2.1  De centrala bestämmelserna och principerna i normerna för kapitalrörelser samt Finlands reservationer i fråga om försäkringsbolag

Syftet med ett öppet multilateralt omsättningssystem är att effektivisera kapitalrörelserna och världsekonomin, som även Finland är kraftigt beroende av. De konventionsenliga åtgärder som gäller liberalisering av överföringen av kapital preciseras i OECD:s normer för kapitalrörelser. Normerna trädde första gången i kraft 1961 i de länder som då var medlemmar av OECD. I Finland trädde normerna i kraft 1969. Normerna ålägger OECD-medlemsstaterna att vidta åtgärder i förhållande till övriga medlemsstater i organisationen. För Finland är det möjligt att utvidga tillämpningsområdet till medlemsstaterna i Internationella valutafonden (IMF). 

Tekniskt sett är OECD:s normer för kapitalrörelser ett beslut av organisationens högsta be-slutsfattande organ, nämligen rådet. Rådet fattar sina beslut enligt konsensusförfarande. Med stöd av artikel 5 i konventionen är besluten juridiskt bindande för regeringarna i medlemsstaterna. Besluten är dock inte sådana fördrag eller internationella avtal i den mening som avses i internationell rätt, i motsats till exempelvis Världshandelsorganisationens (WTO) avtal. 

Enligt artikel 1 punkt a i normerna är medlemsstaterna skyldiga att sinsemellan gradvis eliminera restriktionerna på kapitalrörelser i enlighet med artikel 2. De kapitaltransaktioner som hör till normernas tillämpningsområde specificeras i bilaga A till normerna, som i praktiken täcker alla betydande kort- och långfristiga kapitalrörelser, om en medlemsstat inte har gjort en reservation i fråga om en viss transaktion. Helt allmänt kan nämnas emission, försäljning och köp av aktier, fondandelar, skuldebrev, krediter och lån samt direkta utländska investeringar och företagsetableringar i en medlemsstat som exempel på transaktioner som omfattas av normernas tillämpningsområde. 

Med stöd av artikel 1 punkt b i normerna förbinder sig en medlemsstat att särskilt eftersträva att tillgångar i utländsk ägo behandlas på samma sätt oberoende av tidpunkten för då ett ägoförhållande uppstått. Dessutom tillåts försäljning och överföring av tillgångar i utländsk ägo eller överföring av inkomster av försäljning. Med stöd av artikel 1 punkt e i normerna eftersträvar medlemsstaterna att undvika att införa nya restriktioner för omsättningen i fråga om kapitalrörelser. Dessutom strävar de efter att reducera redan befintliga restriktioner. 

I artikel 2 i normerna definieras de liberaliseringsåtgärder som hör till normernas tillämpningsområde. I princip ska OECD-medlemsstaterna utfärda de tillstånd som eventuellt behövs för att avsluta och genomföra transaktioner samt för de kapitalrörelser som avses i A- eller B-listan i bilaga A till normerna. En medlemsstat kan under vissa förutsättningar göra en reservation angående en transaktion. I listorna i bilaga A till normerna avskiljs systematiskt och enligt investering de transaktioner som medborgare i en medlemsstat har gjort utomlands, dvs. i en annan OECD-medlemsstat, samt transaktioner som medborgare i utlandet, dvs. en annan OECD-medlemsstat, har gjort i medlemsstaten. Dessutom specificeras kapitalrörelserna in i och ut ur en medlemsstat. Vad beträffar A-listan i bilaga A till normerna kan en medlemsstat göra en reservation endast när staten i fråga ansluter sig till OECD, när tillämpningsområdet för en förbindelse i A-listan i bilaga A till normerna utvidgas eller när en helt ny förbindelse börjar omfattas av tillämpningsområdet, om lagstiftningen i medlemsstaten avviker från åtagandena i normerna (den s.k. standstill-principen, enligt vilken en medlemsstat i regel endast kan återkalla eller begränsa reservationer, och en reservation som en gång har avförts från listan kan inte på nytt återinföras). I fråga om B-listan i bilaga A till normerna kan en medlemsstat göra en reservation när som helst. Medlemsstaterna försöker dock undvika att göra nya reservationer (artikel 1 punkt e).  

En OECD-medlemsstat drar nytta av att restriktionerna i övriga medlemsstater avskaffas, men att enbart invänta ett avskaffande av övriga medlemsstaters reservationer stämmer inte överens med normernas syfte. Normernas utgångspunkt är att liberaliseringen av kapitalrörelser mest av allt gagnar den medlemsstat som liberaliserar kapitalrörelserna. Det finns inga krav på ömsesidighet eller handel som idkas genom liberalisering av förbindelser. Till normernas principer i fråga om transparens hör att de reservationer som anmäls till OECD är fullständiga, ajourhållna, begripliga och tillgängliga för alla parter. 

I artikel 9 i normerna bestäms om principen för icke-diskriminering. En medlemsstat får inte särbehandla olika medlemsstater när det gäller avslutande eller genomförande av en transakt-ion eller kapitalrörelser som finns upptagna i bilaga A till normerna och som till vissa delar har liberaliserats. Alla medlemsstater ska således försättas i samma ställning. Enligt artikel 10 i normerna kan en viss transaktion dock tillåtas för medlemsstater av en tullunion, t.ex. Europeiska unionen, eller en monetär union, men inte automatiskt för andra stater som tillämpar normerna. 

Normerna tillämpas på privat försäkringsverksamhet och privat pensionsfondsverksamhet så som den förstås internationellt. Normerna tillämpas inte i Finland på lagstadgad arbetspensionsförsäkringsverksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare och inte på socialförsäkringsverksamhet. Om en reservation som gäller normerna har gjorts mot en viss transaktion, har det i den nationella lagstiftningen inom ramen för reservationen varit möjligt att rikta in restriktioner på dessa transaktioner. Finland har inga gällande reservationer eller förklaringar när det gäller pensionsstiftelser och försäkringskassor som bedriver frivillig tilläggspensionsförsäkringsverksamhet. De reservationer som Finland har återkallat i september 2016 och som gällde försäkringsbolag enligt bilaga B till normerna och som föregick genomförandet av Solvens II-direktivet gällde följande punkter, som dessutom hade kompletterats punktvis med procentuella förklaringar, i fråga om fastigheter med fem procent och i fråga om övriga med tio procent (normerna har rättskraft endast som engelsk- och franskspråkiga, och därför anges Finlands reservationer nedan även på engelska):  

A-listan: 

IV/C1, D1 Transaktioner med överlåtbara värdepapper på kapitalmarknaden 

(Operations in securities on capital markets): 

— Finländares förvärv utomlands (Purchase abroad by residents) 

Enligt den användarguide som preciserar normerna innehåller avsnitt IV alla transaktioner som gäller värdepapper, inklusive aktier, övriga ägarandelar och skuldebrev, med en löptid på minst ett år vid emissionstillfället. Köp av värdepapper kan ske på en reglerad marknadsplats eller utanför en sådan marknadsplats på något annat lagligt sätt, om bara värdepappret erbjuds lagligt i medlemsstaten. 

När det gäller försäkringsbolag och pensionsfonder förutsätts en reservation som gäller för-värv av värdepapper utomlands, om det i lagstiftningen föreskrivs 

1) om utländska tillgångars andel i förhållande till en försäkringsanstalts tillgångar, uttryckt som en procentuell andel, om den andelen är lägre än de inhemska tillgångarnas andel i förhållande till försäkringsanstaltens tillgångar, 

2) om skyldigheten att inneha ett visst minimibelopp av inhemska tillgångar, om detta belopp är högre än de utländska tillgångarnas minimibelopp. 

VII/D1 Transaktioner med kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper  

(Operations in collective investment securities): 

— Finländares förvärv utomlands (Purchase abroad by residents) 

Enligt den användarguide som preciserar normerna innehåller avsnitt VII transaktioner, t.ex. aktieintyg, registeranteckningar eller andra intyg, som gäller fondföretag som har grundats för förvaltningen av värdepapper och andra tillgångar. Avsnitt VII gäller såväl öppna som slutna fondföretag oberoende av deras juridiska form. 

När det gäller försäkringsbolag och pensionsfonder förutsätts en reservation som gäller för-värv av värdepapper utomlands, om det i lagstiftningen föreskrivs 

1) om utländska tillgångars andel i förhållande till en försäkringsanstalts tillgångar, uttryckt som en procentuell andel, om den andelen är lägre än de inhemska tillgångarnas andel i förhållande till försäkringsanstaltens tillgångar, 

2) om skyldigheten att inneha ett visst minimibelopp av inhemska tillgångar, om detta belopp är högre än de utländska tillgångarnas minimibelopp. 

B-listan: 

III/A1, B1 Transaktioner med fastigheter (Operations in real estate): 

— Finländares byggande eller förvärv utomlands  

(Building or purchase abroad by residents) 

Enligt den användarguide som preciserar normerna innehåller avsnitt III övriga transaktioner än de som gäller fastigheter i avsnitt I och II. Transaktioner som avses i avsnittet är bl.a. byggande eller förvärv av fastigheter, som inte förknippas med delaktighet i ägandet av ett företag, skapande eller utvidgning av företaget, samt rent finansiella investeringar i fastigheter, som inte förknippas med användning av fastigheten för den affärsverksamhet som bedrivs av det företag som gör investeringen. I avsnittet finns ingen bestämmelse för likvärdig behandling av medlemsstater, varför det ska tolkas att affärstransaktionerna i fråga inte kan begränsas med kvantitativa begränsningar. 

V/D1 Transaktioner på penningmarknaden (Operations on money markets): 

— Finländares förvärv av värdepapper på penningmarknaden utomlands 

(Purchase of money market securities abroad by residents) 

Enligt den användarguide som preciserar normerna innehåller avsnitt V alla penningmark-nadstransaktioner med en löptid på mindre än ett år vid emissionstillfället, och föremålet för dessa transaktioner kan bl.a. vara statens masskuldebrev och andra kortfristiga förbindelser emitterade av regeringar, depositionsbevis, kortfristiga företagskrediter samt övriga penning-marknadsinstrument, t.ex. interbank-depositioner mellan bankerna i inhemsk eller utländsk valuta, avtal om återköp samt Förenta staternas federala förbindelser.  

När det gäller försäkringsbolag och pensionsfonder förutsätts en reservation som gäller för-värv av värdepapper utomlands, om det i lagstiftningen föreskrivs 

1) om utländska tillgångars andel i förhållande till en försäkringsanstalts tillgångar, uttryckt som en procentuell andel, om den andelen är lägre än de inhemska tillgångarnas andel i förhållande till försäkringsanstaltens tillgångar, 

2) om skyldigheten att inneha ett visst minimibelopp av inhemska tillgångar, om detta belopp är högre än de utländska tillgångarnas minimibelopp. 

VI/D1 Transaktioner med övriga omsättningsbara värdepapper och fordringar utan 

säkerhet (Other operations in negotiable instruments and non-securitised 

claims): 

— Finländares förvärv utomlands (Purchase abroad by residents) 

Enligt den användarguide som preciserar normerna innehåller avsnitt VI övriga transaktioner än de som gäller avsnitt IV, V och XII. Transaktionerna kan gälla bl.a. följande investeringsinstrument: 

— rättigheter, warranter (dvs. ett värdepapper som är utställt av en bank eller en bankirfirma och med någon underliggande tillgång som t.ex. aktie, index, råvara eller valuta), finansieringsoptioner, terminskontrakt och övriga futurer på en inhemsk handelsplats, 

— transaktioner på andrahandsmarknaden som gäller övriga finansiella instrument, inkl. statens masskuldebrevslån, fastighetskrediter, kortfristiga kommersiella krediter, lånebaserade omsättningsbara finansiella instrument, fordringar och kommersiella växlar, 

— skuldebrevs-, ränte-, valutakurs- och kapitalswappar (dvs. avtal om byte av kassaflöde), 

— övriga förvärv av i normerna icke nämnda omsättningsbara värdepapper samt fordringar utan säkerhet. 

När det gäller försäkringsbolag och pensionsfonder förutsätts en reservation som gäller för-värv av värdepapper utomlands, om det i lagstiftningen föreskrivs 

1) om utländska tillgångars andel i förhållande till en försäkringsanstalts tillgångar, uttryckt som en procentuell andel, om den andelen är lägre än de inhemska tillgångarnas andel i förhållande till försäkringsanstaltens tillgångar, 

2) om skyldigheten att inneha ett visst minimibelopp av inhemska tillgångar, om detta belopp är högre än de utländska tillgångarnas minimibelopp. 

IX/B Finansieringskrediter och lån (Financial credits and loans): 

— Krediter och lån som beviljats utländska kredittagare av finländare  

(Credits and loans granted by residents to non-residents) 

Enligt den användarguide som preciserar normerna, finansieringskrediter och lån som avses i avsnitt IX gäller indirekt genom en förmedlare beviljade finansieringskrediter och lån samt finansieringskrediter och lån för finansiering av rörligheten av varor och tjänster inom en utländsk OECD stat. Avsnitt IX innehåller andra krediter och lån än de som avses i avsnitt I, II, VIII och XIV. Sålunda gäller avsnitt IX inte direkta placeringar, finansieringskrediter och lån för internationell rörlighet av varor och tjänster eller personliga krediter och lån. Sådana affärstransaktioner som liknar bankverksamhet (eng. quasi-banking operations), t.ex. forfeiting, leasing eller factoring-finansiering, ingår i avsnitt IX till den del som dessa inte omedelbart anknyter till internationell rörlighet av varor eller tjänster.  

I avsnitt IX/B avsedda affärstransaktioner och övriga transaktioner ska vara fria, i fall att borgenären kan bevilja krediter eller lån på den nationella marknaden där den verkar. Inom ramen för medlemsstaternas reservationer, förklaringar och eventuella inhemska förmedlares krav måste medlemsstaterna tillåta kredit- och lånetransaktioner direkt mellan inhemska och utländska aktörer oberoende av lånets eller kreditens löptid och belopp. 

XI/B1, B2 Transaktioner med depositionskonton (Operation of deposit accounts): 

— Finländare som öppnat och använt konton i finsk valuta med utländska 

institutioner (By residents in domestic currency with non-resident institutions) 

— Finländare som öppnat och använt konton i utländsk valuta med utländska 

institutioner (By residents in foreign currency with non-resident institutions) 

Enligt den användarguide som preciserar normerna innehåller avsnitt XI öppnande och an-vändning av bruks- och sparkonto samt öppnande och användning av något annat konto som inte avses i normerna. Bestämmelser om placerings- och värdepapperskonton finns i normerna i avsnitt IV och V, om bankernas inlåning hos varandra och om depositionsbevis i avsnitt V samt om konton för kommersiella och finansiella krediter eller lån i avsnitt VIII och IX. 

2.2  Lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor

Vad beträffar försäkringsbolag föreskrevs det tidigare i 10 kap. i försäkringsbolagslagen (521/2008) om täckning av ansvarsskulden. Till dessa bestämmelser hänvisades i lagen om pensionsstiftelser (1774/1995) och i lagen om försäkringskassor (1164/1992). 

Bestämmelserna grundade sig på livförsäkringsdirektivet (2002/83/EG) och på det tredje skadeförsäkringsdirektivet (92/49/EEG). I fråga om försäkringsbolag ersattes dessa direktiv av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II). Genom Sol-vens II-direktivet har det införts ett riskbaserat solvens- och tillsynsarrangemang för liv- och skadeförsäkringsbolag samt återförsäkringsföretag inom EU. Solvens II-direktivet är ett maximiharmoniseringsdirektiv. I praktiken är det inte möjligt att föreskriva om nationella tilläggskrav. I Finland har de bestämmelser som utfärdats med stöd av Solvens II-direktivet tillämpats på försäkringsbolag sedan den 1 januari 2016. Solvens II-direktivet tillämpas inte på pensionsstiftelser och försäkringskassor, utan bestämmelser om täckning flyttades delvis till lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. 

Direktiven som tidigare var i kraft var minimiharmoniseringsdirektiv. I jämförelse med direktiven föreskrevs det i den nationella lagstiftningen om strängare krav för täckning av de försäkringstekniska avsättningarna. Enligt den tidigare gällande regleringen beaktade försäkringsbolaget i sin placeringsverksamhet arten av den försäkringsverksamhet som bolaget be-drev. Bolaget sålunda sörjde för att placeringarna gjordes så att de tryggade tillgångarnas säkerhet, avkastning och likviditet samt så att de var lämpligt diversifierade och hade lämplig spridning. I lagen föreskrevs närmare vilka medel som kunde användas som täckning för an-svarsskulden. Med stöd av den tidigare gällande lagen kunde ett belopp motsvarande ansvarsskulden placeras endast i vissa närmare definierade typer av tillgångar. I lagen angavs också maximibeloppen för olika typer av placeringar. (RP 344/2014 rd, s. 14) Genom bestämmelserna försökte man styra investeringarna särskilt till medlemsstater i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), men även till övriga OECD-medlemsstater.  

I pensionsstiftelser och försäkringskassor som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet samt i övriga försäkringskassor tillämpas fortfarande sådana bestämmelser om täckning av de försäkringstekniska avsättningarna som föregick Solvens II-bestämmelserna och sådana som delvis motsvarar tidigare bestämmelserna i la-gen. Bestämmelserna om täckning är detaljerade dels av historiska skäl och dels för att det inte finns ett solvensramverk för tilläggspensionsarrangemang. Bestämmelserna gäller täckningsdugliga tillgångsslag, hanteringen av valutarisker och den geografiska fördelningen av investeringar. I fråga om den geografiska fördelningen förutsätter bestämmelserna om täckning i huvudsak investering inom EES-området. I gällande lagar behandlas investeringar som gjorts i EES-stater och övriga OECD-medlemsstater huvudsakligen på olika sätt i beräkningen av täckningen av de försäkringstekniska avsättningarna (se avsnitt 2.3). I gällande lagstiftning finns bestämmelser om täckning i 46, 46 a och 47—47 o § i lagen om pensionsstiftelser och i 83 och 83 g—83 r § i lagen om försäkringskassor. 

Med stöd av 46 a § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser jämställs de övriga OECD-medlemsstaterna med en stat som hör till EES-området 1) vid tillämpning av 47 b § 1 mom. 1 punkten, samt 2) endast delvis vid tillämpning av 47 b § 1 mom. 2 och 3 punkten, 47 c § 1—3 punkten samt 47 d § 1 mom. 1 och 2 punkten (se paragrafens 2 mom. nedan i fråga om annorlunda behandling av täckningen i 2 punkten). 

I de bestämmelser som det hänvisas till i 46 a § 1 mom. i lagen om pensionsstiftelser före-skrivs om följande värdepapper: 

— i 47 b § 1 mom. 1 punkten om skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en EES-stat, landskapet Åland eller en internationell sammanslutning där åtminstone en av medlemmarna är en EES-stat, 

— i 47 b § 1 mom. 2 punkten om skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan kommun, samkommun, församling som fungerar som ett offentligt samfund eller något annat sådant med dessa jämställbart regionalt offentligt samfund som är beläget i en EES-stat och som har skatteuppbördsrätt eller vars medlemmar har skatteuppbördsrätt,  

— i 47 b § 1 mom. 3 punkten om skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan depositionsbank eller ett sådant försäkringsbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat, eller en annan sammanslutning som Finansinspektionen jämställer med en sådan depositionsbank eller ett sådant försäkringsbolag som avses ovan,  

— i 47 c § 1 punkten om skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är ett annat kreditinstitut under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat än en sådan depositionsbank som avses i 47 b § 1 mom. 3 punkten eller en annan sammanslutning som med stöd av samma punkt jämställs med en sådan depositionsbank,  

— i 47 c § 2 punkten om skuldförbindelser i vilka gäldenären är en sammanslutning som har hemort i en EES-stat och vars aktier eller andelar omsätts på en reglerad marknad i en EES-stat,  

— i 47 c § 3 punkten om skuldförbindelser som omsätts på en reglerad marknad i en EES-stat och i vilka gäldenären är en annan sammanslutning än en sådan som avses i 1 eller 2 punkten eller i 47 b § 1 mom. 1—3 punkten,  

— i 47 d § 1 mom. 1 punkten om aktier och andelar i sådana sammanslutningar som har hemort i en EES-stat och vilkas aktier eller andelar omsätts på en reglerad marknad i en EES-stat, dock inte aktier och andelar i fastighetssammanslutningar,  

— i 47 d § 1 mom. 2 punkten om förbindelser som emitterats av i 1 punkten avsedda sammanslutningar och som har sämre förmånsrätt än sammanslutningens övriga förbindelser. 

I 46 a § 2 mom. i lagen om pensionsstiftelser föreskrivs att jämställande enligt 1 mom. 2 punkten i paragrafen resulterar i att täckningen kan omfatta sammanlagt högst tio procent av bruttobeloppet av pensionsansvaret. Bestämmelsen gäller aktörer i de övriga OECD-medlemsstater som inte hör till EES-staterna. 

Bestämmelserna i 83 g § i lagen om försäkringskassor motsvarar bestämmelserna i 46 a § i lagen om pensionsstiftelser. 

2.3  Bedömning av nuläget: den nationella lagstiftningens förhållande till bestämmelserna i normerna

Vad försäkringsbolagen beträffar behövs inte längre de reservationer och förklaringar som in-går i OECD:s normer för kapitalrörelser, eftersom Solvens II-direktivet har genomförts genom nationell lagstiftning.  

Frågan ska granskas särskilt när det är fråga om pensionsstiftelser och pensionskassor som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet samt om övriga försäkringskassor. Det är svårt att jämföra de gällande bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor med föreskrifterna i normerna. Regleringen i dessa har utarbetats utifrån sina egna utgångspunkter och de innehåller en olik begreppsapparat. I normerna är indelningen i finansiella instrument mer detaljerad än i bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor.  

Med tanke på den likabehandling av olika medlemsstater som avses i normerna är bestämmelserna i 46 a § i lagen om pensionsstiftelser och 83 g § i lagen om försäkringskassor problematiska. Allmänt taget verkar det inte finnas någon riskteoretisk grund som kan motiveras för att EES- och OECD-medlemsstater ska behandlas ojämlikt till den del som det är fråga om att bestämma täckningen av pensionsansvaret eller ansvarskulden på grundval av medlemskap i EES eller i OECD. 

B III/B1 Transaktioner med fastigheter 

I lagen om pensionsstiftelser föreskrivs om täckning av pensionsansvaret med fast egendom i en EES-stat. Med de fastigheter, byggnader, aktier, rättigheter, skuldförbindelser och fordringar under byggnadstiden som avses i bestämmelsen får högst 40 procent av pensionsansvarets bruttobelopp täckas (47 e § 1 mom.). Högst 15 procent av pensionsansvarets bruttobelopp får täckas med tillgångar och förbindelser som är placerade i ett enskilt objekt, om det är fråga om placering i 1) en fastighet, byggnad, rättighet eller fastighetssammanslutning som avses i 47 e § 1 mom. 1—3 punkten, 2) skuldförbindelser för vilka säkerheten utgörs av en inteckning i ett objekt enligt 1 punkten eller av aktier och andelar i samma fastighetssammanslutning, eller 3) skuldförbindelser av och fordringar under byggnadstiden på en fastighetssammanslutning som avses i 47 e § 1 mom. 3 punkten och i vilken pensionsstiftelsen har bestämmanderätt (47 g § 1 mom.). I lagen om pensionsstiftelser föreskrivs uttryckligen inte hur en fastighetsinvestering som gjorts i en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området ska behandlas vid beräkning av täckningen (46 a samt 47—47 o §, särskilt 47 e §). Med stöd av lagen om pensionsstiftelser får under vissa förutsättningar högst 25 procent av täckningen av pensionsansvaret i en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet utgöras av andra tillgångar och förbindelser (46 § 3 mom., 47 § 2 mom., 47 m § 1 mom. 2 punkten), som tidigare nämnda begränsningar av placeringar som gjorts i EES-stater inte gäller. Det ska tolkas så att i en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet ska fastighetsinvesteringar i en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området vara under vissa förutsättningar möjliga att beakta till ett bruttobelopp av högst 25 procent i täckningsberäkningen. 

Bestämmelserna i 83 k och 83 m § i lagen om försäkringskassor motsvarar i fråga om EES-området bestämmelserna i 47 e och 47 g § i lagen om pensionsstiftelser. I lagen om försäkringskassor finns dock inte någon bestämmelse som motsvarar 47 m § 1 mom. 2 punkten i lagen om pensionsstiftelser. Det ska tolkas så att försäkringstekniska avsättningar inte får täckas genom placeringar i fastigheter i en annan OECD-medlemstat utanför EES-området, om inte annat följer av uttryckliga bestämmelser i lagen om försäkringskassor och av Finansinspektionens föreskrifter. 

Utan en reservation och en förklaring uppfyller bestämmelserna i lagen om pensionsstiftelser och i lagen om försäkringskassor inte de ifrågavarande kraven i normerna på att fastighetstransaktioner inte ska begränsas med kvantitativa begränsningar.  

A IV/C1, D1 Transaktioner med överlåtbara värdepapper på kapitalmarknaden 

Enligt lagen om pensionsstiftelser får skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan depositionsbank eller ett sådant försäkringsbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat, eller en annan sammanslutning som Finansinspektionen jämställer med en sådan depositionsbank eller ett sådant försäkringsbolag som avses ovan utgöra täckning för pensionsansvarets hela bruttobelopp (47 b § 1 mom. 3 punkten). Genom skuldförbindelser i andra sammanslutningar som har hemort i en EES-stat eller med värdepapper i eget kapital får högst 50 procent av pensionsansvarets bruttobelopp täckas (47 c § 2 och 3 punkten, 47 d § 1 mom. 1 och 2 punkten). 

Med stöd av lagen om pensionsstiftelser behandlas investeringar som gjorts i en sammanslutning i en EES-stat på annat sätt vid beräkning av täckningen än investeringar som gjorts i sammanslutningar i andra OECD-medlemsstater utanför EES-området då ovan nämnda bestämmelser tillämpas. När det gäller investeringar som gjorts i andra OECD-stater får sammanlagt högst tio procent av pensionsansvarets bruttobelopp täckas (46 a § 1 mom. 2 punkten). 

Bestämmelserna i 83 g—83 j § i lagen om försäkringskassor motsvarar bestämmelserna i 46 a § och 47 b—47 d § i lagen om pensionsstiftelser. 

B V/D1 Transaktioner på penningmarknaden 

Enligt lagen om pensionsstiftelser kan pensionsansvarets hela bruttobelopp täckas med skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en EES-stat, landskapet Åland eller en internationell sammanslutning där åtminstone en av medlemmarna är en EES-stat (47 b § 1 mom. 1 punkten). I lagen om pensionsstiftelser jämställs förvärv av masskuldebrev som avses i bestämmelsen fullt ut oberoende av om det gäller en EES-stat eller en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området (46 a § 1 mom. 1 punkten). 

Med stöd av lagen om pensionsstiftelser får pensionsansvarets hela bruttobelopp täckas med skuldebrev som upprättats i andra offentliga samfund, depositionsbanker, försäkringsbolag eller andra kreditinstitut inom EES-området. Förvärv av detta slag behandlas vid beräkning av täckningen på annat sätt än investeringar som gjorts i motsvarande värdepapper i andra OECD-medlemsstater utanför EES-området. I fråga om investeringar som gjorts i andra OECD-medlemsstater får täckningen omfatta sammanlagt högst tio procent av bruttobeloppet av pensionsansvaret (46 a § 1 mom. 2 punkten, 47 b § 1 mom. 2 och 3 punkten samt 47 c § 1 punkten). 

Bestämmelserna i 83 g—83 i § i lagen om försäkringskassor motsvarar bestämmelserna i 46 a § och 47 b—47 c § i lagen om pensionsstiftelser. 

B VI/D1 Transaktioner med övriga omsättningsbara värdepapper och fordringar  

utan säkerhet 

När det gäller statens masskuldebrevslån, investeringar och skuldförbindelser som gäller fastigheter, företagens kortfristiga finansiella eller kommersiella krediter hänvisas till det som anförts annanstans i avsnitt 2.3.  

Denna punkt i normerna gäller mycket olika finansiella instrument eller värdepapper med bakomliggande juridiska förhållanden som avser förpliktelser och säkerheter och som kan vara ytterst beroende av de standard- eller specialvillkor som gäller för förbindelserna. Dessa omständigheter försvårar bedömningen av på vilket sätt värdepapper av detta slag som avses i normerna ska klassificeras enligt systematiken i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor. I lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor finns inte några uttryckliga bestämmelser om behandlingen av de finansiella instrument eller värdepapper som avses i denna punkt i normerna vid beräkning av täckningen.  

Med stöd av lagen om pensionsstiftelser får under vissa förutsättningar högst 25 procent av täckningen av pensionsansvaret i en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet utgöras av andra tillgångar och förbindelser (46 § 3 mom., 47 § 2 mom., 47 m § 1 mom. 2 punkten). Det ska tolkas så att sådana övriga tillgångar och förbindelser till en EES-stat och till en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området som avses i denna punkt i normerna i en pensionsstiftelse är under vissa förutsättningar möjliga att beakta till ett bruttobelopp av högst 25 procent i täckningsberäkningen med stöd av paragrafen och Finansinspektionens föreskrifter. 

I lagen om försäkringskassor finns inte någon bestämmelse som motsvarar 47 m § 1 mom. 2 punkten i lagen om pensionsstiftelser. Det ska tolkas så att försäkringstekniska avsättningar inte får täckas genom placeringar som anges i denna punkt i normerna om inte annat följer av de uttryckliga bestämmelserna i lagen om försäkringskassor och av Finansinspektionens föreskrifter. 

Bestämmelserna i 46 a § i lagen om pensionsstiftelser och i 83 g § i lagen om försäkringskassor tillämpas inte på de finansiella instrument som avses i denna punkt i normerna. I pensionsstiftelser och försäkringskassor behandlas således en värdepappersinvestering som gjorts inom EES-området vid beräkning av täckningen lika lindrigt eller lika strängt som en värdepappersinvestering som gjorts i en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området. 

A VII/D1 Transaktioner med kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper 

Med stöd av lagen om pensionsstiftelser får pensionsansvarets hela bruttobelopp täckas med fondandelar i fondbolag eller kollektiva investeringsfonder i en EES-stat som investerar i skuldförbindelser i en EES-stat, landskapet Åland, en internationell sammanslutning där åtminstone en av medlemmarna är en EES-stat, en depositionsbank i en EES-stat, ett försäkringsbolag i en EES-stat eller någon annan därmed jämförbar sammanslutning (47 b § 1 mom.). Högst 50 procent av pensionsansvarets bruttobelopp får täckas med fondandelar i fondbolag eller kollektiva investeringsfonder i en EES-stat som investerar i skuldförbindelser och värdepapper i eget kapital hos andra sammanslutningar i en EES-stat (47 d § 1 mom.). 

I lagen om pensionsstiftelser föreskrivs uttryckligen inte hur en investering som gjorts i ett fondföretag i en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området ska behandlas vid beräkning av täckningen (46 a samt 47—47 o §, särskilt 47 b och 47 d §). Med stöd av lagen om pensionsstiftelser får under vissa förutsättningar högst 25 procent av täckningen av pensionsansvaret i en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet utgöras av andra tillgångar och förbindelser (46 § 3 mom., 47 § 2 mom., 47 m § 1 mom. 2 punkten). Det ska tolkas så att i en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet ska investeringar som gjorts i ett fondföretag i en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området vara under vissa förutsättningar möjliga att beakta till ett bruttobelopp av högst 25 procent i täckningsberäkningen med stöd av paragrafen. 

Bestämmelserna i 83 g–83 j § i lagen om försäkringskassor motsvarar bestämmelserna i 46 a § och 47 b—47 d § i lagen om pensionsstiftelser, men någon bestämmelse som motsvarar 47 m § 1 mom. 2 punkten i lagen om pensionsstiftelser finns inte i lagen om försäkringskassor. Det ska tolkas så att försäkringstekniska avsättningar inte får täckas genom placeringar som anges i denna punkt i normerna, om inte annat följer av uttryckliga bestämmelser i lagen om försäkringskassor och av Finansinspektionens föreskrifter. 

B IX/B Finansieringskrediter och lån 

I lagen om pensionsstiftelser finns inga uttryckliga bestämmelser om behandlingen av indirekta finansieringskrediter och lån som avses i punkten vid beräkning av täckningen (jfr. 46 a § samt 47—47 o §). Till den del sådana finansieringskrediter och lån inte hör till kategorierna I, II, VIII och XIV i normerna får under vissa förutsättningar högst 25 procent av täckningen av pensionsansvaret i en pensionsstiftelse som bedriver tilläggspensionsförsäkringsverksamhet enligt lagen om pensionsstiftelser utgöras av andra tillgångar och förbindelser (46 § 3 mom., 47 § 2 mom., 47 m § 1 mom. 2 punkten). I princip ska det tolkas så att finansieringskrediter och lån som avses i denna punkt i normerna till EES-stater och till en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området är möjliga att beakta i täckningsberäkningen till ett bruttobelopp av högst 25 procent. 

I lagen om försäkringskassor finns inte någon bestämmelse som motsvarar 47 m § 1 mom. 2 punkten i lagen om pensionsstiftelser. I princip ska det tolkas så att försäkringstekniska avsättningar inte får täckas genom placeringar som anges i denna punkt i normerna, om inte annat följer av uttryckliga bestämmelser i lagen om försäkringskassor och av Finansinspektionens föreskrifter. 

I praktiken finns det inte uppgifter om att pensionsstiftelser eller försäkringskassor skulle ha beviljat finansieringskrediter eller lån som avses i punkten. Pensionsstifterser och försäkringskassor gör placeringar i lånebeviljandesyfte i form av masskuldebrev som inte omfattas av finansieringskrediter och lån som avses i punkten. Finansieringen av internationell handel eller finansiering av handel inom en annan medlemsstat från Finland sker via placeringsfonder som inte jämställs med beviljande av finansieringskrediter och lån som avses i punkten. Enligt uppgift från OECD är en reservation och förklaring onödig, i det fall att beviljandet av en sådan kredit eller ett sådant lån är osannolikt, även om det i vissa medlemsstater finns reservationer och förklaringar i fråga om denna punkt även gällande privata pensionsfonder. 

B XI/B1, B2 Transaktioner med depositionskonton 

I lagen om pensionsstiftelser eller lagen om försäkringskassor föreskrivs inte uttryckligen om behandlingen av depositions- eller brukskonton vid beräkning av täckningen. Enligt lagen om pensionsstiftelser får skuldförbindelser i vilka gäldenären eller borgensmannen är en sådan depositionsbank eller ett sådant försäkringsbolag under offentlig tillsyn som fått koncession i en EES-stat, eller en annan sammanslutning som Finansinspektionen jämställer med en sådan depositionsbank eller ett sådant försäkringsbolag som avses ovan utgöra täckning för pensionsansvarets hela bruttobelopp (47 b § 1 mom. 3 punkten).  

När det gäller ett depositionskonto i en depositionsbank eller ett konto i något annat kreditinstitut som Finansinspektionen jämställt med det förra i en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området kan täckningen med stöd av lagen om pensionsstiftelser omfatta sammanlagt högst tio procent av bruttobeloppet av pensionsansvaret (46 a §). 

Bestämmelserna i 83 g och 83 h § i lagen om försäkringskassor motsvarar bestämmelserna i 46 a och 47 b § i lagen om pensionsstiftelser. 

2.4  Ålands ställning

Enligt 27 § 8 och 11 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör saken till rikets lagstiftningsbehörighet. Saken kräver inget godkännande av Ålands lagting. I landskapet Åland tillämpas lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor.  

Tillämpningsområdet för OECD:s normer för kapitalrörelser har avgränsats i Finlands reservationer så att punkterna IV—XII, XV och XVI i A- och B-listan i bilaga A till normerna tills vidare inte tillämpas i landskapet Åland, som varken har rättigheter eller skyldigheter vad dessa punkter beträffar. I Finlands reservationer finns även bestämmelser som gäller förvärv av fast egendom i landskapet Åland. 

3.1  Målsättning

Propositionens syfte är att uppdatera de bestämmelser i lagen om pensionsstiftelser och i la-gen om försäkringskassor för vilka det inte finns någon riskteoretisk grund som hänför sig till medlemskap i OECD eller EES och som inte kan motiveras. Enligt gällande lagstiftning får i de flesta investeringskategorier högst 10 procent av täckningstillgångarna investeras i en annan OECD-medlemsstat utanför EES-området. Detta kan inte längre betraktas som en nödvändig eller motiverad begränsning i och med att investeringsmarknaden och ekonomin internationaliseras. Bestämmelsen kan till och med i onödig utsträckning förhindra investeringar i inkomstbringande och betryggande objekt samt diversifieringen av placeringsrisker. I fråga om pensionsstiftelser och försäkringskassor som bedriver frivilligt tilläggspensionsverksamhet, är syftet dessutom att anpassa reglerna för placeringar i fastigheter till de krav som ställs i OECD:s normer för kapitalrörelser. De ändringar som föreslås nedan och dess konsekvenser för investeringsverksamhetens riskbenägenhet beaktas i pensionsstiftelsernas och försäkringskassornas investerings- och riskhanteringsplan, som används för att mäta och hantera investeringsriskerna. Ändringarna i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor gäller även landskapet Åland. 

I och med förslagen behöver de reservationer och förklaringar som gäller Finland i OECD:s normer för kapitalrörelser inte läggas till när det gäller pensionsstiftelser och försäkringskassor som bedriver frivillig tilläggspensionsverksamhet. Propositionen syftar inte till att ändra de nuvarande särskilda bestämmelser om tillämpningsområdet i normerna som gäller land-skapet Åland. Avsikten är inte heller att ändra andra särskilda bestämmelser som gäller landskapet Åland. De ändringar som föreslås gällande reservationerna i normerna eller deras förklaringar inverkar inte på ställningen av landskapet Åland. 

3.2  De viktigaste förslagen

I den gällande lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor begränsas sådana investeringar som gjorts i övriga OECD-medlemsstater utanför EES-området och som hänförs till täckningen av pensionsansvaret eller ansvarskulden mer än motsvarande investeringar som görs inom EES-området. I fråga om lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor föreslås det att den nationella lagstiftningen ändras så att man slopar dessa skillnader. Paragrafer i lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor ska ändras så att investeringar som gjorts i andra OECD-medlemsstater utanför EES-området jämställs med investeringar som gjorts i EES-stater. Därtill föreslås att man i fråga om pensionsstiftelser och försäkringskassor som bedriver frivilligt tilläggspensionsverksamhet ska upphäva de kvantitativa begränsningar som gäller täckningen av bruttobeloppet av pensionsansvaret eller av ansvarskulden i fråga om placeringar i fastigheter som är belägna i Finland, i en EES-stat eller i en OECD-stat. Dessa fastighetsplaceringar föreslås regleras genom bestämmelser som gäller ledningens allmänna omsorgsplikt, avkastningskrav och krav på säkerhet samt krav på spridning av placeringarna. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

I Finansinspektionens register fanns vid utgången av år 2015 20 pensionsstiftelser eller -kassor eller avdelningar inom dessa som bedrev lagstadgad arbetspensionsförsäkring (nedan B-avdelning). I antalet ingår även två kassor som är i likvidation. En pensionskassa påbörjar sin verksamhet och ingår därför ännu inte i antalet. De registrerade pensionsstiftelserna och pensionskassorna eller deras avdelningar som bedriver verksamhet enligt lagen om pension för arbetstagare eller lagen om pension för företagare är inte slutna, och det är med andra ord möjligt att försäkra nya arbetstagare i dem. I Finansinspektionens register fanns vid utgången av år 2015 endast 32 pensionsstiftelser och -kassor som bedrev tilläggspensionsverksamhet (nedan A-avdelning), varav en är i likvidation. De pensionsstiftelser och -kassor som bedriver tilläggspensionsverksamhet är i huvudsak slutna. Nya arbetstagare kan försäkras i en anstalt som bedriver förmånsbaserad verksamhet och i två anstalter som bedriver premiebaserad verksamhet. Det finns inte en enda EES-tilläggspensionsstiftelse eller -kassa som bedriver gränsöverskridande verksamhet. 

De registrerade 16.12.2015: 

A- pensionsstiftelser 30 st. 

A- pensionskassor 2 

B- pensionsstiftelser 1 

B- pensionskassor 4 

AB- pensionsstiftelser 13 

AB- pensionskassor 2 

ETA- pensionsstiftelser 0 

ETA- pensionskassor 0 

Finländska pensionsstiftelser och försäkringskassor har inte någon betydande försäkringsverksamhet i EES-staterna eller i övriga OECD-medlemsstater utanför EES-området. Finländska pensionsstiftelser och försäkringskassor har dock i begränsad utsträckning kunnat göra investeringar i EES-stater och i övriga OECD-medlemsstater utanför EES-området.  

Det totala antalet medlemsstater i OECD är för närvarande 34. Av dessa hör Finland, Belgien, Spanien, Holland, Irland, Österrike, Island, Storbritannien, Italien, Grekland, Luxemburg, Norge, Portugal, Frankrike, Sverige, Tyskland, Danmark, Republiken Tjeckien, Ungern, Polen, Slovakien, Estland och Slovenien till EES-området. Övriga OECD-medlemsstater är Schweiz, Australien, Chile, Israel, Japan, Kanada, Korea, Mexiko, Turkiet, Förenta staterna och Nya Zeeland. 

Ryssland har varit OECD-medlemskandidatland sedan 2007. Dessutom i maj 2013 fattades beslut om att inleda medlemskapsprocess med Kolumbia och Lettland. 

Till EES-området utanför OECD-medlemsstaterna hör dessutom Lettland, Bulgarien, Cypern, Liechtenstein, Malta, Rumänien, Slovenien och Kroatien. 

De förbättrade möjligheterna att investera bidrar till att rikta in kapitalen på ett effektivt sätt. Med stöd av propositionen får pensionsstiftelser och försäkringskassor göra investeringar mångsidigare på ett sätt som motsvarar den egna ansvars- och investeringsprofilen. Genom propositionen förbättras möjligheterna för pensionsstiftelser och försäkringskassor att möta de krav på avkastning på investerat kapital som uppkommer i en marknadsmiljö med långsam ekonomisk tillväxt och låg räntenivå. Det är svårt eller rentav omöjligt att bedöma på vilket sätt inriktandet av investeringarna förändras på kort eller lång sikt vad beloppen beträffar. 

4.2  Sociala konsekvenser

I maj 2016 fanns 2 450 000 sysselsatta i Finland (felmarginalen ±33 000). Sysselsättningsgraden, dvs. de sysselsattas andel av 15—64 år fyllda var 68,6 procent (Statistikcentralen: Finlands officiella statistik (FOS): Arbetskraftsundersökning, e-publikation, tillgänglig på sidan: http://www.stat.fi/til/tyti/2016/05/tyti_2016_05_2016-06-21_tie_001_sv.html, hänvisat: 13.7.2016). 

Det totala antalet pensionstagare i Finland i slutet av år 2014 var cirka 1 525 000 (Finlands officiella statistik: Socialskydd, Statistiken över pensionstagarna i Finland 2014, e-publikation, tillgänglig på sidan: http://www.etk.fi/wp-content/uploads/Tilasto_suomen_elakkeensaajista_2014.pdf, hänvisat: 13.7.2016) 

I de registrerade pensionsstiftelserna och pensionskassorna som bedriver lagstadgad arbets-pensionsförsäkring fanns år 2014 sammanlagt 45 718 försäkrade och 45 494 pensionstagare. I den största pensionskassan som bedriver lagstadgad arbetspensionsförsäkring fanns år 2014 10 622 försäkrade och 7 309 pensionstagare och i den minsta på motsvarande sätt 101 försäkrade och 132 pensionstagare. Antalet försäkrade understeg 300 i fyra stiftelser eller kassor och 150 i en pensionsstiftelse. I tilläggspensionsstiftelser och -kassor som bedrev frivillig tilläggspensionsverksamhet var antalet försäkrade 14 511, 9499 hade fått fribrev och antalet pensionstagare var 48 558. I den största tilläggspensionsstiftelsen fanns år 2014 sammanlagt cirka 17 000 försäkrade, personer med fribrev och pensionstagare och på motsvarade sätt i den minsta två försäkrade och pensionstagare. Mindre än 30 försäkrade och pensionstagare fanns i 12 tilläggspensionsstiftelser och mindre än 100 försäkrade och pensionstagare i en tilläggspensionskassa. (Slutrapport av gruppen som utrett en översyn av lagen om pensionsstiftelser och lagen om försäkringskassor, Social- och hälsovårdsministeriets rapporter och promemorior 2016:6, s. 49—50, på finska). 

Pensionsstiftelsernas och försäkringskassornas verksamhet berör enbart en liten andel av den sysselsatta arbetskraften och pensionstagarna. Konsekvenserna av ändringarna kan som helhet bedömas vara ringa.