1
Lagförslag
1 §.Tillämpningsområde. Enligt förslaget ska de bestämmelser i 1 § 4 mom. i lagen om studiestöd som gäller förutsättningarna för beviljande av studiestöd för studier utomlands ändras. Enligt den gällande bestämmelsen beviljas studiestöd en finsk medborgare som bedriver studier utomlands, om han eller hon har haft sin i lagen om hemkommun avsedda hemkommun i Finland i minst två år under de fem år som föregår inledandet av studierna och om vistelsen utomlands kan anses tillfällig. Villkoret om hemkommun i den föreslagna 4 mom. 1 punkten motsvarar i huvudsak den gällande bestämmelsen. För att bosättningsvillkoret ska vara uppfyllt ska det dock inte längre krävas att sökandens vistelse utomlands kan anses tillfällig. Huruvida villkoret om hemkommun enligt punkten är uppfyllt ska liksom för närvarande utredas med hjälp av villkoren i lagen om hemkommun.
Enligt den föreslagna 4 mom. 2 punkten kan studiestöd för studier som bedrivs utomlands dessutom beviljas en finsk medborgare och en utlänning som avses i 2 mom., om han eller hon med hänsyn till sina levnadsförhållanden annars har haft fast anknytning till Finland. Vid bedömningen av om anknytningen är fast ska man kunna beakta omständigheter som gäller personens familjeförhållanden, utkomst samt yrkesmässiga och andra motsvarande levnadsförhållanden. Momentets 2 punkt ska tillämpas när en person inte kan anses ha haft hemkommun i Finland enligt lagen om hemkommun under den tid som avses i 1 punkten.
Prövningen ska grunda sig på en helhetsbedömning av personens levnadsförhållanden, och personens ska ha en sådan fast anknytning till Finland som är jämförbar med det villkor som gäller hemkommunen i 1 punkten. En person kan t.ex. anses ha sådan fast anknytning till Finland som avses 2 punkten, om han eller hon har bott i Finland största delen av sitt liv och gått i skola eller arbetat i Finland. Exempelvis en person vars förälder, make eller maka bor i Finland och som regelbundet har tillbringat långa perioder i Finland kan också anses ha en sådan fast anknytning som avses punkten.
Den fasta anknytning som avses i bestämmelsen kan inte anses föreligga om en omständighet har varat endast en kort tid. För att en fast anknytning ska föreligga förutsätts det i regel att omständigheten varat en oavbruten tid av minst flera år. Vid prövningen är det dock också möjligt att beakta t.ex. vilken betydelse den fasta anknytningen har. Enligt 1 § 2 mom. i lagen om studiestöd tillämpas vad som i lagen bestäms om finska medborgare också på den som har rätt till studiestöd enligt lagen om studiestöd med stöd av Europeiska gemenskapens lagstiftning eller ett avtal som Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater har ingått med en annan avtalspart (en medborgare i EU, EES eller Schweiz som är anställd i en annan medlemsstat eller hans eller hennes familjemedlemmar som han eller hon har vårdnaden om) eller som har i 10 kap. i utlänningslagen (301/2004) föreskriven permanent uppehållsrätt i Finland (permanent uppehållsrätt för EU-medborgare). Sålunda kan t.ex. en sådan EU-arbetstagare som inte haft i 1 punkten avsedd hemkommun i Finland få studiestöd med stöd av 2 punkten, om han eller hon kan anses ha sådan fast anknytning till Finland som avses där. För att studiestöd ska kunna beviljas, ska personen ha integrerats i det finländska samhället så att han eller hon kan anses ha etablerat en fast anknytning till Finland. Därmed kan bara en förälders kortvariga anställning som EU-arbetstagare i Finland inte i sig anses grunda i bestämmelsen avsedd fast anknytning till Finland för EU-arbetstagarens barn.
3 §.Definitioner. Det föreslås att yrkeshögskolelagens författningsnummer ändras i paragrafens 3 punkt.
4 §.Studier som berättigar till studiestöd. Det föreslås att 3 mom. 1 punkten ändras eftersom rubriken på lagen om grundläggande yrkesutbildning (630/1998) har ändrats genom lagen om ändring av lagen om yrkesutbildning (787/2014).
5 b §.Tillräcklig framgång i studierna. I paragrafen föreskrivs om tillräcklig framgång i studierna och om det förfarande som ska iakttas vid uppföljningen av framgången. Det föreslås att formuleringen i paragrafen förtydligas så att en jämlik tillämpningspraxis kan säkerställas.
Enligt formuleringen i gällande 1 mom. följs framgången i studierna årligen, men i praktiken följs framgången i studierna också i fråga om dem som under läsåret ansöker om stöd på nytt. Bestämmelsen anger den tidpunkt när myndigheten gör uppföljningen av hur studierna framskridit. Det är inte nödvändigt att föreskriva separat om tidpunkten för när uppföljningen görs och därför ändras bestämmelsen så att det endast anges att framgången i studierna följs upp. I enlighet med den etablerade praxis som tillämpats vid verkställigheten av studiestödet görs en uppföljning av framgången i studierna och en bedömning av tillräcklig framgång med vissa intervaller och när den studerande ansöker om studiestöd. Till övriga delar motsvarar 1 mom. gällande 1 mom.
I 2 mom. förerskrivs om indragning av studiestödet och avslag på ansökan om studiestöd, om den studerandes studier inte har framskridit tillräckligt. På basis av bestämmelsen kan ansökan om studiestöd avslås bl.a. då stödet tidigare har dragits in på grund av otillräcklig framgång i studierna och då studierna, när den studerande ansöker om studiestöd på nytt, fortfarande inte har framskridit tillräckligt. När det gäller högskolestuderande finns det i 4 § i förordningen om studiestöd närmare bestämmelser om vilka studier som krävs efter det att stödet upphört.
I 2 mom. föreskrivs dessutom att studiestödet i högskolestudier dras in vid utgången av den termin under vilken uppföljningen av studieframgången görs. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i gällande 4 mom. I momentet föreskrivs dessutom att studiestödet kan dras in retroaktivt, om antalet studieprestationer varit synnerligen litet och det av omständigheterna framgår att den studerande inte ens haft för avsikt att studera på heltid. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak gällande 5 mom., men enligt formuleringen i den gällande bestämmelsen kan studiestödet återkrävas i motsvarande situationer. Bestämmelser om återkrav av stöd som betalats utan grund finns dock i 27 § i lagen, och därför är det onödigt att föreskriva om saken i detta moment.
Enligt förslaget till 3 mom. har den studerande rätt till studiestöd även om studierna inte har framskridit tillräckligt, om han eller hon anger godtagbara skäl till att studierna tillfälligt fördröjts. Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen gällande 2 mom. Det föreslås att formuleringen ändras så att det i bestämmelsen föreskrivs om den studerandes rätt till studiestöd om han eller hon anger godtagbara skäl till att studierna framskrider långsamt. Enligt formuleringen i den gällande lagen kan utbetalningen av studiestöd fortsätta i dessa fall. Den föreslagna ändrade formuleringen ska på samma sätt gälla sådana studerande som redan beviljats studiestöd som sådana studerande som ansöker om studiestöd när uppföljningen av framgången i studierna görs.
I enlighet med bestämmelserna om hörande av part i förvaltningslagen (434/2003) ska en studerande på samma sätt som för närvarande innan ett ärende avgörs ges tillfälle att avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras. Enligt etablerad praxis skickas ett brev om hörande till den studerande när studierna på basis av uppgifter från läroanstalten inte har framskridit tillräckligt.
I förslaget till 4 mom. föreskrivs om förutsättningarna för att bevilja studiestöd eller fortsätta utbetalningen av studiestöd för en viss tid, även om studierna inte har framskridit tillräckligt. Om framgången i studierna anses kräva särskild uppföljning, beviljas studiestödet eller fortsätter utbetalningen av stödet för en viss tid. Genom ändringen säkerställs det att studiestöd kan beviljas för en viss tid också i sådana situationer då en studerande på nytt ansöker om studiestöd som redan upphört. Till övriga delar motsvarar momentet i sak gällande 3 mom. I momentet ska det dock inte längre finnas någon bestämmelse om Folkpensionsanstaltens befogenhet att bestämma om när studier vid någon annan läroanstalt än en högskola har framskridigt tillräckligt inom den utsatta tiden.
Enligt 5 mom. får det utfärdas närmare bestämmelser om bedömningen av tillräcklig framgång i studierna genom förordning av statsrådet. Bestämmelsen motsvarar gällande 6 mom.
6 §.Begränsningar i fråga om studiestödet. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. 3 punkten ändras eftersom rubriken på lagen om grundläggande yrkesutbildning (630/1998) har ändrats genom lagen om ändring av lagen om yrkesutbildning (787/2014).
11 §.Studiepenningens belopp. I paragrafen föreskrivs om studiepenningens belopp. Det föreslås att paragrafen ändras så att dess 6 mom., som gäller justeringen av studiepenningsbeloppen på det sätt som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex, upphävs. Bestämmelserna i gällande 11 § om en höjning av studiepenningen på basis av föräldrarnas inkomster ska tas in i en ny 11 a §. I 1 mom. föreskrivs om studiepenningens belopp för andra än högskolestuderande samt om studiepenningens belopp för s.k. gamla högskolestuderande.
I 2 mom. föreskrivs om studiepenningens belopp för en högskolestuderande som för första gången har tagit emot en studieplats i en utbildning som inleds i en högskola den 1 augusti 2014 eller därefter eller som har tagit emot en studieplats före den 1 augusti 2014, men anmält sig som närvarande första gången den 1 augusti 2014 eller därefter. Detta motsvarar övergångsbestämmelsen i lagen om ändring av lagen om studiestöd (1243/2013) och tolkningen av den, enligt vilken bestämmelserna i gällande 11 § 1 mom. 1—4 punkten och 3 mom. 1, 3 och 5 punkten om studiepenningens belopp i en högskola tillämpas på sådana studerande.
11 a §.Höjning av studiepenningen på basis av föräldrarnas inkomster. I lagen föreslås en ny 11 a § med bestämmelser om en höjning av studiepenningen på basis av föräldrarnas inkomster. För närvarande finns dessa bestämmelser i lagens 11 § 3 mom. I förslaget till 1 mom. föreskrivs om höjningen av studiepenningen för högskolestuderande och i 2 mom. om höjningen av studiepenningen för andra studerande än högskolestuderande. I 3 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som i gällande 11 § 4 mom. om beräkningen av höjningen.
12 §.Höjning av studiepenningen till samma nivå som i högskolorna. I paragrafen föreskrivs om en höjning av studiepenningen till samma nivå som i högskolorna i fråga om vissa läroanstalter och studier. Det föreslås att paragrafens inledande stycke ändras så att det innehåller bestämmelser om att beloppet av den studiepenning som beviljas för studier som avses i paragrafen motsvarar beloppet av studiepenningen enligt 11 § 2 mom. för s.k. nya högskolestuderande. Ändringen är nödvändig eftersom det i förslaget till 11 § föreskrivs om två olika studiepenningsbelopp för högskolestuderande. Ändringen inverkar inte på beloppet av studiepenningen i fråga om de avsedda studierna och läroanstalterna, eftersom det enligt ikraftträdandebestämmelsen i lagen om ändring av lagen om studiestöd 1243/2013 har beviljats studiepenning enligt 11 § 2 mom. sedan den 1 augusti 2014.
14 §.Bostadstillägg. Det är nödvändigt att ändra laghänvisningen i 1 mom. 5 punkten eftersom lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (591/1978) har upphävts genom lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007).
19 §.Beaktande av föräldrarnas inkomster. I paragrafen föreskrivs om beaktande av föräldrarnas inkomster vid beviljandet av studiepenning. Det föreslås att beloppet av föräldrarnas sammanlagda nettoförvärvs- och nettokapitalinkomster enligt 30 § i inkomstskattelagen, vilket regleras i paragrafens 4 mom., höjs från 53 000 euro till 60 000 euro.
23 §.Ansökan om och beviljande av studiestöd. Enligt 5 mom. kan studiestöd beviljas från ingången av den månad då ansökan om hindrande förmån har lämnats in. I momentet föreslås en ny bestämmelse enligt vilken studiestöd ska sökas senast inom en månad från utgången av den månad då beslutet om avslag på ansökan om hindrande förmån har vunnit laga kraft.
Hänvisningen i paragrafens 6 mom. föreslås bli ändrad, eftersom lagen om bostadsbidrag (408/1975) har upphävts genom lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014).
30 c §.Nytt avgörande av ett ärende om studierna inte har inletts. I lagen föreslås en ny 30 c § med bestämmelser om avgörande av ett ärende på nytt om studierna inte har inletts. Enligt bestämmelsen kan Folkpensionsanstalten eller studiestödsnämnden utan undanröjande av beslutet eller samtycke av part avgöra ärendet på nytt, om en studerande inte alls har inlett sina studier vid en läroanstalt. När det gäller studier på andra stadiet blir bestämmelsen tillämplig i sådana situationer där läroanstalten meddelar att den studerande under det första läsåret inte alls har inlett sina studier eller inte alls har deltagit i undervisningen. När det gäller högskolestudier blir bestämmelsen i praktiken tillämplig när den studerande inte har anmält sig som närvarande under det första året av studierna. Innan ärendet avgörs på nytt ska den studerande höras på det sätt som förutsätts i förvaltningslagen och efter avgörandet ska den studerande ha rätt att överklaga det nya avgörandet. Ändringen försvagar alltså inte sökandens rättsskydd.
3
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
De föreslagna bestämmelserna är av betydelse med tanke på bestämmelserna om kulturella rättigheter i 16 § i grundlagen, jämlikhetsbestämmelserna i 6 § i grundlagen och bestämmelserna om rättsskydd och tryggande av garantier för en god förvaltning i 21 § i grundlagen.
Enligt 16 § 2 mom. i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv.
Enligt förslaget ska studiepenningens grundbelopp och höjningarna på basis av föräldrarnas inkomster fr.o.m. den 1 augusti 2016 inte längre justeras enligt lagen om folkpensionsindex. Ändringen innebär att studiepenningsnivån inte längre följer den allmänna kostnadsutvecklingen med indexjusteringar direkt med stöd av lag. Indexbindningen av studiepenningen infördes genom den lag om ändring av lagen om studiestöd som trädde i kraft den 1 augusti 2014 (1243/2013). Innan lagen trädde i kraft tryggades ett tillräckligt studiestöd genom höjningar av engångsnatur och lindringar av behovsprövningen. Avskaffandet av indexbindningen av studiepenningen försämrar i viss mån studiestödets tillräcklighet och kan, om den allmänna kostnadsnivån stiger, inverka på den i 16 § 2 mom. i grundlagen tryggade möjligheten att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina behov få utbildning. Med beaktande av de måttliga höjningarna enligt folkpensionsindex och uppgifterna om indexets utveckling den senaste tiden, åtminstone i fråga om 2016, samt förslagets statsfinansiella betydelse, anser regeringen att avskaffandet av indexbindningen av studiepenningen innebär en så liten försämring av nivån på studiestödet att förslaget de facto inte begränsar de lika möjligheterna att studera oavsett medellöshet som avses i 16 § 2 mom. i grundlagen.
Enligt 6 § 2 mom. i grundlagen får ingen utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av bl.a. ålder eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Denna bestämmelse anses innebära förbud mot diskriminering bl.a. på grund av medborgarskap och bostadsort. Genom diskrimineringsbestämmelsen förbjuds inte all slags särbehandling av människor. Det väsentliga är om särbehandlingen kan motiveras på ett godtagbart sätt utgående från systemet med grundläggande rättigheter.
I propositionen föreslås att den bestämmelse i 1 § 4 mom. i lagen om studiestöd som gäller förutsättningarna för beviljande av stöd för studier utomlands ändras. I enlighet med gällande lag ska stöd för studier som bedrivs utomlands endast beviljas finska medborgare eller personer på vilka det som bestäms om finska medborgare tillämpas enligt 1 § 2 mom. i lagen om studiestöd. Enligt momentet tillämpas de bestämmelser i lagen om studiestöd som gäller finska medborgare också på dem som med stöd av EU-lagstiftningen eller ett avtal som EU har ingått med en annan avtalspart har rätt till studiestöd eller som har i 10 kap. i utlänningslagen föreskriven permanent uppehållsrätt i Finland. I utlänningslagens 10 kap. finns bestämmelser om vistelse i fråga om EU-medborgare och därmed jämförbara personer. Bestämmelsen om att de bestämmelser som gäller finska medborgare ska tillämpas på andra staters medborgare grundar sig på de bestämmelser och förpliktelser som binder Finland som medlem i Europeiska unionen och baserar sig på principen om ömsesidigt erkännande.
Den föreslagna ändringen om förutsättningar för beviljande av studiestöd för studier utomlands baserar sig på en tolkning som uppkommit genom avgörandena i Europeiska unionens domstol om förbud mot indirekt diskriminering på grund av medborgarskap i EU:s lagstiftning och på unionsmedborgarnas rätt till fri rörlighet. Enligt förslaget kan stöd för studier utomlands beviljas en finsk medborgare och en utlänning som avses i 1 § 2 mom. i lagen om studiestöd inte bara på basis av villkoret om hemkommun enligt gällande lagstiftning utan också på basis av fast anknytning på grund av familjeband, utkomst eller andra motsvarande omständigheter. Grundlagsutskottet har ansett att jämlikhetsbestämmelserna i 6 § i grundlagen talar för en sådan utveckling av lagstiftningen om studiestöd att studiestöd för studier utomlands också skulle kunna beviljas i Finland fastbosatta utlänningar på lika villkor som finska medborgare (GrUU 14/2003 rd). Samtidigt har utskottet dock konstaterat att det är klart att staten inte är allmänt skyldig att stödja i Finland bosatta utlänningars studier utomlands.
I propositionen föreslås inga ändringar av den grupp utlänningar på vilken de bestämmelser i lagen om studiestöd som gäller finska medborgare tillämpas. Allt fler studerande studerar utomlands och en utvidgning av rätten till studiestöd för utlandsstudier så att den gäller också andra än finska medborgare eller med dem jämförbara studerande skulle förutsätta en betydande ökning av anslagen, samtidigt som statens intresse att trygga sina egna medborgares rätt till studiestöd i ett annat land skulle försvagas. Utgångspunkten är att varje land svarar för stödet för sina egna medborgares studier. Flera stater, som har studiestöd i användning, beviljar stöd för studier utomlands mera begränsat än för studier i hemlandet. Genom bestämmelserna försöker man förhindra situationer där en person söker sig till studier för vilka stöd beviljas enligt lagen om studiestöd enbart på grund av det förmånliga studiestödssystemet.
Utgångspunkten för propositionen har varit att beakta EU-lagstiftningens krav på fri rörlighet för unionsmedborgarna genom att göra villkoren för studiestöd som beviljas för studier utomlands flexiblare. Regeringen anser att det finns ett i 6 § 2 mom. i grundlagen avsett godtagbart skäl till regleringen om att studiestöd för studier utomlands kan beviljas endast en finländsk medborgare eller en utlänning som avses i 1 § 2 mom. i lagen om studiestöd och att regleringen står i rätt proportion till det godtagbara mål som eftersträvas.
Genom det nya 19 § 4 mom. i lagen om studiestöd lindras den behovsprövning som baserar sig på föräldrarnas inkomster när studiepenning beviljas studerande i åldern 18–19 år som bor självständigt och inte studerar vid en högskola. Genom ändringen försöker man samtidigt förenhetliga grunderna för beviljande av stöd för studerande på andra stadiet och i högre utbildning. Den föreslagna ändringen skulle å andra sidan också leda till en differentiering av behovsprövningen. Den föreslagna ändringen är enligt regeringens åsikt utbildningspolitiskt ändamålsenlig och det finns ett i 6 § 2 mom. i grundlagen avsett godtagbart skäl till den. Enligt 3 § i lagen om underhåll för barn (704/1975) upphör barns rätt att få underhåll av föräldrarna när barnet fyller 18 år, men föräldrarna svarar för kostnaderna för barnets utbildning även när barnet fyllt 18 år, om detta prövas skäligt. I det fallet beaktas särskilt barnets anlag, utbildningstiden och kostnaderna för utbildningen samt barnets möjligheter att efter avslutad utbildning självt svara för kostnaderna för denna.
Enligt regeringens åsikt är den föreslagna lindringen av behovsprövningen motiverad med avseende på minderåriga studerande på andra stadiet, eftersom ansvaret för underhållet för en minderårig person ska bäras av föräldrarna, medan föräldrarna ansvarar för en myndig studerandes utbildningskostnader, om det prövas skäligt. Regeringen anser det motiverat att lindra behovsprövningen särskilt när det gäller studerande som bor självständigt, eftersom en studerande som bor självständigt och har eget hushåll i regel har större levnadskostnader än en studerande som bor hos sin förälder. Avsikten är att helt och hållet avstå från att föräldrarnas inkomster ska inverka nedsättande på studiepenningen för en myndig studerande på andra stadiet som bor självständigt. Av statsfinansiella orsaker är avsikten att ändringen genomförs genom en stegvis höjning av inkomstgränserna. Målet är att behovsprövningsgrunderna för studerande på olika utbildningsstadier ska förenhetligas.
Enligt 21 § i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. I paragrafen sägs det att offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning ska tryggas genom lag.
Enligt förslaget till 30 c § kan Folkpensionsanstalten eller studiestödsnämnden utan undanröjande av ett lagakraftvunnet beslut eller samtycke av part avgöra ett ärende som gäller studiestöd på nytt, om en studerande inte alls har inlett sina studier vid en läroanstalt. Sådana situationer där den studerande inte alls har deltagit i undervisningen eller anmält sig som närvarande vid en högskola kan betraktas som på så sätt klara och orsakade av den studerandes eget förfarande att ärendet kan jämföras med rättelse av ett beslut till en parts nackdel utan samtycke av parten i enlighet med 50 § 2 mom. i förvaltningslagen. Även om avgörande av ett ärende på nytt inte förutsätter någon ansökan om undanröjande av beslutet eller samtycke av parten ska myndigheten dock i enlighet med förvaltningslagen höra parten när ärendet avgörs på nytt. En part ska ha möjlighet att söka ändring i ett nytt beslut i ett ärende. Regeringen anser på de grunder som anges ovan att de föreslagna bestämmelserna inte äventyrar partens rättsskydd eller genomförandet av principen om förtroendeskydd i förvaltningen.
Enligt regeringens uppfattning innehåller den föreslagna lagen inga sådana begränsningar av de grundläggande fri- och rättigheterna som innebär att propositionen inte skulle kunna behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringen anser att de föreslagna lagarna kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning.