Senast publicerat 15-04-2021 14:31

Regeringens proposition RP 56/2021 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av lagstiftningen om social- och hälsovården och räddningsväsendet samt av vissa andra lagar med anledning av lagstiftningen om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

Denna proposition hänför sig till regeringens proposition med förslag till lagstiftning om in-rättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet som överlämnades till riksdagen den 8 december 2020 samt till lämnande av underrättelse enligt artiklarna 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (RP 241/2020 rd). I propositionen föreslås ändringar i lagstiftningen om social- och hälsovården och räddningsväsendet samt i vissa andra lagar med anledning av och enligt propositionen ovan. 

Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2023. 

MOTIVERING

Bakgrund och beredning

1.1  Bakgrund

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering den 10 december 2019 inleder regeringen beredningen av strukturreformen av social- och hälsovårdstjänsterna (social- och hälsovårdsreformen) som en del av den strategiska helheten för ett rättvist, jämlikt och inkluderande Finland. I beredningen beaktas beredningen från tidigare valperioder och de konstitutionella ramvillkoren. Reformen genomförs på ett kontrollerat sätt och i etapper. 

Statsminister Marins regering överlämnade den 8 december 2020 en proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt till lämnande av underrättelse enligt artiklarna 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (RP 241/2020 rd). 

I propositionen föreslås det att det stiftas lagar som är centrala med tanke på inrättandet av en ny förvaltningsnivå, välfärdsområden, och deras verksamhet. Dessa är lagen om välfärdsområden, lagen om ordnande av social- och hälsovård, lagen om ordnande av räddningsväsendet, lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland och en gemensam lag om införande av dessa, lagen om välfärdsområdenas finansiering samt förslag till ändring av lagstiftningen om kommunernas statsandelar, skattelagstiftningen, lagstiftningen om välfärdsområdenas personal samt vissa lagar som gäller den allmänna förvaltningen. 

Enligt propositionen ska det i Finland bildas 21 välfärdsområden till vilka de uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som kommunerna för närvarande ansvarar för överförs. I Nyland avviker ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet från lösningen för det övriga landet så att Helsingfors stad dock fortfarande har ansvaret för att ordna tjänsterna. I Nyland ansvarar också fyra välfärdsområden för ordnandet av tjänsterna och inom hälso- och sjukvården dessutom HUS-sammanslutningen. Ansvaret för att ordna hälso- och sjukvård ska fördelas mellan välfärdsområdena, Helsingfors och HUS-sammanslutningen på det sätt som fastställs i lag och i avtalet om ordnande av social- och hälsovård. Miljö- och hälsoskyddet samt främjandet av välfärd och hälsa ska fortfarande höra till kommunernas uppgifter, men uppgiften att främja välfärd och hälsa ska också höra till välfärdsområdena. Kurators- och psykologuppgifterna inom elev- och studerandevården överförs dock till välfärdsområdena. 

I lagen om välfärdsområden föreskrivs om välfärdsområdenas verksamhet, ekonomi och förvaltning samt om granskningen av ekonomin. Genom lagen om ordnande av social- och hälsovård överförs ansvaret för att ordna den kommunala social- och hälsovården till de välfärdsområden som inrättas. Förslaget innehåller noggrannare bestämmelser om välfärdsområdenas organiseringsansvar och tydligare avgränsade bestämmelser om anskaffningen av tjänster från privata tjänsteproducenter och om anlitande av hyrd arbetskraft. 

De lagar som hänför sig till propositionen avses träda i kraft stegvis så att en del träder i kraft den 1 juli 2021 och en del träder i kraft den 1 mars 2022 när de nya välfärdsområdesfullmäktige inleder sin verksamhet och de sista den 1 januari 2023. Propositionen omfattar även övergångsperioder. Lagen om införande av reformen avses träda i kraft den 1 juli 2021. Dessutom ska lagen om välfärdsområden delvis tillämpas omedelbart på välfärdsområdenas verksamhet. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet. 

Social- och hälsovårdsministeriet sände ett utkast till regeringens proposition på remiss för fyra veckor i början av februari och tiden gick ut den 26.2.2021. Remisstiden är kortare än normalt på grund av att det huvudsakligen görs tekniska ändringar i propositionen och för att ändringarna iakttar det som föreslås i regeringens proposition 241/2020. Utlåtande begärdes bland annat av kommuner, samkommuner, räddningsväsendet i regionerna, regionförvaltningsverken och särskilda organisationer. Även andra aktörer fick ge ett utlåtande med anledning av förslaget. Innan tidsfristen löpte ut hade 162 utlåtanden lämnats in. 

Utöver den egentliga begäran om utlåtande om propositionsutkastet bad social- och hälsovårdsministeriet utlåtande av Ålandsdelegationen om tillämpningen av vissa lagar på kommunerna i landskapet Åland. Remisstiden var 22-26.2. Delegationen gav sitt utlåtande den 25.2. Social- och hälsovårdsministeriet ordnade dessutom två diskussionstillfällen med representanter från Ålands landskapsregering (16.2.2021 och 4.3.2021). 

Finansministeriet lyfte i sitt utlåtande om regeringens proposition fram att ändringsförslagen om lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster saknas i propositionen, dessa föreskriver om användningen av stödtjänsterna som avses i lagen inom välfärdsområdena som ska grundas. Finansministeriet anser i sitt utlåtande att det är nödvändigt att inkludera dessa ändringsförslag i propositionen. Förslaget om ändring av 5 § i lagen i fråga har lagts till som en del av regeringens proposition i den fortsatta beredningen. Det har inte begärts separata utlåtanden om det här tillägget. Begäran om utlåtande ansågs inte vara nödvändigt eftersom förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster är avsedda att användas omfattande i myndigheternas inom offentliga förvaltningen verksamhet och det är i princip myndigheterna inom den offentliga förvaltningen, inklusive kommunala myndigheter, som är skyldiga att använda dessa tjänster. Välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningens myndigheter är i fortsättningen entydigt myndigheter inom den offentliga förvaltningen som avses i bestämmelsen och som för närvarande sköter om myndigheternas uppgifter. Den föreslagna ändringen är till den grad en så tydlig och nödvändig teknisk ändring att den enligt finansministeriets bedömning inte innefattar sådana frågor som absolut skulle ha krävt remissförfarande som normalt hör till lagberedning. 

Propositionen har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning. 

Nuläge och bedömning av nuläget

2.1  Social- och hälsovård

Bestämmelser om kommunens ansvar för att ordna social- och hälsovård föreskrivs närmare i speciallagar. Vad som ingår i kommunens organiseringsansvar anges dock i kommunallagen (410/2015). Kommunen kan själv organisera de uppgifter som föreskrivs den enligt lag eller avtala om att organiseringsansvaret överförs på en annan kommun eller en samkommun. Kommunen svarar för finansieringen av uppgifterna, även om organiseringsansvaret har överförts på en annan kommun eller samkommun. 

Ansvaret för att ordna socialvård regleras i socialvårdslagen av 1982. Genom den nya socialvårdslagen (1301/2014) som i huvudsak trädde i kraft den 1 april 2015 upphävdes största delen av socialvårdslagen från 1982. De bestämmelser i 2 kap. i socialvårdslagen från 1982 som gäller förvaltningen och ordnandet av socialvården förblev dock vid sidan av några andra bestämmelser i kraft parallellt med den nya socialvårdslagen. Socialvårdslagen och socialvårdens organiseringsansvar kompletteras av en omfattande mängd speciallagstiftning, bl.a: lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987), lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977), lagen om utkomststöd (1412/1997), lagen om social kreditgivning (1133/2002), lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001), lagen om missbrukarvård (41/1986), mentalvårdslagen (1116/1990), lagen om stöd för närståendevård (937/2005), barnskyddslagen (417/2007), adoptionslagen (22/2012), äktenskapslagen (234/1929), lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983), faderskapslagen (11/2015), lagen om underhåll för barn (704/1975), lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/1996), lagen om elev- och studerandevårdnad (1287/2013) och familjevårdslagen (263/2015). 

Ordnandet av specialomsorger om personer med utvecklingsstörning avviker i någon mån från hur socialvård i övrigt ordnas. Som allmän lag för socialvården förpliktar socialvårdslagen kommunen att sörja för att specialomsorger om personer med utvecklingsstörning ordnas enligt vad som dessutom föreskrivs särskilt om dessa specialomsorger. Närmare bestämmelser om ordnandet av specialomsorger och om specialvårdsdistrikt föreskrivs i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, nedan specialomsorgslagen. 

Bestämmelser om kommunernas ansvar för att ordna hälso- och sjukvård finns i folkhälsolagen (66/1972) och lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989). Ansvaret för ordnandet av hälso- och sjukvården ligger på kommunerna. I hälso- och sjukvårdslagen och i speciallagar inom hälso- och sjukvården finns närmare bestämmelser om tillhandahållandet av och innehållet i hälso- och sjukvården. Enligt 1 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen omfattar hälso- och sjukvård hälsofrämjande och välfärdsfrämjande verksamhet, primärvård och specialiserad sjukvård. Den specialiserade sjukvården är en uppgift som hör till kommunerna, men för att fullgöra den måste en kommun höra till en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt. För ordnande av specialiserad sjukvård indelas landet i 20 sjukvårdsdistrikt. En kommun kan med samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt avtala om till vilket sjukvårdsdistrikt den hör. För ordnande av högspecialiserad sjukvård indelas landet enligt lagen om specialiserad sjukvård utom i sjukvårdsdistrikt även i specialupptagningsområden. Till varje specialupptagningsområde ska det höra ett sjukvårdsdistrikt med ett universitet som ger läkarutbildning. I statsrådets förordning om specialupptagningsområden inom den högspecialiserade sjukvården (156/2017) anges de fem specialupptagningsområdena och de sjukvårdsdistrikt som omfattas av dem. Ett specialupptagningsområde är inte en juridisk person, utan dess förvaltning stöder sig på förvaltningen av en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt med universitetssjukhus. Lagstiftning som omfattar hälsovård är dessutom bland annat lagstiftning relaterad till läkemedel (bl.a. läkemedelslagen 395/1987, lagen om obligatorisk lagring av läkemedel 979/2008 och lagen om elektroniska recept 61/2007), lagstiftning relaterad till forskning (bl.a. lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål 101/2001 och lagen om medicinsk forskning 488/1999) samt lagen om smittsamma sjukdomar 1227/2016. 

Personer bosatta i Finland har rätt att söka sig till en annan medlemsstat i Europeiska unionen (EU) för att använda hälsovårdstjänster. Samma rätt gäller också stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Schweiz. En person vars sjukvårdskostnader Finland svarar för med stöd av EU-lagstiftningen har i enlighet med lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013, nedan gränslagen) rätt att få ersättning för sjukvårdskostnader som uppkommit i en annan stat. I gränslagen föreskrivs det också om de förutsättningar under vilka en person på ansökan ska beviljas ett i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan samordningsförordningen) avsett förhandstillstånd att söka vård i en annan EU- eller EES-stat eller i Schweiz. Genom gränslagen, som tillämpats sedan 2014, har Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (nedan patientdirektivet) genomförts i Finland. I fråga om en persons rätt att använda hälso- och sjukvårdstjänster och om ersättningen av kostnaderna för dessa tjänster gäller dessutom vad som föreskrivs i samordningsförordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till samordningsförordningen. Den nordiska konventionen om social trygghet och den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster kompletterar EU-lagstiftningen i fråga om de administrativa förfarandena för ersättning av sjukvårdskostnader. 

Främjandet av välfärd, hälsa och säkerhet är en del av social- och hälsovården. De uppgifter som ingår i främjandet av välfärd, hälsa och säkerhet har definierats på olika sätt. Enligt kommunallagen ska kommunen främja sina invånares välfärd och sitt områdes livskraft samt ordna tjänsterna på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt. Denna uppgift ska också beaktas vid utarbetandet av den kommunstrategi som avses i lagens 37 §. Det finns dessutom specialbestämmelser om främjandet av välfärd, hälsa och säkerhet i bland annat hälso- och sjukvårdslagen och socialvårdslagen. 

Vid ingången av 2020 finns det 294 kommuner i Fastlandsfinland som ansvarar för att ordna och finansiera den offentliga social- och hälsovården för sina invånare. Kommunerna har kunnat överföra ansvaret för ordnandet av socialvården och primärvården till ett samarbetsområde, som kan vara en samkommun eller basera sig på den s.k. modellen med ansvarig kommun. Enligt de uppgifter som Finlands Kommunförbund samlat in finns det 8 sådana frivilliga samkommuner för social- och hälsovård som omfattar ett landskap (eller nästan ett landskap) och i vilka hela social- och hälsovården integrerats. I dessa ingår det 65 kommuner och 897 651 invånare. Det finns sammanlagt 59 samarbetsområden och i dem ingår 220 kommuner. Av befolkningen bor ca 52 procent inom samarbetsområden. För primärvården och socialservicen ansvarar 33 samkommuner, som omfattar sammanlagt 158 medlemskommuner. En del av samkommunerna ansvarar endast för primärvården. Det fanns 26 samarbetsområden enligt modellen med ansvarig kommun, och de omfattade 62 kommuner. Sammanlagt 61 kommuner har överfört endast hälso- och sjukvården eller delar av socialvården till samarbetsområdet. (Organiseringen av social- och hälsovården 2020, Finlands Kommunförbund.) Av kommunerna ordnar 74 stycken sina social- och hälsovårdstjänster självständigt. Av dessa har 23 kommuner fler än 20 000 invånare, och 51 kommuner uppfyller inte det krav på befolkningsunderlag som anges i ramlagen. En betydande andel av befolkningen bor i de stora städerna, som ordnar och producerar en stor del av tjänsterna själva. (Organiseringen av social- och hälsovården 2020, Finlands Kommunförbund.) Dessutom ansvarar 20 sjukvårdsdistrikt för sin del för ordnandet av den specialiserade sjukvården. För specialomsorgerna om personer med utvecklingsstörning svarar 16 specialomsorgsdistrikt, av vilka 9 har gått samman med sjukvårdsdistriktet. På Åland hör ordnandet av social- och hälsovården till landskapets lagstiftningsbehörighet. Med stöd av denna behörighet ansvarar hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland (Ålands hälso- och sjukvård), som lyder under Ålands landskapsregering, för ordnandet av såväl den specialiserade sjukvården som av primärvården. 

Enligt kommunallagen kan kommunen eller samkommunen antingen själv producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. Särskilda bestämmelser om användningen av servicesedlar finns i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009, nedan lagen om servicesedlar). Kommunen kan dock anförtro offentliga förvaltningsuppgifter åt andra än myndigheter endast om det föreskrivs särskilt om det genom lag. När kommunen eller samkommunen skaffar lagstadgade tjänster av någon annan tjänsteproducent kvarstår det organiseringsansvar som avses i 8 § 2 mom. i kommunallagen hos kommunen eller samkommunen. Tjänsteproducentens ansvar för tjänsterna bestäms dessutom i enlighet med vad som föreskrivs i kommunallagen eller annanstans samt enligt vad som kommunen eller samkommunen och tjänsteproducenten avtalat om. Lagstiftning om privata tjänsteproducenter finns dessutom i bland annat lagen om privat socialservice 922/2011 och i lagen om privat hälso- och sjukvård 152/1990. 

Kommunerna och samkommunerna är personuppgiftsansvariga för patientuppgifterna och för klientuppgifterna i socialvården i fråga om den social- och hälsovård som de ordnar. Bestämmelser om allmän behandling av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan EU:s dataskyddsförordning, samt dataskyddslagen (1050/2018). Bestämmelser om personuppgifter inom social- och hälsovården finns i speciallagstiftning som gäller förvaltningsområdet. I lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, patientlagen) finns viktiga principer för vården och bemötandet av patienter, och den tillämpas både på offentlig och privat hälso- och sjukvård. Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) innehåller de viktigaste rättsliga principerna för klientens deltagande, bemötande och rättsskydd inom socialvården. I lagen om klienthandlingar inom socialvården (254/2015) föreskrivs det om skyldigheten för anställda inom socialvården att anteckna och förvara klientuppgifter inom socialvården i formbundna klienthandlingar. I lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007, nedan klientuppgiftslagen) föreskrivs det om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården. 

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) ska sörja för tillståndsförvaltningen, styrningen och tillsynen som verket föreskrivs enligt social- och hälsovårdslagstiftningen. Dessutom ska Valvira sköta de uppgifter som det har enligt bestämmelser i lagstiftningen om abort, sterilisering, assisterad befruktning och adoption samt uppgifter som det har enligt någon annan lag eller förordning. Valvira, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet, styr regionförvaltningsverkets verksamhet. Bestämmelser om arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverken vid styrningen och tillsynen ingår i flera lagar som gäller den offentliga och privata social- och hälsovården. Regionförvaltningsverken styr och övervakar inom sina verksamhetsområden socialvården, folkhälsoarbetet och den specialiserade sjukvården samt den privata hälso- och sjukvården och den privata socialservicen samt yrkesutövningen i fråga om yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården. I speciallagstiftningen om social- och hälsovården ingår mer än 100 bestämmelser om regionförvaltningsverkens uppgifter. 

Miljö- och hälsoskyddets uppgift är att identifiera, förebygga och avlägsna hälsorisker i livsmiljön. Miljö- och hälsoskyddet omfattar flera förvaltningsområden. Miljö- och hälsoskyddslagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde utgörs bland annat av hälsoskyddslagen 763/1994 och tobakslagen 549/2016. 

Ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna är starkt kopplat till det finska socialförsäkringssystemet. Arbetslöshetsförmånerna, moderskaps- och faderskaps- och föräldradagpenningen, sjukdagpenningen, sjukförsäkringsersättningarna och läkemedelsersättningssystemet kompletterar alla å sin sida helheten för befolkningens social- och hälsovård och de har likheter med det egentliga organiseringsansvaret för tjänsterna. Förmånerna och stöden ovan regleras bland annat i sjukförsäkringslagen (1224/2004) och lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). I bland annat lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014), lagen om underhållsstöd (580/2008), lagen om handikappförmåner (570/2007) och i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) föreskrivs om förmåner relaterade till social- och hälsovårdstjänsterna. Om förmåner relaterade till rehabilitering föreskrivs bland annat i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005). 

Det föreskrivs dessutom om det finska pensionsskyddssystemet i bland annat folkpensionslagen (568/2007), lagen om garantipension (703/2010) och i pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016). Lagstadgade skadeförsäkringar är å sin sida trafik-, patient- och arbetsolycksfallsförsäkring som föreskrivs i trafikförsäkringslagen (460/2016), patientförsäkringslagen (948/2019) och lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). 

Genom lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform (490/2014) förlängdes giltighetstiden för de med stöd av ramlagen påförda samarbetsförpliktelserna inom primärvården och socialvården till utgången av 2023, till den del kommunerna med stöd av den sistnämnda lagen hade meddelat att de uppfyller förpliktelserna enligt den lagen genom samarbetsarrangemang. Genom lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007), nedan ramlagen, ålades kommunerna att ordna primärvården och nära anslutna tjänster inom socialvården genom att antingen inrätta ett samarbetsområde eller ordna tjänsterna i en kommun med ett befolkningsunderlag på åtminstone ungefär 20 000 invånare. Kommunerna har kunnat uppfylla samarbetsförpliktelsen genom att antingen bilda en samkommun eller ordna tjänsterna med stöd av modellen med en s.k. ansvarig kommun. Senare har denna förpliktelse utvidgats till att gälla alla uppgifter inom socialvården. I samband med det gavs statsrådet behörighet att förplikta en kommun att ansluta sig till ett samarbetsområde inom social- och hälsovården i syfte att uppfylla det krav i fråga om befolkningsunderlag som avses i ramlagen. 

Lagen om temporär begränsning av vissa av kommunernas och samkommunernas rättshandlingar inom social- och hälsovården (548/2016, nedan begränsningslagen) begränsar kommunernas och samkommunernas möjlighet att ingå entreprenadavtal och göra investeringar. Syftet med lagen är att de av kommunernas och samkommunernas rättshandlingar som är oändamålsenliga med tanke på social- och hälsovårdens servicesystem begränsas och att de kommande nya välfärdsområdenas möjligheter att besluta om tjänsteproduktionen på lika villkor tryggas när ansvaret för ordnandet av social- och hälsovården överförs på dem. Enligt 3 § ska kommunen och samkommunen i avtal som de ingår med privata tjänsteproducenter och i avtal om hyres- eller annan nyttjanderätt till byggnader och lokaler, vilka ingås efter ikraftträdandet av denna lag och är i kraft efter 2023, inkludera ett avtalsvillkor enligt vilket den som har lagstadgat organiseringsansvar för social- och hälsovården har rätt att säga upp avtalet under år 2024 eller 2025 så att det slutar gälla tolv månader från uppsägningen utan att uppsägningen orsakar ersättningsskyldighet. Enligt lagen ska en kommun eller samkommun som ingår ett avtal med ett privat företag eller en privat sammanslutning i avtalet inkludera en uppsägningsklausul, om avtalets värde överstiger femton procent av de årliga driftsutgifterna för den social- och hälsovård som kommunen eller samkommunen har organiseringsansvar för. Enligt 4 § får en kommun eller samkommun eller ett bolag som de enskilt eller tillsammans äger dessutom inte ingå sådana förbindelser om investeringar i byggnader som används inom social- och hälsovården för vilka de totala kostnaderna exklusive mervärdesskatt överstiger fem miljoner euro. Begränsningslagen är i kraft till slutet av år 2025. 

Bestämmelser om ansvaret för att ordna social- och hälsovård, närmare bestämmelser om tillhandahållandet av och innehållet i social- och hälsovården finns i flera olika lagar från flera olika årtionden. Den splittrade lagstiftningen, som kommit till genom delreformer, och systemet med flerkanalsfinansiering har gjort att helhetsbilden av organiseringsansvaret inom social- och hälsovården delvis är svår att överblicka och oklar. Ansvaret för att ordna social- och hälsovård, i synnerhet ansvaret för lika tillgång till tjänster och andra åtgärder, fastställandet av behov, mängd och kvalitet, produktionssättet, tillsynen över produktionen, utövandet av myndigheternas behörighet och finansieringen av tjänsterna, förutsätter att anordnaren har betydande kompetens och beredskap samt tillräcklig personal och andra resurser. Trots att antalet anordnare av social- och hälsovård har minskat under de senaste åren fördelas organiseringsansvaret fortfarande mellan 294 kommuner, 20 sjukvårdsdistrikt och 16 specialomsorgsdistrikt. En stor del av anordnarna är enligt internationell bedömning fortfarande rätt små och de har inte tillräcklig kompetens för att bedöma och förutse befolkningens servicebehov eller för att på basis av detta fastställa mängden tjänster och tjänsternas kvalitet. Tillsynen över produktionen (egen produktion och köpta tjänster) är bristfällig. 

Situationen när det gäller den regionala strukturen för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster har länge varit oklar och med avseende på jämlikheten oroväckande. I samband med reformen av statsandelarna för social- och hälsovården i början av 1990-talet slopades den öronmärkta statliga finansieringen och samtidigt minskade centralförvaltningens styrning (decentralisering). Reformen anpassade kommunernas statsunderstöd till de lokala förhållandena i servicesystemet och till kommunen som helhet samt klargjorde det ekonomiska ansvaret. Samtidigt orsakade det dock allvarliga problem med tanke på styrningen av systemet, jämlikheten och en jämn kvalitet i fråga om tjänsterna samt möjligheterna att kontrollera kostnaderna. Till följd av både lagstadgade och frivilliga samkommuner för social- och hälsovården och andra lagstadgade och frivilliga samarbetsformer i kommunerna finns det regionala skillnader när det gäller vem som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster. 

2.2  Räddningsväsendet

Räddningslagen

Räddningslagen (379/2011) är en allmän lag som reglerar räddningsverksamhet, förebyggande av olyckor och befolkningsskydd. I räddningslagen fastställs olika parters ansvar vid utförandet av räddningsväsendets uppgifter. Räddningslagen innehåller också bestämmelser om räddningsväsendets servicenivå och om samverkan mellan räddningsområdena. Inrikesministeriet har till uppgift att leda och utöva tillsyn över räddningsväsendet och tillgången till och nivån på dess tjänster samt att svara för räddningsväsendets organisering i hela landet. Regionförvaltningsverken har till uppgift att sköta laglighetsövervakningen av räddningsväsendet och att övervaka att räddningsväsendets servicenivå uppnås. Vid sidan av räddningsväsendets myndigheter har också andra myndigheter skyldighet att delta i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet på det sätt som föreskrivs i författningarna om varje sektor eller i annan lagstiftning. 

I enlighet med räddningslagen ansvarar kommunerna för räddningsväsendets uppgifter i lagstadgat samarbete (det lokala räddningsväsendet). Statsrådet beslutar om indelningen av landet i räddningsområden och om ändring av den fastställda områdesindelningen. Räddningsområdets kommuner ska ha ett avtal om ordnande av räddningsväsendet. 

Lag om brandskyddsfonden

Brandskyddsfonden är en fond utanför statsbudgeten. Fondens verksamhet grundar sig på lagen om brandskyddsfonden (306/2003) och statsrådets förordning om brandskyddsfonden (625/2003). 

För att främja förebyggandet av eldsvådor samt räddningsverksamheten ska det årligen betalas en brandskyddsavgift för brandförsäkrad fast och lös egendom i Finland. Brandskyddsavgiften redovisas till brandskyddsfonden. Brandskyddsavgiftens belopp är 3 procent av den andel av försäkringen som motsvarar brandrisken. Brandskyddsavgiften uppgår årligen till ett belopp av sammanlagt ca 11 miljoner euro. Brandskyddsfonden förvaltas av inrikesministeriet och står under dess tillsyn. Fondens förvaltning och ett ändamålsenligt ordnande av ekonomin och verksamheten sköts av en styrelse som utses av inrikesministeriet. 

Ur fonden kan för främjande av lagens syfte beviljas allmänt understöd eller specialunderstöd till organisationer inom räddningsbranschen och andra motsvarande sammanslutningar samt specialunderstöd till kommuner, räddningsområden och avtalsbrandkårer (frivilliga brandkårer) samt stipendier. Ur fonden kan även andra beviljas specialunderstöd till exempel för produktion och anskaffning av läromedel, undersöknings-och utvecklingsverksamhet samt upplysning och rådgivning. 

De vanligaste understödsobjekten har varit utbildnings- och upplysningsverksamhet i organisationer inom räddningsbranschen, forskningsprojekt som stöder branschen samt anskaffning av materiel och byggande av brandstationer. 

Sjöräddningslag

Enligt 4 § i sjöräddningslagen (1145/2001) är Nödcentralsverket, Meteorologiska institutet, den lokala räddningsmyndigheten som avses i räddningslagen (379/2011), Transport- och kommunikationsverket, Trafikledsverket, polisen, Försvarsmakten, social- och hälsovårdsmyndigheterna, Tullen och miljömyndigheterna (övriga sjöräddningsmyndigheter) utöver Gränsbevakningsväsendet skyldiga att utan ersättning delta i uppgifter inom sjöräddningstjänsten, om det är motiverat med tanke på de uppgifter som ingår i deras verksamhetsområden eller om det är nödvändigt med beaktande av hur allvarlig den farliga situationen är eller dess särskilda karaktär, och utförandet av uppgiften inte avsevärt äventyrar myndighetens utförande av någon annan viktig lagstadgad uppgift. 

2.3  Lagstiftningen inom justitieministeriets förvaltningsområde

Den familje- och personrättsliga lagstiftningen inom justitieministeriets förvaltningsområde kopplas på ett betydande sätt till verkställandet av socialvården i kommunerna som föreskrivs i 6 § i socialvårdslagen (710/1982). I lagstiftningen hänvisas i flera sammanhang till kommunernas socialvårdsmyndigheter och särskilt till socialnämnden. Sådana lagar är bland annat adoptionslagen (22/2012), äktenskapslagen (234/1929), lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983), lagen om underhåll för barn (704/1975), lagen om för- och efternamn (946/2017) och lagen om förmyndarverksamhet (442/1999). Socialnämnden eller annat organ som ansvarar för socialvården har i dessa lagar tilldelats flera viktiga uppgifter, såsom avtal om vårdnad om barn och umgängesrätt eller fastställande av avtal om underhåll, tillhandahållande av utredning om barnets förhållanden till domstolen i ärenden som gäller barnets vård eller umgängesrätt, anhängiggörande av domstolsärende om barnets vård och umgänge eller underhåll, adoptionsrådgivning eller i sista hand sörja för att anmälningsplikten för barnets namn uppfylls. Socialvårdens myndigheter har dessutom en central ställning för verkställandet av Finlands olika internationella skyldigheter varmed de är skyldiga att till exempel ge handräckning för utredning av en persons vistelseort och förhållanden samt intressebevakning och ärenden som hänför sig till egendom. Dessa skyldigheter som hänför sig till skyddet av barn och vuxna föreskrivs i bland annat lagen 435/2009, lagen 779/2010 och lagen 1153/2004. 

Brottspåföljdslagstiftningen omfattar flera bestämmelser, som är betydande med avseende på brottspåföljdsklientens anpassning till samhället, om Brottspåföljdsmyndighetens och de kommunala myndigheternas samt övriga aktörers samarbete. Enligt fängelselagen (767/2005), lagen om verkställighet av samhällspåföljder (400/2015) och lagen om verkställighet av kombinationsstraff (801/2017) ska Brottspåföljdsmyndigheten vid utarbetandet av planen för strafftiden och frigivningsplanen som ingår i denna eller vid planeringen av villkorlig frigivning i nödvändig omfattning samarbeta med de myndigheter som enligt den dömdas hem- eller boningskommun motsvarar dennes social-, hälso-, bostads- och arbetskraftstjänster samt andra myndigheter och privata samfund och personer. Om fördelningen av kostnaderna föreskrivs det att kommunen svarar för kostnaderna för den kommunala basservicen vid samordnandet av stödåtgärder. Brottspåföljdsmyndigheten svarar för kostnaderna för den verksamhet som hänför sig till verkställigheten av övervakningstiden som ingår i samhällspåföljden och kombinationsstraffet. 

I rättshjälpslagen föreskrivs om de grunder enligt vilka behövande medborgare får rättshjälp med statliga medel. I 2 kap. 10 § 2 mom. finns bestämmelser enligt vilka rättshjälpsbyrån på begäran ska överlämna sekretessbelagda uppgifter. Syftet är att möjliggöra granskning av uppgifterna om inkomster och förmögenheten som ingår i klientens utredning över sin ekonomiska ställning samt utredning av rättsskyddsförsäkringens befintlighet eller omfattning för att säkerställa rättshjälpsbeslutets riktighet. Aktörer som omfattas av skyldigheten att lämna ut uppgifter är sådana som bedöms inneha nödvändiga uppgifter för bedömning av klientens dispositionsmedel. Dessa är statliga och kommunala myndigheter, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelserna, andra pensionsanstalter och försäkringsanstalter. 

Syftet med beredskapslagstiftningen är att garantera befolkningens trygghet och existensmöjligheter samt ett fungerande samhälle under undantagsförhållanden. För att detta syfte ska uppnås kan det krävas att myndigheterna ges exceptionella befogenheter under undantagsförhållanden. Behovet av befogenheter kan vara akut. Eftersom de befogenheter som gäller under normala förhållanden då kan vara otillräckliga måste rättssystemet innefatta bestämmelser om exceptionella befogenheter som kan tas i bruk i undantagsförhållanden. I I avdelningen 3 kap. i beredskapslagen föreskrivs om förberedelser som även omfattar skyldigheten att vidta förberedelser inom den offentliga förvaltningen. Genom förberedelse strävar man efter att säkerställa att uppgifterna sköts så bra som möjligt också under undantagsförhållanden. För social- och hälsovården har ifrågavarande skyldighet till väsentliga delar omfattat kommunerna. I II avdelningen i beredskapslagen föreskrivs om befogenheter under undantagsförhållanden. Flera av de ifrågavarande befogenheterna omfattar kommunerna och deras verksamhet. 

I 7 kap. i utsökningsbalken föreskrivs om verkställighet av andra skyldigheter än betalningsskyldighet. I 3 § och 5 § om verkställande av vräkning hänvisas till kommunens bostads- och socialmyndigheter. Om det under beredningen av vräkningen framgår att det i bostaden bor barn eller personer i behov av omedelbar omsorg ska kommunens socialmyndigheter underrättas om situationen. Vräkningen får heller inte verkställas förrän kommunens bostads- och socialmyndigheter har getts tillfälle att ordna en bostad för ovannämnda personer eller reda ut deras behov av socialvårdstjänster. 

2.4  Lagstiftning inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde

Rättsskyddsnämnden för studerande (nämnden) är enligt 1 § 1 mom. i lagen om nämnden (956/2011) första besvärsinstans i ärenden som gäller indragning och återställande av studierätt enligt lagen om yrkesutbildning (531/2017), yrkeshögskolelagen (932/2014) och universitetslagen (558/2009). Enligt 8 § 2 mom. i lagen om nämnden tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden på behandlingen av ärenden i nämnden om inte något annat föreskrivs. Enligt 12 § 1 mom. i lagen ovan är statliga och kommunala myndigheter och samfund och stiftelser som sköter ett offentligt uppdrag trots sekretessbestämmelserna skyldiga att på begäran och avgiftsfritt lämna uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av ett besvärsärende samt att ge nämnden handräckning. Samma skyldighet gäller också för legitimerade läkare och andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. 

I idrottslagen (390/2015) föreskrivs om främjande av idrott och elitidrott. Enligt 2 § 1 mom. i idrottslagen är lagens syfte att främja bland annat olika befolkningsgruppers möjlighet att röra på sig och utöva motion och idrott såsom även befolkningens välbefinnande, hälsa och fysiska funktionsförmåga. I 5 § i lagen definieras kommunens ansvar för främjandet. I 3 mom. föreskrivs om kommunens skyldighet att höra sina invånare i centrala beslut som gäller idrotten inom ramen för sin uppgift enligt 27 § i kommunallagen att skapa förutsättningar för kommuninvånarna att delta i och påverka kommunens verksamhet. Enligt den andra meningen i momentet ska kommunen utvärdera kommuninvånarnas idrottsaktivitet inom ramen för sin uppgift att främja invånarnas hälsa och välbefinnande enligt 12 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). 

I lagen om kommunernas kulturverksamhet (166/2019) föreskrivs om ordnandet av kommunernas kulturverksamhet samt om verksamhetens mål, om uppgifter och samverkan inom verksamheten, om invånarnas deltagande i verksamheten, om framställande av information om och utvärdering av verksamheten samt om statlig finansiering för och en utvecklingsuppgift inom verksamheten. Ett av lagens syften är stärka befolkningens välfärd och hälsa samt delaktighet och samhörighet genom kultur och konst. För att uppnå detta syfte är samarbetet med organisatörerna för social- och hälsovårdstjänsterna i central ställning. 

2.5  Lagstiftning inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde

Tillsynsuppgifter för hanteringen av farliga kemikalier och explosiva varor 

Det är fråga om uppgifter som föreskrivs räddningsmyndigheterna enligt lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005, nedan kemikaliesäkerhetslagen). Lagen syfte är att förebygga och avvärja skador på person, miljö och egendom vilka förorsakas vid tillverkning, användning, överföring, upplagring, förvaring och annan hantering av farliga kemikalier samt explosiva varor. Syftet med lagen är dessutom att främja den allmänna säkerheten. 

Räddningsmyndigheternas tillsynsuppgifter föreskrivs i 115 § i kemikaliesäkerhetslagen. Räddningsmyndigheterna övervakar att kemikaliesäkerhetslagen följs, när det är fråga om 1) liten industriell hantering och upplagring eller förvaring av farliga kemikalier, om inte verksamheten utgör en del av en sådan funktionell helhet som avses i 23 § 2 mom., i vilket fall tillsynen av verksamheten ska utövas av Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes), 2) upplagring i samband med handel av sådana fyrverkeripjäser som har godkänts för enskild konsumtion och andra pyrotekniska artiklar av liten farlighetsgrad eller överlåtelse av dem för enskild konsumtion samt 3) användningen av explosiva varor och farliga kemikalier för specialeffekter vid sådana tillställningar som nämns i 81 §, Räddningsmyndigheten (det lokala räddningsväsendets räddningsmyndighet som avses i räddningslagen) övervakar hanteringen, upplagringen och förvaringen av kemikalierna, relaterat anmälnings- och förvaltningsförfarande samt övervakning då mängden kemikalier är liten. Enligt Tukes register över tillsynsobjekt finns det för närvarande cirka 6300 anmälningspliktiga objekt. Dessutom omfattar övervakningen även s.k. icke-anmälningspliktiga kemikalieobjekt. Enligt kemikaliesäkerhetslagen ska räddningsmyndigheten dessutom sköta uppgifter relaterade till explosiva ämnen, bereda beslut om användningen av fyrverkeripjäser, bereda beslut om anmälningar om användning av explosiva ämnen eller farliga kemikalier som specialeffekter, behandla anmälningar för upplagring i samband med handel av sådana fyrverkeripjäser och andra pyrotekniska artiklar av liten farlighetsgrad som godkänts för enskild konsumtion. 

I övervakningen av kemikaliesäkerhetslagen styrs och förenhetligas räddningsmyndighetens verksamhet av Tukes enligt 116 § i kemikaliesäkerhetslagen. 

I 126 § i kemikaliesäkerhetslagen föreskrivs om ändringssökande i beslut av ett ministerium och en tillsynsmyndighet och i 131 § föreskrivs om avgifter enligt kemikaliesäkerhetslagen. 

2.6  Lagstiftning inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde

I lagen om djursjukdomar (76/2021) föreskrivs det om förebyggande av sådana sjukdomar som kan överföras från ett djur till ett annat eller till en människa, samt om övervakning av förekomsten av nämnda sjukdomar och om åtgärder som behövs för att utrota sjukdomarna och förhindra deras spridning. Lagen förutsätter att de i lagen avsedda djurhälsomyndigheterna ska anmäla djursjukdomar som kan orsaka fara för människornas hälsa till kommunens tjänsteinnehavare som ansvarar för smittsamma sjukdomar. 

2.7  Lagstiftning inom finansministeriets förvaltningsområde

I statsunderstödslagen (688/2001) föreskrivs om de grunder och förfaranden som iakttas vid beviljande av statsunderstöd. Med statsunderstöd avses här finansiering med karaktären av stöd som beviljas för att understöda en viss verksamhet eller ett visst projekt. Om det i någon annan lag finns bestämmelser som avviker från denna lag ska de iakttas i stället för denna lag enligt 3 § i statsunderstödslagen. Statsunderstödslagen är en allmän lag om statsunderstöd och man kan avvika från dess bestämmelser i speciallagar om statsunderstöd. 

I 3 § 2 mom. i statsunderstödslagen föreskrivs separat om statsunderstödslagens förhållande till särskilda statsandelsförfattningar avseende kommunernas basservice. Statsunderstödslagen tillämpas på statsandelar och statsunderstöd enligt lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009), lagen om fritt bildningsarbete (632/1998) och lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) om så särskilt föreskrivs i de lagarna. Den här hänvisningsbestämmelsen är närmast av informativ karaktär eftersom man i speciallagarna hur som helst kan reglera statsunderstöd på ett sätt som avviker från den allmänna lagen och å andra sidan kan man även i speciallagarna vid behov hänvisa till bestämmelserna i den allmänna lagen. 

I lagen om Hansel Ab (1096/2008) föreskrivs vid sidan av annat om bolagets ställning, uppgifter och kunder. Hansel Ab inom finansministeriets förvaltningsområde är så som avses i lagen en inköpscentral och har konkurrensutsatt upphandling av sådana varor och tjänster som utnyttjas i stor omfattning inom statsförvaltningen. Från september 2019 kan förutom statens upphandlande enheter även kommuner, samkommuner, evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och Keva vara kunder hos bolaget. Hansel Ab:s aktieägare är för närvarande staten (65 % av aktierna) och Finlands Kommunförbund (35 % av aktierna). 

Syftet med lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016) är att förbättra tillgången och kvaliteten på offentliga tjänster, att förbättra tjänsternas informationssäkerhet och interoperabilitet samt styrningen av tjänsterna och att främja effektiviteten och produktiviteten inom den offentliga förvaltningens verksamhet. Lagen innehåller bestämmelser om den offentliga förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster, om kraven på stödtjänsterna, om åligganden som hänför sig till produktionen av stödtjänster samt om behandlingen av personuppgifter och andra uppgifter i samband med produktionen. I lagen finns dessutom bestämmelser om rätten och skyldigheten att använda gemensamma stödtjänster för e-tjänster och om förutsättningarna för att använda tjänsterna. Enligt 5 § har aktörer inom den offentliga förvaltningen i princip rätt att använda alla stödtjänster. Bland annat statliga förvaltningsmyndigheter, ämbetsverk, inrättningar samt kommunala myndigheter när de sköter sina lagstadgade uppgifter föreskrivs vara skyldiga att använda vissa stödtjänster. Det är möjligt att avvika från användningsskyldigheten om myndigheten av tekniska eller funktionella skäl eller av skäl som hänför sig till kostnadseffektiviteten eller informationssäkerheten nödvändigtvis måste använda andra tjänster i sin verksamhet eller i en del av den. 

2.8  Reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet

Statsminister Marins regering överlämnade den 8 december 2020 en proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet (RP 241/2020 rd). I denna proposition föreslås det att det stiftas lagar som är centrala med tanke på inrättandet av en ny förvaltningsnivå, välfärdsområden, och deras verksamhet. Dessa är lagen om välfärdsområden, lagen om ordnande av social- och hälsovård, lagen om ordnande av räddningsväsendet, lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland och en gemensam lag om införande av dessa, lagen om välfärdsområdenas finansiering samt förslag till ändring av lagstiftningen om kommunernas statsandelar, skattelagstiftningen, lagstiftningen om välfärdsområdenas personal samt vissa lagar som gäller den allmänna förvaltningen. 

Syftet med reformen av social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendet är att minska skillnaderna i välfärd och hälsa, trygga likvärdiga och högklassiga social- och hälsovårdstjänster och tjänster inom räddningsväsendet, förbättra säkerheten, tillgången till tjänster samt tjänsternas tillgänglighet, trygga tillgången på yrkeskunnig arbetskraft och svara på de utmaningar som förändringar i samhället för med sig och dämpa kostnadsökningen. 

Enligt propositionen ska det i Finland bildas 21 välfärdsområden till vilka de uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som kommunerna för närvarande ansvarar för överförs. I Nyland avviker ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet från lösningen för det övriga landet så att Helsingfors stad dock fortfarande har ansvaret för att ordna tjänsterna. I Nyland ansvarar också fyra välfärdsområden för ordnandet av tjänsterna och inom hälso- och sjukvården dessutom HUS-sammanslutningen. Ansvaret för att ordna hälso- och sjukvård ska fördelas mellan välfärdsområdena, Helsingfors och HUS-sammanslutningen på det sätt som fastställs i lag och i avtalet om ordnande av social- och hälsovård. 

Miljö- och hälsoskyddet samt främjandet av välfärd och hälsa ska fortfarande höra till kommunernas uppgifter, men uppgiften att främja välfärd och hälsa ska också höra till välfärdsområdena. Kurators- och psykologuppgifterna inom elev- och studerandevården överförs dock till välfärdsområdena. 

Välfärdsområdena ska vara offentligrättsliga samfund med självstyre inom sitt område. De nya välfärdsområdena motsvarar till sitt område de nuvarande landskapen, men i fråga om landskapet Nyland görs en avvikelse från den nuvarande landskapsindelningen. Välfärdsområdenas högsta beslutande organ är välfärdsområdesfullmäktige som utses genom val. I lagen om välfärdsområden föreskrivs om välfärdsområdenas verksamhet, ekonomi och förvaltning samt om granskningen av ekonomin. Genom lagen om ordnande av social- och hälsovård överförs ansvaret för att ordna den kommunala social- och hälsovården till de välfärdsområden som inrättas. Genom den föreslagna lagen om ordnande av räddningsväsendet överförs organiseringsansvaret för det kommunala räddningsväsendet till de välfärdsområden som ska inrättas. 

I syfte att säkerställa det regionala samarbetet och en ändamålsenlig servicestruktur inom social- och hälsovården bildas fem samarbetsområden. De välfärdsområden som hör till ett samarbetsområde upprättar vart fjärde år upp ett samarbetsavtal. 

Förslaget innehåller noggrannare bestämmelser om välfärdsområdenas organiseringsansvar och tydligare avgränsade bestämmelser om anskaffningen av tjänster från privata tjänsteproducenter och om anlitande av hyrd arbetskraft och anskaffning av arbetskraft. I införandelagen föreslås bestämmelser om ogiltighet och möjlighet att säga upp sådana avtal om köpta tjänster som överförs inom välfärdsområdet och där det har avtalats i strid med de bestämmelser som föreslås om organiseringsansvar och köpta tjänster i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

Det föreslås att statens möjlighet att styra social- och hälsovården och räddningsväsendet, vilka hör till välfärdsområdenas ansvar, samtidigt stärks. Styrningen ska vara strategisk och inriktas på frågor som är centrala med tanke på tryggandet av finansieringen och tjänsterna. Statsrådet ska vart fjärde år fastställa strategiska mål för social- och hälsovården. Välfärdsområdena bör beakta målen i sin egen verksamhet och även vid beredningen av samarbetsavtalen. Social- och hälsovårdsministeriet förhandlar dessutom årligen med välfärdsområdena om genomförandet av den social- och hälsovård som de ansvarar för att ordna. På motsvarande sätt ska statsrådet vart fjärde år fastställa de strategiska målen för räddningsväsendet, och inrikesministeriet ska årligen förhandla med välfärdsområdena om genomförandet av det räddningsväsende som hör till deras organiseringsansvar. 

Välfärdsområdenas verksamhet finansieras huvudsakligen med statlig finansiering och delvis med kundavgifter som tas ut av dem som använder tjänsterna. Bestämmelser om finansieringen finns i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Finansieringen bestäms kalkylmässigt huvudsakligen utifrån behovet av tjänster i välfärdsområdet och utifrån omgivningsfaktorer. Finansieringen av räddningsväsendet påverkas dessutom av en riskfaktor. Den statliga finansieringen är allmänna icke-öronmärkta medel för välfärdsområdena. När finansieringsansvaret överförs från kommunerna på staten, måste statens inkomster ökas och kommunernas inkomster minskas i motsvarighet till överföringen. Därför föreslås det att statens skatteinkomster ökas genom en skärpning av statens förvärvsinkomstbeskattning. Kommunerna åläggs att sänka kommunalskatten för att det totala skatteuttaget inte ska öka. Minskningen av kommunalskatten uppgår till 13,26 procentenheter i samtliga kommuner. Även kommunernas andel av samfundsskatteintäkterna sänks och statens andel ökas i motsvarande grad. 

Välfärdsområdet ska i princip inte ha rätt att ta upp långfristiga lån. Ett välfärdsområde kan dock inom ramen för en lånefullmakt som statsrådet beviljar ta upp långfristiga lån för finansiering av investeringar. Dessutom föreskrivs det om möjligheten att bevilja tilläggslån för brådskande och nödvändiga investeringar. Välfärdsområdena ska utarbeta en investeringsplan för de investeringar som ingår i låneramen. Planen ska godkännas av social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet till de delar som planen gäller deras förvaltningsområde. 

De ändringar som gäller beskattningen genomförs så neutralt som möjligt för de skattskyldiga. Ändringar i skattestrukturen får inte medföra åtstramningar i beskattningen då de träder i kraft. 

Det föreslås att kommunernas statsandelar minskas i motsvarighet till de uppgifter som överförs. De ändringar som följer av detta och av sänkningen av kommunalskatten begränsas genom en permanent bestämningsfaktor som tas in i statsandelssystemet och en utjämning av förändringen i statsandelssystemet. 

Den personal som är anställd inom den kommunala social- och hälsovården och räddningsväsendet övergår med undantag av den personal som är anställd hos Helsingfors stad i anställning hos välfärdsområdena i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse. Personalen inom HNS-sjukvårdsdistrikt övergår till HUS-sammanslutningen. 

Samkommunerna för sjukvårdsdistrikt och samkommunerna för specialomsorgsdistrikt för utvecklingsstörda samt deras egendom, ansvar och skyldigheter överförs till välfärdsområdena. HNS egendom överförs dock till HUS-sammanslutningen och Helsingfors stads egendom överförs inte, men till denna del föreskrivs det att social- och hälsovårdens och räddningsväsendets ekonomi ska särskiljas från stadens övriga ekonomi. Från kommunerna, med undantag för Helsingfors stad, överförs lösöre i anknytning till organisering av social- och hälsovården och räddningsväsendet till välfärdsområdena. För egendomsöverföringar betalas inte ersättning till kommuner eller samkommuner, utom i sådana fall där överföringarna leder till att kommunens ekonomiska självstyrelse inskränks. 

I lagen om välfärdsområden föreskrivs det också om välfärdsområdenas bolagiserade kompetenscenter för lokal- och fastighetsförvaltning, där staten kan vara delägare. Kompetenscentret ska ha till uppgift att förvalta ett gemensamt lokaldatasystem för välfärdsområdena och det kan också ha andra uppgifter som välfärdsområdena beslutar om. 

I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner en underrättelse i enlighet med artikel 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse om att stadgan ska tillämpas på kommuner och välfärdsområden i Finland. Avsikten är att underrättelsen ska träda i kraft den första dagen i den månad som följer tre månader efter den dag då depositarien för avtalen mottog underrättelsen. 

De föreslagna välfärdsområdena inrättas så snart som möjligt efter det att lagarna har antagits och stadfästs. HUS-sammanslutningen bildas genom godkännande av grundavtalet. Det första välfärdsområdesvalet förrättas enligt förslag den 23 januari 2022 i alla välfärdsområden men inte i Helsingfors. I det första skedet bereder välfärdsområdenas temporära förvaltning och, när det välfärdsområdesfullmäktige som valts efter välfärdsområdesvalet inlett sin verksamhet, välfärdsområdena organiseringen av verksamheten och personal- och egendomsöverföringarna tillsammans med kommunerna och samkommunerna så att ansvaret för att ordna social- och hälsovården, räddningsväsendet samt andra särskilt föreskrivna tjänster och uppgifter överförs på välfärdsområdena från ingången av 2023. 

De lagar som hänför sig till propositionen avses träda i kraft stegvis så att en del träder i kraft den 1 juli 2021 och en del träder i kraft den 1 mars 2022 när de nya välfärdsområdesfullmäktige inleder sin verksamhet och de sista den 1 januari 2023. Propositionen omfattar även övergångsperioder. Lagen om införande av reformen avses träda i kraft den 1 juli 2021. Dessutom ska lagen om välfärdsområden delvis tillämpas omedelbart på välfärdsområdenas verksamhet. 

Målsättning

3.1  Social- och hälsovård

Syftet med propositionen är att göra tekniska ändringar i lagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde i sin helhet om inrättandet av välfärdsområden och i lagstiftningen om reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt kompletteringar om informationsledningen som hänför sig till särlösningen för Nyland. Genom dessa ändringar uppdateras förvaltningsområdets lagstiftning till att motsvara det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. Syftet med propositionen är inte att ingripa innehållsmässigt i lagstiftningen med undantag för kompletteringen av särlösningen för Nyland samt ändringen i 40 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. 

3.2  Räddningsväsendet

Syftet med propositionen är att göra tekniska ändringar i räddningsväsendets lagstiftning i sin helhet om inrättandet av välfärdsområden samt i lagstiftningen om reformen av räddningsväsendet. Genom dessa ändringar uppdateras förvaltningsområdets lagstiftning till att motsvara det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. Syftet med propositionen är inte att ingripa i lagstiftningens innehåll. 

3.3  Övrig lagstiftning

Syftet med de föreslagna ändringarna är att tekniskt uppdatera lagstiftningen så den motsvarar det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. Syftet med propositionen är inte att ingripa i lagstiftningens innehåll. 

Förslagen och deras konsekvenser

4.1  De viktigaste förslagen

4.1.1  Social- och hälsovård

Genom lagen om välfärdsområde och lagen om ordnande av social- och hälsovård överförs organiseringsansvaret för social- och hälsovården från kommunerna till välfärdsområdena i början av år 2023. För ordnandet av social- och hälsovård ansvarar välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. I fortsättningen föreskrivs det om social- och hälsovårdens organisation, ordnande, produktion, övervakning och styrning i bland annat lagen om välfärdsområdet och lagen om ordnande av social- och hälsovården samt i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland. 

Social- och hälsovårdslagstiftningen specificerar i sin helhet organiseringsansvaret som föreskrivs i de allmänna lagarna. I propositionen föreslås därför tekniska ändringar i social- och hälsovårdslagstiftningen för att uppdatera lagstiftningen så den motsvarar social- och hälsovårdens nya organisatörstruktur och organiseringsansvar som föreskrivs i reformen. De föreslagna ändringarna ingriper inte på innehållet i bestämmelserna, med undantag för kompletteringen om informationsledningen avseende särlösningen för Nyland som görs i 41 § 3 mom. i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården (552/2019) samt ändringen i 40 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården om att rätten att få information som föreskrivs i paragrafen gäller nödvändiga (behövliga för närvarande) upplysningar och utredningar. 

De tekniska ändringarna görs huvudsakligen i begreppsapparaten. Begreppsapparaten iakttar begreppen som föreslås i propositionen om social- och hälsovårdsreformen. Med avseende på Nylands välfärdsområde och Helsingfors stad tillämpas enligt 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland dessutom vad som föreskrivs om välfärdsområden och ordnandet av social- och hälsovård i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) eller annanstans i lag om annat inte föreskrivs i denna lag. Med anledning av ovan nämnda bestämmelse hänvisar de bestämmelser som ändras i propositionen huvudsakligen endast till välfärdsområdet som även avser Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad. I 2 § 5 mom. i nämnda lag föreskrivs dessutom att det på HUS-sammanslutningen även tillämpas vad som föreskrivs annanstans i lag om ordnandet av hälsovård. Med anledning av ovanstående hänvisar bestämmelserna som ändras i den här propositionen separat till HUS-sammanslutningen i huvudsak endast till den del som det på grund av bestämmelserna om organiseringsansvaret i de ovannämnda lagarna inte är klart att bestämmelsen är avsedd att omfatta HUS-sammanslutningen. 

En del av lagarna i propositionen innefattar bestämmelser som enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör till rikets lagstiftningsbehörighet. På grundval av detta tillämpas dessa lagar eller enskilda bestämmelser i lagarna direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom det föreslås att hänvisningarna till kommunen i propositionen ändras till hänvisningar till välfärdsområden, föreslås att det till propositionen fogas en bestämmelse till lagarna om socialvårdens uppgifter eller till deras enskilda paragrafer som nämns ovan med avseende på Åland. Avsikten med dessa bestämmelser är endast att bevara det nuvarande läget. Bestämmelserna är inte avsedda att ge kommunerna i landskapet Åland nya uppgifter. 

Utöver ovanstående föreslås det i propositionen att det till lagarna enligt behov fogas informativa hänvisningar till de lagar som föreslås i propositionen om social- och hälsovårdsreformen och i tillämpliga delar upphäver överlappande bestämmelser från substanslagarna, såsom allmänna bestämmelser om övervakning, samarbete och organiseringsansvar. I propositionen föreslås samtidigt att föråldrade hänvisningar till redan upphävda lagar korrigeras med nya hänvisningar till gällande lagar. 

I propositionen iakttas lösningen om främjandet av välbefinnande och hälsa i lagen om ordnande av social- och hälsovård, att det i fortsättningen är både kommunens och välfärdsområdets uppgift att främja välbefinnande och hälsa (6 och 7 § i ovannämnda lag). Med anledning av den här bestämmelsen och iakttagandet av den ingår förebyggande alkohol- och drogarbete och förebyggande barnskydd, som är en del av främjandet av välbefinnande och hälsa, i fortsättningen i både kommunens och välfärdsområdets uppgifter. Dessutom hör välfärdsplanen för barn och unga som föreskrivs i barnskyddslagen och planen för stödjande av den äldre befolkningen som föreskrivs i lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre i fortsättningen till både kommunens och välfärdsområdets uppgifter så som närmare föreskrivs i ovannämnda lagar. 

I lagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde och i nära relaterade familjerättsliga lagar inom justitieministeriets förvaltningsområde finns flera hänvisningar till organ och nämnder som ansvarar för socialvården. I 2 kap. 6 § som ännu gäller i socialvårdslagen från 1982 föreskrivs dessutom att de uppgifter som enligt lagen ansluter sig till verkställigheten av socialvården samt de uppgifter som enligt någon annan lag åligger socialnämnden eller något annat motsvarande organ sköts av ett eller flera kollegiala organ som utses av kommunen. Hänvisningarna till organen grundar sig utgångsmässigt på bestämmelsen som beskrivs ovan. I 12 § i ovannämnda lag föreskrivs dessutom att organets lagstadgade beslutanderätt och rätt att föra talan kan i en instruktion delegeras till tjänsteinnehavare som är underställda organet, frånsett beslut om vård oberoende av egen vilja. I vissa hälsovårdslagar finns motsvarande hänvisning enligt 6 § i folkhälsolagen till hälsovårdsnämnden eller något annat motsvarande organ. I lagen om välfärdsområde ska man föreskriva om välfärdsområdets möjlighet att själv besluta om hurudana organ det definierar i sin förvaltningsstadga och om hur befogenheten överförs (35, 95 och 96 §). Med anledning av ovanstående iakttas i de föreslagna ändringarna i den här propositionen den ovannämnda allmänna bestämmelsen i lagen om välfärdsområde och hänvisningarna till organen föreslås huvudsakligen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Endast i situationer där välfärdsområdet inte får överföra befogenhet till enskilda tjänsteinnehavare föreslås att hänvisningen till välfärdsområdets kollegiala organ kvarstår i bestämmelsen. 

Miljö- och hälsoskyddet föreslås inte överföras från kommunerna till välfärdsområdena i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen. I den här propositionen görs de tekniska ändringar i lagarna om miljö- och hälsoskydd som hänför sig till att miljö- och hälsoskyddets uppgifter kvarstår hos kommunerna. Enligt regeringsprogrammet utreds ordnandet av miljö- och hälsoskydd dock som en del av social- och hälsovårdsreformen. Ärendet har utretts som en del av utredningen över regionförvaltningen och de sektorsövergripande landskapen (projektnummer VM067:00/2020). 

Tillägget till 41 § 3 mom. i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården som det hänvisas till ovan gäller den föreslagna särlösningen för Nyland i propositionen om social- och hälsovårdsreformen (RP 241/2020 rd) enligt vilken organiseringsansvaret för social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland avviker från lösningen i övriga landet på så sätt att organiseringsansvaret för social- och hälsovården kvarstår hos Helsingfors stad och att fyra välfärdsområden ansvarar för ordnandet av tjänster i Nyland och dessutom HUS-sammanslutningen för hälsovården. Ansvaret för att ordna hälso- och sjukvård ska fördelas mellan välfärdsområdena, Helsingfors och HUS-sammanslutningen på det sätt som fastställs i lag och i avtalet om ordnande av social- och hälsovård. Trots förslaget om registrering av klient- och patientuppgifter i Nylands särlösning innebar det primära organiseringsansvaret att Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad trots sekretessplikten och med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen har rätt att på ett identifierbart sätt behandla och samköra kunduppgifter som har uppkommit i vars och ens egen verksamhet eller som är införda i dess egna register samt kunduppgifter som HUS-sammanslutningen producerar på basis av finansieringsansvaret för dess räkning. Med anledning av ovannämnda orsaker föreslås 41 § 3 mom. ändras så att momenten i fortsättningen föreskriver om Nylands välfärdsområdes och Helsingfors stads möjlighet att följa hur HUS-sammanslutningen producerar tjänster åt dem. 

4.1.2  Lagstiftning inom inrikesministeriets förvaltningsområde

I lagen om ordnande av räddningsväsendet överförs ordnandet av räddningsväsendet från kommunerna till välfärdsområdena i början av år 2023. Välfärdsområdet ansvarar för ordnandet av räddningsväsendet och välfärdsområdets räddningsverk ansvarar för räddningsväsendets egen tjänsteproduktion i välfärdsområdet. Bestämmelser om organisering, ordnande, produktion, tillsyn och styrning i fråga om räddningsväsendet finns i fortsättningen i lagarna om välfärdsområde och ordnande av räddningsväsendet. 

Räddningsväsendets lagstiftning preciserar i sin helhet det allmänna organiseringsansvaret. I propositionen föreslås därför tekniska ändringar i räddningsväsendets lagstiftning för att uppdatera lagstiftningen så den motsvarar räddningsväsendets nya organisatörstruktur och organiseringsansvar som föreskrivs i reformen. 

Med anledning av inrättandet av välfärdsområden ändras även lagen om penninginsamlingar av författningarna inom inrikesministeriets verksamhetsområde. 

4.1.3  Övrig lagstiftning

I lagstiftningen inom justitieministeriets förvaltningsområde föreslås tekniska ändringar till följd av inrättandet av välfärdsområden. 

I statsunderstödslagen som hör till finansministeriets förvaltningsområde och i lagen om Hansel Ab föreslås ändringar av teknisk karaktär till följd av inrättandet av välfärdsområden. Dessutom föreslås en bestämmelse för välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningarnas myndigheter om skyldigheten att använda vissa av förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster. Stödtjänsterna som omfattas av användningsskyldigheten är den nationella servicekanalen, servicedatalagret, servicevyn, tjänsten för identifiering av fysiska personer, meddelandeförmedlingstjänsten, den samlade förvaltningstjänsten för internetbetalning samt delvis behörighetstjänsten. 

I lagen om djursjukdomar som hör till jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde föreslås ändringar av teknisk karaktär till följd av inrättandet av välfärdsområden. 

Med avseende på idrottslagen inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde ändras den föråldrade hänvisningen till kommunallagen och den andra hänvisningen uppdateras så den motsvarar den nya lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005, nedan kemikaliesäkerhetslagen) som hör till arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde föreslås ändringar av teknisk karaktär till följd av ordnandet och överförandet av räddningsväsendet till välfärdsområdenas ansvar. Genom lagen om ordnande av räddningsväsendet överförs räddningsväsendet och räddningsväsendets och räddningsmyndigheternas uppgifter som föreskrivs i vissa andra lagar från kommunerna till välfärdsområdena i början av år 2023. Tillsynsuppgifterna för säker hanteringen av farliga kemikalier och explosiva varor föreslås även i fortsättningen höra till välfärdsområdets uppgiftsområde. Välfärdsområdets räddningsverk sörjer i praktiken för uppgifterna. I propositionen ändras inte räddningsmyndigheternas nuvarande uppgifter med stöd av kemikaliesäkerhetslagen. I propositionen föreslås det att definitionen av räddningsmyndigheten i 6 § 21 punkten i kemikaliesäkerhetslagen ändras så att definitionen i lagen i fortsättningen hänvisar till räddningsmyndighet som avses i 26 § 2 mom. i räddningslagen som föreslås ändras. Dessutom ändras 131 § i kemikaliesäkerhetslagen, eftersom den behöriga myndighet som bestämmer avgifterna ändras för räddningsväsendets del i och med social- och hälsovårdsreformen. På basis av detta föreslås det att 131 § 2 mom. i kemikaliesäkerhetslagen ändras på motsvarande sätt. Av författningstekniska skäl föreslås i detta sammanhang också en ändring av 131 § 3 mom. i kemikaliesäkerhetslagen genom att korrigera den föråldrade hänvisningen till lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). Dessutom föreslås det att 126 § i kemikaliesäkerhetslagen om ändringssökande förtydligas. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. som ska föreskriva om lagen som tillämpas på ändringssökande av räddningsmyndighetens avgiftsbeslut. Till lagen föreslås en informativ hänvisning till lagen om välfärdsområde. 

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

4.2.1  Ekonomiska konsekvenser

Ändringarna till följd av social- och hälsovårdsreformen har inte självständiga ekonomiska konsekvenser. De föreslagna ändringarna är tekniska med undantag av kompletteringen om informationsledningen som hänför sig till Nylands särlösning som görs i 41 § 3 mom. i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården (552/2019) samt ändringen i 40 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården om att rätten att få information som föreskrivs i paragrafen gäller nödvändiga (behövliga för närvarande) upplysningar och utredningar och de föranleds av propositionen och lagstiftningen om inrättandet av välfärdsområden och verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. De ekonomiska konsekvenserna föranleds av ovannämnda proposition, inte av de föreslagna ändringarna i den här propositionen. 

Konsekvenser för företagens verksamhet

Ändringarna till följd av social- och hälsovårdsreformen har inte självständiga företagskonsekvenser. De föreslagna ändringarna är tekniska med undantag av kompletteringen om informationsledningen som hänför sig till Nylands särlösning som görs i 41 § 3 mom. i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården (552/2019) samt ändringen i 40 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården om att rätten att få information som föreskrivs i paragrafen gäller nödvändiga (behövliga för närvarande) upplysningar och utredningar och de föranleds av propositionen och lagstiftningen om inrättandet av välfärdsområden och verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Konsekvenserna för företagen föranleds av ovannämnda proposition, inte av de föreslagna ändringarna i den här propositionen. 

Lag om Hansel Ab. Propositionen har inga konsekvenser för små och medelstora företags ställning eftersom Hansel Ab:s kundkrets i praktiken inte utvidgas. Ett syfte med reformen av upphandlingslagen har varit att förbättra de små och medelstora företagens ställning. Det är viktigt att upphandlingsenheten vid genomförandet av upphandlingarna, alltid då det är möjligt, aktivt beaktar små och medelstora företags möjligheter att lämna anbud i anbudsförfarandet för upphandlingarna. Detta kan exempelvis ske genom att offentliggöra planerna om upphandlingar på förhand, göra så omfattande marknadskartläggningar som möjligt, inrätta dynamiska upphandlingssystem, dela in upphandlingarna i delar och undvika allt för höga lämplighetskrav på anbudsgivarna. Inkluderandet av små och medelstora företag i upphandlingarnas anbudsförfaranden är dock nödvändigt att följa upp i upphandlingsenheten. 

4.2.2  Konsekvenser för myndigheterna

Ändringarna till följd av social- och hälsovårdsreformen har inte självständiga konsekvenser för myndigheternas verksamhet med undantag för iakttagelserna nedan. De föreslagna ändringarna är tekniska med undantag av kompletteringen om informationsledningen som hänför sig till Nylands särlösning som görs i 41 § 3 mom. i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården (552/2019) samt ändringen i 40 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården om att rätten att få information som föreskrivs i paragrafen gäller nödvändiga (behövliga för närvarande) upplysningar och utredningar och de föranleds av propositionen och lagstiftningen om inrättandet av välfärdsområden och verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Konsekvenserna för myndigheternas verksamhet föranleds av ovannämnda proposition, inte av de föreslagna ändringarna i den här propositionen. 

Ändringar som hänför sig till socialvårdens organ.I lagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde och i nära relaterade familjerättsliga lagar inom justitieministeriets förvaltningsområde finns flera hänvisningar till organ och nämnder som ansvarar för socialvården. I ändringarna som föreslås i den här propositionen iakttas den allmänna bestämmelsen i lagen om välfärdsområde och hänvisningarna till organen föreslås huvudsakligen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Endast i situationer där välfärdsområdet inte får överföra befogenhet till enskilda tjänsteinnehavare föreslås att hänvisningen till välfärdsområdets kollegiala organ kvarstår i bestämmelsen. I barnskyddslagen kvarstår fortfarande bestämmelsen i 13 § där det föreskrivs om beslutsfattande myndighet i barnskyddsärenden. I lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda föreslås att bestämmelserna om kollegiala organ som beslutande organ för specialomsorgens centrala innehåll kvarstår och att hänvisningarna i lagen till specialomsorgens ledningsgrupp eller socialnämnden ändras till hänvisningar till (välfärdsområdets) kollegiala organ. I situationer enligt den nuvarande bestämmelsen där det i samband med bestämmelsen hänvisas till en nämnd eller där det med organ avses organ enligt 6 § i socialvårdslagen från 1982, kan organets lagstadgade beslutanderätt och rätt att föra talan i en instruktion delegeras till tjänsteinnehavare som är underställda organet, frånsett beslut om vård oberoende av egen vilja. Med anledning av ovanstående ändrar inte regleringslösningen som föreslås i den här propositionen den nuvarande möjligheten att delegera befogenhet i den mån de föreslagna ändringarna föreslår att befogenheten i bestämmelsen ska vara inom välfärdsområdet. I lagen om välfärdsområde ska man föreskriva om välfärdsområdets möjlighet att själv besluta om hurudana organ det definierar i sin förvaltningsstadga och om hur befogenheten överförs (35, 95 och 96 §). Detta medför konsekvenser till den utsträckning då uppgifterna i en del av kommunerna inom välfärdsområdet för närvarande sköts av ett organ och i en del av tjänsteinnehavare. Konsekvenserna beror således på välfärdsområdets kommande lösning. Dessa konsekvenser föranleds dock från propositionen om social- och hälsovårdsreformen, inte självständiga konsekvenser i den här propositionen. 

Förebyggande alkohol- och drogarbete och förebyggande barnskydd.I och med ändringen av lagen om ordnande av social- och hälsovård överförs social- och hälsovårdsuppgifterna som hänför sig till förebyggande alkohol- och drogarbete från kommunerna till de kommande välfärdsområdena. I praktiken kvarstår fortfarande organiseringen av helheten för det förebyggande alkohol- och drogarbetet i den egna regionen inom kommunerna. I uppgifterna som föreskrivs i 5 § tillkommer i praktiken inga andra ändringar än samordningen av arbetet i de kommande välfärdsområdena även med avseende på det förebyggande alkohol- och drogarbetet. I många kommuner är ordnandet av det förebyggande alkohol- och drogarbetet i stor utsträckning uppbyggt på arbetet och koordineringen i social- och hälsovårdstjänsterna och organiseringen av det förebyggande alkohol- och drogarbetet i dessa borde därmed säkerställas. Många kommuner verkar redan nu ha förutspått det här behovet genom att till exempel överföra arbetsuppgifterna för kontaktpersonen för det förebyggande alkohol- och drogarbetet från social- och hälsovården till förvaltningsområdena som kvarstår i kommunerna, såsom ungdoms- och undervisningsväsendet, samt genom att stärka ungdoms- och undervisningsväsendets roll i de verkställande sektorövergripande arbetsgrupperna för det förebyggande alkohol- och drogarbetet. Även lagstadgade organ som ansvar för det förebyggande alkohol- och drogarbetet är allt oftare andra än grundskydds- eller social- och hälsovårdsnämnder. De kommande välfärdsområdenas förebyggande alkohol- och drogarbetsuppgifter motsvarar med avseende på deras egen befogenhet uppgifterna som för närvarande hör till kommunen, dvs. i fortsättningen kommer välfärdsområdenas arbete att komplettera kommunernas förebyggande alkohol- och drogarbete med avseende på social- och hälsovårdstjänsterna. Centrala uppgifter som överförs till välfärdsområdena är tidig identifiering av systematisk riskanvändning av alkohol, användning av droger samt tobaks- och nikotinprodukter samt skadligt penningspelande och miniinterventioner samt tobaksavvänjning som genomförs inom social- och hälsovårdstjänsterna. Välfärdsområdenas uppgift är dessutom i fortsättningen att stöda kommunerna i sin region i deras förebyggande alkohol- och drogarbete i samarbete med regionförvaltningsverken. Organiseringen av välfärdsområdets och regionförvaltningsverkenas sakkunnigstöd och kommunernas och välfärdsområdets arbetsfördelning förutsätter systematisk resursering från alla parter. 

Organiseringsansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna från kommunerna till välfärdsområdena innebär med avseende på det förebyggande barnskyddet att annat än det förebyggande barnskyddet som ges inom social- och hälsovården kvarstår i kommunen, som till exempel stöd och särskilt stöd i exempelvis undervisningen, ungdomsarbetet och småbarnsfostran. Social- och hälsovårdstjänsterna som ingår i det förebyggande barnskyddet överförs således till välfärdsområdet, dessa tjänster utgörs till exempel av rådgivningstjänster och det egentliga barn- och familjeinriktade barnskyddet. Då nästan alla barn, unga och familjer omfattas av välfärdsområdenas förebyggande hälsotjänster och utbildningsväsendets tjänster som kvarstår i kommunen, och då organiseringsansvaret för det förebyggande barnskyddet i fortsättningen fördelas på ovan beskrivna sätt är det nödvändigt att det praktiska samarbetet mellan kommunerna och välfärdsområdet och ett tillräckligt informationsutbyte säkerställs genom att inrätta en fungerande samarbetsstruktur och -praxis. Detta förutsätter tillräcklig resursering både inom välfärdsområdena och i kommunerna för att barnskyddets förebyggande tjänster ska genomföras som en ändamålsenligt helhet med avseende på barn, unga och familjer. 

Planer för främjande av välbefinnande och hälsa. Enligt propositionen genomförs välfärdsplanen för barn och unga enligt barnskyddslagen i fortsättningen både i kommunen och regionalt inom välfärdsområdet. Planerna är en del av kommunens och välfärdsområdets välfärdsberättelse och -plan som föreskrivs i 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Kommunerna har redan för närvarande utarbetat välfärdsplaner för barn och unga. I fortsättningen skulle kommunens välfärdsplan för barn omfatta verksamheten som kvarstår i kommunen och välfärdsområdets regionala plan skulle omfatta välfärdsområdets tjänster. Välfärdsområdet ska samordna regionens planer till en fungerande helhet. Vid utarbetandet av planer ska kommunen och välfärdsområdet samarbeta såsom lagen om ordnande av hälsovård närmare föreskriver i nämnda paragrafer. På motsvarande sätt ska planen för att stödja den äldre befolkningen enligt 5 § i äldreomsorgslagen i fortsättningen genomföras både i kommunen och inom välfärdsområdet som en del av kommunens och välfärdsområdets välfärdsberättelse och -plan som föreskrivs i 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I fortsättningen skulle kommunens plan omfatta verksamheten som kvarstår i kommunen och välfärdsområdets regionala plan skulle omfatta välfärdsområdets tjänster. Välfärdsområdet ska samordna regionens planer till en fungerande helhet. Vid utarbetandet av planerna ska kommunen och välfärdsområdet samarbeta enligt 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård som föreskriver om välfärdsområdets ansvar i främjandet av välfärden och hälsan. Till följd av ovan beskrivna ändringar kan propositionen anses ha konsekvenser för kommunens och välfärdsområdets myndigheter men eftersom den föreslagna bestämmelsen i propositionen iakttar ovan beskrivna lösning som föranleds av social- och hälsovårdsreformen bedöms konsekvenserna inte vara betydande med avseende på självständiga konsekvenser i den här propositionen. 

Lag om penninginsamlingar.Den föreslagna ändringen i lagen bedöms inte ha betydande konsekvenser för de behöriga myndigheterna bland annat med beaktande av att det även enligt den gällande lagen om penninginsamlingar är möjligt att innehavaren av tillstånd för penninginsamling eller organisatörer av småskaliga insamlingar ordnar penninginsamling för statens, kommunens eller samkommunens verksamheter. 

Informationsledning. I propositionen om social- och hälsovårdsreformen föreslås det att det föreskrivs om uppföljningen och bedömningsskyldigheten av välfärdsområdets social- och hälsovård (lagen om ordnande av social- och hälsovård 29 §). Paragrafen föreslås föreskriva om hur befolkningens välbefinnande och hälsa samt social- och hälsovården uppföljs inom välfärdsområdet och hur informationen som erhålls utnyttjas för styrningen, ledningen och beslutsfattandet avseende social- och hälsovården inom välfärdsområdet samt i välfärdsområdets rapportering. Utgångspunkten är en pålitlig, effektiv och aktuell informationsproduktion som tjänar ovannämnda syften. Informationsgrunden ska vara enhetlig och jämförbar på såväl nationell nivå, mellan välfärdsområdena som inom välfärdsområdena. 

Genom ändringarna i 41 § 3 mom. i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården (nedan sekundärlagen) i den här propositionen säkerställer man att Nylands välfärdsområde och Helsingfors stad har samma möjlighet till informationsledning som övriga välfärdsområden. 41 § i sekundärlagen möjliggör samkörning av uppgifter från den organiseringsansvarigas eget register i informationsledningssyfte. Till följd av Nylands särlösning fördelas registreringen av patientuppgifter dock i separata patientregister för HUS-sammanslutningen, Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad. I och med den föreslagna bestämmelsen är det möjligt att Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad som har primärt organiseringsansvar även kan använda HUS-sammanslutningens uppgifter i informationsledningen. Behandlingen ska dock uppfylla nödvändighetsvillkoret såsom den föreslagna paragrafen föreskriver. 

Genom ändringarna i paragrafen säkerställer man också att Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad samt HUS-sammanslutningen i organiseringsavtalet kan avtala om arbetsfördelningen och samarbetet (9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland) på ett sätt som främjar genomförandet av hälsovårdens kostnadseffektivitet, produktivitet, kvalitet, patientsäkerhet, servicekedjornas och servicehelheternas funktion och språkliga rättigheter. I avtalet ska man även komma överens om avtalsparternas gemensamma åtgärder för att samordna parternas tjänster till helheter och en gemensam definition av social- och hälsovårdens servicekedjor och servicehelheter med vilka man kan säkerställa samordningen av tjänsterna och ett jämställt genomförande av tjänsterna i alla Nylands välfärdsområden och i Helsingfors. 

Till följd av särlösningen får Nylands välfärdsområden, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen separata informationsresurser för informationsledningen enligt organiseringsansvaret. Nyland välfärdsområden och Helsingfors stad skulle ha rätt att få nödvändiga uppgifter från HUS-sammanslutningen för informationsledningen då när den producerar tjänster på deras finansieringsansvar. Då sker utlämnandet av uppgifter från HUS-sammanslutningens register för informationsledning till Nylands välfärdsområdens och Helsingfors stads register för informationsledning. I enlighet med dataskyddsförordningens minimeringsprincip ska uppgifterna primärt behandlas statistiskt aggregerade. Ifall behandling av identifierbara uppgifter är nödvändigt är det möjligt såsom föreskrivs i 41 § i sekundärlagen. 

Det är av yttersta vikt att även man även i Nyland på samma sätt kan producera jämförbar uppföljnings- och bedömningsinformation som i övriga Finland. 29 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård möjliggör bemyndigande att utfärda förordning om det s.k. minimiinformationsinnehållet för social- och hälsovårdsministeriet. Sådana uppgifter ska även kunna produceras för den specialiserade sjukvården och i kombination med primärvårdens och socialvårdens uppgifter trots att genomförandeansvaret för den specialiserade sjukvården ligger hos HUS-sammanslutningen. 

Ramvillkoren som föranleds från särlösningen ska noggrant beaktas vid genomförandet av informationssystemen. Detta förutsätter ett informationssäkert genomförande av informationssystemen att informationssäkerhetskraven som föreskrivs i informationshanteringslagen noggrant uppfylls. Även andra skyldigheter i informationshanteringslagen, till exempel hanteringen och utnyttjandet av informations ska bedömas noggrant vid genomförandet av ändringen. 

Lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster. Användningen av servicekanalen, servicedatalagret, servicevyn samt meddelandeförmedlingstjänsten som myndigheten för digitalisering och befolkningsdata tillhandahåller är avgiftsfri för användarorganisationer. Även tjänsten för identifiering av fysiska personer samt behörighetstjänsten tillhandahålls tillsvidare avgiftsfritt för användarorganisationerna. För användningen av Statskontorets samlade förvaltningstjänst för internetbetalning uppbärs en avgift av användarorganisationen enligt självkostnadsvärdet. Det bedöms dock att den centraliserade stödtjänsten medför kostnadsfördelar i jämförelse med om aktörerna inom den offentliga förvaltningen själva avtalar om och ordnar tjänsten för internetbetalning. Dessutom ansvarar användarorganisationen för kostnaderna som anslutningen till användningen av stödtjänsterna och upprätthållandet av servicedatalagret och servicevyn medför. Skyldigheten att använda stödtjänsterna bedöms inte orsaka betydande kostnader för välfärdsområdena eller -sammanslutningarna eftersom största delen av tjänsterna är avgiftsfria och välfärdsområdena har tekniska möjligheter att bereda sig för anslutning till dessa tjänster och för att uppdatera uppgifterna som användningen av servicedatalagret förutsätter. Det är även möjligt att avvika från användningsskyldigheten om myndigheten av till exempel tekniska eller funktionella skäl eller av skäl som hänför sig till kostnadseffektiviteten nödvändigtvis måste använda andra tjänster i sin verksamhet eller i en del av den. 

Åland. I propositionen föreslås en omfattande ändring av lagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde. Landskapet Åland har infört några av rikets lagar till en del av den egna lagstiftningen med hjälp av så kallade blankettlagar. Därför måste man i landskapet Åland bedöma och eventuellt ändra eller precisera några av landskapets lagar. 

I propositionen föreslås det att man till vissa lagar eller till enskilda paragrafer i dessa som hör till rikets lagstiftningsbehörighet fogar bestämmelser om tillämpningen av dessa på Åland. Dessa bestämmelser medför inga nya uppgifter till kommunerna i landskapet Åland utan syftet med bestämmelserna är endast att bevara det nuvarande läget. De föreslagna bestämmelserna i propositionen medför därmed inga konsekvenser avseende organiseringsansvaret eller verksamheten i kommunerna i landskapet Åland. 

4.2.3  Samhälleliga konsekvenser

Ändringarna till följd av social- och hälsovårdsreformen har inte självständiga samhälleliga konsekvenser med undantag för iakttagelserna nedan. De föreslagna ändringarna är tekniska med undantag av kompletteringen om informationsledningen som hänför sig till Nylands särlösning som görs i 41 § 3 mom. i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården (552/2019) samt ändringen i 40 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården om att rätten att få information som föreskrivs i paragrafen gäller nödvändiga (behövliga för närvarande) upplysningar och utredningar och de föranleds av propositionen och lagstiftningen om inrättandet av välfärdsområden och verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. De samhälleliga konsekvenserna föranleds av ovannämnda proposition, inte av de föreslagna ändringarna i den här propositionen. 

Lag om penninginsamlingar.Den föreslagna ändringen i lagen bedöms inte försvaga medborgarsamhällets verksamhetsmöjligheter. I och med ändringen blir det däremot möjligt för till exempel organisationer och stiftelser att ordna penninginsamlingar även för välfärdsområdets och HUS-sammanslutningens verksamhet. 

Alternativa handlingsvägar

Ändringarna som föreslås i propositionen grundar sig på regeringens proposition 241/2020. Alternativen är således begränsade till ovannämnda propositions innehåll och det finns således inte alternativa lösningar för exempelvis begreppsapparaten. 

Remissvar

Bland remissinstanserna som gett sitt utlåtande via Utlåtande-fi-tjänsten valde cirka 65 procent alternativet "Den som lämnar utlåtande har inget särskilt att yttra om utkastet till proposition". Övriga remissinstanser hade valt alternativet "Den som lämnar utlåtande yttrar sig om utkastet till proposition". En del av remissinstanserna som yttrade sig om propositionsutkastet koncentrerade sig i sina utlåtanden på observationer i RP 241/2020 rd (den egentliga propositionen om social- och hälsovårdsreformen). En del av remissinstanserna fäste uppmärksamhet vid skillnaderna i användningen av terminologin i propositionsutkastets lagförslag 8bland annat hänvisningarna till HNS-sammanslutningen, invånarna och hemkommunen). Dessutom fäste justitieministeriet bland annat uppmärksamhet vid lagförslagen avseende social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde där de föråldrade termerna i den gällande bestämmelsen behöver uppdateras till nya eller föråldrade laghänvisningar (bland annat bestämmelserna om ändringssökande) till hänvisningar till gällande lagar. Tre ministerier yttrade sig om behovet av att göra tekniska ändringar i lagarna som inte ännu inte varit med i propositionsutkastet. 

Största delen av propositionsutkastets 109 lagförslag lyftes inte separat fram i remissinstansernas utlåtanden. Utöver de vanligaste observationerna i flera lagförslag som beskrivs ovan hänförde sig de viktigaste observationerna som riktas direkt till lagförslagen avseende social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsbransch såsom framgår nedan till lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården och hälso- och sjukvårdslagen samt några andra lagar. Med avseende på inrikesministeriets förvaltningsområde riktades de viktigaste observationerna till räddningslagen. 

På grundval av utlåtandena gjordes preciseringar i propositionen i vissa lagförslag avseende social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde och/eller i deras motiveringar om bland annat användningen av termer, hänvisningar till hemkommunen samt i några bestämmelser om ändringssökande. På grundval av utlåtandena gjordes å sin sida inga innehållsmässiga ändringar i lagarna. Det här förslaget ingriper inte heller på grundval av utlåtandena i riktlinjerna eller bestämmelselösningarna i regeringens proposition om social- och hälsovårdsreformen som är under beredning i riksdagen. Nedan beskrivs närmare hur remissvaren har beaktats med avseende på vissa lagförslag. 

Ålands landskapsregering lyfte i sitt utlåtande fram problemet med tillämpningen av vissa lagar med avseende på kommunerna i landskapet Åland med anledning av de föreslagna ändringarna i propositionsutkastet. Ålandsdelegationen yttrade i sitt utlåtande den 25.2, på separat begäran av social- och hälsovårdsministeriet, att man anser att hinder inte kan härledas från självstyrelselagen för att uppgifter som ingår i rikets befogenhet, som enligt rikslagen hör till kommunerna, förblir kommunala uppgifter på Åland trots att de i riket överförs till andra myndigheter som det inte finns motsvarande av i landskapet Åland. Rikets lagstiftning ska då enligt delegationen regleras så att kommunerna sköter dessa uppgifter på Åland. I sitt utlåtande konstaterade Ålandsdelegationen också att den inte tagit ställning till om bevarandet av vissa uppgifter för några kommuner (dvs. Ålands kommuner) är i enlighet med grundlagen då de med avseende på andra kommuner (dvs. rikets kommuner) överförs till andra myndigheter. Det föreslås att det till propositionen fogas en bestämmelse med avseende på Åland om socialvårdens uppgifter som hänför sig till vissa lagar eller deras enskilda paragrafer som nämns ovan. 

Lagen om förebyggande rusmedelsarbete

Med avseende på lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet framkom det i utlåtandena att man i propositionen borde förtydliga hur det förebyggande rusmedelsarbetets ansvar fördelas mellan kommunen och välfärdsområdet. Områdena skiljer sig från varandra och de praktiska samarbetsmodellerna är olika runt om i landet. I propositionen föreslås en samarbetsskyldighet enligt vilken de praktiska verksamhetssätten kan organiseras enligt de regionala och lokala behoven. 

Lag om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården

Dataombudsmannen konstaterade i sitt utlåtande att det föreslagits att 41 § 3 mom. i lagen om sekundär användning ska ändras så att Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad som har det primära organiseringsansvaret även kan använda uppgifter som uppkommit i HNS-sammanslutningen i informationsledningen om det är nödvändigt för syften som definieras i paragrafutkastet. Målsättningen är bland annat att främja hälso- och sjukvårdens kostnadseffektivitet, produktivitet, kvalitet, patientsäkerhet, servicekedjornas och tjänstehelheternas funktion och genomförandet av de språkliga rättigheterna i regionen. Behovet av en bestämmelse enligt förslaget verkar motiverat om den föreslagna särlösningen för Nyland genomförs. 

I några utlåtanden fästes uppmärksamhet vid termen på Nylands välfärdsområden som avviker från övriga bestämmelsen. Termen har preciserats genom att hänvisa till lagen om ordnande av social- och hälsovård samt räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

Helsingfors stad fäste i sitt utlåtande särskild uppmärksamhet vid att det vid bedömningen av bestämmelsen är centralt om den funktionella samordningen av tjänsterna som HNS-sammanslutningen, välfärdsområdena och Helsingforsstad ansvarar för och sömlösa servicekedjor även kan genomföras inom ramarna för särlösningen. Bland remissinstanserna lyfte även Esbo, Vanda, Lojo, Ingo, Kyrkslätt och Raseborg fram att den nya bestämmelsen inte innebär att välfärdsområdet i framtiden inte kan få ett annar välfärdsområdes patientuppgifter för informationsledningen. Enligt lagen skulle HNS inte kunna få uppgifter av välfärdsområdena för sin egen informationsledning. Ifall HNS möjlighet till informationsledning blir knapp på grund av avsaknad av bestämmelse får välfärdsområdet en eventuellt större roll i integreringen av tjänster. 

Detta är vad man avsett med särlösningen för Nyland. Genom ändringarna i 41 § om informationsledningensom föreslås i lagen om sekundär användning säkerställer man också att Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad samt HUS-sammanslutningen i organiseringsavtalet kan avtala om arbetsfördelningen och samarbetet (9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland) på ett sätt som främjar genomförandet av hälsovårdens kostnadseffektivitet, produktivitet, kvalitet, patientsäkerhet, servicekedjornas och servicehelheternas funktion och språkliga rättigheter. Genom förändringen kan även välfärdsområdena i Nyland utöva informationsledning med samma information som i övriga Finland och HNS å andra sidan med patientuppgifter som ingår i deras eget organiseringsansvar. Förslaget möjliggör samtidigt jämställda möjligheter till informationsledning för alla välfärdsområden i Finland. Enligt 41 § 2 mom. i lagen om sekundär användning, precis som för närvarande, om en tjänstetillhandahållare för utvärdering, planering eller utveckling av serviceverksamhet som denna ansvarar för eller av servicekedjor behöver jämföra sin egen verksamhet med andra tjänstetillhandahållares verksamhet, kan Tillståndsmyndigheten producera behövligt jämförelsematerial i form av aggregerade statistiska uppgifter i enlighet med 45 § på grundval av en begäran om information enligt 3 § 9 punkten. 

Kommunförbundet konstaterar i sitt utlåtande att förslaget om ändring av 41 § i lagen om sekundär användning ska ändras så att Nylands välfärdsområden, Helsingfors stad och HNS-sammanslutningen med avseende på informationsledning ska ha rätt att identifierbart behandla och samordna patientuppgifter som har lagrats i ett gemensamt patientregister för Nylands välfärdsområden, Helsingfors stad och HNS-sammanslutningen. 

Inget gemensamt patientregister föreskrivs i samband med den här propositionen. Aktörerna i fråga definierar inte tillsammans syftet och metoderna för behandlingen som förutsätts i artikel 26 i dataskyddsförordningen. 

HNS konstaterar i sitt utlåtande att HNS-sammanslutningen kommer att ha självständigt organiseringsansvar för ordnande av både social- och hälsovård samt räddningsväsendet i Nyland som grundar sig på 5 § i den föreslagna lagen och för specialuppgifter som grundar sig på övrig lagstiftning och även behovet att behandla uppgifter i Nylands välfärdsområden för att genomföra uppgiften om allmän nytta och använda den registeransvariges offentliga makt som artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen möjliggör. Nylands välfärdsområden, Helsingfors stad och HNS-sammanslutningen kommer således trots sekretessplikten att ha rätt att behandla och förena patientuppgifter för informationshantering då det är nödvändigt för att genomföra produktion, uppföljning, bedömning, planering, utveckling, ledning och övervakning av varje serviceverksamhet som de ansvarar för att ordna. Detta ska omfatta uppgifter som har uppkommit i var och ens egen verksamhet eller som lagrats i egna register samt uppgifter som hör till gemensamma register med avseende på integrationen av tjänster. 

HNS har även i fortsättningen möjlighet till mångsidig informationsledning i dess olika uppgifter enligt organiseringsansvaret och även för jämförelse med andra tillhandahållares serviceverksamhet enligt 41 § i lagen om sekundär användning. 

Enligt finansministeriets utlåtande ska man även med avseende på Nylands landskap säkerställa att förutsättningarna för informationsledningen effektivt och kvalitativt kan genomföras inom regionen. Utgångsmässigt genomförs förutsättningarna för informationsledningen bättre om även uppgifterna för Nylands landskaps del kan granskas på befolkningsnivå. Då skapas uppgifter av välfärdsområdena i landskapets och HNS-sammanslutningens uppgifter. 

Detta möjliggörs redan i gällande 41 § och dess 2 mom. och nu genom de föreslagna ändringarna 3 mom. i lagen om sekundär användning och genom förslagen i lagen om ordnande av social- och hälsovård (RP 241/2020 rd). 

Finansministeriet ansåg att propositionsutkastet inte innefattar bedömningen som avses i informationshanteringslagen trots att man genom förslagen i propositionsutkastet ändrar myndigheternas ansvar och skyldigheter som hänför sig till informationshanteringen. I den fortsatta beredningen av propositionsutkastet ska bedömningen kompletteras i det här avseendet. Dessutom ska man lyfta fram kostnaderna som ändringarna ovan orsakar. 

I ändringen av 41 § i lagen om sekundär användning ändras inte myndigheternas ansvar och skyldigheter som hänför sig till informationshanteringen utan ändringarna härstammar från regeringens proposition med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt till lämnande av underrättelse enligt artiklarna 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (RP 241/2020) och i den här propositionen är de föreslagna ändringarna av teknisk natur. 

Justitieministeriet fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att man i den fortsatta beredningen ska bedöma målsättningen enligt bestämmelsens allmänna intresse och dess proportionalitet mot målet som eftersträvas. I samband med den fortsatta beredningen ska man bedöma vilka bestämmelser för sekretessplikten som ska tillämpas på den föreslagna behandlingen. Dessutom ska man säkerställa att det föreslagna momentet är i linje med behandlingsrättigheterna i Finlands övriga regioner för att undvika en situation där Nyland välfärdsområden och Helsingfors stad har annorlunda rättigheter att behandla personuppgifter för informationsledningen. 

De paragrafspecifika motiveringarna i den här propositionen har kompletterats enligt justitieministeriets utlåtande. Motiveringarna är överensstämmande med motiveringarna i gällande 41 § i lagen om sekundär användning. 

Hälso- och sjukvårdslag

I bland annat Helsingfors stads, HNS, Kommunförbundets och Apottis utlåtanden ansåg man att 9 § i hälso- och sjukvårdslagen som föreskriver om det gemensamma patientregistret inte ska upphävas. Enligt utlåtandena har inte konsekvensen av Nylands särlösning för en sömlös överföring av patientuppgifter beaktats i bestämmelserna om patientdatasystemen i regeringens proposition RP 241/2021 rd och därför borde nämnda 9 § kvarstå i hälso- och sjukvårdslagen. 

Aktörerna i den gällande 9 § i hälso- och sjukvårdslagen ansvarar inte mera för ordnandet av social- och hälsovården i och med regeringens proposition RP 241/2021 rd. Bestämmelsen enligt gällande 9 § 2 mom. i hälso- och sjukvårdslagen, trots att den uppkommit i samverkan med grundlagsutskottet (GrUU 41/2010), är väldigt öppen och behandlingen av personuppgifter är inte kopplad till nödvändighet. Dessutom anges inte tydligt i momentet vilken instans som fattar beslut om överlåtande av patientuppgifter. Bestämmelsen härstammar från tiden innan dataskyddsförordningen och vid utarbetningen av denna har ingen bedömning gjorts om det eventuellt är fråga om ett gemensamt register enligt artikel 26 i dataskyddsförordningen där två eller flera instanser tillsammans bestämmer över behandlingens syften och metoder. 

Registerföringen av klient- och patientuppgifterna i Nyland föreskrivs i 24 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland. Paragrafen motsvarar innehållsmässigt 58 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I samma sammanhang föreslås det att det endast görs nödvändiga ändringar i registeransvaret till följd av ändringar i organiseringsansvaret. Det föreskrivs fortfarande om behandlingen av personuppgifter i flera gällande speciallagar för social- och hälsovården. Regeringens proposition om en ny kunduppgiftslag (RP 212/2020) är dessutom under beredning i riksdagen, som å sin sida betydligt främjar klient- och patientuppgifternas rörlighet, inte bara i Nyland utan mellan offentliga och privata tjänsteproducenter av social- och hälsovård i hela Finland. 

Vid social- och hälsovårdsministeriet har det inletts ett projektprogram för att förnya lagstiftningen om informationshanteringen inom social- och hälsovården. Syftet med reformen är att skapa en enhetlig lag om behandlingen av klientuppgifter inom social- och hälsovården som innehåller bestämmelser om dataskydd, behandlingen av handlingar, riksomfattande informationssystemtjänster och om styrningen av informationshanteringen. Författningsgrunden för informationshanteringen inom social- och hälsovården ska således bilda en tydlig, enhetlig och omfattande helhet som motsvarar kraven i grundlagen och Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning samt stöda utvecklingen av servicesystemet och tjänsterna inom social- och hälsovården och integrationen av social- och hälsovården. 

I några utlåtanden presenteras åsikter om innehållsmässiga ändringsbehov i hälso- och sjukvårdslagen till följd av social- och hälsovårdsreformen. I vissa utlåtanden anser man att det i fortsättningen inte är motiverat att genom lag lika exakt föreskriva om villkoren i 48 § (Utvidgat val av vårdenhet för icke-brådskande vård) i hälso- och sjukvårdslagen om när en klient inom välfärdsområdet kan byta hälsovårdscentral eller enhet för mun- och tandhälsa inom området. I det här lagpaketet granskas inte eventuella innehållsmässiga ändringsbehov i hälso- och sjukvårdslagen och därmed föreslås inte en sådan ändring. I vissa utlåtanden ansågs det 57 § i hälso- och sjukvårdslagen ska ändras så att man i anknutna enheter och aktiebolag i form av in-house i välfärdsområdet undantagsvis kan utöva offentlig makt. Regeringens proposition RP 241/2020 rd innefattar bestämmelseförslag om utövandet av offentlig makt och privata tjänsteproducenters roll så det är inte motiverat att avvika från den här bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagen. Frågan är även betydande med avseende på grundlagen. Enligt några remissinstanser som representeras av privata tjänsteproducenter borde man i 54 §, där man föreskriver om upphandling av tjänster förutom då tillhandahållaren inte kan tillhandahålla tjänsten inom föreskriven maximitid, inte ha bestämmelsehänvisningar till lagstiftningen om ordnande eftersom de begränsar tjänsterna som kan upphandlas från privata tjänsteproducenter. Inte heller med avseende på detta är det motiverat att avvika från lösningsförslagen som presenteras i RP 241/2020 rd. 

Barnskyddslag

Kommunförbundet lyfte i sitt utlåtande fram att formuleringen i 15 § om särskilda skyldigheter ska bevaras i bestämmelsens nuvarande läge, dvs. föreskriva om skyldigheter för servicestrukturen och inte för enskilda myndigheter. Dessutom lyfte man fram att det vid ändringen av kommunen till välfärdsområde är oklart hur ordnandet av småbarnsfostran för ett barn som placerats i en annan kommun och uppbärandet av kostnaderna för tjänsterna ska organiseras i fortsättningen. 

I och med utlåtandet har 15 och 16 b § i barnskyddslagen ändrats så de motsvarar observationerna. 

Justitieministeriet påpekade i sitt utlåtande att strukturen siten kuin i bestämmelserna om ändringssökande som används i hänvisningen till lagstiftningen som tillämpas i ändringssökandet inte är tillräcklig eftersom det inte framgår om det är fråga om en materiell eller informativ hänvisning. Bestämmelsen ska preciseras i detta avseende. Dessutom påpekade justitieministeriet om den överlappande bestämmelsen med lagen om rättegång i förvaltningsärenden med avseende på tidsfristen för anförande av besvär. 

Justitieministeriets observationer har korrigerats i paragraferna. 

Räddningslagen

Kommunförbundet fäste i sitt utlåtande uppmärksamhet vid att den nationella styrningen ska överensstämma med välfärdsområdenas självstyrelse. 

Vissa remissinstanser gav förslag på granskning av bestämmelsen om välfärdsområdets räddningsväsendes och räddningsverkets uppgifter. Förslagen hänförde sig till tillhandahållandet av prehospital akutsjukvård i Nyland, den nationella räddningsverksamheten och välfärdsområdets samarbete med kommunerna. 

Dessutom gavs det i utlåtandena förslag på precisering av bestämmelserna om tillgången till släckvatten, räddningsverkens samverkan, övervakningsuppgifter, registerhållning och ändringssökandet. 

I justitieministeriets utlåtande presenterades preciseringar på formuleringen av bestämmelsen om ändringssökande i räddningslagen. 

Räddningslagens paragrafer och deras motiveringar har på grundval av utlåtandena preciserats till den del som de föreslagna ändringarna hänför sig till bestämmelser som är nödvändiga till följd av grundandet av välfärdsområden. 

Lag om brandskyddsfonden

Remissinstanserna presenterade i sina utlåtanden att Brandskyddsfonden ska kunna bevilja bidrag även till fastighetsaktiebolag som helt ägs av kommunerna och till utvidgning av brandstationer. 

Lagen om brandskyddsfonden föreslås inte ändras enligt utlåtandena. Den gällande lagen presenterar inget sådant beviljande av bidrag utan det hör till Brandskyddsfondsstyrelsens egen bestämmanderätt. 

Specialmotivering

7.1  Lag om ändring av 20 b och 20 n § i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål

20 b §. Verksamhetstillstånd och anmälan. I 20 b § 2 mom. i den gällande lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål föreskrivs om verksamhetstillståndet som beviljas på ansökan för vävnadsinrättningens verksamhet. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska på skriftlig ansökan bevilja en kommun, samkommun, förening eller annan sammanslutning eller företag verksamhetstillstånd för verksamhet som bedrivs av en vävnadsinrättning, om inrättningen uppfyller kraven som separat föreskrivs i momentet. Det föreslås att momentet ändras så att Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet på skriftlig ansökan ska bevilja ett välfärdsområde, HUS-sammanslutningen, en förening eller annan sammanslutning eller företag verksamhetstillstånd för verksamhet som bedrivs av en vävnadsinrättning, om inrättningen uppfyller kraven som separat föreskrivs i momentet. Kraven ändras inte. 

20 n §. Givarsjukhus och transplantationscentrumet. Enligt gällande 20 n § 1 mom. föreskrivs om krav som ställs på givarsjukhus och transplantationscentrumet förutom i den här lagen dessutom i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989). Momentet föreslås bli ändrat så att kraven som ställs på givarsjukhus och transplantationscentrumet ska utöver i den här lagen dessutom föreskrivas i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

Lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskriver inte direkt om kraven som ställs på transplantationernas givarsjukhus eller transplantationscentrumet. Ändringen i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål är även avsedd att informativt hänvisa till hur bestämmelsen i lagen om ordnande av social- och hälsovård i allmänhet påverkar kraven på sjukhusen. 

7.2  Lag om ändring av 4 och 18 § i blodtjänstlagen

4 §.Tillstånd och anmälan. I 4 § 2 mom. i den gällande blodtjänstlagen föreskrivs om tillstånd som beviljas på ansökan för blodtjänstverksamhet. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska på skriftlig ansökan bevilja tillstånd för blodtjänst i fråga om kommuner, samkommuner, föreningar eller andra motsvarande sammanslutningar som har förutsättningar att uppfylla kvalitets- och säkerhetskraven för blodtjänst. Det föreslås att momentet ändras så att Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet på skriftlig ansökan ska bevilja tillstånd för blodtjänst i fråga om välfärdsområden, HUS-sammanslutningen, föreningar eller andra motsvarande samfund som har förutsättningar att uppfylla kvalitets- och säkerhetskraven för blodtjänst. Kraven ändras inte. 

18 §. Ledning och övervakning. I 18 § 3 mom. i den gällande blodtjänstlagen föreskrivs om ledningen och övervakningen av blodcentralerna. Enligt momentet gäller angående ledningen och övervakningen av blodcentralerna vad som bestäms i folkhälsolagen (66/1972), lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989), lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). Det föreslås att momentet ändras så att angående ledningen och övervakningen av blodcentralerna gäller vad som bestäms i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ), lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). 

7.3  Lag om ändring av lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården

8 §. Styrning av Tillståndsmyndighetens verksamhet och utvecklande av samarbetet mellan de personuppgiftsansvariga.Det föreslås att 1 mom. 2 och 3 punkten ändras så att social- och hälsovårdsministeriet i stället för kommunen kan utse en ledamot till styrgruppen som företräder välfärdsområdena som anordnare av social- och hälsovårdstjänster. Dessutom ska social- och hälsovårdsministeriet i stället för kommunen kunna utse en ledamot som företräder välfärdsområdena som anordnare av förebyggande social- och hälsovård utifrån Kommunförbundets förslag (3 punkten). 

32 §. Rätt för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården att få information. I 32 § föreskrivs om rätten för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården att få information. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till kommunen ändras till hänvisning till välfärdsområdet. 

41 §. Informationsledning. I 41 § föreskrivs om informationsledning. I 3 mom. föreskrivs för närvarande att utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. har kommuner och samkommuner rätt att för informationsledning på ett identifierbart sätt behandla och samköra också sådana kunduppgifter som lagrats i ett sådant gemensamt register som avses i 9 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). I den här propositionen föreslås det att 9 § i hälso- och sjukvårdslagen upphävs som en del av propositionen om hälso- och sjukvårdslagen. 

Trots förslaget om registrering av klient- och patientuppgifter i Nylands särlösning innebär det primära organiseringsansvaret för enskilda välfärdsområden i Nyland och Helsingfors stad som avses i lagen om ordnande av social- och hälsovård samt räddningsväsendet i Nyland ( / ), att enskilda välfärdsområden och Helsingfors stad trots sekretessplikten och med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen har rätt att på ett identifierbart sätt behandla och samköra kunduppgifter som har uppkommit i vars och ens egen verksamhet eller som är införda i dess egna register samt kunduppgifter som HUS-sammanslutningen producerar på basis av finansieringsansvaret för dess räkning. Med anledning av ovannämnda orsaker föreslås 41 § 3 mom. ändras så att momenten i fortsättningen föreskriver om Nylands välfärdsområdes och Helsingfors stads möjlighet att följa hur HUS-sammanslutningen producerar tjänster uttryckligen åt dem. Förslaget möjliggör samtidigt jämlika möjligheter för informationsledning i Finlands alla välfärdsområden. 

I den här lagen grundar sig informationsledningen på artikel 6.1 e enligt vilken uppgifterna kan behandlas om det är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Behandlingen ska vara nödvändig för produktion, uppföljning, bedömning, planering, utveckling, ledning eller övervakning av serviceverksamhet som genomförs på Nyland välfärdsområdes eller Helsingfors stads ansvar. 

Betydelsen av informationsledning betonas i och med reformen av ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Genom reformen ansvarar betydligt större områden än för närvarande, dvs. välfärdsområden, för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Genom ändringarna i paragrafen säkerställer man också att välfärdsområden i Nyland och Helsingfors stad samt HUS-sammanslutningen i organiseringsavtalet kan avtala om arbetsfördelningen och samarbetet (9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland) på ett sätt som främjar genomförandet av hälsovårdens kostnadseffektivitet, produktivitet, kvalitet, patientsäkerhet, servicekedjornas och servicehelheternas funktion och språkliga rättigheter. 

Genom förändringen kan även välfärdsområdena i Nyland utöva informationsledning med samma information som i övriga Finland och HNS å andra sidan med patientuppgifter som ingår i deras eget organiseringsansvar. 

Enligt 41 § 2 mom. i lagen om sekundär användning, precis som för närvarande, om en tjänstetillhandahållare för utvärdering, planering eller utveckling av serviceverksamhet som denna ansvarar för eller av servicekedjor behöver jämföra sin egen verksamhet med andra tjänstetillhandahållares verksamhet, kan Tillståndsmyndigheten producera behövligt jämförelsematerial i form av aggregerade statistiska uppgifter i enlighet med 45 § på grundval av en begäran om information enligt 3 § 9 punkten. 

Målsättningen med förslaget är även att förbättra tillgången på social- och hälsovårdstjänster och integrera tjänsterna till en koncisare helhet. För genomförandet av målsättningarna krävs nya slags verktyg för att helhetsbilden ordentligt ska kunna gestaltas och för att klienternas servicehelhet ska kunna kontrolleras. 

Möjliggörandet av informationsledningen är nödvändig både för att trygga folkhälsan och den sociala tryggheten och för att trygga enskilda registrerades grundläggande fri- och rättigheter, dvs. social trygghet som föreskrivs i 19 § i grundlagen. Dessa två grunder enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen går hand i hand: en effektiv och verkningsfull informationsledning leder till att klienterna får bättre service och på så sätt tryggas den registrerades rätt till hälsa och socialt välbefinnande samt patientsäkerhet. 

Den registrerades rättigheter skyddas i första hand med att användningsändamålet som föreskrivs i lag är begränsat. Uppgiftsbiträdet har lagstadgad sekretessplikt enligt 54 § i lagen om sekundär användning. Den registrerades rättigheter skyddas dessutom av bland annat kraven på informationssäkerhet som föreskrivs i 3 kap. i lagen om sekundär användning. 

Förädling av information och egentlig behandling av information vid ledning och beslutsfattande kan ofta ske på en förenklad nivå, eller på patient- eller klientgruppsnivå eller på något annat sätt anonymt eller pseudonymt så att en enskild person inte direkt kan identifieras, fastän processen med att producera information förutsätter behandling av identifierbar information. Tjänstetillhandahållaren ska vid planering av elektronisk behandling av uppgifter dessutom redan i princip reda ut och beakta i vilken utsträckning och på vilket sätt användningen av uppgifterna för eget behov kan genomföras utan identifierbara uppgifter. 

7.4  Lag om ändring av 58 § i hälsoskyddslagen

58 §.Förhållande till annan lagstiftning. I 58 § i den gällande hälsoskyddslagen (763/1994) hänvisas till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992). Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården är avsedd att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen varför hänvisningen till nämnda lag i 58 § i hälsoskyddslagen slopas. Dessutom föreslås det att hänvisningen till lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), som är avsedd att upphävas, ska ersättas med en hänvisning till den nya lagen om statsandel för kommunal basservice ( / ). 

7.5  Lag om ändring av lagen om moderskapsunderstöd

1 §.Lagens syfte och tillämpningsområde. Lagen om moderskapsunderstöd är direkt tillämplig lagstiftning i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för socialvårdens uppgifter. Eftersom hänvisningen till det kommunala organet i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till 1 § om landskapet Åland. 

2 §.Rätt till understöd. I 1 mom. föreslås det att hänvisningen till kommunens organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

12 §.Skyldighet att lämna uppgifter. Till 2 mom. 1 punkten föreslås det att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas. 

7.6  Lag om ändring av 8 § i tobakslagen

8 §.Kommunens uppgifter. Enligt gällande 8 § 1 mom. i tobakslagen sörjer kommunen för den lokala verksamheten för rökavvänjning inom sitt område. Utöver upplysningsverksamhet kan det även vara fråga om hälsorådgivning vid hälsovårdscentralerna som i fortsättningen hör till välfärdsområdenas ansvar. Det inledande stycket i 1 mom. föreslås därför ändras så att kommunen sörjer för den lokala verksamheten för rökavvänjning inom sitt område i samarbete med välfärdsområdet. 

I gällande 8 § 3 mom. i tobakslagen hänvisas till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992). Lagen i fråga är avsedd att upphävas varför även 8 § 3 mom. i tobakslagen upphävs. Det föreslås att den nya lagen om statsandel för kommunal basservice ( / ) med stöd av 1 § i nämnda lag ska tillämpas på statsandelen som beviljas för driftskostnaderna för sådana kommunala uppgifter som föreskrivs i tobakslagen. 

7.7  Lag om ändring av 38 § i narkotikalagen

38 §.Rätt att få uppgifter av aktörer och myndigheter. Det föreslås att Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdets rätt att trots sekretessbestämmelserna samt utan kostnad få information av välfärdsområdet som är nödvändig för utförandet av tillstånds- och kontrolluppgifter enligt narkotikalagen (373/2008) fogas till 1 mom. 

7.8  Lag om ändring av lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet

4 §. I 2 mom. föreskrivs om regionförvaltningsverkens nuvarande uppgift att stöda kommunernas förebyggande rusmedelsarbete. Enligt propositionen stöder regionförvaltningsverken även välfärdsområdets genomförande och utveckling av det förebyggande rusmedelsarbetet. 

5 §. I paragrafen föreskrivs om uppgifterna i kommunens förebyggande rusmedelsarbete. Enligt propositionen ska kommunen även i fortsättningen svara för organiseringen av det förebyggande rusmedelsarbetet inom sitt område och utser ett organ med ansvar för det förebyggande rusmedelsarbetet. Enligt 1 mom. ska välfärdsområdet stöda kommunen i genomförandet och utvecklingen av det förebyggande rusmedelsarbetet och sörja för det förebyggande rusmedelsarbetets uppgifter som avses i 2 mom. i social- och hälsovårdens tjänster. 

Kommunens och välfärdsområdets huvudsakliga uppgifter för förebyggande rusmedelsarbete ska motsvara kommunens nuvarande uppgifter i 2 mom. Både kommunen och välfärdsområdet ska till exempel sörja för uppföljningen av rusmedelsläget inom sitt område och se till att enskilda personer och hela befolkningen erbjuds information om rusmedelsskador och om hur de kan minskas. Kommunen och välfärdsområdet ska på motsvarande sätt öka och stödja kunskaperna om åtgärder för förebyggande rusmedelsskador inom alla sina uppgiftsområden samt föreslå och främja åtgärder för att förebygga rusmedelsskador inom sin förvaltning. Det förebyggande rusmedelsarbetets huvuduppgifter är i första hand att genom samarbete så effektivt som möjligt samordna kommunens och välfärdsområdets åtgärder och dessutom sörja för att åtgärderna samordnas med polisens åtgärder, med tillsynen över efterlevnaden av alkohollagen (1102/2017) och tobakslagen (549/2016), med näringslivets åtgärder och i synnerhet med organisationernas åtgärder som deltar i det förebyggande rusmedelsarbetet. 

Kommunerna har därmed precis som nu det övergripande ansvaret för ordnandet av det förebyggande rusmedelsarbetet inom sitt område. Det föreslås att uppgifterna som föreskrivs välfärdsområdet i 1 och 2 mom. i praktiken främst ska koncentreras på att stöda kommunerna inom området i genomförandet och utvecklingen av det förebyggande rusmedelsarbetet och i andra hand på välfärdsområdets eget ansvar för det förebyggande rusmedelsarbetets uppgifter i social- och hälsovårdstjänsterna. 

Det föreslås att det såsom nu hänvisas till bestämmelser om främjande av hälsa och välfärd i 3 mom. 

6 §. I paragrafen föreskrivs som i dagsläget om tryggandet av invånarnas möjligheter att delta och påverka. Dessa skyldigheter föreslås gälla förutom kommunerna även välfärdsområdena. 

7.9  Lag om ändring av lagen om ordnande av utredningar av sexual- och misshandelsbrott mot barn

2 §.Utförande av undersökningar. Enligt gällande 1 mom. ska samkommunerna för de sjukvårdsdistrikt som avses i 24 § i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) sörja för ordnandet av undersökningar enligt 1 § i denna lag. Bestämmelsen i lagen om specialiserad sjukvård är avsedd att upphävas och motsvarande bestämmelse är avsedd att fogas till 34 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Därför föreslås det att hänvisningen i det föreslagna 2 § 1 mom. till samkommunen för sjukvårdsdistriktet som avses i 24 § i lagen om specialiserad sjukvård ska ersättas med en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen som avses i 34 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

5 §.Avtal om tillhandahållande av service.6 §.Ersättning för kostnader.7 §.Betalning av ersättningar. Det föreslås att hänvisningarna i paragraferna till sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

7.10  Lag om ändring av 12 § i lagen om ersättning som betalas av statens medel till producenter av skyddshemstjänster

12 §.Myndigheter. Enligt 12 § 3 mom. i lagen om ersättning som betalas av statens medel till producenter av skyddshemstjänster (1354/2014) tillämpas på tillsynen över skyddshemsverksamheten i fråga om skyddshemsverksamhet som produceras av en offentlig tjänsteproducent 55 och 56 § i socialvårdslagen (710/1982). Nämnda paragrafer är avsedda att upphävas i samband med propositionen och en motsvarande bestämmelse avses i fortsättningen finnas i 46 och 48 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I propositionen föreslås det att om välfärdsområdet producerar skyddshemstjänster ska 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård tillämpas i sin helhet på tillsynen. Om producenten är någon annan offentlig tjänsteproducent, i praktiken kommunen, tillämpas 46 och 48 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård på tillsynen. 

7.11  Lag om ändring av lagen om underhållsstöd

1 §. Lagens syfte och tillämpningsområde. Lagen om underhållsstöd är direkt tillämplig i lagstiftningen i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommunen i lagen ändras till hänvisningar till välfärdsområden fogas en bestämmelse till 1 § om landskapet Åland. 

11 §.Ansökan om underhållsstöd. I 4 mom. föreslås det att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

12 §.Utlåtande av det organ som ansvarar för socialvården. I paragrafens rubrik och i 1–3 mom. föreslås det att hänvisningarna till kommunens organ ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

34 §.Rätt till uppgifter. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till paragrafen. 

7.12  Lag om ändring av lagen om bostadsbidrag för pensionstagare

7 §.Institutionsvård. Det föreslås att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom slopas hänvisningen till den upphävda lagen i 2 mom. 4 punkten. 

24 §.Beslut om bostadsbidrag. I 1 mom. föreslås det att hänvisningen till kommunens organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

28 §.Betalning till ett kommunalt organ. Det föreslås att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

43 §.Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Till 1 mom. 1 punkten föreslås det att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas. 

46 §.Uppgifter för förhandlingsförfarande som gäller institutionsvård. Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. till kommunens social- och hälsovårdsmyndigheter och inrättningar ändras till hänvisningar till välfärdsområdets social- och hälsovårdsmyndigheter och inrättningar. 

58 §. Tillämpningsområde. I lagen nämns uppgifter som enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör till rikets lagstiftningsbehörighet och som därför tillämpas direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om dess tillämpning på Åland. 

7.13  Lag om ändring av 16 och 19 § i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn

16 §.Utbetalning av stöd till vårdproducenten. Hänvisningen i 2 mom. till organet som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen föreslås ändras till en hänvisning till det kommunala organ som avses i 50 § i lagen om småbarnspedagogik (540/2018) eftersom uppgifterna som hänför sig till stöd av barns privata vård har överförts till det nämnda kommunala organets ansvar. 

19 §.Utbetalning under tiden för anstalts- eller familjevård. Det föreslås att hänvisningen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

7.14  Lag om ändring av lag om utkomstskydd för arbetslösa

1 kap. Allmänna bestämmelser 

5 §.Definitioner. Det föreslås att hänvisningen i 14 punkten till lagen om kommunala tjänsteinnehavare ändras till en hänvisning till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden. 

2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda 

1 §.Att lämna arbetet och att bli uppsagd. Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. till lagen om kommunala tjänsteinnehavare ändras till en hänvisning till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden. 

11 kap. Bestämmelser om verkställighet 

3 §.Beslut om förmåner.9 §.Betalning av arbetslöshetsförmån till ett kommunalt organ. Det föreslås att hänvisningarna i paragraferna till ett kommunalt organ ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

13 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter 

1 §.Rätt att erhålla uppgifter. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till 1 mom. 

7.15  Lag om ändring av 17 och 22 a § i militärunderstödslagen

17 §.Utbetalning i specialfall. Det föreslås att hänvisningen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. De angelägenheter som det föreskrivs om i militärunderstödslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och militärunderstödslagen tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

22 a §.Rätt att få uppgifter. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till paragrafen. 

7.16  Lag om ändring av 9 och 42 § i lagen om allmänt bostadsbidrag

9 §.Godtagbara boendeutgifter. I 9 § 5 mom. i lagen föreskrivs om godtagbara boendeutgifter. Det föreslås att 73 procent av räntan på lån som garanteras av välfärdsområdet även fogas som godtagbara boendeutgifter. 

42 §.Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till paragrafen. 

7.17  Lag om ändring av 1 § i lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård

1 §. Det föreslås att en hänvisning till välfärdsområdet fogas till paragrafen. 

7.18  Lag om ändring av barnbidragslagen

1 §.Lagens syfte och tillämpningsområde. Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden ska när det gäller landskapet Åland tillämpas på den behöriga myndigheten enligt Ålands landskapslagstiftning. 

Det föreslås att hänvisningarna i 7 § 4 mom., 11—13 § samt 16 § 4 mom. till kommunen och socialnämnden ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom föreslås det att laghänvisningen i 11 § 2 mom. uppdateras och att det till 16 § 2 mom. fogas rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter. 

7.19  Lag om ändring av lagen om handikappförmåner

Det föreslås att hänvisningarna i 9 § 5 mom., 15 § 2 mom., 22 § 1 mom. samt i 26 och 27 § till kommunala organ eller myndigheter ändras till hänvisning till välfärdsområdet. Det föreslås dessutom att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till 43 § 1 mom. 1 punkten

54 §.Tillämpningsbestämmelse. I lagen nämns uppgifter som enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör till rikets lagstiftningsbehörighet och som därför tillämpas direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om dess tillämpning på Åland. 

7.20  Lag om ändring av lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner

Det föreslås att hänvisningarna i 2 § 2 mom., 20 § 3 mom., 45 § 1 mom. samt i 48 § till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås att hänvisningen i 48 § 1 och 3 mom. till organet som avses i 6 § i socialvårdslagen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

2 §.Lagens tillämpningsområde. En del av uppgifterna som nämns i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner som för närvarande ingår i organiseringsansvaret för kommunerna och samkommunerna i Fastlandsfinland hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i 2, 11, 45, 48 och 59 § föreslås ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas ett nytt 2 § 3 mom. där det föreskrivs om tillämpningen av 11, 45, 48 och 59 § på landskapet Åland och kommunen i landskapet Åland. Det föreslås att nödvändiga tekniska ändringar görs i 2 mom. för att beakta Ålands landskapslagstiftning i bestämmelsen. 

11 §.Begränsning av rehabilitering i slutenvård. Det föreslås att hänvisningarna i 3 och 4 mom. till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås dessutom att ett tekniskt tillägg som föranleds av överföringen av verkställandet av det grundläggande utkomststödet till Folkpensionsanstaltens ansvar år 2017 fogas till 3 mom. 5 punkten. 

59 §.Erhållande av uppgifter på begäran. I 1 och 3 mom. föreslås ändringar som välfärdsområdesreformen medför. Hänvisningen i 1 mom. till Utbildningsfonden föreslås dessutom ändras som hänvisning till Sysselsättningsfonden till följd av att namnet på fonden ändrats. 

7.21  Lag om ändring av 2 § i lagen om alterneringsledighet

2 §.Tillämpningsområde. Paragrafen föreslås bli ändrad så att lagen om alterneringsledighet även tillämpas på personer som är i tjänsteförhållande eller därmed jämförbar anställning hos välfärdsområdet. 

7.22  Lag om ändring av 15 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner

15 §.Anställningsförhållanden som omfattas av arbetslöshetsförsäkringspremie. Det föreslås att hänvisningen till lagen om kommunala tjänsteinnehavare ändras till en hänvisning till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden. 

7.23  Lag om ändring av sjukförsäkringslagen

Det föreslås att hänvisningarna i 1 kap. 2 § 6 mom., 2 kap. 3 § och 4 § 2 och 3 mom., 4 kap. 1 § 1 mom. och 4 §, 13 kap. 8 § och i dess rubrik samt 10 § 2 mom. och 15 kap. 5 § 2 mom. till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att hänvisningen i 2 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten och 4 § 2 mom. 4 punkten till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården ändras till en hänvisning till lagen om välfärdsområden, att det till 11 kap. 3 § 3 mom. fogas en hänvisning till resultatpremiesystemet som tillämpas av välfärdsområdet, att det till 13 kap. 9 § och19 kap. 1 § fogas rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter samt att hänvisningarna i 15 kap. 12 §, 20 § 2 mom. och 19 kap. 2 § 2 mom. till de kommunala organen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås dessutom att det till 2 kap. 4 § 2 mom. 5 punkten fogas ett tekniskt tillägg som föranleds av överföringen av verkställandet av det grundläggande utkomststödet till Folkpensionsanstaltens ansvar år 2017. 

Angelägenheterna som det föreskrivs om i sjukförsäkringslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och därför tillämpas de direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom det föreslås att hänvisningarna till kommuner i 15 kap. 12 § och 20 § 2 mom. samt 19 kap. 2 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen ändras till hänvisningar till välfärdsområden, föreslås att det till ifrågavarande paragrafer fogas en bestämmelse om deras tillämpning på Åland. I 19 kap. 2 § 2 mom. föreskrivs även om hälso- och sjukvårdens uppgifter och därför ska det i lagpunkten i fråga konstateras om tillämpningen av bestämmelsen även i landskapet Åland. I det här avseendet kompletterar tillämpningsbestämmelsen bestämmelsen om tillämpningsområde i 1 kap. 2 § 6 mom. i lagen. 

7.24  Lag om ändring av 28 § i lagen om vuxenutbildningsförmåner

28 §.Rätt att få och lämna ut uppgifter. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till 1 mom. 

7.25  Lag om ändring av trafikförsäkringslagen

2 §. Definitioner. I 2 § definieras termer som används i trafikförsäkringslagen. Till 1 mom. 21 punkten föreslås det att definitionen av myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården fogas. Definitionen föreslås innefatta alla välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutingen till den del som de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

53 §. Förutsättningarna för ersättning för sjukvård. Det föreslås att det görs nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård som nämns i paragrafen är avsedda att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen och det föreslås att hänvisningarna till lagarna ersätts i paragrafen med hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

55 §. Rätt till fullkostnadsavgift för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. I paragrafens rubrik och i 1, 3 och 4 mom. föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. Samma ändring i innehållet föreslås även i 56 § 2 mom.  

81 §. Rätt att söka ändring för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. I paragrafens rubrik och i paragrafen föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Samtidigt föreslås det att hänvisningen i paragrafen till 6 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen ändras så den motsvarar den gällande Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

7.26  Lag om ändring av 7 och 10 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen

7 §. Rehabilitering som avser arbets- eller funktionsförmågan. I 1 mom. föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningen i 1 mom. om sjukvården som föreskrivs hälsovårdscentralen eller sjukvårdsdistriktet i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) föreslås ändras till välfärdsområde för att motsvara ändringarna i hälso- och sjukvårdslagen. 

10 §.Lagens primära natur. I paragrafen föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen föreslås bli ändrade till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med vilken avses välfärdsområden och välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ), till den del som de ordnar social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). Samtidigt föreslås det att hänvisningarna i 3 mom. till de upphävda lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (610/1991) och lagen om rehabiliteringspenning (611/1991) ändras till en hänvisning till lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005). 

De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om rehabilitering som ersätts tillämpas därför enligt trafikförsäkringslagen direkt i landskapet Åland. I paragrafen föreskrivs bland annat om ersättningar relaterade till kommunens socialvård och kommunens uppgifter relaterade till dessa. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen ändras i paragrafen till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för social- och hälsovården, fogas en bestämmelse om Åland till paragrafen. 

7.27  Lag om ändring av 1 § i patientförsäkringslagen

1 §.Lagens tillämpningsområde. I 2 mom. föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningen i paragrafen till kommunen föreslås bli ändrad till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med vilken avses välfärdsområden och välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ), till den del som de ordnar social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). Folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård som nämns i paragrafen är avsedda att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen och det föreslås att hänvisningarna till lagarna ersätts i paragrafen med hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.28  Lag om ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst

6 a §. I paragrafen föreslås ändringar som föranleds av lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen, kommunalförbund eller samkommun föreslås bli ändrade till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med vilken avses välfärdsområden och välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ), till den del som de ordnar social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om skada, ådragen i militärtjänst hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om skada, ådragen i militärtjänst tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I paragraferna föreskrivs bland annat om ersättningarna som ska betalas på grundval av uppgifterna relaterade till kommunens socialvård. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen ändras i paragrafen till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för social- och hälsovården, fogas en bestämmelse om Åland till paragrafen. 

Ändringar med samma innehåll föreslås även i tillämpliga delar i 6 b §, 6 d § 1 mom. 1 punkten. Samtidigt föreslås det att olycksfallsverkets föråldrade namn i 6 b § korrigeras till Statskontoret. 

43 §. I paragrafen föreslås ändringar som föranleds av lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen, kommunalförbund eller samkommun föreslås ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med vilken avses välfärdsområden och välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ), till den del som de ordnar social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om skada, ådragen i militärtjänst hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om skada, ådragen i militärtjänst tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I paragrafen föreskrivs om användning av rätten att föra talan på grundval av uppgifterna relaterade till kommunens socialvård. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen ändras i paragrafen till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för social- och hälsovården, fogas en bestämmelse om Åland till paragrafen. 

7.29  Lag om ändring av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

2 §.Definitioner. I 2 § definieras termer som används i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Det föreslås att definitionen av myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården fogas till 1 mom. 12 punkten. Definitionen föreslås innefatta alla välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen till den del som de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

36 §.Ersättning för sjukvårdskostnader. I 1 mom. föreslås ändringar som föranleds av lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård som nämns i paragrafen är avsedda att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen och det föreslås att hänvisningarna till lagarna ersätts i paragrafen med hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

40 §.Rätt till fullkostnadsavgift för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. I rubriken och 1 och 3 mom. föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. Ändringar med samma innehåll föreslås i tillämpliga delar även i 41 § 2 mom., 117 §, 126 § 1 mom., 238 § 2 mom. och 266 § 3 mom. 

143 §.Utbetalning av ersättning till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården eller Folkpensionsanstalten. I paragrafens rubrik och i paragrafen föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. 

Dessutom föreslås det att hänvisningen i rubriken och 3 mom. till socialvårdslagen och dess organ ska slopas. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I paragrafen föreskrivs bland annat om ersättningarna som ska betalas på grundval av uppgifterna relaterade till kommunens socialvård. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för social- och hälsovården, fogas en bestämmelse om Åland till paragrafen. 

145 §. Ersättningarnas inbördes företrädesordning. I paragrafens inledande stycke och i 7 punkten föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. 

7.30  Lag om ändring av lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar

4 §.Övriga definitioner och hänvisningsbestämmelser. I 4 § definieras termer som används i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Till 1 mom. 9 punkten föreslås det att en definition av myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården fogas. Definitionen föreslås innefatta alla välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen till den del som de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

38 §.Ersättning för sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården. I paragrafen föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. Ändringar med samma innehåll föreslås i tillämpliga delar även i 80 §, 85 § 1 mom., 136 § 2 mom. och 168 § 3 mom

97 §.Betalning av ersättningen till någon annan än den skadade. I paragrafens 4 punkt föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. Dessutom föreslås det att hänvisningen i 4 punkten till socialvårdslagen och dess organ ska slopas. Det föreslås att en ändring med samma innehåll görs i inledningen i 98 § och i 10 punkten

7.31  Lag om ändring av lagen om pension för arbetstagare

57 §.Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

119 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till socialvårdslagen eller organet enligt 6 § 1 mom. i nämnda lag, till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

121 §.Tidsfrist för framställande av betalningsyrkande. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till kommunen, samkommunen eller socialvårdens organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

122 §.Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke. Det föreslås att paragrafens rubrik och 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna i dessa till socialvårdslagen eller till organet enligt 6 § 1 mom. i nämnda lag, till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen i 1 mom. till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 4 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

123 §.Utbetalningsordning för pension. Det föreslås att paragrafens inledande stycke samt 8, 9 och 15 punkterna ska ändras så att hänvisningarna i dessa till kommunen, samkommunen eller organen i socialvårdslagen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

7.32  Lag om pension för företagare

2 a §. Tillämpning i landskapet Åland.De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för företagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för företagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

54 §.Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

104 §.Betalning av pension till annan än företagaren. Det föreslås att 1 mom. 2 och 4 punkter ändras så att hänvisningarna i dessa till organ i socialvårdslagen eller kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

7.33  Lag om pension för lantbruksföretagare

2 a §. Tillämpning i landskapet Åland. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för lantbruksföretagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för lantbruksföretagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

63 §.Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

98 §.Betalning av rehabiliteringsförmån och pension till annan än till mottagaren av förmånen. 1 mom. 3 och 5 punkten föreslås ändras så att hänvisningarna i dessa till ett organ eller en kommun enligt socialvårdslagen föreslås ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

7.34  Lag om ändring av lag om sjömanspensioner

57 §. Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

116 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till socialvårdslagen och organet enligt 6 § 1 mom. i nämnda lag, till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

118 §.Tidsfrist för framställande av betalningsyrkande. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till kommunen, samkommunen eller socialvårdens organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

119 §.Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke. Det föreslås att paragrafens rubrik och 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna i dessa till socialvårdslagen eller till organet enligt 6 § 1 mom. i nämnda lag ändras till hänvisningar till välfärdsområdet.Hänvisningen i 1 mom. till boendekommunen föreslås bli ändrat så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 4 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

120 §.Utbetalningsordning för pension. Det föreslås att paragrafens inledande stycke och 8, 9 och 15 punkterna ska ändras så att hänvisningarna i paragrafen till kommunen, samkommunen eller organen i socialvårdslagen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

7.35  Lag om ändring av pensionslagen för den offentliga sektorn

66 §. Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

85 §.Arbetsinkomster som berättigar till pension. Det föreslås att 3 mom. 13 punkten ändras så att välfärdsområdet fogas som betalare av mötesarvode för förtroendeuppdrag och samtidigt föreslås en språklig korrigering i paragrafen med avseende på kommunen.  

Det föreslås att det fogas ett nytt 6 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

131 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till organet enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen, till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet.  

Det föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

132 §.Tiden för framställande av regressanspråk. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till organ i socialvårdslagen, kommunen eller samkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

133 §.Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke. Det föreslås att paragrafens rubrik och 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna i dessa till ett organ enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen eller till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet.Hänvisningen i paragrafen till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 4 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

134 §.Utbetalningsordning för pension. Det föreslås att paragrafens inledande stycke och 8, 9 och 15 punkterna ska ändras så att hänvisningarna i dessa till organen enligt socialvårdslagen, kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

7.36  Lag om ändring av folkpensionslagen

63 §.Förmånsbeslut. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till det kommunala organet ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

67 §.Betalning av en förmån till ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till organet enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen och det kommunala organet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen i paragrafen till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

86 §.Uppgifter för avgörande av en förmån. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att hänvisningen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

112 a §.Tillämpning i landskapet Åland. De angelägenheter som det föreskrivs om i folkpensionslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och folkpensionslagen tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

7.37  Lag om ändring av 18 § i lagen om garantipension

18 §.Betalning till ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till organet enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen och det kommunala organet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen i paragrafen till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

38 a §. Tillämpning i landskapet Åland. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om garantipension hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om garantipension tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

7.38  Lag om ändring av 1 och 19 § i lagen om frontmannapension

1 §. Det föreslås att det fogas ett nytt 4 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om frontmannapension hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om frontmannapension tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

19 §. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till hemkommunen och hänvisningarna i 2 mom. till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

7.39  Lag om ändring av 21 § i lagen om pensionsstöd

1 a §. Tillämpning i landskapet Åland.De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pensionsstöd hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pensionsstöd tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

21 §.Betalning av pensionsstödet till ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till organet enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen och det kommunala organet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen i paragrafen till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

7.40  Lag om ändring av hälso- och sjukvårdslagen

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §.Tillämpningsområde. I 1 mom. ändras hänvisningen till tillhandahållandet av den hälso- och sjukvård som kommunerna enligt folkhälsolagen (66/1972) och lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) är skyldiga att ordna och på innehållet i denna hälso- och sjukvård till en hänvisning till tillhandahållandet av den hälso- och sjukvård som välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) samt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ) är skyldiga att ordna och på innehållet i denna hälso- och sjukvård. 

Med avseende på Nylands välfärdsområde och Helsingfors stad tillämpas enligt 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland dessutom vad som föreskrivs om välfärdsområden och ordnandet av social- och hälsovård i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) eller någon annanstans i lagen om annat inte föreskrivs i denna lag. Med anledning av ovannämnda bestämmelse hänvisar de bestämmelser som ändras i propositionen endast till välfärdsområdet som även avser Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad. I 2 § 5 mom. i nämnda lag föreskrivs dessutom att det på HUS-sammanslutningen även tillämpas vad som föreskrivs någon annanstans i lagen om ordnandet av hälsovård. Till bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen föreslås det att de uttryckliga hänvisningarna till HNS-sammanslutningen endast fogas till den del som det bedöms vara särskilt nödvändigt för att öka tillämpningen och förståelsen. 

Till 1 mom. fogas att 21 § i lagen tillämpas på miljö- och hälsoskyddet som kommunen ordnar. 

Enligt det gällande 2 mom. gäller vad som i denna lag bestäms om kommuner på motsvarande sätt de samarbetsområden som avses i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007). Lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform (490/2014) som förlängde giltighetstiden för ovannämnda lag är avsedd att upphävas i samband med propositionen och organiseringsansvaret för hälsovården överförs från kommunerna till välfärdsområdena i samband med social- och hälsovårdsreformen. Momentet föreslås bli upphävt. 

Paragrafens 3 mom. blir 2 mom. och ändras inte. 

I 4 mom. föreskrivs det om tillämpningen av lagen på landskapet Åland. Enligt gällande reglering tillämpas lagen inte på landskapet Åland, med undantag för bestämmelserna i 60 och 63 § om utbildningsersättning som ska betalas till verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården. Till paragrafen fogas som en teknisk precisering en hänvisning till att även 60 a §, i vilken det föreskrivs om ersättning för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt, ska tillämpas på landskapet Åland. I 60 a § finns det redan bestämmelser om att ersättning från staten betalas till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland.  

2 §.Lagens syfte. I 5 punkten ändras hänvisningen till samarbetet mellan kommunens olika branscher till samarbete mellan välfärdsområdets olika branscher samt mellan välfärdsområdet och kommunen. 

3 §.Definitioner. I 2 punkten ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till miljö- och hälsoskyddet slopas och dess uppgifter överförs inte från kommunerna till välfärdsområdet. 

I den gällande 6 punkten definieras specialupptagningsområde som ett område som utsetts i enlighet med 9 § i lagen om specialiserad sjukvård och som består av två eller flera sjukvårdsdistrikt. I 6 punkten definieras i fortsättningen i stället för specialupptagningsområdet samarbetsområdet med vilket avses ett område som definieras i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

4 §. Hälso- och sjukvårdens verksamhetsbetingelser. Enligt det gällande 1 mom. ska kommunerna anvisa tillräckliga resurser för främjandet av hälsa och välfärd, som utgör grunden för statsandelen för den kommunala basservicen, och för hälso- och sjukvårdstjänster. Enligt samma moment ska kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt förfoga över ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. I fortsättningen föreskrivs det om kommunens skyldighet att främja invånarnas välfärd och hälsa i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och om motsvarande skyldighet för välfärdsområdet i 7 § i nämnda lag. I 8 § i samma lag föreskrivs det å sin sida om organiseringsansvaret för hälso- och sjukvården. Enligt 8 § 2 mom. ska välfärdsområdet för att fullfölja sitt organiseringsansvar ha yrkesutbildad personal inom social- och hälsovård som verksamheten förutsätter samt administrativ och övrig personal i sin tjänst. 

Enligt det gällande 2 mom. ska ledningen för en verksamhetsenhet ha sådan multidisciplinär kompetens som främjar en högkvalitativ och säker vård, samarbetet mellan olika yrkesgrupper och utvecklandet av vård- och verksamhetsmetoder. I 8 § 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård finns en motsvarande bestämmelse om sektorsövergripande sakkunskap som krävs för ledningen av välfärdsområdets social- och hälsovård. 

I det gällande 3 mom. föreskrivs även om att hälso- och sjukvårdspersonalen i en kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska sammansättningsmässigt och numerärt svara mot behovet i området. 

Enligt gällande 4 mom. ska kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt förfoga över ändamålsenliga lokaler och ändamålsenlig utrustning för funktionerna inom hälso- och sjukvården. Med avseende på välfärdsområdena ingår motsvarande förutsättning i 8 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

Det föreslås att paragrafen upphävs. 

5 §.Skyldighet som gäller fortbildning. Den gällande 5 § ålägger kommunen och samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt att se till att hälso- och sjukvårdspersonalen i tillräcklig utsträckning deltar i fortbildning inom hälso- och sjukvård. Motsvarande bestämmelse om upprätthållande av social- och hälsovårdspersonalens yrkeskompetens finns i 59 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

6 §.Språket i samband med hälso- och sjukvårdstjänster. I den gällande 6 § föreskrivs om språket i samband med hälso- och sjukvårdstjänster. I fortsättningen föreskrivs om språket i samband med tjänster i 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

7 §.Enhetliga grunder för vård. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommuner och samkommuner för sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till välfärdsområden. I 2 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till välfärdsområdets olika aktörer. 

8 §.Kvalitet och patientsäkerhet. Enligt gällande 2 mom. ska den kommunala primärvården ansvara för samordningen av den samlade vården av en patient, om inte något annat särskilt avtalas. Innehållet i momentet ersätts med en hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

9 §. Registret över patientuppgifter och behandling av patientuppgifter.I gällande 1 mom. föreskrivs om ett gemensamt register inom hälso- och sjukvården. Enligt momentet bildar journalhandlingarna inom den kommunala primärvården och specialiserade sjukvården för dem som bor inom området för en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ett gemensamt register inom hälso- och sjukvården. Alla verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården som har anslutit sig till det gemensamma registret är registeransvariga till den del som gäller deras egna journalhandlingar. I fortsättningen finns inga samkommuner för sjukvårdsdistrikt och gemensamma register som avses i momentet och då registeransvaret överförs till välfärdsområdena i samband med social- och hälsovårdsreformen föreskrivs det om registerföringen av kund- och patientuppgifter i 58 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Enligt 1 mom. i paragrafen ovan är välfärdsområdet registeransvarig såsom avses i Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning för de klient- och journalhandlingar inom social- och hälsovården som uppkommit i den verksamhet som omfattas av dess organiseringsansvar och för de klient- och journalhandlingar inom social- och hälsovården som överförts från kommunernas och samkommunernas förvaltning till välfärdsområdet. 

I gällande 9 § 2 mom. föreskrivs om behandlingen av personuppgifter. Trots att bestämmelsen uppkommit i samverkan med grundlagsutskottet (GrUU 41/2010) är den väldigt öppen och behandlingen av personuppgifter är inte kopplad till nödvändighet. Dessutom anges inte tydligt i momentet vilken instans som fattar beslut om överlåtande av patientuppgifter. Tydligen fattar ingen instans beslut om överlåtandet utan all behandling är användning. Å andra sidan talas det dock i 3 mom. om överlåtelse mellan verksamhetsenheterna. Bestämmelsen härstammar från tiden innan dataskyddsförordningen och vid utarbetningen av denna har alltså ingen bedömning gjorts om det eventuellt är fråga om ett gemensamt register enligt artikel 26 i dataskyddsförordningen. 

I de gällande 2 och 3 mom. föreskrivs om patientens möjlighet att förbjuda utlämnande av uppgifter mellan verksamhetsenheterna. Informeringen av behandlingen av personuppgifter föreskrivs också i artikel 13 och 14 i dataskyddsförordningen vilka inte möjliggör nationellt rörelsefrihet. 

Enligt det gällande 4 mom. ska användningen av patientuppgifterna följas upp på det sätt som anges i 5 § i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007). Det ska datatekniskt säkerställas att en vårdrelation existerar mellan patienten och den som begärt uppgifter. Den registrerades rättigheter förblir desamma trots byte av personuppgiftsansvarig. Välfärdsområdet ansvarar således även i fråga om de handlingar som överförts till välfärdsområdet till exempel för att den registrerades rätt till insyn tillgodoses och felaktiga uppgifter rättas och för att uppgifter lämnas ut eller inte lämnas ut. I 58 § 1 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård hänvisas informativt till centrala lagar som föreskriver om klient- och patientuppgifter och behandlingen av dessa. I klientuppgiftslagen föreskrivs till exempel om patientens samtycke till utlämnande av uppgifter samt om rätten att begränsa samtycket genom förbud. Utlämnande av uppgifter förutsätter att vårdrelationen säkerställs datatekniskt. Enligt 58 § 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård får välfärdsområdet oberoende av sekretessbestämmelserna till en privat tjänsteproducent som producerar social- och hälsovårdstjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar lämna ut sådana klient- och patientuppgifter ur välfärdsområdets klient- och patientregister som är nödvändiga för att producera och tillhandahålla tjänster för en kund. 

I det gällande 5 mom. hänvisas till samkommunen för ett sjukvårdsdistrikts skyldighet att ansvara för den samordning som det gemensamma registret kräver och se till att skyldigheterna enligt 2 och 3 mom. följs vid utlämnande av uppgifter med hjälp av informationssystem. I fortsättningen finns inga gemensamma patientregister och samkommuner för sjukvårdsdistrikt. Den personuppgiftsansvariges ansvar överförs till välfärdsområdet i samband med reformen. 

Registerföringen av klient- och patientuppgifterna i Nyland föreskrivs i 24 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland. Paragrafen motsvarar innehållsmässigt 58 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I samma sammanhang föreslås det att det endast görs nödvändiga ändringar i registeransvaret till följd av ändringar i organiseringsansvaret. Det föreskrivs fortfarande om behandlingen av personuppgifter i flera gällande speciallagar för social- och hälsovården. Regeringens proposition om en ny kunduppgiftslag (RP 212/2020) är dessutom under beredning i riksdagen, den främjar å sin sida betydligt klient- och patientuppgifternas rörlighet, inte bara i Nyland utan mellan offentliga och privata tjänsteproducenter av social- och hälsovård i hela Finland. 

Vid social- och hälsovårdsministeriet har det inletts ett projektprogram för att förnya lagstiftningen om informationshanteringen inom social- och hälsovården. Syftet med reformen är att skapa en enhetlig lag om behandlingen av klientuppgifter inom social- och hälsovården som innehåller bestämmelser om dataskydd, behandlingen av handlingar, riksomfattande informationssystemtjänster och om styrningen av informationshanteringen. Författningsgrunden för informationshanteringen inom social- och hälsovården ska således bilda en tydlig, enhetlig och omfattande helhet som motsvarar kraven i grundlagen och Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning samt stöda utvecklingen av servicesystemet och tjänsterna inom social- och hälsovården och integrationen av social- och hälsovården. 

Det föreslås att paragrafen upphävs. 

10 §.Tjänsternas tillgänglighet och lika tillgång till tjänster. I den gällande paragrafen föreskrivs om kommunens och samkommunen för sjukvårdsdistriktets skyldighet att planera och genomföra tjänster på ett sätt som invånarnas behov kräver. I fortsättningen föreskrivs om tjänsternas tillgång och tillgänglighet i 4 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

2 kap. Främjande av hälsa och välfärd 

11 §.Att beakta hälso- och välfärdskonsekvenser.I den gällande paragrafen föreskrivs om beaktandet av hälso- och välfärdskonsekvenserna i kommunens och samkommunen för sjukvårdsdistriktets beredning av beslut och avgöranden. I fortsättningen föreskrivs om kommunens skyldighet att på förhand bedöma och beakta konsekvenserna som deras beslut har på människornas välfärd och hälsa enligt befolkningsgrupp i 6 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I 7 § 2 mom. i nämnda lag föreskrivs om samma skyldighet för välfärdsområdets del. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

12 §. Att främja hälsa och välfärd i kommunerna. I den gällande paragrafen föreskrivs om främjandet av hälsa och välfärd i kommunen. I fortsättningen föreskrivs detta i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I 7 § i nämnda lag föreskrivs på motsvarande sätt om främjandet av välfärd och hälsa på välfärdsområdet. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

13 §.Hälsorådgivning och hälsoundersökningar och 14 §.Screening. Hänvisningarna i paragraferna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

15 §.Rådgivningsbyråtjänster. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

I 3 mom. ändras hänvisningen till kommunens primärvård till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningarna till instanser inom välfärdsområdet som välfärdsområdet måste samarbeta med vid ordnandet av rådgivningstjänster slopas. I fortsättningen nämns alltså i det här sammanhanget uttryckligen endast instanser som ansvarar för småbarnspedagogiken och inte instanser som ansvarar för barnskyddet, annan socialvård och specialiserad sjukvård som i den gällande lagen. Genom social- och hälsovårdsreformen ansvarar välfärdsområdet själv, med undantag för småbarnspedagogiken, för de branscher som det gällande momentet hänvisar till och med vilka de ansvariga instanserna ska samarbeta. De olika branscherna som överförs till välfärdsområdets ansvar ska samarbeta även i fortsättningen. 

18 §.Företagshälsovård. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. I 3 mom. preciseras dessutom med hänvisningar till bestämmelsen om lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdet kan, med beaktande av vad som föreskrivs i 131-133 och 137 § i lagen om välfärdsområden ( / ) om verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden, enligt egen bransch producera sjukvårds- och andra hälso- och sjukvårdstjänster som avses i 14 § lagen om företagshälsovård för arbetstagare vars arbetsgivare verkar inom området på grundval av avtal som ingåtts med arbetsgivaren. Motsvarande avtal kan också ingås med företagare och andra som utför eget arbete. 

19 §.Hälso- och sjukvård för sjömän. Enligt 19 § ska Fredrikshamn, Helsingfors, Kemi, Kotka, Uleåborg, Jakobstad, Björneborg, Raumo, Nyslott, Åbo och Vasa för sjömän, oberoende av deras hemvist, upprätthålla hälso- och sjukvårdstjänster som omfattar mun- och tandvård, samt för sjömän, oberoende av på vilken ort rederiet finns, tillhandahålla sådan företagshälsovård som arbetsgivaren ska ordna enligt 12 § i lagen om företagshälsovård eller annan lag. I fortsättningen gäller dessa skyldigheter Helsingfors stad samt välfärdsområdena på vilka de uppräknade städerna är belägna. På så sätt ändras hänvisningen i paragrafen till de uppräknade städerna till hänvisningar till Helsingfors stad samt välfärdsområdena där ifrågavarande städer är belägna.  

21 §. Miljö- och hälsoskydd.Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom.om behörighetskravet för chefen som ansvarar för miljö- och hälsoskyddsverksamheten. Enligt momentet ska chefen ha en för branschen lämplig högskoleutbildning och tillräcklig erfarenhet och sakkännedom om uppgifter relaterade till verkställandet av miljö- och hälsoskyddet. Bestämmelsen i ärendet överförs från 41 § 2 mom. i folkhälsolagen (66/1972) till hälso- och sjukvårdslagen eftersom folkhälsolagen är avsedd att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen. 

2 mom. överförs oförändrat till 3 mom. 

22 §.Intyg. Hänvisningen i paragrafen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

3 kap. Sjukvård 

24 §.Sjukvård och 25 §.Hemsjukvård. I 24 § 1 mom. och 25 § 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

26 §.Mun- och tandvård. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Enligt det gällande 2 mom. ska den kommunala primärvården när den ordnar mun- och tandvårdstjänster samarbeta med personalen inom den specialiserade sjukvården, den övriga hälso- och sjukvården och socialvården. Genom social- och hälsovårdsreformen ansvarar välfärdsområdet för verksamheten som det hänvisas till i momentet och som förutsätter samarbete. Momentet föreslås bli upphävt. De olika branscherna som överförs till välfärdsområdets ansvar ska samarbeta även i fortsättningen. 

27 §.Mentalvårdsarbete. I 1 och 3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Till 3 mom. fogas en hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

28 §.Alkohol- och drogarbete. I 1 och 3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Till 3 mom. fogas en hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

29 §.Medicinsk rehabilitering. I 1,3 och 4 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

I 5 mom. korrigeras laghänvisningarna till hänvisningar till de gällande lagarna. 

30 §.Samarbete och hänvisning till annan rehabilitering. I 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen till primärvården ("och som det inte är ändamålsenligt att ordna inom primärvården") slopas. Med undantag av arbetsförvaltnings- och undervisningsmyndigheternas samt Folkpensionsanstaltens tjänster är välfärdsområdet i fortsättningen den instans som ordnar tjänsterna som avses i momentet och som personen efter behov ska hänvisas till. På så sätt slopas hänvisningarna inom välfärdsområdet så att man i fortsättningen inte hänvisar till sjukvårdsdistriktet och socialmyndigheten i momentet. I 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om samordningen av klienternas tjänster. 

31 §. Handräckning. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunens primärvård till en hänvisning till välfärdsområdet. Korrigering av gränsbevakningsväsendet till den korrekta formen Gränsbevakningsväsendet. 

I 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen till organet som avses i 6 § 1 mom. i folkhälsolagen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

4 kap. Samarbete inom hälso- och sjukvården samt regional service 

32 §.Samarbete mellan socialvården och hälso- och sjukvården. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunens primärvård och samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till barndagvården ändras till en hänvisning till kommunens småbarnspedagogik. Dessutom ändras ordföljden samt formuleringen "När den kommunala primärvården eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt (--) ska den samarbeta med socialvården och med barndagvården" till formuleringen "ska hälso- och sjukvården och socialvården samarbeta sinsemellan och med kommunens småbarnspedagogik". 

I 2 mom. ändras hänvisningen till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är anställd hos den kommun eller samkommun som ansvarar för hälso- och sjukvården till en hänvisning till en yrkesutbildad person inom välfärdsområdets hälso- och sjukvård. 

33 §.Samarbete mellan primärvården och den specialiserade sjukvården. I paragrafen ändras hänvisningarna till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområden och HUS-sammanslutningen. 

I 1 mom. slopas hänvisningen till samarbetet med kommunen som ansvarar för primärvården. 

I 2 och 3 mom. ändras hänvisningarna till den kommunala hälso- och sjukvården till hänvisningar till välfärdsområdets och HUS-sammanslutningens hälso- och sjukvård i formatet ”sin hälso- och sjukvård”.  

34 §.Plan för ordnande av hälso- och sjukvård. I den gällande paragrafen föreskrivs om skyldigheten att kommuner inom samma samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska göra upp en plan för ordnande av hälso- och sjukvård utifrån uppföljningsuppgifter om invånarnas hälsa och invånarnas servicebehov. I fortsättningen föreskrivs om social- och hälsovårdens servicestrategi i 11 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I servicestrategin ställer välfärdsområdet bland annat upp målsättningar för hur social- och hälsovårdstjänsterna genomförs med beaktande på invånarnas behov, lokala omständigheter och tjänsternas tillgång och tillgänglighet i välfärdsområdet. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

35 §.Forskning och utveckling inom primärvården. Paragrafens rubrik "Primärvårdsenheter" ändras till "Forskning och utveckling av primärvården". 

Enligt det gällande 1 mom. ska en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ha en primärvårdsenhet som har multidisciplinär kompetens på hälsoområdet och som stöder arbetet med att ta fram en plan för ordnande av hälso- och sjukvård i enlighet med 34 §. Det föreslås att 34 § blir upphävd med anledning av skälen i motiveringen till bestämmelsen ovan. Så som beskrivs i motiveringarna i 34 § ska välfärdsområdet i fortsättningen utarbeta en servicestrategi för social- och hälsovården som avses i 11 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Momentet föreslås bli upphävt. 

I paragrafen blir 2 mom. 1 mom. och hänvisningen till primärvårdsenheten ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

36 §.Regionalt främjande av hälsan, funktionsförmågan och den sociala tryggheten. I den gällande paragrafen föreskrivs att om samkommunen för ett sjukvårdsdistrikts skyldighet att erbjuda sakkunskap och stöd till kommunerna genom att ordna utbildning, sammanställa uppföljningsuppgifter som gäller välfärd och hälsa och genom att se till att dokumenterat effektiva handlingsmodeller och goda rutiner för förebyggande av sjukdomar och problem sprids till kommunerna. I paragrafen föreskrivs dessutom om beredningen av de regionala strategierna och planerna för främjandet av hälsan och välfärden i samarbete med kommunerna. I 7 § 4 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om välfärdsområdenas skyldighet att samarbeta för främjandet av välfärden och hälsan i kommunerna i området och stöda dem med sin sakkunnighet. I samma moment föreskrivs om välfärdsområdets skyldighet att förhandla med kommunerna i området om målsättningar, åtgärder, samarbete och uppföljning med avseende på främjandet av välfärden och hälsan. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

37 §.Utveckling, utbildning och forskning vid hälsovårdscentraler. I 1,3 och 4 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. I 1 mom. ändras hänvisningarna till primärvårdsenheten i samkommunen för sjukvårdsdistriktet samt till primärvårdsenheten till hänvisningar till den specialiserade sjukvårdsenheten. 

38 §.Regional beredskap för hälso- och sjukvård och statens medverkan i upprätthållande av beredskapen. I gällande 1 mom. föreskrivs om beredskapen för störningssituationer och exceptionella situationer, hälso- och sjukvårdens skyldighet att utarbeta en regional beredskapsplan samt skyldigheten att lämna information för skötseln av uppgifter relaterade till beredskapen och förberedelserna. I fortsättningen föreskrivs det om beredskap i 50 och 51 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I det gällande 2 mom. föreskrivs om statens medverkande med sin finansiering för upprätthållandet av beredskapen som behövs inom hälso- och sjukvården och för skötseln av exceptionella situationer. I fortsättningen föreskrivs det om statens finansiering av upprätthållandet av beredskapen och skötseln av störningssituationer i 52 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

Det föreslås att paragrafen upphävs. 

39 §.Prehospital akutsjukvård. I 1 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet och HNS-sammanslutningen. Enligt 5 § 2 mom. 4 punkten i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ansvarar HNS-sammanslutningen för organiseringen av den prehospitala akutsjukvården som avses i 39 § i hälso- och sjukvårdslagen. 

Enligt det gällande 2 mom. kan en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt organisera den prehospitala akutsjukvården inom hela sitt område eller en del av det genom att sköta verksamheten själv, genom att ordna vården i samarbete med räddningsväsendet i området eller med en annan samkommun för ett sjukvårdsdistrikt eller genom att anskaffa servicen från någon annan serviceproducent. Momentet föreslås ändras så att välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen kan besluta om tillhandahållandet av akutsjukvård genom att iaktta vad som föreskrivs i lagen om ordnande av social- och hälsovård och i räddningslagen (379/2011).  

I 3 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen samt hänvisningarna till specialupptagningsområdet till hänvisningar till samarbetsområdet. Den finska termen palvelutasopäätös (beslut om servicenivå) ändras till plural. Enligt förslaget fattar välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen beslut om servicenivån för akutsjukvården. 

40 §.Den prehospitala akutsjukvårdens innehåll. I 2 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområden och HNS-sammanslutningen.  

5 kap. Arbetsfördelninginom den specialiserade sjukvården 

Rubriken ”Specialupptagningsområde” ändras till ” Arbetsfördelningen inom en specialiserade sjukvården”. Specialupptagningsområdena ersätts i samband med social- och hälsovårdsreformen med social- och hälsovårdens samarbetsområden som avses i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

42 §.Specialupptagningsområdets uppgifter. Enligt den gällande paragrafen ska sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde tillsammans ordna specialiserad sjukvård inom sitt område. En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt som har ett universitetssjukhus ska ordna högspecialiserad sjukvård inom sitt upptagningsområde. Sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ska tillsammans sörja för den styrning och rådgivning som de kommuner och sjukvårdsdistrikt som hör till samma specialupptagningsområde behöver när det gäller att tillhandahålla specialiserad sjukvård och fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonalen och att organisera den vetenskapliga forskningen och utvecklingen. Specialupptagningsområdena ersätts i samband med social- och hälsovårdsreformen med social- och hälsovårdens samarbetsområden som avses i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I 34 § i nämnda lag föreskrivs om välfärdsområden som upprätthåller universitetssjukhus. I 36 § föreskrivs om välfärdsområdenas skyldighet, som omfattas av samma samarbetsområde för social- och hälsovården, att ingå ett samarbetsavtal. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

42 a §. Uppgifter relaterade till beredskap och förberedelser. I den gällande paragrafen föreskrivs om uppgifterna relaterade till sjukvårdsdistriktets som upprätthåller universitetssjukhuset och social- och hälsovårdsministeriets beredskap och förberedelse. I fortsättningen föreskrivs om beredskapen inom social- och hälsovårdens samarbetsområde samt om social- och hälsovårdsministeriets roll i 51 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

43 §.Avtal om ordnande av specialiserad sjukvård. I den gällande paragrafen föreskrivs om specialupptagningsområdets samkommuner för sjukvårdsdistriktets skyldighet att ingå avtal om ordnande av specialiserad sjukvård samt om frågor som avtalas däri. Specialupptagningsområdena ersätts i samband med social- och hälsovårdsreformen med social- och hälsovårdens samarbetsområden som avses i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I fortsättningen föreskrivs om välfärdsområdenas skyldighet, som omfattas av samma samarbetsområde för social- och hälsovården, att ingå ett samarbetsavtal samt om frågorna som avtalas däri i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I det gällande 4 mom. föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning enligt vilket närmare bestämmelser om frågor som det ska avtalas om i avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård får utfärdas genom förordning av statsrådet. I 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård finns motsvarande bemyndigande att utfärda förordning. Enligt 4 mom. kan dessutom statsrådet bestämma om avtalets innehåll om samkommunerna inte kan enas om hur den specialiserade sjukvården ska ordnas eller om avtalet inte uppfyller villkoren. I 38 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om statsrådets befogenhet att besluta om välfärdsområdenas samarbetsavtal. 

Det föreslås att paragrafen upphävs. 

44 §.Samarbete mellan samkommuner för sjukvårdsdistrikt som hör till olika specialupptagningsområden. Enligt den gällande paragrafen kan samkommuner för sjukvårdsdistrikt som hör till olika specialupptagningsområden ingå avtal om samarbete i fråga om den specialiserade sjukvården, om detta är nödvändigt för att tillgodose en finsk-, svensk- eller samiskspråkig patients språkliga rättigheter eller för att genomföra arbetsfördelningen i fråga om hälso- och sjukvårdstjänsterna. I fortsättningen föreskrivs det om samarbetet i välfärdsområdena i 8 kap. i lagen om välfärdsområden. Enligt motiveringarna i 52 § (samarbetsformer) i lagen "kan sådant samarbete bli aktuellt till exempel i situationer där välfärdsområden genom samarbete kan ... främja genomförandet av språkliga rättigheter och trygga tillgången till särskild sakkunskap". I 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om samarbetsavtal mellan välfärdsområden som hör till ett samarbetsområde för social- och hälsovården. Enligt 2 mom. ska samarbetsavtalet främja bland annat språkliga rättigheter. I 39 § i nämnda lag föreskrivs dessutom om samarbetet mellan tvåspråkiga välfärdsområden. Det föreslås att 44 § i hälso- och sjukvårdslagen upphävs. 

45 §.Arbetsfördelning och centralisering av vissa uppgifter inom den specialiserade sjukvården. I 4 mom. ändras hänvisningen till samkommunerna för sjukvårdsdistrikten med ett universitetssjukhus till en hänvisning till välfärdsområden med ett universitetssjukhus samt till HUS-sammanslutningen. Dessutom ändras hänvisningen till samkommunerna med ett universitetssjukhus till en hänvisning till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen. Enligt 5 § 2 mom. 1 punkten i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ansvarar HNS-sammanslutningen för ordnandet av tjänster som med stöd av 45 § i hälso- och sjukvårdslagen centraliseras till HNS-sammanslutningen. 

Hänvisningen till avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård som avses i 43 § ändras till en hänvisning till samarbetsavtalet som föreskrivs i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

6 kap Att få vård 

47 §.Val av vårdenhet för icke-brådskande vård. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. I 2 mom. ändras hänvisningen till personens boende eller vistelse utanför sin hemkommun till en hänvisning till personens boende och vistelse utanför sin hemkommun på ett sådant välfärdsområde där personens hemkommun inte finns. I momentet ändras också hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. I 3 mom. ändras hänvisningen till den kommunala specialiserade sjukvårdsenheten på specialupptagningsområdet där personens hemkommun finns till en hänvisning till välfärdsområdets specialiserade sjukvårdsenhet på samarbetsområdet där personens hemkommun finns. I momentet ändras även hänvisningarna till specialupptagningsområdet till en hänvisning till samarbetsområdet. I 4 mom. ändras hänvisningen till den kommunala enheten inom den specialiserade sjukvården i specialupptagningsområdet till en hänvisning till välfärdsområdets specialiserade sjukvårdsenhet och HUS-sammanslutningen. I 5 mom. ändras hänvisningarna till specialupptagningsområdet och specialupptagningsområdets sjukvårdsdistrikt till hänvisningar till samarbetsområdet. Uttrycket ”eller då någon annan omständighet oundgängligen kräver” ändras till det språkligt mer smidiga uttrycket ”och situationer där någon annan orsak oundgängligen kräver”. 

48 §.Utvidgat val av vårdenhet för icke-brådskande vård. I paragrafen ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet och hänvisningen till den kommunala specialiserade sjukvården till en hänvisning til välfärdsområdets specialiserade sjukvård. 

50 §.Brådskande vård. I 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom fogas en hänvisning till HNS-sammanslutningen med avseende på annan än brådskande mottagningsverksamhet för hälso- och sjukvård. Enligt 5 § 2 mom. 3 punkten i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ansvarar HNS-sammanslutningen för ordnandet av brådskande vård med undantag av brådskande mottagningsverksamhet för hälso- och sjukvård som avses i 50 § i hälso- och sjukvårdslagen. 

I 3 mom. ändras hänvisningen till Helsingfors och Nylands, Egentliga Finlands, Satakunta, Birkalands, Päijät-Häme, Södra Karelens, Norra Karelens, Norra Savolax, Mellersta Finlands, Vasa, Syd-Österbottens, Norra Österbottens och Lapplands sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till HUS-sammanslutningen samt Egentliga Finlands, Satakunta, Birkalands, Päijät-Häme, Södra Karelens, Norra Karelens, Norra Savolax, Mellersta Finlands, Vasa, Syd-Österbottens, Norra Österbottens och Lapplands välfärdsområden. Hänvisningen till sjukvårdsdistrikten med ett universitetssjukhus ändras också till en hänvisning till välfärdsområden med ett universitetssjukhus samt till HUS-sammanslutningen. 

I 4 mom. ändras hänvisningen till sjukvårdsdistrikten till en hänvisning till välfärdsområdena samt hänvisningen till sjukvårdsdistriktets specialupptagningsområde till en hänvisning till samarbetsområdet. Den finska meningen ”yhteispäivystyksessä tulee olla riittävä osaaminen tarvittavilta erikoisaloilta väestön tavanomaisten kiireellisten terveysongelmien hoitoon” ändras till den grammatikaliskt korrekta formen: ”Yhteispäivystyksessä tulee olla tarvittavien erikoisalojen riittävä osaaminen väestön tavanomaisten kiireellisten terveysongelmien hoitamiseksi” (Samjouren ska ha tillräcklig kompetens inom de specialområden som behövs för att sköta sedvanliga brådskande hälsoproblem hos befolkningen). Hänvisningen till avtalet om ordnande ändras också till en hänvisning till samarbetsavtalet och hänvisningen till sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet. Från "förverkligandet av befolkningens språkliga rättigheter i sjukvårdsdistriktet" slopas ordet "sjukvårdsdistrikt" utan att tillägga något i dess ställe. 

I 5 mom. ändras hänvisningen till kommunen och sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet. 

I 6 mom. ändras hänvisningen till planen för ordnande av hälso- och sjukvård och avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård till en hänvisning till samarbetsavtalet som avses i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

50 a §.Samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialjouren. I 1 mom. ändras hänvisningen till den kommunala myndigheten som ansvarar för socialvården till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för socialvården i välfärdsområdet. 

51 §.Att få vård inom primärvården. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

52 §.Att få vård inom den specialiserade sjukvården och 53 §.Att få vård inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga. I 52 § 1 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet. 

I 52 § 2 mom. och i 53 § 1 mom. ändras hänvisningarna till samkommunens sjukhus, sjukvårdsdistriktets sjukhus och till samkommunen för sjukvårdsdistriktets sjukhus till hänvisningar till välfärdsområdets sjukhus. 

54 §.Skyldighet för ett välfärdsområde att köpa tjänster. Enligt paragrafen om en kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt inte själv kan ge vård eller behandling inom de längsta väntetider som anges i 51–53 §, ska den ordna vården genom att köpa den av någon annan vårdgivare. I paragrafen och dess rubrik ändras hänvisningen till kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till välfärdsområdet. Till paragrafen fogas en hänvisning om att tillhandahållandet av tjänster föreskrivs i 9 § i lagen om välfärdsområden ( / ) och att det föreskrivs om köp av tjänster från en privat tjänsteproducent i 3 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

55 §.Offentliggörande av väntetider och bemyndigande att utfärda förordning. I 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen för välfärdsområdet, kommunen och sjukvårdsdistriktet samt till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

57 §.Ansvar för hälso- och sjukvården vid verksamhetsenheterna. I 3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Till 3 mom. fogas även en hänvisning till 12 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det i 2 mom. föreskrivs om begränsningar om köp av tjänster. 

58 §.Hemkommunens ansvar för patientens vårdkostnader. I den gällande paragrafen föreskrivs om ersättning av kostnader mellan kommunerna i situationer där kommunen har gett hälso- och sjukvårdstjänster till en invånare i en annan kommun. Om ersättning av kostnader mellan välfärdsområden föreskrivs i fortsättningen i 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

7 kap Ordnande av undervisning och forskning 

59 §.Statens utbildningsersättning till universitetssjukhus. I 1 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt med ett universitetssjukhus till en hänvisning till välfärdsområden med ett universitetssjukhus eller till HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till studerande som har påbörjat läkar- och tandläkarutbildning ändras till en hänvisning till studerande som har påbörjat läkar- eller tandläkarutbildning. 

I 2 mom. ändras hänvisningen till samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

60 a §.Ersättning för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt. I paragrafen ändras hänvisningen till en kommun eller samkommun som är huvudman för ett sjukvårdsdistrikt eller en hälsovårdscentral och en enhet som producerar öppenvårdstjänster som ingår i den hälso- och sjukvård kommunen eller samkommunen har ansvar för att ordna och som skaffas på basis av avtal eller på annat sätt för kommunens eller samkommunens räkning till en hänvisning till välfärdsområdet, HUS-sammanslutningen och en enhet som producerar öppenvårdstjänster som ingår i den hälso- och sjukvård välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen har ansvar för att ordna och som skaffas på basis av avtal eller på annat sätt för välfärdsområdets eller HUS-sammanslutningens räkning. 

61 §.Finansiering av hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå och 62 §.Nationell utvärderingsgrupp för den hälsovetenskapliga forskningen. I paragraferna ändras hänvisningarna till specialupptagningsområden till hänvisningar till samarbetsområden. I 61 § 3 mom. ändras hänvisningen till samkommuner för sjukvårdsdistrikt inom ett specialupptagningsområde till en hänvisning till välfärdsområden inom samarbetsområdet samt hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

63 §. Utbetalning av utbildningsersättning och forskningsfinansiering och 64 §. Skyldighet att lämna uppgifter. I 1 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt med ett universitetssjukhus till hänvisningar till ett välfärdsområde med ett universitetssjukhus samt till HUS-sammanslutningen. 

I 2 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till ett specialupptagningsområde till hänvisningar till ett samarbetsområde. 

65 §.Användning av lokaler som hör till ett välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen för utbildning och forskning. Paragrafens rubrik ändras genom att byta hänvisningen i den nuvarande rubriken till en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt och till en kommun eller samkommun som är huvudman för en hälsovårdscentral till en hänvisning till ett välfärdsområde och HUS-sammanslutningen. 

I 1 mom. ändras hänvisningen till ett universitetssjukhus som avses i 24 § i lagen om specialiserad sjukvård till en hänvisning till ett universitetssjukhus i ett samarbetsområde eller HUS-sammanslutningen. 

I 2 mom. ändras hänvisningarna till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområdet. 

I 3 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

I 4 och 5 mom. ändras hänvisningarna till samkommunen för sjukvårdsdistriktet eller till samkommunen till hänvisningar till ett välfärdsområde och HUS-sammanslutningen. 

8 kap Särskilda bestämmelser 

67 §.Fastställande av vad som är sluten vård. I 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunerna till hänvisningar till välfärdsområdet. 

68 a §.Lämnande av medicinska sakkunnigutlåtanden. I 1 mom. ändras hänvisningen till sjukvårdsdistrikt som är huvudmän för ett universitetssjukhus till en hänvisning till välfärdsområden och HUS-sammanslutningen som är huvudmän för ett universitetssjukhus samt hänvisningarna till Norra Savolax sjukvårdsdistrikt till hänvisningar till Norra Savolax välfärdsområde. 

I 2 mom. ändras hänvisningarna till Norra Savolax sjukvårdsdistrikt till hänvisningar till Norra Savolax välfärdsområde samt hänvisningen till sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

I 3 mom. ändras hänvisningen till Norra Savolax sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till Norra Savolax välfärdsområde. 

69 §.Skyldigheter enligt barnskyddslagen. I 1 mom. ändras hänvisningen till placeringskommunen eller det sjukvårdsdistrikt som placeringskommunen hör till som avses i 16 b § i barnskyddslagen till en hänvisning till placeringsvälfärdsområdet. Hänvisningen till kommunen som är ansvarig enligt 16 eller 17 § i barnskyddslagen (placerarkommunen) ändras till en hänvisning till välfärdsområdet som är ansvarigt enligt 16 eller 17 § i barnskyddslagen (placerarvälfärdsområdet). 

Enligt det gällande 3 mom. då en placeringskommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt har ordnat tjänster enligt 1 mom. ska placerarkommunen eller det sjukvårdsdistrikt som placerarkommunen hör till betala ersättning som motsvarar kostnaderna för den som har ordnat vården. I momentet görs motsvarande termändringar som 1 mom. 

71 §.Hälso- och sjukvård inom försvarsmakten. I paragrafen ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet samt till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till invånarna i kommunen eller samkommunens medlemskommuner ändras till en hänvisning till välfärdsområdets invånare eller till invånarna i välfärdsområdet som är medlem i HUS-sammanslutningen och Helsingfors stad. Dessutom korrigeras försvarsmakten till den korrekta formen Försvarsmakten. 

72 §.Ersättning från försvarsmakten. I 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Enligt det gällande 2 mom. bestäms ersättning för tjänster som avses i 71 § på grundval av ett avtal som kommunen eller samkommunen för sjukvårdsdistriktet har ingått med försvarsmakten. Om det inte har avtalats om ersättning ska försvarsmakten betala kommunen eller samkommunen en ersättning som motsvarar kostnaderna för att producera tjänsten. Därtill ska försvarsmakten betala kommunen ersättning för kostnaderna för brådskande öppen sjukvård och samkommunen ersättning för kostnaderna för brådskande sjukvård, även om det inte finns ett särskilt avtal om att sådan vård ska tillhandahållas. 2 mom. ändras enligt följande formulering: Ersättning för tjänster som avses i 71 § bestäms på grundval av ett avtal som välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen har ingått med försvarsmakten. Om det inte har avtalats om ersättning ska försvarsmakten betala en ersättning som motsvarar kostnaderna för att producera tjänsten. Därtill ska försvarsmakten betala välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen ersättning för kostnaderna för brådskande öppen sjukvård och ersättning för kostnaderna för brådskande sjukvård, även om det inte finns ett särskilt avtal om att sådan vård ska tillhandahållas. 

Dessutom korrigeras försvarsmakten till den korrekta formen Försvarsmakten i paragrafen. 

73 §.Överflyttning av patienten. I 1 mom. ändras hänvisningen till en patient som är bosatt i en annan kommun och som är intagen på vårdplats i kommunens hälsovårdscentral till en hänvisning till en patient vars hemkommun finns i ett annat välfärdsområde och som är intagen på vårdplats på välfärdsområdets hälsovårdscentral. Hänvisningen till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning som patientens boende- och hemkommun är huvudman för ändras till en hänvisning till en sådan hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning vars huvudman är det välfärdsområde där patienten har sin boende- och hemkommun.  

Dessutom preciseras momentet med avseende på Nylands välfärdsområden och HUS-sammanslutningen. Om patienten, i en situation som avses i momentet, är intagen på en vårdplats vid välfärdsområdets hälsovårdscentral då HUS-sammanslutningen i detta avseende är ansvarig för att ordna patientens hälso- och sjukvård, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att överflytta patienten till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning som HUS-sammanslutningen är huvudman för. Om patienten å sin sida är intagen på en vårdplats vid HUS-sammanslutningens hälsovårdscentral då välfärdsområdet i detta avseende är ansvarig för att ordna patientens hälso- och sjukvård, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att överflytta patienten till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning som det ansvariga välfärdsområdet är huvudman för. Uppgifter som på grundval av lagen direkt hör till HUS-sammanslutningen är i praktiken högspecialiserad sjukvård. Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad kan dock för egen del komma överens med HUS-sammanslutningen om att den även ansvarar för uppgifterna som primärt enligt lagen hör till dem, till exempel för en del av primärvården. På så sätt kan HUS-sammanslutningen ha hälsovårdscentraler. 

I 2 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

75 §.Lokaler som krävs för rättsmedicinska obduktioner samt ersättningar och arvoden som betalas för rättsmedicinska undersökningar. I 1 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

I 2 mom. ändras hänvisningen till hälsovårdscentralen och samkommunen för sjukvårdsdistriktets verksamhetsenhet till en hänvisning till välfärdsområdets eller HUS-sammanslutningens verksamhetsenhet. 

76 §.Utjämningssystemet. Enligt den gällande paragrafen ska sjukvårdsdistriktet ha en överenskommelse om utjämning av exceptionellt stora kostnader som en medlemskommun i samkommunen för sjukvårdsdistriktet haft för specialiserad sjukvård för en klient eller patient. Genom social- och hälsovårdsreformen ansvarar aktörerna som nämns i paragrafen inte längre för kostnaderna för den specialiserade sjukvården. Lagen om finansiering av välfärdsområden tillämpas i fortsättningen på beviljandet av statens finansiering för att täcka kostnaderna för uppgifter som hör till välfärdsområdenas organiseringsansvar. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

Lagförslaget innefattar en övergångsbestämmelse. 

7.41  Lag om ändring av 28 och 29 § i lagen om specialiserad sjukvård

28 och 29 §. I 28 § 1–3 mom. ändras termen samkommunen för sjukvårdsdistriktet och i 29 § 1 och 2 mom. termen kommunalförbund till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. I 28 § 3 mom. ändras hänvisningen till tjänseman vid universitetet till en hänvisning till anställda vid universitetet eftersom universitetets personal står i arbetsavtalsförhållande enligt universitetslagen (558/2009). 

Lagen om specialiserad sjukvård föreslås upphävas i regeringens proposition RP 241/2020 rd genom lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen (6. lagförslaget) med undantag för 28 och 29 §, därmed föreslås inga ändringar i andra paragrafer i lagen om specialiserad sjukvård än i 28 och 29 § i den här propositionen. 

7.42  Lag om ändring av mentalvårdslagen

2 §. Ledning och tillsyn. Från paragrafen slopas befogenhetsregleringen avseende tillsynen av mentalvårdsarbetet inom regionförvaltningsverkets och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens kommuner och samkommuner. I 2 mom. föreskrivs det däremot om en informativ hänvisning om att tillsynen av välfärdsområdena, inklusive tillsynen av mentalvårdsarbetet som välfärdsområdena ordnar, föreskrivs i 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I 3 och 5 mom. föreskrivs i fortsättningen om regionförvaltningsverkets och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens uppgifter för att övervaka statens sinnessjukhus. Motsvarande ändring görs i 33 a - 33 c § i lagen med avseende på tillsynsmyndigheternas befogenheter. 

Till 4 mom. överförs nu bestämmelsen i 2 mom. enligt vilken regionförvaltningsverket i sin tillsyn särskilt ska övervaka användningen av de begränsningar av självbestämmanderätten som avses i 4 a kap i mentalvårdslagen. Bestämmelsen är en specialbestämmelse och gäller således även tillsynen av välfärdsområdena, inte bara statens sinnessjukhus. 

1 mom. kvarstår oförändrat och 4 och 5 mom. i den gällande paragrafen överförs oförändrade till 6 och 7 mom. 

3 §.Tillhandahållande av mentalvårdstjänster. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till folkhälsoarbetet ändras till en hänvisning till primärvården och den specialiserade sjukvården. 

Bestämmelsen i 2 mom. upphävs. I momentet föreskrivs om den specialiserade sjukvården enligt lagen om specialiserad sjukvård. I 3 mom. upphävs likaså bestämmelsen där det också hänvisas till lagar som upphävts till följd av social- och hälsovårdsreformen, dvs. lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009). Dessa lagar är avsedda att upphävas i samband med reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. I stället för den här bestämmelsen föreskrivs i fortsättningen i 2 mom. hänvisningar till lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om välfärdsområdenas finansiering som alltså tillämpas på verksamheten som välfärdsområdet ordnar med stöd av mentalvårdslagen. 

4 §.Principerna för mentalvårdstjänsterna. Hänvisningarna till kommunen och samkommunen samt samkommunens område ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

5 §.Samordning av mentalvårdstjänsterna. I paragrafen föreskrivs om samordningen av mentalvårdstjänsterna. Om detta föreskrivs i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård så bestämmelsen om samordning i 1 mom. i den här paragrafen ändras därmed till en informativ hänvisning till nämnda 10 §. I 2 mom. slopas hänvisningen till socialväsendet i kommunen. 

6 §.Vård på statens sinnessjukhus. I 1 och 2 mom. ändras hänvisningarna till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområdet. 

9 a §.Remiss till observation och läkarens skyldighet att ingripa. Hänvisningen i 1 mom. till patientens hemkommun och hänvisningen i 2 mom. till sjukvårdsdistriktet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Som en lagteknisk ändring i 3 mom. ändras termen sjukvårdsenhet till verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. Paragrafens rubrik ändras så att det föreskrivs om "läkarens skyldighet att ingripa" och inte "hälsovårdscentralläkarens skyldighet att ingripa" eftersom det i paragrafen även föreskrivs om andra än hälsovårdscentralläkarnas skyldigheter.  

9 b §.Anmälan om en person som är i behov av vård. I 1 mom. ändras hänvisningen till den jourhavande kommunala enheten inom hälso- och sjukvården till en hänvisning till välfärdsområdets jourhavande enhet inom hälso- och sjukvården. I 1 mom. ändras dessutom ordföljden ""trots skyldighet att iaktta sekretess" till det vedertagna uttrycket "trots sekretessbestämmelserna". 

18 a §.Utskrivning under övervakning av en verksamhetsenhet inom välfärdsområdet. I paragrafens rubrik ändras hänvisningen till sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningarna i paragrafen till sjukvårdsdistriktet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

19 §. Specialomsorger om åtalade utvecklingsstörda.I den gällande paragrafen hänvisas till ledargruppen för specialomsorger som föreskrivs i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. I den här propositionen föreslås att organets namn ändras till välfärdsområdets kollegiala organ. Termändringen görs således även i den här paragrafen. 

23 a §. Läkaruppgifter som förutsätter ett tjänsteförhållande. Hänvisningarna till kommunen och samkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

31 §.Handräckning av polisen. I 1 mom. ändras hänvisningen till hälsovårdscentralen och sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen till sjukvårdsenheten ändras till en hänvisning till hälsovårdsenheten. 

31 a §. Tjänsteansvar. Hänvisningarna till kommunen och samkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

32 §. Verkställande av sinnesundersökning.I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunala sjukhus eller sjukvårdsenheter till hänvisningar till välfärdsområdets sjukhus eller annan verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom ett välfärdsområde och hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Dessutom ändras hänvisningen i momentet till personer som enligt lagen om hemkommun (201/1994) har bostad i den kommun som är huvudman för sjukhuset till en hänvisning till invånare i välfärdsområdet. Enligt 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård avses med invånare i välfärdsområdet personer som har sin hemkommun, som avses i lagen om hemkommun (201/1994), inom välfärdsområdet. 

33 §.Skyldighet att ordna hemresa för den som har blivit sinnesundersökt. I paragrafen föreskrivs om sjukhusets skyldighet att ordna eller bekosta hemresan för en person som blivit sinnesundersökt. Denna skyldighet ändras i 1 mom. till välfärdsområdets skyldighet eftersom det är mer motiverat i bestämmelselogiken att rikta organiserings- och kostnadsansvaret till anordnaren än till sjukhuset. 

33 a §. Inspektion av verksamheten och lokaler. 33 b §. Avhjälpande av missförhållanden. 33 c §. Anmärkning och uppmärksamgörande. I bestämmelserna om tillsynsbefogenheterna för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket i 33 a § 1 mom., 33 b § 2 mom. och 33 c § 1 mom. slopas hänvisningarna till kommunen och samkommunen och således gäller paragraferna endast tillsynen av statens sinnessjukhus. Enligt motiveringarna ovan i 2 mom. föreskrivs det i fortsättningen om övervakningen av mentalvårdsarbetet som välfärdsområdena ordnar i 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.43  Lag om ändring av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård

4 §.Definitioner. I 6 punkten ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. 

6 §.Rätt att anlita hälso- och sjukvårdstjänster i Finland. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. 

7 §.Begränsningar i mottagning för vård. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Dessutom ändras hänvisningen till kommunens invånare till välfärdsområdet där personens hemkommun finns, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen. 

9 §.Rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvårdstjänster som ges i en EU-stat. I 3 mom. ändras hänvisningen till personens hemkommun och till den samkommun där personens hemkommun ingår till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen där personens hemkommun ingår samt Helsingfors stad. Hänvisningen till kostnaden enligt 58 § i hälso- och sjukvårdslagen som, när hemkommunen inte är densamma som den vårdgivande kommunen, ska betalas av hemkommunen eller den samkommun som ansvarar för att ordna vården ändras till en hänvisning till kostnaden som enligt 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska tas ut för kostnader för vård som tillhandahållits en invånare i ett annat välfärdsområde. Dessutom ändras hänvisningen till personens hemkommun och den samkommun som ansvarar för att ordna vården till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. 

I 4 mom. ändras hänvisningarna till Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt till hänvisningar till HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till kostnaden som enligt 58 § i hälso- och sjukvårdslagen faktureras när hemkommunen inte är densamma som den vårdgivande kommunen eller den samkommun som ansvarar för att ordna vården ändras till en hänvisning till kostnaden som enligt 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska faktureras för vård som tillhandahållits en invånare i ett annat välfärdsområde. 

12 §.Ansökan, fastställande och utbetalning av ersättningsbelopp. I 2 mom. ändras hänvisningen till patientens hemkommun och till samkommunen som hemkommunen hör till en hänvisning till det välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen som patientens hemkommun hör till eller till Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till patientens hemkommun ändras till en hänvisning till välfärdsområdet, HUS-sammanslutningen och Helsingfors stad. 

13 §.Tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten. I 5 mom. ändras hänvisningen till Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till HUS-sammanslutningen. 

20 §.Statlig ersättning till den offentliga hälso- och sjukvården. I 1 och 3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. I 1 mom. ändras hänvisningen till 3 § 1 mom. i lagen om specialiserad sjukvård och 14 § i folkhälsolagen till en hänvisning till 56 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I 4 mom. ändras hänvisningen till kommunen, samkommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till kostnader för vård som getts till en invånare i en annan kommun enligt 58 § i hälso- och sjukvårdslagen ändras till en hänvisning till kostnader för vård som getts till en invånare i ett annat välfärdsområde enligt 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I 5 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till det upphävda 13 a § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ändras till en hänvisning till 55 § i trafikförsäkringslagen (460/2016). 

21 §.Välfärdsområdets, Helsingfors stads och HUS-sammanslutningens ansvar för ersättningskostnader. I paragrafens rubrik och i 1-3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Som teknisk ändring slopades dessutom den onödiga hänvisningen till lagen om hemkommun och paragrafens språkdräkt preciserades. 

32 §.Vissa persongruppers rätt att få vårdförmåner i Finland. I 1 och 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen samt kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Dessutom preciseras paragrafens språkdräkt. 

7.44  Lag om ändring av lagen om ömsesidig sjuk- och hälsovård i gränstrakt

2 §. I paragrafen ändras hänvisningen till "kommunalläkare motsvarande tjänsteställning" till formuleringen en ställning som motsvarar läkare i tjänsteförhållande. Stavningen på det finska ordet "niinkuin" ändras till den språkriktiga formen "niin kuin" (så som). 

4 §. och 9 §. I paragraferna ändras hänvisningarna till stads- och kommunalläkare i gränstrakt till hänvisningar till läkare i tjänsteförhållande. 

10 §. Hänvisningen till patientens hemkommun ändras till en hänvisning till välfärdsområdet enligt patientens hemkommun. Paragrafens föråldrade hänvisningar till statsunderstöd åt lokala sjukhus och lagen om sjukhus ersätts så att staten ersätter skillnaden mellan vårddagsavgiften vid ett finskt sjukhus och vårdagssavgiften vid det utländska sjukhuset till välfärdsområdet. På ersättningen tillämpas statsunderstödslagen (688/2001). 

I paragrafen ändras stavningen på finska ordet "rajaalueen" till den språkriktiga formen "raja-alueen" (gränstrakt). 

7.45  Lag om ändring av 8 § i lagen om avbrytande av havandeskap

8 §. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen och kommunalförbundet till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till annan av rättsskyddscentralen för hälsovården förordnad läkare ändras till en hänvisning till annan läkare som beviljats tillstånd av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. 

I 2 mom. ändras hänvisningen till rättsskyddscentralen för hälsovården till en hänvisning till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. 

7.46  Lag om ändring av 9 § i lagen om klienthandlingar inom socialvården

9 §.Basuppgifter som ska antecknas i en klienthandling. I 2 punkten ändras hänvisningen till hemkommun till en hänvisning till välfärdsområdet där klientens hemkommun som avses i lagen om hemkommun (201/1994) finns. 

7.47  Lag om ändring av socialvårdslagen (710/1982)

2 kap.Förvaltning. I det gällande 2 kap. i socialvårdslagen (710/1982) föreskrivs om myndighetstillsynen och relaterad ledning, kommunens skyldighet att planera, genomföra och ordna socialvård samt om kommunens lokaliteter och hjälpmedel. Om nämnda frågor föreskrivs med avseende på välfärdsområdena i fortsättningen i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). I kapitlet föreskrivs också om organet som ansvarar för kommunens socialvård och dess uppgifter. I fortsättningen föreskrivs om välfärdsområdets lagstadgade och frivilliga organ i 35 § i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdet kan besluta om det enligt 95 § i nämnda lag grundar nämnder i sin förvaltningsstadga. I 96 § i ovannämnda lag föreskrivs dessutom om överföring av befogenhet. 2 kap. föreslås upphävas. 

40 §. I den gällande 40 § föreskrivs om språk som ska användas vid ordnande av socialvård. I fortsättningen föreskrivs om språk som ska användas vid ordnande av tjänster i 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

5 kap.Kommunernas ömsesidiga ersättningar. I det gällande 5 kap. föreskrivs om ersättning av kostnader mellan kommunerna i situationer där kommunen har gett anstaltsvård till en invånare i en annan kommun. I kapitlet föreskrivs också om organiseringsansvaret för tjänsterna i de fall då personen använder sin rätt att välja hemkommun såsom föreskrivs i 3 a § i lagen om hemkommun (201/1994). I kapitlet föreskrivs dessutom om den tidigare hemkommunens fortsatta ansvar för vårdkostnaderna trots byte av hemkommun. I kap. 8 i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs i fortsättningen om ersättning av kostnader mellan välfärdsområdena, överföring av organiseringsansvar då personen använder sin rätt att välja hemkommun enligt 3 a § i lagen om hemkommun samt överföringen av kostnadsansvaret till välfärdsområdet där den nya hemkommunen finns. 5 kap. föreslås upphävas. 

8 kap.Särskilda stadganden. Kap. 8 föreslås upphävas med undantag av 52 §. Hänvisningarna i den gällande 52 § till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

I den gällande 53 § föreskrivs om kommunens skyldighet att sörja för tillräckligt deltagande av socialvårdspersonalen i kompletterande utbildning som ordnats för dem. Personalens yrkeskompetens föreskrivs i fortsättningen i 59 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I den gällande 54 § föreskrivs om organets, som avses i 6 § 1 mom., skyldighet att samarbeta med myndigheterna, organen och sammanslutningarna. Upphävandet av bestämmelsen om organet som avses i 6 § 1 mom. motiveras i samband med grunden för upphävandet ovan i 2 kap. I fortsättningen föreskrivs dessutom om välfärdsområdets ansvar att samordna klienternas tjänster i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I den gällande 55 § föreskrivs om inspektionen av kommunernas och samkommunernas verksamhet enligt socialvårdslagen samt de lokaler som används i verksamheten. I fortsättningen föreskrivs om inspektion av välfärdsområdenas social- och hälsovårdsverksamhet och lokaler som används i verksamheten i 46 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I den gällande 56 § föreskrivs om åtgärder som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket kan vidta då brister eller andra missförhållanden som äventyrar klientsäkerheten i tillhandahållandet av social- eller hälsovård uppdagas eller då verksamheten i övrigt strider mot lagen. I fortsättningen föreskrivs i 48 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård om åtgärder som tillsynsmyndigheten kan vidta då brister eller andra missförhållanden som äventyrar klient- eller patientsäkerheten i tillhandahållandet av social- eller hälsovård uppdagas eller då verksamheten i övrigt strider mot lagen. 

I den gällande 57 § föreskrivs om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens och regionförvaltningsverkets möjlighet att ge kommunen eller samkommunen eller den tjänsteman som ansvarar för den felaktiga verksamheten en anmärkning eller uppmärksamgöra den övervakade på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och att god förvaltningssed ska iakttas. I fortsättningen föreskrivs i 47 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård om tillsynsmyndighetens möjlighet att ge välfärdsområdet eller personen som ansvarar för den felaktiga verksamheten så kallad administrativ vägledning eller uppmaning då någon brist, felaktighet, försummelse eller annat missförhållande har uppdagats i ordnandet av social- eller hälsovården, men då det inte anses ge upphov till åtgärder som avses i 48 § i nämnda lag. 

I den gällande 60 § föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning. Bemyndigandet att utfärda förordning enligt paragrafen föreslås upphävas i propositionen. Innehållet i socialvårdsförordningen 607/1983 regleras på lagnivå i olika lagar. 

7.48  Lag om ändring av socialvårdslagen

1 §. Lagens syfte.I 5 punkten ändras hänvisningen till samarbetet mellan social- och hälsovården och kommunens olika sektorer samt andra aktörer till en hänvisning till samarbetet mellan socialvården inom välfärdsområdet och kommunens olika sektorer samt andra aktörer. 

2 §.Tillämpningsområde. I 1 mom. ändras hänvisningen till den kommunala socialvården till en hänvisning till socialvård inom välfärdsområdet. 

3 §.Definitioner. I 1 punkten ändras hänvisningen till kommunal socialservice till en hänvisning till socialservice inom välfärdsområdet. 

6 §.Rådgivning och handledning. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommuninvånarna till en hänvisning till invånare inom välfärdsområdet. 

7 §.Strukturellt socialt arbete. I 2 mom. och 2 och 3 punkterna ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. I 3 mom. ses dock även införlivandet av sakkunskap inom socialvården som en del av den kommunala planeringen. 

8 §.Att ge akt på och främja välfärd hos personer som behöver särskilt stöd och 9 §.Att ge akt på och främja barns och unga personers välfärd. I 1 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till de kommunala myndigheterna till hänvisningar till välfärdsområdesmyndigheterna och de kommunala myndigheterna. I 2 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till kommuninvånarna och organisationer som är verksamma i kommunen till hänvisningar till välfärdsområdets invånare och organisationer som är verksamma i välfärdsområdet. 

12 §.Tryggande av nödvändig omsorg och försörjning. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till hemkommunen och samkommunen som hemkommunen hör till som avses i lagen om hemkommun (201/1994) ändras till en hänvisning till ett välfärdsområde inom vilket personen har sin hemkommun som avses i lagen om hemkommun (201/1994). 

12 a §. Statlig ersättning för socialservice i brådskande fall till personer som fått avslag på ansökan om internationellt skydd. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

14 §.Socialservice som möter stödbehoven. I paragrafen ändras hänvisningarna till kommunal socialservice till hänvisningar till socialservice som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar samt hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Till 2 mom. fogas en hänvisning till utredning av moderskap samt en helt ny 13 a punkt som hänvisar till moderskapslagen (253/2018). I 2 mom. 13 punkten hänvisas till den nya faderskapslagen (11/2015). 

24 §. Alkohol- och drogarbete.I 4 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. En hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) fogas där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

25 §.Mentalvårdsarbete. Till 3 mom. fogas en hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

27 §.Övervakning av umgänge mellan barn och förälder. I 1 mom. ändras hänvisningen till socialnämnden till en hänvisning till välfärdsområdet. 

27 b §.Ledighet för personer som vårdar en anhörig eller närstående. I 1 och 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till myndigheten som avses i 8 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. 

29 a §.Samarbetet mellan socialjouren och hälso- och sjukvården. I 1 mom. ändras hänvisningen till sjukvårdsdistriktet och kommunerna till en hänvisning till välfärdsområdena. Dessutom ändras hänvisningen till enheter till en hänvisning till verksamhetsenheter. Hänvisningen i 4 mom. 2 punkten till specialupptagningsområden ändras till en hänvisning till samarbetsområdenas centraler för prehospital sjukvård. 

33 §.Tillgång till socialvård och dess tillgänglighet. I 2 mom. ändras hänvisningen till kommunala till en hänvisning till välfärdsområdet. 

33 a §.Sammanslagning av socialtjänster i anslutning till andra tjänster. Till 4 mom. fogas en hänvisning om regleringen av frågan även i 9 § lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

33 b – 33 e §. Bestämmelser om skapandet av en lägesbild och beredningsplan för social- och hälsovården fogades till socialvårdslagen genom lagen (136/2021). 33 b–33 e § föreslås upphävas eftersom samma frågor ska föreskrivas i 50–52 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

34 §.Inledning och avslutning av en klientrelation i socialvården och 44 §.Utredning av situationen för en person i klientens vård. I 34 § 1 mom. och 44 § 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

35 §.Kontakt med socialvården för bedömning av stödbehovet och 36 §.Bedömning av servicebehovet. I 1 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till den kommunala socialvården till hänvisningar till socialvården inom välfärdsområdet. I 36 § 2 mom. ändras hänvisningen till den kommunala myndigheten till en hänvisning till myndigheten inom välfärdsområdet. 

47 §.Egenkontroll. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. som hänvisar ersätts med en hänvisning till 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) där det föreskrivs om välfärdsområdets och privata tjänsteproducenters egenkontroll. 

48 §.Personalens anmälningsskyldighet och 49 a §.Personal. I 48 § 2 och 4 mom. och 49 a § ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

50 §.Begäran om omprövning. Hänvisningen i paragrafen till det kommunala organet som ansvarar för socialvården ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

51 §.Anförande av besvär hos förvaltningsdomstolen. Hänvisningen i paragrafen till det kommunala organet som ansvarar för socialvården ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till förvaltningsprocesslagen (586/1996) ändras till en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Paragrafens rubrik ändras på finska till Valitus hallintotuomioistuimeen (Anförande av besvär hos förvaltningsdomstolen). Dessutom ändras hänvisningen till det finska ordet hallinto-oikeus (förvaltningsdomstol) till en hänvisning till det finska ordet hallintotuomioistuin (förvaltningsdomstol). 

52 §.Verkställighet. I 1 mom. ändras hänvisningen till beslut av kommunens tjänsteinnehavare eller organ till en hänvisning till beslut av välfärdsområdet. 

55 §.Förhållande till andra lagar. I paragrafen ändras hänvisningen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) till en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården är avsedd att upphävas i samband med reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och i fortsättningen ordnar välfärdsområdet socialservice enligt socialvårdslagen. 

57 §.Personkrets för ordnande av socialvård. Hänvisningen i paragrafen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till personens hemkommun ändras till en hänvisning till välfärdsområdet där personens hemkommun finns. 

58 §.Ordnande av brådskande institutionsvård. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. I 2 mom. ändras hänvisningen till det kommunala organet som ansvarar för socialvården till en hänvisning till välfärdsområdet. 

59 §.Överflyttning av en person till eget välfärdsområde. I paragrafens rubrik ändras hänvisningen till egen kommun till en hänvisning till eget välfärdsområde. I 1 mom. ändras hänvisningen till den kommun till en hänvisning till det välfärdsområde. Dessutom ändras hänvisningen till det organ som ansvarar för socialvården att flytta personen till den kommun till en hänvisning till välfärdsområdet att flytta personen till det välfärdsområde. I 2 mom. ändras hänvisningen till organet till en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till den kommun ändras till en hänvisning till det välfärdsområde. I 3 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

60 §.Ansökan om socialservice och vårdplats i ett annat välfärdsområde. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen på området till en hänvisning till välfärdsområdet. Dessutom ändras hänvisningarna till kommunen och hemkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. I 2 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet och på samma sätt ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Detta föreskrivs även i 55 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.49  Lag om ändring av lagen om social kreditgivning

2 §.Ordnande och verkställighet av social kreditgivning. I 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Enligt det gällande 2 mom. sköts uppgifterna enligt lagen om social kreditgivning i kommunen av ett sådant kollegialt organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) från år 1982 och som utses av kommunen. Ifrågavarande bestämmelse är avsedd att upphävas i socialvårdslagen. I fortsättningen föreskrivs om välfärdsområdets lagstadgade och frivilliga organ i 35 § i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdet kan besluta om det enligt 95 § i nämnda lag grundar nämnder i sin förvaltningsstadga. I 96 § i ovannämnda lag föreskrivs om överföring av befogenhet. 2 mom. föreslås upphävas. 

3 §.Förhållande till annan lagstiftning. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. I momentet ändras även hänvisningen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) till en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården är avsedd att upphävas i samband med reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och i fortsättningen ordnar välfärdsområdet verksamheten som ordnas med stöd av lagen om social kreditgivning. 

4 §.Beviljande av social kredit, 8 §.Krav på återbetalning av social kredit hänvisningarna i paragraferna till kommunen och till det kommunala organet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

11 §.Ändringssökande. Hänvisningen till socialvårdslagen (1301/2014) ändras till en materiell hänvisning. 

7.50  Lag om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

2, 5, 6, 8, 9, 10, 12, 14, 15, 16, 23, 24 och 27 §. Hänvisningarna i paragraferna till kommunen och samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

13 §. Produktion av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte I 1 mom. ändras hänvisningen till att kommunen kan producera tjänster för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte med olika instanser till en hänvisning till produktion av tjänster i 9 § i lagen om välfärdsområden. 

25 §. Finansiering Hänvisningen i paragrafen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. I paragrafen ändras även hänvisningen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) till en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården är avsedd att upphävas i samband med reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och i fortsättningen ordnar välfärdsområdet verksamheten som ordnas med stöd av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

7.51  Lag om ändring av 8 och 9 § i lagen om hälsovården inom försvarsmakten

8 §. Hänvisningen i paragrafen till kommunen och samkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

9 §. Hänvisningen i paragrafen till ett sjukhus i samkommunen för sjukvårdsdistriktet och den kommunala hälsovårdscentralen ändras till en hänvisning till ett sjukhus och en hälsovårdscentral inom välfärdsområdet. Dessutom ändras hänvisningen till sjukvårdsdistriktet och hälsovårdscentralen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

7.52  Lag om ändring av 2 och 6 § i lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården

2 §.Uppgifter. Till 1 punkten fogas lagen om välfärdsområden och lagen om ordnande av social- och hälsovård och med ovannämnda lag om ordnande slopas folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård som ska upphävas. För ordnandet av social- och hälsovård ansvarar välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. I fortsättningen föreskrivs det om social- och hälsovårdens organisation, ordnande, produktion, övervakning och styrning i bland annat lagen om välfärdsområdet och lagen om ordnande av social- och hälsovården samt i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland. 

6 §.Utlämnande av uppgifter. Genom den tekniska ändringen i 1 mom. uppdateras lagen om Valvira så den motsvarar det nya strukturella verksamhetsfältet. Som en teknisk ändring ändras kommunen till välfärdsområdet. 

7.53  Lag om ändring av 1 § i lagen om kompetenscenrumverksamhet inom det sociala området

1 §. Kompetenscentrumverksamhet inom det sociala området. I 1 och 2 mom. ändras kommunen eller samkommunen till välfärdsområde. 

7.54  Lag om ändring av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

13 § 3 mom., 23 § 1 mom. 1 punkten och 24 § 6 punkten föreslås ändras så att hänvisningarna i paragraferna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

7.55  Lag om ändring av lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården

23 b §.Begränsad förskrivningsrätt, 27 §.Brott i samband med yrkesutövningen och 40 §.Rätt att få information. I 23 b § 1 och 2 mom. ändras kommunen och samkommunen till välfärdsområde, till 27 § 2 mom. och 40 § fogas hänvisningar till välfärdsområdet. 

40 § i lagen gäller social- och hälsovårdsbranschens tillstånds- och tillsynsmyndighets och regionförvaltningsmyndighetens rätt att kostnadsfritt på begäran trots sekretessbestämmelsen få nödvändiga uppgifter och utredningar av myndigheter och andra instanser som nämns i paragrafen för att utföra de uppgifter som avses i lagen i fråga. Grundlagsutskottet har vid bedömningen av bestämmelsen om myndigheternas rätt att få och lämna uppgifter fäst uppmärksamhet vid bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur den är kopplad till nödvändighetskriteriet. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 65/2014 rd konstaterat bland annat att om det inte finns någon uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna måste bestämmelsen innefatta ett krav på uppgifternas nödvändighet. Det föreslås att 40 § i lagen ändras så att rätten att få information som föreskrivs i paragrafen gäller nödvändiga uppgifter och utredningar. 

7.56  Lag om ändring av 27 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården

27 §.Rätt för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket att få uppgifter. Till paragrafen fogas en hänvisning till välfärdsområdet. 

7.57  Lag om ändring av lagen om privat socialservice

Målsättningen med ändringarna i 3 § 4 punkten, 5 § 1 mom., 9 § 1 mom., 11 §, 12 §, 13 §, 17 § 2 mom., 34 § 2 mom. och 35 § 2 och 3 mom. är att göra tekniska ändringar till följd av lagstiftningen om inrättandet av välfärdsområdena och social- och hälsovårdsreformen. Paragraferna ovan föreslås ändras så att hänvisningarna till kommunen i paragraferna ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

6 §.Plan för egenkontroll. Till paragrafen fogas en hänvisning till 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård eftersom den privata tjänsteproducenten dessutom måste iaktta vad som föreskrivs där i egenkontrollen. 

7.58  Lag om ändring av lagen om privat hälso- och sjukvård

6 §.Den ansvariga föreståndarens uppgifter. Till 1 mom. fogas en hänvisning till 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det även föreskrivs om egenkontroll för privata tjänsteproducenter. I lagen om privat hälso- och sjukvård föreskrivs det att egenkontrollen hör till den ansvariga föreståndarens uppgifter. 

7 §. Förhandsinspektion. I 1 mom. föreslås det att inspektören av ibruktagandet ändras till välfärdsområdet. 

I 2 mom. föreslås det att hälsovårdsnämnden ändras till välfärdsområde. Till momentet fogas också en hänvisning till 41 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där man föreskriver om välfärdsområdets skyldighet att styra och utöva tillsyn. Till momentet fogas även en hänvisning till 10 § i lagen om välfärdsområden där det föreskrivs om välfärdsområdets rätt att inspektera privata tjänsteproducenters och deras underleverantörers lokaler och utrustning. Enligt 35 § i lagen om välfärdsområden kan välfärdsområdesfullmäktige inrätta nämnder som är verksamma under regionförvaltningen för att sköta uppgifter av permanent natur. 

13 §. Ledning och tillsyn. Det 5 mom. upphävs som en teknisk ändring eftersom folkhälsolagen upphävs i och med lagen om ordnande av social- och hälsovård. Enligt 35 § 2 mom. 2 punkten i lagen om välfärdsområden kan välfärdsområdesfullmäktige tillsätta nämnder som är verksamma under regionförvaltningen för att sköta uppgifter av permanent natur. 

18 §. Upplysningar till andra myndigheter. Som teknisk ändring ändras hälsovårdsnämnden till välfärdsområde. Till paragrafen fogas en hänvisning till 44 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om samarbetet mellan myndigheter. 

19 §.Handräckning. Det föreslås att hänvisningen till 21 § slopas eftersom den upphävts med lagen 1258/2005. 

7.59  Lag om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården

Det föreslås att 1 §, det inledande stycket i 2 a § 1 mom., det inledande stycket i 2 b § 1 mom., 3 § 1 och 2 mom., 6 b § 1 mom., 7 § 2 mom., det inledande stycket i 7 b § 1 mom. och det inledande stycket i 2 mom., 7 c § 1 och 3 mom., 8 § 3 mom., 9 § 1 och 2 mom., 10 d § 1 mom., 10 e § 1 mom., 10 f § 1 mom., 10 h § 1 mom., 10 i § 2 mom., det inledande stycket i 10 j § 1 mom. och 6 punkten, 10 k §, 11 § 2 och 4 mom., 13 § 1 mom., 14 §, 15 § 1 mom. samt 18 § 2 mom. ändras så att hänvisningarna i paragraferna till kommunen eller samkommunen eller till sjukvårdsdistriktet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

4 §.Avgiftsfri socialservice. I 8 punkten föreslås det att kommun ändras till välfärdsområde, samtidigt föreslås det att hänvisningarna i 8 punkten till de upphävda lagarna ändras till de lagarna som kom i de upphävda lagarnas ställe. Lagen om tryggande av underhåll för barn 122/1977 har upphävts med lagen 671/1998, i dess ställe lagen om underhållsstöd 580/2008; adoptionslagen 153/1985 har upphävts med adoptionslagen 22/2012; lagen om vissa underhållsbidrags bindande vid levnadskostnaderna 660/1966 har upphävts med lagen om vissa underhållsbidrags bindande vid levnadskostnaderna 583/2008; faderskapslagen 700/1975 har upphävts med faderskapslagen 11/2015. 

6 a §.Avgiftstak. Det föreslås att hänvisningarna i 3 mom. 2 punkten till 14 § i folkhälsolagen (66/1972) och 3 § 1 mom. i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) ändras till en hänvisning till 56 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård ska upphävas i lagen om införande av reformen om ordnande av social- och hälsovård. 

I 6 och 8 mom. föreslås det att kommunen eller samkommunen ändras till välfärdsområde. 

12 §.Köpta tjänster och servicesedel. Hänvisningen i 1 och 2 mom. till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården föreslås ändras till en hänvisning till lagen om välfärdsområden. 

14 a §.Myndigheternas rätt att få upplysningar. Det föreslås att välfärdsområdet myndighet fogas till 1 mom. I momentet kvarstår även "kommunal myndighet" som instans som är skyldig att lämna uppgifter till välfärdsområdet, som exempel i en situation där välfärdsområdet måste veta på basis av vilka inkomstuppgifter klientavgiften för småbarnspedagogiken bestäms. 

I 3 mom. föreslås det att kommunen eller samkommunen ändras till välfärdsområde. 

7.60  Lag om ändring av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården

Lagens 1 §, 2 §, 3 § 2 – 4 punkter, 4 §, 5 § 1 mom. 3 och 5 punkter och 2 mom., 6 § 1 och 3 mom., 7 § 1 mom., 9 §, 11 §, 13 § 1 mom.: Hänvisningarna till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

4 §. I 1 mom. föreslås det dessutom att hänvisningen till 4 § 1 mom. 5 punkten i lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården ändras till en hänvisning till 9 § i lagen om välfärdsområden. 

11 §. Det föreslås att den upphävda personuppgiftslagen ändras till dataskyddslagen. 

7.61  Lag om ändring av 2 och 3 i lagen om patientens ställning och rättigheter

2 §.Definitioner. Det föreslås att 4 punkten ändras så att man med verksamhetsenheterna avser verksamheterna inom välfärdsområdets hälso- och sjukvård som sköter om hälso- och sjukvårdsuppgifterna enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). Hänvisningarna till folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård slopas eftersom lagarna upphävs i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen. 

3 §.Rätt till god hälso- och sjukvård samt till gott bemötande. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det konstateras att det som föreskrivs i lagen om ordnande av social- och hälsovård dessutom är i kraft utöver välfärdsområdets skyldighet att ordna hälso- och sjukvårdstjänster. Paragrafens innehåll ändras inte i övrigt. 

Det föreslås att 4 mom. ändras så att välfärdsområdets skyldighet att ordna hälso- och sjukvårdstjänster på finska och svenska föreskrivs i 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.62  Lag om ändring av lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

Det föreslås att 2 § 2 mom., 4 § 3 mom., 12 § 1 mom., 20 §, 21 §, 22 §, 27 § 1 mom., 29 § 3 mom. samt rubriken i 4 kap. ändras så att hänvisningarna i paragraferna till kommunen, samkommunen eller socialvårdsmyndigheten ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

10 §.Minderåriga klienters ställning. Hänvisningen i 3 mom. till organet som avses i 6 § i socialvårdslagen (428/2003) föreslås ändras till välfärdsområdet. Genom ändringen uppdateras socialvårdens klientlag till att motsvara det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. Enligt 35 § i lagen om välfärdsområden kan välfärdsområdesfullmäktige inrätta nämnder som är verksamma under regionförvaltningen för att sköta uppgifter av permanent natur. 

13 §.Information om behandling av uppgifter. Det föreslås att hänvisningen i 1 och 2 mom. till personuppgiftslagen (523/1999) ändras till en hänvisning till dataskyddslagen (1050/2018). Personuppgiftslagen har upphävts genom dataskyddslagen. Till 1 mom. föreslås det att det fogas en hänvisning till 58 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård enligt vilken välfärdsområdet är personuppgiftsansvarig som avses i EU:s dataskyddsförordning (EU) 2016/679 för de klient- och journalhandlingar inom social- och hälsovården som uppkommit i den verksamhet som omfattas av dess organiseringsansvar och för de klient- och journalhandlingar inom social- och hälsovården som överförts från kommunernas och samkommunernas förvaltning till välfärdsområdet. 

18 §.Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter i vissa andra situationer oberoende av klientens samtycke. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till personuppgiftslagen ändras till en hänvisning till dataskyddslagen. Personuppgiftslagen har upphävts genom dataskyddslagen. Det föreslås att begreppen den som ordnar eller lämnar socialvård eller socialvårdsmyndighet ändras till välfärdsområde. 

24 §.Socialombudsman. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och kommunstyrelsen föreslås ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom föreslås det att bestämmelsen i 1 mom. om att socialombudsmannen kan vara gemensam för två eller flera kommuner slopas. Ett verksamhetsfält som omfattar flera välfärdsområden anses inte med avseende på socialombudsmannens verksamhetsförutsättningar vara motiverat eftersom det väsentligt ändrar socialombudsmannens verksamhetsförutsättningar och arbetsinnehåll. Det har önskats att socialombudsmannen arbetar nära klienten. På samma sätt som i den nuvarande lagen har det varit möjligt att kommunen kan ha flera socialombudsmän så ska även välfärdsområdet kunna ha flera socialombudsmän. 

28 §.Anteckning om inhämtande eller utlämnande av uppgifter. Hänvisningen till den som ordnar och lämnar socialvård ändras till en hänvisning till välfärdsområdet och tjänsteproducenten. 

7.63  Lag om ändring av lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre

1 § 2 punkten, 2 § 1 mom. 1 punkten och rubriken i 2 kap. hänför sig till främjandet av välfärd och hälsa, som avses i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ), som enligt 6 och 7 § i lagen hör till både kommunen och välfärdsområdet. Därför föreslås det att ordet välfärdsområde fogas till 1 och 2 § i punkterna ovan samt i rubriken i 2 kap. i den föreslagna lagen. I 2 § 1 mom. 1 punkten föreslås det dessutom att ordet kommun ersätts med ordet välfärdsområde. 

2 § 2 mom. upphävs som onödig. I bestämmelsen hänvisas till lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007). Det föreslås att lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform, som förlängde giltighetstiden för lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007), ska slopas i den här regeringspropositionen. 

4 §.Samarbete. I paragrafen föreskrivs om kommunens skyldighet att samarbeta i frågor om främjande av välfärd och hälsa. Det föreslås att paragrafen ändras så att man i 1 mom. hänvisar till 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård som gäller kommunens skyldigheter att samarbeta. 

I 2 mom. föreslås det att man föreskriver om välfärdsområdets skyldigheter att samarbeta genom att hänvisa till 7 § i nämnda lag. 

5 §.Plan för att stödja den äldre befolkningen. Det föreslås att innehållet i den gällande paragrafen ersätts med det föreslagna 1 mom. Det föreslås att det i momentet föreskrivs om kommunens skyldighet att utarbeta en plan för främjandet av den äldre befolkningens välfärd och hälsa som en del av planen som avses i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Den nämnda bestämmelsen innefattar likartade skyldigheter som kommunerna har enligt 5 § som nu föreslås ändras. 

Det föreslås att det i 2 mom. på motsvarande sätt föreskrivs om välfärdsområdets skyldighet att utarbeta en plan för främjandet av den äldre befolkningens välfärd och hälsa som en del av planen som avses i 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

6 §.Utvärdering av servicens tillräcklighet och kvalitet. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till 5 § 2 mom. 1 punkten ändras till en hänvisning till 7 § 2 och 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Dessutom ska ordet kommun i 1 och 2 mom. ersättas med ordet välfärdsområde. 

7 §.Tillgången till service och servicens tillgänglighet. Det föreslås att paragrafen ändras så att den hänvisar till 4 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

8 §.Språk som service ska tillhandahållas på. Det föreslås att paragrafen ändras så att den hänvisar till 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

9 §.Kommunens resurser. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig. Social- och hälsovårdstjänsterna som hör till välfärdsområdenas organiseringsansvar och finansieringen av främjandet av välfärden och hälsan föreskrivs i lagen om finansiering av välfärdsområden ( / ). Till den del som uppgifter relaterade till främjande av välfärd och hälsa hör till kommunerna så finansieras de på samma sätt som övriga uppgifter i kommunen. 

Det föreslås att 10 §, 12 § 1 och 2 mom. samt 3 mom. 5 punkten, 13 § 1 mom., 14 § 1 och 3 mom., 14 a §, 15 § 1 mom. samt 2 mom. 2 och 5 punkterna, 15 a §, 15 b § 1 mom., 16 § 1 mom., 18 § 1 mom., 25 § 1 och 2 mom. samt 26 § ändras så att uttrycken som avser kommunen ändras så de avser välfärdsområdet. 

11 §.Äldreråd. 1 mom. gäller kommunens äldreråd. Det föreslås att hänvisningen till 6 § om utvärderingen av servicens tillräcklighet och kvalitet slopas eftersom uppgiften som avses i nämnda bestämmelse i fortsättningen hör till välfärdsområdet. Det föreslås att 2 mom. föreskriver om äldrerådet inom välfärdsområdet genom att hänvisa till 32 § i lagen om välfärdsområden ( / ). I övrigt motsvarar bestämmelsen i 11 § i den gällande lagen. 

23 §.Egenkontroll. Det föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. där man hänvisar till 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om egenkontroll. 

24 §.Myndighetstillsyn. Det föreslås att hänvisningen i 55–57 § i socialvårdslagen ändras till en hänvisning till 41–49 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

27 §.Planering och finansiering. Det föreslås att ordet planering slopas från paragrafens rubrik. I stället för kommunen föreslås det att det föreskrivs om välfärdsområdets finansiering genom att hänvisa till lagen om välfärdsområdenas finansiering. 

7.64  Lag om ändring av lagen om rehabilitering av frontveteraner

3 §.Godkännande till rehabilitering. I 1 mom. föreslås det att hänvisningen till det kollegiala organet i hemkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. I 95 och 96 § i lagen om välfärdsområden föreskrivs om välfärdsområdesfullmäktiges möjlighet att delegera befogenhet till sina underställda tjänsteinnehavare samt eventuella kollegiala organ. Den här allmänna principen iakttas även i beslutsfattandet enligt den här paragrafen. 

4 §.Serviceproducenter. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till hälsovårdscentraler, till sjukhus och separata verksamhetsenheter för sjukvård som avses i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) samt sådana verksamhetsenheter som avses i lagen om Helsingfors universitetscentralsjukhus (1064/1989) ändras till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningens verksamhetsenhet för hälsovårdscentralen. Begreppsapparaten som används i den föreslagna lagen iakttar begreppen som föreslås i propositionen om social- och hälsovårdsreformen. Med avseende på Nylands välfärdsområde och Helsingfors stad tillämpas enligt 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland dessutom vad som föreskrivs om välfärdsområden och ordnandet av social- och hälsovård i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) eller i andra lagar om annat inte föreskrivs i denna lag. Med anledning av ovan nämnda bestämmelse hänvisar de bestämmelser som ändras i propositionen huvudsakligen endast till välfärdsområdet som även avser Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad. I 2 § 5 mom. i nämnda lag föreskrivs dessutom att det på HUS-sammanslutningen även tillämpas vad som föreskrivs någon annanstans i lagen om ordnandet av hälsovård. 

5 §.Anslag. Det föreslås att hänvisningarna till kommunen i 2 och 3 mom. ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås dessutom att hänvisningen i 3 mom. till 4 § ändras till en hänvisning till 12 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

6 §.Betalning av ersättning av statsmedel. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och kommunens organ som avses i 3 § 1 mom. föreslås ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

7 §.Grunderna för ersättningen. Det föreslås att hänvisningarna i 1 och 2 mom. till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet och hänvisningarna till hälsovårdscentralen ändras till hänvisningar till verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården. Det föreslås dessutom att laghänvisningen till 58 § i hälso- och sjukvårdslagen ändras till en hänvisning till 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

12 b §.Ersättning till välfärdsområden och Ålands kommuner för service som stöder boende hemma. Det föreslås att hänvisningarna till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås att motsvarande ändring görs i paragrafens rubrik. 

De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om rehabilitering av frontveteraner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om rehabilitering av frontveteraner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I paragrafen föreskrivs bland annat om ersättningar relaterade till kommunens socialvård och kommunens uppgifter relaterade till dessa. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. om Åland samt ett omnämnande om Ålands kommuner även i paragrafens rubrik. 

13 §.Ändringssökande. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till organet som avses i 3 § 1 mom. ändras till välfärdsområdet. Som teknisk korrigering föreslås dessutom att Folkpensionsanstaltens namn inleds med en versal som i egennamn. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att om beslutsfattandet om godkännande för rehabilitering som avses i 3 § 1 mom. har överförts till välfärdsområdets tjänsteinnehavare enligt det som föreskrivs i 96 § i lagen om välfärdsområden, får ändring i tjänsteinnehavarens beslut inte sökas genom besvär. I övrigt ändras inte momentet. 

7.65  Lag om ändring av familjevårdslagen

3, 10-15, 15 a §.Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

20 §. Social trygghet. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till den upphävda lagen om kommunala pensioner ändras till en hänvisning till pensionslagen för den offentliga sektorn. Dessutom föreslås det att hänvisningarna i 2 mom. ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

22 §. Styrning och tillsyn. I 1-3 mom. föreskrivs om tillsyn av familjevård som genomförs i familjevårdarens eller den vårdbehövandes hem och som grundar sig på ett uppdragsavtal mellan familjevårdaren och välfärdsområdet. Till paragrafens rubrik föreslås det att ordet styrning fogas för att bättre beskriva paragrafens innehåll. Bestämmelserna i 1 och 3 mom. föreslås ändras så att hänvisningarna till kommunen och till organet som ansvarar för socialvården ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet. På familjevård som grundar sig på ett uppdragsavtal och som genomförs i vårdarens eller den vårdbehövandes hem tillämpas inte bestämmelserna i 6 kap. om egenkontroll och tillsyn i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

Hänvisningen i 4 mom. till 4 kap. i lagen om privat socialservice föreslås ändras till en hänvisning till bestämmelserna om egenkontroll och tillsyn i 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.66  Lag om ändring av lagen om stöd för närståendevård

2, 3, 3 a, 4, 4 a, 8, 9 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

10 §. Pensions- och olycksfallsförsäkringsskydd för närståendevårdare. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till den upphävda lagen om kommunala pensioner ändras till en hänvisning till pensionslagen för den offentliga sektorn. Dessutom föreslås det att hänvisningen i 3 mom. ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

11 §. Serviceansvar. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till kommunen ändras till hänvisning till välfärdsområdet. Dessutom föreslås det att hänvisningen till socialvårdslagen (710/1982) ändras till en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

12 §. Ändringssökande och behandling av tvister som gäller avtal om närståendevård. Paragrafen föreslås ändras så att dess föråldrade hänvisningsbestämmelse till förvaltningsprocesslagen om förfarande vid förvaltningstvister ändras till en hänvisningbestämmelse till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

7.67  Lag om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp

3, 3 a, 8, 9 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

5 §. Planering och finansiering. Det föreslås att paragrafen ändras så att lagarna om planering och finansiering ändras så att de motsvarar lagstiftningshelheten enligt propositionen om social- och hälsovårdsreformen. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). Det föreslås att den här lagen om ordnande tillämpas på ordnandet, utvecklingen, styrningen av och tillsynen över den offentliga social- och hälsovården som välfärdsområdet har organiseringsansvar för om annat inte föreskrivs i någon annan lag. Dessutom föreslås det att hänvisningen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) ersätts med en hänvisning till lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ) och att hänvisningen till lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) ersätts med en hänvisning till den nya lagen med motsvarande namn ( / ). Välfärdsområdet får huvudsakligen finansiering för sina uppgifter från staten samt delvis som klientavgifter och verksamhetsinkomster. Det föreslås att det i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om sådana uppgifter för främjandet av välfärd och hälsa i kommunen vars kostnader tas i beaktande i statsandelen. 

6 §. Utvecklande av de handikappades levnadsförhållanden. Det föreslås att paragrafen ändras så att uppgifterna för främjandet av välfärd och hälsa i fortsättningen fördelas mellan välfärdsområdet och kommunen så som avses i 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Dessutom föreslås det att uttrycken socialnämnd och kommunens övriga myndigheter ersätts med det mer allmänna uttrycket kommunala myndigheter som innebär myndigheter inom olika branscher. Enligt 1 § i lagen om välfärdsområden är lagens syfte att skapa förutsättningar för välfärdsområdet att stöda sina invånares välfärd. Uppgifterna för främjandet av välfärd och hälsa föreskrivs närmare i 6 § och om välfärdsområdets motsvarande uppgift i 7 § i lagen om ordnande. Kommunen bär det primära ansvaret för främjandet av hälsa och välfärd till de delar som uppgiften är kopplad till kommunens andra lagstadgade uppgifter. Människors välfärd och hälsa är kopplade till småbarnspedagogik och utbildning, motions-, kost- och kulturutbud, boende och planläggning, trafikplanering och många andra uppgifter som är kopplade till utvecklingen av kommunens levnadsförhållanden. Välfärdsområdet ska bära det primära ansvaret för främjandet av hälsa och välfärd till de delar som uppgiften är kopplad till välfärdsområdets andra lagstadgade uppgifter. Välfärdsområdet ska bevaka sina invånares levnadsförhållanden, välfärd och hälsa samt faktorer som påverkar dessa inom varje region och befolkningsgrupp. 

7 §.Utvecklande av servicen. Det föreslås att 1 mom. ska föreskrivas omfatta även välfärdsområden eftersom den nuvarande bestämmelsen gäller kommunens alla verksamhetsområden och deras allmänna tjänster. Nuläget är avsett att bevaras trots att organiseringsansvaret för social- och hälsovården överförs till välfärdsområdet. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet som därmed blir myndigheten som ansvarar för utvecklingen av tjänsterna för personer med funktionsnedsättning. Sakkunskap och tjänster inom social- och hälsovården är en del av helheten för främjandet av befolkningens välfärd och hälsa som föreskrivs i lagen om ordnande av social- och hälsovård (särskilt i 6-7 §). Tjänster för personer med funktionsnedsättning kvarstår som särskild service som sekundära i förhållande till de allmänna tjänsterna. 

8 d §. Ordnande av personlig assistans. Det föreslås att paragrafen ändras så att termerna ordna och skaffa service till sitt innehåll motsvarar hur de föreslås användas i lagen om välfärdsområden ( / ) och lagen om ordnande av social- och hälsovård. Paragrafens rubrik har ändrats så att den beskriver välfärdsområdets organiseringsansvar av tjänster. I det inledande stycket i 1 mom. har hänvisningen till sättet att ordna assistans ersatts med en hänvisning till sättet att producera. På samma sätt har hänvisningen till ordnandet av service i 2 mom. 3 punkten ersatts med en hänvisning till produktion av tjänster. Dessutom föreslås det att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

12 §.Samarbete. Det föreslås att utöver kommunens skyldighet även välfärdsområdets skyldighet att samarbeta med aktörerna som nämns i paragrafen fogas för att främja förhållandena för personer med funktionsnedsättning. Ändringen hänför sig till kommunens och välfärdsområdets delade ansvar för främjandet av välfärden. 

13 §. Råd för personer med funktionsnedsättning Det föreslås att det till 1 mom. fogas en ny hänvisningsbestämmelse till 32 § i lagen om välfärdsområden om råd för personer med funktionsnedsättning. 

15 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Uppgifterna som det föreskrivs om i paragrafen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, ska det till paragrafen fogas en bestämmelse om tillämpningsområde med avseende på kommunerna i landskapet Åland. 

17 §. Ändringssökande. Språket i paragrafen föreslås ändras så att det bättre hänvisar till tillämpningen av socialvårdslagen vid ändringssökande. Slutet av paragrafen slopas som onödig eftersom 18 och 19 §, som avses där, föreslås upphävas. 

18, 19 §. Paragraferna föreslås upphävas eftersom de innehåller överlappande bestämmelser med lagen om rättegång i förvaltningsärenden om besvärstiden och fortsatt ändringssökande. 

7.68  Lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda

1 b §. Uppgifterna som hänför sig till administrativa ingrepp i den personliga friheten som föreskrivs i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda hör enligt 27 § 24 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och bestämmelserna i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda tillämpas därför i detta avseende direkt i landskapet Åland. 

I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i den här lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden och hänvisningen till nämnden eller ledningsgruppen för specialomsorg till en hänvisning till välfärdsområdets kollegiala organ, föreslås att det till den här lagen fogas en bestämmelse om dess tillämpning på Åland. 

3 §. I paragrafen föreskrivs om planeringen, styrningen och övervakningen av specialomsorgen. 1-4 mom. föreslås upphävs som onödiga eftersom motsvarande bestämmelse finns i fortsättningen i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

6 §. Paragrafen föreslås upphävas som onödig eftersom det föreskrivs om specialomsorgsdistrikt som upphävs. I 33 a § i socialvårdslagen föreskrivs i fortsättningen om regional sammanslagning av socialtjänster i anslutning till andra tjänster. I 9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs också om sammanslagning av tjänster till större helheter. 

9, 15, 16, 23, 39, 42 c §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen, specialomsorgsdistrikt, kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

11, 14, 17, 18, 26, 68, 69, 73, 81 c §. Paragraferna som föreskriver om kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt eller andra myndigheter relaterade till ordnandet av specialomsorg föreslås upphävs som onödiga. 

23, 33, 34, 37, 38, 42 e §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till ledargruppen för specialomsorger, ledargruppen eller socialnämnden ändras till hänvisningar till välfärdsområdets kollegiala organ. Det föreskrivs om välfärdsområdets organ i 6 kap. i lagen om välfärdsområden. Dessutom slopas bestämmelsen i 23 § 3 mom. om handläggningen av ärenden i ledargruppen för specialomsorger som onödig. 

27 §. Det föreslås att paragrafen upphävs. I fortsättningen föreskrivs det om övergången av organiseringsansvaret och ordnandet av tjänsterna vid byte av välfärdsområde i 54 och 55 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

32 §. Hänvisningen i 2 mom. till ledargruppen för specialomsorger föreslås ändras till en hänvisning till välfärdsområdets kollegiala organ.I 4 mom. föreskrivs om vem som har rätt att göra ansökan till specialomsorg oberoende av vilja om det inte finns personer som är berättigade enligt 3 mom. att göra en ansökan. Hänvisningen till socialnämnden i kommunen där personen vistas, föreslås ändras till en hänvisning till ett annat organ än det som behandlar ärendet inom det välfärdsområde inom vars område kommunen som personen vistas i finns. Hänvisningen till tjänsteinnehavaren som utsetts till tjänsten av nämnden eller annat organ som ansvarar för socialvården föreslås ändras till en hänvisning till tjänsteinnehavaren som utsetts till tjänsten i välfärdsområdets förvaltningsstadga. 

36 §. I paragrafen föreskrivs om regionförvaltningsverkets möjlighet att korrigera specialomsorgsprogrammet. Paragrafen föreslås ändras så att det kollegiala organet som utses av kommunen som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) ändras till välfärdsområdets kollegiala organ. 

43 §. Det föreslås att paragrafen upphävs. Motsvarande bestämmelse om klientavgifter finns i 3 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

5 kap Ersättningar. Det föreslås att kapitlet upphävs eftersom inga paragrafer finns kvar i kapitlet. 

44-46 §. Paragraferna föreslås upphävas.I paragraferna föreskrivs om ersättningsskyldigheten för samkommunen för specialomsorger i sådana situationer då en person som bor inom en annan samkommun får specialomsorgstjänster från en annan samkommun. Eftersom organiseringsansvaret överförs till välfärdsområdet ska även ersättningsansvaret mellan välfärdsområdena i fortsättningen föreskrivas i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att det i fortsättningen föreskrivs om kostnader mellan välfärdsområden i 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås dessutom att det föreskrivs om sammanslagning av tjänster till större områden i 9 § samt om välfärdsområdenas samarbetsavtal i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Dessa har även sin egen inverkan på fördelningen av kostnaderna mellan välfärdsområdena. Ersättningsgrunderna för kostnaderna i specialomsorgslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård skiljer sig en aning från varandra. Det är svårt att uppskatta ersättningsbeloppen men troligtvis blir det inga stora skillnader i det slutliga resultatet. 

6 kap Planering och statsandel. I 6 kap. finns endast 48 § kvar som föreslås upphävas. Därför föreslås det att kapitlet upphävs. 

48 §. I 6 kap. om planering och statsandel i specialomsorgslagen finns endast 48 § kvar som föreslås upphävas. På så sätt skulle hela kapitlet upphävas. Det föreslås att lagen om ordnande av social- och hälsovård i fortsättningen tillämpas på ordnande, utveckling, styrning av och tillsynen över den offentliga social- och hälsovården som välfärdsområdet har organiseringsansvar för om inte annat föreskrivs i någon annan lag. Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) föreslås ersättas med lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). Lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) föreslås ersättas med en ny lag med motsvarande namn ( / ). Välfärdsområdet får huvudsakligen finansiering för sina uppgifter från staten samt delvis som klientavgifter och verksamhetsinkomster. Det föreslås att det i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om sådana uppgifter för främjandet av välfärd och hälsa i kommuner vars kostnader tas i beaktande i statsandelen. 

65-67 §. I paragrafhelheten som utgör 8 kap. föreskrivs om anordnande av utbildnings- och forskningsverksamhet för specialomsorger samt om rätten att använda specialomsorgens verksamhetsenheter för anordnande av utbildnings- och forskningsverksamhet för specialomsorger. I 66 § föreskrivs det om ersättningsgrunderna för användning av anläggningar och i 67 § om avtal som uppgörs om ersättningsgrunderna mellan olika aktörer. Den ursprungliga 67 § från år 1977 innefattar ett bemyndigande om att utfärda förordning i sådana situationer där avtal ska underställas statsrådet för godkännande, vilket strider mot grundlagen. Eftersom möjligheten till underställande som grundar sig på paragrafen enligt uppgift inte har använts föreslås det att bestämmelsen upphävs. Det föreslås att paragraferna förblir i kraft men att de ändras så att hänvisningarna till kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt ändras till hänvisningar till välfärdsområdet då man hänvisar till välfärdsområdet som en aktör. När det hänvisas till verksamheten eller verksamhetsenheten föreslås det att hänvisningen till kommunalförbundet för specialomsorg ändras till en hänvisning till specialomsorgen (specialomsorgens verksamhetsenhet och specialomsorgens verksamhet). Syftet är att särskilja just verksamhetsenheterna som används för specialomsorgens verksamhet från andra verksamhetsenheter och verksamhet inom välfärdsområdet. Paragraferna kommer senare att upphävas då den nya omsorgslagen träder i kraft och lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda upphävs. Samtidigt slopas avskiljandet mellan specialomsorgstjänsterna och andra tjänster relaterade till omsorg om utvecklingsstörda. 

9 kap.Om beredande av specialomsorger i vissa fall. Det föreslås att kapitlet upphävs eftersom inga paragrafer finns kvar i kapitlet. 

74 §. I paragrafen föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning med avseende på regleringen av tjänsternas behörighet. Paragrafen föreslås ändras så att det på en allmän nivå nämns om behörighet för tjänster där uppgifter relaterade till specialomsorg utförs, inte tjänster inom specialomsorgsdistriktets kommunförbund och kommunen som ordnar specialomsorg. 

75 §. Paragrafen föreslås ändras så att bestämmelserna om verksamheten och verksamhesenheterna som används för ordnande av verksamheten och granskningen av utrymmena föreslås ersättas med en hänvisningsbestämmelse i 1 mom. till 46 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Dessutom ska det tillämpas vad som föreskrivs i 75 a § i den här lagen om särskild övervakning av begränsningsåtgärderna. 

76 §. I fortsättningen föreskrivs det om tillsynsmyndighetens metoder för avhjälpande av brister eller missförhållanden som äventyrar klientsäkerheten i 48 § samt om samarbete mellan myndigheterna, anmälningsskyldighet och övervakning av verksamhet som avses i läkemedelslagen (395/1987) i 44 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Därför ändras paragrafen så att bestämmelsens innehåll ersätts med en hänvisningsbestämmelse i 1 mom. till paragraferna i fråga i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

77 §. Det föreslås att bestämmelserna om administrativ styrning ersätts med en hänvisningsbestämmelse till 1 mom. till 47 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

79 §. Det föreslås att bestämmelserna om rätt att få information ersätts med en tillfogad hänvisningsbestämmelse till 1 mom. till 49 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

80 §. Det föreslås att hänvisningen till socialnämnden slopas och att hänvisningen till förvaltningsprocesslagen (586/1996) ersätts med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

81 §. Paragrafen föreslås upphävas eftersom den hänvisar till bestämmelser om sökande av ändring i kommunallagen vid sökande av ändring i beslut som fattats av olika organ för ett specialomsorgsdistrikt eller en kommun. Begäran om omprövning som genomförs på grundval av den här lagen föreskrivs i förvaltningslagen. 

81 a och b samt 82 §. Det föreslås att stavningen och hänvisningarna i bestämmelserna uppdateras. Hänvisningarna till förvaltningsprocesslagen ersätts med hänvisningar till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

81 d §. Paragraferna föreslås upphävas som onödiga eftersom de innehåller överlappande bestämmelser om fortsatt ändringssökande med lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

83 §. Paragrafen om besluts verkställighet föreslås upphävas som onödig eftersom det föreskrivs om verkställigheten i författningarna om ändringssökande. 

7.69  Lag om ändring av barnskyddslagen

3 a §.Förebyggande barnskydd I 1 mom. beaktas att både kommunen och välfärdsområdet i fortsättningen ordnar förebyggande barnskydd för att främja barns och unga personers välfärd. 

11 §.Ordnande och utvecklande av barnskydd. I 1 mom. skiljs kommunens och välfärdsområdets uppgifter åt i fråga om förebyggande barnskydd och barn- och familjeinriktat barnskydd. Kommunen kommer att ha kvar annat förebyggande barnskydd än sådant som ges inom social- och hälsovården, till exempel stöd och särskilt stöd som ges exempelvis inom undervisning, ungdomsarbete och småbarnspedagogik. I kommunerna kvarstår utöver de förebyggande tjänsterna även sådan välfärdsverksamhet som inte anknyter till de tjänster som välfärdsområdet ansvarar för. Till välfärdsområdet överförs däremot social- och hälsovårdstjänster som hör till det förebyggande barnskyddet, såsom rådgivningsbyråtjänster samt det egentliga barn- och familjeinriktade barnskyddet. I 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs det om hur främjandet av hälsa och välfärd i fortsättningen hör till både kommunen och välfärdsområdet. 

I 3 mom. ändras det organ som avses i 6 § 1 mom. i den gamla socialvårdslagen (710/1982) (det organ som ansvarar för socialvården) till välfärdsområde. I momentet beaktas dessutom den nya strukturen för ordnande av social- och hälsovård när det gäller samarbetsskyldigheten kring ordnande av barnskydd. 

12 §.Välfärdsplan för barn och unga. I rubriken för paragrafen föreslås pluralformen välfärdsplaner bli ändrad. I paragrafen föreskrivs i fortsättningen om både kommunens och välfärdsområdets välfärdsplan för barn och unga. I 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som tidigare om kommunens välfärdsplan för barn och unga, dock så att planen i fortsättningen ska utgöra en del av kommunens välfärdsplan enligt 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I paragrafen korrigeras hänvisningsbestämmelsen till den gamla kommunallagen samtidigt till en ny hänvisning till 110 § i kommunallagen, där det föreskrivs om kommunens budget och plan. 

I 2 mom. föreskrivs det om innehållet i kommunens välfärdsplan för barn och unga. I sak överensstämmer bestämmelsen med den gällande bestämmelsen. Från det nuvarande 2 mom. har kraven på innehållet i välfärdsområdets plan flyttats till ett eget moment. 

I det nya 3 mom. föreskrivs om en regional välfärdsplan för barn och unga som gäller välfärdsområdets verksamhet på motsvarande sätt som det i 1 mom. föreskrivs om en välfärdsplan för barn och unga personer som gäller kommunens verksamhet. Välfärdsområdets plan ska likaså beaktas vid utarbetandet av välfärdsområdets budget och plan, men också vid utarbetandet av en servicestrategi för välfärdsområdet. Också i fråga om ett välfärdsområde konstateras det att den regionala välfärdsplanen för barn och unga som gäller dess verksamhet ska utgöra en del av välfärdsområdets välfärdsplan som avses i 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I det nya 4 mom. föreskrivs om det regionala innehållet i välfärdsområdets välfärdsplan för barn och unga. Till bestämmelsen har överförts de punkter i det nuvarande 2 mom. som i fortsättningen gäller välfärdsområdets regionala plan. 

I det nya 5 mom. finns en bestämmelse om det samarbete mellan kommunen och välfärdsområdet som ska iakttas vid uppgörandet av de planer som avses i denna paragraf för. Eftersom båda planerna är en del av välfärdsplanerna enligt 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård, hänvisas det i momentet till dessa paragrafer, där det föreskrivs närmare om samarbetsskyldigheterna. 

13 §.Tjänsteinnehavare som beslutar om barnskyddsåtgärder. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det i fortsättningen är välfärdsområdet som ger en tjänsteinnehavare förordnande att utöva beslutanderätt i sådana ärenden som gäller brådskande placeringar och som nämns i bestämmelsen, medan det nu är det organ som ansvarar för socialvården som har bestämmande inflytande. Det föreslås att 2 mom. ändras så att en tjänsteinnehavare som förordnats av välfärdsområdet i fortsättningen kan fatta beslut när saken nu har bestämts i kommunens instruktion. 

14 §.Tryggande av multiprofessionell sakkunskap.16 §.Välfärdsområde som ansvarar för ordnande av barnskydd.16 a §.Välfärdsområde som svarar för barnskyddets kostnader.23 §.Intressebevakarens arvode och kostnader. 27 a §.Uppföljning av att tidsfristerna iakttas.35 §.Tryggande av försörjning och boende. 55 §.Dispositionsmedel.61 b §. Plan om gott bemötande. 76 §.Eftervårdens innehåll.76 a §.Tryggande av boende och försörjning i eftervården. 79 §.Övervakning av vård utom hemmet. I paragraferna och en del av rubrikerna för paragraferna ändras kommuner och samkommuner till välfärdsområden. 

15 §.Hälsovårdens särskilda skyldigheter. I paragrafen ändras hälsocentralen och sjukvårdsdistriktet till den myndighet som ansvarar för hälso- och sjukvården inom välfärdsområdet. 

16 b §.Placeringsvälfärdsområdets ansvar för ordnande av barnskydd. I paragrafen och dess rubrik ändras kommunen till välfärdsområdet. 

Med placeringsvälfärdsområde avses samma som för närvarande med placeringskommuner och med placerarvälfärdsområden samma som för närvarande med placerarkommuner. Den kommun där placeringsplatsen finns är åter den kommun där placeringsplatsen för ett barn el-ler en ung person som har placerats som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård fysiskt är belägen. Boningskommunen för den som får eftervård är den kommun där ett barn eller en ung person i eftervård är bosatt, om han eller hon inte är placerad på en plats för vård utom hemmet. Avsikten med de föreslagna ändringarna är inte att ändra innehållet i paragrafen, utan samma behovsenliga tjänster och stödåtgärder för barn och unga personer ska ordnas som för närvarande. 

För barn som bor på en placeringsplats och för barn eller unga personer i eftervård ska ordnas de social- och hälsovårdstjänster som de behöver. Dessutom beslutar och ordnar den kom-mun där placeringsplatsen finns och boningskommunen för den som får eftervård behövlig småbarnspedagogik samt förskoleundervisning och grundläggande utbildning. Utbildnings-anordnaren beslutar om utbildning på andra stadiet. Andra tjänster kan vara till exempel andra utbildningstjänster, ordnande av boende, kultur- och andra bildningstjänster, idrotts-tjänster, tjänster inom ungdomsväsendet och sysselsättningstjänster som stöder barnets upp-växt och utveckling och hjälper unga personer att växa upp och bli självständiga. Eftervårds-tjänster ordnas utifrån det individuella behovet av eftervård. De tjänster som ordnas för barn och unga personer ska antecknas i deras klientplaner. 

I 2 mom. ändras också hänvisningen till den nya bestämmelsen i 38 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. Till momentet fogas också en hänvisning till lagen om småbarnspedagogik, på vilken skyldigheten för den kommun där placeringsplatsen för ett barn eller en ung person finns eller för boningskommunen för ett barn eller en ung person i eftervård att ordna småbarnspedagogik grundar sig. 

16 c §.Välfärdsområdenas inbördes ersättningar. I paragrafen och dess rubrik ändras kommun till välfärdsområde samt ersätts hänvisningarna till den gamla socialvårdslagen med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

17 §.Ordnande av barnskydd i vissa specialsituationer. I 1–3 mom. ändras kommun till välfärdsområde. I 3 mom. görs också en teknisk ändring som hänför sig till ändringen av 33 § i lagen om konsulära tjänster. I den lagen föreskrivs för närvarande om notariella tjänster. 

18 §.Förhållande till andra lagar. I paragrafen ändras kommun till välfärdsområde och ersätts de gamla hänvisningarna med nya, det vill säga i fråga om välfärdsområden hänvisas det till lagen om välfärdsområdenas finansiering och i fråga om kommuner till lagen om statsandel för kommunal basservice. 

22 §.Förordnande av intressebevakare som ställföreträdare för vårdnadshavaren.24 §.Ansvar för tryggandet av barnets bästa.25 §.Anmälningsskyldighet.34 §.Skyldighet att vidta stödåtgärder inom öppenvården. 38 §.Brådskande placering av barn. 40 §.Skyldighet att omhänderta barn och ordna barnets vård utom hemmet. 45 §.Vårdnaden om barn som omhändertagits.46 §.Beslut om vårdnaden om barn och umgängesrätt under den tid omhändertagandet varar.54 §.Mänskliga relationer och kontakter.77 §.Medel för eget hushåll.81 §.Övervakning av vården av barn som placerats i enskilt hem. I paragraferna ändras det organ som ansvarar för socialvården till välfärdsområdet. Ordalydelsen i 81 § 4 mom. ändras genom att omnämnandet av kommunen stryks. 

25 d §.Barnskyddsmyndigheternas anmälningsskyldighet. I 1 mom. ändras kommunen till välfärdsområdet och det organ som ansvarar för socialvården likaså till välfärdsområdet. 

32 §.Kartläggning av barnets närståendenätverk. I 2 mom. ändras det organ som ansvarar för socialvården till välfärdsområdet och i 3 mom. korrigeras den gamla hänvisningen till familjevårdarlagen till en ny motsvarande bestämmelse i familjevårdslagen. 

36 §.Stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård. I det inledande stycket i 1 mom. korrigeras hänvisningen till den nya lagen om småbarnspedagogik. 

41 §.Beredning av omhändertagande och vård utom hemmet. I 2 mom. korrigeras organet till den myndighet som används i 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. 

56 §.Ordnande av vård utom hemmet som familjevård. I paragrafen stryks författningsnumret för familjevårdslagen som obehövligt, eftersom lagen redan tidigare nämns i 32 § 3 mom. 

75 §.Barns och unga personers rätt till eftervård. I 1 mom. ändras det organ som ansvarar för socialvården till välfärdsområdet och i 3 mom. ändras kommunen till välfärdsområdet. 

78 §.Välfärdsområdets meddelande om barn som ska placeras. I rubriken för paragrafen ändras kommunen till välfärdsområdet. I själva paragrafen ändras kommunen också till välfärdsområde och det organ som ansvarar för socialvården likaså till välfärdsområde. 

90 §. Sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen. I 1 mom. ändras det organ som ansvarar för socialvården till välfärdsområdet och preciseras hänvisningen till lagen om rättegång i förvaltningsärenden till en materiell hänvisningsbestämmelse. 

92 §.Sökande av ändring hos högsta förvaltningsdomstolen. I 1 mom. 1 punkten ändras kommuner till välfärdsområden. Dessutom stryks den obehövliga hänvisningen till den allmänna lagen (lagen om rättegång i förvaltningsärenden) i det inledande stycket i momentet. 

93 a §.Tillämpning av lagen i landskapet Åland. Till lagen fogas en ny bestämmelse om tillämpningen av vissa bestämmelser i landskapet Åland. Enligt 27 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om förhållandet till utländska makter (4 punkten), barns rättsliga ställning (7 punkten) och administrativa ingrepp i den personliga friheten (24 punkten). Detta innebär att de bestämmelser i barnskyddslagen som hänför sig till nämnda punkter tillämpas direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för socialvårdsuppgifterna. Eftersom de paragrafer som hänför sig till de frågor som nämns i barnskyddslagen ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till en hänvisning till ett välfärdsområde, fogas till lagen en bestämmelse om tillämpningen på Åland. 

7.70  Lag om ändring av 11 och 12 § i lagen om studerandehälsovård för högskolestuderande

11 §.Delegationen för studerandehälsovård för högskolestuderande. I 3 mom. ändras kommunerna till välfärdsområdena.  

12 §.Samordning av tjänsterna med andra social- och hälsovårdstjänster. I paragrafen ändras kommunerna till välfärdsområdena. 

7.71  Lag om ändring av 7 och 24 § i lagen om företagshälsovård

7 §.Produktion av tjänster. I paragrafens gällande 1 mom. föreskrivs om de alternativ som arbetsgivaren har till sitt förfogande vid ordnandet av företagshälsovårdstjänster. Enligt 1 punkten i momentet kan arbetsgivaren ordna de företagshälsovårdstjänster som avses i lagen genom att skaffa de tjänster som arbetsgivaren behöver från en hälsovårdscentral som avses i folkhälsolagen (66/1972). Paragrafens 1 mom. 1 punkt föreslås bli ändrad så att hänvisningen till folkhälsolagen stryks. Hänvisningen till en hälsovårdscentral ändras till en hänvisning till en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdet. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet ändras till en hänvisning till en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

24 §.Övervakning. I 1 mom. stryks hänvisningen till hälsovårdscentraler. Hänvisningen i momentet till enheter som producerar företagshälsovårdstjänster vilka sköter genomförandet av den företagshälsovård som ska ordnas av arbetsgivaren omfattar både verksamhetsenheter för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdena och andra verksamhetsenheter som har rätt att producera företagshälsovårdstjänster. 

7.72  Lag om ändring av 3 § i lagen om läkarundersökning av fartygspersonal

3 §.Definitioner. Enligt den gällande paragrafens 4 punkten avses med sjömanshälsovårdscentral en hälsovårdscentral som tillhandahåller sådan företagshälsovård som avses i 14 a § 1 mom. 2 punkten i folkhälsolagen (66/1972). Paragrafen i folkhälsolagen har senare upphävts. För närvarande finns bestämmelser om sjömäns hälso- och sjukvård och om produktion av företagshälsovårdstjänster för sjömän i 19 § i hälso- och sjukvårdslagen. Den föråldrade hänvisningsbestämmelsen ändras så att den motsvarar den gällande lagen och hänvisningen till hälsovårdscentralen ändras till en hänvisning till en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdet. 

7.73  Lag om ändring av 40 a § i arbetarskyddslagen

40 a §.Förteckning över arbetstagare som exponerats för biologiska agenser. Hänvisningarna i 3 mom. till den läkare som i kommunen ansvarar för smittsamma sjukdomar och till den läkare som i sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar ändras till hänvisningar till den läkare som inom välfärdsområdet och i HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar. 

7.74  Lag om ändring av 6 § i lagen om Institutet för hälsa och välfärd

6 §. I paragrafen ändras hänvisningen till kommuner och samkommuner till en hänvisning till kommuner, välfärdsområden och HUS-sammanslutningen. Med hänvisningen till kommuner avses i princip Helsingfors stad och kommunerna i landskapet Åland. 

7.75  Lag om ändring av räddningslagen

2 a §.Definitioner. I 1 mom. 6 punkten ändras räddningsverket till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det till 1 mom. fogas en ny 5 punkt, enligt vilken räddningsverk i denna lag avser den organisation inom välfärdsområdet som ansvarar för den egna produktionen av tjänster som hör till räddningsväsendets uppgiftsområde. Den nuvarande 5 punkten blir 6 punkten. Enligt 9 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden får ett välfärdsområde, om inte något annat föreskrivs genom lag, producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar självt eller i samarbete med andra välfärdsområden eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. 

Enligt 22 § 2 mom. 2 punkten i lagen om välfärdsområden beslutar välfärdsområdesfullmäktige om välfärdsområdets förvaltningsstadga. I grunderna för ordnandet av förvaltningen ingår beslut om välfärdsområdets förvaltningsstruktur, det vill säga organisation, samt fördelningen av behörigheten mellan välfärdsområdesmyndigheterna. Enligt 95 § 1 mom. 1 punkten i lagen om välfärdsområden ska det i förvaltningsstadgan tas in behövliga bestämmelser om vilka organ som finns inom välfärdsområdet, hur ledningen av välfärdsområdet har ordnats och hur personalorganisationen inom välfärdsområdet har ordnats. 

Till välfärdsområdets självstyrelse hör att besluta om sin egen förvaltning och organisation. När det fattas beslut om räddningsväsendets och räddningsverkets organisationsmodell ska det dock beaktas att räddningsväsendet utöver närservicen också är en riksomfattande organisation. Räddningsverken ska kunna ledas nationellt och de ska kunna samarbeta med varandra och andra myndigheter som deltar i räddningsväsendets uppgifter i alla säkerhetssituationer. Detta förutsätter tillräckligt enhetliga verksamhetsmodeller och enhetliga tjänster i hela landet. 

Räddningsväsendets och räddningsverkets organisationsmodell ska uttryckligen basera sig på räddningsväsendets behov. Modellen ska dessutom möjliggöra den prehospitala akutsjukvård som produceras av räddningsverken på det sätt som välfärdsområdet beslutar. Detta förutsätter bland annat att Europeiska unionens regler om statligt stöd och bestämmelserna om upphandlingsrätt beaktas. Trots den stora betydelsen av den prehospitala akutsjukvård som räddningsverken producerar är syftet med reformen inte att integrera verksamhetsområdena för social- och hälsovårdsväsendet och räddningsväsendet, utan räddningsväsendet ska även i fortsättningen vara ett eget separat verksamhetsområde parallellt med social- och hälsovårdsväsendet i välfärdsområdets organisation. 

6 §.Att göra upp öppen eld. I 3 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet, och räddningsområdet ändras till välfärdsområdet. 

16 §.Räddningsplan för offentlig tillställning. I 3 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. Det föreslås att momentets sista mening ändras så att det tydligare framgår av den att det är fråga om en informativ bestämmelse. 

18 §.Utrymningssäkerhet i vårdinrättningar samt vid service- och stödboende. Till 2 mom. fogas välfärdsområde och verksamhetsidkare i välfärdsområdet. 

19 §.Utredning om utrymningssäkerheten. I 3 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

20 §.Bedömning av och genomförandeplan för utrymningssäkerheten. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

21 §.Föreläggande om utrymningssäkerhet. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

4 kap. Ansvar för räddningsväsendets uppgifter 

Rubriken för kapitlet. Rubriken för 4 kap. i räddningslagen är för närvarande ”Räddningsväsendets organisation och ansvaret för räddningsväsendets uppgifter”. I fortsättningen ska det föreskrivas om ordnandet av räddningsväsendet i den lag om ordnande av räddningsväsendet som träder i kraft vid ingången av 2023. Rubriken för kapitlet föreslås vara ”Ansvar för räddningsväsendets uppgifter”, eftersom alla bestämmelser om organisationen i kapitlet upphävs och deras innehåll överförs till lagen om ordnande av räddningsväsendet. 

23 §.Inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter. I paragrafen finns bestämmelser om inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter inom räddningsväsendet. I fortsättningen kommer bestämmelserna om inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter att finnas i den lag om ordnande av räddningsväsendet som träder i kraft vid ingången av 2023. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

24 §.Kommunernas ansvar för räddningsväsendet. I paragrafen finns bestämmelser om kommunernas organiseringsansvar inom räddningsväsendet. Från och med den 1 januari 2023 överförs ansvaret för ordnandet av räddningsväsendet från kommunerna till välfärdsområdena. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

25 §.Räddningsverk samt avtalsbrandkårer och andra motsvarande sammanslutningar. Den gällande paragrafen innehåller bestämmelser om räddningsverkets och avtalsbrandkårernas uppgifter. Enligt den gällande lagen ska det lokala räddningsväsendet ha ett räddningsverk för skötseln av uppgifterna inom räddningsväsendet. Det lokala räddningsväsendet kan i räddningsverksamhet enligt 32 § anlita en frivillig brandkår, anstaltsbrandkår, industribrandkår, militärbrandkår (avtalsbrandkårer) eller någon annan sammanslutning som är verksam i räddningsbranschen enligt överenskommelse med dem. 

Enligt 4 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet och 7 § i lagen om välfärdsområden beslutar välfärdsområdet om valet av sätt att producera räddningsväsendets tjänster. Bestämmelser om de tjänster som ska produceras inom räddningsväsendet finns i 27 § 2 mom. i denna lag. Bestämmelser om möjligheten att på samma sätt som för närvarande anlita avtalsbrandkårer i uppgifter som hör till räddningsverksamheten finns i det nya 27 § 4 mom. i denna lag. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

26 §.Räddningsmyndigheter. Statliga räddningsmyndigheter är enligt 26 § i den gällande räddningslagen inrikesministeriets räddningsöverdirektör och de tjänstemän vid inrikesministeriet och regionförvaltningsverket som denne förordnat. Det lokala räddningsväsendets räddningsmyndigheter är räddningsverkets högsta tjänsteinnehavare och de tjänsteinnehavare vid räddningsverket som denne förordnat samt det lokala räddningsväsendets behöriga kollegiala organ. 

I 2 mom. ändras det lokala räddningsväsendets räddningsmyndigheter till välfärdsområdets räddningsmyndigheter. Det lokala räddningsväsendets behöriga kollegiala organ ändras till välfärdsområdets behöriga kollegiala organ. Bestämmelser om välfärdsområdets organ finns i 35 § i lagen om välfärdsområden, enligt vilken välfärdsområdesfullmäktige kan tillsätta nämnder som lyder under välfärdsområdesstyrelsen för skötseln av uppgifter av bestående natur; direktioner för skötseln av affärsverk eller andra uppgifter; sektioner i välfärdsområdesstyrelsen och i nämnder och direktioner. 

27 §.Uppgifter för välfärdsområdets räddningsväsende och räddningsverk. I 27 § i den gällande räddningslagen föreskrivs om det lokala räddningsväsendets och räddningsverkets uppgifter. I paragrafen föreslås de ändringar som föranleds av överföringen av organiseringsansvaret. I paragrafens rubrik ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdets räddningsväsende. 

I 1 mom. ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdet. Till momentet fogas hänvisningar till lagen om ordnande av räddningsväsendet och lagen om välfärdsområden. Enligt 4 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet ansvarar välfärdsområdet för ordnandet av räddningsväsendet inom sitt område på det sätt som föreskrivs i lagen om ordnande av räddningsväsendet och i någon annan lag. Enligt 7 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden svarar välfärdsområdet för organiseringen av sina lagstadgade uppgifter (organiseringsansvar), för tillgodoseendet av sina invånares lagstadgade rättigheter och för samordningen av tjänstehelheterna samt svarar i fråga om de tjänster som organiseras och andra åtgärder för lika tillgång till tjänsterna och åtgärderna, fastställandet av behovet av tjänster och åtgärder samt deras mängd och kvalitet, valet av sätt att producera tjänster och åtgärder, styrningen och tillsynen av tjänsternas och åtgärdernas produktion samt utövandet av myndigheternas befogenheter. 

I 2 mom. föreskrivs det om produktionen av de centrala tjänsterna inom välfärdsområdets räddningsväsende. Enligt 9 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden får ett välfärdsområde, om inte något annat föreskrivs genom lag, producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar självt eller i samarbete med andra välfärdsområden eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. Räddningsverket ska på samma sätt som för närvarande sörja för produktionen av de tjänster inom räddningsväsendet som välfärdsområdet har beslutat producera själv. I uppgifter som inte innebär betydande utövning av offentlig makt kan man liksom för närvarande anlita avtalsbrandkårer, andra sammanslutningar som är verksamma inom räddningsbranschen samt frivilliga organisationer och personer. I bestämmelsen sammanställs räddningsväsendets viktigaste uppgiftshelheter och deras närmare innehåll bestäms i lagens detaljerade bestämmelser samt i en förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av 5 mom. Vid produktionen av räddningsväsendets tjänster ska räddningsverket inom sitt område sörja för den styrning, rådgivning och säkerhetskommunikation inom räddningsväsendet som syftar till att förebygga eldsvådor och andra olyckor och ha beredskap att avvärja olyckor samt till ändamålsenlig verksamhet i olyckssituationer och tillbud och när följderna av olyckor begränsas; för räddningsväsendets tillsynsuppgifter; för varning av befolkningen vid tillbud och olyckor samt det larmsystem som behövs för detta samt för de uppgifter som hör till räddningsverksamheten. 

Enligt 3 mom. 1 punkten ska räddningsverket producera tjänster i anknytning till den prehospitala akutsjukvården enligt vad välfärdsområdet beslutar. Enligt 39 § 2 mom. i hälso- och sjukvårdslagen kan ett välfärdsområde besluta om produktion av prehospital akutsjukvård på det sätt som föreskrivs i lagen om ordnande av social- och hälsovård och i räddningslagen. Med stöd av 8 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård svarar välfärdsområdet för ordnandet av prehospital akutsjukvård inom sitt område. Enligt 7 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden hör det till organiseringsansvaret att välja sätt att producera de tjänster och andra åtgärder som ska ordnas. Enligt 2 § 5 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland tillämpas på HUS-sammanslutningen när den ordnar hälso- och sjukvård med stöd av denna lag dessutom det som i 8 § i lagen om ordnande av social och hälsovård föreskrivs om välfärdsområden. Därför ansvarar HUS-sammanslutningen för ordnandet av prehospital akutsjukvård och valet av sätt att producera den i Nylands välfärdsområden och i Helsingfors stad. 

Enligt den gällande 27 § 3 mom. 2 punkten ska räddningsverket stödja beredskapsplaneringen i en kommun som hör till räddningsområdet, om detta har överenskommits med kommunen. Det föreslås att bestämmelsen upphävs. Bestämmelser om samråd mellan välfärdsområdet och kommunerna finns i 14 § i lagen om välfärdsområden. Med stöd av paragrafen ska välfärdsområdena och kommunerna inom deras områden ha en lagstadgad skyldighet att sinsemellan avtala om samarbete vid skötseln av de uppgifter som föreskrivits för dem. Samarbetet kan gälla till exempel kommunernas beredskapsplanering. Enligt 8 § i lagen om välfärdsområden kan välfärdsområdet med stöd av avtal sköta sådana kommunala uppgifter som inte enligt lag särskilt hör till kommunens uppgifter. Eftersom det i 12 § i beredskapslagen (1552/2011) föreskrivs att kommunen ska sköta beredskapsplaneringen, kan man vid förhandlingarna komma överens om samarbete i beredskapsplaneringen, men dock inte om att överföra hela kommunens beredskapsplanering till välfärdsområdet. 

Enligt 38 § 1 mom. i räddningslagen kan inrikesministeriet, utöver det som har överenskommits mellan stater, på begäran av Europeiska unionen, en annan stat eller en internationell organisation besluta att vid räddningsinsatser lämna bistånd till utlandet, om detta är motiverat för att skydda människor, miljön eller egendom. 

I räddningslagens 27 § 3 mom. 2 punkt föreslås en bestämmelse enligt vilken välfärdsområdets räddningsverk deltar i upprätthållandet av den beredskap som krävs för att vid räddningsinsatser lämna sådant bistånd till utlandet och vid räddningsinsatser ta emot sådant internationellt bistånd som avses i 38 §, till den del detta hör till välfärdsområdets organiseringsansvar. I upprätthållandet av beredskapen deltar dessutom inrikesministeriet och Räddningsinstitutet. I upprätthållandet av den beredskap som krävs för att lämna bistånd till utlandet ingår till exempel utbildning och övningar för den personal som deltar i verksamheten, alarmering och utrustande av personalen samt underhåll och lagring av materiel och utrustning som behövs för biståndet samt planering av de logistiska systemen. Uppgifter som hör till välfärdsområdena och som anknyter till upprätthållandet av den beredskap som krävs för internationellt bistånd till utlandet och som tas emot i Finland kan med stöd av 5 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet koncentreras till ett eller flera välfärdsområden. Upprätthållande av beredskapen kan till exempel innebära uppgifter i anknytning till alarmering och utrustande av den personal som deltar i lämnandet eller mottagandet av internationellt bistånd, underhåll och lagring av materiel och utrustning samt planering av logistiska arrangemang. 

Finlands beredskap för att lämna bistånd till utlandet grundar sig till stora delar på kompetensen, beredskapen och servicenivån i fråga om riskerna inom det egna landet för det räddningsväsende som ingår i välfärdsområdenas organiseringsansvar. Räddningsverken kan till exempel gemensamt utveckla materiel för skogsbränder, CBRN, avvärjningen av översvämningar eller annan specialmateriel som vid behov också kan utnyttjas för internationellt bistånd. 

Inrikesministeriet beslutar om den specialberedskap som ska användas vid internationellt bistånd. Inrikesministeriet svarar också för de kostnader som föranleds Finland av bistånd till utlandet och begäran om internationellt bistånd, när inrikesministeriet fattar beslut om lämnande eller mottagande av internationellt bistånd med stöd av 38 § i räddningslagen. 

Välfärdsområdena ansvarar för lagringen och underhållet av den utrustning och den materiel som de innehar och som utnyttjas vid internationellt bistånd så att denna specialberedskap, inbegripet personalens kompetens, vid behov kan användas för internationella uppdrag i enlighet med inrikesministeriets beslut på det sätt som krävs i de avtal och förbindelser som är bindande för Finland. Materielen och personalens kompetens kan utnyttjas också i en situation där internationellt bistånd tas emot och i den nationella räddningsverksamheten. 

Den alarmering av enheter och specialberedskap för uppgifter här i landet som är på välfärdsområdenas ansvar grundar sig på de larmanvisningar som avses i 33 § i denna lag, på de samarbetsplaner som avses i 46 och 47 § i denna lag och på de avtal som avses i 8 kap. i lagen om välfärdsområden. 

Räddningsväsendets bistånd till utlandet sammanställs i huvudsak av personalen vid välfärdsområdenas räddningsverk. På den personal vid välfärdsområdets räddningsverk som deltar i lämnandet av bistånd tillämpas lagen om civilpersonals deltagande i krishantering (1287/2004). 

Bestämmelsen ska med stöd av lagen om välfärdsområden inte tillämpas på internationell verksamhet som grundar sig på välfärdsområdenas egna beslut och avtal. För sådan verksamhet krävs det att välfärdsområdet förfogar över de ekonomiska resurser som behövs för verksamheten. 

I 3 mom. 3 punkten ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdet. Det lokala räddningsväsendet sköter för närvarande med stöd av annan lagstiftning även andra uppgifter inom räddningsväsendet än sådana som anges i räddningslagen. I momentets 3 punkt föreslås en sådan precisering att den gäller uppgifterna för välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

Vid räddningsverksamhet enligt 32 § i räddningslagen kan avtalsbrandkårer eller andra sammanslutningar som är verksamma inom räddningsbranschen enligt 4 mom. på samma sätt som nu anlitas som hjälp enligt vad välfärdsområdet avtalar med dem. 

I 5 mom. ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdet. Det föreslås att momentet ändras så att närmare bestämmelser även om räddningsmyndigheternas uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

28 §.Det lokala räddningsväsendets servicenivå. Paragrafen innehåller bestämmelser om det lokala räddningsväsendets servicenivå. I fortsättningen ingår bestämmelserna om servicenivån i den lag om ordnande av räddningsväsendet som träder i kraft vid ingången av 2023. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

29 §.Det lokala räddningsväsendets beslut om servicenivån. Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om servicenivån. I fortsättningen ingår bestämmelserna om beslut om servicenivån i den lag om ordnande av räddningsväsendet som träder i kraft vid ingången av 2023. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

30 §.Släckvatten. Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens skyldigheter att inom sitt område sörja för anskaffningen av släckvatten för räddningsverkets behov. I paragrafen görs de ändringar som följer av organiseringsansvaret så att det lokala räddningsväsendet ändras till välfärdsområdets räddningsväsende. Bestämmelsen om avtal om anskaffning av släckvatten mellan det regionala räddningsväsendet och de kommuner som hör till räddningsområdet föreslås bli upphävd. Eftersom kommunerna i den gällande lagen om vattentjänster inte har ålagts någon skyldighet att göra upp en plan för utvecklande av vattentjänsterna, ändras planen för utvecklande av vattentjänster till planering av utvecklandet av vattentjänsterna. 

33 §.Larmanvisningar. I 1 mom. hänvisas till 44 § i räddningslagen som innehåller bestämmelser om avtal om skötsel av uppgifter enligt räddningslagen inom ett annat räddningsområde. Bestämmelser om avtal om skötseln av myndighetsuppgifter inom välfärdsområdet ska i fortsättningen finnas i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdena kan samarbeta genom att avtala om samarbete enligt 8 kap. i lagen om välfärdsområden (gemensamt organ, gemensam tjänst, avtal om skötsel av myndighetsuppgifter och en välfärdssammanslutning som producerar stödtjänster). Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. ändras så att där hänvisas till 8 kap. i lagen om välfärdsområden. 

I 2 mom. hänvisas det till räddningsväsendets område. Det föreslås att 2 mom. ändras så att där hänvisas till välfärdsområdet. 

34 §.Ledning av räddningsverksamhet. I 1 mom. ändras räddningsområde till välfärdsområde. Räddningsledare är räddningsmyndigheten i det välfärdsområde där olyckan eller tillbudet har uppstått, om inte något annat har avtalats med stöd av 8 kap. i lagen om välfärdsområden eller föreskrivs med stöd av 5 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet. 

Räddningsverksamheten kan dock på samma sätt som nu tillfälligt ledas av någon annan som är anställd hos välfärdsområdets räddningsverk eller av någon som hör till en avtalsbrandkår till dess att den behöriga räddningsmyndigheten tar över ledningen av verksamheten. Ansvaret för ett förmedlat meddelande eller uppdrag övergår enligt 11 § i lagen om nödcentralsverksamhet på den mottagande myndigheten, på den enhet som sköter dess uppgifter eller på någon annan jourenhet när denna har tagit emot meddelandet eller uppdraget. Räddningsverksamheten leds och betydande offentlig makt utövas av räddningsmyndigheten alltid efter att den har underrättats eller efter att ett tillfälligt hinder har undanröjts. Bestämmelser om begränsade befogenheter för den tillfälliga ledaren av räddningsverksamheten finns i 36 § 2 mom. i denna lag. Begränsade befogenheter får utövas för att trygga inledandet av räddningsverksamhet och endast i den mån de är nödvändiga för att rädda och skydda människor, egendom och miljön samt för att begränsa de skador som olyckan orsakar och lindra följderna av olyckan. 

36 §.Räddningsledarens befogenheter. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

40 §.Efterröjning och efterbevakning samt efterbehandling. I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

42 §.Samarbete för att förebygga olyckor. I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. Den anmälningsskyldighet som föreskrivs i paragrafen gäller också välfärdsområdena och deras anställda. 

44 §.Samarbete mellan räddningsverk. Paragrafen innehåller bestämmelser om avtal om skötsel av uppgifter enligt räddningslagen också inom ett annat räddningsområde. Bestämmelser om avtal om skötseln av myndighetsuppgifter inom välfärdsområdet ska i fortsättningen finnas i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdena kan samarbeta genom att avtala om samarbete enligt 8 kap. i lagen om välfärdsområden (gemensamt organ, gemensam tjänst, avtal om skötsel av myndighetsuppgifter och en välfärdssammanslutning som producerar stödtjänster). Paragrafen föreslås bli upphävd. 

46 §.Samarbete inom räddningsverksamheten. I paragrafen föreskrivs det om statliga och kommunala myndigheters, inrättningars och affärsverks skyldighet att under räddningsverkets ledning delta i planeringen av räddningsverksamheten och att vid olyckor och tillbud handla så att räddningsverksamheten kan skötas effektivt. Till 1 mom.fogas välfärdsområdesmyndigheter. 

Till 2 mom. 12 punkten fogas välfärdsområdesmyndigheter. 

47 §.Planer för räddningsväsendet. I 1 mom. ändras räddningsväsendets område till välfärdsområdet. Paragrafens rubrik ändras till Planer för räddningsverksamheten. 

49 §.Skyldighet att ge räddningsmyndigheterna och Gränsbevakningsväsendet handräckning och experthjälp. Till 1 mom. fogas skyldighet för välfärdsområdesmyndigheterna att på begäran ge räddningsmyndigheterna och Gränsbevakningsväsendet handräckning som hör till deras verksamhetsområde eller annars är förenlig med det. 

50 §.Räddningsmyndighetens handräckning till andra myndigheter. Till 1 mom. fogas välfärdsområdesmyndigheter bland de myndigheter som räddningsmyndigheten kan ge handräckning. 

65 §.Samarbete vid befolkningsskyddsberedskap. Till 1 mom. fogas välfärdsområdesmyndigheter. 

Enligt 3 mom. ska myndigheterna inom räddningsväsendet sörja för samordningen av den verksamhet och de planer som krävs för de befolkningsskyddsuppgifter som de ansvarar för. Enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om befolkningsskyddet. Räddningslagens bestämmelser om befolkningsskydd och inrättande av skyddsrum ska därmed också tillämpas i landskapet Åland. Beslut om förflyttning av i landskapet bosatta personer till en ort utanför landskapet kan dock fattas endast med landskapsregeringens samtycke. Räddningsväsendet hör, förutom i fråga om befolkningsskyddet, till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt självstyrelselagen för Åland deltar landskapsmyndigheterna i befolkningsskyddet i enlighet med vad som stadgas i en överenskommelseförordning. Med stöd av lagen har utfärdats republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av förberedande uppgifter för undantagsförhållanden (900/2000). I 3 mom. föreslås det en sådan komplettering att Statens ämbetsverk på Åland allmänt sköter samordningen av de befolkningsskyddsförberedelser och befolkningsskyddsarrangemang som gäller landskapet Åland. 

66 §.Skydd enligt Genèvekonventionerna. Enligt 2 mom. beslutar inrikesministeriet på framställning av det behöriga ministeriet eller den lokala räddningsmyndigheten vilka personer, vilken materiel samt vilka lokaler som berörs av skyddet enligt 1 mom. Enligt förslaget ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. Det föreslås en komplettering enligt vilken framställningen i landskapet Åland görs av Statens ämbetsverk på Åland. 

67 §.Skyldighet att delta i befolkningsskyddsutbildning. Enligt paragrafen kan inrikesministeriet och regionförvaltningsverket på framställning av det behöriga ministeriet eller den lokala räddningsmyndigheten förordna ledningen och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att högst tio dygn om året delta i befolkningsskyddsutbildning som Räddningsinstitutet ordnar. Enligt förslaget ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. Det föreslås en komplettering enligt vilken framställningen i landskapet Åland görs av Statens ämbetsverk på Åland. 

79 §. Tillsynsplan. I 3 mom. ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdets räddningsväsende. 

80 §.Förrättande av brandsyn och andra tillsynsuppgifter. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

I 3 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

I 4 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

81 §.Föreläggande att avhjälpa brister och avbrytande av verksamheten. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

82 §.Särskilda säkerhetskrav. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

83 §.Försvarsmaktens platser som ska hemlighållas. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

85 §.Tillsyn över det lokala räddningsväsendets servicenivå. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn över det lokala räddningsväsendets servicenivå. Bestämmelser om laglighetsövervakning av servicenivån för välfärdsområdets räddningsväsende ingår i fortsättningen i lagen om ordnande av räddningsväsendet. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

87 §.Skyldighet att lämna statistiska uppgifter. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

88 §.Rätt att få uppgifter i samband med brandutredning och undersökning av olyckor. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

89 §.Rätt att få uppgifter för räddningsverksamhet och tillsynsuppgifter. I 5 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

96 §.Vissa avgiftsbelagda prestationer. Enligt 96 § 2 mom. i den gällande räddningslagen bestämmer det lokala räddningsväsendet avgifterna i en taxa som det godkänner. Enligt 22 § 2 mom. 8 punkten i lagen om välfärdsområden ska välfärdsområdesfullmäktige fatta beslut om de allmänna grunderna för de avgifter som tas ut för tjänster och andra prestationer samt de kundavgifter som tas ut för tjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar. Till 1 mom. föreslås bli fogat en hänvisning till lagen om välfärdsområden och 2 mom. föreslås bli upphävt, varvid de nuvarande 3 och 4 mom. blir 2 och 3 mom. 

I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

99 §.Kostnader för släckning av skogs- och terrängbränder. I paragrafen ändras räddningsområden till välfärdsområden. Räddningsverk ändras till välfärdsområde. 

104 §.Ändringssökande. I paragrafen föreslås bestämmelser om sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av räddningslagen. Paragrafen ändras så att den överensstämmer med lagstiftningen om välfärdsområden. 

I fråga om sökande av ändring i förvaltningsdomstol tillämpas enligt 1 mom. vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), om inte något annat föreskrivs i denna lag. Bestämmelserna i 102 § i räddningslagen om ersättningar och arvoden som betalas för räddningsuppgifter tillämpas också på Gränsbevakningsväsendets beslut. 

När det gäller sökande av ändring i välfärdsområdesmyndigheters beslut enligt 96 § 1 mom. och 102 § tillämpas enligt 2 mom. dock 16 kap. i lagen om välfärdsområden. Bestämmelsen tillämpas på välfärdsområdesmyndigheters beslut om prestationer av en räddningsmyndighet inom välfärdsområdet enligt 96 § 1 mom. i denna lag och på beslut som gäller ersättningar och arvoden för ett räddningsuppdrag enligt 102 § i denna lag. 

När det gäller sökande av ändring i beslut som fattas av en myndighet som beviljar bygglov tillämpas enligt 3 mom. markanvändnings- och bygglagen. 

När det gäller sökande av ändring i beslut om föreläggande av vite samt om föreläggande och verkställighet av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande tillämpas enligt 4 mom. dock viteslagen (1113/1990). 

Beslutet ska i de fall som avses i 1 och 2 mom. enligt 5 mom. iakttas genast oberoende av ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 

108 §.Installation av räddningsväsendets anordningar. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

109 §.Särskilda krav som gäller myndighetsnätets tillgänglighet. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

7.76  Lagen om ändring av 14 § i lagen om brandskyddsfonden

14 §. Understöd och annan finansiering. Till 2 mom. fogas välfärdsområden bland de aktörer som kan beviljas specialunderstöd ur brandskyddsfonden. På motsvarande sätt stryks det lokala räddningsväsendet, vars nuvarande ansvar för ordnandet av räddningsväsendet överförs till välfärdsområdet vid ingången av 2023. Specialunderstöd kan även i fortsättningen beviljas kommunerna, eftersom brandstationerna blir kvar i deras ägo vid reformen. Kommuner kan beviljas specialunderstöd för grundläggande renovering av brandstationer. 

7.77  Lagen om ändring av 4 § i sjöräddningslagen

4 §.Övriga myndigheter och aktörer som deltar i sjöräddning. Det föreslås att det lokala räddningsväsendet i 4 § 1 mom. i sjöräddningslagen (1145/2001) ändras till välfärdsområdets räddningsväsende. 

Det föreslås att det lokala räddningsväsendet i 4 § 2 mom. 5 punkten i sjöräddningslagen ändras till välfärdsområdets räddningsväsende. 

7.78  Lag om ändring av 5 § i lagen om penninginsamlingar

5 §.Anordnaren av en penninginsamling. Till 4 mom. fogas ett välfärdsområde och HUS-sammanslutningen som på samma sätt som staten, kommuner och samkommuner inte beviljas tillstånd till penninginsamling och inte får anordna småskalig insamling. Den grundläggande principen i lagen om penninginsamlingar är att stödja verksamhetsförutsättningarna för tredje sektorn och det civila samhället. Offentliga samfund kan i princip inte samla in pengar, i synnerhet på grund av att deras verksamhet finansieras med skattemedel. De aktörer som avses i 5 § 1 och 2 mom., såsom allmännyttiga samfund och stiftelser, får dock anordna penninginsamling inte bara för statens, kommuners och samkommuners, utan i fortsättningen också för välfärdsområdens och HUS-sammanslutningens verksamhet, om de övriga förutsättningar för anordnande av en penninginsamling som anges i lagen om penninginsamlingar uppfylls. På samma sätt som i fråga om staten, kommuner och samkommuner kan pengar inte samlas in för lagstadgade tjänster och grundläggande verksamhet som produceras av välfärdsområden eller HUS-sammanslutningen. Pengar kan samlas in för sådan verksamhet som generellt medför extra nytta för samhället. I detaljmotiveringen till 5 § 4 mom. i regeringens proposition (RP 214/2018 rd) finns exempel på ovan nämnda tillåtna penninginsamlingar. 

7.79  Lag om ändring av faderskapslagen

5, 16, 19 och 59 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen i paragraferna ändras till hänvisningar till välfärdsområdet och hänvisningarna till barnatillsyningsmannen i personens hemkommun ändras till hänvisningar till barnatillsyningsmannen inom det välfärdsområde inom vars område personen har sin hemkommun. 

59 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 59 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i faderskapslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.80  Lag om ändring av moderskapslagen

5, 14 och 51 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen i paragraferna ändras till hänvisningar till välfärdsområdet och hänvisningarna till barnatillsyningsmannen i personens hemkommun ändras till hänvisningar till barnatillsyningsmannen det välfärdsområde inom vars område personen har sin hemkommun. 

51 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 51 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i moderskapslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.81  Lag om ändring av adoptionslagen

14 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till kommunens socialvårdsorgan ändras till välfärdsområdet. Dessutom föreslås det att momentets språkdräkt uppdateras så att den motsvarar den ändrade ordalydelsen i 33 § i lagen om konsulära tjänster (498/1999). 

21 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till hemkommunens socialvårdsorgan ändras till en hänvisning till det välfärdsområde inom vars område de personer som nämns i paragrafen har sin hemkommun. 

22, 24, 32, 61, 80 och 94 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunens socialvårdsorgan ändras till välfärdsområdet. 

63 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till socialvårdsorganet i hemkommunen ändras till en hänvisning antingen till det välfärdsområde inom vars område de personer som nämns i momentet har sin hemkommun eller, om en person inte har hemkommun i Finland, inom vars område han eller hon vistas. 

87 §. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna till kommunens socialvårdsorgan, en samkommun eller någon annan kommunal sammanslutning ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

92 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till kommunens socialvårdsorgan ändras till välfärdsområdet. 

97 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 97 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i adoptionslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.82  Lag om ändring av äktenskapslagen

22 och 32 §. Det föreslås att 22 § 2 mom. och 32 § 3 mom. ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

32 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 32 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i äktenskapslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

50 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till socialnämnden i 1–4 mom. ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom föreslås att det till paragrafens nya 5 mom. i samband med 32 a § av grundad anledning fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.83  Lag om ändring av 2 § i lagen om assisterad befruktning

2 §.Definitioner. Det föreslås att 6 punkten ändras så att hänvisningarna till de lagar som upphävs stryks och hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till välfärdsområde omfattar med stöd av 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland ( / ) även de helheter med vårdan-svar som Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad beslutar om. 

7.84  Lag om ändring av lagen om underhåll för barn

8 och 8 a och 8 b §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen eller kommunens socialnämnd ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

8 c §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 8 c §. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om underhåll för barn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

13 a §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

7.85  Lag om ändring av lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt

8, 9 b, 11 a, 12, 14, 16, 19, 39 och 49 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunens socialnämnd ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

8 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 8 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

17 b § 1 mom. och 17 d §. Det föreslås att bestämmelserna ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås att hänvisningen i 17 b § 1 mom. till 1982 års socialvårdslag stryks. 

35 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till kommunernas socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdets och kommunernas myndigheter. 

46 §. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras så att hänvisningen till socialnämnden stryks som obehövlig. 

7.86  Lag om ändring av lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt

1 och 9 §. Det föreslås att 1 § 2 mom. och 9 § ändras så att hänvisningarna till kommunen, det kommunala organet och socialvårdsmyndigheten ändras till välfärdsområdet. Till 1 § föreslås dessutom bli fogat ett nytt 5 mom. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

12 §. Det föreslås att 2 och 3 mom. ändras så att hänvisningarna till den kommunala myndigheten och socialvårdsmyndigheten ändras till välfärdsområdesmyndighet. Dessutom föreslås det att laghänvisningarna i 2 och 3 mom. förtydligas och uppdateras. 

14 §. Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningarna till socialnämnden ändras till välfärdsområdet. 

24 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningarna till socialvårdsmyndigheten ändras till välfärdsområdesmyndigheten. 

25 §. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna till socialvårdsmyndigheten ändras till välfärdsområdesmyndigheten och hänvisningen till en kommun eller samkommun ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

32 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till kommunernas socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdesmyndigheten och kommunala myndigheter. 

7.87  Lag om ändring av 7 kap. 3 och 5 § i utsökningsbalken

3 § och 5 §.Meddelande till den myndighet som ansvarar för boendet i kommunen och den myndighet som ansvarar för socialvården inom välfärdsområdet samt verkställande av vräkning. I samband med vräkning ska utmätningsmannen enligt den gällande lagen underrätta bostads- och socialmyndigheterna på orten om att vräkningsärendet har blivit anhängigt och om de omständigheter som då framkommit om han eller hon vet att det i den lägenhet eller lokal som avses i utsökningsgrunden bor barn, och det är oklart hur deras boende ska ordnas, eller personer i behov av omedelbar omsorg. Dessa myndigheter ska ges tillfälle att ordna boende eller utreda behovet av socialvårdstjänster. De uppgifter som det föreskrivs om i paragraferna hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i paragraferna ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till paragraferna fogas en bestämmelse om tillämpningen av dem på Åland. 

Social- och hälsovårdsministeriet har hörts i ärendet. Ministeriet har rekommenderat att det om bostads- och socialmyndigheterna på orten i fortsättningen används termerna den myndighet som ansvarar för boendet i kommunen och den myndighet som ansvarar för socialvården inom välfärdsområdet. 

7.88  Lag om ändring av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn samt om tillämpning av konventionen

3 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till kommunala socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter. 

9 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till socialvårdsmyndigheterna ändras till en hänvisning till den som ordnar eller lämnar socialvård, vilket motsvarar den terminologi som används i 18 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). 

10 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till socialnämnden i 1 och 2 mom. ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås att hänvisningen till kommunen i 3 mom. ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992) i momentet ersätts med en hänvisning till lagen om välfärdsområdenas finansiering (/). 

Till paragrafen föreslås dessutom bli fogat ett nytt 4 mom. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.89  Lag om ändring av lagen om för- och efternamn

22,23 och 27 §. Det föreslås att 22 § 3 mom., 23 § 3 mom. och 27 § ändras så att hänvisningarna till det organ som ansvarar för socialvården ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet. 

33 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 33 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.90  Lag om ändring av beredskapslagen

12 §. Skyldighet att vidta förberedelser. Den beredskapsskyldighet som föreskrivs i paragrafen utvidgas till att gälla även välfärdsområden och välfärdssammanslutningar.  

70 §.Användningstillstånd för flytande bränsle. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att användningstillstånd för flytande bränsle i fortsättningen ska kunna beviljas också välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningarnas myndigheter. 

88 §.Social- och hälsovårdstjänster samt hälsoskydd. Den möjlighet som föreskrivs i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten att frångå kraven på innehållet i social- och hälsovårdstjänster samt hälsoskydd ändras så att den gäller välfärdsområden och välfärdssammanslutningar i stället för kommuner. Kommunernas möjlighet enligt den gällande 1 mom. 3 punkten att avstå från skyldigheten att ordna dagvård ändras till 2 mom. Hänvisningen i den gällande bestämmelsen till den upphävda lagen om barndagvård ändras till en hänvisning till lagen om småbarnspedagogik. De uppgifter som det föreskrivs om i paragraferna hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse om tillämpningen av paragrafen på Åland. 

94 §. Begränsning av uppsägningsrätten. Den begränsning av uppsägningsrätten som föreskrivs i paragrafen ändras så att den gäller tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden på motsvarande sätt som det förslag till ändring av lagen om kommunala tjänsteinnehavare som ingår i propositionen. 

101 §. Villkoren i arbetspliktsförhållande. Bestämmelsen om villkoren för arbetsplikten i paragrafen föreslås bli ändrad så att den på motsvarande sätt som i det förslag till ändring av lagen om kommunala tjänstekollektivavtal som ingår i propositionen gäller lagen om kommunernas och välfärdsområdenas tjänstekollektivavtal. 

106 §.Förvaltningsmyndigheternas kommunikation under undantagsförhållanden. Statsrådets kanslis och Statens kommunikationscentrals befogenheter enligt 3 mom. utvidgas till att gälla även den kommunikation som bedrivs av välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningarnas myndigheter. 

108 a §.Välfärdsområdets förvaltning. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i bestämmelsen om kommuner i 108 § i beredskapslagen om ordnande av välfärdsområdets förvaltning under undantagsförhållanden. Enligt 1 mom. kan välfärdsområdesfullmäktige sammankallas omedelbart under undantagsförhållanden. Välfärdsområdesfullmäktige är beslutfört då mer än hälften av ledamöterna är närvarande. 

Om välfärdsområdesfullmäktige inte blir beslutfört och vägande skäl kräver omedelbara beslut, har välfärdsområdesstyrelsen enligt 2 mom. rätt att fatta beslut om ärenden som gäller organiseringen av förvaltningen, förvaltningsstadga, delegering av behörighet, budget samt andra ärenden som det bestämts att välfärdsområdesfullmäktige ska besluta om. 

Enligt 3 mom. ska välfärdsområdesstyrelsen så snart som möjligt föra sådana beslut som avses i 2 mom. till välfärdsområdesfullmäktige för avgörande. När det gäller välfärdsområdesstyrelsens beslut enligt 2 mom. föreskrivs i 3 mom. att det ska gälla tills välfärdsområdesfullmäktige har fattat beslut i ärendet. I enlighet med 3 mom. tillämpas det som i paragrafen föreskrivs om välfärdsområden också på välfärdssammanslutningar. 

120 §. Specialarrangemang inom räddningsväsendet och befolkningsskyddet. Till de aktörer som utför de uppgifter som anges i paragrafen fogas välfärdsområden. 

126 §.Skyldighet att offentliggöra meddelanden. Den publiceringsskyldighet som föreskrivs i paragrafen utvidgas till att gälla även välfärdsområdesstyrelsens meddelanden. 

7.91  Lag om ändring av 5 och 6 § i lagen om tillämpning av rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar

5 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till kommunernas socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter. 

6 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till ett i 1982 års socialvårdslag avsett organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. Dessutom uppdateras hänvisningen till barnskyddslagen så att den motsvarar den gällande lagen. 

Till paragrafen föreslås dessutom bli fogat ett nytt 3 mom. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet, föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.92  Lag om ändring av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om internationellt skydd av vuxna och om tillämpningen av konventionen

3 och 9 §. Det föreslås att 3 § och 9 § 1 mom. ändras så att hänvisningarna till kommunala socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter. 

5 §. Det föreslås att 2 punkten ändras så att hänvisningarna till socialnämnden i den vuxna personens hemkommun, vistelsekommun och i den kommun som ligger närmast honom eller henne ändras till det välfärdsområde inom vars område den vuxna personen har sin hemkommun och inom vars område han eller hon vistas eller som den vuxna har den närmaste anknytningen till. 

10 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 10 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.93  Lag om ändring av 4 kap. 7 § i fängelselagen

4 kap. 7 §.Förfarandet vid utarbetandet av planen. Ordalydelsen i paragrafens sista mening ändras så att de myndigheter som ansvarar för social-, hälso-, bostads- och arbetskraftstjänster och som räknas upp i paragrafen bestäms på basis av den dömdes hem- eller boningskommun. 

7.94  Lag om ändring av 8 och 9 § i lagen om verkställighet av kombinationsstraff

8 §.Plan för strafftiden och tidsplan. Ordalydelsen i 4 mom. ändras så att de myndigheter som ansvarar för social-, hälso-, bostads- och arbetskraftstjänster och som räknas upp i paragrafen bestäms på basis av fångens hem- eller boningskommun. 

9 §.Beredning av verkställigheten av en övervakningstid. Hänvisningen till kommunen i 3 mom. ändras till en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till kostnaderna för den kommunala basservicen till en hänvisning till kostnaderna för den basservice som hör till välfärdsområdet. De uppgifter som det föreskrivs om i paragraferna hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet, föreslås att det till 3 mom. fogas en bestämmelse om tillämpningen av paragrafen på Åland. 

7.95  Lag om ändring av 12 och 71 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder

12 §.Stödåtgärder. I paragrafen ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till kommunens uppgifter till uppgifter som hör till välfärdsområdet. De uppgifter som det föreskrivs om i paragraferna hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragraferna ändras till en hänvisning till välfärdsområdet, föreslås att det till 2 mom. fogas en bestämmelse om tillämpningen av paragrafen på Åland. 

71 §.Övervakningens innebörd. I paragrafen ändras hänvisningen till hem- och boningskommun till en hänvisning till hem- eller boningskommun. Det föreslagna uttryckssättet motsvarar ordalydelsen i 4 kap. 7 § i fängelselagen (767/2005) och 8 § 4 mom. i lagen om verkställighet av kombinationsstraff (801/2017). Ändringen preciserar hemkommunens företräde i förhållande till boningskommunen, om dessa inte är samma kommun. Ändringen behövs på grund av ändringen i 12 § 2 mom. 

7.96  Lag om ändring av 10 § i rättshjälpslagen

10 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att även en välfärdsområdesmyndighet ska vara skyldig att på begäran av rättshjälpsbyrån och trots sekretessbestämmelserna lämna denna sådana uppgifter som de förfogar över och som är nödvändiga för rättshjälpsbyrån på grund av dess lagstadgade uppgifter att utreda om en sökande på basis av sin ekonomiska ställning är berättigad till rättshjälp och om sökanden har en rättsskyddsförsäkring som täcker saken. 

7.97  Lag om ändring av lagen om förmyndarverksamhet

72 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till ett organ som avses i 6 § i socialvårdslagen från 1982 ändras till en hänvisning till ett välfärdsområde.  

84 §. Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 4 mom. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

90 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att också en välfärdsområdesmyndighet är skyldig att lämna förmyndarmyndigheten och domstolen de uppgifter som avses i momentet.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningarna till det kommunala social- eller hälsovårdsorganet ändras till välfärdsområdet. 

92 §. Det föreslås att 3 mom. 1 punkten ändras så att sekretessbelagda uppgifter kan lämnas också till välfärdsområdesmyndigheter för fullgörande av åligganden enligt lagen om förmyndarverksamhet. 

7.98  Lag om ändring av 10 § i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata

10 §. Det föreslås att 4 mom. ändras så att också välfärdsområdesmyndigheter har rätt att få de uppgifter som avses i momentet ur registret över förmynderskapsärenden. 

7.99  Lag om ändring av 5 § i idrottslagen

5 §.Kommunens ansvar. Det föreslås att den föråldrade hänvisningen till kommunallagen i 6 mom. ändras till en uppdaterad bestämmelse. Kommunallagen (365/1995) har upphävts genom kommunallagen (410/2015), vars 22 § innehåller bestämmelser om kommunens skyldighet att sörja för invånarnas möjligheter att delta och påverka. Det föreslås att hänvisningen till hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) ändras till en hänvisning till främjande av hälsa och välfärd enligt 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.100  Lag om ändring av 12 § i lagen om rättsskyddsnämnden för studerande

12 §. Rätt att få uppgifter och handräckning. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen är statliga och kommunala myndigheter och samfund och stiftelser som sköter ett offentligt uppdrag trots sekretessbestämmelserna skyldiga att på begäran och avgiftsfritt lämna uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av ett besvärsärende samt att ge nämnden handräckning. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den till sin ordalydelse motsvarar bestämmelsen i 50 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) om förvaltningsdomstolens rätt att få uppgifter av myndigheter. I och med den föreslagna ändringen omfattar nämndens rätt att få uppgifter också de nya myndigheter som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården. 

7.101  Lag om ändring av 7 § i lagen om kommunernas kulturverksamhet

7 §. Samverkan. I 2 mom. föreskrivs om kommunens samverkan med olika aktörer när det gäller att främja kommunernas kulturverksamhet. I målen för kommunernas kulturverksamhet ingår också främjande av befolkningens välfärd och hälsa genom kultur och konst, där de aktörer som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården är centrala samarbetsparter. Till förteckningen över exempel på samarbetspartner fogas välfärdsområden. 

7.102  Lag om ändring av lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor

6 §.Definitioner. Enligt 6 § 21 punkten i den gällande lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005, nedan kemikaliesäkerhetslagen) avses med räddningsmyndighet det lokala räddningsväsendets räddningsmyndigheter enligt räddningslagen. Definitionen av räddningsmyndighet ändras så att det i fortsättningen hänvisas till den räddningsmyndighet som avses i 26 § 2 mom. i räddningslagen. På detta sätt säkerställs det att det i och med social- och hälsovårdsreformen är klart i kemikaliesäkerhetslagen att den räddningsmyndighet inom välfärdsområdet som avses i räddningslagen i fortsättningen sköter de uppgifter som föreskrivs för räddningsmyndigheten i kemikaliesäkerhetslagen. I samband med ändringen av räddningslagen kommer det att fastställas vilka räddningsmyndigheter inom välfärdsområdet som avses i räddningslagen. De räddningsmyndigheter inom välfärdsområdet som avses i 26 § 2 mom. i räddningslagen är i fortsättningen räddningsverkets högsta tjänsteinnehavare och de tjänsteinnehavare vid räddningsverket som denne förordnat samt det behöriga kollegiala organet inom välfärdsområdets räddningsväsende. Statliga räddningsmyndigheter är även i fortsättningen inrikesministeriets räddningsöverdirektör och de tjänstemän vid inrikesministeriet som denne förordnat i enlighet med 26 § 1 mom. 

126 §.Sökande av ändring. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det preciseras att bestämmelser om beslut enligt 131 § 2 mom. i denna lag om storleken på de avgifter som tas ut för räddningsmyndighetens prestationer och om sökande av ändring i beslutet finns i lagen om välfärdsområden ( / ). I den gällande kemikaliesäkerhetslagen finns inga särskilda bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut om avgifter som tas ut för räddningsmyndighetens prestationer. Med tanke på lagens tydlighet och verksamhetsutövarens rättsskydd anses det behövligt att föreskriva om en informativ hänvisning till den lag som ska tillämpas på ändringssökande. 

131 §.Avgifter. Enligt 2 mom. i den gällande paragrafen beslutar dock det lokala räddningsväsendet om huruvida räddningsmyndigheternas prestationer ska vara avgiftsbelagda och om storleken på de avgifter som tas ut med iakttagande av principerna i lagen om grunderna för avgifter till staten. Momentet föreslås bli ändrat i och med social- och hälsovårdsreformen när den behöriga myndighet som bestämmer avgifterna för räddningsväsendets del ändras. Enligt 22 § 2 mom. 8 punkten i lagen om välfärdsområden ska välfärdsområdesfullmäktige fatta beslut om de allmänna grunderna för de avgifter som tas ut för tjänster och andra prestationer samt om de kundavgifter som tas ut för tjänster som ingår i välfärdsområdets organiseringsansvar. På denna grund föreslås det att 131 § 2 mom. i kemikaliesäkerhetslagen ändras på motsvarande sätt. Lagändringen är av teknisk natur. Av författningstekniska skäl ändras dessutom 131 § 3 mom. i kemikaliesäkerhetslagen samtidigt genom att den föråldrade laghänvisningen korrigeras till en hänvisning till lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). I beslutet görs även vissa tekniska preciseringar. I övrigt ändras paragrafen inte. 

7.103  Lag om ändring av 22 § i lagen om djursjukdomar

22 §. Djurhälsomyndighetens anmälningsplikt. I 3 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet.  

7.104  Lag om upphävande av 3 § 2 mom. i statsunderstödslagen

1 §. Genom lagen föreslås det att 3 § 2 mom. i statsunderstödslagen upphävs. I momentet hänvisas det till tillämpningen av statsunderstödslagen på statsandel och statsunderstöd som föreskrivs i vissa lagar som gäller kommunal basservice, om det föreskrivs särskilt om detta i nämnda lagar. Denna hänvisningsbestämmelse har närmast en informativ karaktär, eftersom statsunderstödslagen till sin karaktär är en allmän lag, och det i speciallagar i vilket fall som helst kan föreskrivas om statsunderstöd antingen på ett sätt som avviker från statsunderstödslagen eller i tillämpliga delar hänvisas till bestämmelserna i statsunderstödslagen. På basis av författningarna om statsandelar till kommunerna har det under de senaste åren inte längre beviljats statsunderstöd med begränsat användningsändamål i samma omfattning som tidigare. Förhållandet mellan statsunderstödslagen och speciallagarna om statsunderstöd har i praktiken inte medfört några tillämpningsproblem. Således finns det inte något särskilt behov av en separat informativ hänvisningsbestämmelse, utan den kan upphävas helt när rubrikerna i social- och hälsovårdslagstiftningen ändras. 

7.105  Lag om ändring av 3 § i lagen om Hansel Ab

3 §. I 3 § 1 mom. finns en förteckning över upphandlande enheter av myndighetstyp som kan vara kunder hos Hansel Ab. Till förteckningen i 1 mom. fogas välfärdsområden och välfärdssammanslutningar. På så sätt kan välfärdsområdena och välfärdssammanslutningarna använda Hansels kontrakt om gemensam upphandling samt Hansels tjänster. HUS-sammanslutningen är en välfärdssammanslutning, så även den kan utnyttja Hansels tjänster. Avsikten är att genom lagen om välfärdsområden överföra kommunernas uppgifter till välfärdsområdena. Eftersom kommunerna och samkommunerna är kunder hos Hansel enligt den gällande Hansellagen, utvidgar ändringen i praktiken inte Hansels kundkrets. Kommuner och samkommuner, såsom sjukvårdsdistrikten, har gjort upphandlingar med hjälp av Hansels ramavtal och dynamiska inköpssystem. På grund av lagändringen kan utnyttjandet av dessa kunders gemensamma upphandlingskontrakt fortsätta. 

Enligt 3 § 2 mom. kan bolagets kunder också vara sådana offentligrättsliga organ som avses i upphandlingslagen och som den upphandlande enheten enligt 1 mom. utövar bestämmande inflytande över. Således kan de juridiska personer som välfärdsområdena och välfärdssammanslutningarna har bestämmande inflytande över, såsom bolag, stiftelser och föreningar, också vara kunder hos Hansel Ab. På så sätt kan även kompetenscentren i bolagsform inom välfärdsområdena, såsom det kompetenscenter för lokal- och fastighetsförvaltning som ska inrättas, vara kunder hos Hansel Ab. Välfärdsområdenas affärsverk är delar av sådana välfärdsområden som avses i 70 § i lagen om välfärdsområden, så de är inte separata juridiska personer utan kunder hos Hansel Ab i enlighet med 1 mom. 

7.106  Lag om upphävande av lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform

På basis av social- och hälsovårdsreformen behövs inte längre de samarbetsskyldigheter som föreskrivs i den ramlag om reglerar kommun- och servicestrukturreformen, eftersom organiseringsansvaret för social- och hälsovården överförs till välfärdsområdena. Eftersom lagen är i kraft till utgången av 2023, ska lagen med anledning av årets reform upphävas från och med ingången av 2023. 

7.107  Lag om upphävande av lagen om temporär begränsning av vissa av kommunernas och samkommunernas rättshandlingar inom social- och hälsovården

På basis av den överföring av organiseringsansvaret för social- och hälsovården som genomförs i samband med social- och hälsovårdsreformen kan kommunerna och samkommunerna inte längre ingå avtal om social- och hälsovårdstjänster på basis av sitt organiseringsansvar. Dessutom slopas behovet av att begränsa investeringarna i social- och hälsovården, eftersom välfärdsområdena ansvarar för investeringarna i det kommande ordnandet av social- och hälsovården. Eftersom lagen är i kraft till utgången av 2025, ska lagen upphävas på basis av social- och hälsovårdsreformen. 

7.108  Lag om ändring av 78 § i lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk

78 §.Hänvisningar till annan lagstiftning. I paragrafens 1 mom. görs ändringar som föranleds av lagstiftningen om inrättande av välfärdsområden samt om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningen i momentet till ett organ enligt socialvårdslagen ändras till en hänvisning till ett välfärdsområde, eftersom välfärdsområdena svarar för ordnandet av social- och hälsovården i enlighet med lagen om välfärdsområden ( / ) och lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

7.109  Lag om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster

I lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster föreslås ändringar som är nödvändiga på grund av inrättandet av välfärdsområden och stiftandet av lagen om välfärdsområden. 

5 §. Användning av stödtjänster vid offentliga uppdrag. I 1 mom. föreskrivs om sådana myndigheter inom den offentliga förvaltningen som är skyldiga att använda de stödtjänster som nämns i paragrafen. Innehållet i momentet förblir i övrigt oförändrat, men till momentet fogas en ny 2 punkt, vilket innebär att också myndigheter i välfärdsområden och myndigheter i välfärdssammanslutningar är sådana myndigheter inom den offentliga förvaltningen som avses i bestämmelsen. När välfärdsområdena har inrättats ska också myndigheter i välfärdsområden och myndigheter i välfärdssammanslutningar på det sätt som avses i 1 mom. använda gemensamma stödtjänster för e-tjänster. 

Bestämmelser på lägre nivå än lag

De nuvarande bemyndiganden att utfärda förordning som föreskrivs i lagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde förblir oförändrade, med undantag för bemyndigandet att utfärda förordning enligt 60 § i 1982 års socialvårdslag (710/1982) och bemyndigandet att utfärda förordning enligt 67 § i lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda, vilka föreslås bli upphävda i propositionen. I förordningarna görs tekniska ändringar senare under regeringsperioden. 

Den gällande räddningslagens bemyndigande att utfärda förordning i 23 §, som gäller inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter, samt i 29 §, som gäller det lokala räddningsväsendets beslut om servicenivån, upphävs. I övrigt kvarstår de nuvarande bemyndigandena att utfärda förordning i räddningslagen. 

Ikraftträdande

Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2023. 

I hälso- och sjukvårdslagen föreskrivs särskilt en övergångsbestämmelse enligt vilken ett sådant avtal om ordnande av specialiserad sjukvård mellan samkommuner för sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde som avses i 43 §, som föreslås bli upphävd, och som gäller när den föreslagna lagen träder i kraft vid samma tidpunkt överförs till välfärdsområdena med stöd av 20 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av lagstiftningen om den. Enligt den nämnda 20 § gäller avtalsförpliktelserna för en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt det välfärdsområde till vars område medlemskommunerna i den samkommunen hör. Avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård ska således tillämpas mellan de välfärdsområden som hör till samma samarbetsområde för social- och hälsovården som avses i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård till dess att de första gången godkänt det samarbetsavtal för välfärdsområdena som avses i 36 § i den lagen, dock högst till utgången av 2025. Detta är motiverat eftersom avsikten är att samarbetsavtalet ska ersätta det avtal om ordnande av specialiserad sjukvård som avses i 43 § i hälso- och sjukvårdslagen, som föreslås bli upphävd, och de välfärdsområden som hör till samma samarbetsområde inom social- och hälsovården ska enligt 1 § 3 mom. i införandelagen ingå samarbetsavtal första gången senast före utgången av 2025. 

Det lokala räddningsverkets förordnanden enligt 26 § 2 mom. i räddningslagen som det lokala räddningsväsendets räddningsmyndigheter föreslås förbli i kraft, om inte den högsta tjänsteinnehavaren vid välfärdsområdets räddningsverk bestämmer något annat med stöd av 26 § 2 mom. i den lagen. 

10  Förhållande till andra propositioner

10.1  Samband med andra propositioner

Regeringens proposition hänför sig till den regeringsproposition med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt till lämnande av underrättelse enligt artiklarna 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse som överlämnades till riksdagen den 8 december 2020 (RP 241/2020 rd). Det som föreslås i propositionen kan antas endast om det centrala innehållet i RP 241/2020 rd har antagits. Grundlagsutskottet (GrUU 65/2018 rd) menade i fråga om det landskapsval som då föreslogs att väljarna och kandidaterna av skäl som följer av de demokratiska princi-perna enligt 2 § i grundlagen måste ha möjlighet att få en tillräckligt god helhetsbild av land-skapets uppgifter och befogenheter. Likaså ansåg utskottet att den möjlighet att delta i sam-hällelig verksamhet och att påverka beslut som tryggas i 14 § 4 mom. i grundlagen förutsätter att det finns information om det som den enskilde kan delta i och påverkar. Eftersom det fö-reslås att det stiftas huvudlagar om överföring av uppgifter i RP 241/2020, uppfylls detta krav i praktiken redan med stöd av den propositionen. 

Propositionen har samband med proposition RP 212/2020 rd som lämnats till riksdagen. De ändringar som görs i samband med RP 212/2020 rd inverkar på de ändringar som föreslås i denna proposition i fråga om lagen om klienthandlingar inom socialvården, 9 § i hälso- och sjukvårdslagen, 25 b § i barnskyddslagen och klientavgiftslagen. 

Propositionen har samband med den föräldralag som bereds vid justitieministeriet och vars syfte är att slå samman moderskaps- och faderskapslagarna. Avsikten är att regeringens proposition med förslag till föräldralag ska överlämnas till riksdagen i maj 2021 och träda i kraft den 1 januari 2023, det vill säga samtidigt med de lagändringar som föreslås i denna proposition. Om föräldralagen antas och tidpunkten för dess ikraftträdande förblir densamma, blir de särskilda ändringar i faderskaps- och moderskapslagarna som föreslås i denna proposition onödiga och hänvisningarna till faderskapslagen och moderskapslagen i 14 § 2 mom. i socialvårdslagen, som föreslås bli ändrat i denna proposition, ska ersättas med en hänvisning till föräldralagen. 

Propositionen har samband med den ändring av äktenskapslagen som bereds vid justitieministeriet och som innehåller ett förslag till ändring av 32 § i äktenskapslagen. Samma paragraf föreslås blir ändrad även i denna proposition. Syftet med det förslag som bereds vid justitieministeriet är att ändringarna antas och träder i kraft hösten 2021, det vill säga före de lagändringar som föreslås i detta förslag. Ändringen inverkar på ingressen i den ändring av äktenskapslagen som föreslås i denna proposition och på innehållet i den parallelltext som bifogas förslaget. 

Lagar inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde som faller utanför propositionen

Det behöver göras tekniska ändringar i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) med anledning av social- och hälsovårdsreformen. De ändringar som föranleds av covid-19 kom-mer att göras i lagen under våren. Därför görs behövliga tekniska ändringar i lagen om smittsamma sjukdomar senare under regeringsperioden. Det görs en utredning om förhållandet mellan lagen om smittsamma sjukdomar och självstyrelselagen för Åland och om eventuella ändringsbehov, och beredningen av ärendet framskrider i sin egen beredning. 

Till följd av social- och hälsovårdsreformen behöver tekniska ändringar göras i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007), men eftersom lag 159/2007 samtidigt kommer att upphävas och ersättas med en helt ny lag med samma namn genom regeringsproposition (RP 212/2020), är avsikten att de tekniska ändringar som ska göras i denna lag ska genomföras efter det att den nya lagen har trätt i kraft senare under regeringsperioden. 

Vid social- och hälsovårdsministeriet bereds ett utkast till regeringens proposition med förslag till lag om Genomcentret och om förutsättningar för behandling av genomdata (STM071:00/2018) som innehåller en skyldighet för en myndighet som ordnar, producerar eller tillhandahåller hälso- och sjukvård eller hälsovårdstjänster eller en privat tjänsteproducent som det föreskrivs om i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) att föra in sådana genomdata som uppstår i dess verksamhet i genomdataregistret samt Genomcentralens rätt att lämna genomdata till dessa tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster. Eventuella tekniska ändringar till följd av social- och hälsovårdsreformen ska göras i den ovan nämnda regleringen senare under regeringsperioden. 

En totalreform av biobankslagen pågår vid social- och hälsovårdsministeriet och i den identifieras också ändringsbehov på grund av social- och hälsovårdsreformen. Avsikten är dock att totalreformen av biobankslagen ska behandlas i riksdagen våren 2021 och att den ska träda i kraft i januari 2022. Därför är det ändamålsenligt att de ändringar som social- och hälsovårdsreformen medför görs senare under regeringsperioden. 

I lagen om elektroniska recept (61/2007) behöver tekniska ändringar göras till följd av social- och hälsovårdsreformen, men eftersom lag 61/2007 samtidigt kommer att ändras genom regeringsproposition (RP 212/2020), är avsikten att de tekniska ändringar som ska göras i lagen genomförs efter det att de nya bestämmelserna har utfärdats senare under regeringsperioden. 

I läkemedelslagen (395/1987) och i lagen om obligatorisk lagring av läkemedel (979/2008) behöver det utöver tekniska ändringar även göras innehållsmässiga ändringar till följd av social- och hälsovårdsreformen. Därför är det motiverat att genomföra ändringarna i samband med andra ändringar av läkemedelslagstiftningen under regeringsperioden. 

I lagen om missbrukarvård (41/1986) behöver tekniska ändringar göras till följd av social- och hälsovårdsreformen, men tekniska ändringar kräver att bestämmelser som är problematiska med tanke på grundlagen ändras. Ändringarna görs i samband med beredningen av lagstiftningen om självbestämmanderätt och/eller lagstiftningen om tjänster inom missbrukarvården våren 2021 i enlighet med tidtabellen. 

I lagen om utredande av dödsorsak (459/1973) behöver tekniska ändringar göras till följd av social- och hälsovårdsreformen, men eftersom lagen samtidigt kommer att ändras genom en regeringsproposition som överlämnas på hösten, är avsikten att de tekniska ändringar som ska göras i lagen genomförs senare under regeringsperioden. 

I lagen om utkomststöd (1412/1997) behöver tekniska ändringar göras till följd av social- och hälsovårdsreformen. I enlighet med regeringsprogrammet för Sanna Marins regering ska lagen om utkomststöd revideras som en helhet. Eftersom lagen ändras samtidigt är avsikten att de tekniska ändringar som ska göras i lagen genomförs senare under regeringsperioden. 

I lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare (1231/1996) behöver det sannolikt inte göras några tekniska ändringar till följd av social- och hälsovårdsreformen, eftersom det i detta skede inte verkar sannolikt att lantbruksavbytarservicen skulle överföras till sektorsövergripande landskap åtminstone under de närmaste åren. I vilket fall som helst genomförs eventuella ändringar först senare, sannolikt i samband med den reform av avbytarlagstiftningen som är under beredning vid social- och hälsovårdsministeriet. Inte heller i lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare (1264/2009) och lagen om vikariehjälp för renskötare (1238/2014) behöver det göras några tekniska ändringar till följd av social- och hälsovårdsreformen. 

I propositionen föreslås det att det på grund av social- och hälsovårdsreformen görs behövliga tekniska ändringar i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013). Utöver de föreslagna tekniska ändringarna behöver det också göras innehållsmässiga ändringar i la-gen i fråga. De anknyter delvis till andra reformer som är under beredning vid social- och hälsovårdsministeriet (bland annat utredning om flerkanalsfinansieringen). Avsikten är att dessa innehållsmässiga ändringar ska göras i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjuk-vård genom en separat regeringsproposition under denna regeringsperiod. 

I propositionen föreslås det att de tekniska ändringar som behövs på grund av social- och häl-sovårdsreformen görs i största delen av paragraferna i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). I 16, 17, 46 ja 60 § föreslås dock inga tekniska ändringar på grund av social- och hälsovårdsreformen, eftersom de innehållsmässiga ändringsbehoven i paragraferna i fråga ännu bedöms separat. 

11  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

I propositionen görs de tekniska ändringar som följer av lagstiftningen om inrättande av välfärdsområden och om reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt en komplettering av informationsledningen i anknytning till särlösningen för Nyland. Genom dessa ändringar uppdateras lagstiftningen så att den motsvarar det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. På grund av det som anförts ovan har propositionens förhållande till grundlagen bedömts och beskrivits i propositionen om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet (RP 241/2020 rd). 

Åland har en särställning som grundar sig på internationell sedvanerätt och grundlagen. Bestämmelser om Ålands självstyrelse finns i 75 och 120 § i grundlagen och i självstyrelselagen för Åland (1144/1991). Enligt självstyrelselagen för Åland har lagstiftningsbehörigheten delats upp mellan landskapet och riket så att bestämmelser om rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet finns i 18 § och bestämmelser om rättsområden som hör till rikets lagstiftningsbehörighet i 27 §. I 29 § föreskrivs dessutom om de rättsområden inom vilka lagstiftningsbehörigheten kan överföras till landskapet genom en lag som stiftas i vanlig lagstiftningsordning. Behörighetsfördelningen i förvaltningsärenden motsvarar fördelningen av lagstiftningsbehörigheten, bortsett från de undantag och tillägg som nämns i 23 och 30 §. 

Landskapet har enligt 18 § 12 punkten i självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i fråga om hälso- och sjukvård, med de undantag som anges i 27 § 24, 29 och 30 punkten, eldbegängelse och enligt 13 punkten i fråga om socialvård och tillstånd till utskänkning av alkoholdrycker. På motsvarande sätt har riket enligt 27 § lagstiftningsbehörighet i fråga om bland annat släkt- och förnamn, förmynderskap, dödförklaring (6 punkten), äktenskap och familjeförhållanden, barns rättsliga ställning och adoption, arv med de undantag som anges i 10 § (7 punkten), administrativa ingrepp i den personliga friheten (24 punkten), smittsamma sjukdomar hos människor, kastrering och sterilisering, avbrytande av havandeskap, konstbefruktning, rättsmedicinska undersökningar (29 punkten), behörigheten att vara verksam inom hälso- och sjukvården, apoteksväsendet, mediciner och produkter av läkemedelstyp, narkotiska ämnen samt framställning av gifter och fastställande av deras användningsändamål (30 punkten) samt övriga angelägenheter som enligt grundsatserna i denna lag ska hänföras till rikets lagstiftningsbehörighet (42 punkten). 

Social- och hälsovårdsreformen gäller inte landskapet Åland och avses inte som sådan träda i kraft där. I propositionen föreslås dock ändringar i de lagar som enligt de ovannämnda bestämmelserna i självstyrelselagen hör till rikets lagstiftningsbehörighet och som således tillämpas direkt i landskapet Åland. 

I landskapet Åland sköts uppgifter som hör till socialvården av kommunerna (16) samt av samkommunen för kommunernas socialservice (Kommunernas socialtjänst KST) och uppgifter inom hälso- och sjukvården av landskapsmyndigheten Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS). Ålands landskapsregering tog i sitt utlåtande om propositionen upp att tillämpningen av vissa lagar medför problem när det gäller kommunerna i landskapet Åland. Landskapsregeringen ansåg att problemet uppstår på grund av att hänvisningar till kommuner och samkommuner ersätts med hänvisningar till välfärdsområden i rikslagarna. Social- och hälsovårdsministeriet begärde i samband med beredningen av propositionen ett utlåtande av Ålandsdelegationen. I utlåtandet begärdes delegationens åsikt om huruvida det till de lagar som ingår i utkastet till proposition kan fogas en bestämmelse om tillämpningen av dem på kommunerna i landskapet Åland. 

I utkastet till proposition föreslås inga innehållsmässiga ändringar, varför syftet med de ovan beskrivna bestämmelserna är att bevara nuläget med tanke på tillämpningen av lagarna. Ålandsdelegationen framförde i sitt utlåtande den 25 februari 2021 (18/21) att det enligt dess uppfattning inte av självstyrelselagen kan utläsas några hinder för att sådana uppgifter som hör till rikets behörighet och som enligt rikslagstiftningen hör till kommunerna förblir kommunala uppgifter på Åland, även om de i riket överförs på andra myndigheter som saknar motsvarighet på Åland. I rikslagstiftningen bör det då enligt delegationen anges att kommunerna sköter dessa uppgifter på Åland. I sitt utlåtande konstaterar Ålandsdelegationen också att den inte tar ställning till om det är förenligt med grundlagen att bibehålla vissa uppgifter hos en del kommuner (det vill säga kommunerna på Åland) då de för de övriga kommunernas del (det vill säga beträffande kommunerna i riket) överförs till andra myndigheter. 

I propositionen föreslås att det till de lagar som hör till rikets lagstiftningsbehörighet och i vilka det till följd av social- och hälsovårdsreformen görs tekniska ändringar som gäller uppgifterna inom socialvården fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagarna på Åland. 

De ovan beskrivna förslagen till bestämmelser om tillämpningen av lagarna på Åland ska granskas utifrån självstyrelselagen för Åland samt utifrån grundlagen när det gäller jämlikheten mellan kommunerna och tillgodoseendet av en lika tillgång till social- och hälsotjänster för invånarna. Propositionen skulle ställa kommunerna på Åland i en annan ställning än de övriga kommunerna i Finland. På grundval av detta ska propositionen bedömas ur grundlagssynvinkel både med tanke på ställningen för kommunerna på Åland och för kommunerna i riket. 

Grundlagsutskottet har i sin utlåtandepraxis ansett det godtagbart att kommunernas uppgifter kan variera. Enligt den lagstiftning som gällde kommunerna fanns det fram till dess att kommunallagen trädde i kraft 1976 skillnader mellan städerna och andra kommuners uppgifter och organiseringen av förvaltningen. Grundlagsutskottet har också senare bland annat i samband med att huvudstadsregionens samarbetsdelegation bildades och förvaltningsförsöket i Kajanaland godkänt att kommunernas uppgifter varierar (GrUU 11/1984 och GrUU 65/2002) och inte ansett att detta i princip strider mot grundlagen. Grundlagsutskottet har dock förutsatt att arrangemanget på ett jämlikt sätt ska trygga tillgodoseendet av de grundläggande sociala rättigheterna och att det ska finnas tillräckliga och godtagbara grunder för särlösningen. Grundlagens 6 § förutsätter inte jämlikhet mellan kommunerna, utan den skyddar invånarnas jämlikhet. 

Jämlikhetsbestämmelsen i 6 § i grundlagen har inte ansetts förutsätta att alla invånare behandlas lika i alla avseenden, om inte förhållandena är likadana. Om det i de lagar som nu behandlas i propositionen och även i de lagar som gäller på Åland inte tas in bestämmelser om tillämpningen av lagarna när det gäller kommunerna, skulle ett annat alternativ vara att föreskriva en skyldighet att sköta uppgifterna för den statliga myndigheten på Åland. I detta fall ska arrangemangets ändamålsenlighet bedömas med tanke på såväl klienternas tillgång till service och servicens kontinuitet som på den kommunala självstyrelsen och konsekvenserna för myndigheterna. På grund av de ovan beskrivna bestämmelserna är det möjligt att bevara det nuvarande självstyrelsesystemet och servicen för klienterna i landskapet Åland, och det anses inte motiverat eller skäligt att omorganisera tjänsterna från kommunerna till den statliga myndigheten på grund av den strukturella reform som genomförs i Fastlandsfinland. 

De åländska kommunernas uppgifter har redan nu avvikit från de övriga kommunernas uppgifter på basis av Ålands självstyrelse. Kommunerna på Åland och samkommunen för socialvård (KST) har ansvarat för uppgifter inom socialvården, men de har inte ansvarat för hälso- och sjukvården. På basis av Ålands självstyrelse avviker ställningen för kommunerna på Åland redan från ställningen för de övriga kommunerna i riket. Eftersom de uppgifter som hör till rikets lagstiftningsbehörighet hänför sig till uppgifter inom socialvården och eftersom reformen inte gäller Åland, förutsätter skötseln av uppgiften att uppgifterna även i fortsättningen sköts av kommunerna och samkommunen på Åland. När det gäller kommunerna på Åland eller deras invånare föreslås inga ändringar i deras ställning. Med stöd av detta strider det inte mot 121 § 1–3 mom. i grundlagen (kommunal självstyrelse), 6 § (jämlikhet) eller 19 § (rätt till social trygghet) att de uppgifter som hör till rikets behörighet kvarstår som uppgifter för kommunerna och samkommunen på Åland. 

Finansieringen av de uppgifter som enligt den gällande självstyrelselagen hör till kommunerna i landskapet Åland ingår i landskapets årliga avräkningsbelopp och kan kanaliseras till kommunerna genom landskapsandelar eller landskapsbeslut. Denna reglering kvarstår oförändrad. 

Enligt 120 § i grundlagen har landskapet Åland självstyrelse enligt vad som särskilt bestäms i självstyrelselagen för Åland. Med stöd av 27 § 28 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör befolkningsskyddet till rikets lagstiftningsbehörighet. I den gällande räddningslagen finns det inga bestämmelser om skötseln av befolkningsskyddsuppgifter på Åland. I de bestämmelser i räddningslagen som gäller befolkningsskydd föreslås att det ska föreskrivas att på Åland sköter Statens ämbetsverk på Åland allmänt samordningen av de befolkningsskyddsförberedelser och befolkningsskyddsarrangemang som gäller landskapet Åland, framställningar till inrikesministeriet om vilka personer, vilken materiel och vilka lokaler som omfattas av skyddet enligt Genèvekonventionerna, samt framställningar till inrikesministeriet om förordnande av ledningen och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att delta i sådan befolkningsskyddsutbildning som Räddningsinstitutet ordnar. Dessa bestämmelser är förenliga med bestämmelserna i räddningslagen och självstyrelselagen för Åland. 

Av ovan nämnda orsaker anser regeringen att de bestämmelser om tillämpningen av vissa lagar på Åland som föreslås i propositionen kan utfärdas i vanlig lagstiftningsordning. 

Med stöd av det som anges ovan kan de föreslagna lagarna enligt regeringens uppfattning stiftas i vanlig lagstiftningsordning. 

Kläm 

Kläm 

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag: 

Lagförslag

1. Lag om ändring av 20 b och 20 n § i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål (101/2001) det inledande stycket i 20 b § 2 mom. samt 20 n § 1 mom., sådana de lyder, det inledande stycket i 20 b § 2 mom. i lag 169/2017 och 20 n § 1 mom. i lag 277/2013 som följer: 
20 b § Verksamhetstillstånd och anmälan 
Kläm 
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska på skriftlig ansökan bevilja ett välfärdsområde, HUS-sammanslutningen, en förening eller annan sammanslutning eller ett företag verksamhetstillstånd för verksamhet som bedrivs av en vävnadsinrättning, om inrättningen uppfyller kraven enligt följande direktiv: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
20 n § Givarsjukhus och transplantationscentrumet 
Bestämmelser om de krav som ställs på givarsjukhus och transplantationscentrumet finns förutom i denna lag också i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

2. Lag om ändring av 4 och 18 § i blodtjänstlagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i blodtjänstlagen (197/2005) 4 § 2 mom. och 18 § 3 mom., av dem 4 § 2 mom. sådant det lyder i lag 777/2009 som följer: 
4§ Tillstånd och anmälan 
Kläm 
Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska på skriftlig ansökan bevilja tillstånd för blodtjänst i fråga om välfärdsområden, HUS-sammanslutningen, föreningar eller andra motsvarande sammanslutningar som har förutsättningar att uppfylla de kvalitets- och säkerhetskrav för blodtjänst som avses i denna lag. Ansökan om tillstånd ska innehålla upp-gifter om inrättningens personal, lokaler, utrustning och förnödenheter samt uppgifter om för faringssätt vid insamling, kontroll, behandling, förvaring, transport och distribution av blod och blodkomponenter samt blodövervakning. 
Kläm 
18 § Ledning och övervakning 
Kläm 
Bestämmelser om ledningen och övervakningen av blodcentralerna finns i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ), lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

3. Lag om ändring av lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården (552/2019) 8 § 1 mom. 2 och 3 punkten, 32 § och 41 § 3 mom. som följer: 
8 § Styrning av Tillståndsmyndighetens verksamhet och utvecklande av samarbetet mellan de personuppgiftsansvariga 
För styrning av verksamheten vid Tillståndsmyndigheten och utvecklande av den gemensamma verksamheten mellan organisationer som svarar för tjänster tillsätter social- och hälsovårdsministeriet för en treårsperiod en styrgrupp för Tillståndsmyndigheten samt utser en ordförande för styrgruppen. Till ledamöter i styrgruppen utser social- och hälsovårdsministeriet 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) en ledamot som företräder välfärdsområdena som anordnare av social- och hälsovårdstjänster, 
3) utifrån Kommunförbundets förslag en ledamot som företräder välfärdsområdena som anordnare av förebyggande social- och hälsovård, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
32 § Rätt för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården att få information 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har rätt att, avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna, för tillsynen över driftmiljöer få nödvändiga uppgifter av statliga myndigheter och välfärdsområdesmyndigheter samt av fysiska och juridiska personer som omfattas av denna lag eller av bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
41 § Informationsledning 
Kläm 
Utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. har de välfärdsområden i Nyland som avses i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland ( / ) och Helsingfors stad rätt att trots sekretessplikten och med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen på ett identifierbart sätt behandla och samköra kunduppgifter som har uppstått i vars och ens egen verksamhet eller som är införda i dess egna register samt kunduppgifter som HUS-sammanslutningen producerar på basis av finansieringsansvaret för välfärdsområdets räkning. Behandlingen ska vara nödvändig för produktionen, uppföljningen, utvärderingen, planeringen, utvecklingen, ledningen eller övervakningen av den serviceverksamhet som välfärdsområdena eller Helsingfors stad ansvarar för. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

4. Lag om ändring av 58 § i hälsoskyddslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i hälsoskyddslagen (763/1994) 58 §, sådan den lyder i lag 1723/2009 som följer: 
58 § Förhållande till övrig lagstiftning 
På verksamhet som en kommun ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om statsandel för kommunal basservice ( / ), om inte något annat bestäms genom lag. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

5. Lag om ändring av lagen om moderskapsunderstöd 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om moderskapsunderstöd (477/1993) 2 § 1 mom. och 14 § 2 mom. 1 punkten, av dem 14 § 2 mom. 1 punkten sådan den lyder i lag 783/2002, samt 
fogas till 1 §, sådan den lyder i lagarna 643/2004 och 25/2019, ett nytt 3 mom. som följer:  
1 § Lagens syfte och tillämpningsområde 
Kläm 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på den myndighet som är behörig enligt Ålands landskapslagstiftning. 
2 § Rätt till understöd 
Berättigad till moderskapsunderstöd är en kvinna vars havandeskap har varat minst 154 dagar. En förutsättning för erhållande av understödet är dessutom att kvinnan före utgången av den fjärde månaden av havandeskapet har genomgått hälsoundersökning på en hälsovårdscentral eller en läkares mottagning. Folkpensionsanstalten kan dock av särskilda skäl, efter att vid behov ha hört välfärdsområdet, bevilja understöd trots underlåtelse att genomgå hälsoundersökning. 
Kläm 
14 § Skyldighet att lämna uppgifter 
Kläm 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har rätt att på begäran och trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av en förmån eller sådana nödvändiga uppgifter som annars ska beaktas vid verkställigheten av uppgifter som föreskrivs i denna lag, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet. Uppgifterna ska lämnas av 
1) statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

6. Lag om ändring av 8 § i tobakslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i tobakslagen (549/2016) 8 § 3 mom. och 
ändras det inledande stycket i 8 § 1 mom. som följer: 
8 § Kommunens uppgifter 
Kommunen ska inom sitt område i samarbete med välfärdsområdet sörja för den lokala verksamheten för rökavvänjning. Kommunen ska inom sitt område övervaka  
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

7. Lag om ändring av 38 § i narkotikalagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i narkotikalagen (373/2008) 38 § 1 mom., sådant det lyder i lag 775/2009 som följer: 
38 § Rätt att få uppgifter av aktörer och myndigheter 
Trots vad som föreskrivs om hemlighållande av uppgifter har Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet rätt att utan kostnad få för utförandet av tillstånds- och kontrolluppgifter enligt denna lag nödvändig information av näringsidkare och andra aktörer som avses i denna lag och i läkemedelslagen samt av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

8. Lag om ändring av lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet (523/2015) 4 § 2 mom. samt 5 och 6 §, av dem 5 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1119/2017 som följer: 
4 § 
Kläm 
Regionförvaltningsverken styr inom sitt verksamhetsområde det förebyggande rusmedelsarbetet, planerar och utvecklar det i samarbete med andra myndigheter och med sammanslutningar samt stöder kommunerna inom verksamhetsområdet och välfärdsområdena vid genomförandet och utvecklingen av det förebyggande rusmedelsarbetet. 
5 § 
Kommunen svarar för organiseringen av det förebyggande rusmedelsarbetet inom sitt område och utser ett organ med ansvar för det förebyggande rusmedelsarbetet. Välfärdsområdet stöder kommunerna inom sitt område vid genomförandet och utvecklingen av det förebyggande rusmedelsarbetet och svarar inom social- och hälsovårdstjänsterna för de uppgifter inom det förebyggande rusmedelsarbetet som avses i 2 mom. 
Det kommunala organet och välfärdsområdet har till uppgift att 
1) sörja för uppföljningen av och informationen om rusmedelsläget inom sina områden, 
2) se till att enskilda personer och hela befolkningen erbjuds information om rusmedelsskador och om hur de kan minskas, 
3) öka och stödja kunskaperna om åtgärder för förebyggande av rusmedelsskador inom alla sina uppgiftsområden, 
4) föreslå och främja åtgärder för det förebyggande rusmedelsarbetet inom sina förvaltningar, i kommunen särskilt inom bildnings-, idrotts-, ungdoms- och näringsväsendet, 
5) sörja för att de åtgärder som avses i 1–4 punkten samordnas med samarbetet mellan kommunen och välfärdsområdet och med polisens åtgärder, med de myndigheter som svarar för tillsynen över efterlevnaden av alkohollagen (1102/2017) och tobakslagen (549/2016), med näringslivets åtgärder och i synnerhet med åtgärder som har samband med och stöder de allmännyttiga sammanslutningarnas deltagande i det förebyggande rusmedelsarbetet. 
På kommunens och välfärdsområdets förebyggande rusmedelsarbete ska dessutom tillämpas vad som i 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) föreskrivs om främjande av hälsa och välfärd samt om planering och rapportering som gäller den verksamheten. 
6 § 
Kommunen och välfärdsområdet ska i samband med det förebyggande rusmedelsarbetet främja invånarnas möjligheter att delta och påverka i syfte att minska de rusmedelsrelaterade skadorna genom myndighetssamarbete, genom yttranden till myndigheter samt genom egna åtgärder. 
Bestämmelser om möjligheter att delta och påverka finns också i 29 § i lagen om välfärdsområden. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

9. Lag om ändring av lagen om ordnande av utredningar av sexual- och misshandelsbrott mot barn 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om ordnande av utredningar av sexual- och misshandelsbrott mot barn (1009/2008) 2 § 1 mom. och det inledande stycket i 5 § 1 mom. samt 6 och 7 §, av dem det inledande stycket i 5 § 1 mom. och 7 § sådana de lyder i lag 1570/2009 som följer: 
2 § Utförande av undersökningar 
De välfärdsområden och HUS-sammanslutningen som avses i 34 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) ska sörja för ordnandet av undersökningar enligt 1 § i denna lag. 
Kläm 
5 § Avtal om tillhandahållande av service 
Regionförvaltningsverket ska med ett välfärdsområde som avses i 2 § eller HUS-sammanslutningen ingå ett avtal om utförande av undersökningar enligt denna lag. I avtalet kommer parterna överens om 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6 § Ersättning för kostnader 
De kostnader som undersökningarna enligt denna lag orsakar för de i 2 § avsedda välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen och som med avseende på en ändamålsenlig skötsel av verksamheten kan anses behövliga ersätts av statsmedel. 
7 § Betalning av ersättningar 
Regionförvaltningsverket ska före utgången av april varje finansår betala de välfärdsområden eller HUS-sammanslutningen som avses i 2 § en beräknad ersättning. Ersättningsbeloppet bestäms utifrån antalet barn under 16 år som är bosatta inom välfärdsområdets eller HUS-sammanslutningens område och kostnaderna för verksamheten under det föregående året. 
För betalning av ersättning för de slutliga kostnaderna ska välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen senast före utgången av mars året efter finansåret sända till länsstyrelsen en utredning över de faktiska kostnader som följer av det avtal som avses i 5 §. 
Slutposten av ersättningen till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutnningen ska betalas senast en månad efter det att utredningen kom in. Om välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen har fått för mycket i ersättning återkrävs det överskjutande beloppet till staten genom att det dras av från följande förskott som betalas ut till välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

10. Lag om ändring av 12 § i lagen om ersättning som betalas av statens medel till producenter av skyddshemstjänster 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om ersättning som betalas av statens medel till producenter av hemskyddstjänster (1354/2014) 12 § 3 mom., sådant det lyder i lag 381/2018 som följer: 
12 § Myndigheter 
Kläm 
Skyddshemsverksamheten övervakas av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården samt av regionförvaltningsverken inom sitt verksamhetsområde. På tillsynen över skyddshemsverksamheten tillämpas i fråga om skyddshemsverksamhet som produceras av ett välfärdsområde 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och i fråga om skyddshemsverksamhet som produceras av en annan offentlig tjänsteproducent 6 kap. 46 och 48 § i den lagen samt i fråga om privata producenter av socialtjänster lagen om privat socialservice. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

11. Lag om ändring av lagen om underhållsstöd 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om underhållsstöd (580/2008) 11 § 4 mom., 12 § och 34 § 1 punkten samt fogas till 1 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 26/2019, ett nytt 4 mom. som följer: 
1 § Lagens syfte och tillämpningsområde 
Kläm 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på den myndighet som är behörig enligt Ålands landskapslagstiftning. 
11 § Ansökan om underhållsstöd 
Kläm 
Välfärdsområdet kan ansöka om att underhållsstödet ska betalas till det, om barnet får av välfärdsområdet bekostad vård dygnet runt utanför hemmet längre tid än en kalendermånad. Stödet betalas då till välfärdsområdet tidigast från ingången av kalendermånaden efter den under vilken vården började. Välfärdsområdet ska minst två veckor före betalningsdagen enligt 16 § ansöka om att beviljat underhållsstöd betalas till det. 
12 § Utlåtande av välfärdsområdet 
Om någon annan än barnets vårdnadshavare ansöker om underhållsstöd och vårdnadshavaren motsätter sig att underhållsstöd beviljas, ska Folkpensionsanstalten innan saken avgörs begära utlåtande om betalning av stödet till någon annan än barnets vårdnadshavare av det välfärdsområde där barnet har sin hemkommun. 
Om det ansöks om att underhållsstödet ska betalas till någon annan än stödtagaren och stödtagaren motsätter sig detta, ska Folkpensionsanstalten innan saken avgörs begära utlåtande av det i 1 mom. avsedda välfärdsområdet om hur underhållsstödet betalas i enlighet med barnets fördel samt ge stödtagaren tillfälle att bli hörd i saken. 
Folkpensionsanstalten ska i de situationer som avses i 1 och 2 mom. avgöra ärendet i enlighet med välfärdsområdets utlåtande. 
34 § Rätt till uppgifter 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av underhållsstöd eller för verkställigheten av andra uppdrag som föreskrivs i denna lag, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

12. Lag om ändring av lagen om bostadsbidrag för pensionstagare 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om bostadsbidrag för pensionstagare (571/2007) 7 § 2 och 3 mom., 24 § 1 mom., 28 § och 43 § 1 mom. 1 punkten samt 46 § 2 mom., av dem 24 § 1 mom. sådant det lyder i lag 1330/2011 och 28 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 939/2014, samt 
fogas till 58 § ett nytt 2 mom. som följer: 
7 § Institutionsvård 
Kläm 
Institutionsvård är offentlig om vården ges 
1) vid en social- eller hälsovårdsinrättning som staten eller ett välfärdsområde är huvudman för, 
2) vid någon annan inrättning där staten svarar för kostnaderna för vården, 
3) vid någon annan verksamhetsenhet för institutionsvård, om staten eller ett välfärdsområde fortgående deltar i vårdkostnaderna genom att till verksamhetsenheten eller dess huvudman betala stöd, understöd eller ersättning vars belopp överstiger hälften av de totala vårdkostnaderna, 
4) enligt 7 eller 9 § i lagen om välfärdsområden ( / ) och ordnas av ett välfärdsområde eller om det faktiskt är fråga om ett arrangemang enligt nämnda paragrafer, eller  
5) vid en privat serviceproducents verksamhetsenhet, om välfärdsområdet fortgående deltar i vårdtagarens vårdkostnader genom att bekosta minst hälften av vårdavgiften. 
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om när den vård som avses i 1 och 2 mom. är institutionsvård samt när institutionsvården är fortgående och finansierad med offentliga medel. Vid behov förhandlar Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena för att bestämma när en verksamhet är sådan offentlig institutionsvård som avses i denna paragraf eller öppen vård. Social- och hälsovårdsministeriet utfärdar genom förordning närmare bestämmelser om förfarandet vid förhandlingarna mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena samt om remissförfarandet i anslutning till det. 
24 § Beslut om bostadsbidrag 
Den som söker bostadsbidrag ges ett skriftligt beslut om beviljande, avslag, justering, avbrytande, indragning och återkrav av bostadsbidrag. Sökanden ska även ges ett skriftligt beslut när bostadsbidraget med stöd av 25 a § 2 mom. betalas till hyresvärden eller till välfärdsområdet med stöd av 28 § eller på grundval av familjevård enligt 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). 
Kläm 
28 § Betalning till ett välfärdsområde 
Folkpensionsanstalten kan besluta att bostadsbidraget ska betalas till det välfärdsområde inom vars område bidragstagaren har sin hemkommun för att användas för sänkning av boendeutgifterna för bidragstagaren och bidragstagarens make, maka eller sambo, om det kan äventyra försörjningen för bidragstagaren eller bidragstagarens make, maka eller sambo att bostadsbidraget betalas till bidragstagaren själv. Bostadsbidrag som har betalats på detta sätt får inte i strid med bidragstagarens uttryckliga samtycke användas för något annat ändamål än sänkning av boendeutgifterna under den månad för vilken bostadsbidraget har betalats ut. 
Framställning om att bostadsbidraget ska betalas till ett välfärdsområde kan göras av bidragstagaren, bidragstagarens make, maka eller sambo, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter bidragstagaren eller av välfärdsområdet. 
43 § Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att på begäran avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av bostadsbidrag 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
46 § Uppgifter för förhandlingsförfarande som gäller institutionsvård 
Kläm 
Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att vid nämnda förhandlingsförfarande på begäran få för avgörandet nödvändiga sekretessbelagda uppgifter ur journalhandlingarna, uppgifter om hälsotillståndet för den som får vård samt om hans eller hennes läkemedel och inkomster av välfärdsområdets social- och hälsovårdsmyndigheter och inrättningar eller av berörda statliga eller privata verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård. 
Kläm 
58 § Tillämpningsbestämmelse 
Kläm 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

13. Lag om ändring av 16 och 19 § i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) 16 § 2 mom. och 19 § som följer: 
16 § Utbetalning av stöd till vårdproducenten 
Kläm 
Den som ansöker om stöd eller den stödtagare som denna anger ska också till Folkpensionsanstalten lämna en utredning om beloppet av den ersättning eller lön som avtalats för vården. Dessutom ska lämnas en utredning om att den vårdproducent som avses i 1 mom. 1 eller 2 punkten har gjort en anmälan enligt 2 § 2 punkten eller att ett i 50 § i lagen om småbarnspedagogik avsett kommunalt organ har godkänt att stödet kan betalas till en vårdproducent enligt 1 mom. 3 punkten. 
Kläm 
19 § Utbetalning under tiden för anstalts- eller familjevård 
Stöd betalas inte för barn som är i fortgående anstaltsvård eller därmed jämförbar vård för den vårdtid som överstiger tre månader. Med anstaltsvård och därmed jämförbar vård avses sjukhus-, anstalts- eller familjevård som ordnas av ett välfärdsområde och som omfattar underhåll. I fråga om ett barn som omhändertagits med stöd av barnskyddslagen (417/2017) upphör utbetalningen av stödet när barnets vård och fostran har ordnats utom hemmet. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

14. Lag om ändring av lagen om utkomstskydd för arbetslösa 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002) 1 kap. 5 § 1 mom. 14 punkten, 2 a kap. 1 § 2 mom., 11 kap. 3 § 1 mom. och 9 § samt 13 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten, av dem 1 kap. 5 § 1 mom. 14 punkten sådan den lyder i lag 1374/2014, 2 a kap. 1 § 2 mom. sådant det lyder i lag 1049/2013 och 13 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten sådan den lyder i lag 1554/2015 som följer: 
1 kap. 
Allmänna bestämmelser 
5 § Definitioner 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
14) orsak som jämställs med permittering
a) att utförandet av arbetet och löneutbetalningen avbryts helt och hållet av en orsak som avses i första meningen i 2 kap. 12 § 2 mom. i arbetsavtalslagen eller på grund av ett villkor i arbetsavtalet,
b) att utförandet av arbetet och löneutbetalningen avbryts helt och hållet av en orsak som avses i 43 § i lagen om riksdagens tjänstemän (1197/2003), 6 kap. 63 § i kyrkolagen (1054/1993), 47 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003), 48 § i lagen om försvarsmakten (551/2007), 31 § i lagen om Finlands Banks tjänstemän (1166/1998), 42 § i lagen om republikens presidents kansli (100/2012) eller i 40 § i statstjänstemannalagen (750/1994); dock inte om orsaken till avbrottet är att en person som står i tjänsteförhållande vägrar att delta i kontroll eller undersökning som gäller hans eller hennes hälsotillstånd eller att lämna uppgifter om sitt hälsotillstånd,
c) att en familjedagvårdares arbete och löneutbetalning avbryts helt och hållet på grund av att hon eller han av orsaker som inte beror på henne eller honom inte har barn i dagvård medan anställningsförhållandet för övrigt fortgår,
 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2 a kap. 
Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda 
1 § Att lämna arbetet och att bli uppsagd 
Kläm 
Det som föreskrivs i 1 mom. tillämpas också när personens utförande av arbete och löneutbetalning har avbrutits helt och hållet av en orsak som avses i 43 § i lagen om riksdagens tjänstemän, 6 kap. 63 § i kyrkolagen, 47 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden, 48 § i lagen om försvarsmakten, 31 § i lagen om Finlands Banks tjänstemän, 42 § i lagen om republikens presidents kansli eller i 40 § i statstjänstemannalagen.  
Kläm 
11 kap. 
Bestämmelser om verkställighet 
3 § Beslut om förmåner 
Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan ska i ärenden som gäller beviljande, förvägrande, justering, indragning och återkrav av en arbetslöshetsförmån ge sökanden ett skriftligt beslut. Något beslut ges inte om justeringen av en förmån beror uteslutande på en indexjustering eller någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning, förutsatt att sökanden inte särskilt yrkar på ett beslut. Sökanden ska ges ett skriftligt beslut även när arbetslöshetsförmånen betalas till ett välfärdsområde på det sätt som bestäms i 9 §. Sökanden ska begära ett beslut om indexjustering eller en justering av förmånen under utbetalningstiden som beror på någon annan motsvarande grund som bestäms direkt med stöd av lag eller förordning inom 30 dagar efter att han eller hon har delgetts justeringen. Sökanden anses ha delgetts ändringen inom den tid som avses i 12 kap. 6 §. 
Kläm 
9 § Betalning av arbetslöshetsförmån till ett välfärdsområde 
Om ett välfärdsområde begär det, kan en arbetslöshetsförmån av särskilt vägande skäl delvis eller helt och hållet och tills vidare eller för viss tid betalas till välfärdsområdet för att användas för underhållet av förmånstagaren, hans eller hennes familj och barn som han eller hon försörjer. 
Om ett välfärdsområde i enlighet med 23 § lagen om utkomststöd har betalat utkomststöd i förskott mot en emotsedd arbetslöshetsförmån, betalas arbetslöshetsförmånen, till den del den motsvarar förskottet, till välfärdsområdet på dess begäran. 
13 kap. 
Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter 
1 § Rätt att erhålla uppgifter 
Folkpensionsanstalten, arbets- och näringsbyråerna, arbetslöshetskassorna och besvärsinstanser enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som är nödvändiga för att avgöra ett ärende som behandlas eller annars för att verkställa uppdrag enligt denna lag eller en för Finland bindande överenskommelse om social trygghet eller annan internationell rättsakt som gäller social trygghet 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

15. Lag om ändring av 17 och 22 a § i militärunderstödslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i militärunderstödslagen (781/1993) det inledande stycket i 17 § 1 mom. och 17 § 1 mom. 2 punkten samt 22 a § 1 mom. 1 punkten, sådana de lyder, det inledande stycket i 17 § 1 mom. och 17 § 1 mom. 2 punkten i lag 577/2007 samt 22 a § 1 mom. 1 punkten i lag 690/2002, samt 
fogas till 17 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 577/2007, ett nytt 4 mom. som följer: 
17 § Utbetalning i specialfall 
Från understödet ska dras av den del som motsvarar den tid en understödstagande anhörig till den värnpliktige under minst 14 dygn 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) är i sjukhus-, institutions- eller familjevård som ordnas av ett välfärdsområde och som omfattar underhåll. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Vad som i 1 mom. föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
22 a § Rätt att få uppgifter 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har på begäran och trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att avgiftsfritt få sådana uppgifter som behövs för avgörandet av ett ärende eller annars för verkställigheten av ett enskilt uppdrag enligt denna lag. Uppgifter ska lämnas av 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

16. Lag om ändring av 9 och 42 § i lagen om allmänt bostadsbidrag 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014) 9 § 6 mom. och 42 § 1 mom. 1 punkten, av dem 9 § 6 mom. sådant det lyder i lag 1533/2016 som följer: 
9 § Godtagbara boendeutgifter 
Kläm 
Som finansieringsutgifter för ett hushåll som bor i en ägarbostad godkänns 73 procent av de månatliga räntorna på personliga lån som tagits för att skaffa och bygga om bostaden. Som utgifter för en bostadsrättsbostad godkänns 73 procent av de månatliga räntorna på personliga lån som tagits för att skaffa bostadsrätten. Ovannämnda lån ska ha beviljats av staten, ett välfärdsområde, en kommun, en församling eller ett kreditinstitut som står under offentlig tillsyn och som bedriver kreditverksamhet. 
42 § Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att på begäran avgiftsfritt få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av bostadsbidrag 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

17. Lag om ändring av 1 § i lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård (859/1984) 1 § 4 mom., sådant det lyder i lag 817/2008 som följer: 
1 § 
Kläm 
Centralenheten för lantbruksföretagares företagshälsovård har rätt att ta ut avgifter och arvoden för sina tjänster till lantbruksföretagare. För avgifterna för serviceproduktion till lantbruksföretagare har lantbruksföretagaren, välfärdsområdet eller kommunen rätt att få ersättning enligt 13 kap. i sjukförsäkringslagen. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

18. Lag om ändring av barnbidragslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i barnbidragslagen (796/1992) 7 § 4 mom., 11–13 § samt 16 § 2 mom. 1 punkten och 4 mom., av dem 7 § 4 mom. sådant det lyder i lag 1218/2019 samt 16 § 2 mom. 1 punkten och 4 mom. sådana de lyder i lag 694/2002, samt 
fogas till 1 §, sådan den lyder i lag 24/2019, ett nytt 2 mom. som följer: 
1 §  Lagens syfte och tillämpningsområde 
Kläm 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på den myndighet som är behörig enligt Ålands landskapslagstiftning. 
7 § Barnbidragets storlek 
Kläm 
Om barnet så som avses i 11 § 1 mom. är i anstalts- eller familjevård och barnbidraget betalas till välfärdsområdet eller om bidraget med stöd av 12 § 1 mom. betalas till barnet självt, är barnbidraget 94,88 euro per kalendermånad. För barn till ensamförsörjare betalas dock barnbidraget höjt med 63,30 euro per kalendermånad. 
11 § Betalning under tiden för anstalts- eller familjevård 
Om barnet på välfärdsområdets bekostnad vårdas i anstalts- eller familjevård under en längre tid än en kalendermånad, betalas barnbidraget på framställning av välfärdsområdet från ingången av den kalendermånad som följer på den då vården började till det välfärdsområde som i första hand svarar för vårdkostnaderna. Med barnbidraget ska därvid gottgöras de vårdkostnader som en enskild person, välfärdsområdet eller staten svarar för. Ett eventuellt överskott ska utges till den som har rätt till barnbidraget. 
Om barnet så som avses i familjevårdslagen (263/2015) är placerat i familjevård, kan Folkpensionsanstalten efter att ha hört välfärdsområdet berättiga familjevårdaren att lyfta barnbidraget. 
12 § Utbetalning i specialfall 
Trots 6 och 11 § kan Folkpensionsanstalten när barnets fördel kräver det efter att ha hört välfärdsområdet besluta att barnbidraget betalas till barnet självt, om det har fyllt 15 år. 
Av särskilt vägande skäl kan Folkpensionsanstalten när barnets fördel kräver det på framställning av välfärdsområdet bestämma att barnbidraget ska betalas till den andra av barnets föräldrar eller vårdnadshavare, till någon annan lämplig person eller till välfärdsområdet för att användas för barnets underhåll. 
13 § Anmälningstiden när bidragslyftaren byts 
Ett välfärdsområde ska göra sin i 11 § 1 mom. och 12 § 2 mom. nämnda framställning om ändring i utbetalningen av barnbidrag hos Folkpensionsanstalten senast två veckor innan den betalningsdag som avses i 10 § 1 mom. infaller. 
16 § Skyldighet att lämna uppgifter 
Kläm 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter på begäran rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av en förmån eller sådana nödvändiga uppgifter som annars ska beaktas vid verkställigheten av uppdrag som föreskrivs i denna lag, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet. Uppgifter ska lämnas av 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Välfärdsområdet och kommunen ska trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter underrätta Folkpensionsanstalten, om de känner till att barnet är i anstalts- eller familjevård som avses i 11 § eller har flyttat till en annan kommun. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

19. Lag om ändring av lagen om handikappförmåner 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om handikappförmåner (570/2007) 9 § 5 mom., 15 § 2 mom., 22 § 1 mom., 26 och 27 § samt 43 § 1 mom. 1 punkten, av dem 15 § 2 mom. och 27 § sådana de lyder i lag 1153/2007, samt 
fogas till 54 § ett nytt 2 mom. som följer: 
9 § Vårdbidrag för pensionstagare 
Kläm 
Folkpensionsanstalten ska vid behov inhämta yttrande av välfärdsområdet för utredande av förutsättningarna för beviljande av vårdbidrag. 
15 § Ansökan om handikappförmåner 
Kläm 
Om en person på grund av sjukdom, ålderdom eller någon annan sådan orsak är oförmögen att själv ansöka om en handikappförmån eller att i övrigt sörja för sina förmånsrättigheter och om han eller hon inte har någon intressebevakare, kan en av Folkpensionsanstalten godkänd nära anhörig eller någon annan som huvudsakligen har skött personen, i dennes ställe föra talan i ärenden som gäller handikappförmåner. När det gäller handikappbidrag för personer under 16 år kan barnets intressebevakare, vårdnadshavare, ett välfärdsområde eller den person i vars vård barnet har placerats enligt 81 § i barnskyddslagen (417/2007) göra ansökan. 
22 § Förmånsbeslut 
Sökanden ska ges ett skriftligt beslut om beviljande, förvägrande, justering, avbrytande, indragning eller återkrav av en förmån. Sökanden ska ges ett skriftligt beslut också när förmånen med stöd av 26 § i denna lag eller 26 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården betalas till ett välfärdsområde. 
Kläm 
26 § Betalning till ett välfärdsområde 
Folkpensionsanstalten kan besluta att en handikappförmån ska betalas till det välfärdsområde inom vars område förmånstagaren har sin hemkommun för att användas till förmånstagarens underhåll, om det äventyrar hans eller hennes försörjning att förmånen betalas till honom eller henne själv. En handikappförmån som har betalats på detta sätt får inte i strid med förmånstagarens uttryckliga samtycke användas för något annat ändamål än underhåll under den månad för vilken handikappförmånen har betalats ut. 
En framställning om att förmånen ska betalas till välfärdsområdet kan göras av förmånstagaren, förmånstagarens make, maka eller sambo, någon annan anhörig eller den som huvudsakligen sköter förmånstagaren eller av välfärdsområdet. 
27 § Särskilda bestämmelser om betalning av handikappbidrag för personer under 16 år 
Om ett barn under 16 år som får handikappbidrag inte bor i samma hushåll som sin intressebevakare, kan handikappbidrag betalas till barnets vårdnadshavare eller till den person i vars vård barnet har placerats enligt 81 § i barnskyddslagen. Folkpensionsanstalten ska höra välfärdsområdet och barnets intressebevakare. 
Om det inte av särskilda skäl kan anses ändamålsenligt att handikappbidraget betalas till barnets intressebevakare eller till en person om avses i 1 mom., kan Folkpensionsanstalten besluta att handikappbidraget ska betalas till välfärdsområdet eller med dess samtycke till en lämplig person. 
43 § Uppgifter för avgörande av en förmån 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av en förmån enligt denna lag eller sådana nödvändiga uppgifter som annars ska beaktas vid verkställigheten av uppdrag som föreskrivs i denna lag, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
54 § Tillämpningsbestämmelse 
Kläm 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

20. Lag om ändring av lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) 2 § 2 mom., 11 § 3 och 4 mom., 45 § 1 mom., 48 § samt 59 § 1 mom. 1 och 5 punkten och 3 mom., av dem 2 § 2 mom. sådant det lyder i lag 145/2015, samt 
fogas till 2 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 145/2015, ett nytt 3 mom. som följer: 
2 § Lagens tillämpningsområde 
Kläm 
Vad som i 11 § föreskrivs om ordnande av krävande medicinsk rehabilitering och begränsningar av sådan rehabilitering inom vård eller rehabilitering som ordnas av staten eller ett välfärdsområde gäller på motsvarande sätt för vård eller rehabilitering som ordnas av landskapet Åland eller en kommun i landskapet Åland. 
Vad som i 11, 45, 48 och 59 § föreskrivs om ett välfärdsområde gäller på motsvarande sätt även landskapet Åland och kommunerna i landskapet Åland. 
11 § Begränsning av rehabilitering i slutenvård 
Kläm 
Slutenvård är offentlig om den ges 
1) vid en social- eller hälsovårdsinrättning som staten eller ett välfärdsområde är huvudman för, 
2) vid någon annan inrättning där staten eller ett välfärdsområde svarar för vårdkostnaderna,  
3) vid någon annan verksamhetsenhet, om staten eller ett välfärdsområde fortgående deltar i vårdkostnaderna genom att till verksamhetsenheten eller dess huvudman betala bidrag, understöd eller ersättning som överstiger hälften av de totala vårdkostnaderna, 
4) enligt 7 eller 9 § i lagen om välfärdsområden ( / ) och ordnas av ett välfärdsområde eller om det de facto är fråga om arrangemang som avses i dessa paragrafer, eller 
5) vid en privat serviceproducents verksamhetsenhet, om Folkpensionsanstalten eller välfärdsområdet fortgående deltar i vårdkostnaderna genom att till vårdtagaren betala utkomststöd vars belopp överstiger hälften av vårdavgiften. 
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs närmare om när vård enligt 1 och 2 mom. är slutenvård samt när vården är offentlig. Vid behov förhandlar Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena för att bestämma när en verksamhet är sådan öppen eller offentlig institutionsvård som avses i denna paragraf. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs närmare om förhandlingsförfarandet mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena samt om remissförfarandet i samband därmed. 
45 § Beslut om förmåner 
Folkpensionsanstalten ska ge sökanden ett skriftligt beslut om beviljande, förvägrande, justering, indragning och återkrav av en rehabiliteringsförmån och rehabiliteringspenningförmån samt av en kostnadsersättning enligt denna lag. Sökanden ska ges ett skriftligt beslut också om betalning av en rehabiliteringspenningförmån till ett välfärdsområde på det sätt som bestäms i 48 §, samt om betalning av en rehabiliteringspenningförmån till arbetsgivaren enligt vad som föreskrivs i 47 §. 
Kläm 
48 § Betalning till ett välfärdsområde 
Ett välfärdsområde har rätt att av Folkpensionsanstalten få den del av en försäkrads utkomststöd som Folkpensionsanstalten skulle vara skyldig att betala som ersättning till den försäkrade för samma rehabiliteringskostnader. Om ett välfärdsområde i enlighet med 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) har betalt förskott på utkomststöd mot en emotsedd rehabiliteringsförmån eller rehabiliteringspenningförmån, ska förmånen till den del som den motsvarar förskottet på begäran av välfärdsområdet betalas till detta. 
Om en rehabiliteringsklient i familje- eller slutenvård som ordnats av ett välfärdsområde får rehabiliteringsförmån eller rehabiliteringspenningförmån, kan välfärdsområdet ta ut och lyfta den förmån som hänför sig till samma tid direkt hos Folkpensionsanstalten och använda den som ersättning för den avgift som fastställts för vården, uppehället eller omvårdnaden. För familjevård, slutenvård och boendeservice som välfärdsområdet har ordnat med stöd av barnskyddslagen kan den på motsvarande sätt ta ut och lyfta en skälig ersättning av en förmån som hänför sig till samma tid. 
Rehabiliteringspenning kan på begäran av ett välfärdsområde antingen helt eller delvis betalas till detta för att användas för underhållet av den försäkrade, hans eller hennes familj och barn som han eller hon försörjer, om betalning av rehabiliteringspenningen till den försäkrade själv skulle äventyra utkomsten för den försäkrade, hans eller hennes familj eller barn som han eller hon försörjer. 
Den andel av rehabiliteringspenningen som ska betalas till arbetsgivaren betalas inte till välfärdsområdet. 
59 § Erhållande av uppgifter på begäran 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att få de upplysningar som är nödvändiga för avgörandet av en förmån samt sådan nödvändig information som annars ska beaktas vid verkställigheten av uppgifter som bestäms eller föreskrivs i denna lag eller i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland och andra internationella författningar om social trygghet 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
5) av läroanstalter, anordnare av läroavtalsutbildning samt Sysselsättningsfonden. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
För det förhandlingsförfarande som avses i 11 § 4 mom. har Folkpensionsanstalten trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter på begäran rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av ärenden och som gäller verksamhetsenheters verksamhet, lokaler, antal anställda, vårdens innehåll, art och omfattning, vårdavtal och ersättningar som betalas för vården. Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att vid förhandlingsförfarandet få för avgörandet av ärenden nödvändiga sekretessbelagda uppgifter ur patientjournaler och om klienters hälsotillstånd, läkemedel och inkomster av myndigheter och inrättningar inom välfärdsområdets social- och hälsovård samt av verksamhetsenheter inom statlig och privat hälso- och sjukvård. Vad som i detta moment föreskrivs om Folkpensionsanstaltens rätt att få sekretessbelagda uppgifter gäller även social- och hälsovårdsministeriet. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

21. Lag om ändring av 2 § i lagen om alterneringsledighet 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om alterneringsledighet (1305/2002) 2 § 1 mom. som följer: 
2 § Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på heltidsanställda och på anställda, vilkas arbetstid överstiger 75 procent av arbetstiden för en heltidsanställd i branschen. Denna lag tillämpas också på dem som är anställda i tjänsteförhållande eller därmed jämförbar anställning hos staten, välfärdsområdena och andra offentligrättsliga samfund. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

22. Lag om ändring av 15 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner (555/1998) 15 § 4 punkten, 
sådan den lyder i lag 1653/2015 som följer: 
15 § Anställningsförhållanden som omfattas av arbetslöshetsförsäkringspremie 
Arbetslöshetsförsäkringspremie tas ut på löner eller arvoden som betalas till en arbetstagare som arbetar 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) som tjänsteinnehavare enligt lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003), 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

23. Lag om ändring av sjukförsäkringslagen  

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i sjukförsäkringslagen (1224/2004) 1 kap. 2 § 6 mom., 2 kap. 3 § 1 mom. 1–4 punkten och 4 § 2 och 3 mom., 4 kap. 1 § 1 mom. och 4 § 1 mom., 11 kap. 3 § 3 mom. 10 punkten, 13 kap. 8 och 9 § samt 10 § 2 mom., 15 kap. 5 § 2 mom., 12 § och 20 § 2 mom. samt 19 kap. 1 § 1 mom. 1 punkten och 2 § 2 mom., av dem 2 kap. 3 § 1 mom. 1–4 punkten sådana de lyder i lag 1203/2013, 4 kap. 4 § 1 mom. sådant det lyder i lag 1156/2020, 11 kap. 3 § 3 mom. 10 punkten sådan den lyder i lag 535/2019, 13 kap. 8 § och 15 kap. 20 § 2 mom. sådana de lyder i lag 678/2014, 13 kap. 10 § 2 mom. sådant det lyder i lag 1135/2017 och 15 kap. 5 § 2 mom. sådant det lyder i lag 943/2016 som följer: 
1 kap. 
Lagens syfte och tillämpningsområde 
2 § Lagens tillämpningsområde 
Kläm 
Vad som i denna lag föreskrivs om ersättning för kostnader som orsakats av sjukvård, graviditet eller förlossning och om begränsning av ersättning för vård som anordnas av staten eller ett välfärdsområde gäller på motsvarande sätt vård som anordnas av landskapet Åland. 
2 kap. 
Gemensamma bestämmelser om sjukvårdsersättningar 
3 § Begränsningar i fråga om erhållande av ersättning 
Med stöd av denna lag ersätts inte 
1) avgifter som med stöd av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) tagits ut för de hälsovårdstjänster som ordnas av välfärdsområdet, 
2) kostnader för sjukvård som ett välfärdsområde anordnat i enlighet med 7–9 § i lagen om välfärdsområden ( / ), 
3) sjukvårdskostnader när tjänster inom den privata hälso- och sjukvården tillhandahålls i lokaler för den socialvård eller hälso- och sjukvård som anordnas av ett välfärdsområde,  
4) kostnader för läkemedelsbehandling som ges vid öppen mottagning i samband med sjukvård som anordnas av ett välfärdsområde,  
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4 § Definition av offentlig institutionsvård 
Kläm 
Institutionsvård är offentlig om vården ges 
1) vid en social- eller hälsovårdsinrättning som staten eller ett välfärdsområde är huvudman för, 
2) vid någon annan inrättning där staten svarar för kostnaderna för vården, 
3) vid någon annan verksamhetsenhet, om staten eller ett välfärdsområde fortgående deltar i vårdkostnaderna genom att till verksamhetsenheten eller dess huvudman betala stöd, understöd eller ersättning vars belopp överstiger hälften av de totala vårdkostnaderna, 
4) enligt 7 eller 9 § i lagen om välfärdsområden och ordnas av ett välfärdsområde, eller de facto som ett arrangemang enligt någondera paragrafen, eller 
5) vid en privat serviceproducents verksamhetsenhet, om Folkpensionsanstalten eller välfärdsområdet fortgående deltar i vårdkostnaderna genom att till vårdtagaren betala utkomststöd vars belopp överstiger minst hälften av vårdavgiften. 
Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet föreskrivs närmare om när vård enligt 1 och 2 mom. är slutenvård samt när vården är offentlig. Vid behov förhandlar Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena för att bestämma när en verksamhet är sådan öppen eller offentlig institutionsvård som avses i denna paragraf. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas också närmare bestämmelser om förfarandet vid förhandlingarna mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena samt om remissförfarandet i samband därmed. 
4 kap. 
Ersättning för resekostnader 
1 § Försäkrades resor 
En försäkrad har rätt att få ersättning för resekostnader i anslutning till behandlingen av en sjukdom, om resan gäller besök hos en statlig eller ett välfärdsområdes verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. De resekostnader som orsakats en försäkrad som för behandling av en sjukdom besökt en i lagen om privat hälso- och sjukvård avsedd verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården eller en yrkesutövare ersätts endast om undersökningen eller vården ska ersättas enligt denna lag. 
Kläm 
4 § Undersöknings- och vårdenhet 
Resekostnaderna för en försäkrad ersätts för en resa till närmaste undersöknings- och vårdenhet där den försäkrade kan få nödvändig undersökning och vård enligt denna lag utan att hans eller hennes hälsotillstånd äventyras. Om ett välfärdsområde har ordnat sjukvård med stöd av 7 och 9 § i lagen om välfärdsområden eller om den försäkrade har beviljats ett sådant tillstånd som avses i 13 § i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013), ersätts resekostnaderna för besök till den plats där vården getts. Om den försäkrade har valt en vårdenhet med stöd av 47 eller 48 § i hälso- och sjukvårdslagen, ersätts resekostnaderna enligt hur mycket en resa till närmaste undersöknings- och vårdenhet hos en statlig eller ett välfärdsområdes verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården hade kostat. 
11 kap. 
Beloppet av dagpenningsförmånerna 
3 § Löneinkomst 
Kläm 
Som lön betraktas dock inte 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
10) sådana i personalfondslagen avsedda personalfondsavsättningar och tilläggsdelar till dem, som med stöd av 37 § i personalfondslagen har tagits ut kontant i form av en premie som bestäms enligt fondens stadgar, förutsatt att det avsatta beloppet har bestämts på basis av faktorer som mäter företagets lönsamhet och verksamhetens effektivitet i övrigt eller i enlighet med det resultatpremiesystem som ämbetsverket, kommunen eller välfärdsområdet tillämpar, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
13 kap. 
Ersättningar som hänför sig till företagshälsovård 
8 § Välfärdsområdets rätt till ersättning för företagshälsovård 
Ett välfärdsområde som är huvudman för en hälsovårdscentral har rätt att av Folkpensionsanstalten få ersättning för kostnaderna för företagshälsovårdstjänster, om tjänsterna i enlighet med 18 § 2 eller 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen har tillhandahållits företagare eller andra som utför eget arbete. Ersättningen utgör högst det belopp som Folkpensionsanstalten hade varit skyldig att betala i motsvarande ersättning till ovan nämnda företagare eller andra som utför eget arbete. 
9 § Uppföljning av kostnaderna och verksamheten i anslutning till företagshälsovården samt rätt att företa granskningar 
Folkpensionsanstalten har rätt att av en arbetsgivare, företagare eller en annan som utför eget arbete, en kommun eller ett välfärdsområde eller en annan sökande få de uppgifter om kostnaderna och verksamheten i anslutning till företagshälsovården som anstalten behöver för att kunna följa hur företagshälsovården genomförs. Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att granska bokföringen i anslutning till den företagshälsovård som en arbetsgivare eller en annan sökande ordnat. 
10 § Betalning av ersättning till andra än arbetsgivare 
Kläm 
Om de i 2 § avsedda företagshälsovårdstjänster för företagare eller andra personer som utför eget arbete har ordnats på det sätt som avses i 7 § 1 mom. i lagen om företagshälsovård, kan Folkpensionsanstalten med samtycke av företagaren eller den som utför eget arbete avtala om att ersättningen betalas till serviceproducenten enligt det direktersättningsförfarande som avses i 15 kap. 9 § 2 mom. Om tjänsterna har ordnats på det sätt som avses i 7 § 1 mom. 1 punkten i lagen om företagshälsovård, är ett villkor dessutom att det är fråga om tjänster som ett välfärdsområde som är huvudman för en hälsovårdscentral har ordnat i form av köpta tjänster. 
Kläm 
15 kap. 
Verkställighet 
5 § Ansökan om ersättning för företagshälsovård 
Kläm 
Välfärdsområdet eller serviceproducenten ska inom sex månader från det att företagshälsovårdstjänsterna givits lämna redovisning till Folkpensionsanstalten för sådana kostnader för företagshälsovård som avses i 13 kap. 8 § och 10 § 2 mom. 
12 § Betalning av sjukvårdsersättning och dagpenningsförmån till ett välfärdsområde 
Ett välfärdsområde har rätt att av Folkpensionsanstalten få den del av det utkomststöd som välfärdsområdet beviljat den försäkrade och som motsvarar vad som Folkpensionsanstalten för motsvarande kostnader skulle vara skyldig att betala i sjukvårdsersättning till den försäkrade. 
Om ett välfärdsområde har betalat utkomststöd i förskott mot emotsedd dagpenningsförmån i enlighet med 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997), betalas dagpenningsförmånen, till den del den motsvarar förskottet, till välfärdsområdet på dess begäran.  
På begäran av ett välfärdsområde kan sjukdagpenning betalas helt eller delvis till nämnda välfärdsområde för att användas för vård av den försäkrade och dennes familj under förutsättning att betalning av sjukdagpenning till mottagaren själv på grund av dennes levnadsvanor inte kan anses motsvara sitt syfte. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
20 § Meddelande om förändrade förhållanden 
Kläm 
Om barnets förälder ger bort sitt barn i avsikt att lämna det för adoption, ska ett välfärdsområde eller en i 22 § i adoptionslagen avsedd adoptionsbyrå avgiftsfritt meddela detta till Folkpensionsanstalten. Om man med stöd av barnskyddslagen har omhändertagit barnet eller beslutat att skyndsamt placera barnet i familjevård eller anstaltsvård eller att ordna den vård och omsorg barnet behöver på något annat sätt och föräldern inte deltar i vården av barnet, ska välfärdsområdet avgiftsfritt meddela detta till Folkpensionsanstalten. Vad som i detta moment föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
Kläm 
19 kap. 
Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter 
1 § Rätt att få uppgifter 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörandet av en förmån eller sådana nödvändiga uppgifter som annars ska beaktas vid verkställigheten av uppdrag som föreskrivs i denna lag, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet 
1) av statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2 § Uppgifter i vissa fall av institutionsvård 
Kläm 
Folkpensionsanstalten har dessutom rätt att vid nämnda förhandlingsförfaranden på begäran få för avgörandet av ett ärende nödvändiga sekretessbelagda uppgifter ur journalhandlingarna, uppgifter om hälsotillståndet för den som får vård samt om hans eller hennes läkemedel och inkomster av välfärdsområdet eller av respektive statliga eller privata verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård. Vad som i detta moment föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

24. Lag om ändring av 28 § i lagen om vuxenutbildningsförmåner 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om vuxenutbildningsförmåner (1276/2000) 28 § 1 mom. 1 punkten som följer: 
28 § Rätt att få och lämna ut uppgifter 
Fonden och besvärsinstanser enligt denna lag har rätt att av 
1) statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

25. Lag om ändring av trafikförsäkringslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i trafikförsäkringslagen (460/2016) 2 § 20 punkten, 53 §, 55 § 1, 3 och 4 mom., 56 § 2 mom. och 81 §, av dem 2 § 20 punkten sådan den lyder i lag 92/2021, samt 
fogas till 2 §, sådan den lyder i lag 92/2021, en ny 21 punkt som följer: 
2 § Definitioner 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
20) dataskyddsförordningen Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), 
21) myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård de välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HNS-sammanslutningen till den del de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 
53 §  Förutsättningarna för ersättning för sjukvård 
Ersättning för sådan sjukvård som behövs med anledning av en skada förutsätter att vården ges såsom offentlig hälso- och sjukvård med stöd av lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) eller hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), som en tjänst som avses i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller som en tjänst av en självständig yrkesutövare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), i enlighet med vad som föreskrivs nedan. 
55 § Rätt till fullkostnadsavgift för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård 
Om den skadelidande har rätt till ersättning för sjukvård, ska försäkringsbolaget betala den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård en fullkostnadsavgift för sjukvårdens kostnader. Detta förutsätter att den verksamhetsenhet för den offentliga hälso- och sjukvården som ordnat sjukvården har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 56 §. 
Kläm 
Fullkostnadsavgiften är lika stor som det belopp som den myndighet som ansvarar för ordnandet av vården är skyldig att enligt 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård betala i ersättning för vården av en patient som inte är invånare i det välfärdsområde som är huvudman för den verksamhetsenhet som ger vården, med avdrag för den klientavgift som med stöd av klientavgiftslagen tagits ut hos den skadelidande. Om en i 54 § 2 mom. avsedd servicesedel har getts för sjukvården, utgör sedelns värde fullkostnadsavgiftens belopp. 
Försäkringsbolaget ska ge den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård ett beslut om fullkostnadsavgiften, om det är fråga om storleken på en fullkostnadsavgift som betalas på basis av vård som berättigar till ersättning och försäkringsbolaget betalar avgiften till ett mindre belopp än vad som anges i fakturan eller anspråket, eller avgiften har avslagits på den grunden att den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård inte har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 56 §. Ett beslut ska också ges om den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård begär ett beslut av försäkringsbolaget. 
56 § Anmälningsplikt hos verksamhetsenheter för den offentliga hälso- och sjukvården  
Kläm 
Om det i samband med det första vårdbesöket eller senare beslutas om åtgärder om vilka en plan enligt 4 a § i lagen om patientens ställning och rättigheter ska upprättas eller om vilka det på något annat sätt fattas ett beslut, ska verksamhetsenheten för hälso- och sjukvården skicka planen eller beslutet till försäkringsbolaget inom fyra vardagar från den dag då journalanteckningarna ska göras enligt de bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen om patientens ställning och rättigheter. Om ingen plan har upprättats, ska till försäkringsbolaget skickas ett läkarutlåtande eller en patientjournal som beskriver den vård om vilken det beslutats. Om den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård avser ordna vården som köpt tjänst eller genom användning av en servicesedel, ska försäkringsbolaget samtidigt underrättas om detta. Om det inte är möjligt att göra en anmälan inom ovannämnda tid på grund av en storolycka eller en sjukdomsepidemi eller på grund av därmed jämförbart oöverstigligt hinder, ska anmälan göras så snart hindret inte längre finns. 
Kläm 
81 § Rätt att söka ändring för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård 
Den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård är inte på den grunden att den har ordnat vård för den skadelidande part i ett ärende som gäller en skadelidandes rätt att få ersättning enligt denna lag. 
Den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård får söka ändring i ett beslut som gäller fullkostnadsavgift. Bestämmelser om sökande av ändring finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

26. Lag om ändring av 7 och 10 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen (626/1991) 7 § 1 mom. och 10 §, av dem 7 § 1mom. sådant det lyder i lag 1336/2010 samt 
fogas till 10 § ett nytt 4 mom.som följer: 
7 § Rehabilitering som avser arbets- eller funktionsförmågan 
Såsom rehabilitering ersätts, till den del rehabiliteringen inte såsom sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) ankommer på välfärdsområdet, kostnader som föranleds av sådana åtgärder vid en av försäkringsbolaget genom en betalningsförbindelse vald rehabiliteringsplats som behövs för att främja och upprätthålla rehabiliteringsklientens arbets- eller funktionsförmåga eller sociala funktionsförmåga och förmåga att reda sig. 
Kläm 
10 § Lagens primära natur 
Om den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med stöd av någon annan lagstiftning har tillhandahållit en rehabiliteringsklient service och stödåtgärder som har samma syfte och hänför sig till samma tid som rehabilitering som ska ersättas klienten i enlighet med denna lag, övergår rätten till ersättningen till denna del på den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. 
Om den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård i ett så sent skede anmält till försäkringsanstalten att den tillhandahållit rehabilitering att försäkringsanstalten inte har kunnat beakta anmälan när den betalat ersättningen till rehabiliteringsklienten, är försäkringsanstalten inte skyldig att betala någon ersättning till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. 
Vad som ovan i denna paragraf föreskrivs om rätt för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård till ersättning, gäller på motsvarande sätt folkpensionsanstalten, om den med stöd av lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) har ordnat rehabilitering som ska ersättas enligt denna lag. 
Vad som ovan föreskrivs om den rätt till ersättning som uppstår på grundval av de socialvårdstjänster och stödåtgärder som tillhandahålls av den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

27. Lag om ändring av patientförsäkringslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i patientförsäkringslagen (948/2019) 1 § 2 mom.som följer: 
1 § Lagens tillämpningsområde 
Kläm 
Lagen tillämpas på hälso- och sjukvård i Finland samt på hälso- och sjukvård i utlandet, om den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård beslutar att den vård som myndigheten enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård (xx/xx) är skyldig att ordna ska ges i utlandet och vården är nödvändig med tanke på patientens hälsotillstånd. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

28. Lag om ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948) 6 a och 6 b §, 6 d § 1 mom. 1 punkten samt 43 §, sådana de lyder, 6 a § i lagarna 1012/1087 och 1346/2010, 6 b § i lag 494/1992, 6 d § 1 mom. 1 punkten i lag 1306/2016 samt 43 § i lag 481/1960, samt 
fogas till 6 d §, sådan den lyder i lag 1306/2016, ett nytt 3 mom. som följer: 
6 a § 
Till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård och som ordnat i 6 § 4 mom. nämnd service eller i 5 mom. nämnd rehabilitering eller anstaltsvård, ersätts de kostnader som vården av den skadade eller insjuknade orsakat myndigheten. Kostnaderna för sjukvård som avses i 6 § 4 mom. ersätts dock endast till den del det är fråga om hem-, dag- eller nattsjukvård eller medicinsk rehabilitering. För service, rehabilitering eller anstaltsvård som ersätts tas ingen avgift eller ersättning ut av den skadade eller insjuknade. 
För vård och rehabilitering som en sjukvårdsanstalt ger och för vård och rehabilitering som en hälsovårdscentral ger eller ordnar får den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård ersättning i enlighet med 58 § i hälso- och sjukvårdslagen. När dessa ersättningar uträknas beaktas likväl inte de klientavgifter som tas ut av dem som begagnar servicen som sådana verksamhetsintäkter som ska dras av. Ersättning för socialservice uträknas på samma sätt som för vård som en hälsovårdscentral ger eller ordnar, enligt de kostnader och prestationer som hänför sig till funktionen i fråga. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om rätten för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård till ersättning för socialservice tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
6 b § 
Ersättning för kostnader som orsakas den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård av hemservice, boendeservice och sjukvårdstjänster som nämns i 6 § 4 mom. ska betalas i förskott. Om inte något annat följer av denna lag, ska i fråga om den förskottsersättning som betalas till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård, i tillämpliga delar iakttas vad lagen om statsandelar och -understöd åt kommuner och kommunalförbund (35/73) föreskriver om betalning av statsandel för driftskostnader. 
Vederbörande statsmyndighet är Statskontoret, som för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård ska fastställa ersättningens slutliga belopp. Statskontoret betalar förskottet senast den 20 dagen i varje månad eller, när den dagen är en lördag eller helgdag, den första vardagen därefter. Förskottet betalas i tolv lika stora poster enligt en uppskattning som den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård har förelagt statskontoret. Genom förordning utfärdas närmare bestämmelser om hur ersättning ska betalas och utredas. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om rätten för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård till förskottsersättning på grundval av socialvårdstjänster tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
6 d § 
För betalning av följande ersättningar kan också penningspelsbolagets avkastning enligt 17 § i lotterilagen (1047/2001) användas inom ramen för det anslag som reserverats för ändamålet i statsbudgeten: 
1) ersättning som ska betalas till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård för sådana kostnader för öppenvård som avses i 6 § 4 mom., 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om den ersättning som ska betalas till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
43 § 
Om den, om vars ersättning det är fråga, på grund av ålder eller sjukdom eller av en annan sådan orsak inte själv klarar av att sköta sina angelägenheter och personen inte har en förmyndare, kan en nära anhörig eller även en annan person, som i huvudsak sörjt för personen, eller den vederbörande myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård föra personens talan i ersättningsärenden. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om rätten för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård att föra talan på grundval av en socialvårdstjänst tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

29. Lag om ändring av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) 2 § 1 mom. 11 punkten, 36 §, rubriken för 40 § och 40 § 1 och 3 mom., 41 § 2 mom., 117 §, 126 § 1 mom., 143 och 145 §, 238 § 2 mom. och 266 § 3 mom., av dem 2 § 1 mom. 11 punkten sådan den lyder i lag 253/2020,143 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1273/2016, 145 § sådan den lyder i lag 1161/2020 och 238 § 2 mom. sådant det lyder i lag 834/2019, samt 
fogas till 2 § 1 mom., sådant det lyder i lag 253/2020, en ny 12 punkt som följer: 
2 § Definitioner 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
11) sjukpension full invalidpension och arbetslivspension som beviljats tills vidare enligt de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare, sjukpension som beviljats tills vidare enligt folkpensionslagen, full invalidpension enligt den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare, invaliditetspension enligt den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 3 mom. i lagen om införande av folkpensionslagen (569/2007) och motsvarande pensioner som betalas från utlandet samt sådant avträdelsestöd enligt 24 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare som ska beaktas som pension enligt 92 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare,  
12) myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård de välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HNS-sammanslutningen till den del de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 
36 § Ersättning för sjukvårdskostnader 
Kostnader för sjukvård som behövs till följd av en skada ersätts enligt vad som föreskrivs nedan, när sjukvården ges som offentlig hälso- och sjukvård på grundval av lagen om ordnande av social- och hälsovård (xx/xx) eller hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), som en tjänst enligt lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) eller som en tjänst av en självständig yrkesutövare som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). 
Bestämmelser om rätten att få sjukvård finns annanstans i lag. 
40 § Rätt till fullkostnadsavgift för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård 
Om den skadade har rätt att få ersättning för sjukvård, ska försäkringsanstalten betala en fullkostnadsavgift för sjukvårdskostnaderna till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården och som ordnat sjukvården. En förutsättning är att den verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården som har ordnat sjukvården har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 41 §. 
Kläm 
Fullkostnadsavgiften är lika stor som det belopp som den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård är skyldig att med stöd av 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård betala i ersättning för vården av en patient som är invånare i ett annat välfärdsområde, minskat med den klientavgift som tas ut för vården av den skadade enligt klientavgiftslagen. Om den skadade har fått en servicesedel enligt 39 § 2 mom. för sjukvården, är fullkostnadsavgiften lika stor som värdet av servicesedeln. 
41 § Anmälningsplikt för en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården 
Kläm 
Om det när den skadade uppsöker vård eller vid ett senare vårdbesök fattas beslut om en åtgärd som det upprättas en plan för enligt 4 a § i lagen om patientens ställning och rättigheter eller som beslutas på något annat sätt, ska verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården sända planen eller beslutet till försäkringsanstalten inom fyra vardagar räknat från den dag då anteckningarna i journalhandlingarna ska göras enligt bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen om patientens ställning och rättigheter. Om någon plan inte har upprättats, ska ett läkarutlåtande eller en patientjournal som beskriver den avslutade vården eller behandlingen sändas till försäkringsanstalten. Om den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården avser att ordna vården eller behandlingen i form av köpt tjänst eller med hjälp av en servicesedel, ska försäkringsanstalten samtidigt underrättas om detta. Om anmälan inte kan göras inom den tid som anges ovan på grund av en storolycka, sjukdomsepidemi eller något annat oöverstigligt hinder som kan likställas med dessa, ska anmälan göras omedelbart när hindret inte längre föreligger. 
Kläm 
117 § Parter 
När ett ersättningsärende handläggs hos försäkringsanstalten är den skadade part och vid ett dödsfall den skadades förmånstagare. Parter är inte den skadades arbetsgivare, den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården eller den vårdinrättning som har gett den skadade sjukvård, den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård eller den som försäkringsanstalten i stället för till den skadade eller i övrigt med stöd av denna lag betalar ersättning eller någon annan prestation. 
126 § Beslut om vissa avgifter och kostnader 
Ett beslut om fullkostnadsavgift ska meddelas den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård, om det gäller storleken på en fullkostnadsavgift som ska betalas på grundval av ersättningsgill vård eller behandling och försäkringsanstalten betalar avgiften till ett lägre belopp än i fakturan eller i yrkandet från den ovannämnda myndigheten eller avgiften har förvägrats på den grunden att verksamhetsenheten inom den offentliga hälso- och sjukvården inte har uppfyllt sin anmälningsplikt enligt 41 §. Ett beslut ska också meddelas om den ovannämnda myndigheten begär det av försäkringsanstalten. 
Kläm 
143 § Ersättning som ska betalas till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård eller Folkpensionsanstalten 
Om den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård har ordnat vård eller omsorg inom sluten vård eller familjevård för den som har rätt att få ersättning enligt denna lag, ska försäkringsanstalten på yrkande av den ovannämnda myndigheten betala den olycksfallsförsäkring och familjepension som den ersättningsberättigade beviljas till den ovannämnda myndigheten för tiden i vård eller omsorg inom sluten vård eller i familjevård för att användas på det sätt som anges i klientavgiftslagen. 
Om den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med stöd av någon annan lag har gett den skadade som har rätt att få ersättning enligt denna lag rehabiliteringstjänster och stödåtgärder, och tjänsterna och åtgärderna gäller samma ändamål och infaller vid samma tidpunkt som den skadade får rehabilitering som ersätts enligt denna lag, övergår rätten till ersättning till denna del på den ovannämnda myndigheten. 
Om den skadade har fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott, ska som ersättning för utkomststödet den ersättning för inkomstbortfall som beviljats för samma tid betalas till Folkpensionsanstalten eller den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård på ansökan av dem. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om den rätt till ersättning som uppstår på grundval av de socialvårdstjänster och stödåtgärder som tillhandahålls av den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
145 § Ersättningarnas inbördes företrädesordning 
Om en ersättning som med stöd av denna lag eller någon annan lag ska betalas till någon annan än den som beviljats ersättning med stöd av denna lag och om två eller flera myndigheter som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård, inrättningar, andra myndigheter eller aktörer har rätt till ersättningen, betalas ersättningen i följande ordning: 
1) till försäkringsanstalten i form av återkrav enligt 247 § av ersättning som den betalat ut grundlöst, 
2) till Folkpensionsanstalten med stöd av 12 kap. 2 § i sjukförsäkringslagen och 22 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner, 
3) till Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt med stöd av 142 §, 
4) till arbetsgivaren och sjukkassan med stöd av 139 § i denna lag och till staten med stöd av 16 § i lönegarantilagen, 
5) till arbetslöshetskassan med stöd av 141 § och till Folkpensionsanstalten med stöd av 141 eller 142 §, 
6) till pensionsanstalten med stöd av 140 §, 
7) till Folkpensionsanstalten med stöd av 143 § 3 mom., 
8) till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med stöd av 143 §, 
9) till Folkpensionsanstalten med stöd av 28 § i lagen om studiestöd, 
10) till en utsökningsmyndighet med stöd av 4 kap. 2 § i utsökningsbalken (705/2007). 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
238 § Rätt att söka ändring 
Kläm 
Den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård får inte på den grunden att den har ordnat vård för en arbetstagare söka ändring i ett ärende som gäller arbetstagarens rätt att få ersättning enligt denna lag. Den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård får överklaga ett beslut om en fullkostnadsavgift. I övrigt tillämpas vad som i 7 § 1 mom. första meningen samt i 109 § 1 och 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) föreskrivs om besvärsrätt. 
Kläm 
266 § Ersättning som ska betalas för uppgifter om hälsotillstånd 
Kläm 
En yrkesutbildad person som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har rätt att få en skälig ersättning för yttranden som han eller hon lämnar på grundval av den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 252 § 1 mom. 3 punkten. Yttrandet ska lämnas på en blankett enligt formulär som godkänts av Olycksfallsförsäkringscentralen. Om yttrandet har lämnats av en anställd hos den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård betalas arvodet till den myndigheten. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

30. Lag om ändring av lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015) 4 § 1 mom. 8 punkten, 38 § 2 punkten, 80 §, 85 § 1 mom., 97 § 1 mom. 4 punkten, det inledande stycket i 98 § 1 mom. och 98 § 1 mom. 10 punkten, 136 § 2 mom. och 168 § 3 mom., av dem 4 § 1 mom. sådant det lyder i lag 247/2020, 97 § 1 mom. 4 punkten och det inledande stycket i 98 § 1 mom. och 98 § 1 mom. 10 punkten sådana de lyder i lag 1160/2020 samt 136 § 2 mom. sådant det lyder i lag 835/2019 samt 
fogas till 4 § 1 mom., sådant det lyder i lag 247/2020, en ny 9 punkt som följer: 
4 § Övriga definitioner och hänvisningsbestämmelser 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
8) sjukpension full invalidpension och arbetslivspension som beviljats tills vidare enligt de lagar som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare, sjukpension som beviljats tills vidare enligt folkpensionslagen, full invalidpension enligt den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare, invaliditetspension enligt den tidigare lagstiftning som avses i 1 § 3 mom. i lagen om införande av folkpensionslagen (569/2007) och motsvarande pensioner som betalas från utlandet samt sådant avträdelsestöd enligt 24 § 2 mom. i lagen om införande av lagen om pension för arbetstagare som ska beaktas som pension enligt 92 § 2 mom. i lagen om pension för arbetstagare, 
9) myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård de välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HNS-sammanslutningen till den del de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 
38 § Ersättning för sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården  
När det gäller ersättning för sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården iakttas vad som i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) i 40 och 41 § föreskrivs om rätt till fullkostnadsavgift för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård och om anmälningsplikt för en verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården, och 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
80 § Parter 
När ett ersättningsärende handläggs hos lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt är den skadade part och vid ett dödsfall den skadades förmånstagare. Parter är inte den skadades arbetsgivare, den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården eller den vårdinrättning som har gett den skadade sjukvård, den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård eller den som lantbruksföretagarnas olycksfallsförsäkringsanstalt i stället för till den skadade eller i övrigt med stöd av denna lag betalar ersättning eller någon annan prestation. 
85 § Beslut om vissa avgifter och kostnader 
Beslut om sådan fullkostnadsavgift som avses i 38 § 2 punkten i denna lag ska med iakttagande av vad som föreskrivs i 126 § 1 mom. i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar meddelas den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. 
Kläm 
97 § Betalning av ersättningen till någon annan än den skadade 
Vid betalningen av en ersättning ska iakttas vad som 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) i 143 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar föreskrivs om ersättning som ska betalas till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård eller Folkpensionsanstalten. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
98 § Ersättningarnas inbördes företrädesordning 
Om en ersättning som med stöd av denna lag eller någon annan lag ska betalas till någon annan än den som beviljats ersättning med stöd av denna lag och om två eller flera myndigheter, som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård, inrättningar, andra myndigheter eller aktörer har rätt till ersättningen, betalas ersättningen i följande ordning: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
10) till den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård i enlighet med 143 § i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
136 § Rätt att söka ändring 
Kläm 
Den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård får inte på den grunden att den har ordnat vård för en lantbruksföretagare eller stipendiat söka ändring i ett ärende som gäller lantbruksföretagarens eller stipendiatens rätt att få ersättning enligt denna lag. Den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård får överklaga ett beslut om en fullkostnadsavgift. I övrigt tillämpas vad som i 7 § 1 mom. första meningen samt i 109 § 1 och 2 mom. i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) föreskrivs om besvärsrätt. 
168 § Ersättning som ska betalas för uppgifter om hälsotillstånd 
Kläm 
En yrkesutbildad person som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har rätt att få en skälig ersättning för yttranden som han eller hon lämnar på grundval av den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i 157 § 1 mom. 3 punkten. Yttrandet ska lämnas på en blankett enligt formulär som godkänts av Olycksfallsförsäkringscentralen. Om yttrandet har lämnats av en anställd hos den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård betalas arvodet till den myndigheten. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

31. Lag om ändring av lagen om pension för arbetstagare  

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) 57, 119 och 121 §, rubriken för 122 § och 122 § 1 och 2 mom. samt det inledande stycket i 123 § 1 mom. och 123 § 1 mom. 8, 9 och 15 punkten, av dem 119 § och det inledande stycket i 123 § och 123 § 8, 9 och 15 punkten sådana de lyder i lag 1247/2016, samt 
fogas till 70 §, sådan den lyder delvis ändrad i lagarna 1468/2019 och 940/2010, ett nytt 6 mom., till 122 § ett nytt 4 mom. och till 123 §, sådan den lyder i lag 1247/2016, ett nytt 2 mom. som följer: 
57 § Tidigare makes rätt till pension 
En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som har fastställts av välfärdsområdet var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till honom eller henne. På en tidigare make och dennes rätt till efterlevandepension tillämpas vad som bestäms om den efterlevande maken och dennes rätt till efterlevandepension. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
119 § Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde 
Om en arbetstagare har fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott, ska pensionsanstalten till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde på dess yrkande betala den retroaktivt beviljade pensionen till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det förskott som har betalats på utkomststödet. 
Om ett välfärdsområde har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för en pensionsberättigad, ska pensionsanstalten på yrkande av välfärdsområdet till välfärdsområdet betala den pension som den pensionsberättigade har rätt till för tiden i vård eller omvårdnad på institution eller i familjevård, för att användas på det sätt som föreskrivs i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet i egenskap av den som ordnar sådan vård eller omvårdnad på institution eller familjevård som ges som socialvård tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
121 § Tidsfrist för framställande av betalningsyrkande 
I de fall som avses i 117–120 § betalas pensionen till sjukförsäkringsfonden, arbetsgivaren, sjukkassan, välfärdsområdet, Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan endast under förutsättning att yrkandet om betalning har framställts hos pensionsanstalten minst två veckor före den dag då pensionen ska utbetalas. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
122 § Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke 
Pensionsanstalten kan med pensionstagarens samtycke besluta att pension enligt denna lag ska betalas till det välfärdsområde inom vars område pensionstagaren har sin hemkommun för att användas till vård av pensionstagaren och av en sådan person vars uppehälle pensionstagaren enligt 2 § i lagen om utkomststöd är skyldig att dra försorg om. En förutsättning är att betalning av pensionen till pensionstagaren själv inte kan anses ändamålsenligt på grund av hans eller hennes livsstil, sjukdom eller någon annan särskild orsak och en intressebevakare inte har förordnats för honom eller henne. 
En framställning om betalning av pensionen till ett välfärdsområde kan göras av pensionstagaren, dennes make, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter honom eller henne eller av välfärdsområdet. 
Kläm 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
123 § Utbetalningsordning för pension 
Om pension ska betalas till någon annan än pensionstagaren själv på basis av denna eller någon annan lag, och två eller flera myndigheter, välfärdsområden, anstalter eller organ eller andra instanser har rätt till den, betalas pensionen i följande ordning: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
8) till ett välfärdsområde enligt 119 § 1 mom., 
9) till ett välfärdsområde enligt 119 § 2 mom., 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
15) till ett välfärdsområde enligt 122 §. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

32. Lag om ändring av lagen om pension för företagare  

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om pension för företagare (1272/2006) 54 § och 104 § 1 mom. 2 och 4 punkten, samt 
fogas till lagen en ny 2 a § som följer: 
2 kap 
Lagens tillämpningsområde 
2 a § Tillämpning i landskapet Åland 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
54 § Tidigare makes rätt till pension 
En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som har fastställts av välfärdsområdet var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till honom eller henne. På en tidigare make och dennes rätt till efterlevandepension tillämpas vad som bestäms om den efterlevande maken och dennes rätt till efterlevandepension. 
104 § Betalning av pension till annan än företagaren 
På pension enligt denna lag tillämpas vad lagen om pension för arbetstagare föreskriver i 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) 119 § om betalning av pension till ett välfärdsområde, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) 122 § om betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

33. Lag om ändring av lagen om pension för lantbruksföretagare  

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) 63 § och 98 § 1 mom. 3 och 5 punkten samt 
fogas till lagen en ny 2 a § som följer: 
2 kap 
Lagens tillämpningsområde 
2 a § Tillämpning i landskapet Åland 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
63 § Tidigare makes rätt till pension 
En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som har fastställts av välfärdsområdet var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till honom eller henne. På en tidigare make och dennes rätt till efterlevandepension tillämpas vad som bestäms om den efterlevande maken och dennes rätt till efterlevandepension. 
98 § Betalning av rehabiliteringsförmån och pension till annan än till mottagaren av förmånen 
Vid verkställigheten av denna lag tillämpas på rehabiliteringsförmån och pension vad lagen om pension för arbetstagare föreskriver i 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
3) 119 § om betalning av pension till välfärdsområdet, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
5) 122 § om betalning av pension till välfärdsområdet på basis av pensionstagarens samtycke. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

34. Lag om ändring av lagen om sjömanspensioner 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om sjömanspensioner (1290/2006) 57, 116 och 118 §, rubriken för 119 §, 119 § 1 och 2 mom. samt det inledande stycket i 120 § och 120 § 8, 9 och 15 punkten, av dem 116 §, det inledande stycket i 120 § och 120 § 8, 9 och 15 punkten sådana de lyder i lag 1256/2016, samt 
fogas till 119 § ett nytt 4 mom. och till 120 §, sådan den lyder i lag 1256/2016, ett nytt 2 mom. som följer: 
57 § Tidigare makes rätt till pension 
En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller en lagakraftvunnen dom eller ett avtal som har fastställts av välfärdsområdet var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till den tidigare maken. På en tidigare make och dennes rätt till efterlevandepension tillämpas vad som bestäms om den efterlevande maken och dennes rätt till efterlevandepension. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
116 § Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde 
Om en arbetstagare har fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott, ska pensionskassan till Folkpensionsanstalten eller till ett välfärdsområde på dess yrkande betala den retroaktivt beviljade pensionen till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det förskott som har betalats på utkomststödet. 
Om ett välfärdsområde har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för en pensionsberättigad, ska pensionskassan på yrkande av välfärdsområdet till välfärdsområdet betala den pension som den pensionsberättigade har rätt till för tiden i vård eller omvårdnad på institution eller i familjevård, för att användas på det sätt som föreskrivs i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet i egenskap av den som ordnar sådan vård eller omvårdnad på institution eller familjevård som ges som socialvård tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
118 § Tidsfrist för framställande av betalningsyrkande 
I de fall som avses i 114–117 § betalas pensionen till sjukförsäkringsfonden, arbetsgivaren, välfärdsområdet, Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan endast under förutsättning att betalningsyrkandet har framställts hos pensionskassan minst två veckor före den dag då pensionen ska utbetalas. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
119 § Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke 
Pensionskassan kan med pensionstagarens samtycke besluta att pensionen ska betalas till det välfärdsområde inom vars område pensionstagaren har sin hemkommun för att användas till vård av pensionstagaren och av en person vars uppehälle pensionstagaren enligt 2 § i lagen om utkomststöd är skyldig att dra försorg om. Detta förutsätter att det inte kan anses vara ändamålsenligt att betala pensionen till pensionstagaren själv på grund av hans eller hennes levnadsvanor eller sjukdom eller av någon annan särskild orsak och en intressebevakare inte har förordnats för honom eller henne. 
En framställning om betalning av en pension till ett välfärdsområde kan göras av pensionstagaren, dennes make, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter honom eller henne eller av välfärdsområdet. 
Kläm 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
120 § Utbetalningsordning för pension 
Om pension ska betalas till någon annan än pensionstagaren själv på basis av denna eller någon annan lag, och två eller flera myndigheter, välfärdsområden, anstalter eller organ eller andra instanser har rätt till den, betalas pensionen i följande ordning: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
8) till ett välfärdsområde enligt 116 § 1 mom., 
9) till ett välfärdsområde enligt 116 § 2 mom., 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
15) till ett välfärdsområde enligt 119 §. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

35. Lag om ändring av pensionslagen för den offentliga sektorn 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016) 66 §, 85 § 3 mom. 13 punkten, 131 §, 132 §, rubriken för 133 §, 133 § 1 och 2 mom. samt det inledande stycket i 134 § och 134 § 8, 9 och 15 punkten, av dem 131 § samt det inledande stycket i 134 § och 134 § 8, 9 och 15 punkten sådana de lyder i lag 1259/2016, samt 
fogas till 85 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 1472/2019, ett nytt 6 mom., till 133 § ett nytt 4 mom. och till 134 §, sådan den lyder i lag 1259/2016, ett nytt 2 mom. som följer: 
66 § Tidigare makes rätt till pension 
En tidigare make till förmånslåtaren har rätt till efterlevandepension, om förmånslåtaren vid sin död på basis av ett lagakraftvunnet domstolsbeslut eller ett avtal som har fastställts av välfärdsområdet var skyldig att betala periodiskt underhållsbidrag till honom eller henne. På en tidigare make och dennas rätt till efterlevandepension tillämpas i tillämpliga delar vad som bestäms om den efterlevande maken och dennas rätt till efterlevandepension. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
85 § Arbetsinkomster som berättigar till pension 
Kläm 
Som sådant vederlag som avses i 1 mom. betraktas bland annat inte 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
13) mötesarvoden för kommunala förtroendeuppdrag, välfärdsområdesförtroendeuppdrag och kyrkliga förtroendeuppdrag. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
131 § Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde  
Om en arbetstagare har fått utkomststöd enligt 23 § i lagen om utkomststöd (1412/1997) i förskott, ska Keva till Folkpensionsanstalten eller till ett välfärdsområde på dess yrkande betala den retroaktivt beviljade pensionen till den del pensionen till sitt belopp motsvarar det förskott som har betalats på utkomststödet. 
Om ett välfärdsområde har ordnat vård eller omvårdnad på institution eller familjevård för en pensionsberättigad, ska Keva till välfärdsområdet på välfärdsområdets yrkande betala pensionen för tiden i vård eller omvårdnad på institution eller i familjevård, för att användas på det sätt som föreskrivs i 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet i egenskap av den som ordnar sådan vård eller omvårdnad på institution eller familjevård som ges som socialvård tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
132 § Tiden för framställande av regressanspråk 
I de fall som avses i 128–131 § betalas pensionen till arbetsgivaren, sjukkassan, sjukförsäkringsfonden, Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassan eller välfärdsområdet endast under förutsättning att anspråket på betalning har framställts hos Keva minst två veckor före den dag då pensionen ska betalas ut. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
133 § Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke 
Keva kan med pensionstagarens samtycke besluta att pension enligt denna lag ska betalas till det välfärdsområde inom vars område pensionstagaren har sin hemkommun för att användas till omvårdnad av pensionstagaren och av en sådan person vars uppehälle pensionstagaren enligt 2 § i lagen om utkomststöd är skyldig att dra försorg om. Detta förutsätter att betalning av pensionen till pensionstagaren själv inte kan anses ändamålsenligt på grund av hans eller hennes livsstil, sjukdom eller någon annan särskild orsak och en intressebevakare inte har förordnats för honom eller henne. 
En framställning om betalning av en förmån till det välfärdsområde som avses i 1 mom. kan göras av pensionstagaren, dennas make, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter honom eller henne eller av välfärdsområdet. 
Kläm 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
134 §  Utbetalningsordning för pension 
Om pension ska betalas till någon annan än pensionstagaren själv på basis av denna eller någon annan lag, och två eller flera myndigheter, välfärdsområden, anstalter eller organ eller andra instanser har rätt till den, betalas pensionen i följande ordning: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
8) till ett välfärdsområde enligt 131 § 1 mom., 
9) till ett välfärdsområde enligt 131 § 2 mom., 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
15) till ett välfärdsområde enligt 133 §. 
Vad som i denna paragraf föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

36. Lag om ändring av folkpensionslagen  

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i folkpensionslagen (568/2007) 63 § 1 mom., 67 § och 86 § 1 mom. 1 punkten samt 
fogas till lagen en ny 112 a § som följer: 
63 § Beslut om förmåner 
Sökanden ges ett skriftligt beslut om beviljande, förvägrande, justering, avbrytande, indragning eller återkrav av en förmån. Sökanden ska även ges ett skriftligt beslut när förmånen med stöd av 67 § i denna lag eller 14 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) betalas till ett välfärdsområde. 
Kläm 
67 § Betalning av en förmån till ett välfärdsområde  
Folkpensionsanstalten kan besluta att en förmån ska betalas till det välfärdsområde inom vars område pensionstagaren har sin hemkommun för att användas till underhåll för förmånstagaren och hans eller hennes anhöriga enligt 66 § 3 mom., om förmånstagarens eller hans eller hennes anhörigas försörjning möjligen äventyras om förmånen betalas till förmånstagaren själv. En förmån som har betalats på detta sätt får inte i strid med förmånstagarens uttryckliga samtycke användas för något annat ändamål än underhåll under den månad för vilken förmånen har betalats ut. 
En framställning om att förmånen ska betalas till ett välfärdsområde kan göras av förmånstagaren, förmånstagarens make, maka eller sambo, någon annan anhörig, den som huvudsakligen sköter förmånstagaren eller av välfärdsområdet. 
86 § Uppgifter för avgörande av en förmån 
Folkpensionsanstalten och besvärsinstanserna enligt denna lag har trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar i fråga om erhållande av uppgifter rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för avgörande av en pension eller förmån enligt denna lag eller sådana nödvändiga uppgifter som annars ska beaktas vid verkställigheten av uppdrag som föreskrivs i denna lag, i överenskommelser om social trygghet som är bindande för Finland eller i andra internationella författningar om social trygghet 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
1) statliga myndigheter och välfärdsområdesmyndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
112 a § Tillämpning i landskapet Åland 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

37. Lag om ändring av lagen om garantipension  

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om garantipension (703/2010) 18 § samt 
fogas till lagen en ny 38 a § som följer: 
18 § Betalning till ett välfärdsområde 
Folkpensionsanstalten kan besluta att garantipensionen ska betalas till det välfärdsområde inom vars område pensionstagaren har sin hemkommun för att användas till underhåll för pensionstagaren och hans eller hennes anhöriga enligt 17 § 3 mom., om pensionstagarens eller hans eller hennes anhörigas försörjning äventyras om pensionen betalas till pensionstagaren själv. En pension som har betalats på detta sätt får inte utan pensionstagarens uttryckliga samtycke användas för något annat ändamål än underhållet den månad som pensionen har betalats ut för. 
En framställning om att garantipensionen ska betalas till ett välfärdsområde kan göras av pensionstagaren, pensionstagarens make eller sambo, någon annan anhörig, den som huvudsakligen tar hand om pensionstagaren eller av välfärdsområdet. 
38 a § Tillämpning i landskapet Åland 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

38. Lag om ändring av 1 och 19 § i lagen om frontmannapension 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om frontmannapension (119/1977) 19 §, sådan den lyder i lag 322/2014, samt 
fogas till 1 §, sådan den lyder i lagarna 938/1987, 727/2001 och 19/2019, ett nytt 4 mom., i stället för det 4 mom. som upphävts genom lag 727/2001 som följer: 
1 § 
Kläm 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområdet tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
19 § 
Utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) har Folkpensionsanstalten, trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar av rätten att lämna ut uppgifter, rätt att för det välfärdsområde inom vars område hemkommunen för en mottagare av fronttillägg finns uppge namn och personbeteckning för en mottagare av fronttillägg för att det ska kunna utredas huruvida denne har möjlighet att få rehabilitering enligt lagen om rehabilitering av frontveteraner (1184/1988). 
Folkpensionsanstalten ska årligen före utgången av januari avgiftsfritt lämna välfärdsområdet de uppgifter som avses i 1 mom. Välfärdsområdet får inte använda de uppgifter som lämnats ut av Folkpensionsanstalten för något annat syfte än det som nämns i 1 mom. och inte heller överlåta dem vidare. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

39. Lag om ändring av lagen om pensionsstöd 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om pensionsstöd (1531/2016) 21 § samt 
fogas till lagen en ny 1 a § som följer: 
1 a § Tillämpning i landskapet Åland 
Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden tillämpas när det gäller landskapet Åland på kommunerna i landskapet Åland. 
21 § Betalning av pensionsstödet till ett välfärdsområde 
Folkpensionsanstalten kan besluta att pensionsstödet ska betalas till det välfärdsområde inom vars område stödmottagaren har sin hemkommun för att användas till underhåll för stödmottagaren och hans eller hennes anhöriga enligt 14 § 3 mom., om stödmottagarens eller hans eller hennes anhörigas försörjning äventyras om pensionsstödet betalas till stödmottagaren själv. Pensionsstöd som har betalats på detta sätt får inte utan stödmottagarens uttryckliga samtycke användas för något annat ändamål än underhållet den månad som pensionsstödet har betalats ut för. 
En framställning om att pensionsstödet ska betalas till ett välfärdsområde kan göras av stödmottagaren, stödmottagarens make eller sambo, någon annan anhörig, den som huvudsakligen tar hand om stödmottagaren eller av välfärdsområdet. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

40. Lag om ändring av hälso- och sjukvårdslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
upphävs i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) 4–6, 9–12, 34, 36, 38, 42, 42 a, 43, 44, 58 och 76 §, av dem 34 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 914/2012, 38 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 135/2021 och 42 a § sådan den lyder i lag 135/2021, 
ändras 1 §, 2 § 5 punkten, 3 § 2 och 6 punkten, 7 §, 8 § 2 mom., 13 och 14 §, 15 § 1 och 3 mom., 18 §, det inledande stycket i 19 §, 21 och 22 §, det inledande stycket i 24 § 1 mom., 25 § 1 mom., 26 §, 27 § 1 och 3 mom., 28 § 1 och 3 mom., 29 § 1 och 3–5 mom., 30 § 1 mom., 31–33 och 35 §, 37 § 1, 3 och 4 mom., 39 §, 40 § 2 mom., rubriken för 5 kap., 45 § 4 mom., 47 och 48 §, 50 § 2–6 mom., 50 a § 1 mom., 51 § 1 mom., 52 § 1 och 2 mom., 53 § 1 mom., 54 §, 55 § 1 mom., 57 § 3 mom., 59 § 1 och 2 mom., 60 a, 61 och 62 §, 63 § 1 och 2 mom., 64 och 65 §, 67 § 2 mom. samt 68 a, 69, 71–73 och 75 §, av dem 21 § sådan den lyder i lagarna 601/2013 och 552/2016, 32 § sådan den lyder i lagarna 914/2012 och 1303/2014, 39 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1516/2016, 45 § 4 mom., 50 § 2 och 4–6 mom. och 50 a § 1 mom. sådana de lyder i lag 1516/2016, 50 § 3 mom. och 68 a § sådana de lyder i lag 1214/2019, 59 § 1 och 2 mom. samt 63 § 1 mom. sådana de lyder i lag 1341/2016, 60 a § sådan den lyder i lag 534/2019, 61 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 802/2013, 63 § 2 mom. sådant det lyder i lag 1294/2018, 64 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 1341/2016, 65 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 313/2011 och 69 § sådan den lyder i lag 1303/2014 som följer: 
1 § Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på tillhandahållandet av den hälso- och sjukvård som välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) samt lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland ( / ) är skyldiga att ordna och på innehållet i denna hälso- och sjukvård, om inte något annat bestäms i någon annan lag. Hälso- och sjukvård omfattar hälsofrämjande och välfärdsfrämjande verksamhet, primärvård och specialiserad sjukvård. Lagens 21 § tillämpas på miljö- och hälsoskydd som kommunen ordnar. 
Denna lag tillämpas inte på landskapet Åland, med undantag för bestämmelserna i 60, 60 a och 63 § om utbildningsersättning som ska betalas till verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården. 
2 § Lagens syfte 
Lagens syfte är att 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
5) förbättra primärvårdens verksamhetsbetingelser och samarbetet mellan aktörerna inom hälso- och sjukvården, mellan de olika välfärdsområdesverksamheterna och mellan välfärdsområdet och kommunen och med andra aktörer när det gäller att främja hälsa och välfärd och att ordna social- och hälsovården. 
3 § Definitioner 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) primärvård uppföljning av befolkningens hälsotillstånd, hälsofrämjande verksamhet inklusive hälsorådgivning och hälsoundersökningar, mun- och tandvård, medicinsk rehabilitering och företagshälsovård som välfärdsområdet ordnar samt jourverksamhet, öppen sjukvård, hemsjukvård, hemsjukhusvård och sjukhusvård, mentalvårdsarbete och alkohol- och drogarbete som välfärdsområdet ordnar, till den del de inte ordnas inom socialvården eller den specialiserade sjukvården; primärvård kan också benämnas folkhälsoarbete, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6) samarbetsområde ett område som utsetts i enlighet med 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 
7 § Enhetliga grunder för vård 
Social- och hälsovårdsministeriet leder arbetet med att genomföra de riksomfattande enhetliga grunderna för medicinsk eller odontologisk vård. Tillsammans med Institutet för hälsa och välfärd gör ministeriet upp de enhetliga grunderna för vård. Institutet för hälsa och välfärd följer och bedömer hur grunderna tillämpas i välfärdsområdena. 
De olika aktörerna inom välfärdsområdet ska tillsammans övervaka att de enhetliga grunderna för vården tillämpas. 
8 § Kvalitet och patientsäkerhet 
Kläm 
I 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs det om välfärdsområdets ansvar för att de social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls kunderna samordnas till helheter. 
Kläm 
13 § Hälsorådgivning och hälsoundersökningar 
Välfärdsområdet ska ordna hälsorådgivning som bidrar till att främja hälsan och välfärden och förebygga sjukdomar hos kommuninvånarna. Hälsorådgivning ska ingå i all hälso- och sjukvård. 
Välfärdsområdet ska se till att sådana hälsoundersökningar genomförs som är nödvändiga för att bevaka och främja kommuninvånarnas hälsa och välfärd. Hälsorådgivningen och hälsoundersökningarna ska bidra till att främja arbets- och funktionsförmågan och förebygga sjukdomar samt främja psykisk hälsa och livskompetens. Hälsoundersökningar och hälsorådgivning ska också ordnas för unga personer och personer i arbetsför ålder som faller utanför studerande- eller företagshälsovården. Välfärdsområdet ska dessutom se till att de som bor i välfärdsområdet har tillgång till preventivmedelsrådgivning och annan service som främjar den sexuella och reproduktiva hälsan. 
Hälsorådgivningen och hälsoundersökningarna ska bilda en funktionell helhet tillsammans med välfärdsområdets övriga service. 
14 § Screening 
Ett välfärdsområde ska ordna screening inom sitt område i enlighet med det nationella screeningprogrammet. Utöver detta kan välfärdsområdet ordna screening och hälsoundersökningar i syfte att konstatera en viss sjukdom eller dess förstadium eller för att upptäcka sjukdomsalstrare. 
15 § Rådgivningsbyråtjänster 
Ett välfärdsområde ska ordna rådgivningsbyråtjänster för där bosatta gravida kvinnor, familjer som väntar barn och barn under läropliktsålder och deras familjer. 
Kläm 
När välfärdsområdet ordnar rådgivningsbyråtjänster ska den samarbeta med instanser som svarar för förskolepedagogik och med andra relevanta instanser. 
18 § Företagshälsovård 
För arbetstagare som arbetar på arbetsplatserna i välfärdsområdet ska välfärdsområdet ordna sådan företagshälsovård som avses i 12 § i lagen om företagshälsovård (1383/2001) eller någon annanstans i lag. 
För företagare och andra som utför eget arbete inom välfärdsområdet ska välfärdsområdet i tillämpliga delar ordna företagshälsovård som avses i 12 § i lagen om företagshälsovård och i författningar som har utfärdats med stöd av den. 
Ett välfärdsområde kan med hänsyn till bestämmelserna om verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden i 131–133 och 137 § i lagen om välfärdsområden avtala med en arbetsgivare med verksamhet inom välfärdsområdet om att välfärdsområdet på grundval av sitt verksamhetsområde ska producera sådana sjukvårdstjänster och andra hälsovårdstjänster som avses i 14 § i lagen om företagshälsovård för arbetsgivarens arbetstagare. Motsvarande avtal kan också ingås med företagare och andra som utför eget arbete. 
19 § Hälso- och sjukvård för sjömän 
Helsingfors stad samt de välfärdsområden inom vars område Björneborg, Fredrikshamn, Jakobstad, Kemi, Kotka, Nyslott, Raumo, Uleåborg, Vasa och Åbo finns ska inom nämnda städers områden 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
21 § Miljö- och hälsoskydd 
En kommun ska inom kommunen ordna miljö- och hälsoskyddstjänster på det sätt som föreskrivs i lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet (410/2009). 
En direktör med ansvar för verksamheten inom miljö- och hälsoskyddet ska ha avlagt för verksamheten lämplig högskoleexamen. Direktören ska också ha tillräcklig erfarenhet av och sakkunskap för uppgifter som hänför sig till verkställigheten av miljö- och hälsoskyddet. 
Bestämmelser om miljö- och hälsoskydd finns i hälsoskyddslagen (763/1994), livsmedelslagen (23/2006), tobakslagen (549/2016) och veterinärvårdslagen (765/2009). 
22 § Intyg 
Ett välfärdsområde ska se till att en invånare i välfärdsområdet eller en patient på en hälsovårdscentral får ett intyg eller utlåtande om sitt hälsotillstånd, när ett sådant behövs enligt lag eller är nödvändigt med tanke på invånarens eller patientens vård, försörjning eller studier eller av någon annan jämförbar orsak. 
24 § Sjukvård 
Ett välfärdsområde ska ordna sjukvårdstjänster för dem som bor i välfärdsområdet. Till sjukvårdstjänsterna hör 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
25 § Hemsjukvård 
Ett välfärdsområde ska ordna hemsjukvård för dem som bor i välfärdsområdet. Hemsjukvården genomförs enligt vård- och serviceplanen eller tillfälligt som multidisciplinär hälso- och sjukvårdsservice där patienten är bosatt, i dennes hem eller på en jämförbar plats. De förbrukningsartiklar enligt vårdplanen som behövs för behandling av långvarig sjukdom i hemsjukvården ingår i vården. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
26 § Mun- och tandvård 
Ett välfärdsområde ska ordna mun- och tandvård för sina invånare. Om vården ges vid flera tillfällen ska det finnas odontologiskt motiverade skäl till detta. Till mun- och tandvårdstjänsterna hör 
1) att främja och följa munhälsan hos befolkningen, 
2) att ge hälsorådgivning och utföra hälsoundersökningar, 
3) att undersöka, förebygga och behandla munsjukdomar, 
4) att i ett tidigt stadium identifiera patientens behov av särskilt stöd och undersökningar, att vårda patienten och att vid behov hänvisa denne till ytterligare undersökningar och fortsatt vård. 
27 § Mentalvårdsarbete 
Ett välfärdsområde ska ordna sådant mentalvårdsarbete som behövs för att främja sina invånares hälsa och välfärd och som syftar till att stärka de faktorer som skyddar den individuella och kollektiva psykiska hälsan och till att minska och avlägsna faktorer som hotar den psykiska hälsan. 
Kläm 
Det mentalvårdsarbete som utförs inom ramen för hälso- och sjukvården ska planeras och genomföras så att det bildar en fungerande helhet tillsammans med välfärdsområdets social- och hälsovård. Bestämmelser om välfärdsområdets ansvar för att de social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls kunderna samordnas till helheter finns i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 
Kläm 
28 § Alkohol- och drogarbete 
Ett välfärdsområde ska ordna sådan service inom alkohol- och drogarbetet som behövs för att främja sina invånares hälsa och välbefinnande och som syftar till att stärka de faktorer som främjar alkohol- och drogfrihet hos individen och i samhället och till att minska eller avlägsna sådana faktorer i samband med användningen av berusningsmedel som äventyrar hälsan och säkerheten. 
Kläm 
Det alkohol- och drogarbete som utförs inom ramen för hälso- och sjukvården ska planeras och genomföras så att det bildar en fungerande helhet tillsammans med det övriga alkohol- och drogarbetet och mentalvårdsarbetet i välfärdsområdet. Bestämmelser om välfärdsområdets ansvar för att de social- och hälsovårdstjänster som tillhandahålls kunderna samordnas till helheter finns i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 
Kläm 
29 § Medicinsk rehabilitering 
Ett välfärdsområde ska ordna medicinsk rehabilitering i anslutning till sjukvård av patienter. 
Kläm 
Ett välfärdsområde ansvarar för planeringen av patientens medicinska rehabilitering så att rehabiliteringen bildar en funktionell helhet tillsammans med den vård som behövs. Behovet av medicinsk rehabilitering samt rehabiliteringens mål och innehåll ska anges i en individuell, skriftlig rehabiliteringsplan. Ett välfärdsområde ansvarar dessutom för styrningen och övervakningen av rehabiliteringsservicen och utser vid behov en kontaktperson för patienten. 
Ett välfärdsområde är inte skyldigt att ordna rehabilitering enligt 1 mom. om det med stöd av 9 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) är Folkpensionsanstalten som ska ordna rehabilitering. Ett välfärdsområde ska emellertid ordna den medicinska rehabilitering som anges i rehabiliteringsplanen när det inte tydligt går att påvisa vem som ansvarar för ordnandet av och kostnaderna för rehabiliteringen. Om det ändå hör till Folkpensionsanstalten att ordna och bekosta rehabiliteringen ska den ersätta välfärdsområdet för rehabiliteringskostnaderna. 
Vad som i 1 mom. föreskrivs om medicinsk rehabilitering tillämpas inte på kostnader för anskaffning av hjälpmedel, handledning i användningen av dessa samt underhåll och förnyande av dem, om behovet av hjälpmedel grundar sig på skada eller yrkessjukdom som avses i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015), lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar (873/2015), lagen om skada, ådragen i militärtjänst (404/1948), trafikförsäkringslagen (460/2016) eller motsvarande äldre lagstiftning. 
Kläm 
30 § Samarbete och hänvisning till annan rehabilitering 
Om en person behöver sådan rehabilitering som inte föreskrivs höra till ett välfärdsområdes uppgifter och som det inte är ändamålsenligt att ordna inom primärvården, ska välfärdsområdet se till att personen i fråga ges information om andra rehabiliteringsmöjligheter. Personen ska efter behov hänvisas till myndigheterna inom arbetsförvaltningen, undervisningsmyndigheterna, Folkpensionsanstalten eller någon annan som tillhandahåller dessa tjänster i samarbete med de aktörer som ordnar rehabilitering. 
Kläm 
31 § Handräckning 
Ett välfärdsområde ska ge polisen och Gränsbevakningsväsendet handräckning för utförande av klinisk undersökning av levande personer och polisen handräckning för yttre besiktning av avlidna. 
Ett välfärdsområde ska dessutom ge fångvårdsmyndigheterna handräckning för utförande av klinisk undersökning av levande personer i de fall som avses i 16 kap. 6 § i fängelselagen (767/2005) och i 11 kap. 6 § i häktningslagen (768/2005). Ett välfärdsområde är också skyldigt att förordna en läkare inom primärvården att tjänstgöra som läkare vid undersökning av värnpliktiga då uppbådsmyndigheterna anhållit om detta hos välfärdsområdet. 
32 § Samarbete mellan socialvården och hälso- och sjukvården 
När ett välfärdsområde ordnar verksamhet för främjande av hälsa och välbefinnande och i denna lag avsedda hälso- och sjukvårdstjänster ska, utöver det som föreskrivs någon annanstans i denna lag, socialvården och hälso- och sjukvården samarbeta med varandra och med kommunens förskolepedagogik så som förutsätts för att uppgifterna ska kunna fullgöras på behörigt sätt och så som patientens behov av vård och social- och hälsovårdstjänster kräver.  
Om bedömningen av servicebehovet enligt socialvårdslagen, fattandet av beslut eller tillhandahållandet av socialvård kräver hälso- och sjukvårdstjänster, ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är anställd hos det välfärdsområde som ansvarar för hälso- och sjukvården på begäran av den arbetstagare som ansvarar för socialvårdsåtgärden delta i bedömningen av personens servicebehov och i utarbetandet av en klientplan. 
33 § Samarbete mellan primärvården och den specialiserade sjukvården 
Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen ansvarar inom sina respektive områden för samordningen av tjänsterna inom den specialiserade sjukvården i enlighet med befolkningens och primärvårdens behov. Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen ska planera och utveckla den specialiserade sjukvården så att primärvården och den specialiserade sjukvården bildar en funktionell helhet. I helheten ska beaktas att tjänster inom den specialiserade sjukvården ska tillhandahållas på ett ändamålsenligt sätt i samband med primärvården och vid enheterna inom den specialiserade sjukvården. 
Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen ska tillhandahålla hälsovårdscentralerna inom sina respektive områden sådana till den specialiserade sjukvården hörande tjänster som det inte är ändamålsenligt att primärvården producerar samt ansvara för att utvecklingen styrs och kvaliteten övervakas i fråga om den laboratorieservice, bilddiagnostik och medicinska rehabilitering och andra motsvarande specialtjänster som deras hälso- och sjukvård tillhandahåller. 
Dessutom ansvarar välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen inom sina respektive områden för forskning, utvecklingsverksamhet och utbildning som gäller deras uppgiftsområde och för samordningen av sin hälso- och sjukvårds informationssystem. Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen ansvarar inom sina respektive områden för att specialiserad sjukvård ordnas på enhetliga medicinska och odontologiska grunder. 
35 § Forskning och utveckling inom primärvården 
Ett välfärdsområde tillhandahåller sakkunskap och samordnar inom sitt område forskningen, utvecklingsarbetet, utformningen av vård- och rehabiliteringskedjorna och fortbildningen inom primärvården och sörjer för kartläggningen av personalbehovet och för samordningen av den specialiserade sjukvården, primärvården och socialväsendet. 
37 § Utveckling, utbildning och forskning vid hälsovårdscentraler 
Hälsovårdscentralen ska på behörigt sätt sörja för ordnandet av multidisciplinär forskning, utbildning och utvecklingsverksamhet. Välfärdsområdet ska anvisa tillräckliga resurser för detta. Hälsovårdscentralen ska samarbeta med enheten för specialiserad sjukvård och med andra hälsovårdscentraler. Hälsovårdscentralen ska tillsammans med enheten för specialiserad sjukvård delta i det riksomfattande utvecklandet av primärvården. 
Kläm 
Hälsovårdscentralen kan anlitas för utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal enligt överenskommelse mellan välfärdsområdet och en högskola eller någon annan myndighet eller organisation med utbildningsansvar. 
Tjänsteinnehavare eller befattningshavare som utför folkhälsoarbete i det välfärdsområde som är huvudman för en hälsovårdscentral ska medverka i tillhandahållandet av utbildning enligt 3 mom. så som närmare anges i avtalet mellan hälsovårdscentralen och utbildningsanordnaren. 
39 § Prehospital akutsjukvård 
Välfärdsområdet och i Nyland HUS-sammanslutningen ska organisera den prehospitala akutsjukvården inom sitt område. Den prehospitala akutsjukvården ska i samarbete med de verksamhetsställen inom hälso- och sjukvården som håller jour planeras och genomföras så att dessa tillsammans med annan hälso- och sjukvård som ges som närservice i hemmet under jourtid bildar en regionalt sett funktionell helhet. 
Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen kan fatta beslut om produktionen av den prehospital akutsjukvården i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård samt räddningslagen (379/2011). 
Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen fattar beslut om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården. I beslutet om servicenivån fastställs hur den prehospitala akutsjukvården ska organiseras, serviceinnehållet, vilken utbildning de personer som medverkar i den prehospitala akutsjukvården ska ha, de mål som satts upp av samarbetsområdets central för prehospital akutsjukvård i fråga om den tid inom vilken befolkningen ska få vård samt andra omständigheter som är nödvändiga med tanke på vårdens organisering inom området. Innehållet i den prehospitala akutsjukvården ska i beslutet definieras så att genomförandet av servicen är effektivt och ändamålsenligt och så att situationer där den prehospitala akutsjukvården är utsatt för hög belastning samt samarbetsområdets resurser beaktas i servicen. 
40 § Den prehospitala akutsjukvårdens innehåll 
Kläm 
Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen kan i beslutet om servicenivån bestämma att den prehospitala akutsjukvården ska inbegripa första insatsen. Med första insatsen avses att någon annan enhet som nödcentralen kan larma än en ambulans larmas i syfte att förkorta insatstiden i fråga om en akut insjuknad eller skadad patient, och att personalen i enheten ger livräddande första hjälpen i enlighet med beslutet om servicenivån för den prehospitala akutsjukvården. 
5 kap 
Arbetsfördelning inom den specialiserade sjukvården 
45 § Arbetsfördelning och centralisering av vissa uppgifter inom den specialiserade sjukvården 
Kläm 
De välfärdsområden som har ett universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen ska komma överens om vilka enheter som ska ge den specialiserade sjukvård som centraliseras nationellt. Om välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen inte kan komma överens om till vilka sjukhus eller enheter verksamheten ska sammanslås eller om avtalet inte uppfyller förutsättningarna för säkerställandet av kvaliteten, patientsäkerheten, genomslaget, produktiviteten och effektiviteten, kan statsrådet bestämma innehållet i avtalet. Om den vård som ska centraliseras regionalt och om samordnandet av verksamheten bestäms det i det samarbetsavtal som avses i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 
Kläm 
47 § Val av vårdenhet för icke-brådskande vård 
En person får välja vid vilken hälsostation vid sitt välfärdsområdes hälsovårdscentral han eller hon vill få de hälso- och sjukvårdstjänster som avses i 2 och 3 kapitlet. Personen ska göra en skriftlig anmälan om byte av hälsostation både till den hälsostation som han eller hon anlitar för närvarande och till den valda hälsostationen. Vårdansvaret övergår till den valda hälsostationen senast tre veckor efter det att anmälan har kommit in. Valet kan gälla endast en hälsostation åt gången. Personen kan välja hälsostation på nytt tidigast ett år efter det föregående valet. 
Om en person på grund av arbete, studier, fritid, en nära anhörigs eller annan närstående persons boende eller någon annan motsvarande orsak är bosatt eller regelbundet eller under en längre tid vistas utanför sin hemkommun i ett välfärdsområde inom vilket personens inte har sin hemkommun, får personen för vård enligt vårdplanen också utnyttja primärvårdstjänster i något annat välfärdsområde utan att den vårdansvariga hälsovårdscentralen ändras. Personen ska göra en anmälan om sitt val på det sätt som bestäms i 1 mom. 
Om en läkare eller tandläkare bedömer att en person behöver tjänster inom den specialiserade sjukvården, får den berörda personen välja vilken av det vårdgivande välfärdsområdets verksamhetsenheter för specialiserad sjukvård han eller hon vill anlita inom det samarbetsområde där hemkommunen finns. Enheten får också väljas inom ett annat samarbetsområde, om detta är nödvändigt för att tillgodose en finsk-, svensk- eller samiskspråkig patients språkliga rättigheter. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren. 
I de situationer som avses i 2 mom. kan en person för specialiserad sjukvård enligt vårdplanen anlita en annan verksamhetsenhet inom den specialiserade sjukvården än en inom sitt eget välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen utan att vårdansvaret överförs. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren. 
Studerande vid högskolor och andra läroanstalter inom ett samarbetsområde ska under den tid då de på grund av sina studier måste vistas i ett samarbetsområde inom vars område de inte har sin hemkommun beredas sjukvård på ett sjukhus eller vid en annan verksamhetsenhet som hör till samarbetsområdet i fråga. Detsamma gäller dem som på grund av sitt arbete måste vistas på främmande ort och situationer där någon annan orsak oundgängligen kräver att sjukvård ges i ett samarbetsområde inom vars område de inte har sin hemkommun. 
48 § Utvidgat val av vårdenhet för icke-brådskande vård 
En person får välja den hälsovårdscentral och den hälsostation vid hälsovårdscentralen som ska ansvara för personens primärvård och som han eller hon vill anlita för att få de tjänster som avses i 2 och 3 kapitlet. En skriftlig anmälan om valet ska lämnas till hälsovårdscentralen både i det välfärdsområde som har vårdansvaret och i det valda välfärdsområdet. Vårdansvaret övergår till hälsovårdscentralen i det valda välfärdsområdet senast tre veckor efter det att anmälan har kommit in. Valet kan gälla endast en hälsovårdscentral och hälsostation åt gången. Personen kan välja hälsovårdscentral och hälsostation på nytt tidigast ett år efter det föregående valet. Valet gäller inte skolhälsovård enligt 16 §, studerandehälsovård enligt 17 § eller långvarig sluten vård. Ett välfärdsområde har ingen skyldighet att ordna hemsjukvård enligt 25 § utanför sitt eget område. 
Om en läkare eller tandläkare bedömer att en person behöver specialiserad sjukvård, får personen välja vilken behandlande verksamhetsenhet inom välfärdsområdets specialiserade sjukvård han eller hon vill anlita. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren. 
50 § Brådskande vård 
Kläm 
För brådskande vård ska ett välfärdsområde ordna mottagningsverksamheten nära patientens boningsort så att patienten vid brådskande fall på vardagar under den tid som uppgetts kan få bedömning och vård omedelbart av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, utom då det för att säkerställa patientsäkerheten och kvaliteten på tjänsterna krävs att bedömningen och vården centraliseras till jourenheten. Ett välfärdsområde ska inom hälso- och sjukvården ordna brådskande mottagningsverksamhet för primärvården under kvällstid samt på veckoslut under dagtid när tillgängligheten till tjänsterna förutsätter detta. 
HUS-sammanslutningen samt Egentliga Finlands välfärdsområde, Satakunta välfärdsområde, Birkalands välfärdsområde, Päijät-Häme välfärdsområde, Södra Karelens välfärdsområde, Norra Karelens välfärdsområde, Norra Savolax välfärdsområde, Mellersta Finlands välfärdsområde, Vasa välfärdsområde samt Södra Österbottens, Norra Österbottens och Lapplands välfärdsområden ska i anslutning till det egna centralsjukhuset ordna en enhet för omfattande jour dygnet runt. Med en enhet med omfattande jour dygnet runt avses samjour för primärvården och den specialiserade sjukvården, som kan tillhandahålla omfattande tjänster inom flera medicinska specialområden omedelbart och dygnet runt och som har resurser för att upprätthålla den beredskap som behövs inom hälso- och sjukvården och för att sköta exceptionella situationer. Enheten för omfattande jour dygnet runt ska stödja de andra jourenheterna. De välfärdsområden i vilka det finns ett universitetssjukhus samt HUS-sammanslutningen kan i anslutning till sina sjukhus bilda flera än en enhet med samjour dygnet runt, om befolkningens servicebehov förutsätter det. 
Andra välfärdsområden än de som avses i 3 mom. ska för primärvården och den specialiserade sjukvården upprätthålla sådan samjour dygnet runt i anknytning till centralsjukhuset som har beredskap att sköta sedvanliga brådskande hälsoproblem hos befolkningen. Samjouren ska ha tillräcklig kompetens inom de specialområden som behövs för att sköta sedvanliga brådskande hälsoproblem hos befolkningen. Utöver det som föreskrivs i 3 mom. om enheten för omfattande jour dygnet runt bör samarbetsområdet alltid ha rätt att utifrån samarbetsavtalet överenskomma, att i enheten för samjour dygnet runt som verkar i dess område i anknytning till välfärdsområdets centralsjukhus kan en så bred och funktionellt mångsidig jourenhet bildas, som tjänsternas tillgänglighet, avstånd mellan jourmottagningen och förverkligandet av befolkningens språkliga rättigheter förutsätter. 
Social- och hälsovårdsministeriet kan bevilja ett välfärdsområde tillstånd att ordna jour dygnet runt inom primärvården eller akutmedicinen, om tillgängligheten till tjänsterna och avstånden mellan jourmottagningarna förutsätter detta och de tjänster som befolkningen behöver inte kan säkerställas tillräckligt väl genom den prehospitala akutsjukvården. 
Jourenheterna ska ha tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens för att vårdkvaliteten och patientsäkerheten ska tillgodoses. Det ska avtalas om jouren och dess omfattning i det samarbetsavtal som avses i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård, med beaktande av områdets prehospitala akutsjukvård, avstånden mellan jourmottagningarna samt befolkningens servicebehov. 
Kläm 
50 a § Samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialjouren 
I samband med den bedömning som krävs för brådskande vård ska en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården i enlighet med 35 § i socialvårdslagen bedöma om patientens behov av socialvård är uppenbart. Om behovet är uppenbart ska han eller hon hänvisa patienten till socialservicen eller om personen samtycker till det kontakta den myndighet som ansvarar för socialvården i välfärdsområdet, för att en yrkesutbildad person inom socialvården ska göra en bedömning av servicebehovet i enlighet med 36 § i socialvårdslagen. 
Kläm 
51 § Att få vård inom primärvården 
Ett välfärdsområde ska ordna sin verksamhet så att en patient vardagar under tjänstetid omedelbart kan få kontakt med hälsovårdscentralen eller någon annan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska göra en bedömning av vårdbehovet senast den tredje vardagen från det att patienten tog kontakt med hälsovårdscentralen, om inte bedömningen har kunnat göras första gången patienten tog kontakt. Vid specialiserad sjukvård som ges i samband med primärvård ska bedömningen av vårdbehovet inledas inom tre veckor från det att en remiss har kommit in till verksamhetsenheten. 
Kläm 
52 § Att få vård inom den specialiserade sjukvården 
Ett välfärdsområde svarar för att behovet av både brådskande och på remiss grundad vård bedöms och vården tillhandahålls enligt enhetliga medicinska eller odontologiska grunder. För att en person ska kunna intas på ett sjukhus för icke-brådskande sjukvård krävs en på läkar- eller tandläkarundersökning grundad remiss. 
Bedömningen av vårdbehovet ska inledas inom tre veckor från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård som välfärdsområdet ansvarar för. Om bedömningen av vårdbehovet förutsätter en bedömning av en specialist, särskild bilddiagnostik eller särskilda laboratorieundersökningar, ska bedömningen och de behövliga undersökningarna göras inom tre månader från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård inom välfärdsområdet. 
Kläm 
53 § Att få vård inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga 
Inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga ska bedömningen av vårdbehovet inledas inom tre veckor från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård som välfärdsområdet ansvarar för eller till en verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård i samband med primärvården. Om bedömningen av vårdbehovet kräver en bedömning av en specialist, särskild bilddiagnostik eller särskilda laboratorieundersökningar, ska bedömningen och de behövliga undersökningarna göras inom sex veckor från det att remissen anlände till ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för specialiserad sjukvård i välfärdsområdet. 
Kläm 
54 § Skyldighet för ett välfärdsområde att köpa tjänster 
Om ett välfärdsområde inte självt kan ge vård eller behandling inom de längsta väntetider som anges i 51–53 §, ska det ordna vården genom att köpa den av någon annan serviceproducent. Bestämmelser om förutsättningarna för produktion av tjänster finns i 9 § i lagen om välfärdsområden och i 3 kap. om anskaffning av tjänster från privata tjänsteproducenter i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 
55 § Offentliggörande av väntetider och bemyndigande att utfärda förordning 
Ett välfärdsområde ska på internet offentliggöra uppgifter om väntetider enligt 51–53 § med fyra månaders mellanrum. Om det i välfärdsområdet finns flera verksamhetsenheter ska uppgifterna offentliggöras separat för varje verksamhetsenhet. Förutom på Internet kan uppgifterna offentliggöras på något annat sätt som välfärdsområdet bestämmer. 
Kläm 
57 § Ansvar för hälso- och sjukvården vid verksamhetsenheterna 
Kläm 
Välfärdsområdet ska ha nödvändig personal för de uppgifter vid verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården där det ingår att utöva offentlig makt. En person vars uppgifter omfattar utövning av offentlig makt ska stå i tjänsteförhållande till välfärdsområdet. I 12 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård finns det bestämmelser om förutsättningarna för anskaffning av tjänster från privata tjänsteproducenter. 
59 § Statens utbildningsersättning till universitetssjukhus 
De välfärdsområden där det finns ett universitetssjukhus, och HUS-sammanslutningen betalas ersättning av statsmedel för kostnader som orsakas av grund- och specialiseringsutbildning för läkare och tandläkare. Ersättningen för grundutbildningen räknas ut på grundval av ett medeltal av antalet studerande som har påbörjat läkar- och tandläkarutbildning och antalet avlagda examina. Ersättningen för specialiseringsutbildningen baserar sig på antalet genomförda utbildningar och på den ersättning som bestämts för utbildningen i fråga. 
Utbildningsersättning som baserar sig på antalet genomförda utbildningar betalas dock inte för specialistläkar- och specialisttandläkarutbildning inom hälsovård eller specialistläkarutbildning inom idrottsmedicin, företagshälsovård och allmän medicin. Om sådan utbildning ges vid ett universitetssjukhus, betalas till det välfärdsområde som är huvudman för sjukhuset eller till HUS-sammanslutningen ersättning av statsmedel för utbildningskostnaderna på grundval av antalet realiserade utbildningsmånader. 
Kläm 
60 a § Ersättning för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt 
Till ett välfärdsområde, till HUS-sammanslutningen eller till en enhet som producerar öppenvårdstjänster som ingår i den hälso- och sjukvård som ett välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen har ansvar för att ordna och som skaffas på basis av avtal eller på annat sätt för välfärdsområdets eller HUS-sammanslutningens räkning och hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland betalas på kalkylmässiga grunder ersättning av statsmedel för kostnaderna för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt enligt 23 b § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). Ersättningsbeloppet baserar sig på antalet personer som fått begränsad förskrivningsrätt och den ersättning som bestämts för utbildningen.  
61 § Finansiering av hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå 
Social- och hälsovårdsministeriets fastställer i samarbete med samarbetsområdenas forskningskommittéer insatsområden och målsättningar när det gäller den hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå för fyra år i taget. 
För den hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå beviljas statlig finansiering till samarbetsområdenas forskningskommittéer, som beslutar hur forskningsmedlen ska fördelas på olika forskningsprojekt. Finansieringen betalas ut till samarbetsområdenas forskningskommittéer enligt social- och hälsovårdsministeriets beslut för fyra år i taget. Ministeriets beslut baserar sig på hur forskningens insatsområden och målsättningar har genomförts och på forskningens kvalitet, omfattning och resultat under den föregående fyraårsperioden. Om indelningen i samarbetsområden ändras under fyraårsperioden ska den ändrade områdesindelningen beaktas i social- och hälsovårdsministeriets beslut. 
Välfärdsområdena inom ett samarbetsområde ska inom sitt område inrätta en forskningskommitté för hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå. Kommittén ska bestå av representanter för de olika vetenskapsområdena från verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården i samarbetsområdet. Forskningskommittén beslutar på ansökan om beviljande av forskningsfinansiering. Ett välfärdsområde som är huvudman för en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården, ett statligt sinnessjukhus eller en serviceproducent som bestäms genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet kan ansöka om finansiering för hälsovetenskaplig forskning. 
62 § Nationell utvärderingsgrupp för den hälsovetenskapliga forskningen 
Social- och hälsovårdsministeriet tillsätter en nationell utvärderingsgrupp för den hälsovetenskapliga forskningen som består av sakkunniga. Utvärderingsgruppen har till uppgift att bedöma den hälsovetenskapliga forskningens kvalitet, omfattning och genomslag och utfallet för insatsområdena och målsättningarna för forskningen under den föregående fyraårsperioden samt att för social- och hälsovårdsministeriet lägga fram förslag om hur finansieringen av den hälsovetenskapliga forskningen på universitetsnivå ska fördelas mellan samarbetsområdena under den följande fyraårsperioden. 
63 § Utbetalning av utbildningsersättning och forskningsfinansiering 
Regionförvaltningsverket och Statens ämbetsverk på Åland betalar ut statens utbildningsersättning. Utbildningsersättning utifrån antalet examina och antalet studerande som inlett sina studier betalas utan separat ansökan till de välfärdsområden där det finns ett universitetssjukhus, till HUS-sammanslutningen samt till universitet som anordnar specialistläkar- och specialisttandläkarutbildning. 
Ersättning utifrån antalet realiserade utbildningsmånader samt ersättning för den utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt betalas ut halvårsvis på ansökan. I fråga om det första halvåret ska ersättning sökas senast den 30 september samma år och i fråga om det andra halvåret senast den 31 mars följande år. Regionförvaltningsverket och statens ämbetsverk på Åland ska avgöra ansökningar om ersättning som lämnats in inom föreskriven tid under det kalenderår då ansökan har inkommit. Regionförvaltningsverket betalar varje månad forskningsfinansiering till samarbetsområdets forskningskommitté, som betalar finansieringen vidare till dem som genomför projekten. 
Kläm 
64 § Skyldighet att lämna uppgifter 
Ett välfärdsområde där det finns ett universitetssjukhus, HUS-sammanslutningen samt ett universitet som anordnar specialistläkar- och specialisttandläkarutbildning ska för varje år före utgången av juni följande år lämna social- och hälsovårdsministeriet en redogörelse för hur utbildningsersättningen har använts. 
Samarbetsområdets forskningskommitté ska för varje år före utgången av juni följande år lämna social- och hälsovårdsministeriet en redogörelse för de forskningsprojekt och insatsområden som har anvisats finansiering. 
65 § Användning av lokaler som hör till ett välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen för utbildning och forskning 
Ett universitet har rätt att använda ett universitetssjukhus som hör till ett välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen för sin medicinska utbildningsenhets utbildnings- och forskningsbehov. 
Ett universitet och någon annan anordnare av social- och hälsovårdsutbildning som har hand om utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal och forskning inom hälso- och sjukvården har rätt att använda sjukhus och separata verksamhetsenheter som ett välfärdsområde svarar för även för att ordna annan utbildning och forskning inom hälso- och sjukvården än sådan som avses i 1 mom., i enlighet med vad som avtalas mellan välfärdsområdet och den utbildningsanordnare som bedriver utbildnings- och forskningsverksamhet. 
Ett universitet har under den nio månader långa utbildning vid en hälsovårdscentral som ingår i specialist- och specialtandläkarutbildningen rätt att använda lokaler vid verksamhetsenheter inom primärvården enligt vad som avtalas mellan välfärdsområdet och universitetet. 
Välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen ska se till att universitetet eller anordnaren av social- och hälsovårdsutbildning förfogar över sådana för undervisning och forskning behövliga lokaler med fasta maskiner och anläggningar och sådana personalrum för utbildnings- och forskningspersonalen och för studerandena som måste finnas vid en verksamhetsenhet inom välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen. 
Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som är anställda hos välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen är skyldiga att delta i utbildning och forskning inom hälso- och sjukvården på det sätt som avtalas mellan välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen och universitetet eller en annan utbildningsanordnare. 
67 § Fastställande av vad som är sluten vård 
Kläm 
I förekommande fall ska Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena förhandla om verksamheten är sluten vård enligt denna paragraf eller öppen vård. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet får det utfärdas närmare bestämmelser om när vård eller behandling är sluten vård och när den är öppen vård och om förhandlings- och remissförfarandet mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena när det ska fastställas vad som är sluten vård. 
68 a § Lämnande av medicinska sakkunnigutlåtanden 
De välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus och HUS-sammanslutningen svarar gemensamt för lämnande av medicinska sakkunnigutlåtanden som begärs av domstolar. För lämnande av utlåtande finns en sakkunniggrupp vars verksamhet administreras av Norra Savolax välfärdsområde. Alla välfärdsområden som är huvudmän för ett universitetssjukhus och HUS-sammanslutningen är skyldiga att till sakkunniggruppen utse sakkunniga med tillräcklig kompetens inom behövliga medicinska områden. Norra Savolax välfärdsområde kan utse även andra sakkunniga i medicin till sakkunniggruppen och från fall till fall begära medicinska sakkunnigutlåtanden från sakkunniga utanför sakkunniggruppen. 
Ersättning för kostnaderna för lämnande av medicinska sakkunnigutlåtanden betalas av statens medel till Norra Savolax välfärdsområde, som betalar ersättningar till det välfärdsområde, HUS-sammanslutningen eller den sakkunniga som lämnat ett sakkunnigutlåtande. Beloppet av statens ersättning grundar sig på antalet sakkunnigutlåtanden och arbetsmängden för utarbetandet av dem, tidsåtgången för rättegången och förberedelserna för den samt administreringen av begärandena om utlåtande och utlåtandena. Genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet utfärdas närmare bestämmelser om förfarandena för utbetalning av statens ersättning, fastställande av ersättningar för sakkunnigutlåtanden och ersättningarnas eurobelopp, fastställande av ersättning för förberedelser för rättegång och för deltagande i rättegång och ersättningens eurobelopp samt om fastställande och betalning av de kostnader som Norra Savolax välfärdsområde orsakas av administreringen av begärandena om utlåtande och utlåtandena. 
Regionförvaltningsverket betalar ut ersättningen två gånger per år på ansökan av Norra Savolax välfärdsområde. Ersättning för det första halvåret ska sökas före utgången av september månad samma år och ersättningen för det andra halvåret före utgången av mars det följande året. 
69 § Skyldigheter enligt barnskyddslagen 
Om ett barn eller en ung person med stöd av barnskyddslagen (417/2007) har placerats utanför sin hemkommun, ska det placeringsvälfärdsområde som avses i 16 b § i den lagen ordna den hälso- och sjukvård som barnet eller den unga personen behöver. Vården ska ordnas i samarbete med det välfärdsområde som är ansvarigt enligt 16 eller 17 § i den lagen (placerarvälfärdsområdet). 
Om barnskyddsbehovet beror på otillräckliga hälso- och sjukvårdstjänster, ska de hälso- och sjukvårdstjänster som med tanke på barnets hälsa och utveckling är nödvändiga utan dröjsmål ordnas för barnet och hans eller hennes familj, trots vad som föreskrivs om att få vård i 51–53 §. 
När ett placeringsvälfärdsområde har ordnat tjänster enligt 1 mom. ska placerarvälfärdsområdet betala ersättning som motsvarar de kostnader som orsakats den som har ordnat vården. Ersättningen får vara högst så stor att den täcker kostnaderna för tjänsten. Från ersättningen avdras de avgifter som patienten har betalat för vården samt övriga verksamhetsintäkter. 
71 § Hälso- och sjukvård inom försvarsmakten 
Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen kan med Försvarsmakten avtala om tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster för personer vars hälso- och sjukvård försvarsmakten ansvarar för enligt 3 § 1 mom. i lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/1987). Undersökningar och vård enligt avtalet, med undantag för brådskande öppen sjukvård eller brådskande sjukvård, kan tillhandahållas på andra grunder och snabbare än den service enligt denna lag som tillhandahålls för invånarna i ett välfärdsområde eller invånarna i ett välfärdsområde som är medlem i HUS-sammanslutningen eller invånarna i Helsingfors stad. Fullgörande av ett välfärdsområdes eller HUS-sammanslutningens lagbestämda uppgifter får inte äventyras av att avtal ingås och tjänster enligt avtal tillhandahålls. 
72 § Ersättning från försvarsmakten 
För kontroller, undersökningar och behandlingar av uppbådspliktiga inom primärvården och för läkares deltagande i uppbådsförrättningar ska Försvarsmakten betala ersättning till välfärdsområdet. Ersättningen är 50 procent av kostnaderna enligt det avtal som ingåtts mellan Försvarsmakten och välfärdsområdet. Om ingenting har avtalats om kostnaderna är ersättningen 50 procent av kostnaderna för att producera tjänsterna. 
Ersättning för tjänster som avses i 71 § bestäms på grundval av ett avtal som välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen har ingått med Försvarsmakten. Om det inte har avtalats om ersättning ska Försvarsmakten betala en ersättning som motsvarar kostnaderna för att producera tjänsten. Därtill ska Försvarsmakten betala välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen ersättning för kostnaderna för brådskande öppen sjukvård och brådskande sjukvård, även om det inte finns ett särskilt avtal om att sådan vård ska tillhandahållas. 
73 § Överflyttning av patienten 
Om vårdtiden för en sådan patient som har sin hemkommun inom området för ett annat välfärdsområde och som är intagen på vårdplats i välfärdsområdets hälsovårdscentral uppskattas överstiga den genomsnittliga vårdtiden, och även annars då patienten begär det, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att få patienten överflyttad till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning vars huvudman är det välfärdsområde inom vars område patienten har sin boende- och hemkommun, förutsatt att överflyttningen kan ske utan att patientens tillstånd äventyras. Om en patient i en ovan avsedd situation är intagen på vårdplats i välfärdsområdets hälsovårdscentral och HUS-sammanslutningen har organiseringsansvar för patientens hälso- och sjukvård till denna del, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att få patienten överflyttad till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning vars huvudman är HUS-sammanslutningen. Om en patient i en ovan avsedd situation är intagen på vårdplats i HUS-sammanslutningens hälsovårdscentral och ett välfärdsområde har organiseringsansvar för patientens hälso- och sjukvård till denna del, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att få patienten överflyttad till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning vars huvudman är det välfärdsområde som har organiseringsansvaret. 
Välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen ska, om en i dess verksamhetsenhet intagen patients sjukdom kräver det, sörja för att patienten transporteras för vård eller åtgärder till någon annan verksamhetsenhet eller hälsovårdscentral. 
75 § Lokaler som krävs för rättsmedicinska obduktioner samt ersättningar och arvoden som betalas för rättsmedicinska undersökningar 
Välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen ska se till att Institutet för hälsa och välfärd vid behov förfogar över sådana lokaler med behövlig utrustning som behövs för att utföra rättsmedicinska obduktioner, inbegripet nödvändiga förvaringslokaler och personalrum. Institutet för hälsa och välfärd ska betala ersättning som motsvarar skäliga kostnader för användningen av lokalerna. 
Genom förordning av statsrådet föreskrivs om ersättningar och arvoden som betalas med statsmedel för rättsmedicinska undersökningar vid ett välfärdsområdes eller HUS-sammanslutningens verksamhetsenhet. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
Ett sådant avtal om ordnande av specialiserad sjukvård mellan samkommuner för sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde som avses i den upphävda 43 § och som i enlighet med 20 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen ( / ) överförs till välfärdsområdena den 1 januari 2023 tillämpas mellan dessa välfärdsområden till dess att de har godkänt det samarbetsavtal mellan välfärdsområden som avses i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) första gången, dock högst till utgången av 2025. 
 Slut på lagförslaget 

41. Lag om ändring av 28 och 29 § i lagen om specialiserad sjukvård 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) 28 § 1–3 mom. och 29 § 1 och 2 mom., av dem 28 § 1–3 mom. sådana de lyder i lag 1328/2010 som följer: 
28 § 
Professorerna vid universitetets medicinska utbildningsenhet på universitetssjukhuset kan efter att ha gett välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen sitt samtycke samtidigt inneha en bitjänst eller bibefattning som överläkare vid sjukhuset. Andra lärare vid universitetet kan efter att ha gett välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen sitt samtycke samtidigt inneha en läkartjänst eller annan bitjänst eller bibefattning vid sjukhuset, i enlighet med vad välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen närmare bestämmer. 
Står en professor inte till förfogande för skötseln av en överläkares uppgifter eller anser välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen att det finns särskilda skäl, kan välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen för högst fem år i sänder till överläkare i stället för professorn förordna en biträdande professor vid universitetet eller en tjänsteinnehavare vid sjukhuset som har minst docentkompetens. 
Vid universitetssjukhus kan även finnas någon annan överläkare som valts av välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen än en anställd vid universitetet. 
Kläm 
29 § 
En särskild överenskommelse ska ingås mellan välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen och universitetet om den verksamhet som professorer och andra lärare vid universitetets medicinska utbildningsenhet utövar såsom läkare eller funktionärer vid universitetssjukhuset. Likaså ska en särskild överenskommelse ingås om den verksamhet som professorer och andra lärare vid andra högskolor utövar som tjänsteinnehavare vid sjukhuset. 
Kan välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen och universitetet inte nå överenskommelse i en fråga som avses i 1 mom., avgörs saken av statsrådet. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

42. Lag om ändring av mentalvårdslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i mentalvårdslagen (1116/1990) 2 och 3 §, 4 § 1 mom., 5 §, 6 § 1 och 2 mom., rubriken för 9 a § och 9 a § 1–3 mom., 9 b § 1 mom., 18 a, 19 och 23 a §, 31 § 1 mom., 31 a §, 32 § 1 mom., 33 § 1 mom., 33 a § 1 mom., 33 b § 2 mom. och 33 c § 1 mom., av dem 2 §, 4 § 1 mom., 5 §, 19 §, 32 § 1 mom., 33 § 1 mom., 33 a § 1 mom., 33 b § 2 mom. och 33 c § 1 mom. sådana de lyder i lag 1066/2009, 3 § sådan den lyder i lagarna 1066/2009, 1720/2009, 1338/2010 och 1310/2014, rubriken för 9 a § och 9 a § 1–3 mom., 9 b § 1 mom., 23 a §, 31 § 1 mom. och 31 a § sådana de lyder i lag 438/2014 samt 18 a § sådan den lyder i i lag 20/2016 som följer: 
2 § Ledning och tillsyn 
Den allmänna planeringen och ledningen av mentalvårdsarbetet samt tillsynen över det ska skötas av social- och hälsovårdsministeriet, om inte något annat bestäms genom lag. 
Bestämmelser om tillsynen över välfärdsområdenas verksamhet enligt denna lag finns i 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 
Regionförvaltningsverket övervakar lagenligheten i den hälso- och sjukvård som ordnas och tillhandahålls av statens sinnessjukhus. 
Regionförvaltningsverket ska vid den tillsyn som avses i 2 och 3 mom. särskilt övervaka användningen av de begränsningar av självbestämmanderätten som avses i 4 a kap. 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården leder underställd social- och hälsovårdsministeriet regionförvaltningsverkens verksamhet i syfte att förenhetliga deras verksamhetsprinciper, förfaringssätt och beslutspraxis vid ledningen av och tillsynen över statens sinnessjukhus. Dessutom leder och övervakar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården statens sinnessjukhus i synnerhet när det är fråga om 
1) principiellt viktiga eller vittsyftande ärenden, 
2) ärenden som gäller flera regionförvaltningsverks verksamhetsområden eller hela landet, 
3) ärenden som har samband med övervakningsärenden som behandlas vid Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och som gäller yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården, samt 
4) ärenden som regionförvaltningsverket är jävigt att behandla. 
Bestämmelser om den närmare arbetsfördelningen mellan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverken vid ledningen och tillsynen kan utfärdas genom förordning av statsrådet. 
Sakkunnigt ämbetsverk för mentalvårdsarbetet är Institutet för hälsa och välfärd. 
3 § Tillhandahållande av mentalvårdstjänster 
Välfärdsområdet ska inom sitt område sköta om att de mentalvårdstjänster som avses i denna lag tillhandahålls som en del av primärvården och den specialiserade sjukvården samt som en del av socialvården. Bestämmelser om primärvården och den specialiserade sjukvården finns i i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och bestämmelser om socialvården finns i socialvårdslagen (1301/2014).  
På verksamhet som välfärdsområdet ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). 
4 § Principerna för mentalvårdstjänsterna 
Välfärdsområdet ska se till att det tillhandahålls mentalvårdstjänster som till innehåll och omfattning motsvarar behovet i välfärdsområdet. 
Kläm 
5 § Samordning av mentalvårdstjänsterna 
Bestämmelser om välfärdsområdets skyldighet att samordna social- och hälsovårdstjänsterna finns i 10 § i lagen om ordnande av social - och hälsovård. 
För personer med mentalsjukdomar eller andra mentala störningar ska det, utöver tillräcklig vård och service, ordnas möjlighet till stöd- och serviceboende i samband med behövlig medicinsk eller social rehabilitering, så som särskilt föreskrivs. 
6 § Vård på statens sinnessjukhus 
På statliga sinnessjukhus utförs sådana sinnesundersökningar som avses i 15 §, och på dem kan på framställning av ett sjukhus i välfärdsområdet intas mentalsjuka och andra som lider av mentala störningar, om det är särskilt farligt eller svårt att vårda dem. 
På ett statligt sinnessjukhus kan på framställning av ett sjukhus i välfärdsområdet intas också andra än i 1 mom. nämnda mentalsjuka eller andra som lider av mentala störningar, om det inte från vårdsynpunkt är ändamålsenligt att vårda dem på ett sjukhus i välfärdsområdet. 
Kläm 
9 a § Remiss till observation och läkares skyldighet att ingripa 
En läkare i tjänsteförhållande vid en hälsovårdscentral ska skriva en observationsremiss och förpassa patienten till sjukhus för undersökning, om läkaren på basis av sin undersökning konstaterar att förutsättningarna för beslut om vård oberoende av patientens vilja sannolikt finns. I samband med undersökningen ska det utredas om det i välfärdsområdet finns andra tillgängliga tjänster som med beaktande av patientens vårdbehov är lämpliga och tillräckliga, om det inte är uppenbart att de andra tjänsterna inte är lämpliga eller att de är otillräckliga. 
På en läkare i tjänsteförhållande hos välfärdsområdet som arbetar i jouren tillämpas vad som i 1 mom. föreskrivs om en läkare i tjänsteförhållande som arbetar vid en hälsovårdscentral. 
Enligt vad som föreskrivs i 31 § 1 mom. kan en läkare som avses ovan i 1 och 2 mom. begära handräckning av polisen när en patient ska föras till hälsovårdscentralen, ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. 
Kläm 
9 b § Anmälan om en person som är i behov av vård 
Om en läkare anser det vara nödvändigt att förutsättningarna för beslut om vård oberoende av patientens vilja bedöms, får läkaren trots sekretessbestämmelserna underrätta hälsovårdscentralen eller någon annan jourhavande verksamhetsenhet för hälso- och sjukvården inom välfärdsområdet om den som sannolikt uppfyller förutsättningarna för beslut om vård oberoende av sin vilja för att personen ska hämtas för undersökning eller för att handräckning ska begäras. 
Kläm 
18 a § Utskrivning under övervakning av en verksamhetsenhet inom välfärdsområdet 
En person som avses i 17 § 3 och 6 mom., för vilken ett vårdbeslut gäller, kan före den slutliga utskrivningen på villkor som Institutet för hälsa och välfärd bestämmer och som grundar sig på en bedömning av patientens hälsotillstånd eller på läkemedelsbehandling eller annan hälsovård få lämna sjukhuset för högst sex månader i sänder. Under denna tid övervakas patienten av en psykiatrisk verksamhetsenhet inom välfärdsområdet. Välfärdsområdet ska utse den psykiatriska enhet som ska ansvara för övervakningen. 
19 § Specialomsorger om åtalade utvecklingsstörda 
Om Institutet för hälsa och välfärd i ett fall som avses i 18 § 2 mom. konstaterar att det föreligger förutsättningar för specialomsorger mot vederbörandes egen vilja enligt 32 § 1 mom. i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977), ska institutet besluta om specialomsorger mot vederbörandes egen vilja. Institutets beslut motsvarar då ett sådant beslut av välfärdsområdets kollegiala organ som avses i 33 § 3 mom. i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Beslutet ska inte underställas förvaltningsdomstolen.  
Anser Institutet för hälsa och välfärd på framställning av välfärdsområdets kollegiala organ att det inte längre föreligger förutsättningar för specialomsorger mot vederbörandes egen vilja enligt 32 § 1 mom. i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, ska specialomsorgerna genast avslutas och patienten på eget önskemål skrivas ut från den verksamhetsenhet som står för specialomsorgerna. 
23 a § Läkaruppgifter som förutsätter ett tjänsteförhållande 
Den läkare som tar in någon för observation, ger ett observationsutlåtande eller beslutar om intagning för vård, om fortsatt vård eller om begränsningsåtgärder enligt 4 a kap., den utomstående läkare som avses i 12 a § och den läkare som begär handräckning av polisen ska stå i tjänsteförhållande till staten eller ett välfärdsområde. 
31 § Handräckning av polisen 
Polisen är skyldig att bistå vid transporten, om en läkare i tjänsteförhållande hos ett välfärdsområde anser att det när en person ska föras till en hälsovårdscentral, ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården behövs en ledsagare utöver en ledsagare med yrkesutbildning, på grund av att den som ska föras är våldsam eller av någon annan sådan orsak, när det har skrivits en observationsremiss för personen eller när personen ska transporteras till en verksamhetsenhet för att en observationsremiss ska skrivas. 
Kläm 
31 a § Tjänsteansvar 
På läkare som skriver observationsremiss liksom på läkare som gör en anmälan i enlighet med 9 b § tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar även om läkaren inte står i tjänsteförhållande till staten eller ett välfärdsområde. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974). 
32 § Verkställande av sinnesundersökning 
Ett sjukhus eller någon annan verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom ett välfärdsområde ska i första hand utföra sinnesundersökningar på invånare i välfärdsområdet samt på finska medborgare som vistas i välfärdsområdet men enligt lagen om hemkommun inte har bostad i Finland. 
Kläm 
33 § Skyldighet att ordna hemresa för den som har blivit sinnesundersökt 
När en person som inte är häktad eller avtjänar fängelsestraff har varit intagen på sjukhus för sinnesundersökning och skrivs ut från sjukhuset i ett fall som avses i 18 § är välfärdsområdet skyldigt att på önskemål av personen ordna eller bekosta hemresan till bostaden enligt lagen om hemkommun. 
Kläm 
33 a § Inspektion av verksamheten och lokaler 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården samt regionförvaltningsverket kan inspektera statens sinnessjukhus verksamhet enligt denna lag samt de verksamhetsenheter och lokaler som används för verksamheten när det finns grundad anledning att förrätta en inspektion. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan dessutom av grundad anledning ålägga regionförvaltningsverket att förrätta en inspektion. En inspektion kan förrättas utan förhandsanmälan. 
Kläm 
33 b § Avhjälpande av missförhållanden 
Kläm 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket kan vid vite eller vid äventyr att verksamheten avbryts eller att användningen av en verksamhetsenhet eller en del därav eller av en anordning förbjuds, förplikta statens sinnessjukhus att iaktta den föreskrift som avses i 1 mom. 
Kläm 
33 c § Anmärkning och uppmärksamgörande 
Om det vid ledningen av och tillsynen över mentalvårdsarbetet konstateras att statens sinnessjukhus vid ordnandet eller genomförandet av verksamhet enligt denna lag har förfarit felaktigt eller underlåtit att fullgöra sin skyldighet, kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket ge statens sinnessjukhus eller den tjänsteman som ansvarar för den felaktiga verksamheten en anmärkning för framtiden. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

43. Lag om ändring av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013) 4 § 1 och 6 punkten, 6 § 1 mom., 7 § 1 mom., 9 § 3 och 4 mom., 12 § 2 mom., 13 § 5 mom., 20 § 1 och 3–5 mom., 21 § samt 32 § 1 och 2 mom., av dem 12 § 2 mom. och 20 § 1 mom. sådana de lyder i lag 993/2014 som följer: 
4 § Definitioner 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6) offentlig hälso- och sjukvård hälso- och sjukvård som välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen är skyldiga att ordna enligt 1 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6 § Rätt att anlita hälso- och sjukvårdstjänster i Finland 
Om en person som är försäkrad i en annan EU-stat söker vård hos den offentliga hälso- och sjukvården i Finland, ska välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen utan att diskriminera personen ordna dessa tjänster för honom eller henne på samma grunder som för den som bor i Finland. 
Kläm 
7 § Begränsningar i mottagning för vård 
Det välfärdsområde som ansvarar för att ordna hälso- och sjukvårdstjänster, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen kan under en viss tid begränsa mottagningen hos en viss verksamhetsenhet inom den offentliga hälso- och sjukvården av personer som är försäkrade i en annan EU-stat och som söker vård i Finland, om begränsningen är nödvändig för att trygga välfärdsområdets, Helsingfors stads eller HUS-sammanslutningens hälso- och sjukvårdstjänster. Begränsningen kan gälla högst tolv månader åt gången och ska gälla endast den del av verksamheten vid verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården för vilken det finns en grund för begränsning. 
Kläm 
9 § Rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvårdstjänster som ges i en EU-stat 
Kläm 
De kostnader som avses i 2 mom. ersätts till högst det belopp som kostnaden för motsvarande vård skulle ha varit inom den offentliga hälso- och sjukvården i det välfärdsområde inom vilket personens hemkommun finns, i HUS-sammanslutningen, om personens hemkommun finns inom den eller i Helsingfors stad. Med kostnad för motsvarande vård avses den kostnad som med stöd av 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) tas ut för kostnaderna för vård som tillhandahållits en invånare i ett annat välfärdsområde. Från ersättningen avdras den klientavgift enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården som enligt beslut av välfärdsområdet, HUS-sammanslutningen, eller Helsingfors stad ska tas ut för motsvarande vård. 
Om personen inte har någon hemkommun, avses med kostnad för motsvarande vård den kostnad som Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen med stöd av 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård skulle fakturera för kostnaderna för vård som tillhandahållits en invånare i ett annat välfärdsområde. Från ersättningen avdras den klientavgift enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården som enligt beslut av Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen ska tas ut för motsvarande vård. 
12 § Ansökan, fastställande och utbetalning av ersättningsbelopp 
Kläm 
För att fastställa det ersättningsbelopp som ska betalas till en patient med stöd av 9 § 3 eller 4 mom. ska Folkpensionsanstalten av det välfärdsområde inom vilket patientens hemkommun finns, av HUS-sammanslutningen, om personens hemkommun finns inom den, eller av Helsingfors stad begära en utredning om vad kostnaderna och klientavgiften för motsvarande hälso- och sjukvårdstjänst skulle ha varit i välfärdsområdet, i HUS-sammanslutningen eller i Helsingfors stad. 
13 § Tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten 
Kläm 
Vid tillämpningen av artikel 27.3 i förordning (EG) nr 883/2004 fattar Folkpensionsanstalten beslut utifrån den information som ges av patientens bosättningsstat och som motsvarar det utlåtande som avses i 2 mom. Om Folkpensionsanstalten inte har fått den information som behövs för tillståndet inom den utsatta tid som avses i 2 mom., ska Folkpensionsanstalten fatta beslut efter att på begäran ha fått en medicinsk bedömning om patientens vård av HUS-sammanslutningen. Bedömningen ska beakta patientens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp. 
Kläm 
20 § Statlig ersättning till den offentliga hälso- och sjukvården 
Folkpensionsanstalten ersätter av statens medel de kostnader ett välfärdsområde, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen har för den offentliga hälso- och sjukvårdens tjänster, om hälso- och sjukvårdstjänsten har getts en person som inte har en hemkommun i Finland med stöd av förordning (EG) nr 883/2004, en överenskommelse om social trygghet, ett annat internationellt avtal eller 56 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 
Kläm 
Dessutom ersätter Folkpensionsanstalten av statens medel de kostnader ett välfärdsområde, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen har för den offentliga hälso- och sjukvårdens tjänster, när sådan brådskande vård som avses i 50 § i hälso- och sjukvårdslagen har getts en person som inte har hemkommun i Finland och vars vårdkostnader inte har kunnat tas ut enligt 1, 2 och 13 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. 
I fråga om de kostnader som avses i 1–3 mom. ersätts ett belopp som motsvarar de kostnader för hälso- och sjukvårdstjänster som ett välfärdsområde, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen skulle fakturera med stöd av 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård för kostnader för vård som getts till en invånare i ett annat välfärdsområde. Den som ansöker om ersättning ska till Folkpensionsanstalten ge in de uppgifter som är nödvändiga för ersättning av kostnaderna.  
Om ett välfärdsområde, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen för de kostnader som avses i 1–3 mom. har rätt till den avgift som avses i 55 § i trafikförsäkringslagen (460/2016), betalas inte statlig ersättning. 
21 § Välfärdsområdets, Helsingfors stads och HUS-sammanslutningens ansvar för ersättningskostnader 
Om en patient som har en hemkommun har betalats ersättningar med stöd av 14 §, ska den huvudman för den offentliga hälso- och sjukvården, antingen välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen, som gett det i 13 avsedda utlåtandet svara för kostnaderna för ersättningarna. 
Om en patient som har en hemkommun har fått vård utomlands med stöd av artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004, ska den huvudman för den offentliga hälso- och sjukvården, an-tingen välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen, som gett det i 13 avsedda utlåtandet svara för de kostnader som staten har betalat till en annan EU-stat. 
Folkpensionsanstalten fakturerar de kostnader som avses i 1 och 2 mom. av den som svarar för dem, antingen välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen. Folkpens-ionsanstalten ger de uppgifter som behövs för ersättning av kostnaderna till den som svarar för kostnaderna, antingen välfärdsområdet, Helsingfors stad eller till HUS-sammanslutningen, Välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen ska utan dröjsmål betala kostnaderna till Folkpensionsanstalten. 
32 § Vissa persongruppers rätt att få vårdförmåner i Finland 
Trots bestämmelserna i bilagorna III och IV till förordning (EG) nr 883/2004 har en person som avses i artiklarna 18.2 och 27.2 i den förordningen rätt att anlita offentlig hälso- och sjukvård, och välfärdsområdet, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen har skyldighet att ordna tjänsterna utan att diskriminera honom eller henne och på samma grunder som för en person som är bosatt i Finland. 
Folkpensionsanstalten ersätter av statens medel välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen för kostnaderna för dessa offentliga hälso- och sjukvårdstjänster. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

44. Lag om ändring av lagen om ömsesidig sjuk- och hälsovård i gränstrakt 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om ömsesidig sjuk- och hälsovård i gränstrakt (307/1961) 2, 4, 9 och 10 § som följer: 
2 § 
En läkare, som i Sverige eller Norge i en kommun vid riksgränsen innehar en ställning som motsvarar läkare i tjänsteförhållande, är berättigad att i Finland utöva läkarverksamhet i en grannkommun i gränstrakten, enligt vad som föreskrivs i denna lag och i en förordning som utfärdas med stöd av den. 
4 § 
En läkare i tjänsteförhållande i gränstrakten ska kunna ta emot patienter från grannkommuner i Sverige och Norge samt vid behov företa sjukbesök till grannlandets gränsdistrikt. 
9 § 
En läkare i tjänsteförhållande i gränstrakten är berättigad att i Sverige eller Norge beställa flygplan för sjuktransport, när flygtransport är nödvändig och inte utan svårighet kan anordnas i eget land. Av dylik transport föranledda kostnader erläggs till vederbörande flygbolag i det främmande landet i första hand av statens medel. Samma rätt tillkommer en svensk eller norsk läkare, som med stöd av denna lag utövar läkarverksamhet i Finland. 
10 § 
Har en finsk patient, som vistas i gränstrakten, medan han varit intagen på sjukhus i Sveriges eller Norges gränsdistrikt varit tvungen att erlägga en vårddagsavgift, som är högre än motsvarande vårddagsavgift i Finland, är välfärdsområdet enligt patienten hemkommun förpliktat att erlägga skillnaden mellan vårddagsavgiften vid ett finskt sjukhus och vårddagsavgiften vid det utländska sjukhuset. Staten ersätter denna skillnad till välfärdsområdet. På ersättningen tillämpas statsunderstödslagen (688/2001). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

45. Lag om ändring av 8 § i lagen om avbrytande av havandeskap 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras 8 § i lagen om avbrytande av havandeskap (239/1970), sådan den lyder i lag 1085/1992 som följer: 
8 § 
Varje läkare i statens eller ett välfärdsområdes tjänst samt andra läkare som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har beviljat tillstånd för uppgiften kan vara läkare med behörighet att avge utlåtande. 
Avbrytande av havandeskap utförs på de sjukhus som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården har godkänt för detta ändamål. Varje legitimerad läkare i sjukhusets tjänst kan vara ingreppsläkare. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

46. Lag om ändring av 9 § i lagen om klienthandlingar inom socialvården 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om klienthandlingar inom socialvården (254/2015) 9 § 2 punkten som följer: 
9 § Basuppgifter som ska antecknas i en klienthandling 
Följande basuppgifter ska antecknas i en klienthandling: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) klientens namn, modersmål och kontaktspråk, kontaktuppgifter och det välfärdsområde inom vars område klienten har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994) samt personbeteckning eller, om den inte är känd, en beteckning som fungerar som temporär identifikation eller födelsedatumet, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

47. Lag om ändring av socialvårdslagen 

I enlighet med riksdagens beslut 
upphävs i socialvårdslagen (710/1982) 2 kap., 40 § samt 5 kap. och 53–57 och 60 §, av dem 40 § sådan den lyder i lag 430/2003, 53 § sådan den lyder i lag 50/2005, 54 § sådan den lyder i lag 763/1992, 55 § sådan den lyder i lagarna 670/2008 och 1541/2009 samt 56 och 57 § sådana de lyder i lag 1541/2009, samt 
ändras 52 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 736/1992, som följer: 
52 § 
Ett välfärdsområde och en läroanstalt eller högskola som ansvarar för utbildningen av socialvårdspersonal kan komma överens om utnyttjande av socialvårdens verksamhetsenheter för anordnande av socialvårdsutbildning. Ett välfärdsområde har rätt att för direkta kostnader som föranleds av ordnandet av ovan avsedd utbildning få ersättning till fullt belopp av en högskola eller av en annan myndighet eller ett annat samfund som ansvarar för utbildningen. Vid fastställandet av ersättning beaktas även den direkta nytta som utbildningen medför för välfärdsområdet. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

48. Lag om ändring av socialvårdslagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
upphävs i socialvårdslagen (1301/2014) 33 b–33 e §, sådana de lyder i lag 136/2021, 
ändras 1 § 5 punkten, 2 § 1 mom., 3 § 1 punkten, 6 § 1 mom., 7 § 2 mom. 2 och 3 punkten, 8 och 9 §, 12 § 1 mom., 12 a § 1 mom., det inledande stycket i 14 § 1 mom., det inledande stycket i 14 § 2 mom. och 14 § 2 mom. 13 punkten, 24 § 4 mom., 25 § 3 mom., 27 § 1 mom., 27 b § 1 och 2 mom., 29 a § 1 mom. och 4 mom. 2 punkten, 33 § 2 mom., 33 a § 4 mom., 34 § 1 mom., 35 § 1 mom., 36 § 1 mom. och det inledande stycket i 2 mom., 44 § 2 mom., 48 § 2 och 4 mom., 49 a, 50 och 51 §, 52 § 1 mom., 55, 57 och 58 §, rubriken för 59 § och 1–3 mom. och 60 §, av dem 3 § 1 punkten och 49 a § sådana de lyder i lag 292/2016, 12 a § 1 mom. sådant det lyder i lag 987/2017, det inledande stycket i 14 § 2 mom. sådant det lyder delvis ändrat i lag 512/2016, 27 b § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag 512/2016 samt 29 § 2 mom., 29 a § 1 mom. och 4 mom. 2 punkten och 33 a § 4 mom. sådana de lyder i lag 1517/2016, samt 
fogas till 14 § 2 mom., sådant det lyder delvis ändrat i lag 512/2016, en ny 13 a-punkt och till 47 § ett nytt 3 mom. som följer: 
1 § Lagens syfte 
Syftet med denna lag är att 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
5) förbättra samarbetet mellan välfärdsområdets social- och hälsovård och kommunens olika sektorer samt andra aktörer för att de mål som avses i 1–4 punkten ska nås. 
2 § Tillämpningsområde 
Denna lag tillämpas på välfärdsområdets socialvård, om inte något annat bestäms i denna eller någon annan lag. Socialvården omfattar främjande av social trygghet och välfärd samt de uppgifter och den service inom socialvården som föreskrivs i den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen. Om en person har rätt att få socialvård med stöd av någon annan lag, ska de bestämmelser tillämpas som enligt 4 och 5 § i denna lag bäst tillgodoser klientens intresse. 
Kläm 
3 § Definitioner 
I denna lag avses med 
1) socialservice välfärdsområdets socialservice och stödtjänster som ingår i den samt andra åtgärder genom vilka yrkesutbildade personer inom socialvården samt annan personal som deltar i klientarbetet främjar och upprätthåller individens, familjens och gemenskapens funktionsförmåga, sociala välfärd, trygghet och delaktighet, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6 § Rådgivning och handledning 
Välfärdsområdets invånare ska ha tillgång till rådgivning och handledning inom socialvården. Särskilt avseende ska fästas vid rådgivning och handledning för barn, unga och personer som behöver särskilt stöd. 
Kläm 
7 § Strukturellt socialt arbete 
Kläm 
Strukturellt socialt arbete omfattar 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) målinriktade åtgärder och åtgärdsförslag för att förebygga och rätta till sociala problem samt för att utveckla boende- och närmiljöerna för invånarna i välfärdsområdet, och 
3) införlivande av sakkunskapen inom socialvården i välfärdsområdets andra sektorers planering och i den kommunala planeringen samt samarbete med privata serviceproducenter och organisationer genom utveckling av det lokala sociala arbetet samt det övriga utbudet av service och stöd. 
8 § Att ge akt på och främja välfärd hos personer som behöver särskilt stöd 
Välfärdsområdesmyndigheterna och de kommunala myndigheterna ska i samarbete ge akt på och främja välfärden hos personer som behöver särskilt stöd samt avhjälpa missförhållanden och förebygga uppkomsten av dem. 
De myndigheter som ansvarar för det särskilda stödet ska förmedla information om de sociala problem som klienterna ställs inför samt ge sakkunnighjälp till andra myndigheter och till välfärdsområdets invånare och till organisationer som är verksamma i välfärdsområdet. Då servicen tillhandahålls och utvecklas ska särskild uppmärksamhet ägnas behoven och önskemålen hos de personer som behöver särskilt stöd. 
9 § Att ge akt på och främja barns och unga personers välfärd 
Välfärdsområdesmyndigheterna och de kommunala myndigheterna ska i samarbete ge akt på och främja barns och unga personers välfärd samt avhjälpa missförhållanden i uppväxtförhållandena och förebygga uppkomsten av missförhållanden. 
De myndigheter som ansvarar för socialvården ska förmedla information om barns och unga personers uppväxtförhållanden och sociala problem samt ge sakkunnighjälp till andra myndigheter och till välfärdsområdets invånare och till organisationer som är verksamma i välfärdsområdet. 
12 § Tryggande av nödvändig omsorg och försörjning 
Alla som vistas i ett välfärdsområde har rätt att i brådskande fall få socialservice som baserar sig på hans eller hennes individuella behov, så att hans eller hennes rätt till nödvändig omsorg och försörjning inte äventyras. I andra än brådskande fall har en person rätt att få tillräckliga socialvårdstjänster av det välfärdsområde inom vars område personen har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994), om inte något annat föreskrivs i denna lag. 
Kläm 
12 a § Statlig ersättning för socialservice i brådskande fall till personer som fått avslag på ansökan om internationellt skydd 
Folkpensionsanstalten ersätter av statliga medel de kostnader som ett välfärdsområde har när en utlänning som har sökt internationellt skydd och vars mottagningstjänster har upphört på det sätt som föreskrivs i 14 a § 2 eller 3 mom. i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd och om identifiering av och hjälp till offer för människohandel (746/2011) med stöd av 12 § i denna lag i ett brådskande fall som nödvändig omsorg har fått mat eller mediciner eller i 21 § i denna lag avsedd tillfällig boendeservice. 
Kläm 
14 § Socialservice som möter stödbehoven 
Som socialservice som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar ska följande ordnas med det innehåll och i den omfattning som föreskrivs i denna eller i någon annan lag: 
Kläm 
Som socialservice som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar ska det även sörjas för specialomsorger om utvecklingsstörda, service och stöd på grund av funktionsnedsättning, tillhandahållande av utkomststöd till en person som vistas i välfärdsområdet, beviljande av social kredit till välfärdsområdets invånare, arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, service i anslutning till missbrukarvård, ordnande av stöd för närståendevård, ordnande av familjevård, vårdnad om barn och unga personer, barnskydd, adoptionsrådgivning, medling i familjefrågor, uppgifter i samband med att beslut om vårdnad av barn och umgängesrätt fastställs och avgörs och ordnande av åtgärder i samband med medling vid verkställighet av besluten, ordnande av de sakkunnigtjänster som hör till medling i domstol i ett ärende som gäller vårdnad om barn och umgängesrätt, uppgifter i samband med utredande och fastställande av faderskap och moderskap och ordnande av elevvård, enligt vad som dessutom bestäms särskilt om dessa serviceformer i: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
13) lagen om faderskap (11/2015);
13 a) moderskapslagen (253/2018);
 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
24 § Alkohol- och drogarbete 
Kläm 
Det alkohol- och drogarbete som utförs inom socialvården ska planeras och genomföras så att det bildar en fungerande helhet tillsammans med det övriga alkohol- och drogarbetet och mentalvårdsarbetet i välfärdsområdet. Bestämmelser om välfärdsområdets skyldighet att samordna social- och hälsovårdstjänsterna till helheter finns i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 
25 § Mentalvårdsarbete 
Kläm 
Det mentalvårdsarbete som utförs inom socialvården ska planeras och genomföras så att det bildar en fungerande helhet tillsammans med den övriga socialvården och hälso- och sjukvården. Bestämmelser om välfärdsområdets skyldighet att samordna social- och hälsovårdstjänsterna till helheter finns i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.  
27 § Övervakning av umgänge mellan barn och förälder 
Syftet med övervakning av umgänget mellan barn och förälder är att se till att den umgängesrätt som avses i 2 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt tillgodoses i enlighet med barnets intresse. Övervakningen av umgänget grundar sig antingen på ett avtal som fastställts av välfärdsområdet eller på ett domstolsbeslut där innehållet i behövliga åtgärder fastställs. Övervakningen av umgänget grundar sig antingen på ett avtal som fastställts av den myndighet som avses i 8 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt eller på ett dom-stolsbeslut där innehållet i behövliga åtgärder fastställs. 
Kläm 
27 b § Ledighet för personer som vårdar en anhörig eller närstående 
Välfärdsområdet kan vid behov ordna lediga dagar samt rekreationsledighet som är kortare än ett dygn för en anhörig eller närstående som dagligen ger en stödbehövande bindande vård och omsorg. 
Välfärdsområdet ska sörja för att vården av den vårdbehövande ordnas på ett ändamålsenligt sätt under ledigheten. 
Kläm 
29 a § Samarbetet mellan socialjouren och hälso- och sjukvården 
Socialjour bör ordnas i anslutning till de enheter för omfattande jour dygnet runt som avses i 50 § 3 mom. i hälso- och sjukvårdslagen samt den samjour inom primärvård och specialiserad sjukvård som avses i 4 mom. För anordnandet av socialjouren svarar de välfärdsområden inom vilka de enheter inom hälso- och sjukvård som avses i detta moment finns. 
Kläm 
Socialjouren i ett välfärdsområde har i samarbete med den central för prehospital akutsjukvård som avses i 46 § i hälso- och sjukvårdslagen till uppgift att 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) medverka i utarbetandet av regionala beredskapsplaner för storolyckor och exceptionella situationer inom hälso- och sjukvården, tillsammans med andra myndigheter, aktörer och samarbetsområdenas centraler för prehospital akutsjukvård så att planerna bildar en nationell helhet. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
33 § Tillgång till socialvård och dess tillgänglighet 
Kläm 
Välfärdsområdets allmänna socialservice ska tillhandahållas så att den lämpar sig för alla klienter. Vid behov ska den som behöver hjälp och stöd hänvisas till särskild service. När servicen tillhandahålls ska utgångspunkten vara att den kan uppsökas på eget initiativ i ett tillräckligt tidigt skede. 
Kläm 
33 a § Sammanslagning av socialtjänster i anslutning till andra tjänster 
Kläm 
Om arbetsfördelningen och centraliseringen i fråga om den specialiserade sjukvården föreskrivs det i hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelser om tjänster som sammanförs i större helheter finns också i 9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 
34 § Inledning och avslutning av en klientrelation i socialvården 
Ett socialvårdsärende inleds på ansökan eller när en arbetstagare inom välfärdsområdets socialvård annars i sitt arbete har fått kännedom om en person som eventuellt behöver socialservice. 
Kläm 
35 § Kontakt med socialvården för bedömning av stödbehovet 
Om en sådan yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), en socialkurator eller en anställd hos socialväsendet, undervisningsväsendet, idrottsväsendet, barndagvården, räddningsverket, Nödcentralsverket, Tullen, polisen, Brottspåföljdsmyndigheten, arbets- och näringsmyndigheten, Folkpensionsanstalten eller utsökningsmyndigheten i sitt arbete har fått kännedom om en person vars behov av socialvård är uppenbart, ska han eller hon styra personen till att söka socialservice eller om personen samtycker till det kontakta den myndighet som ansvarar för välfärdsområdets socialvård, så att stödbehovet kan bedömas. 
Kläm 
36 § Bedömning av servicebehovet 
När en anställd hos välfärdsområdets socialvård i sitt arbete har fått kännedom om en person som behöver socialvård, ska den anställda se till att personens behov av brådskande hjälp omedelbart bedöms. Dessutom har personen rätt att få en bedömning av servicebehovet, om det inte är uppenbart onödigt att göra en bedömning. 
Bedömningen av servicebehovet ska påbörjas utan dröjsmål och slutföras utan ogrundat dröjsmål. Bedömningen ska påbörjas senast den sjunde vardagen efter det att klienten, en anhörig eller en närstående eller klientens lagliga företrädare har kontaktat den välfärdsområdesmyndighet som ansvarar för socialservicen för att få service, om 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
44 § Utredning av situationen för en person i klientens vård 
Kläm 
Vid behov ska erhållande av tillräcklig vård och tillräckligt stöd säkerställas genom ett möte med barnet eller en annan person som vårdas. I 35 § föreskrivs om skyldigheten att till den myndighet som ansvarar för välfärdsområdets socialvård anmäla behov av socialvård. 
47 § Egenkontroll 
På välfärdsområdenas och de privata tjänsteproducenternas egenkontroll tillämpas dessutom vad som föreskrivs i 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om. 
48 § Personalens anmälningsskyldighet 
Kläm 
En person som avses ovan i 1 mom. ska utan dröjsmål meddela den person som ansvarar för verksamheten om han eller hon vid skötseln av sina uppgifter lägger märke till eller får kännedom om ett missförhållande eller en uppenbar risk för ett missförhållande vid tillhandahållandet av socialvård för klienten. Den person som tar emot anmälan ska anmäla ärendet till den ledande tjänsteinnehavaren inom välfärdsområdets socialvård. 
Kläm 
Välfärdsområdet och en privat serviceproducent ska informera sin personal om anmälningsskyldigheten och omständigheter i anslutning till tillämpningen av den. Anvisningar för förfaringssätten vid tillämpningen av anmälningsskyldigheten ska ingå i planen för egenkontroll som avses i 47 §. Den person som gjort anmälan får inte bli föremål för negativa motåtgärder till följd av anmälan. 
49 a § Personal 
För uppgifter inom verkställigheten av socialvården ska välfärdsområdet ha ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom socialvården samt annan personal som deltar i klientarbetet. 
Varje välfärdsområde ska till sitt förfogande ha tjänster vilka tillhandahålls av en socialarbetare i tjänsteförhållande som deltar i klientarbetet. 
50 § Begäran om omprövning 
Omprövning av ett beslut som avses i 45 och 46 § får begäras hos välfärdsområdet med iakttagande av vad som föreskrivs i förvaltningslagen. 
51 § Anförande av besvär hos förvaltningsdomstolen 
Ett beslut som meddelats av välfärdsområdet med anledning av begäran om omprövning får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Under besvärstiden får besvär även lämnas till välfärdsområdet, som ska sända besväret och sitt utlåtande till förvaltningsdomstolen. 
52 § Verkställighet 
Ett beslut av välfärdsområdet kan trots sökande av ändring verkställas, om typen av beslut kräver omedelbart verkställande och verkställandet inte äventyrar säkerheten, eller om beslutets ikraftträdande på grund av orsaker som beror på ordnandet av servicen inte kan skjutas upp och om välfärdsområdet beordrat att beslutet ska verkställas genast. 
Kläm 
55 § Förhållande till andra lagar  
På socialservice som ordnas med stöd av denna lag tillämpas lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ), om inte något annat föreskrivs i lag. 
57 § Personkrets för ordnande av socialvård 
Om en person som regelbundet eller långvarigare vistas utanför hemkommunen på grund av arbete, studier eller motsvarande orsaker och personens hemkommun förblir densamma enligt 3 § 1 punkten i lagen om hemkommun, kan personen söka socialservice hos det välfärdsområde inom vilket han eller hon vistas. Det välfärdsområde inom vilket personens hemkommun finns är dock inte skyldig att ordna socialvård för en person som vistas utomlands, om inte något annat föreskrivs i lag. 
58 § Ordnande av brådskande institutionsvård 
I brådskande fall eller då omständigheterna annars förutsätter det ska välfärdsområdet se till att institutionsvård och annan socialservice ordnas även för andra som vistas inom välfärdsområdets område än välfärdsområdets invånare. 
Beräknas behovet av institutionsvård vara över 14 dygn, ska det välfärdsområde som ansvarar för socialvården utan dröjsmål göra en anmälan om institutionsvården till det välfärdsområde vars uppgift det är att ordna vård. 
59 § Överflyttning av en person till eget välfärdsområde 
När någon som inte är invånare i välfärdsområdet har fått institutionsvård med stöd av 58 § och behovet av vården beräknas bli långvarigt, kan förvaltningsdomstolen berättiga välfärdsområdet att flytta personen till det välfärdsområde där han eller hon är invånare. 
På begäran av den som får institutionsvård ska välfärdsområdet likväl alltid vidta sådana åtgärder som avses i 1 mom. för att flytta personen till det välfärdsområde där han eller hon är invånare. 
En ansökan om överflyttning enligt 1 mom. ska göras hos den förvaltningsdomstol inom vars verksamhetsområde det välfärdsområde som tillhandahållit institutionsvården är belägen. 
Kläm 
60 § Ansökan om socialservice och vårdplats i ett annat välfärdsområde 
Den som vill flytta och bli invånare i ett annat välfärdsområde, men på grund av sin ålder eller sin funktionsnedsättning eller av någon annan orsak inte kan bo självständigt där, kan anhålla om socialservice och vårdplats där på samma grunder som välfärdsområdets invånare. Välfärdsområdet är skyldigt att genast underrätta det välfärdsområde inom vars område sökanden har sin hemkommun om ansökan och om att den har tagits upp till behandling. Välfärdsområdet ska behandla ansökan, bedöma sökandens behov av service i samarbete med det välfärdsområde inom vars område sökanden har sin hemkommun och fatta beslut i ärendet. Ansökan ska dock inte behandlas, om sökanden har lämnat in en likadan ansökan till ett annat välfärdsområde och behandlingen av den fortfarande pågår. 
Om välfärdsområdet beslutar bevilja service i enlighet med 1 mom., ska sökanden inom två veckor efter att ha fått del av beslutet anmäla till välfärdsområdet om han eller hon tar emot servicen. Sökanden har rätt att inom tre månader efter att ha fått del av beslutet flytta till den vårdplats som anvisats. Om sökanden försummar att iaktta nämnda tidsfrister, förfaller hans eller hennes rätt till den service som beslutet gäller. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

49. Lag om ändring av lagen om social kreditgivning 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om social kreditgivning (1133/2002) 2 §, 3 § 1 mom., 4 § 2 och 3 mom., det inledande stycket i 8 § 1 mom. och 8 § 2 mom. samt 11 §, av dem 3 § 1 mom. sådant det lyder i lag 1729/2009 och 11 § sådan den lyder i lag 1315/2014 som följer: 
2 § Ordnande och verkställighet av social kreditgivning 
Välfärdsområdet kan ordna social kreditgivning i den omfattning det beslutar. Om välfärdsområdet beslutar att ordna social kreditgivning, ska det fastställa grunderna för beviljandet av sociala krediter med beaktande av vad som föreskrivs i denna lag. 
3 § Förhållande till annan lagstiftning 
På verksamhet som ett välfärdsområde ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ), om inte något annat föreskrivs i lag. 
Kläm 
4 § Beviljande av social kredit 
Kläm 
Beslut om beviljande av social kredit fattas på ansökan av det välfärdsområde inom vars område personen har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994). 
Innan social kredit beviljas ska kredittagaren skriftligen ges uppgifter om de grunder som välfärdsområdet fastställt för beviljande av sociala krediter. 
8 § Krav på återbetalning av social kredit 
Om välfärdsområdet på grund av kredittagarens betalningsdröjsmål eller något annat brott mot avtalet, enligt avtalet har rätt att kräva betalning av en rat som annars inte har förfallit till betalning, får välfärdsområdet åberopa nämnda rättighet om 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Välfärdsområdet har dock inte rätt att göra en i 1 mom. nämnd påföljd gällande, om det är fråga om dröjsmål med betalningen och dröjsmålet beror på kredittagarens sjukdom, arbetslöshet eller någon annan därmed jämförbar omständighet som inte beror av honom eller henne, utom då detta med beaktande av dröjsmålets längd och andra omständigheter vore uppenbart oskäligt gentemot välfärdsområdet såsom kreditgivare. 
Kläm 
11 § Ändringssökande 
På ändringssökande tillämpas vad som föreskrivs i socialvårdslagen (1301/2014). 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

50. Lag om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001) 2 § 1 och 9 punkten, 5 § 1 och 3–6 mom., 6 §, 8 § 1 mom. 3 punkten och 8 § 3 och 5 mom., 9 § 2 mom., 10 § 1 mom., 12 §, rubriken för 13 § och 13 § 1 mom., 14 § 2 mom., 15 §, 16 § 1 och 2 mom., 23 § 1 mom., 24 § 1 mom., 25 § och 27 § 2 mom., av dem 2 § 1 punkten, 5 § 4 mom., 8 § 1 mom. 3 punkten och 12 § sådana de lyder i lag 937/2012, 5 § 1, 3, 5 och 6 mom., 8 § 5 mom. och 10 § 1 mom. sådana de lyder i lag 314/2010, 6 §, rubriken för 13 § och 13 § 1 mom., 23 § 1 mom. och 24 § 1 mom. sådana de lyder i lag 702/2020, 8 § 3 mom., 15 § och 16 § 1 mom. sådana de lyder i lag 1372/2014, 25 § sådan den lyder i lag 1719/2009 och 27 § 2 mom. sådant det lyder i lag 936/2019 som följer: 
2 § Definitioner 
I denna lag avses med 
1) aktiveringsplan en plan som syftar till förbättring av sysselsättningsförutsättningarna och livskompetensen för långtidsarbetslösa och som utarbetas av arbets- och näringsbyrån och välfärdsområdet tillsammans med personen i fråga, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
9) statlig ersättning ersättning som av sysselsättningsanslagen betalas till välfärdsområdet för kostnader för anordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
5 § Utarbetande av aktiveringsplan 
Arbets- och näringsbyrån och välfärdsområdet ska utarbeta en aktiveringsplan i samarbete med en person som avses i 3 §. Aktiveringsplanen ska revideras till dess att personen i fråga uppfyller arbetsvillkoret i 5 kap. 3 eller 7 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 
Kläm 
Välfärdsområdet ska utan dröjsmål vidta åtgärder för utarbetande av en aktiveringsplan för den som uppfyller villkoren i 3 § 1 mom. 3 punkten eller 2 mom. 3 punkten. 
Innan arbets- och näringsbyrån vidtar åtgärder ska den försäkra sig om att en sysselsättningsplan enligt 2 kap. 6 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice har utarbetats tillsammans med personen i fråga. Innan välfärdsområdet vidtar åtgärder ska den försäkra sig om att arbets- och näringsbyrån tillsammans med personen i fråga har utarbetat en sysselsättningsplan enligt 2 kap. 6 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice eller att arbets- och näringsbyrån har gett den som avses ovan i 3 § 1 mom. 3 punkten tillfälle att delta i en intervju med arbetssökande enligt 2 kap. 4 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Om det inte har varit möjligt att utarbeta en sysselsättningsplan eller bereda personen i fråga tillfälle att delta i en intervju med arbetssökande på grund av att hans eller hennes jobbsökning inte är i kraft, ska välfärdsområdet vidta åtgärder för att utarbeta en aktiveringsplan. 
Välfärdsområdet, arbets- och näringsbyrån och personen i fråga kommer överens om aktiveringsplanens varaktighet, ändringar som gäller planen och återupptagandet av en avbruten plan. Klienten har möjlighet att få assistans av en stödperson för att utarbeta och revidera aktiveringsplanen. 
Arbets- och näringsbyrån eller välfärdsområdet beslutar om huruvida planen ska anses avbruten. Planen kan anses avbruten en månad från det att personen i fråga har fått sysselsättning i arbete eller företagsverksamhet eller inlett studier på heltid som leder till ett yrke eller en examen. Arbets- och näringsbyrån eller välfärdsområdet ska höra personen i fråga innan den fattar beslut om avbrott. 
6 § Anordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 
Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte anordnas av välfärdsområdet. 
Oberoende av på vilket sätt arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte anordnas svarar välfärdsområdet för att verksamheten anordnas i enlighet med denna lag och på det sätt som anges i aktiveringsplanen eller i den sektorsövergripande sysselsättningsplanen. 
För kostnader för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte betalas ersättning till välfärdsområdet av statens medel i enlighet med denna lag. 
Välfärdsområdet har inte skyldighet att anordna arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte, om personen 
1) annat än tillfälligt är i arbete som utförs i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande och där den ordinarie arbetstiden överstiger åtta timmar i veckan, 
2) är sysselsatt på heltid i företagsverksamhet som avses i 1 kap. 6 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa eller som håller på att inleda företagsverksamhet på heltid, 
3) är studerande på heltid enligt 2 kap. 10 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa, eller 
4) deltar i sysselsättningsfrämjande service enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa. 
8 § Planens innehåll 
I en aktiveringsplan ska ingå 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
3) en bedömning av i vilken mån tidigare sysselsättningsplaner och planer som välfärdsområdet utarbetat för personen i fråga har genomförts, och 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Om arbets- och näringsbyrån, välfärdsområdet och personen tillsammans bedömer att personen till följd av begränsningar i arbets- och funktionsförmågan inte kan delta i offentlig arbetskraftsservice eller arbete, ska arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte eller i enlighet med speciallagar sådan socialservice, samt sådana hälso- och sjukvårdstjänster och rehabiliteringstjänster som förbättrar personens arbets- och funktionsförmåga ingå i aktiveringsplanen. 
Aktiveringsplanen undertecknas av arbets- och näringsbyrån, välfärdsområdet och personen i fråga. 
Kläm 
9 § Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i aktiveringsplanen och den sektorsövergripande sysselsättningsplanen 
Kläm 
Innan planen undertecknas ska arbetskraftsbyrån och välfärdsområdet informera personen i fråga om de förmåner och ersättningar som betalas för deltagande i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 
Kläm 
10 § Skyldighet att delta i utarbetandet av en aktiveringsplan och i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 
Den som uppfyller villkoren i 3 § är skyldig att delta i utarbetandet av en aktiveringsplan tillsammans med arbets- och näringsbyrån och välfärdsområdet. 
Kläm 
12 § Rätt till sekretessbelagda uppgifter samt registrering av en aktiveringsplan 
De som i enlighet med 5 § 1 mom. deltar i utarbetandet av en aktiveringsplan har trots sekretessbestämmelserna rätt att av varandra få och till varandra lämna ut sådana uppgifter om personen i fråga som är nödvändiga för utarbetandet av planen. Aktiveringsplanen registreras i socialvårdens personregister i välfärdsområdet och i registret över enskilda kunder i arbets- och näringsbyråns kundinformationssystem. 
13 § Produktion av tjänster för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 
På produktion av tjänster för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte tillämpas 9 § i lagen om välfärdsområden ( / ). 
Kläm 
14 § Begränsningar för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte 
Kläm 
Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte får inte ersätta arbete som utförs i tjänsteförhållande eller anställningsförhållande. Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte får inte föranleda att anställda hos välfärdsområdet eller hos någon annan instans som står för genomförandet av verksamheten sägs upp eller permitteras eller att deras arbetsförhållanden eller förmåner försämras. 
Kläm 
15 § Arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i vissa fall 
För den som har rätt till arbetsmarknadsstöd eller vars huvudsakliga inkomst består av utkomststöd på grund av arbetslöshet eller som får arbetslöshetsdagpenning kan på begäran ordnas arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte före de tider som anges i 3 § 1 och 2 mom., om välfärdsområdet och arbets- och näringsbyrån, efter att ha gett personen i fråga tillfälle att bli hörd, bedömer att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte bäst stöder personens livskompetens och sysselsättningsförutsättningar. Innan verksamheten ordnas ska en aktiveringsplan om arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte utarbetas så som bestäms i 3 kap. eller en sektorsövergripande sysselsättningsplan utarbetas enligt vad som bestäms i lagen om sektorsövergripande samservice som främjar sysselsättningen. Personen i fråga ska framställa begäran om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte hos arbets- och näringsbyrån eller välfärdsområdet. 
16 § Anmälan om att arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte inleds 
Innan en person inleder arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte enligt aktiveringsplanen eller den sektorsövergripande sysselsättningsplanen ska välfärdsområdet underrätta den huvudförtroendeman om saken, som företräder de anställda som främst ska arbeta med den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 
Välfärdsområdet får utan hinder av sekretessbestämmelserna meddela personens namn och de uppgifter som nämns i 9 § 1 mom. 1–3 punkten. 
Kläm 
23 § Olycksfallsförsäkring 
Välfärdsområdet ska för den som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte teckna försäkring mot olycksfall i arbetet och mot yrkessjukdomar med iakttagande av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). På den som deltar i arbetsverksamheten tillämpas i det fallet vad som i den lagen föreskrivs om arbetstagare, och på välfärdsområdet tillämpas vad som i den lagen föreskrivs om arbetsgivare. 
Kläm 
24 § Statlig ersättning 
Välfärdsområdet har rätt att i statlig ersättning för anordnande av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte få 10,09 euro per dag för varje person som deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Ersättningen betalas i efterskott för de dagar personen i fråga deltar i arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 
Kläm 
25 § Finansiering 
På verksamhet som välfärdsområdet ordnar med stöd av denna lag tillämpas lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). 
Kläm 
27 § Folkpensionsanstaltens skyldighet att lämna uppgifter 
Kläm 
Folkpensionsanstalten ska till välfärdsområdet trots sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller utlämnande av uppgifter lämna uppgifter om arbetslösa personer under 25 år vars huvudsakliga utkomst under de senaste fyra månaderna har grundat sig på utkomststöd som betalats på grund av arbetslöshet samt uppgifter om personer som har fyllt 25 år och vars huvudsakliga utkomst under de senaste 12 månaderna har grundat sig på utkomststöd som betalats på grund av arbetslöshet. Uppgifterna lämnas till det välfärdsområde inom vars område personen har sin hemkommun enligt lagen om hemkommun. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

51. Lag om ändring av 8 och 9 § i lagen om hälsovården inom försvarsmakten 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/1987) 8 och 9 §, sådana de lyder i lag 292/2006 som följer: 
8 § 
Hälsovård kan anordnas genom att tjänster anskaffas hos ett välfärdsområde eller någon annan offentlig eller privat serviceproducent, på det sätt som särskilt avtalas. 
9 § 
Har ett sjukhus, en hälsovårdscentral eller någon annan offentlig serviceproducent inom välfärdsområdet gett en person vars hälsovård Försvarsmakten ansvarar för hälso- och sjukvårdstjänster och om ingenting särskilt har överenskommits om ersättningen, bestäms den ersättning som Försvarsmakten ska betala enligt de kostnader som servicen åsamkat välfärdsområdet. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

52. Lag om ändring av 2 och 6 § i lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (669/2008) 2 § 1 mom.1 punkten och 6 § 1 mom., sådana de lyder, 2 § 1 mom. 1 punkten i lag 1481/2019 och 6 § 1 mom. i lag 292/2018 som följer: 
2 § Uppgifter 
Verket ska sköta följande: 
1) den tillståndsförvaltning, styrning och tillsyn som verket har enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994), lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015), lagen om välfärdsområden ( / ), lagen om ordnade av social- och hälsovård ( / ), lagen om företagshälsovård (1383/2001), hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010), mentalvårdslagen (1116/1990), lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990), lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016), lagen om hälsovården inom försvarsmakten (322/1987), lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007), lagen om elektroniska recept (61/2007), socialvårdslagen (1301/2014), lagen om privat socialservice (922/2011), lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977), hälsoskyddslagen (763/1994), alkohollagen (1102/2017), tobakslagen (549/2016) och lagen om Enheten för hälso- och sjukvård för fångar (1635/2015), 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6 § Utlämnande av uppgifter 
Statliga myndigheter och välfärdsområdesmyndigheter samt andra offentligrättsliga sammanslutningar, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, patientskadenämnden, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, sammanslutningar eller inrättningar som bedriver service- eller sjukvårdsverksamhet, producenter av privat socialservice och apoteken är skyldiga att på begäran avgiftsfritt och oberoende av sekretessbestämmelserna ge verket de upplysningar och utredningar som är nödvändiga för att utföra de uppgifter som avses i 2 §. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

53. Lag om ändring av lagen om kompetenscentrumverksamhet inom det sociala området 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om kompetenscentrumverksamhet inom det sociala området (1230/2001) 1 § 1 och 2 mom., av dem 1 § 2 mom. sådant de lyder i lag 1558/2009 som följer: 
1 § Kompetenscentrumverksamhet inom det sociala området 
Syftet med kompetenscentrumverksamheten inom det sociala området är att skapa och upprätthålla en regional samarbetsstruktur som täcker hela landet i avsikt att främja baskompetensen och specialkompetensen inom det sociala området samt säkerställa specialservice och specialisttjänster som kräver specialkompetens och förutsätter samarbete på regional nivå inom det sociala området. För verksamheten ansvarar regionala kompetenscentrum inom det sociala området (kompetenscentrum), vilkas verksamhetsområden omfattar välfärdsområdena. Dessutom finns det för den svenskspråkiga befolkningens behov ett svenskspråkigt kompetenscentrum. Om kompetenscentrumen och deras verksamhetsområden bestäms närmare genom förordning av statsrådet. 
Kompetenscentrum kan bildas av välfärdsområdena inom sina respektive verksamhetsområden tillsammans med universitet, yrkeshögskolor och andra läroanstalter inom området för social- och hälsovård, förbund på landskapsnivå, regionförvaltningsverk, organisationer och företag samt andra parter som är verksamma inom social- och hälsovården. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

54. Lag om ändring av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om tolkningstjänst för handikappade personer (133/2010) 13 § 3 mom., 23 § 1 mom. 1 punkten och 24 § 6 punkten, av dem 24 § 6 punkten sådan den lyder i lag 1330/2010 som följer: 
13 § Ansökan om tolkningstjänst och förande av talan 
Kläm 
Minderåriga barns talan får på barnets vägnar föras av barnets intressebevakare, vårdnadshavare, välfärdsområdet eller den person som har den faktiska vårdnaden om barnet. Vidare får ett barn som har fyllt 15 år själv föra sin talan. 
23 § Rätt att erhålla uppgifter 
Folkpensionsanstalten och en besvärsinstans enligt denna lag har trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar av rätten till information rätt att på begäran avgiftsfritt erhålla uppgifter som är nödvändiga för verkställande av uppgifter enligt denna lag av 
1) statliga myndigheter och välfärdsområdesmyndigheter och andra offentligrättsliga samfund, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
24 § Rätt att lämna ut uppgifter 
Folkpensionsanstalten har, utöver vad som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), trots sekretessbestämmelser och andra begränsningar av rätten till information, rätt att 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6) till välfärdsområden som enligt lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) eller enligt hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) skaffar hjälpmedel, på begäran lämna ut uppgifter om de redskap och anordningar som Folkpensionsanstalten anskaffar för distanstolkning, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

55. Lag om ändring av lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) 23 b § 1 och 2 mom., 27 § 2 mom. och 40 §, av dem 23 b § 1 och 2 mom. sådana de lyder i lag 533/2019 och 40 § sådan den lyder i lag 1550/2009 som följer: 
23 b § Begränsad förskrivningsrätt 
Sjukskötare anställda vid en verksamhetsenhet för öppenvård som ingår i den hälso- och sjukvård välfärdsområdet har ansvar för att ordna och som har tillräcklig praktisk erfarenhet och har avlagt den tilläggsutbildning som behövs har begränsad rätt att från apotek förskriva läkemedel som används vid behandlingen till patienter som de vårdar. Sjukskötare får förskriva läkemedel då det är fråga om förebyggande behandling av patienten, fortsatt medicinering som en läkare förskrivit eller medicinering som baserar sig på ett vårdbehov som sjukskötaren konstaterat (begränsad förskrivningsrätt). 
Begränsad läkemedelsförskrivning får också införas i sådan öppenvård som ingår i den hälso- och sjukvård välfärdsområdet har ansvar för att ordna och som skaffas på basis av avtal eller på annat sätt för välfärdsområdets räkning. 
Kläm 
27 § Brott i samband med yrkesutövningen 
Kläm 
Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är anställd hos staten, en kommun, en samkommun eller ett välfärdsområde har dömts till skiljande från tjänsteutövning eller avsättning ska 1 mom. iakttas på motsvarande sätt. 
Kläm 
40 § Rätt att få information 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket har rätt att utan hinder av sekretessbestämmelserna av statliga och kommunala myndigheter, en samkommuns myndigheter och välfärdsområdesmyndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, samfund eller inrättningar som bedriver service- eller sjukvårdsverksamhet samt apoteken på begäran avgiftsfritt få nödvändiga upplysningar och utredningar för utförande av uppgifter enligt denna lag. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

56. Lag om ändring av 27 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015) 27 § som följer: 
27 § Rätt för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket att få uppgifter 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket har rätt att oberoende av sekretessbestämmelserna av statliga och kommunala myndigheter, en samkommuns myndigheter och välfärdsområdesmyndigheter samt andra offentligrättsliga sammanslutningar, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, verksamhetsenheter inom social- och hälsovården, Patientförsäkringscentralen och apoteken på begäran avgiftsfritt få de uppgifter och utredningar som är nödvändiga för att utföra uppgifter enligt denna lag. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

57. Lag om ändring av lagen om privat socialservice 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om privat socialservice (922/2011) 3 § 4 punkten, 5 § 1 mom., 6 § 1 mom., 9 § 1 mom., 11 §, 12 §, 13 §, 17 § 2 mom., 34 § 2 mom. och 35 § 2 och 3 mom., av dem 11 § sådan den lyder delvis ändrad i lag 543/2018 och 13 § sådan den lyder i lag 1321/2014 som följer: 
3 § Definitioner 
I denna lag avses med 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) tillsynsmyndighet ett välfärdsområde och en tjänsteinnehavare som välfärdsområdet utsett, regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. 
5 § Ansvar för servicens kvalitet 
Privat socialservice ska basera sig på ett avtal eller på ett förvaltningsbeslut av välfärdsområdet samt på en service-, vård- eller rehabiliteringsplan eller någon annan motsvarande plan som utarbetats i enlighet med 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. 
Kläm 
6 § Plan för egenkontroll 
För säkerställande av att verksamheten är tillbörlig ska varje producent av privat socialservice utarbeta en plan för egenkontroll som omfattar serviceproducentens alla former av socialservice och den samlade service som avses i 5 § 2 mom. Serviceproducenten ska hålla planen för egenkontroll offentligt framlagd och följa hur den förverkligas. Producenter av privat socialservice ska dessutom vid egenkontroll iaktta 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 
Kläm 
9 § Inspektion med anledning av tillståndsansökan 
För att säkerställa att verksamhetsbetingelserna enligt 4 § uppfylls ska regionförvaltningsverket inspektera en verksamhetsenhet som tillhandahåller socialservice dygnet runt så snart som möjligt efter det att tillståndsansökan om inledande eller ändring av verksamheten har lämnats in till regionförvaltningsverket. På begäran av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska regionförvaltningsverket dessutom inspektera en sådan verksamhetsenhet för vilken en tillståndsansökan har lämnats in till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. På begäran av regionförvaltningsverket får en representant för det välfärdsområde där det är meningen att socialservice ska produceras delta i inspektionen. 
Kläm 
11 § Anmälningspliktig service 
Varje producent av privat socialservice som producerar annan socialservice än socialservice dygnet runt ska lämna in en skriftlig anmälan om verksamheten innan den inleds eller ändras väsentligt till det välfärdsområde där tjänsterna produceras. En serviceproducent som har ansökt om tillstånd som avses i 7 § behöver inte göra någon separat anmälan om sådana andra former av socialservice än socialservice dygnet runt som denne producerar om de framgår av tillståndsansökan. 
12 § Anmälan om att den ansvariga personen byts ut och om att verksamheten upphör 
Varje serviceproducent ska lämna in en skriftlig anmälan om att den ansvariga personen byts ut och om att verksamheten upphör. Anmälan ska lämnas in till den tillståndsmyndighet som beviljat tillståndet eller till det välfärdsområde som tagit emot en anmälan som avses i 11 §. 
13 § Välfärdsområdets skyldighet att lämna regionförvaltningsverket anmälda uppgifter  
Välfärdsområdet ska utan dröjsmål lämna regionförvaltningsverket de uppgifter som välfärdsområdet fått med stöd av 11 och 12 §, med undantag för uppgifter om serviceproducenter som producerar endast stödservice i anslutning till hemservice som avses i 14 § 1 mom. 5 punkten i socialvårdslagen eller med stödtjänster jämförbara tjänster. 
17 § Inspektionsrätt 
Kläm 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan av grundad anledning ålägga regionförvaltningsverket att förrätta en inspektion. Tillståndsmyndigheten kan dessutom be välfärdsområdet att av grundad anledning inspektera en verksamhetsenhet. 
34 § Region- och lokalförvaltningen 
Kläm 
Välfärdsområdet styr och övervakar privat socialservice som produceras inom dess område med iakttagande av vad som föreskrivs i lagen om välfärdsområden ( / ) och lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 
35 § Samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna 
Kläm 
Välfärdsområdet ska omedelbart underrätta regionförvaltningsverket om bristfälligheter eller missförhållanden som kommit till dess kännedom i samband med tillsyn enligt denna lag. Välfärdsområdet ska dessutom underrätta regionförvaltningsverket om de inspektioner som välfärdsområdet förrättat med stöd av 17 § och sina slutsatser om dem. 
Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården ska underrätta det behöriga regionförvaltningsverket om de tillsynsåtgärder det genomfört med stöd av 17–23 §. Regionförvaltningsverket ska underrätta Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården om sina ovan nämnda tillsynsåtgärder, om serviceproducenten har fått tillstånd av eller ansökt om tillstånd hos Tillsyns- och tillståndsverket för social- och hälsovården. Dessutom ska Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket underrätta det välfärdsområde inom vars område service produceras om sina ovan nämnda tillsynsåtgärder. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

58. Lag om ändring av lagen om privat hälso- och sjukvård 

I enlighet med riksdagens beslut  
upphävs i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) 13 § 5 mom., sådant det lyder i lag 1549/2009, och 
ändras 6 § 1 mom., 7 §, 18 och 19 §, av dem 6 § 1 mom. sådant det lyder i lag 377/2009, 7 § sådan den lyder i lag 928/2009, 18 § sådan den lyder i lag 1549/2009 som följer: 
6 § Den ansvariga föreståndarens uppgifter 
Den ansvariga föreståndaren ska svara för att verksamheten i samband med tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster uppfyller kraven enligt denna lag eller de bestämmelser och föreskrifter som meddelats med stöd av den. Då serviceproducenten bedriver verksamhet vid flera än ett verksamhetsställe ska den ansvariga föreståndaren för säkerställande av verksamhetens kvalitet utarbeta en plan för egenkontroll som omfattar hela den verksamhet som serviceproducenten bedriver. Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården kan meddela föreskrifter om innehållet i och utarbetandet av planen för egenkontroll. Den ansvariga föreståndaren ska dessutom vid egenkontroll iaktta 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 
Kläm 
7 § Förhandsinspektion  
Innan de lokaliteter och anordningar samt det sjuktransportfordon jämte utrustning som kommer att användas vid tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster tas i bruk, ska serviceproducenten förevisa dem i funktionsdugligt skick vid välfärdsområdets inspektion. 
En tjänsteinnehavare som är underställd välfärdsområdet ska inspektera lokaliteterna och anordningarna samt sjuktransportfordonet och dess utrustning och utan dröjsmål tillställa serviceproducenten en inspektionsberättelse. Bestämmelser om välfärdsområdets skyldighet att styra och övervaka de privata tjänsteproducenterna finns i 41 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Bestämmelser om välfärdsområdesmyndighetens rätt att inspektera den privata tjänsteproducentens och dess underleverantörs lokaler och utrustning finns i 10 § i lagen om välfärdsområden ( / ). 
18 § Upplysningar till andra myndigheter 
Välfärdsområdet ska till det behöriga regionförvaltningsverket anmäla brister eller missförhållanden som kommit till dess kännedom med iakttagande av vad som föreskrivs i 44 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 
19 § Handräckning 
Polisen är skyldig att ge tillsynsmyndigheten handräckning för fullgörandet av de tillsynsuppgifter som avses i 16 och 17 §. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

59. Lag om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) 1 §, det inledande stycket i 2 a § 1 mom., det inledande stycket i 2 b § 1 mom., 3 § 1 och 2 mom., 4 § 8 punkten, 6 a § 3 mom. 2 punkten, 6 a § 6 och 8 mom., 6 b § 1 mom., 7 § 2 mom., det inledande stycket i 7 b § 1 mom., det inledande stycket i 7 b § 2 mom., 7 c § 1 och 3 mom., 8 § 3 mom., 9 § 1 och 2 mom., 10 d § 1 mom., 10 e § 1 mom., 10 f § 1 mom., 10 h § 1 mom., 10 i § 2 mom., det inledande stycket i 10 j § 1 mom. 6 punkten, 10 k §, det inledande stycket i 11 § 2 och 4 mom., 12 § 1 och 2 mom., 13 § 1 mom., 14 §, 14 a § 1 och 3 mom., 15 § 1 mom. samt 18 § 2 mom., 
av dem det inledande stycket i 2 a § 1 mom., det inledande stycket i 2 b § 1 mom., 3 § 1 och 2 mom., 6 a § 3 mom. 2 punkten, 6 a § 6 och 8 mom., det inledande stycket i 7 b § 1 mom. och i 7 b § 2 mom., 7 c § 1 och 3 mom., 10 d § 1 mom., 10 e § 1 mom., 10 f § 1 mom., 10 h § 1 mom., 10 i § 2 mom., det inledande stycket i 10 j § 1 mom. 6 punkten, 10 k §, 11 § 4 mom., 13 § 1 mom., 14 §, 14 a § 1 och 3 mom. samt 15 § 1 mom. sådana de lyder i lag 1201/2020, 6 b § 1 mom. sådant det lyder i lag 387/2008, 8 § 3 mom., 9 § 2 mom. och 12 § 1 mom. sådana de lyder i lag 1329/2010, 9 § 1 mom. sådant det lyder i lag 854/2008, det inledande stycket i 11 § 2 mom. sådant det lyder i lag 221/2003, 12 § 2 mom., sådant det lyder i lag 570/2009 samt 18 § 2 mom. sådant det lyder i lag 125/1995 som följer: 
1 § Serviceavgift 
För välfärdsområdets social- och hälsovårdstjänster kan en avgift tas ut hos den som använder servicen, om inte något annat bestäms genom lag. Avgiften får tas ut enligt användarens betalningsförmåga. 
2 a § Uttag av avgift 
Välfärdsområdet ska ge klienten en faktura som motsvarar avgiftsbeslutet. Av fakturan ska åtminstone följande uppgifter framgå: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2 b § Beslut om avgift som bestäms enligt betalningsförmågan 
Välfärdsområdet ska ge klienten ett beslut om en avgift som bestäms enligt dennes betalningsförmåga. Av beslutet ska åtminstone följande uppgifter framgå: 
Kläm 
3 § Avgift för oanvänd service 
Om en klient eller klientens företrädare har bokat en mottagningstid för hälsovårdsservice eller har bokat en kortvarig vårdplats eller boendeserviceplats inom social- eller hälsovården, och klienten utan godtagbart skäl och utan att ha avbokat tiden eller platsen inte har kommit till mottagningen eller enheten i fråga vid bokad tid, får välfärdsområdet av klienten ta ut högst 50,80 euro. Avgiften får emellertid tas ut endast om uttaget av avgiften inte ska anses oskäligt och välfärdsområdet i samband med bokningen har meddelat att en i denna paragraf avsedd avgift kan komma att tas ut samt gett anvisningar om att tiden eller platsen kan avbokas på förhand. Uppgifter om uttag av avgift samt om avbokning av tid eller plats ska lämnas så att klienten tillräckligt väl förstår innehållet i dem. Avgift får inte tas ut hos en klient under 18 år. 
Vad som föreskrivs i 1 mom. ska också tillämpas när ett välfärdsområde på en klients eller dennes företrädares initiativ har bokat en mottagningstid eller en kortvarig vårdplats eller boendeserviceplats för klienten. Härvid förutsätter uttaget av avgift dessutom att det i 1 mom. avsedda meddelandet och anvisningarna lämnas skriftligen och att klienten eller dennes företrädare får en påminnelse om den bokade tiden eller platsen. 
Kläm 
4 § Avgiftsfri socialservice 
Avgiftsfria är följande former av socialservice: 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
8) den service som välfärdsområdet ska tillhandahålla enligt äktenskapslagen (234/29), lagen om faderskap (11/2015), adoptionslagen (22/2012), lagen om underhåll för barn (704/75), lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/83), lagen om tryggande av underhåll för barn (580/2008) och lagen om vissa underhållsbidrags bindande vid levnadskostnaderna (583/2008), samt 
Kläm 
6 a § Avgiftstak 
Med avvikelse från vad som föreskrivs i 2 mom. beaktas vid uträkningen av avgiftstaket inte 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
2) avgifter som har tagits ut hos en person som inte har hemkommun i Finland, med undantag för avgifter som har tagits ut av en person som med stöd av Europeiska unionens lagstiftning eller en internationell överenskommelse som är bindande för Finland har rätt till hälsovårdstjänster på samma villkor som en person som är bosatt i Finland eller som med stöd av 56 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) jämställs med invånare i ett välfärdsområde. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Klienten ska själv kontrollera att avgiftstaket har nåtts. När avgiftstaket har nåtts ska välfärdsområdet ge klienten ett intyg över att det har nåtts. För att få intyget ska klienten på begäran visa upp verifikationer i original på avgifter som betalats för tjänster som tillhandahållits klienten själv eller minderåriga barn som klienten försörjer. 
Kläm 
Välfärdsområdet får samla in nödvändiga uppgifter för att följa hur klientens avgiftstak fylls upp. Dessutom har ett välfärdsområde rätt att av offentliga eller privata serviceproducenter trots sekretessbestämmelserna få de uppgifter som är nödvändiga för att följa hur avgiftstaket fylls upp. 
Kläm 
6 b § Tjänster under närståendevårdares ledighet 
För tjänster som välfärdsområdet tillhandahåller en vårdbehövande under närståendevårdarens lediga dagar enligt 4 § 1 mom. i lagen om stöd för närståendevård (937/2005) och som ersätter den vård och omsorg som närståendevårdaren ger kan det bestämmas att den vårdbehövande ska betala en avgift på högst 9,90 euro per dag utan hinder av vad som bestäms någon annanstans i lag eller förordning. 
Kläm 
7 § Avgifter inom barnskyddet 
Kläm 
Välfärdsområdet kan utan att fastställa avgiften uppbära och lyfta underhållsbidrag till barnet för den tid barnet får familje- eller anstaltsvård eller boendeservice som avses ovan samt använda bidragen för att ersätta kostnaderna för familje- eller anstaltsvården eller boendeservicen. 
Kläm 
7 b § Långvarig service 
Ett välfärdsområde får ta ut en avgift enligt 7 c § för 
Kläm 
Ett välfärdsområde får ta ut en avgift enligt 10 c § för 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
7 c §  Avgift för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg, långvarig familjevård och långvarig sluten vård 
Ett välfärdsområde får ta ut en månadsavgift av klienten för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg, långvarig familjevård och långvarig sluten vård. Avgiften får utgöra högst 85 procent av klientens månadsinkomster, från vilka avdrag enligt 10 c och 10 d § har gjorts. 
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — —När välfärdsområdet bestämmer avgiften ska den se till att klienten till sitt förfogande har ett belopp för personligt bruk, som för klienter inom långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och klienter inom långvarig familjevård ska vara minst 164 euro per månad och för klienter i långvarig sluten vård minst 110 euro per månad. 
8 § Avgifter inom företagshälsovården 
Kläm 
Grunderna för avgifter och ersättningar enligt 1 och 2 mom. ska genom förordning av statsrådet bestämmas så att dessa täcker välfärdsområdets genomsnittliga faktiska kostnader. 
9 § Specialpoliklinikavgift 
Vid sjukhus som drivs av ett välfärdsområde kan specialpoliklinikverksamhet ordnas vardagar efter klockan 16.00 samt lördagar och söndagar. På avgifter som tas ut för undersökningar och vård i samband med specialpoliklinikverksamheten tillämpas inte 2 § 2 mom. eller 6, 6 a och 11 §. 
Användningen av specialpolikliniktjänster ska bygga på att den som använder en tjänst själv frivilligt har sökt sig till polikliniken för undersökning eller vård och på att patienten är medveten om specialpoliklinikens avgiftspraxis. Patienten ska om han eller hon så önskar ha möjlighet att med stöd av hälso- och sjukvårdslagen få sådan vård som välfärdsområdet ansvarar för att anordna så att avgiften i stället för enligt denna paragraf bestäms i enlighet med andra bestämmelser i denna lag och bestämmelser som utfärdats med stöd av den. 
Kläm 
10 d § Särskilda avdrag från inkomsterna för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och långvarig familjevård 
Utöver vad som föreskrivs i 10 c § ska välfärdsområdet vid bestämmandet av storleken på den avgift som tas ut för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg dra av skäliga boendeutgifter som föranleds av långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg från de inkomster som ligger till grund för avgiften. Bostadsbidrag som betalas med statliga medel dras av från boendeutgifterna. 
Kläm 
10 e § Avgift för fortlöpande och regelbunden service i hemmet samt för långvarig boendeservice 
Ett välfärdsområde får för fortgående och regelbunden service i hemmet eller för långvarig boendeservice ta ut en månadsavgift som bestäms utifrån antalet servicetimmar som skrivits in i servicebeslutet, klientens betalningsförmåga och familjens storlek. Boendekostnaderna ingår inte i avgiften. 
Kläm 
10 f § Inkomster som utgör grund för avgiften för fortlöpande och regelbunden service i hemmet samt för långvarig boendeservice 
Som i 10 e § avsedd månadsinkomst ska välfärdsområdet beakta klientens och klientens makes eller sambos fortlöpande eller årligen återkommande skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomster och skattefria inkomster minskat med kostnaderna för inkomstens förvärvande samt i 10 i § avsedd kalkylerad inkomst av skog. Från inkomsterna ska det göras i 10 g § avsedda avdrag. 
Kläm 
10 h § Stödtjänster och tjänster i samband med boendeservice 
Välfärdsområdet får hos klienten ta ut en skälig avgift för i klientplanen ingående och som stödtjänster eller i samband med boendeservice tillhandahållna måltids-, klädvårds-, bad-, städ- och trygghetstjänster och tjänster som främjar delaktighet och socialt umgänge samt för andra motsvarande tjänster som stöder boendet. I denna lag avses med klientplan handlingar som avses i 39 § i socialvårdslagen, 7 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), 4 a § i lagen om lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992), 16 § i lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012) och 30 § i barnskyddslagen (417/2007) samt motsvarande handlingar som avses någon annanstans i lag. 
Kläm 
10 i § Kalkylerad inkomst av skog  
Kläm 
Välfärdsområdet ska på klientens eller klientens företrädares yrkande sänka den kalkylerade inkomsten av skog, om nettopenningvärdet av den lägenhetsbestämda årliga avverkningsmöjligheten enligt Finlands skogscentrals eller skogsvårdsföreningens utlåtande är minst 10 procent lägre än inkomsten av skog. Sänkningen motsvarar skillnaden mellan inkomsten av skog och nettopenningvärdet av den möjliga avverkningen. 
10 j § Bestämmande och justering av avgift 
I fråga om avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan fattar välfärdsområdet ett beslut som gäller tillsvidare. Avgiften ska emellertid justeras på ansökan av klienten eller klientens företrädare eller på initiativ av välfärdsområdet om 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
6) välfärdsområdets betalningsgrunder ändras så att det påverkar storleken på klientavgiften. 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
10 k § Hur avbrott i servicen påverkar klientavgiften 
Ett välfärdsområde får ta ut en avgift enligt 7 c och 10 e § även om servicen avbryts tillfälligt av en orsak som beror på klienten. Om servicen emellertid avbryts för mer än fem dagar, ska ingen avgift tas ut för den period som överskrider fem dagar. Om servicen avbryts av orsaker som beror på välfärdsområdet eller på grund av att klienten får sluten vård, tas avgift inte ut heller för de nämnda fem dagarna. Om avbrottet i servicen pågår hela månaden, tas det inte ut någon avgift alls. 
11 § Efterskänkande och nedsättning av avgift 
Kläm 
Det välfärdsområde som ansvarar för att ordna servicen kan besluta att 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
Välfärdsområdet ska informera klienten om vad som i 1–3 mom. föreskrivs om nedsättning och efterskänkande av avgift. Informationen ska ges före den första servicehändelsen eller i samband med den. Om det inte är möjligt att ge informationen före servicehändelsen eller i samband med den, kan informationen lämnas senare, dock senast när avgiften tas ut. 
Informationen ska ges så att klienten tillräckligt väl förstår dess innehåll. När informationen ges ska klienten ges namnet på och kontaktuppgifterna till den aktör av vilken klienten vid behov kan begära ytterligare upplysningar. 
Kläm 
12 § Köpta tjänster och servicesedel 
Om ett välfärdsområde ordnar service som köpta tjänster så som avses i lagen om välfärdsområden ( / ), ska den som använder servicen betala samma avgifter och ersättningar som när motsvarande service ordnas av välfärdsområdet. 
Om tjänster ordnas med hjälp av servicesedel enligt 9 § i den lag som nämns i 1 mom., får klientavgift inte tas ut hos den som använder tjänsten. 
Kläm 
13 § Avgift av dem som inte är bosatta i Finland 
Av en person som inte har hemkommun i Finland eller som inte jämställs med en invånare i ett välfärdsområde på det sätt som anges i 56 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) kan välfärdsområdet ta ut en avgift som är högst så stor att den täcker de kostnader som tjänsten föranleder välfärdsområdet, om inte något annat följer av en internationell överenskommelse som är bindande för Finland eller av Europeiska unionens lagstiftning. 
Kläm 
14 § Uppbärande av inkomster, ersättningar eller fordringar till välfärdsområdet 
Trots vad som föreskrivs någon annanstans i lag får välfärdsområdet uppbära pension, livränta, underhållsbidrag, understöd och andra löpande eller som engångsbelopp inflytande inkomster, ersättningar eller fordringar för den period som klienten får sådant serviceboende med heldygnsomsorg, sådan familjevård, sådan sluten vård eller sådan service på en institution som ordnas av välfärdsområdet. Välfärdsområdet kan använda de inkomster, ersättningar och fordringar som avses i detta moment för att ersätta en avgift som bestämts för klienten, dock med beaktande av vad som föreskrivs om inkomsterna, ersättningarna och fordringarna någon annanstans i lag eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av lag. 
Välfärdsområdet ska senast två veckor före utbetalningen av en i 1 mom. avsedd inkomst, ersättning eller fordran meddela utbetalaren att inkomsten, ersättningen eller fordran betalas till välfärdsområdet. Då kan betalningen ske med laglig verkan endast till välfärdsområdet. 
Om ett välfärdsområde uppbär inkomster, ersättningar eller fordringar som betalas ut till en klient, ska välfärdsområdet se till att klienten månatligen till sitt förfogande har ett belopp för personligt bruk, som för klienter inom serviceboende med heldygnsomsorg, klienter inom familjevård, klienter i sluten vård och klienter som får service på institution är minst lika stort som det belopp som avses i 7 c § 3 mom. 
14 a § Myndigheternas rätt att få upplysningar 
Statliga myndigheter, välfärdsområdesmyndigheter, kommunala myndigheter och andra offentligrättsliga samfund, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, arbetsgivare och arbetslöshetskassor samt serviceproducenter inom social- eller hälsovården är skyldiga att på en välfärdsområdesmyndighets begäran avgiftsfritt och trots sekretessbestämmelserna lämna uppgifter och utredningar om klientens ekonomiska ställning som de har i sin besittning och som är nödvändiga vid bestämmandet av klientavgiften, om det välfärdsområde som bestämmer avgiften inte av klienten eller av klientens lagliga företrädare har fått tillräckliga och tillförlitliga uppgifter för bestämmandet av avgiften. 
Kläm 
Den skyldighet som avses i 1 och 2 mom. gäller också penninginstitut, om välfärdsområdet inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av de parter som avses i 1 mom. och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som klienten eller klientens företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga Begäran ska framställas skriftligen till penninginstitutet, och en tjänsteinnehavare som förordnats av välfärdsområdet är berättigad att fatta beslutet om att framställa begäran. Innan begäran framställs till penninginstitutet ska den vars uppgifter begärs underrättas om begäran. 
Kläm 
15 § Ändringssökande  
Omprövning av ett beslut eller en faktura som gäller avgifter får begäras. Omprövning får emellertid inte begäras av en faktura som gäller ett i 2 b § avsett beslut. Omprövning begärs hos välfärdsområdet. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003). 
Kläm 
18 § Närmare stadganden och föreskrifter 
Kläm 
Social- och hälsovårdsministeriet meddelar föreskrifter om fastställandet av vad som är anstaltsvård samt om förhandlings- och remissförfarandet mellan Folkpensionsanstalten och välfärdsområdena i samband därmed. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

60. Lag om ändring av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården 

I enlighet med riksdagens beslut 
ändras i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009) 1 § och 2 §, 3 § 2–4 punkten, 4 §, det inledande stycket i 5 § 1 mom., 5 § 1 mom. 3 och 5 punkten, 5 § 2 mom., 6 § 1 och 3 mom., 7 1 mom. samt 9, 11 och 13 §, 
av dem 3 § 3 punkten sådan den lyder i lag 1202/2020 och 13 § sådan den lyder i lag 1023/2015 som följer: 
1 § Lagens syfte 
Syftet med denna lag är att med hjälp av servicesedlar inom social- och hälsovården öka valmöjligheterna för klienter och pat