att upprätta färdjournal för renar och pälsdjur vid långa transporter i de fall då en sådan transport går till en annan medlemsstat eller tredje länder. Kravet på upprättande av en färdjournal förbättrar möjligheterna att göra en bedömning av de transporterade djurens välmående under transporten och därigenom djurens välmående.
Paragrafens 3 mom. gäller kontroller av om djuren är i skick att transporteras. Enligt bestämmelsen kan närmare nationella bestämmelser om kraven på att de djur som avses i bilaga I.1.2 d till djurtransportförordningen ska vara i skick att transporteras ges genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Enligt artikel 1.3 i djurtransportförordningen hindrar förordningen inte heller medlemsstaterna från att vidta strängare nationella åtgärder som syftar till att förbättra djurens välbefinnande under transporter som endast äger rum på deras territorium.
Bilaga I kapitel 1.2 i djurtransportförordningen innehåller bland annat begränsningar för det transporterade djurets ålder inom ramen för bestämmelserna gällande om djuret anses vara i skick att transporteras, Det finns inte noggranna och entydiga bestämmelser om begränsningar på grund av ålder för alla djurarter och transportsträckor i den nämnda punkten. Exempelvis när transportsträckan är över 100 kilometer är det överhuvudtaget inte tillåtet att transportera smågrisar yngre än tre veckor, lamm yngre än en vecka eller kalvar yngre än tio dagar. Däremot är begränsningarna för de nämnda djurens del inte entydiga vid transporter kortare än 100 kilometer utan den enda begränsningen för att djuret är i skick att transporteras är att naveln ska vara helt läkt. För en fungerande kontroll och utveckling av verksamhetssätt som ytterligare främjar djurens välmående kan det vara nödvändigt att fastställa en entydig åldersgräns också för de nämnda djuren, och då i synnerhet för kalvar, när transportsträckan är kortare än 100 kilometer. Det är känt att exempelvis kalvens navel läker senast när den är åtta dagar gammal.
44 §.Avgifter. Det föreslås att 1 mom. för de avgifter som tas ut för prestationer som statens myndigheter och den auktoriserade inspektören utför ska innehålla en hänvisning till kontrollförordningen och lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992).
Bestämmelserna om avgiftsbelagda kontroller finns i VI kapitlet i kontrollförordningen. Bland annat enligt artikel 79.2 c i förordningen ska avgifter tas ut för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som i) har blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad hos samma aktör påvisats under en offentlig kontroll som utförts i enlighet med förordning om offentlig kontroll, och ii) utförs för att bedöma omfattningen och konsekvenserna av denna bristande efterlevnad eller för att verifiera att korrigerande åtgärder har vidtagits.
Enligt artikel 80 i kontrollförordningen får medlemsstaterna ta ut andra avgifter eller pålagor för att täcka kostnaderna för offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet än de avgifter eller pålagor som avses i artikel 79, om detta inte är förbjudet enligt den lagstiftning som är tillämplig på de områden som omfattas av de bestämmelser som avses i artikel 1.2.
Bestämmelserna om beräkning av avgifterna finns i artikel 82 i kontrollförordningen. Artikeln gäller endast obligatoriska avgifter. Därmed följer uträkningsgrunderna för övriga avgifter artikel 80 lagen om grunderna för avgifter till staten.
Enligt 2, 15 och 23 § i veterinärvårdslagen (765/2009) ska kommunen få ersättning av statsmedel för kostnader som uppstår för veterinärvård genom de uppgifter som kommunalveterinären har i anknytning till tillsynen. Enligt 23 § i veterinärvårdslagen täcker ersättningen också de kontroller som är avgiftsbelagda för aktören. Enligt 2 mom. är det regionförvaltningsverket som för statens del påför och tar ut avgifterna för kommunalveterinärernas avgiftsbelagda prestationer. Storleken på de avgifter som tas ut för kommunalveterinärens prestationer finns i jord- och skogsbruksministeriets förordning med i tillämplig utsträckning beaktande av vad som sägs i lagen om de allmänna grunderna för när prestationer ska vara avgiftsbelagda och för avgifternas storlek samt övriga grunder. Det föreslås dessutom att förfarandet för fakturering av prestationerna ska finnas i jord- och skogsbruksministeriets förordning. Bestämmelserna om kommunalläkarens prestationer finns på motsvarande sätt i 96 § 2 mom. i lagen om djursjukdomar.
46 §.Sökande av ändring. Det föreslås att paragrafen innehåller bestämmelser om sökande av ändring med beaktande av lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) och den praxis som uppstod då lagen stiftades. Det föreslås att ordningen mellan 1 och 2 mom. ändras enligt gällande praxis så att bestämmelsen sökande av ändring kommer först och sedan överklagande genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Inga materiella ändringar görs i tillämpningsområdet för sökande av ändring. Enligt 1 mom. får man alltså såsom i nuläget söka ändring i besluten om beviljandet av de i lagen nämnda tillstånden och intygen. Däremot får ändring i beslut om återkallande av tillstånd eller intyg samt i sådana övriga beslut som avses i 37 § sökas direkt hos förvaltningsdomstolen.
Paragrafens hänvisningar till förvaltningsprocesslagen ersätts med hänvisningar till lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
Enligt det gällande 3 mom. får förvaltningsdomstolens beslut överklagas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd, såvida det inte gäller ett beslut om återkallande av tillstånd eller intyg eller ett beslut som avses i 37 §. Det föreslås att 2 mom. i fråga om överklagande till förvaltningsdomstol genom besvär hänvisar till lagen om rättegång i förvaltningsärenden, det vill säga att överklagande alltid kräver besvärstillstånd.
På kommunalveterinärens beslut tillämpas vid sökande av ändring vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden. Det föreslås att en bestämmelse om detta införs i 3 mom. På sökande av ändring tillämpas därmed inte kommunallagens (410/2015) bestämmelser om sökande av ändring utan besväret behandlas vid rättegång i enlighet med förvaltningslagen.
Det föreslås en bestämmelse i 4 mom. om sökande av ändring i Tullens beslut genom hänvisning till tullagen (304/2016). De föreslagna bestämmelserna motsvarar den senaste tidens lagstiftning om sökande av ändring i Tullens beslut inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde.
Bestämmelserna om sökande av ändring vid föreläggande och utdömande av vite samt hot om tvångsutförande och om att hot om tvångsutförande ska verkställas finns i viteslagen. Hänvisningsbestämmelserna om detta finns i 5 mom.
Enligt 6 mom. ska ett överklagande som gäller djurens välmående behandlas brådskande. Bestämmelsen är ny och motsvarar de allmänna principerna för och kraven på behandling av ärenden i anknytning till djurskyddsfrågor.
Till innehållet motsvarar 7 mom. nuvarande, gällande 4 mom., och gällande avgift som statlig myndighet fastställt hänvisar momentet till lagen om grunderna för avgifter till staten.
46 a §.Skydd av den som anmäler en överträdelse. Paragrafen är ny. Artikel 140 i kontrollförordningen innehåller bestämmelser om skydd för den som anmäler en överträdelse. Enligt punkt 1 ska medlemsstaterna säkerställa att behöriga myndigheter har verkningsfulla mekanismer som möjliggör rapportering av faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen. Enligt punkt 2 ska de mekanismer som avses i punkt 1 åtminstone omfatta förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem (led a), lämpligt skydd för dem som anmäler en överträdelse mot repressalier, diskriminering och andra former av missgynnande behandling (led b), och skydd av personuppgifter för den person som anmäler en överträdelse i enlighet med unionsrätten och nationell rätt (led c).
Enligt punkt 91 i inledningen till kontrollförordningen bör vem som helst ha möjlighet att inkomma med nya uppgifter till de behöriga myndigheterna för att hjälpa dem att upptäcka fall av överträdelser av denna förordning och av de bestämmelser som avses i artikel 1.2 och i sådana fall påföra sanktioner. I inledningsavsnittet konstateras det vidare att avsaknad av tydliga förfaranden eller rädsla för repressalier emellertid kan avskräcka visselblåsare.
Det föreslås att särskilt artikel 140.2 c i kontrollförordningen, som gäller skydd av personuppgifterna för en person som anmält överträdelse, genomförs i den föreslagna bestämmelsen. Under förutsättning att ingen av grunderna för sekretess i 24 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet kan tillämpas, ska endast de uppgifter som avslöjar anmälarens identitet vara sekretessbelagda, om förutsättningarna i paragrafen uppfylls.
Enligt den föreslagna paragrafen är förutsättning för skydd av anmälarens identitet att röjandet av identiteten bedöms orsaka olägenheter för anmälaren. Olägenheten kan exempelvis anknyta till att anmälaren står i ett särskilt förhållande till den aktör om anmälan gäller. Anmälarens egen uppfattning om att olägenhet uppstår räcker inte ensam för tillämpning av den sekretessgrund som finns i bestämmelsen. Den föreslagna bestämmelsen skyddar dock inte anmälaren vid en eventuell rättegång exempelvis som vittne.
Utöver den föreslagna bestämmelsen tillämpas också bestämmelserna om partsoffentlighet. Enligt 11 § i offentlighetslagen har den som i ett ärende är sökande eller anför besvär eller någon annan vars rätt, fördel eller skyldighet ärendet gäller (part) har rätt att hos den myndighet som behandlar eller har behandlat ärendet ta del av en myndighetshandling som kan eller har kunnat påverka behandlingen, även om handlingen inte är offentlig. Enligt 11 § 2 mom. 1 punkten i offentlighetslagen existerar den här rätten dock inte när utlämnande av uppgifter ur handlingen skulle strida mot ett synnerligen viktigt allmänt intresse eller ett annat synnerligen viktigt enskilt intresse, Ett sådant synnerligen viktigt allmänt intresse som avses i offentlighetslagen i anknytning till utlämnande av uppgifter om anmälan till den som anmälan gäller kan förekomma om utlämnande av uppgifter skulle försvåra utredningen av misstänkta överträdelser. Utlämnande av uppgifter om anmälaren kan för sin del enligt offentlighetslagen strida mot ett synnerligen viktigt enskilt intresse, om anmälarens säkerhet, förmåner eller rättigheter äventyras om personens identitet röjs. I så fall ska partsoffentligheten begränsas. Förutsättningen för tillämpning av bestämmelsen är att den mottagande myndigheten utgående från de omständigheter som framkommit har grundad orsak att bedöma att ett behov av skydd existerar. Detta ska alltid bedömas omsorgsfullt från fall till fall.
För tillfället finns det bestämmelser om skydd för anmälare av överträdelse till exempel i 36 § i dataskyddslagen (1050/2018), 71 a § i lagen om Finansinspektionen (878/2008), 35 § i växtskyddslagen (1110/2020), 18 § samt den senaste tidens lagstiftning i 99 § i lagen om djursjukdomar och 65 § i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor (1263/2019).
Det föreslås att den föreslagna bestämmelsen gäller också andra transporter än de som lyder under kontrollförordningen, eftersom det för kontroll av djurens välmående inte har någon betydelse om transporten sker i samband med kommersiell verksamhet eller är en annan transport. Det finns därmed ingen saklig grund att begränsa bestämmelserna om skyddandet av anmälare av överträdelse enligt typ av transport. Den som anmäler överträdelsen vet inte ens nödvändigtvis vilken typ av transport det gäller.
47 §. Ersättning till kommunen. Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning som ska betalas till kommunen för en inspektion som kommunalveterinären utför. Bestämmelserna om arrangemanget finns i 2, 15 och 23 § i veterinärvårdslagen. Enligt 23 § i den lagen får kommunen för utförandet av tillsynsuppgifter som avses i 15 § 2 och 3 mom. ersättning av statsmedel.
Ur paragrafen avlägsnas hänvisningen till 29 § i lagen om transport av djur eftersom paragrafen enligt förslaget inte längre innehåller föreskrifter om inspektion utan om det förfarande som ska iakttas vid inspektion. Samtidigt fogas en hänvisning till 26 § 2 mom. I den föreslagna lagen gällande den av kommunalveterinären utövade tillsynen över färdjournaler.
10
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
10.1
Hemfrid
Det som i propositionen föreslås som bestämmelse i 28 § 4 mom. om inspektion av utrymmen som används för permanent boende har koppling till 10 § i grundlagen gällande skydd för privatlivet. Enligt 1 mom. i nämnda paragraf är hemfriden tryggad för var och en. Enligt 3 mom. kan genom lag föreskrivas om åtgärder som ingriper i hemfriden och som är nödvändiga för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas.
Grundlagsutskottet har ansett att åtgärder som begränsar skyddet för hemfriden bör vara tydligt och tillräckligt nära kopplade till någon grundlagsbestämmelse om grundläggande fri- och rättigheter för att åtgärderna ska kunna betraktas som nödvändiga i syfte att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna (bl.a. GrUU 6/2019, s. 3). Omständigheter som anknyter den offentliga kontrollen i anknytning till införsel av djur och animaliska varor, vilket också inkluderar användning av ursprungsbeteckningar och krav på djurs välmående, har enligt utskottet allmänt taget en relativt avlägsen koppling till säkrandet av de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUU 9/2019 rd, s. 4).
Grundlagsutskottet har ansett att en åtgärd som inskränker i hemfriden kan vara acceptabel för utredning av ett brott, förutsatt att det kopplas till att det finns ett konkret och identifierat skäl att misstänka att ett brott mot lagen har begåtts eller kommer att begås (t.ex. GrUU 37/2010, s. 4, GrUU 32/2010, s. 11). I sina utlåtanden (GrUU 46/2001 rd och GrUU 48/2001 rd) har grundlagsutskottet förutsatt att brottsmisstankarna är sådana där hot om fängelse föreligger. Utskottet har å andra sidan ansett det vara acceptabelt att inspektioner för kontroll av att stöd och bidrag som beviljats av offentliga medel används på tillbörligt vis utförs i lokaler som är avsedda för permanent boende, om det finns grundad anledning att misstänka sådana straffbara förseelser som allra högst ger ett bötesstraff (GrUU 69/2002, s. 2 - 3). I sitt utlåtande GrUU 40/2002 ansåg grundlagsutskottet att intrång i hemfriden för utredning av förseelser som till sin klandervärdighet är ytterst små inte uppfyller kravet på att begränsningarna i de grundläggande fri- och rättigheterna ska stå i proportion till förseelsen.
Enligt förslaget till 28 § 4 mom. i denna lag är det endast en myndighet som får utföra inspektion i en bostad som används permanent. Inspektionen får utföras endast om det är nödvändigt för utredningen av de omständigheter som inspektionen gäller. I lagen förutsätts det dessutom att inspektionen eller undersökningen kan utföras i ett sådant utrymmen endast om det finns skäl att misstänka att aktören eller någon annan, som omfattas av skyldigheterna i bestämmelserna om transport av djur, har gjort sig skyldig till ett brott som kan leda till fängelsestraff. Gällande utredning av brott är det i bestämmelsen fråga om en konkret och specificerad brottsmisstanke. I samband med inspektion av ett transportmedel krävs det dock inte en koppling till brottsmisstanke i det fall då inspektionen utförs på Finlands tullområde eller på ett särskilt skatteområde i anknytning till detta i direkt anknytning till att fortskaffningsmedlet anländer till eller avlägsnar sig från detta område. Begränsningen är motiverad för att bestämmelserna om rätt att utföra kontroller vid landsgränsen ska vara i linje med bestämmelserna i tullagen (304/2016). Enligt 13 § 3 mom. i tullagen har en tullman rätt att stoppa och kontrollera ett fortskaffningsmedel om används för boende av permanent natur vid sådan kontroll som sker i omedelbar anknytning till att fortskaffningsmedlet anländer till eller avlägsnar sig från detta område. I sitt utlåtande (GrUU 10/2016 rd, s. 4) i samband med behandlingen av tullagen konstaterade Grundlagsutskottet bland annat att fortskaffningsmedlen och boendeutrymmena i fråga ligger i ett slags gränszon när det gäller hemfriden och att bestämmelserna därför inte är problematiska med tanke på 10 § 3 mom. i grundlagen, trots att det inte är fråga om en åtgärd som ingriper i hemfriden och som är nödvändig för att de grundläggande fri- och rättigheterna ska kunna tryggas eller för att brott ska kunna utredas, på det sätt som den bestämmelsen förutsätter. Motsvarande princip har förverkligats i 10 § 2 mom. i lagen om införselkontroll av djur och vissa varor, som stiftades utgående från grundlagsutskottets utlåtande (GrUU 9/2019).
Strafflagens 17 kap. 14 § (djurskyddsbrott) gäller bland annat brott mot djurtransportlagen och djurtransportförordningen. Enligt den nämnda bestämmelsen i standardform om djurskyddsbrott ska som straff dömas till böter eller fängelse i högst två år.
10.2
Näringsfrihet och skydd av egendom
Med stöd i 18 § 1 mom. i grundlagen har var och en i enlighet med lag rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Grundlagsutskottet har dock ansett att det på vissa grunder är möjligt att kräva tillstånd för näringsverksamhet (GrUU 48/2017 rd, GrUU 46/2016 rd, GrUU 13/2014 rd, GrUU 19/2002 rd).
Grundlagsutskottet har ansett att begränsningarna i näringsfriheten måste vara exakta och noggrant avgränsade. Utskottet har också ansett det vara viktigt att bestämmelserna om villkoren för registrering och registreringens beständighet är så utformade att myndigheternas verksamhet är tillräckligt förutsägbar (GrUU 15/2008 rd, s. 2/II): Grundlagsutskottet har i samband med lagstiftningen om näringsverksamhet som regel ansett återkallande av tillstånd som myndighetsåtgärd vara ett större ingrepp i individens rättsliga ställning än avslag på ansökan om tillstånd. Därför har utskottet ansett att det, för att lagstiftningen ska ha rätt propositioner, är nödvändigt att binda möjligheten att återkalla tillstånd till allvarliga eller väsentliga förseelser eller försummelser samt till att eventuella anmärkningar och varningar till tillståndsinnehavaren inte har medfört att de påträffade bristerna har åtgärdats (t.ex. GrUU 58/2010 rd, s. 5 - 6, GrUU 32/2010 rd, s. 8, GrUU 28/2008 rd, s.2, GrUU 31/2006 rd, s. 2).
Enligt 15 § 1 mom. gällande egendomsskydd i grundlagen är vars och ens egendom tryggad. I sin tolkningspraxis har grundlagsutskottet dock konstaterat att egendomen inte enligt grundlagen är skyddad mot alla användningsbegränsningar, utan ägarens rättigheter kan begränsas med lag, som uppfyller de allmänna förutsättningarna för lag som begränsar grundrättigheterna (bl.a. GrUU 32/2010 rd, s. 4/I och GrUU 8/1996).
Enligt förslaget förblir beviljande och återkallande av tillstånd att transportera djur och transportmedlet i sak oförändrade. Det föreslås att en likadan hänvisning som i nuläget som hänför sig till djurtransportförordningen införs i 37 § 3 mom. i den föreslagna lagen. Vid återkallande av tillstånd ska 17, 19 och 20 §, som innehåller kompletterande bestämmelser om övriga förutsättningar för återkallande, fortfarande följas. I 37 § i den föreslagna lagen är det fråga om inkränktan i egendom exempelvis i de fall då föreskrifter eller förbud ges angående användning av egendomen eller ett djur exempelvis avlivas eller ägaren åläggs att avliva djuret. Dessa beslut är vid behov nödvändiga för säkrande av djurens välmående, vilket betyder att tjänar de godtagbara målen för vägande allmän skäl.
I verksamhet som utövas med djur ska man på bästa möjliga sätt sträva efter att undvika att djuren har ont, smärtor eller lidande. Detta är ur samhällets perspektiv ett godtagbart och ytterst vägande skäl för begränsning av aktörernas näringsfrihet och egendomsskydd. De föreslagna bestämmelserna bör också anses överensstämma med grundlagsutskottets tolkningspraxis gällande kravet på exakthet och noggrannhet vid begränsningar av grundrättigheterna.
10.3
Överförande av förvaltningsuppgift på annan än myndighet
Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter.
I propositionen föreslås det att i 27 a § införs bestämmelser om auktoriserade inspektörer, som kan utföra sådana inspektioner som avses i kontrollförordningen. Inspektörens uppgifter är definierade så att de endast gäller utförande av inspektion och undersökning och att inspektören inte har rätt att fatta förvaltningsbeslut. Inga uppgifter som innehåller betydande utövning av offentlig makt överförs till de auktoriserade inspektörerna. Paragrafen innehåller ett krav på tillämpning av bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar samt ett förbud att utföra inspektioner i utrymmen som används för permanent boende. De auktoriserade inspektören ska på begäran uppvisa ett skriftligt bemyndigande.
Paragrafen innehåller inget krav på inspektörens yrkeskunskap utan en hänvisning till de krav som finns i artikel 30 i kontrollförordningen som utöver yrkeskunskap också bland annat gäller kravet på att den fysiska person som utför ett myndighetsuppdrag inte får ha intressekonflikter. Den föreslagna lagstiftningen kan anses uppfylla förutsättningarna för överföring av en offentlig förvaltningsuppgift.
10.4
Personuppgifter, rätt att få information och överlåtelse av information
Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv tryggat. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. Grundlagsutskottet har nyligen reviderat sin praxis gällande bestämmelser om skydd av personuppgifter. Enligt utskottet räcker det i princip för grundlagens 10 § 1 mom. att bestämmelserna uppfyller de krav som ställs i dataskyddsförordningen. Enligt utskottet ska skyddet för personuppgifter i fortsättningen i första hand säkras genom nämnda förordning och den allmänna, nationella lagstiftningen om dataskydd. Därmed ska man avhålla sig från att stifta nationell speciallagstiftning och begränsa den endast till den nödvändiga nationella flexibilitetsram som dataskyddsförordningen tillåter (se GrUU 14/2018 rd, s. 4—5).
I 30 § i propositionen föreslås det bestämmelser om tillsynsmyndighetens och den auktoriserade inspektörens rätt att trots sekretessbestämmelserna, för utförande av de uppgifter som fastställts i lagstiftningen om transport av djur, få nödvändiga uppgifter av aktörer och andra som de i bestämmelserna fastställda skyldigheterna gäller samt av statliga och kommunala myndigheter. Lagförslagets 33 § gäller överlåtelse av sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet i ett sådant fall där inhämtande av uppgifterna är nödvändigt för skötsel av myndighetens lagstadgade uppgifter.
Grundlagsutskottet har gjort en bedömning av hur de föreslagna bestämmelserna om myndighetens rätt att få uppgifter trots sekretessplikten står i förhållande till 10 § 1 mom. i grundlagen om skydd av privatliv och personuppgifter och anser att såvida man har strävat efter att i lagen upprätta en uttömmande förteckning över datainnehållet i de uppgifter som överlåts kan rätten att få uppgifter ha grundat sig på nödvändiga uppgifter för något ändamål. Om däremot datainnehållet inte har listats på samma sätt ska bestämmelsen innehålla ett krav på att uppgifterna är nödvändiga för ett visst ändamål (bl.a. GrUU 17/2016, s. 5–6). I förslaget är rätten att få och överlåta uppgifter kopplad till nödvändighet.
Artikel 5 i dataskyddsförordningen behandlar principerna för behandling av personuppgifter. Dessa är krav på laglighet, korrekthet och öppenhet, ändamålsbegränsning, uppgiftsminimering, personuppgifternas korrekthet och lagringsminimering vid behandling av personuppgifter.
I artikel 6 i dataskyddsförordningen finns det bestämmelser om laglig behandling av personuppgifter. Det finns bestämmelser om grunderna för vad behandlingen av personuppgifter kan grunda sig på i 1 punkten i artikeln. För myndigheterna och de organisationer som utför offentliga förvaltningsuppgifter utgör de centrala grunderna för behandling av personuppgifter fullgörande av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige (underpunkt c), nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse (underpunkt e) eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning (underpunkt e). Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen är det endast för dessa omständigheter vid behandling av personuppgifter som närmare bestämmelser kan ges i Europeiska unionens eller en medlemsstats nationella rätt. Gällande detta kan den nationella lagstiftningen gälla: 1) de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, 2) vilka registrerade som berörs, 3) de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, 4) ändamålsbegränsningar, 5) lagringstid samt 6) typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling. Enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen ska medlemsstatens nationella rätt uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. I denna proposition är principen för behandling av personuppgifter den nämnda artikeln 6.1 c.
Bestämmelserna om behandling av personuppgifter gäller alltså nu behandling av personuppgifter i anknytning till utförande av tillsynsmyndighetens lagstadgade skyldighet (fullgörande av en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige för att utföra en uppgift av allmänt intresse i artikel 6.1 c). Det är möjligt att utfärda närmare bestämmelser i den nationella lagstiftningen om rättsgrunderna för behandling av nämnda personuppgifter. I propositionen föreslås det att bestämmelserna om tillsynsmyndighetens rätt att få nödvändiga upplysningar utan hinder av sekretessbestämmelserna tas in i 30 § och bestämmelserna om överlåtelse av sekretessbelagda uppgifter tas in i 33 §. De bestämmelser i propositionen som gäller hantering av personuppgifter gäller sådana åtgärder som avses i artikel 6.3 i dataskyddsförordningen och med vilka en lagenlig och korrekt hantering av personuppgifterna säkerställs. De föreslagna bestämmelserna ligger därmed också inom det handlingsutrymme som dataskyddsförordningen tillåter. Lagstiftningen hänför sig inte heller till de särskilda kategorier av personuppgifter som avses i artikel 9 i dataskyddsförordningen.
De föreslagna bestämmelserna kompletterar bestämmelserna i artikel 15 i kontrollförordningen och begränsar på grundlagsenligt sätt uppgifterna till nödvändiga uppgifter. De föreslagna bestämmelserna är tillräckligt exakta och noggrant avgränsade och det finns också en på dataskyddsförordningen baserad rättslig grund för behandlingen av personuppgifter.
10.5
Bemyndigande att utfärda förordning
Propositionen har också koppling till grundlagens 80 §, som gäller utfärdande av förordning och att överföra lagstiftningsrätt. Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. Genom lag ska dock utfärdas bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter samt om frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag. Till följd av 80 § i grundlagen har grundlagsutskottet i sina tolkningar ställt krav på exakthet och noggrann avgränsning av bemyndiganden att utfärda förordning (exempelvis GrUU 38/2013 rd). Utskottet har betonat att innehållet i det bemyndigande att utfärda förordning som tas in i lagen ska utformas så att innehållet i bemyndigandet klart framgår av lagen och att det är tillräckligt begränsat (exempelvis GrUU 26/2017 rd).
Lagförslagets 41 § 4 mom. innehåller ett bemyndigande att utfärda förordning som gäller närmare bestämmelser gällande om djuren är i skick för transport. Den grundläggande bestämmelsen i frågan ingår i djurtransportförordningen. Lagförslagets 44 § 2 mom. innehåller också bemyndiganden att utfärda förordning enligt vilka storleken på de avgifter som tas ut ska bestämmas i jord- och skogsbruksministeriets förordning med beaktande av vad som bestäms i lagen om de allmänna grunderna för när prestationer ska vara avgiftsbelagda och de allmänna grunderna för avgifternas storlek samt övriga grunder. Förfarandet för fakturering av prestationerna bestäms också i förordning av jord- och skogsbruksministeriet. Det gäller lagstiftning av teknisk natur, vilket betyder att det kan anses vara korrekt att ge ministeriet bemyndiganden. Bestämmelserna kan också anses vara tillräckligt välavgränsade och precisa.
Lagförslaget anses kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning.