2.1
Naturgasmarknadslagen
Enligt naturgasmarknadslagens övergångsbestämmelser ska naturgasmarknaden i Finland öppnas för konkurrens den 1 januari 2020. I detta sammanhang införs i Finland sådana avgifter för inmatning och uttag av naturgas som baserar sig på artikel 13 i naturgasförordningen, dvs. ett nytt system för överföringsavgifter som baserar sig på inmatnings- och uttagsavgifter.
22 §.Avgifter för inmatning och uttag av naturgas. Det föreslås att det i naturgasmarknadslagens 22 § 1 mom. om avgifter för inmatning och uttag av naturgas inkluderas mer detaljerade bestämmelser om nedsättningen av överföringsavgifter för naturgassystemets utlandsförbindelser som bryter naturgassystemets isolering. Syftet med bestämmelsen är att genom en mer detaljerad nationell bestämmelse, som baserar sig på artikel 26 i förordningen om naturgasöverföringsnät, definiera de förutsättningar under vilka man som sådan rabatt som avses i artikel 9.2 om regeln med undantag för tariffer i kommissionens förordning (EU) 2017/460 helt skulle kunna slopa inmatnings- och uttagsavgifterna för den sammanlänkning som bryter naturgassystemets isolering. Den nationella bestämmelsen ska däremot inte tillämpas på sådana fall då rabatten endast täcker en del av inmatnings- och uttagsavgiften.
I den gällande bestämmelsen föreskrivs att för inmatnings- och uttagspunkter med en sammanlänkning till ett naturgasnät i en annan stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska inte någon överföringsavgift tas ut, om avståendet från att ta ut en inmatnings- och uttagsavgift grundar sig på internationella förpliktelser eller avtal som är bindande för Finland. En förutsättning för avståendet från att ta ut inmatnings- och uttagsavgifter för inmatnings- och uttagspunkter i en sammanlänkning som bryter naturgassystemets isolering ska enligt propositionen vara att avståendet från att ta ut avgifterna förbättrar leveranssäkerheten för gas. Som förbättring av leveranssäkerheten betraktas t.ex. det att användningen av naturgaslager och alternativa leveranskällor för naturgas underlättas till följd av att inmatnings- och uttagsavgifterna slopas. En ytterligare förutsättning är att avståendet från att ta ut inmatnings- och uttagsavgifter grundar sig på en internationell förpliktelse eller ett internationellt avtal som är bindande för Finland. I propositionen föreslås dessutom att det ska vara möjligt att inte ta ut avgift för en inmatnings- och uttagspunkt som hör till en sammanlänkning som bryter naturgassystemets isolering också på basis av ett avtal mellan överföringsnätsinnehavare som baserar sig på ömsesidiga marknadsbetingelser. Med naturgassystemets isolering avses i propositionen en situation där naturgassystemet inte har någon förbindelse till naturgassystemet i en annan av Europeiska unionens medlemsstater. Med den föreslagna ändringen görs det lättare att skapa en regional naturgasmarknad som det finländska naturgassystemet ska utgöra en del av.
De överföringsnätsinnehavare som deltar i ett regionalt tariffarrangemang ska ha till uppgift att gemensamt utreda vilka inverkningar som överföringarna mellan naturgassystemen har på överföringsnätsinnehavarnas inkomster och utgifter samt hur dessa ska kompenseras mellan överföringsnätsinnehavare. De kompensationsavgifter som finländska överföringsnätsinnehavare tar ut och betalar ska beaktas som inkomster respektive kostnader vid övervakningen av att överföringsnätsinnehavarnas prissättning är skälig. En förutsättning för att de ska kunna beaktas är att det regionala tariffarrangemanget grundar sig på en internationell förpliktelse eller ett internationellt avtal som är bindande för Finland eller på ett avtal mellan överföringsnätsinnehavare som baserar sig på ömsesidiga marknadsbetingelser.
Syftet med propositionen är att främja lokala åtgärder genom vilka finländska företag inom naturgasbranschen och slutförbrukare av naturgas lättare och till lägre överföringskostnad skulle kunna dra nytta av sådana infrastrukturer i andra länder som förbättrar leveranssäkerheten för gas och av konkurrerande leveranskällor för naturgas samt att få tillfälle att, när marknaden och infrastrukturen utvecklas, köpa gas också från det sammanlänkade överföringsnätet i Centraleuropa. Det är möjligt att överföringsnätsoperatörerna i Lettland, Estland och Finland redan under det innevarande året ingår ett regionalt avtal om överföringsavgifter som träder i kraft vid ingången av 2020.
Inga andra ändringar föreslås i bestämmelsen i 22 § i naturgasmarknadslagen.
33 a §.Inmatnings- och uttagssystem. Det föreslås att i naturgasmarknadslagen tas in bestämmelser om skapande av ett regionalt inmatnings- och uttagssystem. Bestämmelsen ska tillämpas i en situation där det nationella naturgassystemet ansluts till ett i artikel 11 i kommissionens förordning (EU) 2017/460 avsett inmatnings- och uttagssystem som utsträcker sig till två eller flera av Europeiska unionens medlemsstater.
Enligt den gällande lagstiftningen bildar det finländska naturgassystemet ett eget inmatnings- och uttagssystem. Finland kan också ansluta sig till ett regionalt inmatnings- och uttagssystem som bildas av flera medlemsstater inom Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. För att ett regionalt inmatnings- och uttagssystem ska kunna skapas förutsätts att det inrättas ett gemensamt balanshanteringsområde inom motsvarande område. Inmatnings- och uttagspunkter ska avlägsnas från de interna sammanlänkningarna mellan de naturgassystem som ingår i ett regionalt inmatnings- och uttagssystem, och några separata inmatnings- och uttagsavgifter ska inte tas ut för överföring av gas via sammanlänkningen. Avsikten är att gasen ska kunna flöda fritt från ett land till ett annat inom zonen i fråga utan några inmatnings- och uttagsavgifter. I den gällande lagstiftningen föreskrivs det inte direkt om skapande av ett regionalt inmatnings- och uttagssystem eller om förutsättningarna för ett sådant. Bestämmelsen i 22 § 1 mom. i den gällande naturgasmarknadslagen innebär i praktiken att för att en finländsk överföringsnätsinnehavare ska kunna ansluta sig till ett regionalt inmatnings- och uttagssystem förutsätts att det finns en för Finland bindande internationell förpliktelse eller ett internationellt avtal om slopande av överföringsavgifterna för sammanlänkningen.
Enligt förslaget ska det nationella naturgassystemet också fortsättningsvis utan särskilda arrangemang bilda ett eget inmatnings- och uttagssystem. Ett regionalt inmatnings- och uttagssystem å sin sida skulle bestå av naturgassystem i två eller flera av Europeiska unionens medlemsstater. Enligt förslaget ska det vara möjligt att skapa ett regionalt inmatnings- och uttagssystem på basis av en internationell förpliktelse som är bindande för Finland eller ett internationellt avtal eller ett avtal mellan överföringsnätsinnehavare som grundar sig på ömsesidiga marknadsbetingelser. Det regionala inmatnings- och uttagssystemet ska bilda ett enhetligt balanshanteringsområde. För en sammanlänkning som kopplar naturgassystemet till ett gemensamt regionalt inmatnings- och uttagssystem ska inte några skilda avgifter för inmatning och uttag av naturgas tas ut.
Uppgiften för de överföringsnätsinnehavare som hör till ett regionalt inmatnings- och uttagssystem ska vara att gemensamt utreda de inverkningar som överföringarna mellan olika naturgassystem har på överföringsnätsinnehavarnas inkomster och utgifter samt kompenseringen av dem mellan överföringsnätsinnehavare. De kompensationsavgifter som finländska överföringsnätsinnehavare tar ut och betalar ska beaktas som inkomster respektive kostnader vid övervakningen av att överföringsnätsinnehavarnas prissättning är skälig. En förutsättning för att de ska kunna beaktas är att det regionala tariffarrangemanget grundar sig på en internationell förpliktelse eller ett internationellt avtal som är bindande för Finland eller på ett avtal mellan överföringsnätsinnehavare som baserar sig på ömsesidiga marknadsbetingelser.
100 §.Övergångsbestämmelser om överföring av naturgas. Överföringsnätsinnehavaren i fråga om naturgas, Gasum Oy, verkar enligt en vertikalt integrerad företagsstruktur tills naturgasmarknaden öppnas. Bolaget bedriver samtidigt såväl överföringsaffärsverksamhet som import av naturgas, produktion av biogas och försäljning av dessa. Enligt den gällande lagstiftningen bestämmer bolaget inom ramen för de uppgifter som hör till överföringsnätsinnehavaren och det gällande regleringssystemet de avgifter och andra villkor för överföringstjänsten som ska gälla år 2020. Flera aktörer bland bolagen inom naturgasbranschen och slutförbrukarna av naturgas har ifrågasatt det att samma bolag som på den marknad som öppnas fungerar som konkurrent till andra bolag också ensam bereder de överföringsavgifter och andra villkor för överföringstjänsten som påverkar alla marknadsparter. Kritiken har riktat sig framför allt mot utarbetandet av villkor för den överföringstjänst som gäller den gränsöverskridande handeln med naturgas. Dessa villkor är i nyckelställning med tanke på konkurrensen inom naturgashandeln. Utformningen av marknadsregler och villkor för överföringstjänsten för den nationella naturgasmarknaden har skett öppet och i samarbete med andra marknadsparter. Också beredningen av villkor för utlandsförbindelserna har framskridit. När det gäller utarbetandet av villkor för utlandsförbindelser är det på grund av de förfaranden som följs i andra länder inte möjligt att tillämpa samma öppna samarbete med marknadsparterna som har tillämpats vid utarbetandet av nationella marknadsregler. Företagen i naturgasbranschen och slutförbrukarna av naturgas bör dock kunna lita på att överföringsavgifterna inom naturgashandeln och andra villkor för överföringstjänsten bestäms opartiskt, särskilt i fråga om utlandsförbindelserna. För att sådan tillit ska kunna säkerställas föreslås det att regleringen om överföringsavgifterna i fråga om utlandsförbindelserna inom naturgassystemet och de övriga villkoren för överföringstjänsten ökas för övergångsperioden i samband med öppnandet av naturgasmarknaden.
Det föreslås att naturgasmarknadslagens 100 §, som är en övergångsbestämmelse som gäller överföringen av naturgas, ändras så att Energimyndigheten i egenskap av nationell regleringsmyndighet ges en lagstadgad tidsbestämd behörighet att i samband med öppnandet av naturgasmarknaden för konkurrens fastställa de överföringsavgifter som ska tillämpas på naturgassystemets utlandsförbindelser samt andra villkor för överföringstjänsten i samband med utlandsförbindelser åren 2020 och 2021. Enligt artikel 41.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, nedan direktivet om den inre marknaden för naturgas, ska tillsynsmyndigheterna ansvara för att tillräckligt lång tid i förväg innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning. Propositionens syfte till denna del är att säkerställa att företag i naturgasbranschen och slutförbrukarna av naturgas kan lita på att överföringsavgifterna för den gränsövergripanden överföringstjänsten och de övriga villkoren för överföringstjänst har bestämts på ett opartiskt sett.
Eftersom de villkor för överföringsnätstjänster som öppnandet av naturgasmarknaden för konkurrens den 1 januari 2020 förutsätter bör fastställas under den första hälften av år 2019 då någon åtskild överföringsnätsinnehavare ännu inte har inrättats, föreslås i 100 § 1 mom. som ett arrangemang under övergångsperioden bestämmelser om Energimyndighetens behörighet att fastställa avgifterna för den gränsöverskridande överföringstjänsten i stället för beräkningsmetoderna för den. Enligt förslaget ska Energimyndigheten ha en tidsbestämd behörighet att på eget initiativ fastställa överföringsavgifterna för utlandsförbindelser och övriga villkor som ska iakttas vid utlandsförbindelserna utan att det förslag som överföringsnätsinnehavaren lagt fram begränsar myndighetens behörighet vid fastställandet av villkoren. Den materiellrättsliga grunden för beslutet om fastställande bestäms enligt 12 § i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden. När Energimyndigheten meddelar sitt beslut om fastställande är myndigheten således bunden av den nationella naturgasmarknadslagstiftningen och av Europeiska unionens naturgasmarknadslagstiftning. Övergångsbestämmelsen gäller de villkor som ska fastställas för åren 2020 och 2021. Därefter ska man återgå till det normala förfarandet enligt det nationella regleringssystemet. Beslutet om fastställande föreslås vara i kraft ett år åt gången.
Det ska vara möjligt att söka ändring i beslutet om fastställande i enlighet med det förfarande som anges i 96 § 2 mom. i naturgasmarknadslagen. Marknadsdomstolen föreslås vara fullföljdsdomstol. Om behandling av ärendet i marknadsdomstolen föreskrivs i lagen om rättegång i marknadsdomstolen (100/2013). På verkställbarheten av beslutet om fastställande tillämpas bestämmelsen i 97 § i naturgasmarknadslagen. Beslut som Energimyndigheten meddelat ska iakttas trots ändringssökande, om inte Energimyndigheten bestämmer något annat i beslutet. Fullföljdsdomstolen ska dessutom ha rätt att meddela föreskrifter om verkställigheten av beslut enligt vad som bestäms i förvaltningsprocesslagen (586/1996).
Syftet med bestämmelsen i 2 mom. är att genom en mer detaljerad nationell bestämmelse som baserar sig på artikel 26 i förordningen om naturgasöverföringsnät, definiera de förutsättningar under vilka man som sådan rabatt som avses i artikel 9.2 om regeln med undantag för tariffer i kommissionens förordning (EU) 2017/460 helt skulle kunna slopa inmatnings- och uttagsavgifterna för den sammanlänkning som bryter naturgassystemets isolering. Det ska inte vara möjligt att genom Energimyndighetens beslut om fastställande avvika från de förutsättningar för anslutning till ett regionalt inmatnings- och uttagssystem som avses i den bestämmelse som föreslås i 33 a §. Med naturgassystemets isolering avses i propositionen en situation där naturgassystemet inte har någon förbindelse till naturgassystemet i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater. Med den föreslagna ändringen görs det lättare att skapa en regional naturgasmarknad som det finländska naturgassystemet ska utgöra en del av. Syftet med propositionen är att främja lokala åtgärder genom vilka finländska företag inom naturgasbranschen och slutförbrukare av naturgas lättare och till lägre överföringskostnad skulle kunna dra nytta av sådana infrastrukturer i andra länder som förbättrar leveranssäkerheten för gas och av konkurrerande leveranskällor för naturgas samt att få tillfälle att, när marknaden och infrastrukturen utvecklas, köpa gas också från det sammanlänkade överföringsnätet i Centraleuropa.
I 2 mom. föreslås att det i beslutet om fastställande oberoende av 22 § ska kunna bestämmas om att man låter bli att ta ut överföringsavgifter för inmatnings- och uttagspunkten i en sammanlänkning som bryter isoleringen för ett naturgassystem eller om annan nedsättning av avgifterna, om avståendet från att ta ut överföringsavgifter eller nedsättningen av avgifterna förbättrar leveranssäkerheten för naturgas, grundar sig på naturgasmarknadens ömsesidiga marknadsbetingelser och arrangemanget är ändamålsenligt med tanke på utvecklingen av naturgasmarknaden. En förutsättning för att man får avstå från att ta ut inmatnings- och uttagsavgifter för inmatnings- och uttagspunkter i en sammanlänkning som bryter naturgassystemets isolering ska enligt propositionen vara att avståendet från att ta ut avgifterna förbättrar leveranssäkerheten för gas. Som förbättring av leveranssäkerheten betraktas t.ex. det att användningen av naturgaslager och alternativa leveranskällor för naturgas underlättas till följd av att inmatnings- och uttagsavgifterna slopas. En viktig förutsättning för att villkoren angående ömsesidiga marknadsbetingelser kan anses vara uppfyllda är att de naturgassystem som hör till ett regionalt arrangemang enhetligt tillämpar områdesvisa tariffarrangemang. Bedömningen ska dessutom gälla nivån på öppnandet av naturgasmarknaden och existensen av ömsesidiga konkurrensbetingelser inom andra naturgassystem. De ömsesidiga konkurrensbetingelserna kan hänföra sig exempelvis till marknadstillträde. Vid bedömning av om projektet är ändamålsenligt med tanke på utvecklingen av naturgasmarknaden gäller det att bedöma åtminstone de konsekvenser som ett regionalt tariffarrangemang har för naturgassystemet och naturgasnätet i Finland, för en säker energiförsörjning när det gäller naturgas samt för tillgången och priset på naturgas. Vid ändamålsenlighetsbedömningen bör Energimyndigheten utöver målet att förbättra leveranssäkerheten dessutom betona särskilt sådana aspekter som har att göra med den ökade konkurrensen på naturgasmarknaden och underlättandet av marknadstillträdet för nya naturgasleverantörer. Vid bedömningen av ändamålsenlighet ska det dessutom beaktas att de finländska slutförbrukarna av naturgas inte på grund av villkoren för det regionala tariffarrangemanget medförs några extra kostnader för utvecklandet och underhållet av naturgasnätverket och infrastrukturen i andra länder. Dessutom bör det regionala tariffarrangemangets betydelse för den inre marknaden för naturgas beaktas. Energimyndigheten ska kunna besluta om avståendet från att ta ut överföringsavgifter eller om annan nedsättning av avgifterna enligt momentet oberoende av huruvida ett i 22 § avsett avtal mellan överföringsnätsinnehavarna, som baserar sig på ömsesidiga marknadsbetingelser, har ingåtts eller inte.
Om det på basis av de villkor som Energimyndigheten bestämt i sitt beslut om fastställande skapas ett regionalt tariffarrangemang som motsvarar det som avses i 22 §, har överföringsnätsinnehavarna inom området till uppgift att gemensamt utreda vilka inverkningar som överföringarna mellan olika naturgassystem har på överföringsnätsinnehavarnas inkomster och utgifter samt kompenseringen av dem mellan överföringsnätsinnehavare. De kompensationsavgifter som finländska överföringsnätsinnehavare tar ut och betalar ska beaktas som inkomster respektive kostnader vid övervakningen av att överföringsnätsinnehavarnas prissättning är skälig. Enligt den bestämmelse som föreslås i 10 § 2 mom. i lagen om tillsyn över el- och naturgasmarknaden (590/2013) ska en förutsättning för beaktandet dock vara att det regionala tariffarrangemanget grundar sig på ett avtal som ingåtts mellan överföringsnätsinnehavare och som baserar sig på ömsesidiga marknadsbetingelser. Ett sådant avtal ska kunna ingås också efter att beslutet om fastställande utfärdats.
Enligt 3 mom. ska Energimyndigheten innan den utfärdar ett beslut om fastställande förhandla om villkoren med naturgassystemets överföringsnätsinnehavare och höra företagen inom naturgasbranschen, slutförbrukare och andra intressentgrupper som har anknytning till saken. Förhandlingsskyldigheten innebär också att Energimyndigheten, när den fattar beslut, ska beakta det förberedande arbete för avgifter och andra villkor som överföringsnätsinnehavarna gjort och överföringsnätsinnehavarnas existerande regionala avtalsarrangemang som gäller avgifter, förutsatt att dessa är förenliga med de materiella rättsregler som gäller i fallet och icke-diskriminerande och objektiva ur marknadsaktörernas synvinkel.
I 4 mom. föreslås en bestämmelse om att den bakre gränsen för tidpunkten för när överföringsnätsinnehavaren ska publicera sina avgifter för inmatning och uttag av naturgas ska flyttas framåt med en månad till den 30 juni 2019. Det föreslås dessutom att publiceringen av avgifterna ska ske efter att Energimyndigheten meddelat beslutet om fastställande enligt 1 mom. Syftet med förslaget är att ge mer tid för utarbetandet av avgifter och övriga villkor för utlandsförbindelser.
2.3
Elmarknadslagen
56 §.Specialbestämmelser som gäller nättjänstsavgifter för elproduktion i distributionsnät och högspänningsdistributionsnät. Det föreslås att till elmarknadslagen fogas bestämmelser som möjliggör reglering av distributionsavgifterna för elproduktion i högspänningsdistributionsnät. Syftet med förslaget är att få villkoren för nättillträde för de kraftverk som anslutits till högspänningsdistributionsnät att i högre grad än nuförtiden motsvara Europeiska unionens lagstiftning som tillämpas i fråga om stamnät. Bestämmelserna i paragrafen ska inte ändras till övriga delar. Också den definition på småskalig elproduktion som ingår i 3 § 14 punkten i elmarknadslagen ska förbli oförändrad i detta sammanhang.
Genom bestämmelsen i 1 mom. föreslås att i distributionsnäten och högspänningsdistributionsnäten ska undantag göras från en strikt tillämpning av principen om kostnadsmotsvarighet, dvs. den s.k. orsaksprincip som ingår i 24 § i den lag som reglerar prissättningen av nättjänster, när anslutnings- och överföringsavgifter fastställs för elproducenterna. Till denna del ska de kostnader som enskilda elproducenter orsakar nätet och som nätinnehavaren inte kan täcka med de nättjänsteavgifter som tas ut av producenterna täckas med de överföringsavgifter som generellt tas ut av övriga nätanvändare.
Bestämmelsen i 1 mom. 1 punkten ska inte ändras innehållsmässigt. Enligt punkten ska distributionsnätsinnehavaren i den avgift som tas ut för anslutning av småskalig elproduktion till distributionsnätet inte få inbegripa sådana kostnader som föranleds av att elnätet förstärks. Med småskalig elproduktion avses i bestämmelsen i enlighet med definitionen i 3 § 14 punkten ett kraftverk eller en helhet som utgörs av flera kraftverk och vars effekt är högts två megavoltampere. För den småskaliga elproducentens del är dessa kostnader för förstärkande av elnätet vara sådana kostnader som hör till nätinnehavarens utvecklingsskyldighet och som ska täckas generellt med överföringsavgifterna. Bestämmelsen ska i övrigt inte inverka på gränsdragningen mellan nätutvecklingsskyldigheten och anslutningsskyldigheten eller på fastställandet av anslutningsavgifter och överföringsavgifter på basis av den. Den elproducent vars produktion ansluts till ett nät ska därmed fortfarande vara skyldig att betala en ersättning för byggande av den nätdel och den apparatur som betjänar endast producenten. Bestämmelsen ska inte heller gälla elförbrukning som hänför sig till samma nätdel, utan på elförbrukningen ska fortfarande tillämpas de andra bestämmelser som meddelats om anslutningsavgifter och prissättning av nättjänsterna. I de objekt där det utöver elproduktion också förekommer elförbrukning ska nätinnehavaren kunna ta ut en anslutningsavgift för elförbrukningens del i enlighet med de prissättningsprinciper som gäller elanvändningsobjekten. För fastställandet av en anslutningsavgift ska också bestämmelsen i 24 § 2 mom. gälla. Enligt den ska i prissättningen av nättjänsterna beaktas de fördelar som föranleds av att kraftverket ansluts till nätet. Nätinnehavaren ska också fortsättningsvis för anslutande av kraftverk till nätet kunna uppställa tekniska krav enligt 19 § och 20 §.
I 1 mom. 2 punkten föreskrivs att med de överföringsavgifter som tas ut för elproduktionen i distributionsnätet och högspänningsdistributionsnätet ska en relativt sett mindre andel av elnätets kostnader täckas än med de överföringsavgifter som tas ut för elförbrukning. Den ändring i fråga om högspänningsdistributionsnät som föreslås i bestämmelsen ger en möjlighet att främja konkurrensbetingelserna för sådan elproduktion som anslutits till högspänningsdistributionsnätet i förhållande till sådan elproduktion som anslutits till stamnätet. Samtidigt möjliggörs förenhetligandet av överföringsavgifterna för elproduktionen också i högspänningsdistributionsnät. Förenhetligandet av överföringsavgifter för produktionen har i fråga om den produktion som anslutits till stamnätet genomförts genom kommissionens förordning som baserar sig på ett bemyndigande i förordningen om elhandel. Förenhetligandet av distributionsavgifterna för den elproduktion som anslutits till distributionsnät å sin sida baserar sig på 56 § i den gällande elmarknadslagen. Förenhetligandet av distributionsavgifterna för den elproduktion som anslutits till högspänningsdistributionsnät ska genomföras genom den statsrådsförordning som utfärdas med stöd av det bemyndigande som ingår i 2 mom. och som ska beredas efter det att bestämmelsen om bemyndigande trätt i kraft.
I 2 mom. föreskrivs det om ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om överföringsavgifterna för elproduktion och om hur de bestäms såväl i distributionsnätet som i högspänningsdistributionsnätet. Genom förordning ska det kunna föreskrivas om de metoder som ska följas när distributionsavgifter för elproduktion fastställs och om avgifternas uppbyggnad. Det kan också bli fråga om att fastställa variationsvidder för det totala beloppet av distributionsavgifter som ska tas ut av en elproducent i relation till den energimängd som överförts. Bestämmelsen ska däremot inte ge rätt att föreskriva om ett sådant generellt belopp för distributionsavgiften som alla distributionsnätsinnehavare ska vara skyldiga att följa. I förordningen bör man i fråga om högspänningsdistributionsnäten beakta att högspänningsdistributionsnäten är olika sinsemellan och att det ömsesidiga förhållandet mellan elproduktion och elförbrukning varierar kraftigt i olika nät. I förordningen bör det också beaktas att kundkretsen och inkomstbildningen för högspänningsdistributionsnät skiljer sig från den för distributionsnät. På grund av nämnda aspekter bör regleringen om distributionsavgifterna för den elproduktion som anslutits till högspänningsdistributionsnät genomföras i förordningen så att särdragen hos högspänningsdistributionsnät tas i beaktande. Regleringen om högspänningsdistributionsnät skulle således kunna skilja sig från den reglering som gäller distributionsnät. Bestämmelser om grunderna för prissättningen av nättjänster finns i 4 kapitlet i elmarknadslagen. De kriterier om vilka det föreskrivs i förordningen bör uppfylla de krav som i lagen ställs för prissättningen av nättjänster.