1.1  Bakgrund

Coronavirussjukdomen covid-19 har blivit en global pandemi, vilket har stora konsekvenser för ekonomin i Finland och hela världen. För att begränsa spridningen av viruset har det runt om i världen vidtagits begränsande åtgärder i syfte att minimera det sociala umgänget. Stater har också stängt sina gränser för passagerartrafik. I Finland konstaterade statsrådet den 16 mars 2020 i samverkan med republikens president att det råder undantagsförhållanden i landet på grund av coronavirussituationen. Statsrådet utfärdade den 17 mars 2020 två förordningar om ibruktagande av befogenheter enligt beredskapslagen.  

Regeringen har beslutat att vidta begränsande åtgärder för att hantera av coronavirussituationen i Finland. Syftet med åtgärderna är att skydda befolkningen och trygga verksamheten i samhället och näringslivet.  

Spridningen av coronavirusepidemin och de begränsningsåtgärder som vidtagits för att skydda befolkningen orsakar allvarliga svårigheter för många företag. Efterfrågan på tjänster som tillhandahålls av företag i synnerhet inom turism-, restaurang- och andra servicebranscher har rasat. När försäljningen upphör är företagens likviditet hotad. Små och medelstora företag befinner sig i en särskilt svår situation. Regeringen har vidtagit åtgärder för att trygga företagens finansiering i den här akuta krissituationen. När det gäller beskattningen är målet att underlätta situationen för företagen genom att lindra villkoren för betalningsarrangemang och betalningsuppskov. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts vid finansministeriet. Propositionen har behandlats vid delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning. På grund av ärendets brådskande natur har inga utlåtanden begärts om propositionen. 

2.1  Betalningsarrangemang för skatter och uppskov med betalning av skatter

I 41 § i lagen om skatteuppbörd (11/2018) föreskrivs det om metoder för indrivning av skatter. I 1 mom. räknas de metoder upp som Skatteförvaltningen kan vidta för att driva in skatt efter att ha utrett den skattskyldiges betalningsförmåga och det mest ändamålsenliga indrivningssättet. Enligt 1 mom. 2 punkten kan Skatteförvaltningen vidta betalningsarrangemang för att driva in skatt.  

Närmare bestämmelser om förutsättningar för betalningsarrangemang finns i lagens 43 §. Enligt 43 § 1 mom. kan Skatteförvaltningen vidta betalningsarrangemang enligt 41 §, om den skattskyldiges skattebetalningsförmåga har försämrats tillfälligt på grund av underhållsskyldighet, arbetslöshet, sjukdom eller försämrad likviditet eller av något annat särskilt skäl. Ett betalningsarrangemang görs enligt paragrafens 2 mom. på villkor att det inte utgör hinder för användning av återbäringar till betalning av det belopp som betalningsarrangemanget gäller samt av ränta som eventuellt tas ut på detta belopp. I 3 mom. föreskrivs det att betalningsarrangemang av synnerligen vägande billighetsskäl också får göras så att ränta inte tas ut. Enligt bemyndigandet i 4 mom. får Skatteförvaltningen meddela närmare föreskrifter om vidtagande av betalningsarrangemang, om betalningstid, om säkerhet för tryggande av betalningsarrangemang och om förfarandet i övrigt vid betalningsarrangemang. 

Skatteförvaltningen har utfärdat ett beslut om förfarande vid betalningsarrangemang (1017/2019). Enligt 1 § i beslutet kan Skatteförvaltningen i syfte att skatter ska flyta in vidta betalningsarrangemang med en skattskyldig vars betalningsförmåga har försämrats tillfälligt, i stället för att skicka skatterna för indrivning genom utsökning eller vidta andra indrivningsåtgärder. Betalningsarrangemang kan vidtas i fråga om skatter som tas ut av Skatteförvaltningen, med undantag för de skatter som avses i punktskattelagen (182/2010) eller i bilskattelagen (1482/1994), vilka omfattas av de motsvarande arrangemangen med uppskov med betalning av skatt. Vid vidtagandet av betalningsarrangemang bereder och skickar Skatteförvaltningen till den skattskyldige en betalningstidtabell, i enlighet med vilken skatterna ska betalas som jämna poster som fastställts i betalningsarrangemanget. 

I 2 § i beslutet finns föreskrifter om hinder för betalningsarrangemang. Betalningsarrangemang vidtas inte, om den skattskyldige har skatter som ska drivas in genom utsökning eller skatteskulder som grundar sig på skatteansvar eller Skatteförvaltningens andra fordringar eller om den skattskyldige fortfarande har obetalda skatter som ingått i ett tidigare betalningsarrangemang eller om den skattskyldige har försummat deklarationsskyldigheten som gäller beskattningen. Betalningsarrangemang vidtas inte heller om det för den skattskyldige finns i kraft ett betalningsprogram i enlighet med lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) eller lagen om företagssanering (47/1993), i vilket skatter som Skatteförvaltningen ska driva in ingår. Dessutom kan Skatteförvaltningen låta bli att vidta betalningsarrangemang om beviljandet av förlängd betalningstid av annan orsak inte är ändamålsenligt för att skatter ska flyta in. 

Enligt 4 § i beslutet är maximitiden för betalningsarrangemang utan säkerhet två år. Om det för betalningsarrangemanget har ställts en säkerhet, kan betalningstiden vara längre. Betalningstiden ska ändå definieras så att skatterna inte preskriberas under tiden för arrangemanget. Enligt 5 § i beslutet tas lagstadgade dröjsmåls- och förseningsräntor ut för tiden för betalningsarrangemanget. Betalningsarrangemanget kan av synnerligen vägande billighetsskäl, såsom en fysisk persons helhetssituation eller tryggande av den fortsatta företagsverksamheten, också vara räntefritt.  

I 7 § i beslutet finns föreskrifter om förfallande av betalningsarrangemang. Betalningsarrangemanget förfaller, om den skattskyldige inte betalar betalningarna i enlighet med betalningstidtabellen, om det för den skattskyldige uppstår en ny skatteskuld eller om den skattskyldige försummar deklarationsskyldigheten som gäller beskattningen. Skatteförvaltningen kan dessutom låta ett betalningsarrangemang förfalla av annat vägande skäl, om inflytningen av skatter kan antas vara i fara. Enligt beslutet kan ett betalningsarrangemang förnyas endast om förfallandet av betalningsarrangemanget har orsakats av fel hos myndigheterna eller av ett annat mycket vägande motiverat skäl. 

I ett betalningsarrangemang kan en skattskyldig som har betalningssvårigheter få extra tid för betalning av skatter som förfallit till betalning. Om den skattskyldige iakttar villkoren för betalningsarrangemanget, skickar Skatteförvaltningen inte den skatt som ingår i betalningsarrangemanget till utsökning. Under ett betalningsarrangemang som är i kraft avförs företaget inte heller ur förskottsuppbördsregistret, och den skatteskuld som ingår i betalningsarrangemanget publiceras inte i skatteskuldsregistret eller på en protestlista. 

När Skatteförvaltningen överväger en begäran om betalningsarrangemang bedömer den hur den skattskyldige tidigare iakttagit sina skyldigheter, hur tillfälliga betalningssvårigheterna är samt vilka möjligheter den skattskyldige har att iaktta det föreslagna betalningsarrangemanget. När ett betalningsarrangemang görs, inkluderas alla skatteskulder som förfallit till betalning samt redan kända skatter som förfaller till betalning inom den närmaste framtiden. Efter det att betalningsarrangemanget har gjorts kan nya skatter som inte ingår i betalningsarrangemanget inte inkluderas i arrangemanget. Nya skatter som förfaller till betalning under betalningsarrangemanget ska betalas på förfallodagen eller mycket snart därefter, annars förfaller betalningsarrangemanget. Vid betalningsarrangemang amorteras de skatteskulder som ingår i betalningsprogrammet i regel i månatliga jämna poster. Endast privatpersoner kan ha längre amorteringsintervall. Betalning av den första amorteringsposten i ett betalningsarrangemang krävs alltid inom högst en månad efter det att betalningsarrangemanget har vidtagits. 

Det faktum att skatter inte kan inkluderas i ett betalningsarrangemang efter det att arrangemanget har gjorts beror på bedömningen av hur tillfälliga betalningssvårigheterna är. Betalningsarrangemang är en åtgärd av engångsnatur med hjälp av vilken betalningssvårigheter ska fås under kontroll och nya skatter betalas i tid. Kravet på att amorteringarna ska inledas inom en månad efter det att betalningsarrangemanget har gjorts baserar sig på förutsättningen att den skattskyldige kan iaktta betalningsarrangemanget så att skatt inflyter mer sannolikt än genom andra indrivningsåtgärder. 

Enligt 105 § 3 mom. i punktskattelagen kan Skatteförvaltningen på grund av exceptionella omständigheter oberoende av sökanden eller väsentligt nedsatt skattebetalningsförmåga eller av andra särskilda skäl på ansökan bevilja uppskov med betalning av skatt. Om det är fråga om punktbeskattning som hör till Tullens behörighet, behandlas ansökan om betalningsuppskov av Tullen. Uppskovet beviljas på villkor att säkerhet till ett belopp motsvarande uppskovsbeloppet ställs för betalningen. Uppskov kan emellertid beviljas utan krav på säkerhet, om det belopp som ska betalas är ringa eller uppskovstiden är kort eller av andra särskilda skäl. På skatt med vars betalning uppskov har beviljats tas ut ränta enligt vad som bestäms i 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995). Uppskov kan dock beviljas utan ränta, om det vore uppenbart oskäligt att ta ut ränta. Enligt 4 mom. kan finansministeriet överta avgörandet av ett principiellt viktigt ärende. 

Enligt 50 § 3 mom. i bilskattelagen kan Skatteförvaltningen av särskilda skäl på ansökan och på de villkor som finansministeriet bestämmer bevilja uppskov med betalningen av skatten. Transport- och kommunikationsverket avgör en ansökan som gäller skatt som verket har debiterat. Finansministeriet kan överta avgörandet av ett uppskovsärende. Ministeriet bestämmer då uppskovsvillkoren i sitt beslut med anledning av ansökan. 

Enligt 61 § i fordonsskattelagen (1281/2003) kan Transport- och kommunikationsverket av särskilda skäl på ansökan och på de villkor som det bestämmer helt eller delvis bevilja befrielse från eller uppskov med betalning av fordonsskatt som betalats eller ska betalas, jämte ränta. Transport- och kommunikationsverket eller finansministeriet har rätt att av andra skattemyndigheter få uppgifter som behövs för att avgöra ett skattelättnadsärende. Tullen avgör ansökningar om skattebefrielse eller skatteuppskov som gäller sådan fast skatt och konsumtionsskatt som avses i fordonsskattelagens 38 §. Uppskov med betalning av skatt beviljas på de villkor som finansministeriet bestämt. 

Enligt 31 § 2 mom. i bränsleavgiftslagen (1280/2003) kan Transport- och kommunikationsverket av särskilda skäl på ansökan bevilja uppskov med betalningen av bränsleavgift på de villkor som finansministeriet bestämmer. Finansministeriet kan överta avgörandet av ett uppskovsärende. 

Finansministeriet har utfärdat en förordning om villkoren för anstånd med betalningen av vissa skatter (1044/2012). Förordningen tillämpas på betalningsuppskov som behandlas med stöd av bilskattelagen, fordonsskattelagen och bränsleavgiftslagen. Enligt 3 § i förordningen tas det på skatt, avgift eller motsvarande prestation, med vars betalning uppskov har beviljats, ut en ränta enligt vad som bestäms om förseningsränta i 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Av särskilt vägande billighetsskäl kan uppskov dock beviljas utan ränta. 

När det gäller företag som drabbats av ekonomiska svårigheter på grund av coronavirusepidemin är det motiverat att bedömningen av hur tillfälliga betalningssvårigheterna är och av vilket som är det lämpligaste sättet att driva in betalningarna görs på ett annat sätt än i normala fall. Om företagens försäljning minskar drastiskt, kan tryggandet av deras verksamhetsförutsättningar kräva en tillfällig period då skatter inte betalas alls. 

2.2  Dröjsmålsränta och förseningsränta

Bestämmelser om dröjsmålsränta och om beräkning av den finns i 5 a och 5 b § i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Enligt 5 a § 1 mom. beräknas dröjsmålsränta på obetald skatt som hör till tillämpningsområdet för lagen om skatteuppbörd och på skatt som påförs i samband med rättelse av beskattningen enligt 57 § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995). Dröjsmålsräntan är referensräntan enligt 12 § i räntelagen (633/1982) för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter.  

Enligt 5 b § 1 mom. beräknas dröjsmålsräntan på obetald skatt från den dag som följer på förfallodagen till den dag då skatten betalas. 

På beräkningen av räntan vid uppskov med betalning av punktskatter, bilskatt, fordonsskatt eller bränsleavgift tillämpas 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta. Enligt paragrafen beräknas på debiterad och obetald skatt som förfallit till betalning en förseningsränta som motsvarar den i 12 § räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga förhöjd med sju procentenheter, sammanlagt dock minst tre euro. Grunden för den ränta som tas ut för tiden för betalningsuppskov är alltså i regel densamma som den dröjsmålsränta som tillämpats i fråga om annan beskattning.  

Enligt 12 § i räntelagen är den referensränta som avses i lagen den ränta som Europeiska centralbanken tillämpat vid den sista huvudsakliga refinansieringstransaktionen före den första kalenderdagen i varje halvårsperiod avrundad uppåt till närmast följande halva procentenhet. Den referensränta som gäller den första kalenderdagen i halvårsperioden i fråga ska tillämpas under de följande sex månaderna. Enligt 12 a § ska Finlands Bank i Finlands författningssamling utan dröjsmål publicera ett meddelande om den referensränta som avses i 12 § och dess giltighetstid.  

Den referensränta som Finlands Bank meddelat för perioden 1.7–31.12.2019 är 0 procent (Finlands Banks meddelande om referensränta och dröjsmålsräntor, 792/2019). Den referensränta som meddelats för perioden 1.7.2019–31.12.2019 tillämpas vid beskattningen 1.1.2020–31.12 .2020. Den förseningsränta som avses i 4 § i lagen om skattetillägg och förseningsränta och den dröjsmålsränta som avses i 5 a § i den lagen är således 7 procent under perioden 1.1.2020–31.12.2020. 

Vid betalningsarrangemang befrias den skattskyldige inte från betalning av dröjsmålspåföljder. För de skatter som ingår i ett betalningsarrangemang tas det för tiden för betalningsarrangemanget ut en dröjsmålsränta enligt 5 a § i lagen om skattetillägg och förseningsränta, som 2020 är 7 procent. Endast av synnerligen vägande billighetsskäl får betalningsarrangemang vidtas också så att dröjsmålsränta inte tas ut. Det är ytterst exceptionellt att dröjsmålsränta inte tas ut. 

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås det att dröjsmålsräntan eller förseningsräntan på skatt som är föremål för betalningsarrangemang eller betalningsuppskov temporärt sänks med tre procentenheter. Den föreslagna ändringen är temporär och gäller skatt som förfallit till betalning den 1 mars 2020 eller därefter. Begränsningen av ändringens tillämpningstid hänför sig till spridningen av coronavirusepidemin och tillspetsningen av de ekonomiska svårigheter som den orsakat företagen under mars 2020. Den sänkta dröjsmålsräntan kan således gälla exempelvis mervärdesskatten för skatteperioden januari 2020 och förskottsinnehållningar som innehållits i februari 2020 och vars betalningsdag var den 12 mars 2020.  

Den lägre räntan ska tillämpas på betalningsarrangemang och betalningsuppskov som har gjorts efter ikraftträdandet av lagen och i fråga om vilka ansökan görs senast den 31 augusti 2020. Avsikten är att ändringen ska vara temporär, och dess syfte är att hjälpa företag som drabbats av betalningssvårigheter att klara av den plötsliga stagnationen i kassaflödet till följd av coronavirusepidemin. Eftersom det är fråga om en betydande avvikelse från dröjsmålsräntan eller förseningsräntan på andra skatteskulder, är den föreslagna bestämmelsen temporär och kan i praktiken tillämpas på skatter som förfaller till betalning under en sexmånadersperiod (1.3.2020–31.8.2020).  

Samtidigt som dröjsmålsräntan sänks temporärt lindrar Skatteförvaltningen villkoren för betalningsarrangemang genom egna åtgärder. Åtgärderna hänför sig bland annat till tidtabellen för betalningsposterna i betalningsprogrammet samt möjligheten att inkludera nya skatter i ett betalningsarrangemang som är i kraft. Den första posten i betalningsprogrammet ska till exempel kunna förläggas till tre månader från det att ansökan om betalningsarrangemang gjordes. Detta gör det lättare för företag att klara av en akut kassakris, i och med att den första betalningsposten i betalningsprogrammet till skillnad från nuläget är längre fram än en månad från det att ansökan om betalningsprogrammet gjordes. Dessutom ska det under den värsta perioden av epidemin vara möjligt att i betalningsprogrammet i efterhand inkludera skatter som förfallit till betalning efter det att betalningsprogrammet har gjorts. För närvarande förfaller betalningsprogrammet, om det under betalningsprogrammets gång uppstår en ny skatteskuld för den skattskyldige.  

Den lagändring som föreslås i propositionen och Skatteförvaltningens ändringar i förfarandet vid betalningsarrangemang bildar en helhet som underlättar den svåra situationen för företag som drabbats av betalningssvårigheter. Syftet med ett flexiblare förfarande är att göra det möjligt för annars livskraftiga företag att undvika konkurs och i slutändan också klara av sina skatteförpliktelser med hjälp av den betalningstid som betalningsarrangemanget medför. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

8.1  Samband med andra propositioner

Propositionen har samband med regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice, som avses bli överlämnad till riks-dagen samtidigt med denna proposition. 

8.2  Förhållande till budgetpropositionen

Propositionens minskande effekt på inkomstposterna för 2020 är 766 miljoner euro. Effekterna beaktas i den andra tilläggsbudgetpropositionen.