7
Specialmotivering
1 §.Lagens syfte och tillämpningsområde. Det föreslås att 3 mom. ändras så att lagens tillämpningsområde utvidgas till att gälla tidningar i fråga om det nya temporära 6 a kap. som gäller utdelning av tidningar. Det nya kapitlet ska gälla till och med den 31 december 2027.
Den gällande postlagen tillämpas inte på tillhandahållande av sådana tjänster som gäller tidningar och tidskrifter. I propositionen föreslås det dock att ett temporärt 6 a kap. om statsunderstöd för tidningsutdelning, vilket innehåller bestämmelser om statsunderstöd (35 a–35 h §) fogas till postlagen. Det föreslagna nya kapitlet gäller uttryckligen utdelning av tidningar, inte tidskrifter. Det är fråga om ett nytt förfarande som inte tidigare reglerats i postlagen och som utöver statsunderstödet för tidningsutdelning också inbegriper en möjlighet för Transport- och kommunikationsverket att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i fråga om tidningsutdelning två dagar i veckan.
Genom att tillämpningsområdet utvidgas till att gälla även tidningar blir det möjligt att rikta statsunderstödet till tidningsutdelningen i de områden där det inte finns något nät morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor och inte tillgång till en heltäckande morgondistribution fem dagar i veckan. För tryggande av tidningsutdelningen finns det redan i den gällande postlagen en bestämmelse om ett upphandlingsförfarande (17 § 2 mom.), som nu föreslås att stryks.
Grundlagsutskottet har tidigare i sin utlåtandepraxis (GrUU 14/1993 rd) ansett att det med tanke på yttrandefriheten är problematiskt att rätten att dela ut tidningar är beroende av ett myndighetsbeslut. Dessa riktlinjer härrör dock från en tid då bedrivandet av postverksamhet var tillståndspliktig verksamhet. Sedan juni 2016 har postverksamheten varit anmälningspliktig verksamhet, och det att tidningarna fogas till lagens tillämpningsområde innebär således ingen risk för yttrandefriheten.
2 §.Definitioner. Det föreslås att paragrafen ändras så att det i 10 punkten görs en språklig precisering.
Den föreslagna 11 punkten innehåller en definition av tidning. Enligt definitionen avses med tidning en avgiftsbelagd tidning som är möjlig att prenumerera på och som utkommer minst tre gånger i veckan och som innehåller nationellt nyhetsmaterial eller lokalt nyhetsmaterial som gäller ett område som omfattas av urvalsförfarandet för statsunderstödet för tidningsutdelning. Med tidningar som innehåller nyhetsmaterial som gäller ett område som omfattas av urvalsförfarandet avses åtminstone tidningar som innehåller nyhetsmaterial om det landskap där området ligger. Syftet med definitionen är att statsunderstödet ska riktas till sådana tidningar som är bundna till utgivningsdagen och vars situation avsevärt påverkas av lättnaden i skyldigheten enligt postlagen att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Definitionen av tidning medför att begränsningen av statsunderstödet för tidningsutdelning minskar risken för marknadsstörningar, eftersom statsunderstödet inte påverkar utdelningen av tidningar som utkommer färre än tre gånger i veckan. Lättnaden i fråga om skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster enligt postlagen påverkar inte utdelningen av tidningar som utkommer färre än tre gånger i veckan, eftersom sådana tidningar fortfarande kan delas ut i samband med utdelning tre dagar i veckan enligt skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.
Enligt den föreslagna nya 12 punkten avses med morgondistribution sådan tidningsutdelning minst fem dagar i veckan som börjar på natten och vanligen avslutas före klockan 7.
Enligt den föreslagna nya 13 punkten avses med nät för morgondistribution det område som bildas av de utdelningsställen till vilka adressaten, om denne så önskar, har möjlighet att få en tidning som morgondistribution.
Enligt den föreslagna nya 14 punkten avses medunderstödsberättigande område ett sådant av Transport- och kommunikationsverket bestämt område där det inte finns något nät för morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor och inte tillgång till en heltäckande morgondistribution fem dagar i veckan. Enligt förslaget kan de distributionsföretag som vunnit urvalsförfarandet i understödsberättigande områden beviljas statsunderstöd för tidningsutdelning.
4 §. Anmälningsförfarande. I propositionen föreslås det att 1 mom. ändras så att postföretag ska göra en anmälan till Transport- och kommunikationsverket innan postverksamheten inleds. Till bestämmelsen fogas en hänvisning till postverksamhet, som ersätter hänvisningen till enbart verksamhet. I praktiken bedriver företag som bedriver postverksamhet också annan affärsverksamhet. Sålunda är det bra att anmälningsskyldigheten för tydlighetens skull ska gälla uttryckligen inledandet av postverksamheten.
Dessutom föreslås det att 3 mom. förtydligas så att anmälningsskyldigheten gäller postföretag och de uppgifter som avses i 1 och 2 mom.
Ändringarna är språkliga. Paragrafens 2 och 4 mom. motsvarar gällande bestämmelser.
17 §.Insamling och utdelning. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras till Insamling, utdelning och informationsskyldighet som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna.
Det föreslås att 1 mom. ändras på så sätt att brevförsändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna ska samlas in och delas ut tre vardagar i veckan, med undantag av söckenhelger, med iakttagande av bestämmelserna om kvalitetsnormen för samhällsomfattande tjänster enligt 19 §.
Den föreslagna ändringen gör det möjligt att samla in och dela ut försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna minst tre dagar i veckan i hela landet i stället för att som nu samla in och dela ut försändelser fem dagar i veckan. I artikel 3.3 i postdirektivet föreskrivs det om utdelningsfrekvensen i fråga om samhällsomfattande tjänster. Enligt huvudregeln ska de samhällsomfattande tjänsterna omfatta en insamling och en utdelning vid varje fysisk eller juridisk persons bostad respektive lokaler fem dagar i veckan. Medlemsländerna får avvika från insamling och utdelning fem dagar i veckan under omständigheter eller geografiska förhållanden som bedöms vara undantagsvis förekommande.
Flera medlemsstater har infört modeller där insamling och utdelning av post avviker från huvudregeln i postdirektivet. Enligt en utredning från 2019 av Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för posttjänster (ERGP) är de vanligaste orsakerna till att tillämpa exceptionell utdelningsfrekvens i EU:s medlemsländer bergig eller svårtillgänglig terräng, glest bebodda områden, skärgård, små utdelningsmängder, kostnader för insamling och utdelning, svag infrastruktur samt extrema väderleksförhållanden. ERGP report on the quality of service, consumer protection and complaint handling 2018 – An analysis of trends https://ec.europa.eu/docsroom/documents/38864/attachments/2/translations/en/renditions/native I sin rapport om postdirektivet från november 2021, framhöll kommissionen att flera medlemsstater har utnyttjat det undantag som tillåts enligt postdirektivet och begränsat omfattningen vad gäller de samhällsomfattande tjänsterna bland annat genom att minska den lägsta utdelningsfrekvensen. Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet om posttjänster (direktiv 97/67/EG, i dess ändrade lydelse enligt direktiven 2002/39/EG och 2008/6/EG). (https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/PDF/?uri=CELEX:52021DC0674&from=EN
Av EU-länderna har åtminstone Danmark, Italien och Nederländerna infört modeller där insamlingen av post från och utdelningen av post till hushållen sker mer sällan än fem dagar i veckan. Research for TRAN Committee – Postal services in the EU https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2019/629201/IPOL_STU(2019)629201_EN.pdf Även i Norge, som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och där EU:s tredje postdirektiv har genomförts, har man övergått från insamling och utdelning fem dagar i veckan till insamling och utdelning 2,5 dagar i veckan i hela landet. I Norge diskuterade man under beredningen av ändringen huruvida en betydande minskning av antalet brev kan betraktas som en sådan undantagsvis förekommande omständighet som avses i artikel 3.3 i postdirektivet. I fråga om detta konstaterades det vara oklart i hur stor utsträckning antalet brev ska minska innan man på den grunden kan avvika från huvudregeln om insamling och utdelning fem dagar i veckan. Prop. 102 L, Endringer i postloven (antall omdelingsdager) https://www.regjeringen.no/contentassets/c2f6c565cf234ce0be286f785a957cf6/no/pdfs/prp201820190102000dddpdfs.pdf
Finlands geografiska förhållanden är på EU-nivå exceptionella, eftersom Finland är ett av EU:s glesast befolkade länder och har områden som hör till de glesast befolkade i hela Europa. År 2019 bodde 18,2 personer per kvadratkilometer i Finland, då motsvarande siffra för EU var 109. Eurostat, 2021. https://ec.europa.eu/eurostat/web/main/data/database De långa avstånden, som beror på den låga befolkningstätheten, höjer kostnaderna för postutdelningen i Finland, i synnerhet utanför tätortsområdena. I slutet av 2020 bodde 72 procent av Finlands befolkning i stadsområden, medan bosättningen i landsbygdsområdena minskade. Finlands officiella statistik (FOS): Befolkningsstruktur [e-publikation]. ISSN=1797-5379. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 20.8.2021]. Åtkomstsätt: https://www.stat.fi/til/vaerak/tau_sv.html I Finland finns det också ett betydande antal befolkade öar. Cirka 600 av öarna med bosättning året runt har ingen fast vägförbindelse. Av EU:s medlemsländer har Finland det största antalet öar med bosättning året runt och ingen fast vägförbindelse.Jord- och skogsbruksministeriets publikationer 2019:1 Utredning om policyerna för skärgårds- och insjöområden i Europa https://julkaisut.valtioneuvosto.fi/bitstream/handle/10024/161269/2019_1_MMM_Saaristo_ja_vesistoaluepolitiikat_Euroopassa.pdf
Kostnadsstrukturen för postverksamhetens är inte flexibel i relation till mängden försändelser, utan andelen fasta kostnader, som det tar lång tid att ändra, är stor. Till exempel det arbete som utförs inom- och utomhus i samband med insamlingen och utdelningen kan inte minskas i proportion till minskningen av brevmängderna. Minskningen av brevmängden ökar enhetskostnaderna, eftersom kostnadsnivån inte minskar i samma proportion som brevmängderna. Den svaga flexibiliteten i fråga om kostnaderna i förhållande till mängden försändelser syns i synnerhet i fråga om de produkter som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna, som enligt postlagen kräver en viss servicenivå.
Postmarknaden i EU:s medlemsländer utvecklas i olika takt. Finland är tillsammans med de övriga nordiska länderna föregångare inom digitalisering i Europa, vilket också gör läget i Finland när det gäller postutdelningen till exceptionellt jämfört med många andra av EU:s medlemsländer. Enligt indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle (nedan Desi-indexet), som Europeiska kommissionen publicerade 2020, The Digital Economy and Society Index (DESI) https://ec.europa.eu/digital-single-market/en/desi är Finland på första plats. Desi-indexet mäter Europas digitala prestationsförmåga och följer hur EU:s medlemsländers digitala konkurrenskraft utvecklas. I den rapport som beskriver Desi-indexet lyfts som Finlands styrka fram digitala offentliga tjänster, digitala färdigheter och integration av digital teknisk kompetens i företagens verksamhet. Även enligt en konsultutredning om EU:s posttjänster, som beställts av Europeiska kommissionen, hör Finland till EU:s ledande länder inom digitaliseringen. European Comission, User Needs in the Postal Sector and Evaluation of the Regulatory Framework https://op.europa.eu/en/publication-detail/-/publication/339db611-eb31-11ea-b3c6-01aa75ed71a1/language-en Digitaliseringen av offentliga och privata tjänster och tillägnandet av goda digitala färdigheter har fått betydande konsekvenser för postverksamheten. Enligt slutrapporten av statssekreterararbetsgruppen är minskningen av brevmängderna i Finland den snabbaste i Europa, och bland annat statens digitaliseringsmål påskyndar minskningen av papperspost ytterligare. När digitala lösningar åsidosätter postförsändelser i pappersform i den offentliga, den privata och den tredje sektorns tjänster samt i kommunikationen mellan människor, finns det i framtiden inte längre tillräckligt med brevförsändelser att dela ut fem dagar i veckan.
I Finland får dessutom den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och andra aktörer inom postbranschen inget statligt stöd, vilket på EU-nivå är exceptionellt. I många andra medlemsländer stöder staten den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och/eller andra postaktörer direkt eller indirekt bland annat genom upphandlingar inom den offentliga sektorn, direkt kompensation, kompensationsfonder eller kapitalisering. Under de senaste åren har tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster, Posti Ab, varit tvunget att höja priserna på de posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och vidta andra anpassningsåtgärder till följd av att brevmängderna minskat.
Det nationella handlingsutrymme som undantagsbestämmelsen i artikel 3.3 i postdirektivet ger är förknippat med osäkerhet, även om många medlemsstater har utnyttjat bestämmelsen för att göra den nationella lagstiftningen flexiblare. Det finns ingen rättspraxis vid domstolarna eller andra brottsbekämpande myndigheter om tillämpningen av artikeln. Sålunda är det oklart hur mycket till exempel brevmängderna måste minska innan man kan avvika från skyldigheten att samla in och dela ut försändelser fem dagar i veckan. Det bör också beaktas att postmarknaden har förändrats avsevärt sedan det ursprungliga direktivet och ändringsdirektiven antogs.
De ändringar som gjorts i den nationella postlagstiftningen i de nordiska länderna och de senaste årens utveckling på postmarknaden har lett till en situation där Europeiska kommissionen eventuellt tolkar direktivets undantagsbestämmelse flexibelt. Kommissionen erkände i sin rapport om postdirektivet från november 2021 att minimikraven när det gäller omfattningen av antalet tjänster, leverans inom fem dagar och kvaliteten på tjänster i postdirektivet inte helt överensstämmer med de nuvarande marknadsförväntningarna och efterfrågan och innebär utmaningar för de utsedda tillhandahållarna.Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet om posttjänster (direktiv 97/67/EG, i dess ändrade lydelse enligt direktiven 2002/39/EG och 2008/6/EG). https://eur-lex.europa.eu/legal-content/FI/TXT/PDF/?uri=CELEX:52021DC0674&from=EN Även i Finland kan mängden postförsändelser som minskar i rask takt och digitaliseringens höga utvecklingsnivå i kombination med exceptionella geografiska förhållanden i fråga om avstånd tolkas så att de uppfyller förutsättningarna för tillämpning av undantagsbestämmelsen i hela landet. Postdirektivet innehåller dock såsom konstaterats rum för tolkning i fråga om bestämmelserna om insamling och utdelning, och därför är det inte helt säkert att kommissionen tolkar det undantag som ingår i artikel 3.3 tillräckligt brett i fråga om den föreslagna ändringen. I sista hand avgör EU-domstolen om det är godtagbart att avvika från huvudregeln i artikel 3.3 i postdirektivet på grund av minskade mängder brev och andra omständigheter som framförts.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska underrätta hushållen om sina insamlings- och utdelningsdagar samt ändringar i dem i områden där det finns ett nät för morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor fem dagar i veckan. Dessutom åläggs den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att hålla information om insamlings- och utdelningsdagarna på sin webbplats uppdaterad. Informationen till hushållen i området kan ges till exempel genom brevförsändelser, meddelanden som publiceras på webbplatsen för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och genom meddelanden som delas ut i postlådor, postinkast eller postboxar.
Genom åläggandet förtydligas bestämmelserna om skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och tryggas yttrandefriheten. Informationen om insamlings- och utdelningsdagar och ändringar i dem gör det möjligt för användare av posttjänster, såsom kunder och konsumenter, tidningar och tidskrifter, annonsörer och företagskunder, att förutse och anpassa verksamheten till insamlings- och utdelningsdagarna.
Enligt propositionen behöver postförsändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna inte samlas in och delas ut samma veckodagar i hela landet, utan den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ges möjlighet att samla in och dela ut postförsändelserna i olika områden under olika veckodagar på det sätt som tillhandahållaren anser är bäst med beaktande av informationsskyldigheten enligt denna paragraf. Genom flexibla insamlings- och utdelningsdagar säkerställs det att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster kan fungera så effektivt och kundorienterat som möjligt. I tätortsområden där det finns ett nät för morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor fem dagar i veckan har det enligt den gällande lagen varit möjligt att minst tre vardagar i veckan dela ut de försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. I praktiken har postförsändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna delats ut av Posti Ab fyra dagar i veckan från och med 2017 och tre dagar i veckan från och med 2021.
Utdelningen av tidningar och tidskrifter ska också i fortsättningen ordnas genom kommersiella avtal, och de ska delas ut i enlighet med de bilaterala avtalen. I propositionen föreslås dock att det till postlagen fogas ett nytt temporärt 6 a kap. som innehåller temporära bestämmelser om statsunderstöd för tidningsutdelning (35 a–35 j §). Med statsunderstödet skapas förutsättningar för att kunden ska få den prenumererade tidningen hem fem dagar i veckan i hela landet.
Det föreslås att det nuvarande upphandlingsförfarande som föreskrivits för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster stryks i 2 mom. I fortsättningen ska den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster inte vara skyldig att upphandla utdelning fem dagar i veckan för de av Transport- och kommunikationsverket bestämda områden som inte har en på kommersiella villkor överenskommen utdelning av prenumererade tidningar som utkommer minst fem gånger i veckan. Upphandlingsförfarandet har medfört nya administrativa skyldigheter och kostnader för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, de distributionsföretag som deltagit i upphandlingen samt Transport- och kommunikationsverket. Trots målen för upphandlingsförfarandet och det årliga genomförandet har det inte uppstått några nya affärsmodeller i glesbygden, och inga nya aktörer har kommit in på utdelningsmarknaden. Kostnaderna eller priserna har inte heller sjunkit avsevärt till följd av att upphandlingsförfarandet infördes.
Paragrafens 3, 4 och 5 mom. motsvarar gällande bestämmelser.
18 §. Undantag från insamlings- och utdelningsfrekvensen. Det föreslås att 1 mom. ändras så att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster har rätt att göra undantag från den insamlings- och uppsamlingsfrekvens som föreskrivs i 17 §, om det är fråga om hushåll i svårtillgängliga skärgårdsområden. Det föreslås att begreppet svårtillgängligt ödemarksområde stryks, och i fortsättningen kan undantaget enligt 1 mom. endast gälla svårtillgängliga skärgårdsområden. I 1 mom. föreslås en precisering enligt vilken som svårtillgängligt skärgårdsområde kan betraktas ett område för vilket det inte finns färje- eller förbindelsefartygstrafik enligt tidtabell året om minst en gång varje sådan insamlings- och utdelningsdag för samhällsomfattande tjänster som avses i 17 §. Insamling och utdelning ska för dessa hushåll i fortsättningen ske minst en gång i veckan. Undantaget enligt 1 mom. får omfatta sammanlagt högst 500 hushåll i hela landet.
Preciseringen av definitionen av svårtillgängligt skärgårdsområde på lagnivå minskar flertydigheten i frågan och förbättrar förutsebarheten i tillämpningen av bestämmelsen samt rättssäkerheten. Som sådana turer enligt tidtabell som avses i paragrafen betraktas inte stopp som särskilt beställs eller stopp som görs vid behov. Därmed beaktas inte stopp som särskilt beställs eller stopp som görs vid behov inte vid granskningen av antalet förbindelser. När den svårtillgänglighet som avses i paragrafen faststäls ska inte heller till exempel kostnaderna för utdelningen eller andra omständigheter beaktas, utan endast de turer som nämns i paragrafen.
Transport- och kommunikationsverket ska fortfarande vid behov fatta beslut om vilka hushåll som omfattas av det undantag som gäller insamlings- och utdelningsfrekvensen. Ett hushåll omfattas således inte direkt med stöd av paragrafen av undantaget, utan genom ändringen i paragrafen preciseras endast definitionen av svårtillgängliga skärgårdsområden. Undantaget kan omfatta högst det lagstadgade antalet hushåll. Även i fortsättningen ska lagen säkerställa insamling och utdelning varje vecka av de försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna i fråga om sådana hushåll som anses omfattas av undantaget. Lagen hindrar inte att post delas ut oftare än en gång i veckan till hushåll som omfattas av undantaget. I enlighet med vad som konstaterats i beskrivningen av nuläget är det typiskt att postutdelaren inte själv åker till ön, utan att posten förs med förbindelsefartygen från färjeläget. Även i fortsättningen ska motsvarande flexibla lösningar, såsom att ta med posten på förbindelsefartygets följande tidtabellsenliga tur, kunna utnyttjas i postutdelningen i skärgårdsområdena.
Det föreslås att 2 mom. ändras på så sätt att Transport- och kommunikationsverket vid behov ska fatta beslut om vilka hushåll som omfattas av det undantag som gjorts från insamlings- och utdelningsfrekvensen. I ändringen ersätts hänvisningen till Transport- och kommunikationsverkets avgörande med ett beslut av Transport- och kommunikationsverket. Ändringen motsvarar annan lagstiftning där verket har getts beslutanderätt. Dessutom omfattar formuleringen besvärsrätt för den som ett beslut berör eller den vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. En myndighets beslut ska enligt 45 § i förvaltningslagen motiveras. I praktiken har Transport- och kommunikationsverket med stöd av den gällande lagstiftningen fattat beslut om utdelning i skärgårdsområdena av brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Besluten har inkluderat en ändamålsenlig besvärsprocess. Ändringen överensstämmer med nuvarande praxis.
Paragrafens 3 mom. motsvarar gällande bestämmelser.
21 §.Delgivningsförfarande. I paragrafen föreslås det att 1 mom. ändras så att skyldigheten för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att se till att det delgivningsförfarande per post som föreskrivs i lag kan användas tas in i ett eget moment. Dessutom föreslås enligt 1 mom. att delgivningar per post ska ha kommit fram åtminstone inom tidsfristen för det delgivningsförfarande som föreskrivs i lag. Bestämmelser om delgivningsförfarandet finns t.ex. i förvaltningslagen, lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) och rättegångsbalken (4/1734).
Postlagens 21 § och de bestämmelser om insamling och utdelning som hänför sig till den är av betydelse med tanke på myndighetsverksamheten i synnerhet därför att anhängiggörandet av ärenden, sändandet av begäranden om utredning och av svar på dem samt delgivningen av beslut i en betydande del av förvaltningsärendena sker per post. Vikt bör fästas vid att vanlig delgivning blev det primära delgivningssättet enligt en ändring av förvaltningslagen som gjordes efter att postlagen hade stiftats. I samband med ändringen bedömdes inte dess konsekvenser för postverksamheten. De delgivningsförfarandena per post som föreskrivs i lag är vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen och bevislig delgivning enligt 60 § i den lagen. Enligt 59 § 1 mom. i förvaltningslagen sker vanlig delgivning per post genom brev till mottagaren. Enligt 2 mom. i den lagen anses mottagaren ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes. Bestämmelserna om delgivning i förvaltningslagen tillämpas på delgivning av alla förvaltningsbeslut, om inte något annat föreskrivs. Mottagaren anses ha fått del av en handling som sänts som en vanlig delgivning den sjunde dagen efter det att handlingen sändes, om inte mottagaren visar att delfåendet skett vid en senare tidpunkt. En handling anses dock ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände. Också 90 och 93 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden innehåller motsvarande bestämmelser om vanlig och bevislig delgivning. När det gäller rättegångsbalken avviker delgivningsförfarandet per brev från det förfarande som tillämpas i förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen på så sätt att en ytterligare förutsättning för delgivning genom brev är att det kan antas att mottagaren får del av handlingen och inom utsatt tid återsänder delgivningskvittot. Bestämmelser om delgivning per post finns förutom i de nämnda allmänna lagarna också annanstans i lagstiftningen.
Delgivningsförfarandet används i många olika myndighetsverksamheter och i förfaranden som hänför sig till rättsskipning. Därför är det nödvändigt att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att se till att det delgivningsförfarande som föreskrivs i lag kan användas i hela landet i den omfattningen i fråga om posttjänster. Trots att den elektroniska kommunikationen har ökat utgör förvaltningens behov fortfarande en central grund för att det ska finnas posttjänster och i synnerhet delgivningsförfaranden per post. Även om det nuförtiden i stor utsträckning är möjligt att sköta ärenden med en myndighet elektroniskt, är det fortfarande behövligt att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att se till att delgivningsförfarandet kan användas. Det är väsentligt att se till att delgivningsförfarandet kan användas i syfte att säkerställa att myndigheterna per post antingen som vanlig delgivning eller bevisligen kan delge personer ärenden som inverkar väsentlig på dem utan att myndigheterna behöver använda stämningsmannadelgivning.
Att se till att delgivningsförfarandet kan användas innebär i praktiken förvaltning av ett väl fungerande adressystem och ett heltäckande sorterings- och transportnätverk samt att se till att det finns en tillräcklig personal som sköter utdelningsarbetet. Syftet med att se till att delgivningsförfarandet kan användas är att säkerställa att det finns metoder för smidig delgivning. Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska upprätthålla nämnda verksamheter för att säkerställa att delgivningsförfarandet fungerar. Med att se till att delgivningsförfarandet kan användas avses dessutom att tjänsterna ska vara jämlikt tillgängliga i hela landet. Genom att se till att delgivningsförfarandet kan användas säkerställs jämlik tillgång till tjänsten och möjlighet att ta emot delgivningar. Dessutom ska delgivningsförfarandet vara avgiftsfritt. Om mottagaren av delgivningen måste betala för mottagandet av en försändelse, äventyras delfåendet. Transport- och kommunikationsverket har ansett att en avgift för mottagande av försändelser skulle leda till att förfarandet för delfående inte kan användas på det sätt som förutsätts i lagen. Transport- och kommunikationsverket. Päätös kirjelähetysten noutamisen maksullisuudesta Poste restante –palvelussa 13.5.2019 (Beslut som gäller avgifter för mottagande av poste restante-brevförsändelser, på finska) https://www.traficom.fi/sites/default/files/media/regulation/P%C3%A4%C3%A4t%C3%B6s_poste_restantesta.pdfhttps://www.traficom.fi/sites/default/files/media/regulation/P%C3%A4%C3%A4t%C3%B6s_poste_restantesta.pdf I delgivningsförfarandet är det fråga om posttjänster som avses i 2 § i postlagen och som i enlighet med postlagens syfte ska säkerställas på rättvisa villkor för alla. Avgiftsbelagda delgivningsförfaranden skulle leda till en ojämlik situation mellan grupper med särskilda behov, såsom bostadslösa, och andra adressater.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att en myndighet kan avtala om genomförande av ett sådant delgivningsförfarande per post som föreskrivs i lag också med ett annat postföretag än den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Med att genomföra delgivningsförfarandet avses att delgivningar delas ut och sänds till mottagarna. En myndighet kan ingå ett sådant avtal endast med ett sådant postföretag som har förutsättningar att sköta denna uppgift. Myndighetsbrev och vanliga delgivningar som sker per post genom dem delas ut förutom av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster också av många andra postföretag. Även med detta lagförslag kommer delgivningar att tillhandahållas av både den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och andra postföretag. Ändringen föreslås nuvarande tilllämpningspraxis och myndigheterna kunde avtala om tillhandahållande av myndighetsbrev och delgivningar med ett annat postföretag än den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Ändringen förtydligar rättsläget och ger inte bara den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster utan också andra postföretag lagstadgad rätt att sköta det delgivningsförfarande per post som föreskrivs i lag och som betraktas som en offentlig förvaltningsuppgift. Genom ändringen flyttas således inte verkställandet av delgivningsförfarandet bort från tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster, utan det föreskrivs endast om den rättsliga grunden för att delgivningar kan delas ut förutom av tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster även av andra postföretag som delar ut myndighetsbrev. Kravet enligt 1 mom. på att delgivningar per post ska ha kommit fram åtminstone inom tidsfristen för det delgivningsförfarande som föreskrivs i lag gäller inte bara för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster utan även för andra postföretag som har ingått ett separat avtal med den myndigheten.
Med tanke på 124 § i grundlagen är det relevant att offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. När man granskar utdelningsmängderna för delgivningar och det nätverk som behövs för utdelningen, är det klart att det är ändamålsenligt att vanlig delgivning per post sker genom de tjänster som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och andra postföretag erbjuder, med iakttagande av principen om ändamålsenlighet. Postlagens bestämmelser om delgivningsförfarande är förpliktande för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Således är det, genom den skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som bestäms i postlagen, den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster som ansvarar för att delgivningsförfarandet kan användas och genomföras. Det är dock inte motiverat att endast den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster åläggs den offentliga förvaltningsuppgift som gäller delgivningsförfarandet och det tjänsteansvar som följer av det, eftersom myndigheterna fritt kan konkurrensutsätta sina tjänsteleverantörer och välja också ett annat postföretag än tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster som brevutdelare. Om skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift och tjänsteansvaret inte utsträcks till att gälla också delgivningar som med stöd av avtal som andra postföretag ingått med myndigheterna sänds som vanliga brev, gäller tjänsteansvaret i enlighet med grundlagsutskottets utlåtandepraxis inte hela den offentliga förvaltningsuppgiften. Tjänsteansvar kan inte begränsas endast till utövning av offentlig makt i samband med en offentlig förvaltningsuppgift, utan det ska i avsaknad av en allmän bedömning av statsrådet formuleras på sedvanligt sätt att gälla hela den offentliga förvaltningsuppgiften (GrUU 47/2021 rd).
Myndighetsbrev inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Myndigheterna ingå ett separat avtal med utdelaren om utdelning av sina försändelser, och myndighetsbrev delas ut helt i enlighet med dessa avtal oberoende av den befordringstid som föreskrivs för de brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Att säkerställa att delgivningsförfarandet kan genomföras, är det genom den skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som bestäms i postlagen den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster som ansvarar för att delgivningsförfarandet kan genomföras och användas. Ändå myndighetsbrev inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna enligt postlagen.
Enligt det föreslagna 3 mom. ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på en person som är anställd hos den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster eller på en person som är anställd hos ett sådant företag som har ingått ett i 2 mom. avsett avtal med en myndighet, när denna person utför uppgifter som avses i denna paragraf. Till momentet fogas dessutom en standardiserad hänvisning till skadeståndsansvaret i fråga om offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen. I motiveringen till lagstiftningsordningen behandlas den föreslagna preciseringen av tjänsteansvaret i delgivningsförfarandet med hänsyn till den offentliga förvaltningsuppgiften enligt 124 § i grundlagen. De allmänna förvaltningslagarna ska tillämpas med stöd av sina bestämmelser om tillämpningsområde, och därför föreskrivs det inte särskilt om dem i paragrafen.
Den föreslagna preciseringen i 3 mom. påverkar den rättsliga ställningen för den som genomför delgivningsförfarandet. Tjänsteansvar innebär att tjänstemannen har ett större ansvar för fel som skett i arbetet. Allmänna grunder för tjänsteansvar finns i 2 § 3 mom. och 118 § i grundlagen. Tjänsteansvaret har av hävd ansetts omfatta både straffrättsligt och ett skadeståndsrättsligt ansvar. Också skötseln av en sådan offentlig förvaltningsuppgift som avses i 124 § i grundlagen har i grundlagsutskottets praxis i princip ansetts förutsätta tjänsteansvar. Utgångspunkten för tjänsteansvaret är principen om förvaltningens lagbundenhet, som i 2 § 3 mom. i grundlagen uttrycks som rättsstatsprincipen. All utövning av offentlig makt ska bygga på lag. I all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas.
Bestämmelser om tjänstebrott finns i 40 kap. i strafflagen. Det straffrättsliga tjänsteansvaret kan vara omfattande eller begränsat. Omfattande tjänsteansvar gäller tjänstemän, personer som sköter offentliga förtroendeuppdrag och personer som utövar offentlig makt, på vilka alla bestämmelser om tjänstebrott (utom de som gäller riksdagsledamöter) tillämpas med stöd av 40 kap. 12 § 1 mom. i strafflagen. Det begränsade tjänsteansvaret gäller offentligt anställda arbetstagare, på vilka endast en del av bestämmelserna om tjänstebrott tillämpas med stöd av 12 § 2 mom. i strafflagen. Det tjänsteansvar som avses i denna paragraf är till sin karaktär omfattande. I sin utlåtandepraxis har grundlagsutskottet inte ställt några närmare krav på exakt formulering av bestämmelserna om tjänsteansvar (GrUU 17/2021 rd). Vanligen har det i sådana sammanhang föreskrivits om tjänsteansvar i vidare bemärkelse än enbart om utövning av offentlig makt. Principen om tjänstemannaförvaltning har mildrats i takt med bolagiseringsutvecklingen. Offentliga uppgifter och även utövning av offentlig makt har anförtrotts aktiebolagsrättsliga organisationer vars samtliga anställda är anställda i arbetsavtalsförhållande. Följaktligen har det funnits behov av att utsträcka tjänsteansvaret till att gälla mer än enbart tjänsteförhållande.
Bestämmelserna i fråga om tjänstemän i 40 kap. i strafflagen tillämpas med stöd av 12 § 1 mom. även på personer som utövar offentlig makt. Med en person som utövar offentlig makt avses enligt 11 § 5 punkten i det kapitlet för det första den till vars uppgifter enligt lag eller förordning hör att meddela för andra bindande förordnanden eller att besluta om andras intressen, rättigheter eller skyldigheter eller som med stöd av lag eller förordning i sin uppgift reellt ingriper i någon annans intressen eller rättigheter (underpunkt a), samt den som enligt lag eller förordning eller enligt ett uppdrag som han eller hon med stöd av lag eller förordning fått av en myndighet ska delta i beredningen av sådana beslut genom att göra framställningar eller förslag till beslut, utarbeta utredningar eller planer, ta prover eller utföra inspektioner eller på något annat motsvarande sätt (underpunkt b).
De föreslagna bestämmelserna om tjänsteansvar gäller i enlighet med grundlagsutskottets utlåtandepraxis alla som arbetar med utdelningen och hanterar brev med delgivning. Tjänsteansvar innebär inte automatiskt att vilket fel som helst som begåtts vid utförandet av en uppgift som omfattas av tjänsteansvar är ett brott. Största delen av tjänstebrotten förutsätter uppsåt och t.ex. brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet att gärningen bedömd som en helhet inte är ringa. Således innebär det tjänsteansvar som följer av skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift till exempel inte att felutdelning av ett enskilt brev är ett brott, och tjänsteansvaret kan inte anses vara orimligt för en enskild person.
Riksdagens biträdande justitieombudsman begärde i sitt avgörande av den 4 juli 2018 (EOAK/2959/2017) att kommunikationsministeriet ska utreda om det tjänsteansvar som avses i 21 § i postlagen behöver preciseras eller om det på något annat sätt behöver säkerställas att det lagstadgade delgivningsförfarandet sköts på ett ändamålsenligt sätt. I denna regeringsproposition preciseras bestämmelserna i 21 §.
26 §.Prissättning. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras till Prissättning av samhällsomfattande tjänster.
Det föreslås att 1 mom. ändras. Enligt det föreslagna momentet ska prissättningen av de posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna vara rimlig, öppen för insyn och icke-diskriminerande i fråga om varje posttjänst som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. I propositionen föreslås i 1 mom. en precisering, enligt vilken rimlig täckning ska beräknas separat för de brevförsändelser, de postpaket, de till landet ankommande postförsändelser och de rekommendations- och försäkringstjänster för brevförsändelser och postpaket som enligt 15 § i postlagen ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Enligt förslaget får en rimlig täckning inte beräknas som helhet för de posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna, och täckningen för ett enskilt produktslag som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna får inte överskrida den föreskrivna maximala täckningen på 10 procent.
Med rimligt pris avses enligt gällande reglering ett pris som får innefatta kostnaderna för produktion av tjänsten och en rimlig täckning. Kostnaderna för produktionen av tjänsten får också innefatta avkastningen på det kapital som är bundet till verksamheten. Genom propositionen preciseras bestämmelsen i den riktning som postdirektivet förutsätter. Artikel 12 i postdirektivet gäller prissättning och förutsätter att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska prissätta sina posttjänster så att prissättningen av varje samhällsomfattande tjänst är rimlig, öppen för insyn och icke-diskriminerande. Förslaget motsvarar också innehållsmässigt nuvarande nationella tillämpningspraxis.
I 2 mom. föreslås en precisering enligt vilken information om ändringar i prissättningen ska lämnat till kunderna och allmänheten minst en månad innan ändringen sker.
35 a §.Syftet med statsunderstödet för tidningsutdelning. I paragrafen föreslås bestämmelser om syftet med statsunderstödet för tidningsutdelning. Enligt 1 mom. är syftet med statsunderstödet för tidningsutdelning att skapa förutsättningar för tidningsutdelning fem vardagar i veckan i områden där det inte finns något nät för morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor och inte tillgång till en heltäckande morgondistribution fem dagar i veckan. Syftet med statsunderstödet är att minska effekterna av att tillhandahållandet av de samhällsomfattande tjänsterna minskar, i sådana områden där i 17 § avsedd insamling och utdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster ändras från fem dagar till tre dagar i veckan. På detta sätt är det möjligt att säkerställa tillgången till samhälleligt viktig informationsförmedling, stödja mångfald inom nyhetsverksamheten samt en högklassig och mångsidig informationsförmedling i hela landet.
Enligt 2 mom. ska statsunderstödslagen (688/2001) tillämpas på statsunderstöd för tidningsutdelning, om inte något annat föreskrivs i detta kapitel. Med tanke på EU:s regler för statligt stöd är det i fråga om statsunderstödet för tidningsutdelning fråga om åläggande av skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i enlighet med Europeiska kommissionens SGEI-beslut (2012/21/EU). Om arrangemanget för valet av understödsmottagare uppfyller definitionen av upphandlingskontrakt eller koncession i upphandlingslagen (1397/2016), ska i enlighet med SGEI-regleringen upphandlingslagens bestämmelser tillämpas på valet av understödsmottagare. Om arrangemanget uppfyller kriterierna för understöd, behöver valet inte göras i enlighet med ett förfarande enligt upphandlingslagen.
I samband med beredningen av propositionen har det bedömts att det i fråga om statsunderstödet för tidningsutdelning i första hand är fråga om sådan finansiering av understödskaraktär med vilken en viss verksamhet som genomförs av en annan aktör understöds. När det gäller statsunderstödet för tidningsutdelning har en sådan direkt motprestation som karakteriserar en upphandling eller det skriftliga ömsesidiga upphandlingskontrakt som upphandlingslagen förutsätter inte identifierats. SGEI-regleringen förutsätter dock också att om de förfaranden som anges i upphandlingslagen inte tillämpas på valet av understödsmottagare, ska skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster åläggas genom ett öppet och icke-diskriminerande förfarande. Statsunderstöd för tidningsutdelning betraktas alltså inte som en upphandling, utan som ett understöd som beviljas enligt ett urvalsförfarande som ska vara öppet, jämlikt och icke-diskriminerande.
35 b §.Skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i fråga om tidningsutdelning. I paragrafen föreslås bestämmelser om skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i fråga om tidningsutdelning. Skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster enligt 1 mom. inbegriper tidningsutdelning två vardagar i veckan i understödsberättigande områden.
Enligt 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket ålägga skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i sitt understödsbeslut om statsunderstödet. I sitt beslut ska Transport- och kommunikationsverket också bestämma när skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster inträder och dess varaktighet. Verket ska också övervaka att skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster iakttas.
Enligt 3 mom. är tidningsutdelning verksamhet enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster de dagar då det inte finns i 3 kap. föreskriven utdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i de understödsberättigande områdena.
Enligt 4 mom. kan statsunderstöd betalas endast för den tid skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster föreligger. Skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster kan med stöd av 8 § i statsunderstödslagen genom förordning av statsrådet föreskrivas som villkor för beviljande av statsunderstöd.
35 c §.Transport- och kommunikationsverkets marknadsanalys. I paragrafen föreslås bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets förfarande för marknadsanalys. Enligt 1 mom. ska Transport- och kommunikationsverket innan urvalsförfarandet för statsunderstödet för tidningsutdelning inleds göra en marknadsanalys, av vilken framgår de områden som inte omfattas av något nät för morgondistribution av tidningar, de tidningar som delas ut i dessa områden, upplagorna för dessa tidningar samt pris- och kostnadsnivån.
För utarbetandet av en marknadsanalys ska Transport- och kommunikationsverket ordna ett offentligt samråd om omfattningen av näten för morgondistribution. Enligt 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket ge de distributionsföretag som är verksamma på marknaden tillfälle att anmäla sina befintliga nät för morgondistribution samt de tidningar som delas ut utanför näten för morgondistribution, upplagorna för dessa tidningar samt pris- och kostnadsnivån. Bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets rätt att få uppgifter för utarbetandet av en marknadsanalys finns i den föreslagna 35 h §. Vid det offentliga samrådet begär Transport- och kommunikationsverket av alla distributionsföretag ett skriftligt utlåtande om omfattningen av näten för morgondistribution. Dessutom ska de nät för morgondistribution som berörs av samrådet och den begäran om utlåtande som gäller dem finnas allmänt tillgängliga för alla på Transport- och kommunikationsverkets webbplats. Distributionsföretagen bestämmer sitt nät för morgondistribution utifrån sina egna utgångspunkter. Dessa områden följer inte nödvändigtvis allmänt bestämda geografiska gränserna, såsom kommungränser eller postnummerområden. Uppbyggnaden och omfattningen av näten för morgondistributionen påverkas genom antalet prenumeranter av de utdelningskostnader som tidningsutgivarna och i sista hand tidningarnas prenumeranter är beredda att betala för utdelningen. I Finland finns flera företag som bedriver morgondistribution av tidningar. Företagens verksamhetsområden bestäms på basis av kommersiella avtal.
Enligt 3 mom. ska Transport- och kommunikationsverket utifrån marknadsanalysen bestämma de områden där det inte finns något nät för morgondistribution på kommersiella villkor och inte tillgång till heltäckande morgondistribution fem dagar i veckan, och som sålunda omfattas av statsunderstödet för tidningsutdelning. I marknadsanalysen ska Transport- och kommunikationsverket bestämma de understödsberättigande områdena. Marknadsanalysen är inte ett självständigt förvaltningsbeslut, utan en av faserna i beredningen av understödbeslutet. De distributionsföretag som vunnit urvalsförfarandet på sådana områden som bestämts av Transport- och kommunikationsverket kan efter urvalsförfarandet beviljas statsunderstöd för tidningsutdelning.
Enligt 4 mom. ska Transport- och kommunikationsverket årligen granska de områden som bestämts och vid behov med utgångspunkt i marknadsanalysen göra ändringar i de understödsberättigande områdena. Granskningen ska göras årligen endast till de delar det under året har uppstått eller har gjorts ändringar i näten för morgondistribution. En tätare granskning än årligen kan inte anses vara ändamålsenlig, eftersom den skulle medföra en onödigt stor administrativ börda. Den föreslagna skyldigheten för Transport- och kommunikationsverket att årligen granska de bestämda områdena motsvarar till sitt innehåll i stor utsträckning skyldigheten enligt 17 § 2 mom. i den gällande postlagen.
35 d §. Beviljande av statsunderstöd för tidningsutdelning. I paragrafen föreslås bestämmelser om beviljande av statsunderstöd för tidningsutdelning. Enligt 1 mom. kan Transport- och kommunikationsverket på ansökan bevilja statsunderstöd till sådana distributionsföretag som vunnit urvalsförfarandet i understödsberättigande områden. I momentet föreskrivs det också om längden på understödsperioden. Transport- och kommunikationsverket kan för högst två år åt gången bevilja statsunderstöd för tidningsutdelning. Tidningsutgivarnas föränderliga utdelningsmängder inverkar på behovet av utdelning och en eventuell utvidgning av utdelningen till nya områden kan kräva investeringar av distributionsbolagen. Understödsperioden ska vara tillräckligt lång så att aktörerna ska kunna göra de investeringar som behövs. En tillräckligt lång understödsperiod möjliggör dessutom kontinuitet för personalen samt klara affärsutsikter för distributionsbolag och tidningsutgivare. Ett urvalsförfarande som upprepas oftare än vart annat år skulle vara administrativt tungt både för dem som ansöker om statsunderstöd och för Transport- och kommunikationsverket. Att förbinda sig för mer än två år kan däremot begränsa vissa aktörers deltagande i urvalsförfarandet.
Enligt det föreslagna 2 mom. kan statsunderstöd beviljas endast för utdelning sådana vardagar då området inte har i 17 § avsedd utdelning som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Statsunderstöd ska årligen beviljas inom ramen för den finansiering som står till förfogande i statsbudgeten.
Enligt 3 mom. får den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster inte under understödsperioden för statsunderstödet för tidningsutdelning göra ändringar i insamlings- och utdelningsdagarna i de områden som omfattas av statsunderstödet för tidningsutdelning. Tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster ska meddela Transport- och kommunikationsverket sina fasta utdelningsdagar, och verket ska bestämma dessa dagar i utlysningen av statsunderstödet för tidningsutdelning som en del av urvalsförfarandet för statsunderstöd. I de områden som omfattas av statsunderstödet ska utdelningsdagarna vara fasta under statsunderstödets hela understödsperiod. På detta sätt kan den utdelning som omfattas av statsunderstödet riktas till rätt dagar utan att tidningsutdelningen fem dagar i veckan i de områden som omfattas av statsunderstödet äventyras. Genom bestämmelsen undviks överlappande insamlings- och utdelningsdagar, säkerställs att statsunderstödet riktas till rätt dagar och på så sätt främjas att målen för statsunderstödet uppnås. I och med bestämmelsen blir det också lättare för adressaterna att veta vilka dagar vilket bolag delar ut postförsändelser, om de delas ut på utdelningsdagar som omfattas av statsunderstödet av någon annan än den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster i adressaternas område.
I 4 mom. föreskrivs det om övervakning och återkrav av statsunderstöd för tidningsutdelning. Transport- och kommunikationsverket svarar för övervakning och återkrav. På övervakning och återkrav av statsunderstöd för tidningsutdelning tillämpas de aktuella bestämmelserna i statsunderstödslagen.
35 e §. Allmänna förutsättningar för statsunderstöd för tidningsutdelning. I paragrafen föreslås bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för beviljande av statsunderstöd för tidningsutdelning.Enligt 1 mom. kan understöd beviljas en sökande som i enlighet med lagstiftningen i etableringslandet är registrerad i ett yrkes- eller näringsregister och som är införd i förskottsuppbördsregistret, i registret över mervärdesskattskyldiga och i arbetsgivarregistret i enlighet med lagen om förskottsuppbörd (1118/1996). Den sökande ska ha betalat skatter, socialskyddsavgifter, pensionsförsäkringsavgifter och andra lagstadgade avgifter i det land där den sökande är etablerad. Den sökande ska ha en tillräcklig ansvarsförsäkring för verksamheten i förhållande till riskerna med den bedrivna verksamheten. De sökande kan visa att de uppfyller ovannämnda förutsättningar genom att till Transport- och kommunikationsverket ge in ett handelsregisterutdrag eller någon annan utredning om att de är införda i motsvarande register och genom att ge in ett intyg utfärdat av skatteförvaltningen över att de är införda i andra ovannämnda register. Den sökande ska dessutom ge in till Transport- och kommunikationsverket ett av skatteförvaltningen utfärdat intyg över betalda skatter och socialskyddsavgifter, ett av ett pensionsförsäkringsbolag eller en arbetspensionskassa utfärdat intyg över pensionsförsäkringens giltighet och betalningen av försäkringspremier samt en utredning om ansvarsförsäkringens giltighet.
Enligt 2 mom. kan statsunderstöd områdesvis beviljas den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, ett distributionsföretag eller andra sådana sökande som har erfarenhet av den verksamhet som är föremål för urvalsförfarandet och har tillräckligt med personal för att ansvara för den tjänst som är föremål för urvalsförfarandet. Huruvida det finns tillräcklig med personal kan bedömas bland annat i förhållande till storleken på det område som omfattas av urvalsförfarandet. Med tillräckligt med personal avses de nödvändiga personalresurser med vars hjälp den sökande omedelbart kan fullgöra de skyldigheter att tillhandahålla offentliga tjänster som åläggs den sökande. De sökande kan visa att de uppfyller ovannämnda förutsättningar till exempel genom att till Transport- och kommunikationsverket ge in tillsammans med ansökan om understöd en skriftlig redogörelse för bolagsverksamheten och dess omfattning samt en redogörelse för den personal som bolaget har tillgång till eller för eventuell nyrekrytering.
Enligt paragrafens 3 mom. kan understöd inte beviljas en sökande som är ett sådant företag i svårigheter som avses i artikel 2.18 i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (nedan gruppundantagsförordningen). Enligt definitionen anses ett företag befinna sig i svårigheter om a) det har förlorat över hälften av sitt aktiekapital (företag vars ägare har begränsat ansvar), b) det har förlorat över hälften av det bokförda egna kapitalet på grund av ackumulerade förluster (företag där åtminstone några ägare har obegränsat ansvar för företagets skuld), c) företaget är föremål för ett kollektivt insolvensförfarande, d) företaget har fått undsättningsstöd och ännu inte har betalat tillbaka lånet eller avslutat garantin eller har fått omstruktureringsstöd och omfattas fortfarande av en omstruktureringsplan, e) företaget inte är ett litet eller medelstort företag och under de senaste två åren har företagets skuldsättningsgrad varit större än 7,5 och rörelseresultatet före räntor, skatter och avskrivningar under 1,0. På små och medelstora företag som varit verksamma mindre än 3 år tillämpas endast led c. Företaget ska i sin ansökan försäkra att det inte är ett företag i svårigheter. Transport- och kommunikationsverket kan med stöd av 10 § i statsunderstödslagen kräva att företaget lägger fram uppgifter om sin ekonomiska situation så att ovannämnda förutsättning ska kunna bedömas.
Enligt 4 mom. är en förutsättning för beviljande av statsunderstöd att den sökande förbinder sig att fullgöra den skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster som avses i 35 b § 1 mom. på basis av Transport- och kommunikationsverkets beslut enligt 35 b § 3 mom. Skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster förbinder understödsmottagaren att dela ut tidningarna de dagar som anges i de villkor som gäller urvalsförfarandet. Understödsmottagaren får således inte under understödsperioden för statsunderstödet för tidningsutdelning göra ändringar i de utdelningsdagar som omfattas av statsunderstödet.
I 5 mom. föreslås ett bemyndigande att utfärda förordning, enligt vilket närmare bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för understöd, förfarandet för ansökan om understöd, de understödsberättigande kostnaderna, understödets maximibelopp, utbetalning av understöd och redogörelsen för användningen av understödet utfärdas genom förordning av statsrådet.
35 f §. Riktande av statsunderstöd för tidningsutdelning. I paragrafen föreslås bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets möjlighet att rikta statsunderstödet områdesvis. Enligt 1 mom. kan Transport- och kommunikationsverket rikta det anslag som anvisats för statsunderstödet för tidningsutdelning till understödsberättigande områden områdesvis innan urvalsförfarandet inleds, med beaktande av det uppskattade antalet prenumerationer på tidningar som delas ut i områdena och de uppskattade kostnaderna för utdelningsverksamheten i områdena.
Transport- och kommunikationsverket klassificerar de understödsberättigande områdena med beaktande av till exempel deras befolkningsmängd, areal och övriga särdrag. Transport- och kommunikationsverket kan fördela det anslag som anvisats för statsunderstödet mellan alla understödsberättigande områden. Syftet med att rikta statsunderstödet är att undvika att anslaget inte räcker till. I och med att statsunderstödet riktas kan det tillgängliga anslaget användas så effektivt som möjligt i sin helhet.
Transport- och kommunikationsverket kan i sin utlysning av urvalsförfarandet uppge beloppet av det statsunderstöd som riktats till området i fråga. Informationen om den områdesspecifika maximiersättningen bidrar till att endast sådana distributionsföretag som uppfyller villkoren för urvalsförfarandet och för åläggandet av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster deltar i urvalsförfarandet. Det distributionsföretag vinner urvalsförfarandet som uppfyller villkoren för förfarandet och förbinder sig att utföra utdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster till det lägsta priset.
I 2 mom. föreslås det att, om det anslag som anvisats för statsunderstödet för tidningsutdelning, efter urvalsförfarandet inte fullt ut räcker till för att täcka tidningsutdelningen enligt den skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster som avses i 35 b § i alla understödsberättigande områden, ska anslaget i första hand riktas till de områden där det finns flest tidningsprenumerationer.
Att statsunderstödet för tidningsutdelning som sista utväg riktas till de områden där det finns flest tidningsprenumerationer förverkligar det syfte med statsunderstödet som anges i 35 a §. Om det anslag som anvisats för statsunderstödet hotar att inte räcka till efter urvalsförfarandet, kommer statsunderstödet i första hand att gallras bort från de områden där det finns minst tidningsprenumerationer, dvs. statsunderstödet riktas i första hand till sådana områden där det finns flest tidningsprenumerationer. För att medborgarnas lika rätt till information ska kunna tryggas, är det i sådana situationer möjligt att i enlighet med 35 g § 1 mom. 3 punkten ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i fråga om tidningsutdelning två dagar i veckan för de dagar då det i området inte finns någon utdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster tre dagar i veckan.
35 g §.Särskild skyldighet för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att genomföra tidningsutdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. I paragrafen föreslås bestämmelser om möjlighet att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster en temporär skyldighet att genomföra tidningsutdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. Enligt 1 mom. har Transport- och kommunikationsverket rätt att genom beslut ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster en i 35 b § avsedd temporär skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i fråga om tidningsutdelning två dagar i veckan i vissa särskilt angivna situationer. En sådan situation är enligt 1 mom. 1 punkten att något av de områden som omfattas av urvalsförfarandet för statsunderstödet för tidningsutdelning blir utan ett distributionsföretag som uppfyller villkoren för urvalsförfarandet och för åläggandet av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. Enligt 1 mom. 2 punkten kan en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster även åläggas om ett område där det före urvalsförfarandet för statsunderstödet för tidningsutdelning fanns tillgång till en heltäckande morgondistribution fem dagar i veckan utesluts från nätet för morgondistribution under den pågående understödsperioden. Enligt 1 mom. 3 punkten kan en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster dessutom åläggas om det anslag som anvisats för statsunderstödet för tidningsutdelning inte räcker till för att täcka alla områden som inte omfattas av ett nät för morgondistribution, varvid det föreslås att statsunderstödet i första hand riktas till de områden där det finns flest tidningsprenumerationer. I de situationer som avses i 1 och 3 punkten motsvarar tidsbegränsningen av skyldigheten understödsperioden för statsunderstödet för tidningsutdelning. I de situationer som avses i 2 punkten är varaktigheten av skyldigheten beroende av i vilket skede av den pågående understödsperioden ett enskilt område utesluts från nätet för morgondistribution. I dessa situationer bestäms varaktigheten av skyldigheten så att den motsvarar den tid som återstår av den pågående understödsperioden.
I fråga om de situationer som avses i momentet bestäms det område som omfattas av skyldigheten närmare i det beslut av Transport- och kommunikationsverket som gäller den tidsbundna skyldigheten enligt 35 b § att tillhandahålla offentliga tjänster i fråga om tidningsutdelning. Närmare detaljer om skyldigheten inklusive den tidpunkt när skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster inträder framgår av Transport- och kommunikationsverkets beslut, som ska meddelas tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster innan skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster inträder. På detta sätt säkerställs det att tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster innan skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster inträder känner till skyldighetens exakta och noggrant avgränsade innehåll vad gäller området och tiden.
Enligt bestämmelserna om tilldelning i artikel 4 i kommissionens SGEI-beslut ska tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse anförtros det berörda företaget genom en eller flera officiella handlingar, som varje medlemsstat själv får bestämma formen för. I handlingen eller handlingarna ska framför allt anges a) innebörden av skyldigheterna i samband med tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster och skyldigheternas varaktighet, b) företaget och, i förekommande fall, det territorium som berörs, c) innebörden av exklusiva eller särskilda rättigheter som beviljats företaget av den beviljande myndigheten, d) en beskrivning av ersättningsmekanismen och parametrarna för att beräkna, kontrollera och se över ersättningen, e) åtgärder för att undvika och återkräva eventuell överkompensation, och f) en hänvisning till detta beslut. Transport- och kommunikationsverkets beslutshandling enligt 1 mom. uppfyller de ovannämnda förutsättningarna, inklusive det särskilt närmare bestämda område inom vilket tidningsutdelning enligt 35 b § ska utföras. Transport- och kommunikationsverket ska årligen i enlighet med 35 c § 4 mom. granska till vilka delar det har uppstått eller gjorts ändringar i näten för morgondistribution av tidningar samt vid behov bestämma de i 2 § 14 punkten avsedda understödsberättigande områdena på nytt. På basis av denna granskning kan Transport- och kommunikationsverket i sitt beslut enligt 1 mom. exakt bestämma det eller de områden i fråga om vilka tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster åläggs en särskild skyldighet att genomföra tidningsutdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster.
Genom de föreslagna ändringarna i postlagen och det föreslagna statsunderstödet för tidningsutdelning går det inte att fullständigt trygga en oavbruten tidningsutdelning fem dagar i veckan i hela landet. Området kan på grund av förändringar i antalet tidningsprenumeranter komma att uteslutas från nätet för morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor mitt under understödsperioden. Om morgondistribution som sker på kommersiella villkor läggs ned beror det i allmänhet på att tidningsprenumeranterna och prenumerationsmängderna i vissa områden har minskat betydligt och att tidningsutdelningen i dessa områden inte längre är företagsekonomiskt lönsam för distributionsbolagen utan betydande höjningar av utdelningspriserna. I sådana situationer åläggs den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att tillhandahålla tidningsutdelning två dagar i veckan i områdena i fråga enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. I ovannämnda situation kan det uppstå ett tillfälligt avbrott i tidningsutdelningen tills den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster kan inleda utdelning fem dagar i veckan.
Med hjälp av bestämmelsen beaktas situationer där ett enskilt område utesluts både från det marknadsbaserade nätet för morgondistribution och från den tidningsutdelning som omfattas av understöd, och syftet med bestämmelsen är att trygga tidningsutdelning fem dagar i veckan även i ovannämnda exceptionella situationer. Genom bestämmelsen säkerställs det att i synnerhet medborgare som bor i glesbygdsområden har jämlik rätt till information när det gäller mångsidig och tillförlitlig information som belyser många olika åsiktsyttringar. Genom att ålägga en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster två dagar i veckan i de områden som inte omfattas av utdelning av tidningar fem dagar i veckan på marknadsmässiga villkor tryggas på så sätt förverkligandet av yttrandefriheten i hela landet.
Enligt 2 mom. ska Transport- och kommunikationsverket i sitt beslut enligt 1 mom. från fall till fall bestämma den tid inom vilken den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska inleda tidningsutdelning enligt 35 b §. Det är framför allt fråga om situationer som avses i 1 mom. 2 punkten. Om understödsperioden varar två år och ett enskilt område där det vid understödsperiodens början finns ett nät för morgondistribution på kommersiella villkor utesluts från denna distribution under denna tvåårsperiod, ska Transport- och kommunikationsverket för att trygga medborgarnas tillgång till information ha möjlighet att bestämma den tid inom vilken den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska inleda tidningsutdelning enligt 1 mom. I de situationer som avses i momentets 1 och 3 punkt bestäms tiden för inledande av tidningsutdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster på motsvarande sätt som i fråga om de understödsberättigande områden som omfattas av statsunderstödet för tidningsutdelning.
Enligt 3 mom. ska Transport- och kommunikationsverket i sitt beslut enligt 1 mom. bestämma en rimlig prisnivå enligt vilken den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster kan ta ut avgifter av tidningsutgivarna för utdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. En rimlig prisnivå bör ställas i relation till de maximipriser som de distributionsföretag som får statsunderstöd för tidningsutdelning tar ut i sådana områden som inte omfattas av statsunderstödet i de i denna paragraf avsedda situationer som bedöms vara exceptionella. Som en del av bestämmandet av en rimlig prisnivå kan Transport- och kommunikationsverket bestämma olika maximipriser till exempel för enskilda tidningar eller upplagor. Transport- och kommunikationsverket ska också beakta områdenas olika utgångspunkter samt de faktiska kostnader som den skyldighet som avses i denna paragraf ger upphov till för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Syftet med att bestämma en rimlig prisnivå är framför allt att säkerställa att utdelningskostnaderna inte blir så höga att tidningsutgivarna till följd av dem blir tvungna att skärpa sin prissättning så att det blir orimligt dyrt för medborgaren, dvs. konsumenten, att prenumerera på tidningen.
Enligt 4 mom. kan Transport- och kommunikationsverket i de situationer som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten inom ramen för det anslag som anvisats för statsunderstödet för tidningsutdelning ersätta den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster för kostnaderna för fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. Om något område i enlighet med 1 punkten i urvalsförfarandet för statsunderstödet för tidningsutdelning blir utan ett distributionsföretag som uppfyller villkoren för urvalsförfarandet och för åläggandet av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster, är det med det anslag som reserverats för statsunderstödet för tidningsutdelning i området möjligt att ersätta tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster för kostnaderna för fullgörandet av den skyldighet som avses i denna paragraf i enlighet med Transport- och kommunikationsverkets beslut. Kostnaderna kan ersättas till den del de inte täcks av de avgifter som tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster tar ut av utgivarna enligt den rimliga prisnivå som Transport- och kommunikationsverket bestämt.
Det har reserverats ett fast anslag för statsunderstödet för tidningsutdelning. Trots det fasta anslaget är syftet med statsunderstödet att trygga utdelningen av tidningar fem dagar i veckan också i de problemsituationer som avses i denna paragraf samtidigt som det blir en lättnad i skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Paragrafens 1 mom. 3 punkt gäller en situation där det fasta anslaget inte räcker till, men medborgarnas jämlika rätt till information enligt 12 § i grundlagen fortfarande ska tryggas. Tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster åläggs då att fullgöra den temporära skyldigheten enligt 35 b § att tillhandahålla offentliga tjänster i fråga om tidningsutdelning. Eftersom det har anvisats ett fast anslag för statsunderstödet, är ersättningen enligt 4 mom. villkorlig och beroende av att det återstår något av det fasta anslag som reserverats för statsunderstödet.
Statsunderstödet för tidningsutdelning är ur ett nationellt perspektiv ett statsunderstöd som beviljas enligt statsunderstödslagen. Med tanke på EU:s regler för statligt stöd är det fråga om en sådan skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster som avses i Europeiska kommissionens SGEI-beslut och som åläggs ett företag och i fråga om vilken en eventuell kompensation från staten utgör ersättning för utförandet av tjänsten i fråga. Skyldigheten att tillhandahålla tjänsten kan uttryckligen åläggas endast i ett område där marknadsbrist har konstaterats, dvs. i fråga om tidningsutdelning är det inte längre företagsekonomiskt lönsamt för distributionsföretag att bedriva sin verksamhet och tjänsten finns inte att tillgå på marknadsvillkor.
Kravet på att bestämma parametrarna för ersättningen på förhand innebär inte att ersättningen ska beräknas enligt en på förhand bestämd formel. (till exempel ett visst pris per dag, måltid, resenär eller antal användare). Det viktiga är att det från första början är klart hur ersättningen bestäms. Om det inte finns någon marknadsersättning ska ersättningen bestämmas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är lämpligt utrustat skulle ha åsamkats vid fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, med hänsyn till intäkterna från verksamheten och en rimlig vinst. Målet är att säkerställa att ett ineffektivt företags höga kostnader inte tas som jämförelseobjekt.
Medlemsstaterna får finansiera upp till 100 procent av leverantörernas nettokostnader för att tillhandahålla en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, men de måste inte göra det. Medlemsstaterna har dessutom ett stort handlingsutrymme när det gäller att organisera och finansiera det som de anser vara en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Medlemsstaterna kan också välja att underkompensera eller att inte alls ersätta tjänsteleverantörerna. Enligt EU:s regler för statligt stöd får leverantörer av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte överkompenseras, dvs. få ersättning som är högre än vad som är nödvändigt för att fullgöra uppgifterna. Enligt reglerna är det inte förbjudet att underkompensera tjänsteleverantörerna eller att inte ge dem någon ersättning alls. Enligt EU:s bestämmelser är det upp till medlemsstaterna att besluta hur och på vilken nivå de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som de inrättar ska finansieras.Vägledning om hur Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd, offentlig upphandling och den inre marknaden ska tillämpas på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, särskilt sociala tjänster av allmänt intresse SWD(2013) 53 final/2. ()https://ec.europa.eu/competition/state_aid/overview/new_guide_eu_rules_procurement_sv.pdf
Systemet med statsunderstödet är nytt och ett motsvarande har inte tidigare funnits i Finland. Därför är det också en utmaning att uppskatta kostnaderna. Under beredningen av propositionen har man för säkerhets skull strävat efter att identifiera också sådana situationer där anslaget inte räcker till men där tidningsutdelning fem dagar i veckan trots detta ska tryggas i enlighet med statssekreterargruppens rapport. Om det anslag som reserverats för statsunderstödet inte skulle stå till förfogande eller inte räcka till för att täcka alla kostnader som utdelningen enligt denna paragraf har orsakat den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, till den del de inte täcks av de avgifter som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster tar ut av tidningsutgivare i enlighet med den rimliga prisnivå som Transport- och kommunikationsverket bestämt, ska den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster svara för förlusten till denna del.
Riktandet av statsunderstödet för tidningsutdelning enligt den föreslagna 35 f § bidrar till att det anslag som anvisats för statsunderstödet räcker till för att täcka alla understödsberättigande områden. Om distributionsbolagen förbinder sig att betala tidningsutdelningen enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster till ett belopp som understiger det områdesvisa maximibeloppet av statsunderstödet, blir det kvar statsunderstöd för att användas vid sådana problemsituationer i fråga om statsunderstödet för tidningsutdelning som avses i denna paragraf.
I 5 mom. föreslås bestämmelser om att Transport- och kommunikationsverkets beslut är verkställbart även om det inte har vunnit laga kraft. Enligt 49 f § i förvaltningslagen får ett beslut dock verkställas innan det har vunnit laga kraft, om så föreskrivs i lag eller om beslutet till sin natur är sådant att det bör verkställas omedelbart eller om ett allmänt intresse kräver att verkställigheten av beslutet inte uppskjuts. I Transport- och kommunikationsverkets beslut enligt 1 mom. i denna paragraf är det fråga om ett förvaltningsbeslut vars effektiva verkställighet kräver att beslutet verkställs omedelbart. Av skäl som har samband med det allmänna intresset är det inte möjligt att uppskjuta verkställandet av beslutet, eftersom syftet med det förvaltningsbeslut som avses i paragrafen är att i sådana i regel exceptionella situationer som avses i 1 mom. trygga medborgarnas jämlika rätt att få information till den del det gäller tidningsutdelning fem dagar i veckan genom att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att sköta tidningsutdelning enligt den skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster som avses i 35 b §. Om beslutet inte kan verkställas omedelbart, kan sedvanligt ändringssökande äventyra tillgodoseendet av medborgarnas jämlika rätt till information, då fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster enligt ett i 1 mom. avsett beslut som inte vunnit laga kraft inte inleds förrän ändringssökandet har slutförts och beslutet vunnit laga kraft. Ändringssökandet kan räcka flera månader. I beslutet är det dessutom fråga om en tidsmässigt och regionalt exakt definierad och noggrant avgränsad skyldighet som kan vara i högst två år. Därför anses det nödvändigt att beslutet är verkställbart även om det inte har vunnit laga kraft. I momentet konstateras det dessutom att omprövning av ett beslut får begäras och till denna del innehåller momentet också en informativ hänvisning till förvaltningslagen, som tillämpas på omprövningsförfarandet. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
35 h §. Myndigheternas rätt att få uppgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om Transport- och kommunikationsverkets rätt att få uppgifter för att utföra en marknadsanalys och ålägga en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster. Enligt 1 mom. har Transport- och kommunikationsverket för utförande av en marknadsanalys som avses i 35 c § och för åläggande av en sådan skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster som avses i 35 b § rätt att få nödvändiga uppgifter av de distributionsföretag som är verksamma i ett område för vilket Transport- och kommunikationsverket gör eller har gjort en marknadsanalys eller ålägger en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster samt av de tidningsutgivare vars tidningar delas ut i området.
I och med nödvändighetskriteriet är myndighetens rätt att få uppgifter bunden till utförandet av en marknadsanalys som avses i 35 c § och åläggande av en sådan skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster som avses i 35 b §. Myndigheten ska ha rätt att för att kunna utföra sina uppgifter få nödvändiga uppgifter av distributionsföretag som är verksamma i ett område för vilket Transport- och kommunikationsverket gör eller har gjort en marknadsanalys, samt av tidningsutgivare vars tidningar delas ut i området. Dessutom ska myndigheten ha rätt att få de uppgifter som är nödvändiga för att utföra sina uppgifter som gäller åläggande av en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster. Nödvändiga uppgifter är till exempel uppgifter om distributionsnätets täckning, hur distributionspriset och distributionskostnaderna bildas samt om distributionsmängderna i den regionala avgränsning som bestäms av Transport- och kommunikationsverket. Skyldigheten att lämna ut uppgifter gäller endast sådana redan befintliga uppgifter hos distributionsföretag eller tidningsutgivare som är nödvändiga för att göra en marknadsanalys eller ålägga en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster. Myndigheternas behörighet att få uppgifter begränsas dessutom av de allmänna rättsprinciper för god förvaltning som framgår av 2 kap. i förvaltningslagen, såsom proportionalitetsprincipen och principen om ändamålsbundenhet.
I de nödvändiga uppgifter som avses i bestämmelsen ingår inga andra personuppgifter än understödssökandens, som oftast är ett aktiebolag eller andelslag, kontaktpersons namn och ställning i organisationen, telefonnummer och e-postadress (till arbetet). Uppgifterna är nödvändiga för att Transport- och kommunikationsverket antingen per telefon eller elektroniskt ska kunna kontakta en företrädare för den som söker understöd.
Enligt paragrafens 2 mom. ska uppgifterna lämnas ut gratis, utan dröjsmål och i den form som Transport- och kommunikationsverket begär. Det kan inte anses vara krävande att utan dröjsmål lämna ut uppgifterna, om distributionsföretaget eller tidningsutgivaren redan har de uppgifter som Transport- och kommunikationsverket begär. Uppgifterna ska lämnas i den form som Transport- och kommunikationsverket begär, t.ex. i form av en pdf-fil. Transport- och kommunikationsverket kan inte förutsätta att ett distributionsföretag eller en tidningsutgivare ska upprätta ett separat elektroniskt gränssnitt för utlämnande av uppgifter.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs det att om ett distributionsföretag eller en tidningsutgivare trots Transport- och kommunikationsverkets begäran inte lämnar ut de uppgifter som avses i 1 mom. och inte trots uppmaning rättar till förfarandet inom rimlig tid, dvs. inom en månad, kan Transport- och kommunikationsverket ålägga företaget att lämna ut uppgifterna. Åläggandet kan förenas med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990).
Vid beredningen av propositionen har det bedömts att 14 § i statsunderstödslagen inte är tillräcklig, eftersom den ålägger endast statsunderstödstagaren skyldighet att lämna uppgifter. Transport- och kommunikationsverket behöver för utförande av en marknadsanalys och för åläggande av skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster uppgifter även av de andra distributionsföretag som är verksamma i ett område för vilket Transport- och kommunikationsverket gör eller har gjort en marknadsanalys eller ålägger en skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster samt av de tidningsutgivare vars tidningar delas ut i området. I fråga om rätten att få uppgifter i samband med utbetalning och övervakning av understöd tillämpas bestämmelserna i statsunderstödslagen.
35 i §. Statsbidragsmyndighet. I paragrafen föreskrivs om Transport- och kommunikationsverkets skyldighet att vara statsbidragsmyndighet enligt 4 § 1 punkten i statsunderstödslagen.
35 j §.Uppgifter om statsunderstödet för tidningsutdelning. I paragrafen föreslås bestämmelser om uppgifter om statsunderstödet. Enligt 15 § i statsunderstödslagen ska statsbidragsmyndigheten övervaka statsunderstödet på behörigt sätt och tillräckligt genom att inhämta uppgifter om användning och uppföljning av statsunderstödet samt andra uppgifter liksom genom att vid behov utföra granskningar. Det föreslås att Transport- och kommunikationsverket är den statsbidragsmyndighet som avses i propositionen.
Enligt 1 mom. ska Transport- och kommunikationsverket följa hur statsunderstöd för tidningsutdelning verkställs och föra ett separat register för detta ändamål. Transport- och kommunikationsverket föreslås vara sådan personuppgiftsansvarig som avses i artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning, nedan dataskyddsförordningen). Uppgifter som ska föras in i registret är i praktiken alla sådana uppgifter om statsunderstöd för tidningsutdelning, om understödssökanden och understödsmottagaren samt om användningen av understöd som är nödvändiga för att myndigheten ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter.
Uppgifter som ska föras in i registret är enligt 1 mom. 1 och 2 punkten den sökandes namn och kontaktuppgifter samt namn och kontaktuppgifter för den sökandes kontaktperson. Den som söker understöd är oftast en juridisk person i form av ett aktiebolag eller ett andelslag. Utöver namn och eventuellt ställning i organisationen för den sökandes kontaktperson ska kontaktuppgifterna för kontaktpersonen innehålla telefonnummer och e-postadress (till arbetet). Det är nödvändigt att uppgifter om kontaktpersonen förs in i registret för att statsbidragsmyndigheten vid behov ska kunna kontakta den sökande. Uppgifterna om den sökandens kontaktperson är personuppgifter. När uppgifterna registreras i det register som avses i paragrafen omfattas de av dataskyddsförordningens tillämpningsområde med stöd av artikel 2.1 i förordningen. I enlighet med artikel 5.1 c i dataskyddsförordningen iakttas principen om uppgiftsminimering i fråga om registret genom att endast ovannämnda personuppgifter förs in i registret. I enlighet med artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen är behandlingen av ovannämnda personuppgifter nödvändig för att Transport- och kommunikationsverket, som är personuppgiftsansvarig, ska kunna utföra sin lagstadgade uppföljnings- och övervakningsuppgift.
Enligt 1 mom. 3 punkten ska också alla uppgifter om utdelningsverksamheten och utdelningsområdet föras in i registret. Sådana är till exempel uppgifter om vilka områden som är avsedda att omfattas av statsunderstödet för tidningsutdelning och vilka ändringar som årligen sker i utdelningsområdena.
Enligt 1 mom. 4 punkten får uppskattningar av kostnaderna och den totala finansieringen i anslutning till utdelningen samt uppgifter om hur dessa har realiserats föras in i registret. Med uppskattningar avses den sökandes egna uppskattningar av storleken på statsunderstödet och kostnaderna för utdelningen. Med uppgifter om realiseringen avses de faktiska kostnaderna för utdelningen.
Enligt 1 mom. 5 punkten ska uppgifter om understöds- och utbetalningsansökan och hur den har avgjorts samt specificerande uppgifter om understödet föras in i registret. Dessa är bland annat datum då ansökan om understöd har kommit in samt diarienummer eller någon annan uppgift som specificerar ansökan.
Enligt 1 mom. 6 punkten får uppgifter om understöd som beviljats och betalats ut med stöd av 35 d § föras in i registret. Uppgifter som ska föras in är till exempel uppgifter om från vilket års finansiering understödet har beviljats och hur mycket av det beviljade understödet som redan har betalats ut.
Enligt 1 mom. 7 punkten får uppgifter om granskningar och vad som iakttagits i samband med dem föras in i registret. Bestämmelsen syftar på eventuella granskningar som Transport- och kommunikationsverket utför och som det föreskrivs om i statsunderstödslagen.
Enligt 1 mom. 8 punkten får uppgifter om understöd som återkrävs av understödsmottagaren och om hur återkravet utfallit föras in i registret.
Enligt 1 mom. 9 punkten får dessutom andra nödvändiga uppgifter som erhållits vid behandlingen av ansökan än de som avses i 1–8 punkten föras in i registret. De uppgifter som avses i bestämmelsen innehåller dock inte personuppgifter utan har begränsats till uppgifter om den som ansöker om understöd, oftast ett aktiebolag eller ett andelslag.
De uppgifter som avses i 1–8 punkten i den föreslagna paragrafen utgör i praktiken en uttömmande förteckning över de uppgifter som ska föras in i registret. Det är dock motiverat att föreskriva om möjligheten att i registret föra in också andra sådana uppgifter om den sökande som är nödvändiga för skötseln av myndighetens lagstadgade uppgifter men som ändå inte är personuppgifter.
Enligt 2 mom. ska uppgifterna i registret bevaras i tre år från utbetalningen av statsunderstödet. Enligt artikel 5.1 led e i dataskyddsförordningen får personuppgifter inte förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas. De personuppgifter som registreras i det föreslagna registret begränsar sig till endast uppgifterna om sökandens kontaktperson. För att möjliggöra återkrav av statsunderstöd är det ändamålsenligt att i registret bevara uppgifter om sökandens kontaktperson en tid efter understödsperioden på två år, eftersom uppgifter om eventuellt missbruk av understödet kan komma fram först efter understödsperioden. Således ska Transport- och kommunikationsverket i registret ha tillgång till uppgifter om den sökandes kontaktperson för en längre tid än för vilken statsunderstödet för tidningsutdelning betalas. Även vid kortaste möjliga tid ska det vara möjligt att bevara uppgifterna i fråga tills Transport- och kommunikationsverket av understödsmottagaren har fått en redogörelse för användningen av understödet. Bevaringstiden för uppgifter om den sökandes kontaktperson är dock högst tre år.
Utöver genom att föra ett register kan Transport- och kommunikationsverket vid behov följa och övervaka hur statsunderstödet för tidningsutdelning verkställs även genom att utföra granskningar enligt statsunderstödslagen. Statsbidragsmyndigheten har enligt 16 § i statsunderstödslagen rätt att i samband med utbetalningen av statsunderstöd och övervakningen av dess användning utföra nödvändiga granskningar som gäller statsunderstödstagarens ekonomi och verksamhet
När det gäller Transport- och kommunikationsverkets skyldigheter som personuppgiftsansvarig samt den registrerades rättigheter ska bestämmelserna i dataskyddsförordningen och i den kompletterande dataskyddslagen (1050/2018) tillämpas. På utlämnande av uppgifter ur registret tillämpas lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999).
37 §.Postnummersystemet. Det föreslås att 2 mom. ändras så att det till momentet fogas standardhänvisningar till straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar i fråga om offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen.
De föreslagna standardhänvisningarna till straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar med hänsyn till den offentliga förvaltningsuppgiften enligt 124 § i grundlagen behandlas närmare i motiveringen till lagstiftningsordningen. De allmänna förvaltningslagarna ska tillämpas med stöd av sina bestämmelser om tillämpningsområde, och därför föreskrivs det inte särskilt om dem i paragrafen.
Transport- och kommunikationsverket ska se till att ett postnummersystem finns för skötseln av postverksamheten och ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster eller ett annat postföretag skyldighet att förvalta postnummersystemet. Tidigare har överföringen av postnummersystemet bedömts vara myndighetsverksamhet. Överföringen bedömdes eventuellt balansera förvaltningen av systemet och bättre än för närvarande ge alla aktörer möjlighet att påverka de ändringar som görs i systemet. Överföringen skulle dessutom göra det möjligt att i större utsträckning än tidigare göra uppgifterna tillgängliga för alla postföretag och andra aktörer.
Att överföra systemet till en myndighet och att sköta systemet som myndighetsverksamhet skulle dock vara en administrativt tung process, och dessutom skulle överföringen och förvaltningen av systemet medföra nya kostnader. Det är ändamålsenligast att anförtro Posti Ab, som är tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, förvaltningen av postnummersystemet. I propositionen föreslås det inte att Posti Ab ska fråntas ansvaret för förvaltningen av postnummersystemet.
I 3 mom. föreslås en precisering enligt vilken det postföretag som förvaltar postnummersystemet ska hålla de uppgifter som postnummersystemet innehåller offentligt framlagda på sin webbplats. Uppgifterna ska dessutom fås avgiftsfritt i en tillgänglig form så att de lätt kan laddas ner elektroniskt. Det föreslås att det i stället för en användbar form hänvisas till en tillgänglig form.
I 4 mom. föreslås en precisering enligt vilken information om ändringar i postnumren ska lämnas senast 60 dagar innan ändringen genomförs. Dessutom föreslås i 4mom. 3 punkten och 5 mom. språkliga preciseringar.
Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande bestämmelser.
38 §. Adressregister. I paragrafen föreslås ett nytt 5 mom. enligt vilket postföretag dock inte är skyldiga att lämna ut sådana adressuppgifter som avses i paragrafen, om utlämnandet av adressuppgifterna kan äventyra dataskyddet, den nationella säkerheten eller försvaret. Postföretag ska ge in begäranden om utlämnande av uppgifter till Transport- och kommunikationsverket. Transport- och kommunikationsverket ska bedöma ärendet och fatta beslut antingen om utlämnande av uppgifterna eller om förbud mot utlämnande av dem.
Finland är hela tiden föremål för främmande staters påverkans- och underrättelseverksamhet som syftar till att såväl inhämta information som kartlägga sårbarheter i och aktörer inom kritisk infrastruktur. För att hemlighålla olaglig informationsinhämtning kan bulvanföretag verksamma inom olika branscher utnyttjas som en verksamhetsform. Också i postverksamheten är det viktigt att beakta säkerhetsaspekterna, för att förutsättningarna för verksamhet som är väsentlig med tanke på försvaret och försörjningsberedskapen ska kunna upprätthållas. Utlämnandet av uppgifter om placeringen och adressuppgifter kan ha konsekvenser för försvarsmakten eller den nationella säkerheten. Uppgifter om identifierade säkerhetskritiska objekt eller sådana personers uppgifter som har en central roll med tanke på statens ledning och säkerhet ska inte lämnas ut till aktörer vars tillförlitlighet inte har bedömts. Sådana uppgifter är till exempel geografisk information och lokaliseringsuppgifter som hänför sig till funktioner som är väsentliga med tanke på försörjningsberedskapen, den nationella säkerheten och försvaret. Myndigheter ska försäkra sig om att uppgifter inte lämnas ut till aktörer som kan använda uppgifterna för ändamål som äventyrar försvaret.
Momentet innebär att skyldigheten för postföretag att lämna ut uppgifter slopas i sådana situationer där det finns anledning att misstänka att utlämnandet av uppgifterna kan äventyra dataskyddet, den nationella säkerheten eller försvaret. Det hör till den behöriga tillsynsmyndigheten, dvs. Transport- och kommunikationsverket, att göra en bedömning avseende skyldigheten att lämna ut uppgifter. Det föreslås att ett motsvarande moment också fogas till 39 §.
Paragrafens övriga moment motsvarar gällande bestämmelser. Paragrafens 5–6 mom. blir 6–7 mom.
39 §.Anordningar och konstruktioner som används vid utdelningen. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras till Konstruktioner och uppgifter om placeringen som används vid utdelningen.
I 1 mom. föreslås en språklig precisering så att det i stället för uttrycket ett kostnadsorienterat pris används uttrycket kostnadsbaserat pris i hela paragrafen. Enligt förslaget ska det tillträde som avses i 1 mom. till postboxar eller en annan sådan konstruktion där adressatens adressplats finns verkställas till ett kostnadsbaserat pris samt på villkor som är öppna för insyn och icke-diskriminerande.
Enligt 2 mom. ska den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ge andra postföretag avgiftsfritt alla de adressuppgifter om placeringen av postlådorna som behövs för skötseln av deras postverksamhet. För utlämnande av exakta uppgifter om koordinaterna för postlådornas placering får den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ta ut en rimlig avgift av andra postföretag för att täcka sina kostnader. Exakta uppgifter om koordinaterna för postlådornas placering ska tillhandahållas till ett kostnadsbaserat pris samt på villkor som är öppna för insyn och icke-diskriminerande.
Genom den avgiftsfria skyldigheten att lämna ut adressuppgifter om placeringen av postlådorna säkerställs det att andra postföretag, om de så önskar, av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster får uppgifter om postlådornas placering för skötseln av sin egen postverksamhet. Skyldigheten ska gälla alla sådana adressuppgifter om postlådor som behövs i postföretagets verksamhet. I postverksamheten behövs gatuadressen där en postlåda finns.
Det höga priset på postlådornas placeringstjänst i förhållande till den nytta som postföretaget får har lett till att inte ett enda företag för närvarande använder tjänsten. Det är dock fråga om ett klart hinder för tillträde till marknaden, när man beaktar att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster har ensamrätt enligt 44 § i lagen att bestämma postlådornas placering. När det gäller uppgifterna om postlådornas placering är det således inte fråga om information som uppkommit i den affärsverksamhet som tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster bedriver, utan om utövande av en särskild rättighet som tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster har genom lag. Andra postföretag är skyldiga att dela ut brevpost i dessa postlådor. Skyldigheten att avgiftsfritt lämna ut adressuppgifter om postlådornas placering minskar hindren för att komma in på marknaden för sådana företag som inte har någon bakgrund inom tidningsutdelningen och därför inte färdigt har uppgifter om postlådornas placering. På detta sätt kan företagen planera sina rutter redan innan brevutdelningen inleds. Genom att minska hindren för marknadstillträde blir det möjligt för nya aktörer att komma in på marknaden. Utan uppgifter om postlådornas placering är verksamheten omöjlig oberoende av hur uppgifterna har skaffats. Dessutom bidrar avgiftsfritt utlämnande av adressuppgifter till en felfri utdelning. Felfri utdelning utan onödiga dröjsmål förutsätter att alla postföretag har så exakta uppgifter som möjligt om postlådornas placering.
För utlämnande av de exakta koordinaterna för postlådornas placering ska den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster få ta ut en rimlig avgift för att täcka sina kostnader. Postföretagen kan således välja att av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster också köpa noggrannare uppgifter än adressuppgifter om postlådornas placering och underlätta utdelningen till sådana postlådor vars exakta placering inte framgår enbart på basis av gatuadressen. Tjänsten ska tillhandahållas till ett kostnadsbaserat pris samt på villkor som är öppna för insyn och icke-diskriminerande. Bestämmandet av priset på en tjänst bör bindas till exempel till antalet utdelningsställen inom företagets verksamhetsområde så att det med hjälp av prislistan för tjänsterna är möjligt att uppskatta kostnaderna för köp av en tjänst. På detta sätt säkerställs att prissättningen av tjänsten är transparent och att postföretagen ges bättre möjligheter att planera sin verksamhet samt att främja en felfri utdelning. Dessutom bidrar öppenheten vid prissättningen till att undanröja hinder för tillträde till branschen. Genom avgifter som tas ut för utlämnande av koordinater för placeringen ska den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster kunna finansiera kostnaderna för insamling, uppdatering och upprätthållande av uppgifterna om postlådornas placering.
Ruttplanerna ska även i fortsättningen vara en del av varje företags egen planering, vilket innebär att sådan information om ruttplanerna som till exempel den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster innehar inte behöver lämnas ut med stöd av bestämmelsen.
I paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. enligt vilket den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster dock inte är skyldig att lämna ut sådana uppgifter om placeringen som avses i paragrafen, om utlämnandet av uppgifterna om placeringen kan äventyra dataskyddet, den nationella säkerheten eller försvaret. Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska ge in begäranden om utlämnande av uppgifter till Transport- och kommunikationsverket. Transport- och kommunikationsverket ska bedöma ärendet och fatta beslut antingen om utlämnande av uppgifterna eller om förbud mot utlämnande av dem.
Finland är hela tiden föremål för främmande staters påverkans- och underrättelseverksamhet som syftar till att såväl inhämta information som kartlägga sårbarheter i och aktörer inom kritisk infrastruktur. För att hemlighålla olaglig informationsinhämtning kan bulvanföretag verksamma inom olika branscher utnyttjas som en verksamhetsform. Också i postverksamheten är det viktigt att beakta säkerhetsaspekterna, för att förutsättningarna för verksamhet som är väsentlig med tanke på försvaret och försörjningsberedskapen ska kunna upprätthållas. Utlämnandet av uppgifter om placeringen och adressuppgifter kan ha konsekvenser för försvarsmakten eller den nationella säkerheten. Uppgifter om identifierade säkerhetskritiska objekt eller sådana personers uppgifter som har en central roll med tanke på statens ledning och säkerhet ska inte lämnas ut till aktörer vars tillförlitlighet inte har bedömts. Sådana uppgifter är till exempel geografisk information och lokaliseringsuppgifter som hänför sig till funktioner som är väsentliga med tanke på försörjningsberedskapen, den nationella säkerheten och försvaret. Myndigheter ska försäkra sig om att uppgifter inte lämnas ut till aktörer som kan använda uppgifterna för ändamål som äventyrar försvaret.
Momentet innebär att skyldigheten för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att lämna ut uppgifter slopas i sådana situationer där det finns anledning att misstänka att utlämnandet av uppgifterna kan äventyra dataskyddet, den nationella säkerheten eller försvaret. Det hör till den behöriga tillsynsmyndigheten, dvs. Transport- och kommunikationsverket, att göra en bedömning avseende skyldigheten att lämna ut uppgifter.
41 §.Leveransvillkor. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras till Leveransvillkor för samhällsomfattande tjänster.
Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras på så sätt att hänvisningen till postföretag ersätts med en hänvisning till den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Dessutom föreslås det att 1 mom. ändras på så sätt att kravet på offentliggörande av leveransvillkor på webbplatsen för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster endast ska gälla leveransvillkor för de posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Även kravet på leveransvillkor i pappersform ska gälla endast leveransvillkoren för de posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Även till paragrafens 2 mom. fogas en hänvisning, enligt vilken de uppgifter som krävs enligt momentet ska framgå av de leveransvillkor som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster följer. I 2 mom. 6 punkten föreslås dessutom en språklig precisering.
Det föreslås att 3 mom. ändras på så sätt att kravet på offentliggörande av prislistan över avgifterna för posttjänsterna på webbplatsen för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster endast ska gälla prislistan över de posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Även kravet på att en prislista i pappersform ska kunna fås gäller endast prislistan över de posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna.
Paragrafens nuvarande ordalydelse i fråga om leveransvillkor och prislistor är från en tid då det fanns endast ett företag som erbjöd brevtjänster i Finland. För närvarande finns det i Finland flera företag som tillhandahåller brevtjänster på marknaden med fri konkurrens. Ändringen föreslås, eftersom det är oändamålsenligt att det i postlagen åläggs skyldighet att offentliggöra leveransvillkor och prislistor för andra posttjänster än de som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. De posttjänster som inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna fungerar på marknadsvillkor enligt kommersiella avtal, och det föreskrivs inte särskilt om dem i postlagen. Enligt propositionen ska i fortsättningen endast den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster offentliggöra leveransvillkoren och prislistan för de posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna, i enlighet med vad som föreskrivs i lagen. Inga ändringar föreslås i innehållet i leveransvillkoren.
I 4 mom. föreslås en precisering enligt vilken användarna ska informeras om nya leveransvillkor minst 30 dagar innan ändringarna träder i kraft.
43 §.Utdelning. I 2 mom. föreslås det att termen ”hälsotillstånd” ersätts med ”funktionsförmåga”. Termen ”hälsotillstånd” i momentet ersätts med ”funktionsförmåga”, eftersom ”hälsotillstånd” inte förknippas med funktionsnedsättning utan närmast med tillfällig sjukdom utan långvarig funktionsnedsättning. En motsvarande ändring föreslås också i 48 § 1 mom. 2 punkten. Ändringen är språklig. För att förtydliga paragrafen föreslås det att hänvisningen till de i 48 § avsedda omständigheter som ska beaktas stryks.
Paragrafens 1, 3 och 4 mom. motsvarar gällande bestämmelser.
48 §.Transport- och kommunikationsverkets rätt att meddela föreskrifter. I 1 punkten föreslås en språklig precisering.
I 2 punkten i den finska språkdräkten föreslås det att termen ”liikuntaesteinen” ändras till ”liikuntarajoitteinen”, eftersom ”liikuntarajoitteinen” används allmänt i annan lagstiftning. Även personer som har en funktionsnedsättning eller som är sjuka kan motionera, och är således inte helt rörelsehindrade. Termen ”hälsotillstånd” i momentet ersätts med ”funktionsförmåga”, eftersom ”hälsotillstånd” inte förknippas med funktionsnedsättning utan närmast med tillfällig sjukdom utan långvarig funktionsnedsättning. Den föreslagna ändringen ligger i linje med den föreslagna ändringen i 43 § 2 mom. Ändringen är språklig. Dessutom föreslås det att det till 2 punkten fogas en hänvisning till nedsatt funktionsförmåga.
55 §.Postföretags rätt att öppna slutna försändelser. I 2 mom. föreslås en språklig precisering.
Dessutom föreslås det att 3 mom. ändras så att det till momentet fogas en standardhänvisning till skadeståndsansvar i fråga om offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen. I 3 mom. föreslås utöver de nuvarande bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvaret också bestämmelser om skadeståndsansvar.
I motiveringen till lagstiftningsordningen behandlas den föreslagna standardhänvisningen till skadeståndsansvar med hänsyn till den offentliga förvaltningsuppgiften enligt 124 § i grundlagen. De allmänna förvaltningslagarna ska tillämpas med stöd av sina bestämmelser om tillämpningsområde, och därför föreskrivs det inte särskilt om dem i paragrafen.
Med hänsyn till att åtgärden ingriper i kommunikationshemligheten, som är en tryggad grundläggande fri- och rättighet, och med hänsyn till det bemyndigande som en myndighet ska ha, till skrivande av föreskrivna anteckningar och protokoll samt till straffrättsligt tjänsteansvar kan verksamheten betraktas som skötsel av en offentlig förvaltningsuppgift, även om den i väsentlig grad hänför sig till tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster eller någon annan tjänst, det vill säga till att se till att försändelsen kommer fram.
I 4 mom. föreslås en språklig precisering.
Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande bestämmelser.
75 §.Tvångsmedel. Det föreslås att 1 mom. ändras så att det till bestämmelsen fogas rätt för Transport- och kommunikationsverket att ge en anmärkning till postföretag eller andra tillhandahållare av tjänster som bryter mot postlagen eller mot bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den eller mot Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2018/644 om gränsöverskridande paketleveranstjänster. Utöver anmärkning kan Transport- och kommunikationsverket ålägga ett postföretag eller en annan tillhandahållare av tjänster att rätta sitt fel eller sin försummelse.
I praktiken strävar Transport- och kommunikationsverket efter att avhjälpa upptäckta brister i första hand genom vägledning och rådgivning. I paragrafen bevaras Transport- och kommunikationsverkets rätt att som stöd för sitt beslut förelägga vite, hot om avbrytande eller hot om tvångsutförande, om en anmärkning inte är en tillräcklig åtgärd för att rätta till felet eller försummelsen.
I 3 mom. föreslås en språklig precisering.
Paragrafens 2 mom. motsvarar gällande bestämmelser.
12
Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning
12.1
Inledning
I denna proposition föreslås det att postlagen ändras. Vissa av lagförslagets bestämmelser är sådana som bör granskas även med hänsyn till de grundläggande fri- och rättigheterna i grundlagen. Till propositionen hänför sig också frågan om vilka av de uppgifter som tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster sköter som ska betraktas som offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen och hur de offentliga förvaltningsuppgifter som hänför sig till postverksamheten ska kartläggas och definieras.
Propositionen ska bedömas särskilt med hänsyn till följande bestämmelser i grundlagen: jämlikhet (6 §), skydd för privatlivet (10 §), yttrandefrihet och offentlighet (12 §), egendomsskydd (15 §), näringsfrihet och rätt till arbete (18 §) och överföring av förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter (124 §).
12.2
Jämlikhet (6 §)
I 6 § i grundlagen föreskrivs det om jämlikhet. Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. Enligt 22 § i grundlagen ska det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. Att det finns tillgång till posttjänster i hela landet på lika villkor har av tradition ansetts vara viktigt (GrUU 28/2000 rd, GrUU 56/2010 rd, GrUU 7/2017 rd). Enligt postlagens 1 § är syftet med lagen att säkerställa att posttjänster och i synnerhet samhällsomfattande tjänster finns att tillgå på rättvisa villkor i hela landet. Det syfte som anges i postlagen ändras inte i denna proposition.
Genom postlagen regleras de försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och som i praktiken är frimärksförsedda försändelser som sänds av medborgarna. För närvarande delas det ut till varje finländskt hushåll i snitt ett brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna var tredje vecka. Av dessa brev är cirka en tredjedel julkort. Om det antal brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och som delas ut varje vecka är mindre än antalet utdelningsdagar, är det osannolikt att en minskning av antalet utdelningsdagar får någon betydande inverkan på kvaliteten på de samhällsomfattande tjänsterna. Mängdmässigt finns det inga stora geografiska skillnader i fördelningen av de försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Såväl i stadscentrumen i södra delen av landet som i glesbygden i norr är antalet försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna ungefär lika många i förhållande till antalet utdelningsställen. Detsamma gäller sändandet av försändelser. Även om alla medborgare inte skulle behöva utdelning tre dagar i veckan, har alla medborgare dock lika rätt till information och kommunikation.
I denna proposition föreslås det att det till postlagen fogas ett nytt temporärt 6 a kap. som gäller statsunderstöd för tidningsutdelning och som innehåller nya temporära bestämmelser om statsunderstöd (35 a–35 j §). Syftet med statsunderstödet för tidningsutdelning är att skapa förutsättningar för tidningsutdelning fem dagar i veckan i områden där det inte finns något nät för morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor och inte tillgång till en heltäckande morgondistribution fem dagar i veckan och på detta sätt säkerställa tillgången till samhälleligt viktig informationsförmedling, stödja mångfald inom nyhetsverksamheten samt en högklassig och mångsidig informationsförmedling i hela landet. Med hjälp av statsunderstödet för tidningsutdelning strävar man efter att säkerställa medborgarnas jämlika rätt till tidningsutdelning fem dagar i veckan och därigenom att tillgodose en jämlik rätt att få information och att delta.
Lagförslagets 17 § 1 mom. föreslås bli ändrat så att de brevförsändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna ska samlas in och delas ut minst en gång per dag tre vardagar i veckan, med undantag av söckenhelger, med beaktande av kvalitetsnormen enligt postlagens 19 §, det vill säga leveranstiden för brev. Också efter övergången till utdelning och insamling tre dagar i veckan är det möjligt att dela ut brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna i enlighet med kvalitetsnormen enligt 19 §. Om postmängden fortsätter att minska, beräknas utdelningen av adresserade försändelser per vecka minska till i snitt färre än fem försändelser per hushåll. Sålunda fördröjer 1–2 dagars flexibilitet i leveranstiden inte väsentligen utdelningen av de brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna jämfört med nuläget.
Enligt ett utlåtande (GrUU 28/2000 rd) av grundlagsutskottet om en regeringsproposition med förslag till lag om posttjänster (RP 74/2000 rd) får ålagd skyldighet för företaget att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inte bli orimligt för företaget. Den skyldighet som åläggs utan ansökan får inte bli en orimlig belastning för företaget, utan den bör stå i rätt proportion till den typ av verksamhet företaget bedriver och verksamhetens omfattning.
Att göra insamlings- och utdelningstiderna flexiblare möjliggör flexibilitet endast i fråga om utdelning av de brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Utdelningen av andra försändelser än de som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna, till exempel privatbrev och myndighetsbrev, bygger på bilaterala kommersiella avtal som inte regleras i postlagen. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 7/2017 rd) om en regeringsproposition med förslag till lag om ändring av postlagen (RP 272/2016 rd) ansett att det i samband med att utdelningstiderna görs smidigare finns skäl att se till att de ändringar som görs i lagstiftningen inte väsentligen fördröjer leveransen av de postförsändelser som sänts av myndigheter och som är relevanta med avseende på rättssäkerheten. Exempel på sådana är skattedeklarationsblanketter som sänts av skatteförvaltningen och förhandsröster som sänds vid val.
Ett distributionsföretag som bedriver sådan utdelning som omfattas av statsunderstödet för tidningsutdelning kan under de dagar som omfattas av understödet välja att dela ut också annat än tidningar, till exempel myndighetsbrev. Myndigheterna använder inte de samhällsomfattande tjänster som Posti Ab upprätthåller, utan avtalar separat om posttjänster med Posti Ab eller något annat postföretag. Leveranstiden för myndighetsbrev grundar sig sålunda även i fortsättningen på ett kommersiellt avtal mellan avsändaren och utdelaren. Dessutom bör det beaktas att kontakterna med myndigheter i framtiden kommer att vara digitala i allt högre grad. Enligt den gällande postlagen har det varit möjligt att dela ut de brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna minst tre vardagar i veckan i de områden där det på kommersiella villkor har funnits ett nät för morgondistribution fem dagar i veckan. Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster i dessa områden, nämligen Posti Ab, har i praktiken delat ut försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna tre eller fyra dagar i veckan.
Bestämmelser om likabehandling för personer med funktionsnedsättning finns i 15 § i diskrimineringslagen (1325/2014). Enligt den paragrafen ska vid sidan av myndigheter också de som tillhandahåller varor eller tjänster göra sådana ändamålsenliga och rimliga anpassningar som behövs i det enskilda fallet för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra uträtta ärenden hos myndigheter och få utbildning och arbete samt varor och tjänster som tillhandahålls allmänheten och att klara av sina arbetsuppgifter och avancera i arbetet. Anpassningarnas rimlighet bedöms i fråga om den som tillhandahåller tjänster med tyngdpunkt på bland annat aktörens storlek och ekonomiska ställning, arten och omfattningen av aktörens verksamhet, de uppskattade kostnaderna för anpassningarna och stöd som kan fås för åtgärderna.
I propositionen föreslås språkliga ändringar i 43 § 2 mom. och i 48 § 2 punkten. I den finska språkdräkten ändras uttrycket ”liikuntaesteinen” till ”liikuntarajoitteinen”, som även används annanstans i lagstiftningen. I bestämmelserna i fråga ändras uttrycket ”hälsotillstånd” till ”funktionsförmåga”, som kan förknippas med långvarig funktionsnedsättning. Enligt den gällande lagen ger rörelsehinder eller minst 75 års ålder rätt till avvikande postutdelning där posten levereras närmare än normalt.
Enligt 6 § 2 mom. i grundlagen är särbehandling bland annat på grund av ålder och hälsotillstånd möjlig endast om det finns ett godtagbart skäl för förfarandet. För äldre personer och personer med rörelsehinder kan avhämtningen av posten från en postlåda som är placerad på sedvanligt ställe medföra betydande svårigheter. Positiv särbehandling är inte förbjuden enligt grundlagen, och bestämmelser om sådan finns också i 9 § i diskrimineringslagen. Det väsentliga är om särbehandlingen kan motiveras på ett sätt som är godtagbart utifrån systemet med grundläggande fri- och rättigheter och om den är proportionerlig (GrUU 9/2000 rd, GrUU 14/2006 rd, GrUU 23/2012 rd).
I propositionen föreslås det att bestämmelserna i 18 § om undantag från insamlings- och utdelningsfrekvensen ändras så att hänvisningen till svårtillgängliga ödemarksområden stryks och definitionen av svårtillgängliga skärgårdsområden preciseras. Genom den ändring som trädde i kraft 2017 (RP 272/2016 rd) ströks hänvisningen till vägar som trafikeras året om samt till landsvägsfärjor och sådana rutter till vilka hör förbindelsebåtar som går minst fem dagar i veckan. Samtidigt överfördes från 18 § 3 mom. till 1 mom. hänvisningen till utdelning åtminstone en gång i veckan, och maximiantalet hushåll som undantaget får omfatta höjdes till 1000. I propositionen konstaterades att utdelningskostnaderna per sådan försändelse som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna stiger till hundratals euro i de situationer där det inte går någon förbindelsebåt till ön i fråga och den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster då bör ordna utdelningen till ett undantagshushåll endast för att kunna leverera de brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. Grundlagsutskottet har i ett utlåtande (GrUU 7/2017 rd) bedömt ändringen i fråga. Enligt grundlagsutskottet lades det fram godtagbara motiv för det föreslagna undantaget, och med en noggrann definition som i propositionen var den inte problematisk med avseende på bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen då man beaktar att lagen också i sådana fall garanterar att försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna delas ut varje vecka.
Enligt lagförslaget ska den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ha rätt att i svårtillgängliga skärgårdsområden göra undantag från den insamlings- och utdelningsfrekvens som föreskrivs i 17 §. Definitionen av svårtillgängliga skärgårdsområden preciseras i 18 § för att undanröja meningsskiljaktigheter i fråga om tolkningen. Transport- och kommunikationsverket ska fortfarande vid behov fatta beslut om vilka hushåll som omfattas av det undantag som gjorts från insamlings- och utdelningsfrekvensen. Även i fortsättningen kan undantaget omfatta högst det lagstadgade antalet hushåll. Det föreslås att maximiantalet hushåll som omfattas av undantaget sänks till 500 hushåll. Det finns goda grunder för det föreslagna undantaget och det skapar inte problem med avseende på bestämmelsen om jämlikhet i 6 § i grundlagen när man beaktar att lagen också framledes säkerställer att de försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna delas ut varje vecka.
I lagförslaget föreslås det att bestämmelserna om delgivningsförfarandet enligt 21 § i postlagen preciseras. I delgivningsförfarandet är det fråga om posttjänster som avses i 2 § i postlagen och som i enlighet med postlagens syfte ska säkerställas på rättvisa villkor för alla. Till den del som tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster sköter en offentlig förvaltningsuppgift, såsom delgivningsförfarandet enligt 21 § i postlagen, tillämpas på tillhandahållarens verksamhet bestämmelserna om myndighetsskyldigheterna i diskrimineringslagen. I fråga om sådana uppgifter har tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster skyldighet enligt 5 § i diskrimineringslagen att främja likabehandling i sin verksamhet på ett målinriktat sätt. I enlighet med förarbetena till diskrimineringslagen (RP 19/2014 rd) ska den som sköter offentliga förvaltningsuppgifter bedöma vilka konsekvenser verksamheten har för likabehandlingen och i synnerhet beakta rättigheterna, skyldigheterna och ställningen för dem som hör till grupper som löper risk att utsättas för diskriminering. I lagförslaget föreskrivs det om jämlikhet med den noggrannhet som krävs enligt 6 § i grundlagen, och de föreslagna bestämmelserna står inte i strid med grundlagen.
12.3
Skydd för privatlivet (10 §)
Enligt 10 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens privatliv, heder och hemfrid tryggade. Närmare bestämmelser om skydd för personuppgifter utfärdas genom lag. På företagets behandling av personuppgifter tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning, nedan dataskyddsförordningen) samt den nationella dataskyddslagen (1050/2018), som kompletterar förordningen.
Grundlagsutskottet har behandlat skyddet för personuppgifter i sin utlåtandepraxis efter det att dataskyddsförordningen trädde i kraft (GrUU 14/2018 rd, GrUU 2/2018 rd). Enligt grundlagsutskottet bör tillgodoseendet av skyddet för personuppgifter i och med ikraftträdandet av dataskyddsförordningen i första hand grunda sig på dataskyddsförordningen och den nationella allmänna lagen, dvs. dataskyddslagen, (GrUU 2/2018 rd). I det sammanhanget bör man enligt grundlagsutskottet undvika nationell speciallagstiftning, som bör reserveras för situationer då den är dels tillåten enligt den allmänna dataskyddsförordningen, dels nödvändig för att tillgodose skyddet för personuppgifter.
Enligt grundlagsutskottets vedertagna utlåtandepraxis begränsas lagstiftarens handlingsutrymme vid utfärdandet av bestämmelser om behandling av personuppgifter dessutom av att skyddet för personuppgifter delvis också ingår i det skydd för privatlivet som tryggas i 10 § 1 mom. i grundlagen. Enligt grundlagsutskottet handlar det om att lagstiftaren måste tillgodose denna rätt på ett sätt som är godtagbart med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna överlag. Om man ser till skyddet för personuppgifter har grundlagsutskottet ansett det viktigt att reglera åtminstone syftet med registreringen av uppgifterna, uppgifternas innehåll, det tillåtna användningsändamålet inklusive rätten att överlåta registrerade uppgifter, den tid uppgifterna finns kvar i registret och den registrerades rättsskydd. Enligt grundlagsutskottet ska regleringen av dessa faktorer på lagnivå vara heltäckande och detaljerad (GrUU 14/1998 rd, GrUU 25/1998 rd, GrUU 38/2010 rd, GrUU 46/2016 rd, GrUU 31/2017 rd).
Enligt 35 j § 1 mom. i lagförslaget ska Transport- och kommunikationsverket följa hur statsunderstöd för tidningsutdelning verkställs och föra ett separat register för detta ändamål. De uppgifter som ska föras in i registret är i praktiken alla sådana uppgifter om statsunderstöd för tidningsutdelning, om understödssökanden och understödsmottagaren samt om användningen av understöd som är nödvändiga för att Transport- och kommunikationsverket ska kunna sköta sina lagstadgade uppgifter. Transport- och kommunikationsverket är således sådan personuppgiftsansvarig som avses i dataskyddsförordningen. När det gäller Transport- och kommunikationsverkets skyldigheter samt den registrerades rättigheter ska bestämmelserna i dataskyddsförordningen och i dataskyddslagen tillämpas.
Uppgifter som ska föras in i registret är enligt den föreslagna 35 j § 1 mom. 1 och 2 punkten åtminstone namn och kontaktuppgifter för sökanden, i allmänhet ett aktiebolag eller andelslag, samt namn och kontaktuppgifter för den sökandens kontaktperson, i praktiken telefonnummer och e-postadress (till arbetet). Enligt 1 mom. 9 punkten i den föreslagna paragrafen får dessutom andra nödvändiga uppgifter som erhållits vid behandlingen av ansökan än de som avses i 1–8 punkten föras in i registret. På det sätt som beskrivs i detaljmotiveringen till bestämmelsen innehåller dessa uppgifter dock inte personuppgifter, utan begränsas till uppgifter om den sökande, som vanligtvis är ett aktiebolag eller andelslag. De enda personuppgifter som ska föras in i registret är de uppgifter om sökanden och sökandens kontaktperson som avses i 1 mom. 1 och 2 punkten.
Enligt det föreslagna 35 j § 2 mom. ska uppgifterna i registret bevaras i tre år från utbetalningen av statsunderstödet. För att möjliggöra återkrav av understöd är det ändamålsenligt att i registret bevara uppgifter om sökandens kontaktperson en tid efter understödsperioden på två år, eftersom uppgifter om eventuellt missbruk av understödet kan komma att upptäckas först efter understödsperioden. Således ska Transport- och kommunikationsverket i registret ha tillgång till uppgifter om den sökandes kontaktperson för en längre tid än för vilken statsunderstödet för tidningsutdelning betalas. Även vid kortaste möjliga tid ska det vara möjligt att bevara uppgifterna i fråga tills Transport- och kommunikationsverket av understödstagaren har fått en redogörelse för användningen av understödet. Bevaringstiden för uppgifter om den sökandes kontaktperson är dock högst tre år.
De föreslagna bestämmelserna kan anses uppfylla de krav som grundlagsutskottet ställer i sin utlåtandepraxis i fråga om syftet med registreringen, innehållet i de registrerade personuppgifterna, deras användningsändamål, bevaringstiden för uppgifterna och den registrerades rättsskydd. Således kan de föreslagna bestämmelserna inte anses problematiska med tanke på det skydd för privatlivet eller personuppgifter som tryggas i 10 § i grundlagen.
Enligt 10 § 2 mom. i grundlagen är brev- och telefonhemligheten samt hemligheten i fråga om andra förtroliga meddelanden okränkbar. Momentet har i praxis tolkats så att det allmänt tryggar sekretessen i fråga om förtroliga meddelanden, även om där särskilt nämns brev och telefonsamtal såsom de vanligaste formerna av förtroliga meddelanden i praktiken. Postlagens 55 § innehåller ett förbud enligt vilket ett postföretag inte har rätt att öppna ett slutet brev. Enligt 62 § i lagen ska ett postföretag säkerställa sekretessen för förtroliga meddelanden. Förtroligheten i meddelanden tryggas också genom den tystnadsplikt som föreskrivs i 63 § i postlagen.
I lagförslaget föreslås det att 55 § 3 mom. ändras så att det till momentet fogas en standardhänvisning till skadeståndsansvar i fråga om offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen. I förslaget ändras inte de bestämmelser som inverkar på tryggandet av skyddet för förtroliga meddelanden. Rätten att öppna en postförsändelse ska enligt grundlagsutskottet endast kunna tillämpas i begränsade fall enligt lag och endast då öppnandet av postförsändelsen är en nödvändig åtgärd för att uppfylla ett godtagbart syfte. Syftet med bestämmelsen är att skydda de människor som hanterar postförsändelserna då när öppnandet av en postförsändelse bör anses som en nödvändig åtgärd. Med stöd av 10 § 3 mom. i grundlagen kan det bland annat för säkerhetskontroller föreskrivas i lag om nödvändiga begränsningar i fråga om hemligheten i fråga om meddelanden. I samband med förarbetena till reformen av grundlagen hänvisar detta till de kontroller av postförsändelser som görs på grund av säkerhetsintressen (RP 309/1993 rd). Bestämmelsen kan inte anses vara problematisk med hänsyn till grundlagen.
12.4
Yttrandefrihet och offentlighet (12 §)
Enligt 12 § i grundlagen har var och en yttrandefrihet. Yttrandefriheten innehåller rätten att framföra, sprida och ta emot information, åsikter och andra meddelanden utan att någon i förväg hindrar detta. Närmare bestämmelser om yttrandefriheten utfärdas genom lag. Yttrandefriheten tryggar allmänt kommunikationsfriheten. Den skyddar var och ens grundläggande rätt att uttrycka sig och att kommunicera med andra människor. Grundtanken beträffande yttrandefriheten anses dock vara en politisk grundläggande frihet vars primära syfte är att trygga förutsättningarna för en fri informationsförmedling som utgör en grund för ett demokratiskt samhälle samt förutsättningarna för en fri offentlig medborgardebatt som är öppen för allt.
I yttrandefriheten ingår förutom friheten att yttra sig också i väsentlig grad rätt att få information. Medborgarna har behov av tillförlitlig, sann och aktuell information inte bara om riksomfattande frågor utan också om situationen på den egna boningsorten. Informationsförmedling och offentlig debatt är å ena sidan väsentliga delar av ett demokratiskt beslutsförfarande och å andra sidan verktyg för en demokratisk kontroll av maktutövningen. Yttrandefriheten tryggar vars och ens rätt att ta del i och påverka beslutsfattande som gäller honom eller henne själv och samhället samt rätt att kritisera och kontrollera utövningen av makt.
Enligt 4 § i den gällande postlagen ska postföretaget göra en anmälan till Transport- och kommunikationsverket innan verksamheten inleds. Det föreslås att paragrafens 1 mom. ändras så att till momentet fogas en hänvisning till inledande av postverksamheten. I praktiken bedriver postföretag också annan affärsverksamhet. Sålunda är det bra att anmälningsskyldigheten för tydlighetens skull kopplas uttryckligen till inledandet av postverksamheten. En anmälan ska enligt postlagen innehålla företagets företags- och organisationsnummer, adress och uppgifter om kontaktpersoner samt en beskrivning av verksamheten. Beskrivningen bör åtminstone innehålla postföretagets verksamhetsområde och kundgrupp. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas, om anmälningarnas form och om hur de ska lämnas in.
Grundlagsutskottet ansåg i ett utlåtande (GrUU 28/2000 rd) att det centrala med tanke på de fria massmedierna har varit att transporten och utdelningen av tidningar och tidskrifter inte har omfattats av postlagens tillämpningsområde. Grundlagsutskottet har i sina ställningstaganden (GrUU 14/1993 rd) ansett att det med tanke på yttrandefriheten är problematiskt att rätten att dela ut tidningar är beroende av ett myndighetsbeslut. De nämnda ställningstagandena av utskottet hänför sig till tillståndsplikt för bedrivande av postverksamhet. Sedan juni 2016 har postverksamhet varit anmälningspliktig verksamhet, och med tanke på yttrandefriheten är det således inte längre motiverat att helt lämna tidningar och tidskrifter utanför tillämpningsområdet för postlagen. Den anmälningspliktiga postverksamheten kan inte på samma sätt som tillståndspliktig verksamhet anses utgöra en risk för yttrandefriheten.
I de områden där det inte finns något nät för morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor delas tidningar i praktiken ut huvudsakligen vid den grundutdelning som sköts av Posti Ab, som är tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster. Cirka 20 procent av alla tidningar som delas ut i Finland delas ut i sådana områden. Posti Ab:s grundutdelning grundar sig på den i postlagen föreskrivna insamlings- och utdelningsfrekvensen för brevförsändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna samt på kvalitetsnormen. Lagförslagets 17 § 1 mom. föreslås bli ändrat så att de brevförsändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna ska samlas in och delas ut minst en gång per dag tre vardagar i veckan, med undantag av söckenhelger, med beaktande av kvalitetsnormen för samhällsomfattande tjänster enligt postlagens 19 §, det vill säga leveranstiden för brev.
Digitaliseringen har visat att största delen av de försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna kan ersättas med elektronisk kommunikation. Beroendet av samhällsomfattande tjänster kan också granskas med avseende på i hur stor utsträckning sådana specialprodukter som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och som inte helt kan ersättas med e-kommunikation används. Sådana specialprodukter är till exempel rekommenderade brev (inklusive försändelser med mottagningsbevis) och assurerade brev. Dessa försändelser som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna uppgick endast till 0,1 försändelser per hushåll år 2020. Det minskade antalet utdelningsdagar inverkar dock inte på insamlingen och utdelningen av rekommenderade eller assurerade brev, eftersom dessa försändelser sänds och avhämtas vid serviceställena för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, av vilka de flesta betjänar sju dagar i veckan. På det sätt som konstateras i propositionen inverkar de föreslagna ändringarna inte på leveranstiden för de brev som inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna, såsom myndighetsbrev.
Såsom justitiekanslersämbetet framförde i sitt utlåtande om lagförslaget har det i grundlagsutskottets utlåtandepraxis bestämts att det är det allmännas skyldighet att se till att möjligheterna att uträtta ärenden också på traditionellt vis, exempelvis i pappersform, bevaras i tillräcklig utsträckning vid sidan av de digitala tjänsterna (GrUB 11/2021 rd). Enligt justitiekanslersämbetet är utdelningen av tidningar av stor betydelse för hur rätten att få information och den rätt att delta som den enskilde har enligt 2 § 2 mom. i grundlagen och som hör till demokratin tillgodoses.
När den insamling och utdelning som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna enligt 17 § i postlagen ändras till tre dagar i veckan finns det en risk för att kostnaderna för kommersiell utdelning, dvs. utdelning som sker på marknadsmässiga villkor, av tidningar fem dagar i veckan blir så höga för tidningsbolagen att bolagen inte har affärsmässiga förutsättningar att köpa separat utdelning för de två dagar då utdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inte utförs. Detta är en följd dels av det allt sämre marknadsläget för tryckta medier, vilket är en utveckling som pågått redan länge och som ständigt påskyndas genom digitaliseringen, dels av den sammantagna effekten av de strukturella utmaningar som hör samman med Finlands geografiska utsträckning och i synnerhet glesbefolkade områden. I samband med övergången till insamling och utdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänsterna tre dagar i veckan föreslås det bestämmelser om ett statsunderstöd för tidningsutdelning, genom vilket utdelningen av tidningar fem dagar i veckan kan tryggas i de områden där det inte finns något nät för morgondistribution av tidningar på kommersiella villkor och inte tillgång till en heltäckande morgondistribution fem dagar i veckan.
Syftet med statsunderstödet är att minska det tryck på att höja distributionsföretagens priser för utdelningen, vilket är en följd av minskade mängder tidningar som delas ut, i områden där tidningsutdelningen inte är lönsam. Utan statsunderstöd finns det en risk för att distributionsbolagen blir tvungna att höja sina priser betydligt, så att tidningsutgivarna inte kan betala de höjda utdelningskostnaderna. Detta skulle leda till en situation där tidningsutgivarna blir tvungna att höja sina priser, varvid prissättningen av tidningsprenumerationer skulle bli orimlig för konsumenterna, dvs. medborgarna, antalet prenumerationer skulle minska och distributionsföretagen skulle vara tvungna att höja sina priser för utdelningen ytterligare. Syftet med det statsunderstöd för tidningsutdelning som föreslås i propositionen är att lindra ovan beskrivna konsekvenser och på så sätt bidra till att trygga medborgarnas jämlika tillgång till information och förverkligandet av yttrandefriheten i hela landet.
I en situation där a) något av de områden som omfattas av urvalsförfarandet för statsunderstödet för tidningsutdelning blir utan ett distributionsföretag som uppfyller villkoren för urvalsförfarandet och för åläggande av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster, b) ett område utesluts från nätet för morgondistribution under den pågående understödsperioden eller c) det anslag som anvisats för statsunderstödet för tidningsutdelning inte räcker till för att täcka alla områden som inte omfattas av ett nät för morgondistribution, är avsikten att trygga utdelningen av tidningar fem dagar i veckan i sista hand genom att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster en särskild skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster i fråga om tidningsutdelning två dagar i veckan. I och med det föreslagna statsunderstödet för tidningsutdelning försvårar de föreslagna ändringarna i fråga om insamlingen och utdelningen av produkter som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna och de övriga ändringar som föreslås inte förverkligandet av yttrandefriheten utan tvärtom, avsikten är att genom den föreslagna helheten trygga förverkligandet av den nämnda grundläggande friheten i hela landet. Lagförslaget medför således inga problem när det gäller den yttrandefrihet som avses i grundlagen.
12.5
Egendomsskydd (15 §)
I 15 § i grundlagen föreskrivs att vars och ens egendom är tryggad. Det första momentet innehåller en allmän bestämmelse om egendomsskyddet och det andra momentet en specialbestämmelse om expropriation av egendom, dvs. ett specificerat lagförbehåll (GrUU 38/1998 rd). Bestämmelser om egendomsskydd finns också i tilläggsprotokoll 1 till Europakonventionen. Enligt artikel 1 i tilläggsprotokollet ska varje fysisk eller juridisk person ha rätt till respekt för sin egendom. Ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser.
Av 15 § i grundlagen framgår tanken att individens egendom hör till de skyddsintressen som åtnjuter grundlagsenligt skydd. Enligt bestämmelsen är vars och ens egendom tryggad. Det centrala syftet med bestämmelsen är att skydda individerna och deras förmögenhetsintressen. Det har ansetts att inte bara fysiska personer utan även privata juridiska personer kan bli åtminstone indirekt delaktiga av grundlagsskyddet för egendom. Enligt den rätt allmänt vedertagna synen i förarbetena till reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna och i rättslitteraturen är juridiska personer inte direkt innehavare av egendomsskydd eller andra grundläggande fri- och rättigheter, men de får grundlagsenligt skydd för sin egendom genom de fysiska personer som ligger bakom dem (RP 309/1993 rd).
Det bör noteras att det egendomsskydd som ges juridiska personer inte behöver vara lika effektivt som det skydd som gäller fysiska personers förmögenhetsintressen. Ju längre en juridisk person står från enskilda individer och analogt ju obetydligare och mer indirekta konsekvenser åtgärderna har för enskilda personers konkreta ekonomiska intressen, desto osannolikare är det att åtgärder mot en juridisk person kan stå i strid med enskilda personers egendomsskydd enligt grundlagen (GrUU 45/1996 rd). I en sådan situation behöver begränsningarna i egendomsskyddet inte granskas lika strikt som om begränsningarna direkt gällde individens förmögenhetsintressen. Effektiviteten i det skydd som ges juridiska personers egendomsintressen beror alltså i väsentlig grad på hur omedelbara effekter en åtgärd som ingriper i den egendom som är föremål för granskning har för individernas ställning. Exempelvis när det gäller mindre familjebolag är sådana kopplingar till individer sannolikt vanligen mer nära än till exempel i situationer där regleringen gäller egendomsintressen hos multinationella börsbolag eller andra juridiska personer med stor förmögenhetsmassa (GrUU 45/2005 rd, GrUU 10/2007 rd, GrUU 9/2008 rd och GrUU 6/2009 rd).
I rättsliga reglerings- och beslutssituationer som gäller förmögenhetsförhållanden deltar vanligen flera sådana personer vilkas rättigheter och intressen man samtidigt måste sträva efter att tillgodose. Det allmänna kan således vanligen inte enbart fokusera på ett maximalt skydd av en enskild parts egendomsintressen, utan det ska på ett jämlikt och balanserat sätt garantera att alla parters rättigheter tillgodoses. Det rättsliga beslutsfattandet i fråga om egendomsskyddet är således vanligen förknippat med en avvägning, där man i så stor utsträckning och på ett så jämlikt sätt som möjligt ska sträva efter att trygga den ekonomiska handlingsfriheten och säkerheten för alla relevanta parter på ett sätt som inte blir orimligt för någon.
Grundlagsutskottet har i utlåtandena GrUU 19/1994 rd, GrUU 1/1996 rd, GrUU 47/1996 rd, GrUU 4/2000 rd, GrUU 34/2000 rd, GrUU 5/2001 rd, GrUU 8/2002 rd och GrUU 61/2002 rd behandlat egendomsskyddet och de förpliktelser som införts för att skapa konkurrensförutsättningar för ägaren. Grundlagsutskottets praxis kan sammanfattas till att denna typ av förpliktelser stämmer överens med grundlagen med hänsyn till egendomens speciella karaktär, om skyldigheterna finns inskrivna i tydliga bestämmelser och är rimliga med avseende på ägaren (GrUU 34/2000 rd). Utskottet anser i sin utlåtandepraxis också att det är viktigt att skyldigheterna begränsas av ägarens befintliga behov och rimliga behov i framtiden.
I lagförslaget föreslås det att 39 § 2 mom. ändras i fråga om skyldigheten för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att ge information. Enligt den nya bestämmelsen ska den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster avgiftsfritt ge andra postföretag alla de adressuppgifter om placeringen av postlådorna som behövs för skötseln av deras postverksamhet. För utlämnande av exakta uppgifter om koordinaterna för postlådornas placering får den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ta ut en rimlig avgift av andra postföretag för att täcka sina kostnader. Exakta uppgifter om koordinaterna för postlådornas placering ska tillhandahållas till ett kostnadsbaserat pris samt på villkor som är öppna för insyn och icke-diskriminerande. Genom den avgiftsfria skyldigheten att lämna ut adressuppgifter om placeringen av postlådorna säkerställs det att andra postföretag, om de så önskar, av den som tillhandahåller av samhällsomfattande tjänster får uppgifter om postlådornas exakta placering för skötseln av sin postverksamhet. Ruttplanerna ska även i fortsättningen vara en del av varje företags egen planering. Avgiftsfri åtkomst till adressuppgifter om placeringen av postlådorna kommer att ge andra postföretag bättre möjlighet att komma in på marknaden, utveckla sin egen affärsverksamhet och tillhandahålla nya tjänster för adressaterna och marknaden.
Förslaget innebär att myndigheten får möjlighet att begränsa ägarens rätt att bestämma storleken på det vederlag som ska tas ut för användningen av egendomen (GrUU 2/1988 rd). Enligt de föreslagna bestämmelserna ska den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster avgiftsfritt ge andra postföretag adressuppgifter om placeringen av postlådorna. Läget ska sålunda bedömas med hänsyn till det egendomsskydd som tryggas i 15 § 1 mom. i grundlagen. Med tanke på regleringsnivån och kraven gällande tydliga bestämmelser är dessutom den bestämmelse i 18 § 1 mom. i grundlagen viktig som ger var och en rätt att i enlighet med lag skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt.
Förslaget gäller först och främst relationerna mellan företagen på postmarknaden och deras konkurrensförutsättningar. Grundlagsutskottet har i sin praxis ansett att när regleringen gäller börsbolag eller andra juridiska personer med stor förmögenhetsmassa ska lagstiftaren i princip ha större spelrum med hänsyn till egendomsskyddet än när bestämmelserna har mycket omedelbara effekter för de fysiska personerna bakom den juridiska personen (GrUU 61/2002 rd och GrUU 34/2000 rd). Grundlagsutskottet har till exempel i sina utlåtanden om utlämnande som hänför sig till kommunikationsnätet ansett att teleföretagens skyldigheter med hänsyn till egendomens speciella karaktär följer grundlagen om skyldigheterna baserar sig på exakta bestämmelser i lag och om de är rimliga med avseende på ägaren (GrUU 61/2002 rd och GrUU 8/2002 rd).
I den föreslagna 35 g § anges tydligt de situationer där den behöriga myndigheten med stöd av paragrafen ska fatta ett förvaltningsbeslut som är förpliktande för viss tid och som kan verkställas utan laga kraft och på basis av vilket den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster är skyldig att genomföra sådan utdelning av tidningar i ett visst område som avses i 35 b § i postlagen. Bestämmelsen innehåller också en möjlighet för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att enligt den maximinivå som myndigheten bestämt ta ut en rimlig avgift för de kostnader som fullgörandet av skyldigheten orsakar tillhandahållaren, vilket för sin del säkerställer att de kostnader som tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster orsakas inte blir orimliga. Med stöd av vad som beskrivits ovan kan det konstateras att de föreslagna ändringarna grundar sig på exakta bestämmelser i lag och att de med tanke på tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster, dvs. ägaren, kan anses vara rimliga och således i sin helhet förenliga med grundlagen.
Postverksamhet är affärsverksamhet där det typiska för kostnadsbildningen är fördelar till följd av skalan, många produkter och täthet. Således kan den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster bli tvungen att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänsterna även med förlust, om det inte är orimligt med beaktande av företagets ekonomiska situation som helhet. Detta kan motiveras med att den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster i och med sin ställning på marknaden har konkurrensfördelar även på andra marknader och kan utnyttja bland annat skalfördelar i sin verksamhet. Skalfördelar uppnås när enhetskostnaderna sjunker i och med att mängden försändelser som ska behandlas och nätverkets storlek ökar. Fördelar till följd av många produkter uppstår när enhetskostnaderna sjunker som ett resultat av att flera typer av produkter och tjänster produceras. Med täthetsfördelar avses att enhetskostnaderna sjunker när försändelsernas antal ökar i ett fast utdelningsnät.
Utbudet av posttjänster som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster erbjuder grundar sig på ett omfattande produktions- och utdelningsnät, och därför är uppnåendet av dessa fördelar en viktig faktor i förhållande till konkurrenterna. Även det faktum att det utdelningsnät som den som för närvarande tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, Posti Ab, har i praktiken är uppbyggt på en "monopolmarknad" är en konkurrensfördel. I fråga om de föreslagna bestämmelserna i propositionen behöver utöver kravet på rimlighet också de olika grundläggande fri- och rättigheterna och deras inbördes förhållande vägas mot varandra. Mål som i hög grad överensstämmer med egendomsskyddet finns åtminstone i grundlagens 18 § om näringsfrihet. De föreslagna bestämmelserna i 35 g § om en särskild skyldighet för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att genomföra tidningsutdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster kan inte med hänsyn till de omständigheter som nämns ovan anses orimliga, eftersom begränsningen av näringsfriheten för Posti Ab, som är tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, kan anses stå i proportion till det mål som eftersträvas, dvs. att trygga medborgarnas yttrandefrihet och tillgång till information. Som helhet kommer den föreslagna skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster tre dagar i veckan att minska den börda och de kostnader som de lagstadgade skyldigheterna orsakar tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster. Inte heller de bestämmelser om utlämnande av adressuppgifter om placeringen av postlådorna som föreslås i 39 § i lagförslaget kan betraktas som en orimlig skyldighet med tanke på egendomsskyddet.
12.6
Näringsfrihet och rätt till arbete (18 §)
Enligt 18 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Enligt den paragrafens 2 mom. ska det allmänna främja sysselsättningen och verka för att alla tillförsäkras rätt till arbete. De föreskrivna begränsningarna av näringsfriheten ska vara exakta och noga avgränsade, och dessutom ska deras omfattning och villkoren för dem framgå av lagen. Utöver utlåtandena om tillståndsplikt för näring har grundlagsutskottet också tagit ställning till om andra slags begränsningar av näringsfriheten är godtagbara. Också i dessa ställningstaganden har det betonats att begränsningarna ska vara på lagnivå. I några utlåtanden har man dock också tagit ställning till om långtgående begränsningar är möjliga ens när det föreskrivs om dem direkt genom lag.
Kravet på proportionalitet har i grundlagsutskottets utlåtandepraxis haft en central ställning vid bedömningen av om en begränsning av näringsfriheten är förenlig med grundlagen (GrUU 19/2006 rd). Grundlagsutskottet ansåg att proportionalitetskravet innebär att begränsningen bör vara nödvändig för att ett godtagbart mål ska uppnås och får inte gå längre än vad som är motiverat med beaktande av det samhälleliga intresset bakom regleringen i relation till den aktuella grundrättigheten. Grundlagsutskottet har i senare utlåtandepraxis ibland fäst särskild uppmärksamhet vid proportionaliteten i begränsningar som gäller näringsfriheten.
Enligt grundlagsutskottets utlåtandepraxis (GrUU 56/2010 rd, GrUU 28/2000 rd) ska bestämmelser som berättigar att föreskriva om förpliktelser som inte bygger på ansökan bedömas som en inskränkning i den grundlagsfästa näringsfriheten. En sådan förpliktelse som inte bygger på ansökan är den i den föreslagna 35 g § avsedda särskilda skyldigheten att genomföra tidningsutdelning enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster två dagar i veckan.
Bestämmelserna i 35 g § i lagförslaget innebär med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna en begränsning av näringsidkarens rätt till den del den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, med stöd av lag åläggs en ensidig skyldighet att genomföra utdelning av tidningar två dagar i veckan enligt skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster. Det är fråga om en begränsning som gäller enskilda näringsidkare och juridiska personer som är tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster. Syftet med den föreslagna 35 g § är att genom att begränsa en näringsidkares rätt trygga medborgarnas yttrandefrihet i synnerhet i fråga om tillgången till information. Med beaktande av kravet på proportionalitet kan begränsningen av en enskild näringsidkares rätt inte anses orimlig med beaktande av syftet med begränsningen och det mål som eftersträvas med den.
Genom förslaget strävar man efter att trygga en jämlik tillgång till tidningsutdelning fem dagar i veckan i hela landet, och därför kan begränsningarna anses godtagbara och påkallade av ett vägande samhälleligt behov. En särskild skyldighet enligt den föreslagna 35 g § kan åläggas endast som sista utväg i situationer där statsunderstödet för tidningsutdelning inte förverkligas i enlighet med målen för statsunderstödet i sådana problemsituationer som nämns i 35 g §. Skyldigheten åläggs den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och som är den enda aktören i Finland som har ett rikstäckande distributionsnät och förutsättningar att utföra den verksamhet som skyldigheten avser. I det föreslagna 35 g § 3 mom. föreskrivs dessutom om ett rimligt pris som bestäms av den behöriga myndigheten och som tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster kan ta ut av tidningsutgivarna för genomförandet av utdelningen i fråga. I bestämmelsen ges den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster också möjlighet att få ersättning av det anslag som anvisats för statsunderstödet för tidningsutdelning, om det återstår något av anslaget, till den del de kostnader fullgörandet av skyldigheten orsakar tillhandahållaren inte täcks av de avgifter som tillhandahållaren tar ut av utgivarna i enlighet med den rimliga prisnivå som Transport- och kommunikationsverket bestämt. Skyldigheten enligt förslaget gäller situationer som bedöms vara undantagsvis förekommande och enskilda samt tidsbegränsade, där skyldighetens varaktighet som längst kan vara två år.
Även det föreslagna 35 g § 5 mom. bör bedömas med avseende på näringsfriheten enligt grundlagen. I momentet föreslås bestämmelser om att Transport- och kommunikationsverkets beslut är verkställbart även om det inte har vunnit laga kraft. Enligt 49 f § i förvaltningslagen får ett beslut dock verkställas innan det har vunnit laga kraft, om så föreskrivs i lag eller om beslutet till sin natur är sådant att det bör verkställas omedelbart eller om ett allmänt intresse kräver att verkställigheten av beslutet inte uppskjuts. I Transport- och kommunikationsverkets beslut enligt det föreslagna 35 g § 1 mom. är det fråga om ett förvaltningsbeslut vars effektiva verkställighet kräver att beslutet verkställs omedelbart. Av skäl som har samband med det allmänna intresset är det inte möjligt att uppskjuta verkställandet av beslutet, eftersom syftet med det förvaltningsbeslut som avses i paragrafen är att i sådana i regel exceptionella situationer som avses i 1 mom. trygga medborgarnas jämlika rätt att få information till den del det gäller tidningsutdelning fem dagar i veckan genom att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att sköta tidningsutdelning enligt den skyldighet att tillhandahålla offentliga tjänster som avses i 35 b §. Om beslutet inte kan verkställas omedelbart, kan sedvanligt ändringssökande äventyra tillgodoseendet av medborgarnas jämlika rätt till information, när fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster enligt ett i 1 mom. avsett beslut som inte vunnit laga kraft inte inleds förrän ändringssökandet har slutförts och beslutet vunnit laga kraft. Ändringssökandet kan räcka flera månader. I beslutet är det dessutom fråga om en tidsmässigt och regionalt exakt definierad och noggrant avgränsad skyldighet som kan vara i högst två år. Därför anses det nödvändigt att beslutet är verkställbart även om det inte har vunnit laga kraft. I momentet konstateras det dessutom att omprövning av ett beslut får begäras och till denna del innehåller momentet en informativ hänvisning till förvaltningslagen, som tillämpas på omprövningsförfarandet. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden.
12.7
Rättsskydd (21 §)
Grundlagens 21 § innehåller bestämmelser om rättsskydd. Enligt den paragrafen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag samt att få ett beslut som gäller hans eller hennes rättigheter och skyldigheter behandlat vid domstol eller något annat oavhängigt rättskipningsorgan. I enlighet med paragrafens 2 mom. ska offentligheten vid handläggningen, rätten att bli hörd, rätten att få motiverade beslut och rätten att söka ändring samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning tryggas genom lag.
Rättsskyddet är en grundläggande rättighet som tillkommer var och en. Utan rättslig trygghet finns det inga faktiska förutsättningar för deltagande och inte heller för företagande. Säkerställandet av rättsskyddet och en demokratisk utveckling kan därför anses ha ett nära samband. Tillgodoseendet av rättsskyddet och en väl fungerande rättsstat har allmänt betraktats som väsentliga förutsättningar för konkurrenskraften och människors välfärd. Grundlagen kan naturligtvis endast innehålla de grundläggande principerna. För att rättsskyddet ska tillgodoses krävs det en tydlig lagstiftning, en klanderfri beredning av författningar och tillämpning av dem samt att lagarna iakttas noggrant i all offentlig verksamhet. Utöver dessa grundläggande principer ska särskild vikt fästas vid bestämmelserna om domstolars och andra myndigheters verksamhet och förfaranden.
Utgångspunkten för den grundläggande rättighet som gäller rättsskydd är att individen har rätt att på eget initiativ få sin sak behandlad av en behörig domstol eller någon annan myndighet. Behandlingen ska också alltid ske på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål. Bestämmelsen har ett direkt samband med laglighetsprincipen, som förutsätter att lag noggrant iakttas i all offentlig verksamhet. Enligt 2 § 3 mom. i grundlagen ska all utövning av offentlig makt bygga på lag. Detta förutsätter enligt förarbetena till grundlagsreformen (RP 1/1998 rd) att den som utövar offentlig makt alltid ska ha en behörighetsgrund som i sista hand återgår på en av riksdagen stiftad lag. Denna accentuerade lagbundenhet och bestämmelsen som kallas rättsstatsprincipen innebär å andra sidan att var och en har rätt att få sin sak behandlad av den behöriga myndigheten.
Posttjänsterna är ett viktigt verktyg för kommunikation och informationsutbyte och de har direkt samband med tillgodoseendet av rättsskyddet och en god förvaltning. Med tanke på god förvaltning och rättsskydd är det av betydelse att det i Finland finns ett stort antal människor som inte kan få tillgång till exempel till tjänster som kräver stark autentisering och för vilka det enda alternativet av lagstiftningsmässiga eller faktiska orsaker är att sköta ärenden med myndigheterna på papper eller på andra traditionella sätt. För att säkerställa att rättsskyddet för dessa personer tillgodoses bör också möjligheten att sköta ärenden på papper finnas kvar. En ändring av detta arrangemang skulle till stöd kräva en ändring av lagstiftningen, och sådana projekt är inte aktuella när propositionen bereds. Det ökade antalet e-tjänster har lett till att behovet och användningen av traditionella besökstjänster har minskat. Besök vid skötsel av ett ärende är dock fortfarande ett sätt som används och det är viktigt att det finns kvar bland annat med tanke på de kunder som inte har möjlighet att övergå till att använda e-tjänster eller som behöver rådgivning om den offentliga förvaltningens tjänster och användningen av dem.
I lagförslaget föreslås det att bestämmelserna om delgivningsförfarande i 21 § i lagen ändras. Rättsskyddsaspekterna förutsätter att delgivningen sker så att de uppgifter som mottagaren behöver för att utöva sina rättigheter delges mottagaren på ett tydligt och för mottagaren begripligt sätt och i tillräckligt god tid. Vid den rättsliga bedömningen ska det å ena sidan granskas om personen får kännedom om det delgivna ärendet på ett effektivt sätt och å andra sidan om det föreslagna delgivningsförfarandet uppfyller det krav på behörigt förfarande som avses i 21 § 1 mom. i grundlagen.
Grundlagsutskottet konstaterade i sitt tidigare utlåtande (GrUU 7/2017 rd) om en ändring av postlagen (RP 272/2016 rd) att kommunikationsutskottet på grund av rättsskyddet och garantin för god förvaltning, som tryggas i 21 § i grundlagen, bör säkerställa att lagförslaget inte väsentligen fördröjer leveransen av postförsändelser som skickas ut av myndigheter och som är relevanta med avseende på rättssäkerheten. Också de ändringar som nu föreslås gäller endast insamling och utdelning av brev som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna. På det sätt som konstateras i propositionen inverkar de ändringar som ingår i lagförslaget inte på leveranstiden för myndighetsbrev, eftersom myndighetsbrev även framöver delas ut i enlighet med bilaterala kommersiella avtal. Lagförslaget fördröjer således inte avsevärt leveransen av sådana postförsändelser som skickas ut av myndigheter och som är relevanta med avseende på rättssäkerheten.
I samband med preciseringen av bestämmelserna om delgivningsförfarandet granskades tillsammans med justitieministeriet behovet av att se över eller ändra till exempel lagstiftningen om delfåendet och besvärstiderna. Besvärstiderna utgör en del av en rättvis rättegång. Grundlagsutskottet har i sitt utlåtande (GrUU 24/2016 rd) ansett att förslagen om att förkorta besvärstiden och begränsa rättshjälpen är relevanta med avseende på regleringen om rättssäkerhet i 21 § i grundlagen. Grundlagsutskottet har vid bedömningen av reformer av förvaltningsprocessen och ändringar i rättssäkerhetssystemet inom förvaltningen betonat behovet av att det förvaltningsrättsliga systemet för att söka ändring bör ses som en helhet (GrUU 32/2012 rd).
Utskottet har fäst särskild vikt vid behovet att se till att systemet för att söka ändring överlag garanterar både att det finns tillgänglig och tillräcklig rättssäkerhet och att ärendena behandlas så snabbt det går med hänsyn till kravet på rättssäkerhet. Dessutom har utskottet betonat att tillämpningen av systemet i alla ärendekategorier bör bygga på en samordnad och konsekvent bedömning av behovet av rättssäkerhet. Grundlagsutskottet har dessutom rent allmänt påpekat att lagberedningen i en reglering som är känslig med avseende på de grundläggande och de mänskliga rättigheterna inte uteslutande får syfta till att försnabba och effektivisera behandlingen. I samband med beredningen av propositionen har det inte ansetts motiverat att förlänga de tidsfrister för förfarandet för delfående som föreskrivs annanstans i lagstiftningen. För att säkerställa att rättsskyddet tillgodoses och delgivningar sänds på ett effektivt sätt föreslås det i lagförslaget att tidsfristerna för delgivningsförfarandet per post binds till tidsfristerna för det delgivningsförfarande som föreskrivs i lag. Justitiekanslern i statsrådet har i sitt avgörande av den 23 augusti 2021 (OKV/597/10/2020) behandlat ett klagomål som gäller dröjsmål med vanlig delgivning. I sitt beslut fäste justitiekanslern uppmärksamhet vid domstolens allmänna misstanke som gällde postgångens tillförlitlighet i fråga om delgivningsförfarandet.
Delgivningsförfarandet används i många olika myndighetsverksamheter och i förfaranden som hänför sig till rättsskipning. Därför är det nödvändigt att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att se till att det delgivningsförfarande som föreskrivs i lag kan användas i hela landet i den utsträckning det gäller posttjänster. Trots att den elektroniska kommunikationen har ökat utgör förvaltningens behov fortfarande en central grund för att det ska finnas posttjänster och i synnerhet delgivningsförfaranden per post. Även om det nuförtiden i stor utsträckning är möjligt att sköta ärenden med en myndighet elektroniskt, är det fortfarande behövligt att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att se till att delgivningsförfarandet kan användas. Det är väsentligt att se till att delgivningsförfarandet kan användas i syfte att säkerställa att myndigheterna per post antingen som vanlig delgivning eller bevisligen kan delge en person ärenden som inverkar väsentlig på personen utan att myndigheterna behöver ta till stämningsmannadelgivning.
Att se till att delgivningsförfarandet kan användas innebär i praktiken förvaltning av ett väl fungerande adressystem och ett heltäckande sorterings- och transportnätverk samt att se till att det finns en tillräcklig personal som sköter utdelningsarbetet. Syftet med att se till att delgivningsförfarandet kan användas är att säkerställa att det finns metoder för smidig delgivning. Den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster ska upprätthålla nämnda verksamheter för att säkerställa att delgivningsförfarandet kan genomföras. Med att se till att delgivningsförfarandet kan användas avses dessutom att tjänsterna ska vara jämlikt tillgängliga i hela landet. Genom att se till att delgivningsförfarandet kan användas säkerställs jämlik tillgång till tjänsten och möjlighet att ta emot delgivningar. Dessutom ska delgivningsförfarandet vara avgiftsfritt. Om mottagaren av delgivningen måste betala för mottagandet av en försändelse, äventyras delfåendet. Transport- och kommunikationsverket har ansett att en avgift för mottagande av försändelser skulle leda till att förfarandet för delfående inte kan användas på det sätt som förutsätts i lagen. I delgivningsförfarandet är det fråga om posttjänster som avses i 2 § i postlagen och som i enlighet med postlagens syfte ska säkerställas på rättvisa villkor för alla. Avgiftsbelagda delgivningsförfaranden skulle leda till en ojämlik situation mellan grupper med särskilda behov, såsom bostadslösa, och andra adressater.
För att säkerställa lagligheten i delgivningsförfarandet föreslås det i detta lagförslag bestämmelser om myndighetens möjlighet att avtala om det praktiska genomförandet av det delgivningsförfarande per post som föreskrivs i lag, dvs. om utdelning och befordran av brev med delgivning till mottagarna, också med ett annat postföretag än tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster. Myndighetsbrev och vanliga delgivningar som sker per post genom myndighetsbreven delas ut förutom av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster också av många andra postföretag. Ändringen förtydligar rättsläget och ger inte bara den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster utan också andra postföretag lagstadgad rätt att sköta det delgivningsförfarande per post som föreskrivs i lag och som betraktas som en offentlig förvaltningsuppgift.
Med tanke på 124 § i grundlagen är det relevant att offentliga förvaltningsuppgifter kan anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. När man granskar utdelningsmängderna för delgivningar och det nätverk som behövs för utdelningen, är det klart att det är ändamålsenligt att vanlig delgivning per post sker genom de tjänster som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster och andra postföretag erbjuder, med iakttagande av principen om ändamålsenlighet. Postlagens bestämmelser om delgivningsförfarande gäller den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Således är det genom den skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som bestäms i postlagen den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster som ansvarar för att delgivningsförfarandet kan genomföras och användas.
Det är dock inte motiverat att endast den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster åläggs att sköta den offentliga förvaltningsuppgift som gäller delgivningsförfarandet och det tjänsteansvar som följer av det, eftersom myndigheterna fritt kan konkurrensutsätta sina tjänsteleverantörer och välja också ett annat postföretag än tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster som brevutdelare. Om skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift och tjänsteansvaret inte utsträcks till att gälla också delgivningar som med stöd av avtal som andra postföretag ingått med myndigheterna sänds som vanliga brev, gäller tjänsteansvaret i enlighet med grundlagsutskottets utlåtandepraxis inte hela den offentliga förvaltningsuppgiften. Det kan anses att lagförslaget inte medför några problem med tanke på tillgodoseendet av rättsskyddet enligt grundlagen.
12.8
Utfärdande av förordningar och delegering av lagstiftningsbehörighet (80 §)
Enligt 80 1 mom. i grundlagen ska bestämmelser om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter utfärdas genom lag. Enligt 80 § 2 mom. i grundlagen kan andra myndigheter genom lag bemyndigas att utfärda rättsnormer i bestämda frågor, om det med hänsyn till föremålet för regleringen finns särskilda skäl och regleringens betydelse i sak inte kräver att den sker genom lag eller förordning. Tillämpningsområdet för ett sådant bemyndigande ska vara exakt avgränsat. Av grundlagen följer dessutom att de frågor som ett bemyndigande omfattar ska anges noggrant i lag.
Grundlagsutskottet har i flera utlåtanden behandlat saken på ett uttömmande sätt (GrUU 23/2000 rd, GrUU 25/2000 rd, GrUU 34/2000 rd, GrUU 21/2001 rd, GrUU 19/2002 rd, GrUU 58/2010 rd, GrUU 10/2014 rd, GrUU 10/2016 rd och GrUU 21/2018 rd). Ur grundlagsperspektiv är andra myndigheters befogenhet att utfärda föreskrifter på lägre nivå ett undantag (GrUB 10/1998 rd). I samband med grundlagsreformen nämndes som exempel på en myndighets normgivningsbefogenhet teknisk reglering av smärre detaljer som inte inbegriper prövningsrätt i någon större utsträckning (RP 1/1998 rd, GrUU 16/2002 rd och GrUU 19/2002 rd). I motsats till befogenheten att utfärda förordning ställs det större krav på bemyndiganden för myndigheter att utfärda rättsnormer än att bestämmelserna allmänt taget ska vara noga avgränsade. (GrUU 19/2002 rd, GrUU 32/2012 rd).
Bemyndigandet måste med hänvisning till grundlagen ha ett exakt avgränsat tillämpningsområde (GrUU 46/2001 rd och GrUU 32/2012 rd). Grundlagsutskottet har upprepade gånger understrukit att 80 § 1 och 2 mom. i grundlagen direkt inskränker tolkningen av bemyndigandebestämmelserna och innehållet i de bestämmelser som utfärdas med stöd av bemyndigandena (GrUU 48/2001 rd, GrUU 58/2010 rd, GrUU 34/2012 rd, GrUU 10/2014 rd, GrUU 10/2016 rd, GrUU 21/2018 rd). Det går därmed inte att genom förordning eller myndighetsföreskrifter utfärda allmänna rättsregler om grunderna för individens rättigheter eller skyldigheter eller frågor som enligt grundlagen i övrigt hör till området för lag (GrUU 16/2002 rd, GrUU 58/2010 rd, GrUU 10/2014 rd, GrUU 10/2016 rd, GrUU 21/2018 rd).
I propositionen föreslås det att det till postlagens 4 § om anmälningsförfarande fogas en hänvisning till inledande av postverksamheten. Transport- och kommunikationsverket får meddela närmare föreskrifter om de uppgifter som ska lämnas, om anmälningens form och om hur den ska lämnas in. I propositionen föreslås dessutom en språklig ändring i postlagens 48 § om bemyndigandet för Transport- och kommunikationsverket att meddela närmare föreskrifter om hur lokala förhållanden eller adressatens personliga specialbehov som beror på minst 75 års ålder, rörelsehinder eller nedsatt funktionsförmåga ska beaktas i postutdelningen. Bemyndigandet för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter gäller således reglering av frågor av teknisk karaktär och förhållandevis små detaljer, och inbegriper ingen betydande prövningsrätt. Motsvarande bemyndigande för Transport- och kommunikationsverket att meddela föreskrifter finns även med stöd av den gällande lagen.
Enligt det föreslagna 35 e § 5 mom. i postlagen utfärdas närmare bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för statsunderstöd för tidningsutdelning, förfarandet för ansökan om statsunderstöd för tidningsutdelning, de understödsberättigande kostnaderna, understödets maximibelopp, utbetalning av understöd och redogörelsen för användningen av understödet genom förordning av statsrådet. De frågor som det föreskrivs om genom förordning av statsrådet räknas upp på ett uttömmande sätt i paragrafen. Det föreslås att det föreskrivs om de viktigaste villkoren för statsunderstöd för tidningsutdelning på lagnivå, i postlagen.
Normgivningsbemyndigandet har i propositionen angivits så noggrant och exakt som möjligt. De föreslagna bestämmelserna är nödvändiga på grund av regleringsobjektets detaljerade tekniska karaktär och den särskilda sakkunskap som regleringen förutsätter. Av de orsaker som nämnts ovan strider normgivningsbemyndigandena i propositionen inte mot 80 § i grundlagen.
12.9
Överföring av offentliga förvaltningsuppgifter på andra än myndigheter (124 §)
12.9.1
Begreppet offentlig förvaltningsuppgift
Riksdagens biträdande justitieombudsman konstaterade den 19 maj 2021 i sitt beslut i ett ärende som gäller postlagstiftningen och Posti Ab:s offentliga förvaltningsuppgifter (EOAK/1069/2019) att det är viktigt att det fås ett entydigt avgörande om den rättsliga karaktären hos de uppgifter som föreskrivs i postlagen och att de offentliga förvaltningsuppgifter som hänför sig till postverksamheten kartläggs och definieras.
Kärnområdet för en offentlig förvaltningsuppgift utgörs av utövning av offentlig makt, med vilken avses utfärdande av förpliktande bestämmelser med stöd av lag eller förordning eller beslutsfattande om någon annans intressen, rättigheter eller skyldigheter. Även ett faktiskt ingripande med stöd av lag i någon annans intressen eller rättigheter innebär utövning av offentlig makt. Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag, om det behövs för en ändamålsenlig skötsel av uppgifterna och det inte äventyrar de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt får dock ges endast myndigheter. Med tanke på paragrafens tillämpningsområde är det avgörande vad som avses med offentliga förvaltningsuppgifter.
Grundlagsutskottet har i flera utlåtanden behandlat anförtroendet av förvaltningsuppgifter till andra än myndigheter (GrUU 28/2001 rd, GrUU 2/2002 rd, GrUU 67/2002 rd, GrUU 5/2006 rd, GrUU 11/2006 rd och GrUU 20/2006 rd, GrUU 26/2017 rd, GrUU 15/2018 rd, GrUU 65/2018 rd och GrUU 17/2021 rd).Grundlagsutskottet har framhävt att kravet på rättssäkerhet och god förvaltning ska skrivas in i lag när offentliga förvaltningsuppgifter förs över på någon annan än en myndighet (GrUU 10/1998 rd och GrUU 26/2001 rd). Utskottet har också understrukit att kravet på ändamålsenlighet i grundlagens 124 § är en rättslig förutsättning som ska bedömas från fall till fall (GrUU 11/2006 rd). Tryggande av kraven på rättssäkerhet och god förvaltning i den bemärkelse som avses i 124 § i grundlagen har av hävd ansetts förutsätta att de allmänna förvaltningslagarna iakttas när ärenden behandlas och att de som handlägger ärenden handlar under tjänsteansvar (GrUU 46/2002 rd, GrUU 20/2006 rd).
Enligt förarbetena till grundlagen avser en offentlig förvaltningsuppgift en relativt omfattande grupp förvaltningsuppgifter, som inkluderar till exempel verkställande av lagar samt åligganden i anslutning till beslutsfattande om enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, skyldigheter och förmåner. Utövning av lagstiftande och dömande makt anses däremot inte vara sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i bestämmelsen. Grundlagens 124 § inbegriper utöver överföring av uppgifter som redan ankommer på myndigheterna också överföring av nya till förvaltningen hänförliga uppgifter på andra än myndigheter (RP 1/1998 rd och RP 26/2017 rd).
Grundlagsutskottet har inte gett någon exakt definition av begreppet offentlig förvaltningsuppgift, utan gör en bedömning från fall till fall. Vid tolkningen av begreppet offentlig förvaltningsuppgift har grundlagsutskottets utlåtandepraxis varit att först och främst fästa uppmärksamhet vid den aktuella uppgiftens karaktär och särdrag. Utskottet har vidare beaktat om det föreskrivs om uppgifterna i lag och likaså om en viss aktör vid skötseln av uppgifterna omfattas av en myndighets beslut, styrning eller övervakning. Dessutom har uppmärksamhet fästs bland annat vid vilka rättsverkningar uppgiften och de anknytande besluten ger (GrUU 53/2014 rd). I fråga om vissa uppgifter, såsom förvaltning av postnummersystemet, kan vikten av olika argument variera med tiden och verksamheten fjärmas från eller anpassas till särdragen hos den offentliga förvaltningsuppgiften.
12.9.2
Krav som gäller offentliga förvaltningsuppgifter
Även om begreppet offentliga förvaltningsuppgifter inte är noggrant definierat, kan observationer om begreppets innehåll göras med stöd av förarbetena till grundlagen och grundlagsutskottets utlåtandepraxis. För det första hör frågor som gäller verkställigheten av lagar till området för begreppet. Detta framgår av motiveringen till bestämmelsen. Det är tydligast fråga om verkställighet av lagar när en myndighet fattar beslut som gäller enskilda personers och sammanslutningars rättigheter, skyldigheter och förmåner. Att sköta en offentlig förvaltningsuppgift omfattar dock även annat än bara förvaltningsbeslut, eftersom också tekniska och administrativa behandlings- och beredningsuppgifter som i sak hänger samman med utövandet av den administrativa beslutanderätten och som till sin natur stöder beslutsfattandet eller medverkar till utövande av offentlig makt omfattas av begreppet.
Utöver detta kan tillhandahållandet av offentliga tjänster betraktas som en offentlig förvaltningsuppgift (GrUB 9/2002 rd, RP 1/1998 rd). Då är det fråga om så kallad faktisk förvaltningsverksamhet. Med faktisk förvaltningsverksamhet avses i allmänhet sådan verksamhet i anslutning till skötseln av en förvaltningsuppgift varmed inga direkta rättsverkningar eftersträvas. Faktisk förvaltningsverksamhet kan dock innebära utövning av offentlig makt, såsom påbud och förbud som riktas mot enskilda utan föregående handläggningsåtgärder. Av grundlagsutskottets praxis framgår det att också privaträttslig verksamhet i vissa situationer kan betraktas som en offentlig förvaltningsuppgift. Förutsättningen är att verksamheten har särdrag, såsom att den kan jämställas med förvaltningsbeslut (GrUU 23/2013 rd, GrUU 57/2010 rd och GrUU 2/2001 rd).
I ett beslut av riksdagens biträdande justitieombudsman av den 19 maj 2021 (EOAK/1069/2019) föreslogs det att man i samband med beredningen av ändringen av postlagen också tydligt ska bedöma och visa om och till vilka delar det i åligganden enligt postlagen är fråga om offentliga förvaltningsuppgifter enligt 124 § i grundlagen. Vid beredningen av regeringspropositionen har man noggrant gått igenom de offentliga förvaltningsuppgifter som i den gällande postlagen och vidare i propositionen anförtros andra än myndigheter. Offentliga förvaltningsuppgifter ingår i lagförslagets 21 § om delgivningsförfarande, 37 § om förvaltning av postnummersystemet och 55 § om öppnande av slutna försändelser. Dessa åligganden har den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster redan skött med stöd av den gällande lagen och den tidigare regleringen. De är inte nya uppgifter.
De grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och andra krav på god förvaltning tryggas genom att de allmänna förvaltningslagarna iakttas vid skötseln av de offentliga förvaltningsuppgifterna i fråga. De allmänna förvaltningslagarna ska tillämpas med stöd av sina bestämmelser om tillämpningsområde, och därför föreskrivs det inte särskilt om dem. I de föreslagna 21, 37 och 55 § är det inte fråga om att anförtro andra än myndigheter åligganden som innebär betydande utövning av offentlig makt. Men även om de åligganden som avses i dessa bestämmelser inte innebär betydande utövning av offentlig makt, är det dock fråga om sådana offentliga förvaltningsuppgifter som avses i 124 § i grundlagen och i fråga om vilka grundlagsutskottet har förutsatt hänvisning till straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar. I lagförslaget föreskrivs det om straffrättsligt tjänsteansvar och skadeståndsansvar för de personer som utför ovannämnda offentliga förvaltningsuppgifter. Posti Ab har dessutom avtal med myndigheterna om skötsel av andra posttjänster. Sådana tjänster sköts ofta genom offentlig upphandling och det är inte fråga om åligganden som utförs under straffrättsligt tjänsteansvar.
På anställda hos ett postföretag ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas när de anställda utför åligganden enligt 21 § om delgivningsförfarande, 37 § om förvaltning av postnummersystemet eller 55 § om öppnande av slutna försändelser. Enligt skadeståndslagens 3 kap. 2 § är ett offentligt samfund skyldigt att ersätta skada som förorsakats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Samma skadeståndsskyldighet åligger andra samfund som på grund av lag, förordning eller bemyndigande i lag handhar offentliga uppgifter.
I 21 § i lagförslaget föreslås det att bestämmelserna om delgivningsförfarande preciseras. De gällande bestämmelserna har lett till oklarhet vid tillämpningen av lagen och i praktiken har begränsningen av tjänsteansvaret i fråga om delgivningsförfarandet grundat sig på Posti Ab:s egen tolkning. Preciseringen av paragrafen förtydligar bestämmelsen i fråga om vem det straffrättsliga tjänsteansvaret gäller. I paragrafen föreslås dessutom en sådan standardhänvisning till skadeståndslagen som grundlagsutskottet förutsätter.
Postlagens 21 § och de bestämmelser om insamling och utdelning som hänför sig till den är av betydelse med tanke på myndighetsverksamheten i synnerhet därför att anhängiggörandet av ärenden, sändandet av begäranden om utredning och av svar på dem samt delgivningen av beslut i en betydande del av förvaltningsärendena sker per post. Vikt bör fästas vid att vanlig delgivning blev det primära delgivningssättet enligt en ändring av förvaltningslagen som gjordes efter att postlagen hade stiftats. I samband med ändringen bedömdes inte dess konsekvenser för postverksamheten. De delgivningsförfarandena per post som föreskrivs i lag är vanlig delgivning enligt 59 § i förvaltningslagen och bevislig delgivning enligt 60 § i den lagen. Enligt 59 § 1 mom. i förvaltningslagen sker vanlig delgivning per post genom brev till mottagaren. Enligt 2 mom. i den lagen anses mottagaren ha fått del av ärendet den sjunde dagen efter det att brevet avsändes. Bestämmelserna om delgivning i förvaltningslagen tillämpas på delgivning av alla förvaltningsbeslut, om inte något annat föreskrivs. Mottagaren anses ha fått del av en handling som sänts som en vanlig delgivning den sjunde dagen efter det att handlingen sändes, om inte mottagaren visar att delfåendet skett vid en senare tidpunkt. En handling anses dock ha kommit till en myndighets kännedom den dag brevet anlände.
Också 90 och 93 § i lagen om rättegång i förvaltningsärenden innehåller motsvarande bestämmelser om vanlig och bevislig delgivning. När det gäller rättegångsbalken avviker delgivningsförfarandet per brev från det förfarande som tillämpas i förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen på så sätt att en ytterligare förutsättning för delgivning genom brev är att det kan antas att mottagaren får del av handlingen och inom utsatt tid återsänder delgivningskvittot. Bestämmelser om delgivning per post finns förutom i de nämnda allmänna lagarna också annanstans i lagstiftningen.
I förarbetena till lagen om posttjänster (RP 216/2010 rd) konstaterades det att delgivningsförfarandet används i många olika myndighetsverksamheter och i förfaranden som hänför sig till rättsskipning. Enligt propositionen är det därför nödvändigt att ålägga den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster att se till att det delgivningsförfarande som föreskrivs i lag kan användas i hela landet i den utsträckning det gäller posttjänster.
Även om vanlig delgivning nuförtiden har en accentuerad betydelse i och med att den är den huvudsakliga formen av delgivning, följer den delgivning som sänds som vanligt brev Posti Ab:s process tillsammans med andra vanliga brev, och Posti Ab har inte möjlighet eller förmåga att separera dem. I Posti Ab:s process kan brev inte hanteras separat beroende på om avsändaren är en myndighet eller någon annan. Posti Ab känner inte till brevens innehåll och vet alltså inte om brevet innehåller en delgivning från en myndighet. De myndighetsbrev som inte ingår i de samhällsomfattande tjänsterna som avses i postlagen och de delgivningar som levereras per post tillsammans med myndighetsbreven delas ut utöver av den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster också av många andra postföretag. Riksdagens biträdande justitieombudsman konstaterade i sitt avgörande om precisering av postlagen (EOAK/2959/2017) att det i ärendet inte framkom något sådant som skulle ge anledning att misstänka att befordringen av sådana brev som hänför sig till det lagstadgade delgivningsförfarandet för närvarande inte är tryggad på ett allmänt plan. Biträdande justitieombudsmannen begärde dock i sitt avgörande (EOAK/2959/2017) att kommunikationsministeriet ska utreda om det tjänsteansvar som avses i 21 § i postlagen behöver preciseras eller om det på något annat sätt behöver säkerställas att det lagstadgade delgivningsförfarandet sköts på ett ändamålsenligt sätt.
I 21 § 3 mom. föreslås bestämmelser om straffrättsligt tjänsteansvar i fråga om delgivningsförfarandet. Enligt det momentet ska bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på en person som är anställd hos den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster eller på en person som är anställd hos ett sådant företag som med en myndighet har ingått ett avtal om genomförande av delgivningsförfarandet, när denna person utför uppgifter som avses i 21 §. Den föreslagna preciseringen påverkar den rättsliga ställningen för de personer som genomför delgivningsförfarandet. Tjänsteansvar innebär att tjänstemannen har ett större ansvar för fel som skett i arbetet. Allmänna grunder för tjänsteansvar finns i 2 § 3 mom. och 118 § i grundlagen. Tjänsteansvaret har av hävd ansetts omfatta både straffrättsligt och ett skadeståndsrättsligt ansvar. Också skötseln av en sådan offentlig förvaltningsuppgift som avses i 124 § i grundlagen har i grundlagsutskottets praxis i princip ansetts förutsätta tjänsteansvar. Utgångspunkten för tjänsteansvaret är principen om förvaltningens lagbundenhet, som i 2 § 3 mom. i grundlagen uttrycks som rättsstatsprincipen. All utövning av offentlig makt ska bygga på lag. I all offentlig verksamhet ska lag noggrant iakttas.
Bestämmelser om tjänstebrott finns i 40 kap. i strafflagen. Det straffrättsliga tjänsteansvaret kan vara omfattande eller begränsat. Omfattande tjänsteansvar gäller tjänstemän, personer som sköter offentliga förtroendeuppdrag och personer som utövar offentlig makt, på vilka alla bestämmelser om tjänstebrott (utom de som gäller riksdagsledamöter) tillämpas med stöd av 40 kap. 12 § 1 mom. i strafflagen. Det begränsade tjänsteansvaret gäller offentligt anställda arbetstagare, på vilka endast en del av bestämmelserna om tjänstebrott tillämpas med stöd av 12 § 2 mom. i strafflagen. Det tjänsteansvar som avses i denna paragraf är till sin karaktär omfattande. I sin utlåtandepraxis har grundlagsutskottet inte ställt några närmare krav på exakt formulering av bestämmelserna om tjänsteansvar (GrUU 17/2021 rd). Vanligen har det i sådana sammanhang föreskrivits om tjänsteansvar i vidare bemärkelse än enbart om utövning av offentlig makt. Principen om tjänstemannaförvaltning har emellertid mildrats i takt med bolagiseringsutvecklingen. Offentliga uppgifter och även utövning av offentlig makt har anförtrotts aktiebolagsrättsliga organisationer, vars samtliga anställda är anställda i arbetsavtalsförhållande. Följaktligen har det funnits behov av att utsträcka tjänsteansvaret till att gälla mer än enbart tjänsteförhållande.
Bestämmelserna om tjänstemän i 40 kap. i strafflagen tillämpas med stöd av 12 § 1 mom. även på personer som utövar offentlig makt. Med en person som utövar offentlig makt avses enligt 11 § 5 punkten i det kapitlet för det första den till vars uppgifter enligt lag eller förordning hör att meddela för andra bindande förordnanden eller att besluta om andras intressen, rättigheter eller skyldigheter eller som med stöd av lag eller förordning i sin uppgift reellt ingriper i någon annans intressen eller rättigheter (underpunkt a), samt den som enligt lag eller förordning eller enligt ett uppdrag som han eller hon med stöd av lag eller förordning fått av en myndighet ska delta i beredningen av sådana beslut genom att göra framställningar eller förslag till beslut, utarbeta utredningar eller planer, ta prover eller utföra inspektioner eller på något annat motsvarande sätt (underpunkt b).
Tjänsteansvar kan inte begränsas endast till utövning av offentlig makt i samband med en offentlig förvaltningsuppgift, utan det ska i avsaknad av en allmän bedömning av statsrådet formuleras på sedvanligt sätt att gälla hela den offentliga förvaltningsuppgiften (GrUU 47/2021 rd). De föreslagna bestämmelserna om tjänsteansvar gäller alla som arbetar med utdelningen eller hanterar brev med delgivning. Tjänsteansvar innebär inte automatiskt att vilket fel som helst som begåtts vid utförandet av en uppgift som omfattas av tjänsteansvar är ett brott. Största delen av tjänstebrotten förutsätter uppsåt och t.ex. brott mot tjänsteplikt av oaktsamhet att gärningen bedömd som en helhet inte är ringa. Således innebär det tjänsteansvar som följer av skötseln av en offentlig förvaltningsuppgift till exempel inte att felutdelning av ett enskilt brev är ett brott, och tjänsteansvaret kan inte vara orimligt för en enskild person.
12.9.3
Förhållandet mellan samhällsomfattande tjänster och offentliga förvaltningsuppgifter
Tillhandahållandet av posttjänster som ingår i de samhällsomfattande tjänsterna kan som basservice inom infrastrukturen anses stå utanför begreppet offentlig förvaltningsuppgift. Begreppet offentlig förvaltningsuppgift är dock brett och omfattar också sådan verksamhet som är förknippad med tillgodoseende av allmänna intressen eller som annars har drag som är kännetecknande för ordnandet av offentliga tjänster. Därför kan också sådana infrastrukturåligganden och sådan basservice som är av betydelse för individen eller samhället eller åligganden i anslutning till dessa i vissa situationer betraktas som offentliga förvaltningsuppgifter. Det är också viktigt att åliggandet grundar sig på ett offentligt uppdrag genom eller med stöd av lag.
Inom den lagstiftning som reglerar infrastrukturtjänsterna, även om tjänsterna i sig inte omfattas av begreppet offentlig förvaltningsuppgift, kan det dock finnas enskilda uppgifter som kan bli föremål för bedömning med utgångspunkt i 124 § i grundlagen. I grundlagsutskottets utlåtandepraxis och justitieombudsmannens beslutspraxis kan man också finna flera ställningstaganden där också infrastrukturåligganden eller med dem jämförbara åligganden har ansetts vara offentliga förvaltningsuppgifter. Som offentliga förvaltningsuppgifter har i grundlagsutskottets utlåtandepraxis definierats till exempel åläggande av systemansvar på nätinnehavare, produktion av nät- och infrastrukturtjänster för säkerhetsnät, flygtrafiktjänster samt kommunens avfallshanteringsuppgifter.
Med hänsyn till 124 § i grundlagen har som offentliga förvaltningsuppgifter ansetts utöver sådana funktioner eller delområden av funktioner som har starka drag av privat näringsverksamhet också sådan verksamhet som antingen aldrig har skötts av en myndighet eller där det inte enbart är fråga om en uppgift som hör till en myndighet. Å andra sidan har lagstiftning kunnat stiftas uttryckligen för att skapa verksamhetsförutsättningar för en viktig tjänst, även om tjänsten i sig inte är en offentlig förvaltningsuppgift.
Utifrån det som konstateras ovan är det också möjligt att säga att när samhällsomfattande tjänster har tillhandahållits som Posti Ab:s åliggande har det lett till att de särdrag som förknippas med offentliga förvaltningsuppgifter inte är lika tydliga, även om skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i sig fortfarande spelar en betydande roll i samhället och för individerna.Riksdagens biträdande justitieombudsmans beslut i ett ärende som gäller postlagstiftningen och postens offentliga förvaltningsuppgifter, EOAK/1069/2019 (på finska) https://www.oikeusasiamies.fi/r/fi/ratkaisut/-/eoar/1069/2019 Dessutom kan det också sägas att vid åläggandet och fullgörandet av samhällsomfattande tjänster och skyldigheten att tillhandahålla dem handlar det snarare om att flytta statens ekonomiska verksamhet än uttryckligen den offentliga förvaltningsuppgiften utanför myndighetsmaskineriet. Lagstiftaren kan anses ha skapat verksamhetsförutsättningar för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster i allmänhet och särskilt genomföra det i 22 § i grundlagen för det allmänna föreskrivna uppdraget att trygga de grundläggande fri- och rättigheterna, såsom jämlikhet i fråga om tillgången till posttjänster.Riksdagens biträdande justitieombudsmans beslut i ett ärende som gäller postlagstiftningen och postens offentliga förvaltningsuppgifter, EOAK/1069/2019 (på finska) https://www.oikeusasiamies.fi/r/fi/ratkaisut/-/eoar/1069/2019
Av konsekvensskäl är det inte uteslutet att göra en sådan tolkning att om de samhällsomfattande tjänsterna och fullgörandet av skyldigheten att tillhandahålla dem inte är offentliga förvaltningsuppgifter, är inte heller de i postlagen föreskrivna åligganden som anknyter till den som tillhandahåller de samhällsomfattande tjänsterna sådana. Sådana åligganden är verksamhet som utsedd operator enligt Världspostkonventionen samt frimärksutgivning och användning av andra portomärken. Även åliggandet att bestämma postlådornas placering kan i sig tolkas höra till denna grupp, även om det är skäl att lyfta fram att det till denna del också kan framföras synpunkter som talar för en annan tolkning.Riksdagens biträdande justitieombudsmans beslut i ett ärende som gäller postlagstiftningen och postens offentliga förvaltningsuppgifter, EOAK/1069/2019 (på finska) https://www.oikeusasiamies.fi/r/fi/ratkaisut/-/eoar/1069/2019
12.9.4
Ändamålsenligheten av offentliga förvaltningsuppgifter
Enligt 124 § i grundlagen kan offentliga förvaltningsuppgifter anförtros andra än myndigheter endast genom lag eller med stöd av lag. Det är klart att regleringen på lagnivå också måste uppfylla kraven i 124 § i grundlagen att tilldelningen av ett uppdrag till andra än myndigheter är nödvändig för att utföra uppgiften och det inte äventyrar grundläggande rättigheter, rättssäkerheten eller andra krav på god förvaltning. Ändamålsenligheten av överföringen av en offentlig förvaltningsuppgift är ett rättsligt villkor för överföring, vars uppfyllelse alltid bedöms från fall till fall. Vid bedömningen av ändamålsenligheten ska man fästa särskild uppmärksamhet vid dels förvaltningens effektivitet och övriga interna behov, och dels vid enskilda personers och sammanslutningars behov. Dessutom är karaktären av den överförda förvaltningsuppgiften ur utvärderingssynpunkten betydelsefull. Kravet på ändamålsenlighet kan således när det är fråga om uppgifter i samband med serviceproduktion uppfyllas lättare än i fråga om beslutsfattande som gäller en enskild persons eller sammanslutnings centrala rättigheter (RP 1/1998 rd). Dessutom har det i den juridiska litteraturen ansetts att ändamålsenligheten måste bedömas enskilt vid varje förslagna offentliga förvaltningsuppgift som föreslås bli anförtrodd till någon utanför myndighetsorganisationen (GrUU 53/2010 rd).
Vid granskningen av distributionsvolymerna för delgivningar enligt 21 § i postlagen och det nät som krävs för distributionen, står det klart att ordinarie delgivning per post är ändamålsenligt att utföras genom de tjänster som tillhandahålls av tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster och andra postföretag i enlighet med principen om ändamålsenlighet. För det första är syftet med delgivningsförfarande och regleringen av postlagen att säkerställa ett genomförande av delgivningsförfarandet och möjligheten att ta emot delgivningar på samma sätt i hela landet. För att säkerställa detta är det ändamålsenligt att i sista hand reglera uppgiften av delgivningsförfarandet till den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster. Det är viktigt att se till att delgivningsförfarandet genomförs, eftersom 21 § i postlagen och de bestämmelser om insamling och utdelning som hänför sig till den är av betydelse med tanke på myndighetsverksamheten i synnerhet därför att anhängiggörandet av ärenden, sändandet av begäranden om utredning och av svar på dem samt delgivningen av beslut i en betydande del av förvaltningsärendena sker per post. Även om delgivningsförfarandet är kopplat till beslutsfattande om grundläggande rättigheter för samhällen och enskilda personer genom delgivningens innehåll, är utföring av delgivningsförfarandet enligt 21 § i postlagen tillhandahållandet av tjänster. Delgivningsförfarandet innebär inte att beslut fattas om individens eller gemenskapens grundläggande rättigheter, men syftet med delgivningsförfarandet är att säkerställa att sådana beslut översänds till mottagarna. För att säkerställa utdelning av delgivningar i myndighetsbrev som inte ingår i samhällsomfattande tjänster, är det ändamålsenligt att lägga offentlig förvaltningsuppgift inte bara för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster utan även för andra postföretag som tillsammans med myndigheterna kan avtala om fördelning av myndighetsbrev.
Enligt 37 § i postlagen ska Transport- och kommunikationsverket se till att det finns ett postnummersystem för skötseln av postverksamheten. Transport- och kommunikationsverket ålägger en tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster eller ett annat postföretag skyldighet att förvalta postnummersystemet. Tidigare har överföringen av postnummersystemet bedömts vara myndighetsverksamhet (RP 272/2016 rd). Överföringen bedömdes eventuellt balansera förvaltningen av systemet och bättre än för närvarande ge alla aktörer möjlighet att påverka de ändringar som görs i systemet. Överföringen skulle dessutom göra det möjligt att i större utsträckning än tidigare göra uppgifterna tillgängliga för alla postföretag och andra aktörer. Att överföra systemet till myndigheten och driva systemet som myndighetsverksamhet är emellertid en administrativt sett tungrodd process. Uppgiften är ny för Transport- och kommunikationsverket och kommer att förutsätta att man inrättar en ny funktion och reserverar tillräckliga personalresurser och andra resurser för den. I praktiken borde man också reservera en skälig övergångsperiod för överföringen, så att den kan ske på ett behärskat sätt och så att inte postutdelningen och andra viktiga samhällsfunktioner äventyras. Utöver engångskostnader vid överföringen (investeringar i informationssystem, kostnader för personalutbildning m.m.) kommer driften av verksamheten också att medföra nya kostnader (personalkostnader, IKT-system, upphandling av sakkunnigtjänster) som Transport- och kommunikationsverket måste skapa beredskap för i sin verksamhet. Transport- och kommunikationsverket är ett nettobudgeterat ämbetsverk i statsbudgeten, och verket täcker kostnaderna för sin verksamhet huvudsakligen genom olika slags avgifter. Enligt 68 § i postlagen ska postföretagen betala en årlig tillsynsavgift för postverksamhet till Transport- och kommunikationsverket. Tillsynsavgiften höjdes senast vid ingången av 2012. I praktiken kan överföringen av driften av postnummersystemet till Transport- och kommunikationsverket innebära att exempelvis den tillsynsavgiften höjs. I Finland står Posti Ab för en betydande del av marknaden för brevförsändelser. Detta innebär att bolaget kommer att betala Transport- och kommunikationsverket för driften av systemet. Dessutom bör det beaktas att Posti Ab:s kostnader i anslutning till systemet inte kommer att minska i motsvarande grad i samband med överföringen, eftersom bolaget fortfarande kommer att behöva systemet för att styra sin produktion. På de grunder som anges ovan kommer det att vara lika svårt att överföra driften av postnummersystemet på någon annan aktör än Transport- och kommunikationsverket. Därför föreslås inte i propositionen att ansvaret för driften av postnummersystemet överförs från Posti Ab.
Öppnandet av slutna försändelser enligt 55 § i lagförslaget avser den tystnadsplikt som gäller hemligheten för brevet och annat konfidentiellt meddelande enligt i 10 § 2 mom. i grundlagen. Ett postföretag har rätt att öppna ett postpaket i vissa särskilt bestämda situationer. Som regel innehåller postpaketet varor som inte kan avses vara konfidentiella i den mening som avses i grundlagen. Möjligheten för ett postföretag att öppna ett postpaket i situationer enligt lagstadgande är ändamålsenlig och nödvändig för att bedriva praktisk postverksamhet och betjäna kunder. Ett postföretags rätt att öppna en sluten försändelse gör det möjligt att skydda innehållet i en skadad försändelse, att beakta risken för hälsa eller egendom, försäljning eller bortskaffande av en obeställbar försändelse och möjligheten att utreda den okända adressaten.
12.9.5
Åligganden som inte omfattas av begreppet offentlig förvaltningsuppgift
Enligt propositionen betraktas som offentliga förvaltningsuppgifter inte verksamhet som Världspostkonventionens utsedda operator enligt 24 a § i postlagen, bestämmande av postlådornas placering enligt 44 § i den lagen eller frimärksutgivning och användning av andra portomärken enligt 82 § i postlagen.
Vid bedömningen av verksamhet som utsedd operator enligt Världspostkonventionen är det av betydelse att verksamheten kan jämställas med samhällsomfattande tjänster. Vid tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster enligt postlagen är det i stället för en offentlig förvaltningsuppgift fråga om en sådan basservice inom infrastrukturen som definieras i lagstiftningen. Även i ett beslut av riksdagens biträdande justitieombudsman (EOAK/5410/2017) konstateras att det vid fullgörandet av den skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som ålagts Posti Ab inte är det fråga om skötsel av en sådan offentlig förvaltningsuppgift som avses i 124 § i grundlagen.Riksdagens biträdande justitieombudsmans beslut i ett ärende som gäller postlagstiftningen och postens offentliga förvaltningsuppgifter, EOAK/1069/2019 (på finska) https://www.oikeusasiamies.fi/r/fi/ratkaisut/-/eoar/1069/2019
Som utsedd operator meddelar Posti Ab, som är den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, inte bindande föreskrifter som omfattas av de samhällsomfattande tjänsterna och fattar inte heller beslut om någon annans intressen, rättigheter eller skyldigheter. Posti Ab, som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, utövar inte heller som utsedd operator formbunden offentlig makt genom att fatta förvaltningsbeslut eller meddela föreskrifter, utan Transport- och kommunikationsverket har genom sitt beslut utnämnt Posti Ab till en utsedd operator och förpliktat Posti Ab att med hjälp av dess rikstäckande utdelningsinfrastruktur fullgöra de skyldigheter som följer av avtalen i Världspostkonventionen. Som utsedd operator har Posti Ab inga särskilda tvångsmedel till sitt förfogande. Verksamheten som utsedd operator enligt Världspostskonventionen kan till sin karaktär jämställas med tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster i hemlandet. Att vara utsedd operator innebär i praktiken att Posti Ab sköter de uppdrag i anslutning till internationella brev- och paketförsändelser som definierats som obligatoriska i statsfördrag. Därför utför den som är utsedd operator enligt Världspostkonventionen inte en offentlig förvaltningsuppgift.
När det gäller bestämmandet av postlådornas placering fattas förvaltningsbeslutet av den kommunala myndigheten, om adressaten är missnöjd med det ställe som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster har bestämt för postlådan i enlighet med 44 § i postlagen. Beslut i ärendet fattas av kommunens byggnadstillsynsmyndighet. Beslutet kan i enlighet med förvaltningslagen överklagas hos förvaltningsdomstolen och vidare hos högsta förvaltningsdomstolen. Även om postlådornas placering är av betydelse för en part, påverkar placeringen inte partens rättigheter, intressen eller skyldigheter på ett sätt som är utmärkande för en offentlig förvaltningsuppgift. Posti Ab, som är tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster, fattar inget förvaltningsbeslut i ärendet. Verksamheten har inga sådana särdrag att den kan anses vara faktisk förvaltningsverksamhet eller sådan privaträttslig verksamhet som kan jämställas med en offentlig förvaltningsuppgift. Det är fråga om det praktiska genomförandet av basservicen inom infrastrukturen, som också omfattar återstoden av servicen, det vill säga utdelningen. De krav i postlagen som gäller utdelningen kan beskrivas som kvalitetskrav på basservicen inom infrastrukturen, eftersom den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster i samband med planeringen av produktionsprocesserna bedömer postlådornas placering i första hand med tanke på utdelningen.
Även om det för verksamheten har föreskrivits ett visst slags koppling till myndighetsprocessen genom möjligheten att överklaga, är bestämmandet av postlådornas placering en separat uppgift som anknyter till givandet av basservicen inom infrastrukturen. Placeringen av postlådor bestäms inte under styrning av myndigheten. Förvaltningsbeslutet fattas enligt 44 § 2 mom. i postlagen av kommunens byggnadstillsynsmyndighet, som fattar sitt beslut efter egen prövning. Sålunda kan bestämmandet av postlådornas placering inte anses vara en handläggnings- eller beredningsuppgift som i sak anknyter till en myndighetsprocess. Den separata roll som den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster har i förhållande till myndighetsprocessen illustreras dessutom av att också den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster har föreskrivits besvärsrätt. Den rättsliga reglering som gäller uppgiften i form av kvalitetskrav eller möjlighet att anföra besvär gör inte i sig den verksamhet som regleringen gäller till en offentlig förvaltningsuppgift.
Utgivning av frimärken eller användning av dem som portomärkning kan inte heller betraktas som meddelande av förpliktande bestämmelser eller beslutsfattande om någon annans intressen, rättigheter eller skyldigheter. Vid bedömningen av frågan ska det beaktas att sådan verksamhet som vem som helst kan bedriva inte kan betraktas som en sådan offentlig förvaltningsuppgift som avses i 124 § i grundlagen. Genom att göra en anmälan till Transport- och kommunikationsverket kan vem som helst börja tillhandahålla posttjänster. Alla postföretag har möjlighet att använda olika slags portomärkningar. Det är endast utgivningen av frimärken som kräver tillstånd av kommunikationsministeriet. Det har inte utfärdats några särskilda bestämmelser om utseendet på eller andra egenskaper hos sådana frimärken eller andra portomärkningar som används i hemlandet, utan postföretaget beslutar självständigt om saken.
Av riksdagens justitieombudsmans avgörandepraxis framgår att utgivningen av frimärken har ansetts vara en offentlig uppgift. Å andra sidan har utbudet av frimärken produktifierats till en egen konsumtionsnyttighet, varvid verksamheten kan anses ha differentierats från den offentliga förvaltningsuppgiften. I nuläget utgör frimärksutgivningen inte skötsel av en offentlig förvaltningsuppgift. Särskild vikt ska fästas vid att frimärket kan anses vara ett kvitto på en på förhand betald serviceavgift. En köpt tjänst är antingen en samhällsomfattande tjänst eller en annan brevtjänst, och åtgärden har inte någon direkt koppling till den offentliga förvaltningsuppgiften.
I de offentliga förvaltningsuppgifter som anförtrotts Posti Ab är det fråga om uppgifter som anförtrotts bolaget i enlighet med den gällande postlagen och som Posti Ab har tillräcklig kompetens och organisation för och som det redan tidigare har skött. Enligt grundlagsutskottet kan de grundläggande fri- och rättigheterna, rättssäkerheten och kravet på god förvaltning i samband med faktisk förvaltningsverksamhet tillgodoses genom att den lagstiftning som tillämpas på de tillhandahållna tjänsterna är ändamålsenlig, att den berörda personalen är kompetent och att dess arbete är föremål för tillräcklig offentlig tillsyn (GrUU 24/2001 rd, GrUU 28/2001 rd och GrUU 2/2002 rd). Offentliga förvaltningsuppgifter sköts som en del av affärsverksamheten för den som tillhandahåller samhällsomfattande tjänster, men till behövliga delar inom statens ägarstyrning och övervakning samt inom Transport- och kommunikationsverkets myndighetstillsyn. Ändamålsenligheten hos de ovannämnda offentliga förvaltningsuppgifter som ingår i denna regeringsproposition motiveras i specialmotiveringen.
12.10
Landskapet Åland
Enligt 18 § 20 punkten i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) hör ärenden som gäller postväsendet till landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet. Denna regeringsproposition innehåller inte bestämmelser om ärenden som omfattas av landskapet Ålands behörighet.
De förslag i propositionen som anknyter till de grundläggande fri- och rättigheterna är exakta, tidsmässigt begränsade och motiverade i förhållande till skyddsintressena. Omfattningen av de föreslagna bestämmelserna har begränsats till vad som kan anses vara nödvändigt och proportionellt med tanke på syftena med dem. Förslagen innebär inga ingrepp i kärnområdet för de grundläggande fri- och rättigheter som tryggas i grundlagen.
Med stöd av vad som anförts ovan kan lagförslaget behandlas i vanlig lagstiftningsordning. Regeringen anser det dock önskvärt att grundlagsutskottet ger ett utlåtande i frågan.