Regeringens proposition
RP
43
2018 rd
Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg samt lagar om upphävande av lagen om registrering av fartygspersonal och 1 kap. 3 § 5 mom. i lagen om sjöarbetsavtal
PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL
I denna proposition föreslås det att lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg samt lagen om sjöarbetsavtal ändras. Lagen om registrering av fartygspersonal ska upphävas. 
Genom propositionen genomförs spetsprojektet för smidigare författningar enligt regeringsprogrammet för statsminister Juha Sipiläs regering. I propositionen föreslås det att regleringen ska luckras upp genom att skyldigheten att ansöka om fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat slopas för fartyg med en bruttodräktighet under 500 som används inom fartområdena I och II i inrikesfart. I fråga om dessa fartyg ersätts bemanningscertifikatet med allmänna krav på minimibemanning som utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Genom ett försökstillstånd som beviljas av Trafiksäkerhetsverket och som gäller fartygets bemanning och vakthållning främjas försök som har samband med automatisering inom fartygstrafiken, där finländska fartyg i inrikesfart inom ett begränsat område och för viss tid kan beviljas tillstånd att låta bli att iaktta bestämmelserna om minimibemanning och vakthållning. 
I lagen föreskrivs om Trafiksäkerhetsverkets behörighet att ge aktörer anmärkningar och varningar om de bryter mot förpliktelser i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg, eller i bestämmelser, föreskrifter eller beslut som utfärdats med stöd av den. 
Behövliga bestämmelser i lagen om registrering av fartygspersonal överförs till lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg, och lagen om registrering av fartygspersonal föreslås bli upphävd. 
Därtill föreslås vissa mindre ändringar i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg. I lagen om sjöarbetsavtal upphävs hänvisningen till lagen om registrering av fartygspersonal, eftersom den senare lagen föreslås bli upphävd. Således ska det inte längre enligt lag föreligga någon skyldighet att underrätta Trafiksäkerhetsverket om en arbetstagare som under arbetsavtalets giltighetstid flyttar från ett fartyg till ett annat.  
Lagarna avses träda i kraft den 1 juli 2018. 
ALLMÄN MOTIVERING
1
Nuläge
1.1
Lagstiftning och praxis
Lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg 
I lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg (1687/2009, nedan lagen om fartygspersonal) föreskrivs om betryggande bemanning av fartyget och om vakthållning. Enligt lagens 4 § tillämpas bestämmelserna på finska fartyg och fartygspersonal som arbetar ombord på finska fartyg samt på finska fartygs redare. I 4 § föreskrivs det närmare om tillämpningsområdet för bestämmelserna om bemanning och vakthållning. 
I 2 kap. i lagen om fartygspersonal föreskrivs det om betryggande bemanning (5 §). Bemanningen för ett fartyg ska fastställas innan det sätts i trafik som finskt fartyg (6 §). Fartygets redare ska hos Trafiksäkerhetsverket ansöka om fastställande av bemanningen. Verket fastställer fartygets bemanning och utfärdar ett bemanningscertifikat, av vilket framgår fartygets minimibemanning samt fartygspersonalens sammansättning och de uppgiftsrelaterade behörighetsvillkoren på olika fartområden eller fångstområden. I lagens 7 § anges det vad Trafiksäkerhetsverket ska ta hänsyn till när det utvärderar omständigheter som har samband med fartygets bemanningscertifikat. I särskilda situationer kan man även ansöka om tillstånd att göra avvikelser i fråga om fartygets bemanning (11 §) och med tillstånd av Trafiksäkerhetsverket kan man också göra avsteg i fråga om storleken på bemanningen eller dess behörighet (12 och 13 §). 
I lagen finns det bestämmelser om redarens och befälhavarens skyldigheter som har samband med fartygets säkerhet samt om skydd för fartygets befälhavare och maskinchefen om de med stöd av sin yrkeskompetens och erfarenhet anser att fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt. Riksdagen har i mars 2018 godkänt ändringar i den gällande lagen om fartygspersonal (RP 145/2017 rd). Genom den lagändring som riksdagen godkänt överförs bestämmelserna om yrkeskompetens inom sjöfarten till lagen om transportservice (320/2017). 
I lagen om fartygspersonal föreskrivs det om betryggande arrangemang i fråga om vakthållningen, om de principer som ska iakttas vid vakthållning samt om fartygets arbetsspråk som varje medlem av fartygspersonalen ska förstå tillräckligt bra. Dessutom föreskrivs det om kommunikationsfärdigheter och klädsel för fartygspersonal med säkerhetsrelaterade uppgifter och sjöfartsskyddsuppgifter ombord på passagerarfartyg och om förmedling av instruktioner i nödsituationer. 
I 3 kap. föreskrivs det om genomförande av den s.k. ISM-förordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen). Trafiksäkerhetsverket övervakar att finska fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för ISM-förordningen följer bestämmelserna i förordningen. I enlighet med ISM-förordningen ska Trafiksäkerhetsverket utfärda dokument om godkänd säkerhetsorganisation och certifikat om godkänd säkerhetsorganisation för fartyget i fråga. 
I lagen föreskrivs det dessutom bland annat att tillsyn över efterlevnaden av lagen utövas av Trafiksäkerhetsverket och så finns det i lagen straffbestämmelser som gäller sjöfartsförseelse. Med stöd av lagen om fartygspersonal har det utfärdats mer detaljerade bestämmelser i statsrådets förordning om fartygs bemanning och fartygspersonalens behörighet (nedan även bemanningsförordningen, 166/2013). Meningen är att denna omfattande statsrådsförordning ska ersättas med en ny förordning under våren 2018. 
Lagen om registrering av fartygspersonal 
Syftet med lagen om registrering av fartygspersonal (1360/2006) har varit att genom bestämmelser om registrering av fartygspersonal och om behandling av uppgifter i registren säkerställa att registren över fartygspersonalens anställningsförhållanden är tillförlitliga och att fartygspersonalens personliga integritet skyddas. Riksdagen har godkänt en ändring av lagen om transportservice (RP 145/2017 rd) som innehåller täckande bestämmelser om trafik- och transportregistret och till exempel om behandlingen av uppgifter i registret. Med anledning av ändringarna upphävs bestämmelserna om behandling av uppgifter i registren i lagen om registrering av fartygspersonal. De nämnda lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2018. 
1.2
Internationella förpliktelser
Bestämmelser om fartygens bemanning finns i den internationella SOLAS-konventionen (1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (FördrS 11/1981)). Enligt regel 14.1 i kapitel V i bilagan förbinder sig de fördragsslutande parterna i fråga om det egna landets fartyg att vidmakthålla eller vid behov vidta åtgärder för att säkerställa en sådan bemanning av alla fartyg som, med hänsyn till säkerheten för människoliv till sjöss, är betryggande i fråga om besättningens antal och behörighet. Det är således upp till de fördragsslutande staterna hur stor de anser att bemanningen ska vara för att vara tillräcklig och effektiv. Enligt SOLAS-konventionen är det inte möjligt att avvika från regel 14 i kapitel V i bilagan till konventionen. Där fastställs emellertid inte någon minimibemanning. 
I regel 14.2 i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen förutsätts dessutom att förvaltningen i fråga om vissa fartyg ska fastställa en adekvat minimibemanning som tar hänsyn till Internationella sjöfartsorganisationens (International Maritime Organisation, nedan IMO) relevanta anvisningar om minimibemanning. I IMO:s resolution om minimibemanning A.1047(28) finns det anvisningar om de principer som ska beaktas när minimibemanningen fastställs. I regel 14.2 i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen förutsätts dessutom att det för fartyg på internationella resor utfärdas ett minimibemanningscertifikat eller ett motsvarande dokument som anses vara behövligt för att iaktta bestämmelserna i punkt 1. Regel 14.2 i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen tillämpas emellertid på fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för kapitel I i bilagan till konventionen, dvs. fartyg på internationella resor. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (2009/45/EG, det s.k. non-SOLAS-direktivet) har tillämpningen av denna regel utvidgats till att gälla också passagerarfartyg som används på inrikes resor. Bestämmelsen tillämpas emellertid inte på till exempel lastfartyg vars bruttodräktighet är under 500. Det är inte möjligt att avvika från regel 14 i kapitel V i bilagan till SOLAS-konventionen. Där fastställs emellertid inte någon minimibemanning. SOLAS-konventionen förutsätter endast att det utfärdas ett bemanningscertifikat för fartyg på internationella resor. 
Bestämmelser om vakthållning finns i 1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (FördrS 22/1984, nedan STCW-konventionen). Till STCW-konventionen hänför sig dessutom koden för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (FördrS 23/1999, nedan STCW-koden). STCW-koden består av två delar, varav del A innehåller obligatoriska normer beträffande bestämmelserna i STCW-konventionen, till vilka det hänvisas i bilagan till STCW-konventionen. Del B innehåller rekommenderade anvisningar beträffande bestämmelserna i konventionen. Bestämmelser om arrangemang i fråga om vakthållning och de principer som ska iakttas vid vakthållning finns i regel VIII/2 i STCW-konventionen. Enligt den ska förvaltningarna göra redare, befälhavare, maskinchefer och hela den vaktgående personalen uppmärksamma på de krav, principer och anvisningar i STCW-koden, som ska iakttas för att tillförsäkra att säker vakthållning alltid upprätthålls på alla fartyg och att den alltid är anpassad till rådande förhållanden och omständigheter. I bestämmelsen förutsätts dessutom att förvaltningarna ska kräva att befälhavaren ser till att organiseringen av vakthållningen är adekvat för upprätthållande av en säker vakt med hänsyn till de rådande omständigheterna och betingelserna. Dessutom förutsätts det bland annat att vakthavande befäl, underställda befälhavaren, på bryggan är ansvariga för fartygets säkra framförande och att det ombord på fartyget av säkerhetsskäl hålls vakt tillräckligt effektivt vid alla tidpunkter. Bestämmelserna om vakthållning har preciserats i regel A-VIII/2 i STCW-koden. Bestämmelserna om vakthållning i STCW-konventionen och STCW-koden har i Finland genomförts genom Trafiksäkerhetsverkets föreskrift om vakthållning på fartyg (TRAFI/16654/03.04.01.00/2011). 
1.3
Bedömning av nuläget
För närvarande krävs bemanningscertifikat av alla fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för 2 kap. i lagen om fartygspersonal. Enligt Trafiksäkerhetsverkets bedömning äventyras säkerheten inte även om det inte längre krävs att redare för fartyg vars bruttodräktighet är under 500 och som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart ska ansöka om fastställande av minimibemanningen för dessa fartyg hos Trafiksäkerhetsverket. Enligt lagen om fartygspersonal omfattar fartområde I åar, älvar, kanaler, hamnar, sjöar samt sådana områden i den inre skärgården som inte direkt är utsatta för sjögång från öppna havet och dessutom korta oskyddade farledsavsnitt i den inre skärgården. Fartområde II omfattar den yttre skärgården och sådana skärgårdsområden som är direkt utsatta för sjögång från öppna havet. 
Det är motiverat att relativt små fartyg vars bruttodräktighet är mindre än 500 befrias från skyldigheten att ansöka om bemanningscertifikat, eftersom små fartyg i inrikesfart ofta är bemannade med till exempel två personer och fartyg som går i trafik dygnet runt med endast fyra personer. Detta skulle minska redarnas administrativa börda. Redaren kan dock ansöka om bemanningscertifikat, om fartygets trafik eller övriga förhållanden är sådana att de allmänna bestämmelserna inte är tillämpliga. En typisk sådan situation kan vara att bemanningen består av en person i en situation där ett fartyg används för en mycket kort sträcka, till exempel endast för att korsa en å eller en älv. 
Automatiseringsutvecklingen inom trafiken har varit väldigt snabb de senaste åren. Finland har som mål att vara en föregångare inom denna utveckling och säkerställa att vi har den bästa möjliga lagstiftningen och verksamhetsmiljön för automatiseringsutvecklingen. Det finns goda möjligheter att automatiseringen inom trafiken förbättrar trafiksäkerheten samt miljömedvetenheten och smidigheten i trafiken. Behovet av att möjliggöra försök med automatisering inom sjöfarten framgår bl.a. av Färdplanen för utvecklingen av automatisering och robotisering inom transportsektorn 2017-2019 (Kommunikationsministeriets publikationer 10/2017), som publicerades den 5 maj 2017. Enligt färdplanen har Finland som mål att vara ett ledande land inom digital sjöfart, där det genom data skapas konkurrensfördelar och nya affärsverksamhetskoncept för sjöfartens behov. I färdplanen konstateras att det i Finland under ledning av näringslivet byggs ett affärsekosystem för automatiserade fartyg och automatiserad sjöfart. Målet är att före 2025 ta fram världens första produkter och tjänster inom obemannad sjöfart och att skapa ett fungerande ekosystem inom området. 
Den pågående automatiseringen och robotiseringen av trafiken påverkar också sjötrafiken. Både utomlands och i Finland pågår redan flera utvecklingsprojekt där man undersöker möjligheterna att utveckla helt autonoma eller i hög grad automatiserade fartyg, vars syfte är att minska kostnaderna och eliminera misstag som föranleds av den mänskliga faktorn hos fartygspersonalen. Sådana projekt är bl.a. Rolls-Royces, ABBs och Wärtsilä Abp:s projekt för automatiserade fartyg, Innovationsfinansieringsverket Tekes projekt för arktiska hav (Arktiset meret) samt ett för Trafiksäkerhetsverket och andra aktörer gemensamt projekt för smart sjötrafik i städer. 
Till en början sker försöken med automatisering med normal bemanning. I ett senare skede kan det vara behövligt att avvika från de normala bemanningskraven. Övergången till autonoma fartyg sker gradvis. Det är svårt att bedöma tidtabellen för detta, men det kommer emellertid inte att ske inom den allra närmaste framtiden. För närvarande ser det ut som om de första automatiseringsförsöken i Finland kommer att göras inom inrikesfarten på vajerfärjor eller förbindelsefartyg (i praktiken ro-ro-passagerarfartyg). Tillämpningsområdet för bestämmelserna om bemanning och vakthållning i lagen om fartygspersonal omfattar inte för närvarande fartyg som är kortare än 10 meter och som inte transporterar last eller passagerare. På fartyg vars längd överskrider 10 meter kan det också behöva göras försök med automatisering, och därför behöver det föreskrivas om en möjlighet att ombord på sådana fartyg med tillstånd avvika från de krav som gäller bemanning och vakthållning. Sådana bestämmelser är bestämmelserna om fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat i 6 §, bestämmelserna om de omständigheter som ska beaktas när bemanningscertifikat utfärdas i 7 §, bestämmelserna om förhandsutlåtande om bemanningen i 8 §, bestämmelserna om redarens och befälhavarens skyldigheter i fråga om bemanningscertifikat och minimibemanning i 9 § och bestämmelserna om arrangemang i fråga om vakthållning och de principer som ska iakttas vid vakthållning i 23 §. 
Det har också framkommit behov av att revidera bestämmelserna om fartygspersonalregister och sjömansregister i lagen om registrering av fartygspersonal. Dessutom är det också tydligare om bestämmelserna i fråga flyttas till lagen om fartygspersonal och lagen om registrering av fartygspersonal upphävs. 
2
Målsättning och de viktigaste förslagen
Syftet med propositionen är att befria fartyg med en bruttodräktighet under 500 som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart från kravet att det ska fastställas ett bemanningscertifikat för dem. Närmare bestämmelser om minimibemanningen för sådana fartyg utfärdas dock genom förordning av statsrådet. 
I lagen möjliggörs med tillstånd av Trafiksäkerhetsverket försök som har samband med automatisering inom fartygstrafiken, där det temporärt kan göras avsteg från de krav som gäller fartygets minimibemanning och vakthållning. Propositionen möjliggör försök på särskilt angivna områden eller rutter. Bestämmelserna möjliggör sådana försök till exempel inom testområdet Jaakonmeri. 
I lagen föreskrivs om Trafiksäkerhetsverkets behörighet att ge aktörer anmärkningar och varningar om de bryter mot förpliktelser i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg, eller i författningar, föreskrifter eller beslut som utfärdats med stöd av den. Ett ytterligare syfte med propositionen är att flytta bestämmelserna i lagen om registrering av fartygspersonal till ett nytt 2 a kap. i lagen om fartygspersonal och att upphäva lagen om registrering av fartygspersonal. 
3
Propositionens konsekvenser
3.1
Konsekvenser för sjöfartsindustrin och rederierna
I lagförslaget föreslås en möjlighet att avvika från vissa bestämmelser i lagen om fartygspersonal i syfte att främja försök med nya tekniska innovationer. För att det ska vara möjligt att testa fartyg som i hög grad är autonoma behöver det tillåtas att fartyg avviker från bestämmelserna om bemanning, bemanningscertifikat och vakthållning. Det föreslås att försökstillstånd som gäller bemanning och vakthållning ska beviljas på basis av Trafiksäkerhetsverkets prövning på ett sådant sätt att varken sjösäkerheten eller den marina miljön äventyras. 
Med hjälp av försökstillstånd som avser fartygets bemanning bidrar lagförslaget till att främja försök som utnyttjar digitalisering och robotik inom sjöfarten. Detta förbättrar möjligheterna för Finlands marinindustri att vara en föregångare inom digitaliseringen av sjötrafiken, när det gäller automatisering av fartyg. Ett försökstillstånd som beviljas av Trafiksäkerhetsverket förslås kosta cirka 630 euro. Försökstillstånd beviljas separat för varje försök för högst två år. Antalet försök per aktör förväntas vara litet. 
I lagförslaget föreslås det ändringar i skyldigheten att ansöka om bemanningscertifikat. För närvarande gäller bemanningscertifikaten tills vidare i inrikesfart, och det är inte möjligt för rederier eller fartygens befälhavare att sammanställa en mindre bemanning för en viss rutt eller resa till exempel när det är fråga om korta sträckor. I och med lagförslaget behöver redarna inte längre ansöka om bemanningscertifikat för vissa fartyg vars bruttodräktighet är under 500 och som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart, om kraven gällande minimibemanning kan tillämpas på fartyget. Kraven på minimibemanning kommer att fastställas genom förordning av statsrådet. Ändringen kommer att gälla bland annat lastfartyg i inrikesfart. 
Slopandet av bemanningscertifikaten minskar redarens administrativa börda i de fall där kraven gällande minimibemanningen är tillämpliga. Den ekonomiska konsekvenserna är rätt små för dem. Priset på ett bemanningscertifikat inom inrikesfart är för närvarande 150 euro, som redaren inte längre behöver betala om kraven gällande minimibemanning kan tillämpas på fartyget. 
Slopandet av bemanningscertifikaten i fråga om små fartyg understryker emellertid också redarnas och befälhavarnas ansvar för att bemanningen är adekvat. Trots att de krav som gäller minimibemanningen kan tillämpas på ett fartyg, ska redaren och fartygets befälhavare ändå skilt för varje resa, med stöd av 5 och 9 § i lagen om fartygspersonal, bedöma om minimibemanningen är tillräcklig. 
3.2 Konsekvenser för sjömän 
För närvarande meddelar redaren uppgifterna om en sjömans sjötjänst till det sjömansregister som förs av Trafiksäkerhetsverket, som ska bli en del av det trafik- och transportregister som avses i avdelning V i lagen om transportservice (320/2017). Ur registret kan man skriva ut ett sjötjänstutdrag som innehåller uppgifter om sjömannens sjötjänst, behörighet och utbildning. För närvarande kan sjötjänstutdrag skrivas ut i Trafiksäkerhetsverkets elektroniska tjänst. Om sjömannen behöver ett undertecknat och stämplat sjötjänstutdrag, kan han eller hon särskilt be om ett sådant utdrag av Trafiksäkerhetsverket. Av ett sjötjänstutdrag framgår sjömannens behörigheter som införts i sjömansregistret, de av redaren anmälda uppgifterna om sjömannens sjötjänst samt utbildningsuppgifter som har samband med behörigheterna. Ett sjötjänstutdrag är inte sjömannens arbetsintyg eller meritförteckning, utan arbetsintyget får sjömannen av sin arbetsgivare. 
I praktiken har Trafiksäkerhetsverket inte längre fört in uppgifter i registret om när anställningsförhållanden börjat eller slutat, eftersom arbetsavtal efter den ändring av 4 § i sjömanslagen (423/1978) som trädde i kraft 2007 inte längre har tillställts Trafiksäkerhetsverket i samma utsträckning som före 2007. I enlighet med de föreslagna bestämmelserna ska Trafiksäkerhetsverket däremot i registret föra in uppgifter om de verkliga sjötjänstdagarna, som är av betydelse när olika behörigheter beviljas (t.ex. vid avancemang från kock till kocksteward). 
3.2
Konsekvenser för båtfarare
Bestämmelserna lindras i fråga om nöjesfartyg och hyresbåtar i inrikesfart. De som äger sådana fartyg behöver i fortsättningen inte ansöka om bemanningscertifikat. Detta är av relativt liten ekonomisk betydelse. Priset på ett bemanningscertifikat är 150 euro. Det har bedömts att ändringen inte inverkar särskilt mycket på säkerheten, eftersom de som bedriver sådan verksamhet i praktiken är erfarna båtfarare. 
3.3
Konsekvenser för myndigheterna
Det förväntas inte komma in något stort antal ansökningar om försökstillstånd som gäller bemanning och vakthållning, utan endast ett fåtal, och dessa förväntas inte heller komma in genast efter att lagen trätt i kraft. Det bedömningsarbete som gäller försökstillstånden och beviljandet av tillstånden kan skötas med Trafiksäkerhetsverkets nuvarande resurser, så konsekvenserna för myndigheterna är mycket små. 
Slopandet av bemanningscertifikaten i fråga om små fartyg som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart i enlighet med den föreslagna 6 a § minskar i någon mån den tid som vid Trafiksäkerhetsverket används för att behandla bemanningscertifikat. 
Den behörighet som föreslagits för Trafiksäkerhetsverket att ge anmärkningar och varningar, om aktörerna handlar i strid med bestämmelserna i lagen, effektiviserar verkets tillsynsverksamhet. 
3.4
Konsekvenser i fråga om säkerheten
Ett i den föreslagna 26 a § avsett försökstillstånd som gäller bemanning och vakthållning beviljas enligt prövning från fall till fall för viss tid och för ett begränsat område för försök ombord på finländska fartyg i inrikesfart. Ett villkor för att tillstånd ska beviljas är att varken fartygssäkerheten eller miljön äventyras. Betydande negativa konsekvenser utgör ett hinder för att försökstillstånd ska beviljas eller förutsätter att försökstillståndet förenas med begränsningar eller andra villkor. Försöksområdena kan väljas så att konsekvenserna för fartygssäkerheten och den övriga sjötrafiken är små eller obefintliga. Således förväntas det inte några negativa säkerhetskonsekvenser eller också kan dessa minimeras med hjälp av de villkor som ställts för tillståndet. 
Trafiksäkerhetsverket har bedömt att slopandet av bemanningscertifikatet i fråga om små fartyg som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart i enlighet med den föreslagna 6 a § inte har några negativa konsekvenser för säkerheten. Besättningens sammansättning och behörigheter anges i en statsrådsförordning som utfärdas med stöd av 6 a § och motsvarar i praktiken nuvarande praxis som baserar sig på bemanningscertifikat. 
3.5
Konsekvenser för miljön
I samband med att försökstillstånd beviljas görs det en bedömning av de konsekvenser och risker som gäller den marina miljön. Avsikten är att försöksområdena ska väljas så att riskerna och konsekvenserna för miljön är så små som möjligt. Betydande negativa konsekvenser utgör ett hinder för att försökstillstånd ska beviljas eller förutsätter att försökstillståndet förenas med begränsningar eller andra villkor. Beviljandet av försökstillstånd förväntas således inte medföra några betydande negativa konsekvenser för miljön. 
4
Beredningen av propositionen
Propositionen har beretts vid kommunikationsministeriet i samarbete med Trafiksäkerhetsverket. Propositionen skickades på remiss och det kom in remissyttranden från Ålands landskapsregering, Trafikverket, Trafiksäkerhetsverket, justitieministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Suomen Laivanpäällystöliitto - Finlands Skeppsbefälsförbund ry, Finlands Sjömans-Union FSU rf, Suomen Matkustajalaivayhdistys - Passagerarfartygsföreningen i Finland ry, Rederierna i Finland rf och arbets- och näringsministeriet. Dessutom meddelade Auto- ja Kuljetusalan Työntekijäliitto AKT ry och Företagarna i Finland rf att de inte hade något att anföra om utkastet till proposition. 
Fartyg med en bruttodräktighet under 500 
Majoriteten av dem som yttrade sig om propositionen understödde förslaget att regleringen av bemanningen i fråga om fartyg vars bruttodräktighet är under 500 ska lättas upp. Arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Finlands Sjömans-Union FSU rf och Rederierna i Finland rf understödde förslaget att det ska föreskrivas i en förordning om minimibemanningen för fartyg vars bruttodräktighet är under 500 och som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart. Enligt Finlands Sjömans-Union FSU rf bör minimibemanningen emellertid i förordningen anges i fråga om alla befattningar, dvs. såväl befäl som besättning. Suomen Matkustajalaivayhdistys - Passagerarfartygsföreningen i Finland ry ansåg att möjligheten till ensamkörning bör bibehållas inom begränsad fart på samma sätt som enligt nuvarande bestämmelser. 
Social- och hälsovårdsministeriet ansåg i sitt yttrande att det är bra att förslaget minskar den administrativa bördan för redarna i och med att ansökan om bemanningscertifikat och fastställandet av bemanningen slopas för en del fartyg. Ministeriet ansåg också att det genom förordning av statsrådet bör utfärdas så täckande bestämmelser som möjligt om bemanningskraven avseende olika fartygstyper, så att säkerheten för dem som arbetar ombord på fartyg kan tryggas. 
Suomen Laivanpäällystöliitto - Finlands Skeppsbefälsförbund ry motsatte sig förslaget till denna del och ansåg att fastställande av en minimibemanning förutsätter beredning som är beroende på det enskilda fallet samt samarbete med myndigheterna, såsom t.ex. skyldighet att innan bemanningen fastställs begära utlåtande av arbetarskyddsmyndigheten och vederbörande arbetsmarknadsorganisationer inom sjöfarten. Suomen Laivanpäällystöliitto - Finlands Skeppsbefälsförbund ry ansåg att minimibemanningen inte har definierats tillräckligt noggrant i propositionen för att en avvikelse från minimibemanningen ska kunna kriminaliseras. Kommunikationsministeriet konstaterar att syftet med propositionen är att minimibemanningen alltid, med undantag för hyresbåtar och nöjesfartyg i inrikesfart, ska fastställas i ett bemanningscertifikat eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av lag. 
Suomen Laivanpäällystöliitto - Finlands Skeppsbefälsförbund ry kritiserade bestämmelserna i gällande 9 § 2 mom. för deras inexakthet. Vid den fortsatta beredningen av propositionen har man strävat efter att förtydliga bestämmelsen med hänsyn till bestämmelsens förarbeten (RP 250/2009 rd). Bestämmelsen har förtydligats så att fartygets befälhavare ska se till att fartyget är bemannat på ett betryggande sätt med hänsyn till rådande förhållanden under den aktuella resan. 
Försökstillstånd som gäller bemanningen och som har samband med automatiserad trafik 
Rederierna i Finland rf förhöll sig positivt till förslaget med försökstillstånd som har samband med automatisering. Finlands Sjömans-Union FSU rf ansåg att innan ett försökstillstånd beviljas borde Trafiksäkerhetsverket begära utlåtande av arbetsmarknadsorganisationerna. Vid den fortsatta beredningen togs detta förslag inte med i propositionen eftersom man ville att förfarandet med försökstillstånd ska vara så enkelt som möjligt. Suomen Laivanpäällystöliitto - Finlands Skeppsbefälsförbund ry anser att försökstillstånd borde beviljas endast fartyg som är kortare än 10 meter och att försöket borde vara tidsbegränsat och genomföras inom ett tydligt avgränsat område, där annan sjötrafik inte förekommer. Förbundet ansåg att användning av sådant bränsle som orsakar miljöskador i försöksområdets natur eller i dess omedelbara närhet om försöket eventuellt misslyckas borde förbjudas för fartyg som deltar i ett försök. Suomen Laivanpäällystöliitto - Finlands Skeppsbefälsförbund ry ansåg dessutom att säkerheten för besättningen ombord på ett försöksfartyg bör säkerställas och att det ska vara Trafiksäkerhetsverket som i samband med ett försök bär ansvaret för minimibemanningen och att den förverkligas. Kommunikationsministeriet konstaterar att en förutsättning för att försökstillstånd enligt förslaget ska beviljas är att varken fartygssäkerheten eller miljön äventyras och att syftet inte har varit att möjliggöra försökstillstånd endast för små fartyg som är kortare än 10 meter. Trafiksäkerhetsverket har prövningsrätt när det gäller beviljandet av försökstillstånd och de villkor som är förenade med ett försökstillstånd. Syftet med propositionen är att även i samband med försök som gäller bemanningen ska bestämmelserna i lagens 5 § och ansvarsbestämmelserna i lagens 9 §, med undantag för bestämmelserna om bemanningscertifikat och minimibemanning, vara tillämpliga på redaren och fartygets befälhavare. I sitt yttrande framförde Trafiksäkerhetsverket iakttagelser som gällde bestämmelsen om försökstillstånd och vid den fortsatta beredningen av propositionen har paragrafen i fråga preciserats. 
Upphävande av lagen om registrering av fartygspersonal 
Rederierna i Finland rf och Finlands Sjömans-Union FSU rf understödde en överföring av behövliga bestämmelser från lagen om registrering av fartygspersonal till lagen om fartygspersonal. Finlands Sjömans-Union FSU rf opponerade sig mot att Trafiksäkerhetsverket med stöd av de föreslagna bestämmelserna inte längre har skyldighet att samla in uppgifter om när ett anställningsförhållande börjat och slutat. Finlands Sjömans-Union FSU rf ansåg också att propositionen bör innehålla en bedömning av propositionens konsekvenser för de sjömän som arbetar ombord på fartyg. Vid den fortsatta beredningen fogades till propositionen en bedömning av vilka konsekvenser de föreslagna ändringarna har för sjömännen. Finlands Sjömans-Union FSU rf föreslog att bestämmelsen i 26 f § 4 mom. om Trafiksäkerhetsverkets prövningsrätt i fråga om de uppgifter som ska införas i registret skulle slopas. Vid den fortsatta beredningen av propositionen ansågs bestämmelsen emellertid vara ändamålsenlig och därtill har den preciserats. 
Justitieministeriet framförde i sitt yttrande iakttagelser om behovet av att precisera bestämmelserna om befälhavarens ansvar i 9 § samt de föreslagna straffbestämmelserna. Även Suomen Laivanpäällystöliitto - Finlands Skeppsbefälsförbund ry ansåg att de föreslagna straffbestämmelserna behöver preciseras. De framförda iakttagelserna har beaktats vid den fortsatta beredningen av straffbestämmelserna. 
Finlands Sjömans-Union FSU rf understödde förslaget i 32 a §, dvs. att Trafiksäkerhetsverket ska få behörighet att ge anmärkningar och varningar när bestämmelserna i lagen inte iakttas. 
Rederierna i Finland rf och arbets- och näringsministeriet understödde förslaget att 3 § i lagen om sjöarbetsavtal ska upphävas. 
5
Propositionens samband med Ålands självstyrelse
I 18 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) anges vilka frågor som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Viktiga punkter med tanke på denna proposition är punkterna 21 och 22, som gäller bland annat kanaler, båttrafik, farleder för den lokala sjötrafiken samt näringsverksamhet. I 27 § i den lagen anges att riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart, farleder för handelssjöfarten och luftfart. Enligt 29 § har riket lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om fartygsregistret, i fråga om vilket lagstiftningsbehörigheten med lagtingets samtycke helt eller till vissa delar kan överföras på landskapet genom lag. Enligt 27 § 13 punkten i självstyrelselagen för Åland har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om handelssjöfart. Detta innebär att också säkerhetsorganisationen för fartyg (bemanning och vakthållning) hör till rikets lagstiftningsbehörighet. 
5.1
Samband med andra propositioner
De föreslagna lagändringarna avses träda i kraft den 1 juli 2018 samtidigt med ändringarna av lagen om transportservice (RP 145/2017 rd), som riksdagen godkände i mars 2018. Genom regeringens proposition RP 145/2017 rd godkände riksdagen även en lag om ändring av lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg. Genom lagen ändras 1, 3, 22, 15 och 39 § i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg, vilka även föreslås bli ändrade genom denna regeringsproposition. 
DETALJMOTIVERING
1
Lagförslag
1.1
Lagen om ändring av lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg
1 §.Lagens tillämpningsområde. Det föreslås att bestämmelserna i den gällande lagen om registrering av fartygspersonal tas in ändrade i ett nytt 2 a kap., och därför fogas till 1 mom. i den paragraf som gäller lagens tillämpningsområde att det i lagen även föreskrivs om förande av en lista över besättningen samt om skyldighet att göra anmälan till trafik- och transportregistret. I denna proposition har beaktats de ändringar i lagens tillämpningsområde (RP 145/2017 rd) som riksdagen godkände i mars 2018. 
2 §.Definitioner. Det görs preciseringar i definitionerna och lagarnas författningssamlingsnummer uppdateras. I 5 punkten, där ISM-koden definieras, görs det en teknisk ändring som innebär att termen ISM-förordning används i stället för förordningens hela namn. ISM-förordningen har definierats i 1 § 2 mom. Till definitionen fogas dessutom att det är fråga om IMO:s regler. 
I 16 punkten i definitionen av hyresbåt uppdateras hänvisningen till lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (1712/2015). 
Definitionen i 26 punkten upphävs som obehövlig eftersom det i lagen inte längre hänvisas till fiskefartygsklasser. 
I 28 punkten, där utbildning definieras, uppdateras hänvisningarna till gällande lagstiftning. I definitionen hänvisas det dessutom till lagen om transportservice (320/2017), till vilken bestämmelserna om behörigheter inom sjöfarten överförs (RP 145/2017 rd). 
I definitionen av sjötjänst i 30 punkten görs motsvarande utvidgning som den som har föreslagits i II avd. 10 kap. i lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). Enligt denna utvidgning kan som sjötjänstgöring också räknas tjänstgöring på sådana fartyg i fritidsbruk vars bruttodräktighet är över 500 i sådana uppgifter för vilka det krävs behörighetsbrev enligt STCW-konventionen. I Finland är bruttodräktigheten för nöjesfartyg per definition under 500, men det finns nöjesfartyg under annan flagg vilkas bruttodräktighet är över 500 och vilkas verksamhet kan jämställas med kommersiell verksamhet. 
3 §.Hänvisningar till annan lagstiftning. Genom den ändring av denna paragraf som riksdagen godkänt (RP 145/2017 rd) upphävs 3 och 4 mom. I enlighet med detta föreslås det i denna proposition att ett nytt 3 mom. fogas till paragrafen. Det är en informativ hänvisning till lagen om transportservice (320/2017), där det föreskrivs om behörigheter inom sjöfart samt om trafik- och transportregistret. 
4 §.Kapitlets tillämpningsområde. Det föreslås att 3 mom. ändras helt och hållet. Momentets 1–5 punkt ändras inte, men i 3 punkten ändras den svenska termen vägfärja till vajerfärja. I momentet föreslås en ny 7 punkt, genom vilken pråmar och mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri lämnas utanför tillämpningsområdet för 2 kap. Enligt definitionen är pråmar fartyg som saknar eget framdrivningsmaskineri, och som sålunda inte tar sig fram självständigt. Pråmar har inte besättning på samma sätt som fartyg som tar sig fram självständigt, och personer som arbetar på pråmar hör ofta till besättningen på det fartyg som bogserar pråmen och deras behörighetskrav har fastställts i bogserbåtens bemanningscertifikat. Ett mudderverk, som saknar eget framdrivningsmaskineri, kan i fråga om bemanning och behörigheter jämföras med en pråm och det flyttas från en plats till en annan genom bogsering. Om det ombord på en pråm eller ett mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri arbetar en person som inte hör till det andra fartygets besättning, behöver det dock inte krävas att personen ska uppfylla särskilda behörighetskrav inom sjöfarten. En sådan person är vanligtvis en yrkesman inom vattenbyggande som har erfarenhet och kunnande om att arbeta till sjöss. I fråga om pråmar och mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri finns det sålunda inte behov av att fastställa bemanningen. Mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri omfattas inte heller av behörighetskraven i samband med ändringen av lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). I regeringspropositionen i fråga har det också gjorts en inskränkning i fråga om pråmar, så att på pråmar tillämpas behörighetskraven endast i fråga om radiopersonalen. Fogandet av en ny 7 punkt till paragrafens 3 mom. förutsätter en teknisk ändring i den gällande 6 punkten. 
6 §.Fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat. Det föreslås att 1 och 3 mom. ändras och att det fogas ett nytt 6 moment till paragrafen. De gällande 2, 4 och 5 mom. förblir oförändrade. För tydlighetens skull föreslås det att hela paragrafen ändras. 
I 1 mom. föreslås tillägget ”om inte något annat föreskrivs nedan”, som behövs av den anledningen att det, i syfte att minska regleringen, föreslås en ny 6 a § i lagen som möjliggör att det inte alla situationer föreligger skyldighet att ansöka om fastställande av bemanningen och att bemanningen inte i alla situationer behöver fastställas. Till 1 mom. fogas dessutom en bestämmelse, enligt vilken det inte fastställs någon bemanning för nöjesfartyg och hyresbåtar i inrikesfart. Kravet på bemanningscertifikat slopas i fråga om dessa fartyg i syfte att minska regleringen. I fråga om fritidsbåtar finns det inget krav att bemanningen ska fastställas och nöjesfartyg kan på basis av deras användningsändamål behandlas på samma sätt. Sådan hyresbåtsverksamhet som avses i denna lag består av småskalig affärsverksamhet eller hobbyverksamhet som innebär att fartyg hyrs ut bemannade för fritidsbruk. I praktiken har bemanningen av en hyresbåt i inrikesfart omfattat befälhavaren och i vissa fall en däcksman, som det inte har krävts behörighetsbrev av.  
Det föreslås att 3 mom. preciseras så att momentets syfte framgår tydligare. I början av momentet tas det in en precisering att när fartygets första bemanning fastställs och när det görs väsentliga ändringar i bemanningen, fastställs bemanningen, med undantag för hyresbåtar och nöjesfartyg i internationell fart, för viss tid. Sådana förändringar i omständigheterna som kan påverka bemanningen kan ha samband med frekvensen i fråga om hamnanlöp eller hur krävande lastningarna är eller andra frågor som utreds i samband med att bemanningen fastställs. De frågor som ska utredas baserar sig på IMO-församlingens resolution A.1047(27), på basis av vilken Trafiksäkerhetsverket utarbetar ansökningsblanketten och fastställer bemanningen. Det är inte fråga om ny reglering utan termen för viss tid förtydligar nuvarande praxis. Det begärs utlåtanden av arbetarskyddsmyndigheten och riksomfattande arbetsmarknadsorganisationer innan fartygets bemanning fastställs och innan det utfärdas ett bemanningscertifikat för fartyget. Utlåtande behöver dock inte begäras i situationer där bemanningscertifikatet förnyas utan några ändringar. Om bemanningscertifikatet förnyas när dess giltighetstid går ut på ett sådant sätt att det inte föreslås några ändringar i fråga om bemanningen, fartygets fartområde inte har ändrats och det inte heller i övriga uppgifter som angivits på ansökningsblanketten har skett några betydande ändringar, medför en begäran om utlåtande administrativ börda för myndigheter och organisationer. Myndigheten eller organisationen har redan tidigare undersökt saken och lämnat ett utlåtande som fortfarande kan anses vara giltigt. 
Kravet i 22 § 1 mom. i den gällande lagen att bemanningscertifikatet ska förvaras i original ombord på fartyget och som kopia hos rederiet blir ett nytt 6 mom. i paragrafen. Lagens 22 § 2 mom. har flyttats till lagen om transportservice (RP 145/2017 rd) och det är ändamålsenligt att 22 § 1 mom. flyttas till 6 § i denna lag. 
6 a §.Bemanning av fartyg med en bruttodräktighet under 500 som används inom fartområdena I och II för inrikesfart. Det föreslås att till lagen fogas en ny 6 a §, med vilken regleringen luckras upp genom att fartyg med en bruttodräktighet under 500 som används inom fartområdena I och II för inrikesfart befrias från skyldigheten att ansöka om fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat. I fortsättningen ersätts bemanningscertifikatet med allmänna krav på minimibemanning som utfärdas genom förordning av statsrådet. Det är motiverat att relativt små fartyg vars bruttodräktighet är mindre än 500 befrias från skyldigheten att ansöka om bemanningscertifikat, eftersom små fartyg i inrikesfart ofta är bemannade med till exempel två personer och fartyg som går i trafik dygnet runt med endast fyra personer. Redaren kan dock ansöka om bemanningscertifikat, om fartygets trafik eller de övriga förhållandena är sådana att de allmänna kraven på minimibemanning, som anges genom förordning, inte är tillämpliga på förhållandena. En typisk sådan situation kan vara att bemanningen består av en person. 
Enligt 2 mom. utfärdas närmare bestämmelser om en i 5 § avsedd betryggande minimibemanning för de fartyg som avses i 1 mom. samt om anknytande behörighetskrav genom förordning av statsrådet. När minimibemanningen fastställs i förordningen ska det tas hänsyn till fartygstyp, fartygets storlek, passagerarantal, körtid per dygn samt övriga arrangemang. Övriga arrangemang är till exempel bogsering och maskineriets manöverplatser. När ett fartyg bemannas i enlighet med minimibemanningen ska redaren eller fartygets befälhavare dock iaktta kraven i 5 och 9 § i lagen om fartygspersonal och i 4 och 5 § i bemanningsförordningen. Bemanning av ett fartyg med den minimibemanning som avses i förordningen kan komma i fråga till exempel när ett fartyg går i trafik på en reguljär rutt och det inte föreligger andra omständigheter som kräver större bemanning. Förhållandena på den planerade resan eller rutten kan emellertid förutsätta en större bemanning. Fartygets befälhavare är enligt ovannämnda paragrafer skyldig att bedöma om det behövs mera personal. 
9 §.Redarens och befälhavarens skyldigheter. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att det tas hänsyn till den nya föreslagna 6 a §, enligt vilken närmare bestämmelser om minimibemanningen för vissa fartyg kan utfärdas genom förordning av statsrådet. Dessutom ändras bestämmelsens språkdräkt till följd av ändringarna. Till paragrafens 1 punkt fogas ett omnämnande av att redaren ska se till att fartyget har ett bemanningscertifikat som utfärdats i enlighet med 6 eller 6 a § eller den minimibemanning som det med stöd av 6 a § föreskrivits om genom förordning av statsrådet. 
Även i 2 mom. görs ett behövligt tillägg angående den minimibemanning som föreskrivits med stöd av 6 a §. Om fartyget har en sådan minimibemanning som det föreskrivits om genom förordning av statsrådet, behöver fartyget inte ha den bemanning som anges i bemanningscertifikatet. 
I övrigt motsvarar det föreslagna 2 mom. gällande lagstiftning. I det gällande 2 mom. föreskrivs det om skyldighet för fartygets befälhavare att se till att fartyget är bemannat på betryggande sätt med hänsyn till rådande förhållanden. Enligt förarbetena till den gällande bestämmelsen (RP 250/2009 rd, s. 66) ska befälhavaren då säkerställa att fartygspersonalen på varje resa till antal och sammansättning är samt används så att framförandet av fartyget, servicen, säkerhetsfunktionerna, förtöjningen av fartyget och ekonomiunderhållet fungerar. Fartygets befälhavare ska alltså på varje resa se till att fartyget är bemannat på ett betryggande sätt och ett omnämnande av detta fogas till 2 mom. 
11 §.Ändring av bemanningen. Det föreslås att i 1 mom. tas in en skyldighet för redaren att vid behov ansöka om ett nytt bemanningscertifikat för fartyget. I det gällande 1 mom. föreskrivs det bara att Trafiksäkerhetsverket ska underrättas om ändringar. Ett nytt bemanningscertifikat ska sökas t.ex. när det sker förändringar i de uppgifter som legat till grund för det beviljade bemanningscertifikatet eller i de uppgifter som antecknats på bemanningscertifikatet. Bestämmelser om de uppgifter på basis av vilka bemanningscertifikatet beviljas finns i 2 § i den gällande bemanningsförordningen. Den föreslagna ändringen ändrar inte nuvarande praxis. 
Ändringen i 2 mom. motsvarar den ändring som gjorts i 6 § 3 mom. Momentet kompletteras dessutom med information om att ett bemanningscertifikat också kan utfärdas så att det gäller tills vidare. Också för närvarande kan ett bemanningscertifikat inom inrikesfart utfärdas så att det gäller tills vidare, eftersom närmare bestämmelser om giltighetstiderna finns i bemanningsförordningen. I momentet föreskrivs det dessutom att om det är fråga om ett fartyg vars årliga användningstid är kortare än sex månader, kan ändring sökas efter en full seglationssäsong. Med detta avses att om seglationssäsongen är kortare än sex månader kan ändring sökas redan efter en full seglationssäsong. 
Till paragrafen fogas dessutom ett nytt 3 mom., till vilket bestämmelsen i 6 § 3 mom. i den gällande bemanningsförordningen överförs. Enligt bestämmelsen ska Trafiksäkerhetsverket vid upprepade brott mot bestämmelserna om fartygspersonalens vilotider ombord, på begäran av arbetarskyddsmyndigheten, ta fartygets minimibemanning under omprövning. 
Det nuvarande 3 mom. blir 4 mom. 
12 §.Avvikelser från bemanningscertifikatet. Paragrafens 1 mom. preciseras så att en ansökan av redaren utgör en grund för en avvikelse från den fastställda bemanningen. I ansökan ska redaren utreda och motivera behovet av att avvika från den fastställda bemanningen. På basis av ansökan utvärderar Trafiksäkerhetsverket fallet med hänsyn till sjösäkerheten och förebyggande av förorening av havsmiljön och beviljar på basis av sin bedömning tillstånd att avvika från den i bemanningscertifikatet fastställda bemanningen. 
13 §.Avsteg från den i bemanningscertifikatet bestämda behörigheten. Det föreslås att 4 mom. upphävs, eftersom riksdagen i lagen om transportservice (RP 145/2017 rd) har godkänt bestämmelser om ett trafik- och transportregister som också täcker de uppgifter som ska föras in i sjömansregistret, och därmed behövs bestämmelser om saken inte i denna lag. 
13 a §.Försökstillstånd som gäller bemanning och vakthållning. Genom försökstillstånd som gäller fartygets bemanning och vakthållning främjas försök som har samband med automatisering och tekniska innovationer inom fartygstrafiken. 
Trafiksäkerhetsverket kan genom sitt beslut bevilja sökanden tillstånd att ombord på ett fartyg avvika från bestämmelserna i 6 § om fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat, med stöd av 6 a § utfärdade bestämmelser om fartygets minimibemanning och anknytande behörighetskrav, bestämmelserna i 7 § om de omständigheter som ska beaktas när bemanningscertifikat utfärdas, bestämmelserna i 9 § om redarens och befälhavarens skyldigheter i fråga om bemanningscertifikat och minimibemanning eller bestämmelserna i 23 § om arrangemang i fråga om vakthållning och de principer som ska iakttas vid vakthållning. På basis av ett tillstånd som beviljats av Trafiksäkerhetsverket kan sökanden dessutom avvika från bestämmelser som utfärdats med stöd av de nämnda paragraferna. Närmare bestämmelser om de omständigheter som ska läggas fram i ansökan om fastställande av bemanningen och om bemanningscertifikatets giltighetstid (6 § 5 mom.) samt om de omständigheter som ska beaktas när bemanningscertifikat utfärdas (7 § 5 mom.) har utfärdats genom förordning av statsrådet. För genomförande av STCW-konventionen meddelar Trafiksäkerhetsverket närmare föreskrifter om vakthållning och ruttplanering. Verket meddelar också närmare föreskrifter om vakthållning och ruttplanering som gäller andra fartyg än sådana som omfattas av tillämpningsområdet för STCW-konventionen. Försökstillstånd att avvika från de bestämmelser som nämns i den föreslagna paragrafens 1 mom. kan beviljas om det behövs för att testa nya tekniska lösningar som har samband med fartygets bemanning och vakthållning, förutsatt att övriga villkor som föreslås i paragrafen uppfylls. 
I det föreslagna 1 mom. räknas de bestämmelser upp, som Trafiksäkerhetsverket genom ett försökstillstånd kan berättiga sökanden att avvika från. Beroende på försök ger verket sökanden rätt att avvika från behövliga bestämmelser. Försökstillståndets innehåll beror på det försök som ska utföras, t.ex. den teknik som ska användas och andra arrangemang, försöksfartygets storlek samt området där försöket ska utföras. Arrangemangen i samband med ett försök, vad beträffar t.ex. reservsystem och handlingsplaner i olyckssituationer, är viktiga omständigheter som ska bedömas när Trafiksäkerhetsverket bedömer villkoren för ett försökstillstånd i ett enskilt fall. I det föreslagna 1 mom. konstateras att när Trafiksäkerhetsverket beviljar ett i 1 mom. avsett försökstillstånd fastställer verket inte bemanningen i enlighet med lagens 6, 7 och 8 §. 
Enligt det föreslagna 2 mom. kan försökstillstånd inom ett begränsat område beviljas för försök ombord på finska fartyg i inrikesfart. Ett villkor för att tillstånd ska beviljas är att varken fartygssäkerheten eller miljön äventyras. Trafiksäkerhetsverket kan vid behov begära utlåtande av till exempel Gränsbevakningsväsendet, Trafikverket samt i fråga om lotspliktiga farleder även av Finnpilot Pilotage Ab. Utlåtande kan även begäras av Finlands miljöcentral. I samband med att försökstillstånd beviljas görs det en bedömning av de konsekvenser och risker som gäller havsmiljön. Betydande negativa konsekvenser utgör ett hinder för att försökstillstånd ska beviljas eller förutsätter att försökstillståndet förenas med begränsningar eller andra villkor. För att man ska kunna säkerställa sjösäkerheten och förebygga förorening av miljön kan ett försökstillstånd på basis av prövning beviljas inom ett begränsat område för ett fartyg som seglar under finsk flagg i inrikesfart. Ett begränsat område kan också vara exempelvis en viss rutt. När ett försökstillstånd övervägs ska det också tas hänsyn till den fara som fartyget eventuellt förorsakar den övriga trafiken eller miljön. Behovet av att avvika från bestämmelserna bedöms gälla de bestämmelser som nämns i 1 mom. Sådana är till exempel slopande av förfarandet för fastställande av bemanningen enligt 6 § eller förvarande av bemanningscertifikatet ombord på fartyget. Dessutom kan det finnas behov av att avvika från någon av bestämmelserna i lagens 23 § och de krav i Trafiksäkerhetsverkets vakthållningsföreskrift (TRAFI/16654/03.04.01.00/2011) som har samband med sammansättningen av sjövakten. Enligt 23 § i lagen om fartygspersonal ska det hållas vakt på fartyget, men i ett försök kan det vara behövligt att prova på vakthållning från land. Ett försökstillstånd är fartygsspecifikt. 
En förutsättning för beviljande av ett försökstillstånd är dessutom är att beviljandet av tillståndet inte strider mot de internationella förpliktelser inom sjöfart som är bindande för Finland. I samband med att ett försökstillstånd beviljas ska Trafiksäkerhetsverket utreda att det planerade försöket inte strider mot Finlands internationella förpliktelser. 
Enligt det föreslagna 3 mom. beviljas ett försökstillstånd för högst två år, och det kan inte förnyas för samma försök. Med bestämmelsen vill man förhindra att ett försök blir rådande praxis. Innan ett tillstånd beviljas ska Trafiksäkerhetsverket underrätta kommunikationsministeriet om det, eftersom det är kommunikationsministeriet som övervakar antalet beviljade försökstillstånd. Trafiksäkerhetsverket ska övervaka sjöfarten enligt försökstillståndet och iakttagandet av försökstillståndet i enlighet med 32 § och den föreslagna 32 a §. 
13 b §.Återkallande av försökstillstånd. I paragrafen föreskrivs att som en sista tillsynsmetod kan Trafiksäkerhetsverket återkalla ett i 13 a § avsett försökstillstånd. Försökstillståndet kan återkallas om tillståndshavaren upprepade gånger handlar i strid med tillståndsvillkoren eller annars i sin försöksverksamhet handlar i strid med denna lag eller bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Innan tillståndet återkallas ska tillståndshavaren ges en skälig tid för att rätta till försöksverksamheten så att den motsvarar försökstillståndet samt bestämmelser och föreskrifter. Innan tillståndet återkallas kan Trafiksäkerhetsverket använda sig av anmärkningar och varningar, om vilka det föreskrivs i 32 a §. 
14 §.Avvikelser i fråga om fartområden. Det föreslås att till paragrafen fogas ett omnämnande om att när det för ett fartyg beviljas ett temporärt tillstånd att inom ett begränsat område utomlands agera med behörigheter för inrikesfart är det möjligt för kuststaten att motsätta sig att trafiken, i fråga om bemanningen och behörigheterna, ska jämställas med inrikesfart. Med kuststat avses en annan part i STCW-konventionen, med vilken Trafiksäkerhetsverket har ingått avtal om trafik på dess område. I de ändringar av STCW-konventionen, som internationellt trädde i kraft den 1 januari 2012 och i Finland den 1 mars 2013, gavs kuststater större rättigheter att ingripa i behörigheterna i fråga om besättningen på fartyg som går i trafik längs deras kuster. Avvikelser i fråga om fartområden gäller vanligen vattenbyggnadsprojekt i hamn- eller farledsområden, där arbete utförs på ett litet område i närheten av stranden. 
15 §.Behörighet för befälhavare på nöjesfartyg. Paragrafens 1 mom. motsvarar den ändring av 1 mom. som godkänts av riksdagen (RP 145/2017 rd), enligt vilken bestämmelserna om fartygspersonalens behörigheter har överförts till lagen om transportservice, med undantag för bestämmelsen om behörighet för nöjesfartygs befälhavare i 15 § i lagen om fartygspersonal. Ett nöjesfartyg är ett fartyg avsett för fritidsbruk som är över 24 meter långt, men vars bruttodräktighet är mindre än 500. 
I det föreslagna nya 2 mom. föreslås det att bestämmelserna i II avd. 10 kap. 12, 14 och 18 § i lagen om transportservice ska tillämpas på ansökan om, utfärdande av, giltighetstid för och förnyande av ett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt som krävs av förare av nöjesfartyg.  
Enligt den nämnda 12 § utfärdar trafiksäkerhetsverket behörighetsbreven och för in uppgifter om dem i trafik- och transportregistret. För utfärdandet av behörighetsbrev förutsätts det enligt bestämmelsen dessutom att sökanden i fråga om ålder, hälsotillstånd, kunskaper, färdigheter, utbildning och erfarenheter uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för behörighetsbrevet. Sökanden ska till stöd för sin ansökan också lägga fram de uppgifter som behövs för utfärdande av behörighetsbrev. Enligt det 3 mom. som nu föreslås i 15 § i lagen om fartygspersonal får närmare bestämmelser om internationella behörighetsbrev för förare av fritidsbåtar, behörighetsvillkor och de omständigheter som ska läggas fram i ansökan om behörighetsbrev utfärdas genom förordning av statsrådet.  
Enligt II avd. 10 kap. 14 § i lagen om transportservice gäller behörighetsbreven för viss tid eller tills vidare och när behörighetsbrev förnyas ska sökanden lägga fram utredning om att han eller hon har bevarat sin kompetens. Enligt det 3 mom. som nu föreslås i 15 § i lagen om fartygspersonal får närmare bestämmelser om giltighetstiden för och förnyandet av ett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt samt om utredning om bevarad behörighet utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Enligt det föreslagna 2 mom. ska även bestämmelserna i II avd. 10 kap. 18 § i lagen om transportservice tillämpas på internationella behörighetsbrev för förare av fritidsbåtar. Enligt den bestämmelsen ska behörighetsbrev förvaras i original ombord på det fartyg där innehavaren av dokumentet arbetar. Innehavaren ska visa upp behörighetsbrevet om en behörig myndighet kräver det och dess existens inte kan styrkas på något annat sätt. 
22 §.Förvaring och uppvisande av certifikat och handlingar. Det föreslås att paragrafens 1 mom. flyttas till 6 §. Paragrafens 2 mom. flyttas till lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). Paragrafen föreslås bli upphävd. 
2 a kap.Upprättande av lista över besättningen och skyldighet att göra anmälan till trafik- och transportregistret. Det föreslås att till lagen fogas ett nytt 2 a kap. och till det nya kapitlet överförs behövliga bestämmelser från lagen om registrering av fartygspersonal. Dessutom förtydligas bestämmelserna. Lagen om registrering av fartygspersonal föreslås bli upphävd. Till lagen fogas nya 26 a–d § samt en straffbestämmelse som gäller försummelse av anmälningsskyldigheten och skyldigheten att föra besättningslista. I det föreslagna 2 a kap. föreskrivs det om registrering av uppgifter om fartygspersonalens sjötjänst samt om skyldighet för fartygets befälhavare att föra en besättningslista. Det är fråga om en lagstadgad skyldighet att samla in och behandla personuppgifter samt sända dem till Trafiksäkerhetsverket. Till denna del tillåter artikel 6.1 c i EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679 nationell reglering. Den föreslagna behandlingen av personuppgifter är nödvändig, av allmänt intresse och proportionerlig. 
26 a §.Uppgifter om sjötjänst. I paragrafen föreskrivs det att Trafiksäkerhetsverket för in uppgifter om fartygspersonalens sjötjänst, utbildning och behörigheter i trafik- och transportregistret. Bestämmelsen motsvarar i sak 5 § 1 mom. i lagen om registrering av fartygspersonal. I paragrafen konstateras att uppgifterna registreras i det trafik- och transportregister som avses i avdelning V i lagen om transportservice (320/2017). Riksdagen har godkänt en lagändring genom vilken bestämmelser om trafik- och transportregistret tas in i lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). I lagen om transportservice ska det i fortsättningen föreskrivas närmare om vilka uppgifter som får föras in i trafik- och transportregistret. Enligt 5 § i lagen om registrering av fartygspersonal förs i registret in uppgifter om fartygspersonalens anställningsförhållanden. Det föreslås att bestämmelsen preciseras så att i registret införs uppgifter om sjötjänst, utbildning och behörigheter. 
26 b §.Besättningslista. I 1 mom. föreskrivs om skyldighet för fartygets befälhavare att föra en lista över fartygets besättning. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 4 § i lagen om registrering av fartygspersonal, men den förtydligas. Med besättningslista avses en lista som består av uppgifter om dem som vid respektive tidpunkt har befattningar ombord på fartyget. I lagen om registrering av fartygspersonal används termen fartygspersonalregister. Med fartygspersonalregister har avsetts arbetsavtal och skriftliga förordnanden för dem som vid respektive tidpunkt arbetar ombord på ett fartyg i en sjömansbefattning. Regleringen ändras så att den blir mera beskrivande och motsvarar den s.k. crew-listan som avses i konventionen om underlättande av internationell sjöfart (FördrS 27/1967, den s.k. FAL-konventionen). Besättningslistan innehåller uppgifter om bl.a. personens befattning, nationalitet, födelsetid och födelseort samt passnummer. Enligt 1 mom. är det fartygets befälhavare som är ansvarig för att föra besättningslistan. I lagen om registrering av fartygspersonal finns det en motsvarande bestämmelse. I 4 § 2 mom. i lagen om registrering av fartygspersonal föreskrivs det att redaren ska lämna fartygets befälhavare arbetsavtal och skriftliga förordnanden för alla som arbetar för redaren samt en skriftlig redogörelse för arbetsuppgifter och arbetstider i fråga om övriga som arbetar ombord. Denna bestämmelse flyttas inte till lagen om fartygspersonal, eftersom det i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) föreskrivs om skyldighet att lämna ett exemplar av arbetsavtalet till fartygets befälhavare. 
I övrigt motsvarar paragrafens 2 och 3 mom. till innehållet 4 § 3 och 4 mom. i lagen om registrering av fartygspersonal, men i stället för fartygspersonalregister talar man i denna paragraf om besättningslista. Även hänvisningen till personuppgiftslagen och datasäkerhet slopas och det hänvisas till EU:s allmänna dataskyddsförordning ((EU) 2016/679), som börjar tillämpas i maj 2018. 
26 c §.Redarens anmälningsskyldighet. I paragrafen föreskrivs om skyldighet för redaren eller dennes företrädare att lämna Trafiksäkerhetsverket uppgifter om sjömän som arbetar ombord på fartyget och om deras befattningar ombord på fartyget. I den gällande lagen om registrering av fartygspersonal finns bestämmelser om motsvarande skyldigheter i 6 och 7 §. 
I 1 mom. anges de uppgifter som ska lämnas till Trafiksäkerhetsverket för registrering i trafik- och transportregistret. Bestämmelsen förtydligas genom att det i paragrafen räknas upp vilka uppgifter som behövs för att registrera uppgifterna om en persons sjötjänst. Enligt 1 punkten är personuppgifterna, inklusive nationalitet och personbeteckning, för den som anställts i en sjömansbefattning sådana uppgifter. Om utländska personer kan födelsetiden lämnas i stället för personbeteckningen. Enligt 2 punkten ska uppgifter lämnas om personens befattningar ombord på fartyget, tidpunkterna när de börjat och slutat samt antalet arbetade dagar när fartyget varit i trafik. Enligt 3 punkten ska till Trafiksäkerhetsverket dessutom lämnas uppgift om fartygets namn, signalbokstäver, IMO-nummer eller annan beteckning, fartygets typ och hemort, maskineffekt och bruttodräktighet, eller om det inte finns uppgift om fartygets bruttodräktighet, fartygets längd och fartområde under tiden för personens arbete ombord. IMO-numret är ett nummer som Internationella sjöfartsorganisationen IMO tilldelat fartyget. Specificeringen av dessa uppgifter ändrar inte i praktiken på rådande praxis. 
I 1 mom. ska det enligt förslaget emellertid inte längre tas in någon skyldighet för redaren att lämna Trafiksäkerhetsverket uppgifter om att arbetsavtals- eller tjänsteförhållandet eller något annat avtalsförhållande för den som är anställd i en sjömansbefattning har upphört.  
I paragrafens 2 mom. föreslås det en bestämmelse om tidpunkten för när uppgifterna ska lämnas. Enligt momentet ska uppgifterna lämnas så att tidpunkterna för när de arbetade dagarna under en månad började och slutade anmäls före utgången av följande kalendermånad eller i fråga om en oavbruten arbetsperiod före utgången av den kalendermånad som följer efter att arbetsperioden upphört. Om en person till exempel har arbetat i flera månader utan avbrott och sjötjänsten slutar den 15 augusti, kan sjötjänstanmälan göras före utgången av den kalendermånad som följer efter den kalendermånad då arbetet slutade, dvs. senast den 30 september. Om en person i augusti under perioden 28.8–31.8 har arbetat sammanlagt fyra dagar, anmäls det inte att personen har arbetat fyra dagar under perioden 1.8–31.8, utan det är de exakta tidpunkterna för när arbetet började och slutade som ska anmälas. Enligt gällande lag ska uppgifterna lämnas senast 14 dagar från arbetsavtals- eller tjänsteförhållandets början eller slut. 
I paragrafens 2 mom. föreslås det dessutom att i fråga om säsongtrafik får uppgifterna lämnas per seglationssäsong. I lagen om registrering av fartygspersonal finns motsvarande bestämmelse i 7 § 2 mom. i fråga om flottning i inre fart. I denna proposition föreslås det att bestämmelsen ska utvidgas så att den gäller all säsongsbetonad trafik. 
Enligt 3 mom. kan anmälningar till det register som förs över sjömän göras via ett elektroniskt gränssnitt eller på något annat sätt i elektronisk form så som Trafiksäkerhetsverket bestämmer. I 7 § i den gällande lagen om registrering av fartygspersonal föreskrivs det att meddelandena får sändas till verket på elektronisk väg. Bestämmelsen ändras så att uppgifterna kan lämnas via ett elektroniskt gränssnitt. Enligt 3 mom. kan uppgifterna lämnas också på annat sätt i elektronisk form, bland annat via Trafiksäkerhetsverkets elektroniska tjänst eller per e-post. Bestämmelsen behövs också på grund av att tekniken utvecklas snabbt, vilket påverkar det praktiska genomförandet, och man måste ha beredskap för att uppgifterna också ska kunna lämnas på andra sätt. I paragrafen används begreppet gränssnitt. Samma begrepp används också i ändringen av lagen om transportservice (RP 145/2017 rd), och det ersätter begreppet teknisk anslutning. En teknisk anslutning har kunnat avse väldigt olika saker, från dataöverföring i form av filer till ett gränssnitt och en elektronisk förbindelse för åtkomst till uppgifter. Vissa genomföranden har inte främjat datasystemens kompabilitet. För närvarande är det bästa sättet för att lämna uppgifter ett gränssnitt som kan vara öppet eller stängt. De anmälda uppgifterna införs i trafik- och transportregistret. 
Till 4 mom. fogas dessutom en bestämmelse som delvis motsvarar 5 § 2 mom. i lagen om registrering av fartygspersonal. Enligt bestämmelsen ska en redare eller en sjöman som vill att uppgifter om sådana sjömansbefattningar som inte annars införs i registret antecknas i registret, lägga fram en tillförlitlig utredning om dem för Trafiksäkerhetsverket. En sådan bestämmelse behövs för att sjömän ska kunna anmäla till exempel sjötjänst ombord på utländska fartyg. Trafiksäkerhetsverket kan föra in uppgifterna i registret om det är väsentligt med tanke på det dokument som gäller behörigheten. Det är inte ändamålsenligt att all sjötjänst införs i registret. Uppgifter om sjötjänst registreras inte till exempel i fråga om befattningar ombord på nöjesfartyg, med en bruttodräktighet under 500. Inte heller i fråga om fritidsbåtar registreras uppgifter om sjötjänst. 
26 d §.Undantag från registreringsskyldigheten och skyldigheten att föra lista över besättningen. I paragrafen föreskrivs närmare om registrering av uppgifter och om undantag från skyldigheten att föra lista över besättningen. Bestämmelsen motsvarar till sitt innehåll i huvudsak 2 § i lagen om registrering av fartygspersonal, men i punkterna 1, 4–6 och 11 föreslås det vissa nya undantag som gäller tillämpningen av bestämmelserna. Enligt 1 punkten gäller registreringen av uppgifterna och förandet av en lista över besättningen inte personer som arbetar ombord på utländska fartyg. Utanför tillämpningsområdet faller även pråmar och mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri i 4 punkten och vissa fartyg som används för sjöräddning i 11 punkten. Tilläggen motsvarar de tillägg som gjorts i bestämmelsen om tillämpningsområdet i 2 kap. Utanför tillämpningsområdet för bestämmelserna faller dessutom enligt 5 punkten sådana lastfartyg i inrikesfart vars längd är under 15 meter och enligt 6 punkten fiskefartyg, vars längd är under 24 meter. Genom att lastfartyg lämnas utanför regleringen i 2 a kap., förenhetligas bestämmelserna med fartygens registreringsskyldighet. Fartyg som är under 15 meter behöver inte registreras, så uppgifter om sjömän som arbetar ombord på dessa fartyg behöver inte heller anmälas till registret. Utanför registreringsskyldigheten och skyldigheten att föra lista över besättningen enligt 2 a kap. lämnas också de minsta fiskefartygen. Det är inte ändamålsenligt att i fråga om dessa samla in uppgifter om sjötjänst, eftersom användningen av små fiskefartyg ofta inte utgör affärsverksamhet, och eftersom dessa fartyg inte heller har utomstående avlönad besättning. Men om så är fallet, kan sjötjänsten på begäran införas i registret. Den föreslagna längdgränsen på 24 meter för fiskefartyg motsvarar rådets direktiv 97/70/EG om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver. 
28 §.Certifiering och återkallande av certifiering. Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., varvid nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom. Enligt det föreslagna 2 mom. ska ett utländskt bolag som bedriver sjöfart med ett utländskt fartyg på finskt vattenområde eller med ett finskt fartyg ha ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats av den behöriga myndigheten i det land där bolaget är etablerat. Syftet är att förtydliga bestämmelsen, eftersom Trafiksäkerhetsverket enligt den gällande 28 § kan utfärda ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation för ett utländskt bolag som seglar under finsk flagg, men ändå inte har rätt att utöva tillsyn över aktören. I dessa fall ska Trafiksäkerhetsverket i fortsättningen innan ett certifikat om godkänd säkerhetsorganisation utfärdas försäkra sig om att bolaget har ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats av det land där bolaget är etablerat. 
29 §.Certifieringarnas giltighet. I paragrafens 1 mom. görs det en korrigering av den finska språkdräkten. I 2 mom. görs i enlighet med ISM-förordningen två preciseringar. Giltighetstiden för ett intermistiskt dokument om godkänd säkerhetsorganisation preciseras så att det kan gälla i högst 12 månader. Dessutom nämns det i paragrafen att giltighetstiden för ett intermistiskt certifikat om godkänd säkerhetsorganisation kan förlängas i enlighet med ISM-förordningen. Det föreslagna 3 mom. motsvarar det gällande momentet. 
32 §.Tillsyn. Till gällande 32 § 1 mom. fogas att Trafiksäkerhetsverket också ska utöva tillsyn över beslut som meddelats med stöd av denna lag. 
32 a §.Anmärkning och varning. I den föreslagna 32 a § föreskrivs om Trafiksäkerhetsverkets behörighet att ge aktörer anmärkningar och varningar om de bryter mot förpliktelser i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg, eller i bestämmelser, föreskrifter eller beslut som utfärdats med stöd av den. En sådan allmän behörighet som har samband med den tillsyn som Trafiksäkerhetsverket utövar saknas i den gällande lagen. Den föreslagna behörigheten att ge anmärkningar och varningar motsvarar behörigheten i VI avd. 1 kap. 2 c § i lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). 
39 §.Sjöfartsförseelse. Det föreslås att 1 mom. 2 punkten ändras så att även försummelse av skyldigheten att se till att fartyget har den minimibemanning som föreskrivits med stöd den föreslagna 6 a § kriminaliseras. Enligt den gällande lagen är det straffbart för redaren att försumma skyldigheten att se till att fartyget har ett tillbörligt bemanningscertifikat eller att fartyget är bemannat enligt det gällande bemanningscertifikatet. För att göra regleringen smidigare föreslås det i denna proposition att det genom förordning av statsrådet ska utfärdas allmänt tillämpliga bestämmelser om minimibemanningen för vissa mindre i 6 a § angivna fartyg. Detta innebär att minimibemanningen för vissa fartyg framgår direkt av bestämmelserna, och att redaren då inte behöver ansöka om fastställande av bemanningen för det enskilda fartyget. Det är fråga om professionell verksamhet och det behövs fortsättningsvis en straffbestämmelse för att i sista hand säkerställa att även de bestämmelser om minimibemanningen som utfärdats med stöd av 6 a § iakttas. 
Med stöd av den föreslagna nya 6 a § utfärdas det genom förordning av statsrådet allmänna bestämmelser om minimibemanningen för vissa fartyg. Även i fråga om dessa fartyg har redaren emellertid rätt att, om redaren så önskar, ansöka om fastställande av bemanningen hos Trafiksäkerhetsverket i enlighet med vad som föreskrivs i 6 §. Då ska den minimibemanning som anges i det fastställda bemanningscertifikatet iakttas ombord på fartyget. Om redaren eller fartygets befälhavare inte iakttar den bemanning som anges i det gällande bemanningscertifikatet, ska försummelsen i sista hand vara straffbar. 
I lagen föreslås en ny 32 a §, med stöd av vilken Trafiksäkerhetsverket i första hand ska ge en anmärkning eller varning till den som inte fullgör sina förpliktelser enligt denna lag. I 40 § i den gällande lagen finns bestämmelser om åtgärdseftergift. Om de administrativa påföljderna för överträdelser av skyldigheterna i lagen kan anses vara tillräckliga, kan Trafiksäkerhetsverket låta bli att vidta andra åtgärder. I 40 § sägs dessutom att om en sjöfartsförseelse är ringa eller de administrativa påföljder som gärningen medför för gärningsmannen kan anses vara tillräckliga med hänsyn till hur allvarlig gärningen är, behöver åtal för förseelsen inte väckas eller straff inte dömas ut. I sista hand behövs det emellertid en straffbestämmelse för att säkerställa att förpliktelserna iakttas. Till paragrafen fogas en ny 11 punkt där det som sjöfartsförseelse föreslås vara straffbart att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet försumma skyldigheten att föra lista över besättningen enligt 26 b § eller redarens anmälningsskyldighet enligt 26 c §. I 9 § i den gällande lagen om registrering av fartygspersonal finns det en straffbestämmelse som gäller försummelse av skyldigheten att föra fartygspersonalregister och fullgöra anmälningsskyldigheten enligt den lagen. Nu föreslås det att motsvarande skyldigheter och straffbestämmelser som gäller försummelse av dessa skyldigheter tas in i lagen om fartygspersonal och att lagen om registrering av fartygspersonal ska upphävas. Det är fråga om professionell verksamhet och oönskad försummelse av skyldigheterna behöver fortsättningsvis motverkas genom att kriminalisera ett förfarande där fartygets befälhavare försummar skyldigheten att föra en besättningslista eller där redaren eller dennes företrädare försummar skyldigheten att till Trafiksäkerhetsverket lämna de i 26 c § angivna uppgifterna om en sjömans sjömansbefattningar ombord på fartyget eller uppgifterna om fartyget. 
Fogandet av en ny 11 punkt till paragrafen förutsätter tekniska ändringar i de gällande 9 och 10 punkterna. Dessutom förtydligas straffbestämmelsen i 9 punkten så att fartygets befälhavare gör sig skyldig till sjöfartsförseelse om han eller hon försummar skyldigheten enligt 26 § 4 mom. att se till att de medlemmar av fartygspersonalen som utför säkerhetsrelaterade uppgifter och sjöfartsskyddsuppgifter på passagerarfartyget har tillräckliga språkkunskaper eller sådan klädsel som föreskrivs i 26 § 3 mom. Liksom enligt gällande lag ska det dessutom vara straffbart om de som tilldelats säkerhetsrelaterade uppgifter på passagerarfartyg försummar skyldigheten att under arbetstid bära sådan klädsel att passagerarna lätt kan identifiera dem som medlemmar av fartygspersonalen. Det är fråga om professionell verksamhet och det behövs fortsättningsvis en straffbestämmelse för att i sista hand säkerställa att befälhavaren för ett passagerarfartyg ser till att de medlemmar av fartygspersonalen som utför säkerhetsrelaterade uppgifter och sjöfartsskyddsuppgifter på passagerarfartyget har tillräckliga språkkunskaper och sådan klädsel som föreskrivs i 26 § 3 mom. 
Bestämmelserna om fartygspersonalens behörigheter har överförts till lagen om transportservice (RP 145/2017 rd), med undantag för bestämmelsen om behörighet för nöjesfartygs befälhavare i 15 § i denna lag. Till lagens 39 § fogas ett nytt 2 mom. där det föreslås att det i sista hand ska vara straffbart som sjöfartsförseelse att uppsåtligen eller av grov oaktsamhet arbeta som befälhavare på ett nöjesfartyg, utan ett i 15 § 1 mom. avsett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt. Även om det inte är fråga om professionell verksamhet, är ett nöjesfartyg över 24 meter långt, och därför behöver man fortsättningsvis genom en straffbestämmelse som tas in i denna lag i sista hand säkerställa att den som arbetar som befälhavare på ett nöjesfartyg av den här storleken har ett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt, som förutsätts i bestämmelserna. 
40 §.Åtgärdseftergift. Det föreslås att 2 mom. preciseras, eftersom med stöd av den föreslagna 32 a § kan Trafiksäkerhetsverket, när verket sköter sina uppgifter enligt denna lag, ge en anmärkning eller varning till den som inte iakttar bestämmelserna i denna lag eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
1.2
Lagen om upphävande av lagen om registrering av fartygspersonal
Det föreslås att lagen om registrering av fartygspersonal ska upphävas. Behövliga bestämmelser ska enligt förslaget överföras till 2 a kap. i lagen om fartygspersonal. 
1.3
Lagen om upphävande av 1 kap. 3 § 5 mom. i lagen om sjöarbetsavtal
3 §.Arbetsavtalets form och innehåll. Det föreslås att paragrafens 5 mom. upphävs. Lagen om registrering av fartygspersonal föreslås bli upphävd. I lagen om fartygspersonal föreskrivs i fortsättningen om skyldighet att lämna uppgifter om fartygspersonalens befattningar på fartyget, tidpunkterna när de börjat och slutat samt antalet arbetade dagar när fartyget varit i trafik. I lagen finns det således inte längre någon särskild bestämmelse om att Trafiksäkerhetsverket ska underrättas om att arbetstagaren flyttar från ett fartyg till ett annat. Av denna anledning föreslås det att 3 § 5 mom. ska upphävas. 
2
Närmare bestämmelser
I 6 a § 2 mom. i lagförslaget ingår ett nytt bemyndigande att utfärda en statsrådsförordning. Närmare bestämmelser om en i 5 § avsedd betryggande minimibemanning av fartyg som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart och anknytande behörighetskrav utfärdas genom förordning av statsrådet. Enligt det föreslagna bemyndigandet utfärdar statsrådet de närmare bestämmelserna med beaktande av fartygstyp, fartygets storlek, passagerarantal, körtid per dygn samt övriga arrangemang. Övriga arrangemang är till exempel bogsering och maskineriets manöverplatser. Bemyndigandet har med hänsyn till 80 § i grundlagen utarbetats så att det är tillräckligt exakt och noggrant avgränsat. 
I 6 § 5 mom. i lagförslaget ingår ett bemyndigande att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om de omständigheter som ska läggas fram i ansökan om fastställande av bemanningen och om bemanningscertifikatets giltighetstid. Bemyndigandet är tillräckligt specificerat och motsvarar bemyndigandet i gällande lag. 
I 15 § 3 mom. i lagförslaget ingår ett bemyndigande enligt vilket närmare bestämmelser om internationella behörighetsbrev för förare av fritidsbåtar, behörighetsvillkor, de omständigheter som ska läggas fram i ansökan om behörighetsbrev, giltighetstiden för och förnyandet av behörighetsbrev samt om utredning om bevarad behörighet får utfärdas genom förordning av statsrådet. Bemyndigandet har specificerats i tillräcklig utsträckning och motsvarar bemyndigandena i lagen om transportservice med stöd av vilka det kan utfärdas närmare bestämmelser om andra behörigheter för fartygspersonal. 
3
Ikraftträdande
Lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018 samtidigt med ändringen av lagen om transportservice (RP 145/2017 rd). 
Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 
Lagförslag
1. 
Lag 
om ändring av lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg 
I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i lagen om fartygspersonal och säkerhetsorganisation för fartyg (1687/2009) 2 § 26 punkten, 13 § 4 mom. och 22 §, sådana de lyder, 2 § 26 punkten och 13 § 4 mom. i lag 95/2013 och 22 § delvis ändrad i lag /2018, 
ändras 1 § 1 mom., 2 § 5, 16, 28 och 30 punkten, 4 § 3 mom., 6 §, 9 § 1 och 2 mom., 11 §, 12 § 1 mom., 14, 15 och 29 §, 32 § 1 mom., 39 § 2, 9 och 10 punkten och 40 § 2 mom., av dem 1 § 1 mom. och 15 § sådana de lyder i lag /2018, 2 § 5 och 28 punkten, 9 § 1 mom. och 39 § 2 och 9 punkten sådana de lyder i lag 95/2013, 2 § 16 och 30 punkten sådana de lyder i lag 878/2014 samt 4 § 3 mom. och 11 § sådana de lyder delvis ändrade i lag 95/2013, samt 
fogas till 3 §, sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 95/2013 och /2018, ett nytt 3 mom. i i stället för det 3 mom. som upphävts genom sistnämnda lag, till lagen nya 6 a, 13 a och 13 b § och ett nytt 2 a kap., till 28 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 878/2014, ett nytt 2 mom., varvid det nuvarande 2 och 3 mom. blir 3 och 4 mom., till lagen en ny 32 a § samt till 39 §, sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 95/2013 och /2018, en ny 11 punkt och ett nytt 2 mom. som följer: 
1 § 
Lagens tillämpningsområde 
Denna lag innehåller bestämmelser om fartygsbemanning, vakthållning, upprättande av en förteckning över besättningen samt skyldighet att anmäla uppgifter till trafik- och transportregistret. 
2 § 
Definitioner 
I denna lag och i de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den avses med 
5) ISM-koden IMO:s internationella organisationsregler för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening, som utgör bilaga till ISM-förordningen, 
16) hyresbåt fartyg som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (1712/2015) och som hyrs ut för fritidsbruk bemannade och som i annan än reguljär trafik medför högst tolv passagerare; dock inte en segelbåt med ett skrov vars längd enligt tillverkarens uppgift är under 5,5 meter, en båt med motor vars effekt enligt motortillverkarens uppgift är under 15 kilowatt, en vattenskoter och inte heller en roddbåt, 
28) utbildning examina eller examensdelar som krävs för utfärdande eller förnyande av behörighetsbrev, certifikat över specialbehörighet eller kompetensbevis som nämns i lagen om transportservice (320/2017) eller i sådana bestämmelser om sjöfart som utfärdats med stöd av den, och om vilka det föreskrivs i yrkeshögskolelagen (932/2014) eller med stöd av den eller i lagen om yrkesutbildning (531/2017) eller med stöd av den, eller om vilka det bestäms i föreskrifter som meddelats med stöd av de lagarna, samt annan utbildning som Trafiksäkerhetsverket av särskilda skäl har godkänt med stöd av lagen om transportservice, 
30) sjötjänst tjänstgöring inom besättningen eller handledd praktik på andra fartyg än fritidsbåtar, nöjesfartyg eller pråmar eller vajerfärjor som inte är fritt styrbara; som sjötjänst kan också betraktas tjänstgöring på sådana fartyg i fritidsbruk vars bruttodräktighet är minst 500 i sådana uppgifter för vilka det krävs behörighetsbrev enligt STCW-konventionen; när den sjötjänst som krävs för erhållande av behörighetsbrev bestäms ska en tidsperiod av 30 dagar ombord på ett fartyg anses motsvara en månad. 
3 § 
Hänvisningar till annan lagstiftning 
Bestämmelser om behörigheter inom sjöfart och om trafik- och transportregistret finns i lagen om transportservice. 
4 § 
Kapitlets tillämpningsområde 
Detta kapitel tillämpas dock inte på 
1) försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets fartyg som inte i regel används i allmän trafik för transport av passagerare eller gods, 
2) fritidsbåtar, 
3) vajerfärjor, 
4) fartyg med en längd av högst 10 meter vilka används inom industrianläggningars klart åtskilda uppdämningsbassänger, 
5) fartyg med en längd av högst 10 meter vilka inte används i allmän trafik för transport av passagerare, för reguljär transport av last eller för bogsering, utom när det gäller hyresbåtar som hyrs ut med besättning, 
6) fartyg som används för sådan frivillig sjöräddning som inte är kommersiell verksamhet om besättningen utbildats för efterspanings- och räddningsuppdrag inom sjöräddningstjänsten, 
7) pråmar och mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri. 
6 § 
Fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat 
Bemanningen för ett fartyg ska fastställas innan det sätts i trafik som finskt fartyg eller tas i bruk som finskt fiskefartyg, om inte något annat föreskrivs nedan. För hyresbåtar och nöjesfartyg i inrikesfart fastställs det inte någon bemanning. 
Fartygets redare ska hos Trafiksäkerhetsverket skriftligen ansöka om fastställande av bemanningen i god tid innan fartyget sätts i trafik eller tas i bruk som fiskefartyg. Sökanden ska tillsammans med sin ansökan sända in alla uppgifter som behövs för fastställandet av bemanningen samt ett förslag till bemanning av fartyget. 
När fartygets första bemanning fastställs och när det görs väsentliga ändringar i bemanningen, fastställs bemanningen, med undantag för hyresbåtar och nöjesfartyg i internationell fart, för viss tid. Då ska Trafiksäkerhetsverket i fråga om andra än fiskefartyg, nöjesfartyg och hyresbåtar begära utlåtande av arbetarskyddsmyndigheten och vederbörande arbetsmarknadsorganisationer inom sjöfarten om ansökan om fastställande av bemanningen. 
Trafiksäkerhetsverket fastställer fartygets bemanning och utfärdar ett bemanningscertifikat, av vilket framgår fartygets minimibemanning samt fartygspersonalens sammansättning och de uppgiftsrelaterade behörighetsvillkoren på olika fartområden eller fångstområden. Bemanningscertifikatet gäller för viss tid eller tills vidare. 
Närmare bestämmelser om de omständigheter som ska läggas fram i ansökan om fastställande av bemanningen och om bemanningscertifikatets giltighetstid utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Bemanningscertifikatet ska finnas i original ombord på fartyget och som kopia hos redaren. 
6 a § 
Bemanning av fartyg med en bruttodräktighet under 500 som används inom fartområdena I och II för inrikesfart 
Med undantag för tankfartyg ska det inte för fartyg vars bruttodräktighet är under 500 och som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart fastställas någon bemanning enligt 6 § och inte heller utfärdas något bemanningscertifikat. På ansökan av redaren ska dock Trafiksäkerhetsverket fastställa bemanningen och utfärda ett bemanningscertifikat i enlighet med 6 §. 
Närmare bestämmelser om en i 5 § avsedd betryggande minimibemanning av fartyg som går i trafik inom fartområdena I och II för inrikesfart och anknytande behörighetskrav, med beaktande av resornas längd, fartygstyp, fartygets storlek, passagerarantal, körtid per dygn samt övriga arrangemang, utfärdas genom förordning av statsrådet. 
9 § 
Redarens och befälhavarens skyldigheter 
Redaren ska se till att 
1) fartyget har ett gällande bemanningscertifikat som utfärdats i enlighet med 6 eller 6 a § och att fartyget är bemannat i enlighet med det, eller att fartyget har en den minimibemanning som föreskrivits med stöd av 6 a §, 
2) fartygspersonalen har sådan utbildning och behörighet som motsvarar fartygets egenskaper och arbetsuppgifterna, och 
3) fartygspersonalen gjorts förtrogen med sina arbetsuppgifter. 
Fartygets befälhavare ska se till att fartyget är bemannat på ett betryggande sätt med hänsyn till rådande förhållanden under den aktuella resan och att fartyget alltid har minst en sådan bemanning som motsvarar kraven i det gällande bemanningscertifikat som utfärdats i enlighet med 6 eller 6 a §, eller den minimibemanning som föreskrivits med stöd av 6 a §. 
11 § 
Ändring av bemanningen 
Om fartygets konstruktion, utrustning, användning, fartområden eller fångstområden eller uppgifterna om redaren eller fartyget ändras, ska redaren utan dröjsmål skriftligen underrätta Trafiksäkerhetsverket om ändringarna och vid behov ansöka om ett nytt bemanningscertifikat för fartyget. 
En redare, en riksomfattande arbetsmarknadsorganisation inom sjöfarten och en arbetarskyddsmyndighet som är missnöjd med den bemanning som fastställts för ett fartyg, får i andra fall än de som avses i 1 mom. ansöka om ändring av bemanningen hos Trafiksäkerhetsverket. Ändring kan sökas i samband med att ett bemanningscertifikat som utfärdats för fartyget för viss tid förnyas för första gången eller fastställs till att gälla tills vidare eller, om det är fråga om ett fartyg vars årliga användningstid är kortare än sex månader, efter en full seglationssäsong. Sökanden ska i sin ansökan lägga fram de faktorer på basis av vilka sökanden anser att bemanningen borde ändras. Trafiksäkerhetsverket ska begära utlåtande om ansökan av arbetarskyddsmyndigheten, de riksomfattande arbetsmarknadsorganisationerna inom sjöfarten samt fartygets redare. 
Vid upprepade brott mot bestämmelserna om fartygspersonalens vilotider ombord, ska Trafiksäkerhetsverket på begäran av arbetarskyddsmyndigheten göra en ny bedömning av fartygets minimibemanning. 
Vid behov fastställer Trafiksäkerhetsverket en ny bemanning för fartyget i enlighet med 6 § och utfärdar ett nytt bemanningscertifikat. 
12 § 
Avvikelser från bemanningscertifikatet 
Om det inte i en hamn där ett fartyg ligger kan fås behörig fartygspersonal utan oskäligt dröjsmål eller oskäliga kostnader, kan Trafiksäkerhetsverket på ansökan av redaren för viss tid eller för en viss resa bevilja fartyget rätt att göra avvikelser från den fastställda bemanningen, förutsatt att fartygssäkerheten eller den marina miljön inte äventyras. 
13 a § 
Försökstillstånd som gäller bemanning och vakthållning 
Trafiksäkerhetsverket kan bevilja sökanden tillstånd att ombord på ett fartyg låta bli att iaktta bestämmelserna i 6 § om fastställande av bemanningen och bemanningscertifikat, med stöd av 6 a § utfärdade bestämmelser om fartygets minimibemanning och anknytande behörighetskrav, bestämmelserna i 7 § om omständigheter som ska beaktas när bemanningscertifikat utfärdas, bestämmelserna i 9 § om redarens och befälhavarens skyldigheter i fråga om bemanningscertifikat och minimibemanning, bestämmelserna i 23 § om arrangemang i fråga om vakthållning och de principer som ska iakttas vid vakthållning, eller bestämmelser som utfärdats och föreskrifter som meddelats med stöd av de paragraferna, om detta behövs för att prova nya tekniska lösningar som har samband med fartygets bemanning och vakthållning (försökstillstånd). Då fastställer Trafiksäkerhetsverket inte bemanningen i enlighet med 6, 7 och 8 §. 
Försökstillstånd kan inom ett begränsat område beviljas för försök ombord på finländska fartyg i inrikesfart. För att försökstillstånd ska få beviljas krävs det att varken fartygssäkerheten eller miljön äventyras och att beviljandet av tillståndet inte strider mot de internationella förpliktelser inom sjöfart som är bindande för Finland. Försökstillståndet kan förenas med villkor. 
Ett försökstillstånd beviljas för högst två år, och det kan inte förnyas för samma försök. Innan ett försökstillstånd beviljas ska Trafiksäkerhetsverket underrätta kommunikationsministeriet om saken. 
13 b § 
Återkallande av försökstillstånd 
Trafiksäkerhetsverket kan återkalla ett i 13 a § avsett försökstillstånd, om tillståndshavaren upprepade gånger handlar i strid med tillståndsvillkoren eller annars i strid med denna lag eller bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter som meddelats med stöd av den. 
En förutsättning för återkallande av ett försökstillstånd är att tillståndshavaren har getts en skälig tid för att rätta till situationen och få verksamheten att motsvara försökstillståndet samt bestämmelserna och föreskrifterna. 
14 § 
Avvikelser i fråga om fartområden 
Om ett annat fartyg än ett fiskefartyg går i trafik inom ett begränsat område utomlands, kan Trafiksäkerhetsverket på skriftlig ansökan med beaktande av trafikens art i enskilda fall besluta att sådan trafik i fråga om bemanningen och fartygspersonalens behörighet ska jämställas med därmed jämförbar inrikesfart. Undantaget får medges under förutsättning att säkerhetsnivån inte blir lägre och att en kuststat, på vars vattenområde fartyget går i trafik, inte motsätter sig det. 
15 § 
Behörighet för nöjesfartygs bevälhavare 
Nöjesfartygs bevälhavare ska ha ett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt. 
I fråga om ansökan om, utfärdande av, giltighetstid för och förnyande av ett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt tillämpas bestämmelserna om utfärdande av behörighetsbrev och certifikat över specialbehörighet i II avd. 10 kap. 12 § i lagen om transportservice, bestämmelserna om giltighetstid för och förnyande av behörighetsbrev och certifikat över specialbehörighet i 14 § i den lagen samt bestämmelserna om förvaring och uppvisande av certifikat och dokument i 18 § i den lagen. 
Närmare bestämmelser om internationella behörighetsbrev för förare av fritidsbåtar, behörighetsvillkor, de omständigheter som ska läggas fram i ansökan om behörighetsbrev, giltighetstiden för och förnyandet av behörighetsbrev samt om utredning om bevarad behörighet får utfärdas genom förordning av statsrådet. 
2 a kap. 
Upprättande av lista över besättningen och skyldighet att göra anmälan till trafik- och transportregistret 
26 a § 
Uppgifter om sjötjänst 
Trafiksäkerhetsverket ska i det trafik- och transportregister som avses i avdelning V i lagen om transportservice föra in uppgifter om sjötjänst, utbildning och behörigheter i fråga om personer som arbetar ombord på finska fartyg. 
26 b § 
Besättningslista 
Fartygets befälhavare ska föra en besättningslista, i vilken de personer som vid respektive tidpunkt arbetar ombord på fartyget samt deras befattningar antecknas. 
Uppgifterna i besättningslistan ska förvaras ombord på fartyget så länge anställningsförhållandet varar eller så länge de som inte arbetar för redaren arbetar ombord. 
När fartygets befälhavare och den som företräder befälhavaren för besättningslistan och behandlar uppgifterna i listan ska de iaktta Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG. På behandlingen av uppgifterna i besättningslistan tillämpas dessutom lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004). 
26 c § 
Redarens anmälningsskyldighet 
Redaren eller dennes företrädare ska lämna Trafiksäkerhetsverket följande uppgifter för registrering i trafik- och transportregistret: 
1) personuppgifter, inklusive nationalitet och personbeteckning eller födelsetid om personen inte har personbeteckning, för den som har anställts i en sjömansbefattning, 
2) personens befattningar ombord, tidpunkterna när de börjat och slutat samt antalet arbetade dagar när fartyget varit i trafik, 
3) fartygets namn, signalbokstäver, IMO-nummer eller annan beteckning, fartygets typ och hemort, maskineffekt och bruttodräktighet eller, om det inte finns uppgift om fartygets bruttodräktighet, fartygets längd samt fartområde under tiden för personens arbete ombord. 
Uppgifterna ska lämnas så att antalet arbetade dagar under en månad anmäls före utgången av följande kalendermånad eller i fråga om en oavbruten arbetsperiod före utgången av kalendermånaden efter den månad då arbetsperioden gick ut. I fråga om säsongtrafik får uppgifterna lämnas per seglationssäsong. 
Anmälningar till trafik- och transportregistret kan göras via ett gränssnitt eller på något annat sätt i elektronisk form på det sätt som Trafiksäkerhetsverket bestämmer. 
En redare eller en sjöman som vill att uppgifter om sådana sjömansbefattningar som inte annars införs i trafik- och transportregistret ska antecknas i registret, ska lägga fram tillförlitlig utredning om dem för Trafiksäkerhetsverket. Trafiksäkerhetsverket för in uppgifterna i registret om det är relevant med tanke på det dokument som visar behörigheten. 
26 d § 
Undantag från registreringsskyldigheten och skyldigheten att föra lista över besättningen 
I det register och den besättningslista som avses i detta kapitel ska det inte föras in personer som arbetar 
1) ombord på utländska fartyg, 
2) ombord på ett fartyg endast när det ligger i hamn, 
3) ombord på flottningsmateriel, med undantag av transportmateriel som används vid flottning, 
4) ombord på pråmar eller mudderverk som saknar eget framdrivningsmaskineri,  
5) ombord på sådana lastfartyg i inrikesfart vars längd är under 15 meter, 
6) ombord på fiskefartyg vars längd är under 24 meter, 
7) ombord på fritidsbåtar, 
8) ombord på hyresbåtar, 
9) ombord på fartyg som tillhör staten och används för försvars- eller gränsbevakningsuppgifter, 
10) i kontroll-, service- eller lotsningsuppgifter eller andra därmed jämförbara uppgifter, om arbetet utförs endast tillfälligt, eller 
11) ombord på fartyg som används för sådan frivillig sjöräddning som inte är kommersiell verksamhet om besättningen utbildats för efterspanings- och räddningsuppdrag inom sjöräddningstjänsten. 
28 § 
Certifiering och återkallande av certifiering 
Ett utländskt bolag som bedriver sjöfart med ett utländskt fartyg på finskt vattenområde eller med ett finskt fartyg ska ha ett dokument om godkänd säkerhetsorganisation som utfärdats av den behöriga myndigheten i den stat där bolaget är etablerat. 
29 § 
Certifieringarnas giltighet 
Dokumentet om godkänd säkerhetsorganisation och certifikatet om godkänd säkerhetsorganisation gäller i högst fem år. 
Ett interimistiskt dokument om godkänd säkerhetsorganisation gäller i högst 12 månader. Ett interimistiskt certifikat om godkänd säkerhetsorganisation gäller i högst sex månader och dess giltighet kan förlängas på det sätt som föreskrivs i artikel 6 i ISM-förordningen. 
För giltigheten för dokumenten och certifikaten enligt 1 och 2 mom. förutsätts det att företagen och fartygen blir föremål för verifieringar som utförs enligt ISM-förordningen. 
32 § 
Tillsyn 
Trafiksäkerhetsverket utövar tillsyn över efterlevnaden av denna lag och de bestämmelser som utfärdats och de föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av den. 
32 a § 
Anmärkning och varning 
När Trafiksäkerhetsverket sköter sina uppgifter enligt denna lag kan verket ge en anmärkning eller varning till den som på annat sätt än vad som avses i 39 § bryter mot 
1) denna lag eller bestämmelser som utfärdats eller föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av den, eller 
2) bestämmelserna i ISM-förordningen. 
En varning ges om en anmärkning inte kan anses tillräcklig med beaktande av omständigheterna i ärendet som helhet. En anmärkning ges muntligt eller skriftligt. En varning ges skriftligt och antecknas i trafik- och transportregistret. 
39 § 
Sjöfartsförseelse 
Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet 
2) försummar skyldigheten enligt 9 § 1 eller 2 mom. att se till att fartyget har ett gällande bemanningscertifikat som utfärdats i enlighet med 6 eller 6 a §, eller att se till att fartyget är bemannat i enlighet med gällande bemanningscertifikat eller den minimibemanning som föreskrivits med stöd av 6 a § och på ett betryggande sätt med hänsyn till rådande förhållanden under den aktuella resan, 
9) försummar skyldigheten att bära klädsel enligt 26 § 3 mom. eller skyldigheten enligt 26 § 4 mom. att se till att de medlemmar av fartygspersonalen som utför säkerhetsrelaterade uppgifter och sjöfartsskyddsuppgifter på passagerarfartyget har tillräckliga språkkunskaper eller sådan klädsel som föreskrivs i 26 § 3 mom., 
10) bryter mot skyldigheten enligt artikel 5 i ISM-förordningen att följa bestämmelserna i del A i ISM-koden om säkerhetsorganisationssystem för fartyg, program för säkerhet och miljöskydd, företagets ansvar, utsedda personers ansvar, befälhavarens ansvar, beredskap för nödsituationer, anmälningsskyldighet, underhåll, handlingar, verifieringar och certifikat, eller 
11) försummar skyldigheten enligt 26 b § att föra besättningslista eller anmälningsskyldigheten enligt 26 c §,  
ska, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs någon annanstans i lag, för sjöfartsförseelse dömas till böter. 
För sjöfartsförseelse döms också den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet arbetar som befälhavare på ett nöjesfartyg, trots att han eller hon inte har ett i 15 § 1 mom. avsett internationellt behörighetsbrev för förare av fritidsbåt. 
40 § 
Åtgärdseftergift 
Om skyldigheter uppenbart har försummats på det sätt som anges i 1 mom., kan Trafiksäkerhetsverket utan att vidta andra åtgärder ge den försumlige en anmärkning eller varning.  
Denna lag träder i kraft den 20 . 
2. 
Lag 
om upphävande av lagen om registrering av fartygspersonal 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 § 
Genom denna lag upphävs lagen om registrering av fartygspersonal (1360/2006). 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
3. 
Lag 
om upphävande av 1 kap. 3 § 5 mom. i lagen om sjöarbetsavtal 
I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 
1 § 
Genom denna lag upphävs i lagen om sjöarbetsavtal (756/2011) 1 kap. 3 § 5 mom., sådant det lyder i lag 1449/2016. 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Helsingfors den 12 april 2018 
Statsminister
Juha
Sipilä
Kommunikationsminister
Anne
Berner
Senast publicerat 12.4.2018 14:37