1  Nuläge

Magistraterna som registerförvaltningsmyndigheter 

Magistraterna är statliga lokala förvaltningsmyndigheter inom finansministeriets förvaltningsområde. Bestämmelser om magistraternas organisation och uppgifter finns i lagen om registerförvaltningen (166/1996) och i förordningen om registerförvaltningen (248/1996). Magistraterna är lokala myndigheter inom folkbokföringen och den övriga registerförvaltningen. Närmare bestämmelser om magistraternas verksamhetsområden utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordning av finansministeriet utfärdas närmare bestämmelser om magistraternas placeringsort och magistraternas enheter. I landskapet Åland är Statens ämbetsverk på Åland lokal myndighet inom registerförvaltningen.  

Enligt 4 § i förordningen om registerförvaltningen är magistraternas uppgift att svara för befolkningsdata inom sina verksamhetsområden och sköta andra folkbokföringsuppgifter som hör till magistraterna samt uppgifter i anslutning till val och folkomröstningar enligt vad som föreskrivs särskilt. Magistraterna kan även sköta andra uppgifter i anslutning till registerföring och sköter allmänna förvaltningsuppgifter och serviceuppgifter enligt vad som bestäms särskilt om dem. Närmare bestämmelser om magistraternas olika uppgifter och behörighet ingår i de speciallagar som gäller respektive uppgift. 

Magistraternas behörighet bestäms i regel enligt de regionala verksamhetsområdena. Bestämmelser om överföring av behörighet mellan magistraterna har med stöd av bemyndigandena i lag utfärdats genom förordning av finansministeriet. I speciallagarna finns även bestämmelser där det anges vilken magistrat som är behörig om det inte finns någon annan behörig myndighet eller om det på grund av uppgiftens karaktär är ändamålsenligt att i hela landet koncentrera uppgiften till en eller flera magistrater. Regleringen är dock till dessa delar inkonsekvent, eftersom det i en del av dessa bestämmelser i lag anges vilken magistrat som är behörig och i en del föreskrivs om bemyndigande att utfärda bestämmelser om behörig myndighet genom förordning av ett ministerium.  

I de lagar som enligt förslaget ändras, dvs. lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009), lagen om dödförklaring (127/2005), lagen om förmyndarverksamhet (442/1999), lagen om intressebevakningsfullmakt (648/2007) och lagen om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet (563/2002), anges den behöriga magistraten i bestämmelser i lag.  

Bemyndiganden som gäller behöriga magistrater finns när det gäller speciallagarna t.ex. i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (80 § 6 mom.) och namnlagen (694/1985, 14 § 1 mom.). Finansministeriets förordning om behöriga magistrater och behörigt regionförvaltningsverk i vissa uppgifter som hör till magistraten och regionförvaltningsverket (1351/2011) har utfärdats med stöd av de bemyndiganden som finns i lagarna. 

2  Föreslagna ändringar

I propositionen föreslås det att 80 § 9 mom. i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster, 14 § i lagen om dödförklaring, 46 § i lagen om förmyndarverksamhet, 25 § i lagen om intressebevakningsfullmakt och 3 § i lagen om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet ändras så att det inte längre i lag föreskrivs vilken magistrat som är behörig. I stället ska bestämmelser om behöriga magistrater utfärdas genom förordning av finansministeriet.  

Ändringarna görs så att det i lagarna tas in noggrant avgränsade bestämmelser om när bestämmelser om den behöriga magistraten får utfärdas genom förordning av ministeriet. Dessutom ändras 3 § i lagen om fastställande av transsexuella personers könstillhörighet så att det i paragrafen hänvisas till Statens ämbetsverk på Åland i stället för till länsstyrelsen. 

3  Propositionens konsekvenser

Bestämmelser om behöriga magistrater ska i fortsättningen till alla delar kunna utfärdas genom förordning av finansministeriet, vilket gör regleringen tydligare och enhetligare. Detta kräver att bestämmelser om behöriga magistrater utfärdas genom förordning av finansministeriet. Det föreslås att bestämmelser om fördelningen av behörighet mellan magistraterna koncentreras till en förordning av finansministeriet som träder i kraft samtidigt som de lagar som ändras genom denna proposition. 

Propositionen har inga ekonomiska eller samhälleliga konsekvenser. 

4  Beredningen av propositionen

Propositionen har beretts vid finansministeriet. Utlåtanden om propositionen har begärts av magistraterna, enheten för styrning och utveckling av magistraterna vid Regionförvaltningsverket i Östra Finland, justitieministeriet, arbets- och näringsministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Konkurrens- och konsumentverket, Befolkningsregistercentralen, Nylands förbund, kommunerna i landskapet Nyland, Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU rf, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL rf och Löntagarorganisationen Pardia rf. 

Med anledning av utlåtandena preciserades förslaget för att klargöra att det uttryckligen är fråga om en behörighetsfördelning mellan de regionala magistraterna, och inte en överföring av uppgifter till andra myndigheter. Utifrån utlåtandena preciserades även terminologin i förslaget. 

Finansministeriet har i fråga om de lagar som ingår i förslaget och som hör till de andra ministeriernas ansvarsområden begärt föredragningstillstånd av ministerierna. Lagarna har granskats vid justitieministeriets laggranskningsenhet. 

5  Ikraftträdande

Lagarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2016. 

6  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Enligt 119 § 2 mom. i grundlagen ska de allmänna grunderna för statsförvaltningens organ regleras genom lag, om deras uppgifter omfattar utövning av offentlig makt. Enligt motiveringen till bestämmelsen avses med allmänna grunder närmast enhetens namn, bransch och huvudsakliga uppgifter samt dess behörighet. Enligt 21 § 1 mom. i grundlagen har var och en rätt att på behörigt sätt och utan ogrundat dröjsmål få sin sak behandlad av en domstol eller någon annan myndighet som är behörig enligt lag. Enligt 80 § 1 mom. i grundlagen kan statsrådet och ministerierna utfärda förordningar med stöd av ett bemyndigande i grundlagen eller i någon annan lag. 

Grundlagsutskottet har i flera olika utlåtanden särskilt när det gäller bestämmelser som har kopplingar till de grundläggande fri- och rättigheterna ansett att den behöriga myndigheten entydigt (GrUU 18/2004 rd och GrUU 21/2001 rd) eller annars exakt (GrUU 47/2001 rd) ska framgå av lagen eller att åtminstone utgångspunkten för myndigheternas behörighetsförhållanden (GrUU 45/2001 rd) och villkoren för att överföra behörighet ska framgå tillräckligt exakt av lagen (GrUU 17/2004 rd och GrUU 7/2001 rd). Grundlagsutskottet har av hävd krävt att bestämmelserna ska vara exakta och noggrant avgränsade (t.ex. GrUU 1/2004 rd). 

Ministerierna får bemyndigas att utfärda förordning i ett ärende som inte på grund av sin samhälleliga eller politiska betydelse kräver att det avgörs vid statsrådets allmänna sammanträde i enlighet med 67 § i grundlagen. 

Magistraternas uppgifter innefattar utövande av offentlig makt, och därför ska de allmänna grunderna för dessa uppgifter regleras genom lag. I de speciallagar som gäller magistraternas uppgifter föreskrivs det för närvarande om fördelningen av behörigheten mellan magistraterna så, att behörigheten i huvudsak fastställs regionalt, dvs. utgående från inom vilken magistrats verksamhetsområde t.ex. sökandens eller den anmälningsskyldigas hemkommun eller folkbokföringskommun finns. I denna proposition är det fråga om ett internt arrangemang inom registerförvaltningen där vissa i lag angivna uppgifter som hör till magistraterna måste koncentreras till en eller några magistrater på grund av att en behörig magistrat i övrigt saknas eller på grund av uppgiftens karaktär. Uppgifter kan inte överföras från magistraternas behörighet genom förordning. Det är således fråga om ett ärende som politiskt och samhälleligt sett har mindre betydelse och som gäller finansministeriets ansvarsområde.  

I lagarna föreslås noggrant avgränsade och precisa bemyndiganden med stöd av vilka det genom förordning av finansministeriet ska utfärdas bestämmelser om den magistrat eller de magistrater som ska sköta en magistrats lagstadgade uppgift i fall där det inte finns någon behörig magistrat. Med stöd av vad som anförts ovan anser regeringen att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag:  

—————