1.1
1.1 Statstjänstemannalagen
5 §. I paragrafens 1 mom. stryks omnämnandet av att bestämmelser om överföring av behövligt anslag till ett annat ämbetsverk när tjänster överförs finns i 7 a § i lagen om statsbudgeten. När en tjänst överförs till ett annat ämbetsverk är det enligt statstjänstemannalagen inte längre nödvändigt att även ett behövligt anslag överförs. Därför kan också att hänvisningen till 7 a § i lagen om statsbudgeten strykas i 5 § 1 mom. i statstjänstemannalagen.
I 7 a § i lagen om statsbudgeten föreskrivs det emellertid fortfarande om möjligheten att överföra anslag för omfördelning av personalresurserna samt om behörigheten att besluta om överföring av anslag till andra ämbetsverk. När överföringar av tjänster och anslag bereds ska det ansvariga ministeriet se till att det korrekta förfarandet tillämpas vid beslutsfattandet.
Ändringen av 2 mom. gäller den myndighet som fattar beslutet om överföringen av tjänsten. Det föreslås att tjänster som specificeras i statsbudgeten överförs till en annan enhet vid samma ämbetsverk genom beslut av det ministerium som saken gäller. Övriga tjänster överförs till ett ämbetsverk inom ett annat ministeriums förvaltningsområde genom beslut av det ministerium från vars förvaltningsområde tjänsterna överförs. Finansministeriet ska underrättas om beslutet. Avsikten är således att förtydliga behörigheten i samband med tjänsteöverföringar samt att förenkla förfarandet.
Det ministerium som fattar beslutet om överföringen av tjänsten ska säkerställa att det inte är fråga om en så omfattande överföring av personalresurser att förvaltningens verksamhetspolitik som godkänts av riksdagen måste utvärderas på nytt eller att de centrala riktlinjerna för förvaltningsområdets verksamhet ändras eller att det krävs sådana anslagsöverföringar som bör genomföras i samband med den normala budgetbehandlingen. Detta innebär att endast enstaka tjänsteöverföringar kan genomföras under budgetåret. Mer omfattande ändringar genomförs i samband med den normala budgetbehandlingen.
9 c §. Det föreslås att det fogas en ny 9 c § till statstjänstemannalagen. Enligt den föreslagna nya paragrafen förutsätter utnämning till ett tjänsteförhållande för viss tid på högst ett år inte en sådan grund som föreskrivs i 9 § 1 mom., om den som utnämns till tjänsteförhållandet enligt uppgift från arbets- och näringsbyrån har varit arbetslös arbetssökande utan avbrott under de senaste 12 månaderna. De grunder som föreskrivs i 9 § 1 mom. är arbetets art, ett vikariat, interimistisk skötsel av uppgifter som hör till en vakant tjänst eller praktik. Ett tjänste- eller arbetsavtalsförhållande på högst två veckor utgör emellertid inget avbrott i arbetslösheten.
Myndigheten kan göra förfrågningar hos arbets- och näringsbyrån om lämpliga arbetssökande för den lediga platsen. Arbets- och näringsbyrån kan lämna ut uppgifter om sådana personer, om dessa har gett sitt samtycke därtill. Myndigheten ska ha rätt att utnämna en person som enligt uppgift från arbets- och näringsbyrån har varit arbetslös arbetssökande under de senaste 12 månaderna till ett tjänsteförhållande för viss tid utan en sådan grund som anges i 9 § 1 mom. Myndigheten ska kunna lita på arbets- och näringsbyråns uppgifter, vilket innebär att en utnämning till ett tjänsteförhållande för viss tid är giltig även om arbets- och näringsbyråns uppgifter skulle visa sig vara felaktiga. Detta betonas av paragrafens formulering, enligt vilken förutsättningen för utnämning till ett tjänsteförhållande för viss tid är att den person som utnämns är långtidsarbetslös enligt uppgift från arbets- och näringsbyrån, och således inte personens faktiska långtidsarbetslöshet.
Inom loppet av ett år från att det första tjänsteförhållandet för viss tid började kan personen av samma myndighet utnämnas till högst två nya tjänsteförhållanden för viss tid. Då får den sammanräknade totala längden för tjänsteförhållandena för viss tid dock inte överskrida ett år. Mellan tjänsteförhållandena för viss tid kan det förekomma avbrott eller t.ex. ett tjänsteförhållande för viss tid som personen har utnämnts till med stöd av 9 § i statstjänstemannalagen. Den föreslagna 9 c § inverkar således inte på tillämpningen av 9 § i statstjänstemannalagen.
Om exempelvis ett tjänsteförhållande för viss tid på ett halvt år börjar den 16 januari 2018, kan ett nytt tjänsteförhållande för viss tid på ett halvt år börja senast den 15 januari 2019. Det senare tjänsteförhållandet skulle således ännu börja inom ett år från att det första tjänsteförhållandet började och tjänsteförhållandenas sammanräknade totala längd blir ett år.
För att begreppet arbetslös arbetssökande ska vara så entydigt som möjligt, föreslås i paragrafens 3 mom. att en person ska betraktas som arbetslös arbetssökande i enlighet med vad som föreskrivs i 1 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice (916/2012). Den nämnda bestämmelsen innehåller definitioner på arbetslös och arbetssökande.
En person som utnämns till ett tjänsteförhållande för viss tid med stöd av den föreslagna 9 c §, ska i samtliga fall uppfylla de allmänna behörighetsvillkoren samt eventuella särskilda behörighetsvillkor enligt statstjänstemannalagen. På ett tjänsteförhållande tillämpas dessutom bestämmelsen om prövotid i 10 § i statstjänstemannalagen. Finansministeriet har gett en anvisning om de principer som ska iakttas när tjänster tillsätts. I anvisningen sägs att om en person utnämns till ett tjänsteförhållande för över ett års tid ska vid ansökningsförfarandet iakttas samma principer som vid utnämning till tjänst. Eftersom en person med stöd av den föreslagna 9 c § kan utnämnas till ett tjänsteförhållande för viss tid på högst ett år, är det inte nödvändigt att använda ett öppet ansökningsförfarande, utan förfarandet är upp till myndigheten. När en person utnämns till ett tjänsteförhållande för viss tid med stöd av 9 c §, ska det emellertid i utnämningsbrevet nämnas eller annars antecknas att utnämningen har gjorts med stöd av 9 c § i statstjänstemannalagen.
Eftersom utnämning till ett tjänsteförhållande för viss tid enligt 9 c § i statstjänstemannalagen inte förutsätter något skäl som avses i 9 § 1 mom., kan inte heller lagens 56 § tillämpas på tjänsteförhållanden för viss tid som ingås med stöd av 9 c §. Enligt 56 § har en tjänsteman rätt till ersättning när tjänsteförhållandet upphör, om utnämningen har gjorts i strid med 9 § 1 mom.
10 §. Paragrafens 1 mom. som gäller prövotiden ändras för det första så att hänvisningen till 11 § stryks i fråga om prövotidshävning. I 11 § i statstjänstemannalagen finns det inte längre någon uttrycklig bestämmelse om diskrimineringsgrunderna, utan enligt paragrafen finns bestämmelser om likabehandling och förbud mot diskriminering i diskrimineringslagen (1325/2014). Bestämmelser om jämställdhet och förbud mot diskriminering på grund av kön finns i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män (609/1986). Momentets ordalydelse ändras så att upplösandet inte får ske på diskriminerande grunder eller annars på osakliga grunder med hänsyn till syftet med prövotiden. Momentet ändras inte i sak.
Nytt är att det i 1 mom. föreslås att myndigheten ska ha rätt att förlänga prövotiden om tjänstemannen under prövotiden har varit frånvarande från arbetet på grund av arbetsoförmåga eller familjeledighet. Enligt förslaget ska prövotiden kunna förlängas med en månad för varje period av 30 kalenderdagar som arbetsoförmågan eller familjeledigheten fortgår.
Med tanke på tillämpningen av bestämmelsen har det ingen betydelse vad som orsakade arbetsoförmågan. Arbetsoförmågan kan bero på till exempel sjukdom, olycksfall på fritiden och olycksfall i arbetet. Med familjeledighet avses moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet samt vårdledighet, även om vårdledighet sannolikt inte hålls under prövotiden.
Alla kalenderdagar inklusive lediga dagar som ingår i en period av arbetsoförmåga eller familjeledighet beaktas när kalenderdagarna räknas. Om en tjänsteman som arbetar en vanlig fem dagars vecka är arbetsoförmögen på fredagen, veckoslutet och den därpå följande måndagen, blir det fyra kalenderdagar, trots att lördag och söndag inte är arbetsdagar. På motsvarande sätt motsvarar en veckas familjeledighet sju kalenderdagar.
Exempel: Tjänstemannens prövotid på sex månader började den 15 februari 2017 och var således avsedd att upphöra den 14 augusti 2017. På grund av arbetsoförmåga var tjänstemannen frånvarande från tjänsteutövningen 20.7—21.8.2017, dvs. totalt 33 dagar. Dock inföll endast 26 kalenderdagar av perioden av arbetsoförmåga under prövotiden. Myndigheten har inte rätt att förlänga prövotiden.
Prövotiden kan på nytt förlängas med en månad om tjänstemannens perioder av arbetsoförmåga eller familjeledighet utökas med ytterligare 30 kalenderdagar. I detta hänseende beaktas också de kalenderdagar som infaller under den förlängda prövotiden, om myndigheten har meddelat att prövotiden förlängs.
Exempel: Tjänstemannens prövotid på sex månader började den 15 februari 2017 och var således avsedd att upphöra den 14 augusti 2017. Tjänstemannen var arbetsoförmögen 19.6—31.8.2017. Under den faktiska prövotiden 19.6–15.8.2017 utgjorde perioden av arbetsoförmåga 57 kalenderdagar. Arbetsgivaren hade således rätt att förlänga prövotiden med en månad. Eftersom arbetsoförmågan har fortgått under prövotiden, så att arbetsoförmågan varade ytterligare 30 kalenderdagar, har myndigheten rätt att förlänga prövotiden med ytterligare en månad fram till den 14 oktober 2017.
Prövotiden förlängs inte automatiskt till följd av tjänstemannens perioder med arbetsoförmåga eller familjeledighet. Om villkoren för att fortsätta prövotiden uppfylls, och myndigheten vill utnyttja möjligheten att förlänga prövotiden, ska myndigheten underrätta tjänstemannen om att prövotiden förlängs innan den annars upphör.
32 §. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras i fråga om tiden för återanställningsskyldigheten. Enligt propositionen ska återanställningsskyldigheten på 24 månader förkortas till sex månader. Att det är fråga om myndighetsverksamhet är inte en orsak till varför den återanställningsskyldighet som gäller tjänstemän i väsentlig grad skulle avvika från den återanställningsskyldighet som gäller anställda i arbetsavtalsförhållande. Enligt statstjänstemannalagen ska återanställningsskyldigheten emellertid vara sex månader i samtliga fall. Det anses inte vara nödvändigt att i statstjänstemannalagen föreskriva om längden på två olika skyldigheter att återanställa såsom i arbetsavtalslagen.
Enligt 32 § 1 mom. i den gällande statstjänstemannalagen ska ämbetsverket hos den lokala arbetskraftsmyndigheten ta reda på om tidigare tjänstemän söker arbete genom denna myndighets förmedling. Momentet ändras så att ordet lokala stryks, eftersom systemet numera är landsomfattande. I övrigt motsvarar skyldigheten att återanställa gällande lag.
Paragrafens 2 mom. ändras så att skyldigheten att återanställa enligt 1 mom. på motsvarande sätt gäller även förvärvare enligt 5 e §, om överlåtaren har sagt upp en tjänsteman före tidpunkten för överlåtelsen. Enligt 32 § 2 mom. i den gällande statstjänstemannalagen är återanställningstiden nio månader i situationer som gäller överlåtelse av rörelse, så enligt förslaget förkortas denna tid med tre månader.
35 §. Det föreslås att bestämmelsen om tjänstemännens avgångsålder i paragrafens 1 mom. ändras så att tjänsteförhållandet med tjänstemannens samtycke kan förlängas med högst två år trots att tjänstemannen uppnått avgångsåldern. Förlängningen av ett tjänsteförhållande ska i regel basera sig på myndighetens initiativ. Det kan vara fråga om att arbetsgivaren fortfarande, trots att tjänstemannen uppnått avgångsåldern, behöver tjänstemannens arbetsinsats och sakkunskap t.ex. för slutförande av ett projekt som tjänstemannen ansvarar för eller av någon annan orsak som har samband med ämbetsverkets arbetssituation. Förlängningen av ett tjänsteförhållande förutsätter emellertid samförstånd mellan tjänstemannen och myndigheten. Förlängningen av ett tjänsteförhållande baserar sig således inte på tjänstemannens egen anmälan. Om parterna är oeniga om förlängningen, upphör tjänsteförhållandet senast när den föreskrivna avgångsåldern uppnåtts. Möjligheten att förlänga tjänsteförhållandet efter att avgångsåldern uppnåtts gäller personer i ordinarie tjänster. Eftersom det inte sker någon ny utnämning är det ändamålsenligt att personen fortsätter i samma uppgifter, varvid också anställningsvillkoren förblir oförändrade.
Om tjänsteförhållandet förlängs, upphör det inte när avgångsåldern uppnåtts, utan omvandlas till ett tjänsteförhållande för viss tid. Tjänsteförhållandet upphör utan uppsägning när den tid som tjänsteförhållandet förlängts har gått ut. Avsikten är att ett tjänsteförhållande ska kunna förlängas en gång och att längden för förlängningen då ska bestämmas inom ramen för den gräns på två år som föreskrivs i paragrafen. En tjänstemans rätt att säga upp sig begränsas inte utan förblir den samma som enligt gällande bestämmelser.
I fråga om de tjänstemän som utnämns av republikens president eller vid statsrådets allmänna sammanträde föreskrivs i 5 § 4 punkten i reglementet för statsrådet (262/2003) att statsrådets allmänna sammanträde beviljar rätt för tjänstemannen att kvarstå i tjänsten efter uppnådd avgångsålder. I fråga om ämbetsverkets chef fattas beslutet om förlängning av tjänsteförhållandet av ministeriet och i fråga om övriga tjänstemän av ämbetsverket.
65 §. Det föreslås att bestämmelsen i paragrafens 4 mom. om att tjänstemannen är tjänstledig från sin tidigare tjänst till dess att prövotiden i den nya tjänsten upphör, preciseras så att tjänstemannen är tjänstledig till dess att prövotiden på högst sex månader i den nya tjänsten upphör.
Eftersom det i denna proposition också föreslås att prövotiden ska kunna förlängas om tjänstemannen under prövotiden har varit frånvarande från tjänsteutövningen på grund av arbetsoförmåga eller familjeledighet, kan möjligheten att förlänga prövotiden föranleda problem i situationer där en tjänsteman med stöd av lagen är tjänstledig från sin tidigare tjänst till dess att prövotiden i den nya tjänsten upphör. Därför är det nödvändigt att i lagen precisera att tjänstemannen är tjänstledig från sin tidigare tjänst till dess att prövotiden på högst sex månader i den nya tjänsten upphör. Om en tjänsteman har en prövotid på t.ex. sex månader i sin nya tjänst och tjänstemannen är frånvarande från tjänsteutövningen på grund av arbetsoförmåga och prövotiden på denna grund förlängs med t.ex. 30 dagar, är det upp till myndigheten (för den tidigare tjänsten) om tjänstledighet beviljas för den tid som överstiger sex månader.
1.2
1.2 Lagen om kommunala tjänsteinnehavare
3 a §.Anställning av en person som är långtidsarbetslös i tjänsteförhållande för viss tid. Denna paragraf är ny. Till innehållet motsvarar paragrafen den ändring som genom lag 1448/2016 gjordes i arbetsavtalslagen. Enligt paragrafen kan en långtidsarbetslös person anställas i ett tjänsteförhållande för viss tid utan en sådan grund som anges i 3 §, om personen enligt uppgift från arbets- och näringsbyrån har varit arbetslös arbetssökande utan avbrott de senaste 12 månaderna.
Arbetsgivaren kan göra förfrågningar hos arbets- och näringsbyrån om lämpliga arbetssökande för den lediga arbetsplatsen. Arbets- och näringsbyrån kan lämna ut uppgifter om sådana personer, om dessa har gett sitt samtycke därtill. Arbetsgivaren har rätt att anställa personer som enligt uppgift från arbets- och näringsbyrån har varit arbetslösa arbetssökande under de senaste 12 månaderna till tjänsteförhållanden för viss tid utan en sådan grund som anges i 3 § 2 mom. Arbetsgivaren ska kunna lita på arbets- och näringsbyråns uppgifter, vilket innebär att en anställning i ett tjänsteförhållande för viss tid är giltig även om arbets- och näringsbyråns uppgifter skulle visa sig vara felaktiga. Detta betonas av paragrafens formulering, enligt vilken förutsättningen för anställning för viss tid är att den person som anställs är långtidsarbetslös enligt uppgift från arbets- och näringsbyrån, och således inte personens faktiska långtidsarbetslöshet.
För att begreppet arbetslös arbetssökande ska vara så entydigt som möjligt, konstateras i paragrafens 2 mom. att en person ska betraktas som arbetslös arbetssökande i enlighet med vad som föreskrivs i 1 kap. 3 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Den nämnda bestämmelsen innehåller definitioner på arbetslös och arbetssökande.
En långtidsarbetslös kan anställas för högst ett år utan en sådan grund som anges i 3 § 2 mom. Anställningar i tjänsteförhållanden för viss tid som är kortare än ett år är också möjliga högst tre gånger, förutsatt att den sammanräknade totala längden för tjänsteförhållandena för viss tid inte överskrider ett år. Mellan tjänsteförhållandena för viss tid kan det förekomma avbrott eller t.ex. en anställning för viss tid i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande.
Det är enbart fråga om grunden för att ingå ett tjänsteförhållande för viss tid. Genom bestämmelsen slopas således inte arbetsgivarens skyldighet att erbjuda extra arbete till redan anställda deltidsanställda eller permitterade tjänsteinnehavare eller tjänsteinnehavare som omfattas av återanställningsskyldigheten.
När en anställning för viss tid inte längre är möjlig av den anledningen att ett år har gått, kan personen efter det fortfarande anställas för viss tid på de grunder som anges i 3 § 2 mom.
4 §.Offentligt ansökningsförfarande. Enligt 4 § i den gällande lagen kan anställning i ett tjänsteförhållande med avvikelse från 1 mom. ske utan ansökningsförfarande, när det är fråga om bl.a. anställning av vikarie eller anställning för viss tid i ett vakant tjänsteförhållande. I de situationer som avses i 3 a § i lagförslaget förutsätter anställning i ett tjänsteförhållande för viss tid inte någon grund, dvs. det behöver varken vara fråga om ett vikariat eller ett vakant tjänsteförhållande. Detta innebär att paragrafens 3 mom. behöver ändras så att anställning i tjänsteförhållande kan ske utan offentligt ansökningsförfarande även i de fall som avses i 3 a §.
8 §.Prövotid. Andra meningen i paragrafens 1 mom. ändras så att i ett tjänsteförhållande för viss tid får prövotiden, inklusive förlängningar, vara högst hälften av tiden för tjänsteförhållandet, dock inte längre än sex månader. Begränsningarna gäller alltså prövotidens totala längd, som omfattar den ursprungliga avtalade prövotiden och de förlängningar av prövotiden som görs med stöd av det nya 2 mom. Den totala längden av prövotiden får inte överskrida hälften av varaktigheten av ett anställningsförhållande för viss tid eller sex månader. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom., varvid nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom.
I det nya 2 mom. föreskrivs om arbetsgivarens möjlighet att förlänga prövotiden, om tjänsteinnehavaren har varit frånvarande från arbetet på grund av arbetsoförmåga eller familjeledighet. Till innehållet motsvarar bestämmelsen den ändring som gjorts i 1 kap. 4 § i arbetsavtalslagen. Med tanke på tillämpningen av bestämmelsen har det ingen betydelse vad som orsakade arbetsoförmågan. Arbetsoförmågan kan bero på till exempel sjukdom, olycksfall på fritiden och olycksfall i arbetet. Med familjeledighet avses moderskaps-, faderskaps- och föräldraledighet samt vårdledighet, även om den sistnämnda ledigheten förmodligen inte tas ut under prövotiden.
Enligt förslaget ska prövotiden kunna förlängas med en månad för varje period av 30 kalenderdagar som arbetsoförmågan eller familjeledigheten fortgår. Alla kalenderdagar inklusive lediga dagar som ingår i en period av arbetsoförmåga eller familjeledighet beaktas när kalenderdagarna räknas. Om en tjänsteinnehavare som arbetar en vanlig fem dagars vecka är arbetsoförmögen på fredagen, veckoslutet och den därpå följande måndagen, blir det fyra kalenderdagar, trots att lördag och söndag inte är arbetsdagar. På motsvarande sätt motsvarar en veckas familjeledighet sju kalenderdagar.
Arbetsgivaren har möjlighet att förlänga prövotiden endast med stöd av sådana kalenderdagar som ingår i en period av arbetsoförmåga eller familjeledighet och som infallit under prövotiden.
Exempel: Tjänsteinnehavarens prövotid på sex månader började den 15 februari 2017 och var således avsedd att upphöra den 14 augusti 2017. På grund av arbetsoförmåga var tjänsteinnehavaren frånvarande från arbetet 20.7—21.8.2017, dvs. totalt 33 dagar. Dock inföll endast 27 kalenderdagar av perioden av arbetsoförmåga under prövotiden. Arbetsgivaren har inte rätt att förlänga prövotiden.
Prövotiden kan på nytt förlängas med en månad om tjänsteinnehavarens perioder av arbetsoförmåga eller familjeledighet utökas med ytterligare 30 kalenderdagar. I detta hänseende beaktas också de kalenderdagar som infaller under den förlängda prövotid som arbetsgivaren har meddelat att förutsätts efter den faktiska prövotiden.
Exempel: Tjänsteinnehavarens prövotid på sex månader började den 15 februari 2017 och var således avsedd att upphöra den 14 augusti 2017. Tjänsteinnehavaren var arbetsoförmögen 19.6—31.8.2017. Under den faktiska prövotiden 19.6—15.8.2017 utgjorde perioden av arbetsoförmåga 58 kalenderdagar. Arbetsgivaren hade således rätt att förlänga prövotiden med en månad. Eftersom arbetsoförmågan har fortgått under prövotiden, så att arbetsoförmågan varade ytterligare 30 kalenderdagar, har arbetsgivaren rätt att förlänga prövotiden med ytterligare en månad fram till den 14 oktober 2017.
I praktiken kan det förekomma situationer där en tjänsteinnehavare har varit arbetsoförmögen eller haft familjeledighet, men då han eller hon har trots det varit i arbete. När kalenderdagarna räknas beaktar man naturligtvis inte sådana dagar då tjänsteinnehavaren trots arbetsoförmåga eller familjeledighet har varit i arbete. Enligt paragrafens 1 mom. har arbetsgivaren rätt att förlänga prövotiden endast om tjänsteinnehavaren under prövotiden har varit frånvarande från arbetet på grund av arbetsoförmåga eller familjeledighet.
Prövotiden förlängs inte automatiskt till följd av tjänsteinnehavarens perioder av arbetsoförmåga eller familjeledighet. Om villkoren för att fortsätta prövotiden uppfylls, och arbetsgivaren vill utnyttja möjligheten att förlänga prövotiden, ska arbetsgivaren underrätta tjänsteinnehavaren om att prövotiden förlängs innan den annars upphör.
46 §.Återanställande av uppsagd tjänsteinnehavare. Det föreslås att tiden för återanställningsskyldigheten ska förkortas. Syftet med förkortningen är att lätta på arbetsgivarens administrativa börda och att göra arbetsmarknaden smidigare samtidigt som de målsättningar som är orsaken till att återanställningsskyldigheten finns beaktas.
Tiden för återanställningsskyldigheten ska i princip vara fyra månader. Om tjänsteförhållandet när det upphörde hade fortgått utan avbrott 12 år, föreslås emellertid att tiden för återanställande är sex månader. De ändringar som föreslås motsvarar de ändringar som gjorts i arbetsavtalslagen.
I övrigt motsvarar skyldigheten att återanställa gällande lag.