1.1
Konsumentsäkerhetslagen
1 kap. Allmänna bestämmelser
3 §.Definitioner. Det föreslås att definitionen av tillsynsmyndighet i 1 mom. 7 punkten ska upphävas som onödig. Bestämmelser om tillsynsmyndigheterna finns i 13 och 14 § i lagen.
6 §.Anmälningsskyldighet. Det föreslås att bestämmelsen upphävs av de skäl som nämns ovan i den allmänna motiveringen. Anmälningsskyldigheten har gällt sedan ingången av 2012. Enligt Säkerhets- och kemikalieverkets uppgifter gjordes det år 2014 sammanlagt 271 ifrågavarande anmälningar i hela landet. För åren 2012 och 2013 finns det inte tillgång till uppgifter, men antalet är antagligen av samma storleksklass som år 2014. Anmälningsskyldigheten syftade till att öka tillsynsmyndigheternas kännedom om verksamhetsutövare som tillhandahåller tjänster inom myndighetens område, i och med behandlingen av anmälan möjliggöra instruering av verksamhetsutövaren eller riktande av tillsyn till verksamhetsutövaren samt att åtgärda en situation som upplevts som bristfällig, där lagstiftningen om konsumentsäkerhet var det enda av miljö- och hälsoskyddets verksamhetsområden som inte krävde tillstånd för eller anmälan om inledande av verksamhet. Anmälningsförfarandet föreskrevs som lätt, så att verksamhetsutövaren inte behöver vänta på att tillsynsmyndigheten reagerar på anmälan, utan verksamheten kan inledas när anmälan gjorts. Efter lagändringen har det dock upptäckts att effekten av anmälningsskyldigheten har varit mindre än vad som ursprungligen avsågs. Anmälningsskyldigheten har bara gällt verksamhetsutövare som inlett sin verksamhet efter lagändringen, vilket har inneburit att merparten av de verksamhetsutövare som tillhandahåller tjänsterna i fråga inte omfattas av anmälningsskyldigheten. År 2014 har det kalkylmässigt gjorts bara ett fåtal anmälningar per varje tillsynsenhet.
I regeringsprogrammet för Juha Sipiläs regering har som mål för regeringsperioden ställts bland annat att förenkla företagsverksamheten genom att avveckla reglering och göra den administrativa bördan lättare. Slopandet av anmälningsskyldigheten lättar också den administrativa belastningen för tillsynsmyndigheten. Dessutom kan det bedömas att anmälningar som verksamhetsutövare gör om sin verksamhet inte har motsvarade nytta i Säkerhets- och kemikalieverkets nya slags tillsyn som det förutspåddes vid föreskrivandet av den nuvarande skyldigheten, då kommunala tillsynsmyndigheter svarade för tillsynen över konsumenttjänster. Av dessa orsaker och eftersom den nuvarande anmälningsskyldigheten inte upptäckts ha någon betydande positiv effekt, föreslås att paragrafen om anmälningsskyldighet ska upphävas.
7 §.Säkerhetsdokument. Det föreslås att bestämmelsen av författningstekniska skäl ses över i och med upphävandet av 6 §. I den gällande lagen föreskrivs utöver anmälningsskyldigheten för verksamhetsutövare som tillhandahåller vissa tjänster som inbegriper avsevärda risker dessutom om skyldigheten att över verksamheten upprätta ett säkerhetsdokument, där man beskriver risker som är förenade med verksamheten och hur man förberett sig på riskerna. Trots att anmälningsskyldigheten slopas, måste skyldigheten att upprätta säkerhetsdokument bevaras. Upprättandet av säkerhetsdokumentet är ett administrativt sett lätt förfarande för verksamhetsutövaren, eftersom dokumentet inte behöver bli godkänt hos tillsynsmyndigheten eller ens tillställas myndigheten, om inte myndigheten begär det. Upprättandet av säkerhetsdokumentet har dock en stor positiv effekt för tjänsteleverantörens säkerhetsledning och riskhantering.
När det gäller de typer av tjänster som kan komma i fråga, hänvisas i 7 § om säkerhetsdokument i den gällande lagen till 6 §, där det finns en förteckning över tjänsterna. I och med att 6 § blir upphävd, behöver motsvarande förteckning fogas till 7 § på grund av skyldigheten att upprätta säkerhetsdokument.
På grund av att ordalydelsen i bestämmelsens nya 1 mom. ändras, föreslås att omnämnandet av att tjänstens natur och verksamhetens omfattning måste beaktas i säkerhetsdokumentet eller planen som gäller risker ska flyttas till 4 mom., där kravet att säkerhetsdokumentet ska hållas uppdaterat finns för närvarande.
De på författningstekniska skäl beroende ändringarna som föreslås i 7 § om upprättandet av säkerhetsdokument innehåller inte någon sakändring i bestämmelserna. Som för närvarande, kan säkerhetsdokumentets uppgifter även framöver också samlas i en räddningsplan eller motsvarande plan som upprättas enligt någon annan lag. Detta är ofta också ändamålsenligt, och då behöver det alltså inte upprättas ett separat säkerhetsdokument i enlighet med konsumentsäkerhetslagen. Även som i nuläget kan en verksamhetsutövare som tillhandahåller många slags tjänster eller samma tjänst på flera ställen dessutom upprätta ett gemensamt säkerhetsdokument för tjänsterna, där tjänsternas särdrag presenteras enligt behov.
8 §.Underrättelse om farliga konsumtionsvaror eller konsumenttjänster. I paragrafen finns bestämmelser om verksamhetsutövarnas skyldighet att underrätta tillsynsmyndigheten om farliga konsumtionsvaror eller konsumenttjänster. Enligt den gällande lagen ska anmälan göras hos Säkerhets- och kemikalieverket, när det är fråga om en farlig konsumtionsvara eller vara som används i samband med en konsumenttjänst och hos den kommunala tillsynsmyndigheten, när det är fråga om en farlig konsumenttjänst. Det föreslås att 1 och 3 mom. i paragrafen ska ändras så att anmälan om farliga konsumtionsvaror eller konsumenttjänster ska göras hos Säkerhets- och kemikalieverket, i stället för tillsynsmyndigheten. Dessutom ska ur paragrafen strykas förteckningen över exempel på åtgärder som verksamhetsutövaren kan ha vidtagit på grund av fara. Sådana åtgärder är till exempel avbrytande av verksamheten eller avbrytande av distributionen av en farlig vara eller tillbakadragande av varan. Det föreslås att 2 mom. i paragrafen ska upphävas på grund av ändringen som görs i fråga om tillsynsmyndigheterna.
14 §.Tullen. Paragrafen föreslås bli ändrad i fråga om Tullens namn samt smärre språkliga preciseringar.
15 §.Regional konsumentsäkerhetstillsyn. Det föreslås att paragrafen ska upphävas, eftersom den tillsynsuppgift som lagen avser tas bort från regionförvaltningsverken.
16 §.Kommunal konsumentsäkerhetstillsyn. Det föreslås att paragrafen ska upphävas, eftersom den tillsynsuppgift som lagen avser tas bort från kommunerna.
17 §.Skyndsamma åtgärder. Det föreslås att paragrafen ska upphävas, eftersom den har gällt brådskande situationer som uppkommer i samband med den kommunala konsumentsäkerhetstillsynen och det föreslås att uppgifterna inom konsumentsäkerhetstillsynen ska tas bort från kommunerna. Då Säkerhets- och kemikalieverket i fortsättningen även övervakar säkerheten hos konsumenttjänster, behöver det inte föreskrivas om brådskande situationer på motsvarande sätt.
20 §.Säkerhets- och kemikalieverkets tillsynsplan. Det föreslås att paragrafen ska ändras på grund av att uppgiften att styra kommunerna och regionförvaltningsverken tas bort från Säkerhets- och kemikalieverket i och med lagändringen och konsumentsäkerhetstillsynen inte längre är en del av miljö- och hälsoskyddet. Samtidigt som skyldigheten att upprätta ett riksomfattande tillsynsprogram enligt lagarna om miljö- och hälsoskydd tas bort från Säkerhets- och kemikalieverket, behöver det föreskrivas om Säkerhets- och kemikalieverkets skyldighet att planera sin i lagen avsedda tillsyn i fråga om övervakningen av både konsumtionsvaror och konsumenttjänster. Enligt paragrafen ska Säkerhets- och kemikalieverket upprätta en tillsynsplan som gäller den tillsyn som verket utövar, så att där beaktas riskanalysen samt de olika formerna av utövande av tillsyn på det sätt att tillsynen till sin verkningsfullhet är så täckande som möjligt. Avsikten är att utveckla tillsynen över konsumenttjänsters säkerhet i modernare riktning, huvudregeln är att övergå från inspektioner som fokuserar på enskilda objekt och i synnerhet enskilda anordningar och tekniska detaljer mot en mer helhetsbetonad granskning av systemen för säkerhetsledning. Utöver den traditionella inspektionsbaserade tillsynen kan även andra metoder att påverka komma i fråga, dock med beaktande av att det rör sig om myndighetstillsyn och till exempel myndighetens skyldighet att i regel behandla anmälningar om eventuella lagstridigheter som gjorts hos myndigheten.
När det gäller Säkerhets- och kemikalieverkets marknadskontroll av konsumtionsvaror, har det i tillämpliga delar föreskrivits om planeringen av tillsynen även i artikel 18.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter.
Eftersom det även finns bestämmelser om skötseln av tillsynsuppgifterna och prioritetsordningen i 19 §, ska i paragrafen om tillsynsplan även hänvisas till den bestämmelsen.
Bemyndigandet att utfärda förordning i paragrafen har ursprungligen gällt sådana författningar på lägre nivå som är gemensamma för verksamhetsområdena inom miljö- och hälsoskyddet, statsrådets förordning om kommunala tillsynsplaner för miljö- och hälsoskyddet (665/2006) och statsrådets förordning om riksomfattande tillsynsprogram för miljö- och hälsoskyddet (78/2011). När det föreskrivs om Säkerhets- och kemikalieverkets nya tillsynsplan, behöver man i detta sammanhang foga till ett bemyndigande att utfärda förordning på grund av att det eventuellt behövs närmare bestämmelser. Det föreslås att det i 2 mom. ska föreskrivas om bemyndigande att utfärda förordning i fråga om tillsynsplan.
Paragrafens 3 mom. som gäller helheten av miljö- och hälsoskydd föreslås bli upphävt som onödigt.
21 §.Regionförvaltningsverkets plan. Det föreslås att paragrafen ska upphävas som onödig.
22 §.Kommunens tillsynsplan. Det föreslås att paragrafen ska upphävas som onödig.
23 §.Tullens tillsynsplan. Det föreslås att paragrafen ändras i fråga om preciseringen av Tullens namn. Dessutom föreslås att paragrafens hänvisning till Säkerhets- och kemikalieverkets tillsynsprogram ska justeras, så att där i enlighet med ändrade 20 § ska hänvisas till Säkerhets- och kemikalieverkets tillsynsplan. Dessutom ska i paragrafen föreskrivas att planen ska ses över årligen. Detta är konsekvent med beaktande av att Säkerhets- och kemikalieverkets tillsynsplan ska ses över årligen och att denna tillsynsplan måste beaktas i Tullens tillsynsplan.
24 §. Beredskap inför exceptionella situationer. Paragrafens 2 mom. gäller kommunernas beredskap inför exceptionella situationer och föreslås bli upphävt som onödigt.
26 §.Tillsynsmyndighetens underrättelse- och uppgiftsskyldighet. Paragrafen gäller kommunernas och regionförvaltningsverkens skyldighet att lämna information till Säkerhets- och kemikalieverket. Det föreslås att paragrafen ska upphävas som onödig.
31 §.Kompetensen hos de tjänsteinnehavare som utövar konsumentsäkerhetstillsyn. Paragrafen gäller kompetensen hos kommunala tjänsteinnehavare som sköter uppgifter i samband med konsumentsäkerhetstillsyn. Det föreslås att paragrafen ska upphävas som onödig.
32 §.Avgifter för kommunala tillsynsmyndigheters prestationer. Paragrafen gäller avgifter som tas ut inom den kommunala konsumentsäkerhetstillsynen, avgifter i samband med tillsynen över efterlevnaden av en i 17 kap. i miljöskyddslagen (527/2014) avsedd förordning av statsrådet samt statens skyldighet att ersätta kostnader som medförs för kommuner vid utförandet av sådana av till Säkerhets- och kemikalieverket hörande uppgifter vars genomförande verket har delegerat till kommunerna. Det föreslås att paragrafen ska upphävas som onödig.
I 2 mom. som ska upphävas hänvisas till tillsyn enligt miljöskyddslagen. I 24 § i miljöskyddslagen hänvisas i allmänhet till tillsynsmyndigheter som avses i konsumentsäkerhetslagen och inte särskilt till kommunala konsumentsäkerhetsmyndigheter. Således påverkar inte den uppgift inom konsumentsäkerhetstillsynen som tas bort från kommunerna inte miljöskyddslagen. När det gäller avgifter som tas ut för tillsynen, tillämpas framöver på Säkerhets- och kemikalieverkets tillsyn lagen om grunderna för avgifter till staten i enlighet med 205 § i miljöskyddslagen. I praktiken har det förekommit ytterst lite tillsyn.
33 §.Avgifter för tillsynsmyndighetens prestationer. I paragrafen ska för det första på motsvarande sätt som i nuvarande 33 § föreskrivas om avgifter som tas ut för statliga prestationer genom en hänvisning till lagen om grunderna för avgifter till staten. Dessutom ska på motsvarande sätt som i 32 § 1 mom. i den gällande lagen föreskrivas att Säkerhets- och kemikalieverkets så kallade efterkontroll är avgiftsbelagd. Det är fråga om allmän reglering inom miljö- och hälsoskyddstillsynen som syftar till att för sin del sporra verksamhetsutövarna att följa lagen. Även i den nya tillsynen över konsumenttjänsters säkerhet som Säkerhets- och kemikalieverket utövar är det tillsynsmässigt motiverat att ta ut en avgift för efterkontrollen. Enligt paragrafen ska Säkerhets- och kemikalieverket ta ut en avgift av verksamhetsutövaren för inspektioner som gäller iakttagandet av ett beslut som utfärdats med stöd av 34–42 och 44 §. Storleken på den avgift som Säkerhets- och kemikalieverket tar ut ska fastställas i arbets- och näringsministeriets förordning om Säkerhets- och kemikalieverkets avgiftsbelagda prestationer, som utfärdats med stöd av lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992). I föreslagna nya 33 § behöver det inte tas in de främst informativa hänvisningarna till att avgiften är utsökbar och indrivning av försenad betalning som finns i nuvarande 33 § 2 och 3 mom.
34 §.Åläggande om korrigerings- eller rättelseåtgärd. Det föreslås att ur paragrafens 2 mom. ska strykas hänvisningen till 6 § om anmälningsskyldighet, som ska upphävas. Således ska det i 2 mom. föreskrivas om åläggande endast i situationer där skyldigheten att upprätta säkerhetsdokument enligt 7 § har försummats.
35 §.Temporärt förbud. Det föreslås att paragrafens 2 mom. om de kommunala tillsynsmyndigheternas och regionförvaltningsverkens åtgärder ska upphävas som onödigt.
37 §.Avbrytande av verksamhet. Det föreslås att paragrafens 3 mom. om de kommunala tillsynsmyndigheternas och regionförvaltningsverkens åtgärder ska upphävas som onödigt.
38 §.Tvångsutförande. Det föreslås att paragrafens 2 mom. om de kommunala tillsynsmyndigheternas och regionförvaltningsverkens åtgärder ska upphävas som onödigt.
39 §.Exportförbud. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ska justeras för enhetlighetens och tydlighetens skull, så att det i stället för Säkerhets- och kemikalieverket samt tullmyndigheten ska hänvisas till tillsynsmyndigheten.
40 §.Åläggande om förstöring. Det föreslås att paragrafen ska justeras för enhetlighetens och tydlighetens skull, så att det i stället för Säkerhets- och kemikalieverket samt tullmyndigheten ska hänvisas till tillsynsmyndigheten.
48 §.Ändringssökande. Det föreslås att paragrafen ska ändras på grund av att uppgifterna överförs, så att hänvisningarna till de paragrafer som gäller beslut som fattas i kommunerna och regionförvaltningsverken stryks. I 1 mom. har hänvisats till 17 § om skyndsamma åtgärder som vidtas i kommuner, 35 § om temporärt förbud, 37 § om avbrytande av verksamhet och 38 § om tvångsutförande. Enligt bestämmelsen får beslut som meddelats med stöd av dessa paragrafer inte överklagas genom separata besvär. Det föreslås att 17 § om skyndsamma åtgärder som vidtas i kommuner ska upphävas. I och med detta bör även hänvisningen till paragrafen strykas i bestämmelsen om ändringssökande. Det föreslås att momenten om kommunernas och regionförvaltningsverkens beslut i 37 § om avbrytande av verksamhet och 38 § om tvångsutförande, i vilka det föreskrivs att dessa beslut ska underställas Säkerhets- och kemikalieverket, ska upphävas. Till denna del blir även hänvisningen till dessa paragrafer i 48 § 1 mom. onödig. Således ska tillsynsmyndighetens beslut om avbrytande av verksamhet eller om tvångsutförande i fortsättningen överklagas på vanligt sätt i enlighet med förvaltningsprocesslagen.
I fråga om beslut om temporärt förbud är det däremot motiverat att bevara bestämmelsen i 48 § 1 mom. om att beslut om temporärt förbud inte får överklagas genom separata besvär. Ett temporärt beslut är i kraft på det sätt som föreskrivs i 35 § ända tills ärendet avgörs slutligt.
Det föreslås att bestämmelserna i 2, 3 och 4 mom. om de kommunala tillsynsmyndigheternas och regionförvaltningsverkens beslut ska upphävas som onödiga. En bestämmelse som motsvarar nuvarande 5 mom. föreslås bli intagen som ett nytt 2 mom. med smärre språkliga preciseringar.
51 §.Bestämmelse om statsbidrag. Det föreslås att paragrafen ska upphävas som onödig.
53 §.Konsumentsäkerhetsdelegationen. Det föreslås att ur paragrafens 2 mom. ska strykas omnämnandet av dem som handlägger frågor som rör miljö- och hälsoskydd.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelse. Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2016. Dessutom föreslås att det föreskrivs att de bestämmelser som gällde när denna lag trädde i kraft ska tillämpas på ärenden som blivit anhängiga före ikraftträdandet av lagen. Således ska de ärenden som kommunala konsumentsäkerhetsmyndigheter har under behandling behandlas färdigt i enlighet med de bestämmelser som gällde när ändringen trädde i kraft. Regionförvaltningsverken har veterligen inga konsumentsäkerhetstillsynsfall under behandling.