2.1  Tobakslagen

I 32 § i tobakslagen föreskrivs det om obligatorisk märkning av detaljhandelsförpackningar för tobaksprodukter. Enligt 32 § 1 mom. 2 punkten ska detaljhandelsförpackningar för tobaksprodukter vara försedda med en unik identitetsmärkning så att detaljhandelsförpackningen kan spåras och en säkerhetsmärkning som inte kan manipuleras och som består av en synlig del och en osynlig del. 

Enligt 2 mom. 2 punkten får det genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om placering av och märkning med den unika identitetsmärkningen, de uppgifter som ska anges med hjälp av identitetsmärkningen samt vilka uppgifter som ska ingå i identitetsmärkningen och vilka uppgifter som ska vara tillgängliga elektroniskt med hjälp av identitetsmärkningen. Dessutom får det enligt 2 mom. 3 punkten genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om placering av och märkning med en säkerhetsmärkning och om tekniska standarder för säkerhetsmärkningen och deras eventuella alternering. 

Enligt 6 § 2 punkten i tobakslagen ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (nedan Valvira) övervaka efterlevnaden av bestämmelserna om detaljhandelsförpackningar för tobaksprodukter. Enligt 100 § 1 mom. 10 punkten i tobakslagen kan Valvira förbjuda försäljning och annan överlåtelse av tobaksprodukter, om tobaksproduktens detaljhandelsförpackning strider mot t.ex. 32 § eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. Dessutom kan Valvira i enlighet med 101 § ålägga tillverkaren eller importören att dra tillbaka produkten från marknaden. Enligt 105 § i tobakslagen kan Valvira förena ett förbud eller ett åläggande som verket meddelar med vite eller hot om att en åtgärd utförs. 

Kommunen har allmän behörighet att övervaka efterlevnaden av tobakslagen inom sitt område. Om kommunen i sin tillsynsuppgift inom sitt område upptäcker verksamhet som strider mot tobakslagen eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den, kan kommunen enligt 96 § i den lagen förbjuda denna verksamhet. Dessutom får kommunen med stöd av 97 § 1 mom. 1 punkten i tobakslagen återkalla ett med stöd av tobakslagen beviljat detaljhandelstillstånd för viss tid, om innehavaren av detaljhandelstillståndet, trots att kommunen eller en annan tillsynsmyndighet gett en skriftlig varning eller trots en straffrättslig påföljd säljer eller på annat sätt överlåter sådana tobaksprodukter vars detaljhandelsförpackningar strider mot bestämmelserna i 5 kap., dvs. för vilka det t.ex. saknas en unik identitetsmärkning eller säkerhetsmärkning. 

Enligt 86 § 1 mom. 2 punkten i tobakslagen har Valvira och kommunen för tillsynen över efterlevnaden av tobakslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den rätt att av tillverkaren, importören och försäljaren av en produkt avgiftsfritt ta och erhålla prov för undersökningar av sådana produkter som avses i denna lag. 

Enligt 87 § 1 mom. i tobakslagen har Valvira och kommunen, avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna, rätt att av tillverkare, importörer och försäljare av produkter som avses i tobakslagen och av andra myndigheter få uppgifter som är nödvändiga för att utreda verksamhet som strider mot denna lag och mot bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Om de uppgifter som avses i 1 mom. inte lämnas inom utsatt tid, kan Valvira eller kommunen enligt paragrafens 2 mom. förena skyldigheten att lämna dem med vite. 

Enligt 89 § i tobakslagen har Valvira och kommunen rätt att av andra myndigheter få handräckning för tillsynen över efterlevnaden av tobakslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den och för verkställighet av beslut. 

Enligt 120 § 6 mom. i tobakslagen ska lagens 32 § 1 mom. 2 punkt och 6 kap. tillämpas på detaljhandelsförpackningar för cigaretter och rulltobak från och med den 20 maj 2019 och på detaljhandelsförpackningar för andra tobaksprodukter från och med den 20 maj 2024. Före dessa datum ska de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av tobakslagen tillämpas på detaljhandelsförpackningars identifierbarhet och spårbarhet. 

Enligt 119 § i tobakslagen får en anhållningsberättigad tjänsteman bevisligen förstöra eller låta förstöra en sådan tobaksprodukt, örtprodukt för rökning, elektronisk cigarett eller nikotinvätska jämte förpackning som kan tas i beslag därför att det finns skäl att anta att den kommer att förklaras förverkad och som inte har något nämnvärt försäljnings- eller bruksvärde. 

2.2  Lagstiftningen i EU

Den bestämmelse i 32 § tobakslagen som gäller unik identitetsmärkning baserar sig på artikel 15 i tobaksdirektivet, vilken gäller spårbarhet i fråga om styckförpackningar. Enligt artikel 15.11 i tobaksdirektivet ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa tekniska standarder för inrättande och drift av det system för spårning som anges i artikeln och för att se till att de system som används för den unika identitetsmärkningen och tillhörande funktioner är fullt förenliga med varandra i hela EU. Detta gäller kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/574 om tekniska standarder för inrättande och drift av ett spårbarhetssystem för tobaksvaror (nedan förordningen om spårbarhet), som trädde i kraft den 6 maj 2018. 

Enligt artikel 2.1 i förordningen om spårbarhet avses med unik identitetsmärkning den alfanumeriska kod som möjliggör identifiering av en styckförpackning eller en aggregerad förpackning av tobaksvaror. Enligt artikel 3.1 i förordningen om spårbarhet ska varje medlemsstat senast ett år efter ikraftträdandet av genomförandeförordningen utnämna id-utfärdare, dvs. en enhet med ansvar för att generera och utfärda unika identitetsmärkningar. Artikel 4 i förordningen om spårbarhet gäller behöriga id-utfärdare för generering och utfärdande av unika identitetsmärkningar. I artikel 4.1 i förordningen om spårbarhet föreskrivs det att för tobaksvaror som tillverkats i unionen ska den behöriga id-utfärdaren vara den enhet som har utnämnts för den medlemsstat där varorna tillverkas. Enligt andra stycket i artikel 4.1 ska den behöriga id-utfärdaren genom undantag från första stycket vara den enhet som har utnämnts för den medlemsstat på vars marknad varorna släpps ut, om den medlemsstaten ställer ett sådant krav. 

Enligt artikel 6 i förordningen om spårbarhet ska tillverkare och importörer förse varje styckförpackning som tillverkats i eller importerats till unionen med en unik identitetsmärkning i enlighet med artikel 8. När det gäller tobaksvaror som har tillverkats utanför unionen ska den unika identitetsmärkningen på stycknivå anbringas på styckförpackningen innan tobaksvaran importeras till unionen. 

Enligt artikel 37.1 i förordningen om spårbarhet får cigaretter och rulltobak som tillverkats i unionen eller importerats till unionen före den 20 maj 2019 och som inte är försedda med unika identitetsmärkningar på stycknivå i enlighet med artikel 6 fortsätta att omsättas fritt fram till den 20 maj 2020. De skyldigheter som avses i kapitel VI gäller inte dessa tobaksvaror, som får fortsätta att omsättas fritt utan att vara försedda med en unik identitetsmärkning på stycknivå. Enligt artikel 37.2 i förordningen om spårbarhet får andra tobaksvaror än cigaretter och rulltobak som tillverkats i unionen eller importerats till unionen före den 20 maj 2024 och som inte är försedda med unika identitetsmärkningar på stycknivå i enlighet artikel 6 fortsätta att omsättas fritt fram till den 20 maj 2026. De skyldigheter som avses i kapitel VI gäller inte dessa tobaksvaror, som får fortsätta att omsättas fritt utan att vara försedda med en unik identitetsmärkning på stycknivå. 

Det som föreskrivs om säkerhetsmärkning i 32 § i tobakslagen baserar sig på artikel 16 i tobaksdirektivet. Enligt artikel 16.2 första stycket ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa tekniska standarder för säkerhetsmärkningen och dess eventuella alternering, samt anpassa dem till utvecklingen på marknaden och inom vetenskap och teknik. I fråga om säkerhetsmärkning har kommissionen i december 2017 antagit kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/576 om tekniska standarder för säkerhetsmärkning som ska tillämpas på tobaksvaror (nedan beslutet om säkerhetsmärkning). 

I artikel 3 i beslutet om säkerhetsmärkning föreskrivs det om äkthetsdetaljer i säkerhetsmärkningar. Enligt artikel 3.1 ska medlemsstaterna kräva att säkerhetsmärkningen ska bestå av minst fem typer av äkthetsdetaljer, varav minst en ska vara synlig, en ska vara delvis synlig och en ska vara osynlig. Begreppen definieras i artikel 2 i beslutet om säkerhetsmärkning och i bilagan till beslutet beskrivs olika typer av äkthetsdetaljer. Enligt artikel 3.3 första stycket i beslutet om säkerhetsmärkning ska varje medlemsstat informera tillverkare och importörer av tobaksvaror om de äkthetsdetaljer som krävs och enligt artikel 3.4 ska informationen lämnas senast den 20 september 2018. 

Enligt artikel 3.2 i beslutet om säkerhetsmärkning ska medlemsstaterna kräva att minst en äkthetsdetalj ska tillhandahållas av en oberoende tredjepartsleverantör som uppfyller kraven i artikel 8 i beslutet. I artikel 8.1 i beslutet om säkerhetsmärkning föreskrivs det om kriterier för när leverantörer av äkthetsdetaljer och, i tillämpliga fall, deras underleverantörer anses vara oberoende. I artikel 8.2 föreskrivs det dessutom att leverantörer av äkthetsdetaljer ska ansvara för att deras eventuella underleverantörer uppfyller kriterierna för oberoende i punkt 1 och i artikel 8.3 att medlemsstaterna och kommissionen får kräva att leverantörer av äkthetsdetaljer och, i tillämpliga fall, deras underleverantörer, ger dem de handlingar som gäller oberoendet. I artikel 8.4 föreskrivs det att leverantörer av äkthetsdetaljer och deras eventuella underleverantörer ska meddela relevanta medlemsstater och kommissionen alla förändringar av förhållandena som kan påverka oberoendet. Enligt artikel 8.5 ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kriterierna gällande oberoende är uppfyllda och enligt artikel 8.6 ska leverantörer av äkthetsdetaljer genast informera de relevanta medlemsstaterna och kommissionen om hot eller andra försök till otillbörlig påverkan som äventyrar eller kan äventyra deras oberoende. I artikel 8.7 föreskrivs det dessutom att offentliga myndigheter eller företag som lyder under offentlig rätt samt deras underleverantörer ska anses vara oberoende i förhållande till tobaksindustrin. 

I artikel 5 i beslutet om säkerhetsmärkning föreskrivs det om säkerhetsmärkning av styckförpackningar. Artikel 5.1 gäller de metoder med hjälp av vilka säkerhetsmärkning ska tillämpas på styckförpackningar. Enligt artikel 5.2 ska säkerhetsmärkning tillämpas på styckförpackningar med tobaksvaror på ett sätt som möjliggör identifiering och kontroll av äktheten hos en enskild tobaksvaras styckförpackning under hela den tid som tobaksvaran finns på marknaden och som skyddar den från att bli ersatt, återanvänd eller ändrad på något sätt. 

I artikel 6 i beslutet om säkerhetsmärkning föreskrivs det om säkerhetsmärkningens integritet. Enligt artikel 6.1 får medlemsstaterna när som helst besluta att genomföra eller dra tillbaka system för alternering av säkerhetsmärkning. Om en medlemsstat har anledning att tro att integriteten hos en äkthetsdetalj i en säkerhetsmärkning som används på dess marknad har manipulerats ska den enligt artikel 6.2 kräva att den berörda säkerhetsmärkningen ersätts eller ändras. Om en medlemsstat upptäcker att en säkerhetsmärkning manipulerats, ska den inom fem arbetsdagar informera de berörda tillverkarna och importörerna samt leverantörerna av säkerhetsmärkningen. Enligt artikel 6.3 får medlemsstaterna fastställa formella riktlinjer och krav för säkerhet i produktions- och distributionsförfaranden, bl.a. riktlinjer och krav som hänger samman med användningen av säker utrustning och andra komponenter, revisioner, övervakningsverktyg för produktionskvantiteter och säker sändning, i syfte att avvärja, förhindra, identifiera och minska illegal tillverkning, distribution eller stöld av säkerhetsmärkning och de äkthetsdetaljer som den består av. 

Artikel 7 i beslutet om säkerhetsmärkning gäller kontroll av tobaksvarors äkthet. Enligt artikel 7.1 ska medlemsstaterna säkerställa att de har de verktyg som behövs för att analysera varje kombination av äkthetsdetaljer som de tillåter för att utforma säkerhetsmärkning. Enligt artikel 7.2 ska medlemsstaterna kräva att tillverkare och importörer av tobaksvaror som är etablerade på deras territorium på skriftlig begäran ska lämna prov på de tobaksvaror som finns på marknaden. Proven ska lämnas som styckförpackningar och innehålla den tillämpade säkerhetsmärkningen. Medlemsstaterna ska på begäran ge kommissionen tillgång till de prov på tobaksvaror som lämnats. Enligt artikel 7.3 ska medlemsstaterna på begäran bistå varandra när det gäller att kontrollera äktheten hos en tobaksvara som är avsedd för den nationella marknaden i en annan medlemsstat, bl.a. genom att ge tillgång till de prov som erhållits i enlighet med punkt 2. 

Artikel 9 i beslutet innehåller en övergångsbestämmelse, enligt vilken cigaretter och rulltobak som tillverkats i unionen eller importerats till unionen före den 20 maj 2019 och som inte är försedda med en säkerhetsmärkning i enlighet med beslutet om säkerhetsmärkning får omsättas fritt fram till den 20 maj 2020. För andra tobaksvaror varar övergångsperioden fram till den 20 maj 2026. 

Enligt artikel 9.1 i beslutet om säkerhetsmärkning får cigaretter och rulltobak som tillverkats i unionen eller importerats till unionen före den 20 maj 2019 och som inte är försedda med en säkerhetsmärkning i enlighet med beslutet omsättas fritt fram till den 20 maj 2020. Enligt artikel 9.2 i beslutet om säkerhetsmärkning får andra tobaksvaror än cigaretter och rulltobak som tillverkats i unionen eller importerats till unionen före den 20 maj 2024 och som inte är försedda med en säkerhetsmärkning i enlighet med beslutet omsättas fritt fram till den 20 maj 2026. 

Enligt artikel 10 i beslutet om säkerhetsmärkning riktar sig beslutet till alla medlemsstater. 

2.3  Bedömning av nuläget

Såsom det har konstaterats ovan ska systemet för spårbarhet och säkerhetsmärkning enligt den nya tobakslagen börja tillämpas på cigaretter och rulltobak den 20 maj 2019. Det finns alltså ännu inga praktiska erfarenheter av hur systemet och regleringen av det fungerar. 

Dessutom baserar sig regleringen helt på EU:s lagstiftning och den ovan nämnda förordningen om spårbarhet ska tillämpas som sådan i alla medlemsstater. Enligt artikel 4.1 andra stycket i förordningen om spårbarhet kan en medlemsstat dock kräva att den behöriga id-utfärdaren ska vara den enhet som har utnämnts för den medlemsstat på vars marknad varorna släpps ut, och inte en enhet som utnämnts av den medlemsstat där produkterna är tillverkade. Det kan antas att utan införande av ett sådant här undantag blir kontakten till id-utfärdaren och utredningen av eventuella problem tillsammans med denna problematisk. Dessutom har många andra medlemsstater i kommissionens underarbetsgrupp för spårbarheten meddelat att de tänker införa undantaget. 

Enligt artikel 288.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är beslutet till alla delar bindande. Om det i beslutet nämns vem beslutet gäller, förpliktar det endast dem. Beslutets rättsverkningar och behovet av att separat verkställa beslutet beror på beslutets mål och innehåll. I fråga om besluten bör man från fall till fall undersöka vilka bestämmelser beslutet innehåller och hurudana rättsverkningar man avser att få till stånd genom beslutet. 

Beslutet om säkerhetsmärkning riktas till medlemsstaterna och förpliktar därför endast dem. Skyldigheten enligt artikel 3.3 i beslutet om säkerhetsmärkning att informera om äkthetsdetaljerna i säkerhetsmärkningarna har uppfyllts i och med att social- och hälsovårdsministeriet genom ett meddelande på sin webbplats och ett brev till tillverkare och importörer av tobaksvaror den 20 september 2018 meddelade vilka äkthetsdetaljer som ska användas i säkerhetsmärkningar på detaljhandelsförpackningar för tobaksprodukter som släpps ut på marknaden i Finland. Det är emellertid ändå motiverat att senare genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskriva om de äkthetsdetaljer i säkerhetsmärkningar som krävs. 

En del av de skyldigheter som påförts medlemsstaterna i beslutet om säkerhetsmärkning kan emellertid inte förverkligas på något annat sätt än att det föreskrivs om dem i den nationella lagstiftningen. Detta gäller t.ex. medlemsstatens skyldighet att kräva att säkerhetsmärkning görs på detaljhandelsförpackningar (styckförpackningar) på ett visst sätt (artikel 5) eller att minst en äkthetsdetalj har tillhandahållits av en oberoende tredjepartsleverantör (artikel 3.2 och där en hänvisning till artikel 8). 

Det bemyndigande att utfärda förordning som finns i 32 § 2 mom. 3 punkten i tobakslagen har skrivits i samband med totalrevideringen av tobakslagen utifrån artikel 16.2 första stycket i tobaksdirektivet. Enligt det ska kommissionen genom genomförandeakter fastställa tekniska standarder för säkerhetsmärkningen och dess eventuella alternering, samt anpassa dem till utvecklingen på marknaden och inom vetenskap och teknik. Då hade beredningen av beslutet om säkerhetsmärkning ännu inte inletts vid kommissionen och därför kände man inte närmare till vilket innehåll kommissionens reglering av detta skulle ha. 

Med stöd av 32 § 2 mom. 3 punkten i den gällande tobakslagen kan det genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om de äkthetsdetaljer enligt artikel 3.1 i beslutet om säkerhetsmärkning som ska ses som tekniska standarder och om säkerhetsmärkning på en detaljhandelsförpackning i enlighet med artikel 5. Däremot kan kravet på oberoende för leverantörer av äkthetsdetaljer i artikel 3.2 och de krav gällande oberoende som föreskrivs i artikel 8 inte anses vara bara tekniska standarder som det enligt 32 § 2 mom. 3 punkten i tobakslagen kan förskrivas om genom förordning. Så är det trots att det enligt artikel 1 i beslutet om säkerhetsmärkning i beslutet föreskrivs om tekniska standarder för säkerhetsmärkningar. Sålunda möjliggör den gällande tobakslagen inte att det genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs om oberoende för leverantörer av äkthetsdetaljer. 

Med stöd av den gällande tobakslagen har kommunen och Valvira möjligheter att ingripa i fråga om detaljhandelsförpackningar som strider mot tobakslagen genom att förbjuda försäljningen av produkterna. Dessutom kan kommunen vid behov återkalla en detaljförsäljares detaljhandelstillstånd om försäljaren säljer produkter vars detaljhandelsförpackningar strider mot tobakslagen. I den gällande tobakslagen finns det emellertid ingen bestämmelse med stöd av vilken Valvira eller kommunen kan kräva att säkerhetsmärkningen ändras eller ersätts i de situationer som avses i artikel 6.2 i beslutet om säkerhetsmärkning eller förutsätta att en leverantör av en äkthetsdetalj iakttar kraven på oberoende på det sätt som avses i artikel 8.5 i beslutet. 

Valvira och kommunen har rätt att få handräckning av andra myndigheter. De har alltså rätt att be t.ex. Tullaboratoriet om handräckning för en analys av äkthetsdetaljerna enligt artikel 7.1 i beslutet om säkerhetsmärkning. 

Enligt den gällande tobakslagen har Valvira och kommunen rätt att ta och få prov på tobaksprodukterna av produktens tillverkare, importör och säljare. Därför behöver det inte föreskrivas särskilt om skyldigheten att lämna prov enligt artikel 7.2 i beslutet om säkerhetsmärkning. 

Den gällande tobakslagens 120 § 6 mom., enligt vilket kraven på unik identitetsmärkning och säkerhetsmärkning ska tillämpas på detaljhandelsförpackningar för cigaretter och rulltobak från och med den 20 maj 2019 och på detaljhandelsförpackningar för andra tobaksprodukter från och med den 20 maj 2024, baserar sig på tobaksdirektivet. I förordningen om spårbarhet och beslutet om säkerhetsmärkning föreskrivs det emellertid om övergångsperioder så att produkter som före de angivna datumen har tillverkats i unionen eller importerats till unionen och som inte är försedda med en unik identitetsmärkning eller en säkerhetsmärkning i enlighet med beslutet får omsättas fritt fram till den 20 maj 2020 (cigaretter och rulltobak) eller den 20 maj 2026 (andra tobaksprodukter). Förordningen om spårbarhet är direkt tillämplig lagstiftning, men 120 § 6 mom. i den gällande tobakslagen kan skapa en sådan uppfattning att det från och med den 20 maj 2019 inte får finnas cigaretter eller rulltobak i detaljhandeln som inte har någon unik identitetsmärkning och säkerhetsmärkning på detaljhandelsförpackningen. 

I 119 § i tobakslagen föreskrivs det att en anhållningsberättigad tjänsteman bevisligen får förstöra en produkt som kan tas i beslag ”därför att det finns skäl att anta att den kommer att förklaras förverkad och som inte har något nämnvärt försäljnings- eller bruksvärde” (kursiverat här). En motsvarande bestämmelse föreslogs i 86 § 5 mom. i alkohollagen i samband med totalrevideringen av alkohollagen (1102/2017), men riksdagens olika utskott (se FvUU 33/2017 rd, LaUU 17/2017 rd och ShUB 24/2017 rd) ansåg att formuleringen ”om det finns skäl att anta” bättre beaktar oskyldighetspresumtionen. 

4.1  Ekonomiska konsekvenser

Propositionen bedöms inte få några betydande konsekvenser för den offentliga ekonomin. I propositionen föreslås främst ändringar av teknisk natur i de gällande bestämmelserna om spårbarhet och säkerhetsmärkning, som det föreskrevs om redan i samband med totalrevideringen av tobakslagen. På en allmän nivå kan man emellertid konstatera att bestämmelserna har positiva konsekvenser för den offentliga ekonomin till den del man med hjälp av dem kan bekämpa olaglig handel med tobaksprodukter. 

De i propositionen föreslagna ändringarna har inte heller några märkbara konsekvenser för företagen. Kravet på att den behöriga id-utfärdaren för produkter som släpps ut på den finländska marknaden ska vara en enhet som har utnämnts av Finland kan i viss mån öka kostnaderna för internationella tobaksbolag jämfört med om id-utfärdaren var en enhet som utnämnts av produkternas tillverkningsland. Å andra sidan är avsikten att kravet att id-utfärdaren är utnämnd av Finland ska underlätta kontakten mellan id-utfärdaren och t.ex. parti- och detaljhandlarna samt myndigheterna och minska kostnaderna för dessa. 

4.2  Konsekvenser för myndigheternas verksamhet

Enligt propositionen ska kommunen underrätta Valvira om den misstänker att en äkthetsdetalj i en säkerhetsmärkning har manipulerats. Kommunen har redan nu allmän behörighet att övervaka efterlevnaden av tobakslagen inom sitt område, och den anmälningsskyldighet som föreslås i propositionen är ingen betydande ny uppgift för kommunen. Det kan antas att det inte särskilt ofta förekommer misstankar om att integriteten hos en äkthetsdetalj har manipulerats, och dessutom kan kommunen anmäla saken till Valvira t.ex. per epost eller på det sätt den anser var bäst. Kommunen behöver inte heller fatta ett beslut i saken, utan endast meddela Valvira sin misstanke. Den ändring som föreslås i propositionen har sålunda knappt några konsekvenser för verksamheten eller ekonomin eller andra konsekvenser för kommunerna. 

Valvira ska utreda en eventuell manipulering av en äkthetsdetalj i en säkerhetsmärkning och vid behov bestämma att säkerhetsdetaljen ska ersättas eller ändras. Den skyldighet som föreslås i propositionen kan inte anses vara betydande, eftersom Valvira redan med stöd av den gällande tobakslagen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna om detaljhandelsförpackningar för tobaksprodukter. Dessutom har Valvira rätt att få handräckning av t.ex. Tullen och Tullaboratoriet vid utredningen av en eventuell manipulering av en äkthetsdetalj. 

I praktiken har Valvira emellertid inte möjlighet att utreda huruvida manipuleringen av en äkthetsdetalj i en säkerhetsmärkning har samband med t.ex. olaglig handel med tobaksprodukter. Därför är det motiverat att Valvira alltid informerar polisen eller Tullen, om det verkar som om en äkthetsdetalj i en säkerhetsmärkning har manipulerats och manipuleringen inte tydligt har föranletts t.ex. av ett tekniskt fel på produktionslinjen.