Lag om rätt för medborgare i Förenade kungariket som har registrerat sin vistelse i Finland samt för deras familjemedlemmar att vistas i Finland till utgången av 2020
1 §. I 1 § föreskrivs det om lagens tillämpningsområde. Tillämpningen gäller medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar. Det skrivs inte in något datum i paragrafen för Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen, eftersom utträdesdagen fortfarande kan bli en annan än den planerade. Detta innebär att lagen även lämpar sig för en situation där utträdesdagen senareläggs jämfört med det datum som för närvarande angetts för utträdet. Det väsentliga för att en medborgare i Förenade kungariket ska omfattas av lagens tillämpningsområde är att han eller hon har anlänt till Finland och registrerat sin uppehållsrätt på det sätt som anges i 10 kap. i utlänningslagen. Om personen i fråga anländer till Finland före utträdesdagen, ska registreringsansökan lämnas in innan Förenade kungariket har utträtt ur unionen. En ansökan om EU-registrering kan lämnas in elektroniskt i Migrationsverkets e-tjänst Enter Finland, och det är således möjligt att lämna in ansökan även efter tjänstetid. När Förenade kungariket har blivit ett tredjeland är det inte längre möjligt att ansöka om registrering, utan i detta fall blir det fråga om uppehållstillstånd som är avsett för medborgare i tredjeland.
En familjemedlem till en person som omfattas av tillämpningsområdet för lagen, även om denna familjemedlem är medborgare i Förenade kungariket, ansöker efter utträdesdagen om uppehållskort enligt 161 § i utlänningslagen. Det anges inte någon bestämd tid när uppehållskort ska sökas, eftersom det inte kan förutsättas att en familjemedlem anländer samma dag eller lämnar in en ansökan om uppehållskort samma dag.
En begränsning av tillämpningen av lagen till dem som registrerat sig innebär att de personer som inte har registrerat sin vistelse faller utanför lagens tillämpningsområde. I praktiken kan detta innebära att en person som i egenskap av EU-medborgare har fått permanent uppehållsrätt men aldrig har registrerat sin vistelse lämnas utanför lagens tillämpningsområde.
2 §. I 1 mom. föreskrivs i fråga om dem som omfattas av tillämpningsområdet för lagen vilka bestämmelser i 10 kap. i utlänningslagen som ska tillämpas på vistelse i landet. Det föreslås även att bestämmelserna om rättsskydd i utlänningslagens 13 kap. tillämpas. En medborgare i Förenade kungariket och hans eller hennes familjemedlem, som definieras i enlighet med bestämmelserna i 154 § i utlänningslagen, ska uppfylla de villkor som gäller allmän ordning och allmän säkerhet samt folkhälsa (156 och 156 a § i utlänningslagen). När det gäller dem som omfattas av tillämpningsområdet för lagen tillämpas 160 § och 161 d och e § i utlänningslagen vid sådana förändringar som anges i dessa paragrafer. Under den tid denna speciallag tillämpas samlas uppehållstid på ett sådant sätt att en person kan få permanent uppehållsrätt, medan bestämmelserna om ansökan om och beviljande av registrering och permanent registrering inte tillämpas. När Förenade kungariket har utträtt ur unionen är registreringar inte längre möjliga. Däremot beviljas familjemedlemmar fortfarande uppehållskort med stöd av 161 a § i utlänningslagen, om anknytningspersonen har registrerat sig före utträdet. Det föreslås även att utlänningslagens bestämmelser om återkallande av registrering av uppehållsrätten och återkallande av uppehållskort (165 §) och när en registrering av uppehållsrätten och när ett uppehållskort upphör att gälla (166 §) tillämpas. När det gäller avlägsnande ur landet och inreseförbud för dem som omfattas av tillämpningsområdet tillämpas bestämmelserna i 10 kap. i utlänningslagen. I fråga om behöriga myndigheter tillämpas 171 § i utlänningslagen och i fråga om missbruk av rättigheter 172 a § i utlänningslagen.
De bestämmelser som är väsentliga med avseende på arbete och företagsverksamhet för en person som omfattas av tillämpningsområdet för den föreslagna lagen finns i 160 och 164 § i utlänningslagen. Den vars uppehållsrätt grundar sig på den föreslagna lagen föreslås ha en obegränsad rätt enligt 164 § i utlänningslagen att utföra förvärvsarbete utan uppehållstillstånd för arbetstagare och att bedriva företagsverksamhet utan uppehållstillstånd för företagare. I 160 § i utlänningslagen finns dessutom bestämmelser om vissa situationer där en person som inte längre är arbetstagare eller egenföretagare behåller ställningen som arbetstagare eller egenföretagare. Situationer av detta slag är t.ex. tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall eller arbetslöshet.
I 86 a och 86 b § i utlänningslagen föreskrivs om arbetsgivarens och en annan uppdragsgivares skyldigheter, till vilka det bl.a. hör att försäkra sig om att utländska arbetstagare har rätt att arbeta. I 86 a § 2 mom. i utlänningslagen föreskrivs att en arbetsgivare som anställer en icke-unionsmedborgare, en därmed jämförbar person eller en familjemedlem till någon av dessa utan dröjsmål ska lämna arbets- och näringsbyrån den information och utredning och den försäkran som avses i 72 § samt för förtroendemannen, den förtroendevalda och arbetarskyddsfullmäktigen på arbetsplatsen uppge utlänningens namn och det kollektivavtal som ska tillämpas. I 72 § i utlänningslagen föreskrivs vilka bilagor arbetsgivaren ska foga till ansökan om uppehållstillstånd för arbetstagare. Eftersom 86 a § 2 mom. i utlänningslagen i princip gäller situationer där det krävs uppehållstillstånd för arbetstagare, vilket personer som omfattas av tillämpningsområdet för den föreslagna lagen inte behöver, är 86 a § 2 mom. i utlänningslagen inte avsett att bli tillämpat i sådana situationer som avses i den föreslagna lagen.
I 2 § 2 mom. föreskrivs att uppehållsrättigheter enligt speciallagen och andra eventuella rättigheter som följer av den lagen inte erhålls, om en registreringsansökan som har gjorts före utträdesdagen avslås genom ett lagakraftvunnet beslut.
Enligt det föreslagna 3 mom. jämställs de som omfattas av lagens tillämpningsområde med unionsmedborgare i enlighet med 2 kap. 2 § 1 mom. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012) och registreras som arbetssökande. Det att en person registreras som arbetssökande är en arbetskraftspolitisk förutsättning för arbetslöshetsdagpenning och arbetsmarknadsstöd. Tredjelandsmedborgare registreras som arbetssökande, om de har rätt att förvärvsarbeta med stöd av ett beviljat uppehållstillstånd och om tillståndet inte är förenat med några begränsningar som gäller arbetsgivaren.
Enligt 2 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) har en person som inte är finsk medborgare inte rätt till arbetsmarknadsstöd, om han eller hon har rätt att förvärvsarbeta på basis av ett tillfälligt uppehållstillstånd. Begränsningen gäller uttryckligen den ovannämnda persongruppen, t.ex. arbetstagare i korta visstidsanställningar och utsända arbetstagare. Denna begränsning gäller inte dem som omfattas av tillämpningsområdet för denna lag, eftersom deras uppehållsrätt grundar sig på bestämmelsen i 2 § 1 mom. i den föreslagna lagen och på en fortsatt uppehållsrätt.
3 §. Lagen föreslås träda i kraft så snart som möjligt och gälla en viss tid till utgången av 2020. Lagen tillämpas dock först från och med den dag då Förenade kungariket har utträtt ur Europeiska unionen och Förenade kungariket har blivit ett tredjeland. Om utträdesdagen senareläggs börjar tillämpningen av lagen senare. Om Förenade kungariket återtar sin ansökan om utträde eller om utträdesavtalet ratificeras, tillämpas lagen inte.
3
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
Enligt grundlagens 9 § 4 mom. regleras rätten för utlänningar att resa in i Finland och att vistas i landet genom lag. Kravet på bestämmelser i lag innebär förutom ett förbud mot diskriminering och godtycklighet även ett krav på att grunderna för beslutsfattande och beslutsförfarande ska regleras på ett sätt som garanterar individernas rättsskydd.
En medlemsstats utträde ur Europeiska unionen skulle vara en unik händelse som ingen tidigare har sett eller upplevt. Mellan Förenade kungariket och unionen har förts förhandlingar om ett avtal om ett kontrollerat utträde. Det finns dock inga garantier för att avtalet ratificeras förrän den sannolika dagen för utträdet är känd. Det finns således en mycket stor risk att utträdet sker utan avtal, vilket innebär att utträdet har stora verkningar för medborgare i Förenade kungariket som är bosatta i Finland och för deras familjemedlemmar samt för olika funktioner i samhället.
Om utträdet sker utan avtal upphör den rättsliga grunden för en fortsatt vistelse i Finland för medborgare i Förenade kungariket som är bosatta och har registrerat sin vistelse i landet och för deras familjemedlemmar. Utan nationella lagstiftningsåtgärder skulle i Finland bosatta medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar med mycket snabb varsel och under osäkerhet samt utan egen medverkan bli tvungna att organisera om hela sitt liv utan garantier för att vistelse, arbete, företagande, studier och familjeliv i Finland kommer att vara möjligt i fortsättningen.
Genom den lag som föreslås tryggas en förlängning av rättigheterna för medborgare i Förenade kungariket och deras familjemedlemmar för viss tid så att det inte blir ett avbrott i vistelsen i landet. Förslaget uppfyller kravet enligt 9 § 4 mom. i grundlagen på att deras ställning regleras genom lag. Den unika och exceptionella situationen talar för förslaget som inte kan anses strida mot jämlikt bemötande enligt 6 § i grundlagen i förhållande till övriga utlänningar, även med beaktande av att den lag som föreslås skulle vara i kraft en viss tid och i huvuddrag upprätthålla den nuvarande ställningen för personer som omfattas av lagens tillämpningsområde, inte berättiga till en bättre.
Genom en förlängd uppehållsrätt tryggas näringsfrihet och rätt till arbete enligt 18 § 1 mom. i grundlagen. Personer som omfattas av lagens tillämpningsområde har tidigare baserat på EU-medborgarskap haft rätt till arbete och näringsfrihet och därför är det motiverat att genom den lag som föreslås förlänga deras rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon har valt fritt.
Genom en förlängd uppehållsrätt tryggas också rätten till social trygghet. Var och en ska enligt 19 § 2 mom. i grundlagen genom lag garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare. Genom den lag som föreslås uppfylls kravet på laglig vistelse också vid tillämpningen av lagstiftning om social trygghet.
Det lagförslag som ingår i propositionen kan enligt regeringens uppfattning behandlas i vanlig lagstiftningsordning.
