1.1
Lagen om ändring av lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg
1 §.Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att bestämmelserna i den gällande lagen om registrering av fartygspersonal tas in ändrade i ett nytt 2 a kap., och därför fogas till 1 mom. i den paragraf som gäller lagens tillämpningsområde att det i lagen även föreskrivs om förande av en lista över besättningen samt om skyldighet att göra anmälan till trafik- och transportregistret. I denna proposition har beaktats de ändringar i lagens tillämpningsområde (RP 145/2017 rd) som riksdagen godkände i mars 2018.
2 §.Definitioner. Det görs preciseringar i definitionerna och lagarnas författningssamlingsnummer uppdateras. I 5 punkten, där ISM-koden definieras, görs det en teknisk ändring som innebär att termen ISM-förordning används i stället för förordningens hela namn. ISM-förordningen har definierats i 1 § 2 mom. Till definitionen fogas dessutom att det är fråga om IMO:s regler.
I 16 punkten i definitionen av hyresbåt uppdateras hänvisningen till lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (1712/2015).
Definitionen i 26 punkten upphävs som obehövlig eftersom det i lagen inte längre hänvisas till fiskefartygsklasser.
I 28 punkten, där utbildning definieras, uppdateras hänvisningarna till gällande lagstiftning. I definitionen hänvisas det dessutom till lagen om transportservice (320/2017), till vilken bestämmelserna om behörigheter inom sjöfarten överförs (RP 145/2017 rd).
I definitionen av sjötjänst i 30 punkten görs motsvarande utvidgning som den som har föreslagits i II avd. 10 kap. i lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). Enligt denna utvidgning kan som sjötjänstgöring också räknas tjänstgöring på sådana fartyg i fritidsbruk vars bruttodräktighet är över 500 i sådana uppgifter för vilka det krävs behörighetsbrev enligt STCW-konventionen. I Finland är bruttodräktigheten för nöjesfartyg per definition under 500, men det finns nöjesfartyg under annan flagg vilkas bruttodräktighet är över 500 och vilkas verksamhet kan jämställas med kommersiell verksamhet.
3 §.Hänvisningar till annan lagstiftning. Genom den ändring av denna paragraf som riksdagen godkänt (RP 145/2017 rd) upphävs 3 och 4 mom. I enlighet med detta föreslås det i denna proposition att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Det är en informativ hänvisning till lagen om transportservice (320/2017), där det föreskrivs om behörigheter inom sjöfart samt om trafik- och transportregistret.
4 §.Kapitlets tillämpningsområde. Det föreslås att 3 mom. ändras helt och hållet. Momentets 1–5 punkt ändras inte, men i 3 punkten ändras den svenska termen vägfärja till vajerfärja. I momentet föreslås en ny 7 punkt, genom vilken pråmar och mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri lämnas utanför tillämpningsområdet för 2 kap. Enligt definitionen är pråmar fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri, och som sålunda inte tar sig fram självständigt. Pråmar har inte besättning på samma sätt som fartyg som tar sig fram självständigt, och personer som arbetar på pråmar hör ofta till besättningen på det fartyg som bogserar pråmen och deras behörighetskrav har fastställts i bogserbåtens bemanningscertifikat. Ett mudderverk, som saknar eget framdrivningsmaskineri, kan i fråga om bemanning och behörigheter jämföras med en pråm och det flyttas från en plats till en annan genom bogsering. Om det ombord på en pråm eller ett mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri arbetar en person som inte hör till det andra fartygets besättning, behöver det dock inte krävas att personen ska uppfylla särskilda behörighetskrav inom sjöfarten. En sådan person är vanligtvis en yrkesman inom vattenbyggande som har erfarenhet och kunnande om att arbeta till sjöss. I fråga om pråmar och mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri finns det sålunda inte behov av att fastställa bemanningen. Mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri omfattas inte heller av behörighetskraven i samband med ändringen av lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). I regeringspropositionen i fråga har det också gjorts en inskränkning i fråga om pråmar, så att på pråmar tillämpas behörighetskraven endast i fråga om radiopersonalen. Fogandet av en ny 7 punkt till paragrafens 3 mom. förutsätter en teknisk ändring i den gällande 6 punkten.
6 §.Fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat. Det föreslås att 1 och 3 mom. ändras och att det fogas ett nytt 6 moment till paragrafen. De gällande 2, 4 och 5 mom. förblir oförändrade. För tydlighetens skull föreslås det att hela paragrafen ändras.
I 1 mom. föreslås tillägget ”om inte något annat föreskrivs nedan”, som behövs av den anledningen att det, i syfte att minska regleringen, föreslås en ny 6 a § i lagen som möjliggör att det inte alla situationer föreligger skyldighet att ansöka om fastställande av bemanningen och att bemanningen inte i alla situationer behöver fastställas. Till 1 mom. fogas dessutom en bestämmelse, enligt vilken det inte fastställs någon bemanning för nöjesfartyg och hyresbåtar i inrikesfart. Kravet på bemanningscertifikat slopas i fråga om dessa fartyg i syfte att minska regleringen. I fråga om fritidsbåtar finns det inget krav att bemanningen ska fastställas och nöjesfartyg kan på basis av deras användningsändamål behandlas på samma sätt. Sådan hyresbåtsverksamhet som avses i denna lag består av småskalig affärsverksamhet eller hobbyverksamhet som innebär att fartyg hyrs ut bemannade för fritidsbruk. I praktiken har bemanningen av en hyresbåt i inrikesfart omfattat befälhavaren och i vissa fall en däcksman, som det inte har krävts behörighetsbrev av.
Det föreslås att 3 mom. preciseras så att momentets syfte framgår tydligare. I början av momentet tas det in en precisering att när fartygets första bemanning fastställs och när det görs väsentliga ändringar i bemanningen, fastställs bemanningen, med undantag för hyresbåtar och nöjesfartyg i internationell fart, för viss tid. Sådana förändringar i omständigheterna som kan påverka bemanningen kan ha samband med frekvensen i fråga om hamnanlöp eller hur krävande lastningarna är eller andra frågor som utreds i samband med att bemanningen fastställs. De frågor som ska utredas baserar sig på IMO-församlingens resolution A.1047(27), på basis av vilken Trafiksäkerhetsverket utarbetar ansökningsblanketten och fastställer bemanningen. Det är inte fråga om ny reglering utan termen för viss tid förtydligar nuvarande praxis. Det begärs utlåtanden av arbetarskyddsmyndigheten och riksomfattande arbetsmarknadsorganisationer innan fartygets bemanning fastställs och innan det utfärdas ett bemanningscertifikat för fartyget. Utlåtande behöver dock inte begäras i situationer där bemanningscertifikatet förnyas utan några ändringar. Om bemanningscertifikatet förnyas när dess giltighetstid går ut på ett sådant sätt att det inte föreslås några ändringar i fråga om bemanningen, fartygets fartområde inte har ändrats och det inte heller i övriga uppgifter som angivits på ansökningsblanketten har skett några betydande ändringar, medför en begäran om utlåtande administrativ börda för myndigheter och organisationer. Myndigheten eller organisationen har redan tidigare undersökt saken och lämnat ett utlåtande som fortfarande kan anses vara giltigt.
Kravet i 22 § 1 mom. i den gällande lagen att bemanningscertifikatet ska förvaras i original ombord på fartyget och som kopia hos rederiet blir ett nytt 6 mom. i paragrafen. Lagens 22 § 2 mom. har flyttats till lagen om transportservice (RP 145/2017 rd) och det är ändamålsenligt att 22 § 1 mom. flyttas till 6 § i denna lag.
6 a §.Bemanning av fartyg med en bruttodräktighet under 500 som används inom fartområdena I och II för inrikesfart. Det föreslås att till lagen fogas en ny 6 a §, med vilken regleringen luckras upp genom att fartyg med en bruttodräktighet under 500 som används inom fartområdena I och II för inrikesfart befrias från skyldigheten att ansöka om fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat. I fortsättningen ersätts bemanningscertifikatet med allmänna krav på minimibemanning som utfärdas genom förordning av statsrådet. Det är motiverat att relativt små fartyg vars bruttodräktighet är mindre än 500 befrias från skyldigheten att ansöka om bemanningscertifikat, eftersom små fartyg i inrikesfart ofta är bemannade med till exempel två personer och fartyg som går i trafik dygnet runt med endast fyra personer. Redaren kan dock ansöka om bemanningscertifikat, om fartygets trafik eller de övriga förhållandena är sådana att de allmänna kraven på minimibemanning, som anges genom förordning, inte är tillämpliga på förhållandena. En typisk sådan situation kan vara att bemanningen består av en person.
Enligt 2 mom. utfärdas närmare bestämmelser om en i 5 § avsedd betryggande minimibemanning för de fartyg som avses i 1 mom. samt om anknytande behörighetskrav genom förordning av statsrådet. När minimibemanningen fastställs i förordningen ska det tas hänsyn till fartygstyp, fartygets storlek, passagerarantal, körtid per dygn samt övriga arrangemang. Övriga arrangemang är till exempel bogsering och maskineriets manöverplatser. När ett fartyg bemannas i enlighet med minimibemanningen ska redaren eller fartygets befälhavare dock iaktta kraven i 5 och 9 § i lagen om fartygspersonal och i 4 och 5 § i bemanningsförordningen. Bemanning av ett fartyg med den minimibemanning som avses i förordningen kan komma i fråga till exempel när ett fartyg går i trafik på en reguljär rutt och det inte föreligger andra omständigheter som kräver större bemanning. Förhållandena på den planerade resan eller rutten kan emellertid förutsätta en större bemanning. Fartygets befälhavare är enligt ovannämnda paragrafer skyldig att bedöma om det behövs mera personal.
9 §.Redarens och befälhavarens skyldigheter. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att det tas hänsyn till den nya föreslagna 6 a §, enligt vilken närmare bestämmelser om minimibemanningen för vissa fartyg kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom ändras bestämmelsens språkdräkt till följd av ändringarna. Till paragrafens 1 punkt fogas ett omnämnande av att redaren ska se till att fartyget har ett bemanningscertifikat som utfärdats i enlighet med 6 eller 6 a § eller den minimibemanning som det med stöd av 6 a § föreskrivits om genom förordning av statsrådet.
Även i 2 mom. görs ett behövligt tillägg angående den minimibemanning som föreskrivits med stöd av 6 a §. Om fartyget har en sådan minimibemanning som det föreskrivits om genom förordning av statsrådet, behöver fartyget inte ha den bemanning som anges i bemanningscertifikatet.
I övrigt motsvarar det föreslagna 2 mom. gällande lagstiftning. I det gällande 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för fartygets befälhavare att se till att fartyget är bemannat på betryggande sätt med hänsyn till rådande förhållanden. Enligt förarbetena till den gällande bestämmelsen (RP 250/2009 rd, s. 66) ska befälhavaren då säkerställa att fartygspersonalen på varje resa till antal och sammansättning är samt används så att framförandet av fartyget, servicen, säkerhetsfunktionerna, förtöjningen av fartyget och ekonomiunderhållet fungerar. Fartygets befälhavare ska alltså på varje resa se till att fartyget är bemannat på ett betryggande sätt och ett omnämnande av detta fogas till 2 mom.
11 §.Ändring av bemanningen. Det föreslås att i 1 mom. tas in en skyldighet för redaren att vid behov ansöka om ett nytt bemanningscertifikat för fartyget. I det gällande 1 mom. föreskrivs det bara att Trafiksäkerhetsverket ska underrättas om ändringar. Ett nytt bemanningscertifikat ska sökas t.ex. när det sker förändringar i de uppgifter som legat till grund för det beviljade bemanningscertifikatet eller i de uppgifter som antecknats på bemanningscertifikatet. Bestämmelser om de uppgifter på basis av vilka bemanningscertifikatet beviljas finns i 2 § i den gällande bemanningsförordningen. Den föreslagna ändringen ändrar inte nuvarande praxis.
Ändringen i 2 mom. motsvarar den ändring som gjorts i 6 § 3 mom. Momentet kompletteras dessutom med information om att ett bemanningscertifikat också kan utfärdas så att det gäller tills vidare. Också för närvarande kan ett bemanningscertifikat inom inrikesfart utfärdas så att det gäller tills vidare, eftersom närmare bestämmelser om giltighetstiderna finns i bemanningsförordningen. I momentet föreskrivs det dessutom att om det är fråga om ett fartyg vars årliga användningstid är kortare än sex månader, kan ändring sökas efter en full seglationssäsong. Med detta avses att om seglationssäsongen är kortare än sex månader kan ändring sökas redan efter en full seglationssäsong.
Till paragrafen fogas dessutom ett nytt 3 mom., till vilket bestämmelsen i 6 § 3 mom. i den gällande bemanningsförordningen överförs. Enligt bestämmelsen ska Trafiksäkerhetsverket vid upprepade brott mot bestämmelserna om fartygspersonalens vilotider ombord, på begäran av arbetarskyddsmyndigheten, ta fartygets minimibemanning under omprövning.
Det nuvarande 3 mom. blir 4 mom.
12 §.Avvikelser från bemanningscertifikatet. Paragrafens 1 mom. preciseras så att en ansökan av redaren utgör en grund för en avvikelse från den fastställda bemanningen. I ansökan ska redaren utreda och motivera behovet av att avvika från den fastställda bemanningen. På basis av ansökan utvärderar Trafiksäkerhetsverket fallet med hänsyn till sjösäkerheten och förebyggande av förorening av havsmiljön och beviljar på basis av sin bedömning tillstånd att avvika från den i bemanningscertifikatet fastställda bemanningen.
13 §.Avsteg från den i bemanningscertifikatet bestämda behörigheten. Det föreslås att 4 mom. upphävs, eftersom riksdagen i lagen om transportservice (RP 145/2017 rd) har godkänt bestämmelser om ett trafik- och transportregister som också täcker de uppgifter som ska föras in i sjömansregistret, och därmed behövs bestämmelser om saken inte i denna lag.
13 a §.Försökstillstånd som gäller bemanning och vakthållning. Genom försökstillstånd som gäller fartygets bemanning och vakthållning främjas försök som har samband med automatisering och tekniska innovationer inom fartygstrafiken.
Trafiksäkerhetsverket kan genom sitt beslut bevilja sökanden tillstånd att ombord på ett fartyg avvika från bestämmelserna i 6 § om fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat, med stöd av 6 a § utfärdade bestämmelser om fartygets minimibemanning och anknytande behörighetskrav, bestämmelserna i 7 § om de omständigheter som ska beaktas när bemanningscertifikat utfärdas, bestämmelserna i 9 § om redarens och befälhavarens skyldigheter i fråga om bemanningscertifikat och minimibemanning eller bestämmelserna i 23 § om arrangemang i fråga om vakthållning och de principer som ska iakttas vid vakthållning. På basis av ett tillstånd som beviljats av Trafiksäkerhetsverket kan sökanden dessutom avvika från bestämmelser som utfärdats med stöd av de nämnda paragraferna. Närmare bestämmelser om de omständigheter som ska läggas fram i ansökan om fastställande av bemanningen och om bemanningscertifikatets giltighetstid (6 § 5 mom.) samt om de omständigheter som ska beaktas när bemanningscertifikat utfärdas (7 § 5 mom.) har utfärdats genom förordning av statsrådet. För genomförande av STCW-konventionen meddelar Trafiksäkerhetsverket närmare föreskrifter om vakthållning och ruttplanering. Verket meddelar också närmare föreskrifter om vakthållning och ruttplanering som gäller andra fartyg än sådana som omfattas av tillämpningsområdet för STCW-konventionen. Försökstillstånd att avvika från de bestämmelser som nämns i den föreslagna paragrafens 1 mom. kan beviljas om det behövs för att testa nya tekniska lösningar som har samband med fartygets bemanning och vakthållning, förutsatt att övriga villkor som föreslås i paragrafen uppfylls.
I det föreslagna 1 mom. räknas de bestämmelser upp, som Trafiksäkerhetsverket genom ett försökstillstånd kan berättiga sökanden att avvika från. Beroende på försök ger verket sökanden rätt att avvika från behövliga bestämmelser. Försökstillståndets innehåll beror på det försök som ska utföras, t.ex. den teknik som ska användas och andra arrangemang, försöksfartygets storlek samt området där försöket ska utföras. Arrangemangen i samband med ett försök, vad beträffar t.ex. reservsystem och handlingsplaner i olyckssituationer, är viktiga omständigheter som ska bedömas när Trafiksäkerhetsverket bedömer villkoren för ett försökstillstånd i ett enskilt fall. I det föreslagna 1 mom. konstateras att när Trafiksäkerhetsverket beviljar ett i 1 mom. avsett försökstillstånd fastställer verket inte bemanningen i enlighet med lagens 6, 7 och 8 §.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan försökstillstånd inom ett begränsat område beviljas för försök ombord på finska fartyg i inrikesfart. Ett villkor för att tillstånd ska beviljas är att varken fartygssäkerheten eller miljön äventyras. Trafiksäkerhetsverket kan vid behov begära utlåtande av till exempel Gränsbevakningsväsendet, Trafikverket samt i fråga om lotspliktiga farleder även av Finnpilot Pilotage Ab. Utlåtande kan även begäras av Finlands miljöcentral. I samband med att försökstillstånd beviljas görs det en bedömning av de konsekvenser och risker som gäller havsmiljön. Betydande negativa konsekvenser utgör ett hinder för att försökstillstånd ska beviljas eller förutsätter att försökstillståndet förenas med begränsningar eller andra villkor. För att man ska kunna säkerställa sjösäkerheten och förebygga förorening av miljön kan ett försökstillstånd på basis av prövning beviljas inom ett begränsat område för ett fartyg som seglar under finsk flagg i inrikesfart. Ett begränsat område kan också vara exempelvis en viss rutt. När ett försökstillstånd övervägs ska det också tas hänsyn till den fara som fartyget eventuellt förorsakar den övriga trafiken eller miljön. Behovet av att avvika från bestämmelserna bedöms gälla de bestämmelser som nämns i 1 mom. Sådana är till exempel slopande av förfarandet för fastställande av bemanningen enligt 6 § eller förvarande av bemanningscertifikatet ombord på fartyget. Dessutom kan det finnas behov av att avvika från någon av bestämmelserna i lagens 23 § och de krav i Trafiksäkerhetsverkets vakthållningsföreskrift (TRAFI/16654/03.04.01.00/2011) som har samband med sammansättningen av sjövakten. Enligt 23 § i lagen om fartygspersonal ska det hållas vakt på fartyget, men i ett försök kan det vara behövligt att prova på vakthållning från land. Ett försökstillstånd är fartygsspecifikt.
En förutsättning för beviljande av ett försökstillstånd är dessutom är att beviljandet av tillståndet inte strider mot de internationella förpliktelser inom sjöfart som är bindande för Finland. I samband med att ett försökstillstånd beviljas ska Trafiksäkerhetsverket utreda att det planerade försöket inte strider mot Finlands internationella förpliktelser.
Enligt det föreslagna 3 mom. beviljas ett försökstillstånd för högst två år, och det kan inte förnyas för samma försök. Med bestämmelsen vill man förhindra att ett försök blir rådande praxis. Innan ett tillstånd beviljas ska Trafiksäkerhetsverket underrätta kommunikationsministeriet om det, eftersom det är kommunikationsministeriet som övervakar antalet beviljade försökstillstånd. Trafiksäkerhetsverket ska övervaka sjöfarten enligt försökstillståndet och iakttagandet av försökstillståndet i enlighet med 32 § och den föreslagna 32 a §.
13 b §.Återkallande av försökstillstånd. I paragrafen föreskrivs att som en sista tillsynsmetod kan Trafiksäkerhetsverket återkalla ett i 13 a § avsett försökstillstånd. Försökstillståndet kan återkallas om tillståndshavaren upprepade gånger handlar i strid med tillståndsvillkoren eller annars i sin försöksverksamhet handlar i strid med denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Innan tillståndet återkallas ska tillståndshavaren ges en skälig tid för att rätta till försöksverksamheten så att den motsvarar försökstillståndet samt bestämmelser och föreskrifter. Innan tillståndet återkallas kan Trafiksäkerhetsverket använda sig av anmärkningar och varningar, om vilka det föreskrivs i 32 a §.
14 §.Avvikelser i fråga om fartområden. Det föreslås att till paragrafen fogas ett omnämnande om att när det för ett fartyg beviljas ett temporärt tillstånd att inom ett begränsat område utomlands agera med behörigheter för inrikesfart är det möjligt för kuststaten att motsätta sig att trafiken, i fråga om bemanningen och behörigheterna, ska jämställas med inrikesfart. Med kuststat avses en annan part i STCW-konventionen, med vilken Trafiksäkerhetsverket har ingått avtal om trafik på dess område. I de ändringar av STCW-konventionen, som internationellt trädde i kraft den 1 januari 2012 och i Finland den 1 mars 2013, gavs kuststater större rättigheter att ingripa i behörigheterna i fråga om besättningen på fartyg som går i trafik längs deras kuster. Avvikelser i fråga om fartområden gäller vanligen vattenbyggnadsprojekt i hamn- eller farledsområden, där arbete utförs på ett litet område i närheten av stranden.
15 §.Behörighet för befälhavare på nöjesfartyg. Paragrafens 1 mom. motsvarar den ändring av 1 mom. som godkänts av riksdagen (RP 145/2017 rd), enligt vilken bestämmelserna om fartygspersonalens behörigheter har överförts till lagen om transportservice, med undantag för bestämmelsen om behörighet för nöjesfartygs befälhavare i 15 § i lagen om fartygspersonal. Ett nöjesfartyg är ett fartyg avsett för fritidsbruk som är över 24 meter långt, men vars bruttodräktighet är mindre än 500.
I det föreslagna nya 2 mom. föreslås det att bestämmelserna i II avd. 10 kap. 12, 14 och 18 § i lagen om transportservice ska tillämpas på ansökan om, utfärdande av, giltighetstid för och förnyande av ett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt som krävs av förare av nöjesfartyg.
Enligt den nämnda 12 § utfärdar trafiksäkerhetsverket behörighetsbreven och för in uppgifter om dem i trafik- och transportregistret. För utfärdandet av behörighetsbrev förutsätts det enligt bestämmelsen dessutom att sökanden i fråga om ålder, hälsotillstånd, kunskaper, färdigheter, utbildning och erfarenheter uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för behörighetsbrevet. Sökanden ska till stöd för sin ansökan också lägga fram de uppgifter som behövs för utfärdande av behörighetsbrev. Enligt det 3 mom. som nu föreslås i 15 § i lagen om fartygspersonal får närmare bestämmelser om internationella behörighetsbrev för förare av fritidsbåtar, behörighetsvillkor och de omständigheter som ska läggas fram i ansökan om behörighetsbrev utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt II avd. 10 kap. 14 § i lagen om transportservice gäller behörighetsbreven för viss tid eller tills vidare och när behörighetsbrev förnyas ska sökanden lägga fram utredning om att han eller hon har bevarat sin kompetens. Enligt det 3 mom. som nu föreslås i 15 § i lagen om fartygspersonal får närmare bestämmelser om giltighetstiden för och förnyandet av ett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt samt om utredning om bevarad behörighet utfärdas genom förordning av statsrådet.
Enligt det föreslagna 2 mom. ska även bestämmelserna i II avd. 10 kap. 18 § i lagen om transportservice tillämpas på internationella behörighetsbrev för förare av fritidsbåtar. Enligt den bestämmelsen ska behörighetsbrev förvaras i original ombord på det fartyg där innehavaren av dokumentet arbetar. Innehavaren ska visa upp behörighetsbrevet om en behörig myndighet kräver det och dess existens inte kan styrkas på något annat sätt.
22 §.Förvaring och uppvisande av certifikat och handlingar. Det föreslås att paragrafens 1 mom. flyttas till 6 §. Paragrafens 2 mom. flyttas till lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). Paragrafen föreslås bli upphävd.
2 a kap.Upprättande av lista över besättningen och skyldighet att göra anmälan till trafik- och transportregistret. Det föreslås att till lagen fogas ett nytt 2 a kap. och till det nya kapitlet överförs behövliga bestämmelser från lagen om registrering av fartygspersonal. Dessutom förtydligas bestämmelserna. Lagen om registrering av fartygspersonal föreslås bli upphävd. Till lagen fogas nya 26 a–d § samt en straffbestämmelse som gäller försummelse av anmälningsskyldigheten och skyldigheten att föra besättningslista. I det föreslagna 2 a kap. föreskrivs det om registrering av uppgifter om fartygspersonalens sjötjänst samt om skyldighet för fartygets befälhavare att föra en besättningslista. Det är fråga om en lagstadgad skyldighet att samla in och behandla personuppgifter samt sända dem till Trafiksäkerhetsverket. Till denna del tillåter artikel 6.1 c i EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679 nationell reglering. Den föreslagna behandlingen av personuppgifter är nödvändig, av allmänt intresse och proportionerlig.
26 a §.Uppgifter om sjötjänst. I paragrafen föreskrivs det att Trafiksäkerhetsverket för in uppgifter om fartygspersonalens sjötjänst, utbildning och behörigheter i trafik- och transportregistret. Bestämmelsen motsvarar i sak 5 § 1 mom. i lagen om registrering av fartygspersonal. I paragrafen konstateras att uppgifterna registreras i det trafik- och transportregister som avses i avdelning V i lagen om transportservice (320/2017). Riksdagen har godkänt en lagändring genom vilken bestämmelser om trafik- och transportregistret tas in i lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). I lagen om transportservice ska det i fortsättningen föreskrivas närmare om vilka uppgifter som får föras in i trafik- och transportregistret. Enligt 5 § i lagen om registrering av fartygspersonal förs i registret in uppgifter om fartygspersonalens anställningsförhållanden. Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att i registret införs uppgifter om sjötjänst, utbildning och behörigheter.
26 b §.Besättningslista. I 1 mom. föreskrivs om skyldighet för fartygets befälhavare att föra en lista över fartygets besättning. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 4 § i lagen om registrering av fartygspersonal, men den förtydligas. Med besättningslista avses en lista som består av uppgifter om dem som vid respektive tidpunkt har befattningar ombord på fartyget. I lagen om registrering av fartygspersonal används termen fartygspersonalregister. Med fartygspersonalregister har avsetts arbetsavtal och skriftliga förordnanden för dem som vid respektive tidpunkt arbetar ombord på ett fartyg i en sjömansbefattning. Regleringen ändras så att den blir mera beskrivande och motsvarar den s.k. crew-listan som avses i konventionen om underlättande av internationell sjöfart (FördrS 27/1967, den s.k. FAL-konventionen). Besättningslistan innehåller uppgifter om bl.a. personens befattning, nationalitet, födelsetid och födelseort samt passnummer. Enligt 1 mom. är det fartygets befälhavare som är ansvarig för att föra besättningslistan. I lagen om registrering av fartygspersonal finns det en motsvarande bestämmelse. I 4 § 2 mom. i lagen om registrering av fartygspersonal föreskrivs det att redaren ska lämna fartygets befälhavare arbetsavtal och skriftliga förordnanden för alla som arbetar för redaren samt en skriftlig redogörelse för arbetsuppgifter och arbetstider i fråga om övriga som arbetar ombord. Denna bestämmelse flyttas inte till lagen om fartygspersonal, eftersom det i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) föreskrivs om skyldighet att lämna ett exemplar av arbetsavtalet till fartygets befälhavare.
I övrigt motsvarar paragrafens 2 och 3 mom. till innehållet 4 § 3 och 4 mom. i lagen om registrering av fartygspersonal, men i stället för fartygspersonalregister talar man i denna paragraf om besättningslista. Även hänvisningen till personuppgiftslagen och datasäkerhet slopas och det hänvisas till EU:s allmänna dataskyddsförordning ((EU) 2016/679), som börjar tillämpas i maj 2018.
26 c §.Redarens anmälningsskyldighet. I paragrafen föreskrivs om skyldighet för redaren eller dennes företrädare att lämna Trafiksäkerhetsverket uppgifter om sjömän som arbetar ombord på fartyget och om deras befattningar ombord på fartyget. I den gällande lagen om registrering av fartygspersonal finns bestämmelser om motsvarande skyldigheter i 6 och 7 §.
I 1 mom. anges de uppgifter som ska lämnas till Trafiksäkerhetsverket för registrering i trafik- och transportregistret. Bestämmelsen förtydligas genom att det i paragrafen räknas upp vilka uppgifter som behövs för att registrera uppgifterna om en persons sjötjänst. Enligt 1 punkten är personuppgifterna, inklusive nationalitet och personbeteckning, för den som anställts i en sjömansbefattning sådana uppgifter. Om utländska personer kan födelsetiden lämnas i stället för personbeteckningen. Enligt 2 punkten ska uppgifter lämnas om personens befattningar ombord på fartyget, tidpunkterna när de börjat och slutat samt antalet arbetade dagar när fartyget varit i trafik. Enligt 3 punkten ska till Trafiksäkerhetsverket dessutom lämnas uppgift om fartygets namn, signalbokstäver, IMO-nummer eller annan beteckning, fartygets typ och hemort, maskineffekt och bruttodräktighet, eller om det inte finns uppgift om fartygets bruttodräktighet, fartygets längd och fartområde under tiden för personens arbete ombord. IMO-numret är ett nummer som Internationella sjöfartsorganisationen IMO tilldelat fartyget. Specificeringen av dessa uppgifter ändrar inte i praktiken på rådande praxis.
I 1 mom. ska det enligt förslaget emellertid inte längre tas in någon skyldighet för redaren att lämna Trafiksäkerhetsverket uppgifter om att arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet eller något annat avtalsförhållande för den som är anställd i en sjömansbefattning har upphört.
I paragrafens 2 mom. föreslås det en bestämmelse om tidpunkten för när uppgifterna ska lämnas. Enligt momentet ska uppgifterna lämnas så att tidpunkterna för när de arbetade dagarna under en månad började och slutade anmäls före utgången av följande kalendermånad eller i fråga om en oavbruten arbetsperiod före utgången av den kalendermånad som följer efter att arbetsperioden upphört. Om en person till exempel har arbetat i flera månader utan avbrott och sjötjänsten slutar den 15 augusti, kan sjötjänstanmälan göras före utgången av den kalendermånad som följer efter den kalendermånad då arbetet slutade, dvs. senast den 30 september. Om en person i augusti under perioden 28.8–31.8 har arbetat sammanlagt fyra dagar, anmäls det inte att personen har arbetat fyra dagar under perioden 1.8–31.8, utan det är de exakta tidpunkterna för när arbetet började och slutade som ska anmälas. Enligt gällande lag ska uppgifterna lämnas senast 14 dagar från arbetsavtals- eller tjänsteförhållandets början eller slut.
I paragrafens 2 mom. föreslås det dessutom att i fråga om säsongtrafik får uppgifterna lämnas per seglationssäsong. I lagen om registrering av fartygspersonal finns motsvarande bestämmelse i 7 § 2 mom. i fråga om flottning i inre fart. I denna proposition föreslås det att bestämmelsen ska utvidgas så att den gäller all säsongsbetonad trafik.
Enligt 3 mom. kan anmälningar till det register som förs över sjömän göras via ett elektroniskt gränssnitt eller på något annat sätt i elektronisk form så som Trafiksäkerhetsverket bestämmer. I 7 § i den gällande lagen om registrering av fartygspersonal föreskrivs det att meddelandena får sändas till verket på elektronisk väg. Bestämmelsen ändras så att uppgifterna kan lämnas via ett elektroniskt gränssnitt. Enligt 3 mom. kan uppgifterna lämnas också på annat sätt i elektronisk form, bland annat via Trafiksäkerhetsverkets elektroniska tjänst eller per e-post. Bestämmelsen behövs också på grund av att tekniken utvecklas snabbt, vilket påverkar det praktiska genomförandet, och man måste ha beredskap för att uppgifterna också ska kunna lämnas på andra sätt. I paragrafen används begreppet gränssnitt. Samma begrepp används också i ändringen av lagen om transportservice (RP 145/2017 rd), och det ersätter begreppet teknisk anslutning. En teknisk anslutning har kunnat avse väldigt olika saker, från dataöverföring i form av filer till ett gränssnitt och en elektronisk förbindelse för åtkomst till uppgifter. Vissa genomföranden har inte främjat datasystemens kompabilitet. För närvarande är det bästa sättet för att lämna uppgifter ett gränssnitt som kan vara öppet eller stängt. De anmälda uppgifterna införs i trafik- och transportregistret.
Till 4 mom. fogas dessutom en bestämmelse som delvis motsvarar 5 § 2 mom. i lagen om registrering av fartygspersonal. Enligt bestämmelsen ska en redare eller en sjöman som vill att uppgifter om sådana sjömansbefattningar som inte annars införs i registret antecknas i registret, lägga fram en tillförlitlig utredning om dem för Trafiksäkerhetsverket. En sådan bestämmelse behövs för att sjömän ska kunna anmäla till exempel sjötjänst ombord på utländska fartyg. Trafiksäkerhetsverket kan föra in uppgifterna i registret om det är väsentligt med tanke på det dokument som gäller behörigheten. Det är inte ändamålsenligt att all sjötjänst införs i registret. Uppgifter om sjötjänst registreras inte till exempel i fråga om befattningar ombord på nöjesfartyg, med en bruttodräktighet under 500. Inte heller i fråga om fritidsbåtar registreras uppgifter om sjötjänst.
26 d §.Undantag från registreringsskyldigheten och skyldigheten att föra lista över besättningen. I paragrafen föreskrivs närmare om registrering av uppgifter och om undantag från skyldigheten att föra lista över besättningen. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 2 § i lagen om registrering av fartygspersonal, men i punkterna 1, 4–6 och 11 föreslås det vissa nya undantag som gäller tillämpningen av bestämmelserna. Enligt 1 punkten gäller registreringen av uppgifterna och förandet av en lista över besättningen inte personer som arbetar ombord på utländska fartyg. Utanför tillämpningsområdet faller även pråmar och mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri i 4 punkten och vissa fartyg som används för sjöräddning i 11 punkten. Tilläggen motsvarar de tillägg som gjorts i bestämmelsen om tillämpningsområdet i 2 kap. Utanför tillämpningsområdet för bestämmelserna faller dessutom enligt 5 punkten sådana lastfartyg i inrikesfart vars längd är under 15 meter och enligt 6 punkten fiskefartyg, vars längd är under 24 meter. Genom att lastfartyg lämnas utanför regleringen i 2 a kap., förenhetligas bestämmelserna med fartygens registreringsskyldighet. Fartyg som är under 15 meter behöver inte registreras, så uppgifter om sjömän som arbetar ombord på dessa fartyg behöver inte heller anmälas till registret. Utanför registreringsskyldigheten och skyldigheten att föra lista över besättningen enligt 2 a kap. lämnas också de minsta fiskefartygen. Det är inte ändamålsenligt att i fråga om dessa samla in uppgifter om sjötjänst, eftersom användningen av små fiskefartyg ofta inte utgör affärsverksamhet, och eftersom dessa fartyg inte heller har utomstående avlönad besättning. Men om så är fallet, kan sjötjänsten på begäran införas i registret. Den föreslagna längdgränsen på 24 meter för fiskefartyg motsvarar rådets direktiv 97/70/EG om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver.
28 §.Certifiering och återkallande av certifiering. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., varvid nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom. Enligt det föreslagna 2 mom. ska ett utländskt bolag som bedriver sjöfart med ett utländskt fartyg på finskt vattenområde eller med ett finskt fartyg ha ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats av den behöriga myndigheten i det land där bolaget är etablerat. Syftet är att förtydliga bestämmelsen, eftersom Trafiksäkerhetsverket enligt den gällande 28 § kan utfärda ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation för ett utländskt bolag som seglar under finsk flagg, men ändå inte har rätt att utöva tillsyn över aktören. I dessa fall ska Trafiksäkerhetsverket i fortsättningen innan ett certifikat om godkänd säkerhetsorganisation utfärdas försäkra sig om att bolaget har ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats av det land där bolaget är etablerat.
29 §.Certifieringarnas giltighet. I paragrafens 1 mom. görs det en korrigering av den finska språkdräkten. I 2 mom. görs i enlighet med ISM-förordningen två preciseringar. Giltighetstiden för ett intermistiskt dokument om godkänd säkerhetsorganisation preciseras så att det kan gälla i högst 12 månader. Dessutom nämns det i paragrafen att giltighetstiden för ett intermistiskt certifikat om godkänd säkerhetsorganisation kan förlängas i enlighet med ISM-förordningen. Det föreslagna 3 mom. motsvarar det gällande momentet.
32 §.Tillsyn. Till gällande 32 § 1 mom. fogas att Trafiksäkerhetsverket också ska utöva tillsyn över beslut som meddelats med stöd av denna lag.
32 a §.Anmärkning och varning. I den föreslagna 32 a § föreskrivs om Trafiksäkerhetsverkets behörighet att ge aktörer anmärkningar och varningar om de bryter mot förpliktelser i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg, eller i bestämmelser, föreskrifter eller beslut som utfärdats med stöd av den. En sådan allmän behörighet som har samband med den tillsyn som Trafiksäkerhetsverket utövar saknas i den gällande lagen. Den föreslagna behörigheten att ge anmärkningar och varningar motsvarar behörigheten i VI avd. 1 kap. 2 c § i lagen om transportservice (RP 145/2017 rd).
39 §.Sjöfartsförseelse. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att även försummelse av skyldigheten att se till att fartyget har den minimibemanning som föreskrivits med stöd den föreslagna 6 a § kriminaliseras. Enligt den gällande lagen är det straffbart för redaren att försumma skyldigheten att se till att fartyget har ett tillbörligt bemanningscertifikat eller att fartyget är bemannat enligt det gällande bemanningscertifikatet. För att göra regleringen smidigare föreslås det i denna proposition att det genom förordning av statsrådet ska utfärdas allmänt tillämpliga bestämmelser om minimibemanningen för vissa mindre i 6 a § angivna fartyg. Detta innebär att minimibemanningen för vissa fartyg framgår direkt av bestämmelserna, och att redaren då inte behöver ansöka om fastställande av bemanningen för det enskilda fartyget. Det är fråga om professionell verksamhet och det behövs fortsättningsvis en straffbestämmelse för att i sista hand säkerställa att även de bestämmelser om minimibemanningen som utfärdats med stöd av 6 a § iakttas.
Med stöd av den föreslagna nya 6 a § utfärdas det genom förordning av statsrådet allmänna bestämmelser om minimibemanningen för vissa fartyg. Även i fråga om dessa fartyg har redaren emellertid rätt att, om redaren så önskar, ansöka om fastställande av bemanningen hos Trafiksäkerhetsverket i enlighet med vad som föreskrivs i 6 §. Då ska den minimibemanning som anges i det fastställda bemanningscertifikatet iakttas ombord på fartyget. Om redaren eller fartygets befälhavare inte iakttar den bemanning som anges i det gällande bemanningscertifikatet, ska försummelsen i sista hand vara straffbar.
I lagen föreslås en ny 32 a §, med stöd av vilken Trafiksäkerhetsverket i första hand ska ge en anmärkning eller varning till den som inte fullgör sina förpliktelser enligt denna lag. I 40 § i den gällande lagen finns bestämmelser om åtgärdseftergift. Om de administrativa påföljderna för överträdelser av skyldigheterna i lagen kan anses vara tillräckliga, kan Trafiksäkerhetsverket låta bli att vidta andra åtgärder. I 40 § sägs dessutom att om en sjöfartsförseelse är ringa eller de administrativa påföljder som gärningen medför för gärningsmannen kan anses vara tillräckliga med hänsyn till hur allvarlig gärningen är, behöver åtal för förseelsen inte väckas eller straff inte dömas ut. I sista hand behövs det emellertid en straffbestämmelse för att säkerställa att förpliktelserna iakttas. Till paragrafen fogas en ny 11 punkt där det som sjöfartsförseelse föreslås vara straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försumma skyldigheten att föra lista över besättningen enligt 26 b § eller redarens anmälningsskyldighet enligt 26 c §. I 9 § i den gällande lagen om registrering av fartygspersonal finns det en straffbestämmelse som gäller försummelse av skyldigheten att föra fartygspersonalregister och fullgöra anmälningsskyldigheten enligt den lagen. Nu föreslås det att motsvarande skyldigheter och straffbestämmelser som gäller försummelse av dessa skyldigheter tas in i lagen om fartygspersonal och att lagen om registrering av fartygspersonal ska upphävas. Det är fråga om professionell verksamhet och oönskad försummelse av skyldigheterna behöver fortsättningsvis motverkas genom att kriminalisera ett förfarande där fartygets befälhavare försummar skyldigheten att föra en besättningslista eller där redaren eller dennes företrädare försummar skyldigheten att till Trafiksäkerhetsverket lämna de i 26 c § angivna uppgifterna om en sjömans sjömansbefattningar ombord på fartyget eller uppgifterna om fartyget.
Fogandet av en ny 11 punkt till paragrafen förutsätter tekniska ändringar i de gällande 9 och 10 punkterna. Dessutom förtydligas straffbestämmelsen i 9 punkten så att fartygets befälhavare gör sig skyldig till sjöfartsförseelse om han eller hon försummar skyldigheten enligt 26 § 4 mom. att se till att de medlemmar av fartygspersonalen som utför säkerhetsrelaterade uppgifter och sjöfartsskyddsuppgifter på passagerarfartyget har tillräckliga språkkunskaper eller sådan klädsel som föreskrivs i 26 § 3 mom. Liksom enligt gällande lag ska det dessutom vara straffbart om de som tilldelats säkerhetsrelaterade uppgifter på passagerarfartyg försummar skyldigheten att under arbetstid bära sådan klädsel att passagerarna lätt kan identifiera dem som medlemmar av fartygspersonalen. Det är fråga om professionell verksamhet och det behövs fortsättningsvis en straffbestämmelse för att i sista hand säkerställa att befälhavaren för ett passagerarfartyg ser till att de medlemmar av fartygspersonalen som utför säkerhetsrelaterade uppgifter och sjöfartsskyddsuppgifter på passagerarfartyget har tillräckliga språkkunskaper och sådan klädsel som föreskrivs i 26 § 3 mom.
Bestämmelserna om fartygspersonalens behörigheter har överförts till lagen om transportservice (RP 145/2017 rd), med undantag för bestämmelsen om behörighet för nöjesfartygs befälhavare i 15 § i denna lag. Till lagens 39 § fogas ett nytt 2 mom. där det föreslås att det i sista hand ska vara straffbart som sjöfartsförseelse att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet arbeta som befälhavare på ett nöjesfartyg, utan ett i 15 § 1 mom. avsett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt. Även om det inte är fråga om professionell verksamhet, är ett nöjesfartyg över 24 meter långt, och därför behöver man fortsättningsvis genom en straffbestämmelse som tas in i denna lag i sista hand säkerställa att den som arbetar som befälhavare på ett nöjesfartyg av den här storleken har ett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt, som förutsätts i bestämmelserna.
40 §.Åtgärdseftergift. Det föreslås att 2 mom. preciseras, eftersom med stöd av den föreslagna 32 a § kan Trafiksäkerhetsverket, när verket sköter sina uppgifter enligt denna lag, ge en anmärkning eller varning till den som inte iakttar bestämmelserna i denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den.