1
Lagförslag
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §. Rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt.I paragrafens 1 mom. föreskrivs det att statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt ordnar rättshjälps- och intressebevakningstjänster som produceras av distriktens rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer. Enligt 2 § i den gällande organiseringslagen ska intressebevakningstjänster produceras inom intressebevakningsområdena av statliga rättshjälpsbyråer. Det föreslås nu att det ska föreskrivas att tjänsterna i distrikten ska produceras av rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer som fungerar parallellt. Ett undantag är Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå.
Enligt paragrafens 2 mom. innebär ordnandet av rättshjälpstjänster att se till att de tjänster som rättshjälpsbyråerna ska sköta enligt rättshjälpslagen (257/2002) och bestämmelser annanstans i lag eller förordning tillhandahålls jämlikt inom rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet. Ordnandet av intressebevakningstjänster innebär att se till att det på det regionala planet finns tillräckligt med intressebevakningstjänster för intressebevakaruppdrag enligt lagen om förmyndarverksamhet (442/1999).
Enligt paragrafens 3 mom. ska rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet svara för att utbudet av rättshjälps- och intressebevakningstjänster är jämnt fördelat inom rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet.
Enligt paragrafens 4 mom. utfärdas det genom förordning av justitieministeriet bestämmelser om rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten, deras byråer och verksamhetsställen samt de kommuner för vilkas intressebevakningstjänster rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet ansvarar. En ändring jämfört med den gällande lagstiftningen är att det genom förordning inte längre ska föreskrivas om de intressebevakningsområden som statens rättshjälpsbyråer svarar för, utan om de kommuner inom vilka rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet ansvarar för ordnandet av intressebevakningstjänster. Genom ändringen eftersträvas en flexiblare fördelning av intressebevakningsförordnandena mellan intressebevakningsbyråerna.
2 §. Direktören för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet.Enligt paragrafens 1 mom. ska det inom varje distrikt finnas en direktör för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet samt ett tillräckligt antal andra anställda. I paragrafen fastställs det inte hurudana eller hur många anställda som ska biträda direktören, eftersom det tillräckliga antalet anställda med administrativa uppgifter kan variera i olika distrikt.
I paragrafens 2 mom. ska det föreskrivas om behörighetsvillkoren för en direktör för ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt. Det ska krävas att direktören har lämplig högre högskoleexamen. Vid tillämpningen av kravet på högre högskoleexamen beaktas förordningen om högskolornas examenssystem (464/1998), där det föreskrivs att vissa yrkeshögskoleexamina jämställs med högskoleexamen.
Med det andra villkoret, sådan mångsidig erfarenhet som uppgiften förutsätter, avses erfarenhet som kan antas vara till fördel för en framgångsrik skötsel av tjänsten. Omfattningen och vikten av en mångsidig erfarenhet ska utvärderas i samband med varje enskild utnämning. Särskilt en omfattande och mångsidig kännedom om rättshjälps- och intressebevakningsverksamheten samt kännedom om praxis och handlingssätten enligt principen om god förvaltning ska beaktas.
Genom kravet på i praktiken visad ledarförmåga och erfarenhet av ledarskap säkerställer man att personen i praktiken har visat sig ha färdigheter när det gäller ledarskap. Man kan skaffa sig ledarförmåga också på andra sätt än genom egentliga ledningsuppgifter, såsom genom att leda ett krävande projekt.
I paragrafens 3 mom. ska det föreskrivas om utnämnande av direktören för ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt. Direktörerna ska ha tjänsteförhållanden för viss tid, och justitieministeriet ska utnämna direktörerna för högst fem år i sänder. Samma person ska kunna utnämnas upprepade gånger. Enligt 9 § 2 mom. i statstjänstemannalagen (750/1994) kan en tjänst besättas för viss tid eller annars tidsbegränsat, om därtill finns grundad anledning som sammanhänger med tjänstens art eller ämbetsverkets verksamhet det kräver. Efter att den strukturreform som nu föreslås har genomförts, ska man fortsätta utreda bildandet av ett enda rättshjälpsverk. I denna situation är det motiverat att de nya tjänsterna som direktör för ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt tillsätts för viss tid.
På en persons rätt att få tjänstledighet för att tillträda en sådan tjänst tillämpas det som föreskrivs om tjänstledighet i statstjänstemannalagen (750/1994), lagen om kommunala tjänsteinnehavare (304/2003) eller i någon annan lag samt i tjänstekollektivavtalen.
Enligt paragrafens 3 mom. utnämner justitieministeriet direktören för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet. Direktören för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet utnämner övrig personal inom distriktet, om inte något annat bestäms om utnämningsbehörigheten genom förordning av justitieministeriet.
Direktören för rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet fastställer enligt 4 mom. distriktets arbetsordning och avgör övriga ärenden som gäller distriktet, om det inte föreskrivs eller i arbetsordningen bestäms att ärendena ska avgöras av någon annan tjänsteman.
3 §. Övriga tjänster inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt.I paragrafen ska det föreskrivas om de övriga tjänsterna inom distrikten. Tjänsterna ska vara tjänster vid ett distrikt. I ett utnämningsbeslut ska tjänsteinnehavarens verksamhetsställe inom distriktet fastställas. Vid en rättshjälpsbyrå ska det finnas ett ledande offentligt rättsbiträde och ett behövligt antal andra offentliga rättsbiträden samt annan personal. Vid en intressebevakningsbyrå ska det finnas en ledande allmän intressebevakare och ett behövligt antal andra allmänna intressebevakare samt annan personal. Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen gällande lagstiftning.
Enligt 2 § i den gällande organiseringslagen kan det vid rättshjälpsbyråerna finnas tjänster som ledande allmänna intressebevakare. Enligt den bestämmelse som nu föreslås ska det vid varje intressebevakningsbyrå, med undantag av Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå, finnas en ledande allmän intressebevakare. Vid Ålands rättshjälps- och intressebevakningsbyrå ska det bara finnas ett ledande offentligt rättsbiträde samt ett tillräckligt antal andra anställda.
4 §. Avtal om produktion av rättshjälps- och intressebevakningstjänster.I paragrafens 1 mom. ska det föreskrivas om möjligheten att köpa rättshjälps- och intressebevakningstjänster. Det ska vara möjligt att köpa tjänster, om det behövs med hänsyn till den regionala tillgången på tjänster eller av någon annan anledning. Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § 3 mom. i den gällande organiseringslagen. Det föreslås dock att paragrafen ändras så att rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet fattar beslut om att köpa tjänster efter samråd med justitieministeriet. Det föreslås dessutom att det till paragrafen ska fogas en möjlighet att vid sidan av produktion av intressebevakningstjänster ingå avtal också om produktion av rättshjälpstjänster. Produktion av rättshjälpstjänstergenom avtal om köpta tjänster ska i första hand komma i fråga när det gäller rättshjälpstjänster till personer som söker internationellt skydd.
Man har blivit tvungna att bedöma tillhandahållande och produktion av rättshjälpstjänster på nytt sedan hösten 2015 i och med ökningen av antalet personer som söker internationellt skydd. Antalet sökande som fått ett rättshjälpsbeslut har tredubblats sedan 2014, och den ökade arbetsmängden har förorsakat ett märkbart tryck på rättshjälpsbyråerna. Tillgången på och omfattningen av rättshjälpstjänsterna har planerats och dimensionerats enligt ett mycket mindre antal sökande än det nuvarande. Möjligheterna att producera rättshjälpstjänster måste alltså bedömas på nytt i enlighet med de nya förhållandena.
Rättshjälpstjänsterna till personer som söker internationellt skydd fastställs i Europaparlamentets och rådets förfarandedirektiv (2013/32/EU), som ger möjligheter att på nationell nivå föreskriva att minimitjänsterna ska ordnas på annat sätt, t.ex. genom att uppgifterna sköts av icke-statliga organisationer. När den nya lagen om statens rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt utfärdas, är det nödvändigt att samtidigt garantera att man i framtiden kan välja det smidigaste och effektivaste sättet att producera rättshjälpstjänster också i snabbt föränderliga och plötsliga situationer.
I paragrafens 2 mom. ska det föreskrivas om avtal om produktionen av tjänsterna. Enligt momentet ska rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet ingå avtal med tjänsteproducenten. Avtalet ska få ingås för viss tid eller tills vidare. Om avtalet har ingåtts för viss tid, ska det upphöra vid utgången av denna tid, om inte annat avtalas.
Det har inte ansetts nödvändigt att i lag föreskriva om avtalsvillkoren. Det är således upp till parterna att komma överens om villkoren. I praktiken torde det vara nödvändigt att komma överens om åtminstone uppsägningstiden för avtal som gäller tills vidare, mängden tjänster som ska produceras, området inom vilket tjänsterna ska produceras och grunderna för fastställande av den ersättning som ska betalas. Dessutom kan man behöva komma överens om omständigheter som påverkar tjänsternas kvalitet, t.ex. en minimimängd personalresurser. De köpta tjänsterna ska naturligtvis uppfylla de kvalitetskrav som i lagen om förmyndarverksamhet ställs på intressebevakarens verksamhet eller som i rättshjälpslagen eller i denna lag ställs på rättsbiträdets verksamhet.
Enligt paragrafens 3 mom. ska avtalstvister behandlas som förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolen på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Bestämmelsen motsvarar 3 § 2 mom. i den gällande organiseringslagen.
Enligt paragrafens 4 mom. får andra tjänsteproducenter än intressebevakningsbyråer avböja ett intressebevakningsuppdrag, om det är uppenbart att det skulle strida mot deras avtal om produktion av tjänster att ta emot uppdraget.
5 §. Lämnande av handräckning.I paragrafen ska det föreskrivas om offentliga rättsbiträdens och allmänna intressebevakares skyldighet att på begäran lämna varandra handräckning samt om rättshjälpsbyråns skyldighet att i fråga om i Finland bosatta personer bestyrka de uppgifter om inkomst och förmögenhet som behövs för rättshjälpsansökningar till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och till Europeiska unionens domstol. Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 § i den gällande lagen om statliga rättshjälpsbyråer. Nytt är att det i den föreslagna paragrafen nämns att också allmänna intressebevakare på begäran ska lämna varandra handräckning.
6 §. Allmän styrning och tillsyn.Bestämmelsen motsvarar 14 § i lagen om statliga rättshjälpsbyråer och 1 § 1 mom. i organiseringslagen. Den allmänna styrningen av och tillsynen över ordnandet av de offentliga rättshjälpstjänsterna och de allmänna intressebevakningstjänsterna ska utövas av justitieministeriet.
2 kap. Rättshjälpsbyråerna
7 §.Behörighetsvillkor för offentliga rättsbiträden. Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § 2 mom. i den gällande lagen om statliga rättshjälpsbyråer. Eftersom den tidigare juris kandidatexamen i dag är juris magisterexamen, föreslås det att benämningen på den examen som krävs för behörighet ska ändras. Ett behörighetsvillkor för tjänsten som offentligt rättsbiträde ska vara annan högre högskoleexamen i juridik än magisterexamen i internationell och komparativ rätt. Denna ordalydelse innefattar nuvarande högre slutexamen i juridik, dvs. examensbenämningarna juris magister, och benämningen juris kandidat som föregick den.
För klarhetens skull ska det i paragrafen preciseras att det med högre examen i juridik avses någon annan examen än den magisterexamen i internationell och komparativ rätt (MICL) som infördes vid ingången av 2011. En magister i internationell och komparativ rätt har inte nödvändigtvis samma kunskaper om det nationella rättssystemet som en juris magister, varför en avlagd examen i internationell och komparativ rätt inte ska anses vara tillräcklig utbildning för en tjänst som offentligt rättsbiträde.
Om en person som utomlands har avlagt en examen i juridik vill bli behörig för en sådan tjänst inom den offentliga sektorn där ett behörighetsvillkor enligt lag är en examen inom det juridiska området, kan personen med stöd av lagen om den tjänstebehörighet som högskolestudier utomlands medför (1385/2015) ansöka om jämställande av sin examen.
8 §.Tillsyn över offentliga rättsbiträden. Paragrafen motsvarar den gällande 6 § i lagen om statliga rättshjälpsbyråer.
9 §.Annan verksamhet som bedrivs av offentliga rättsbiträden. Paragrafen motsvarar den gällande 7 § i lagen om statliga rättshjälpsbyråer.
10 §.Andra än i rättshjälpslagen avsedda klienter. Paragrafen motsvarar i huvudsak den gällande 8 § i lagen om statliga rättshjälpsbyråer. Paragrafen tillämpas på situationer där det inte är fråga om lämnande av rättshjälp i enlighet med rättshjälpslagen. I sådana fall tas det ut full ersättning för tjänsterna. I paragrafen ska det förtydligas att full ersättning avser ersättning som motsvarar ett genomsnittligt advokatarvode på orten.
Enligt paragrafen får rättshjälpsbyrån i vissa situationer ge juridisk hjälp även till andra än de som är berättigade till rättshjälp enligt rättshjälpslagen, om det finns grundad anledning till detta med tanke på den som ansöker om tjänster eller för att rättshjälpsverksamheten ska kunna ordnas på behörigt sätt. En sådan anledning kan vara t.ex. att det inte erbjuds advokattjänster på orten.
Under den tid ett uppdrag varar kan det hända att huvudmannens ekonomiska förhållanden förändras, så att någon som i början av uppdraget varit berättigad till rättshjälp inte längre är det senare under uppdraget. I sådana fall är det ofta ändamålsenligt att rättshjälpsbyrån sköter huvudmannens ärende från början till slut.
Paragrafen gör det möjligt att bli klient hos en rättshjälpsbyrå också för dem som på basis av inkomsterna är berättigade till rättshjälp mot en självriskandel, men som har en rättsskyddsförsäkring. När ett uppdrag inleds vet man inte nödvändigtvis om ärendet är sådant att det täcks av rättskyddsförmånen. Rättegångarna utvecklas ofta så att klienten först kommer till ett biträde för att be om råd, därefter kontaktas motparten i saken, eventuellt förs förhandlingar om förlikning och till sist väcks talan. Å andra sidan kan samma ärende efter en kort förhandling avslutas genom rådgivning eller förlikning så att det inte alls förs till domstol. Ur klienternas synpunkt vore det ändamålsenligt att den rättshjälpsbyrå som börjar utreda saken också kan sköta den. Å andra sidan kan man få rättshjälp för ett omfattande ärende också i sådana fall när rättsskyddsförsäkringens maximibelopp överskrids. Eftersom det i allmänhet är svårt att på förhand uppskatta i vilka fall detta kommer att inträffa, är det ändamålsenligast att rättshjälpsbyråerna kan sköta dessa rättshjälpssökandes ärende från början till slut.
Till den del rättsskyddsförsäkringen täcker skötseln av dessa ärenden tillhandahåller rättshjälpsbyråerna advokattjänsterna mot full ersättning så, att de sänder fakturorna till det försäkringsbolag där klienten har sin rättsskyddsförsäkring. På detta sätt går man till väga också i sådana situationer där en rättshjälpsbyrås klient som har en rättsskyddsförsäkring som täcker saken får rättshjälpen kostnadsfritt.
Rättshjälpsbyråernas uppgift är att erbjuda de rättshjälpstjänster som avses i rättshjälpslagen till personer som uppfyller de krav för erhållande av dessa tjänster som ställs i rättshjälpslagen. Av detta följer att biträdandet av klienter hos vilka full ersättning tas ut aldrig får hindra tillhandahållandet av tjänster enligt rättshjälpslagen.
11 §.Jäv för offentliga rättsbiträden. Paragrafen motsvarar 9 § i den gällande lagen om statliga rättshjälpsbyråer. Samma bestämmelser om jäv gäller för offentliga rättsbiträden som för advokater. Rättsbiträden vid samma rättshjälpsbyrå är jäviga att biträda motparter.
I paragrafens 2 mom. konstateras det för tydlighetens skull att offentliga rättsbiträden som arbetar vid olika rättshjälpsbyråer inom samma rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt inte är jäviga att företräda motparter, om de inte är jäviga i det enskilda fallet. Alla offentliga rättsbiträden sköter klienternas uppdrag självständigt, konfidentiellt och oberoende.
12 §.Hänvisande av rättshjälpssökanden i specialfall. Paragrafen motsvarar den gällande 10 § i lagen om statliga rättshjälpsbyråer. I paragrafens 1 mom. ska det föreskrivas om de fall då ett offentligt rättsbiträde är skyldigt att hänvisa en rättshjälpssökande till en annan statlig rättshjälpsbyrå eller till ett privat biträde.
Enligt 2 mom. hänvisas sökanden i s.k. utomprocessuella ärenden, dvs. i andra ärenden än sådana som behandlas i domstol, i de situationer som avses i 1 mom. till en annan rättshjälpsbyrå, om den närmaste rättshjälpsbyrån finns inom ett avstånd som kan anses vara rimligt för uträttande av ärenden. I annat fall hänvisas sökanden till ett privat biträde.
13 §.Rättsbiträdenas beslutanderätt. Paragrafen motsvarar 12 § i den gällande lagen om statliga rättshjälpsbyråer. Eftersom besvärsrätten som nämns i den gällande paragrafens 1 mom. gäller endast beslut om en i 10 § 2 mom. i rättshjälpslagen avsedd begäran, föreslås det för tydlighetens skull att besvärsrätten, som nu nämns i 1 mom., ska nämnas separat i 2 mom. och att det nuvarande 2 mom. ska ingå i 1 mom.
14 §.Utredning om skydd av uppgifter. Paragrafen motsvarar i huvudsak den gällande 13 § i lagen om statliga rättshjälpsbyråer. Det föreslås att paragrafen ska ändras så att utredningen i fortsättningen ska läggas fram av rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet.
3 kap. Intressebevakningsbyråerna
15 §.Behörighetsvillkor och uppgifter för allmänna intressebevakare. I paragrafens 1 mom. föreskrivs det om behörighetsvillkor för allmänna intressebevakare. En allmän intressebevakare ska ha de färdigheter och den erfarenhet och utbildning som behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgiften. Dessa behörighetsvillkor tillämpas såväl på allmänna intressebevakare vid intressebevakningsbyråer som på allmänna intressebevakare hos andra tjänsteproducenter.
Dessutom föreskrivs det i 1 mom. om utbildningskravet för tjänsten som allmän intressebevakare vid en intressebevakningsbyrå inom ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt. Kravet för tjänsten som ledande allmän intressebevakare ska vara lämplig högre högskoleexamen och för tjänsten som allmän intressebevakare lämplig högskoleexamen. Bestämmelsen motsvarar 1 a § i justitieministeriets förordning om statliga rättshjälpsbyråer (390/2002). För att säkerställa en klar och enhetlig tillämpning av lagen föreslås det att bestämmelsen tas in i den nu föreslagna lagen.
I momentet föreskrivs det endast vilken som är den lägsta examen som krävs. Uppgiften som allmän intressebevakare förutsätter ett brett spektrum av olika färdigheter, vilket gör att det inte är möjligt att fastställa behörighetsvillkoret i form av någon viss examen. Dessutom blir kvaliteten på tjänsterna högre om det vid byrån finns sakkunnighet inom olika områden.
Med högskoleexamina avses de examina som avses i förordningen om högskolornas examenssystem (464/1998). Dessa är bl.a. lägre och högre högskoleexamina som avlagts vid universitet samt yrkeshögskoleexamina och högre yrkeshögskoleexamina som avlagts vid yrkeshögskolor.
Lämpliga examina kan vara t.ex. rättstradenomexamen, rättsnotarieexamen, tradenomexamen (YH eller högre YH) eller socionomexamen (YH eller högre YH).
Behörighetsvillkoret för en ledande allmän intressebevakare är högre högskoleexamen. Det är fråga om en uppgift som ledande tjänsteman, så det är motiverat att kräva högre högskoleexamen. Med stöd av förordningen om högskolornas examenssystem är också en person som avlagt högre yrkeshögskoleexamen behörig för tjänsten. Lämpliga examina kan vara t.ex. juris eller ekonomie magisterexamen eller magisterexamen i samhällsvetenskaper eller t.ex. tradenomexamen (högre YH) eller socionomexamen (högre YH).
När det gäller intressebevakare som är anställda hos producenter av köpta tjänster ska tjänsteproducenten och rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet kunna komma överens om behörighetsvillkoren i avtalet om köpta tjänster.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om uppgifter för allmänna intressebevakare. På allmänna intressebevakare tillämpas bestämmelserna om intressebevakare i lagen om förmyndarverksamhet, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Bestämmelsen motsvarar 4 § 2 mom. i den gällande organiseringslagen.
16 §.Förordnande av en allmän intressebevakare till ett uppdrag. I paragrafen föreskrivs det om förordnande av en allmän intressebevakare till ett uppdrag.
Enligt 6 § i den gällande organiseringslagen ska det till ett intressebevakaruppdrag förordnas en allmän intressebevakare vid den berörda rättshjälpsbyrån eller hos någon annan producent av ifrågavarande tjänster och inte personligen den som kommer att utföra uppdraget. Om den som producerar tjänsterna har fler än en allmän intressebevakare, ska det i förordnandet anges vilken tjänst eller vilken uppgift som intressebevakare som förordnandet avser. Förordnanden av intressebevakare behöver alltså inte ändras även om den som innehar en tjänst eller en uppgift som allmän intressebevakare byts ut. I praktiken har det dock uppstått problem i situationer då man har behövt skilja en allmän intressebevakare från uppdraget och förordna en annan allmän intressebevakare i stället. Sådana fall ska enligt den gällande lagstiftningen behandlas i domstol. Vid behov förordnas ett ombud som ser till huvudmannens processuella intressen under behandlingen av ärendet.
Enligt det föreslagna 16 § 1 mom. ska det till ett intressebevakaruppdrag förordnas en allmän intressebevakare inom det berörda rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet och inte personligen den som kommer att utföra uppdraget. Allmänna intressebevakare inom ett rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt är de allmänna intressebevakarna vid intressebevakningsbyråerna och de allmänna intressebevakarna hos andra tjänsteproducenter. Genom bestämmelsen eftersträvas ett flexiblare förfarande vid byte av allmän intressebevakare. Eftersom förordnandet ska gälla en allmän intressebevakare inom distriktet, förutsätter ett byte av intressebevakare inom distriktet inte längre ett domstolsbeslut i ärendet.
I rättshjälps- och intressebevakningsdistriktets arbetsordning, som fastställs av direktören för distriktet, ska det anges till vilken intressebevakningsbyrå eller annan tjänsteproducent intressebevakningsförordnandet ska sändas. Förfarandet gör det möjligt att fördela resurser och uppdrag jämnt inom distriktet. Förfarandet förutsätter att arbetsordningen eller vederbörande punkt i arbetsordningen har lämnats för kännedom till domstolarna och förmyndarmyndigheterna.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om de grunder på vilka intressebevakningsförordnandena i arbetsordningen kan fördelas mellan tjänsteproducenterna inom rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet. Dessa grunder är huvudmannens hemkommun, språk, ärendets art eller andra motsvarande omständigheter, såsom de avtal om köpta tjänster som ingåtts. Närmare bestämmelser om fördelningen av intressebevakningsförordnandena får utfärdas genom förordning av justitieministeriet.
I paragrafens 3 mom. beaktas de exceptionella situationer då huvudmannens intresse av särskilda skäl kräver att en allmän intressebevakare vid något annat distrikt än det som avses i 1 § 4 mom. förordnas till allmän intressebevakare. En sådan situation kan uppstå t.ex. när avståndet för uträttande av ärenden blir orimligt långt i enlighet med 1 mom. Momentet möjliggör i undantagsfall att det till allmän intressebevakare förordnas en allmän intressebevakare vid något annat rättshjälps- och intressebevakningsdistrikt än det som i princip gäller huvudmannen med beaktande av hemkommun. Innan förordnandet meddelas ska det andra rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet höras på lämpligt sätt.
Enligt paragrafens 4 mom. ska den tjänsteproducent, dvs. den intressebevakningsbyrå eller andra tjänsteproducent, som i enlighet med arbetsordningen tagit emot förordnandet besluta vilken tjänst eller vilket uppdrag som förordnandet till allmän intressebevakare ska gälla, om tjänsteproducenten har fler än en allmän intressebevakare. För införande i registret över förmynderskapsärenden ska tjänsteproducenten utan dröjsmål meddela förmyndarmyndigheten och huvudmannen om att förordnandet tagits emot och om ändringar i tjänsteproducentens beslut. Dessutom ska intressebevakarens titel och ordningsnummer meddelas.
I 5 § i lagen om förmyndarverksamhet föreskrivs det att det till intressebevakare kan förordnas en person som är lämplig för uppdraget och ger sitt samtycke. Eftersom det enligt 1 mom. ska förordnas en allmän intressebevakare inom distriktet till ett intressebevakningsuppdrag, ska det i 5 mom. i den föreslagna paragrafen föreskrivas att allmänna intressebevakare inte behöver ge sitt samtycke när det gäller förordnande av allmänna intressebevakare vid intressebevakningsbyråer inom rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten. Detta kan även motiveras med att det är ovanligt med jävsituationer vid intressebevakningsbyråerna, vilket gör att hörandet ofta är onödigt. Det ska vara möjligt att reagera på enskilda jävsituationer efter att förordnandet har anlänt till intressebevakningsbyrån. I dessa fall behöver inte domstolen eller förmyndarmyndigheten höra intressebevakningsbyrån innan ett förordnande i fråga om ett intressebevakningsuppdrag meddelas.
Om en allmän intressebevakare hos någon annan tjänsteproducent än en intressebevakningsbyrå förordnas till intressebevakare, ska tjänsteproducenten höras på lämpligt sätt innan ett förordnande till ett intressebevakningsuppdrag meddelas.
Enligt paragrafens 6 mom. ska, om ett intressebevakningsuppdrag inom rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet överförs från en tjänsteproducents allmänna intressebevakare till en annan intressebevakare eller från en intressebevakningsbyrås allmänna intressebevakare till en annan intressebevakningsbyrås allmänna intressebevakare, de i 48 § 1 mom. och 52 § i lagen om förmyndarverksamhet avsedda bestämmelserna om lämnande av egendomsförteckning och slutredovisning inte tillämpas. I dessa fall förutsätter huvudmannens rättssäkerhet inte att en egendomsförteckning eller slutredovisning ges in, eftersom den allmänna intressebevakarens arbetsgivare fortfarande är densamma och eftersom det är samma aktör som har det i skadeståndslagen avsedda principalansvaret.
Egendomsförteckning och slutredovisning ska dock upprättas om bytet av tjänsteproducent samtidigt innebär att den allmänna intressebevakarens arbetsgivare blir en annan, t.ex. om uppdraget överförs från en intressebevakningsbyrå till en producent av köpta tjänster.
17 §.Jäv för allmänna intressebevakare. I 5 § i den gällande organiseringslagen föreskrivs det om jäv för allmänna intressebevakare. Paragrafen har i praktiken varit svårtolkad. Den nu föreslagna 17 § motsvarar i sak den tidigare bestämmelsen, men man har försökt förtydliga paragraftexten.
Enligt paragrafens 1 mom. är en allmän intressebevakare jävig att företräda huvudmannen, om intressebevakaren själv har företrätt motparten i samma ärende eller i ett annat ärende där de omständigheter som kommit fram kan ha betydelse för det aktuella ärendet. En allmän intressebevakare kan företräda sin huvudman även om motparten företräds av en annan allmän intressebevakare som är anställd hos samma tjänsteproducent.
Enligt den gällande organiseringslagen ska intressebevakningstjänster produceras av rättshjälpsbyråer. Eftersom det föreslås att rättshjälpsbyråer och intressebevakningsbyråer ska inrättas som parallella funktioner, kommer det att vara ovanligt med situationer där någon som är anställd hos samma tjänsteproducent tidigare har företrätt huvudmannens motpart.
Enligt paragrafens 2 mom. tillämpas i fråga om jäv för allmänna intressebevakare dessutom vad som i lagen om förmyndarverksamhet föreskrivs om jäv för intressebevakare.
18 §.Rätt till arvode. Enligt paragrafen är det den i vars tjänst intressebevakaren är som har rätt till arvode och ersättning av huvudmannens medel enligt 44 § i lagen om förmyndarverksamhet. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 8 § i den gällande organiseringslagen.
19 §.Rätt att få uppgifter med hjälp av teknisk anslutning. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det att en allmän intressebevakare har rätt att få de uppgifter som avses i 89 § 1 mom. i lagen om förmyndarverksamhet med hjälp av en teknisk anslutning. Innan den tekniska anslutningen öppnas till personregistret ska rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet för den registeransvarige lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt.
Enligt 89 § 1 mom. i lagen om förmyndarverksamhet har intressebevakaren i ärenden som hör till uppdraget rätt att få de uppgifter som huvudmannen själv har rätt till, om inte något annat bestäms särskilt. I 29 § 3 mom. i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs det om möjligheten att öppna en i paragrafen avsedd teknisk anslutning till en annan myndighets personregister. Bestämmelsen gör det möjligt för en allmän intressebevakare vid en intressebevakningsbyrå att genom en teknisk anslutning, oberoende av huvudmannens samtycke, få sekretessbelagda uppgifter om huvudmannens inkomster och förmögenhet från skattemyndigheterna och Folkpensionsanstalten.
Innan den tekniska anslutningen öppnas ska rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet för den som lämnar ut registeruppgifterna lägga fram en utredning om att uppgifterna skyddas på behörigt sätt. På detta sätt garanteras skyddet av klientens personuppgifter.
4 kap. Särskilda bestämmelser
20 §. Lämnande av uppgifter och tystnadsplikt. Paragrafens 1 mom. gäller en i 4 § 1 mom. avsedd tjänsteproducents skyldighet att lämna uppgifter till rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet. En sådan tjänsteproducent ska vara skyldig att lämna uppgifter i den omfattning som behövs för övervakningen av att avtalet följs.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs det om tystnadsplikten för producenter av intressebevakningstjänster. På den ska 92 § i lagen om förmyndarverksamhet tillämpas. Bestämmelsen motsvarar 10 § 2 mom. i den gällande organiseringslagen.
21 §.Närmare bestämmelser. I paragrafens 1 mom. ska det föreskrivas om omständigheter som det får utfärdas närmare bestämmelser om genom förordning av justitieministeriet.
Enligt 2 mom. ska närmare föreskrifter om ordnandet av arbetet inom rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet meddelas i rättshjälps- och intressebevakningsdistriktets arbetsordning.
22 §.Ikraftträdande. Paragrafens 1 mom. innehåller en sedvanlig ikraftträdandebestämmelse.
Genom paragrafens 2 mom. upphävs den gällande lagen om statliga rättshjälpsbyråer (258/2002) och den gällande lagen om ordnande av intressebevakningstjänster i förmyndarverksamheten (575/2008).
23 §.Övergångsbestämmelser. Enligt paragrafens 1 mom. tillämpas på intressebevakningsförordnanden som innehas av allmänna intressebevakare vid ikraftträdandet av denna lag vad som föreskrivs om förordnanden i 16 § 1 mom. Enligt 6 § i den gällande organiseringslagen ska det till ett intressebevakaruppdrag förordnas en allmän intressebevakare vid den berörda rättshjälpsbyrån eller hos någon annan producent av ifrågavarande tjänster. Enligt det nu föreslagna 16 § 1 mom. ska en allmän intressebevakare inom det berörda rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet förordnas. Ett förordnande som meddelats innan lagen trätt i kraft ska efter att lagen trätt i kraft anses vara ett förordnande av en allmän intressebevakare inom rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet. När det gäller förordnanden som meddelats innan lagen trädde i kraft ska den mottagande tjänsteproducenten meddela förmyndarmyndigheten intressebevakarens titel och ordningsnummer för återinförande i registret över förmynderskapsärenden. Egendomsförteckning och slutredovisning som avses i 48 § 1 mom. och 52 § i lagen om förmyndarverksamhet behöver då inte ges in.
I paragrafens 2 mom. ska det föreskrivas att en hänvisning annanstans i lag eller förordning till någon av de lagar som upphävs i 22 § 2 mom. efter ikraftträdandet av denna lag avser en hänvisning till denna lag. En hänvisning annanstans i lag eller förordning till en statlig rättshjälpsbyrå avser efter ikraftträdandet av denna lag en hänvisning till rättshjälps- och intressebevakningsdistriktet.