7.1
Lagen om ändring av fordonslagen
1 §. Tillämpningsområde. Det föreslås att bestämmelsen om lagens tillämpningsområde förtydligas och kompletteras. Avgränsningarna av tillämpningsområdet flyttas till en ny 1 a §. Ändringarna är tekniska och avsikten är inte att ändra lagens tillämpningsområde.
I det nya 1 mom. förtecknas på samma sätt som i det gällande momentet viktiga frågor som omfattas av lagens tillämpningsområde. Förteckningen ändras så att den mer exakt motsvarar rubrikerna för lagens kapitel. Lagen innehåller bestämmelser om fordon som är avsedda för färd på marken och som inte löper på skenor. Den gäller tekniska krav, klassificering, godkännande för trafik, registrering, besiktning, tekniska vägkontroller, tillståndspliktiga reparationer och tillfällig användning i trafik i fråga om fordon och fordonskombinationer som används på vägar som avses i vägtrafiklagen och på andra platser. Lagen innehåller också bestämmelser om bl.a. påföljder och behöriga myndigheter.
I ett nytt 2 mom. föreskrivs det på motsvarande sätt som i den gällande lagens 3 mom. om import, tillverkning för försäljning, saluföring, försäljning och annan överlåtelse av sådana system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och sådan utrustning som finns i nya fordon och som är avsedda för fordon.
1 a §. Avgränsning av tillämpningsområdet. Det föreslås att tillämpningsområdet förtydligas genom att en ny 1 a § med avgränsningar av tillämpningsområdet fogas till lagen. Avsikten är inte att ändra lagens tillämpningsområde.
Enligt den föreslagna 1 mom. 1 punkten ska lagen inte tillämpas på militärfordon som avses i militärfordonslagen. Bestämmelser om militärfordon som registreras i militärfordonsregistret enligt de särskilda bestämmelserna om militärfordon finns i lagstiftningen om dem. På Försvarsmaktens fordon som registreras i det trafik- och transportregister som avses i 216 § i lagen om transportservice tillämpas det som föreskrivs i fordonslagen.
Den föreslagna 1 mom. 2 punkten motsvarar det som föreskrivs 1 § 6 mom. i den gällande fordonslagen.
Den föreslagna 1 mom. 3 punkten motsvarar också det som föreskrivs i 1 § 6 mom. i den gällande fordonslagen, men formuleras tydligare. I takt med den tekniska utvecklingen har man märkt att den gällande formuleringen ”förflyttningshjälpmedel som stöder eller ersätter förflyttning till fots” kan tolkas på många olika sätt. Det centrala i bestämmelsen är att den gäller uttryckligen en fotgängare, dvs. en person som använder en sådan anordning som avses i momentet, och att anordningen inte kan användas utan att fotgängaren antingen är kopplad till den eller befinner sig i dess omedelbara närhet.
Det föreslagna 2 mom. motsvarar 1 § 5 mom. i den gällande fordonslagen, men ordalydelsen och den lagtekniska utformningen förtydligas. I momentet anges de bestämmelser i fordonslagen som tillämpas på fordon som uteslutande får användas på områden som stängts av från allmän trafik. I momentet avsedda områden som är avstängda från allmän trafik och som spärras av med stängsel, bommar, kedjor eller motsvarande är t.ex. vissa arbetsplatser samt fabriks-, hamn- och lagerområden liksom stängda banor för tävlingskörning och specialsträckor för rallytävlingar samt andra motsvarande områden.
I det föreslagna 3 mom. föreskrivs det om avvikelser från tillämpningsområdet i fråga om fordon utrustade med automatiserat körsystem som används i trafik endast utifrån provnummerintyg. Det handlar om behov som föranleds av automatiseringen inom vägtrafiken. I en ny 116 a § föreslås bestämmelser om provnummerintyg för fordon utrustade med automatiserat körsystem.
På dessa fordon tillämpas enligt förslaget endast ett mycket begränsat antal bestämmelser i fordonslagen, eftersom fordonen är sådana att största delen av de normala kraven på t.ex. fordonets konstruktion, besiktning eller registrering av praktiska skäl inte kan gälla dem. Det är ändå viktigt att det allmänna säkerhetskrav som ingår i 3 § också gäller sådana fordon. Rent allmänt utgör sådana fordon ingen fara för trafiksäkerheten. Automatisering testas med provnummerskyltar med ett synnerligen begränsat antal fordon, och myndigheten går igenom säkerheten vid sådan testning tillsammans med den som ansöker om provnummerintyg. Lätta automatiserade fordon för godstransport är i sin tur lätta anordningar som färdas med låg hastighet.
Skyldigheten enligt 12 § att säkerställa att fordonet är trafikdugligt gäller också sådana fordon. De behöver dock inte registreras och besiktas, och till den delen gäller skyldigheterna enligt 12 § alltså inte dem. De krav på fordonets konstruktion, manöverorgan och utrustning som anges 13 § utsträcks till vissa fundamentala delar, t.ex. kravet på en pålitlig och funktionssäker styrinrättning, till att gälla även automatiserade fordon.
I 119 § i fordonslagen föreskrivs det att provnummerintyg och förflyttningstillstånd ska medföras i fordonet under körning. Bestämmelsen gäller i sin ändrade form även fordon som är utrustade med automatiserade körsystem. Genom bestämmelserna säkerställs myndighetens möjligheter att vid behov utföra vägkontroller enligt 165–167 § och meddela körförbud enligt 198 §.
Dessutom föreslås vissa delar av det straffrättsliga ansvar som gäller fordonsförseelse i 194 § och de av strafflagens bestämmelser som avses i 196 § gälla fordon som är utrustade med automatiserat körsystem.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om lagens avvikande tillämpningsområde i fråga om lätta automatiserade fordon för godstransport. Lätta automatiserade fordon för godstransport utgör en ny fordonskategori som det föreskrivs om i den föreslagna nya 29 a §.
Även på dessa fordon tillämpas enligt förslaget endast ett mycket begränsat antal bestämmelser i fordonslagen, eftersom fordonen är sådana att största delen av de normala kraven på t.ex. fordonets konstruktion, besiktning eller registrering av praktiska skäl inte kan gälla dem. Det är dock viktigt att det allmänna säkerhetskravet i 3 § och skyldigheten enligt 12 § att säkerställa att fordonet är trafikdugligt också gäller sådana fordon. Även de krav på fordonets konstruktion, manöverorgan och utrustning som anges 13 § utsträcks till vissa fundamentala delar, t.ex. kravet på en pålitlig och funktionssäker styrinrättning, till att gälla automatiserade fordon. Transport- och kommunikationsverket ska dock enligt förslaget få meddela preciserande tekniska föreskrifter om detta, eftersom sådana fordon i hög grad kan avvika från det som vi är vana med.
I vissa fall omfattas också lätta automatiserade fordon för godstransport av straffrättsligt ansvar. Körförbud kan också meddelas för sådana fordon, och då måste myndigheten tillämpa sådana andra behövliga metoder som nämns i 198 § 1 mom. i stället för att avlägsna registreringsskyltarna eller omhänderta intyget. Ett körförbud kan bli aktuellt t.ex. om ett lätt automatiserat fordon för godstransport inte uppfyller Transport- och kommunikationsverkets föreskrifter som meddelats med stöd av det nya 29 a § 2 mom.
2 §.Definitioner. Till paragrafen fogas de nya punkterna 3 a, 32 a och 42 a. Vissa språkliga ändringar och andra preciseringar görs dessutom i 5, 7, 19, 23 och 54 punkten.
Till definitionerna fogas som 3 a punkten en definition av begreppet automatiserat körsystem. Den motsvarar ordagrant definitionen i Wienkonventionen om vägtrafik. Ändringarna i konventionen har godkänts i FN, och de trädde i kraft i juli 2022. Samtidigt togs också en definition av dynamisk kontroll in i Wienkonventionen om vägtrafik. Med dynamisk kontroll avses utförande i realtid av alla de operativa och taktiska funktioner som krävs för att framföra fordonet. I detta ingår att kontrollera fordonets rörelser i sidgående och längsgående riktning, iaktta vägen, reagera på händelser i vägtrafiken samt planera och signalera manövrar. I det här skedet föreslås det inte att en definition av dynamisk kontroll tas in i fordonslagen eftersom termen tills vidare inte används i bestämmelserna.
I definitionerna preciseras 5 punkten så att förhandsanmälan gäller icke färdigbyggda, färdigbyggda och nya fordon.
I 7 punkten görs en precisering i och med att de felaktiga orden ”i Finland” stryks.
Ett skrivfel i 19 punkten korrigeras genom att ordet kombinerade ersätts med ”som kombinerats”.
Paragrafens 23 punkt om kopplingsbesiktning förtydligas.
I den nya 32 a punkten definieras utsläppsmanipulation. Med utsläppsmanipulation avses en sådan avsiktlig ändring av ett system för avgasefterbehandling eller för motorkontroll i ett fordon som gör att den miljöbelastning som fordonet ger upphov till sammantaget är större efter ändringen än före den. Även ändringar i programvaran är utsläppsmanipulation.
I den nya 36 a punkten definieras militärfordonsregister som det register som avses i 14 § i det förslag till lag om militärfordon som bereds vid försvarsministeriet.
En definition av elektroniskt intyg om överensstämmelse fogas till paragrafen i den nya 42 a punkten. Med termen avses ett intyg om överensstämmelse i strukturerad elektronisk form enligt ramförordningarna.
En hänvisning till lagen om ordnande av enskilt godkännande (958/2013) fogas som precisering till 54 punkten.
6 a §. Försäljning och montering av system för utsläppsmanipulation. Paragrafen är ny. Avsikten med bestämmelserna är att ingripa i den öppna och yrkesmässiga försäljningen av utsläppsmanipulation. Målet är att förbjuda försäljning och montering av system som används för att manipulera avgasutsläpp. Ambitionen är alltså att förebygga utsläppsmanipulation. Den nya paragrafen behövs eftersom förbudet mot försäljning enligt den gällande 6 § gäller system, delar och komponenter som omfattas av olika krav på typgodkännande och överensstämmelse. Utsläpp kan dock manipuleras med program och koder som inte är föremål för marknadskontroll eller krav på typgodkännande.
Enligt 1 mom. får en ekonomisk aktör inte sälja eller montera ett sådant system för avgasefterbehandling eller motorkontroll i ett fordon som används i trafik som medför att fordonet inte längre uppfyller de krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller senare, om inte något annat föreskrivs eller bestäms.
Enligt 2 mom. ska den ekonomiska aktören kunna visa att monteringen i fordonet av en produkt, en anordning eller ett system som säljs eller monteras och som avses i 1 mom. inte leder till att fordonet inte längre uppfyller de krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller senare, om inte något annat föreskrivs eller bestäms. Transport- och kommunikationsverket föreslås vara tillsynsmyndighet. Transport- och kommunikationsverket får utöva tillsyn genom att begära utredningar av den ekonomiska aktören.
Enligt gällande lagstiftning ska ett motordrivet fordon godkännas vid ändringsbesiktning innan det används i trafik bl.a. om fordonets konstruktion har ändrats så att ändringen har mer än obetydlig inverkan på fordonets utsläpp. Om förbjudna ändringar har gjorts i fordonet förs det av logiska skäl oftast inte till ändringsbesiktning. De föreslagna bestämmelserna i denna paragraf behövs eftersom utredningar visat att fordon vanligen inte förs till ändringsbesiktning efter att de har genomgått utsläppsmanipulation, som är en förbjuden ändring av ett fordon. Detta leder till att utsläppsmanipulation inte upptäcks. I praktiken säljs produkter och tjänster med koppling till utsläppsmanipulation så att ”Får inte användas i vägtrafik” eller ”Fordonet måste ändringsbesiktas” nämns i samband med både försäljning och montering. Samtidigt finns det företag som marknadsför sina manipulationstjänster öppet utan att nämna att produkterna inte är avsedda för vägtrafik. Ambitionen med de nya bestämmelserna är att flytta över ansvar på de företag som erbjuder utsläppsmanipulation, så att inte enbart förarna, ägarna och innehavarna bär ansvaret. För förbjuden försäljning eller montering påförs en påföljd i enlighet med 189 § 6 punkten.
I 3 mom. finns preciserande bestämmelser om hur en ekonomisk aktör kan visa den överensstämmelse som avses i paragrafen. Som tillräckligt bevis på överensstämmelse betraktas ett EU-typgodkännandeintyg som utfärdats av en godkännandemyndighet i en EES-stat eller i landskapet Åland. Som bevis på överensstämmelse betraktas också en utredning som motsvarar kompetensområdet för en godkänd sakkunnig eller den tekniska tjänst som anmälts av en EES-stat eller en stat som tillämpar E-reglementet.
7 §. Tekniska krav för fordon. Bestämmelserna motsvarar huvudsakligen det rådande rättsläget, men det föreskrivs tydligare än förr om de allmänna tekniska kraven för fordon. Paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar paragrafens nya innehåll. Bestämmelserna om ändring av fordon flyttas till en ny 7 a §. Det beaktas tydligare än tidigare att fordonets delar, system, komponenter och separata tekniska enheter hör till bestämmelsens tillämpningsområde. I fortsättningen föreskrivs det närmare i 7 a § om förutsättningarna för att ändra drivkraften i ett fordon.
I 1 mom. finns grundläggande bestämmelser om nivån på de tekniska krav som ett fordon måste uppfylla för att godkännas för trafik och användas i trafik. Det föreslås inga ändringar i huvudregeln, enligt vilken ett fordon ska uppfylla åtminstone de bindande tekniska krav som tillämpades i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet. Det är typiskt att även den lägsta kravnivån höjs i takt med att fordonstekniken utvecklas, och därför preciseras bestämmelsen om den etablerade men i viss mån mångtydiga principen om tillämpning av de tekniska krav som har trätt i kraft efter det första ibruktagandet av fordonet. Dessa krav får alltid tillämpas i stället för de krav som gällde vid tidpunkten för ibruktagandet, om inte något annat föreskrivs. Ett fordon får alltså ändras så att det antingen helt eller delvis uppfyller nyare krav än de som gällde vid tidpunkten för ibruktagandet.
Bestämmelsen överensstämmer med gällande tillämpningspraxis och avsikten är att tillåta nyare tekniska lösningar även i äldre fordon utan administrativt betungande förfaranden som t.ex. undantagstillstånd.
De grundläggande bestämmelserna utgör utgångspunkten för t.ex. reglerna om överensstämmelse för fordon som importerats begagnade och om ändring av fordon. I fråga om överensstämmelsen hos delar, system, komponenter och separata tekniska enheter i begagnade fordon anges det liksom i de tidigare bestämmelserna att deras naturliga slitage får beaktas vid bedömningen av överensstämmelsen med kraven om det inte har mer än ringa inverkan på fordonets säkerhet och miljöegenskaper. Bestämmelsen behövs eftersom de tekniska kraven för fordon gäller nya fordon och det i kravnivån beaktas att egenskaperna i viss mån försämras vid normal användning av fordonet. Försämringarna beror t.ex. på att bromsarnas friktionsytor slits, ljuddämpningsmaterialets egenskaper försvagas eller ytorna på fönster och strålkastare blir matta. Bestämmelser om de tillåtna gränserna för naturligt slitage finns t.ex. i bestämmelserna om periodisk besiktning. Fordonet behöver inte motsvara ett nytt, men naturligt slitage godkänns endast till en viss gräns. Exempelvis ett avgasrörs funktion kan försämras utan särskilda aktiva åtgärder, t.ex. så att avgassystemets ljuddämpningsegenskaper och reningsegenskaper försämras. Då ska det kunna fastställas gränsvärden som godtagbara ändringar inte får överskrida. Bestämmelsen klargör också att man t.ex. vid kollisionsreparationer får använda delar från begagnade fordon om delarna motsvarar de skadade delarna och är i gott skick, även om de inte längre helt uppfyller kraven för nya delar.
Paragrafens 2 mom. är nytt. I enlighet med utgångspunkterna för ömsesidigt erkännande motsvarar bestämmelsen nuläget men minskar tolkningsmöjligheterna och klarlägger att fordon som har EU- eller EG-typgodkänts eller beviljats enskilt EU-fordonsgodkännande och som inte har ändrats till de delar som granskats vid ett sådant godkännande, dvs. som fortfarande uppfyller villkoren för godkännandet, också anses uppfylla kraven i 1 mom.
Paragrafens 3 mom. är nytt. I momentet klarläggs vilka tekniska krav som tillämpas på ett fordon som har ändrats så att kategoriseringen av fordonet ändras. Då ska fordonet uppfylla de i 1 mom. avsedda tekniska kraven i den nya kategorin och underkategorin. Tillämpningen, som baseras på tolkningen av de gällande bestämmelserna, ändras inte, utan bestämmelsen preciserar utgångspunkterna för bedömningen av överensstämmelse för fordon som har ändrats så att de har flyttats till en ny kategori eller underkategori. Om t.ex. en moped ändras till en bil räcker det inte med att fordonet efter ändringen uppfyller de tekniska kraven på mopeder, utan fordonet förutsätts uppfylla de tekniska kraven på bilar.
Paragrafens 4 mom. är nytt. Momentet innehåller nya bestämmelser som beaktar det behov av att uppdatera fordonets egenskaper under dess livscykel som har uppstått i och med att automatisering och system för förarassistans har blivit vanligare i fordon. Exempelvis E-reglementet 155 om cybersäkerhet, som är förpliktande för Finland, gäller bilar och vissa släpvagnar. E-reglementet är avsett att genom den nya allmänna säkerhetsförordningen bindande gälla nya fordonstyper från och med den 6 juli 2022 och fordon som tas i bruk från och med den 7 juli 2024. Detta E-reglemente förutsätter nya bestämmelser som avviker från den etablerade utgångspunkten i 1 mom. och som beaktar också kraven under fordonets livscykel, som är tvingande för fordonet i fråga. Framöver ska fordonet uppdateras så att det överensstämmer med de gällande kraven på dess egenskaper, och det ska inte vara tillåtet att hänvisa till att de krav som gällde vid det första ibruktagandet uppfylls. Eftersom ett fordon som inte uppdateras på det ovan beskrivna sättet kan utgöra en säkerhetsrisk föreslås det att fordon som inte uppdaterats inte ska få användas i trafiken. Bestämmelsen tillämpas t.ex. om tillverkaren inte fullgör sina skyldigheter eller om fordonets ägare trots uppmaningar inte låter uppdatera sitt fordon.
I 5 mom. föreskrivs det att Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de tekniska krav som avses i paragrafen och de undantag som gäller dem.
7a §. Ändring av fordon. Paragrafen är ny. Den innehåller bestämmelser om ändring av fordon som tidigare fanns i 7 §. I 1 mom. föreskrivs det om den allmänna huvudprincipen för ändring av fordon, enligt vilken fordonet också efter ändringen huvudsakligen ska uppfylla de allmänna tekniska kraven i 7 §, vilket förutsätter att ändringen inte har mer än ringa inverkan på fordonets säkerhet eller miljöegenskaper.
I 4 § i fordonslagen finns bestämmelser om skyldigheten att avhjälpa brister och fel i ett fordon. I regel får ett fordon inte användas i trafik förrän sådana observerade brister och fel som påverkar säkerheten eller miljöegenskaperna har avhjälpts. Att avhjälpa innebär att återställa fordonet i samma skick som innan bristen eller felet framkom. Annars är det fråga om ändring av fordonet.
I momentet bemyndigas Transport- och kommunikationsverket att vid behov meddela föreskrifter om alternativ till de tekniska krav som avses i 7 § 1 mom. Fordonets användningsändamål och de praktiska möjligheterna att genomföra ändringarna ska beaktas i föreskrifterna. Transport- och kommunikationsverket bemyndigas också att meddela föreskrifter om ytterligare krav för att säkerställa att fordonet är säkert och de negativa miljökonsekvenserna små efter ändringen. De ytterligare kraven syftar till att begränsa den försämring av trafiksäkerheten som ändringen uppskattas leda till. De ytterligare kraven kan också gälla ändringar som påverkar fordonets utsläpp eller säkerhet, men som det saknas allmänna bestämmelser om.
I 2 mom. föreskrivs det om miniminivån för de tekniska kraven på en del, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet eller en egenskap som läggs till fordonet under dess livscykel, vilket avgränsar tillämpningsområdet för de krav som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet av fordonet. Miniminivån granskas inte enligt tidpunkten för det första ibruktagandet, utan det som avgör är bestämmelserna om den del, det system, den komponent, den separata tekniska enhet eller den egenskap som lagts till. En del, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet eller en egenskap som lagts till i efterhand ska uppfylla de tekniska krav som tillämpas eller har tillämpats på sådana i Finland. Genom bestämmelsen försöker man garantera att fordonet inte med hänvisning till miniminivån för de tekniska kraven vid tidpunkten för ibruktagandet utrustas med nya delar, system, komponenter, separata tekniska enheter eller egenskaper av dålig kvalitet eller med säkerhetsegenskaper som till följd av den tekniska utvecklingen redan är bristfälliga. Genom bestämmelsen försöker man också garantera att inga delar, system, komponenter, separata tekniska enheter eller egenskaper läggs till fordonet om de utan andra tillräckliga funktioner för att garantera säkerheten orsakar en i 3 § avsedd fara. Ett exempel är automatiserad styrning, som också förutsätter att ett automatiserat bromssystem installeras i fordonet.
I 3 mom. finns bestämmelser om utgångspunkterna för ändring av drivkraften i ett fordon. Bestämmelsen är ny och avsikten är att förenhetliga och klarlägga de gällande nationella bestämmelserna om ändring av drivkraften i ett fordon. Bestämmelsen ersätter 16 § 2 mom. i den gällande lagen. De gränsvärden som avses i 16 § 2 mom. i den gällande lagen ska förbli utgångspunkten på det sätt som bestämmelserna nu har tillämpats, men en viss flexibilitet tillåts i bedömningen för att konverteringar ska kunna tillåtas i större skala. Vid sidan av miljökonsekvenserna fäster man vikt vid ändringarnas säkerhetskonsekvenser och säkerhetsrisker. Med den nya bestämmelsen blir kopplingen mellan bestämmelserna om de tekniska förutsättningarna för ändring av drivkraften och bl.a. förslagen om konverteringsstöd samt omnämnandena i regeringsprogrammet tydligare än tidigare.
Framöver ska det vara tillåtet att ändra drivkraften i ett fordon även om fordonet inte efter ändringen uppfyller eller har bevisats uppfylla de miljörelaterade krav som avses i 7 § 1 och 3 mom. Då förutsätts det dock att den miljöbelastning som användningen av fordonet ger upphov till sammantaget är mindre efter ändringen än före den och att fordonets lokala utsläpp inte ökar mer än i ringa omfattning. Avsikten är inte att bestämmelsen med miljömålen som förevändning ska möjliggöra enskilda avvikelsegrunder som uppenbart kan uppfattas strida mot den allmänna rättskänslan och ha en allmän karaktär. De förutsättningar som anges i bestämmelsen uppfylls t.ex. inte på den grunden att fordonet i praktiken används mindre efter ändringen och att belastningen på miljön därför minskar.
Det går inte heller att effektivt hänvisa till minskad bränsleförbrukning som en grund som kompenserar för ökade lokala utsläpp. Lokala utsläpp är framför allt kväveoxider (NOx) och partikelutsläpp (PM). I princip får de lokala utsläppen öka så att de överstiger de generellt tillåtna värdena endast om inga andra ändringar görs som påverkar fordonets miljöegenskaper, och om det kan motiveras på ett hållbart sätt att den ändring som leder till ökade lokala utsläpp minskar miljöbelastningen. Inte heller då får de lokala utsläppen öka mer än i ringa omfattning. Exempelvis får ändringar som påverkar fordonets effekt inte beaktas som grunder vid bedömningen av miljöbelastningen. Däremot kan en konvertering av ett fordon till drift med ett bränsle som baseras huvudsakligen på förnybara råvaror komma i fråga som en omständighet som talar för minskad miljöbelastning, även om de fordonsspecifika lokala utsläppen efter ändringen ökar måttligt eller de lokala utsläppen ökar när fordonet kallstartas. Förutom att tillåta en ökning av lokala utsläpp som korrelerar positivt med miljökonsekvenserna kan man med stöd av bestämmelsen t.ex. i framtiden effektivare utnyttja utsläpp från boskapsskötsel vid tillverkning av biobränslen.
Enligt 4 mom. är utsläppsmanipulation som utförts på ett fordon som används i trafik en förbjuden ändring av fordon. Avsikten är att momentet ska klarlägga rättsläget, som har varit oklart och tillåtit varierande tolkningar.
Det framgår inte entydigt av den gällande fordonslagen att utsläppsmanipulation är förbjudet, och det har inte angetts tydligt i lagstiftningen vem som ansvarar för sådan verksamhet. Därför finns det skäl att införa ett uttryckligt förbud mot utsläppsmanipulation i fordonslagen. Med utsläppsmanipulation avses enligt förslaget en sådan avsiktlig ändring av ett system för avgasefterbehandling eller för motorkontroll i ett fordon som gör att den miljöbelastning som fordonet ger upphov till sammantaget är större efter ändringen än före den. Med utsläppsmanipulation avses en ändring som utförs efter att fordonet har tagits i bruk utan ändringsbesiktning eller med komponenter som inte är godkända. Utsläppsmanipulation påverkar i synnerhet fordonets lokala utsläppsmängd. Lokala utsläpp är framför allt kväveoxider (NOx) och partikelutsläpp (PM). Utsläppsmanipulationer kan utföras på fordonets system för efterbehandling av avgaser och på motorkontrollen. De delar som oftast manipuleras är partikelfiltret som renar fordonets avgaser (DPF, GPF), trevägskatalysatorn (en avgasrenare för fordon med ottomotor), den selektiva katalytiska reduktionstekniken (SCR), avgasåtercirkulationen (EGR) och motorkontrollenheten (ECU).
I 5 mom. föreskrivs det om en möjlighet för Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om de i 3 mom. avsedda tekniska krav på delar och egenskaper som hänför sig till begränsning av energi- och miljökonsekvenser samt om förutsättningarna för utförande av ändringar som avses i momentet. Föreskrifterna ska vara behövliga för att en tillräcklig internationell allmän kravnivå ska uppnås och en tillräcklig nivå på skyddet av hälsan och miljön säkerställas. Bemyndigandet att meddela föreskrifter motsvarar huvudsakligen det som föreskrivs i 16 § 6 mom. i den gällande lagen, men till bestämmelsen fogas ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för ändring av ett fordons drivkraft.
I 6 mom. föreskrivs det på samma sätt som i nuläget att Transport- och kommunikationsverket får meddela föreskrifter om de tekniska kraven för ändring, reparation och iståndsättning av fordon och ändring av fordons konstruktion och om de utredningar som krävs i fråga om dem samt om sådana smärre undantag och alternativa krav som av ändamålsenlighetsskäl tillämpas vid påvisande av överensstämmelse med kraven och i fråga om kraven vid registreringsbesiktning och ändringsbesiktning. De risker för säkerheten, hälsan eller miljön som undantagen och de alternativa kraven medför får inte öka mer än i ringa omfattning.
I 7 mom. föreskrivs det om rätten för tekniska granskningsavdelningen vid Huvudstaben att utfärda närmare föreskrifter om sådana små tekniska avvikelser hos i registret införda fordon vid Försvarsmakten som behövs på grund av Försvarsmaktens uppgifter eller fordonets specifika användningsändamål. Med fordon vid försvarsmakten avses fordon som Försvarsmakten äger eller innehar varaktigt. Bemyndigandet att meddela föreskrifter gäller fordon vid Försvarsmakten som registreras i trafik- och transportregistret. Bestämmelser om militärfordon som registrerats i militärfordonsregistret enligt de särskilda bestämmelserna om militärfordon finns i militärfordonslagen. De smärre tekniska undantag som avses i momentet kan t.ex. handla om att en positioneringsfunktion som normalt finns i fordonet avlägsnas eller att fordonet förses med pansar som påverkar omfattningen av de typgodkännanden som beviljats för fordonet så lite att det inte påverkar trafiksäkerheten nämnbart. Smärre undantag kan också vara smärre tekniska undantag i fordonets färdskrivare. De risker för säkerheten, hälsan eller miljön som undantagen medför får inte öka mer än i ringa omfattning.
13 §. Fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. Lätta automatiserade fordon för godstransport fogas till 2 mom.2 och 10 punkten. Till 5 mom. fogas en hänvisning till 7 § 1–5 mom. om de tekniska kraven på fordon. I regel ska fordonet uppfylla de allmänna krav som anges där.
14 §. Undantag från kraven på fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. Det föreslås att 2 mom. 1 punkten ändras så att termen militärfordon stryks och ett omnämnande av Försvarsmaktens fordon fogas till momentet. Bestämmelser om militärfordon kommer framöver att finnas i militärfordonslagen, och därför blir hänvisningen till militärfordon i denna punkt onödig. Vissa av Försvarsmaktens fordon omfattas av fordonslagen och är registrerade i trafik- och transportregistret. I bakgrunden kan det t.ex. finnas ett behov av att skydda fordonet så att det inte kan identifieras. Användning av sådana fordon för att utföra Försvarsmaktens uppgifter kan kräva att hastighetsbegränsaren avlägsnas.
Det föreslås tekniska ändringar i 3 mom.
16 §. Begränsning av energi- och miljökonsekvenser. Paragrafens 2 mom. upphävs.
17 §.Undantag från kraven på begränsning av energi- och miljökonsekvenser och på fordons konstruktion, manöverorgan och utrustning. Det föreslås att en ny 3 punkt fogas till 2 mom. Samtidigt blir momentets gällande 3 punkt 4 punkt. Momentets 1 och 2 punkter förblir oförändrade.
Den föreslagna nya 3 punkten har att göra med automatiseringsutvecklingen i vägtrafiken. Spjutspetsen i utvecklingen är för närvarande de automatiserade s.k. minibussar som är fjärrstyrda och trafikerar förhandsbestämda rutter eller områden. Dessa fordon passar inte in i de gällande fordonskategorierna eftersom de har ståplatser, men de är ändå betydligt mindre än vanliga bussar. Förslaget har begränsade konsekvenser eftersom det är fråga om ett undantagstillstånd för ett eller flera fordon som specificeras separat. Med undantagstillstånd främjas försök och testning med automatisering och en successiv övergång till tjänsteproduktion.
De närmaste åren kommer sannolikt att medföra EU-reglering som gör det möjligt att typgodkänna automatiserade minibussar. Då kan den nu föreslagna ändringen bli onödig. Undantagstillstånd som beviljas med stöd av bestämmelsen föreslås därför vara begränsade till högst fyra år. Fordonens högsta tillåtna hastighet begränsas till 30 kilometer i timmen för att säkerställa de många cyklisternas och fotgängarnas säkerhet i de livligt trafikerade områden där automatiserade minibussar ofta sätts in.
18 §. Krav på fordon som begagnade förts in i landet. Hänvisningarna i 1 mom. uppdateras så att de gäller den nya 7 a § och kraven i 7 § 1 mom. och 7 a § 1 mom. Till 2 mom. fogas ett omnämnande av att inte heller fordon som har beviljats enskilt EU-fordonsgodkännande behöver föras till enskilt godkännande i Finland.
29 a §. Lätta automatiserade fordon för godstransport. Till lagen fogas den nya fordonskategorin lätta automatiserade fordon för godstransport. De är lätta elfordon utrustade med ett automatiserat körsystem. Det automatiserade körsystemet sköter fordonets dynamiska köruppgifter. Vanligen fjärrstyrs fordonet på något sätt för att t.ex. hjälpa körsystemet när det har problem med att identifiera vissa situationer. Lätta automatiserade fordon för godstransport rör sig långsamt och enligt förslaget ska deras motoreffekt begränsas.
Enligt 1 mom. motsvarar ett i paragrafen avsett fordon till sin konstruktion ett lätt elfordon enligt 29 § i fordonslagen, förutom att den största konstruktiva hastigheten är 15 kilometer i timmen. Hastighetsbegränsningen gör det möjligt att i framtiden ta i bruk också lätta fordon för godstransport som används på gång-, cykel- och mopedvägar. De fordon som tagits i bruk 2022 är tills vidare sådana som rör sig i promenadhastighet. Så långsamma fordon för godstransport tillåts även framöver på gångbanor genom en ändring av 52 § 2 mom. i vägtrafiklagen. Det bör noteras att hastigheterna för olika fordon för godstransport även i fortsättningen kan begränsas på andra ställen i lagstiftningen om det behövs.
Tekniken utvecklas ständigt, och fordonen är sådana att största delen av de normala kraven på t.ex. fordonets konstruktion, besiktning eller registrering av praktiska skäl inte kan gälla dem. I paragrafen anges det ändå att kraven i 13 § 2 mom. 1–5 och 10 punkten måste uppfyllas. Dessa krav är 1) en pålitlig och funktionssäker styrinrättning, 2) en färdbroms, 3) däck och fälgar eller band eller medar som motsvarar den belastning de utsätts för, 4) ett brandsäkert bränslesystem och elsystem, 5) behövliga strålkastare och lyktor, reflektorer och reflekterande identifieringsskyltar samt 10) en ljudsignalanordning. Det anges också att fordonet till mått och massa ska vara sådant att det inte orsakar olägenhet eller fara för andra trafikanter. I lagen begränsas inte måtten och massorna närmare eftersom olika typer av lätta automatiserade fordon för godstransport för olika ändamål kan komma att tas i bruk.
I 2 mom. ingår ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om krav på vissa tekniska egenskaper för lätta fordon för godstransport. Föreskrifter är en regleringsnivå som möjliggör flexibilitet då automatiseringsutvecklingen är förknippad med stor osäkerhet. Med hjälp av föreskrifter kan man snabbt reagera på det sätt som krävs bl.a. för att garantera trafiksäkerheten.
Den föreslagna formuleringen tillåter flexibilitet om det behövs i framtiden, eftersom de automatiserade fordonen för godstransport kan vara mycket olika och ha olika ändamål. Då kan också de tekniska kraven på fordonen variera. Exempelvis kan också en elmotor som garanterar tillräcklig retardation godkännas som färdbroms för mindre fordon, t.ex. lätta elfordon.
30 §.Räddningsbil, polisfordon, Tullens fordon och Gränsbevakningsväsendets fordon. Det föreslås att 1 mom. ändras så att som räddningsbil också betraktas andra fordon i kategori M eller N som innehas av ett välfärdsområdes räddningsverk eller av en myndighet som lyder under statens räddningsförvaltning, av Räddningsinstitutet eller av en flygplatsoperatör och som används uteslutande för uppgifter inom räddningsväsendet.
32 §. Utryckningsfordon. Paragrafen ändras så att hänvisningen till Försvarsmaktens räddningsbilar samt Försvarsmaktens ambulanser och militärpolisfordon stryks. I fortsättningen kommer bestämmelser om dessa fordon att finnas i militärfordonslagen, och därför behöver de inte längre nämnas i paragrafen. Till paragrafen fogas ett omnämnande av Försvarsmaktens utryckningsfordon.
66 §. Tillsyn över överensstämmelse med kraven vid produktion. I 4 mom. görs en teknisk korrigering så att också bestämmelser om skyldigheten att bedöma EG-typgodkännande fogas till momentet. Dessutom görs det en korrigering i språkdräkten i 7 mom. I 8 mom. görs en teknisk korrigering så att även EG-typgodkända fordon beaktas i bemyndigandet att meddela föreskrifter. Exempelvis ramförordningen om bilar och släpfordon till dem gäller i regel nya fordon som omfattas av förordningens tillämpningsområde. Enligt artikel 89 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem ska förordningen på vissa villkor inte ogiltiggöra bl.a. helfordonstypgodkännande. Det innebär att tillsyn över produktionens överensstämmelse med kraven utövas också för EG-typgodkännande av fordonskategorier som omfattas av förordningens tillämpningsområde, och tillsynen styrs i första hand med stöd av bestämmelserna om godkännandet.
78 §. Beviljande av enskilt godkännande. I 1 mom. görs en precisering som förtydligar att enskilt godkännande gäller ett nytt fordon också när ett typgodkänt fordon i kategori M, N eller O förs till enskilt godkännande.
Innehållet i 2 och 3 mom. ändras inte, men författningsnumret stryks ur hänvisningen i 3 mom. eftersom det nämns redan i 2 §.
80 a §. Tillverkarens ansvar vid enskilt godkännande. I denna nya paragraf finns bestämmelser om tillverkarens ansvar vid sådant enskilt godkännande som avses i 2 § 54 punkten. Termen enskilt godkännande som definieras i fordonslagen motsvarar till innehållet termen nationellt enskilt fordonsgodkännande i den i 2 § 3 punkten definierade ramförordningen om bilar och släpfordon till dem. I artikel 3.6 i den förordningen definieras nationellt enskilt fordonsgodkännande som enskilt fordonsgodkännande. I ramförordningen om bilar och släpfordon till dem föreskrivs det inte heltäckande om tillverkarens ansvar vid nationellt enskilt fordonsgodkännande, och därför tas bestämmelser om tillverkarens ansvar vid enskilt godkännande in i fordonslagen. Med tillverkare avses i artikel 3.40 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem avsedda tillverkare. Nationella bestämmelser behövs i synnerhet för att precisera hur ansvaret fördelas mellan tillverkarna vid enskilt godkännande. Enligt de föreslagna bestämmelserna tillämpas på tillverkarens ansvar vid enskilt godkännande huvudsakligen det som i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem föreskrivs om tillverkarens ansvar vid enskilt EU-fordonsgodkännande, som också är ett i artikel 3.6 i den förordningen avsett enskilt fordonsgodkännande.
I 1 mom. finns de grundläggande bestämmelserna om tillverkarens ansvar vid enskilt godkännande. Trots att också någon annan än fordonets tillverkare kan ansöka om enskilt godkännande enligt artikel 45.2 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem är det i princip fordonets tillverkare som ansvarar för att fordonet överensstämmer med kraven. I momentet föreslås bestämmelser om att varje tillverkare vid enskilt godkännande ansvarar för fordonets överensstämmelse med kraven i fråga om de system, komponenter, separata tekniska enheter och delar och den utrustning som har lagts till eller ändrats efter godkännandet av den föregående etappen av tillverkningen av fordonet. I det här sammanhanget tolkas ändring extensivt så att t.ex. ändringar i programvaran och indirekta effekter på överensstämmelsen med kraven betraktas som ändringar. Exempelvis behöver strålkastare ofta flyttas efter att överbyggnaden lagts till eftersom kraven på placering avser fordonets maximala mått, som kan ändras i samband med att överbyggnaden byggs.
I 2 mom. finns preciserande bestämmelser om det intyg som ska fogas till ansökan om enskilt godkännande när någon annan än tillverkaren ansöker om enskilt godkännande. Enligt momentet ska ett av tillverkaren eller tillverkarens representant utfärdat intyg av vilket fordonets tillverkare framgår och en utredning över tillverkningsskedena fogas till ansökan om någon annan än tillverkaren söker enskilt godkännande. Syftet är att bestämmelsen ska bidra till ett proportionerligt ansvar för fordonstillverkaren och att tillverkaren ska vara mer medveten om sitt ansvar t.ex. när fordonet blir föremål för efterhandsåtgärder inom ramen för marknadskontrollen.
Transport- och kommunikationsverket bemyndigas dessutom att vid behov meddela närmare föreskrifter om innehållet i intyget. Bemyndigandet att meddela föreskrifter kan tillämpas om det uppstår oklarheter t.ex. i fråga om vem som får utfärda intyget eller hur man kan försäkra sig om att intyget omfattar den aktuella tillverkningsetappen.
I 3 mom. föreskrivs det om tillverkarens ansvar vid godkännandet. I ramförordningen om bilar och släpfordon till dem har tillverkarens ansvar preciserats jämfört med den tidigare regleringen när det gäller godkännande av fordon och även överensstämmelsen vid körning. I momentet förutsätts att varje tillverkare ansvarar för att fordonet vid den aktuella tillverkningsetappen har tillverkats i enlighet med tillverkarnas instruktioner för de tidigare etapperna. Om tillverkarnas instruktioner för tidigare etapper av tillverkningen saknas eller inte skäligen kan fås, ansvarar tillverkaren vid följande etapp dessutom för de tidigare etappernas del för överensstämmelsen med kraven i fråga om system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning vilkas överensstämmelse med kraven påverkas av den tillverkarens åtgärder. En sådan situation kan uppstå t.ex. när man före den första registreringen ändrar ett fordon som godkänts som färdigt fordon, och fordonets ursprungliga tillverkare inte har avsett eller beaktat att en sådan ändring kan göras. Då ska den tillverkare som ändrar fordonet ta ansvar för fordonets säkerhet och överensstämmelse till alla delar som ändringarna kan antas påverka.
82 §. Intyg över enskilt godkännande. Språkdräkten i 2 mom. preciseras så att beviljande av ett nytt enskilt godkännande utan att det ursprungliga godkännandenumret ändras läggs till förutsättningarna för förlängning av giltigheten för ett intyg över enskilt godkännande. Enligt det gällande 82 § 2 mom. är utgångspunkten att ett intyg över enskilt godkännande är giltigt i tre månader, men intygets giltighet kan också upphöra tidigare om ett fordon som tas i bruk första gången inte längre uppfyller de tekniska krav som gällde vid tidpunkten för ibruktagandet. Intygets tre månader långa giltighetstid har motiverats med att det vid registreringen av fordonet i praktiken inte längre är möjligt att kontrollera ändringar som eventuellt skett i de tekniska kraven efter att det enskilda godkännandet beviljats, även om giltighetstiden enligt ovanstående också kan upphöra, i praktiken på grund av att de tekniska kraven ändrats, före den maximala giltighetstiden löper ut. Begränsningen av intygets giltighetstid till tre månader har betraktats som en tillräcklig garanti för att fordonet ännu vid registreringen uppfyller de tekniska krav som gäller för det. Enligt gällande 2 mom. kan intygets giltighetstid dock också förlängas trots att fordonet inte har registrerats inom tre månader från det att intyget utfärdades, om fordonet trots att intyget över enskilt godkännande inte längre är giltigt uppfyller de tekniska kraven som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet. Eftersom giltighetstiden för ett intyg över godkännande enligt gällande 2 mom. är begränsad till högst tre månader som gardering mot ändrade tekniska krav förutsätter en i momentet avsedd förlängning av intygets giltighetstid i praktiken att ett nytt enskilt godkännande beviljas och att överensstämmelsen bedöms på nytt. Detta beaktas tydligare än tidigare i formuleringen av den föreslagna bestämmelsen. Eftersom ett godkännandenummer är en uppgift som identifierar ett fordon, och det kan uppstå missförstånd eller andra svårigheter med att identifiera fordonet senare under dess livscykel om numret ändras, fogas till momentet bestämmelser om att fordonet behåller samma godkännandenummer som i det ursprungliga intyget över enskilt godkännande.
91 §. Förhandsanmälan. Paragrafen motsvarar i huvudsak 91 § i den gällande fordonslagen. I 1 mom. finns grundläggande bestämmelser om förhandsanmälan av fordon. Till momentet fogas bestämmelser om att lämna in intyg om överensstämmelse i elektroniskt format, som är ett nytt alternativt sätt att meddela fordonets tekniska uppgifter för förhandsanmälan genom att utnyttja intyget om överensstämmelse.
I sig är det inte förpliktande att göra en förhandsanmälan om ett fordon för att få registrera det, men när en förhandsanmälan görs ska uppgifterna om fordonet anmälas till den behöriga myndigheten innan det tas i bruk för första gången i Finland, och alltså också före den första registreringen. Med tidpunkten för det första ibruktagandet avses i enlighet med 2 § 1 mom. 7 punkten i fordonslagen den dag då fordonet har registrerats första gången i Finland eller då fordonet faktiskt har tagits i bruk. Förhandsanmälan kan göras endast i fråga om typgodkända fordon vars tekniska uppgifter och godkännandeuppgifter redan har förts in i registret. Förhandsanmälan kan också göras om ett icke färdigbyggt fordon. Dessutom kan förhandsanmälan göras om typgodkända fordon vars intyg om överensstämmelse har lämnats in i form av strukturerade data i elektronisk form på det sätt som avses i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem. Att intyget om överensstämmelse skickas i elektroniskt format påverkar inte de övriga allmänna förutsättningarna för förhandsanmälningsförfarandet, utan den som gör en förhandsanmälan ska även framöver uppfylla de villkor som anges i 92 §. Även i fortsättningen förutsätts ett avtal med Transport- och kommunikationsverket.
Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. dit bestämmelserna om de uppgifter som ska uppges vid förhandsanmälan flyttas från 1 mom. Innehållet motsvarar bestämmelserna i den gällande lagen. I momentet görs dock språkliga ändringar så att den materiella bestämmelsen ändras till imperativ form och mer exakt än tidigare motsvarar definitionen av förhandsanmälan.
92 §. Förhandsanmälare. I 1 mom. stryks bestämmelsen om att förhandsanmälan förutom av fordonstillverkaren eller dennes representant också kan göras av importören. Med importör avses t.ex. i samband med ramförordningen om bilar och släpfordon till dem en fysisk eller juridisk person som är etablerad i unionen och som på marknaden släpper ut ett fordon, ett system, en komponent, en separat teknisk enhet, en del eller utrustning som tillverkats i ett tredjeland. Definitionen i EU-lagstiftningen motsvarar inte den allmänspråkliga definitionen av importör, och därför uppdateras bestämmelsen genom att föråldrade delar stryks så att den motsvarar nuläget. Importören har i allmänhet inte heller i praktiken sådan information som tillverkaren har och som behövs för att främja en förhandsanmälan, och importören har alltså i praktiken inte haft faktiska möjligheter att göra en förhandsanmälan.
Bestämmelsen i 2 mom. om en registrerad kreditkund hos Tullen stryks som onödig. Registrerade kreditkunder hos Tullen har inte identifierats i lagstiftningen och bestämmelsen har alltså saknat tillämpningsområde. Bestämmelsen har inte heller kunnat tillämpas i praktiken eftersom registreringsmyndigheten inte har haft tillgång till information om eventuella kreditkundrelationer.
Paragrafens 3 mom. uppdateras så att bestämmelserna om att fordonets tillverkare ska ge de uppgifter som avses i momentet till förhandsanmälaren på dennes begäran stryks. I praktiken har förhandsanmälaren inte effektivt kunnat åberopa bestämmelsen. Bestämmelsen motsvarar inte nuläget eller är inte direkt tillämplig eftersom endast fordonets tillverkare anses ha rätt att bestämma till vem denne anser det vara godtagbart att lämna ut bl.a. produktinformation som utgör företagshemligheter. Det anses inte ändamålsenligt att ändra denna utgångspunkt genom en nationell bestämmelse på grunder som har att göra med myndighetsprocessen. För tydlighetens skull fogas dock fordonets tillverkare till bestämmelsen som den aktör som även framöver i första hand har tillgång till fordonets tekniska uppgifter som avses i momentet.
93 §. Förhandsanmälningsintyg. Paragrafens 1 mom. uppdateras så att språkdräkten motsvarar nuläget. I praktiken har förhandsanmälaren utan fallspecifik myndighetsfullmakt rätt och möjlighet att från Transport- och kommunikationsverkets e-tjänst få och skriva ut ett sådant i paragrafen avsett förhandsanmälningsintyg som en förhandsanmälare har rätt till.
Paragrafen ändras så att den motsvarar läget i praktiken. Framöver räcker det med att Transport- och kommunikationsverket gör det förhandsanmälningsintyg som utformas utifrån en förhandsanmälan tillgängligt för förhandsanmälaren. Även framöver kan man dessutom vid behov få ett förhandsanmälningsintyg på begäran.
96 §. Registreringsintyg. I 1 mom. stryks bestämmelserna om utfärdande av del I av registreringsintyget i samband med registreringsanmälan till ägare eller innehavare av sådana fordon och släpvagnar till dem vars största tillåtna massa i vägtrafiken överstiger 3 500 kilogram. I fortsättningen ska förfarandena vara enhetliga för alla fordonskategorier, och del I av registreringsintyget ska alltid utfärdas vid periodisk besiktning. Dessutom ska del I av registreringsintyget alltid utfärdas på begäran. Momentet förtydligas också med materiella bestämmelser om att del I av registreringsintyget utfärdas avgiftsfritt till fordonets ägare eller innehavare som avses i 12 § 1 mom. på dennes begäran. På samma sätt som i nuläget kan fordonets ägare eller innehavare begära en utskrift av del I av registreringsintyget antingen i Transport- och kommunikationsverkets e-tjänst på nätet eller i samband med ett personligt besök på ett besiktningsställe som är avtalsregistrerare för Transport- och kommunikationsverket. Tidpunkten för begäran är inte knuten till en viss anmälnings- eller besiktningshändelse.
I 2 mom. föreskrivs det om utfärdande av del II av registreringsintyget till en i 12 § 1 mom. avsedd fordonsägare på dennes begäran. Del II av registreringsintyget ges inte till fordonets innehavare. Momentet ändras genom att bestämmelsen om att del II av registreringsintyget utfärdas på begäran till fordonets ägare endast i samband med registreringsanmälan stryks. Liksom i nuläget ska fordonets ägare även annars har rätt att på begäran få del II av registreringsintyget. Tidpunkten för begäran är inte knuten till en viss anmälnings- eller besiktningshändelse. Fordonets ägare kan begära en utskrift av del II av registreringsintyget antingen i Transport- och kommunikationsverkets e-tjänster eller i samband med ett personligt besök på ett besiktningsställe som är avtalsregistrerare för Transport- och kommunikationsverket.
112 §. Avställning. Till 3 mom. fogas enligt förslaget ett omnämnande av fordon som registrerats i militärfordonsregistret. Dessutom tillfogas en bestämmelse om att de i momentet avsedda fordonen med avvikelse från 2 mom. inte är belagda med användningsförbud. I dessa fall föranleder avställningen inte att fordonen beläggs med användningsförbud eftersom ett fordon som har registrerats i militärfordonsregistret, utomlands eller i landskapet Åland får användas i Finland med stöd av en sådan registrering. Inte heller fordon som inte längre används i trafik i Finland behöver beläggas med användningsförbud som gäller endast i Finland.
116 §.Provnummerintyg och provnummerskyltar. Paragrafens 1 mom. förtydligas så att det uttryckligen framgår att provnummerintyg beviljas på ansökan.
116 a §. Provnummerintyg för fordon utrustade med automatiserat körsystem. Till lagen fogas en ny 116 a § som preciserar förfarandet med provnummerintyg för fordon utrustade med automatiserat körsystem. Transport- och kommunikationsverket har under de senaste åren utvecklat förfaranden i anslutning till automatiseringstestning, och de uppgifter som anges i den nya paragrafen har i praktiken redan begärts i samband med förfarandet. Den föreslagna bestämmelsen ökar transparensen och rättssäkerheten för aktörerna, och säkerställer samtidigt att Transport- och kommunikationsverket har rätt att få de uppgifter som anges i paragrafen.
Vid ansökan om provnummerintyg behövs basuppgifter om den sökande, dvs. namn, kontaktinformation, de ansvariga personernas namn och deras kontaktinformation. Förutom sina egna kontaktuppgifter ska den sökande uppge kontaktinformationen till alla dem som är involverade i testningen. Om den sökande själv i praktiken inte utför de egentliga testerna kan de operatörer som samarbetar med den sökande vara sådana samarbetspartner.
Med uppgifter om de fordon som används vid försöket avses i synnerhet uppgifter om fordonskategorin, fordonets hastighet, mått och massa, bromsar och styrning. Den sökande ska beskriva fordonets broms- och styrsystem om det avviker från det normala. Den sökande ska också redogöra för vilka automatiserade system som används i fordonet. Dessutom behövs uppgifter om de automatiserade system som används i fordonet. Testfordon kan vara typgodkända registrerade fordon som dock har utrustats med ny teknik, komponenter eller system med koppling till automatiserad körning som inte har godkänts för användning. Då ska den sökande så exakt som möjligt beskriva hur testfordonet avviker från ett typgodkänt och registrerat fordon. Uppgifter behövs också om eventuella begränsningar av de automatiserade systemens funktion bl.a. i fråga om förhållanden, hastighet, övrig trafik och synlighet.
Med uppgifter om föraren avses för det första basuppgifter om huruvida fordonet är avsett att köras utan mänsklig förare antingen helt eller delvis. För det andra behövs uppgifter om arrangemangen under försöket, t.ex. om en säkerhetsförare är närvarande och hur säkerhetsföraren i så fall agerar. Av ansökan ska det framgå vilka uppgifter och vilket ansvar säkerhetsföraren har t.ex. vid störningar eller farliga situationer, hur säkerhetsföraren tar över kontrollen av det automatiserade körsystemet och hur säkerheten garanteras om säkerhetsföraren av någon anledning inte får kontroll över fordonet. Om fordonet inte har någon säkerhetsförare behövs uppgifter om säkerhetsarrangemangen. Med användare hänvisas det till försök med fordon som är avsedda att kontrolleras eller styras på distans. Med användare avses t.ex. en person som fjärrstyr eller fjärrkontrollerar ett fordon. Testfordonets förare ska ha körrätt som motsvarar fordonskategorin för det fordon som används vid testningen. Dessutom förutsätts det att testfordonets förare har fått tillräcklig introduktion och utbildning i det automatiserade fordonssystemets funktion.
Kartor över det område och de rutter som används vid försöket bör inkluderas i uppgifterna. Dessutom behövs uppgifter om bl.a. eventuella vägar som korsas och förväntade utmanande situationer, såsom livligt trafikerade vägar, korsningar med flera riktningar samt gång-, cykel- och mopedtrafik. Det behövs också en redogörelse över de leder som används, i synnerhet om andra delar än körbanan används. Om infrastrukturen ändras eller man t.ex. ansöker om undantag som gäller trafikanordningar ska detta uppges. Vanligen finns det skäl för den sökande att på förhand diskutera sina planer med kommunala tjänstemän och polisen i det område där försöket äger rum. I samband med ansökan finns det skäl att redogöra för dessa diskussioner också för Transport- och kommunikationsverket.
Med uppgifter om forskningsplanen avses i synnerhet en allmän beskrivning av forskningen och forskningsupplägget samt uppgifter om vilka frågor forskningen ska ge svar på. Det kan bl.a. vara tekniska frågor, frågor som gäller föraren eller frågor som gäller affärsmodeller. Dessutom finns det skäl att klarlägga eventuella kopplingar till andra forskningsprojekt.
Uppgifter om hur säkerheten tryggas är mycket viktiga. I ansökan ska det i synnerhet klargöras vilka risker som identifierats, sannolikheten för att dessa risker realiseras samt hur man berett sig på dem. Även dataskydds-, datasäkerhets- och cybersäkerhetsrisker och beredskapen inför dem bör beaktas. Det finns skäl att redogöra för både tekniska säkerhetsfaktorer i samband med fordonets egenskaper och utbildningen av de personer som deltar i testningen (såsom eventuella säkerhetsförare och fjärroperatörer). De övriga vägtrafikanterna måste också beaktas, i synnerhet eventuella risker för fotgängare och cyklister. I fråga om beredskapen ska den sökande också redogöra för hur man reagerar på risker som realiseras.
Till de väsentliga uppgifterna hör också tidpunkten och varaktigheten för försöket samt insamlingen av data. Den sistnämnda uppgiften är väsentlig i synnerhet på grund av dataskyddet och hur bestämmelserna i EU:s allmänna dataskyddsförordning ((EU) 2016/679) beaktas i datainsamlingen. Bestämmelsen förutsätter också att den sökande ger Transport- och kommunikationsverket uppgifter om andra omständigheter som eventuellt är väsentliga för försöket men som inte passar in i någon av de ovannämnda kategorierna av uppgifter.
I 2 mom. föreskrivs det om situationer där ett företag vill använda ett provnummerintyg som tidigare beviljats för automatiserad körning antingen för ett helt nytt försök eller när det ursprungliga försöket har ändrats väsentligt. En väsentlig ändring kan t.ex. vara ett nytt automatiserat körsystem i fordonet, en ny testningsplan eller nya tider och platser.
En sökande som vill genomföra ett helt nytt försök måste lämna samma uppgifter som lämnades med den första ansökan om provnummerintyg för testning av automatiserad körning. Om försöket inte är helt nytt, men har ändrats väsentligt, måste den sökande lämna de ändrade uppgifterna till Transport- och kommunikationsverket. Ett företag som beviljats provnummerintyg ska lämna en redogörelse över hur försöket skiljer sig från uppgifterna i ansökan och eventuella orsaker till att försökets karaktär ändras. Försöket kan fortsätta när redogörelsen har godkänts.
Avbrytande enligt det föreslagna 3 mom. är en ny påföljd som ersätter återkallande av provnummerintyg i fall av missbruk, fara eller olägenhet. Transport- och kommunikationsverket föreslås ha rätt att omedelbart avbryta ett försök i de situationer som anges i momentet. Det företag som beviljats provnummerintyget ska lämna in en rapport om händelsen. Rapporten ska beskriva de orsaker som ledde till att situationen uppstod samt vad som gjorts för att avhjälpa eller minimera faran eller olägenheten. Försöket får fortsätta när innehavaren av provnummerintyget har visat att det kan göras på ett säkert sätt och utan olägenheter för trafiken.
Möjligheten att avbryta ett försök är ett nytt sätt att ingripa som inte kan tillämpas på normala provnummerintyg enligt 116 §. Det är ett verktyg som ger myndigheterna beredskap inför exceptionella situationer och möjlighet att garantera säkerheten vid försök med automatisering.
I det föreslagna 4 mom. föreskrivs det om en skyldighet att rapportera till Transport- och kommunikationsverket om resultaten av försök. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra en bredare spridning av erfarenheter och kunskap från de försök som genomförts, för att försöken ska vara till nytta för automatiseringsutvecklingen mer allmänt och för att samma testrelaterade frågor inte ska behöva utredas upprepade gånger.
I 5 mom. föreslås bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets skyldighet att utifrån provnummerintyget föra en elektronisk förteckning över fordon som innehavaren av ett provnummerintyg använder i trafik. En sådan förteckning behövs av praktiska skäl men är också kopplad till den föreslagna ändringen av 17 § 3 mom. i lagen om transportservice, som ska möjliggöra testning av affärsmodeller för mobilitetstjänster som tillhandahålls med automatiserade fordon. De automatiserade fordon som avses i den föreslagna 116 a § testas fortfarande och kan därför varken typgodkännas eller beviljas enskilt godkännande. Därför kan de inte besiktas på det sätt som förutsätts för registrering och alltså inte heller registreras i trafik- och transportregistret på det vanliga sättet. Provnummerskyltar och provnummerintyg innebär dock att fordonen får ett identifikationstecken som motsvarar en registrering, och enligt det föreslagna 4 mom. antecknas de i ett elektroniskt register som förs av Transport- och kommunikationsverket. I momentet används ordet ”förteckning” eftersom ordet register enligt 2 § 36 punkten i fordonslagen avser trafik- och transportregistret, men i praktiken är det fråga om ett elektroniskt register. På detta sätt iakttas artikel 1.12 i ändringsförordningen (EU) 2020/1055, som förutsätter att registreringsnummer på de fordon som företaget förfogar över i situationer där fordonen inte har vanliga registreringsnummer ska läggas till artikel 16 om nationella elektroniska register i EU:s förordning om trafikidkare. Inga personuppgifter registreras i förteckningen, utan fordonen kopplas samman med innehavare av provnummerintyg, som i praktiken är företag.
I det föreslagna 5 mom. föreskrivs det också om Transport- och kommunikationsverkets uppgift att publicera resultat av försök. Bestämmelsen är kopplad till rapporteringsskyldigheten enligt 4 mom. Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet iakttas vid såväl registerföringen som publiceringen av resultaten. Innehavare av provnummerintyg får märka ut de ställen i sina rapporter som de anser vara affärshemligheter. Transport- och kommunikationsverket har trots sekretessbestämmelserna dock rätt att till andra myndigheter och till andra som sköter uppgifter enligt lag lämna ut sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna fullgöra sina lagstadgade uppgifter.
Det föreslagna 6 mom. innehåller ett bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter.
119 §.Tillfällig användning av fordon i trafik. Till paragrafen fogas en möjlighet att elektroniskt visa att ett intyg är giltigt. Enligt det föreslagna 116 a § 5 mom. ska provnummerintygen för fordon utrustade med automatiserade körsystem föras in i en elektronisk förteckning som förs av Transport- och kommunikationsverket. Även andra elektroniska sätt att visa intyg väntas utvecklas jämsides med och i stället för intyg i pappersformat som medförs i fordonet.
5 kap.
Användning av fordon som registrerats utomlands eller i landskapet Åland
Kapitlets rubrik ändras språkligt.
125 §. Rätten för en i Finland stadigvarande bosatt person att använda ett fordon som har registrerats i en annan EES-stat. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten för en i Finland stadigvarande bosatt person att använda ett fordon som har registrerats i en annan EES-stat. Paragrafens rubrik uppdateras så att den bättre motsvarar innehållet.
Paragrafens 1 mom. ändras genom att bestämmelserna om tidpunkten för registrering av fordon förenhetligas så att samma tidpunkt gäller oavsett om bilskatt ska betalas eller inte. Det är då lättare för kunden att fastställa tidpunkterna för sina registreringsskyldigheter. Detta ger kunden mer tid att slutföra registreringsåtgärderna utan brådska. (Den förlängda tidsfristen motsvarar också EU-domstolens linje i dom C-274/20). En person som är stadigvarande bosatt i Finland får i fortsättningen använda ett fordon registrerat i en annan EES-stat under tre månader efter det att fordonet införts innan fordonet måste registreras i Finland. Tidigare var tidsfristen 30 dagar om ingen bilskatt behöver betalas och tre månader om bilskatt ska betalas. I det föreslagna momentet hänvisas det till definitionen i 33 § i bilskattelagen (777/2020) av vem som är stadigvarande bosatt i Finland.
Bestämmelserna om förarens skyldighet att påvisa tidpunkten för införseln för en myndighet som övervakar trafiken flyttas från 1 mom. till 2 mom. Bestämmelsen uppdateras genom att de uteslutande sätt på vilka tidpunkten för införseln ska påvisas stryks ur bestämmelsen. I fortsättningen ska det liksom i nuläget vara möjligt att påvisa tidpunkten för införseln på andra sätt än genom att iaktta de angivna formella kraven. Fordonets förare ska fortsättningsvis vara skyldig att påvisa tidpunkten för införandet.
Paragrafens 2 mom. upphävs som onödigt. Materiellt kommer bestämmelsen att ingå i 1 mom., och skyldigheten att betala bilskatt för ett fordon kommer inte längre att ha någon betydelse för registreringstidpunkten. Det finns särskilda bestämmelser om hur bilskatten fastställs, och det är inte relevant med tanke på registreringsbestämmelserna att dela in fordon enligt skattskyldighet. I fortsättningen gäller tidsfristen på tre månader alla fordon oavsett om bilskatt ska betalas eller inte.
I 3 mom. föreslås en teknisk ändring av hänvisningsbestämmelserna. Eftersom innehållet i det tidigare 2 mom. upphävs hänvisas det i 3 mom. i fortsättningen endast till 1 mom. i stället för till 1 och 2 mom. Dessutom flyttas 5 punkten till ett nytt 4 mom. eftersom den i sak inte handlar om förutsättningarna för sådan användning som avses i momentet, utan om avvikelse från 3 mom. 1 punkten.
Bestämmelserna om avvikelse från 3 mom. 1 punkten flyttas till 4 mom. En grundläggande förutsättning för användning är enligt 3 mom. 1 punkten att fordonet är försett med registreringsstatens registreringsskyltar och nationalitetsbeteckning. Med stöd av 4 mom. kan man dock fortsättningsvis använda dragbilens registreringsskylt på släpvagnar från stater där släpvagnar inte registreras och inte har registreringsskyltar. På en släpvagn som har tagits i bruk i en sådan stat där släpvagnar inte registreras, ska dragbilens bakre registreringsskylt fästas bak på släpvagnen. Dragbilens bakre registreringsskylt ska fästas på släpvagnen också när den är försedd med en nummerbeteckning given av ägaren eller en myndighet. Dessutom ska dragbilens förare i stället för registreringsintyg ha ett intyg som släpvagnens ägare eller en myndighet utfärdat över de massor som tillåts för släpvagnen och ett intyg över en besiktning eller en motsvarande teknisk inspektion som har utförts högst ett år tidigare. Bestämmelsens innehåll motsvarar 42 § i statsrådets upphävda förordning om registrering av fordon.
126 §.Fordon som har registrerats i stater som anslutit sig till Genève- och Wienkonventionerna. I paragrafen föreskrivs det om rätten för personer som är stadigvarande bosatta i en sådan annan stat än Finland som har anslutit sig till Genève- eller Wienkonventionen att i Finland använda ett fordon som är registrerat i den andra staten. Språkliga ändringar utan rättsverkan görs i paragrafens rubrik och i 1 mom. Gällande 1 mom. delas upp i två moment och de gällande 2 och 3 mom. upphävs.
Paragrafens 1 mom. motsvarar den första meningen i det gällande 1 mom. Enligt momentet får den som är stadigvarande bosatt i en annan konventionsstat än Finland använda ett fordon som registrerats i en annan stat i högst ett år efter inresan utan att registrera fordonet i Finland. Enligt förslaget är detta huvudregeln för personer som är stadigvarande bosatta utomlands. Bestämmelser om huvudregeln för personer som är stadigvarande bosatta i Finland finns i 125 §.
I 2 mom. föreskrivs det om avvikelser från de grundläggande tidsfrister som anges i 125 § och i 1 mom. i denna paragraf. Enligt momentet får ett fordon som registrerats i en sådan annan stat än Finland som har anslutit sig till Genèvekonventionen eller Wienkonventionen användas i Finland utan att registreras om användningen med stöd av 6 kap. i bilskattelagen är skattefri längre än med stöd av 125 § eller 126 1 mom. i fordonslagen. Avvikelsen gäller alltså oavsett om personen är stadigvarande bosatt i Finland eller utomlands om fordonet är registrerat i en annan konventionsstat än Finland. Paragrafens tillämpningsområde utvidgas alltså till all skattefri användning enligt 6 kap. i bilskattelagen. Tillämpningsområdet behöver utvidgas för att samordna tidsfristerna enligt lagstiftningen om registrering respektive bilskatt.
Paragrafens gällande 4 mom. blir 3 mom. Momentet kompletteras med en skyldighet att i situationer som avses i paragrafen under körning i fordonet medföra en sådan av Skatteförvaltningen bestyrkt anmälan om skattefri användning som avses i 34 § 3 mom. i bilskattelagen eller i 57 § i den lagen, eller Skatteförvaltningens beslut om förlängning av maximitiden för skattefri användning som avses i 35 § 1 mom. i bilskattelagen. Kompletteringen behövs för att de myndigheter som övervakar trafiken effektivt ska kunna övervaka användningen av fordon som inte är registrerade i Finland i situationer som avses i paragrafen och vid skattefri användning enligt 6 kap. i bilskattelagen.
Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. dit bestämmelserna om internationella transporter som varar högst sju dagar flyttas från 125 § 1 mom. i ändrad form. Innehållet motsvarar nuläget, men bestämmelsen om påvisande av tidpunkten för införseln uppdateras på samma sätt som 125 § 2 mom. så att formkraven frångås.
127 §.Fordon i arbetsuppgifter. Paragrafen upphävs som onödig eftersom innehållet flyttas till 126 §.
128 §.Fordon som har registrerats i andra stater. Paragrafen upphävs som onödig. I stället för de tullskyltar som avses i 128 § beviljas i fortsättningen förflyttningstillstånd för fordon registrerade i stater som inte har anslutit sig till Genèvekonventionen eller Wienkonventionen, förutsatt att villkoren för beviljande av förflyttningstillstånd uppfylls. Den gällande bestämmelsen har endast rört fordon från stater som inte anslutit sig till Genèvekonventionen eller Wienkonventionen om vägtrafik, vilket innebär att antalet fordon som omfattas av bestämmelsen är mycket litet, och därför kan fallen behandlas inom ramen för förfarandet för förflyttningstillstånd.
129 §.Användningen av fordon som registrerats i landskapet Åland. I paragrafen och dess rubrik föreslås språkliga ändringar.
130 §.Koppling av en utomlands eller i landskapet Åland registrerad släpvagn till ett finländskt dragfordon. Språkliga ändringar föreslås i paragrafen.
131 §.Oregistrerade fordon i kategori L och motorslädar. I 1 mom. preciseras tidpunkten för när den i paragrafen avsedda ettårsperioden ska börja. I den föreslagna bestämmelsen anges det att tidsfristen på ett år börjar löpa vid införseln av fordonet, om inte något annat föreskrivs.
I 2 mom. 3 punkten görs en språklig ändring så att den i fortsättningen mer exakt hänvisar till området för registreringsplikten i fordonets ursprungsstat.
132 §.Första registrering av ett fordon som för eget bruk har förts in till Finland vid inflyttning från utlandet. I 1 mom. görs ändringar som gäller den tillåtna tidsperioden och som motsvarar de ändringar som görs i 125 §. I fortsättningen gäller tidsperioden på tre månader i stället för 30 dagar även anmälan för första registrering av ett utomlands registrerat fordon som förts in till Finland för eget bruk i samband med inflyttning från utlandet.
I 2 mom. görs språkliga ändringar och hänvisningarna ändras så att separeringen av villkoren för användning och avvikelserna från villkoren i 125 § till ett 3 och ett 4 mom. beaktas. Framöver hänvisas det i momentet till både 125 § 3 mom. och 4 mom. samt, i och med att 128 § upphävs, till 126 § 4 mom.
133 §. Registreringsbesiktningsskyldighet. Till paragrafen fogas ett nytt 4 mom. där förhållandet mellan olika bestämmelser preciseras genom ett förtydligande om att fordon som har befriats från registreringsskyldigheten också är befriade från skyldigheten att registreringsbesiktas.
134 §.Registreringsbesiktning av avställt eller avregistrerat fordon. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras. Förutom fordon som har avställts för export utomlands eller till landskapet Åland ska också fordon som avställts för registrering i militärfordonsregistret ha godkänts vid en registreringsbesiktning innan de påställs. En registreringsbesiktning behövs för att fastställa att ett fordon som sannolikt har funnits i militärfordonsregistret i flera år uppfyller de allmänna tekniska krav och krav för godkännande som gällde vid tidpunkten för det första ibruktagandet av fordonet eller därefter. Ett fordon som införs i militärfordonsregistret kan tidigare ha godkänts i trafik- och transportregistret så att det endast får användas när det ägs eller innehas av Försvarsmakten. Sådana fordon ändras dessutom ofta efter det första ibruktagandet på grund av deras militära användningsändamål utan att ändringarna förs in i trafik- och transportregistret. Det går inte heller att säkerställa att ändringarna lämpar sig för ett fordon som godkänns för normal trafik om inte fordonets överensstämmelse kontrolleras. I punkten görs också språkliga ändringar.
Till 2 mom. fogas en bestämmelse om att fordonets skick ska kontrolleras också vid en i 1 mom. 2 punkten avsedd registreringsbesiktning för ett fordon som registrerats i militärfordonsregistret. För att man ska kunna fastställa att ett sådant fordon, som i praktiken ofta länge varit oanvänt, överensstämmer med kraven och är trafiksäkert förutsätts också att fordonets skick kontrolleras i samband med registreringsbesiktningen.
135 §. Anmälning av fordon till registreringsbesiktning. I 1 mom. föreslås språkliga ändringar. Till slutet av momentet fogas också en bestämmelse om att en utredning om den tidigare registreringen ska läggas fram om ett fordon som varit registrerat i militärfordonsregistret. Inget intyg behöver visas upp om en eventuell tidigare registrering i trafik- och transportregistret eftersom de uppgifterna kan kontrolleras vid registreringsbesiktningen utifrån fordonets identifieringsnummer.
Paragrafens 2 mom. ändras inte.
I 3 mom. görs ändringar i språkdräkten så att det tydligare än tidigare hänvisas till det aktuella besiktningsslaget och till termen tillverkarens representant, som definieras i 2 § 1 mom. 48 punkten.
I paragrafen föreslås ett nytt 4 mom. I momentet föreskrivs det huvudsakligen på motsvarande sätt som i 3 mom. om de handlingar som ska visas upp vid registreringsbesiktning när fordonet tidigare har varit registrerat i militärfordonsregistret. I fråga om ett fordon som har varit registrerat i militärfordonsregistret ska det enligt momentet vid registreringsbesiktningen utöver andra utredningar visas upp ett av fordonstillverkaren eller dennes representant utfärdat intyg över fordonets tekniskt största tillåtna totalmassa, tekniskt största tillåtna släpmassa och tekniskt största tillåtna axel- och boggimassa samt övriga utredningar som besiktningsstället vid behov kräver. Ett intyg gällande massorna behöver dock inte visas upp, om de uppgifter som avses ovan har förts in i registret i samband med en tidigare registrering i trafik- och transportregistret eller om uppgifterna framgår av en i 1 mom. avsedd utredning om registrering av fordonet i militärfordonsregistret.
136 §. Innehållet i registreringsbesiktning.
I 2 mom. 2 a punkten görs en språklig ändring. I fortsättningen motsvarar formuleringen mer exakt ordalydelsen i 149 § om intervaller mellan periodiska besiktningar.
I 2 mom. 2 c punkten görs dessutom språkliga ändringar som förtydligar bestämmelsens syfte att stödja verifieringen av godkänd eller underkänd besiktning i stället för verifieringen av genomgången besiktning.
Paragrafens 3 mom. ändras så att de tekniskt tillåtna massorna inte bestäms vid registreringsbesiktningen, utan fordonets största tekniskt tillåtna massa i princip ska antecknas i registret enligt vad fordonstillverkaren angett. Däremot bestäms vid registreringsbesiktningen fordonets största vid användning tillåtna massa, som är knuten till de tillåtna massor som föreskrivs nationellt i vägtrafiklagen. Dessutom preciseras 3 mom. så att fordonets egenmassa ska fastställas genom vägning också när det godkännande som tidigare har beviljats fordonet inte har gällt ett etappvis färdigbyggt fordon.
138 §. Registreringsbesiktningsintyg. Paragrafens 1 mom. ändras så att bestämmelserna om det separata intyg som ges över en registreringsbesiktning utöver registreringsintygets del I och II stryks. I fortsättningen specificeras det aktuella intyget mer exakt som det kontrollkort som det föreskrivs om i 160 §. Till momentet fogas en hänvisning till 160 § om det kontrollkort som besiktaren vid sidan av besiktningsintyget ska ge den som visat upp fordonet för besiktning.
Ordalydelsen i 2 mom. ändras så att termen registreringsbesiktningsintyg i fortsättningen används i momentet.
139 §. Påvisande av överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning. Det föreslås att en ny 4 a punkt fogas till 2 mom. Som bevis på överensstämmelse betraktas vid registreringsbesiktning också ett enskilt godkännande som beviljats i en annan EES-stat och som erkänts i Finland. Tillägget förenhetligar bestämmelsen med det som föreskrivs i 45 § 4 punkten i lagen. I den punkten tillåts att överensstämmelsen för fordon som avses här konstateras vid registreringsbesiktning, och därför är det följdriktigt att ett nationellt enskilt godkännande som beviljats av en annan stat och som Finland har erkänt räcker som bevis på överensstämmelse.
I 4 mom. ändras 5 punkten så att termen utsedd teknisk tjänst, som definieras i 2 § 31 punkten, används i bestämmelsen.
140 §. Överensstämmelse med kraven vid registreringsbesiktning av fordon som förts in begagnade från landskapet Åland eller utlandet. I 1 mom. föreslås språkliga ändringar.
142 §. Godkännande eller underkännande av fordon vid registreringsbesiktning. Till 1 mom. fogas bestämmelser som tydligare än förr beaktar utgångspunkten att fordonet ska uppfylla de tekniska krav som gällde för det vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter, om inte något annat bestäms eller föreskrivs. Det preciseras också att ett fordon som registrerats i någon annan EES-stat eller i landskapet Åland och som begagnat förts in i landet får godkännas i fråga om överensstämmelse med kraven i samband med registreringsbesiktningen om det visas att fordonet uppfyller de tekniska krav som gällde i det tidigare registreringslandet vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. Dessa krav måste dock motsvara åtminstone de tekniska krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller därefter. Dessutom görs det en språklig ändring i momentet.
Paragrafens 3 mom. preciseras så att också avbruten besiktning tas upp i bestämmelsen vid sidan av godkännande och underkännande av ett fordon.
143 §. Ändringsbesiktningsskyldighet. Paragrafens 1 mom. ändras språkligt så att det bättre motsvarar bestämmelsens syfte. I fortsättningen hänvisas det inte till fordonets konstruktion som en faktor som avgränsar ändringsbesiktningsskyldigheten, utan mer exakt till ändring av fordonet på ett sätt som orsakar i momentet avsedda ändringar som medför ändringsbesiktningsskyldighet för fordonet. I bestämmelsen erkänns i fortsättningen i sak ändringar i fordonets egenskaper vid sidan av fordonets konstruktion. Bestämmelsen motsvarar också mer exakt än tidigare utgångspunkterna för ändring av fordon enligt den gällande 7 §. I 5 punkten görs en språklig ändring, och hänvisningen till fordonets alla delar preciseras så att den motsvarar nuläget och gäller andra delar än förbrukningsdelarna.
I 2 mom. görs språkliga ändringar och hänvisningarna uppdateras så att de motsvarar de tillämpliga bestämmelserna. I 2 punkten hänvisas det i fråga om kontroller framöver till 145 § om innehållet i ändringsbesiktningar. I 7 punkten görs en språklig precisering. Bestämmelserna om byte av förbrukningsdelar i 8 punkten stryks som onödiga eftersom det huvudsakligen redan föreskrivs om detta i 1 mom. 5 punkten. Till 8 punkten fogas nya materiella bestämmelser, som preciserar nuläget, om att ändringsbesiktningsskyldigheten inte gäller fordon som ändras temporärt för att användas med provnummerskyltar på den grund som anges i 116 § 4 mom. 1 punkten, alltså försök som gäller forskning eller produktutveckling. Om ett fordon utöver för försöksverksamhet används på någon annan grund än den som anges i 116 § 4 mom. 1 punkten, och ingen annan grund som avgränsar ändringsbesiktningsskyldigheten är tillämplig, ska fordonet föras till ändringsbesiktning.
I 3 mom. preciseras bemyndigandet för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter så att ett ytterligare bemyndigande tas in om i 2 mom. avsedda ändringar som kan anses vara av sådan natur att det behövs preciserande bestämmelser.
144 §.Påvisande av överensstämmelse med kraven vid ändringsbesiktning. I 1 mom. 1 punkten görs en teknisk korrigering så att en bestämmelse infogas om intyg över beviljat EG-typgodkännande som ett sätt att visa överensstämmelsen för ett objekt som i stället för intyg över EU-typgodkännande har beviljats ett intyg över EG-typgodkännande. I 1 mom. 6 b punkten görs en språklig ändring och 7 punkten ändras så att termen utsedd teknisk tjänst, som definieras i 2 § 31 punkten, används i bestämmelsen.
145 §. Innehållet i ändringsbesiktning. Hänvisningen i 1 mom. till bestämmelser om registreringsbesiktning som ska tillämpas vid ändringsbesiktning upphävs som onödig. Det föreslås att särskilda materiella bestämmelser i stället utfärdas om ändringsbesiktning. Paragrafens rubrik ändras till innehållet i ändringsbesiktning, som det föreskrivs om i den föreslagna 145 §.
I 1 mom. finns bestämmelser om vad som ska kontrolleras vid ändringsbesiktning. Vid ändringsbesiktning ska identifieringsuppgifterna för fordonet regelmässigt kontrolleras. Det främsta syftet med en ändringsbesiktning är att bedöma hur en ändring som gjorts i fordonet påverkar fordonets trafikduglighet och överensstämmelse. Därför ska man kontrollera att fordonet efter ändringen uppfyller bestämmelser och föreskrifter i fråga om den ändring som föranleder ändringsbesiktningen samt ändringar som har en koppling till eller orsakas av den ändringen. Om t.ex. fordonets höjd ändras ska man också beakta att strålkastare och lyktor fortfarande måste placeras inom de tillåtna gränsvärdena. Bedömningen av om ändringen har genomförts på behörigt sätt gäller i första hand säkerhetsaspekterna. Dessutom förutsätts en viss bedömning av fullgörandet av aktsamhetsplikten, som är väsentlig för säkerheten. Vid en ändringsbesiktning ska man också kontrollera hur ändringen påverkar stamfordonets procentuella andel. Dessutom ska man vid en ändringsbesiktning regelmässigt kontrollera om den ändring som gjorts i fordonet har mindre, allvarliga eller farliga fel enligt den föreskrivna kategoriseringen av fel som upptäckts vid periodisk besiktning, dvs. fel och brister förknippade med den ändring som innebär att fordonet måste ändringsbesiktas, eller med ändringar som är kopplade till eller följer av den ändringen.
I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom. Enligt 1 mom. behöver inte hela fordonet kontrolleras genomgående, utan ändringsbesiktningen avgränsas i princip enligt ändamålet till en kontroll av ändringarna och deras effekter. Enligt det nya 2 mom. förutsätts emellertid att besiktaren vid en ändringsbesiktning också kontrollerar andra kontrollområden än den ändring som föranleder ändringsbesiktningen och ändringar som hänger samman med den, om besiktaren misstänker, bedömer eller upptäcker att där förekommer fel eller brister som eventuellt kan utgöra en sådan fara att fordonet på grund av dem borde beläggas med körförbud och besiktningen underkännas. Oavsett besiktningsslag får sådana kontrollområden inte förbises.
Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. med preciserande bestämmelser om ändringsbesiktningens omfattning och beaktande av andra ändringar som inte medför allvarliga eller farliga fel eller brister som avses i 2 mom., men som ändå förutsätter att fordonet visas upp för ändringsbesiktning, när en sådan ändring observerats i samband med kontrollen och fordonet inte samtidigt visas upp för ändringsbesiktning med anledning av den. I sådana fall kan fordonet samtidigt visas upp för ändringsbesiktning på grund av den ändringen. Ändringen kan dock också vara sådan att det t.ex. inte genast går att få tag på den dokumentation som krävs, eller tidpunkten av någon annan anledning, t.ex. kostnadsskäl eller andra planerade ändringar, inte anses vara den rätta för en ändringsbesiktning. Då har besiktaren möjlighet att i stället anteckna en uppgift om ändringen som statusuppgift i registret, så att kunden får den tilläggstid som behövs t.ex. för att skaffa ytterligare utredningar eller bedöma den aktuella ändringsbesiktningens omfattning på klarare grunder ur ett ekonomiskt perspektiv. Kunden kan också återställa en sådan annan ändring så att den avbrutna ändringsbesiktningen kan slutföras som kunden ursprungligen avsett. Ett fel eller en brist får dock inte orsaka en sådan fara som avses i 2 mom., utan i det fallet ska besiktningen alltid underkännas.
I 4 mom. föreskrivs det om bemyndigande att utfärda förordning om ändringsbesiktningens innehåll. I och med att hänvisningsstrukturen i 164 § i fordonslagen avvecklas behövs en uttrycklig bestämmelse på lagnivå, med hänsyn till det som föreskrivs i statsrådets förordning om fordon.
145 a §. Registrering av uppgifter om ändringsbesiktning. Paragrafen är ny. Det behövs särskilda bestämmelser om registrering av uppgifter om ändringsbesiktning eftersom hänvisningsstrukturen i den tidigare 145 § 1 mom. om tillämpning av bestämmelserna om registreringsbesiktning på ändringsbesiktning upphävs.
Paragrafens 1 mom. motsvarar i princip 21 a § i statsrådets upphävda förordning om godkännande av fordon (1244/2002). Enligt momentet ska besiktningsstället i registret anteckna de uppgifter från den godkända ändringsbesiktningen som gäller ändringen eller flera ändringar som godkänts vid besiktningen och som tjänar besiktningen och tillsynen över denna. Som uppgifter som tjänar besiktningen betraktas t.ex. uppgifter om andra ändringar som medför skyldighet att visa upp fordonet för ändringsbesiktning eller upptäckta fel eller brister som ska antecknas som statusuppgift i registret. Till momentet fogas också en bestämmelse om att stamfordonets ändrade procentuella andel ska registreras i registret i fråga om stamfordon, reparerade fordon och hopbyggda fordon.
I 2 mom. ingår det dessutom ett bemyndigande att utfärda förordning om registrering av uppgifter om ändringsbesiktning.
145 b §. Godkännande eller underkännande av fordon vid ändringsbesiktning. Paragrafen är ny. Tidigare har hänvisningar till bestämmelser om ändringsbesiktning funnits i 164 §, som enligt förslaget ska upphävas. Framöver ska det finnas tydligare materiella bestämmelser om de olika besiktningsslagen.
I 1 mom. föreskrivs det om godkännande av fordon vid ändringsbesiktning. Det föreslås att ett fordon ska godkännas vid ändringsbesiktning om det uppfyller de föreskrivna villkoren. Fordonet ska ha kontrollerats i enlighet med 145 § om innehållet i ändringsbesiktning, och de ändringar som gjorts i fordonet ska uppfylla kraven. Dessutom ska de ändringar som gjorts i fordonet ha utförts på behörigt sätt för att fordonet ska kunna godkännas vid ändringsbesiktning. Ändringarna ska t.ex. vara gjorda i enlighet med bestämmelser och krav, omsorgsfullt ur ett säkerhetsperspektiv och enligt anvisningar eller på ett sätt som kan bedömas vara allmänt godkänt. Ett villkor är också att besiktaren inte i samband med ändringen eller något annat som observerats vid kontrollen har konstaterat farliga fel eller brister som föranleder att fordonet underkänns vid besiktningen och beläggs med körförbud.
I 2 mom. föreskrivs det om underkännande av fordon vid ändringsbesiktning. Enligt momentet ska fordonet underkännas om det inte godkänns vid besiktningen och besiktningen inte avbryts.
147 §. Innehållet i kopplingsbesiktning. En teknisk korrigering föreslås i 1 mom. 3 punkten. Enligt den punkten bestäms vid kopplingsbesiktning de största tillåtna måtten och den största tillåtna massan för kombinationen samt massans fördelning mellan fordonen. I fråga om fordonskombinationer som godkänns för specialtransporter är det viktigt att också de största tillåtna måtten antecknas i registret, eftersom uppgifterna kan behövas t.ex. när man bedömer behovet av märkningar, varningsbilar och tillstånd för specialtransport. I en kombination för specialtransport kan man också använda släpvagnar som monteras av delar eller vars dimensioner kan justeras. För sådana släpvagnar ska det framgå av registret vad som har godkänts vid kopplingsbesiktningen och t.ex. under vilka förutsättningar fordonskombinationen får användas även för andra ändamål än specialtransporter.
147 a §. Godkännande eller underkännande av fordon vid kopplingsbesiktning. Paragrafen är ny. I och med att 164 § upphävs föreskrivs det i denna paragraf om godkännande eller underkännande av fordon vid kopplingsbesiktning.
Enligt 1 mom. tillämpas på kopplingsbesiktning det som föreskrivs i 147 § om kopplingsbesiktning. I fråga om periodisk besiktning tillämpas på kopplingsbesiktning det som föreskrivs i 152–155 §, 156 § 1–4 mom. samt 157 § och 158 §.
I 2 mom. föreskrivs det om underkännande av fordon vid kopplingsbesiktning. Enligt momentet ska fordonet underkännas om det inte godkänns vid kopplingsbesiktningen och kopplingsbesiktningen inte avbryts.
148 §. Skyldighet att genomgå periodisk besiktning. Språkdräkten i 1 mom. ändras enligt ändringarna i fordonskategorierna i provningsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG). Provningsdirektivet ändrades genom kommissionens delegerade direktiv (EU) 2021/1717 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU vad gäller uppdatering av vissa bestämningar av fordonskategorier och tillägg av eCall till förteckningen över komponenter som ska provas, provningsmetoder, orsaker till underkännande och bedömning av brister i bilagorna I och III till det direktivet. Framöver nämns i bestämmelsen även traktorer i kategorierna T4.1b, T4.2b och T4.3b i enlighet med ändringarna i provningsdirektivet.
Paragrafens 2 mom. ändras inte.
149 §.Intervaller mellan periodiska besiktningar. Till 1 mom. fogas som en teknisk korrigering en hänvisning till 150 § 2 och 3 mom., där det föreskrivs om fallspecifika avvikelser från den allmänna regel om tidpunkten för periodisk besiktning som anges i 150 § 1 mom. Formuleringen den dag då fordonet togs i bruk uppdateras så att den motsvarar termen tidpunkten för det första ibruktagandet, som definieras i 3 § 1 mom. 7 punkten. Dessutom uppdateras ordalydelsen i 3 punkten med hänsyn till ändringarna i provningsdirektivets fordonskategorier. I artikel 5 i provningsdirektivet finns bestämmelser om tidpunkt och frekvens för provning. Enligt artikel 5.1 c ska fordon i kategori T5 som främst används på allmän väg till godstransporter provas fyra år efter fordonets första registrering och därefter vartannat år. Enligt artikel 1.2 a i det delegerade direktivet 2021/1717/EU har artikel 5 i provningsdirektivet ändrats genom att punkt 1 c har ersatts med följande: c) Hjultraktorer i kategorierna T1b, T2b, T3b, T4.1b, T4.2b och T4.3b som främst används på allmän väg för kommersiella vägtransporter: fyra år efter fordonets första registrering och därefter vartannat år. Framöver nämns i bestämmelsen även traktorer i kategorierna T4.1b, T4.2b och T4.3b. I paragrafen görs dessutom andra språkliga ändringar.
I 2 mom. görs motsvarande tekniska korrigering som i 1 mom. så att till momentet fogas en hänvisning till 150 § 2 och 3 mom., där det föreskrivs om fallspecifika avvikelser från den allmänna regel om tidpunkten för periodisk besiktning som anges i 150 § 1 mom.
Till 3 mom. fogas som korrigering i den finska språkdräkten ett omnämnande av kontrollområden som enligt myndighetsföreskrifter ska granskas, så att även dessa beaktas som förpliktande enligt bestämmelsen. Hänvisningen korrigeras så att den gäller den föreskrivna sista besiktningsdagen enligt både 1 och 2 mom.
150 §. Tidpunkt för periodisk besiktning. I 3 mom. föreslås språkliga ändringar. Till 4 mom. fogas en hänvisning till 149 § 1 och 2 mom. för att klargöra det inbördes förhållandet mellan bestämmelserna. Dessutom ändras formuleringen den dag fordonet tagits i bruk för tydlighetens skull till tidpunkten för det första ibruktagandet.
151 §. Förbud att använda fordon som inte genomgått periodisk besiktning. I 2 mom. preciseras det vilka fordon bestämmelsen gäller. I fortsättningen gäller bestämmelsen uttryckligen fordon som belagts med användningsförbud eller körförbud. Dessutom görs det en språklig ändring i momentet.
152 a §. Insamling av förbrukningsuppgifter i samband med periodisk besiktning. I lagen föreslås en ny paragraf med bestämmelser om insamling av uppgifter om fordons verkliga förbrukning i samband med periodisk besiktning.
Enligt 1 mom. samlas i samband med periodisk besiktning i fråga om fordonet in uppgifter från verklig körning i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/392 om övervakning och rapportering av uppgifter om koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/631 och om upphävande av genomförandeförordningarna (EU) nr 1014/2010, (EU) nr 293/2012, (EU) 2017/1152 och (EU) 2017/1153. Enligt artikel 10 i genomförandeförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att uppgifter från verklig körning och VIN-nummer samlas in vid periodisk provning för nya personbilar och nya lätta nyttofordon som registreras från och med den 1 januari 2021 Fordonsägaren får uttryckligen vägra att göra uppgifterna tillgängliga. Uppgifterna från verklig körning specificeras i tabell 1 i bilagan till genomförandeförordningen.
Enligt 2 mom. i den föreslagna paragrafen lämnar Transport- och kommunikationsverket uppgifterna till kommissionen. Besiktningsställena lämnar de uppgifter som anges i genomförandeförordningen till Transport- och kommunikationsverket, som rapporterar uppgifterna i enlighet med genomförandeförordningen.
153 §. Justering av vissa skatter och avgifter vid besiktning. I paragrafen föreskrivs det om justering av vissa skatter och avgifter vid besiktning, och rubriken ändras så att den bättre motsvarar paragrafens innehåll.
Paragrafens tillämpningsområde preciseras så att det motsvarar det faktiska nuläget. Då hänvisningsstrukturen avvecklas utsträcks bestämmelsen tydligare också till andra besiktningsslag än periodisk besiktning. På motsvarande sätt utesluts registreringsbesiktning tydligare ur tillämpningsområdet för 1 mom. Dessutom struktureras momenten klarare och språkdräkten förtydligas.
155 §. Godkännande eller underkännande av fordon vid periodisk besiktning. Paragrafen kompletteras så att också avbruten besiktning tas upp i bestämmelsen vid sidan av godkännande och underkännande av ett fordon. Dessutom korrigeras språkdräkten i momentet så att den tydligare motsvarar tillämpningsområdet för ändringsbesiktning genom att man hänvisar till sådana ändringar i fordonet som kräver ändringsbesiktning i stället för till fel eller brister som förutsätter ändringsbesiktning.
156 §. Avbrytande av besiktning. Paragrafens rubrik ändras så att den gäller alla slags besiktningar, eftersom hänvisningsstrukturen i den gällande 164 § föreslås upphävas. Innehållet motsvarar generellt nuläget och de etablerade principerna för periodiska besiktningar.
Den föreslagna paragrafens 1 mom. gäller avbrytande av besiktning på grund av att fordonet inte kan identifieras på ett tillförlitligt sätt. Till momentet flyttas också bestämmelserna i den gällande paragrafens 2 och 3 mom. om de övriga grunderna för avbrytande av en periodisk besiktning. För att en besiktning ska kunna slutföras krävs det att fordonet kan identifieras på ett tillförlitligt sätt. Om fordonet inte kan identifieras, ska besiktningen avbrytas. Ett fordon identifieras närmast med hjälp av registreringsskylten samt fordonets identifieringsnummer och tillverkarskylt. Om oklarheter upptäcks i dem, kontrolleras andra identifieringsuppgifter, t.ex. motorns nummer. Den periodiska besiktningen kan fortsätta senare, om ytterligare utredningar läggs fram för tillförlitlig identifiering av fordonet. Liksom i nuläget ska en periodisk besiktning dessutom avbrytas om det under besiktningen framkommer sådana ändringar i fordonet som föranleder en ändringsbesiktning i stället för en periodisk besiktning. Fordonet ska då föras till ändringsbesiktning inom en månad från det att den periodiska besiktningen avbröts. Den periodiska besiktningen ska också avbrytas om fordonets tekniska uppgifter är felaktiga.
Till 2 mom. flyttas bestämmelserna i den gällande paragrafens 3 mom. om avvikelser i fråga om avbrytande av en periodisk besiktning. På samma sätt som i nuläget behöver en periodisk besiktning inte avbrytas på grund av att ett mindre fel rättas eller tekniska uppgifter som inte förutsätter ändringsbesiktning korrigeras. Exempelvis ett mindre fel som sannolikt har uppstått i samband med registreringen av fordonet eller godkännandet av fordonet för trafik kan betraktas som ett sådant mindre fel i registeruppgifterna för fordon som avses i momentet.
Bestämmelsen i 3 mom. om avbrytande av en periodisk besiktning på grund av brister eller avbrott i dataförbindelserna utsträcks till att materiellt gälla alla slags besiktningar, i och med att hänvisningsstrukturen avvecklas. Momentets bestämmelse om omständigheter som motsvarar vädret ändras så att den i stället nämner föret, för att göra den entydigare. Denna utgångspunkt motsvarar formuleringarna i vägtrafiklagen. I momentet beaktas också avbrytande av en besiktning tydligare än i nuläget som en åtgärd vid sidan av godkännande och underkännande.
I 4 mom. föreskrivs det enligt förslaget framöver vid sidan av periodisk besiktning även om andra besiktningsslag när det gäller rätten att använda fordonet i trafik om besiktningen avbryts på grund av force majeure. Bestämmelsen motsvarar det som föreskrivs om periodisk besiktning. Fordonet får användas i trafik högst två veckor om besiktningen avbryts av orsaker som är oberoende av den som för fordonet till besiktning. Ett fordon som belagts med körförbud får dock inte överhuvudtaget användas i trafiken, liksom inte heller i nuläget.
Paragrafens 5 mom. utsträcks i och med avvecklingen av hänvisningsstrukturen till att materiellt gälla alla slags besiktningar. En avbruten besiktning och efterkontroll får slutföras senast inom en månad från avbrottet.
157 §. Meddelande av körförbud vid besiktning. Paragrafen utsträcks till att materiellt gälla alla slags besiktningar, eftersom hänvisningarna i 164 § föreslås upphävas. Paragrafens rubrik och språkdräkten i 3 mom. ändras enligt detta så att den hänvisar till besiktning i stället för periodisk besiktning. I 3 mom. görs dessutom en språklig ändring så att den onödiga hänvisningen till 2 mom. stryks.
158 §. Avhjälpande av fel och brister som upptäckts vid periodisk besiktning. Paragrafens 3 mom. stryks som onödigt eftersom samma bestämmelse redan ingår i 159 § 1 mom.
159 §. Rätten att använda ett fordon som underkänts vid periodisk besiktning. I 1 mom. stryks de onödiga bestämmelserna om att de fel och brister som ligger till grund för underkännandet ska avhjälpas så snart som möjligt, eftersom samma bestämmelse ingår i 158 § 1 mom.
Paragrafens 2 mom. preciseras med materiella bestämmelser om begränsning av intygets giltighet, så att den mer exakt motsvarar nuläget. Framöver ska det intyg som utfärdas för tillfällig förflyttning få vara i kraft högst till utgången av det dygn som följer på den tidpunkt då det utfärdades. Dessutom stryks omnämnandet av att föra fordonet till ny besiktning efter att det har reparerats, eftersom motsvarande bestämmelse finns i 151 § 2 mom.
160 §. Intyg över besiktning. Paragrafens rubrik ändras så att den mer exakt motsvarar bestämmelsens innehåll, som föreslås gälla intyg över alla slags besiktningar.
I 1 mom. föreskrivs det om intyg som ges den som visat upp ett fordon för annan besiktning än periodisk besiktning, dvs. om kontrollkort. Av kontrollkortet ska åtminstone framgå uppgift om anledningen till att fordonet visats upp för besiktning, dvs. vilket besiktningsslag det är fråga om. Av kontrollkortet ska också framgå fordonets identifieringsnummer eller registreringstecken för att fordonet ska kunna identifieras. Dessutom ska kontrollkortet innehålla uppgift om de brister som upptäckts i fordonet vid besiktningen och klassificeringen av dem. Av kontrollkortet ska det också framgå när besiktningen har genomförts och resultatet av den. Om fordonet underkänns ska det också framgå av kontrollkortet när en efterkontroll senast ska utföras.
Även namnet på den som gör besiktningen, dvs. besiktningsstället, ska framgå av kontrollkortet tillsammans med besiktarens underskrift eller någon annan identifieringsuppgift. En besvärsanvisning ska också bifogas.
Bestämmelserna om intyg över periodisk besiktning, dvs. besiktningsintyg, flyttas till 2 mom. Momentets innehåll motsvarar det som föreskrivs i 160 § 1 mom. i den gällande lagen, men formuleras tydligare. Dessutom ska del I av registreringsintyget med stöd av 96 § ges i samband med periodisk besiktning även i fortsättningen.
Bestämmelserna om Transport- och kommunikationsverkets bemyndigande att meddela föreskrifter flyttas från 1 mom. till ett nytt 3 mom. Bestämmelsens innehåll ändras inte.
Det tidigare 2 mom.blir 4 mom. Bestämmelsens innehåll ändras inte. I momentet föreskrivs det om erkännande av besiktning av fordon som registrerats eller tagits i bruk utomlands eller i landskapet Åland. Besiktningsintyg ska även i fortsättningen godkännas som bevis på giltig besiktning. Som bevis på giltig besiktning godkänns också ett bevis som avses i besiktningsdirektivet, t.ex. ett klistermärke som fästs på registreringsskylten.
Till paragrafen fogas ett nytt 5 mom. med preciserande bestämmelser om att del I av registreringsintyget på begäran ska ges den som visat upp fordonet för ändringsbesiktning. Bestämmelsen motsvarar gällande praxis och i och med att hänvisningsstrukturen upphävs behövs uttryckliga bestämmelser om saken. Del I av registreringsintyget ska ges till den som visat upp fordonet för besiktning om inte något annat föreskrivs i eller med stöd av fordonslagen eller genom lagen om transportservice. Exempelvis kan bestämmelserna om spärrmarkering i 231 § i lagen om transportservice komma i fråga som begränsande bestämmelser.
161 §.Anmälan av uppgifter om periodisk besiktning till och anteckning av uppgifterna i registret. I 1 mom. föreslås ett tillägg om att besiktningsstället i registret ska föra in de uppgifter som avses i det föreslagna 152 a § 1 mom. samt uppgift om antalet bilar i fråga om vilka uppgifterna för rapporteringsperioden inte har kunnat samlas in på grund av att den som fört fordonet till besiktning vägrat lämna uppgifterna eller av någon annan orsak. Enligt den föreslagna 152 a § ska uppgifter från verklig körning i enlighet med kommissionens genomförandeförordning 2021/392 samlas in i samband med periodisk besiktning. Enligt genomförandeförordningen ska medlemsstaterna också rapportera till kommissionen antalet fordon som ägaren vägrat att lämna uppgifter om, eller som uppgifter inte har kunnat insamlas om av någon annan orsak, t.ex. ett tekniskt fel. Därför ska besiktningsstället i registret också föra in uppgifter om att dessa uppgifter inte har kunnat samlas in. Uppgifterna behöver dock inte vara fordonsspecifika. Uppgifter om vilket fordons uppgifter som inte har kunnat insamlas behöver alltså inte samlas in.
162 §.Efterkontroll av besiktning. Paragrafens rubrik ändras så att den mer exakt gäller efterkontroll av besiktning. Till 1 mom. fogas en precisering om den tidpunkt då tidsfristen på en månad för utförande av efterkontroll börjar löpa. Tidsfristen börjar löpa när fordonet underkänns vid besiktningen. Dessutom görs tekniska korrigeringar i språkdräkten.
164 §. Tillämpning av bestämmelserna om periodisk besiktning på övriga besiktningar. Paragrafen upphävs. Den föreslagna lagen innehåller närmare materiella bestämmelser om besiktning för varje besiktningsslag.
166 §. Stoppande av fordon och kontrollantens rättigheter. Paragrafens 1 mom. och 2 mom. 1 punkten omformuleras till passiv form. Enligt en ändring i Wienkonventionen om vägtrafik, som trädde i kraft i juli 2022, kan kravet på en förare också uppfyllas med hjälp av ett automatiserat körsystem. Framöver måste ett fordon alltså inte nödvändigtvis ha en mänsklig förare, åtminstone inte på det sätt som fallet varit hittills. I Finland har man redan berett sig på automatiseringsutvecklingen inom vägtrafiken t.ex. i samband med reformen av vägtrafiklagen, där formuleringarna i regel ändrades till passiv form. Avsikten är att också ett fordon som är utrustat med automatiserat körsystem och används i trafiken med stöd av ett provnummerintyg ska kunna kontrolleras vid en teknisk vägkontroll om det behövs.
Samtidigt ändras 2 mom. 1 punkten så att de intyg som behöver visas för myndigheterna också kan visas elektroniskt. Huvudsakligen går det att i Transport- och kommunikationsverkets elektroniska system, i synnerhet trafik- och transportregistret, verifiera att giltiga handlingar finns, men det finns också andra elektroniska möjligheter. Då är myndighetens rätt att se de behövliga handlingarna inte beroende av skyldigheten att medföra handlingarna i fordonet.
189 §. Påföljdsavgift som påförs ekonomiska aktörer. Paragrafens 6 punkt kompletteras med nya bestämmelser. Punkten kompletteras med en hänvisning till den nya 6 a §, som förbjuder försäljning och montering av system för avgasefterbehandling eller för motorkontroll i strid med kraven. Enligt det som anförs ovan i propositionen måste försäljning och montering av system för utsläppsmanipulation förbjudas entydigare än hittills för att utsläppsmanipulation ska kunna elimineras.
I den nya paragrafen utsträcks påföljderna också till försäljning i stället för enbart ändring. För närvarande är rättsläget oklart, och det behöver klarläggas. Momentet kompletteras så att en ekonomisk aktör som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet enligt 6 a § mot försäljning och montering av system som används vid utsläppsmanipulation kan åläggas att betala en påföljdsavgift. Med tanke på manipulationsverksamhetens klandervärda karaktär är det motiverat att paragrafen omfattar uttryckligen försäljning och montering av utrustning för att manipulera ett fordons utsläpp. Montering omfattar eventuella ändringar som görs i fordonet för att genomföra en förbjuden utsläppsmanipulation. Enligt den föreslagna 6 a § får en ekonomisk aktör inte sälja eller montera ett sådant system för avgasefterbehandling eller för motorkontroll i fordon som används i trafik som medför att fordonet inte längre uppfyller de krav som gällde i Finland vid tidpunkten för det första ibruktagandet eller senare, om inte något annat föreskrivs eller bestäms. Enligt det föreslagna 7 a § 4 mom. är utsläppsmanipulation som utförts på ett fordon en förbjuden ändring av fordon.
Enligt regeringens proposition om en totalreform av fordonslagen (RP 177/2020 rd) gäller 189 § 6 punkten i fordonslagen ändring av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning så att de inte längre uppfyller kraven för deras angivna användningsändamål eller de krav som följer av rimligen förutsebara användningsförhållanden. Med detta avses att påföljdsavgift kan påföras om ett fordon som uppenbart används i vägtrafik ändras så att det är olämpligt för användning i vägtrafik, dvs. så att fordonet inte överensstämmer med kraven. Enligt regeringens proposition kan detta vara t.ex. chippning av fordon, vilket innebär att fordonets motorstyrenhet stimuleras så att fordonets prestanda ökar, varvid också utsläppen ökar avsevärt. Fordonet uppfyller då inte kraven enligt dess angivna användningsändamål. Chippning är ett sätt att manipulera utsläppen. Syftet med bestämmelsen har varit att i sådana fall kunna påföra den ekonomiska aktören en påföljdsavgift. Enligt 2 § 43 punkten i fordonslagen avses med ekonomisk aktör tillverkaren, tillverkarens representant, importören eller distributören av fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning. Termen distributör kan tolkas avse distributörer av fordonens system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning, som ofta är aktörer och företag som ansvarar för service och reparationer av fordon, och som säljer och monterar de ovannämnda produkterna i fordonen. Därför är det motiverat att i 189 § 6 punkten enligt förslaget precisera att en ekonomisk aktör kan påföras en påföljdsavgift också för försäljning och montering av system för utsläppsmanipulation. En ekonomisk aktör, t.ex. en enskild aktör eller ett företag, som marknadsför ändringsarbeten som tekniskt sett utgör manipulation av fordonets utsläpp bidrar med sin verksamhet till ett lagstridigt förfarande. Som det beskrivs ovan påverkar utsläppsmanipulationer luftkvaliteten och människors hälsa, och de utförs ofta för att uppnå ekonomisk vinning. Aktörer som utför manipulationer får ekonomiska fördelar och konkurrensfördelar på bekostnad av andra aktörer som följer lagen. Det är motiverat att entydigt i lagstiftningen förbjuda försäljning och montering av sådana ändringar, som också enligt gällande lagstiftning är lagstridiga och skadliga för miljön och människors hälsa. Det ska vara möjligt att påföra en påföljdsavgift för brott mot förbudet.
194 §. Fordonsförseelse. I paragrafen ändras 1 mom. 13 punkten genom att stryka hänvisningen till förbudet enligt den i paragrafen nämnda EU-förordningen att manipulera system där förbrukningsbart reagens används. I fortsättningen föreslås punkten endast gälla körning av ett fordon utan förbrukningsbart reagens, t.ex. AdBlue-lösning. Det handlar inte om avsiktlig ändring av ett system, utan om felaktig användning. Ändring av system som bygger på användning av förbrukningsbart reagens är en utsläppsmanipulation, och bestämmelser om påföljder för detta föreslås ingå i 195 §.
195 §.Avgift för trafikförseelse. Rubriken förtydligas. Eftersom en avgift för trafikförseelse enligt fordonslagen är en administrativ påföljd ska ordet fordonsförseelse, som syftar på handlingar med straffrättsliga påföljder, för tydlighetens skull inte användas i rubriken.
I 2 mom. görs en lagteknisk korrigering och det hänvisas till den nya 7 a §.
I 3 mom. föreskrivs det om avgift för trafikförseelse vid utsläppsmanipulation, som kan påföras den som under den tid som fordonet framförs i trafik är ägare eller varaktig innehavare av ett fordon som har ändrats avsiktligt eller av oaktsamhet på ett sätt som bryter mot förbudet enligt 7 a § 4 mom. Avgiften för trafikförseelse gäller alltså uttryckligen fordonets ägare eller innehavare, t.ex. speditionsföretag men också fysiska personer. Enligt 201 § påförs avgiften för trafikförseelse av den myndighet som utövar tillsyn över fordons skick och trafikduglighet, dvs. polisen, Gränsbevakningsväsendet eller Tullen. Tillsynsmyndigheten är behörig att påföra en avgift för trafikförseelse för juridiska personer, t.ex. speditionsföretag och fysiska personer.
Enligt förslaget är avgift för trafikförseelse en administrativ påföljd för användning av ett utsläppsmanipulerat fordon i trafiken. Tillsynsmyndigheten får påföra en avgift för trafikförseelse i samband med sin trafikövervakning.
Bestämmelsen innehåller nationella påföljder för brott mot förbudet i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG när det gäller ändringar som görs i system som bygger på användning av förbrukningsbart reagens. Ändring av system som bygger på användning av förbrukningsbart reagens betraktas som utsläppsmanipulation, och därför behövs ingen separat bestämmelse om detta, utan påföljder för brott mot artikeln kan påföras med stöd av det aktuella momentet.
I 4 och 5 mom. föreskrivs det om beloppet av avgiften för trafikförseelse vid utsläppsmanipulation. Beloppet beror på om avgiften för trafikförseelse påförs en fysisk person eller en juridisk person. Beloppet av en avgift för trafikförseelse som påförs en juridisk person är högre än beloppet för en fysisk person. Avsikten är att påföljderna för utsläppsmanipulation framför allt ska riktas till speditionsföretag i stället för enskilda personer, för att manipulationerna ska bli olönsamma för trafikidkare. Därför är det motiverat att påföljderna för juridiska personer är högre.
Beloppet av avgiften för trafikförseelse är också graderat i tre olika nivåer enligt fordonets totalmassa. Ju större den totala massan är, desto större är också den avgift för trafikförseelse som påförs. Detta är motiverat eftersom ju större fordonets massa är, desto större än den potentiella lagstridiga nyttan av utsläppsmanipulationen. Fordon med större massa används dessutom mer allmänt inom yrkestrafiken, där de årliga körprestationerna är högre. Då kan handlingen generellt också betraktas som mer klandervärd.
Bestämmelser om förfarandet vid påförande av avgift för trafikförseelse finns i den gällande vägtrafiklagen. Enligt 160 § i vägtrafiklagen är det möjligt att låta bli att påföra en avgift för trafikförseelse om förseelsen är ringa eller om det är uppenbart oskäligt att fastställa en påföljd. Detta säkerställer att den övervakande myndigheten har möjlighet att ta hänsyn till omständigheterna i det specifika fallet när avgift för trafikförseelse påförs för utsläppsmanipulation, och att fastställandet av påföljden inte leder till en oskälig situation.
Bakom utsläppsmanipulationer ligger ofta en strävan efter ekonomisk vinning. Enligt beräkningar som Transport- och kommunikationsverket låtit göra är den ekonomiska vinningen per tungt fordon på årsnivå uppskattningsvis i medeltal 3 000–8 000 euro beroende på fordon eller fordonskombination. Att återställa ett fordon genom att avlägsna de förbjudna ändringarna innebär i sin tur ofta att systemet måste förnyas helt, vilket uppskattningsvis kostar i medeltal 15 000–20 000 euro Beräkningarna är baserade på de uppskattade genomsnittliga underhålls- och reparationskostnaderna och de årliga genomsnittliga körprestationerna.
Striktare påföljder är motiverade för att åstadkomma en förebyggande effekt. I praktiken görs utsläppsmanipulation alltid avsiktligt, och handlingen är alltså i sig klandervärd. Dessutom eftersträvas ekonomisk vinning genom att t.ex. spara bränsle och undvika underhålls- och reparationskostnader. Den uppnådda ekonomiska vinningen kan anses vara betydande och snedvrider dessutom konkurrensen inom branschen. Utsläppsmanipulation skadar både miljön och människors hälsa. Den föreslagna avgiften bör vara tillräckligt hög för att effektivt förebygga utsläppsmanipulation.
Enligt gällande lag kan utsläppsmanipulation betraktas som förbjuden verksamhet med stöd av 7 § 1 mom. i fordonslagen. Detta innebär enligt 195 § 2 mom. i den gällande lagen att fordonets förare, ägare eller varaktiga innehavare endast kan påföras en avgift för trafikförseelse på 70 eller 40 euro för verksamheten. Det kan betraktas som en obetydlig sanktion i förhållande till hur klandervärd verksamheten med utsläppsmanipulation är.
Enligt 198 § i den gällande fordonslagen kan polisen belägga ett fordon med körförbud bl.a. om det vid en teknisk vägkontroll konstateras att fordonet till sin konstruktion eller utrustning eller till sitt skick inte uppfyller de krav som föreskrivs i lagen eller med stöd av den. Transport- och kommunikationsverket får också meddela körförbud för ett fordon, om fordonets konstruktion har ändrats i strid med det som föreskrivs i 7 § eller i föreskrifter som meddelats med stöd av den paragrafen. Föreläggande om körförbud är dock i sig inte tillräckligt för att eliminera utsläppsmanipulation eftersom man inte ingriper i ändringarna av fordonets konstruktion.
Paragrafens 6 mom. motsvarar det tidigare 3 mom., det föreslagna 7 mom. motsvarar det tidigare 4 mom., det föreslagna 8 mom. motsvarar det tidigare 5 mom. och det föreslagna 9 mom. motsvarar det tidigare 6 mom. Innehållet i dessa moment förblir oförändrat. I 9 mom. görs dock en teknisk korrigering till följd av att paragrafens rubrik ändras.
198 §. Föreläggande om körförbud. I 3 mom. görs en lagteknisk korrigering och det hänvisas till den nya 7 a §.
200 §. Föreläggande om kontrollbesiktning. Från 1 mom. flyttas de bestämmelser som gäller något annat än föreläggande om kontrollbesiktning till de nya 200 a § och 200 b §.
200 a §. Godkännande eller underkännande av fordon vid kontrollbesiktning. Paragrafen är ny. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det om godkännande eller underkännande av fordon vid kontrollbesiktning. Bestämmelserna om godkännande och underkännande av fordon vid kontrollbesiktning flyttas från 200 § 1 mom. till den nya paragrafen.
I 1 mom. föreskrivs det om de bestämmelser som tillämpas på kontrollbesiktning. Hänvisningarna i bestämmelsen preciseras.
Till 2 mom. flyttas 200 § 6 mom. Bestämmelsens innehåll ändras inte.
Till 3 mom. fogas en bestämmelse som förtydligar rättsläget. Enligt den ska alla de kontrollområden som anmälts av polisen vara åtgärdade för att fordonet ska kunna godkännas vid besiktningen.
I 4 mom. föreskrivs det om underkännande av fordon vid kontrollbesiktning. Enligt momentet ska fordonet underkännas om det inte godkänns vid besiktningen och besiktningen inte avbryts.
200 b §. Innehållet i kontrollbesiktning. Paragrafen är ny och i den föreskrivs det om kontrollbesiktningens innehåll.
Bestämmelserna i 160 § 3 mom. om bestämning av kontrollområden flyttas till paragrafens 1 mom. Språkdräkten korrigeras så att den bättre motsvarar sättet att anteckna kontrollområden i praktiken. Anteckningar görs inte enbart i besiktnings- eller registreringsintyget, utan till föraren ges ett separat dokument om saken (kontrollanmälan), och vid sidan av denna föreskrivs det om rätten att göra en anteckning i besiktnings- eller registreringsintyget.
Paragrafens 2 mom. är nytt och innehåller bestämmelser om kontroll av fordonets skick om en polisman, tullman eller gränsbevakningsman inte har bestämt vilka kontrollområden som ska kontrolleras vid kontrollbesiktningen. Då ska fordonets skick kontrolleras i samma utsträckning som vid periodisk besiktning.
I 3 mom. föreskrivs det om det förfarande som tillämpas när kontrollområdena granskas.
Paragrafens 4 mom. är nytt. Det innehåller bestämmelser om området för kontrollbesiktning av fordon som inte behöver genomgå periodisk besiktning. Det ska kontrolleras att fordonets skick överensstämmer med de bestämmelser och föreskrifter som gäller för fordonet, att det är tryggt att användas i trafik, att det inte orsakar onödiga miljöolägenheter och att de uppgifter om fordonet som ska antecknas i registret är korrekta.
Bestämmelserna om möjligheten att förelägga en utförligare kontroll av fordonet flyttas från 200 § 1 mom. till paragrafens 5 mom. Momentets ordalydelse preciseras så att den tydligare motsvarar bestämmelsens syfte och praktiken.
202 §. Gränsvärden för mått och massa som tillämpas vid godkännande av bilar och tillhörande släpvagnar. Paragrafen ändras så att den tar hänsyn till ikraftträdandet av säkerhetsförordningen (EU) 2019/2144. Förordningen gäller fordonskategorierna M, N och O enligt ramförordningen om bilar och släpfordon till dem, och den träder i kraft stegvis: för nya fordonstyper den 6 juli 2022 och för ibruktagande av fordon den 7 juli 2024. Genom förordningen upphävs bl.a. den tidigare säkerhetsförordningen (EG) nr 661/2009. Även kommissionens förordning (EU) nr 1230/2012 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG upphävs genom säkerhetsförordningen (EU) 2019/2144. I momentet görs de ändringar och tillägg som behövs med hänsyn till ikraftträdandet av säkerhetsförordningen 2019/2144. I fortsättningen kan också en bil och tillhörande släpvagn på vilka tillämpas artikel 42 eller 45 i ramförordningen om bilar och släpfordon till dem eller artikel 6.3 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/535 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2144 vad gäller enhetliga förfaranden och tekniska specifikationer för typgodkännande av fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, med avseende på deras allmänna konstruktionsegenskaper och säkerhet, godkännas för användning i trafik enligt de mått som föreskrivs i 125 och 126 § i vägtrafiklagen samt i bilaga 7.1 och 7.2 till den lagen.