1.1  Bakgrund

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Sanna Marins regering den 10 december 2019 inleder regeringen beredningen av strukturreformen av social- och hälsovårdstjänsterna (social- och hälsovårdsreformen) som en del av den strategiska helheten för ett rättvist, jämlikt och inkluderande Finland. I beredningen beaktas beredningen från tidigare valperioder och de konstitutionella ramvillkoren. Reformen genomförs på ett kontrollerat sätt och i etapper. 

Statsminister Marins regering överlämnade den 8 december 2020 en proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt till lämnande av underrättelse enligt artiklarna 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (RP 241/2020 rd). 

I propositionen föreslås det att det stiftas lagar som är centrala med tanke på inrättandet av en ny förvaltningsnivå, välfärdsområden, och deras verksamhet. Dessa är lagen om välfärdsområden, lagen om ordnande av social- och hälsovård, lagen om ordnande av räddningsväsendet, lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland och en gemensam lag om införande av dessa, lagen om välfärdsområdenas finansiering samt förslag till ändring av lagstiftningen om kommunernas statsandelar, skattelagstiftningen, lagstiftningen om välfärdsområdenas personal samt vissa lagar som gäller den allmänna förvaltningen. 

Enligt propositionen ska det i Finland bildas 21 välfärdsområden till vilka de uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som kommunerna för närvarande ansvarar för överförs. I Nyland avviker ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet från lösningen för det övriga landet så att Helsingfors stad dock fortfarande har ansvaret för att ordna tjänsterna. I Nyland ansvarar också fyra välfärdsområden för ordnandet av tjänsterna och inom hälso- och sjukvården dessutom HUS-sammanslutningen. Ansvaret för att ordna hälso- och sjukvård ska fördelas mellan välfärdsområdena, Helsingfors och HUS-sammanslutningen på det sätt som fastställs i lag och i avtalet om ordnande av social- och hälsovård. Miljö- och hälsoskyddet samt främjandet av välfärd och hälsa ska fortfarande höra till kommunernas uppgifter, men uppgiften att främja välfärd och hälsa ska också höra till välfärdsområdena. Kurators- och psykologuppgifterna inom elev- och studerandevården överförs dock till välfärdsområdena. 

I lagen om välfärdsområden föreskrivs om välfärdsområdenas verksamhet, ekonomi och förvaltning samt om granskningen av ekonomin. Genom lagen om ordnande av social- och hälsovård överförs ansvaret för att ordna den kommunala social- och hälsovården till de välfärdsområden som inrättas. Förslaget innehåller noggrannare bestämmelser om välfärdsområdenas organiseringsansvar och tydligare avgränsade bestämmelser om anskaffningen av tjänster från privata tjänsteproducenter och om anlitande av hyrd arbetskraft. 

De lagar som hänför sig till propositionen avses träda i kraft stegvis så att en del träder i kraft den 1 juli 2021 och en del träder i kraft den 1 mars 2022 när de nya välfärdsområdesfullmäktige inleder sin verksamhet och de sista den 1 januari 2023. Propositionen omfattar även övergångsperioder. Lagen om införande av reformen avses träda i kraft den 1 juli 2021. Dessutom ska lagen om välfärdsområden delvis tillämpas omedelbart på välfärdsområdenas verksamhet. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet, justitieministeriet, undervisnings- och kulturministeriet, arbets- och näringsministeriet, jord- och skogsbruksministeriet och finansministeriet. 

Social- och hälsovårdsministeriet sände ett utkast till regeringens proposition på remiss för fyra veckor i början av februari och tiden gick ut den 26.2.2021. Remisstiden är kortare än normalt på grund av att det huvudsakligen görs tekniska ändringar i propositionen och för att ändringarna iakttar det som föreslås i regeringens proposition 241/2020. Utlåtande begärdes bland annat av kommuner, samkommuner, räddningsväsendet i regionerna, regionförvaltningsverken och särskilda organisationer. Även andra aktörer fick ge ett utlåtande med anledning av förslaget. Innan tidsfristen löpte ut hade 162 utlåtanden lämnats in. 

Utöver den egentliga begäran om utlåtande om propositionsutkastet bad social- och hälsovårdsministeriet utlåtande av Ålandsdelegationen om tillämpningen av vissa lagar på kommunerna i landskapet Åland. Remisstiden var 22-26.2. Delegationen gav sitt utlåtande den 25.2. Social- och hälsovårdsministeriet ordnade dessutom två diskussionstillfällen med representanter från Ålands landskapsregering (16.2.2021 och 4.3.2021). 

Finansministeriet lyfte i sitt utlåtande om regeringens proposition fram att ändringsförslagen om lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster saknas i propositionen, dessa föreskriver om användningen av stödtjänsterna som avses i lagen inom välfärdsområdena som ska grundas. Finansministeriet anser i sitt utlåtande att det är nödvändigt att inkludera dessa ändringsförslag i propositionen. Förslaget om ändring av 5 § i lagen i fråga har lagts till som en del av regeringens proposition i den fortsatta beredningen. Det har inte begärts separata utlåtanden om det här tillägget. Begäran om utlåtande ansågs inte vara nödvändigt eftersom förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster är avsedda att användas omfattande i myndigheternas inom offentliga förvaltningen verksamhet och det är i princip myndigheterna inom den offentliga förvaltningen, inklusive kommunala myndigheter, som är skyldiga att använda dessa tjänster. Välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningens myndigheter är i fortsättningen entydigt myndigheter inom den offentliga förvaltningen som avses i bestämmelsen och som för närvarande sköter om myndigheternas uppgifter. Den föreslagna ändringen är till den grad en så tydlig och nödvändig teknisk ändring att den enligt finansministeriets bedömning inte innefattar sådana frågor som absolut skulle ha krävt remissförfarande som normalt hör till lagberedning. 

Propositionen har behandlats i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning. 

2.1  Social- och hälsovård

Bestämmelser om kommunens ansvar för att ordna social- och hälsovård föreskrivs närmare i speciallagar. Vad som ingår i kommunens organiseringsansvar anges dock i kommunallagen (410/2015). Kommunen kan själv organisera de uppgifter som föreskrivs den enligt lag eller avtala om att organiseringsansvaret överförs på en annan kommun eller en samkommun. Kommunen svarar för finansieringen av uppgifterna, även om organiseringsansvaret har överförts på en annan kommun eller samkommun. 

Ansvaret för att ordna socialvård regleras i socialvårdslagen av 1982. Genom den nya socialvårdslagen (1301/2014) som i huvudsak trädde i kraft den 1 april 2015 upphävdes största delen av socialvårdslagen från 1982. De bestämmelser i 2 kap. i socialvårdslagen från 1982 som gäller förvaltningen och ordnandet av socialvården förblev dock vid sidan av några andra bestämmelser i kraft parallellt med den nya socialvårdslagen. Socialvårdslagen och socialvårdens organiseringsansvar kompletteras av en omfattande mängd speciallagstiftning, bl.a: lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987), lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977), lagen om utkomststöd (1412/1997), lagen om social kreditgivning (1133/2002), lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte (189/2001), lagen om missbrukarvård (41/1986), mentalvårdslagen (1116/1990), lagen om stöd för närståendevård (937/2005), barnskyddslagen (417/2007), adoptionslagen (22/2012), äktenskapslagen (234/1929), lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983), faderskapslagen (11/2015), lagen om underhåll för barn (704/1975), lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt (619/1996), lagen om elev- och studerandevårdnad (1287/2013) och familjevårdslagen (263/2015). 

Ordnandet av specialomsorger om personer med utvecklingsstörning avviker i någon mån från hur socialvård i övrigt ordnas. Som allmän lag för socialvården förpliktar socialvårdslagen kommunen att sörja för att specialomsorger om personer med utvecklingsstörning ordnas enligt vad som dessutom föreskrivs särskilt om dessa specialomsorger. Närmare bestämmelser om ordnandet av specialomsorger och om specialvårdsdistrikt föreskrivs i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, nedan specialomsorgslagen. 

Bestämmelser om kommunernas ansvar för att ordna hälso- och sjukvård finns i folkhälsolagen (66/1972) och lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989). Ansvaret för ordnandet av hälso- och sjukvården ligger på kommunerna. I hälso- och sjukvårdslagen och i speciallagar inom hälso- och sjukvården finns närmare bestämmelser om tillhandahållandet av och innehållet i hälso- och sjukvården. Enligt 1 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen omfattar hälso- och sjukvård hälsofrämjande och välfärdsfrämjande verksamhet, primärvård och specialiserad sjukvård. Den specialiserade sjukvården är en uppgift som hör till kommunerna, men för att fullgöra den måste en kommun höra till en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt. För ordnande av specialiserad sjukvård indelas landet i 20 sjukvårdsdistrikt. En kommun kan med samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt avtala om till vilket sjukvårdsdistrikt den hör. För ordnande av högspecialiserad sjukvård indelas landet enligt lagen om specialiserad sjukvård utom i sjukvårdsdistrikt även i specialupptagningsområden. Till varje specialupptagningsområde ska det höra ett sjukvårdsdistrikt med ett universitet som ger läkarutbildning. I statsrådets förordning om specialupptagningsområden inom den högspecialiserade sjukvården (156/2017) anges de fem specialupptagningsområdena och de sjukvårdsdistrikt som omfattas av dem. Ett specialupptagningsområde är inte en juridisk person, utan dess förvaltning stöder sig på förvaltningen av en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt med universitetssjukhus. Lagstiftning som omfattar hälsovård är dessutom bland annat lagstiftning relaterad till läkemedel (bl.a. läkemedelslagen 395/1987, lagen om obligatorisk lagring av läkemedel 979/2008 och lagen om elektroniska recept 61/2007), lagstiftning relaterad till forskning (bl.a. lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål 101/2001 och lagen om medicinsk forskning 488/1999) samt lagen om smittsamma sjukdomar 1227/2016. 

Personer bosatta i Finland har rätt att söka sig till en annan medlemsstat i Europeiska unionen (EU) för att använda hälsovårdstjänster. Samma rätt gäller också stater som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Schweiz. En person vars sjukvårdskostnader Finland svarar för med stöd av EU-lagstiftningen har i enlighet med lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013, nedan gränslagen) rätt att få ersättning för sjukvårdskostnader som uppkommit i en annan stat. I gränslagen föreskrivs det också om de förutsättningar under vilka en person på ansökan ska beviljas ett i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (nedan samordningsförordningen) avsett förhandstillstånd att söka vård i en annan EU- eller EES-stat eller i Schweiz. Genom gränslagen, som tillämpats sedan 2014, har Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (nedan patientdirektivet) genomförts i Finland. I fråga om en persons rätt att använda hälso- och sjukvårdstjänster och om ersättningen av kostnaderna för dessa tjänster gäller dessutom vad som föreskrivs i samordningsförordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till samordningsförordningen. Den nordiska konventionen om social trygghet och den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster kompletterar EU-lagstiftningen i fråga om de administrativa förfarandena för ersättning av sjukvårdskostnader. 

Främjandet av välfärd, hälsa och säkerhet är en del av social- och hälsovården. De uppgifter som ingår i främjandet av välfärd, hälsa och säkerhet har definierats på olika sätt. Enligt kommunallagen ska kommunen främja sina invånares välfärd och sitt områdes livskraft samt ordna tjänsterna på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt. Denna uppgift ska också beaktas vid utarbetandet av den kommunstrategi som avses i lagens 37 §. Det finns dessutom specialbestämmelser om främjandet av välfärd, hälsa och säkerhet i bland annat hälso- och sjukvårdslagen och socialvårdslagen. 

Vid ingången av 2020 finns det 294 kommuner i Fastlandsfinland som ansvarar för att ordna och finansiera den offentliga social- och hälsovården för sina invånare. Kommunerna har kunnat överföra ansvaret för ordnandet av socialvården och primärvården till ett samarbetsområde, som kan vara en samkommun eller basera sig på den s.k. modellen med ansvarig kommun. Enligt de uppgifter som Finlands Kommunförbund samlat in finns det 8 sådana frivilliga samkommuner för social- och hälsovård som omfattar ett landskap (eller nästan ett landskap) och i vilka hela social- och hälsovården integrerats. I dessa ingår det 65 kommuner och 897 651 invånare. Det finns sammanlagt 59 samarbetsområden och i dem ingår 220 kommuner. Av befolkningen bor ca 52 procent inom samarbetsområden. För primärvården och socialservicen ansvarar 33 samkommuner, som omfattar sammanlagt 158 medlemskommuner. En del av samkommunerna ansvarar endast för primärvården. Det fanns 26 samarbetsområden enligt modellen med ansvarig kommun, och de omfattade 62 kommuner. Sammanlagt 61 kommuner har överfört endast hälso- och sjukvården eller delar av socialvården till samarbetsområdet. (Organiseringen av social- och hälsovården 2020, Finlands Kommunförbund.) Av kommunerna ordnar 74 stycken sina social- och hälsovårdstjänster självständigt. Av dessa har 23 kommuner fler än 20 000 invånare, och 51 kommuner uppfyller inte det krav på befolkningsunderlag som anges i ramlagen. En betydande andel av befolkningen bor i de stora städerna, som ordnar och producerar en stor del av tjänsterna själva. (Organiseringen av social- och hälsovården 2020, Finlands Kommunförbund.) Dessutom ansvarar 20 sjukvårdsdistrikt för sin del för ordnandet av den specialiserade sjukvården. För specialomsorgerna om personer med utvecklingsstörning svarar 16 specialomsorgsdistrikt, av vilka 9 har gått samman med sjukvårdsdistriktet. På Åland hör ordnandet av social- och hälsovården till landskapets lagstiftningsbehörighet. Med stöd av denna behörighet ansvarar hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland (Ålands hälso- och sjukvård), som lyder under Ålands landskapsregering, för ordnandet av såväl den specialiserade sjukvården som av primärvården. 

Enligt kommunallagen kan kommunen eller samkommunen antingen själv producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. Särskilda bestämmelser om användningen av servicesedlar finns i lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009, nedan lagen om servicesedlar). Kommunen kan dock anförtro offentliga förvaltningsuppgifter åt andra än myndigheter endast om det föreskrivs särskilt om det genom lag. När kommunen eller samkommunen skaffar lagstadgade tjänster av någon annan tjänsteproducent kvarstår det organiseringsansvar som avses i 8 § 2 mom. i kommunallagen hos kommunen eller samkommunen. Tjänsteproducentens ansvar för tjänsterna bestäms dessutom i enlighet med vad som föreskrivs i kommunallagen eller annanstans samt enligt vad som kommunen eller samkommunen och tjänsteproducenten avtalat om. Lagstiftning om privata tjänsteproducenter finns dessutom i bland annat lagen om privat socialservice 922/2011 och i lagen om privat hälso- och sjukvård 152/1990. 

Kommunerna och samkommunerna är personuppgiftsansvariga för patientuppgifterna och för klientuppgifterna i socialvården i fråga om den social- och hälsovård som de ordnar. Bestämmelser om allmän behandling av personuppgifter finns i Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan EU:s dataskyddsförordning, samt dataskyddslagen (1050/2018). Bestämmelser om personuppgifter inom social- och hälsovården finns i speciallagstiftning som gäller förvaltningsområdet. I lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, patientlagen) finns viktiga principer för vården och bemötandet av patienter, och den tillämpas både på offentlig och privat hälso- och sjukvård. Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) innehåller de viktigaste rättsliga principerna för klientens deltagande, bemötande och rättsskydd inom socialvården. I lagen om klienthandlingar inom socialvården (254/2015) föreskrivs det om skyldigheten för anställda inom socialvården att anteckna och förvara klientuppgifter inom socialvården i formbundna klienthandlingar. I lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007, nedan klientuppgiftslagen) föreskrivs det om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården. 

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) ska sörja för tillståndsförvaltningen, styrningen och tillsynen som verket föreskrivs enligt social- och hälsovårdslagstiftningen. Dessutom ska Valvira sköta de uppgifter som det har enligt bestämmelser i lagstiftningen om abort, sterilisering, assisterad befruktning och adoption samt uppgifter som det har enligt någon annan lag eller förordning. Valvira, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet, styr regionförvaltningsverkets verksamhet. Bestämmelser om arbetsfördelningen mellan Valvira och regionförvaltningsverken vid styrningen och tillsynen ingår i flera lagar som gäller den offentliga och privata social- och hälsovården. Regionförvaltningsverken styr och övervakar inom sina verksamhetsområden socialvården, folkhälsoarbetet och den specialiserade sjukvården samt den privata hälso- och sjukvården och den privata socialservicen samt yrkesutövningen i fråga om yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården. I speciallagstiftningen om social- och hälsovården ingår mer än 100 bestämmelser om regionförvaltningsverkens uppgifter. 

Miljö- och hälsoskyddets uppgift är att identifiera, förebygga och avlägsna hälsorisker i livsmiljön. Miljö- och hälsoskyddet omfattar flera förvaltningsområden. Miljö- och hälsoskyddslagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde utgörs bland annat av hälsoskyddslagen 763/1994 och tobakslagen 549/2016. 

Ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna är starkt kopplat till det finska socialförsäkringssystemet. Arbetslöshetsförmånerna, moderskaps- och faderskaps- och föräldradagpenningen, sjukdagpenningen, sjukförsäkringsersättningarna och läkemedelsersättningssystemet kompletterar alla å sin sida helheten för befolkningens social- och hälsovård och de har likheter med det egentliga organiseringsansvaret för tjänsterna. Förmånerna och stöden ovan regleras bland annat i sjukförsäkringslagen (1224/2004) och lagen om utkomstskydd för arbetslösa (1290/2002). I bland annat lagen om allmänt bostadsbidrag (938/2014), lagen om underhållsstöd (580/2008), lagen om handikappförmåner (570/2007) och i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn (1128/1996) föreskrivs om förmåner relaterade till social- och hälsovårdstjänsterna. Om förmåner relaterade till rehabilitering föreskrivs bland annat i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005). 

Det föreskrivs dessutom om det finska pensionsskyddssystemet i bland annat folkpensionslagen (568/2007), lagen om garantipension (703/2010) och i pensionslagen för den offentliga sektorn (81/2016). Lagstadgade skadeförsäkringar är å sin sida trafik-, patient- och arbetsolycksfallsförsäkring som föreskrivs i trafikförsäkringslagen (460/2016), patientförsäkringslagen (948/2019) och lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015). 

Genom lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform (490/2014) förlängdes giltighetstiden för de med stöd av ramlagen påförda samarbetsförpliktelserna inom primärvården och socialvården till utgången av 2023, till den del kommunerna med stöd av den sistnämnda lagen hade meddelat att de uppfyller förpliktelserna enligt den lagen genom samarbetsarrangemang. Genom lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007), nedan ramlagen, ålades kommunerna att ordna primärvården och nära anslutna tjänster inom socialvården genom att antingen inrätta ett samarbetsområde eller ordna tjänsterna i en kommun med ett befolkningsunderlag på åtminstone ungefär 20 000 invånare. Kommunerna har kunnat uppfylla samarbetsförpliktelsen genom att antingen bilda en samkommun eller ordna tjänsterna med stöd av modellen med en s.k. ansvarig kommun. Senare har denna förpliktelse utvidgats till att gälla alla uppgifter inom socialvården. I samband med det gavs statsrådet behörighet att förplikta en kommun att ansluta sig till ett samarbetsområde inom social- och hälsovården i syfte att uppfylla det krav i fråga om befolkningsunderlag som avses i ramlagen. 

Lagen om temporär begränsning av vissa av kommunernas och samkommunernas rättshandlingar inom social- och hälsovården (548/2016, nedan begränsningslagen) begränsar kommunernas och samkommunernas möjlighet att ingå entreprenadavtal och göra investeringar. Syftet med lagen är att de av kommunernas och samkommunernas rättshandlingar som är oändamålsenliga med tanke på social- och hälsovårdens servicesystem begränsas och att de kommande nya välfärdsområdenas möjligheter att besluta om tjänsteproduktionen på lika villkor tryggas när ansvaret för ordnandet av social- och hälsovården överförs på dem. Enligt 3 § ska kommunen och samkommunen i avtal som de ingår med privata tjänsteproducenter och i avtal om hyres- eller annan nyttjanderätt till byggnader och lokaler, vilka ingås efter ikraftträdandet av denna lag och är i kraft efter 2023, inkludera ett avtalsvillkor enligt vilket den som har lagstadgat organiseringsansvar för social- och hälsovården har rätt att säga upp avtalet under år 2024 eller 2025 så att det slutar gälla tolv månader från uppsägningen utan att uppsägningen orsakar ersättningsskyldighet. Enligt lagen ska en kommun eller samkommun som ingår ett avtal med ett privat företag eller en privat sammanslutning i avtalet inkludera en uppsägningsklausul, om avtalets värde överstiger femton procent av de årliga driftsutgifterna för den social- och hälsovård som kommunen eller samkommunen har organiseringsansvar för. Enligt 4 § får en kommun eller samkommun eller ett bolag som de enskilt eller tillsammans äger dessutom inte ingå sådana förbindelser om investeringar i byggnader som används inom social- och hälsovården för vilka de totala kostnaderna exklusive mervärdesskatt överstiger fem miljoner euro. Begränsningslagen är i kraft till slutet av år 2025. 

Bestämmelser om ansvaret för att ordna social- och hälsovård, närmare bestämmelser om tillhandahållandet av och innehållet i social- och hälsovården finns i flera olika lagar från flera olika årtionden. Den splittrade lagstiftningen, som kommit till genom delreformer, och systemet med flerkanalsfinansiering har gjort att helhetsbilden av organiseringsansvaret inom social- och hälsovården delvis är svår att överblicka och oklar. Ansvaret för att ordna social- och hälsovård, i synnerhet ansvaret för lika tillgång till tjänster och andra åtgärder, fastställandet av behov, mängd och kvalitet, produktionssättet, tillsynen över produktionen, utövandet av myndigheternas behörighet och finansieringen av tjänsterna, förutsätter att anordnaren har betydande kompetens och beredskap samt tillräcklig personal och andra resurser. Trots att antalet anordnare av social- och hälsovård har minskat under de senaste åren fördelas organiseringsansvaret fortfarande mellan 294 kommuner, 20 sjukvårdsdistrikt och 16 specialomsorgsdistrikt. En stor del av anordnarna är enligt internationell bedömning fortfarande rätt små och de har inte tillräcklig kompetens för att bedöma och förutse befolkningens servicebehov eller för att på basis av detta fastställa mängden tjänster och tjänsternas kvalitet. Tillsynen över produktionen (egen produktion och köpta tjänster) är bristfällig. 

Situationen när det gäller den regionala strukturen för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster har länge varit oklar och med avseende på jämlikheten oroväckande. I samband med reformen av statsandelarna för social- och hälsovården i början av 1990-talet slopades den öronmärkta statliga finansieringen och samtidigt minskade centralförvaltningens styrning (decentralisering). Reformen anpassade kommunernas statsunderstöd till de lokala förhållandena i servicesystemet och till kommunen som helhet samt klargjorde det ekonomiska ansvaret. Samtidigt orsakade det dock allvarliga problem med tanke på styrningen av systemet, jämlikheten och en jämn kvalitet i fråga om tjänsterna samt möjligheterna att kontrollera kostnaderna. Till följd av både lagstadgade och frivilliga samkommuner för social- och hälsovården och andra lagstadgade och frivilliga samarbetsformer i kommunerna finns det regionala skillnader när det gäller vem som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänster. 

2.2  Räddningsväsendet

Räddningslagen

Räddningslagen (379/2011) är en allmän lag som reglerar räddningsverksamhet, förebyggande av olyckor och befolkningsskydd. I räddningslagen fastställs olika parters ansvar vid utförandet av räddningsväsendets uppgifter. Räddningslagen innehåller också bestämmelser om räddningsväsendets servicenivå och om samverkan mellan räddningsområdena. Inrikesministeriet har till uppgift att leda och utöva tillsyn över räddningsväsendet och tillgången till och nivån på dess tjänster samt att svara för räddningsväsendets organisering i hela landet. Regionförvaltningsverken har till uppgift att sköta laglighetsövervakningen av räddningsväsendet och att övervaka att räddningsväsendets servicenivå uppnås. Vid sidan av räddningsväsendets myndigheter har också andra myndigheter skyldighet att delta i räddningsverksamheten och befolkningsskyddet på det sätt som föreskrivs i författningarna om varje sektor eller i annan lagstiftning. 

I enlighet med räddningslagen ansvarar kommunerna för räddningsväsendets uppgifter i lagstadgat samarbete (det lokala räddningsväsendet). Statsrådet beslutar om indelningen av landet i räddningsområden och om ändring av den fastställda områdesindelningen. Räddningsområdets kommuner ska ha ett avtal om ordnande av räddningsväsendet. 

Lag om brandskyddsfonden

Brandskyddsfonden är en fond utanför statsbudgeten. Fondens verksamhet grundar sig på lagen om brandskyddsfonden (306/2003) och statsrådets förordning om brandskyddsfonden (625/2003). 

För att främja förebyggandet av eldsvådor samt räddningsverksamheten ska det årligen betalas en brandskyddsavgift för brandförsäkrad fast och lös egendom i Finland. Brandskyddsavgiften redovisas till brandskyddsfonden. Brandskyddsavgiftens belopp är 3 procent av den andel av försäkringen som motsvarar brandrisken. Brandskyddsavgiften uppgår årligen till ett belopp av sammanlagt ca 11 miljoner euro. Brandskyddsfonden förvaltas av inrikesministeriet och står under dess tillsyn. Fondens förvaltning och ett ändamålsenligt ordnande av ekonomin och verksamheten sköts av en styrelse som utses av inrikesministeriet. 

Ur fonden kan för främjande av lagens syfte beviljas allmänt understöd eller specialunderstöd till organisationer inom räddningsbranschen och andra motsvarande sammanslutningar samt specialunderstöd till kommuner, räddningsområden och avtalsbrandkårer (frivilliga brandkårer) samt stipendier. Ur fonden kan även andra beviljas specialunderstöd till exempel för produktion och anskaffning av läromedel, undersöknings-och utvecklingsverksamhet samt upplysning och rådgivning. 

De vanligaste understödsobjekten har varit utbildnings- och upplysningsverksamhet i organisationer inom räddningsbranschen, forskningsprojekt som stöder branschen samt anskaffning av materiel och byggande av brandstationer. 

Sjöräddningslag

Enligt 4 § i sjöräddningslagen (1145/2001) är Nödcentralsverket, Meteorologiska institutet, den lokala räddningsmyndigheten som avses i räddningslagen (379/2011), Transport- och kommunikationsverket, Trafikledsverket, polisen, Försvarsmakten, social- och hälsovårdsmyndigheterna, Tullen och miljömyndigheterna (övriga sjöräddningsmyndigheter) utöver Gränsbevakningsväsendet skyldiga att utan ersättning delta i uppgifter inom sjöräddningstjänsten, om det är motiverat med tanke på de uppgifter som ingår i deras verksamhetsområden eller om det är nödvändigt med beaktande av hur allvarlig den farliga situationen är eller dess särskilda karaktär, och utförandet av uppgiften inte avsevärt äventyrar myndighetens utförande av någon annan viktig lagstadgad uppgift. 

2.3  Lagstiftningen inom justitieministeriets förvaltningsområde

Den familje- och personrättsliga lagstiftningen inom justitieministeriets förvaltningsområde kopplas på ett betydande sätt till verkställandet av socialvården i kommunerna som föreskrivs i 6 § i socialvårdslagen (710/1982). I lagstiftningen hänvisas i flera sammanhang till kommunernas socialvårdsmyndigheter och särskilt till socialnämnden. Sådana lagar är bland annat adoptionslagen (22/2012), äktenskapslagen (234/1929), lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983), lagen om underhåll för barn (704/1975), lagen om för- och efternamn (946/2017) och lagen om förmyndarverksamhet (442/1999). Socialnämnden eller annat organ som ansvarar för socialvården har i dessa lagar tilldelats flera viktiga uppgifter, såsom avtal om vårdnad om barn och umgängesrätt eller fastställande av avtal om underhåll, tillhandahållande av utredning om barnets förhållanden till domstolen i ärenden som gäller barnets vård eller umgängesrätt, anhängiggörande av domstolsärende om barnets vård och umgänge eller underhåll, adoptionsrådgivning eller i sista hand sörja för att anmälningsplikten för barnets namn uppfylls. Socialvårdens myndigheter har dessutom en central ställning för verkställandet av Finlands olika internationella skyldigheter varmed de är skyldiga att till exempel ge handräckning för utredning av en persons vistelseort och förhållanden samt intressebevakning och ärenden som hänför sig till egendom. Dessa skyldigheter som hänför sig till skyddet av barn och vuxna föreskrivs i bland annat lagen 435/2009, lagen 779/2010 och lagen 1153/2004. 

Brottspåföljdslagstiftningen omfattar flera bestämmelser, som är betydande med avseende på brottspåföljdsklientens anpassning till samhället, om Brottspåföljdsmyndighetens och de kommunala myndigheternas samt övriga aktörers samarbete. Enligt fängelselagen (767/2005), lagen om verkställighet av samhällspåföljder (400/2015) och lagen om verkställighet av kombinationsstraff (801/2017) ska Brottspåföljdsmyndigheten vid utarbetandet av planen för strafftiden och frigivningsplanen som ingår i denna eller vid planeringen av villkorlig frigivning i nödvändig omfattning samarbeta med de myndigheter som enligt den dömdas hem- eller boningskommun motsvarar dennes social-, hälso-, bostads- och arbetskraftstjänster samt andra myndigheter och privata samfund och personer. Om fördelningen av kostnaderna föreskrivs det att kommunen svarar för kostnaderna för den kommunala basservicen vid samordnandet av stödåtgärder. Brottspåföljdsmyndigheten svarar för kostnaderna för den verksamhet som hänför sig till verkställigheten av övervakningstiden som ingår i samhällspåföljden och kombinationsstraffet. 

I rättshjälpslagen föreskrivs om de grunder enligt vilka behövande medborgare får rättshjälp med statliga medel. I 2 kap. 10 § 2 mom. finns bestämmelser enligt vilka rättshjälpsbyrån på begäran ska överlämna sekretessbelagda uppgifter. Syftet är att möjliggöra granskning av uppgifterna om inkomster och förmögenheten som ingår i klientens utredning över sin ekonomiska ställning samt utredning av rättsskyddsförsäkringens befintlighet eller omfattning för att säkerställa rättshjälpsbeslutets riktighet. Aktörer som omfattas av skyldigheten att lämna ut uppgifter är sådana som bedöms inneha nödvändiga uppgifter för bedömning av klientens dispositionsmedel. Dessa är statliga och kommunala myndigheter, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelserna, andra pensionsanstalter och försäkringsanstalter. 

Syftet med beredskapslagstiftningen är att garantera befolkningens trygghet och existensmöjligheter samt ett fungerande samhälle under undantagsförhållanden. För att detta syfte ska uppnås kan det krävas att myndigheterna ges exceptionella befogenheter under undantagsförhållanden. Behovet av befogenheter kan vara akut. Eftersom de befogenheter som gäller under normala förhållanden då kan vara otillräckliga måste rättssystemet innefatta bestämmelser om exceptionella befogenheter som kan tas i bruk i undantagsförhållanden. I I avdelningen 3 kap. i beredskapslagen föreskrivs om förberedelser som även omfattar skyldigheten att vidta förberedelser inom den offentliga förvaltningen. Genom förberedelse strävar man efter att säkerställa att uppgifterna sköts så bra som möjligt också under undantagsförhållanden. För social- och hälsovården har ifrågavarande skyldighet till väsentliga delar omfattat kommunerna. I II avdelningen i beredskapslagen föreskrivs om befogenheter under undantagsförhållanden. Flera av de ifrågavarande befogenheterna omfattar kommunerna och deras verksamhet. 

I 7 kap. i utsökningsbalken föreskrivs om verkställighet av andra skyldigheter än betalningsskyldighet. I 3 § och 5 § om verkställande av vräkning hänvisas till kommunens bostads- och socialmyndigheter. Om det under beredningen av vräkningen framgår att det i bostaden bor barn eller personer i behov av omedelbar omsorg ska kommunens socialmyndigheter underrättas om situationen. Vräkningen får heller inte verkställas förrän kommunens bostads- och socialmyndigheter har getts tillfälle att ordna en bostad för ovannämnda personer eller reda ut deras behov av socialvårdstjänster. 

2.4  Lagstiftning inom undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde

Rättsskyddsnämnden för studerande (nämnden) är enligt 1 § 1 mom. i lagen om nämnden (956/2011) första besvärsinstans i ärenden som gäller indragning och återställande av studierätt enligt lagen om yrkesutbildning (531/2017), yrkeshögskolelagen (932/2014) och universitetslagen (558/2009). Enligt 8 § 2 mom. i lagen om nämnden tillämpas lagen om rättegång i förvaltningsärenden på behandlingen av ärenden i nämnden om inte något annat föreskrivs. Enligt 12 § 1 mom. i lagen ovan är statliga och kommunala myndigheter och samfund och stiftelser som sköter ett offentligt uppdrag trots sekretessbestämmelserna skyldiga att på begäran och avgiftsfritt lämna uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av ett besvärsärende samt att ge nämnden handräckning. Samma skyldighet gäller också för legitimerade läkare och andra yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. 

I idrottslagen (390/2015) föreskrivs om främjande av idrott och elitidrott. Enligt 2 § 1 mom. i idrottslagen är lagens syfte att främja bland annat olika befolkningsgruppers möjlighet att röra på sig och utöva motion och idrott såsom även befolkningens välbefinnande, hälsa och fysiska funktionsförmåga. I 5 § i lagen definieras kommunens ansvar för främjandet. I 3 mom. föreskrivs om kommunens skyldighet att höra sina invånare i centrala beslut som gäller idrotten inom ramen för sin uppgift enligt 27 § i kommunallagen att skapa förutsättningar för kommuninvånarna att delta i och påverka kommunens verksamhet. Enligt den andra meningen i momentet ska kommunen utvärdera kommuninvånarnas idrottsaktivitet inom ramen för sin uppgift att främja invånarnas hälsa och välbefinnande enligt 12 § i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). 

I lagen om kommunernas kulturverksamhet (166/2019) föreskrivs om ordnandet av kommunernas kulturverksamhet samt om verksamhetens mål, om uppgifter och samverkan inom verksamheten, om invånarnas deltagande i verksamheten, om framställande av information om och utvärdering av verksamheten samt om statlig finansiering för och en utvecklingsuppgift inom verksamheten. Ett av lagens syften är stärka befolkningens välfärd och hälsa samt delaktighet och samhörighet genom kultur och konst. För att uppnå detta syfte är samarbetet med organisatörerna för social- och hälsovårdstjänsterna i central ställning. 

2.5  Lagstiftning inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde

Tillsynsuppgifter för hanteringen av farliga kemikalier och explosiva varor 

Det är fråga om uppgifter som föreskrivs räddningsmyndigheterna enligt lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005, nedan kemikaliesäkerhetslagen). Lagen syfte är att förebygga och avvärja skador på person, miljö och egendom vilka förorsakas vid tillverkning, användning, överföring, upplagring, förvaring och annan hantering av farliga kemikalier samt explosiva varor. Syftet med lagen är dessutom att främja den allmänna säkerheten. 

Räddningsmyndigheternas tillsynsuppgifter föreskrivs i 115 § i kemikaliesäkerhetslagen. Räddningsmyndigheterna övervakar att kemikaliesäkerhetslagen följs, när det är fråga om 1) liten industriell hantering och upplagring eller förvaring av farliga kemikalier, om inte verksamheten utgör en del av en sådan funktionell helhet som avses i 23 § 2 mom., i vilket fall tillsynen av verksamheten ska utövas av Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes), 2) upplagring i samband med handel av sådana fyrverkeripjäser som har godkänts för enskild konsumtion och andra pyrotekniska artiklar av liten farlighetsgrad eller överlåtelse av dem för enskild konsumtion samt 3) användningen av explosiva varor och farliga kemikalier för specialeffekter vid sådana tillställningar som nämns i 81 §, Räddningsmyndigheten (det lokala räddningsväsendets räddningsmyndighet som avses i räddningslagen) övervakar hanteringen, upplagringen och förvaringen av kemikalierna, relaterat anmälnings- och förvaltningsförfarande samt övervakning då mängden kemikalier är liten. Enligt Tukes register över tillsynsobjekt finns det för närvarande cirka 6300 anmälningspliktiga objekt. Dessutom omfattar övervakningen även s.k. icke-anmälningspliktiga kemikalieobjekt. Enligt kemikaliesäkerhetslagen ska räddningsmyndigheten dessutom sköta uppgifter relaterade till explosiva ämnen, bereda beslut om användningen av fyrverkeripjäser, bereda beslut om anmälningar om användning av explosiva ämnen eller farliga kemikalier som specialeffekter, behandla anmälningar för upplagring i samband med handel av sådana fyrverkeripjäser och andra pyrotekniska artiklar av liten farlighetsgrad som godkänts för enskild konsumtion. 

I övervakningen av kemikaliesäkerhetslagen styrs och förenhetligas räddningsmyndighetens verksamhet av Tukes enligt 116 § i kemikaliesäkerhetslagen. 

I 126 § i kemikaliesäkerhetslagen föreskrivs om ändringssökande i beslut av ett ministerium och en tillsynsmyndighet och i 131 § föreskrivs om avgifter enligt kemikaliesäkerhetslagen. 

2.6  Lagstiftning inom jord- och skogsbruksministeriets förvaltningsområde

I lagen om djursjukdomar (76/2021) föreskrivs det om förebyggande av sådana sjukdomar som kan överföras från ett djur till ett annat eller till en människa, samt om övervakning av förekomsten av nämnda sjukdomar och om åtgärder som behövs för att utrota sjukdomarna och förhindra deras spridning. Lagen förutsätter att de i lagen avsedda djurhälsomyndigheterna ska anmäla djursjukdomar som kan orsaka fara för människornas hälsa till kommunens tjänsteinnehavare som ansvarar för smittsamma sjukdomar. 

2.7  Lagstiftning inom finansministeriets förvaltningsområde

I statsunderstödslagen (688/2001) föreskrivs om de grunder och förfaranden som iakttas vid beviljande av statsunderstöd. Med statsunderstöd avses här finansiering med karaktären av stöd som beviljas för att understöda en viss verksamhet eller ett visst projekt. Om det i någon annan lag finns bestämmelser som avviker från denna lag ska de iakttas i stället för denna lag enligt 3 § i statsunderstödslagen. Statsunderstödslagen är en allmän lag om statsunderstöd och man kan avvika från dess bestämmelser i speciallagar om statsunderstöd. 

I 3 § 2 mom. i statsunderstödslagen föreskrivs separat om statsunderstödslagens förhållande till särskilda statsandelsförfattningar avseende kommunernas basservice. Statsunderstödslagen tillämpas på statsandelar och statsunderstöd enligt lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (1705/2009), lagen om fritt bildningsarbete (632/1998) och lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) om så särskilt föreskrivs i de lagarna. Den här hänvisningsbestämmelsen är närmast av informativ karaktär eftersom man i speciallagarna hur som helst kan reglera statsunderstöd på ett sätt som avviker från den allmänna lagen och å andra sidan kan man även i speciallagarna vid behov hänvisa till bestämmelserna i den allmänna lagen. 

I lagen om Hansel Ab (1096/2008) föreskrivs vid sidan av annat om bolagets ställning, uppgifter och kunder. Hansel Ab inom finansministeriets förvaltningsområde är så som avses i lagen en inköpscentral och har konkurrensutsatt upphandling av sådana varor och tjänster som utnyttjas i stor omfattning inom statsförvaltningen. Från september 2019 kan förutom statens upphandlande enheter även kommuner, samkommuner, evangelisk-lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och Keva vara kunder hos bolaget. Hansel Ab:s aktieägare är för närvarande staten (65 % av aktierna) och Finlands Kommunförbund (35 % av aktierna). 

Syftet med lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016) är att förbättra tillgången och kvaliteten på offentliga tjänster, att förbättra tjänsternas informationssäkerhet och interoperabilitet samt styrningen av tjänsterna och att främja effektiviteten och produktiviteten inom den offentliga förvaltningens verksamhet. Lagen innehåller bestämmelser om den offentliga förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster, om kraven på stödtjänsterna, om åligganden som hänför sig till produktionen av stödtjänster samt om behandlingen av personuppgifter och andra uppgifter i samband med produktionen. I lagen finns dessutom bestämmelser om rätten och skyldigheten att använda gemensamma stödtjänster för e-tjänster och om förutsättningarna för att använda tjänsterna. Enligt 5 § har aktörer inom den offentliga förvaltningen i princip rätt att använda alla stödtjänster. Bland annat statliga förvaltningsmyndigheter, ämbetsverk, inrättningar samt kommunala myndigheter när de sköter sina lagstadgade uppgifter föreskrivs vara skyldiga att använda vissa stödtjänster. Det är möjligt att avvika från användningsskyldigheten om myndigheten av tekniska eller funktionella skäl eller av skäl som hänför sig till kostnadseffektiviteten eller informationssäkerheten nödvändigtvis måste använda andra tjänster i sin verksamhet eller i en del av den. 

2.8  Reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet

Statsminister Marins regering överlämnade den 8 december 2020 en proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet (RP 241/2020 rd). I denna proposition föreslås det att det stiftas lagar som är centrala med tanke på inrättandet av en ny förvaltningsnivå, välfärdsområden, och deras verksamhet. Dessa är lagen om välfärdsområden, lagen om ordnande av social- och hälsovård, lagen om ordnande av räddningsväsendet, lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland och en gemensam lag om införande av dessa, lagen om välfärdsområdenas finansiering samt förslag till ändring av lagstiftningen om kommunernas statsandelar, skattelagstiftningen, lagstiftningen om välfärdsområdenas personal samt vissa lagar som gäller den allmänna förvaltningen. 

Syftet med reformen av social- och hälsovårdstjänsterna och räddningsväsendet är att minska skillnaderna i välfärd och hälsa, trygga likvärdiga och högklassiga social- och hälsovårdstjänster och tjänster inom räddningsväsendet, förbättra säkerheten, tillgången till tjänster samt tjänsternas tillgänglighet, trygga tillgången på yrkeskunnig arbetskraft och svara på de utmaningar som förändringar i samhället för med sig och dämpa kostnadsökningen. 

Enligt propositionen ska det i Finland bildas 21 välfärdsområden till vilka de uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som kommunerna för närvarande ansvarar för överförs. I Nyland avviker ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet från lösningen för det övriga landet så att Helsingfors stad dock fortfarande har ansvaret för att ordna tjänsterna. I Nyland ansvarar också fyra välfärdsområden för ordnandet av tjänsterna och inom hälso- och sjukvården dessutom HUS-sammanslutningen. Ansvaret för att ordna hälso- och sjukvård ska fördelas mellan välfärdsområdena, Helsingfors och HUS-sammanslutningen på det sätt som fastställs i lag och i avtalet om ordnande av social- och hälsovård. 

Miljö- och hälsoskyddet samt främjandet av välfärd och hälsa ska fortfarande höra till kommunernas uppgifter, men uppgiften att främja välfärd och hälsa ska också höra till välfärdsområdena. Kurators- och psykologuppgifterna inom elev- och studerandevården överförs dock till välfärdsområdena. 

Välfärdsområdena ska vara offentligrättsliga samfund med självstyre inom sitt område. De nya välfärdsområdena motsvarar till sitt område de nuvarande landskapen, men i fråga om landskapet Nyland görs en avvikelse från den nuvarande landskapsindelningen. Välfärdsområdenas högsta beslutande organ är välfärdsområdesfullmäktige som utses genom val. I lagen om välfärdsområden föreskrivs om välfärdsområdenas verksamhet, ekonomi och förvaltning samt om granskningen av ekonomin. Genom lagen om ordnande av social- och hälsovård överförs ansvaret för att ordna den kommunala social- och hälsovården till de välfärdsområden som inrättas. Genom den föreslagna lagen om ordnande av räddningsväsendet överförs organiseringsansvaret för det kommunala räddningsväsendet till de välfärdsområden som ska inrättas. 

I syfte att säkerställa det regionala samarbetet och en ändamålsenlig servicestruktur inom social- och hälsovården bildas fem samarbetsområden. De välfärdsområden som hör till ett samarbetsområde upprättar vart fjärde år upp ett samarbetsavtal. 

Förslaget innehåller noggrannare bestämmelser om välfärdsområdenas organiseringsansvar och tydligare avgränsade bestämmelser om anskaffningen av tjänster från privata tjänsteproducenter och om anlitande av hyrd arbetskraft och anskaffning av arbetskraft. I införandelagen föreslås bestämmelser om ogiltighet och möjlighet att säga upp sådana avtal om köpta tjänster som överförs inom välfärdsområdet och där det har avtalats i strid med de bestämmelser som föreslås om organiseringsansvar och köpta tjänster i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

Det föreslås att statens möjlighet att styra social- och hälsovården och räddningsväsendet, vilka hör till välfärdsområdenas ansvar, samtidigt stärks. Styrningen ska vara strategisk och inriktas på frågor som är centrala med tanke på tryggandet av finansieringen och tjänsterna. Statsrådet ska vart fjärde år fastställa strategiska mål för social- och hälsovården. Välfärdsområdena bör beakta målen i sin egen verksamhet och även vid beredningen av samarbetsavtalen. Social- och hälsovårdsministeriet förhandlar dessutom årligen med välfärdsområdena om genomförandet av den social- och hälsovård som de ansvarar för att ordna. På motsvarande sätt ska statsrådet vart fjärde år fastställa de strategiska målen för räddningsväsendet, och inrikesministeriet ska årligen förhandla med välfärdsområdena om genomförandet av det räddningsväsende som hör till deras organiseringsansvar. 

Välfärdsområdenas verksamhet finansieras huvudsakligen med statlig finansiering och delvis med kundavgifter som tas ut av dem som använder tjänsterna. Bestämmelser om finansieringen finns i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Finansieringen bestäms kalkylmässigt huvudsakligen utifrån behovet av tjänster i välfärdsområdet och utifrån omgivningsfaktorer. Finansieringen av räddningsväsendet påverkas dessutom av en riskfaktor. Den statliga finansieringen är allmänna icke-öronmärkta medel för välfärdsområdena. När finansieringsansvaret överförs från kommunerna på staten, måste statens inkomster ökas och kommunernas inkomster minskas i motsvarighet till överföringen. Därför föreslås det att statens skatteinkomster ökas genom en skärpning av statens förvärvsinkomstbeskattning. Kommunerna åläggs att sänka kommunalskatten för att det totala skatteuttaget inte ska öka. Minskningen av kommunalskatten uppgår till 13,26 procentenheter i samtliga kommuner. Även kommunernas andel av samfundsskatteintäkterna sänks och statens andel ökas i motsvarande grad. 

Välfärdsområdet ska i princip inte ha rätt att ta upp långfristiga lån. Ett välfärdsområde kan dock inom ramen för en lånefullmakt som statsrådet beviljar ta upp långfristiga lån för finansiering av investeringar. Dessutom föreskrivs det om möjligheten att bevilja tilläggslån för brådskande och nödvändiga investeringar. Välfärdsområdena ska utarbeta en investeringsplan för de investeringar som ingår i låneramen. Planen ska godkännas av social- och hälsovårdsministeriet och inrikesministeriet till de delar som planen gäller deras förvaltningsområde. 

De ändringar som gäller beskattningen genomförs så neutralt som möjligt för de skattskyldiga. Ändringar i skattestrukturen får inte medföra åtstramningar i beskattningen då de träder i kraft. 

Det föreslås att kommunernas statsandelar minskas i motsvarighet till de uppgifter som överförs. De ändringar som följer av detta och av sänkningen av kommunalskatten begränsas genom en permanent bestämningsfaktor som tas in i statsandelssystemet och en utjämning av förändringen i statsandelssystemet. 

Den personal som är anställd inom den kommunala social- och hälsovården och räddningsväsendet övergår med undantag av den personal som är anställd hos Helsingfors stad i anställning hos välfärdsområdena i enlighet med principerna för överlåtelse av rörelse. Personalen inom HNS-sjukvårdsdistrikt övergår till HUS-sammanslutningen. 

Samkommunerna för sjukvårdsdistrikt och samkommunerna för specialomsorgsdistrikt för utvecklingsstörda samt deras egendom, ansvar och skyldigheter överförs till välfärdsområdena. HNS egendom överförs dock till HUS-sammanslutningen och Helsingfors stads egendom överförs inte, men till denna del föreskrivs det att social- och hälsovårdens och räddningsväsendets ekonomi ska särskiljas från stadens övriga ekonomi. Från kommunerna, med undantag för Helsingfors stad, överförs lösöre i anknytning till organisering av social- och hälsovården och räddningsväsendet till välfärdsområdena. För egendomsöverföringar betalas inte ersättning till kommuner eller samkommuner, utom i sådana fall där överföringarna leder till att kommunens ekonomiska självstyrelse inskränks. 

I lagen om välfärdsområden föreskrivs det också om välfärdsområdenas bolagiserade kompetenscenter för lokal- och fastighetsförvaltning, där staten kan vara delägare. Kompetenscentret ska ha till uppgift att förvalta ett gemensamt lokaldatasystem för välfärdsområdena och det kan också ha andra uppgifter som välfärdsområdena beslutar om. 

I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner en underrättelse i enlighet med artikel 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse om att stadgan ska tillämpas på kommuner och välfärdsområden i Finland. Avsikten är att underrättelsen ska träda i kraft den första dagen i den månad som följer tre månader efter den dag då depositarien för avtalen mottog underrättelsen. 

De föreslagna välfärdsområdena inrättas så snart som möjligt efter det att lagarna har antagits och stadfästs. HUS-sammanslutningen bildas genom godkännande av grundavtalet. Det första välfärdsområdesvalet förrättas enligt förslag den 23 januari 2022 i alla välfärdsområden men inte i Helsingfors. I det första skedet bereder välfärdsområdenas temporära förvaltning och, när det välfärdsområdesfullmäktige som valts efter välfärdsområdesvalet inlett sin verksamhet, välfärdsområdena organiseringen av verksamheten och personal- och egendomsöverföringarna tillsammans med kommunerna och samkommunerna så att ansvaret för att ordna social- och hälsovården, räddningsväsendet samt andra särskilt föreskrivna tjänster och uppgifter överförs på välfärdsområdena från ingången av 2023. 

De lagar som hänför sig till propositionen avses träda i kraft stegvis så att en del träder i kraft den 1 juli 2021 och en del träder i kraft den 1 mars 2022 när de nya välfärdsområdesfullmäktige inleder sin verksamhet och de sista den 1 januari 2023. Propositionen omfattar även övergångsperioder. Lagen om införande av reformen avses träda i kraft den 1 juli 2021. Dessutom ska lagen om välfärdsområden delvis tillämpas omedelbart på välfärdsområdenas verksamhet. 

3.1  Social- och hälsovård

Syftet med propositionen är att göra tekniska ändringar i lagstiftningen inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde i sin helhet om inrättandet av välfärdsområden och i lagstiftningen om reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt kompletteringar om informationsledningen som hänför sig till särlösningen för Nyland. Genom dessa ändringar uppdateras förvaltningsområdets lagstiftning till att motsvara det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. Syftet med propositionen är inte att ingripa innehållsmässigt i lagstiftningen med undantag för kompletteringen av särlösningen för Nyland samt ändringen i 40 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. 

3.2  Räddningsväsendet

Syftet med propositionen är att göra tekniska ändringar i räddningsväsendets lagstiftning i sin helhet om inrättandet av välfärdsområden samt i lagstiftningen om reformen av räddningsväsendet. Genom dessa ändringar uppdateras förvaltningsområdets lagstiftning till att motsvara det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. Syftet med propositionen är inte att ingripa i lagstiftningens innehåll. 

3.3  Övrig lagstiftning

Syftet med de föreslagna ändringarna är att tekniskt uppdatera lagstiftningen så den motsvarar det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. Syftet med propositionen är inte att ingripa i lagstiftningens innehåll. 

4.1  De viktigaste förslagen

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

7.1  Lag om ändring av 20 b och 20 n § i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål

20 b §. Verksamhetstillstånd och anmälan. I 20 b § 2 mom. i den gällande lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål föreskrivs om verksamhetstillståndet som beviljas på ansökan för vävnadsinrättningens verksamhet. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska på skriftlig ansökan bevilja en kommun, samkommun, förening eller annan sammanslutning eller företag verksamhetstillstånd för verksamhet som bedrivs av en vävnadsinrättning, om inrättningen uppfyller kraven som separat föreskrivs i momentet. Det föreslås att momentet ändras så att Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet på skriftlig ansökan ska bevilja ett välfärdsområde, HUS-sammanslutningen, en förening eller annan sammanslutning eller företag verksamhetstillstånd för verksamhet som bedrivs av en vävnadsinrättning, om inrättningen uppfyller kraven som separat föreskrivs i momentet. Kraven ändras inte. 

20 n §. Givarsjukhus och transplantationscentrumet. Enligt gällande 20 n § 1 mom. föreskrivs om krav som ställs på givarsjukhus och transplantationscentrumet förutom i den här lagen dessutom i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989). Momentet föreslås bli ändrat så att kraven som ställs på givarsjukhus och transplantationscentrumet ska utöver i den här lagen dessutom föreskrivas i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) och i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

Lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskriver inte direkt om kraven som ställs på transplantationernas givarsjukhus eller transplantationscentrumet. Ändringen i lagen om användning av mänskliga organ, vävnader och celler för medicinska ändamål är även avsedd att informativt hänvisa till hur bestämmelsen i lagen om ordnande av social- och hälsovård i allmänhet påverkar kraven på sjukhusen. 

7.2  Lag om ändring av 4 och 18 § i blodtjänstlagen

4 §.Tillstånd och anmälan. I 4 § 2 mom. i den gällande blodtjänstlagen föreskrivs om tillstånd som beviljas på ansökan för blodtjänstverksamhet. Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet ska på skriftlig ansökan bevilja tillstånd för blodtjänst i fråga om kommuner, samkommuner, föreningar eller andra motsvarande sammanslutningar som har förutsättningar att uppfylla kvalitets- och säkerhetskraven för blodtjänst. Det föreslås att momentet ändras så att Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet på skriftlig ansökan ska bevilja tillstånd för blodtjänst i fråga om välfärdsområden, HUS-sammanslutningen, föreningar eller andra motsvarande samfund som har förutsättningar att uppfylla kvalitets- och säkerhetskraven för blodtjänst. Kraven ändras inte. 

18 §. Ledning och övervakning. I 18 § 3 mom. i den gällande blodtjänstlagen föreskrivs om ledningen och övervakningen av blodcentralerna. Enligt momentet gäller angående ledningen och övervakningen av blodcentralerna vad som bestäms i folkhälsolagen (66/1972), lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989), lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). Det föreslås att momentet ändras så att angående ledningen och övervakningen av blodcentralerna gäller vad som bestäms i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ), lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) och lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). 

7.3  Lag om ändring av lagen om sekundär användning av personuppgifter inom social- och hälsovården

8 §. Styrning av Tillståndsmyndighetens verksamhet och utvecklande av samarbetet mellan de personuppgiftsansvariga.Det föreslås att 1 mom. 2 och 3 punkten ändras så att social- och hälsovårdsministeriet i stället för kommunen kan utse en ledamot till styrgruppen som företräder välfärdsområdena som anordnare av social- och hälsovårdstjänster. Dessutom ska social- och hälsovårdsministeriet i stället för kommunen kunna utse en ledamot som företräder välfärdsområdena som anordnare av förebyggande social- och hälsovård utifrån Kommunförbundets förslag (3 punkten). 

32 §. Rätt för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården att få information. I 32 § föreskrivs om rätten för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården att få information. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till kommunen ändras till hänvisning till välfärdsområdet. 

41 §. Informationsledning. I 41 § föreskrivs om informationsledning. I 3 mom. föreskrivs för närvarande att utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. har kommuner och samkommuner rätt att för informationsledning på ett identifierbart sätt behandla och samköra också sådana kunduppgifter som lagrats i ett sådant gemensamt register som avses i 9 § 1 mom. i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). I den här propositionen föreslås det att 9 § i hälso- och sjukvårdslagen upphävs som en del av propositionen om hälso- och sjukvårdslagen. 

Trots förslaget om registrering av klient- och patientuppgifter i Nylands särlösning innebär det primära organiseringsansvaret för enskilda välfärdsområden i Nyland och Helsingfors stad som avses i lagen om ordnande av social- och hälsovård samt räddningsväsendet i Nyland ( / ), att enskilda välfärdsområden och Helsingfors stad trots sekretessplikten och med stöd av artikel 9.2 h i dataskyddsförordningen har rätt att på ett identifierbart sätt behandla och samköra kunduppgifter som har uppkommit i vars och ens egen verksamhet eller som är införda i dess egna register samt kunduppgifter som HUS-sammanslutningen producerar på basis av finansieringsansvaret för dess räkning. Med anledning av ovannämnda orsaker föreslås 41 § 3 mom. ändras så att momenten i fortsättningen föreskriver om Nylands välfärdsområdes och Helsingfors stads möjlighet att följa hur HUS-sammanslutningen producerar tjänster uttryckligen åt dem. Förslaget möjliggör samtidigt jämlika möjligheter för informationsledning i Finlands alla välfärdsområden. 

I den här lagen grundar sig informationsledningen på artikel 6.1 e enligt vilken uppgifterna kan behandlas om det är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning. Behandlingen ska vara nödvändig för produktion, uppföljning, bedömning, planering, utveckling, ledning eller övervakning av serviceverksamhet som genomförs på Nyland välfärdsområdes eller Helsingfors stads ansvar. 

Betydelsen av informationsledning betonas i och med reformen av ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Genom reformen ansvarar betydligt större områden än för närvarande, dvs. välfärdsområden, för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Genom ändringarna i paragrafen säkerställer man också att välfärdsområden i Nyland och Helsingfors stad samt HUS-sammanslutningen i organiseringsavtalet kan avtala om arbetsfördelningen och samarbetet (9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland) på ett sätt som främjar genomförandet av hälsovårdens kostnadseffektivitet, produktivitet, kvalitet, patientsäkerhet, servicekedjornas och servicehelheternas funktion och språkliga rättigheter. 

Genom förändringen kan även välfärdsområdena i Nyland utöva informationsledning med samma information som i övriga Finland och HNS å andra sidan med patientuppgifter som ingår i deras eget organiseringsansvar. 

Enligt 41 § 2 mom. i lagen om sekundär användning, precis som för närvarande, om en tjänstetillhandahållare för utvärdering, planering eller utveckling av serviceverksamhet som denna ansvarar för eller av servicekedjor behöver jämföra sin egen verksamhet med andra tjänstetillhandahållares verksamhet, kan Tillståndsmyndigheten producera behövligt jämförelsematerial i form av aggregerade statistiska uppgifter i enlighet med 45 § på grundval av en begäran om information enligt 3 § 9 punkten. 

Målsättningen med förslaget är även att förbättra tillgången på social- och hälsovårdstjänster och integrera tjänsterna till en koncisare helhet. För genomförandet av målsättningarna krävs nya slags verktyg för att helhetsbilden ordentligt ska kunna gestaltas och för att klienternas servicehelhet ska kunna kontrolleras. 

Möjliggörandet av informationsledningen är nödvändig både för att trygga folkhälsan och den sociala tryggheten och för att trygga enskilda registrerades grundläggande fri- och rättigheter, dvs. social trygghet som föreskrivs i 19 § i grundlagen. Dessa två grunder enligt artikel 23 i dataskyddsförordningen går hand i hand: en effektiv och verkningsfull informationsledning leder till att klienterna får bättre service och på så sätt tryggas den registrerades rätt till hälsa och socialt välbefinnande samt patientsäkerhet. 

Den registrerades rättigheter skyddas i första hand med att användningsändamålet som föreskrivs i lag är begränsat. Uppgiftsbiträdet har lagstadgad sekretessplikt enligt 54 § i lagen om sekundär användning. Den registrerades rättigheter skyddas dessutom av bland annat kraven på informationssäkerhet som föreskrivs i 3 kap. i lagen om sekundär användning. 

Förädling av information och egentlig behandling av information vid ledning och beslutsfattande kan ofta ske på en förenklad nivå, eller på patient- eller klientgruppsnivå eller på något annat sätt anonymt eller pseudonymt så att en enskild person inte direkt kan identifieras, fastän processen med att producera information förutsätter behandling av identifierbar information. Tjänstetillhandahållaren ska vid planering av elektronisk behandling av uppgifter dessutom redan i princip reda ut och beakta i vilken utsträckning och på vilket sätt användningen av uppgifterna för eget behov kan genomföras utan identifierbara uppgifter. 

7.4  Lag om ändring av 58 § i hälsoskyddslagen

58 §.Förhållande till annan lagstiftning. I 58 § i den gällande hälsoskyddslagen (763/1994) hänvisas till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992). Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården är avsedd att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen varför hänvisningen till nämnda lag i 58 § i hälsoskyddslagen slopas. Dessutom föreslås det att hänvisningen till lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), som är avsedd att upphävas, ska ersättas med en hänvisning till den nya lagen om statsandel för kommunal basservice ( / ). 

7.5  Lag om ändring av lagen om moderskapsunderstöd

1 §.Lagens syfte och tillämpningsområde. Lagen om moderskapsunderstöd är direkt tillämplig lagstiftning i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för socialvårdens uppgifter. Eftersom hänvisningen till det kommunala organet i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till 1 § om landskapet Åland. 

2 §.Rätt till understöd. I 1 mom. föreslås det att hänvisningen till kommunens organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

12 §.Skyldighet att lämna uppgifter. Till 2 mom. 1 punkten föreslås det att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas. 

7.6  Lag om ändring av 8 § i tobakslagen

8 §.Kommunens uppgifter. Enligt gällande 8 § 1 mom. i tobakslagen sörjer kommunen för den lokala verksamheten för rökavvänjning inom sitt område. Utöver upplysningsverksamhet kan det även vara fråga om hälsorådgivning vid hälsovårdscentralerna som i fortsättningen hör till välfärdsområdenas ansvar. Det inledande stycket i 1 mom. föreslås därför ändras så att kommunen sörjer för den lokala verksamheten för rökavvänjning inom sitt område i samarbete med välfärdsområdet. 

I gällande 8 § 3 mom. i tobakslagen hänvisas till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992). Lagen i fråga är avsedd att upphävas varför även 8 § 3 mom. i tobakslagen upphävs. Det föreslås att den nya lagen om statsandel för kommunal basservice ( / ) med stöd av 1 § i nämnda lag ska tillämpas på statsandelen som beviljas för driftskostnaderna för sådana kommunala uppgifter som föreskrivs i tobakslagen. 

7.7  Lag om ändring av 38 § i narkotikalagen

38 §.Rätt att få uppgifter av aktörer och myndigheter. Det föreslås att Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdets rätt att trots sekretessbestämmelserna samt utan kostnad få information av välfärdsområdet som är nödvändig för utförandet av tillstånds- och kontrolluppgifter enligt narkotikalagen (373/2008) fogas till 1 mom. 

7.8  Lag om ändring av lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet

4 §. I 2 mom. föreskrivs om regionförvaltningsverkens nuvarande uppgift att stöda kommunernas förebyggande rusmedelsarbete. Enligt propositionen stöder regionförvaltningsverken även välfärdsområdets genomförande och utveckling av det förebyggande rusmedelsarbetet. 

5 §. I paragrafen föreskrivs om uppgifterna i kommunens förebyggande rusmedelsarbete. Enligt propositionen ska kommunen även i fortsättningen svara för organiseringen av det förebyggande rusmedelsarbetet inom sitt område och utser ett organ med ansvar för det förebyggande rusmedelsarbetet. Enligt 1 mom. ska välfärdsområdet stöda kommunen i genomförandet och utvecklingen av det förebyggande rusmedelsarbetet och sörja för det förebyggande rusmedelsarbetets uppgifter som avses i 2 mom. i social- och hälsovårdens tjänster. 

Kommunens och välfärdsområdets huvudsakliga uppgifter för förebyggande rusmedelsarbete ska motsvara kommunens nuvarande uppgifter i 2 mom. Både kommunen och välfärdsområdet ska till exempel sörja för uppföljningen av rusmedelsläget inom sitt område och se till att enskilda personer och hela befolkningen erbjuds information om rusmedelsskador och om hur de kan minskas. Kommunen och välfärdsområdet ska på motsvarande sätt öka och stödja kunskaperna om åtgärder för förebyggande rusmedelsskador inom alla sina uppgiftsområden samt föreslå och främja åtgärder för att förebygga rusmedelsskador inom sin förvaltning. Det förebyggande rusmedelsarbetets huvuduppgifter är i första hand att genom samarbete så effektivt som möjligt samordna kommunens och välfärdsområdets åtgärder och dessutom sörja för att åtgärderna samordnas med polisens åtgärder, med tillsynen över efterlevnaden av alkohollagen (1102/2017) och tobakslagen (549/2016), med näringslivets åtgärder och i synnerhet med organisationernas åtgärder som deltar i det förebyggande rusmedelsarbetet. 

Kommunerna har därmed precis som nu det övergripande ansvaret för ordnandet av det förebyggande rusmedelsarbetet inom sitt område. Det föreslås att uppgifterna som föreskrivs välfärdsområdet i 1 och 2 mom. i praktiken främst ska koncentreras på att stöda kommunerna inom området i genomförandet och utvecklingen av det förebyggande rusmedelsarbetet och i andra hand på välfärdsområdets eget ansvar för det förebyggande rusmedelsarbetets uppgifter i social- och hälsovårdstjänsterna. 

Det föreslås att det såsom nu hänvisas till bestämmelser om främjande av hälsa och välfärd i 3 mom. 

6 §. I paragrafen föreskrivs som i dagsläget om tryggandet av invånarnas möjligheter att delta och påverka. Dessa skyldigheter föreslås gälla förutom kommunerna även välfärdsområdena. 

7.9  Lag om ändring av lagen om ordnande av utredningar av sexual- och misshandelsbrott mot barn

2 §.Utförande av undersökningar. Enligt gällande 1 mom. ska samkommunerna för de sjukvårdsdistrikt som avses i 24 § i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) sörja för ordnandet av undersökningar enligt 1 § i denna lag. Bestämmelsen i lagen om specialiserad sjukvård är avsedd att upphävas och motsvarande bestämmelse är avsedd att fogas till 34 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Därför föreslås det att hänvisningen i det föreslagna 2 § 1 mom. till samkommunen för sjukvårdsdistriktet som avses i 24 § i lagen om specialiserad sjukvård ska ersättas med en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen som avses i 34 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

5 §.Avtal om tillhandahållande av service.6 §.Ersättning för kostnader.7 §.Betalning av ersättningar. Det föreslås att hänvisningarna i paragraferna till sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

7.10  Lag om ändring av 12 § i lagen om ersättning som betalas av statens medel till producenter av skyddshemstjänster

12 §.Myndigheter. Enligt 12 § 3 mom. i lagen om ersättning som betalas av statens medel till producenter av skyddshemstjänster (1354/2014) tillämpas på tillsynen över skyddshemsverksamheten i fråga om skyddshemsverksamhet som produceras av en offentlig tjänsteproducent 55 och 56 § i socialvårdslagen (710/1982). Nämnda paragrafer är avsedda att upphävas i samband med propositionen och en motsvarande bestämmelse avses i fortsättningen finnas i 46 och 48 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I propositionen föreslås det att om välfärdsområdet producerar skyddshemstjänster ska 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård tillämpas i sin helhet på tillsynen. Om producenten är någon annan offentlig tjänsteproducent, i praktiken kommunen, tillämpas 46 och 48 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård på tillsynen. 

7.11  Lag om ändring av lagen om underhållsstöd

1 §. Lagens syfte och tillämpningsområde. Lagen om underhållsstöd är direkt tillämplig i lagstiftningen i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommunen i lagen ändras till hänvisningar till välfärdsområden fogas en bestämmelse till 1 § om landskapet Åland. 

11 §.Ansökan om underhållsstöd. I 4 mom. föreslås det att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

12 §.Utlåtande av det organ som ansvarar för socialvården. I paragrafens rubrik och i 1–3 mom. föreslås det att hänvisningarna till kommunens organ ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

34 §.Rätt till uppgifter. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till paragrafen. 

7.12  Lag om ändring av lagen om bostadsbidrag för pensionstagare

7 §.Institutionsvård. Det föreslås att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom slopas hänvisningen till den upphävda lagen i 2 mom. 4 punkten. 

24 §.Beslut om bostadsbidrag. I 1 mom. föreslås det att hänvisningen till kommunens organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

28 §.Betalning till ett kommunalt organ. Det föreslås att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

43 §.Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Till 1 mom. 1 punkten föreslås det att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas. 

46 §.Uppgifter för förhandlingsförfarande som gäller institutionsvård. Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. till kommunens social- och hälsovårdsmyndigheter och inrättningar ändras till hänvisningar till välfärdsområdets social- och hälsovårdsmyndigheter och inrättningar. 

58 §. Tillämpningsområde. I lagen nämns uppgifter som enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör till rikets lagstiftningsbehörighet och som därför tillämpas direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om dess tillämpning på Åland. 

7.13  Lag om ändring av 16 och 19 § i lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn

16 §.Utbetalning av stöd till vårdproducenten. Hänvisningen i 2 mom. till organet som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen föreslås ändras till en hänvisning till det kommunala organ som avses i 50 § i lagen om småbarnspedagogik (540/2018) eftersom uppgifterna som hänför sig till stöd av barns privata vård har överförts till det nämnda kommunala organets ansvar. 

19 §.Utbetalning under tiden för anstalts- eller familjevård. Det föreslås att hänvisningen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

7.14  Lag om ändring av lag om utkomstskydd för arbetslösa

1 kap. Allmänna bestämmelser 

5 §.Definitioner. Det föreslås att hänvisningen i 14 punkten till lagen om kommunala tjänsteinnehavare ändras till en hänvisning till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden. 

2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda 

1 §.Att lämna arbetet och att bli uppsagd. Det föreslås att hänvisningen i 2 mom. till lagen om kommunala tjänsteinnehavare ändras till en hänvisning till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden. 

11 kap. Bestämmelser om verkställighet 

3 §.Beslut om förmåner.9 §.Betalning av arbetslöshetsförmån till ett kommunalt organ. Det föreslås att hänvisningarna i paragraferna till ett kommunalt organ ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

13 kap. Bestämmelser om erhållande och utlämnande av uppgifter 

1 §.Rätt att erhålla uppgifter. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till 1 mom. 

7.15  Lag om ändring av 17 och 22 a § i militärunderstödslagen

17 §.Utbetalning i specialfall. Det föreslås att hänvisningen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. De angelägenheter som det föreskrivs om i militärunderstödslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och militärunderstödslagen tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

22 a §.Rätt att få uppgifter. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till paragrafen. 

7.16  Lag om ändring av 9 och 42 § i lagen om allmänt bostadsbidrag

9 §.Godtagbara boendeutgifter. I 9 § 5 mom. i lagen föreskrivs om godtagbara boendeutgifter. Det föreslås att 73 procent av räntan på lån som garanteras av välfärdsområdet även fogas som godtagbara boendeutgifter. 

42 §.Uppgifter för avgörande av bostadsbidrag. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till paragrafen. 

7.17  Lag om ändring av 1 § i lagen om ersättning av statens medel för vissa kostnader för lantbruksföretagares företagshälsovård

1 §. Det föreslås att en hänvisning till välfärdsområdet fogas till paragrafen. 

7.18  Lag om ändring av barnbidragslagen

1 §.Lagens syfte och tillämpningsområde. Vad som i denna lag föreskrivs om välfärdsområden ska när det gäller landskapet Åland tillämpas på den behöriga myndigheten enligt Ålands landskapslagstiftning. 

Det föreslås att hänvisningarna i 7 § 4 mom., 11—13 § samt 16 § 4 mom. till kommunen och socialnämnden ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom föreslås det att laghänvisningen i 11 § 2 mom. uppdateras och att det till 16 § 2 mom. fogas rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter. 

7.19  Lag om ändring av lagen om handikappförmåner

Det föreslås att hänvisningarna i 9 § 5 mom., 15 § 2 mom., 22 § 1 mom. samt i 26 och 27 § till kommunala organ eller myndigheter ändras till hänvisning till välfärdsområdet. Det föreslås dessutom att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till 43 § 1 mom. 1 punkten. 

54 §.Tillämpningsbestämmelse. I lagen nämns uppgifter som enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör till rikets lagstiftningsbehörighet och som därför tillämpas direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om dess tillämpning på Åland. 

7.20  Lag om ändring av lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner

Det föreslås att hänvisningarna i 2 § 2 mom., 20 § 3 mom., 45 § 1 mom. samt i 48 § till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås att hänvisningen i 48 § 1 och 3 mom. till organet som avses i 6 § i socialvårdslagen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

2 §.Lagens tillämpningsområde. En del av uppgifterna som nämns i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner som för närvarande ingår i organiseringsansvaret för kommunerna och samkommunerna i Fastlandsfinland hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i 2, 11, 45, 48 och 59 § föreslås ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas ett nytt 2 § 3 mom. där det föreskrivs om tillämpningen av 11, 45, 48 och 59 § på landskapet Åland och kommunen i landskapet Åland. Det föreslås att nödvändiga tekniska ändringar görs i 2 mom. för att beakta Ålands landskapslagstiftning i bestämmelsen. 

11 §.Begränsning av rehabilitering i slutenvård. Det föreslås att hänvisningarna i 3 och 4 mom. till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås dessutom att ett tekniskt tillägg som föranleds av överföringen av verkställandet av det grundläggande utkomststödet till Folkpensionsanstaltens ansvar år 2017 fogas till 3 mom. 5 punkten. 

59 §.Erhållande av uppgifter på begäran. I 1 och 3 mom. föreslås ändringar som välfärdsområdesreformen medför. Hänvisningen i 1 mom. till Utbildningsfonden föreslås dessutom ändras som hänvisning till Sysselsättningsfonden till följd av att namnet på fonden ändrats. 

7.21  Lag om ändring av 2 § i lagen om alterneringsledighet

2 §.Tillämpningsområde. Paragrafen föreslås bli ändrad så att lagen om alterneringsledighet även tillämpas på personer som är i tjänsteförhållande eller därmed jämförbar anställning hos välfärdsområdet. 

7.22  Lag om ändring av 15 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner

15 §.Anställningsförhållanden som omfattas av arbetslöshetsförsäkringspremie. Det föreslås att hänvisningen till lagen om kommunala tjänsteinnehavare ändras till en hänvisning till lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden. 

7.23  Lag om ändring av sjukförsäkringslagen

Det föreslås att hänvisningarna i 1 kap. 2 § 6 mom., 2 kap. 3 § och 4 § 2 och 3 mom., 4 kap. 1 § 1 mom. och 4 §, 13 kap. 8 § och i dess rubrik samt 10 § 2 mom. och 15 kap. 5 § 2 mom. till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att hänvisningen i 2 kap. 3 § 1 mom. 2 punkten och 4 § 2 mom. 4 punkten till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården ändras till en hänvisning till lagen om välfärdsområden, att det till 11 kap. 3 § 3 mom. fogas en hänvisning till resultatpremiesystemet som tillämpas av välfärdsområdet, att det till 13 kap. 9 § och19 kap. 1 § fogas rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter samt att hänvisningarna i 15 kap. 12 §, 20 § 2 mom. och 19 kap. 2 § 2 mom. till de kommunala organen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås dessutom att det till 2 kap. 4 § 2 mom. 5 punkten fogas ett tekniskt tillägg som föranleds av överföringen av verkställandet av det grundläggande utkomststödet till Folkpensionsanstaltens ansvar år 2017. 

Angelägenheterna som det föreskrivs om i sjukförsäkringslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och därför tillämpas de direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom det föreslås att hänvisningarna till kommuner i 15 kap. 12 § och 20 § 2 mom. samt 19 kap. 2 § 2 mom. i sjukförsäkringslagen ändras till hänvisningar till välfärdsområden, föreslås att det till ifrågavarande paragrafer fogas en bestämmelse om deras tillämpning på Åland. I 19 kap. 2 § 2 mom. föreskrivs även om hälso- och sjukvårdens uppgifter och därför ska det i lagpunkten i fråga konstateras om tillämpningen av bestämmelsen även i landskapet Åland. I det här avseendet kompletterar tillämpningsbestämmelsen bestämmelsen om tillämpningsområde i 1 kap. 2 § 6 mom. i lagen. 

7.24  Lag om ändring av 28 § i lagen om vuxenutbildningsförmåner

28 §.Rätt att få och lämna ut uppgifter. Det föreslås att rätt att få information från välfärdsområdets myndigheter fogas till 1 mom. 

7.25  Lag om ändring av trafikförsäkringslagen

2 §. Definitioner. I 2 § definieras termer som används i trafikförsäkringslagen. Till 1 mom. 21 punkten föreslås det att definitionen av myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården fogas. Definitionen föreslås innefatta alla välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutingen till den del som de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

53 §. Förutsättningarna för ersättning för sjukvård. Det föreslås att det görs nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård som nämns i paragrafen är avsedda att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen och det föreslås att hänvisningarna till lagarna ersätts i paragrafen med hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

55 §. Rätt till fullkostnadsavgift för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. I paragrafens rubrik och i 1, 3 och 4 mom. föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. Samma ändring i innehållet föreslås även i 56 § 2 mom.  

81 §. Rätt att söka ändring för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. I paragrafens rubrik och i paragrafen föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Samtidigt föreslås det att hänvisningen i paragrafen till 6 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen ändras så den motsvarar den gällande Lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

7.26  Lag om ändring av 7 och 10 § i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen

7 §. Rehabilitering som avser arbets- eller funktionsförmågan. I 1 mom. föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningen i 1 mom. om sjukvården som föreskrivs hälsovårdscentralen eller sjukvårdsdistriktet i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) föreslås ändras till välfärdsområde för att motsvara ändringarna i hälso- och sjukvårdslagen. 

10 §.Lagens primära natur. I paragrafen föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen föreslås bli ändrade till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med vilken avses välfärdsområden och välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ), till den del som de ordnar social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). Samtidigt föreslås det att hänvisningarna i 3 mom. till de upphävda lagen om rehabilitering som ordnas av folkpensionsanstalten (610/1991) och lagen om rehabiliteringspenning (611/1991) ändras till en hänvisning till lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005). 

De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om rehabilitering som ersätts enligt trafikförsäkringslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om rehabilitering som ersätts tillämpas därför enligt trafikförsäkringslagen direkt i landskapet Åland. I paragrafen föreskrivs bland annat om ersättningar relaterade till kommunens socialvård och kommunens uppgifter relaterade till dessa. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen ändras i paragrafen till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för social- och hälsovården, fogas en bestämmelse om Åland till paragrafen. 

7.27  Lag om ändring av 1 § i patientförsäkringslagen

1 §.Lagens tillämpningsområde. I 2 mom. föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningen i paragrafen till kommunen föreslås bli ändrad till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med vilken avses välfärdsområden och välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ), till den del som de ordnar social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). Folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård som nämns i paragrafen är avsedda att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen och det föreslås att hänvisningarna till lagarna ersätts i paragrafen med hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.28  Lag om ändring av lagen om skada, ådragen i militärtjänst

6 a §. I paragrafen föreslås ändringar som föranleds av lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen, kommunalförbund eller samkommun föreslås bli ändrade till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med vilken avses välfärdsområden och välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ), till den del som de ordnar social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om skada, ådragen i militärtjänst hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om skada, ådragen i militärtjänst tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I paragraferna föreskrivs bland annat om ersättningarna som ska betalas på grundval av uppgifterna relaterade till kommunens socialvård. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen ändras i paragrafen till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för social- och hälsovården, fogas en bestämmelse om Åland till paragrafen. 

Ändringar med samma innehåll föreslås även i tillämpliga delar i 6 b §, 6 d § 1 mom. 1 punkten. Samtidigt föreslås det att olycksfallsverkets föråldrade namn i 6 b § korrigeras till Statskontoret. 

43 §. I paragrafen föreslås ändringar som föranleds av lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen, kommunalförbund eller samkommun föreslås ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård med vilken avses välfärdsområden och välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen, som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ), till den del som de ordnar social- och hälsovård enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om skada, ådragen i militärtjänst hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om skada, ådragen i militärtjänst tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I paragrafen föreskrivs om användning av rätten att föra talan på grundval av uppgifterna relaterade till kommunens socialvård. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen ändras i paragrafen till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för social- och hälsovården, fogas en bestämmelse om Åland till paragrafen. 

7.29  Lag om ändring av lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar

2 §.Definitioner. I 2 § definieras termer som används i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar. Det föreslås att definitionen av myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården fogas till 1 mom. 12 punkten. Definitionen föreslås innefatta alla välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen till den del som de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

36 §.Ersättning för sjukvårdskostnader. I 1 mom. föreslås ändringar som föranleds av lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård som nämns i paragrafen är avsedda att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen och det föreslås att hänvisningarna till lagarna ersätts i paragrafen med hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

40 §.Rätt till fullkostnadsavgift för den myndighet som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovård. I rubriken och 1 och 3 mom. föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. Ändringar med samma innehåll föreslås i tillämpliga delar även i 41 § 2 mom., 117 §, 126 § 1 mom., 238 § 2 mom. och 266 § 3 mom. 

143 §.Utbetalning av ersättning till myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården eller Folkpensionsanstalten. I paragrafens rubrik och i paragrafen föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. 

Dessutom föreslås det att hänvisningen i rubriken och 3 mom. till socialvårdslagen och dess organ ska slopas. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I paragrafen föreskrivs bland annat om ersättningarna som ska betalas på grundval av uppgifterna relaterade till kommunens socialvård. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för social- och hälsovården, fogas en bestämmelse om Åland till paragrafen. 

145 §. Ersättningarnas inbördes företrädesordning. I paragrafens inledande stycke och i 7 punkten föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. 

7.30  Lag om ändring av lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar

4 §.Övriga definitioner och hänvisningsbestämmelser. I 4 § definieras termer som används i lagen om lantbruksföretagares olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar. Till 1 mom. 9 punkten föreslås det att en definition av myndigheten som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården fogas. Definitionen föreslås innefatta alla välfärdsområden som avses i 5 § i lagen om välfärdsområden ( / ) samt välfärdsområdena i landskapet Nyland, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen till den del som de ordnar social- och hälsovård i enlighet med lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

38 §.Ersättning för sjukvård inom den offentliga hälso- och sjukvården. I paragrafen föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. Ändringar med samma innehåll föreslås i tillämpliga delar även i 80 §, 85 § 1 mom., 136 § 2 mom. och 168 § 3 mom. 

97 §.Betalning av ersättningen till någon annan än den skadade. I paragrafens 4 punkt föreslås nödvändiga ändringar som föranleds av inrättandet av välfärdsområdena samt lagstiftningen om verkställandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Det föreslås att hänvisningarna i paragrafen till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till myndigheten som ansvarar för ordnande av social- och hälsovård. Dessutom föreslås det att hänvisningen i 4 punkten till socialvårdslagen och dess organ ska slopas. Det föreslås att en ändring med samma innehåll görs i inledningen i 98 § och i 10 punkten. 

7.31  Lag om ändring av lagen om pension för arbetstagare

57 §.Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

119 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till socialvårdslagen eller organet enligt 6 § 1 mom. i nämnda lag, till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

121 §.Tidsfrist för framställande av betalningsyrkande. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till kommunen, samkommunen eller socialvårdens organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

122 §.Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke. Det föreslås att paragrafens rubrik och 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna i dessa till socialvårdslagen eller till organet enligt 6 § 1 mom. i nämnda lag, till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen i 1 mom. till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 4 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

123 §.Utbetalningsordning för pension. Det föreslås att paragrafens inledande stycke samt 8, 9 och 15 punkterna ska ändras så att hänvisningarna i dessa till kommunen, samkommunen eller organen i socialvårdslagen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för arbetstagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för arbetstagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

7.32  Lag om pension för företagare

2 a §. Tillämpning i landskapet Åland.De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för företagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för företagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

54 §.Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

104 §.Betalning av pension till annan än företagaren. Det föreslås att 1 mom. 2 och 4 punkter ändras så att hänvisningarna i dessa till organ i socialvårdslagen eller kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

7.33  Lag om pension för lantbruksföretagare

2 a §. Tillämpning i landskapet Åland. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pension för lantbruksföretagare hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pension för lantbruksföretagare tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

63 §.Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

98 §.Betalning av rehabiliteringsförmån och pension till annan än till mottagaren av förmånen. 1 mom. 3 och 5 punkten föreslås ändras så att hänvisningarna i dessa till ett organ eller en kommun enligt socialvårdslagen föreslås ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

7.34  Lag om ändring av lag om sjömanspensioner

57 §. Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

116 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till socialvårdslagen och organet enligt 6 § 1 mom. i nämnda lag, till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

118 §.Tidsfrist för framställande av betalningsyrkande. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till kommunen, samkommunen eller socialvårdens organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

119 §.Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke. Det föreslås att paragrafens rubrik och 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna i dessa till socialvårdslagen eller till organet enligt 6 § 1 mom. i nämnda lag ändras till hänvisningar till välfärdsområdet.Hänvisningen i 1 mom. till boendekommunen föreslås bli ändrat så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 4 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

120 §.Utbetalningsordning för pension. Det föreslås att paragrafens inledande stycke och 8, 9 och 15 punkterna ska ändras så att hänvisningarna i paragrafen till kommunen, samkommunen eller organen i socialvårdslagen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om sjömanspensioner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om sjömanspensioner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

7.35  Lag om ändring av pensionslagen för den offentliga sektorn

66 §. Tidigare makes rätt till pension. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

85 §.Arbetsinkomster som berättigar till pension. Det föreslås att 3 mom. 13 punkten ändras så att välfärdsområdet fogas som betalare av mötesarvode för förtroendeuppdrag och samtidigt föreslås en språklig korrigering i paragrafen med avseende på kommunen.  

Det föreslås att det fogas ett nytt 6 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

131 §.Betalning av pension till Folkpensionsanstalten eller ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till organet enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen, till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet.  

Det föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

132 §.Tiden för framställande av regressanspråk. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till organ i socialvårdslagen, kommunen eller samkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

133 §.Betalning av pension till ett välfärdsområde på basis av samtycke. Det föreslås att paragrafens rubrik och 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna i dessa till ett organ enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen eller till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet.Hänvisningen i paragrafen till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 4 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

134 §.Utbetalningsordning för pension. Det föreslås att paragrafens inledande stycke och 8, 9 och 15 punkterna ska ändras så att hänvisningarna i dessa till organen enligt socialvårdslagen, kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det fogas ett nytt 2 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i pensionslagen för den offentliga sektorn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och pensionslagen för den offentliga sektorn tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

7.36  Lag om ändring av folkpensionslagen

63 §.Förmånsbeslut. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till det kommunala organet ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

67 §.Betalning av en förmån till ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till organet enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen och det kommunala organet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen i paragrafen till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

86 §.Uppgifter för avgörande av en förmån. Det föreslås att 1 mom. 1 punkten ändras så att hänvisningen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

112 a §.Tillämpning i landskapet Åland. De angelägenheter som det föreskrivs om i folkpensionslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och folkpensionslagen tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

7.37  Lag om ändring av 18 § i lagen om garantipension

18 §.Betalning till ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till organet enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen och det kommunala organet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen i paragrafen till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

38 a §. Tillämpning i landskapet Åland. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om garantipension hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om garantipension tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

7.38  Lag om ändring av 1 och 19 § i lagen om frontmannapension

1 §. Det föreslås att det fogas ett nytt 4 mom. till paragrafen. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om frontmannapension hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om frontmannapension tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden fogas en bestämmelse till paragrafen om landskapet Åland. 

19 §. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till hemkommunen och hänvisningarna i 2 mom. till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

7.39  Lag om ändring av 21 § i lagen om pensionsstöd

1 a §. Tillämpning i landskapet Åland.De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om pensionsstöd hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om pensionsstöd tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningarna till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om Åland. 

21 §.Betalning av pensionsstödet till ett välfärdsområde. Det föreslås att paragrafen och dess rubrik ändras så att hänvisningarna i dessa till organet enligt 6 § 1 mom. i socialvårdslagen och det kommunala organet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen i paragrafen till boendekommunen föreslås bli ändrad så den hänvisar till hemkommunen i välfärdsområdet. 

7.40  Lag om ändring av hälso- och sjukvårdslagen

1 kap. Allmänna bestämmelser 

1 §.Tillämpningsområde. I 1 mom. ändras hänvisningen till tillhandahållandet av den hälso- och sjukvård som kommunerna enligt folkhälsolagen (66/1972) och lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) är skyldiga att ordna och på innehållet i denna hälso- och sjukvård till en hänvisning till tillhandahållandet av den hälso- och sjukvård som välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) samt lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ( / ) är skyldiga att ordna och på innehållet i denna hälso- och sjukvård. 

Med avseende på Nylands välfärdsområde och Helsingfors stad tillämpas enligt 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland dessutom vad som föreskrivs om välfärdsområden och ordnandet av social- och hälsovård i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) eller någon annanstans i lagen om annat inte föreskrivs i denna lag. Med anledning av ovannämnda bestämmelse hänvisar de bestämmelser som ändras i propositionen endast till välfärdsområdet som även avser Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad. I 2 § 5 mom. i nämnda lag föreskrivs dessutom att det på HUS-sammanslutningen även tillämpas vad som föreskrivs någon annanstans i lagen om ordnandet av hälsovård. Till bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen föreslås det att de uttryckliga hänvisningarna till HNS-sammanslutningen endast fogas till den del som det bedöms vara särskilt nödvändigt för att öka tillämpningen och förståelsen. 

Till 1 mom. fogas att 21 § i lagen tillämpas på miljö- och hälsoskyddet som kommunen ordnar. 

Enligt det gällande 2 mom. gäller vad som i denna lag bestäms om kommuner på motsvarande sätt de samarbetsområden som avses i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007). Lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform (490/2014) som förlängde giltighetstiden för ovannämnda lag är avsedd att upphävas i samband med propositionen och organiseringsansvaret för hälsovården överförs från kommunerna till välfärdsområdena i samband med social- och hälsovårdsreformen. Momentet föreslås bli upphävt. 

Paragrafens 3 mom. blir 2 mom. och ändras inte. 

I 4 mom. föreskrivs det om tillämpningen av lagen på landskapet Åland. Enligt gällande reglering tillämpas lagen inte på landskapet Åland, med undantag för bestämmelserna i 60 och 63 § om utbildningsersättning som ska betalas till verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården. Till paragrafen fogas som en teknisk precisering en hänvisning till att även 60 a §, i vilken det föreskrivs om ersättning för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt, ska tillämpas på landskapet Åland. I 60 a § finns det redan bestämmelser om att ersättning från staten betalas till hälso- och sjukvårdsmyndigheten i landskapet Åland.  

2 §.Lagens syfte. I 5 punkten ändras hänvisningen till samarbetet mellan kommunens olika branscher till samarbete mellan välfärdsområdets olika branscher samt mellan välfärdsområdet och kommunen. 

3 §.Definitioner. I 2 punkten ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till miljö- och hälsoskyddet slopas och dess uppgifter överförs inte från kommunerna till välfärdsområdet. 

I den gällande 6 punkten definieras specialupptagningsområde som ett område som utsetts i enlighet med 9 § i lagen om specialiserad sjukvård och som består av två eller flera sjukvårdsdistrikt. I 6 punkten definieras i fortsättningen i stället för specialupptagningsområdet samarbetsområdet med vilket avses ett område som definieras i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

4 §. Hälso- och sjukvårdens verksamhetsbetingelser. Enligt det gällande 1 mom. ska kommunerna anvisa tillräckliga resurser för främjandet av hälsa och välfärd, som utgör grunden för statsandelen för den kommunala basservicen, och för hälso- och sjukvårdstjänster. Enligt samma moment ska kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt förfoga över ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. I fortsättningen föreskrivs det om kommunens skyldighet att främja invånarnas välfärd och hälsa i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och om motsvarande skyldighet för välfärdsområdet i 7 § i nämnda lag. I 8 § i samma lag föreskrivs det å sin sida om organiseringsansvaret för hälso- och sjukvården. Enligt 8 § 2 mom. ska välfärdsområdet för att fullfölja sitt organiseringsansvar ha yrkesutbildad personal inom social- och hälsovård som verksamheten förutsätter samt administrativ och övrig personal i sin tjänst. 

Enligt det gällande 2 mom. ska ledningen för en verksamhetsenhet ha sådan multidisciplinär kompetens som främjar en högkvalitativ och säker vård, samarbetet mellan olika yrkesgrupper och utvecklandet av vård- och verksamhetsmetoder. I 8 § 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård finns en motsvarande bestämmelse om sektorsövergripande sakkunskap som krävs för ledningen av välfärdsområdets social- och hälsovård. 

I det gällande 3 mom. föreskrivs även om att hälso- och sjukvårdspersonalen i en kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska sammansättningsmässigt och numerärt svara mot behovet i området. 

Enligt gällande 4 mom. ska kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt förfoga över ändamålsenliga lokaler och ändamålsenlig utrustning för funktionerna inom hälso- och sjukvården. Med avseende på välfärdsområdena ingår motsvarande förutsättning i 8 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

Det föreslås att paragrafen upphävs. 

5 §.Skyldighet som gäller fortbildning. Den gällande 5 § ålägger kommunen och samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt att se till att hälso- och sjukvårdspersonalen i tillräcklig utsträckning deltar i fortbildning inom hälso- och sjukvård. Motsvarande bestämmelse om upprätthållande av social- och hälsovårdspersonalens yrkeskompetens finns i 59 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

6 §.Språket i samband med hälso- och sjukvårdstjänster. I den gällande 6 § föreskrivs om språket i samband med hälso- och sjukvårdstjänster. I fortsättningen föreskrivs om språket i samband med tjänster i 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

7 §.Enhetliga grunder för vård. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommuner och samkommuner för sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till välfärdsområden. I 2 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till välfärdsområdets olika aktörer. 

8 §.Kvalitet och patientsäkerhet. Enligt gällande 2 mom. ska den kommunala primärvården ansvara för samordningen av den samlade vården av en patient, om inte något annat särskilt avtalas. Innehållet i momentet ersätts med en hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

9 §. Registret över patientuppgifter och behandling av patientuppgifter.I gällande 1 mom. föreskrivs om ett gemensamt register inom hälso- och sjukvården. Enligt momentet bildar journalhandlingarna inom den kommunala primärvården och specialiserade sjukvården för dem som bor inom området för en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ett gemensamt register inom hälso- och sjukvården. Alla verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården som har anslutit sig till det gemensamma registret är registeransvariga till den del som gäller deras egna journalhandlingar. I fortsättningen finns inga samkommuner för sjukvårdsdistrikt och gemensamma register som avses i momentet och då registeransvaret överförs till välfärdsområdena i samband med social- och hälsovårdsreformen föreskrivs det om registerföringen av kund- och patientuppgifter i 58 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Enligt 1 mom. i paragrafen ovan är välfärdsområdet registeransvarig såsom avses i Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning för de klient- och journalhandlingar inom social- och hälsovården som uppkommit i den verksamhet som omfattas av dess organiseringsansvar och för de klient- och journalhandlingar inom social- och hälsovården som överförts från kommunernas och samkommunernas förvaltning till välfärdsområdet. 

I gällande 9 § 2 mom. föreskrivs om behandlingen av personuppgifter. Trots att bestämmelsen uppkommit i samverkan med grundlagsutskottet (GrUU 41/2010) är den väldigt öppen och behandlingen av personuppgifter är inte kopplad till nödvändighet. Dessutom anges inte tydligt i momentet vilken instans som fattar beslut om överlåtande av patientuppgifter. Tydligen fattar ingen instans beslut om överlåtandet utan all behandling är användning. Å andra sidan talas det dock i 3 mom. om överlåtelse mellan verksamhetsenheterna. Bestämmelsen härstammar från tiden innan dataskyddsförordningen och vid utarbetningen av denna har alltså ingen bedömning gjorts om det eventuellt är fråga om ett gemensamt register enligt artikel 26 i dataskyddsförordningen. 

I de gällande 2 och 3 mom. föreskrivs om patientens möjlighet att förbjuda utlämnande av uppgifter mellan verksamhetsenheterna. Informeringen av behandlingen av personuppgifter föreskrivs också i artikel 13 och 14 i dataskyddsförordningen vilka inte möjliggör nationellt rörelsefrihet. 

Enligt det gällande 4 mom. ska användningen av patientuppgifterna följas upp på det sätt som anges i 5 § i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007). Det ska datatekniskt säkerställas att en vårdrelation existerar mellan patienten och den som begärt uppgifter. Den registrerades rättigheter förblir desamma trots byte av personuppgiftsansvarig. Välfärdsområdet ansvarar således även i fråga om de handlingar som överförts till välfärdsområdet till exempel för att den registrerades rätt till insyn tillgodoses och felaktiga uppgifter rättas och för att uppgifter lämnas ut eller inte lämnas ut. I 58 § 1 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård hänvisas informativt till centrala lagar som föreskriver om klient- och patientuppgifter och behandlingen av dessa. I klientuppgiftslagen föreskrivs till exempel om patientens samtycke till utlämnande av uppgifter samt om rätten att begränsa samtycket genom förbud. Utlämnande av uppgifter förutsätter att vårdrelationen säkerställs datatekniskt. Enligt 58 § 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård får välfärdsområdet oberoende av sekretessbestämmelserna till en privat tjänsteproducent som producerar social- och hälsovårdstjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar lämna ut sådana klient- och patientuppgifter ur välfärdsområdets klient- och patientregister som är nödvändiga för att producera och tillhandahålla tjänster för en kund. 

I det gällande 5 mom. hänvisas till samkommunen för ett sjukvårdsdistrikts skyldighet att ansvara för den samordning som det gemensamma registret kräver och se till att skyldigheterna enligt 2 och 3 mom. följs vid utlämnande av uppgifter med hjälp av informationssystem. I fortsättningen finns inga gemensamma patientregister och samkommuner för sjukvårdsdistrikt. Den personuppgiftsansvariges ansvar överförs till välfärdsområdet i samband med reformen. 

Registerföringen av klient- och patientuppgifterna i Nyland föreskrivs i 24 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland. Paragrafen motsvarar innehållsmässigt 58 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I samma sammanhang föreslås det att det endast görs nödvändiga ändringar i registeransvaret till följd av ändringar i organiseringsansvaret. Det föreskrivs fortfarande om behandlingen av personuppgifter i flera gällande speciallagar för social- och hälsovården. Regeringens proposition om en ny kunduppgiftslag (RP 212/2020) är dessutom under beredning i riksdagen, den främjar å sin sida betydligt klient- och patientuppgifternas rörlighet, inte bara i Nyland utan mellan offentliga och privata tjänsteproducenter av social- och hälsovård i hela Finland. 

Vid social- och hälsovårdsministeriet har det inletts ett projektprogram för att förnya lagstiftningen om informationshanteringen inom social- och hälsovården. Syftet med reformen är att skapa en enhetlig lag om behandlingen av klientuppgifter inom social- och hälsovården som innehåller bestämmelser om dataskydd, behandlingen av handlingar, riksomfattande informationssystemtjänster och om styrningen av informationshanteringen. Författningsgrunden för informationshanteringen inom social- och hälsovården ska således bilda en tydlig, enhetlig och omfattande helhet som motsvarar kraven i grundlagen och Europeiska unionens allmänna dataskyddsförordning samt stöda utvecklingen av servicesystemet och tjänsterna inom social- och hälsovården och integrationen av social- och hälsovården. 

Det föreslås att paragrafen upphävs. 

10 §.Tjänsternas tillgänglighet och lika tillgång till tjänster. I den gällande paragrafen föreskrivs om kommunens och samkommunen för sjukvårdsdistriktets skyldighet att planera och genomföra tjänster på ett sätt som invånarnas behov kräver. I fortsättningen föreskrivs om tjänsternas tillgång och tillgänglighet i 4 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

2 kap. Främjande av hälsa och välfärd 

11 §.Att beakta hälso- och välfärdskonsekvenser.I den gällande paragrafen föreskrivs om beaktandet av hälso- och välfärdskonsekvenserna i kommunens och samkommunen för sjukvårdsdistriktets beredning av beslut och avgöranden. I fortsättningen föreskrivs om kommunens skyldighet att på förhand bedöma och beakta konsekvenserna som deras beslut har på människornas välfärd och hälsa enligt befolkningsgrupp i 6 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I 7 § 2 mom. i nämnda lag föreskrivs om samma skyldighet för välfärdsområdets del. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

12 §. Att främja hälsa och välfärd i kommunerna. I den gällande paragrafen föreskrivs om främjandet av hälsa och välfärd i kommunen. I fortsättningen föreskrivs detta i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I 7 § i nämnda lag föreskrivs på motsvarande sätt om främjandet av välfärd och hälsa på välfärdsområdet. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

13 §.Hälsorådgivning och hälsoundersökningar och 14 §.Screening. Hänvisningarna i paragraferna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

15 §.Rådgivningsbyråtjänster. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

I 3 mom. ändras hänvisningen till kommunens primärvård till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningarna till instanser inom välfärdsområdet som välfärdsområdet måste samarbeta med vid ordnandet av rådgivningstjänster slopas. I fortsättningen nämns alltså i det här sammanhanget uttryckligen endast instanser som ansvarar för småbarnspedagogiken och inte instanser som ansvarar för barnskyddet, annan socialvård och specialiserad sjukvård som i den gällande lagen. Genom social- och hälsovårdsreformen ansvarar välfärdsområdet själv, med undantag för småbarnspedagogiken, för de branscher som det gällande momentet hänvisar till och med vilka de ansvariga instanserna ska samarbeta. De olika branscherna som överförs till välfärdsområdets ansvar ska samarbeta även i fortsättningen. 

18 §.Företagshälsovård. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. I 3 mom. preciseras dessutom med hänvisningar till bestämmelsen om lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdet kan, med beaktande av vad som föreskrivs i 131-133 och 137 § i lagen om välfärdsområden ( / ) om verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden, enligt egen bransch producera sjukvårds- och andra hälso- och sjukvårdstjänster som avses i 14 § lagen om företagshälsovård för arbetstagare vars arbetsgivare verkar inom området på grundval av avtal som ingåtts med arbetsgivaren. Motsvarande avtal kan också ingås med företagare och andra som utför eget arbete. 

19 §.Hälso- och sjukvård för sjömän. Enligt 19 § ska Fredrikshamn, Helsingfors, Kemi, Kotka, Uleåborg, Jakobstad, Björneborg, Raumo, Nyslott, Åbo och Vasa för sjömän, oberoende av deras hemvist, upprätthålla hälso- och sjukvårdstjänster som omfattar mun- och tandvård, samt för sjömän, oberoende av på vilken ort rederiet finns, tillhandahålla sådan företagshälsovård som arbetsgivaren ska ordna enligt 12 § i lagen om företagshälsovård eller annan lag. I fortsättningen gäller dessa skyldigheter Helsingfors stad samt välfärdsområdena på vilka de uppräknade städerna är belägna. På så sätt ändras hänvisningen i paragrafen till de uppräknade städerna till hänvisningar till Helsingfors stad samt välfärdsområdena där ifrågavarande städer är belägna.  

21 §. Miljö- och hälsoskydd.Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom.om behörighetskravet för chefen som ansvarar för miljö- och hälsoskyddsverksamheten. Enligt momentet ska chefen ha en för branschen lämplig högskoleutbildning och tillräcklig erfarenhet och sakkännedom om uppgifter relaterade till verkställandet av miljö- och hälsoskyddet. Bestämmelsen i ärendet överförs från 41 § 2 mom. i folkhälsolagen (66/1972) till hälso- och sjukvårdslagen eftersom folkhälsolagen är avsedd att upphävas i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen. 

2 mom. överförs oförändrat till 3 mom. 

22 §.Intyg. Hänvisningen i paragrafen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

3 kap. Sjukvård 

24 §.Sjukvård och 25 §.Hemsjukvård. I 24 § 1 mom. och 25 § 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

26 §.Mun- och tandvård. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

Enligt det gällande 2 mom. ska den kommunala primärvården när den ordnar mun- och tandvårdstjänster samarbeta med personalen inom den specialiserade sjukvården, den övriga hälso- och sjukvården och socialvården. Genom social- och hälsovårdsreformen ansvarar välfärdsområdet för verksamheten som det hänvisas till i momentet och som förutsätter samarbete. Momentet föreslås bli upphävt. De olika branscherna som överförs till välfärdsområdets ansvar ska samarbeta även i fortsättningen. 

27 §.Mentalvårdsarbete. I 1 och 3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Till 3 mom. fogas en hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

28 §.Alkohol- och drogarbete. I 1 och 3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Till 3 mom. fogas en hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

29 §.Medicinsk rehabilitering. I 1,3 och 4 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

I 5 mom. korrigeras laghänvisningarna till hänvisningar till de gällande lagarna. 

30 §.Samarbete och hänvisning till annan rehabilitering. I 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen till primärvården ("och som det inte är ändamålsenligt att ordna inom primärvården") slopas. Med undantag av arbetsförvaltnings- och undervisningsmyndigheternas samt Folkpensionsanstaltens tjänster är välfärdsområdet i fortsättningen den instans som ordnar tjänsterna som avses i momentet och som personen efter behov ska hänvisas till. På så sätt slopas hänvisningarna inom välfärdsområdet så att man i fortsättningen inte hänvisar till sjukvårdsdistriktet och socialmyndigheten i momentet. I 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om samordningen av klienternas tjänster. 

31 §. Handräckning. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunens primärvård till en hänvisning till välfärdsområdet. Korrigering av gränsbevakningsväsendet till den korrekta formen Gränsbevakningsväsendet. 

I 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen till organet som avses i 6 § 1 mom. i folkhälsolagen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

4 kap. Samarbete inom hälso- och sjukvården samt regional service 

32 §.Samarbete mellan socialvården och hälso- och sjukvården. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunens primärvård och samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till barndagvården ändras till en hänvisning till kommunens småbarnspedagogik. Dessutom ändras ordföljden samt formuleringen "När den kommunala primärvården eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt (--) ska den samarbeta med socialvården och med barndagvården" till formuleringen "ska hälso- och sjukvården och socialvården samarbeta sinsemellan och med kommunens småbarnspedagogik". 

I 2 mom. ändras hänvisningen till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården som är anställd hos den kommun eller samkommun som ansvarar för hälso- och sjukvården till en hänvisning till en yrkesutbildad person inom välfärdsområdets hälso- och sjukvård. 

33 §.Samarbete mellan primärvården och den specialiserade sjukvården. I paragrafen ändras hänvisningarna till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområden och HUS-sammanslutningen. 

I 1 mom. slopas hänvisningen till samarbetet med kommunen som ansvarar för primärvården. 

I 2 och 3 mom. ändras hänvisningarna till den kommunala hälso- och sjukvården till hänvisningar till välfärdsområdets och HUS-sammanslutningens hälso- och sjukvård i formatet ”sin hälso- och sjukvård”.  

34 §.Plan för ordnande av hälso- och sjukvård. I den gällande paragrafen föreskrivs om skyldigheten att kommuner inom samma samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska göra upp en plan för ordnande av hälso- och sjukvård utifrån uppföljningsuppgifter om invånarnas hälsa och invånarnas servicebehov. I fortsättningen föreskrivs om social- och hälsovårdens servicestrategi i 11 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I servicestrategin ställer välfärdsområdet bland annat upp målsättningar för hur social- och hälsovårdstjänsterna genomförs med beaktande på invånarnas behov, lokala omständigheter och tjänsternas tillgång och tillgänglighet i välfärdsområdet. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

35 §.Forskning och utveckling inom primärvården. Paragrafens rubrik "Primärvårdsenheter" ändras till "Forskning och utveckling av primärvården". 

Enligt det gällande 1 mom. ska en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ha en primärvårdsenhet som har multidisciplinär kompetens på hälsoområdet och som stöder arbetet med att ta fram en plan för ordnande av hälso- och sjukvård i enlighet med 34 §. Det föreslås att 34 § blir upphävd med anledning av skälen i motiveringen till bestämmelsen ovan. Så som beskrivs i motiveringarna i 34 § ska välfärdsområdet i fortsättningen utarbeta en servicestrategi för social- och hälsovården som avses i 11 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Momentet föreslås bli upphävt. 

I paragrafen blir 2 mom. 1 mom. och hänvisningen till primärvårdsenheten ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

36 §.Regionalt främjande av hälsan, funktionsförmågan och den sociala tryggheten. I den gällande paragrafen föreskrivs att om samkommunen för ett sjukvårdsdistrikts skyldighet att erbjuda sakkunskap och stöd till kommunerna genom att ordna utbildning, sammanställa uppföljningsuppgifter som gäller välfärd och hälsa och genom att se till att dokumenterat effektiva handlingsmodeller och goda rutiner för förebyggande av sjukdomar och problem sprids till kommunerna. I paragrafen föreskrivs dessutom om beredningen av de regionala strategierna och planerna för främjandet av hälsan och välfärden i samarbete med kommunerna. I 7 § 4 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om välfärdsområdenas skyldighet att samarbeta för främjandet av välfärden och hälsan i kommunerna i området och stöda dem med sin sakkunnighet. I samma moment föreskrivs om välfärdsområdets skyldighet att förhandla med kommunerna i området om målsättningar, åtgärder, samarbete och uppföljning med avseende på främjandet av välfärden och hälsan. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

37 §.Utveckling, utbildning och forskning vid hälsovårdscentraler. I 1,3 och 4 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. I 1 mom. ändras hänvisningarna till primärvårdsenheten i samkommunen för sjukvårdsdistriktet samt till primärvårdsenheten till hänvisningar till den specialiserade sjukvårdsenheten. 

38 §.Regional beredskap för hälso- och sjukvård och statens medverkan i upprätthållande av beredskapen. I gällande 1 mom. föreskrivs om beredskapen för störningssituationer och exceptionella situationer, hälso- och sjukvårdens skyldighet att utarbeta en regional beredskapsplan samt skyldigheten att lämna information för skötseln av uppgifter relaterade till beredskapen och förberedelserna. I fortsättningen föreskrivs det om beredskap i 50 och 51 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I det gällande 2 mom. föreskrivs om statens medverkande med sin finansiering för upprätthållandet av beredskapen som behövs inom hälso- och sjukvården och för skötseln av exceptionella situationer. I fortsättningen föreskrivs det om statens finansiering av upprätthållandet av beredskapen och skötseln av störningssituationer i 52 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

Det föreslås att paragrafen upphävs. 

39 §.Prehospital akutsjukvård. I 1 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet och HNS-sammanslutningen. Enligt 5 § 2 mom. 4 punkten i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ansvarar HNS-sammanslutningen för organiseringen av den prehospitala akutsjukvården som avses i 39 § i hälso- och sjukvårdslagen. 

Enligt det gällande 2 mom. kan en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt organisera den prehospitala akutsjukvården inom hela sitt område eller en del av det genom att sköta verksamheten själv, genom att ordna vården i samarbete med räddningsväsendet i området eller med en annan samkommun för ett sjukvårdsdistrikt eller genom att anskaffa servicen från någon annan serviceproducent. Momentet föreslås ändras så att välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen kan besluta om tillhandahållandet av akutsjukvård genom att iaktta vad som föreskrivs i lagen om ordnande av social- och hälsovård och i räddningslagen (379/2011).  

I 3 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen samt hänvisningarna till specialupptagningsområdet till hänvisningar till samarbetsområdet. Den finska termen palvelutasopäätös (beslut om servicenivå) ändras till plural. Enligt förslaget fattar välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen beslut om servicenivån för akutsjukvården. 

40 §.Den prehospitala akutsjukvårdens innehåll. I 2 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområden och HNS-sammanslutningen.  

5 kap. Arbetsfördelninginom den specialiserade sjukvården 

Rubriken ”Specialupptagningsområde” ändras till ” Arbetsfördelningen inom en specialiserade sjukvården”. Specialupptagningsområdena ersätts i samband med social- och hälsovårdsreformen med social- och hälsovårdens samarbetsområden som avses i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

42 §.Specialupptagningsområdets uppgifter. Enligt den gällande paragrafen ska sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde tillsammans ordna specialiserad sjukvård inom sitt område. En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt som har ett universitetssjukhus ska ordna högspecialiserad sjukvård inom sitt upptagningsområde. Sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde ska tillsammans sörja för den styrning och rådgivning som de kommuner och sjukvårdsdistrikt som hör till samma specialupptagningsområde behöver när det gäller att tillhandahålla specialiserad sjukvård och fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonalen och att organisera den vetenskapliga forskningen och utvecklingen. Specialupptagningsområdena ersätts i samband med social- och hälsovårdsreformen med social- och hälsovårdens samarbetsområden som avses i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I 34 § i nämnda lag föreskrivs om välfärdsområden som upprätthåller universitetssjukhus. I 36 § föreskrivs om välfärdsområdenas skyldighet, som omfattas av samma samarbetsområde för social- och hälsovården, att ingå ett samarbetsavtal. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

42 a §. Uppgifter relaterade till beredskap och förberedelser. I den gällande paragrafen föreskrivs om uppgifterna relaterade till sjukvårdsdistriktets som upprätthåller universitetssjukhuset och social- och hälsovårdsministeriets beredskap och förberedelse. I fortsättningen föreskrivs om beredskapen inom social- och hälsovårdens samarbetsområde samt om social- och hälsovårdsministeriets roll i 51 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

43 §.Avtal om ordnande av specialiserad sjukvård. I den gällande paragrafen föreskrivs om specialupptagningsområdets samkommuner för sjukvårdsdistriktets skyldighet att ingå avtal om ordnande av specialiserad sjukvård samt om frågor som avtalas däri. Specialupptagningsområdena ersätts i samband med social- och hälsovårdsreformen med social- och hälsovårdens samarbetsområden som avses i 35 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I fortsättningen föreskrivs om välfärdsområdenas skyldighet, som omfattas av samma samarbetsområde för social- och hälsovården, att ingå ett samarbetsavtal samt om frågorna som avtalas däri i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I det gällande 4 mom. föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning enligt vilket närmare bestämmelser om frågor som det ska avtalas om i avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård får utfärdas genom förordning av statsrådet. I 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård finns motsvarande bemyndigande att utfärda förordning. Enligt 4 mom. kan dessutom statsrådet bestämma om avtalets innehåll om samkommunerna inte kan enas om hur den specialiserade sjukvården ska ordnas eller om avtalet inte uppfyller villkoren. I 38 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om statsrådets befogenhet att besluta om välfärdsområdenas samarbetsavtal. 

Det föreslås att paragrafen upphävs. 

44 §.Samarbete mellan samkommuner för sjukvårdsdistrikt som hör till olika specialupptagningsområden. Enligt den gällande paragrafen kan samkommuner för sjukvårdsdistrikt som hör till olika specialupptagningsområden ingå avtal om samarbete i fråga om den specialiserade sjukvården, om detta är nödvändigt för att tillgodose en finsk-, svensk- eller samiskspråkig patients språkliga rättigheter eller för att genomföra arbetsfördelningen i fråga om hälso- och sjukvårdstjänsterna. I fortsättningen föreskrivs det om samarbetet i välfärdsområdena i 8 kap. i lagen om välfärdsområden. Enligt motiveringarna i 52 § (samarbetsformer) i lagen "kan sådant samarbete bli aktuellt till exempel i situationer där välfärdsområden genom samarbete kan ... främja genomförandet av språkliga rättigheter och trygga tillgången till särskild sakkunskap". I 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om samarbetsavtal mellan välfärdsområden som hör till ett samarbetsområde för social- och hälsovården. Enligt 2 mom. ska samarbetsavtalet främja bland annat språkliga rättigheter. I 39 § i nämnda lag föreskrivs dessutom om samarbetet mellan tvåspråkiga välfärdsområden. Det föreslås att 44 § i hälso- och sjukvårdslagen upphävs. 

45 §.Arbetsfördelning och centralisering av vissa uppgifter inom den specialiserade sjukvården. I 4 mom. ändras hänvisningen till samkommunerna för sjukvårdsdistrikten med ett universitetssjukhus till en hänvisning till välfärdsområden med ett universitetssjukhus samt till HUS-sammanslutningen. Dessutom ändras hänvisningen till samkommunerna med ett universitetssjukhus till en hänvisning till välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen. Enligt 5 § 2 mom. 1 punkten i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ansvarar HNS-sammanslutningen för ordnandet av tjänster som med stöd av 45 § i hälso- och sjukvårdslagen centraliseras till HNS-sammanslutningen. 

Hänvisningen till avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård som avses i 43 § ändras till en hänvisning till samarbetsavtalet som föreskrivs i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

6 kap Att få vård 

47 §.Val av vårdenhet för icke-brådskande vård. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. I 2 mom. ändras hänvisningen till personens boende eller vistelse utanför sin hemkommun till en hänvisning till personens boende och vistelse utanför sin hemkommun på ett sådant välfärdsområde där personens hemkommun inte finns. I momentet ändras också hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. I 3 mom. ändras hänvisningen till den kommunala specialiserade sjukvårdsenheten på specialupptagningsområdet där personens hemkommun finns till en hänvisning till välfärdsområdets specialiserade sjukvårdsenhet på samarbetsområdet där personens hemkommun finns. I momentet ändras även hänvisningarna till specialupptagningsområdet till en hänvisning till samarbetsområdet. I 4 mom. ändras hänvisningen till den kommunala enheten inom den specialiserade sjukvården i specialupptagningsområdet till en hänvisning till välfärdsområdets specialiserade sjukvårdsenhet och HUS-sammanslutningen. I 5 mom. ändras hänvisningarna till specialupptagningsområdet och specialupptagningsområdets sjukvårdsdistrikt till hänvisningar till samarbetsområdet. Uttrycket ”eller då någon annan omständighet oundgängligen kräver” ändras till det språkligt mer smidiga uttrycket ”och situationer där någon annan orsak oundgängligen kräver”. 

48 §.Utvidgat val av vårdenhet för icke-brådskande vård. I paragrafen ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet och hänvisningen till den kommunala specialiserade sjukvården till en hänvisning til välfärdsområdets specialiserade sjukvård. 

50 §.Brådskande vård. I 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom fogas en hänvisning till HNS-sammanslutningen med avseende på annan än brådskande mottagningsverksamhet för hälso- och sjukvård. Enligt 5 § 2 mom. 3 punkten i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland ansvarar HNS-sammanslutningen för ordnandet av brådskande vård med undantag av brådskande mottagningsverksamhet för hälso- och sjukvård som avses i 50 § i hälso- och sjukvårdslagen. 

I 3 mom. ändras hänvisningen till Helsingfors och Nylands, Egentliga Finlands, Satakunta, Birkalands, Päijät-Häme, Södra Karelens, Norra Karelens, Norra Savolax, Mellersta Finlands, Vasa, Syd-Österbottens, Norra Österbottens och Lapplands sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till HUS-sammanslutningen samt Egentliga Finlands, Satakunta, Birkalands, Päijät-Häme, Södra Karelens, Norra Karelens, Norra Savolax, Mellersta Finlands, Vasa, Syd-Österbottens, Norra Österbottens och Lapplands välfärdsområden. Hänvisningen till sjukvårdsdistrikten med ett universitetssjukhus ändras också till en hänvisning till välfärdsområden med ett universitetssjukhus samt till HUS-sammanslutningen. 

I 4 mom. ändras hänvisningen till sjukvårdsdistrikten till en hänvisning till välfärdsområdena samt hänvisningen till sjukvårdsdistriktets specialupptagningsområde till en hänvisning till samarbetsområdet. Den finska meningen ”yhteispäivystyksessä tulee olla riittävä osaaminen tarvittavilta erikoisaloilta väestön tavanomaisten kiireellisten terveysongelmien hoitoon” ändras till den grammatikaliskt korrekta formen: ”Yhteispäivystyksessä tulee olla tarvittavien erikoisalojen riittävä osaaminen väestön tavanomaisten kiireellisten terveysongelmien hoitamiseksi” (Samjouren ska ha tillräcklig kompetens inom de specialområden som behövs för att sköta sedvanliga brådskande hälsoproblem hos befolkningen). Hänvisningen till avtalet om ordnande ändras också till en hänvisning till samarbetsavtalet och hänvisningen till sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet. Från "förverkligandet av befolkningens språkliga rättigheter i sjukvårdsdistriktet" slopas ordet "sjukvårdsdistrikt" utan att tillägga något i dess ställe. 

I 5 mom. ändras hänvisningen till kommunen och sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet. 

I 6 mom. ändras hänvisningen till planen för ordnande av hälso- och sjukvård och avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård till en hänvisning till samarbetsavtalet som avses i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

50 a §.Samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialjouren. I 1 mom. ändras hänvisningen till den kommunala myndigheten som ansvarar för socialvården till en hänvisning till myndigheten som ansvarar för socialvården i välfärdsområdet. 

51 §.Att få vård inom primärvården. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

52 §.Att få vård inom den specialiserade sjukvården och 53 §.Att få vård inom mentalvårdstjänsterna för barn och unga. I 52 § 1 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet. 

I 52 § 2 mom. och i 53 § 1 mom. ändras hänvisningarna till samkommunens sjukhus, sjukvårdsdistriktets sjukhus och till samkommunen för sjukvårdsdistriktets sjukhus till hänvisningar till välfärdsområdets sjukhus. 

54 §.Skyldighet för ett välfärdsområde att köpa tjänster. Enligt paragrafen om en kommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt inte själv kan ge vård eller behandling inom de längsta väntetider som anges i 51–53 §, ska den ordna vården genom att köpa den av någon annan vårdgivare. I paragrafen och dess rubrik ändras hänvisningen till kommunen eller samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till välfärdsområdet. Till paragrafen fogas en hänvisning om att tillhandahållandet av tjänster föreskrivs i 9 § i lagen om välfärdsområden ( / ) och att det föreskrivs om köp av tjänster från en privat tjänsteproducent i 3 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

55 §.Offentliggörande av väntetider och bemyndigande att utfärda förordning. I 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen för välfärdsområdet, kommunen och sjukvårdsdistriktet samt till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

57 §.Ansvar för hälso- och sjukvården vid verksamhetsenheterna. I 3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Till 3 mom. fogas även en hänvisning till 12 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det i 2 mom. föreskrivs om begränsningar om köp av tjänster. 

58 §.Hemkommunens ansvar för patientens vårdkostnader. I den gällande paragrafen föreskrivs om ersättning av kostnader mellan kommunerna i situationer där kommunen har gett hälso- och sjukvårdstjänster till en invånare i en annan kommun. Om ersättning av kostnader mellan välfärdsområden föreskrivs i fortsättningen i 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

7 kap Ordnande av undervisning och forskning 

59 §.Statens utbildningsersättning till universitetssjukhus. I 1 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt med ett universitetssjukhus till en hänvisning till välfärdsområden med ett universitetssjukhus eller till HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till studerande som har påbörjat läkar- och tandläkarutbildning ändras till en hänvisning till studerande som har påbörjat läkar- eller tandläkarutbildning. 

I 2 mom. ändras hänvisningen till samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

60 a §.Ersättning för utbildning som krävs för begränsad förskrivningsrätt. I paragrafen ändras hänvisningen till en kommun eller samkommun som är huvudman för ett sjukvårdsdistrikt eller en hälsovårdscentral och en enhet som producerar öppenvårdstjänster som ingår i den hälso- och sjukvård kommunen eller samkommunen har ansvar för att ordna och som skaffas på basis av avtal eller på annat sätt för kommunens eller samkommunens räkning till en hänvisning till välfärdsområdet, HUS-sammanslutningen och en enhet som producerar öppenvårdstjänster som ingår i den hälso- och sjukvård välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen har ansvar för att ordna och som skaffas på basis av avtal eller på annat sätt för välfärdsområdets eller HUS-sammanslutningens räkning. 

61 §.Finansiering av hälsovetenskaplig forskning på universitetsnivå och 62 §.Nationell utvärderingsgrupp för den hälsovetenskapliga forskningen. I paragraferna ändras hänvisningarna till specialupptagningsområden till hänvisningar till samarbetsområden. I 61 § 3 mom. ändras hänvisningen till samkommuner för sjukvårdsdistrikt inom ett specialupptagningsområde till en hänvisning till välfärdsområden inom samarbetsområdet samt hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

63 §. Utbetalning av utbildningsersättning och forskningsfinansiering och 64 §. Skyldighet att lämna uppgifter. I 1 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt med ett universitetssjukhus till hänvisningar till ett välfärdsområde med ett universitetssjukhus samt till HUS-sammanslutningen. 

I 2 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till ett specialupptagningsområde till hänvisningar till ett samarbetsområde. 

65 §.Användning av lokaler som hör till ett välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen för utbildning och forskning. Paragrafens rubrik ändras genom att byta hänvisningen i den nuvarande rubriken till en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt och till en kommun eller samkommun som är huvudman för en hälsovårdscentral till en hänvisning till ett välfärdsområde och HUS-sammanslutningen. 

I 1 mom. ändras hänvisningen till ett universitetssjukhus som avses i 24 § i lagen om specialiserad sjukvård till en hänvisning till ett universitetssjukhus i ett samarbetsområde eller HUS-sammanslutningen. 

I 2 mom. ändras hänvisningarna till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområdet. 

I 3 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

I 4 och 5 mom. ändras hänvisningarna till samkommunen för sjukvårdsdistriktet eller till samkommunen till hänvisningar till ett välfärdsområde och HUS-sammanslutningen. 

8 kap Särskilda bestämmelser 

67 §.Fastställande av vad som är sluten vård. I 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunerna till hänvisningar till välfärdsområdet. 

68 a §.Lämnande av medicinska sakkunnigutlåtanden. I 1 mom. ändras hänvisningen till sjukvårdsdistrikt som är huvudmän för ett universitetssjukhus till en hänvisning till välfärdsområden och HUS-sammanslutningen som är huvudmän för ett universitetssjukhus samt hänvisningarna till Norra Savolax sjukvårdsdistrikt till hänvisningar till Norra Savolax välfärdsområde. 

I 2 mom. ändras hänvisningarna till Norra Savolax sjukvårdsdistrikt till hänvisningar till Norra Savolax välfärdsområde samt hänvisningen till sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

I 3 mom. ändras hänvisningen till Norra Savolax sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till Norra Savolax välfärdsområde. 

69 §.Skyldigheter enligt barnskyddslagen. I 1 mom. ändras hänvisningen till placeringskommunen eller det sjukvårdsdistrikt som placeringskommunen hör till som avses i 16 b § i barnskyddslagen till en hänvisning till placeringsvälfärdsområdet. Hänvisningen till kommunen som är ansvarig enligt 16 eller 17 § i barnskyddslagen (placerarkommunen) ändras till en hänvisning till välfärdsområdet som är ansvarigt enligt 16 eller 17 § i barnskyddslagen (placerarvälfärdsområdet). 

Enligt det gällande 3 mom. då en placeringskommun eller en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt har ordnat tjänster enligt 1 mom. ska placerarkommunen eller det sjukvårdsdistrikt som placerarkommunen hör till betala ersättning som motsvarar kostnaderna för den som har ordnat vården. I momentet görs motsvarande termändringar som 1 mom. 

71 §.Hälso- och sjukvård inom försvarsmakten. I paragrafen ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet samt till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till invånarna i kommunen eller samkommunens medlemskommuner ändras till en hänvisning till välfärdsområdets invånare eller till invånarna i välfärdsområdet som är medlem i HUS-sammanslutningen och Helsingfors stad. Dessutom korrigeras försvarsmakten till den korrekta formen Försvarsmakten. 

72 §.Ersättning från försvarsmakten. I 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Enligt det gällande 2 mom. bestäms ersättning för tjänster som avses i 71 § på grundval av ett avtal som kommunen eller samkommunen för sjukvårdsdistriktet har ingått med försvarsmakten. Om det inte har avtalats om ersättning ska försvarsmakten betala kommunen eller samkommunen en ersättning som motsvarar kostnaderna för att producera tjänsten. Därtill ska försvarsmakten betala kommunen ersättning för kostnaderna för brådskande öppen sjukvård och samkommunen ersättning för kostnaderna för brådskande sjukvård, även om det inte finns ett särskilt avtal om att sådan vård ska tillhandahållas. 2 mom. ändras enligt följande formulering: Ersättning för tjänster som avses i 71 § bestäms på grundval av ett avtal som välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen har ingått med försvarsmakten. Om det inte har avtalats om ersättning ska försvarsmakten betala en ersättning som motsvarar kostnaderna för att producera tjänsten. Därtill ska försvarsmakten betala välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen ersättning för kostnaderna för brådskande öppen sjukvård och ersättning för kostnaderna för brådskande sjukvård, även om det inte finns ett särskilt avtal om att sådan vård ska tillhandahållas. 

Dessutom korrigeras försvarsmakten till den korrekta formen Försvarsmakten i paragrafen. 

73 §.Överflyttning av patienten. I 1 mom. ändras hänvisningen till en patient som är bosatt i en annan kommun och som är intagen på vårdplats i kommunens hälsovårdscentral till en hänvisning till en patient vars hemkommun finns i ett annat välfärdsområde och som är intagen på vårdplats på välfärdsområdets hälsovårdscentral. Hänvisningen till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning som patientens boende- och hemkommun är huvudman för ändras till en hänvisning till en sådan hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning vars huvudman är det välfärdsområde där patienten har sin boende- och hemkommun.  

Dessutom preciseras momentet med avseende på Nylands välfärdsområden och HUS-sammanslutningen. Om patienten, i en situation som avses i momentet, är intagen på en vårdplats vid välfärdsområdets hälsovårdscentral då HUS-sammanslutningen i detta avseende är ansvarig för att ordna patientens hälso- och sjukvård, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att överflytta patienten till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning som HUS-sammanslutningen är huvudman för. Om patienten å sin sida är intagen på en vårdplats vid HUS-sammanslutningens hälsovårdscentral då välfärdsområdet i detta avseende är ansvarig för att ordna patientens hälso- och sjukvård, ska hälsovårdscentralen vidta åtgärder för att överflytta patienten till en hälsovårdscentral eller en annan sjukvårdsinrättning som det ansvariga välfärdsområdet är huvudman för. Uppgifter som på grundval av lagen direkt hör till HUS-sammanslutningen är i praktiken högspecialiserad sjukvård. Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad kan dock för egen del komma överens med HUS-sammanslutningen om att den även ansvarar för uppgifterna som primärt enligt lagen hör till dem, till exempel för en del av primärvården. På så sätt kan HUS-sammanslutningen ha hälsovårdscentraler. 

I 2 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

75 §.Lokaler som krävs för rättsmedicinska obduktioner samt ersättningar och arvoden som betalas för rättsmedicinska undersökningar. I 1 mom. ändras hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

I 2 mom. ändras hänvisningen till hälsovårdscentralen och samkommunen för sjukvårdsdistriktets verksamhetsenhet till en hänvisning till välfärdsområdets eller HUS-sammanslutningens verksamhetsenhet. 

76 §.Utjämningssystemet. Enligt den gällande paragrafen ska sjukvårdsdistriktet ha en överenskommelse om utjämning av exceptionellt stora kostnader som en medlemskommun i samkommunen för sjukvårdsdistriktet haft för specialiserad sjukvård för en klient eller patient. Genom social- och hälsovårdsreformen ansvarar aktörerna som nämns i paragrafen inte längre för kostnaderna för den specialiserade sjukvården. Lagen om finansiering av välfärdsområden tillämpas i fortsättningen på beviljandet av statens finansiering för att täcka kostnaderna för uppgifter som hör till välfärdsområdenas organiseringsansvar. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

Lagförslaget innefattar en övergångsbestämmelse. 

7.41  Lag om ändring av 28 och 29 § i lagen om specialiserad sjukvård

28 och 29 §. I 28 § 1–3 mom. ändras termen samkommunen för sjukvårdsdistriktet och i 29 § 1 och 2 mom. termen kommunalförbund till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. I 28 § 3 mom. ändras hänvisningen till tjänseman vid universitetet till en hänvisning till anställda vid universitetet eftersom universitetets personal står i arbetsavtalsförhållande enligt universitetslagen (558/2009). 

Lagen om specialiserad sjukvård föreslås upphävas i regeringens proposition RP 241/2020 rd genom lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen (6. lagförslaget) med undantag för 28 och 29 §, därmed föreslås inga ändringar i andra paragrafer i lagen om specialiserad sjukvård än i 28 och 29 § i den här propositionen. 

7.42  Lag om ändring av mentalvårdslagen

2 §. Ledning och tillsyn. Från paragrafen slopas befogenhetsregleringen avseende tillsynen av mentalvårdsarbetet inom regionförvaltningsverkets och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens kommuner och samkommuner. I 2 mom. föreskrivs det däremot om en informativ hänvisning om att tillsynen av välfärdsområdena, inklusive tillsynen av mentalvårdsarbetet som välfärdsområdena ordnar, föreskrivs i 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I 3 och 5 mom. föreskrivs i fortsättningen om regionförvaltningsverkets och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens uppgifter för att övervaka statens sinnessjukhus. Motsvarande ändring görs i 33 a - 33 c § i lagen med avseende på tillsynsmyndigheternas befogenheter. 

Till 4 mom. överförs nu bestämmelsen i 2 mom. enligt vilken regionförvaltningsverket i sin tillsyn särskilt ska övervaka användningen av de begränsningar av självbestämmanderätten som avses i 4 a kap i mentalvårdslagen. Bestämmelsen är en specialbestämmelse och gäller således även tillsynen av välfärdsområdena, inte bara statens sinnessjukhus. 

1 mom. kvarstår oförändrat och 4 och 5 mom. i den gällande paragrafen överförs oförändrade till 6 och 7 mom. 

3 §.Tillhandahållande av mentalvårdstjänster. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till folkhälsoarbetet ändras till en hänvisning till primärvården och den specialiserade sjukvården. 

Bestämmelsen i 2 mom. upphävs. I momentet föreskrivs om den specialiserade sjukvården enligt lagen om specialiserad sjukvård. I 3 mom. upphävs likaså bestämmelsen där det också hänvisas till lagar som upphävts till följd av social- och hälsovårdsreformen, dvs. lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009). Dessa lagar är avsedda att upphävas i samband med reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. I stället för den här bestämmelsen föreskrivs i fortsättningen i 2 mom. hänvisningar till lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagen om välfärdsområdenas finansiering som alltså tillämpas på verksamheten som välfärdsområdet ordnar med stöd av mentalvårdslagen. 

4 §.Principerna för mentalvårdstjänsterna. Hänvisningarna till kommunen och samkommunen samt samkommunens område ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

5 §.Samordning av mentalvårdstjänsterna. I paragrafen föreskrivs om samordningen av mentalvårdstjänsterna. Om detta föreskrivs i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård så bestämmelsen om samordning i 1 mom. i den här paragrafen ändras därmed till en informativ hänvisning till nämnda 10 §. I 2 mom. slopas hänvisningen till socialväsendet i kommunen. 

6 §.Vård på statens sinnessjukhus. I 1 och 2 mom. ändras hänvisningarna till samkommunen för sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområdet. 

9 a §.Remiss till observation och läkarens skyldighet att ingripa. Hänvisningen i 1 mom. till patientens hemkommun och hänvisningen i 2 mom. till sjukvårdsdistriktet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Som en lagteknisk ändring i 3 mom. ändras termen sjukvårdsenhet till verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården. Paragrafens rubrik ändras så att det föreskrivs om "läkarens skyldighet att ingripa" och inte "hälsovårdscentralläkarens skyldighet att ingripa" eftersom det i paragrafen även föreskrivs om andra än hälsovårdscentralläkarnas skyldigheter.  

9 b §.Anmälan om en person som är i behov av vård. I 1 mom. ändras hänvisningen till den jourhavande kommunala enheten inom hälso- och sjukvården till en hänvisning till välfärdsområdets jourhavande enhet inom hälso- och sjukvården. I 1 mom. ändras dessutom ordföljden ""trots skyldighet att iaktta sekretess" till det vedertagna uttrycket "trots sekretessbestämmelserna". 

18 a §.Utskrivning under övervakning av en verksamhetsenhet inom välfärdsområdet. I paragrafens rubrik ändras hänvisningen till sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningarna i paragrafen till sjukvårdsdistriktet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

19 §. Specialomsorger om åtalade utvecklingsstörda.I den gällande paragrafen hänvisas till ledargruppen för specialomsorger som föreskrivs i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. I den här propositionen föreslås att organets namn ändras till välfärdsområdets kollegiala organ. Termändringen görs således även i den här paragrafen. 

23 a §. Läkaruppgifter som förutsätter ett tjänsteförhållande. Hänvisningarna till kommunen och samkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

31 §.Handräckning av polisen. I 1 mom. ändras hänvisningen till hälsovårdscentralen och sjukvårdsdistriktet till hänvisningar till välfärdsområdet. Hänvisningen till sjukvårdsenheten ändras till en hänvisning till hälsovårdsenheten. 

31 a §. Tjänsteansvar. Hänvisningarna till kommunen och samkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

32 §. Verkställande av sinnesundersökning.I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunala sjukhus eller sjukvårdsenheter till hänvisningar till välfärdsområdets sjukhus eller annan verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom ett välfärdsområde och hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Dessutom ändras hänvisningen i momentet till personer som enligt lagen om hemkommun (201/1994) har bostad i den kommun som är huvudman för sjukhuset till en hänvisning till invånare i välfärdsområdet. Enligt 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård avses med invånare i välfärdsområdet personer som har sin hemkommun, som avses i lagen om hemkommun (201/1994), inom välfärdsområdet. 

33 §.Skyldighet att ordna hemresa för den som har blivit sinnesundersökt. I paragrafen föreskrivs om sjukhusets skyldighet att ordna eller bekosta hemresan för en person som blivit sinnesundersökt. Denna skyldighet ändras i 1 mom. till välfärdsområdets skyldighet eftersom det är mer motiverat i bestämmelselogiken att rikta organiserings- och kostnadsansvaret till anordnaren än till sjukhuset. 

33 a §. Inspektion av verksamheten och lokaler. 33 b §. Avhjälpande av missförhållanden. 33 c §. Anmärkning och uppmärksamgörande. I bestämmelserna om tillsynsbefogenheterna för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket i 33 a § 1 mom., 33 b § 2 mom. och 33 c § 1 mom. slopas hänvisningarna till kommunen och samkommunen och således gäller paragraferna endast tillsynen av statens sinnessjukhus. Enligt motiveringarna ovan i 2 mom. föreskrivs det i fortsättningen om övervakningen av mentalvårdsarbetet som välfärdsområdena ordnar i 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.43  Lag om ändring av lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård

4 §.Definitioner. I 6 punkten ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. 

6 §.Rätt att anlita hälso- och sjukvårdstjänster i Finland. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. 

7 §.Begränsningar i mottagning för vård. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Dessutom ändras hänvisningen till kommunens invånare till välfärdsområdet där personens hemkommun finns, Helsingfors stad eller HUS-sammanslutningen. 

9 §.Rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvårdstjänster som ges i en EU-stat. I 3 mom. ändras hänvisningen till personens hemkommun och till den samkommun där personens hemkommun ingår till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen där personens hemkommun ingår samt Helsingfors stad. Hänvisningen till kostnaden enligt 58 § i hälso- och sjukvårdslagen som, när hemkommunen inte är densamma som den vårdgivande kommunen, ska betalas av hemkommunen eller den samkommun som ansvarar för att ordna vården ändras till en hänvisning till kostnaden som enligt 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska tas ut för kostnader för vård som tillhandahållits en invånare i ett annat välfärdsområde. Dessutom ändras hänvisningen till personens hemkommun och den samkommun som ansvarar för att ordna vården till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. 

I 4 mom. ändras hänvisningarna till Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt till hänvisningar till HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till kostnaden som enligt 58 § i hälso- och sjukvårdslagen faktureras när hemkommunen inte är densamma som den vårdgivande kommunen eller den samkommun som ansvarar för att ordna vården ändras till en hänvisning till kostnaden som enligt 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ska faktureras för vård som tillhandahållits en invånare i ett annat välfärdsområde. 

12 §.Ansökan, fastställande och utbetalning av ersättningsbelopp. I 2 mom. ändras hänvisningen till patientens hemkommun och till samkommunen som hemkommunen hör till en hänvisning till det välfärdsområde eller HUS-sammanslutningen som patientens hemkommun hör till eller till Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till patientens hemkommun ändras till en hänvisning till välfärdsområdet, HUS-sammanslutningen och Helsingfors stad. 

13 §.Tillstånd till lämplig behandling utanför bosättningsstaten. I 5 mom. ändras hänvisningen till Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt till en hänvisning till HUS-sammanslutningen. 

20 §.Statlig ersättning till den offentliga hälso- och sjukvården. I 1 och 3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. I 1 mom. ändras hänvisningen till 3 § 1 mom. i lagen om specialiserad sjukvård och 14 § i folkhälsolagen till en hänvisning till 56 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I 4 mom. ändras hänvisningen till kommunen, samkommunen och samkommunen för sjukvårdsdistriktet till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till kostnader för vård som getts till en invånare i en annan kommun enligt 58 § i hälso- och sjukvårdslagen ändras till en hänvisning till kostnader för vård som getts till en invånare i ett annat välfärdsområde enligt 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I 5 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till det upphävda 13 a § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ändras till en hänvisning till 55 § i trafikförsäkringslagen (460/2016). 

21 §.Välfärdsområdets, Helsingfors stads och HUS-sammanslutningens ansvar för ersättningskostnader. I paragrafens rubrik och i 1-3 mom. ändras hänvisningarna till kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Som teknisk ändring slopades dessutom den onödiga hänvisningen till lagen om hemkommun och paragrafens språkdräkt preciserades. 

32 §.Vissa persongruppers rätt att få vårdförmåner i Finland. I 1 och 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen samt kommunen och samkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. Dessutom preciseras paragrafens språkdräkt. 

7.44  Lag om ändring av lagen om ömsesidig sjuk- och hälsovård i gränstrakt

2 §. I paragrafen ändras hänvisningen till "kommunalläkare motsvarande tjänsteställning" till formuleringen en ställning som motsvarar läkare i tjänsteförhållande. Stavningen på det finska ordet "niinkuin" ändras till den språkriktiga formen "niin kuin" (så som). 

4 §. och 9 §. I paragraferna ändras hänvisningarna till stads- och kommunalläkare i gränstrakt till hänvisningar till läkare i tjänsteförhållande. 

10 §. Hänvisningen till patientens hemkommun ändras till en hänvisning till välfärdsområdet enligt patientens hemkommun. Paragrafens föråldrade hänvisningar till statsunderstöd åt lokala sjukhus och lagen om sjukhus ersätts så att staten ersätter skillnaden mellan vårddagsavgiften vid ett finskt sjukhus och vårdagssavgiften vid det utländska sjukhuset till välfärdsområdet. På ersättningen tillämpas statsunderstödslagen (688/2001). 

I paragrafen ändras stavningen på finska ordet "rajaalueen" till den språkriktiga formen "raja-alueen" (gränstrakt). 

7.45  Lag om ändring av 8 § i lagen om avbrytande av havandeskap

8 §. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen och kommunalförbundet till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till annan av rättsskyddscentralen för hälsovården förordnad läkare ändras till en hänvisning till annan läkare som beviljats tillstånd av Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. 

I 2 mom. ändras hänvisningen till rättsskyddscentralen för hälsovården till en hänvisning till Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården. 

7.46  Lag om ändring av 9 § i lagen om klienthandlingar inom socialvården

9 §.Basuppgifter som ska antecknas i en klienthandling. I 2 punkten ändras hänvisningen till hemkommun till en hänvisning till välfärdsområdet där klientens hemkommun som avses i lagen om hemkommun (201/1994) finns. 

7.47  Lag om ändring av socialvårdslagen (710/1982)

2 kap.Förvaltning. I det gällande 2 kap. i socialvårdslagen (710/1982) föreskrivs om myndighetstillsynen och relaterad ledning, kommunens skyldighet att planera, genomföra och ordna socialvård samt om kommunens lokaliteter och hjälpmedel. Om nämnda frågor föreskrivs med avseende på välfärdsområdena i fortsättningen i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). I kapitlet föreskrivs också om organet som ansvarar för kommunens socialvård och dess uppgifter. I fortsättningen föreskrivs om välfärdsområdets lagstadgade och frivilliga organ i 35 § i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdet kan besluta om det enligt 95 § i nämnda lag grundar nämnder i sin förvaltningsstadga. I 96 § i ovannämnda lag föreskrivs dessutom om överföring av befogenhet. 2 kap. föreslås upphävas. 

40 §. I den gällande 40 § föreskrivs om språk som ska användas vid ordnande av socialvård. I fortsättningen föreskrivs om språk som ska användas vid ordnande av tjänster i 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att paragrafen upphävs. 

5 kap.Kommunernas ömsesidiga ersättningar. I det gällande 5 kap. föreskrivs om ersättning av kostnader mellan kommunerna i situationer där kommunen har gett anstaltsvård till en invånare i en annan kommun. I kapitlet föreskrivs också om organiseringsansvaret för tjänsterna i de fall då personen använder sin rätt att välja hemkommun såsom föreskrivs i 3 a § i lagen om hemkommun (201/1994). I kapitlet föreskrivs dessutom om den tidigare hemkommunens fortsatta ansvar för vårdkostnaderna trots byte av hemkommun. I kap. 8 i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs i fortsättningen om ersättning av kostnader mellan välfärdsområdena, överföring av organiseringsansvar då personen använder sin rätt att välja hemkommun enligt 3 a § i lagen om hemkommun samt överföringen av kostnadsansvaret till välfärdsområdet där den nya hemkommunen finns. 5 kap. föreslås upphävas. 

8 kap.Särskilda stadganden. Kap. 8 föreslås upphävas med undantag av 52 §. Hänvisningarna i den gällande 52 § till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

I den gällande 53 § föreskrivs om kommunens skyldighet att sörja för tillräckligt deltagande av socialvårdspersonalen i kompletterande utbildning som ordnats för dem. Personalens yrkeskompetens föreskrivs i fortsättningen i 59 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I den gällande 54 § föreskrivs om organets, som avses i 6 § 1 mom., skyldighet att samarbeta med myndigheterna, organen och sammanslutningarna. Upphävandet av bestämmelsen om organet som avses i 6 § 1 mom. motiveras i samband med grunden för upphävandet ovan i 2 kap. I fortsättningen föreskrivs dessutom om välfärdsområdets ansvar att samordna klienternas tjänster i 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I den gällande 55 § föreskrivs om inspektionen av kommunernas och samkommunernas verksamhet enligt socialvårdslagen samt de lokaler som används i verksamheten. I fortsättningen föreskrivs om inspektion av välfärdsområdenas social- och hälsovårdsverksamhet och lokaler som används i verksamheten i 46 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I den gällande 56 § föreskrivs om åtgärder som Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården eller regionförvaltningsverket kan vidta då brister eller andra missförhållanden som äventyrar klientsäkerheten i tillhandahållandet av social- eller hälsovård uppdagas eller då verksamheten i övrigt strider mot lagen. I fortsättningen föreskrivs i 48 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård om åtgärder som tillsynsmyndigheten kan vidta då brister eller andra missförhållanden som äventyrar klient- eller patientsäkerheten i tillhandahållandet av social- eller hälsovård uppdagas eller då verksamheten i övrigt strider mot lagen. 

I den gällande 57 § föreskrivs om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovårdens och regionförvaltningsverkets möjlighet att ge kommunen eller samkommunen eller den tjänsteman som ansvarar för den felaktiga verksamheten en anmärkning eller uppmärksamgöra den övervakade på att verksamheten ska ordnas på behörigt sätt och att god förvaltningssed ska iakttas. I fortsättningen föreskrivs i 47 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård om tillsynsmyndighetens möjlighet att ge välfärdsområdet eller personen som ansvarar för den felaktiga verksamheten så kallad administrativ vägledning eller uppmaning då någon brist, felaktighet, försummelse eller annat missförhållande har uppdagats i ordnandet av social- eller hälsovården, men då det inte anses ge upphov till åtgärder som avses i 48 § i nämnda lag. 

I den gällande 60 § föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning. Bemyndigandet att utfärda förordning enligt paragrafen föreslås upphävas i propositionen. Innehållet i socialvårdsförordningen 607/1983 regleras på lagnivå i olika lagar. 

7.48  Lag om ändring av socialvårdslagen

1 §. Lagens syfte.I 5 punkten ändras hänvisningen till samarbetet mellan social- och hälsovården och kommunens olika sektorer samt andra aktörer till en hänvisning till samarbetet mellan socialvården inom välfärdsområdet och kommunens olika sektorer samt andra aktörer. 

2 §.Tillämpningsområde. I 1 mom. ändras hänvisningen till den kommunala socialvården till en hänvisning till socialvård inom välfärdsområdet. 

3 §.Definitioner. I 1 punkten ändras hänvisningen till kommunal socialservice till en hänvisning till socialservice inom välfärdsområdet. 

6 §.Rådgivning och handledning. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommuninvånarna till en hänvisning till invånare inom välfärdsområdet. 

7 §.Strukturellt socialt arbete. I 2 mom. och 2 och 3 punkterna ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. I 3 mom. ses dock även införlivandet av sakkunskap inom socialvården som en del av den kommunala planeringen. 

8 §.Att ge akt på och främja välfärd hos personer som behöver särskilt stöd och 9 §.Att ge akt på och främja barns och unga personers välfärd. I 1 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till de kommunala myndigheterna till hänvisningar till välfärdsområdesmyndigheterna och de kommunala myndigheterna. I 2 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till kommuninvånarna och organisationer som är verksamma i kommunen till hänvisningar till välfärdsområdets invånare och organisationer som är verksamma i välfärdsområdet. 

12 §.Tryggande av nödvändig omsorg och försörjning. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till hemkommunen och samkommunen som hemkommunen hör till som avses i lagen om hemkommun (201/1994) ändras till en hänvisning till ett välfärdsområde inom vilket personen har sin hemkommun som avses i lagen om hemkommun (201/1994). 

12 a §. Statlig ersättning för socialservice i brådskande fall till personer som fått avslag på ansökan om internationellt skydd. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen och samkommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

14 §.Socialservice som möter stödbehoven. I paragrafen ändras hänvisningarna till kommunal socialservice till hänvisningar till socialservice som hör till välfärdsområdets organiseringsansvar samt hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. Till 2 mom. fogas en hänvisning till utredning av moderskap samt en helt ny 13 a punkt som hänvisar till moderskapslagen (253/2018). I 2 mom. 13 punkten hänvisas till den nya faderskapslagen (11/2015). 

24 §. Alkohol- och drogarbete.I 4 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. En hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) fogas där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

25 §.Mentalvårdsarbete. Till 3 mom. fogas en hänvisning till 10 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) där det föreskrivs om välfärdsområdets ansvar för samordningen av patienternas social- och hälsovårdstjänster till en helhet. 

27 §.Övervakning av umgänge mellan barn och förälder. I 1 mom. ändras hänvisningen till socialnämnden till en hänvisning till välfärdsområdet. 

27 b §.Ledighet för personer som vårdar en anhörig eller närstående. I 1 och 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till myndigheten som avses i 8 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt. 

29 a §.Samarbetet mellan socialjouren och hälso- och sjukvården. I 1 mom. ändras hänvisningen till sjukvårdsdistriktet och kommunerna till en hänvisning till välfärdsområdena. Dessutom ändras hänvisningen till enheter till en hänvisning till verksamhetsenheter. Hänvisningen i 4 mom. 2 punkten till specialupptagningsområden ändras till en hänvisning till samarbetsområdenas centraler för prehospital sjukvård. 

33 §.Tillgång till socialvård och dess tillgänglighet. I 2 mom. ändras hänvisningen till kommunala till en hänvisning till välfärdsområdet. 

33 a §.Sammanslagning av socialtjänster i anslutning till andra tjänster. Till 4 mom. fogas en hänvisning om regleringen av frågan även i 9 § lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

33 b – 33 e §. Bestämmelser om skapandet av en lägesbild och beredningsplan för social- och hälsovården fogades till socialvårdslagen genom lagen (136/2021). 33 b–33 e § föreslås upphävas eftersom samma frågor ska föreskrivas i 50–52 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

34 §.Inledning och avslutning av en klientrelation i socialvården och 44 §.Utredning av situationen för en person i klientens vård. I 34 § 1 mom. och 44 § 2 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

35 §.Kontakt med socialvården för bedömning av stödbehovet och 36 §.Bedömning av servicebehovet. I 1 mom. i paragraferna ändras hänvisningarna till den kommunala socialvården till hänvisningar till socialvården inom välfärdsområdet. I 36 § 2 mom. ändras hänvisningen till den kommunala myndigheten till en hänvisning till myndigheten inom välfärdsområdet. 

47 §.Egenkontroll. Till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. som hänvisar ersätts med en hänvisning till 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) där det föreskrivs om välfärdsområdets och privata tjänsteproducenters egenkontroll. 

48 §.Personalens anmälningsskyldighet och 49 a §.Personal. I 48 § 2 och 4 mom. och 49 a § ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

50 §.Begäran om omprövning. Hänvisningen i paragrafen till det kommunala organet som ansvarar för socialvården ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

51 §.Anförande av besvär hos förvaltningsdomstolen. Hänvisningen i paragrafen till det kommunala organet som ansvarar för socialvården ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till förvaltningsprocesslagen (586/1996) ändras till en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). Paragrafens rubrik ändras på finska till Valitus hallintotuomioistuimeen (Anförande av besvär hos förvaltningsdomstolen). Dessutom ändras hänvisningen till det finska ordet hallinto-oikeus (förvaltningsdomstol) till en hänvisning till det finska ordet hallintotuomioistuin (förvaltningsdomstol). 

52 §.Verkställighet. I 1 mom. ändras hänvisningen till beslut av kommunens tjänsteinnehavare eller organ till en hänvisning till beslut av välfärdsområdet. 

55 §.Förhållande till andra lagar. I paragrafen ändras hänvisningen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) till en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården är avsedd att upphävas i samband med reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och i fortsättningen ordnar välfärdsområdet socialservice enligt socialvårdslagen. 

57 §.Personkrets för ordnande av socialvård. Hänvisningen i paragrafen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. Hänvisningen till personens hemkommun ändras till en hänvisning till välfärdsområdet där personens hemkommun finns. 

58 §.Ordnande av brådskande institutionsvård. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. I 2 mom. ändras hänvisningen till det kommunala organet som ansvarar för socialvården till en hänvisning till välfärdsområdet. 

59 §.Överflyttning av en person till eget välfärdsområde. I paragrafens rubrik ändras hänvisningen till egen kommun till en hänvisning till eget välfärdsområde. I 1 mom. ändras hänvisningen till den kommun till en hänvisning till det välfärdsområde. Dessutom ändras hänvisningen till det organ som ansvarar för socialvården att flytta personen till den kommun till en hänvisning till välfärdsområdet att flytta personen till det välfärdsområde. I 2 mom. ändras hänvisningen till organet till en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till den kommun ändras till en hänvisning till det välfärdsområde. I 3 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

60 §.Ansökan om socialservice och vårdplats i ett annat välfärdsområde. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen på området till en hänvisning till välfärdsområdet. Dessutom ändras hänvisningarna till kommunen och hemkommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. I 2 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet och på samma sätt ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. Detta föreskrivs även i 55 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.49  Lag om ändring av lagen om social kreditgivning

2 §.Ordnande och verkställighet av social kreditgivning. I 1 mom. ändras hänvisningarna till kommunen till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Enligt det gällande 2 mom. sköts uppgifterna enligt lagen om social kreditgivning i kommunen av ett sådant kollegialt organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) från år 1982 och som utses av kommunen. Ifrågavarande bestämmelse är avsedd att upphävas i socialvårdslagen. I fortsättningen föreskrivs om välfärdsområdets lagstadgade och frivilliga organ i 35 § i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdet kan besluta om det enligt 95 § i nämnda lag grundar nämnder i sin förvaltningsstadga. I 96 § i ovannämnda lag föreskrivs om överföring av befogenhet. 2 mom. föreslås upphävas. 

3 §.Förhållande till annan lagstiftning. I 1 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet. I momentet ändras även hänvisningen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) till en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården är avsedd att upphävas i samband med reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och i fortsättningen ordnar välfärdsområdet verksamheten som ordnas med stöd av lagen om social kreditgivning. 

4 §.Beviljande av social kredit, 8 §.Krav på återbetalning av social kredit hänvisningarna i paragraferna till kommunen och till det kommunala organet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

11 §.Ändringssökande. Hänvisningen till socialvårdslagen (1301/2014) ändras till en materiell hänvisning. 

7.50  Lag om ändring av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte

2, 5, 6, 8, 9, 10, 12, 14, 15, 16, 23, 24 och 27 §. Hänvisningarna i paragraferna till kommunen och samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

13 §. Produktion av arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte I 1 mom. ändras hänvisningen till att kommunen kan producera tjänster för arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte med olika instanser till en hänvisning till produktion av tjänster i 9 § i lagen om välfärdsområden. 

25 §. Finansiering Hänvisningen i paragrafen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. I paragrafen ändras även hänvisningen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) och lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) till en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) och lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården är avsedd att upphävas i samband med reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och i fortsättningen ordnar välfärdsområdet verksamheten som ordnas med stöd av lagen om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. 

7.51  Lag om ändring av 8 och 9 § i lagen om hälsovården inom försvarsmakten

8 §. Hänvisningen i paragrafen till kommunen och samkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

9 §. Hänvisningen i paragrafen till ett sjukhus i samkommunen för sjukvårdsdistriktet och den kommunala hälsovårdscentralen ändras till en hänvisning till ett sjukhus och en hälsovårdscentral inom välfärdsområdet. Dessutom ändras hänvisningen till sjukvårdsdistriktet och hälsovårdscentralen till en hänvisning till välfärdsområdet. 

7.52  Lag om ändring av 2 och 6 § i lagen om Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården

2 §.Uppgifter. Till 1 punkten fogas lagen om välfärdsområden och lagen om ordnande av social- och hälsovård och med ovannämnda lag om ordnande slopas folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård som ska upphävas. För ordnandet av social- och hälsovård ansvarar välfärdsområdena, Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen. I fortsättningen föreskrivs det om social- och hälsovårdens organisation, ordnande, produktion, övervakning och styrning i bland annat lagen om välfärdsområdet och lagen om ordnande av social- och hälsovården samt i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland. 

6 §.Utlämnande av uppgifter. Genom den tekniska ändringen i 1 mom. uppdateras lagen om Valvira så den motsvarar det nya strukturella verksamhetsfältet. Som en teknisk ändring ändras kommunen till välfärdsområdet. 

7.53  Lag om ändring av 1 § i lagen om kompetenscenrumverksamhet inom det sociala området

1 §. Kompetenscentrumverksamhet inom det sociala området. I 1 och 2 mom. ändras kommunen eller samkommunen till välfärdsområde. 

7.54  Lag om ändring av lagen om tolkningstjänst för handikappade personer

13 § 3 mom., 23 § 1 mom. 1 punkten och 24 § 6 punkten föreslås ändras så att hänvisningarna i paragraferna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

7.55  Lag om ändring av lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården

23 b §.Begränsad förskrivningsrätt, 27 §.Brott i samband med yrkesutövningen och 40 §.Rätt att få information. I 23 b § 1 och 2 mom. ändras kommunen och samkommunen till välfärdsområde, till 27 § 2 mom. och 40 § fogas hänvisningar till välfärdsområdet. 

40 § i lagen gäller social- och hälsovårdsbranschens tillstånds- och tillsynsmyndighets och regionförvaltningsmyndighetens rätt att kostnadsfritt på begäran trots sekretessbestämmelsen få nödvändiga uppgifter och utredningar av myndigheter och andra instanser som nämns i paragrafen för att utföra de uppgifter som avses i lagen i fråga. Grundlagsutskottet har vid bedömningen av bestämmelsen om myndigheternas rätt att få och lämna uppgifter fäst uppmärksamhet vid bland annat vad och vem rätten att få information gäller och hur den är kopplad till nödvändighetskriteriet. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande GrUU 65/2014 rd konstaterat bland annat att om det inte finns någon uttömmande förteckning över innehållet i uppgifterna måste bestämmelsen innefatta ett krav på uppgifternas nödvändighet. Det föreslås att 40 § i lagen ändras så att rätten att få information som föreskrivs i paragrafen gäller nödvändiga uppgifter och utredningar. 

7.56  Lag om ändring av 27 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården

27 §.Rätt för Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården och regionförvaltningsverket att få uppgifter. Till paragrafen fogas en hänvisning till välfärdsområdet. 

7.57  Lag om ändring av lagen om privat socialservice

Målsättningen med ändringarna i 3 § 4 punkten, 5 § 1 mom., 9 § 1 mom., 11 §, 12 §, 13 §, 17 § 2 mom., 34 § 2 mom. och 35 § 2 och 3 mom. är att göra tekniska ändringar till följd av lagstiftningen om inrättandet av välfärdsområdena och social- och hälsovårdsreformen. Paragraferna ovan föreslås ändras så att hänvisningarna till kommunen i paragraferna ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

6 §.Plan för egenkontroll. Till paragrafen fogas en hänvisning till 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård eftersom den privata tjänsteproducenten dessutom måste iaktta vad som föreskrivs där i egenkontrollen. 

7.58  Lag om ändring av lagen om privat hälso- och sjukvård

6 §.Den ansvariga föreståndarens uppgifter. Till 1 mom. fogas en hänvisning till 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det även föreskrivs om egenkontroll för privata tjänsteproducenter. I lagen om privat hälso- och sjukvård föreskrivs det att egenkontrollen hör till den ansvariga föreståndarens uppgifter. 

7 §. Förhandsinspektion. I 1 mom. föreslås det att inspektören av ibruktagandet ändras till välfärdsområdet. 

I 2 mom. föreslås det att hälsovårdsnämnden ändras till välfärdsområde. Till momentet fogas också en hänvisning till 41 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där man föreskriver om välfärdsområdets skyldighet att styra och utöva tillsyn. Till momentet fogas även en hänvisning till 10 § i lagen om välfärdsområden där det föreskrivs om välfärdsområdets rätt att inspektera privata tjänsteproducenters och deras underleverantörers lokaler och utrustning. Enligt 35 § i lagen om välfärdsområden kan välfärdsområdesfullmäktige inrätta nämnder som är verksamma under regionförvaltningen för att sköta uppgifter av permanent natur. 

13 §. Ledning och tillsyn. Det 5 mom. upphävs som en teknisk ändring eftersom folkhälsolagen upphävs i och med lagen om ordnande av social- och hälsovård. Enligt 35 § 2 mom. 2 punkten i lagen om välfärdsområden kan välfärdsområdesfullmäktige tillsätta nämnder som är verksamma under regionförvaltningen för att sköta uppgifter av permanent natur. 

18 §. Upplysningar till andra myndigheter. Som teknisk ändring ändras hälsovårdsnämnden till välfärdsområde. Till paragrafen fogas en hänvisning till 44 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om samarbetet mellan myndigheter. 

19 §.Handräckning. Det föreslås att hänvisningen till 21 § slopas eftersom den upphävts med lagen 1258/2005. 

7.59  Lag om ändring av lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården

Det föreslås att 1 §, det inledande stycket i 2 a § 1 mom., det inledande stycket i 2 b § 1 mom., 3 § 1 och 2 mom., 6 b § 1 mom., 7 § 2 mom., det inledande stycket i 7 b § 1 mom. och det inledande stycket i 2 mom., 7 c § 1 och 3 mom., 8 § 3 mom., 9 § 1 och 2 mom., 10 d § 1 mom., 10 e § 1 mom., 10 f § 1 mom., 10 h § 1 mom., 10 i § 2 mom., det inledande stycket i 10 j § 1 mom. och 6 punkten, 10 k §, 11 § 2 och 4 mom., 13 § 1 mom., 14 §, 15 § 1 mom. samt 18 § 2 mom. ändras så att hänvisningarna i paragraferna till kommunen eller samkommunen eller till sjukvårdsdistriktet ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

4 §.Avgiftsfri socialservice. I 8 punkten föreslås det att kommun ändras till välfärdsområde, samtidigt föreslås det att hänvisningarna i 8 punkten till de upphävda lagarna ändras till de lagarna som kom i de upphävda lagarnas ställe. Lagen om tryggande av underhåll för barn 122/1977 har upphävts med lagen 671/1998, i dess ställe lagen om underhållsstöd 580/2008; adoptionslagen 153/1985 har upphävts med adoptionslagen 22/2012; lagen om vissa underhållsbidrags bindande vid levnadskostnaderna 660/1966 har upphävts med lagen om vissa underhållsbidrags bindande vid levnadskostnaderna 583/2008; faderskapslagen 700/1975 har upphävts med faderskapslagen 11/2015. 

6 a §.Avgiftstak. Det föreslås att hänvisningarna i 3 mom. 2 punkten till 14 § i folkhälsolagen (66/1972) och 3 § 1 mom. i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) ändras till en hänvisning till 56 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård ska upphävas i lagen om införande av reformen om ordnande av social- och hälsovård. 

I 6 och 8 mom. föreslås det att kommunen eller samkommunen ändras till välfärdsområde. 

12 §.Köpta tjänster och servicesedel. Hänvisningen i 1 och 2 mom. till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården föreslås ändras till en hänvisning till lagen om välfärdsområden. 

14 a §.Myndigheternas rätt att få upplysningar. Det föreslås att välfärdsområdet myndighet fogas till 1 mom. I momentet kvarstår även "kommunal myndighet" som instans som är skyldig att lämna uppgifter till välfärdsområdet, som exempel i en situation där välfärdsområdet måste veta på basis av vilka inkomstuppgifter klientavgiften för småbarnspedagogiken bestäms. 

I 3 mom. föreslås det att kommunen eller samkommunen ändras till välfärdsområde. 

7.60  Lag om ändring av lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården

Lagens 1 §, 2 §, 3 § 2 – 4 punkter, 4 §, 5 § 1 mom. 3 och 5 punkter och 2 mom., 6 § 1 och 3 mom., 7 § 1 mom., 9 §, 11 §, 13 § 1 mom.: Hänvisningarna till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

4 §. I 1 mom. föreslås det dessutom att hänvisningen till 4 § 1 mom. 5 punkten i lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården ändras till en hänvisning till 9 § i lagen om välfärdsområden. 

11 §. Det föreslås att den upphävda personuppgiftslagen ändras till dataskyddslagen. 

7.61  Lag om ändring av 2 och 3 i lagen om patientens ställning och rättigheter

2 §.Definitioner. Det föreslås att 4 punkten ändras så att man med verksamhetsenheterna avser verksamheterna inom välfärdsområdets hälso- och sjukvård som sköter om hälso- och sjukvårdsuppgifterna enligt lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). Hänvisningarna till folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård slopas eftersom lagarna upphävs i samband med propositionen om social- och hälsovårdsreformen. 

3 §.Rätt till god hälso- och sjukvård samt till gott bemötande. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det konstateras att det som föreskrivs i lagen om ordnande av social- och hälsovård dessutom är i kraft utöver välfärdsområdets skyldighet att ordna hälso- och sjukvårdstjänster. Paragrafens innehåll ändras inte i övrigt. 

Det föreslås att 4 mom. ändras så att välfärdsområdets skyldighet att ordna hälso- och sjukvårdstjänster på finska och svenska föreskrivs i 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.62  Lag om ändring av lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården

Det föreslås att 2 § 2 mom., 4 § 3 mom., 12 § 1 mom., 20 §, 21 §, 22 §, 27 § 1 mom., 29 § 3 mom. samt rubriken i 4 kap. ändras så att hänvisningarna i paragraferna till kommunen, samkommunen eller socialvårdsmyndigheten ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

10 §.Minderåriga klienters ställning. Hänvisningen i 3 mom. till organet som avses i 6 § i socialvårdslagen (428/2003) föreslås ändras till välfärdsområdet. Genom ändringen uppdateras socialvårdens klientlag till att motsvara det nya strukturella verksamhetsfältet och organiseringsansvaret. Enligt 35 § i lagen om välfärdsområden kan välfärdsområdesfullmäktige inrätta nämnder som är verksamma under regionförvaltningen för att sköta uppgifter av permanent natur. 

13 §.Information om behandling av uppgifter. Det föreslås att hänvisningen i 1 och 2 mom. till personuppgiftslagen (523/1999) ändras till en hänvisning till dataskyddslagen (1050/2018). Personuppgiftslagen har upphävts genom dataskyddslagen. Till 1 mom. föreslås det att det fogas en hänvisning till 58 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård enligt vilken välfärdsområdet är personuppgiftsansvarig som avses i EU:s dataskyddsförordning (EU) 2016/679 för de klient- och journalhandlingar inom social- och hälsovården som uppkommit i den verksamhet som omfattas av dess organiseringsansvar och för de klient- och journalhandlingar inom social- och hälsovården som överförts från kommunernas och samkommunernas förvaltning till välfärdsområdet. 

18 §.Utlämnande av sekretessbelagda uppgifter i vissa andra situationer oberoende av klientens samtycke. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till personuppgiftslagen ändras till en hänvisning till dataskyddslagen. Personuppgiftslagen har upphävts genom dataskyddslagen. Det föreslås att begreppen den som ordnar eller lämnar socialvård eller socialvårdsmyndighet ändras till välfärdsområde. 

24 §.Socialombudsman. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och kommunstyrelsen föreslås ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom föreslås det att bestämmelsen i 1 mom. om att socialombudsmannen kan vara gemensam för två eller flera kommuner slopas. Ett verksamhetsfält som omfattar flera välfärdsområden anses inte med avseende på socialombudsmannens verksamhetsförutsättningar vara motiverat eftersom det väsentligt ändrar socialombudsmannens verksamhetsförutsättningar och arbetsinnehåll. Det har önskats att socialombudsmannen arbetar nära klienten. På samma sätt som i den nuvarande lagen har det varit möjligt att kommunen kan ha flera socialombudsmän så ska även välfärdsområdet kunna ha flera socialombudsmän. 

28 §.Anteckning om inhämtande eller utlämnande av uppgifter. Hänvisningen till den som ordnar och lämnar socialvård ändras till en hänvisning till välfärdsområdet och tjänsteproducenten. 

7.63  Lag om ändring av lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre

1 § 2 punkten, 2 § 1 mom. 1 punkten och rubriken i 2 kap. hänför sig till främjandet av välfärd och hälsa, som avses i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ), som enligt 6 och 7 § i lagen hör till både kommunen och välfärdsområdet. Därför föreslås det att ordet välfärdsområde fogas till 1 och 2 § i punkterna ovan samt i rubriken i 2 kap. i den föreslagna lagen. I 2 § 1 mom. 1 punkten föreslås det dessutom att ordet kommun ersätts med ordet välfärdsområde. 

2 § 2 mom. upphävs som onödig. I bestämmelsen hänvisas till lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007). Det föreslås att lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform, som förlängde giltighetstiden för lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007), ska slopas i den här regeringspropositionen. 

4 §.Samarbete. I paragrafen föreskrivs om kommunens skyldighet att samarbeta i frågor om främjande av välfärd och hälsa. Det föreslås att paragrafen ändras så att man i 1 mom. hänvisar till 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård som gäller kommunens skyldigheter att samarbeta. 

I 2 mom. föreslås det att man föreskriver om välfärdsområdets skyldigheter att samarbeta genom att hänvisa till 7 § i nämnda lag. 

5 §.Plan för att stödja den äldre befolkningen. Det föreslås att innehållet i den gällande paragrafen ersätts med det föreslagna 1 mom. Det föreslås att det i momentet föreskrivs om kommunens skyldighet att utarbeta en plan för främjandet av den äldre befolkningens välfärd och hälsa som en del av planen som avses i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Den nämnda bestämmelsen innefattar likartade skyldigheter som kommunerna har enligt 5 § som nu föreslås ändras. 

Det föreslås att det i 2 mom. på motsvarande sätt föreskrivs om välfärdsområdets skyldighet att utarbeta en plan för främjandet av den äldre befolkningens välfärd och hälsa som en del av planen som avses i 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

6 §.Utvärdering av servicens tillräcklighet och kvalitet. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till 5 § 2 mom. 1 punkten ändras till en hänvisning till 7 § 2 och 3 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Dessutom ska ordet kommun i 1 och 2 mom. ersättas med ordet välfärdsområde. 

7 §.Tillgången till service och servicens tillgänglighet. Det föreslås att paragrafen ändras så att den hänvisar till 4 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

8 §.Språk som service ska tillhandahållas på. Det föreslås att paragrafen ändras så att den hänvisar till 5 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

9 §.Kommunens resurser. Det föreslås att paragrafen upphävs som onödig. Social- och hälsovårdstjänsterna som hör till välfärdsområdenas organiseringsansvar och finansieringen av främjandet av välfärden och hälsan föreskrivs i lagen om finansiering av välfärdsområden ( / ). Till den del som uppgifter relaterade till främjande av välfärd och hälsa hör till kommunerna så finansieras de på samma sätt som övriga uppgifter i kommunen. 

Det föreslås att 10 §, 12 § 1 och 2 mom. samt 3 mom. 5 punkten, 13 § 1 mom., 14 § 1 och 3 mom., 14 a §, 15 § 1 mom. samt 2 mom. 2 och 5 punkterna, 15 a §, 15 b § 1 mom., 16 § 1 mom., 18 § 1 mom., 25 § 1 och 2 mom. samt 26 § ändras så att uttrycken som avser kommunen ändras så de avser välfärdsområdet. 

11 §.Äldreråd. 1 mom. gäller kommunens äldreråd. Det föreslås att hänvisningen till 6 § om utvärderingen av servicens tillräcklighet och kvalitet slopas eftersom uppgiften som avses i nämnda bestämmelse i fortsättningen hör till välfärdsområdet. Det föreslås att 2 mom. föreskriver om äldrerådet inom välfärdsområdet genom att hänvisa till 32 § i lagen om välfärdsområden ( / ). I övrigt motsvarar bestämmelsen i 11 § i den gällande lagen. 

23 §.Egenkontroll. Det föreslås att det fogas ett nytt 3 mom. där man hänvisar till 40 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård där det föreskrivs om egenkontroll. 

24 §.Myndighetstillsyn. Det föreslås att hänvisningen i 55–57 § i socialvårdslagen ändras till en hänvisning till 41–49 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

27 §.Planering och finansiering. Det föreslås att ordet planering slopas från paragrafens rubrik. I stället för kommunen föreslås det att det föreskrivs om välfärdsområdets finansiering genom att hänvisa till lagen om välfärdsområdenas finansiering. 

7.64  Lag om ändring av lagen om rehabilitering av frontveteraner

3 §.Godkännande till rehabilitering. I 1 mom. föreslås det att hänvisningen till det kollegiala organet i hemkommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. I 95 och 96 § i lagen om välfärdsområden föreskrivs om välfärdsområdesfullmäktiges möjlighet att delegera befogenhet till sina underställda tjänsteinnehavare samt eventuella kollegiala organ. Den här allmänna principen iakttas även i beslutsfattandet enligt den här paragrafen. 

4 §.Serviceproducenter. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till hälsovårdscentraler, till sjukhus och separata verksamhetsenheter för sjukvård som avses i lagen om specialiserad sjukvård (1062/1989) samt sådana verksamhetsenheter som avses i lagen om Helsingfors universitetscentralsjukhus (1064/1989) ändras till en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningens verksamhetsenhet för hälsovårdscentralen. Begreppsapparaten som används i den föreslagna lagen iakttar begreppen som föreslås i propositionen om social- och hälsovårdsreformen. Med avseende på Nylands välfärdsområde och Helsingfors stad tillämpas enligt 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård och räddningsväsendet i Nyland dessutom vad som föreskrivs om välfärdsområden och ordnandet av social- och hälsovård i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ) eller i andra lagar om annat inte föreskrivs i denna lag. Med anledning av ovan nämnda bestämmelse hänvisar de bestämmelser som ändras i propositionen huvudsakligen endast till välfärdsområdet som även avser Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad. I 2 § 5 mom. i nämnda lag föreskrivs dessutom att det på HUS-sammanslutningen även tillämpas vad som föreskrivs någon annanstans i lagen om ordnandet av hälsovård. 

5 §.Anslag. Det föreslås att hänvisningarna till kommunen i 2 och 3 mom. ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås dessutom att hänvisningen i 3 mom. till 4 § ändras till en hänvisning till 12 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

6 §.Betalning av ersättning av statsmedel. Hänvisningarna i paragrafen till kommunen och kommunens organ som avses i 3 § 1 mom. föreslås ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

7 §.Grunderna för ersättningen. Det föreslås att hänvisningarna i 1 och 2 mom. till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet och hänvisningarna till hälsovårdscentralen ändras till hänvisningar till verksamhetsenheten inom hälso- och sjukvården. Det föreslås dessutom att laghänvisningen till 58 § i hälso- och sjukvårdslagen ändras till en hänvisning till 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

12 b §.Ersättning till välfärdsområden och Ålands kommuner för service som stöder boende hemma. Det föreslås att hänvisningarna till kommunen eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås att motsvarande ändring görs i paragrafens rubrik. 

De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om rehabilitering av frontveteraner hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och lagen om rehabilitering av frontveteraner tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I paragrafen föreskrivs bland annat om ersättningar relaterade till kommunens socialvård och kommunens uppgifter relaterade till dessa. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till paragrafen fogas ett nytt 3 mom. om Åland samt ett omnämnande om Ålands kommuner även i paragrafens rubrik. 

13 §.Ändringssökande. Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. till organet som avses i 3 § 1 mom. ändras till välfärdsområdet. Som teknisk korrigering föreslås dessutom att Folkpensionsanstaltens namn inleds med en versal som i egennamn. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att om beslutsfattandet om godkännande för rehabilitering som avses i 3 § 1 mom. har överförts till välfärdsområdets tjänsteinnehavare enligt det som föreskrivs i 96 § i lagen om välfärdsområden, får ändring i tjänsteinnehavarens beslut inte sökas genom besvär. I övrigt ändras inte momentet. 

7.65  Lag om ändring av familjevårdslagen

3, 10-15, 15 a §.Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

20 §. Social trygghet. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till den upphävda lagen om kommunala pensioner ändras till en hänvisning till pensionslagen för den offentliga sektorn. Dessutom föreslås det att hänvisningarna i 2 mom. ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

22 §. Styrning och tillsyn. I 1-3 mom. föreskrivs om tillsyn av familjevård som genomförs i familjevårdarens eller den vårdbehövandes hem och som grundar sig på ett uppdragsavtal mellan familjevårdaren och välfärdsområdet. Till paragrafens rubrik föreslås det att ordet styrning fogas för att bättre beskriva paragrafens innehåll. Bestämmelserna i 1 och 3 mom. föreslås ändras så att hänvisningarna till kommunen och till organet som ansvarar för socialvården ersätts med hänvisningar till välfärdsområdet. På familjevård som grundar sig på ett uppdragsavtal och som genomförs i vårdarens eller den vårdbehövandes hem tillämpas inte bestämmelserna i 6 kap. om egenkontroll och tillsyn i lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

Hänvisningen i 4 mom. till 4 kap. i lagen om privat socialservice föreslås ändras till en hänvisning till bestämmelserna om egenkontroll och tillsyn i 6 kap. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.66  Lag om ändring av lagen om stöd för närståendevård

2, 3, 3 a, 4, 4 a, 8, 9 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

10 §. Pensions- och olycksfallsförsäkringsskydd för närståendevårdare. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till den upphävda lagen om kommunala pensioner ändras till en hänvisning till pensionslagen för den offentliga sektorn. Dessutom föreslås det att hänvisningen i 3 mom. ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

11 §. Serviceansvar. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till kommunen ändras till hänvisning till välfärdsområdet. Dessutom föreslås det att hänvisningen till socialvårdslagen (710/1982) ändras till en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). 

12 §. Ändringssökande och behandling av tvister som gäller avtal om närståendevård. Paragrafen föreslås ändras så att dess föråldrade hänvisningsbestämmelse till förvaltningsprocesslagen om förfarande vid förvaltningstvister ändras till en hänvisningbestämmelse till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

7.67  Lag om ändring av lagen om service och stöd på grund av handikapp

3, 3 a, 8, 9 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

5 §. Planering och finansiering. Det föreslås att paragrafen ändras så att lagarna om planering och finansiering ändras så att de motsvarar lagstiftningshelheten enligt propositionen om social- och hälsovårdsreformen. Det föreslås att det till paragrafen fogas en hänvisning till lagen om ordnande av social- och hälsovård ( / ). Det föreslås att den här lagen om ordnande tillämpas på ordnandet, utvecklingen, styrningen av och tillsynen över den offentliga social- och hälsovården som välfärdsområdet har organiseringsansvar för om annat inte föreskrivs i någon annan lag. Dessutom föreslås det att hänvisningen till lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) ersätts med en hänvisning till lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ) och att hänvisningen till lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) ersätts med en hänvisning till den nya lagen med motsvarande namn ( / ). Välfärdsområdet får huvudsakligen finansiering för sina uppgifter från staten samt delvis som klientavgifter och verksamhetsinkomster. Det föreslås att det i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om sådana uppgifter för främjandet av välfärd och hälsa i kommunen vars kostnader tas i beaktande i statsandelen. 

6 §. Utvecklande av de handikappades levnadsförhållanden. Det föreslås att paragrafen ändras så att uppgifterna för främjandet av välfärd och hälsa i fortsättningen fördelas mellan välfärdsområdet och kommunen så som avses i 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Dessutom föreslås det att uttrycken socialnämnd och kommunens övriga myndigheter ersätts med det mer allmänna uttrycket kommunala myndigheter som innebär myndigheter inom olika branscher. Enligt 1 § i lagen om välfärdsområden är lagens syfte att skapa förutsättningar för välfärdsområdet att stöda sina invånares välfärd. Uppgifterna för främjandet av välfärd och hälsa föreskrivs närmare i 6 § och om välfärdsområdets motsvarande uppgift i 7 § i lagen om ordnande. Kommunen bär det primära ansvaret för främjandet av hälsa och välfärd till de delar som uppgiften är kopplad till kommunens andra lagstadgade uppgifter. Människors välfärd och hälsa är kopplade till småbarnspedagogik och utbildning, motions-, kost- och kulturutbud, boende och planläggning, trafikplanering och många andra uppgifter som är kopplade till utvecklingen av kommunens levnadsförhållanden. Välfärdsområdet ska bära det primära ansvaret för främjandet av hälsa och välfärd till de delar som uppgiften är kopplad till välfärdsområdets andra lagstadgade uppgifter. Välfärdsområdet ska bevaka sina invånares levnadsförhållanden, välfärd och hälsa samt faktorer som påverkar dessa inom varje region och befolkningsgrupp. 

7 §.Utvecklande av servicen. Det föreslås att 1 mom. ska föreskrivas omfatta även välfärdsområden eftersom den nuvarande bestämmelsen gäller kommunens alla verksamhetsområden och deras allmänna tjänster. Nuläget är avsett att bevaras trots att organiseringsansvaret för social- och hälsovården överförs till välfärdsområdet. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till kommunen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet som därmed blir myndigheten som ansvarar för utvecklingen av tjänsterna för personer med funktionsnedsättning. Sakkunskap och tjänster inom social- och hälsovården är en del av helheten för främjandet av befolkningens välfärd och hälsa som föreskrivs i lagen om ordnande av social- och hälsovård (särskilt i 6-7 §). Tjänster för personer med funktionsnedsättning kvarstår som särskild service som sekundära i förhållande till de allmänna tjänsterna. 

8 d §. Ordnande av personlig assistans. Det föreslås att paragrafen ändras så att termerna ordna och skaffa service till sitt innehåll motsvarar hur de föreslås användas i lagen om välfärdsområden ( / ) och lagen om ordnande av social- och hälsovård. Paragrafens rubrik har ändrats så att den beskriver välfärdsområdets organiseringsansvar av tjänster. I det inledande stycket i 1 mom. har hänvisningen till sättet att ordna assistans ersatts med en hänvisning till sättet att producera. På samma sätt har hänvisningen till ordnandet av service i 2 mom. 3 punkten ersatts med en hänvisning till produktion av tjänster. Dessutom föreslås det att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

12 §.Samarbete. Det föreslås att utöver kommunens skyldighet även välfärdsområdets skyldighet att samarbeta med aktörerna som nämns i paragrafen fogas för att främja förhållandena för personer med funktionsnedsättning. Ändringen hänför sig till kommunens och välfärdsområdets delade ansvar för främjandet av välfärden. 

13 §. Råd för personer med funktionsnedsättning Det föreslås att det till 1 mom. fogas en ny hänvisningsbestämmelse till 32 § i lagen om välfärdsområden om råd för personer med funktionsnedsättning. 

15 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

Uppgifterna som det föreskrivs om i paragrafen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, ska det till paragrafen fogas en bestämmelse om tillämpningsområde med avseende på kommunerna i landskapet Åland. 

17 §. Ändringssökande. Språket i paragrafen föreslås ändras så att det bättre hänvisar till tillämpningen av socialvårdslagen vid ändringssökande. Slutet av paragrafen slopas som onödig eftersom 18 och 19 §, som avses där, föreslås upphävas. 

18, 19 §. Paragraferna föreslås upphävas eftersom de innehåller överlappande bestämmelser med lagen om rättegång i förvaltningsärenden om besvärstiden och fortsatt ändringssökande. 

7.68  Lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda

1 b §. Uppgifterna som hänför sig till administrativa ingrepp i den personliga friheten som föreskrivs i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda hör enligt 27 § 24 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och bestämmelserna i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda tillämpas därför i detta avseende direkt i landskapet Åland. 

I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i den här lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden och hänvisningen till nämnden eller ledningsgruppen för specialomsorg till en hänvisning till välfärdsområdets kollegiala organ, föreslås att det till den här lagen fogas en bestämmelse om dess tillämpning på Åland. 

3 §. I paragrafen föreskrivs om planeringen, styrningen och övervakningen av specialomsorgen. 1-4 mom. föreslås upphävs som onödiga eftersom motsvarande bestämmelse finns i fortsättningen i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

6 §. Paragrafen föreslås upphävas som onödig eftersom det föreskrivs om specialomsorgsdistrikt som upphävs. I 33 a § i socialvårdslagen föreskrivs i fortsättningen om regional sammanslagning av socialtjänster i anslutning till andra tjänster. I 9 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs också om sammanslagning av tjänster till större helheter. 

9, 15, 16, 23, 39, 42 c §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen, specialomsorgsdistrikt, kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt eller samkommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

11, 14, 17, 18, 26, 68, 69, 73, 81 c §. Paragraferna som föreskriver om kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt eller andra myndigheter relaterade till ordnandet av specialomsorg föreslås upphävs som onödiga. 

23, 33, 34, 37, 38, 42 e §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till ledargruppen för specialomsorger, ledargruppen eller socialnämnden ändras till hänvisningar till välfärdsområdets kollegiala organ. Det föreskrivs om välfärdsområdets organ i 6 kap. i lagen om välfärdsområden. Dessutom slopas bestämmelsen i 23 § 3 mom. om handläggningen av ärenden i ledargruppen för specialomsorger som onödig. 

27 §. Det föreslås att paragrafen upphävs. I fortsättningen föreskrivs det om övergången av organiseringsansvaret och ordnandet av tjänsterna vid byte av välfärdsområde i 54 och 55 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

32 §. Hänvisningen i 2 mom. till ledargruppen för specialomsorger föreslås ändras till en hänvisning till välfärdsområdets kollegiala organ.I 4 mom. föreskrivs om vem som har rätt att göra ansökan till specialomsorg oberoende av vilja om det inte finns personer som är berättigade enligt 3 mom. att göra en ansökan. Hänvisningen till socialnämnden i kommunen där personen vistas, föreslås ändras till en hänvisning till ett annat organ än det som behandlar ärendet inom det välfärdsområde inom vars område kommunen som personen vistas i finns. Hänvisningen till tjänsteinnehavaren som utsetts till tjänsten av nämnden eller annat organ som ansvarar för socialvården föreslås ändras till en hänvisning till tjänsteinnehavaren som utsetts till tjänsten i välfärdsområdets förvaltningsstadga. 

36 §. I paragrafen föreskrivs om regionförvaltningsverkets möjlighet att korrigera specialomsorgsprogrammet. Paragrafen föreslås ändras så att det kollegiala organet som utses av kommunen som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) ändras till välfärdsområdets kollegiala organ. 

43 §. Det föreslås att paragrafen upphävs. Motsvarande bestämmelse om klientavgifter finns i 3 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

5 kap Ersättningar. Det föreslås att kapitlet upphävs eftersom inga paragrafer finns kvar i kapitlet. 

44-46 §. Paragraferna föreslås upphävas.I paragraferna föreskrivs om ersättningsskyldigheten för samkommunen för specialomsorger i sådana situationer då en person som bor inom en annan samkommun får specialomsorgstjänster från en annan samkommun. Eftersom organiseringsansvaret överförs till välfärdsområdet ska även ersättningsansvaret mellan välfärdsområdena i fortsättningen föreskrivas i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås att det i fortsättningen föreskrivs om kostnader mellan välfärdsområden i 57 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Det föreslås dessutom att det föreskrivs om sammanslagning av tjänster till större områden i 9 § samt om välfärdsområdenas samarbetsavtal i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Dessa har även sin egen inverkan på fördelningen av kostnaderna mellan välfärdsområdena. Ersättningsgrunderna för kostnaderna i specialomsorgslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård skiljer sig en aning från varandra. Det är svårt att uppskatta ersättningsbeloppen men troligtvis blir det inga stora skillnader i det slutliga resultatet. 

6 kap Planering och statsandel. I 6 kap. finns endast 48 § kvar som föreslås upphävas. Därför föreslås det att kapitlet upphävs. 

48 §. I 6 kap. om planering och statsandel i specialomsorgslagen finns endast 48 § kvar som föreslås upphävas. På så sätt skulle hela kapitlet upphävas. Det föreslås att lagen om ordnande av social- och hälsovård i fortsättningen tillämpas på ordnande, utveckling, styrning av och tillsynen över den offentliga social- och hälsovården som välfärdsområdet har organiseringsansvar för om inte annat föreskrivs i någon annan lag. Lagen om planering av och statsunderstöd för social- och hälsovården (733/1992) föreslås ersättas med lagen om välfärdsområdenas finansiering ( / ). Lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009) föreslås ersättas med en ny lag med motsvarande namn ( / ). Välfärdsområdet får huvudsakligen finansiering för sina uppgifter från staten samt delvis som klientavgifter och verksamhetsinkomster. Det föreslås att det i 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs om sådana uppgifter för främjandet av välfärd och hälsa i kommuner vars kostnader tas i beaktande i statsandelen. 

65-67 §. I paragrafhelheten som utgör 8 kap. föreskrivs om anordnande av utbildnings- och forskningsverksamhet för specialomsorger samt om rätten att använda specialomsorgens verksamhetsenheter för anordnande av utbildnings- och forskningsverksamhet för specialomsorger. I 66 § föreskrivs det om ersättningsgrunderna för användning av anläggningar och i 67 § om avtal som uppgörs om ersättningsgrunderna mellan olika aktörer. Den ursprungliga 67 § från år 1977 innefattar ett bemyndigande om att utfärda förordning i sådana situationer där avtal ska underställas statsrådet för godkännande, vilket strider mot grundlagen. Eftersom möjligheten till underställande som grundar sig på paragrafen enligt uppgift inte har använts föreslås det att bestämmelsen upphävs. Det föreslås att paragraferna förblir i kraft men att de ändras så att hänvisningarna till kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt ändras till hänvisningar till välfärdsområdet då man hänvisar till välfärdsområdet som en aktör. När det hänvisas till verksamheten eller verksamhetsenheten föreslås det att hänvisningen till kommunalförbundet för specialomsorg ändras till en hänvisning till specialomsorgen (specialomsorgens verksamhetsenhet och specialomsorgens verksamhet). Syftet är att särskilja just verksamhetsenheterna som används för specialomsorgens verksamhet från andra verksamhetsenheter och verksamhet inom välfärdsområdet. Paragraferna kommer senare att upphävas då den nya omsorgslagen träder i kraft och lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda upphävs. Samtidigt slopas avskiljandet mellan specialomsorgstjänsterna och andra tjänster relaterade till omsorg om utvecklingsstörda. 

9 kap.Om beredande av specialomsorger i vissa fall. Det föreslås att kapitlet upphävs eftersom inga paragrafer finns kvar i kapitlet. 

74 §. I paragrafen föreskrivs om bemyndigande att utfärda förordning med avseende på regleringen av tjänsternas behörighet. Paragrafen föreslås ändras så att det på en allmän nivå nämns om behörighet för tjänster där uppgifter relaterade till specialomsorg utförs, inte tjänster inom specialomsorgsdistriktets kommunförbund och kommunen som ordnar specialomsorg. 

75 §. Paragrafen föreslås ändras så att bestämmelserna om verksamheten och verksamhesenheterna som används för ordnande av verksamheten och granskningen av utrymmena föreslås ersättas med en hänvisningsbestämmelse i 1 mom. till 46 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Dessutom ska det tillämpas vad som föreskrivs i 75 a § i den här lagen om särskild övervakning av begränsningsåtgärderna. 

76 §. I fortsättningen föreskrivs det om tillsynsmyndighetens metoder för avhjälpande av brister eller missförhållanden som äventyrar klientsäkerheten i 48 § samt om samarbete mellan myndigheterna, anmälningsskyldighet och övervakning av verksamhet som avses i läkemedelslagen (395/1987) i 44 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Därför ändras paragrafen så att bestämmelsens innehåll ersätts med en hänvisningsbestämmelse i 1 mom. till paragraferna i fråga i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

77 §. Det föreslås att bestämmelserna om administrativ styrning ersätts med en hänvisningsbestämmelse till 1 mom. till 47 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

79 §. Det föreslås att bestämmelserna om rätt att få information ersätts med en tillfogad hänvisningsbestämmelse till 1 mom. till 49 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

80 §. Det föreslås att hänvisningen till socialnämnden slopas och att hänvisningen till förvaltningsprocesslagen (586/1996) ersätts med en hänvisning till lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019). 

81 §. Paragrafen föreslås upphävas eftersom den hänvisar till bestämmelser om sökande av ändring i kommunallagen vid sökande av ändring i beslut som fattats av olika organ för ett specialomsorgsdistrikt eller en kommun. Begäran om omprövning som genomförs på grundval av den här lagen föreskrivs i förvaltningslagen. 

81 a och b samt 82 §. Det föreslås att stavningen och hänvisningarna i bestämmelserna uppdateras. Hänvisningarna till förvaltningsprocesslagen ersätts med hänvisningar till lagen om rättegång i förvaltningsärenden. 

81 d §. Paragraferna föreslås upphävas som onödiga eftersom de innehåller överlappande bestämmelser om fortsatt ändringssökande med lagen om rättegång i förvaltningsärenden.  

83 §. Paragrafen om besluts verkställighet föreslås upphävas som onödig eftersom det föreskrivs om verkställigheten i författningarna om ändringssökande. 

7.69  Lag om ändring av barnskyddslagen

3 a §.Förebyggande barnskydd I 1 mom. beaktas att både kommunen och välfärdsområdet i fortsättningen ordnar förebyggande barnskydd för att främja barns och unga personers välfärd. 

11 §.Ordnande och utvecklande av barnskydd. I 1 mom. skiljs kommunens och välfärdsområdets uppgifter åt i fråga om förebyggande barnskydd och barn- och familjeinriktat barnskydd. Kommunen kommer att ha kvar annat förebyggande barnskydd än sådant som ges inom social- och hälsovården, till exempel stöd och särskilt stöd som ges exempelvis inom undervisning, ungdomsarbete och småbarnspedagogik. I kommunerna kvarstår utöver de förebyggande tjänsterna även sådan välfärdsverksamhet som inte anknyter till de tjänster som välfärdsområdet ansvarar för. Till välfärdsområdet överförs däremot social- och hälsovårdstjänster som hör till det förebyggande barnskyddet, såsom rådgivningsbyråtjänster samt det egentliga barn- och familjeinriktade barnskyddet. I 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård föreskrivs det om hur främjandet av hälsa och välfärd i fortsättningen hör till både kommunen och välfärdsområdet. 

I 3 mom. ändras det organ som avses i 6 § 1 mom. i den gamla socialvårdslagen (710/1982) (det organ som ansvarar för socialvården) till välfärdsområde. I momentet beaktas dessutom den nya strukturen för ordnande av social- och hälsovård när det gäller samarbetsskyldigheten kring ordnande av barnskydd. 

12 §.Välfärdsplan för barn och unga. I rubriken för paragrafen föreslås pluralformen välfärdsplaner bli ändrad. I paragrafen föreskrivs i fortsättningen om både kommunens och välfärdsområdets välfärdsplan för barn och unga. I 1 mom. föreskrivs på motsvarande sätt som tidigare om kommunens välfärdsplan för barn och unga, dock så att planen i fortsättningen ska utgöra en del av kommunens välfärdsplan enligt 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. I paragrafen korrigeras hänvisningsbestämmelsen till den gamla kommunallagen samtidigt till en ny hänvisning till 110 § i kommunallagen, där det föreskrivs om kommunens budget och plan. 

I 2 mom. föreskrivs det om innehållet i kommunens välfärdsplan för barn och unga. I sak överensstämmer bestämmelsen med den gällande bestämmelsen. Från det nuvarande 2 mom. har kraven på innehållet i välfärdsområdets plan flyttats till ett eget moment. 

I det nya 3 mom. föreskrivs om en regional välfärdsplan för barn och unga som gäller välfärdsområdets verksamhet på motsvarande sätt som det i 1 mom. föreskrivs om en välfärdsplan för barn och unga personer som gäller kommunens verksamhet. Välfärdsområdets plan ska likaså beaktas vid utarbetandet av välfärdsområdets budget och plan, men också vid utarbetandet av en servicestrategi för välfärdsområdet. Också i fråga om ett välfärdsområde konstateras det att den regionala välfärdsplanen för barn och unga som gäller dess verksamhet ska utgöra en del av välfärdsområdets välfärdsplan som avses i 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

I det nya 4 mom. föreskrivs om det regionala innehållet i välfärdsområdets välfärdsplan för barn och unga. Till bestämmelsen har överförts de punkter i det nuvarande 2 mom. som i fortsättningen gäller välfärdsområdets regionala plan. 

I det nya 5 mom. finns en bestämmelse om det samarbete mellan kommunen och välfärdsområdet som ska iakttas vid uppgörandet av de planer som avses i denna paragraf för. Eftersom båda planerna är en del av välfärdsplanerna enligt 6 och 7 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård, hänvisas det i momentet till dessa paragrafer, där det föreskrivs närmare om samarbetsskyldigheterna. 

13 §.Tjänsteinnehavare som beslutar om barnskyddsåtgärder. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det i fortsättningen är välfärdsområdet som ger en tjänsteinnehavare förordnande att utöva beslutanderätt i sådana ärenden som gäller brådskande placeringar och som nämns i bestämmelsen, medan det nu är det organ som ansvarar för socialvården som har bestämmande inflytande. Det föreslås att 2 mom. ändras så att en tjänsteinnehavare som förordnats av välfärdsområdet i fortsättningen kan fatta beslut när saken nu har bestämts i kommunens instruktion. 

14 §.Tryggande av multiprofessionell sakkunskap.16 §.Välfärdsområde som ansvarar för ordnande av barnskydd.16 a §.Välfärdsområde som svarar för barnskyddets kostnader.23 §.Intressebevakarens arvode och kostnader. 27 a §.Uppföljning av att tidsfristerna iakttas.35 §.Tryggande av försörjning och boende. 55 §.Dispositionsmedel.61 b §. Plan om gott bemötande. 76 §.Eftervårdens innehåll.76 a §.Tryggande av boende och försörjning i eftervården. 79 §.Övervakning av vård utom hemmet. I paragraferna och en del av rubrikerna för paragraferna ändras kommuner och samkommuner till välfärdsområden. 

15 §.Hälsovårdens särskilda skyldigheter. I paragrafen ändras hälsocentralen och sjukvårdsdistriktet till den myndighet som ansvarar för hälso- och sjukvården inom välfärdsområdet. 

16 b §.Placeringsvälfärdsområdets ansvar för ordnande av barnskydd. I paragrafen och dess rubrik ändras kommunen till välfärdsområdet. 

Med placeringsvälfärdsområde avses samma som för närvarande med placeringskommuner och med placerarvälfärdsområden samma som för närvarande med placerarkommuner. Den kommun där placeringsplatsen finns är åter den kommun där placeringsplatsen för ett barn el-ler en ung person som har placerats som en stödåtgärd inom öppenvården eller i vård utom hemmet eller i eftervård fysiskt är belägen. Boningskommunen för den som får eftervård är den kommun där ett barn eller en ung person i eftervård är bosatt, om han eller hon inte är placerad på en plats för vård utom hemmet. Avsikten med de föreslagna ändringarna är inte att ändra innehållet i paragrafen, utan samma behovsenliga tjänster och stödåtgärder för barn och unga personer ska ordnas som för närvarande. 

För barn som bor på en placeringsplats och för barn eller unga personer i eftervård ska ordnas de social- och hälsovårdstjänster som de behöver. Dessutom beslutar och ordnar den kom-mun där placeringsplatsen finns och boningskommunen för den som får eftervård behövlig småbarnspedagogik samt förskoleundervisning och grundläggande utbildning. Utbildnings-anordnaren beslutar om utbildning på andra stadiet. Andra tjänster kan vara till exempel andra utbildningstjänster, ordnande av boende, kultur- och andra bildningstjänster, idrotts-tjänster, tjänster inom ungdomsväsendet och sysselsättningstjänster som stöder barnets upp-växt och utveckling och hjälper unga personer att växa upp och bli självständiga. Eftervårds-tjänster ordnas utifrån det individuella behovet av eftervård. De tjänster som ordnas för barn och unga personer ska antecknas i deras klientplaner. 

I 2 mom. ändras också hänvisningen till den nya bestämmelsen i 38 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. Till momentet fogas också en hänvisning till lagen om småbarnspedagogik, på vilken skyldigheten för den kommun där placeringsplatsen för ett barn eller en ung person finns eller för boningskommunen för ett barn eller en ung person i eftervård att ordna småbarnspedagogik grundar sig. 

16 c §.Välfärdsområdenas inbördes ersättningar. I paragrafen och dess rubrik ändras kommun till välfärdsområde samt ersätts hänvisningarna till den gamla socialvårdslagen med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

17 §.Ordnande av barnskydd i vissa specialsituationer. I 1–3 mom. ändras kommun till välfärdsområde. I 3 mom. görs också en teknisk ändring som hänför sig till ändringen av 33 § i lagen om konsulära tjänster. I den lagen föreskrivs för närvarande om notariella tjänster. 

18 §.Förhållande till andra lagar. I paragrafen ändras kommun till välfärdsområde och ersätts de gamla hänvisningarna med nya, det vill säga i fråga om välfärdsområden hänvisas det till lagen om välfärdsområdenas finansiering och i fråga om kommuner till lagen om statsandel för kommunal basservice. 

22 §.Förordnande av intressebevakare som ställföreträdare för vårdnadshavaren.24 §.Ansvar för tryggandet av barnets bästa.25 §.Anmälningsskyldighet.34 §.Skyldighet att vidta stödåtgärder inom öppenvården. 38 §.Brådskande placering av barn. 40 §.Skyldighet att omhänderta barn och ordna barnets vård utom hemmet. 45 §.Vårdnaden om barn som omhändertagits.46 §.Beslut om vårdnaden om barn och umgängesrätt under den tid omhändertagandet varar.54 §.Mänskliga relationer och kontakter.77 §.Medel för eget hushåll.81 §.Övervakning av vården av barn som placerats i enskilt hem. I paragraferna ändras det organ som ansvarar för socialvården till välfärdsområdet. Ordalydelsen i 81 § 4 mom. ändras genom att omnämnandet av kommunen stryks. 

25 d §.Barnskyddsmyndigheternas anmälningsskyldighet. I 1 mom. ändras kommunen till välfärdsområdet och det organ som ansvarar för socialvården likaså till välfärdsområdet. 

32 §.Kartläggning av barnets närståendenätverk. I 2 mom. ändras det organ som ansvarar för socialvården till välfärdsområdet och i 3 mom. korrigeras den gamla hänvisningen till familjevårdarlagen till en ny motsvarande bestämmelse i familjevårdslagen. 

36 §.Stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård. I det inledande stycket i 1 mom. korrigeras hänvisningen till den nya lagen om småbarnspedagogik. 

41 §.Beredning av omhändertagande och vård utom hemmet. I 2 mom. korrigeras organet till den myndighet som används i 20 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. 

56 §.Ordnande av vård utom hemmet som familjevård. I paragrafen stryks författningsnumret för familjevårdslagen som obehövligt, eftersom lagen redan tidigare nämns i 32 § 3 mom. 

75 §.Barns och unga personers rätt till eftervård. I 1 mom. ändras det organ som ansvarar för socialvården till välfärdsområdet och i 3 mom. ändras kommunen till välfärdsområdet. 

78 §.Välfärdsområdets meddelande om barn som ska placeras. I rubriken för paragrafen ändras kommunen till välfärdsområdet. I själva paragrafen ändras kommunen också till välfärdsområde och det organ som ansvarar för socialvården likaså till välfärdsområde. 

90 §. Sökande av ändring hos förvaltningsdomstolen. I 1 mom. ändras det organ som ansvarar för socialvården till välfärdsområdet och preciseras hänvisningen till lagen om rättegång i förvaltningsärenden till en materiell hänvisningsbestämmelse. 

92 §.Sökande av ändring hos högsta förvaltningsdomstolen. I 1 mom. 1 punkten ändras kommuner till välfärdsområden. Dessutom stryks den obehövliga hänvisningen till den allmänna lagen (lagen om rättegång i förvaltningsärenden) i det inledande stycket i momentet. 

93 a §.Tillämpning av lagen i landskapet Åland. Till lagen fogas en ny bestämmelse om tillämpningen av vissa bestämmelser i landskapet Åland. Enligt 27 § i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet bland annat i fråga om förhållandet till utländska makter (4 punkten), barns rättsliga ställning (7 punkten) och administrativa ingrepp i den personliga friheten (24 punkten). Detta innebär att de bestämmelser i barnskyddslagen som hänför sig till nämnda punkter tillämpas direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för socialvårdsuppgifterna. Eftersom de paragrafer som hänför sig till de frågor som nämns i barnskyddslagen ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till en hänvisning till ett välfärdsområde, fogas till lagen en bestämmelse om tillämpningen på Åland. 

7.70  Lag om ändring av 11 och 12 § i lagen om studerandehälsovård för högskolestuderande

11 §.Delegationen för studerandehälsovård för högskolestuderande. I 3 mom. ändras kommunerna till välfärdsområdena.  

12 §.Samordning av tjänsterna med andra social- och hälsovårdstjänster. I paragrafen ändras kommunerna till välfärdsområdena. 

7.71  Lag om ändring av 7 och 24 § i lagen om företagshälsovård

7 §.Produktion av tjänster. I paragrafens gällande 1 mom. föreskrivs om de alternativ som arbetsgivaren har till sitt förfogande vid ordnandet av företagshälsovårdstjänster. Enligt 1 punkten i momentet kan arbetsgivaren ordna de företagshälsovårdstjänster som avses i lagen genom att skaffa de tjänster som arbetsgivaren behöver från en hälsovårdscentral som avses i folkhälsolagen (66/1972). Paragrafens 1 mom. 1 punkt föreslås bli ändrad så att hänvisningen till folkhälsolagen stryks. Hänvisningen till en hälsovårdscentral ändras till en hänvisning till en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdet. 

Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till en verksamhetsenhet inom sjukvårdsdistriktet ändras till en hänvisning till en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. 

24 §.Övervakning. I 1 mom. stryks hänvisningen till hälsovårdscentraler. Hänvisningen i momentet till enheter som producerar företagshälsovårdstjänster vilka sköter genomförandet av den företagshälsovård som ska ordnas av arbetsgivaren omfattar både verksamhetsenheter för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdena och andra verksamhetsenheter som har rätt att producera företagshälsovårdstjänster. 

7.72  Lag om ändring av 3 § i lagen om läkarundersökning av fartygspersonal

3 §.Definitioner. Enligt den gällande paragrafens 4 punkten avses med sjömanshälsovårdscentral en hälsovårdscentral som tillhandahåller sådan företagshälsovård som avses i 14 a § 1 mom. 2 punkten i folkhälsolagen (66/1972). Paragrafen i folkhälsolagen har senare upphävts. För närvarande finns bestämmelser om sjömäns hälso- och sjukvård och om produktion av företagshälsovårdstjänster för sjömän i 19 § i hälso- och sjukvårdslagen. Den föråldrade hänvisningsbestämmelsen ändras så att den motsvarar den gällande lagen och hänvisningen till hälsovårdscentralen ändras till en hänvisning till en verksamhetsenhet för hälso- och sjukvård inom välfärdsområdet. 

7.73  Lag om ändring av 40 a § i arbetarskyddslagen

40 a §.Förteckning över arbetstagare som exponerats för biologiska agenser. Hänvisningarna i 3 mom. till den läkare som i kommunen ansvarar för smittsamma sjukdomar och till den läkare som i sjukvårdsdistriktet ansvarar för smittsamma sjukdomar ändras till hänvisningar till den läkare som inom välfärdsområdet och i HUS-sammanslutningen ansvarar för smittsamma sjukdomar. 

7.74  Lag om ändring av 6 § i lagen om Institutet för hälsa och välfärd

6 §. I paragrafen ändras hänvisningen till kommuner och samkommuner till en hänvisning till kommuner, välfärdsområden och HUS-sammanslutningen. Med hänvisningen till kommuner avses i princip Helsingfors stad och kommunerna i landskapet Åland. 

7.75  Lag om ändring av räddningslagen

2 a §.Definitioner. I 1 mom. 6 punkten ändras räddningsverket till välfärdsområdet. 

Det föreslås att det till 1 mom. fogas en ny 5 punkt, enligt vilken räddningsverk i denna lag avser den organisation inom välfärdsområdet som ansvarar för den egna produktionen av tjänster som hör till räddningsväsendets uppgiftsområde. Den nuvarande 5 punkten blir 6 punkten. Enligt 9 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden får ett välfärdsområde, om inte något annat föreskrivs genom lag, producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar självt eller i samarbete med andra välfärdsområden eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. 

Enligt 22 § 2 mom. 2 punkten i lagen om välfärdsområden beslutar välfärdsområdesfullmäktige om välfärdsområdets förvaltningsstadga. I grunderna för ordnandet av förvaltningen ingår beslut om välfärdsområdets förvaltningsstruktur, det vill säga organisation, samt fördelningen av behörigheten mellan välfärdsområdesmyndigheterna. Enligt 95 § 1 mom. 1 punkten i lagen om välfärdsområden ska det i förvaltningsstadgan tas in behövliga bestämmelser om vilka organ som finns inom välfärdsområdet, hur ledningen av välfärdsområdet har ordnats och hur personalorganisationen inom välfärdsområdet har ordnats. 

Till välfärdsområdets självstyrelse hör att besluta om sin egen förvaltning och organisation. När det fattas beslut om räddningsväsendets och räddningsverkets organisationsmodell ska det dock beaktas att räddningsväsendet utöver närservicen också är en riksomfattande organisation. Räddningsverken ska kunna ledas nationellt och de ska kunna samarbeta med varandra och andra myndigheter som deltar i räddningsväsendets uppgifter i alla säkerhetssituationer. Detta förutsätter tillräckligt enhetliga verksamhetsmodeller och enhetliga tjänster i hela landet. 

Räddningsväsendets och räddningsverkets organisationsmodell ska uttryckligen basera sig på räddningsväsendets behov. Modellen ska dessutom möjliggöra den prehospitala akutsjukvård som produceras av räddningsverken på det sätt som välfärdsområdet beslutar. Detta förutsätter bland annat att Europeiska unionens regler om statligt stöd och bestämmelserna om upphandlingsrätt beaktas. Trots den stora betydelsen av den prehospitala akutsjukvård som räddningsverken producerar är syftet med reformen inte att integrera verksamhetsområdena för social- och hälsovårdsväsendet och räddningsväsendet, utan räddningsväsendet ska även i fortsättningen vara ett eget separat verksamhetsområde parallellt med social- och hälsovårdsväsendet i välfärdsområdets organisation. 

6 §.Att göra upp öppen eld. I 3 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet, och räddningsområdet ändras till välfärdsområdet. 

16 §.Räddningsplan för offentlig tillställning. I 3 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. Det föreslås att momentets sista mening ändras så att det tydligare framgår av den att det är fråga om en informativ bestämmelse. 

18 §.Utrymningssäkerhet i vårdinrättningar samt vid service- och stödboende. Till 2 mom. fogas välfärdsområde och verksamhetsidkare i välfärdsområdet. 

19 §.Utredning om utrymningssäkerheten. I 3 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

20 §.Bedömning av och genomförandeplan för utrymningssäkerheten. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

21 §.Föreläggande om utrymningssäkerhet. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

4 kap. Ansvar för räddningsväsendets uppgifter 

Rubriken för kapitlet. Rubriken för 4 kap. i räddningslagen är för närvarande ”Räddningsväsendets organisation och ansvaret för räddningsväsendets uppgifter”. I fortsättningen ska det föreskrivas om ordnandet av räddningsväsendet i den lag om ordnande av räddningsväsendet som träder i kraft vid ingången av 2023. Rubriken för kapitlet föreslås vara ”Ansvar för räddningsväsendets uppgifter”, eftersom alla bestämmelser om organisationen i kapitlet upphävs och deras innehåll överförs till lagen om ordnande av räddningsväsendet. 

23 §.Inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter. I paragrafen finns bestämmelser om inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter inom räddningsväsendet. I fortsättningen kommer bestämmelserna om inrikesministeriets och regionförvaltningsverkets uppgifter att finnas i den lag om ordnande av räddningsväsendet som träder i kraft vid ingången av 2023. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

24 §.Kommunernas ansvar för räddningsväsendet. I paragrafen finns bestämmelser om kommunernas organiseringsansvar inom räddningsväsendet. Från och med den 1 januari 2023 överförs ansvaret för ordnandet av räddningsväsendet från kommunerna till välfärdsområdena. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

25 §.Räddningsverk samt avtalsbrandkårer och andra motsvarande sammanslutningar. Den gällande paragrafen innehåller bestämmelser om räddningsverkets och avtalsbrandkårernas uppgifter. Enligt den gällande lagen ska det lokala räddningsväsendet ha ett räddningsverk för skötseln av uppgifterna inom räddningsväsendet. Det lokala räddningsväsendet kan i räddningsverksamhet enligt 32 § anlita en frivillig brandkår, anstaltsbrandkår, industribrandkår, militärbrandkår (avtalsbrandkårer) eller någon annan sammanslutning som är verksam i räddningsbranschen enligt överenskommelse med dem. 

Enligt 4 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet och 7 § i lagen om välfärdsområden beslutar välfärdsområdet om valet av sätt att producera räddningsväsendets tjänster. Bestämmelser om de tjänster som ska produceras inom räddningsväsendet finns i 27 § 2 mom. i denna lag. Bestämmelser om möjligheten att på samma sätt som för närvarande anlita avtalsbrandkårer i uppgifter som hör till räddningsverksamheten finns i det nya 27 § 4 mom. i denna lag. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

26 §.Räddningsmyndigheter. Statliga räddningsmyndigheter är enligt 26 § i den gällande räddningslagen inrikesministeriets räddningsöverdirektör och de tjänstemän vid inrikesministeriet och regionförvaltningsverket som denne förordnat. Det lokala räddningsväsendets räddningsmyndigheter är räddningsverkets högsta tjänsteinnehavare och de tjänsteinnehavare vid räddningsverket som denne förordnat samt det lokala räddningsväsendets behöriga kollegiala organ. 

I 2 mom. ändras det lokala räddningsväsendets räddningsmyndigheter till välfärdsområdets räddningsmyndigheter. Det lokala räddningsväsendets behöriga kollegiala organ ändras till välfärdsområdets behöriga kollegiala organ. Bestämmelser om välfärdsområdets organ finns i 35 § i lagen om välfärdsområden, enligt vilken välfärdsområdesfullmäktige kan tillsätta nämnder som lyder under välfärdsområdesstyrelsen för skötseln av uppgifter av bestående natur; direktioner för skötseln av affärsverk eller andra uppgifter; sektioner i välfärdsområdesstyrelsen och i nämnder och direktioner. 

27 §.Uppgifter för välfärdsområdets räddningsväsende och räddningsverk. I 27 § i den gällande räddningslagen föreskrivs om det lokala räddningsväsendets och räddningsverkets uppgifter. I paragrafen föreslås de ändringar som föranleds av överföringen av organiseringsansvaret. I paragrafens rubrik ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdets räddningsväsende. 

I 1 mom. ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdet. Till momentet fogas hänvisningar till lagen om ordnande av räddningsväsendet och lagen om välfärdsområden. Enligt 4 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet ansvarar välfärdsområdet för ordnandet av räddningsväsendet inom sitt område på det sätt som föreskrivs i lagen om ordnande av räddningsväsendet och i någon annan lag. Enligt 7 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden svarar välfärdsområdet för organiseringen av sina lagstadgade uppgifter (organiseringsansvar), för tillgodoseendet av sina invånares lagstadgade rättigheter och för samordningen av tjänstehelheterna samt svarar i fråga om de tjänster som organiseras och andra åtgärder för lika tillgång till tjänsterna och åtgärderna, fastställandet av behovet av tjänster och åtgärder samt deras mängd och kvalitet, valet av sätt att producera tjänster och åtgärder, styrningen och tillsynen av tjänsternas och åtgärdernas produktion samt utövandet av myndigheternas befogenheter. 

I 2 mom. föreskrivs det om produktionen av de centrala tjänsterna inom välfärdsområdets räddningsväsende. Enligt 9 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden får ett välfärdsområde, om inte något annat föreskrivs genom lag, producera de tjänster som omfattas av dess organiseringsansvar självt eller i samarbete med andra välfärdsområden eller enligt avtal skaffa dem av andra tjänsteproducenter. Räddningsverket ska på samma sätt som för närvarande sörja för produktionen av de tjänster inom räddningsväsendet som välfärdsområdet har beslutat producera själv. I uppgifter som inte innebär betydande utövning av offentlig makt kan man liksom för närvarande anlita avtalsbrandkårer, andra sammanslutningar som är verksamma inom räddningsbranschen samt frivilliga organisationer och personer. I bestämmelsen sammanställs räddningsväsendets viktigaste uppgiftshelheter och deras närmare innehåll bestäms i lagens detaljerade bestämmelser samt i en förordning av statsrådet som utfärdas med stöd av 5 mom. Vid produktionen av räddningsväsendets tjänster ska räddningsverket inom sitt område sörja för den styrning, rådgivning och säkerhetskommunikation inom räddningsväsendet som syftar till att förebygga eldsvådor och andra olyckor och ha beredskap att avvärja olyckor samt till ändamålsenlig verksamhet i olyckssituationer och tillbud och när följderna av olyckor begränsas; för räddningsväsendets tillsynsuppgifter; för varning av befolkningen vid tillbud och olyckor samt det larmsystem som behövs för detta samt för de uppgifter som hör till räddningsverksamheten. 

Enligt 3 mom. 1 punkten ska räddningsverket producera tjänster i anknytning till den prehospitala akutsjukvården enligt vad välfärdsområdet beslutar. Enligt 39 § 2 mom. i hälso- och sjukvårdslagen kan ett välfärdsområde besluta om produktion av prehospital akutsjukvård på det sätt som föreskrivs i lagen om ordnande av social- och hälsovård och i räddningslagen. Med stöd av 8 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård svarar välfärdsområdet för ordnandet av prehospital akutsjukvård inom sitt område. Enligt 7 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden hör det till organiseringsansvaret att välja sätt att producera de tjänster och andra åtgärder som ska ordnas. Enligt 2 § 5 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland tillämpas på HUS-sammanslutningen när den ordnar hälso- och sjukvård med stöd av denna lag dessutom det som i 8 § i lagen om ordnande av social och hälsovård föreskrivs om välfärdsområden. Därför ansvarar HUS-sammanslutningen för ordnandet av prehospital akutsjukvård och valet av sätt att producera den i Nylands välfärdsområden och i Helsingfors stad. 

Enligt den gällande 27 § 3 mom. 2 punkten ska räddningsverket stödja beredskapsplaneringen i en kommun som hör till räddningsområdet, om detta har överenskommits med kommunen. Det föreslås att bestämmelsen upphävs. Bestämmelser om samråd mellan välfärdsområdet och kommunerna finns i 14 § i lagen om välfärdsområden. Med stöd av paragrafen ska välfärdsområdena och kommunerna inom deras områden ha en lagstadgad skyldighet att sinsemellan avtala om samarbete vid skötseln av de uppgifter som föreskrivits för dem. Samarbetet kan gälla till exempel kommunernas beredskapsplanering. Enligt 8 § i lagen om välfärdsområden kan välfärdsområdet med stöd av avtal sköta sådana kommunala uppgifter som inte enligt lag särskilt hör till kommunens uppgifter. Eftersom det i 12 § i beredskapslagen (1552/2011) föreskrivs att kommunen ska sköta beredskapsplaneringen, kan man vid förhandlingarna komma överens om samarbete i beredskapsplaneringen, men dock inte om att överföra hela kommunens beredskapsplanering till välfärdsområdet. 

Enligt 38 § 1 mom. i räddningslagen kan inrikesministeriet, utöver det som har överenskommits mellan stater, på begäran av Europeiska unionen, en annan stat eller en internationell organisation besluta att vid räddningsinsatser lämna bistånd till utlandet, om detta är motiverat för att skydda människor, miljön eller egendom. 

I räddningslagens 27 § 3 mom. 2 punkt föreslås en bestämmelse enligt vilken välfärdsområdets räddningsverk deltar i upprätthållandet av den beredskap som krävs för att vid räddningsinsatser lämna sådant bistånd till utlandet och vid räddningsinsatser ta emot sådant internationellt bistånd som avses i 38 §, till den del detta hör till välfärdsområdets organiseringsansvar. I upprätthållandet av beredskapen deltar dessutom inrikesministeriet och Räddningsinstitutet. I upprätthållandet av den beredskap som krävs för att lämna bistånd till utlandet ingår till exempel utbildning och övningar för den personal som deltar i verksamheten, alarmering och utrustande av personalen samt underhåll och lagring av materiel och utrustning som behövs för biståndet samt planering av de logistiska systemen. Uppgifter som hör till välfärdsområdena och som anknyter till upprätthållandet av den beredskap som krävs för internationellt bistånd till utlandet och som tas emot i Finland kan med stöd av 5 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet koncentreras till ett eller flera välfärdsområden. Upprätthållande av beredskapen kan till exempel innebära uppgifter i anknytning till alarmering och utrustande av den personal som deltar i lämnandet eller mottagandet av internationellt bistånd, underhåll och lagring av materiel och utrustning samt planering av logistiska arrangemang. 

Finlands beredskap för att lämna bistånd till utlandet grundar sig till stora delar på kompetensen, beredskapen och servicenivån i fråga om riskerna inom det egna landet för det räddningsväsende som ingår i välfärdsområdenas organiseringsansvar. Räddningsverken kan till exempel gemensamt utveckla materiel för skogsbränder, CBRN, avvärjningen av översvämningar eller annan specialmateriel som vid behov också kan utnyttjas för internationellt bistånd. 

Inrikesministeriet beslutar om den specialberedskap som ska användas vid internationellt bistånd. Inrikesministeriet svarar också för de kostnader som föranleds Finland av bistånd till utlandet och begäran om internationellt bistånd, när inrikesministeriet fattar beslut om lämnande eller mottagande av internationellt bistånd med stöd av 38 § i räddningslagen. 

Välfärdsområdena ansvarar för lagringen och underhållet av den utrustning och den materiel som de innehar och som utnyttjas vid internationellt bistånd så att denna specialberedskap, inbegripet personalens kompetens, vid behov kan användas för internationella uppdrag i enlighet med inrikesministeriets beslut på det sätt som krävs i de avtal och förbindelser som är bindande för Finland. Materielen och personalens kompetens kan utnyttjas också i en situation där internationellt bistånd tas emot och i den nationella räddningsverksamheten. 

Den alarmering av enheter och specialberedskap för uppgifter här i landet som är på välfärdsområdenas ansvar grundar sig på de larmanvisningar som avses i 33 § i denna lag, på de samarbetsplaner som avses i 46 och 47 § i denna lag och på de avtal som avses i 8 kap. i lagen om välfärdsområden. 

Räddningsväsendets bistånd till utlandet sammanställs i huvudsak av personalen vid välfärdsområdenas räddningsverk. På den personal vid välfärdsområdets räddningsverk som deltar i lämnandet av bistånd tillämpas lagen om civilpersonals deltagande i krishantering (1287/2004). 

Bestämmelsen ska med stöd av lagen om välfärdsområden inte tillämpas på internationell verksamhet som grundar sig på välfärdsområdenas egna beslut och avtal. För sådan verksamhet krävs det att välfärdsområdet förfogar över de ekonomiska resurser som behövs för verksamheten. 

I 3 mom. 3 punkten ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdet. Det lokala räddningsväsendet sköter för närvarande med stöd av annan lagstiftning även andra uppgifter inom räddningsväsendet än sådana som anges i räddningslagen. I momentets 3 punkt föreslås en sådan precisering att den gäller uppgifterna för välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

Vid räddningsverksamhet enligt 32 § i räddningslagen kan avtalsbrandkårer eller andra sammanslutningar som är verksamma inom räddningsbranschen enligt 4 mom. på samma sätt som nu anlitas som hjälp enligt vad välfärdsområdet avtalar med dem. 

I 5 mom. ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdet. Det föreslås att momentet ändras så att närmare bestämmelser även om räddningsmyndigheternas uppgifter får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

28 §.Det lokala räddningsväsendets servicenivå. Paragrafen innehåller bestämmelser om det lokala räddningsväsendets servicenivå. I fortsättningen ingår bestämmelserna om servicenivån i den lag om ordnande av räddningsväsendet som träder i kraft vid ingången av 2023. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

29 §.Det lokala räddningsväsendets beslut om servicenivån. Paragrafen innehåller bestämmelser om beslut om servicenivån. I fortsättningen ingår bestämmelserna om beslut om servicenivån i den lag om ordnande av räddningsväsendet som träder i kraft vid ingången av 2023. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

30 §.Släckvatten. Paragrafen innehåller bestämmelser om kommunens skyldigheter att inom sitt område sörja för anskaffningen av släckvatten för räddningsverkets behov. I paragrafen görs de ändringar som följer av organiseringsansvaret så att det lokala räddningsväsendet ändras till välfärdsområdets räddningsväsende. Bestämmelsen om avtal om anskaffning av släckvatten mellan det regionala räddningsväsendet och de kommuner som hör till räddningsområdet föreslås bli upphävd. Eftersom kommunerna i den gällande lagen om vattentjänster inte har ålagts någon skyldighet att göra upp en plan för utvecklande av vattentjänsterna, ändras planen för utvecklande av vattentjänster till planering av utvecklandet av vattentjänsterna. 

33 §.Larmanvisningar. I 1 mom. hänvisas till 44 § i räddningslagen som innehåller bestämmelser om avtal om skötsel av uppgifter enligt räddningslagen inom ett annat räddningsområde. Bestämmelser om avtal om skötseln av myndighetsuppgifter inom välfärdsområdet ska i fortsättningen finnas i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdena kan samarbeta genom att avtala om samarbete enligt 8 kap. i lagen om välfärdsområden (gemensamt organ, gemensam tjänst, avtal om skötsel av myndighetsuppgifter och en välfärdssammanslutning som producerar stödtjänster). Det föreslås att hänvisningen i 1 mom. ändras så att där hänvisas till 8 kap. i lagen om välfärdsområden. 

I 2 mom. hänvisas det till räddningsväsendets område. Det föreslås att 2 mom. ändras så att där hänvisas till välfärdsområdet. 

34 §.Ledning av räddningsverksamhet. I 1 mom. ändras räddningsområde till välfärdsområde. Räddningsledare är räddningsmyndigheten i det välfärdsområde där olyckan eller tillbudet har uppstått, om inte något annat har avtalats med stöd av 8 kap. i lagen om välfärdsområden eller föreskrivs med stöd av 5 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet. 

Räddningsverksamheten kan dock på samma sätt som nu tillfälligt ledas av någon annan som är anställd hos välfärdsområdets räddningsverk eller av någon som hör till en avtalsbrandkår till dess att den behöriga räddningsmyndigheten tar över ledningen av verksamheten. Ansvaret för ett förmedlat meddelande eller uppdrag övergår enligt 11 § i lagen om nödcentralsverksamhet på den mottagande myndigheten, på den enhet som sköter dess uppgifter eller på någon annan jourenhet när denna har tagit emot meddelandet eller uppdraget. Räddningsverksamheten leds och betydande offentlig makt utövas av räddningsmyndigheten alltid efter att den har underrättats eller efter att ett tillfälligt hinder har undanröjts. Bestämmelser om begränsade befogenheter för den tillfälliga ledaren av räddningsverksamheten finns i 36 § 2 mom. i denna lag. Begränsade befogenheter får utövas för att trygga inledandet av räddningsverksamhet och endast i den mån de är nödvändiga för att rädda och skydda människor, egendom och miljön samt för att begränsa de skador som olyckan orsakar och lindra följderna av olyckan. 

36 §.Räddningsledarens befogenheter. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

40 §.Efterröjning och efterbevakning samt efterbehandling. I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

42 §.Samarbete för att förebygga olyckor. I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. Den anmälningsskyldighet som föreskrivs i paragrafen gäller också välfärdsområdena och deras anställda. 

44 §.Samarbete mellan räddningsverk. Paragrafen innehåller bestämmelser om avtal om skötsel av uppgifter enligt räddningslagen också inom ett annat räddningsområde. Bestämmelser om avtal om skötseln av myndighetsuppgifter inom välfärdsområdet ska i fortsättningen finnas i lagen om välfärdsområden. Välfärdsområdena kan samarbeta genom att avtala om samarbete enligt 8 kap. i lagen om välfärdsområden (gemensamt organ, gemensam tjänst, avtal om skötsel av myndighetsuppgifter och en välfärdssammanslutning som producerar stödtjänster). Paragrafen föreslås bli upphävd. 

46 §.Samarbete inom räddningsverksamheten. I paragrafen föreskrivs det om statliga och kommunala myndigheters, inrättningars och affärsverks skyldighet att under räddningsverkets ledning delta i planeringen av räddningsverksamheten och att vid olyckor och tillbud handla så att räddningsverksamheten kan skötas effektivt. Till 1 mom.fogas välfärdsområdesmyndigheter. 

Till 2 mom. 12 punkten fogas välfärdsområdesmyndigheter. 

47 §.Planer för räddningsväsendet. I 1 mom. ändras räddningsväsendets område till välfärdsområdet. Paragrafens rubrik ändras till Planer för räddningsverksamheten. 

49 §.Skyldighet att ge räddningsmyndigheterna och Gränsbevakningsväsendet handräckning och experthjälp. Till 1 mom. fogas skyldighet för välfärdsområdesmyndigheterna att på begäran ge räddningsmyndigheterna och Gränsbevakningsväsendet handräckning som hör till deras verksamhetsområde eller annars är förenlig med det. 

50 §.Räddningsmyndighetens handräckning till andra myndigheter. Till 1 mom. fogas välfärdsområdesmyndigheter bland de myndigheter som räddningsmyndigheten kan ge handräckning. 

65 §.Samarbete vid befolkningsskyddsberedskap. Till 1 mom. fogas välfärdsområdesmyndigheter. 

Enligt 3 mom. ska myndigheterna inom räddningsväsendet sörja för samordningen av den verksamhet och de planer som krävs för de befolkningsskyddsuppgifter som de ansvarar för. Enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) har riket lagstiftningsbehörighet i fråga om befolkningsskyddet. Räddningslagens bestämmelser om befolkningsskydd och inrättande av skyddsrum ska därmed också tillämpas i landskapet Åland. Beslut om förflyttning av i landskapet bosatta personer till en ort utanför landskapet kan dock fattas endast med landskapsregeringens samtycke. Räddningsväsendet hör, förutom i fråga om befolkningsskyddet, till landskapets lagstiftningsbehörighet. Enligt självstyrelselagen för Åland deltar landskapsmyndigheterna i befolkningsskyddet i enlighet med vad som stadgas i en överenskommelseförordning. Med stöd av lagen har utfärdats republikens presidents förordning om skötseln i landskapet Åland av förberedande uppgifter för undantagsförhållanden (900/2000). I 3 mom. föreslås det en sådan komplettering att Statens ämbetsverk på Åland allmänt sköter samordningen av de befolkningsskyddsförberedelser och befolkningsskyddsarrangemang som gäller landskapet Åland. 

66 §.Skydd enligt Genèvekonventionerna. Enligt 2 mom. beslutar inrikesministeriet på framställning av det behöriga ministeriet eller den lokala räddningsmyndigheten vilka personer, vilken materiel samt vilka lokaler som berörs av skyddet enligt 1 mom. Enligt förslaget ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. Det föreslås en komplettering enligt vilken framställningen i landskapet Åland görs av Statens ämbetsverk på Åland. 

67 §.Skyldighet att delta i befolkningsskyddsutbildning. Enligt paragrafen kan inrikesministeriet och regionförvaltningsverket på framställning av det behöriga ministeriet eller den lokala räddningsmyndigheten förordna ledningen och annan specialpersonal inom befolkningsskyddet att högst tio dygn om året delta i befolkningsskyddsutbildning som Räddningsinstitutet ordnar. Enligt förslaget ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. Det föreslås en komplettering enligt vilken framställningen i landskapet Åland görs av Statens ämbetsverk på Åland. 

79 §. Tillsynsplan. I 3 mom. ändras det lokala räddningsväsendet till välfärdsområdets räddningsväsende. 

80 §.Förrättande av brandsyn och andra tillsynsuppgifter. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

I 3 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

I 4 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

81 §.Föreläggande att avhjälpa brister och avbrytande av verksamheten. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

82 §.Särskilda säkerhetskrav. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

83 §.Försvarsmaktens platser som ska hemlighållas. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

85 §.Tillsyn över det lokala räddningsväsendets servicenivå. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn över det lokala räddningsväsendets servicenivå. Bestämmelser om laglighetsövervakning av servicenivån för välfärdsområdets räddningsväsende ingår i fortsättningen i lagen om ordnande av räddningsväsendet. Paragrafen föreslås bli upphävd. 

87 §.Skyldighet att lämna statistiska uppgifter. I 1 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

88 §.Rätt att få uppgifter i samband med brandutredning och undersökning av olyckor. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

89 §.Rätt att få uppgifter för räddningsverksamhet och tillsynsuppgifter. I 5 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

96 §.Vissa avgiftsbelagda prestationer. Enligt 96 § 2 mom. i den gällande räddningslagen bestämmer det lokala räddningsväsendet avgifterna i en taxa som det godkänner. Enligt 22 § 2 mom. 8 punkten i lagen om välfärdsområden ska välfärdsområdesfullmäktige fatta beslut om de allmänna grunderna för de avgifter som tas ut för tjänster och andra prestationer samt de kundavgifter som tas ut för tjänster som omfattas av välfärdsområdets organiseringsansvar. Till 1 mom. föreslås bli fogat en hänvisning till lagen om välfärdsområden och 2 mom. föreslås bli upphävt, varvid de nuvarande 3 och 4 mom. blir 2 och 3 mom. 

I 2 mom. ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

99 §.Kostnader för släckning av skogs- och terrängbränder. I paragrafen ändras räddningsområden till välfärdsområden. Räddningsverk ändras till välfärdsområde. 

104 §.Ändringssökande. I paragrafen föreslås bestämmelser om sökande av ändring i beslut som fattats med stöd av räddningslagen. Paragrafen ändras så att den överensstämmer med lagstiftningen om välfärdsområden. 

I fråga om sökande av ändring i förvaltningsdomstol tillämpas enligt 1 mom. vad som föreskrivs i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019), om inte något annat föreskrivs i denna lag. Bestämmelserna i 102 § i räddningslagen om ersättningar och arvoden som betalas för räddningsuppgifter tillämpas också på Gränsbevakningsväsendets beslut. 

När det gäller sökande av ändring i välfärdsområdesmyndigheters beslut enligt 96 § 1 mom. och 102 § tillämpas enligt 2 mom. dock 16 kap. i lagen om välfärdsområden. Bestämmelsen tillämpas på välfärdsområdesmyndigheters beslut om prestationer av en räddningsmyndighet inom välfärdsområdet enligt 96 § 1 mom. i denna lag och på beslut som gäller ersättningar och arvoden för ett räddningsuppdrag enligt 102 § i denna lag. 

När det gäller sökande av ändring i beslut som fattas av en myndighet som beviljar bygglov tillämpas enligt 3 mom. markanvändnings- och bygglagen. 

När det gäller sökande av ändring i beslut om föreläggande av vite samt om föreläggande och verkställighet av hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande tillämpas enligt 4 mom. dock viteslagen (1113/1990). 

Beslutet ska i de fall som avses i 1 och 2 mom. enligt 5 mom. iakttas genast oberoende av ändringssökande, om inte den myndighet där ändring sökts bestämmer något annat. 

108 §.Installation av räddningsväsendets anordningar. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

109 §.Särskilda krav som gäller myndighetsnätets tillgänglighet. I paragrafen ändras den lokala räddningsmyndigheten till välfärdsområdets räddningsmyndighet. 

7.76  Lagen om ändring av 14 § i lagen om brandskyddsfonden

14 §. Understöd och annan finansiering. Till 2 mom. fogas välfärdsområden bland de aktörer som kan beviljas specialunderstöd ur brandskyddsfonden. På motsvarande sätt stryks det lokala räddningsväsendet, vars nuvarande ansvar för ordnandet av räddningsväsendet överförs till välfärdsområdet vid ingången av 2023. Specialunderstöd kan även i fortsättningen beviljas kommunerna, eftersom brandstationerna blir kvar i deras ägo vid reformen. Kommuner kan beviljas specialunderstöd för grundläggande renovering av brandstationer. 

7.77  Lagen om ändring av 4 § i sjöräddningslagen

4 §.Övriga myndigheter och aktörer som deltar i sjöräddning. Det föreslås att det lokala räddningsväsendet i 4 § 1 mom. i sjöräddningslagen (1145/2001) ändras till välfärdsområdets räddningsväsende. 

Det föreslås att det lokala räddningsväsendet i 4 § 2 mom. 5 punkten i sjöräddningslagen ändras till välfärdsområdets räddningsväsende. 

7.78  Lag om ändring av 5 § i lagen om penninginsamlingar

5 §.Anordnaren av en penninginsamling. Till 4 mom. fogas ett välfärdsområde och HUS-sammanslutningen som på samma sätt som staten, kommuner och samkommuner inte beviljas tillstånd till penninginsamling och inte får anordna småskalig insamling. Den grundläggande principen i lagen om penninginsamlingar är att stödja verksamhetsförutsättningarna för tredje sektorn och det civila samhället. Offentliga samfund kan i princip inte samla in pengar, i synnerhet på grund av att deras verksamhet finansieras med skattemedel. De aktörer som avses i 5 § 1 och 2 mom., såsom allmännyttiga samfund och stiftelser, får dock anordna penninginsamling inte bara för statens, kommuners och samkommuners, utan i fortsättningen också för välfärdsområdens och HUS-sammanslutningens verksamhet, om de övriga förutsättningar för anordnande av en penninginsamling som anges i lagen om penninginsamlingar uppfylls. På samma sätt som i fråga om staten, kommuner och samkommuner kan pengar inte samlas in för lagstadgade tjänster och grundläggande verksamhet som produceras av välfärdsområden eller HUS-sammanslutningen. Pengar kan samlas in för sådan verksamhet som generellt medför extra nytta för samhället. I detaljmotiveringen till 5 § 4 mom. i regeringens proposition (RP 214/2018 rd) finns exempel på ovan nämnda tillåtna penninginsamlingar. 

7.79  Lag om ändring av faderskapslagen

5, 16, 19 och 59 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen i paragraferna ändras till hänvisningar till välfärdsområdet och hänvisningarna till barnatillsyningsmannen i personens hemkommun ändras till hänvisningar till barnatillsyningsmannen inom det välfärdsområde inom vars område personen har sin hemkommun. 

59 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 59 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i faderskapslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.80  Lag om ändring av moderskapslagen

5, 14 och 51 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen i paragraferna ändras till hänvisningar till välfärdsområdet och hänvisningarna till barnatillsyningsmannen i personens hemkommun ändras till hänvisningar till barnatillsyningsmannen det välfärdsområde inom vars område personen har sin hemkommun. 

51 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 51 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i moderskapslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.81  Lag om ändring av adoptionslagen

14 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till kommunens socialvårdsorgan ändras till välfärdsområdet. Dessutom föreslås det att momentets språkdräkt uppdateras så att den motsvarar den ändrade ordalydelsen i 33 § i lagen om konsulära tjänster (498/1999). 

21 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till hemkommunens socialvårdsorgan ändras till en hänvisning till det välfärdsområde inom vars område de personer som nämns i paragrafen har sin hemkommun. 

22, 24, 32, 61, 80 och 94 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunens socialvårdsorgan ändras till välfärdsområdet. 

63 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till socialvårdsorganet i hemkommunen ändras till en hänvisning antingen till det välfärdsområde inom vars område de personer som nämns i momentet har sin hemkommun eller, om en person inte har hemkommun i Finland, inom vars område han eller hon vistas. 

87 §. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna till kommunens socialvårdsorgan, en samkommun eller någon annan kommunal sammanslutning ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

92 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till kommunens socialvårdsorgan ändras till välfärdsområdet. 

97 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 97 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i adoptionslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.82  Lag om ändring av äktenskapslagen

22 och 32 §. Det föreslås att 22 § 2 mom. och 32 § 3 mom. ändras så att hänvisningen till socialnämnden ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

32 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 32 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i äktenskapslagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

50 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till socialnämnden i 1–4 mom. ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Dessutom föreslås att det till paragrafens nya 5 mom. i samband med 32 a § av grundad anledning fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.83  Lag om ändring av 2 § i lagen om assisterad befruktning

2 §.Definitioner. Det föreslås att 6 punkten ändras så att hänvisningarna till de lagar som upphävs stryks och hänvisningen till samkommunen för sjukvårdsdistriktet ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet och HUS-sammanslutningen. Hänvisningen till välfärdsområde omfattar med stöd av 2 § 2 mom. i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland ( / ) även de helheter med vårdan-svar som Nylands välfärdsområden och Helsingfors stad beslutar om. 

7.84  Lag om ändring av lagen om underhåll för barn

8 och 8 a och 8 b §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunen eller kommunens socialnämnd ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

8 c §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 8 c §. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen om underhåll för barn hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

13 a §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till det organ som avses i 6 § 1 mom. i socialvårdslagen (710/1982) ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

7.85  Lag om ändring av lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt

8, 9 b, 11 a, 12, 14, 16, 19, 39 och 49 §. Det föreslås att paragraferna ändras så att hänvisningarna till kommunens socialnämnd ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. 

8 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 8 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

17 b § 1 mom. och 17 d §. Det föreslås att bestämmelserna ändras så att hänvisningarna till kommunen ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås att hänvisningen i 17 b § 1 mom. till 1982 års socialvårdslag stryks. 

35 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till kommunernas socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdets och kommunernas myndigheter. 

46 §. Det föreslås att paragrafens 3 mom. ändras så att hänvisningen till socialnämnden stryks som obehövlig. 

7.86  Lag om ändring av lagen om verkställighet av beslut beträffande vårdnad om barn och umgängesrätt

1 och 9 §. Det föreslås att 1 § 2 mom. och 9 § ändras så att hänvisningarna till kommunen, det kommunala organet och socialvårdsmyndigheten ändras till välfärdsområdet. Till 1 § föreslås dessutom bli fogat ett nytt 5 mom. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

12 §. Det föreslås att 2 och 3 mom. ändras så att hänvisningarna till den kommunala myndigheten och socialvårdsmyndigheten ändras till välfärdsområdesmyndighet. Dessutom föreslås det att laghänvisningarna i 2 och 3 mom. förtydligas och uppdateras. 

14 §. Det föreslås att 4 mom. ändras så att hänvisningarna till socialnämnden ändras till välfärdsområdet. 

24 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningarna till socialvårdsmyndigheten ändras till välfärdsområdesmyndigheten. 

25 §. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att hänvisningarna till socialvårdsmyndigheten ändras till välfärdsområdesmyndigheten och hänvisningen till en kommun eller samkommun ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. 

32 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till kommunernas socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdesmyndigheten och kommunala myndigheter. 

7.87  Lag om ändring av 7 kap. 3 och 5 § i utsökningsbalken

3 § och 5 §.Meddelande till den myndighet som ansvarar för boendet i kommunen och den myndighet som ansvarar för socialvården inom välfärdsområdet samt verkställande av vräkning. I samband med vräkning ska utmätningsmannen enligt den gällande lagen underrätta bostads- och socialmyndigheterna på orten om att vräkningsärendet har blivit anhängigt och om de omständigheter som då framkommit om han eller hon vet att det i den lägenhet eller lokal som avses i utsökningsgrunden bor barn, och det är oklart hur deras boende ska ordnas, eller personer i behov av omedelbar omsorg. Dessa myndigheter ska ges tillfälle att ordna boende eller utreda behovet av socialvårdstjänster. De uppgifter som det föreskrivs om i paragraferna hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i paragraferna ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till paragraferna fogas en bestämmelse om tillämpningen av dem på Åland. 

Social- och hälsovårdsministeriet har hörts i ärendet. Ministeriet har rekommenderat att det om bostads- och socialmyndigheterna på orten i fortsättningen används termerna den myndighet som ansvarar för boendet i kommunen och den myndighet som ansvarar för socialvården inom välfärdsområdet. 

7.88  Lag om ändring av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn samt om tillämpning av konventionen

3 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till kommunala socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter. 

9 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att hänvisningen till socialvårdsmyndigheterna ändras till en hänvisning till den som ordnar eller lämnar socialvård, vilket motsvarar den terminologi som används i 18 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000). 

10 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningarna till socialnämnden i 1 och 2 mom. ändras till hänvisningar till välfärdsområdet. Det föreslås att hänvisningen till kommunen i 3 mom. ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården (733/1992) i momentet ersätts med en hänvisning till lagen om välfärdsområdenas finansiering (/). 

Till paragrafen föreslås dessutom bli fogat ett nytt 4 mom. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.89  Lag om ändring av lagen om för- och efternamn

22,23 och 27 §. Det föreslås att 22 § 3 mom., 23 § 3 mom. och 27 § ändras så att hänvisningarna till det organ som ansvarar för socialvården ersätts med en hänvisning till välfärdsområdet. 

33 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 33 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.90  Lag om ändring av beredskapslagen

12 §. Skyldighet att vidta förberedelser. Den beredskapsskyldighet som föreskrivs i paragrafen utvidgas till att gälla även välfärdsområden och välfärdssammanslutningar.  

70 §.Användningstillstånd för flytande bränsle. Det föreslås att 1 och 2 mom. ändras så att användningstillstånd för flytande bränsle i fortsättningen ska kunna beviljas också välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningarnas myndigheter. 

88 §.Social- och hälsovårdstjänster samt hälsoskydd. Den möjlighet som föreskrivs i 1 mom. 1, 2 och 4 punkten att frångå kraven på innehållet i social- och hälsovårdstjänster samt hälsoskydd ändras så att den gäller välfärdsområden och välfärdssammanslutningar i stället för kommuner. Kommunernas möjlighet enligt den gällande 1 mom. 3 punkten att avstå från skyldigheten att ordna dagvård ändras till 2 mom. Hänvisningen i den gällande bestämmelsen till den upphävda lagen om barndagvård ändras till en hänvisning till lagen om småbarnspedagogik. De uppgifter som det föreskrivs om i paragraferna hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse om tillämpningen av paragrafen på Åland. 

94 §. Begränsning av uppsägningsrätten. Den begränsning av uppsägningsrätten som föreskrivs i paragrafen ändras så att den gäller tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden på motsvarande sätt som det förslag till ändring av lagen om kommunala tjänsteinnehavare som ingår i propositionen. 

101 §. Villkoren i arbetspliktsförhållande. Bestämmelsen om villkoren för arbetsplikten i paragrafen föreslås bli ändrad så att den på motsvarande sätt som i det förslag till ändring av lagen om kommunala tjänstekollektivavtal som ingår i propositionen gäller lagen om kommunernas och välfärdsområdenas tjänstekollektivavtal. 

106 §.Förvaltningsmyndigheternas kommunikation under undantagsförhållanden. Statsrådets kanslis och Statens kommunikationscentrals befogenheter enligt 3 mom. utvidgas till att gälla även den kommunikation som bedrivs av välfärdsområdenas och välfärdssammanslutningarnas myndigheter. 

108 a §.Välfärdsområdets förvaltning. I paragrafen föreskrivs på motsvarande sätt som i bestämmelsen om kommuner i 108 § i beredskapslagen om ordnande av välfärdsområdets förvaltning under undantagsförhållanden. Enligt 1 mom. kan välfärdsområdesfullmäktige sammankallas omedelbart under undantagsförhållanden. Välfärdsområdesfullmäktige är beslutfört då mer än hälften av ledamöterna är närvarande. 

Om välfärdsområdesfullmäktige inte blir beslutfört och vägande skäl kräver omedelbara beslut, har välfärdsområdesstyrelsen enligt 2 mom. rätt att fatta beslut om ärenden som gäller organiseringen av förvaltningen, förvaltningsstadga, delegering av behörighet, budget samt andra ärenden som det bestämts att välfärdsområdesfullmäktige ska besluta om. 

Enligt 3 mom. ska välfärdsområdesstyrelsen så snart som möjligt föra sådana beslut som avses i 2 mom. till välfärdsområdesfullmäktige för avgörande. När det gäller välfärdsområdesstyrelsens beslut enligt 2 mom. föreskrivs i 3 mom. att det ska gälla tills välfärdsområdesfullmäktige har fattat beslut i ärendet. I enlighet med 3 mom. tillämpas det som i paragrafen föreskrivs om välfärdsområden också på välfärdssammanslutningar. 

120 §. Specialarrangemang inom räddningsväsendet och befolkningsskyddet. Till de aktörer som utför de uppgifter som anges i paragrafen fogas välfärdsområden. 

126 §.Skyldighet att offentliggöra meddelanden. Den publiceringsskyldighet som föreskrivs i paragrafen utvidgas till att gälla även välfärdsområdesstyrelsens meddelanden. 

7.91  Lag om ändring av 5 och 6 § i lagen om tillämpning av rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar

5 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till kommunernas socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter. 

6 §. Det föreslås att paragrafen ändras så att hänvisningen till ett i 1982 års socialvårdslag avsett organ ändras till en hänvisning till välfärdsområdet. Dessutom uppdateras hänvisningen till barnskyddslagen så att den motsvarar den gällande lagen. 

Till paragrafen föreslås dessutom bli fogat ett nytt 3 mom. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet, föreslås att det till paragrafen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.92  Lag om ändring av lagen om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om internationellt skydd av vuxna och om tillämpningen av konventionen

3 och 9 §. Det föreslås att 3 § och 9 § 1 mom. ändras så att hänvisningarna till kommunala socialvårdsmyndigheter ändras till välfärdsområdesmyndigheter och kommunala myndigheter. 

5 §. Det föreslås att 2 punkten ändras så att hänvisningarna till socialnämnden i den vuxna personens hemkommun, vistelsekommun och i den kommun som ligger närmast honom eller henne ändras till det välfärdsområde inom vars område den vuxna personen har sin hemkommun och inom vars område han eller hon vistas eller som den vuxna har den närmaste anknytningen till. 

10 a §. Till lagen föreslås bli fogat en ny 10 a §. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

7.93  Lag om ändring av 4 kap. 7 § i fängelselagen

4 kap. 7 §.Förfarandet vid utarbetandet av planen. Ordalydelsen i paragrafens sista mening ändras så att de myndigheter som ansvarar för social-, hälso-, bostads- och arbetskraftstjänster och som räknas upp i paragrafen bestäms på basis av den dömdes hem- eller boningskommun. 

7.94  Lag om ändring av 8 och 9 § i lagen om verkställighet av kombinationsstraff

8 §.Plan för strafftiden och tidsplan. Ordalydelsen i 4 mom. ändras så att de myndigheter som ansvarar för social-, hälso-, bostads- och arbetskraftstjänster och som räknas upp i paragrafen bestäms på basis av fångens hem- eller boningskommun. 

9 §.Beredning av verkställigheten av en övervakningstid. Hänvisningen till kommunen i 3 mom. ändras till en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till kostnaderna för den kommunala basservicen till en hänvisning till kostnaderna för den basservice som hör till välfärdsområdet. De uppgifter som det föreskrivs om i paragraferna hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragrafen ändras till en hänvisning till välfärdsområdet, föreslås att det till 3 mom. fogas en bestämmelse om tillämpningen av paragrafen på Åland. 

7.95  Lag om ändring av 12 och 71 § i lagen om verkställighet av samhällspåföljder

12 §.Stödåtgärder. I paragrafen ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet och hänvisningen till kommunens uppgifter till uppgifter som hör till välfärdsområdet. De uppgifter som det föreskrivs om i paragraferna hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommunen i paragraferna ändras till en hänvisning till välfärdsområdet, föreslås att det till 2 mom. fogas en bestämmelse om tillämpningen av paragrafen på Åland. 

71 §.Övervakningens innebörd. I paragrafen ändras hänvisningen till hem- och boningskommun till en hänvisning till hem- eller boningskommun. Det föreslagna uttryckssättet motsvarar ordalydelsen i 4 kap. 7 § i fängelselagen (767/2005) och 8 § 4 mom. i lagen om verkställighet av kombinationsstraff (801/2017). Ändringen preciserar hemkommunens företräde i förhållande till boningskommunen, om dessa inte är samma kommun. Ändringen behövs på grund av ändringen i 12 § 2 mom. 

7.96  Lag om ändring av 10 § i rättshjälpslagen

10 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att även en välfärdsområdesmyndighet ska vara skyldig att på begäran av rättshjälpsbyrån och trots sekretessbestämmelserna lämna denna sådana uppgifter som de förfogar över och som är nödvändiga för rättshjälpsbyrån på grund av dess lagstadgade uppgifter att utreda om en sökande på basis av sin ekonomiska ställning är berättigad till rättshjälp och om sökanden har en rättsskyddsförsäkring som täcker saken. 

7.97  Lag om ändring av lagen om förmyndarverksamhet

72 §. Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningen till ett organ som avses i 6 § i socialvårdslagen från 1982 ändras till en hänvisning till ett välfärdsområde.  

84 §. Till paragrafen föreslås bli fogat ett nytt 4 mom. De angelägenheter som det föreskrivs om i lagen hör enligt självstyrelselagen för Åland (1144/1991) till rikets lagstiftningsbehörighet, och de tillämpas därför direkt i landskapet Åland. I landskapet Åland ansvarar kommunerna och samkommunen för uppgifter inom socialvården. Eftersom hänvisningen till kommuner i lagen ändras till en hänvisning till välfärdsområden, föreslås att det till lagen fogas en bestämmelse om tillämpningen av lagen på Åland. 

90 §. Det föreslås att 1 mom. ändras så att också en välfärdsområdesmyndighet är skyldig att lämna förmyndarmyndigheten och domstolen de uppgifter som avses i momentet.  

Det föreslås att 2 mom. ändras så att hänvisningarna till det kommunala social- eller hälsovårdsorganet ändras till välfärdsområdet. 

92 §. Det föreslås att 3 mom. 1 punkten ändras så att sekretessbelagda uppgifter kan lämnas också till välfärdsområdesmyndigheter för fullgörande av åligganden enligt lagen om förmyndarverksamhet. 

7.98  Lag om ändring av 10 § i lagen om vissa personregister vid Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata

10 §. Det föreslås att 4 mom. ändras så att också välfärdsområdesmyndigheter har rätt att få de uppgifter som avses i momentet ur registret över förmynderskapsärenden. 

7.99  Lag om ändring av 5 § i idrottslagen

5 §.Kommunens ansvar. Det föreslås att den föråldrade hänvisningen till kommunallagen i 6 mom. ändras till en uppdaterad bestämmelse. Kommunallagen (365/1995) har upphävts genom kommunallagen (410/2015), vars 22 § innehåller bestämmelser om kommunens skyldighet att sörja för invånarnas möjligheter att delta och påverka. Det föreslås att hänvisningen till hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) ändras till en hänvisning till främjande av hälsa och välfärd enligt 6 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård. 

7.100  Lag om ändring av 12 § i lagen om rättsskyddsnämnden för studerande

12 §. Rätt att få uppgifter och handräckning. Enligt 1 mom. i den gällande paragrafen är statliga och kommunala myndigheter och samfund och stiftelser som sköter ett offentligt uppdrag trots sekretessbestämmelserna skyldiga att på begäran och avgiftsfritt lämna uppgifter som är nödvändiga för behandlingen av ett besvärsärende samt att ge nämnden handräckning. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att den till sin ordalydelse motsvarar bestämmelsen i 50 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) om förvaltningsdomstolens rätt att få uppgifter av myndigheter. I och med den föreslagna ändringen omfattar nämndens rätt att få uppgifter också de nya myndigheter som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården. 

7.101  Lag om ändring av 7 § i lagen om kommunernas kulturverksamhet

7 §. Samverkan. I 2 mom. föreskrivs om kommunens samverkan med olika aktörer när det gäller att främja kommunernas kulturverksamhet. I målen för kommunernas kulturverksamhet ingår också främjande av befolkningens välfärd och hälsa genom kultur och konst, där de aktörer som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovården är centrala samarbetsparter. Till förteckningen över exempel på samarbetspartner fogas välfärdsområden. 

7.102  Lag om ändring av lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor

6 §.Definitioner. Enligt 6 § 21 punkten i den gällande lagen om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor (390/2005, nedan kemikaliesäkerhetslagen) avses med räddningsmyndighet det lokala räddningsväsendets räddningsmyndigheter enligt räddningslagen. Definitionen av räddningsmyndighet ändras så att det i fortsättningen hänvisas till den räddningsmyndighet som avses i 26 § 2 mom. i räddningslagen. På detta sätt säkerställs det att det i och med social- och hälsovårdsreformen är klart i kemikaliesäkerhetslagen att den räddningsmyndighet inom välfärdsområdet som avses i räddningslagen i fortsättningen sköter de uppgifter som föreskrivs för räddningsmyndigheten i kemikaliesäkerhetslagen. I samband med ändringen av räddningslagen kommer det att fastställas vilka räddningsmyndigheter inom välfärdsområdet som avses i räddningslagen. De räddningsmyndigheter inom välfärdsområdet som avses i 26 § 2 mom. i räddningslagen är i fortsättningen räddningsverkets högsta tjänsteinnehavare och de tjänsteinnehavare vid räddningsverket som denne förordnat samt det behöriga kollegiala organet inom välfärdsområdets räddningsväsende. Statliga räddningsmyndigheter är även i fortsättningen inrikesministeriets räddningsöverdirektör och de tjänstemän vid inrikesministeriet som denne förordnat i enlighet med 26 § 1 mom. 

126 §.Sökande av ändring. Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom. där det preciseras att bestämmelser om beslut enligt 131 § 2 mom. i denna lag om storleken på de avgifter som tas ut för räddningsmyndighetens prestationer och om sökande av ändring i beslutet finns i lagen om välfärdsområden ( / ). I den gällande kemikaliesäkerhetslagen finns inga särskilda bestämmelser om sökande av ändring i ett beslut om avgifter som tas ut för räddningsmyndighetens prestationer. Med tanke på lagens tydlighet och verksamhetsutövarens rättsskydd anses det behövligt att föreskriva om en informativ hänvisning till den lag som ska tillämpas på ändringssökande. 

131 §.Avgifter. Enligt 2 mom. i den gällande paragrafen beslutar dock det lokala räddningsväsendet om huruvida räddningsmyndigheternas prestationer ska vara avgiftsbelagda och om storleken på de avgifter som tas ut med iakttagande av principerna i lagen om grunderna för avgifter till staten. Momentet föreslås bli ändrat i och med social- och hälsovårdsreformen när den behöriga myndighet som bestämmer avgifterna för räddningsväsendets del ändras. Enligt 22 § 2 mom. 8 punkten i lagen om välfärdsområden ska välfärdsområdesfullmäktige fatta beslut om de allmänna grunderna för de avgifter som tas ut för tjänster och andra prestationer samt om de kundavgifter som tas ut för tjänster som ingår i välfärdsområdets organiseringsansvar. På denna grund föreslås det att 131 § 2 mom. i kemikaliesäkerhetslagen ändras på motsvarande sätt. Lagändringen är av teknisk natur. Av författningstekniska skäl ändras dessutom 131 § 3 mom. i kemikaliesäkerhetslagen samtidigt genom att den föråldrade laghänvisningen korrigeras till en hänvisning till lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007). I beslutet görs även vissa tekniska preciseringar. I övrigt ändras paragrafen inte. 

7.103  Lag om ändring av 22 § i lagen om djursjukdomar

22 §. Djurhälsomyndighetens anmälningsplikt. I 3 mom. ändras hänvisningen till kommunen till en hänvisning till välfärdsområdet.  

7.104  Lag om upphävande av 3 § 2 mom. i statsunderstödslagen

1 §. Genom lagen föreslås det att 3 § 2 mom. i statsunderstödslagen upphävs. I momentet hänvisas det till tillämpningen av statsunderstödslagen på statsandel och statsunderstöd som föreskrivs i vissa lagar som gäller kommunal basservice, om det föreskrivs särskilt om detta i nämnda lagar. Denna hänvisningsbestämmelse har närmast en informativ karaktär, eftersom statsunderstödslagen till sin karaktär är en allmän lag, och det i speciallagar i vilket fall som helst kan föreskrivas om statsunderstöd antingen på ett sätt som avviker från statsunderstödslagen eller i tillämpliga delar hänvisas till bestämmelserna i statsunderstödslagen. På basis av författningarna om statsandelar till kommunerna har det under de senaste åren inte längre beviljats statsunderstöd med begränsat användningsändamål i samma omfattning som tidigare. Förhållandet mellan statsunderstödslagen och speciallagarna om statsunderstöd har i praktiken inte medfört några tillämpningsproblem. Således finns det inte något särskilt behov av en separat informativ hänvisningsbestämmelse, utan den kan upphävas helt när rubrikerna i social- och hälsovårdslagstiftningen ändras. 

7.105  Lag om ändring av 3 § i lagen om Hansel Ab

3 §. I 3 § 1 mom. finns en förteckning över upphandlande enheter av myndighetstyp som kan vara kunder hos Hansel Ab. Till förteckningen i 1 mom. fogas välfärdsområden och välfärdssammanslutningar. På så sätt kan välfärdsområdena och välfärdssammanslutningarna använda Hansels kontrakt om gemensam upphandling samt Hansels tjänster. HUS-sammanslutningen är en välfärdssammanslutning, så även den kan utnyttja Hansels tjänster. Avsikten är att genom lagen om välfärdsområden överföra kommunernas uppgifter till välfärdsområdena. Eftersom kommunerna och samkommunerna är kunder hos Hansel enligt den gällande Hansellagen, utvidgar ändringen i praktiken inte Hansels kundkrets. Kommuner och samkommuner, såsom sjukvårdsdistrikten, har gjort upphandlingar med hjälp av Hansels ramavtal och dynamiska inköpssystem. På grund av lagändringen kan utnyttjandet av dessa kunders gemensamma upphandlingskontrakt fortsätta. 

Enligt 3 § 2 mom. kan bolagets kunder också vara sådana offentligrättsliga organ som avses i upphandlingslagen och som den upphandlande enheten enligt 1 mom. utövar bestämmande inflytande över. Således kan de juridiska personer som välfärdsområdena och välfärdssammanslutningarna har bestämmande inflytande över, såsom bolag, stiftelser och föreningar, också vara kunder hos Hansel Ab. På så sätt kan även kompetenscentren i bolagsform inom välfärdsområdena, såsom det kompetenscenter för lokal- och fastighetsförvaltning som ska inrättas, vara kunder hos Hansel Ab. Välfärdsområdenas affärsverk är delar av sådana välfärdsområden som avses i 70 § i lagen om välfärdsområden, så de är inte separata juridiska personer utan kunder hos Hansel Ab i enlighet med 1 mom. 

7.106  Lag om upphävande av lagen om tillämpning av vissa förpliktelser enligt lagen om en kommun- och servicestrukturreform

På basis av social- och hälsovårdsreformen behövs inte längre de samarbetsskyldigheter som föreskrivs i den ramlag om reglerar kommun- och servicestrukturreformen, eftersom organiseringsansvaret för social- och hälsovården överförs till välfärdsområdena. Eftersom lagen är i kraft till utgången av 2023, ska lagen med anledning av årets reform upphävas från och med ingången av 2023. 

7.107  Lag om upphävande av lagen om temporär begränsning av vissa av kommunernas och samkommunernas rättshandlingar inom social- och hälsovården

På basis av den överföring av organiseringsansvaret för social- och hälsovården som genomförs i samband med social- och hälsovårdsreformen kan kommunerna och samkommunerna inte längre ingå avtal om social- och hälsovårdstjänster på basis av sitt organiseringsansvar. Dessutom slopas behovet av att begränsa investeringarna i social- och hälsovården, eftersom välfärdsområdena ansvarar för investeringarna i det kommande ordnandet av social- och hälsovården. Eftersom lagen är i kraft till utgången av 2025, ska lagen upphävas på basis av social- och hälsovårdsreformen. 

7.108  Lag om ändring av 78 § i lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk

78 §.Hänvisningar till annan lagstiftning. I paragrafens 1 mom. görs ändringar som föranleds av lagstiftningen om inrättande av välfärdsområden samt om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Hänvisningen i momentet till ett organ enligt socialvårdslagen ändras till en hänvisning till ett välfärdsområde, eftersom välfärdsområdena svarar för ordnandet av social- och hälsovården i enlighet med lagen om välfärdsområden ( / ) och lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland ( / ). 

7.109  Lag om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster

I lagen om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster föreslås ändringar som är nödvändiga på grund av inrättandet av välfärdsområden och stiftandet av lagen om välfärdsområden. 

5 §. Användning av stödtjänster vid offentliga uppdrag. I 1 mom. föreskrivs om sådana myndigheter inom den offentliga förvaltningen som är skyldiga att använda de stödtjänster som nämns i paragrafen. Innehållet i momentet förblir i övrigt oförändrat, men till momentet fogas en ny 2 punkt, vilket innebär att också myndigheter i välfärdsområden och myndigheter i välfärdssammanslutningar är sådana myndigheter inom den offentliga förvaltningen som avses i bestämmelsen. När välfärdsområdena har inrättats ska också myndigheter i välfärdsområden och myndigheter i välfärdssammanslutningar på det sätt som avses i 1 mom. använda gemensamma stödtjänster för e-tjänster. 

10.1  Samband med andra propositioner

Regeringens proposition hänför sig till den regeringsproposition med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet samt till lämnande av underrättelse enligt artiklarna 12 och 13 i Europeiska stadgan om lokal självstyrelse som överlämnades till riksdagen den 8 december 2020 (RP 241/2020 rd). Det som föreslås i propositionen kan antas endast om det centrala innehållet i RP 241/2020 rd har antagits. Grundlagsutskottet (GrUU 65/2018 rd) menade i fråga om det landskapsval som då föreslogs att väljarna och kandidaterna av skäl som följer av de demokratiska princi-perna enligt 2 § i grundlagen måste ha möjlighet att få en tillräckligt god helhetsbild av land-skapets uppgifter och befogenheter. Likaså ansåg utskottet att den möjlighet att delta i sam-hällelig verksamhet och att påverka beslut som tryggas i 14 § 4 mom. i grundlagen förutsätter att det finns information om det som den enskilde kan delta i och påverkar. Eftersom det fö-reslås att det stiftas huvudlagar om överföring av uppgifter i RP 241/2020, uppfylls detta krav i praktiken redan med stöd av den propositionen. 

Propositionen har samband med proposition RP 212/2020 rd som lämnats till riksdagen. De ändringar som görs i samband med RP 212/2020 rd inverkar på de ändringar som föreslås i denna proposition i fråga om lagen om klienthandlingar inom socialvården, 9 § i hälso- och sjukvårdslagen, 25 b § i barnskyddslagen och klientavgiftslagen. 

Propositionen har samband med den föräldralag som bereds vid justitieministeriet och vars syfte är att slå samman moderskaps- och faderskapslagarna. Avsikten är att regeringens proposition med förslag till föräldralag ska överlämnas till riksdagen i maj 2021 och träda i kraft den 1 januari 2023, det vill säga samtidigt med de lagändringar som föreslås i denna proposition. Om föräldralagen antas och tidpunkten för dess ikraftträdande förblir densamma, blir de särskilda ändringar i faderskaps- och moderskapslagarna som föreslås i denna proposition onödiga och hänvisningarna till faderskapslagen och moderskapslagen i 14 § 2 mom. i socialvårdslagen, som föreslås bli ändrat i denna proposition, ska ersättas med en hänvisning till föräldralagen. 

Propositionen har samband med den ändring av äktenskapslagen som bereds vid justitieministeriet och som innehåller ett förslag till ändring av 32 § i äktenskapslagen. Samma paragraf föreslås blir ändrad även i denna proposition. Syftet med det förslag som bereds vid justitieministeriet är att ändringarna antas och träder i kraft hösten 2021, det vill säga före de lagändringar som föreslås i detta förslag. Ändringen inverkar på ingressen i den ändring av äktenskapslagen som föreslås i denna proposition och på innehållet i den parallelltext som bifogas förslaget. 

Lagar inom social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde som faller utanför propositionen

Det behöver göras tekniska ändringar i lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) med anledning av social- och hälsovårdsreformen. De ändringar som föranleds av covid-19 kom-mer att göras i lagen under våren. Därför görs behövliga tekniska ändringar i lagen om smittsamma sjukdomar senare under regeringsperioden. Det görs en utredning om förhållandet mellan lagen om smittsamma sjukdomar och självstyrelselagen för Åland och om eventuella ändringsbehov, och beredningen av ärendet framskrider i sin egen beredning. 

Till följd av social- och hälsovårdsreformen behöver tekniska ändringar göras i lagen om elektronisk behandling av klientuppgifter inom social- och hälsovården (159/2007), men eftersom lag 159/2007 samtidigt kommer att upphävas och ersättas med en helt ny lag med samma namn genom regeringsproposition (RP 212/2020), är avsikten att de tekniska ändringar som ska göras i denna lag ska genomföras efter det att den nya lagen har trätt i kraft senare under regeringsperioden. 

Vid social- och hälsovårdsministeriet bereds ett utkast till regeringens proposition med förslag till lag om Genomcentret och om förutsättningar för behandling av genomdata (STM071:00/2018) som innehåller en skyldighet för en myndighet som ordnar, producerar eller tillhandahåller hälso- och sjukvård eller hälsovårdstjänster eller en privat tjänsteproducent som det föreskrivs om i lagen om privat hälso- och sjukvård (152/1990) att föra in sådana genomdata som uppstår i dess verksamhet i genomdataregistret samt Genomcentralens rätt att lämna genomdata till dessa tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster. Eventuella tekniska ändringar till följd av social- och hälsovårdsreformen ska göras i den ovan nämnda regleringen senare under regeringsperioden. 

En totalreform av biobankslagen pågår vid social- och hälsovårdsministeriet och i den identifieras också ändringsbehov på grund av social- och hälsovårdsreformen. Avsikten är dock att totalreformen av biobankslagen ska behandlas i riksdagen våren 2021 och att den ska träda i kraft i januari 2022. Därför är det ändamålsenligt att de ändringar som social- och hälsovårdsreformen medför görs senare under regeringsperioden. 

I lagen om elektroniska recept (61/2007) behöver tekniska ändringar göras till följd av social- och hälsovårdsreformen, men eftersom lag 61/2007 samtidigt kommer att ändras genom regeringsproposition (RP 212/2020), är avsikten att de tekniska ändringar som ska göras i lagen genomförs efter det att de nya bestämmelserna har utfärdats senare under regeringsperioden. 

I läkemedelslagen (395/1987) och i lagen om obligatorisk lagring av läkemedel (979/2008) behöver det utöver tekniska ändringar även göras innehållsmässiga ändringar till följd av social- och hälsovårdsreformen. Därför är det motiverat att genomföra ändringarna i samband med andra ändringar av läkemedelslagstiftningen under regeringsperioden. 

I lagen om missbrukarvård (41/1986) behöver tekniska ändringar göras till följd av social- och hälsovårdsreformen, men tekniska ändringar kräver att bestämmelser som är problematiska med tanke på grundlagen ändras. Ändringarna görs i samband med beredningen av lagstiftningen om självbestämmanderätt och/eller lagstiftningen om tjänster inom missbrukarvården våren 2021 i enlighet med tidtabellen. 

I lagen om utredande av dödsorsak (459/1973) behöver tekniska ändringar göras till följd av social- och hälsovårdsreformen, men eftersom lagen samtidigt kommer att ändras genom en regeringsproposition som överlämnas på hösten, är avsikten att de tekniska ändringar som ska göras i lagen genomförs senare under regeringsperioden. 

I lagen om utkomststöd (1412/1997) behöver tekniska ändringar göras till följd av social- och hälsovårdsreformen. I enlighet med regeringsprogrammet för Sanna Marins regering ska lagen om utkomststöd revideras som en helhet. Eftersom lagen ändras samtidigt är avsikten att de tekniska ändringar som ska göras i lagen genomförs senare under regeringsperioden. 

I lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare (1231/1996) behöver det sannolikt inte göras några tekniska ändringar till följd av social- och hälsovårdsreformen, eftersom det i detta skede inte verkar sannolikt att lantbruksavbytarservicen skulle överföras till sektorsövergripande landskap åtminstone under de närmaste åren. I vilket fall som helst genomförs eventuella ändringar först senare, sannolikt i samband med den reform av avbytarlagstiftningen som är under beredning vid social- och hälsovårdsministeriet. Inte heller i lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare (1264/2009) och lagen om vikariehjälp för renskötare (1238/2014) behöver det göras några tekniska ändringar till följd av social- och hälsovårdsreformen. 

I propositionen föreslås det att det på grund av social- och hälsovårdsreformen görs behövliga tekniska ändringar i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård (1201/2013). Utöver de föreslagna tekniska ändringarna behöver det också göras innehållsmässiga ändringar i la-gen i fråga. De anknyter delvis till andra reformer som är under beredning vid social- och hälsovårdsministeriet (bland annat utredning om flerkanalsfinansieringen). Avsikten är att dessa innehållsmässiga ändringar ska göras i lagen om gränsöverskridande hälso- och sjuk-vård genom en separat regeringsproposition under denna regeringsperiod. 

I propositionen föreslås det att de tekniska ändringar som behövs på grund av social- och häl-sovårdsreformen görs i största delen av paragraferna i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010). I 16, 17, 46 ja 60 § föreslås dock inga tekniska ändringar på grund av social- och hälsovårdsreformen, eftersom de innehållsmässiga ändringsbehoven i paragraferna i fråga ännu bedöms separat.