1.1  Bakgrund

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG, nedan direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik, föreskrivs det om den yrkeskompetens som utöver körkort krävs av lastbils- och bussförare och som uppnås genom avläggande av grundläggande yrkeskompetens, varefter en fortbildning enligt direktivet ska genomgås vart femte år för att upprätthålla yrkeskompetensen. Direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik har genomförts nationellt genom lagen om transportservice (320/2017) och statsrådets förordning om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare (434/2018). Direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik har ändrats flera gånger, varav den senaste ändringen är Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645 om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EG om körkort. 

1.2  Beredning

Beredningen av EU-rättsakten 

De första bestämmelserna om yrkeskompetenskrav för lastbils- och bussförare trädde i kraft 2008 och 2009. Medlemsstaterna får besluta om genomförandet av direktivet när det gäller utbildningens innehåll, de administrativa förfarandena och strukturen i utbildningssystemet i den mån som direktivet ger nationellt handlingsutrymme. Den 12 juli 2012 offentliggjorde kommissionen en rapport om genomförandet av direktivet COM(2012) 385 final. Ett offentligt samråd med berörda parter i anslutning till genomförandet hölls 17.7–25.10.2013 och slutfördes i oktober 2014 och . En extern uppdragstagare bistod kommissionen med en rapport om utvärderingen i efterhand och en stödundersökning i fråga om konsekvensbedömningen Rapport om utvärdering i efterhand: Study on the effectiveness and improvement of the EU legislative framework on training of professional drivers, Panteia et al. (2014); . 

Utvärderingen visade att direktivet hade genomförts utan större problem och att det har förbättrat arbetskraftens rörlighet och trafiksäkerheten. Även om det konstaterades att direktivet allmänt sett varit positivt för branschen fastställdes också problem som enligt kommissionen försämrar effektiviteten hos och konsekvensen i den rättsliga ramen och som undergräver målen i direktivet. De viktigaste brister som konstaterades var svårigheter för förare att få erkännande av utbildning som genomgåtts i en annan medlemsstat, att förarna upplever att innehållet i utbildningen endast delvis är relevant för deras behov, svårigheter och rättslig osäkerhet när det gäller tolkningen av undantagen i direktivet, inkonsekvenser och motstridigheter mellan direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik och körkortsdirektivet, avsaknad av alternativa undervisningsmetoder såsom e-lärande samt brister i fråga om möjligheten att kombinera utbildningar som gäller yrkesförares kompetens och som hänger samman med annan EU-reglering, t.ex. utbildning om transport av farligt gods, passagerares rättigheter och djurens välbefinnande under transporter. 

Den 1 februari 2017 lade kommissionen fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport (direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort (körkortsdirektivet) (COM(2017) 47 final) samt ett förslag till en konsekvensbedömning SWD(2017) 27 final. 

Statsrådet lämnade den 23 mars 2017 en skrivelse till riksdagen om förslaget till direktiv (U 29/2017 rd), enligt vilken Statsrådet understöder förslag som leder till bättre erkännande i en medlemsstat av utbildning given i en annan medlemsstat. Statsrådet ansåg att intyg och dokument som omfattas av ömsesidigt erkännande ska vara tillförlitliga. På detta vis säkrar man att ömsesidighetskraven tillämpas på ett enhetligt och tillförlitligt sätt. Statsrådet ser att detta kan garanteras med hjälp av olika teknikneutrala lösningar. Statsrådet understödde att alternativa undervisningsmetoder såsom e-lärande tillåts och att det innehåll som gäller utbildningen preciseras. Statsrådet ansåg att fortbildning ska kunna genomföras flexibelt och att man bör avstå från onödiga begränsningar i fråga om när fortbildning kan ges och i fråga om fortbildningens innehåll. Statsrådet ansåg det viktigt att fortbildning kan genomföras som kortare kurser eftersom detta främjar lärandet och motivationen och minskar åtgången av lediga dagar. Statsrådet understödde de undantag från direktivets tillämpningsområde som kommissionen föreslår. Statsrådet underströk dock att faktumet att kommersiella transporter utesluts från de transporter som utförs i den yrkeskompetensgivande utbildningen inte får påverka anordnandet av yrkesutbildning eller möjligheten till praktik i de fall då det är fråga om förarpraktik som utförs under en bredare yrkesförarutbildning. 

Kommunikationsutskottet gav den 7 april 2017 sitt utlåtande om statsrådets skrivelse (KoUU 8/2017 rd). Utskottet ansåg det vara bra att förslaget främjar erkännande i en medlemsstat av utbildning för yrkeskompetens som avlagts i en annan medlemsstat. Det ömsesidiga erkännandet förutsätter dock i praktiken att en avlagd utbildning i en annan medlemsstat kan verifieras på ett tillförlitligt sätt. Utskottet ansåg det nödvändigt att utbildningarna innehåller tillräckligt med innehåll som gäller trafiksäkerhet och minskning av bränsleförbrukningen Enligt utskottets uppfattning bör det dock i det nationella genomförandet av utbildningarna finnas tillräckligt med möjlighet till flexibilitet både i fråga om innehållet i och längden på de olika utbildningsskedena och i fråga om en flexibel kombination av dem. Förslaget att kommersiella transporter ska uteslutas från de transporter som ingår i utbildningen får enligt utskottet inte försvåra ordnandet av utbildning eller möjligheterna till arbetspraktik. Utskottet välkomnade förslaget om att prestationer som avlagts inom vissa andra specialutbildningar ska kunna räknas till godo i fortbildning enligt direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik. Utskottet understödde tanken att förslagen syftar till att skapa förutsättningar för utnyttjande informations- och kommunikationsteknik i utbildningen. Med dessa anmärkningar instämde riksdagens kommunikationsutskott i statsrådets ståndpunkt. 

Förslaget till ändring av direktivet behandlades i Europeiska rådets arbetsgrupp för landtransporter våren 2017. Under arbetsgruppsbehandlingen diskuterades särskilt sätten att påvisa yrkeskompetens, genomförandet av utbildningen samt de föreslagna undantagen i fråga om jord- och skogsbrukstransporter. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén gav den 31 maj 2017 sitt yttrande om förslaget till direktiv (2017/C 288/16). Regionkommittén avgav inget yttrande om förslaget. Rådets allmänna riktlinje om direktivförslaget godkändes av rådet (transport) den 8 juni 2017. 

Ansvarigt utskott vid Europaparlamentet var utskottet för transport och turism (Transport and Tourism, TRAN). Det ansvariga utskottet behandlade förslaget till direktiv under dokumentnummer 2017/0015(COD) Legislative Observatory, 2017/0015(COD) Drivers of certain road vehicles for the carriage of goods or passengers: initial qualification and periodic training; driving licences (ett ärendenummer som används i samarbetet mellan EU-institutioner). Det ansvariga utskottet begärde också ett yttrande av parlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor (Employment and Social Affairs, EMPL), men utskottet hade inget att yttra. Utskottet för transport och turism godkände för sin del resultatet av trepartsförhandlingarna mellan parlamentet, rådet och kommissionen den 23 januari 2018. Europaparlamentet röstade och godkände förslaget till ändringsdirektiv den 13 mars 2018 och avslutade sin behandling den 18 april 2018. Rättsaktsändringen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 2 maj 2018 (EUT L 112, s. 29–41). 

Beredningen av propositionen 

Kommunikationsministeriet inledde den 26 juni 2019 ett lagstiftningsprojekt om det nationella genomförandet av ändringarna i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik och körkortsdirektivet Regeringens proposition har beretts vid kommunikationsministeriet i samarbete med Transport- och kommunikationsverket. Under beredningen har det också ordnats möten med representanter för undervisnings- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen och intressentgrupper. Utlåtanden om utkastet till regeringsproposition begärdes 24.1–23.2.2020 i justitieministeriets nättjänst utlatande.fi som är gemensam för den offentliga förvaltningen. 

Arbetsdokument för projekten finns i offentlig webbtjänst på https://oikeusministerio.fi/sv/projekt-och-lagberedning med nummer LVM017:00/2019 

3.1  Undantag från yrkeskompetenskravet

Direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik genomfördes ursprungligen nationellt genom lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare som upphävdes genom den lag om ändring av lagen om transportservice (301/2018) som huvudsakligen trädde i kraft den 1 juli 2018. Bestämmelserna om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare överfördes till lagen om transportservice. Redan i samband med att lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare stiftades 2007 föreskrevs det nationellt till vissa delar med avvikelse från direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik om undantagen från kraven på yrkeskompetens. 

Med avvikelse från ordalydelsen i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafiken har det i den nationella lagen redan sedan 2011 funnits en bestämmelse enligt vilken yrkeskompetens inte krävs vid transporter som hänför sig till uppgifterna för en läroanstalt som svarar för utbildning inom räddningsbranschen. Enligt artikel 2.1 b i direktivet ska direktivet inte tillämpas på förare av fordon som används bl.a. av brandväsendet och ambulanstjänsten när transporten utförs till följd av de uppgifter som ålagts dessa yrkeskårer. I direktivet nämns inte transporter vid läroanstalter som utbildar för sådana myndighetsuppgifter, men enligt en vid tolkning kan det vara fråga om fordon som används av brandväsendet eller ambulanstjänsten till följd av de uppgifter som ålagts dessa yrkeskårer. 

Enligt det tidigare led f och det gällande led g i artikel 2 i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik krävs yrkeskompetens inte för icke-kommersiell person- eller godstransport. Vid genomförandet av direktivet föreslogs det i regeringens proposition med förslag till lag om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare ett undantag om att användning av fordonet i privat bruk för andra än kommersiella person- och godstransporter inte skulle omfattas av tillämpningsområdet. Vid riksdagsbehandlingen fogades det dock en bestämmelse till lagen enligt vilken det vid privata transporter med buss utan yrkeskompetens får transporteras endast personer som bor i samma hushåll som föraren och någon av dem äger bussen (RP 149/2006 rd, KoUB 33/2006 rd, Rsv 251/2006). I andra fasen av lagen om transportservice utvidgades undantaget från kravet på yrkeskompetens vid busstransporter så att med minibuss förutom personer som bor i samma hushåll som föraren får transporteras högst tre andra personer (RP 145/2017 rd, KoUB 3/2018 rd, Rsv 20/2018 rd). I fråga om godstransporter överensstämmer undantaget i den nationella lagen med direktivet, dvs. yrkeskompetens krävs inte vid privata icke-kommersiella godstransporter. 

I Finland har tillämpats ett undantag från kravet på yrkeskompetens som skiljer sig från direktivet och som gjordes av riksdagen (KoUB 20/2012 rd, RP 144/2012 rd) i samband med ändringen av lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare (1083/2012). Undantaget gäller situationer när ett fordon flyttas i samband med reparation, underhåll eller besiktning samt flyttas på depån i samband med tvättning, städning eller tankning. Nu har det till direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik fogats ett undantag från kravet på yrkeskompetens i situationer där underhållspersonal förflyttar en buss utan passagerare till eller från en servicedepå som är belägen i närheten av närmaste underhållsbas som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. Den bestämmelse enligt vilken ett fordon utan yrkeskompetens får flyttas på depån i samband med tvättning, städning eller tankning verkar onödig om den tillämpas på det sätt som utskottet avsett endast vid körning på ett klart depåområde utan att röra sig på vägar som är avsedda för allmän trafik. Kravet på yrkeskompetens gäller enligt tillämpningspraxis även i övrigt endast trafik på vägar som är avsedda för allmän trafik. Enligt utskottets betänkande behöver det i fortsättningen utredas om tillämpningen av den föreslagna ändringen och tryggandet av effektiviteten när det gäller tillsynen förutsätter att begreppet depå preciseras i lagen. 

I samband med genomförandet av direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik 2006 fogades till lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare på framställning av kommunikationsutskottet en bestämmelse enligt vilken det utan yrkeskompetens i liten skala får transporteras egna varor som föraren säljer på en bestämd plats (s.k. torghandel) och framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga uppgift (KoUB 33/2006 rd, RP 149/2006 rd). Utskottet ansåg att detta kan jämställas med situationer där direktivet tillåter att det utan yrkeskompetens transporteras material eller utrustning som föraren använder i sitt arbete under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. 

Nu har två nya undantag tagits in i direktivet. Enligt det första undantaget ska direktivet enligt artikel 2.2 i direktivet inte tillämpas i fall då samtliga följande villkor är uppfyllda: a) förare av fordon kör i landsbygdsområden för att försörja den egna verksamheten, b) förare erbjuder inte transporttjänster, och c) medlemsstater bedömer att transporten är tillfällig och inte påverkar trafiksäkerheten. Enligt det andra undantaget enligt artikel 2.3 ska direktivet inte tillämpas på förare av fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet; direktivet ska dock tillämpas om framförandet av fordonet ingår som en del i förarens huvudsakliga sysselsättning eller om framförandet av fordonet överstiger ett i nationell rätt fastställt avstånd från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget. 

Undantagen i det direktiv som nu ska genomföras har ändrats jämfört med tidigare. Bevarandet av undantag som tidigare gjorts nationellt och som skiljer sig från direktivet ska bedömas noggrant i den förändrade situationen. Vid genomförandet av direktivet ska man sträva efter att undvika sådana nationella lösningar som strider mot direktivet. Kommissionen ska notifieras om genomförandet av direktivet genom ett anmälningsförfarande. I samband med notifieringsprocessen säkerställer kommissionen att direktivet har genomförts korrekt och fullt ut nationellt. Brister och motstridigheter kan leda till att ett överträdelseförfarande inleds. En orsak till ändringen av direktivet utgjordes av svårigheterna att tolka undantagen och den rättsliga osäkerheten i flera olika medlemsstater. 

3.2  Beaktande av övrig utbildning

I fråga om särskild utbildning som krävs enligt annan EU-lagstiftning tillåter det nya direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik att medlemsstaterna godkänner utbildning om transport av farligt gods, utbildning om djurtransporter och utbildning i ökad medvetenhet om funktionsnedsättningar. Som en del av avläggandet av grundläggande yrkeskompetens för bussförare har man i Finland redan tidigare tillämpat avläggande och tillgodoräknande av den utbildning rörande medvetenheten om funktionshinder som avses i EU:s förordning om busspassagerares rättigheter. Även utbildning om transport av farligt gods har i praktiken räknats till godo även om det inte uttryckligen har föreskrivits om saken i den nationella lagstiftningen. Utbildningsprogram som gäller transport av farligt gods godkänns separat. I Finland har man likaså tillämpat tillgodoräknande som redan tidigare möjliggjorts i artikel 3.3 i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik i fråga om det yrkeskunnande som avses i artikel 8 i EU:s förordning (EG) nr 1071/2009 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51–71) om trafikidkare. 

Även annan utbildning som upprätthåller lastbils- och bussförares yrkesskicklighet kan på motsvarande sätt anses vara sådan att det är motiverat att tillgodoräkna den vid avläggande av grundläggande utbildning och fortbildning. Sådana utbildningar är i synnerhet de utbildningar som nämns i punkt 2.1 i avsnitt 2 och i avsnitt 4 i bilaga I till direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik, dvs. utbildning om transport av farligt gods som krävs enligt direktiv 2008/68/EG, utbildning om djurtransporter enligt förordning (EG) nr 1/2005 och, i fråga om persontransport, medvetenhet om funktionsnedsättningar enligt förordning (EU) nr 181/2011. 

3.3  E-lärande

I Finland har det hittills varit möjligt att använda sig av e-lärande nästan utan begränsningar både inom utbildningen för grundläggande yrkeskompetens och inom fortbildningen, eftersom det tidigare inte föreskrevs om e-lärande i direktivet. Transport- och kommunikationsverket har med stöd av 12 § 3 mom. i statsrådets förordning om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare ställt villkor för e-lärandet i samband med godkännandet av ett utbildningscentrum och ett utbildningsprogram. Enligt villkoren ska stark autentisering alltid användas vid e-lärande när kunden loggar in i det system där e-lärandet genomförs. För uppföljningen av e-lärandet ska utbildningscentrumet ha ett användargränssnitt där lärandet kan övervakas i realtid. E-lärandet ska alltid innefatta uppgifter som säkerställer elevens inlärning. Det ska finnas åtminstone en uppgift per 45 minuter e-lärande. Den som genomgår utbildningen ska få respons på uppgifterna omedelbart antingen via systemet eller av övervakaren. Under e-lärandet ska en utbildningsövervakare vara närvarande som har den lärarkompetens som förutsätts i statsrådets förordning om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare. Övervakaren ska ha tillräckligt tekniskt kunnande om användningen av systemet. Den som genomgår utbildningen ska alltid ha möjlighet att i realtid ställa frågor och föra samtal med övervakaren på en chatt, dvs. en webbdiskussion i realtid, eller genom en ljud- eller videoförbindelse. E-lärandet ska ordnas så att Transport- och kommunikationsverkets övervakare, om han eller hon så önskar, har möjlighet att följa utbildningen. Omfattningen av och ämnet för e-lärandet ska kunna påvisas i efterhand för varje person som genomgått utbildningen. 

3.4  Genomförande av fortbildning

Enligt 4 § 1 mom. i statsrådets gällande förordning om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare ska utbildningen genomföras i perioder på minst sju timmar och en sådan period kan delas upp på dagar som följer på varandra. 

Finland har haft ett av de mest flexibla fortbildningssystemen inom EU för avläggande av den obligatoriska fortbildningen. I Finland har fortbildningen (35 h) också hittills kunnat delas upp över hela femårsperioden, varvid föraren, om han eller hon planerat saken i tid, har kunnat avlägga en utbildningsdag per år under femårsperioden. I en del EU-länder har utbildningsperioden inte varit fem år, utan den har kunnat vara så kort som en vecka eller ett halvt år. Om föraren inte har planerat in den obligatoriska utbildningen i tid, utan lämnat avläggandet av alla utbildningsdagar till slutet av femårsperioden, har utbudet av utbildning kunnat vara mindre och priset högre. 

I Finland har man i fortbildningen också i stor utsträckning kunnat utnyttja virtuell undervisning, dvs. distansundervisning, där kunden inte behöver lämna sitt hem för att avlägga utbildningen. Distansundervisning har också utnyttjats av många transportföretag som har kunnat ordna gemensam utbildning samtidigt vid varje verksamhetsställe och därigenom minska antalet onödiga resor. Aktörernas intresse för att erbjuda e-lärande har också ökat. Syftet med e-lärandet är en utbildning som delvis är oberoende av tid och plats och som i bästa fall medför flexibilitet och kostnadsbesparingar samt minskar utsläppen från trafiken i och med att utbildningsresorna minskar. 

Ämnena för fortbildningen har kunnat väljas nästan fritt. Under en femårsperiod ska det dock ingå minst 7 timmar utbildning som främjar ett tryggt, ekonomiskt och miljövänligt körsätt. Syftet med valfriheten har varit att beakta transportföretagens olika behov så att de kan erbjuda sina förare sådan utbildning som gagnar företaget och dess förare. Ämnet ska dock väljas från förteckningen över ämnen i bilaga I till direktivet. En del förare som varit verksamma i föraryrket i tiotals år har upplevt fortbildningen som onödig eller som slöseri med pengar och tid. Då har personen inte nödvändigtvis kunnat välja ett ämne eller en undervisningsmetod som är lämplig för honom eller henne. Utöver traditionell teoribetonad klassrumsundervisning erbjuds praktiska övningar, körundervisning och simulatorundervisning. Transport- och kommunikationsverket har inte på förhand begränsat de tillåtna undervisningsmetoderna, utan aktörerna kan i sin utbildningsplan föreslå önskade metoder med grundliga motiveringar, bl.a. har ”undervisningspromenad” godkänts som undervisningsmetod. Arbetstagare i de mest framgångsrika företagen inom transportsektorn utbildas redan nu i genomsnitt mer än det antal timmar som enligt direktivet krävs för den obligatoriska fortbildningen (35 h). 

3.5  Anteckning och påvisande av yrkeskompetens

Enligt 39 § i lagen om transportservice påvisas yrkeskompetens med en anteckning om yrkeskompetens i yrkeskompetensbeviset för förare eller i körkortet. Ett yrkeskompetensbevis eller en anteckning i körkortet förutsätter att yrkeskompetensen har förvärvats eller upprätthållits enligt 29 § 1 mom. och att sökanden har giltig körrätt i Finland. Ansökan görs hos Transport- och kommunikationsverket. En ansökan om anteckning av yrkeskompetens i körkortet görs med iakttagande av det som föreskrivs i körkortslagen. Föraren ska medföra yrkeskompetensbeviset eller ett körkort med en anteckning om yrkeskompetensen vid körning och på begäran visa upp det för polisen eller någon annan trafikövervakare. Polisen eller Tullen får avbryta körningen om dokumentet inte medförs och yrkeskompetensen inte kan styrkas på något annat sätt i enlighet med 1 mom. Fortsatt körning får tillåtas om förarens identitet kan styrkas på tillförlitligt sätt. Föraren kan åläggas att styrka sin kompetens för polisen inom en utsatt tid. 

Enligt 5 § 4 mom. i lagen om transportservice beviljar Transport- och kommunikationsverket det förartillstånd som avses i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EU:s förordning om tillstånd för godstrafik), där den utfärdande medlemsstaten enligt den nya artikel 10.2 i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik ska ange EU-kod 95 i tillståndets avsnitt för anmärkningar om den berörda föraren har uppfyllt kompetenskraven och utbildningskraven enligt direktivet. Enligt artikel 10.2 i direktivet ska förare enligt artikel 1 b i direktivet som framför fordon som används för godstransporter på väg även ha rätt att förete intyg för den kompetens och utbildning som föreskrivs i detta direktiv i form av det förartillstånd som avses i EU:s förordning om tillstånd för godstrafik (EG) nr 1072/2009, förutsatt att det är försett med EU-kod 95. 

3.6  Nätverk för verkställighet

Finland anslöt sig den 1 december 2019 till avtalet om ett europeiskt informationssystem för fordon och körkort (the European Car and Driving License Information System, nedan EUCARIS) som gäller informationsutbyte om fordon och körrätt mellan parternas centrala registermyndigheter. Redan innan Finland anslöt sig till avtalet kunde Finland använda en del av tjänsterna i Eucaris-systemet med stöd av EU-lagstiftning och genomförande nationell reglering. EU är inte part i avtalet men dess lagstiftning förpliktar medlemsstaterna att använda Eucaris-systemet och dess tjänster. Direkt förpliktande är det att använda Eucaris Prüm- och CBE-tjänster. 

Eucaris är ingen separat databas, utan ett system som gör det möjligt att mellan myndigheterna utbyta uppgifter från deras egna register. Informationssystemet har till syfte att säkerställa att statsparternas register är uppdaterade och tillförlitliga, att bidra till bekämpning och undersökning av brott som gäller körrätt och fordon samt att effektivisera statsparternas administrativa åtgärder genom att snabbt och effektivt tillhandahålla de uppgifter som behövs. Målet är att det utbyte av information om yrkeskompetensbevis som har utfärdats eller återkallats som avses i artikel 10a i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik ska kunna genomföras med hjälp av Eucaris-systemet. 

4.1  De viktigaste förslagen

Genom direktivet har de i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik angivna undantagen för när yrkeskompetens inte krävs ändrats. Direktivet preciserar också kraven på hur informations- och kommunikationsteknik ska utnyttjas i undervisningen samt tillgodoräknandet av övrig utbildning enligt EU-lagstiftningen i utbildningen för yrkeskompetens. De bestämmelser om mängden e-lärande som har fogats till direktivet begränsar användningen av e-lärande jämfört med nuläget. I Finland har det tidigare varit möjligt att avlägga åtminstone fortbildningen till och med helt och hållet i form av e-lärande. Handlingsutrymmet enligt den EU-reglering som ska genomföras är relativt litet. 

De ändringar som hänför sig till genomförandet av direktivet utfärdas genom att ändra lagen om transportservice. Det föreslås att bestämmelserna om yrkeskompetenskrav på lastbils- och bussförare i lagen om transportservice ändras till den del som bestämmelserna i direktivet förutsätter det. Till lagen om transportservice fogas också närmare bestämmelser om förvaring av dokument som gäller lastbils- och bussförares yrkeskompetens. En del av de bestämmelser som hänför sig till genomförandet utfärdas genom att ändra statsrådets förordning om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare. 

Dessutom föreslås några ändringar och rättelser till körkortslagen som inte har samband med direktivet. Centrala förslag till ändringar som inte hänför sig till genomförandet av EU-lagstiftningen är den ändring i lagen om transportservice som gäller förvaring av dokument som gäller lastbils- och bussförares yrkeskompetens samt de ändringar i körkortslagen som gäller skärpning av kraven på förarens hälsotillstånd i fråga om epileptiska anfall nattetid och elevbokföringen i bilskolor och förvaringen av den (81 §). 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

Konsekvenser av de lagförslag till bestämmelser som har samband med genomförandet av direktivet

Syftet med direktivet är att skärpa normerna för nya förare och upprätthålla och förbättra yrkeskompetensen hos de lastbils- och bussförare som redan är verksamma i branschen i hela EU. Författningsändringarna syftar särskilt till att minska förekomsten av farliga situationer i trafiken genom att öka förarnas medvetenhet om risker och därigenom förbättra trafiksäkerheten på vägarna. I direktivet föreskrivs också om normer som gäller yrkeskompetens för att garantera rättvis konkurrens i hela EU. Ett förtydligande av det ömsesidiga erkännandet av förartillstånd förbättrar direktivets interna konsekvens när det gäller bestämmelserna om utbildningsort och administrativa förfaranden för ömsesidigt erkännande. Underlättande av det ömsesidiga erkännandet av förarutbildning förbättrar funktionen inom EU:s inre marknad och i synnerhet arbetskraftens rörlighet också i fråga om finländska förare. 

Enligt kommissionens bedömning av direktivets konsekvenser korrigerar utfärdandet av yrkeskompetensbevis den brist som hänför sig till det ömsesidiga erkännandet, vilket skulle kunna påverka omkring 46 700 förare (uppgift från 2016). Med tanke på utbildningens återkommande natur är det möjligt att det totala antalet förare som berörs av detta kan öka till 100 000 under de kommande 15 åren. Förbättringen av utbildningens innehåll har positiv inverkan på både trafiksäkerheten och bränsleeffektiviteten, även om direktivet är ett komplement till flera faktorer som påverkar trafiksäkerheten och bränsleeffektiviteten. Detta innebär att även de förväntade effekterna är ganska små. En harmonisering av undantagen och minimiåldern för tillträde till yrket inom hela EU skulle kunna minska bristen på nya förare som kommer in i branschen. 

I och med direktivet, genom smidigare administrativa förfaranden för ömsesidigt erkännande, skulle de administrativa kostnaderna för myndigheter och företag kunna sänkas. Det bedöms att lagförslaget gör processen för ömsesidigt erkännande av yrkeskompetens vid Transport- och kommunikationsverket i viss mån smidigare. Kommissionen uppskattar att kostnaderna på EU-nivå uppgår till 6,3 miljoner euro 2018–2030. Ändringen anses gagna transportsektorn genom kostnadsbesparingar som inom EU under perioden 2018–2030 uppskattas uppgå till 2,3 miljoner euro och 6,7 miljoner euro för företag respektive förare. Det finns ingen exakt uppskattning av kostnadsbesparingarna på nationell nivå. 

Genom ändringen av direktivet effektiviseras utbildningssystemet eftersom innehållet i utbildningen för grundläggande yrkeskompetens och fortbildningen ses över i syfte att förbättra säkerheten och uppnå miljöfördelar. Kommissionen har ansett att detta lindrar de övergångskostnader som hänför sig till ändringen av innehållet (sammanlagt 14,1 miljoner euro 2018–2030). Största delen av transportföretagen i EU och Finland är mikroföretag eller små och medelstora företag. Av företagen inom sektorn har 65–95 procent färre än tio anställda. Eftersom även mikroföretag omfattas av direktivets tillämpningsområde har direktivet konsekvenser även för dem, främst genom förfarandet för ömsesidigt erkännande, ändringen av utbildningens innehåll och en mer konsekvent tillämpning av undantagen. Detta har en positiv inverkan också på de finländska transportföretagen. 

När det gäller de ändringar som ingår i direktivet och som gäller undantagen kan förbudet mot kommersiella transporter i körkorts- och yrkeskompetensutbildningen inverka negativt på en del av de finländska aktörerna eftersom förbudet i praktiken kan göra det svårare att anordna utbildning och genomgå praktik. Kravet påverkar inte transporter som praktikanter kör som praktik efter att ha tagit körkort i den yrkesinriktade förarutbildningen som tar mellan sex månader och tre år, med godkännandedokument utfärdat av utbildningscentrumet, eftersom förslaget inte innehåller någon ändring av artikel 3. Begränsningen kan emellertid gälla undervisningstransporter med lärare före avläggandet av körkort. 

Det bedöms att utbildning för yrkeskompetens inom vägtrafiken inte inom arbets- och näringsministeriets ansvarsområde ordnas i form av arbetskraftsutbildning på så sätt att den obligatoriska körundervisningen skulle ordnas inom kommersiella transporter t.ex. i form av utbildning på arbetsplatsen. Även om den obligatoriska körundervisningen inte längre kan ordnas inom kommersiella transporter, har detta inte bedömts försvåra ordnandet av arbetskraftsutbildning. Arbets- och näringsministeriet har inte centraliserad information om genomförandet av sådan förarutbildning som ordnas i form av arbetskraftsutbildning när det gäller utbildningsinnehållet eller genomförandeformerna. Enligt uppgifter från närings-, trafik- och miljöcentralerna i Nyland och Birkaland används kommersiella transporter inte i körundervisningen vid genomförandet av de utbildningar som de ordnar. På andra håll i Finland kan detta dock ske i vissa situationer. Närings-, trafik- och miljöcentralerna kan anskaffa annan sådan arbetskraftsutbildning inom transportbranschen som inte leder till examen, som kan innefatta t.ex. förnyande av utbildningen för yrkeskompetens. Då kan även andra (privata) utbildningsproducenter vara utbildningsanordnare än de som har tillstånd av undervisnings- och kulturministeriet att ordna utbildning. I fråga om dessa aktörer känner man inte till hur den eventuella körundervisningen i praktiken genomförs. 

Från och med ingången av 2018 har all examensinriktad arbetskraftsutbildning (som syftar till en hel examen eller en examensdel) genomförts med undervisnings- och kulturministeriets statsandelsfinansiering och med stöd av anordnartillstånd av undervisnings- och kulturministeriet, så inom dessa utbildningar tillämpas samma förfarande som inom annan frivillig yrkesutbildning inom undervisnings- och kulturministeriets ansvarsområde. 

Inom fortbildningen förutsätts en minimimängd utbildning i förutseende körning, men i övrigt har det inte fastställts några begränsningar i fråga om avläggande av detta eller andra utbildningsämnen flera gånger. Det är i praktiken svårt att övervaka begränsningar som gäller upprepning av ämnen och detta kan inte heller anses särskilt vettigt med tanke på att samma ämnesområde kan ligga till grund för varierande kurshelheter. Förarfortbildningar baserade på EU:s bestämmelser har godkänts som en del av fortbildningen även inom andra sektorer, om utbildningskraven uppfyllts och ett tillbörligt intyg har kunnat uppvisas. Att alternativa undervisningsmetoder tillåts innebär större variation i hur utbildningar kan genomföras. 

Det nya led h (artikel 2.1) förtydligar tillämpningsområdet för undantagen t.ex. när det gäller transporter på en lantgård, som i dagens läge inte omfattas av undantaget eftersom de utgör näringsverksamhet. I praktiken utesluter det nya undantaget till exempel jordbrukare från kravet på yrkeskompetens när de sköter transporter på sin lantgård med lastbil eller med traktor som kräver lastbilskörkort (konstruktiv hastighet över 60 km/h). Detta innebär att kravet på avläggande av grundläggande yrkeskompetens slopas och likaså kravet på att yrkeskompetensbeviset ska förnyas med fem års mellanrum, med tillkommande fortbildning och kostnader. 

Under remissbehandlingen lyfte intressentgrupperna fram följande centrala nationella konsekvenser. Företag som tillhandahåller körundervisning har under de senaste åren gjort stora investeringar i utbildning som ges med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg. Om begränsningarna i avsnitt 4 i bilaga I till direktivet utgör ett hinder för utbildning som ges på detta sätt, har direktivet en negativ inverkan på dessa företags verksamhet och på utvecklingen av digitaliseringen inom körundervisningen i allmänhet. En begränsning av det högsta antalet timmar för e-lärande till 12 timmar inverkar negativt också på utsläppen från trafiken. 

Konsekvenser av de lagförslag till bestämmelser som inte har samband med genomförandet av direktivet

Den ändring av körkortslagen, genom vilken epileptiska anfall nattetid jämställs med anfall under dagtid, har en positiv inverkan på trafiksäkerheten, eftersom epileptiska anfall nattetid enligt trafikmedicinska specialistläkares eniga syn utgör en stor risk för förarens körförmåga och en trygg trafik. Hittills har anvisningar om detta utfärdats i Transport- och kommunikationsverkets anvisningar om bedömning av körhälsa för hälso- och sjukvårdspersonal. Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt årsboksavgörande HFD:2019:17 fäst uppmärksamhet vid valet av rätt författningsnivå. 

Ändringen av körkortslagen när det gäller förvaringen av elevbokföringen och de personuppgifter som hänför sig till den har bedömts ha följande konsekvenser: En noggrannare bestämmelse underlättar myndigheternas verksamhet genom att förpliktelserna samlas till en med tanke på övervakningen av undervisningen uppdaterad helhet. Genom bestämmelsen förenhetligas dessutom förvaringstiden för uppgifter med den förvaringstid som anges i bestämmelserna om förvaringstiden för bokföringsmaterial. Detta förbättrar skattemyndighetens och Transport- och kommunikationsverkets tillsynsmöjligheter i och med att uppgifternas jämförbarhet ökar. För kundernas och intressentgruppernas del har ändringen bedömts ha en förtydligande effekt, eftersom bestämmelsen förtydligar och underlättar verksamheten för aktörer som ger förarutbildning när förpliktelserna samlas till en helhet. Dessutom tryggas rätten för aktörer inom förarundervisningsbranschen att förvara elevbokföringsuppgifter på lagnivå, varvid det inte uppstår oklarhet om omfattningen eller varaktigheten av rätten att förvara uppgifter i fråga om de uppgifter som avses i bestämmelsen. Genom bestämmelsen säkerställs att en person som fått undervisning har möjlighet att få uppgifter om den genomgångna utbildningen och dess innehåll inom en bestämd tid, t.ex. i en situation där förarundervisningen av en eller annan orsak har avbrutits innan förarexamen avlagts och undervisningen fortsätter i ett senare skede. 

5.1  Handlingsalternativen och deras konsekvenser

Merparten av bestämmelserna i direktivet är relativt detaljerade och ger ingen nationell prövningsrätt. Enligt direktivet får det dock i fråga om de nya undantagen beslutas på nationell nivå vad som definieras som landsbygdsområde och vad som definieras som tillfällig transport. Prövningsrätten begränsas dock av skyldigheten att beakta trafiksäkerheten och förbättrandet av trafiksäkerheten. Äventyrande av trafiksäkerheten ska granskas bl.a. utifrån vägtyp, trafikvolym och förekomsten av sårbara trafikanter och deras sårbarhet (fotgängare, barn, äldre, personer med nedsatt rörlighet). I fråga om framförande av fordon där fordonen framförs sällan, i landsbygdsområden, av förare som försörjer den egna verksamheten, är risken för den allmänna trafiksäkerheten liten. I direktivet definieras inte vad som avses med ”landsbygdsområde”, eftersom förhållandena inom en enskild medlemsstat, för att inte tala om hela unionen, skiljer sig åt i fråga om geografi, klimat och befolkningstäthet. 

Enligt direktivet bör det överlåtas till medlemsstaterna att i nationell rätt fastställa det högsta tillåtna avstånd, räknat från den plats där företaget är beläget, som undantagen gäller för. Någon ”allmäneuropeisk” sträcka som måste avverkas i arbetet av personer som arbetar inom jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, djuruppfödning och fiske kan inte fastställas på grund av att medlemsstaterna skiljer sig så mycket från varandra. I Finland är det svårt att definiera avstånd på basis av kilometer på grund av att områdena skiljer sig så mycket från varandra; t.ex. de åkrar som hör till försöksgården i Vik består av landsbygdsliknande områden trots att de är belägna i närheten av centrum. 

Som ett alternativ till att definiera landsbygdsområde övervägdes under beredningen också användningen av begreppet befolkningstäthet. Som definition av landsbygdsområde kunde användas t.ex. glesbygd enligt den klassificering av områden som bygger på geografisk information som Finlands miljöcentral har utvecklat tillsammans med geografiska institutionen vid Uleåborgs universitet eller därtill kärnlandsbygd och lokala centrum på landsbygden samt stadsnära landsbygd. Denna klassificering baserar sig inte på lagstiftning, men t.ex. i statsrådets förordning om stöd för dagligvarubutikstjänster i form av mångservicecenter i glest bebyggda landsbygdsområden åren 2019–2021 (357/2019) har en definition av glest bebyggt landsbygdsområde enligt denna klassificering använts. Med tanke på polisens övervakning kan det vara besvärligt att använda denna definition, även om saken kan kontrolleras i Lantmäteriverkets karttjänst. 

5.2  Handlingsmodeller som används eller planeras i andra medlemsstater

Genomförandet av direktiven pågår även i övriga EU-medlemsstater. Vid tidpunkten för skrivandet av regeringspropositionen (15.1.2020) hade direktivet genomförts endast av Kroatien, Litauen och Slovakien. Lagstiftningen i de berörda länderna finns tillgänglig endast på kroatiska, litauiska och slovakiska. Exakta uppgifter om genomförandet av direktiven och om planerna på att utnyttja det nationella handlingsutrymmet är svåra att få. Dessutom kan de riktlinjer som dragits upp ännu ändras i och med att lagberedningsprocessen framskrider. Uppgifter om genomförandet av direktivet i andra medlemsstater fanns inte tillgängliga under beredningen av regeringspropositionen. 

7.1  Lag om ändring av lagen om transportservice

28 §. Undantag från yrkeskompetenskrav på lastbils- och bussförare. I paragrafen föreskrivs det om undantag från krav på den yrkeskompetens som för person- och godstransporter krävs av den som framför en lastbil eller buss eller en fordonskombination som består av ett sådant fordon och ett släpfordon. Paragrafen har fogats till lagen genom lagen om ändring av lagen om transportservice (371/2019), som trädde i kraft den 1 januari 2020. Före det föreskrevs det om undantag i 27 § i lagen om transportservice. 

Det föreslås att de undantag som det föreskrivs om i paragrafen ändras till de delar direktiv (EU) 2018/645 kräver det. Paragrafens 1–4 punkten motsvarar de gällande bestämmelserna och i huvudsak artikel 2 a–e i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik. 

Till artikel 2.1 d i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik har det nu fogats en uttrycklig bestämmelse om att direktivet inte ska tillämpas på förare av fordon för vilka körkort för kategori D eller D1 krävs och vilka körs utan passagerare av underhållspersonal till eller från en servicedepå som är belägen i närheten av närmaste underhållsbas som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. I Finland gällde en bestämmelse enligt vilken yrkeskompetens inte krävs för att flytta ett fordon i samband med reparation, underhåll eller besiktning. Bestämmelsen fogades till den nu upphävda lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare (273/2007) genom en lag som trädde i kraft i januari 2013 (1083/2012), och bestämmelsen har samma innehåll i gällande lagen om transportservice. Det föreslås inga ändringar i den gällande bestämmelsen och därmed gäller den med avvikelse från direktivet utöver flytt av bussar även flytt av lastbilar i samband med reparation, underhåll och besiktning. Bestämmelsen har tillämpats i ganska vid utsträckning också t.ex. för att utan yrkeskompetens föra ett fordon till besiktning, vilket har möjliggjort att underhållspersonal har kört fordonet utan yrkeskompetens t.ex. till en besiktningsstation från ett serviceställe i närheten av besiktningsstationen eller kört ett fordon som gått sönder under en transport från linjen till service. Till 3 punkten i paragrafen fogas möjlighet att flytta fordon till försäljnings- eller marknadsföringsevenemang för fordon eller mellan försäljningsplatser. Såsom för närvarande ska föraren ha körrätt för fordonet i fråga. Detta innebär sådan körrätt som det föreskrivs om i körkortslagen eller statsrådets förordning om körkort som utfärdats med stöd av körkortslagen. Till bestämmelsen fogas för tydlighetens skull ett krav på att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. Enligt skälen till direktivet (EU) 2018/645 anses framförandet av fordon i allmänhet inte utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om det upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. I den föreslagna bestämmelsen avses med huvudsaklig sysselsättning det samma som i direktivets definition av huvudsaklig sysselsättning. 

Den föreslagna 5 punkten innehåller delvis motsvarande bestämmelser som den gällande 5 punkten, dvs. att det inte krävs yrkeskompetens för körundervisning som ges för erhållande av körrätt eller för erhållande av grundläggande yrkeskompetens eller fortbildning. Jämfört med den gällande bestämmelsen fogas två underpunkter till 1 mom. 5 punkten. I a-punkten föreskrivs det att det inte får vara fråga om kommersiell transport. Detta gäller både obligatorisk körundervisning och eventuell kompletterande körundervisning. Enligt b-punkten krävs det emellertid inte yrkeskompetens i kompletterande körundervisning även om det är fråga om kommersiell transport, om föraren åtföljs av en person som innehar giltig yrkeskompetens eller en trafiklärare. Tillägget motsvarar det tillägg som gjorts i artikel 2.1 f i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik. 

Bestämmelsen i 6 punkten motsvarar i huvudsak bestämmelsen i den gällande 6 punkten. Till punkten fogas en precisering enligt vilken yrkeskompetens inte krävs om fordonet används i privat bruk för andra godstransporter än kommersiella godstransporter. Bestämmelsen tillåter inte andra transporter än godstransporter. 

I 7 punkten i paragrafen i den finska språkdräkten ändras ordet tai till taikka, och i slutet av punkten stryks ordet eller. 

Bestämmelsen i 8 punkten motsvarar i huvudsak bestämmelsen i den gällande 8 punkten. Enligt propositionen behöver föraren inte yrkeskompetens om fordonet används för transport av material, maskiner eller utrustning som föraren använder i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller om fordonet används för transport i liten skala av egna varor som föraren säljer på en bestämd plats, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. I punkten görs en språklig ändring. Punkten har kompletterats med möjligheten att transportera också maskiner utan yrkeskompetens. Bestämmelsen har möjliggjort transport av varor för försäljning på en viss plats, t.ex. på ett torg eller en marknad. Bestämmelsen tillåter inte transport av varor som säljs av någon annan. Bestämmelsen tillåter inte heller kundtransporter, vilket avser t.ex. hemtransport av köpta varor eller transport till en annan plats som varuköparen anvisar. De varor som transporteras ska ägas av föraren och avsikten ska vara att sälja dem. Varorna får alltså inte redan vara sålda. Vid returen får transporten innehålla de varor som inte blivit sålda. Verksamhet i liten skala förutsätter att transporten av varorna är en sekundär uppgift i förhållande till annan verksamhet och också med avseende på försäljningen. En motsvarande bestämmelse fanns i den upphävda lagen om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare. Det har ansetts att sådana här transporter kan jämställas med transporter av material eller utrustning som föraren använder i sitt arbete under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. (KoUB 33/2006 rd, RP 149/2006 rd). Enligt punkt 2 som fogats till artikel 2 i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik ska direktivet inte tillämpas i fall då samtliga följande villkor är uppfyllda: 

a) förare av fordon kör i landsbygdsområden för att försörja den egna verksamheten, 

b) förare erbjuder inte transporttjänster, 

c) medlemsstater bedömer att transporten är tillfällig och inte påverkar trafiksäkerheten. 

Den bestämmelse som har gällt nationellt bedöms i fråga om förutsättningen liten skala uppfylla direktivets krav på tillfällighet. Någon definition som motsvarar direktivets definition av landsbygdsområden finns inte i de gällande nationella undantagen i fråga om yrkeskompetens, och att kräva och fastställa en sådan kan leda till icke-önskade slutresultat, såsom att transportsträckorna förlängs, om man måste köra runt stadsregioner och tätt bebyggda regioner vid transporterna. Dessutom fogas ordet eller till slutet av 8 punkten. 

Enligt den nya 9 punkten i paragrafen krävs det inte heller yrkeskompetens om fordonet används av ett företag för transport av dess egna produkter och företaget är ett jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag, om framförandet av fordonet inte ingår som en del i förarens huvudsakliga sysselsättning och det avstånd fordonet framförs inte överstiger 100 kilometer från företagets hemort. Definitionen av huvudsaklig sysselsättning har behandlats ovan i samband med 28 § 1 mom. 3 punkten. Genom den punkten genomförs artikel 2.3 i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik, enligt vilken direktivet inte ska tillämpas på förare av fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet; direktivet ska dock tillämpas om framförandet av fordonet ingår som en del i förarens huvudsakliga sysselsättning eller om framförandet av fordonet överstiger ett i nationell rätt fastställt avstånd från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget. Den avståndsgräns på 100 kilometer som föreslås i bestämmelsen motsvarar bestämmelsen i 7 § 1 mom. i statsrådets förordning om utfärdande av färdskrivarkort och undantag vid användning av färdskrivare om det transportavstånd för vilket artiklarna 5–9 i kör- och vilotidsförordningen inte behöver följas eller färdskrivare användas i fordon som används eller hyrs utan förare av företag som bedriver jordbruk, trädgårdsodling, husdjursskötsel eller fiske, förutsatt att det med fordonet i liten omfattning transporteras egna produkter som säljs på ett torg eller i övrigt på en bestämd plats. 

29 §. Grundläggande yrkeskompetens för lastbils- och bussförare. Formuleringen i den sista meningen i paragrafens 2 mom. preciseras så att grundläggande yrkeskompetens enligt den ska avläggas särskilt för utövande av respektive lastbilsförar- eller bussföraryrke och att den övriga utbildning som förutsätts i EU-lagstiftningen där kan räknas till godo. Lagens tidigare ordalydelse var vidare eftersom det där bara allmänt konstaterades att den avsedda kompetensen kan räknas till godo ”så som särskilt föreskrivs om det”. I 5 mom. föreslås en teknisk precisering om tillgodoräknande av övrig utbildning: Genom förordning av statsrådet får närmare bestämmelser utfärdas om innehållet i den grundläggande yrkeskompetens som avses i denna paragraf samt om i 1 mom. avsedda hävdvunna rättigheter, i 2 mom. avsett tillgodoräknande av övrig utbildning och genomförandet av i 3 mom. avsedd utbildning. 

34 §. Fortbildning för lastbils- och bussförare. Det tillägg om tillgodoräknande som gjordes i 29 § 2 mom. i lagen fogas också till 34 § 1 mom. Bemyndigandet att utfärda förordning i paragrafens 4 mom. preciseras så att det genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om fortbildningens innehåll, tillgodoräknande i fortbildningen av övrig utbildning som förutsätts i EU-lagstiftningen, tidpunkten då fortbildningen ska genomgås och hur den ska genomföras samt övriga krav som gäller fortbildningen. 

Dessutom görs några språkliga och förtydligande ändringar i paragrafen i den svenska språkdräkten. 

38 §. Förvaring av dokument som gäller lastbils- och bussförares yrkeskompetens. I den svenska språkdräkten, i 1 mom. görs två språkliga och förtydligande ändringar. I 1 mom. i paragrafen görs en ändring som inte beror på direktivet. Till momentet fogas en bestämmelse om att utbildningscentrumet utöver dokument som gäller fortbildning också ska förvara dokument som gäller utbildning för grundläggande yrkeskompetens. Utbildningscentrumet eller den som ordnar prov ska förvara alla uppgifter om ordnandet av utbildning, t.ex. bevis på att utbildning genomgåtts eller prov avlagts eller andra dokument om utbildning med uppgifter om t.ex. datum och ämnesområden för utbildningar eller prov som en elev genomgått. Kravet att förvara uppgifter gäller också uppgifter i elektronisk form. Enligt statsrådets förordning om yrkeskompetens för lastbils- och bussförare ska uppgifter om genomgången utbildning anmälas till trafik- och transportregistret. 

Enligt paragrafen ska utbildningscentrumet föra bok över sina elever och den undervisning de fått, de fordon som använts i undervisningen, undervisningssättet och de utbildningsintyg som utfärdats över utbildningen. Uppgifterna om eleven ska antecknas i bokföringen i en sådan form som möjliggör identifiering av personen. Med uppgifter som ska bokföras om eleven avses hela namnet och personbeteckningen. Personbeteckningen får behandlas förutsatt att villkoren i 29 § i dataskyddslagen (1050/2018) uppfylls, och villkoren uppfylls eftersom det är viktigt att entydigt identifiera den registrerade för att utföra en i lag angiven uppgift, dvs. för bokföringen, så att identiteten hos den som får undervisning kan kontrolleras. 

I bokföringen antecknas uppgifter om undervisningen med hjälp av vilka man i efterhand kan konstatera att undervisningen har skett i enlighet med bestämmelserna. Med uppgifter om undervisningen och de fordon som använts i undervisningen avses datum då undervisningen inleddes och slutfördes, teori- och körundervisningslektionernas tidpunkt, längd och ämnen, uppgifter om den som gett undervisningen och undervisningsfordonets märke, modell och registreringstecken. Med ämnen avses t.ex. innehåll enligt utbildningsplanen samt de ämnen som behandlats på teori- och körlektionerna. 

Dessutom ska det i bokföringen göras anteckningar om undervisningssättet, t.ex. undervisning med simulator. Utöver undervisning med simulator ska uppgifter om andra undervisningssätt dessutom för varje undervisningstillfälle antecknas i bokföringen. Andra undervisningssätt är t.ex. närundervisning, distansundervisning, e-lärande, praktiska övningar och körundervisning i trafiken. Med distansundervisning avses undervisning där eleven deltar i sådan teoriundervisning enligt utbildningsplanen och kraven i lagstiftningen och myndighetsföreskrifter som läraren håller med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg. Med e-lärande avses det att eleven självständigt utför teoretiska studier enligt undervisningsplanen och kraven i lagstiftningen och myndighetsföreskrifter med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg och program som stöder studierna. 

Till paragrafen fogas en skyldighet för den som ordnar prov att förvara uppgifter som gäller ordnandet av provet och dem som avlagt provet i fråga om ett prov eller delar av ett prov. Uppgifterna om eleven ska antecknas i bokföringen i en sådan form som möjliggör identifiering av personen. Med uppgifter som ska bokföras om den som avlagt prov avses hela namnet och personbeteckningen. Personbeteckningen får behandlas förutsatt att villkoren i 29 § i dataskyddslagen (1050/2018) uppfylls, och villkoren uppfylls eftersom det är viktigt att entydigt identifiera den registrerade för att utföra en i lag angiven uppgift, dvs. bokföringen, så att identiteten hos den som får undervisning kan kontrolleras. 

I bokföringen antecknas sådana uppgifter om prov eller delar av prov med hjälp av vilka man i efterhand kan konstatera att anordnandet av provet eller delen av ett prov har skett i enlighet med regleringen. Med uppgifter som ska bokföras om anordnandet av prov avses de fordon som använts i ett prov eller delar av ett prov, datum för när delar av ett prov avlagts, tidpunkten när delar av ett prov har påbörjats och avslutats, ämnena för delarna av ett prov, bedömarnas namn, det provmaterial som använts i provet, motivering som inverkat på det beslut som getts eleven och dokument som utarbetats om provet. Med ämnen avses innehåll enligt planen för anordnandet. 

När det gäller förvaring av dokument som gäller lastbilsförares och bussförares yrkeskompetens och i synnerhet behandling av personuppgifter i samband med den är det skäl att beakta vad som föreskrivs om laglig behandling av personuppgifter i dataskyddsförordningen. Genom dataskyddsförordningen upphävdes Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Dataskyddsförordningen började tillämpas den 25 maj 2018 och förordningen tillämpas i regel på all behandling av personuppgifter. Dessutom kan dataskyddslagen (1050/2018), som trädde i kraft den 1 januari 2019, eller nationell speciallagstiftning bli tillämplig vid sidan av dataskyddsförordningen. Enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen är behandling av personuppgifter endast laglig om och i den mån som åtminstone ett av villkoren i artikeln uppfylls. Rättsgrund för förvaring av dokument som gäller lastbils- och bussförares yrkeskompetens är i detta fall artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 6.3 och skäl 45 i dataskyddsförordningen bör behandling som grundar sig på en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige eller behandling som krävs för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning, ha en grund i EU-rätten eller i den medlemsstats nationella rätt som tillämpas på den personuppgiftsansvarige. Bestämmelser om den rättsliga grunden för behandlingen finns i detta fall i Finlands lagstiftning, dvs. i 81 § i lagen om transportservice, där det föreskrivs om skyldigheten att förvara dokument som gäller lastbilsförares och bussförares yrkeskompetens. 

Uppgifterna ska förvaras under de sex kalenderår som följer på det år då utbildningen slutfördes. Därefter ska alla uppgifter om dem som genomgått utbildningen eller avlagt prov utplånas. Förvaringstiden motsvarar i huvudsak bestämmelsen i 2 kap. 10 § 2 mom. i bokföringslagen (1336/1997), enligt vilken räkenskapsperiodens verifikationer, korrespondens om affärshändelser och annat bokföringsmaterial än sådant som nämns i 1 mom. ska bevaras minst sex år från utgången av det år då räkenskapsperioden har upphört, om inte längre bevaringstid föreskrivs någon annanstans i lag. Den exakta tidsfrist som anges i bestämmelsen underlättar utbildningscentrumets och provanordnarens verksamhet. Tidsfristen underlättar också myndigheternas tillsynsarbete när det gäller att samordna tillsynen enligt lagen om transportservice och skattemyndigheternas tillsyn. Uppgifterna betjänar också Transport- och kommunikationsverkets tillsynsuppgift vid efterhandskontrollen av utbildningsuppgifter om utbildning som ges i fråga om olika typer av trafik. Förvaring av uppgifterna i sex år motsvarar den motsvarande bestämmelsen i körkortslagen. I paragrafens 3 mom. stryks bemyndigandet att genom förordning av statsrådet utfärda närmare bestämmelser om förvaringstiderna för de dokument som avses i paragrafen. Det ska föreskrivas på lagnivå om förvaringen av uppgifterna, vilket också har konstaterats i grundlagsutskottets utlåtandepraxis. 

Dessutom görs ett tillägg i paragrafen i enlighet med artikel 10a.1 i direktivet om yrkeskompetens i vägtrafik om utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för tillsynsändamål. Paragrafens 1 mom. kompletteras så att Transport- och kommunikationsverket kan lämna information om utfärdande och återkallande av yrkeskompetensbevis till behöriga myndigheter i medlemsstaterna för tillsynsändamål. 

7.2  Lag om ändring av körkortslagen

2 §. Begränsning av tillämpningsområdet. I paragrafens 1 mom görs enteknisk ändring. I paragrafen görs en ändring som inte beror på implementeringen av direktivet. Paragrafens 2 mom. preciseras genom att det till den sista meningen fogas bestämningen ”motordrivet” till två- eller trehjuligt fordon, så att det inte kan bli det minsta oklart vilka alla fordon som avses i momentet. Tillämpningsområdet gäller därmed inte t.ex. tvåhjuliga kärror som dras av hästar. En motsvarande exaktare formulering finns redan annanstans i paragrafen. 

5 §.Ålderskrav. I 5 § 1 mom. 9 punkten underpunkt a görs två tekniska ändringar. I 5 § 1 mom. 9 punkten underpunkt b görs en ändring som inte beror på implementeringen av direktivet men som förtydligar paragrafen. Formuleringen yrkesinriktad grundexamen för bussförare i den gällande lagen ersätts med ”yrkesinriktad grundexamen som förbereder för uppgifter som bussförare”. Den nuvarande formuleringen motsvarar inte någon viss examen i den gällande examensstrukturen och man ville att formuleringen skulle vara sådan att eventuella ändringar i namn eller benämningar på examina eller kompetensområden inte blir problematiska. 

I paragrafen görs dessutom en ändring som inte beror på implementeringen av direktivet, genom vilken omnämnandet av omfattningen av examen (180 kompetenspoäng) stryks i 5 § 3 mom. liksom bisatsen om att studeranden ska ha avlagt minst 90 kompetenspoäng för att sköta uppgiften som bussförare för persontrafik. Strykningen underlättar tolkningen av momentet. Dessutom stryks den fras i momentet som gäller visande av de avlagda studierna (rektorspapper). 

Enligt 5 § 3 mom. gäller ålderskravet i 1 mom. 9 punkten underpunkt b också erhållande av körkort för kategori D för körning enligt 33 § i lagen om transportservice, om det gäller en sådan yrkesinriktad grundexamen enligt den underpunkten som omfattar minst 180 kompetenspoäng, förutsatt att studeranden har avlagt minst 90 kompetenspoäng för att sköta uppgiften som bussförare för persontrafik och studeranden har grundläggande yrkeskompetens för bussförare som förvärvats på något annat sätt än genom en utbildning för grundläggande yrkeskompetens i snabbare tempo. Som bevis på genomförandet av den utbildning som avses i momentet har man i praktiken gett ett s.k. rektorspapper (rehtorin paperi). 

Enligt formuleringen i det 5 § 1 mom. i körkortslagen som trädde i kraft den 1 juni 2011 har ålderskravet 18 år också gällt erhållande av körkort för kategori D för körning enligt 6 § i lagen om yrkeskompetens, om det gäller sådan yrkesinriktad bussförarutbildning enligt den punkten som grundar sig på en läroplan och omfattar 120 studieveckor, förutsatt att studeranden har avlagt minst 60 studieveckor bussförarutbildning för persontrafik och fått 280 timmar utbildning för grundläggande yrkeskompetens för bussförare.Körkortet för kategori D gäller bara i Finland innan innehavaren uppfyller ålderskravet enligt 9 a-punkten. 

Redan i den gällande körkortslagen föreskrivs det i 5 § 2 mom. om ålderskravet 18 år för kategori D vid transporter som genomförs med godkännandedokument. Inte heller yrkesutbildning ordnas numera i regel som den treåriga läroplansbaserade utbildning som nämns i den ursprungliga bestämmelsen och motiveringen till den. I praktiken kan studerandena inte heller avlägga de 90 kompetenspoäng som förutsätts i bestämmelsen för att sköta uppgiften som bussförare för persontrafik före erhållande av körkort. Omfattningen av en yrkesinriktad grundexamen framgår av annan lagstiftning och behöver inte nämnas i denna paragraf. 

Dessutom i det 5 § 3 och 4 mom. görs två förtydligande ändringar i den finska språkdräkten. 

I 6 mom. i paragrafen görs en ändring som inte beror på implementeringen av direktivet. I momentet stryks begränsningen utbildning som ordnas på en arbetsplats. Den nya formuleringen möjliggör i större utsträckning än den nuvarande formuleringen förares körningar i anslutning till studier. 

I den svenska språkdräkten görs några språkliga ändringar. 

6 §.Körrätt. Till 6 § 3 mom. 2 punkten fogas ordet suorittamisen i den finska språkdräkten.  

9 §. Att ansöka om körkortstillstånd. I paragrafens 2 mom. görs en behövlig teknisk korrigering i hänvisningsnumreringen. Det ska hänvisas till 5 § 5 mom., inte till 6 mom. 

17 §. Medicinska krav för körkort i grupp 1. I paragrafens 1 mom. 1 och 3 punkten görs språkliga ändringar. I paragrafen görs en ändring som inte beror på implementeringen av direktivet, genom vilken det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen om att epileptiska anfall som endast inträffar i sömntillstånd ska bedömas på samma sätt som anfall i vaket tillstånd när man bedömer om kraven på körhälsa uppfylls. Den gällande paragrafens mom. 2 ändras till 3 mom. 3. I den 3 mom. görs en språklig ändring. 

Enligt 12 § 1 mom. 1 punkten i körkortslagen kan körkortstillstånd beviljas om den sökande uppfyller de medicinska kraven för körkortstillstånd. Enligt 17 § 1 mom. 3 punkten i lagen är ett krav för att få körkortstillstånd för kategorierna i grupp 1 att sökanden inte får ha något men, någon sjukdom eller någon kroppsskada som nämns i bilaga III till direktiv 2006/126/EG och som i väsentlig grad försämrar hans eller hennes förmåga att köra ett fordon i den kategori som avses i detta moment eller, om sökanden har ett men, en sjukdom eller en kroppsskada som påverkar körförmågan, får detta inte i någon väsentlig grad försämra förmågan att köra ett fordon utrustat med automatväxel, alkolås eller särskilda manöverorgan. Enligt 2 mom. i paragrafen får Transport- och kommunikationsverket meddela närmare föreskrifter om hur övriga medicinska krav enligt 1 mom. 3 punkten uppfylls. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de kontroller som ska göras för att undersöka om de medicinska kraven är uppfyllda och för att bedöma förarens hälsa och om innehållet i kontrollerna så att kraven i körkortsdirektivet och kraven på trafiksäkerhet uppfylls. Enligt detaljmotiveringen till 17 § i regeringens proposition med förslag till körkortslag och vissa lagar som har samband med den (RP 212/2010 rd) innehåller förslaget ändringarna i hälsokraven beträffande syn, diabetes och epilepsi enligt kommissionens direktiv 2009/113/EG. 

Europeiska kommissionen har antagit direktiv 2009/113/EG om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort, genom vilket bl.a. punkt 12 om epilepsi i bilaga III till direktiv 2006/126/EG har ersatts. I punkt 12.5 konstateras det i fråga om epilepsi att förare och sökande kan förklaras kunna föra ett motorfordon efter att ha varit anfallsfria under en ettårsperiod. I punkt 12.6 konstateras det i fråga om anfall som inträffar enbart i sömntillstånd att sökande eller förare som aldrig drabbats av anfall annat än i sömntillstånd kan förklaras kunna föra ett motorfordon förutsatt att detta sjukdomsmönster kunnat fastställas under en period som inte är kortare än den anfallsfria period som krävs vid epilepsi. 

I körkortslagen hänvisas det i fråga om de medicinska kraven för körkort i grupp 1 (körkortskategorierna AM/120, AM/121, T, A1, A2, A, B, BE) till de krav som anges i bilaga III till körkortsdirektivet enligt vilka sökande eller förare som endast drabbats av epileptiska anfall i sömntillstånd kan förklaras kunna föra ett motorfordon. I Finland baserar sig den från körkortsdirektivet avvikande bedömningen av hur epileptiska anfall i sömntillstånd påverkar körförmågan för närvarande endast på en myndighetsanvisning, och av denna anledning har högsta förvaltningsdomstolen i sitt årsboksavgörande HFD:2019:17 upphävt förvaltningsdomstolens och polisinrättningens beslut att meddela körförbud till en person som enbart hade epileptiska anfall i sömntillstånd. Eftersom den tillämpade bedömningen att epileptiska anfall i sömntillstånd påverkar körförmågan emellertid baserar sig på en bedömning av nationella ledande trafikmedicinska experter om att ett strängare krav än vad som förutsätts i direktivet är synnerligen motiverat med tanke på trafiksäkerheten, har beredningen av en lag om saken inletts efter att högsta förvaltningsdomstolen meddelade sitt årsboksavgörande. 

I Anvisningar för bedömning av körhälsan för läkare, som Trafiksäkerhetsverket (numera Transport- och kommunikationsverket) gav den 16 maj 2017, konstateras det i fråga om epilepsi att om det har gått mindre än tre år sedan föregående epileptiska anfall, leder ett nytt sporadiskt anfall till ett tolv månaders körförbud. I anvisningarna konstateras det också att ovan nämnda anvisningar gäller alla epileptiska anfall oavsett slag eller när de förekommer. Därmed behandlas anfall i sömnen på samma sätt som anfall i vaket tillstånd. 

I bilaga III till körkortsdirektivet föreskrivs det om minimikrav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet att föra motordrivna fordon. I 5 punkten i bilagan föreskrivs det att medlemsstaterna får fastställa strängare krav för utfärdande eller förnyelse av körkort än de som fastställs i bilagan. I ingressen till direktivet om ändring av körkortsdirektivet (2009/113/EG) konstateras det likaså att medlemsstater kan införa normer som är strängare än minimikraven i EU-bestämmelserna. 

En läkare ska alltid göra en anmälan till polisen om att en förares hälsotillstånd har försämrats när det bedöms att föraren kommer att vara oförmögen att köra i minst sex månader. I Finland har man beslutat att förhålla sig strängare än i direktivet till epileptiska anfall som inträffar i sömnen. Enligt de neurologer med stor erfarenhet av körhälsobedömningar som varit med och utarbetat kapitlet om neurologiska sjukdomar i anvisningarna för bedömning av körhälsan och som Transport- och kommunikationsverket konsulterat medför epileptiska anfall i sömnen en större risk för anfall också i vaket tillstånd. Ofta får de som har epilepsi anfall både i vaket tillstånd och i sömnen. Det finns epileptiska syndrom där anfallen huvudsakligen uppstår i sömnen, men också då är anfall möjliga när personen är vaken. De som har anfall i sömnen kan också ha mindre anfall i vaket tillstånd som de inte själva identifierar men som kan vara av betydelse för trafiksäkerheten. Därför är det med tanke på trafiksäkerheten motiverat att förhålla sig på samma sätt till epileptiska anfall som inträffar i sömntillstånd som anfall i vaket tillstånd. 

30 §. När körkortstillstånd och andra tillstånd förfaller samt förstörande av körkort. I paragrafen görs en ändring som inte beror på implementeringen av direktivet. I 1 mom. korrigeras tiden för när ett körkortstillstånd förfaller till tre år (inte två år), vilket motsvarar 14 § 3 mom. i körkortslagen, enligt vilken körkortstillstånd gäller i tre år. 

42 §.Förutsättningar för undervisningstillstånd för körkort i grupp 1. I paragrafen görs en ändring som inte beror på implementeringen av direktivet. Paragrafens 3 mom. 3 punkt ändras så att endast bekräftade uppgifter om sökanden ur straffregistret eller bötesregistret inverkar på undervisningstillståndet. Genom den här ändringen görs kontrollen av brottslig bakgrund för undervisningstillstånd med hjälp av Rättsregistercentralens kontroller av straffregisterutdrag och utdrag ur bötesregistret. Man använder alltså inte längre informationssystemet för polisärenden vid tillståndsprövningen. Ur informationssystemet för polisärenden fås uppgifter om brottsanmälan, om hur undersökningen fortskrider och om huruvida ärendet har gått till åtalsprövning. Utifrån dessa uppgifter kan man ännu inte fatta beslut om att avslå en tillståndsansökan, utan man måste försäkra sig om att personen är skyldig genom att invänta domstolens avgörande i målet. Detta kan utan grund fördröja kundens ansökningsärende, om det inte finns andra bekräftade anteckningar om kunden i straffregistret som kan inverka på beviljandet av tillstånd. I fortsättningen görs prövningen av tillståndsvillkoren endast utifrån bekräftade anteckningar i straffregistret. 

Innehavaren av ett undervisningstillstånd ska uppfylla kraven för beviljandet av tillståndet under tillståndets hela giltighetstid. Om en gärning i åtalsprövning skulle inverka på beviljande av undervisningstillstånd, ska polisen med stöd av 45 § i körkortslagen återkalla kundens undervisningstillstånd efter domen. Om åtalsprövningen gäller ett körförbudsbrott förhindrar uppgifterna om förarens trafikbrott i trafik- och transportregistret och körförbud i samband med dem beviljandet av undervisningstillstånd och man behöver inte utnyttja informationssystemet för polisärenden i fråga om dessa gärningar. 

81 §. Tillsyn över bilskolor. I paragrafen görs en ändring som inte beror på implementeringen av direktivet.I 4 mom. preciseras innehållet i den elevbokföring som förs av bilskolorna och andra som omfattas av paragrafens tillämpningsområde. Till momentet fogas också en bestämmelse om förvaringstiden. Paragrafen tillämpas utöver på bilskolorna också på de i 35 § 5 mom. och 37 § 3 mom. i körkortslagen avsedda aktörer inom trafiksäkerhetsbranschen (och i fall enligt 37 § under vissa förutsättningar också andra branscher) som godkänts av Transport- och kommunikationsverket samt på förarutbildning enligt 35 § som ges i grundskolan och inom utbildning på andra stadiet. 

Enligt paragrafen ska bilskolan föra bok över sina elever och den undervisning de fått, de fordon som använts i undervisningen, undervisningssättet och de utbildningsintyg som utfärdats över utbildningen. Uppgifterna om eleven ska antecknas i elevbokföringen i en sådan form som möjliggör identifiering av personen. Med uppgifter som ska bokföras om eleven avses hela namnet och personbeteckningen. Personbeteckningen får behandlas förutsatt att villkoren i 29 § i dataskyddslagen (1050/2018) uppfylls, och villkoren uppfylls eftersom det är viktigt att entydigt identifiera den registrerade för att utföra en i lag angiven uppgift, dvs. för elevbokföringen, så att identiteten hos den som får undervisning kan kontrolleras. 

I elevbokföringen antecknas uppgifter om undervisningen med hjälp av vilka man i efterhand kan konstatera att undervisningen har skett i enlighet med bestämmelserna. Med uppgifter om undervisningen och de fordon som använts i undervisningen avses undervisningens körrättskategori, datum då undervisningen inleddes, teori- och körundervisningslektionernas tidpunkt, längd och ämnen, uppgifter om den som gett undervisningen och undervisningsfordonets märke, modell och registreringstecken. Med ämnen avses t.ex. innehåll enligt kraven för obligatorisk utbildning samt de ämnen som behandlats på teori- och körlektionerna, såsom landsvägskörning, tätortskörning, körning vid halt väglag och undervisning i manövrering av fordonet. 

Dessutom ska det i elevbokföringen göras anteckningar om undervisningssättet, t.ex. undervisning med simulator. Utöver undervisning med simulator ska uppgifter om andra undervisningssätt dessutom för varje undervisningstillfälle antecknas i elevbokföringen. Andra undervisningssätt är t.ex. närundervisning, distansundervisning, e-lärande och körundervisning i trafiken. Med distansundervisning avses undervisning där eleven deltar i sådan teoriundervisning enligt utbildningsplanen och kraven i lagstiftningen och myndighetsföreskrifter som läraren håller med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg. Med e-lärande avses det att eleven självständigt utför teoretiska studier enligt undervisningsplanen och kraven i lagstiftningen och myndighetsföreskrifter med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg och program som stöder studierna. Formuleringen med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg som används i propositionen och i direktivet ska tolkas så att den omfattar den hänvisning till teknisk anslutning som finns i den gällande körkortslagen. 

Förvaringstiden för elevbokföringen är sex kalenderår och den anses börja vid ingången av det kalenderår som följer på det år då undervisningen ordnades. Förvaringstiden motsvarar bestämmelsen i 2 kap. 10 § 2 mom. i bokföringslagen (1336/1997), enligt vilken räkenskapsperiodens verifikationer, korrespondens om affärshändelser och annat bokföringsmaterial än sådant som nämns i 1 mom. ska bevaras minst sex år från utgången av det år då räkenskapsperioden har upphört, om inte längre bevaringstid föreskrivs någon annanstans i lag. Den exakta tidsfrist som anges i bestämmelsen underlättar verksamheten för bilskolorna och andra som omfattas av paragrafens tillämpningsområde. Tidsfristen underlättar också myndigheternas tillsynsarbete när det gäller att samordna tillsynen enligt körkortslagen och skattemyndigheternas tillsyn. Uppgifterna i elevbokföringen betjänar också Transport- och kommunikationsverkets tillsynsuppgift vid efterhandskontrollen av undervisningsuppgifter om förarutbildning som ges klassvis. Bemyndigandet att meddela närmare föreskrifter stryks som obehövligt i paragrafen. 

I fråga om förvaring av elevbokföringen och särskilt behandling av personuppgifter i samband med den ska det tas hänsyn till vad som i artikel 6 i dataskyddsförordningen föreskrivs om laglig behandling av personuppgifter. 

Behandling är endast laglig om och i den mån som åtminstone ett av villkoren i artikeln uppfylls. Rättsgrund för elevbokföringen är i detta fall artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen, enligt vilken behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige. Enligt artikel 6.3 och skäl 45 i dataskyddsförordningen bör behandling som grundar sig på en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige ha en grund i EU-rätten eller i den medlemsstats nationella lagstiftning som är tillämplig på den personuppgiftsansvarige. Bestämmelser om den registeransvariges lagstadgade skyldighet att föra bok över sina elever finns i 81 § i körkortslagen, vilken genom förslaget i propositionen preciseras i fråga om de personuppgifter som ska bokföras. Enligt artikel 6.3 i den allmänna dataskyddsförordningen kan den nationella lagstiftningen innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i förordningen. Ett grundläggande krav för sådan lagstiftning är att den ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas. Syftet med den elevbokföringsskyldighet som föreskrivs i lagen är att garantera förutsättningarna för en ändamålsenlig tillsyn över bilskolorna. Bestämmelserna kan sålunda anses uppfylla ett mål av allmänt intresse i enlighet med artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. I detaljmotiveringen till lagen preciseras på ett uttömmande sätt informationsinnehållet i den förutsatta elevbokföringen, vilket begränsas till vad som är nödvändigt med avseende på användningsändamålet. Behandlingen är således också proportionell i enlighet med artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. 

I den svenska språkdräkten, till paragrafens mom, 4 görs två språkliga och förtydligande ändringar där ordet utbildning ersätts med undervisning.