2.2.1  2.2.1 Uppbörd av skatt som betalas genom den särskilda ordningen

På uppbörd av skatt som betalas genom den särskilda ordningen tillämpas bestämmelserna i 12 a kap. i mervärdesskattelagen. Med de undantag som anges i mervärdesskattelagen omfattas den särskilda ordningen av det allmänna tillämpningsområdet för lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ, men i fråga om den särskilda ordningen tillämpas dock inte samma skatteuppbördsförfarande som i fråga om andra skatter som betalas på eget initiativ, såsom andra former av mervärdesskatt. 

Skatt som betalas till Finland genom den särskilda ordningen 

När den skattskyldige har utsett en annan medlemsstat till identifieringsmedlemsstat och Finland är konsumtionsmedlemsstat, tar Finland en gång i månaden emot deklarations- och betalningsuppgifter och inbetalningar via identifieringsmedlemsstaten. De betalningsuppgifter som fås från identifieringsmedlemsstaten kommer på elektronisk väg genom automatiskt informationsutbyte direkt till den nationella särskilda ordningens databas, och därifrån överförs de till en tjänstemannaapplikation. Betalningsuppgifterna gäller de inbetalningar som gjorts till identifieringsmedlemsstaten under en viss månad. Tjänstemannen jämför de inkomna uppgifterna om belopp som tillhör Finland med det belopp som har betalats in på Skatteförvaltningens bankkonto. Om uppgifterna är motstridiga utreds saken med identifieringsmedlemsstaten. Vid utredningen används föreskrivna internationella förfaranden för informationsutbyte.  

Om den skattskyldige inte alls eller bara delvis betalar den skatt som tillhör Finland, skickar identifieringsmedlemsstaten i enlighet med EU-rätten först en betalningspåminnelse till den skattskyldige. Finland får omedelbart information om att en påminnelse har skickats ut. Deklarationsuppgifter skickas och inbetalningar för deklarationsperioden betalas till Finland senast tio dagar från utgången av den månad under vilken skattedeklarationen och inbetalningen togs emot. Det bristande beloppet kan då redan ha betalats till identifieringsmedlemsstaten eller fortfarande saknas. Eftersom identifieringsmedlemsstaten har skickat betalningspåminnelsen till kunden först den 30:e dagen i den föregående månaden, väntar Finland på den bristande betalningen ända till den tionde dagen månaden därpå. Först efter det vidtar Finland eventuella egna åtgärder för att driva in betalningen.  

Identifieringsmedlemsstaten skickar inte någon betalningspåminnelse i andra situationer som kan anknyta till exempelvis en korrigeringsanmälan som lämnas in efter den första månaden efter skatteperioden. Identifieringsmedlemsstaten informerar inte heller konsumtionsmedlemsstaten om dessa betalningsförsummelser. De uppdagas i samband med skattekontrollen i Finland.  

I mervärdesskattelagen föreskrivs det om det meddelande om obetald skatt till Finland som ska ges en skattskyldig. Skattskyldiga som använder den särskilda ordningen ges således ett sådant meddelande om av den skattskyldige deklarerad obetald skatt som motsvarar den påminnelse enligt lagen om skatteuppbörd som ges genom ett sammandrag. Meddelandet är förenat med ett manuellt förfarande för godkännande. Den obetalda skatt som antecknats i meddelandet är direkt utsökbar på det sätt som avses i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) utan något egentligt påförande- eller debiteringsskede. När meddelandet har getts flyttas behandlingen av inbetalningen till ett annat informationssystem för indrivningsåtgärder.  

Meddelandet innebär att Finland i egenskap av konsumtionsmedlemsstat har gått in för att kräva det bristande belopp som tillhör landet, och därför får identifieringsmedlemsstaten på elektronisk väg genom automatiskt informationsutbyte veta att ett meddelande har gjorts. Efter att meddelandet har gjorts ska den skattskyldiga betala in det bristande beloppet till Finland på Skatteförvaltningens konto. 

Enligt mervärdesskattelagen ska det betalas skattetillägg på skatt som ska redovisas till Finland och betalas efter den föreskrivna tiden. När en skattskyldig betalar det bristande beloppet på eget initiativ efter den tid som föreskrivits för betalning av skatten, ska den skattskyldige också betala skattetillägg på eget initiativ. Om den skattskyldige inte betalar skatt på eget initiativ, ska skattetillägg påföras för skatten i samband med att den påförs. Skattetillägg ska påföras också när den skattskyldige inte på eget initiativ har betalat skattetillägg i samband med en försenad skattebetalning. Skattetillägget beräknas på det sätt som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Skattetillägget motsvarar den referensränta som avses i räntelagen förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro. Skattetillägget beräknas från dagen efter den sista lagstadgade betalningsdagen för skatten till betalningsdagen, sistnämnda dag medräknad. I praktiken är det för närvarande svårt att påföra skattetillägget eftersom det måste behandlas i två olika informationssystem. 

För debiterad och obetald skatt som ska betalas till Finland och som förfallit till betalning ska en i lagen om skattetillägg och förseningsränta avsedd förseningsränta räknas ut. Förseningsräntan motsvarar den referensränta som avses i räntelagen förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro. Förseningsräntan beräknas från dagen efter den förfallodag som satts ut för skatten till betalningsdagen, sistnämnda dag medräknad. 

Enligt mervärdesskattelagen betalar Finland i egenskap av konsumtionsmedlemsstat överbetalda belopp till en skattskyldig som använder den särskilda ordningen, om det skattebelopp som ska betalas till Finland minskar. I dessa fall ska det alltid fattas ett beslut om återbäring, som delges kunden per post. Beslutet fattas genom ett manuellt förfarande.  

I situationer då beskattningen ändras kan en identifieringsmedlemsstat som till Finland har förmedlat betalningen av en skatt som ska betalas till Finland och behållit en viss andel av den förmedlade betalningen bli återbetalningsskyldig för den del som behållits. Finland meddelar då identifieringsmedlemsstaten hur mycket Finland i egenskap av konsumtionsmedlemsstat betalar tillbaka och vilken andel identifieringsmedlemsstaten ska betala tillbaka.  

Enligt mervärdesskattelagen gäller att skatt som ska återbäras till en skattskyldig som använder den särskilda ordningen ska betalas utan dröjsmål. På skatteåterbäring betalas ränta enligt 32 § i lagen om skatteuppbörd. Räntan räknas ut från betalningsdagen till återbäringsdagen eller till den dag återbäringen används till betalning av skatt.  

När Finland samtidigt är såväl identifieringsmedlemsstat som konsumtionsmedlemsstat finns det i praktiken inget behov av att i skatteuppbörden göra åtskillnad mellan de uppgifter som utförs inom ramen för dessa egenskaper. I en sådan situation förekommer det alltså inget informationsutbyte mellan identifieringsmedlemsstaten och konsumtionsmedlemsstaten. I praktiken agerar Finland enbart som konsumtionsmedlemsstat när det gäller deklarations- och betalningsövervakning och skatteuppbörd.  

Skatt som betalas till en annan medlemsstat genom den särskilda ordningen 

I egenskap av identifieringsmedlemsstat förmedlar Finland månatligen betalningsuppgifter till konsumtionsmedlemsstater. Uppgifterna förmedlas på elektronisk väg genom automatiskt informationsutbyte. Finland redovisar inbetalningarna månatligen till konsumtionsmedlemsstaterna minskade med den andel som Finland behåller.  

Om en skattskyldig har betalat skatt till ett för högt belopp, ska det överskjutande beloppet betalas tillbaka till den skattskyldige, om inbetalningen för skatteperioden ännu inte har redovisats till konsumtionsmedlemsstaten. Om kundens överbetalda belopp hänför sig till en rättelsedeklaration som lämnats under den månad som följer på den månad då inbetalningen inkom, betalar Finland inte i egenskap av identifieringsmedlemsstat tillbaka det överskjutande beloppet eftersom inbetalningen redan har förmedlats till konsumtionsmedlemsstaten och återbetalningsskyldigheten har övergått till konsumtionsmedlemsstaten. 

När Finland är identifieringsmedlemsstat förs de inbetalningar som skattskyldiga som registrerat sig i Finland har betalat in på Skatteförvaltningens konto till den särskilda ordningens databas en gång per dygn. Om en inbetalning måste utredas lagras den manuellt i databasen först efter utredningen. 

Om en skattskyldig låter bli att betala det deklarerade beloppet helt eller delvis, skickas det automatiskt en påminnelse om det bristande beloppet till den skattskyldige i enlighet med EU-rätten. Påminnelsen skickas den tionde dagen efter tidsfristen för deklarationen, det vill säga den 20:e i månaden efter kvartalet. Information om att en påminnelse har skickats ut skickas på elektronisk väg genom automatiskt informationsutbyte till alla de medlemsstater som har nämnts som konsumtionsmedlemsstater genom deklarationen. 

Dröjsmålspåföljderna för en skatt som ska betalas till en annan medlemsstat bestäms enligt regleringen i konsumtionsmedlemsstaten. Det betalas ingen ränta på återbäring av skatt. 

I situationer då beskattningen ändras gäller återbetalningsskyldigheten Finland i egenskap av identifieringsmedlemsstat också när Finland tidigare har behållit en andel av de betalningar som Finland förmedlat. Återbäringen görs manuellt utgående från den information som fås från konsumtionsmedlemsstaten.  

Om Finland i egenskap av identifieringsmedlemsstat har fått information från en konsumtionsmedlemsstat om att konsumtionsmedlemsstaten har skickat en skattskyldig en påminnelse om obetald skatt, kan den skattskyldige inte längre betala skatt till Finland. Således är Finland i egenskap av identifieringsmedlemsstat skyldig att till den skattskyldige betala tillbaka den betalning som inkommit efter den informationen.  

Det ska alltid fattas ett beslut om återbäring, och beslutet delges kunden per post. Beslutet fattas genom ett manuellt förfarande.  

2.2.2  2.2.2 Påföljdsavgifter i anknytning till den särskilda ordningen

Enligt mervärdesskattelagen ska bestämmelserna om förseningsavgift i lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ inte tillämpas på skattskyldiga som använder den särskilda ordningen. Förseningsavgift påförs således inte skattskyldiga som deklarerar skatt som ska betalas till Finland.  

Skattskyldiga som använder den särskilda ordningen och som deklarerar skatt som ska betalas till Finland får påföras skatteförhöjning på grund av att skattedeklarationen har lämnats in för sent. Skatteförhöjningens belopp är förenligt med lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ. 

Påföljderna vid försummelser som gäller skatt som ska betalas till en annan medlemsstat bestäms enligt regleringen i konsumtionsmedlemsstaten.  

2.2.3  2.2.3 Nytt skatteuppbördsförfarande

Den nya lagen om skatteuppbörd (11/2018) träder i kraft den 1 november 2019. Inom beskattningsförfarandet enligt den nya lagen om skatteuppbörd behandlas vid skatteuppbörd skatter enligt lagen om beskattningsförfarandet beträffande skatter som betalas på eget initiativ och försummelseavgifter enligt lagen om beskattningsförfarande som ett enda skatteslag på det sätt som föreskrivs i den nya lagen, med undantag av bland annat mervärdesskatt på vilken tillämpas en särskild ordning enligt 12 a kap. i mervärdesskattelagen.  

Lagen om skatteuppbörd innehåller bestämmelser om betalningsordning för skatt samt allmän användningsordning för inbetalningar och återbäringar. Enligt den allmänna användningsordningen används inbetalningar och återbäringar till betalning av skatter som förfaller samma dag i den skatteslagsordning som anges i lagen och där mervärdesskatter och andra skatter som tillfaller enbart staten ligger på femte plats. I samband med betalningen ska sådana uppgifter lämnas som behövs för att specificera betalningen och om vilka Skatteförvaltningen får meddela närmare föreskrifter.  

Betalaren får rikta sin inbetalning till betalning av alla skatter eller till betalning av skatter av ett skatteslag. Om betalaren riktar sin inbetalning till betalning av skatter som betalas på eget initiativ och behandlas som ett enda skatteslag, används inbetalningen till betalning av skatterna i enlighet med den allmänna användningsordningen (vissa skatter som ska behandlas gemensamt). Inbetalningen används dock till betalning tidigast på förfallodagen för skatter som betalas på eget initiativ. Om det inte finns sådana obetalda skatter, ska inbetalningen användas till betalning av andra förfallna skatter och Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med den allmänna användningsordningen. Lagen om skatteuppbörd innehåller dessutom bestämmelser om särskilt riktande av inbetalningar till betalning av fordringar som Skatteförvaltningen specificerat och bestämmelser om avvikelse för den föreskrivna användningsordningen exempelvis i situationer med betalningsarrangemang. I lagen föreskrivs dessutom om att oriktade eller oidentifierade inbetalningar ska användas till betalning av betalarens skatter i enlighet med den allmänna användningsordningen. 

För obetald skatt som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd och som förfallit till betalning räknas i regel inte ut något skattetillägg eller någon förseningsränta. På skatt som betalas efter förfallodagen ska det enligt lagen om skatteuppbörd betalas dröjsmålsränta. Bestämmelser om beräkning av dröjsmålsränta finns i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Dröjsmålsräntan motsvarar den referensränta som avses i räntelagen förhöjd med sju procentenheter. Dröjsmålsränta beräknas i regel från den dag som följer på förfallodagen för skatten till den dag då skatten betalas.  

Återbäring används till betalning av den skattskyldiges förfallna skatter eller Skatteförvaltningens andra fordringar i enlighet med den allmänna användningsordningen innan den betalas ut till den skattskyldige. Beträffande skatter som betalas på eget initiativ och som ska behandlas gemensamt används återbäring i första hand till betalning av dessa skatter. Om en återbäring inte används till betalning av Skatteförvaltningens fordringar, kan den användas till betalning av någon annan myndighets fordringar. I lagen om skatteuppbörd anges dessutom när en återbäring tidigast är tillgänglig för betalning av förfallen skatt som betalas på eget initiativ. I lagen om skatteuppbörd föreskrivs det också om hinder för användning av återbäring och om kvarhållande av en återbäring för uppfyllande av kommande betalningsförpliktelser.  

Om en återbäring inte används till betalning av skatter, betalas det belopp som ska betalas tillbaka ut till den skattskyldige, om inte försummelse av deklarationsskyldigheten hindrar utbetalningen av återbäringen. De belopp som ska betalas tillbaka betalas dock ut endast om det sammanlagda beloppet av de återbäringar och inbetalningar som inte har använts till betalning av skatter uppgår till minst 10 euro. Ett belopp som betalats tillbaka felaktigt återkrävs med stöd av lagen om skatteuppbörd. Lagen om skatteuppbörd innehåller även bestämmelser om krediteringsränta som betalas på det belopp som ska betalas tillbaka och på mervärdesskatt som berättigar till återbäring. 

Lagen om skatteuppbörd innehåller bestämmelser om indrivningsmetoder som används inom det nya uppbördsförfarandet, om betalningsuppmaning som sänds innan indrivningsåtgärder vidtas, om förutsättningar för betalningsarrangemang, om avstående från indrivningsåtgärder samt om samtycke till skuldsanering eller företagssanering i utlandet. Vidare föreskrivs det om befrielse från skatt, preskription av skatt, de som ansvarar för skatt och internationell överföring av skattemedel.  

Enligt lagen om skatteuppbörd sammanställer Skatteförvaltningen för den skattskyldige för en period av en kalendermånad ett sammandrag, i vilket antecknas i lagen om skatteuppbörd angivna uppgifter om exempelvis till betalning av vilka skatter inbetalningar och återbäringar har använts. Sammandraget delges den skattskyldige i regel på elektronisk väg. På begäran sänds sammandraget också per post. Sammandrag sänds per post även till fysiska personer och dödsbon som inte har gett sitt samtycke till elektronisk delgivning och som inte har förts in i arbetsgivarregistret och inte har förts in i registret över mervärdesskatteskyldiga eller som inte bedriver annan mervärdesskattepliktig verksamhet än skogsbruk.  

I lagen om skatteuppbörd föreskrivs också om framflyttande av förfallodagen till den första bankdagen och om tillvägagångssättet när Skatteförvaltningen delger handlingar på elektronisk väg och när handlingar lämnas in till Skatteförvaltningen på elektronisk väg.  

3.1.1  3.1.1 Reglering av skatteuppbördsförfarandet

Den lag om skatteuppbörd som är i kraft före den nya lagen om skatteuppbörd innehåller bestämmelser om både det nya och det gamla uppbördsförfarandet. Först när alla skatter inom tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd under den sista etappen av reformen behandlas enligt det nya uppbördsförfarandet och i det nya informationssystemet kan bestämmelserna om det gamla uppbördsförfarandet och övergångsperioden upphävas. Exempelvis skatt som betalas genom den särskilda ordningen för mervärdesskatt behandlas inte för närvarande enligt det nya uppbördsförfarandet.  

3.1.2  3.1.2 Uppbörd av skatt som betalas genom den särskilda ordningen

Det skatteuppbördsförfarande som tillämpas på skatt som betalas genom den särskilda ordningen avviker delvis från annan beskattning på eget initiativ, exempelvis mervärdesbeskattningen. Skattskyldiga som tillämpar den särskilda ordningen har inte kunnat övervakas och skatt som betalas genom den särskilda ordningen har inte kunnat bäras upp enligt samma förfarande eller i samma informationssystem som mervärdesskatt i allmänhet. Uppbörd och kontroll av skatten har haft ett separat informationssystem och delvis skett manuellt som tjänstemannaarbete.  

Undantagen med anledning av det separata uppbörds- och tillsynsförfarandet gäller bland annat det förfarande som tillämpas vid försummelser att betala skatt samt påföljder vid försummelser att deklarera och betala skatt. Med avvikelse från lagen om skatteuppbörd har den skattskyldige fått ett brev med ett meddelande om obetald skatt. Dröjsmålspåföljderna på grund av försummelse att betala skatt är skattetillägg och förseningsränta till skillnad från vad som gäller för annan mervärdesbeskattning, dock så att nivån motsvarar de räntepåföljder som tillämpas i fråga om annan mervärdesbeskattning.  

Uppbördsförfarandet för skatt som betalas genom den särskilda ordningen avviker även till vissa övriga delar från annan mervärdesbeskattning. Betalningarna har hänförts genom ett manuellt förfarande. Skatteåterbäring har inte genomförts enligt det nya uppbördsförfarandet på samma sätt som återbäring av annan mervärdesskatt. Skatteåterbäringar har i regel använts endast för skatteförpliktelser inom tillämpningsområdet för den särskilda ordningen, och återbäringarna har hänförts manuellt. Arbetet med att utveckla separata system som behövs för indrivning av skatter som betalas genom den särskilda ordningen har krävt extra arbete av Skatteförvaltningen. Indrivningen har komplicerats av att den sker genom ett manuellt förfarande. 

Den reglering som gäller sammandraget tillämpas endast på skatter som behandlas genom det nya uppbördsförfarandet. På skattskyldiga som tillämpar den särskilda ordningen tillämpas följaktligen för närvarande inte den reglering som gäller sammandraget. 

För att skatterna ska kunna uppbäras och kontrolleras på ett kostnadseffektivt sätt i Skatteförvaltningens nya informationssystem bör bestämmelserna om det skatteuppbördsförfarande som tillämpas i fråga om skatt som betalas genom den särskilda ordningen förenhetligas med de bestämmelser som tillämpas i fråga om annan mervärdesskatt och andra skatter som betalas på eget initiativ.  

Regleringen av minsta belopp som ska betalas tillbaka har inte tillämpats i situationer där Finland har varit identifieringsmedlemsstat. I situationer där Finland är konsumtionsmedlemsstat har återbäringsgränsen varit 5 euro i vart fall. 

5.2.1  5.2.1 Allmänt

Det allmänna syftet med de föreslagna ändringarna är att effektivisera beskattningsförfarandet så att Skatteförvaltningens resurser i fortsättningen kan riktas till skattekontrollens fokusområden på ett effektivare sätt än i nuläget. Behovet av utbildning för Skatteförvaltningens personal och behovet av vägledning och information för de skattskyldiga ökar tillfälligt en aning under den inledande fasen av reformen.  

5.2.2  5.2.2 Skatteuppbörd

En utvidgning av skatteuppbördsförfarandet till att omfatta skatt som betalas genom en särskild ordning för mervärdesskatt gör skatteuppbördsprocessen för dessa skatter smidigare. Skatteförvaltningen behöver inte längre behandla några som helst skatter genom ett separat uppbördsförfarande efter att alla skatter i och med den sista etappen av reformen har överförts till samma uppbördsförfarande som till övervägande del är automatiserat. Det förenklar uppbördsförfarandet och gör skatteuppbördsprocessen effektivare.  

Behandlingen av inbetalningar och återbäringar som gäller skatter som betalas genom den särskilda ordning som avses i 12 a kap. i mervärdesskatten kommer att förenhetligas med det som gäller för andra skatteslag. Tjänstemännens arbete kommer att minska också till följd av att de begäranden om utredning och beslut som ska skickas till de skattskyldiga till övervägande del kan behandlas automatiserat.  

Skatteförvaltningens verksamhet blir effektivare också till följd av att uppgifter om bristande skatt som ska betalas genom den särskilda ordningen ska ges den skattskyldige genom ett sammandrag. Även om sammandragen postas till de skattskyldiga kommer mängden försändelser inte att förändras i någon betydande grad eftersom de meddelanden om bristande betalningar som för närvarande skickas separat till de skattskyldiga kommer att bli oskickade. 

5.2.3  5.2.3 Påföljdsavgifter

Det ändrade påföljdssystemet antas främja möjligheterna att deklarationer lämnas in i rätt tid och att skattedeklarationerna är korrekta. Det kommer att minska de administrativa kostnaderna för Skatteförvaltningen på grund av försummelserna av deklarationsskyldigheten och kommer att öka inflödet av skatt.  

När skatteförhöjningen baserad på ett manuellt förfarande ersätts med en schablonmässig förseningsavgift som i huvudsak bestäms på ett automatiserat sätt kommer mängden administrativt arbete att minska vid Skatteförvaltningen. Även ett ökat automatiserat påförande av skatteförhöjning kommer att ha motsvarande effekt. Eftersom skatteförhöjning i allmänhet inte har kunnat påföras i praktiken kommer effekten dock inte att vara betydande.