1.1
Inkomstskattelagen
10 §.Inkomst som förvärvats i Finland. I paragrafen föreslås en ny 14 punkt där det föreskrivs att avkastning som tagits ut från ett aktiesparkonto är inkomst som förvärvats i Finland. Med aktiesparkonto avses ett sådant aktiesparkonto som avses i lagen om aktiesparkonton. Skatteavtal som Finland har ingått kan dock begränsa Finlands beskattningsrätt i fråga om avkastning som en begränsat skattskyldig tar ut från ett aktiesparkonto.
32 §.Kapitalinkomst. Till uppräkningen av skattepliktiga kapitalinkomster fogas avkastning av ett kapitaliseringsavtal och avkastning som tagits ut från ett aktiesparkonto.
33 a §.Dividender från offentligt noterade bolag. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där det föreskrivs att dividend på aktier på ett aktiesparkonto är med avvikelse från 1 mom. avkastning av aktiesparkontot, som betraktas som skattepliktig kapitalinkomst på det sätt som föreskrivs i 53 b §. Genom bestämmelsen befrias dividender från ett finländskt offentligt noterat bolag från skatt då dividenderna tas emot.
33 c §. Dividend från utländska samfund. Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. där det föreskrivs att dividend på aktier på ett aktiesparkonto är med avvikelse från 1 mom. avkastning av aktiesparkontot, som räknas som skattepliktig kapitalinkomst på det sätt som föreskrivs i 53 b §. Den föreslagna bestämmelsen om utländska dividender motsvarar bestämmelsen om inhemska dividender i det nya 4 mom. som föreslås i 33 a §.
34 §.Skatteplikt för försäkringsersättningar som grundar sig på personförsäkring. I 1 mom. föreslås ett omnämnande om kapitaliseringsavtal och sådana pensionsförsäkringar som avses i 5 mom. Försäkringsutbetalningar som har erhållits med stöd av dessa betraktas som kapitalinkomst på samma sätt som andra livförsäkringar och frivillig individuell pensionsförsäkring. Ett undantag utgör sådan livsvarig pensionsförsäkring som det föreskrivs om i den föreslagna 35 a §.
Det föreslås att en ny 3 punkt fogas till 3 mom., enligt vilken ett villkor för att endast avkastningen av en försäkringsutbetalning ska vara skattepliktig är att försäkringspremier inte har dragits av vid beskattningen. Som det beskrivs i den allmänna motiveringen är kravet motiverat i gränsöverskridande situationer .
I 5 mom. föreslås en bestämmelse där det föreskrivs att av utbetalningar med stöd av ett kapitaliseringsavtal eller någon annan tidsbegränsad pensionsförsäkring än en sådan frivillig individuell pensionsförsäkring som avses i 34 a § är endast avkastningen skattepliktig kapitalinkomst. Med tanke på gränsöverskridande situationer föreslås det att ett villkor för detta ska vara att försäkringspremier inte har dragits av vid beskattningen. Kravet tryggar den nationella skattebasen och påverkar inte rent inhemska situationer eftersom de nämnda premierna inte är avdragsgilla enligt inkomstskattelagen.
Det nuvarande 5 mom. blir 7 mom.
Som ett nytt 6 mom. tas i paragrafen in en bestämmelse om att avdrag för försäkringspremier jämställs med att obeskattade inkomster har kunnat överföras till försäkringen, vilket ekonomiskt sett är detsamma som att premierna har dragits av vid beskattningen. Som exempel på sådan utländsk lagstiftning kan man nämna den situation som beskrivs ovan i avsnitt 4.2.3 och som framgår av högsta förvaltningsdomstolens beslut. I detta fall hade placeringar gjorts med obeskattade medel (pre tax).
Det föreslås att den definition av frivillig pensionsförsäkring som nu ingår i 34 a § 4 mom. tas in i paragrafen som ett nytt 8 mom. Det är fråga om en allmän definition och en motsvarande bestämmelse ingick tidigare också i 96 § 8 mom. som gällde avdrag för pensionsförsäkringspremie. Lagens 96 § gällde frivilliga pensionsförsäkringar med olika villkor. För att lagstiftningen ska vara tydlig är det skäl att flytta bestämmelsen till 34 § i vars 5 mom. tas in en bestämmelse om andra tidsbegränsade frivilliga pensionsförsäkringar än sådana som avses i 34 a §. Samtidigt förtydligas gränsdragningen till livförsäkringar där det i definitionen ingår att utbetalningar enligt avtalet görs under en kortare tid än två år efter att den försäkrade har uppnått en viss ålder.
34 a §.Utbetalningar som grundar sig på frivillig individuell pensionsförsäkring och på långsiktigt sparavtal. Det föreslås att paragrafens 4 och 5 mom. ska strykas eftersom 81 §, som gäller pensionsförsäkringar med engångspremie, också föreslås strykas och en bestämmelse som motsvarar 5 mom. tas in i 34 § som ett nytt 8 mom.
35 §.Avkastning och förlust från sparlivförsäkring, kapitaliseringsavtal och tidsbegränsad pensionsförsäkring. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar de ändringar som föreslås i paragrafen.
I 1 mom. föreslås en huvudregel om beskattningen av avkastning. Innehållet i regeln beskrivs i avsnitt 4.2.2.
I 2 mom. tas in den nuvarande bestämmelsen i 35 §, enligt vilken även premierna för en dödsfallsförsäkring som ingår i samma försäkringsavtal betraktas som försäkringspremier. Bestämmelsen tillämpas på motsvarande sätt också på pensionsförsäkringar. Eftersom bestämmelserna om pensionsförsäkringar tillämpas endast på försäkringar som den försäkrade själv har tecknat begränsas bestämmelsen i den sista meningen i den nuvarande 35 § till att endast gälla sparlivförsäkringar.
I paragrafens nya 3 mom. föreskrivs om avdrag för förluster. Förlusten dras av från kapitalinkomsterna det år avtalet löper ut eller beaktas vid fastställandet av förlust som hänför sig till kapitalinkomstslaget. I momentet föreskrivs också om i vilken ordning förlusten ska dras av och att förlusten inte beaktas vid fastställandet av underskott i kapitalinkomstslaget. En förlust får således inte dras av från skatt på förvärvsinkomst genom underskottsgottgörelse i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. i inkomstskattelagen. Förfarandet motsvarar behandlingen av överlåtelseförluster enligt 50 §. Ett skattskyldigt samfunds förlust som baserar sig på en sparlivförsäkring och ett kapitaliseringsavtal dras av från inkomsterna från den förvärvskälla vars medel avtalet gäller.
I 4 mom. föreslås en bestämmelse om situationer där ett kapitaliseringsavtal har förvärvats genom köp eller vederlagsfritt. Vid förvärvarens beskattning av kapitaliseringsavtalet ska vid tillämpning av paragrafen det vederlag som förvärvaren betalat jämställas med premier för kapitaliseringsavtal. Premier för kapitaliseringsavtal som erhållits i arv eller som gåva likställs med anskaffningsutgiften enligt 47 §, dvs. det värde som använts vid arvs- eller gåvobeskattningen. Premier som betalats före förvärvet ersätts med den nya kapitalandel som på basis av senare premier och utbetalningar som gjorts med stöd av avtalet ändrar med beloppet av den andel som ska betraktas som kapital.
På kapitaliseringsavtal som erhållits som gåva tillämpas bestämmelsen i 47 § 1 mom. i inkomstskattelagen, som också tillämpas på så kallade mellanöverlåtelser. Enligt bestämmelsen räknas anskaffningsutgiften ut av gåvogivarens anskaffningsutgift om gåvomottagaren överlåter den egendom han erhållit innan ett år har förflutit från gåvan. Avkastningen av uttag som gjorts före utgången av denna tidsfrist bestäms utifrån gåvogivarens premier.
Särskilt i fråga om arvsbeskattningen finns det flera situationer där anskaffningsutgiften kan bildas vid flera olika arvsbeskattningar, till exempel när den efterlevande maken dör innan avvittringen av kvarlåtenskapen har förrättats (HFD 2007:21) eller när någon av delägarna i dödsboet dör (HFD 2013:35). I dessa fall bildas också den anskaffningsutgift som används vid beräkningen av avkastningens andel på basis av flera arvsbeskattningar.
Om kapitaliseringsavtalet har överlåtits till underpris ska bestämmelsen om affärer av gåvokaraktär i 18 § 3 mom. i lagen om skatt på arv och gåva tillämpas. Om överlåtelsepriset är högst tre fjärdedelar av kapitaliseringsavtalets värde jämställs vid förvärvarens beskattning premierna för avtalet med vederlagets andel och i fråga om en gåva med anskaffningsutgiften enligt 47 § 1 mom. Om överlåtelsepriset överstiger tre fjärdedelar av avtalets värde jämställs premierna för avtalet endast med vederlagets andel vid förvärvarens beskattning.
Anskaffningsutgiften för kapitaliseringsavtal som förvärvats vid avvittring beräknas med stöd av 46 § 2 mom. av anskaffningsutgiften före fånget genom avvittring. Utgiften utgörs vanligen av de premier som den tidigare ägaren har betalat, även vid beräkningen av avkastningens andel av uttag efter avvittringen.
Den kapitalandel som utgör grunden vid beräkningen av avkastningen är således alltid densamma som anskaffningsutgiften för avtalet när beloppet av vinsten vid överlåtelse av kapitaliseringsavtal beräknas i enlighet med 45 §. När den anskaffningsutgift som bildas eller överförs vid de ovan beskrivna förvärven ändrar efter förvärvet på grund av utbetalningar som gjorts med stöd av avtalet och nya premier, ändrar också kapitalandelen på motsvarande sätt.
I 5 mom. föreslås bestämmelser om beskattningen av avkastning när betalningsmottagaren med stöd av 12 kap. i ärvdabalken har nyttjanderätt till ett kapitaliseringsavtal på grund av testamente. Enligt kapitlets 3 § äger den som genom testamente erhållit nyttjanderätten till egendom befogenhet att förvalta egendomen och få avkastningen av den. Eftersom innehavaren av nyttjanderätten, som vanligen är den efterlevande maken, inte kan ha rätt till avtalets kapital ur civilrättslig synvinkel, ska de betalningar som gjorts till denne med stöd av avtalet i sin helhet betraktas som avkastning vid beskattningen.
35 a §.Livsvarig pensionsförsäkring. I 1 mom. i den föreslagna paragrafen ingår en huvudregel om beskattningen av pension som utbetalats med stöd av en livsvarig pensionsförsäkring. En redogörelse för innehållet i och tillämpningen av denna finns ovan i avsnitt 4.2.3.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse med tanke på de situationer där den andel av försäkringspremierna som avses i 1 mom. inte kan beaktas i sin helhet därför att den pension som betalats under skatteåret underskrider det belopp som enligt 1 mom. ska beaktas som försäkringspremier under skatteåret. Detta kan bero på att pension undantagsvis inte betalas eller betalas till ett lägre belopp än vanligt. Den del av försäkringspremierna för skatteåret som inte har kunnat beaktas kommer att beaktas under senare år. Den andra meningen i momentet innehåller en förtydligande bestämmelse om att beloppet av försäkringspremierna beaktas under hela avtalsperioden. Om den försäkrade har använt sin återköpsrätt delvis, avdras från försäkringspremierna det belopp som till följd av detta har betalats till den försäkrade minskad med denandel av em som betraktas som inkomst.
Den situationen att pension inte betalas i enlighet med avtalet kan anses utgöra undantagsfall. Om avsikten med ett förfarande är att uppnå skattemässiga fördelar kan det i förekommande fall bedömas om 28 § om kringgående av skatt i lagen om beskattningsförfarande är tillämplig.
I 3 mom. föreslås en bestämmelse med tanke på återköpssituationer och situationer där försäkringen ändras till en annan försäkring, till exempel sparlivförsäkring. Återköpsvärdet eller ändringsvärdet är skattepliktig inkomst i enlighet med 35 § 1 mom. För att återköp ska vara möjligt måste man kunna beräkna försäkringens sparandel, varvid avkastningens andel kan fastställas i enlighet med 35 § 1 mom. Med ändringsvärde avses i 34 § 2 mom. det värde som räknades försäkringstagaren till godo då försäkringen ändrades till ett annat av slag av försäkring. Om en livsvarig pensionsförsäkring ändras till en sparlivförsäkring får den försäkrade en viss sparandel som ingår i sparlivförsäkringen. Andelen skattepliktig inkomst av ändringsvärdet för försäkringen beräknas genom att det från sparlivsförsäkringens sparandel avdras den del av försäkringspremierna för pensionsförsäkringen som inte har kunnat beaktas vid beräkningen av den del av pensionen som enligt 1 mom. ska betraktas som skattepliktig inkomst.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs om de situationer där försäkringspremier har dragits av vid inkomstbeskattningen, vilket är möjligt i fråga om försäkringar som spararen har tecknat när han eller hon bodde utomlands. I dessa fall är utbetalningar med stöd av försäkringen i sin helhet skattepliktig förvärvsinkomst. Avdrag för försäkringspremier jämställs med att inkomst har kunnat överföras till försäkringen till bruttobelopp i enlighet med 34 § 6 mom.
35 b §.Särskilt beskattningsförfarande för vissa försäkringar. I paragrafen föreslås bestämmelser om det beskattningsförfarande som ska tillämpas på vissa försäkringsbaserade produkter. Syftet med bestämmelserna är framför allt att reagera på den ökade förekomsten av produkter som utländska tjänsteleverantörer skräddarsyr för kundernas särskilda behov och som har observerats i samband med Skatteförvaltningens tillsyn. Den föreslagna bestämmelsen är materiell trots att den har vissa drag av bestämmelsen om kringgående av skatt. Avsikten är inte att begränsa tillämpningsområdet för 28 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995), som gäller kringgående av skatt, utan paragrafen kan även i fortsättningen bli tillämplig när tillämpningsvillkoren uppfylls i övrigt. Den föreslagna bestämmelsen avviker från 28 § i lagen om beskattningsförfarande bland annat genom att den kan tillämpas utan att det är fråga om avsikt att komma undan skatt och att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen bedöms utifrån de objektiva kännetecken som anges i den.
I 1 mom. föreskrivs om beskattningsförfarandet och villkoren för att tillämpa det. Enligt förslaget ska bestämmelsen tillämpas på sparlivförsäkringar, pensionsförsäkringar och kapitaliseringsavtal som uppfyller de villkor som anges i momentet. I lagen om försäkringsklasser räknas kapitaliseringsavtal till livförsäkringar, men bestämmelsen är också tillämplig på avtal som kan jämställas med utländska kapitaliseringsavtal (eng. capital redemption policy) oberoende av klassificeringen enligt den nationella lagstiftningen. Avtalet behandlas som en helhet och när villkoren uppfylls beskattas avkastningen av alla placeringsobjekt som ingår i avtalet som den skattskyldiges inkomst under det skatteår som intäkterna har flutit in till försäkringsbolaget och som de kan tas ut av den skattskyldige. Med skattskyldig avses den som har rätt att ta ut medel från försäkringen.
Intäkterna ska anses kunna tas ut av den skattskyldige på det sätt som avses i momentet under skatteåret oberoende av uttagsbegränsningar i avtalet, om uttagsrätt under skatteåret inte uttryckligen förhindras i avtalet, den skattskyldige själv har haft möjlighet att avtala om begränsningar av uttagsrätten, den skattskyldige har rätt att ändra begränsningarna eller den skattskyldige har rätt att ta ut intäkterna under skatteåret med stöd av andra bestämmelser som gäller försäkringsavtalet, till exempel med stöd av 13 § i lagen om försäkringsavtal.
Försäkringstagarens rätt enligt 13 § 1 mom. i lagen om försäkringsavtal att få återköpsvärdet av försäkringen kan med stöd av 3 mom. i samma paragraf uteslutas i försäkringsvillkoren endast i fråga om pensionsförsäkringar. Av lagvalsbestämmelsen i 9 § i lagen om tillämplig lag vid vissa försäkringsavtal av internationell karaktär (91/1993) följer att på livförsäkringsavtal, som även pensionsförsäkringar räknas höra till med beaktande av bestämmelserna i lagen om försäkringsklasser, tillämpas lagen i den stat där försäkringstagaren är stadigvarande bosatt. I vilken utsträckning bestämmelserna om utformande av pensionsförsäkringar och kringgående av skatt i 28 § i lagen om beskattningsförfarande kan tillämpas på pensionsförsäkringsavtal av konstruerad karaktär där möjligheten till återköp har uteslutits beror på om det i framtiden uppkommer behov av en ny bedömning av bestämmelserna om pensionsförsäkringar med tanke på uppnåendet av paragrafens syften.
Ett villkor för tillämpningen av det beskattningsförfarande som avses i paragrafen är att försäkringstagaren eller en av denne utsedd person kan utöva rättigheter som anknyter till underliggande tillgångar enligt försäkringsavtalet och som vanligen tillkommer ägaren eller att han eller hon har möjlighet att påverka utövandet av sådana rättigheter. Som sådana rättigheter betraktas rätt enligt momentets 1—4 punkt att använda bestämmande inflytande eller rösträtt som hänför sig till den underliggande tillgången, att besluta till vem och på vilka villkor den egendom som utgör underliggande tillgång ska överlåtas, att besluta om nyttjande- eller besittningsrätt som hänför sig till den underliggande tillgången och att avtala om uppdrag som gäller den egendom som utgör underliggande tillgång eller ingå andra avtal som gäller den underliggande tillgången för försäkringsbolagets del med en tredje part. Vid vanliga indirekta placeringar har placeraren inte dessa rättigheter.
Vid utövande av rösträtt enligt 1 punkten är det fråga om situationer där aktieägaren eller en person som denne har utsett får utöva rösträtt som hänför sig till en aktie som utgör underliggande tillgång och om situationer där försäkringsbolaget ska utöva rösträtt enligt försäkringstagarens anvisningar. Som utövande av bestämmande inflytande enligt punkten betraktas även till exempel det att försäkringstagaren får utöva rättigheter som tillkommer borgenären i fråga om skuldebrev som utgör underliggande tillgång, till exempel rätt att avtala om skuldvillkor och betalningsplaner eller ändring av dessa.
Rätten enligt 2 punkten att besluta till vem och på vilka villkor den egendom som utgör underliggande tillgång ska överlåtas gäller till exempel när försäkringstagaren har rätt att besluta om överlåtelse av en aktie som utgör underliggande tillgång till försäkringstagaren själv eller till någon som hör till försäkringstagarens intressesfär.
Särskilt i fråga om utländska arrangemang kan också en byggnad eller någon annan fastighet utgöra den underliggande tillgången. I sådana fall ska sådant utövande av rättigheter som vanligen tillkommer ägaren och där paragrafen blir tillämplig med stöd av 3 punkten anses vara till exempel bestämmande om nyttjanderätt till den byggnad eller den fastighet som utgör den underliggande tillgången.
Som rätt enligt 4 punkten att avtala om uppdrag som gäller den egendom som utgör underliggande tillgång eller ingå avtal som gäller den underliggande tillgången för försäkringsbolagets del med en tredje part betraktas till exempel rätt att ingå avtal om förvaring eller egendomsförvaltning eller rätt att ge köp- eller säljorder för försäkringsbolagets del med en tredje part.
Försäkringstagarens eller en av denne utsedd persons rätt att bland de alternativ som försäkringsbolaget erbjuder välja de underliggande tillgångar som avtalets värde binds till eller rätten att ändra allokeringen av de underliggande tillgångarna medan avtalet är i kraft leder däremot inte till ett sådant beskattningsförfarande som avses i 1 mom. När det gäller dessa åtgärder är det inte fråga om försäkringsbolagets rättigheter utan om utövande av rättigheter som tillkommer försäkringstagaren själv även i de fall där försäkringsbolaget på grund av försäkringstagarens åtgärder gör transaktioner gällande medel som utgör underliggande tillgång för att fullgöra sina skyldigheter som följer av lagstiftningen Enligt 6 kap. 20 c § 2 mom. i försäkringsbolagslagen ska försäkringstekniska avsättningar för fondförsäkringar enligt 10 kap. så exakt som möjligt täckas med tillgångar som hör till placeringsobjekt som bestämmer dessa försäkringars värdeutveckling. Enligt andra meningen i 9 kap. 8 § 3 mom. i försäkringsbolagslagen fastställs ansvarsskulden när det gäller fondförsäkringar i enlighet med värdeutvecklingen på de placeringar som är knutna till ansvarsskulden. Av försäkringsbolagens solvensbestämmelser kan således anses följa att försäkringsbolaget i praktiken måste placera försäkringstagarens försäkringspremier enligt de dolda tillgångar som försäkringstagaren har valt. eller av någon annan orsak. I 1—4 punkten är det däremot fråga om situationer där försäkringstagaren direkt utövar rättigheter som tillkommer försäkringsbolaget i egenskap av ägare av medlen, vilket är ovanligt.
Enligt 2 mom. anses förutsättningen att utöva en rättighet enligt 1 mom. bli uppfylld om försäkringstagaren eller en av denne utsedd person har utövat rättigheten under skatteåret eller om det har avtalats om utövande av en sådan rättighet i ett avtal enligt 1 mom. Detsamma gäller när försäkringstagaren eller en av denne utsedd person har en faktisk möjlighet att utöva en sådan rättighet, oberoende av om personen i fråga har utövat denna rättighet under skatteåret eller inte.
I 3 mom. föreskrivs om beräkningen av den beskattningsbara inkomst som med stöd av 1 mom. betraktas som den skattskyldiges inkomst. Inkomsterna ska beskattas som en fysisk persons kapitalinkomst och i fråga om samfund som är skattskyldiga som inkomst av den inkomstkälla vars medel avtalet gäller.
Beloppet av inkomsten beräknas så att från nettoavkastningen under skatteåret av de placeringsobjekt som kopplats till avtalet avdras de provisioner som den skattskyldige har betalat till försäkringsbolaget på basis av samma avtal under samma skatteår och som har minskats med avtalets sparbelopp. Vid beräkningen av nettoavkastningen beaktas alla bruttoprestationer som försäkringsbolaget fått under skatteåret för de placeringsobjekt som utgör underliggande tillgångar enligt avtalet, såsom dividendavkastning, ränteintäkter, eftermarknadsgottgörelser och köpesummor för värdepapper. Till bruttoprestationer räknas utöver till försäkringsbolaget betalda och avräknade intäkter och vinstandelar även disponibla intäkter och vinstandelar samt övriga belopp som till sin karaktär motsvarar intäkter. Således beaktas till exempel avkastning på dividender och vinstandelar som grundar sig på andelar i sammanslutningar i beloppet av bruttoprestationerna under det skatteår som de har kunnat tas ut av försäkringsbolaget.
I det föreslagna momentet föreskrivs det att vid beräkningen av nettoavkastningen avdras från de ovan avsedda bruttoprestationerna försäkringsbolagets faktiska anskaffningsutgifter för egendom som har överlåtits under skatteåret och försäkringsbolaget andra under skatteåret realiserade utgifter med direkt anknytning till bruttoprestationerna som har uppstått till följd av förvärvandet av denna inkomst, inklusive källskatt som försäkringsbolaget har betalat. De nämnda utgifter som försäkringsbolaget orsakats ska beaktas i den omfattning som utgifterna har haft betydelse vid beräkningen av försäkringens sparbelopp. Det är möjligt att den skattskyldige inte kan utreda de faktiska anskaffningsutgifterna för egendom som utgör den underliggande tillgången i synnerhet i fråga om avtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande. Med tanke på dessa situationer föreslås det i momentet att vid beräkningen av nettoavkastningen kan en så kallad presumtiv anskaffningsutgift enligt 46 § 1 mom. dras av från köpesumman för den egendom som utgör den underliggande tillgången enligt avtalet, om den skattskyldige trots försök inte kan få uppgifter om den faktiska anskaffningsutgiften av försäkringsbolaget. Vid tillämpningen av en presumtiv anskaffningsutgift anses ägartiden ha börjat vid den tidpunkt då ägandet övergår i försäkringsbolagets namn. I fråga om köp som ingåtts efter lagens ikraftträdande ska den skattskyldige säkerställa att de faktiska anskaffningsutgifterna kan utredas.
I momentet preciseras också att kalkylmässiga värdeändringar och andra kalkylmässiga poster som beaktats i försäkringsbolagets bokföring och värdeberäkningen i avtalet inte beaktas vid beräkningen av nettoavkastningen för skatteåret. Sådana kalkylmässiga värdeändringar och andra poster är till exempel kalkylmässiga värdeändringar som beror på ändringar i marknadsvärdet på värdepapper som utgör underliggande tillgång enligt avtalet. Andra kalkylmässiga poster som inte beaktas vid beräkningen av nettoavkastningen är till exempel försäkringsbolagets inkomstandel av den beskattningsbara inkomsten för sammanslutningar och andra beräkningssubjekt som utgör underliggande tillgångar. Denna begränsning behövs därför att man vid beräkningen av nettoavkastningen använder realiserade överlåtelsepriser, intäkter, faktiska anskaffningsutgifter och realiserade övriga utgifter.
Om den nettoavkastning som beräknas enligt momentet är negativ, är den förlust som uppstår inte avdragsgill vid beräkningen av nettoavkastningen för senare skatteår. Förlusten kan inte heller dras av från den skattskyldiges övriga inkomster.
I 4 mom. föreskrivs om beskattningen av utbetalningar till den skattskyldige som görs med stöd av ett avtal enligt 1 mom. På utbetalningarna tillämpas bestämmelserna i 35 eller 35 a §. Från det belopp som räknats som skattepliktig avkastning avdras således det belopp som med stöd av denna paragraf betraktats som inkomst för skatteåret eller tidigare. Genom det föreslagna momentet förhindrar man också dubbel beskattning.
Exempel
Den skattskyldige har sedan ingången av 2010 haft en försäkring som uppfyller förutsättningarna för tillämpning av denna paragraf. Försäkringen har årligen gett en nettoavkastning och den skattskyldige har inte tagit ut medel från försäkringen. Den realiserade nettoavkastningen har inte tidigare beskattats som den skattskyldiges inkomst. Från och med att lagen börjar tillämpas ska den nettoavkastning under skatteåret som beräknats enligt 3 mom. beskattas som den skattskyldiges kapitalinkomst från försäkringen. Om den skattskyldige tar ut medel från försäkringen till exempel 2022, beräknas först beloppet av den skattepliktiga kapitalinkomsten i enlighet med 35 § eller 35 a §. Från detta belopp avdras beloppet av samma skattskyldigs kapitalinkomst som beskattats enligt denna paragraf åren 2020—2022.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs om avdrag för förlust som uppstått på grund av avtalet i enlighet med 35 §.
45 §.Skatteplikt för överlåtelsevinst. Enligt det nya 6 mom. som föreslås bli fogat till paragrafen omfattas överlåtelser som görs inom ett aktiesparkonto inte av beskattningen av överlåtelsevinst och i det nya 7 mom. införs bestämmelser om beskattningen av vinst vid överlåtelse av ett kapitaliseringsavtal. Vinst från överlåtelse av kapitaliseringsavtal betraktas som överlåtelsevinst enligt bestämmelserna om beskattning av överlåtelsevinst i inkomstskattelagen, dock så att vid beräkningen av överlåtelsevinst tillämpas inte antaganden om anskaffningsutgift enligt 46 § 1 mom.
På överlåtelse av kapitaliseringsavtal kan också 46 § 2 mom. tillämpas. Enligt momentet beräknas ägartiden och anskaffningsutgiften för egendom som förvärvats vid avvittring med hänsyn till det fång som är tidigare än avvittringen. Om en efterlevande makes avtal överförs till dödsboet i samband med avvittringen utgörs anskaffningsutgiften för dödsboet av det värde som använts vid arvsbeskattningen.
Vid förvärvarens senare beskattning av överlåtelsevinsten räknas vederlag och de premier som förvärvaren själv har betalat för avtalet till anskaffningsutgiften. Till anskaffningsutgiften för ett kapitaliseringsavtal som erhållits i arv eller som gåva räknas det beskattningsvärde enligt 47 § 1 mom. som använts vid arvs- eller gåvobeskattningen, ökat på motsvarande sätt med de premier som förvärvaren har betalat. Anskaffningsutgiften för ett kapitaliseringsavtal som har förvärvats genom köp av gåvonatur utgörs på motsvarande sätt av vederlag, gåvan och nya premier som har betalats.
Vid beräkningen av överlåtelsevinsten ska i enlighet med principerna för beskattning av överlåtelsevinst beloppet av de medel som den skattskyldige tagit ut och som ska betraktas som kapitalandel, dvs. den andel som inte betraktas som avkastning enligt 35 §, dras av från det belopp som betraktas som anskaffningsutgift.
50 §.Överlåtelseförlust. I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. där det föreskrivs att överlåtelseförluster från aktiesparkonton inte är avdragsgilla.
53 b §.Aktiesparkonton. I det nya 53 b § 1 mom. föreskrivs det om beskattningen av avkastning av aktiesparkonton. Avkastningen utgörs av den del av det gängse värdet av sparmedlen på kontot som överskrider beloppet av insättningarna på kontot. Till det gängse värdet räknas marknadsvärdet enligt de senast tillgängliga slutkurserna för aktier på ett värdeandelskonto som har anslutits till aktiesparkontot samt medlen på ett inlåningskonto som har anslutits till aktiesparkontot.
Avkastningen beskattas endast om den tas ut från kontot. Om det gängse värdet är lika högt eller lägre än beloppet av insättningarna på kontot medför uttag av medlen inga inkomstskattepåföljder. När medel tas ut från kontot betraktas som avkastning samma relativa andel som förhållandet mellan den avkastning som finns på kontot och det gängse värdet av sparmedlen på kontot. Uttag av medel minskar beloppet av insättningar på kontot till den del uttaget betraktas som uttag av insättningar. Utgifter som tjänsteleverantören tar ut med stöd av avtalet om aktiesparkonto minskar avkastningen av kontot. Utgifterna kan inte dras av separat vid beskattningen.
I 2 mom. föreskrivs om beskattningen av dividend på aktier på ett aktiesparkonto. Dividenderna betraktas i sin helhet som en del av avkastningen av kontot. Om dividenden har fåtts från utlandet och källstaten har innehållit källskatt på dividenden avdras beloppet av källskatten från bruttobeloppet av den erhållna dividenden och endast nettobeloppet av dividenden räknas som en del av avkastningen av kontot. Om källstaten har innehållit en högre källskatt på dividenden än vad som är tillåtet enligt ett skatteavtal mellan Finland och staten i fråga, betraktas ändå endast nettobeloppet av dividenden som avkastning. Den skattskyldige har dock möjlighet att ansöka om återbetalning av den källskatt som enligt skatteavtalets bestämmelser har uppburits till ett för högt belopp i källstaten. I dessa fall ska den skattskyldige anmäla beloppet av den återbetalda skatten både till tjänsteleverantören och till Skatteförvaltningen. Det belopp som återbetalats av källstaten betraktas som avkastning som har tagits ut från aktiesparkontot det skatteår som återbäringen har betalats.
I 3 mom. föreskrivs om avdrag för förlust från ett aktiesparkonto när kontot avslutas. Om den skattskyldige i samband med att kontot avslutas efter uttag från kontot får tillbaka mindre medel från kontot än vad som finns kvar av de medel som han eller hon placerat på kontot, utgörs förlusten från aktiesparkontot av skillnaden mellan det återstående beloppet av medel som placerats på kontot och beloppet av de medel som ska fås tillbaka från kontot. Förlusten är avdragsgill från de skattepliktiga kapitalinkomsterna. I momentet föreskrivs också om i vilken ordning förlusten ska dras av. Förlusten beaktas inte vid fastställandet av underskott i kapitalinkomstslaget.
I 4 mom. föreslås en bestämmelse där det föreskrivs om de situationer där ett aktiesparkonto överförs från en tjänsteleverantör till en annan. Överföringen kan göras utan skattepåföljder om kontot överförs på det sätt som avses i 13 § i lagen om aktiesparkonton.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs att avslutande av ett aktiesparkonto på grund av den skattskyldiges död inte medför inkomstskattepåföljder. Medel som finns på kontot beaktas vid arvsbeskattningen på samma sätt som medel på andra värdeandels- och inlåningskonton.
I 6 mom. föreskrivs att den skattskyldige får ha endast ett aktiesparkonto. I praktiken kan tjänsteleverantören dock inte utreda om kunden redan har ett aktiesparkonto. I samband med att avtalet ingås ska kunden försäkra att han eller hon inte har andra gällande avtal om aktiesparkonton. Om kunden har flera än ett avtal i kraft samtidigt påför Skatteförvaltningen den skattskyldige en skatteförhöjning på det sätt som föreskrivs i 33 b § i lagen om beskattningsförfarande.