6
Remissvar
Villkor för omställningsskydd
Remissinstanserna ansåg att det i huvudsak är motiverat och ändamålsenligt med riktade stödåtgärder för personer som fyllt 55 år. Det ansågs i stor utsträckning vara bra att det nya omställningsskyddet föreslås gälla alla löntagare som uppfyller villkoren, oberoende av arbetsgivarens storlek. Likaså understöddes förslaget om att man inte ska förlora förmånerna från omställningsskyddet om man direkt får nytt arbete. Det ansågs också bra att tiden hos samma arbetsgivare även delvis får bestå av visstidsanställningar och innehålla små avbrott. Detta ansågs motiverat med tanke på nutidens arbetsmarknad. Enligt Finlands näringsliv bör avbrotten få vara 10—20 dagar i stället för föreslagna 30 dagar. Dessutom lyfte vissa arbets- och näringsbyråer fram att det kan vara utmanande och öka arbetsmängden att beräkna tiden i anställningsförhållande.
För att en uppsagd person ska omfattas av omställningsskyddet förutsätts det enligt förslaget att han eller hon anmäler sig som arbetssökande inom 60 dagar från att uppsägningen meddelats. Det ansågs i stor utsträckning vara en bra sak att tidigarelägga kontakten med arbets- och näringsbyrån. Enligt Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC bör tidsfristen för anmälan vara längre (90 dagar) i situationer med långa uppsägningstider. I fråga om sjömän efterlyser Finlands Sjömans-Union flexibilitet i lagstiftningen när det gäller anmälan som arbetssökande.
Villkoren för omställningsskydd blir tydligare av att den föreslagna tidsfristen för anmälan som arbetssökande inte varierar beroende på uppsägningstidens längd. I fråga om arbets- och näringstjänsterna konstateras det i regeringspartiernas beslut att ”en uppsagd arbetstagares möjlighet att få nytt arbete påskyndas så att anmälan som arbetssökande och kartläggningen av kompetens och arbetsförmåga görs och en sysselsättningsplan utarbetas redan under uppsägningstiden”. En anmälningstid på 60 dagar har vid beredningen bedömts vara skälig och ändamålsenlig även för sådana uppsagda som har en lång uppsägningstid, eftersom målet för utbildning inom omställningsskyddet är snabb ny sysselsättning. Det tar sin tid att skaffa utbildning inom omställningsskyddet. Det är viktigt att en uppsagd person anmäler sig som arbetssökande hos arbets- och näringsbyrån inom en rimlig tid efter att ha fått meddelande om uppsägning, så att utbildningsmöjligheter kan börja utredas och anskaffning av utbildning kan inledas.
Flera remissinstanser såg det som en brist att det nya omställningsskyddet föreslås gälla endast personer som sagts upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker, inte t.ex. personer som sagts upp vid konkurs eller företagssanering. Att begränsa omställningsskyddet till dem som sagts upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker motsvarar omfattningen av omställningsskyddet enligt den gällande arbetsavtalslagen. Dessutom har det bedömts bäst motsvara skrivningen om arbetsgivare med eget ansvar i omställningsskyddets finansiering i regeringspartiernas beslut. Syftet med omställningsskyddet är inte att öka betalningsbördan för arbetsgivare som genomgår konkurs eller företagssanering.
Fastställande av värdet på utbildning inom omställningsskyddet och på omställningspenning
Remissinstanserna ansåg i allmänhet att det är förståeligt och tydligt att, såsom det föreslås, fastställa värdet enligt lön, eftersom det gör det möjligt att få uppgifter från inkomstregistret och minskar på olika tolkningar i fråga om lönen.
I remissvaren ansågs det bra att den lön som den uppsägande arbetsgivaren har betalat i alla situationer beaktas för en fast tidsperiod på tolv kalendermånader, eftersom det bl.a. underlättar beräkningarna.
Vissa remissinstanser, såsom Tjänstemannacentralorganisationen STTK, menade dock att man vid fastställandet av värdet bör hoppa över tider utan lön och beakta t.ex. ett separat bestämt antal kalendermånader före uppsägningsdagen under vilka en person har fått lön enligt sitt arbetsavtal. Remissinstanserna påpekade att en del av de uppsagda kan ha varit t.ex. permitterade, sjuka eller på familje- eller studieledighet under de tolv månader som föregår uppsägningen, vilket enligt dessa instanser bör beaktas vid fastställandet av värdet.
Flera remissinstanser lyfte fram att det föreslagna fastställandet av värde leder till en situation där värdet på utbildning inom omställningsskyddet är lägre för lågavlönade personer än för dem med högre lön, trots att låginkomsttagares utbildningsnivå ofta är lägre och deras behov av utbildning större. Dessutom kommenterade remissinstanserna att en persons lönebelopp inte nödvändigtvis korrelerar med utbildningsbehoven. Av den orsaken såg t.ex. STTK propositionen som problematisk med tanke på likabehandlingen av de uppsagda. Utbildningsstyrelsen föreslog praxis enligt arbetsavtalslagen som ett alternativt sätt att fastställa värde. Enligt det alternativet skulle värdet på träningen eller utbildningen motsvara arbetstagarens kalkylerade lön för en viss tid eller den genomsnittliga inkomsten för samma tid för anställda hos arbetsgivaren, beroende på vilket belopp som är större. Nylands arbets- och näringsbyrå lyfte fram möjligheten att använda den allmänna medianinkomsten i Finland för att fastställa utbildningens värde i förhållande till inkomst.
Det föreslagna värdet på utbildning inom omställningsskyddet grundar sig på regeringspartiernas beslut, där det konstateras att det ”genom sysselsättningsfonden finansieras en två månaders utbildning [...] som motsvarar arbetstagarens lön”. Det fastställande av värdet som föreslås i utkastet till proposition grundar sig uttryckligen på den uppsagda personens inkomster. Enligt bedömningen motsvarar detta fastställande bäst riktlinjerna enligt beslutet. Genom att föreslå att värdet ska grunda sig på den genomsnittliga inkomsten för de senaste tolv månaderna enligt uppgifter från inkomstregistret strävar man efter att utvecklings- och förvaltningscentret, arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten inte ska behöva utreda en uppsagd löntagares inkomster från någon annan källa än inkomstregistret, eftersom utredning av lönen enligt arbetsavtalet skulle fördröja verkställigheten av det nya omställningsskyddet. Dessutom kan månadslönen inte med säkerhet fastställas utifrån timlönen enligt arbetsavtalet, eftersom det föreslås att omställningsskyddet också ska gälla timavlönade deltidsanställda. Genom att fastställa värdet baserat på den genomsnittliga inkomsten för en ettårsperiod strävar man efter att lindra den värdeminskande effekten av eventuella perioder utan lön. I förslaget har också ett så okomplicerat beräkningssätt som möjligt eftersträvats, så att arbetslöshetskassan och Folkpensionsanstalten, vilka oberoende av den andra beräknar beloppet för omställningspenning, samt utvecklings- och förvaltningscentret, som fastställer maximivärdet för utbildning inom omställningsskyddet, alltid ska komma till samma resultat utifrån de uppgifter om månadslön som anmälts till inkomstregistret.
Innehållet i utbildning inom omställningsskyddet
Remissinstanserna understödde förslaget att utbildning inom omställningsskyddet ska vara sådan utbildning som ökar yrkesfärdigheterna eller stöder företagsverksamhet och bidrar till att den uppsagda personen får nytt arbete. Utbildningen ska även motsvara de synpunkter och önskemål som han eller hon har framfört och som är väsentliga för utvecklingen av yrkeskompetensen och möjligheterna att hitta nytt arbete. Modellen där arbets- och näringsbyrån och kunden planerar och väljer utbildningen tillsammans fick brett understöd. Remissinstanserna såg det som viktigt att den uppsagda arbetstagaren får sin röst hörd och att innehållet i utbildningen kan skräddarsys så att det tillräckligt väl motsvarar hans eller hennes kompetensbehov.
Flera remissinstanser, såsom FFC och Akava, kritiserade det att utbildning inom omställningsskyddet inte enligt förslaget kan vara utbildning som leder till examen eller en del av examen. I remissvaren påpekades det att många yrken har tydliga examenskrav och att arbetsgivare i praktiken letar efter personer som kan bevisa sin kompetens med examen eller delar av examen. Instanserna ansåg det ändamålsenligt att uppsagda personer, i syfte att förbättra sina möjligheter att få arbete, bör som utbildning inom omställningsskyddet eller i samband med den även kunna avlägga en del eller delar av t.ex. en yrkesinriktad examen.
Vilken roll utbildning som leder till examen eller en del av examen ska ha behandlades ingående vid beredningen av utkastet till proposition. En ny lag om yrkesinriktad utbildning (531/2017) trädde i kraft vid ingången av 2018 och samtidigt ändrades bestämmelserna om arbetskraftsutbildning i 5 kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice så att arbets- och näringsförvaltningen (NTM-centralerna och arbets- och näringsbyråerna) inte längre kan skaffa utbildning som leder till yrkesinriktad examen på andra stadiet (yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen och specialyrkesexamen) eller delar av en sådan examen och inte heller utbildningsprogram som syftar till att slutföra lägre eller högre universitetsexamen eller yrkeshögskoleexamen eller högre yrkeshögskoleexamen, eller att omvandla en sådan examen till en ny examen. Sådan arbetskraftsutbildning finansieras enligt gällande lagstiftning med statsandelsfinansiering från undervisnings- och kulturministeriets huvudtitel. Enligt den gällande lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice kan arbets- och näringsförvaltningen som arbetskraftsutbildning endast skaffa sådan yrkesinriktad utbildning som inte leder till examen samt integrationsutbildning för invandrare.
Vid beredningen har man stannat för att det naturligaste sättet att ordna den nya utbildning inom omställningsskyddet som föreslås är via arbets- och näringsförvaltningens upphandlingsfunktion. Vid beredningen övervägdes huruvida arbets- och näringsförvaltningens upphandlingsfunktion bör utvidgas åtminstone i fråga om utbildning inom omställningsskyddet så att den får lagstadgad möjlighet att också skaffa sådan utbildning som leder till examen eller en del av examen. Detta skulle förutsätta en omfattande bedömning av ändringens konsekvenser samt förhandlingar med arbets- och näringsministeriet och undervisnings- och kulturministeriet.
Vid beredningen konstaterades det dock att även om en sådan ändring kunde göras i lagstiftningen, skulle det inte innebära att anskaffning av utbildning som leder till examen eller en del av examen skulle lyckas. Detta beror på att endast bolagiserade aktörer får sälja utbildningstjänster. Med bolagiserade avses aktörer som kan verka på den öppna marknaden på ett konkurrensneutralt sätt och vars kommersiella utbildningsverksamhet kan särskiljas från den övriga utbildningsverksamheten. Undervisnings- och kulturministeriets statsandelsfinansiering eller högskolefinansiering eller resurser som finansierats med dem får inte avsättas för utbildningstjänster som fungerar på marknadsvillkor, utan den avgift som betalas för utbildningstjänsten ska vara marknadsbaserad och täcka alla utgifter som orsakas av genomförandet av tjänsten. Inte på långt när alla anordnare av yrkesutbildning på andra stadiet med undervisnings- och kulturministeriets tillstånd att ordna utbildning har i praktiken t.ex. en bolags- eller stiftelseform som lämpar sig för sådan verksamhet eller en lämplig fristående enhet i bolags- eller stiftelseform.
Vidare bör det beaktas att utbildning som leder till examen eller en del av examen fortfarande kan genomföras med statsandelsfinansierad arbetskraftsutbildning eller frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Dessa tjänster föreslås vara tillgängliga även för dem som deltar i utbildning inom omställningsskyddet. Dessutom möjliggör lagen om utkomstskydd för arbetslösa också i nuläget genomförande av yrkesprov för yrkesutbildning samt heltidsstudier som varar högst sex månader utan att man mister sin arbetslöshetsförmån. Även detta gör det möjligt att avlägga en examensdel.
I praktiken är det mycket sällan möjligt att avlägga examen eller slutföra tidigare avbrutna studier som leder till examen på högskolenivå på mindre än ett halvt år. Eftersom syftet med den föreslagna nya utbildningen inom omställningsskyddet uttryckligen är att snabbt leda till nytt arbete och dess maximilängd föreslås vara sex månader, lämpar sig av ovannämnda orsaker inte utbildning med examen som mål för att uppfylla syftet med utbildning inom omställningsskyddet.
Med beaktande av allt som anförts ovan bedömdes det vid beredningen att det inte är ändamålsenligt att utbildning inom omställningsskyddet ska kunna innehålla avläggande av examen eller en del av examen.
Flera remissinstanser från arbets- och näringsförvaltningen föreslog med tanke på omställningsskyddstjänsternas genomslag att de befintliga utbildningsmöjligheterna för personer som fyllt 55 år skulle utvidgas i stället för att en ny tjänst införs. Instanserna menar att detta möjliggör ett mer omfattande utbud av utbildningsmöjligheter och större rörlighet mellan yrken när byte av yrke kräver en examen eller delexamen. En lösning med lönesubvention lyftes även fram som en konkret åtgärd. Den föreslagna nya utbildningen inom omställningsskyddet grundar sig på regeringspartiernas beslut, där det konstateras att det ”genom sysselsättningsfonden finansieras en två månaders utbildning [...] som motsvarar arbetstagarens lön”. Eftersom de befintliga tjänsterna inte kan finansieras genom Sysselsättningsfonden, motsvarar den i propositionsutkastet föreslagna nya utbildningen inom omställningsskyddet bäst riktlinjerna enligt beslutet.
Längden på utbildning inom omställningsskyddet
Utbildning inom omställningsskyddet ska bidra till att uppsagda personer snabbt får nytt arbete. Utbildningen är utformad att om möjligt börja innan anställningsförhållandet upphört. I remissvaren ansågs det i allmänhet att det med tanke på utbildningens syfte är motiverat att den begränsas till att genomföras inom en tidsfrist på sex månader. Vidare ansåg remissinstanserna det vara positivt att utbildningen kan bestå av mångsidiga perioder som kompletterar varandra, eftersom det också medför flexibilitet i sammanställandet av ett lämpligt utbildningspaket. Remissinstanserna ansåg det också vara bra att det i propositionen föreslås en tidsram under vilken utbildningen ska genomföras. Enligt instanserna gör tidsramen ordnandet och genomförandet av utbildningen mer systematiskt och målinriktat.
Dock påpekade remissinstanserna att den föreslagna utbildningen inom omställningsskyddet på grund av sin korta längd endast i begränsad utsträckning gör det möjligt att byta yrke eller utveckla kompetensen i en ny riktning. Därför är utbildningen nödvändigtvis inte till någon större nytta t.ex. i situationer där den uppsagda personens yrke är på väg att försvinna. I några utlåtanden lyftes det fram huruvida man borde överväga att beroende på personens behov ha flexibilitet i fråga om utbildningens längd.
Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT ansåg att utbildningens sysselsättningsfrämjande effekter bör betonas över utbildningens längd. Således bör utbildningen vid behov kunna vara längre, om det finns grundad anledning såsom regionalt behov av arbetskraft och om utbildningen kan underlätta matchningen mellan kunnig arbetskraft och behovet av arbetskraft.
I den nya utbildningen inom omställningsskyddet, som riktas till personer som fyllt 55 år, eftersträvas i fråga om längden en modell som möjliggör en snabb uppdatering av kompetensen. Såsom det konstaterats ovan ska det fortfarande gå att genomföra utbildning som leder till examen eller en del av examen med arbetskraftsutbildning eller frivilliga studier som stöds med arbetslöshetsförmån. Dessa tjänster föreslås vara tillgängliga även för dem som deltar i utbildning inom omställningsskyddet. Inte heller i fråga om målgruppen är syftet med utbildning inom omställningsskyddet att ersätta de befintliga tjänsterna för kompetensutveckling, utan att komplettera dem.
Ordnande av utbildning inom omställningsskyddet
Remissinstanserna understödde förslaget att utbildning inom omställningsskyddet ska ordnas flexibelt för att så väl som möjligt tillgodose varje kunds behov. Den korta tidsfristen för inledande av utbildning fick också stöd. I remissvaren sågs det som positivt att förslaget ger flexibilitet för en uppsagd person att av grundad anledning skjuta upp inledandet av utbildning inom omställningsskyddet.
Flera arbetskraftsmyndigheter påpekar i sina utlåtanden att den föreslagna processen för utbildning inom omställningsskyddet (planering, konkurrensutsättning, upphandling, ordnande) kräver betydligt mer resurser och kunnande vid såväl arbets- och näringsbyråerna som NTM-centralerna. Det finns inga färdiga processer eller resurser för utbildningen vid dessa myndigheter. Enligt utlåtandena kräver service för enskilda kunder inom det föreslagna omställningsskyddet specialkunskaper hos personalen, utöver vad som behövs för basservice.
Flera remissinstanser ansåg att den föreslagna tidsramen på tre månader för att inleda utbildning är stram med tanke på ordnandet av utbildning. Enligt de arbets- och näringsbyråer som uttryckt sig i frågan kan det vid stora uppsägningar vara svårt att konkurrensutsätta, upphandla och genomföra individuell utbildning så att varje uppsagd person kan inleda den inom tre månader, såsom det föreslås i propositionen. Ju mer individuell lösningen i fråga är, desto mer personal och resurser för upphandling kräver den enligt utlåtandena.
Vidare betonade remissinstanserna också de höga kostnader som planeringen och anskaffningen av utbildning medför för de upphandlande enheterna. Enligt utlåtandena begränsas planeringen och anskaffningen av utbildning av det belopp som finns till förfogande för respektive kunds utbildning på ett sätt som kräver förfrågningar och förhandlingar om pris. Förslagen om individuell prövning, olika maximibelopp för utbildningen och uppdelning av utbildningen i perioder leder enligt arbets- och näringsbyråerna och NTM-centralerna till ett ytterst mångformigt tjänsteutbud som det kommer att vara mer tidskrävande att planera och administrera i förhållande till traditionell anskaffning av utbildning.
Det föreslagna sättet att ordna utbildning inom omställningsskyddet grundar sig på en skrivning i regeringspartiernas beslut, enligt vilken utbildning inom omställningsskyddet som ordnas för en uppsagd person ska motsvara två månader lön för den personen. Enligt den skrivningen kan utbildning inom omställningsskyddet alltså inte vara samma för alla, utan ramarna för ordnandet av utbildningen dras upp av det individuella lönebeloppet. I propositionen har en lösning som tar största möjliga hänsyn till enskilda personers behov och önskemål eftersträvats.
I propositionen betonas individuella lösningar för kunderna. Det betyder dock inte att direktupphandling i alla situationer ska användas för att skaffa en tjänst. Individuella utbildningslösningar kan även genomföras genom s.k. kapacitetsupphandling, vari utbildningen konkurrensutsätts så att utbildningsdagar köps upp i reserv och en specificerad utbildningsplan görs upp först när kunden i fråga vill ha utbildning. Även andra former av färdigt förberedda upphandlingar kan användas.
FFC föreslog dessutom att det borde vara möjligt att efter prövning överskrida den bakre tidsgränsen på tolv månader. De föreslagna tidsfristerna, dvs. tre månader efter att anställningsförhållandet upphört, dock senast tolv månader efter det, grundar sig på målet om att den uppsagda snabbt ska få nytt arbete. Med tanke på tydlighet och jämlikhet bör den bakre gränsen inte variera enligt uppsägningstidens längd.
Beslut om utbildning inom omställningsskyddet
I utkastet till proposition föreslås det att beslut om utbildning inom omställningsskyddet meddelas av arbets- och näringsbyrån och endast på begäran av den person som sagts upp. Arbets- och näringsbyrån ska enligt förslaget alltså inte vara skyldig att meddela skriftliga beslut om rätt till utbildning inom omställningsskyddet, om inte den uppsagda personen uttryckligen begär det.
Justitiekanslersämbetet och riksdagens justitieombudsmans kansli konstaterade i sina utlåtanden att lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice utgår ifrån att arbets- och näringsbyrån alltid meddelar beslut och att kunden inte ska behöva begära det separat. Justitiekanslersämbetet och justitieombudsmannens kansli ansåg att beslutsfattandet i fråga om utbildning inom omställningsskyddet inte bör ordnas på ett sätt som avviker från de övriga utbildningsformerna enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Därmed bör man inte låta myndighetsbeslut i ärendet vara beroende av en separat begäran av den person som söker sig till utbildning. Baserat på utlåtandena ändrades förslaget så att arbets- och näringsbyrån ska meddela beslut om rätt till utbildning inom omställningsskyddet när en arbetssökande uttrycker sitt intresse för att delta i sådan utbildning. Andra potentiella alternativ har bedömts i avsnitt 5.1.11.
Dessutom påpekade justitiekanslersämbetet och riksdagens justitieombudsmans kansli i sina utlåtanden att den plats som i propositionsutkastet föreslås för bestämmelsen om beslut i ärenden som gäller utbildning inom omställningsskyddet (14 kap. 2 a §) inte är logisk, eftersom det är fråga om ”första skedets beslutsfattande” hos myndigheten. Utifrån remissvaren ändrades 14 kap. 2 a § så att paragrafen endast innehåller bestämmelser om sökande av ändring i beslut om utbildning inom omställningsskyddet.
Att överklaga beslut om utbildning inom omställningsskyddet
Justitiekanslersämbetet och riksdagens justitieombudsmans kansli lyfte i sina utlåtanden fram att besvärsinstansen i ärenden som gäller utbildning inom omställningsskyddet enligt förslaget är en annan än den vanliga för avgöranden som arbets- och näringsförvaltningen har meddelat med anledning av begäran om omprövning. I ett beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning och som gäller utbildning inom omställningsskyddet ska ändring enligt förslaget sökas hos besvärsnämnden för social trygghet, alltså inte hos förvaltningsdomstolen, som är den besvärsinstans som man i första hand anför besvär hos i ärenden inom arbets- och näringsförvaltningen. I ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet föreslås det att ändring fortfarande får sökas hos försäkringsdomstolen. I sitt utlåtande lyfte justitiekanslersämbetet fram att det i biträdande justitiekanslerns och biträdande justitiekanslerns ställföreträdares avgörandepraxis på sistone har upptäckts dröjsmål i behandlingen av ärenden både hos besvärsnämnden för social trygghet (OKV/420/10/2021) och hos försäkringsdomstolen (OKV/121/10/2021). Justitiekanslersämbetet konstaterade i utlåtandet att man bör säkerställa att en eventuell ökning av besvär inte orsakar fördröjningar i behandlingen av besvär i förmånsärenden.
I sitt utlåtande understödde försäkringsdomstolen den föreslagna processen, där besvär först anförs hos besvärsnämnden för social trygghet och sedan hos försäkringsdomstolen, på grund av ärendets natur samt med beaktande av övriga ärenden som omfattas av besvärsnämndens och försäkringsdomstolens behörighet.
Den föreslagna besvärsprocessen avviker från arbets- och näringsförvaltningens vanliga besvärsprocess, men den är enhetlig med processen för besvär i andra omställningsskyddsärenden. Också i fråga om arbetslöshetskassans eller Folkpensionsanstaltens beslut om omställningspenning föreslås det att man får söka ändring hos besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden och i den besvärsnämndens beslut får man söka ändring hos försäkringsdomstolen (12 kap. 1 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa). En situation där besvär i samma ärende kan anföras hos flera olika besvärsinstanser måste undvikas. Alla ärenden som gäller omställningsskyddet bör behandlas hos samma instans. I detta avseende föranleder alltså inte utlåtandena av justitiekanslersämbetet och riksdagens justitieombudsmans kansli några ändringar.
Finansiering av omställningsskyddet
FFC ansåg att det föreslagna finansieringsupplägget inte uppfyller målet om att kostnaderna för omställningsskyddspremien ska fördelas jämnt mellan den egna och den kollektiva premien, utan att betoningen ligger tydligt på den kollektiva premien. Enligt FFC bör fördelningen framför allt omarbetas så att befrielse från arbetsgivarens egen omställningsskyddspremie inte ska kunna utgöra ett incitament för att med låg tröskel säga upp arbetstagare som fyllt 55 år. Således föreslår FFC att den nedre gränsen för ett företags lönebelopp sänks eller alternativt att t.ex. alla företag med över tio anställda även deltar i att betala den uppsägande arbetsgivarens andel. Detta skulle minska incitamenten för mindre arbetsgivare att säga upp äldre arbetstagare.
Finlands Kommunförbund rf konstaterade i sitt utlåtande att finansieringsansvaret för omställningsskyddet enligt utkastet till regeringsproposition föreslås i framtiden också gälla företag med under 30 anställda. I fråga om små företag kan rädslan för uppsägningar av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker och för de premier som följer av sådana uppsägningar ha betydande konsekvenser för företagets möjligheter att återhämta sig från en konjunkturnedgång eller i värsta fall driva företaget i konkurs. Denna regeringsproposition kan även ha konsekvenser för små företags möjligheter att växa samt för deras rekryteringsintresse.
Effekterna av finansieringen av det nya omställningsskyddet på arbetsgivarpremierna beskrivs i avsnitt 4.2.1.2.
Finansieringsbehovet för det nya omställningsskyddet uppskattas vara 44 miljoner euro under 2023. Bakgrunden till den föreslagna finansieringsmodellen för omställningsskyddet utgörs av följande element:
1. I den uppsägande arbetsgivarens andel beaktas villkoret om arbetsgivarens storlek enligt den nuvarande självriskpremien. Med detta avses den nedre gränsen för lönesumman, från och med vilken uppsägande arbetsgivares premie kan börja tas ut, och den övre gränsen för lönesumman, vid vilken premien uppnår sitt fulla belopp. Mellan dessa gränser stiger premien lineärt. Det föreslås att arbetsgivare vars lönesumma understiger den nedre gränsen för den nuvarande självriskpremien och i framtiden den nedre gränsen för uppsägande arbetsgivares föreslagna premie inte ska betala uppsägande arbetsgivares premie.
2. Eftersom arbetsgivare med lönesummor som understiger den ovannämnda nedre gränsen inte betalar uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie, uppstår det ett underskott i intäkterna från premien. Detta måste täckas med en kollektiv premie eller genom att höja beloppet av uppsägande arbetsgivares premie för de arbetsgivare vars lönesumma överstiger den nedre gränsen.
Det föreslås alltså att omställningsskyddspremien bestäms enligt en koefficient som beror på arbetsgivarens lönesumma, vilket leder till att det är de största arbetsgivarna som betalar större delen av kostnaderna, på samma sätt som i fråga om nuvarande självriskpremier. Det beräknas att de arbetsgivare vars lönesumma överstiger det övre gränsbeloppet 33 384 000 euro betalar 78 procent av uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremier (dessa arbetsgivare omfattar 40 procent av lönesumman). De arbetsgivare vars lönesumma ligger mellan det nedre och det övre gränsbeloppet betalar resterande 22 procent av uppsägande arbetsgivares premier. Det föreslås att arbetsgivare vars lönesummor understiger den gräns under vilken den nuvarande självriskpremien inte tas ut, 2 197 500 euro, inte heller ska betala uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie. Intäkterna från uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremier beräknas uppgå till strax över 22 miljoner euro per år, vilket utgör ca 50 procent av kostnaderna för det nya omställningsskyddet. Ungefär 50 procent av kostnaderna för det nya omställningsskyddet ska enligt förslaget täckas med en kollektiv arbetsgivarpremie.
Alternativa villkor för skyldigheten för uppsägande arbetsgivare att betala premier har bedömts i avsnittet om de viktigaste förslagen och i konsekvensbedömningen. På grund av den nedre gränsen för lönesumman omfattas mindre arbetsgivare enligt förslaget inte av uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie. En nedre gräns för lönesumman som är lägre än den föreslagna skulle innebära att skyldigheten för uppsägande arbetsgivare att betala omställningsskyddspremie avviker från de kriterier som i nuläget tillämpas när självriskpremien bestäms. Utlåtandena gav inte anledning att ändra propositionen.
Företagarna i Finland ansåg att riktandet av finansieringsansvaret delvis direkt till den uppsägande arbetsgivaren kan inverka på uppsägningsbeslut hos arbetsgivare som omfattas av finansieringsansvaret antingen så att personer som inte ger upphov till avgiftsskyldighet sägs upp i stället eller så att permittering används i stället för uppsägning. Flera remissinstanser ansåg att den nya premien kan minska arbetsgivares vilja att anställa arbetssökande som har fyllt 55 år.
Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT förde fram att kostnadsansvaret för den föreslagna modellen kommer att bäras av arbetsgivarna och att det osäkert huruvida arbetslöshetsförsäkringspremierna i framtiden kommer att sänkas till följd av ändringen. På grund av ändringens finansieringsstruktur koncentrerar sig finansieringsansvaret till stora arbetsgivare, vilket den offentliga sektorns arbetsgivare vanligtvis är. KT ansåg att koncentreringen av finansieringsansvaret till den offentliga sektorn och kommunerna samt kostnaderna av koncentreringen inte har bedömts tillräckligt i propositionen.
Konsekvensbedömningen har kompletterats utifrån dessa utlåtanden.
7
Specialmotivering
7.1
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa
1 kap. Allmänna bestämmelser
2 §.Förmåner. I paragrafen anges de förmåner som lagen om utkomstskydd för arbetslösa innehåller bestämmelser om. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom. som gäller den nya förmånen omställningspenning.
4 §.Verkställighet av lagen. Paragrafen innehåller bestämmelser om verkställigheten av systemet med utkomstskydd för arbetslösa. I 2 mom. föreslås en ny bestämmelse som gäller verkställigheten av omställningspenning. Enligt förslaget ska verkställighetsuppgifter som gäller omställningspenning skötas av arbetslöshetskassorna i fråga om personer försäkrade i en arbetslöshetskassa och av Folkpensionsanstalten i fråga om andra personer.
2 kap. Allmänna arbetskraftspolitiska förutsättningar för erhållande av förmåner
10 §.Studier. I 5 mom. föreslås en bestämmelse om hur utbildning inom omställningsskyddet ska påverka rätten att få arbetslöshetsförmåner. Enligt förslaget utgör sådan utbildning inget hinder för erhållande av arbetslöshetsförmån, inte ens i det fallet att utbildningen betraktas som heltidsstudier.
Det föreslagna tillägget behövs därför att i annat fall har en arbetssökande som under arbetslösheten deltar på heltid i en utbildning inom omställningsskyddet inte nödvändigtvis rätt till arbetslöshetsförmåner för den tid utbildningen pågår. En annan tänkbar lösning är att utbildning inom omställningsskyddet definieras som sysselsättningsfrämjande service i 1 kap. 5 § 1 mom. 15 punkten. En sådan ändring skulle dock förutsätta även andra ändringar av viss omfattning i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
Eftersom föreslagna 5 mom. medför att utbildning inom omställningsskyddet inte betraktas som heltidsstudier behövs inte heller någon bedömning med stöd av 10 a §, som gäller kortvariga studier.
2 a kap. Förfaranden som är arbetskraftspolitiskt klandervärda
16 §.Avvikande tillämpning av kapitlet på personer som fyllt 55 år. Den föreslagna paragrafen är ny. Enligt den ska utbildning inom omställningsskyddet inte vara förpliktande för arbetssökande som förutsättning för att få arbetslöshetsförmån. Vägran att delta i utbildning ska alltså inte utgöra grund för tid utan ersättning eller skyldighet att vara i arbete. Detta föreslås även gälla situationer där en arbetssökande avstår från att fullfölja de delar av sysselsättningsplanen som gäller utbildning inom omställningsskyddet, eller motsvarande delar i den plan som ersätter sysselsättningsplanen.
En förpliktande karaktär förenad med påföljder kan göra utbildningen mindre attraktiv för arbetssökande. Det blir dock säkrare att utbildningen slutförs om den är förpliktande. Något som talar för att utbildningen inte ska vara förpliktande för arbetssökande som förutsättning för att få arbetslöshetsförmån är att utbildningen är avsedd som extra lösning för att främja sysselsättningen för personer som fyllt 55 år, utöver de lösningar som redan finns för andra arbetssökande.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om att arbetserbjudanden meddelade av arbets- och näringsbyrån är förpliktande. Det föreslås vara förpliktande för arbetssökande att söka erbjudet arbete om det har gått sex månader från det att arbetsavtalsförhållandet upphörde. Vanligen börjar skyldigheten när det har gått sex månader från den första intervju som avses i 2 kap. 5 § i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Genom bestämmelsen säkerställs det att personer som fyllt 55 år, som kan ha deltagit i en första intervju flera månader innan anställningsförhållandet upphör, behandlas likadant som andra arbetssökande.
3 kap. Allmänna begränsningar för erhållande av förmåner
4 §.Hindrande sociala förmåner. Paragrafen innehåller bestämmelser om sociala förmåner som hindrar att arbetslöshetsförmåner betalas. I 1 mom. föreslås en ny bestämmelse om att betalning av omställningspenning inte hindrar att inkomstrelaterad dagpenning, grunddagpenning eller arbetsmarknadsstöd betalas.
4 kap. Jämkade och minskade arbetslöshetsförmåner
7 §.Sociala förmåners inverkan på arbetslöshetsförmånerna. Paragrafens 1 mom. innehåller bestämmelser om sociala förmåner som inte ska dras av från betalda arbetslöshetsförmåner. I momentet föreslås en ny 14 punkt som gäller omställningspenning. Omställningspenning ska inte påverka arbetslöshetsförmåners belopp.
6 kap. Arbetslöshetsdagpenningens belopp och varaktighet
9 §.Rätt till tilläggsdagar. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätt till tilläggsdagar med arbetslöshetsdagpenning. I 1 mom. finns bestämmelser om när rätten till tilläggsdagar börjar. Det föreslås att momentet ändras så att den nedre åldersgränsen för rätt till tilläggsdagar höjs med ett år per födelseår från och med födelseåret 1963 och rätten slopas helt för personer födda 1965 eller senare.
Det föreslås att omnämnandet av rätt till tilläggsdagar för dem som är födda 1955 eller 1956 stryks i 1 mom. 1 punkten, eftersom de som är födda 1955 och 1956 redan har uppnått den övre åldersgränsen för beviljande av arbetslöshetsförmån.
9 kap. Omställningspenning
Det föreslås att rubriken för kapitlet ändras så att den motsvarar kapitlets innehåll.
1 §.Rätt till omställningspenning. I paragrafen föreslås bestämmelser om villkor för beviljande av omställningspenning. Det föreslås att sådana personer som avses i 5 a kap. 2 § 1 mom. 1—4 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska ha rätt till omställningspenning. Enligt den paragrafen har följande personer rätt till utbildning inom omställningsskyddet:
1) personer som arbetsgivaren har sagt upp från ett anställningsförhållande av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker,
2) personer som har fyllt 55 år senast den dag de blivit uppsagda,
3) personer som senast på uppsägningsdagen har varit anställda hos den arbetsgivare som avses i 1 punkten i minst fem år utan avbrott eller med avbrott som tillsammans har varat i högst 30 dagar, och
4) personer som inom 60 dagar från den dag de blivit uppsagda har registrerat sig som arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån.
Det föreslås att samma krav ska gälla i fråga om omställningspenning. De som betalar ut omställningspenning, dvs. arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten, prövar dock inte dessa villkor självständigt. Det föreslås i stället vara arbets- och näringsmyndigheten som prövar dem och ger ett bindande utlåtande om saken. Det föreslås även att utlåtandet och givandet av utlåtandet ska omfattas av vad som i övrigt föreskrivs om arbetskraftspolitiskt utlåtande i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
2 §.Omställningspenningens belopp. I paragrafen föreslås bestämmelser om omställningspenningens belopp. Omställningspenningen föreslås motsvara det matematiska medelvärdet av den berörda personens månadsinkomst.
Enligt föreslagna 1 mom. beaktas som grund för omställningspenning lön som omfattas av en försäkring och annat vederlag som ska betraktas som förvärvsinkomst vilka den uppsägande arbetsgivaren har betalat med anledning av det upphörande anställningsförhållandet under de 12 kalendermånader som föregår uppsägningsdagen. Omställningspenningens belopp beräknas genom att lönen för 12 månader divideras med tolv, vilket ger den genomsnittliga månadsinkomsten. Med lön som omfattas av en försäkring avses de typer av inkomster som anges i 19 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner.
Som grund för omställningspenning beaktas endast löner betalda av den uppsägande arbetsgivaren. Om en person har löneinkomster betalda av någon annan arbetsgivare beaktas dessa alltså inte när omställningspenningens belopp bestäms. Endast inkomster som omfattas av arbetslöshetsförsäkringspremie beaktas i den lön som ligger till grund för omställningsskyddet.
Den genomsnittliga månadsinkomsten beräknas på basis av löner som betalats under hela kalendermånader. Om uppsägningen t.ex. sker i juni är den lön som betalats under maj månad den sista som ska beaktas vid beräkningen av omställningsskyddet. Beräkningen ska utgå från betalda löner. Tiden när lönen har tjänats in saknar betydelse. Omställningspenningen bestäms baserat på de inkomster som betalats under de 12 kalendermånader som föregår uppsägningen, även om denna tidsperiod innefattar frånvaro utan lön.
Om omställningspenningens belopp bestäms på ovan föreslaget sätt blir det möjligt att utnyttja det nationella inkomstdatasystemet i stor skala när lagen verkställs. Omställningspenningen kan nämligen då beräknas med hjälp av de uppgifter som avses i 6 § i lagen om inkomstdatasystemet, som alla arbetsgivare ska lämna.
Inkomstslagen att beakta som grund för omställningspenning avviker delvis från det beräkningsystem för lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning. Som lön som ligger till grund för den inkomstrelaterade dagpenningen räknas alla stabiliserade arbetsinkomster som har tjänats in under veckor som räknas in i arbetsvillkoret. Som stabiliserad inkomst räknas t.ex. inte semesterpenning, semesterersättning eller resultatpremier som har tjänats in under en annan period än den period för vilken dagpenningen beräknas. Sådana inkomster beaktas däremot i omställningspenningen.
3 §.Begränsningar som gäller omställningspenningen. I paragrafen föreslås en bestämmelse om begränsningar som gäller betalning av omställningspenning. Enligt den föreslagna bestämmelsen har en uppsagd person inte rätt till omställningspenning om arbetsgivaren tar tillbaka uppsägningen av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker och arbetstagaren fortsätter att arbeta hos samma arbetsgivare. Vid behov ger arbetskraftsmyndigheten ett utlåtande om saken till den som betalar omställningspenning.
Begränsningen tillämpas inte på personer vars arbetsavtalsförhållande upphör men som återvänder till samma arbetsgivare på grund av den återanställningsskyldighet som föreskrivs i 6 kap. 6 § i arbetsavtalslagen. Rätten till omställningspenning föreligger också för personer vars arbetsavtalsförhållande upphör men som strax därefter anställs av en annan arbetsgivare. Det krävs inte att man blir arbetslös för att omställningspenning ska betalas.
Vidare gäller inte rätten till omställningspenning personer vars anställningsförhållande efter uppsägning av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker upphör på grunder som har samband med arbetstagarens person. Med detta avses till exempel situationer där arbetsavtalsförhållandet hävs under uppsägningstiden på någon av de grunder som anges i 8 kap. 1 § i arbetsavtalslagen.
4 §.Verkställighet av omställningsskyddet. I paragrafen föreslås bestämmelser om verkställigheten av omställningsskyddet. Enligt föreslagna 1 mom. ska en medlem i en arbetslöshetskassa ansöka om omställningsskydd hos den arbetslöshetskassa som han eller hon är medlem i. Enligt förslaget behöver inte medlemmar i arbetslöshetskassor uppfylla arbetsvillkoret för löntagare i 5 kap. 3 § eller medlemsvillkoret i 5 kap. 2 § 1 mom. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa för att få omställningspenning av arbetslöshetskassan. Personer som inte hör till en arbetslöshetskassa ansöker om omställningspenning hos Folkpensionsanstalten.
Enligt förslaget ska arbetslöshetskassor betala omställningspenning till alla uppsagda som på uppsägningsdagen varit medlemmar i kassan. Som uppsägningsdag betraktas den dag då uppsägningen meddelas i enlighet med 9 kap. 4 § i arbetsavtalslagen. Enligt 3 § 8 mom. i lagen om arbetslöshetskassor (603/1984) börjar medlemskapet i en kassa den dag från och med vilken medlemsavgiften har betalats, dock tidigast den dag då skriftlig ansökan om medlemskap i kassan har gjorts. Baserat på förslaget är det i vissa situationer möjligt att arbetslöshetskassan betalar omställningspenningen men Folkpensionsanstalten betalar personens arbetslöshetsförmån, på grund av att medlems- eller arbetsvillkoret inte uppfylls.
Enligt föreslagna 2 mom. beviljas omställningspenning inte utan vägande skäl, om ansökan om omställningspenning har lämnats in över tre månader efter det att arbetsavtalsförhållandet upphörde. Vägande skäl kan vara till exempel en allvarlig sjukdom eller någon annan omständighet som i väsentlig grad hindrar den sökande från att ansöka om omställningspenning inom utsatt tid. Som vägande skäl betraktas inte okunskap om tidsfristen för ansökan om omställningspenning. Enligt förslaget kan omställningspenning sökas och betalas under uppsägningstiden, innan arbetsavtalsförhållandet upphör.
I 3 mom. uppräknas bestämmelser som enligt förslaget också ska tillämpas på omställningspenning. Bestämmelserna gäller verkställighet av arbetslöshetsförmåner, sökande av ändring och erhållande och utlämnande av uppgifter. Förslaget är att de processer som redan finns för verkställighet av arbetslöshetsförmåner ska tillämpas i så stor utsträckning som möjligt när omställningspenning verkställs.
Omställningspenning kan betalas under uppsägningstiden, dvs. innan man känner till om rätten till omställningspenning begränsas av bestämmelserna i 3 §. I 4 § 3 mom. 5 punkten föreslås en bestämmelse om att 11 kap. 10 §, som innehåller bestämmelser om återkrav av arbetslöshetsförmån, ska tillämpas på omställningspenning. Enligt nämnda 10 § 1 mom. ska överbetald förmån som betalats utan grund eller till ett för stort belopp återkrävas. I den situation som beskrivs ovan kan betalad omställningspenning alltså återkrävas.
5 §.Utbetalning av omställningspenning. Den föreslagna paragrafen innehåller bestämmelser om utbetalning av omställningspenning. Efter att ansökan tagits emot och handlagts betalas omställningspenning in på det konto inom Europeiska unionen som den sökande har angivit. En annan betalningsprocedur än denna förutsätter Folkpensionsanstaltens eller arbetslöshetskassans godkännande. I undantagsfall, t.ex. om den sökande inte har något bankkonto, kan omställningspenning betalas ut på annat sätt.
6 §.Bemyndigande att utfärda förordning. I paragrafen föreslås bestämmelser om vad som vid behov kan regleras närmare genom förordning. De frågor som vid behov kan regleras närmare genom förordning av statsrådet räknas upp i 1 mom. Dessa frågor är beräkning av omställningspenningens belopp, ansökan om omställningspenning, uppgifter som ska lämnas i samband med ansökan samt utbetalning av omställningspenning.
Enligt föreslagna 2 mom. får närmare bestämmelser om givande av sådana utlåtanden som avses i 9 kap. 1 § 2 mom. och om innehållet i utlåtandena utfärdas genom förordning av arbets- och näringsministeriet.
Ikraftträdande. I bestämmelsen föreslås ett ikraftträdandedatum och en övergångsperiod.
7.2
Lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice
1 kap. Allmänna bestämmelser
3 §.Definitioner. Gällande 1 kap. 3 § 1 mom. 3 a-punkten innehåller bestämmelser om vad som i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice avses med en person som hotas av arbetslöshet. Enligt den gällande definitionen avses med person som hotas av arbetslöshet en person som inte är arbetslös och som löper risk att bli arbetslös inom två veckor. Det föreslås att punkten ändras så att två underpunkter fogas till den. Enligt föreslagna 1 mom. 3 a-punkten underpunkt a, som motsvarar gällande 3 a-punkten, avses med person som hotas av arbetslöshet en person som inte är arbetslös och som löper risk att bli arbetslös inom två veckor. Enligt föreslagna 1 mom. 3 a-punkten underpunkt b avses med person som hotas av arbetslöshet även en sådan person som avses i 5 a kap. 2 § 1 mom. I det momentet anges vem som har rätt till utbildning inom omställningsskyddet. Rätt till sådan utbildning har enligt momentet en person som fyllt 55 år, varit anställd hos samma arbetsgivare i minst fem år utan avbrott, eller med avbrott som tillsammans har varat i högst 30 dagar, och sagts upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker. Dessutom krävs att den uppsagda personen inom 60 dagar från uppsägningsdagen har registrerat sig som arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån. Detta innebär att arbets- och näringsbyrån för personer som registrerat sig som arbetssökande och som är berättigade till utbildning inom omställningsskyddet ska ordna en motsvarande serviceprocess som den som enligt gällande lag ska ordnas för andra som hotas av arbetslöshet.
Enligt förslaget börjar serviceprocessen för den uppsagda personen under uppsägningstiden, när personen har registrerat sig som arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån. Arbets- och näringsbyrån inleder serviceprocessen genom att ordna en inledande intervju med den uppsagda inom fem vardagar från registreringen. Under de följande tre månaderna ordnas fem kompletterande samtal om jobbsökning, och när tre månader har förflutit från den inledande intervjun ordnas ett samtal om jobbsökning. Fler kompletterande samtal om jobbsökning ordnas i behövlig omfattning utifrån den uppsagda personens servicebehov.
En person som är berättigad till utbildning inom omställningsskyddet har inte skyldighet att söka arbete under uppsägningstiden. Skyldigheten börjar först när anställningsförhållandet har upphört, om personen då är arbetslös. Under uppsägningstiden uppstår det inte heller några påföljder för en person som sagts upp från heltidsarbete och som är berättigad till utbildning inom omställningsskyddet, om personen till exempel låter bli att delta i ett kompletterande samtal om jobbsökning. Bestämmelser om detta finns i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Däremot ska en person som sagts upp från deltidsarbete ha skyldighet att söka arbete och delta i service från och med uppsägningstiden, som villkor för att få jämkad arbetslöshetsförmån.
Enligt förslaget är arbetserbjudanden förpliktande som villkor för att få arbetslöshetsförmån i sex månader räknat från den dag då arbetsavtalsförhållandet upphörde.
5 a kap Utbildning inom omställningsskyddet
Det föreslagna kapitlet är nytt. I 1 § föreslås bestämmelser om målen för utbildning inom omställningsskyddet. Bestämmelser om de allmänna villkor som bör uppfyllas för att sådan utbildning ska ordnas föreslås i 2 §. I 3 § föreslås bestämmelser om villkor som gäller utbildningen, i 4 § bestämmelser om ordnande av utbildningen och i 5 § bestämmelser om när rätten till utbildning upphör. Det ska vara frivilligt för uppsagda att delta i utbildning inom omställningsskyddet. Utbildning inom omställningsskyddet är en ny offentlig arbetskrafts- och företagsservice. De som har rätt till sådan utbildning har dessutom samma tillgång som andra enskilda kunder till annan offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Primärt ska den utbildning som skaffas motsvara de mål och önskemål som den uppsagda personen har framfört och som är av väsentlig betydelse för personens yrkeskompetens och möjligheter att hitta nytt arbete. Utbildningen ska dock uppfylla de krav som anges i föreslagna 3 §. I gällande arbetsavtalslagens 7 kap. 13 § finns bestämmelser om träning eller utbildning som arbetsgivaren ordnar och som främjar sysselsättningen av en uppsagd arbetstagare. Förslaget om utbildning inom omställningsskyddet avser en separat, ny service som endast ska erbjudas personer som fyllt 55 år och uppfyller de villkor som anges i föreslagna 5 a kap. 2 §. En uppsagd person som uppfyller både villkoren i arbetsavtalslagen och villkoren i det föreslagna kapitlet har rätt både till utbildning eller träning som arbetsgivaren ordnar och till utbildning inom omställningsskyddet.
1 §.Målet med utbildningen. I paragrafen föreslås en bestämmelse om målet med utbildning inom omställningsskyddet. Genom sådan utbildning ges personer som har fyllt 55 år och som har blivit uppsagda från sitt arbete av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker stöd för att de snabbt ska få nytt arbete. Utbildningen ska ge sådana uppsagda personer bättre yrkeskompetens eller bättre företagarfärdigheter. Målet är att underlätta övergången till ny sysselsättning för en uppsagd person så att han eller hon beroende på möjligheterna kan övergå från ett arbete till ett annat eller från arbete till företagarverksamhet, eller så att tiden som arbetslös blir så kort som möjligt. Målet är dessutom att öka tillgången på yrkeskompetent arbetskraft och främja ny företagsverksamhet.
2 §.Allmänna villkor för utbildningen. I paragrafen föreslås bestämmelser om de allmänna villkoren för att utbildning inom omställningsskyddet ska ordnas. Rätten till sådan utbildning föreslås gälla alla löntagare som uppfyller villkoren, oberoende av arbetsgivarens storlek. Rätten gäller personer uppsagda från ett arbetsavtalsförhållande, tjänsteinnehavare uppsagda av kommuner och välfärdsområden och uppsagda statstjänstemän. Även arbetstagare uppsagda från deltidsarbete och som uppfyller villkoren föreslås ha rätt till utbildning inom omställningsskyddet. Rätten till utbildning förenas inte med krav på omedelbar arbetslöshet efter uppsägning av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker, men det föreslås en tidsfrist inom vilken utbildningen ska genomföras.
Enligt 1 mom. 1 punkten gäller skyldigheten att ordna utbildning inom omställningsskyddet endast sådana situationer där arbetsgivaren har sagt upp en person av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker. Berättigade till utbildning är arbetstagare som sagts upp på en uppsägningsgrund angiven i 7 kap. 3 § i arbetsavtalslagen eller i 8 kap. 3 § i lagen om sjöarbetsavtal. Rätten omfattar även visstidsanställda i ett arbetsavtalsförhållande som kan sägas upp av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker. Arbetsgivaren får säga upp ett arbetsavtal på förenämnda grund om det till buds stående arbetet av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker eller av orsaker i samband med omorganisering av arbetsgivarens verksamhet har minskat väsentligt och varaktigt. Arbetsavtalet får dock inte sägas upp om arbetstagaren kan placeras i eller omskolas för andra uppgifter på det sätt som anges i 4 §. Rätt till utbildning inom omställningsskyddet har också tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden, vilka omfattas av bestämmelserna om uppsägning av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker i 37 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden (304/2003), och statstjänstemän, vilka omfattas av det som i 27 § i statstjänstemannalagen (750/1994) föreskrivs om avslutande av tjänsteförhållande i motsvarande situationer. Med arbetstagare avses nedan både personer som arbetar i ett arbetsavtalsförhållande och personer som gör det i ett tjänsteförhållande.
Enligt de föreslagna bestämmelserna har en uppsagd person vars arbetsavtal för viss tid upphör att gälla på grund av att giltighetstiden gått ut inte rätt till utbildning inom omställningsskyddet. I situationer där ett anställningsförhållande har upphört genom avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren (s.k. fallskärmsavtal), arbetstagaren själv har sagt upp sig eller anställningsförhållandet har upphört på grund av att arbetsgivaren gått i konkurs, inlett företagssanering eller avlidit eller parterna har ingått någon annan form av avgångsavtal, har arbetstagaren inte rätt till utbildning inom omställningsskyddet.
Arbets- och näringsbyrån kontrollerar orsaken till att arbetsavtalet upphört för att fastställa om villkoret uppfylls. Om en person har sagts upp av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker men senare bestrider uppsägningen behöver den uppsagda inte ersätta utbildning inom omställningsskyddet om sådan har ordnats utan grund, utan arbetskraftsmyndigheten bär den förlusten. Om en arbetsgivare säger upp en arbetstagare på grunder som har samband med arbetstagarens person men den uppsagda bestrider uppsägningen och anser att den de facto berodde på produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker, kan den uppsagda utöver andra eventuella grunder kräva skadestånd av arbetsgivaren för den förverkade rätten till omställningsskydd.
Om den uppsagda personen meddelar eller det på annat sätt kommer till arbets- och näringsbyråns, NTM-centralens eller utvecklings- och förvaltningscentrets kännedom att orsaken till att ett anställningsförhållande sagts upp har ändrats efter det att beslut om rätt till omställningsskydd har meddelats men innan utbildning inom omställningsskyddet har inletts, dvs. att anställningsförhållandet inte har upphört av produktionsorsaker eller ekonomiska orsaker, ska ordnandet av utbildning avbrytas.
Enligt föreslagna 1 mom. 2 punkten måste arbetstagaren ha fyllt 55 år senast den dag han eller hon har blivit uppsagd för att vara berättigad till utbildning inom omställningsskyddet. Som uppsägningsdag betraktas enligt förslaget den dag då uppsägningen har verkställts på det sätt som föreskrivs i enlighet med 9 kap. 4 § i arbetsavtalslagen.
I föreslagna 1 mom. 3 punkten anges den minimilängd på anställningsförhållandet som förutsätts för att utbildning ska ordnas. Förslaget är att utbildning ska ordnas om den uppsagda personen när anställningsförhållandet upphör har varit anställd hos den arbetsgivare som sagt upp personen i minst fem år utan avbrott, eller med avbrott som tillsammans har varat i högst 30 dagar. Kravet på fem års anställning motsvarar den tid i anställning som förutsätts för rätten till tilläggsdagar samt för rätten till sysselsättningsfrämjande träning eller utbildning enligt den gällande arbetsavtalslagen. Uppgiften om anställningens längd utgår från vad den uppsagda personen själv uppger. Arbets- och näringsbyrån ber alltså inte den arbetssökande om någon skriftlig redogörelse.
Detta villkor i fråga om tid som anställd ska uppfyllas senast på uppsägningsdagen. Tiden som anställd hos samma arbetsgivare får bestå av flera sammanhängande visstidsanställningar efter varandra, men den senaste anställningen ska gälla tills vidare eller, om det är fråga om en visstidsanställning, innehålla en möjlighet till uppsägning av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker.
Att tillåta korta avbrott i arbetet på högst 30 dagar totalt är motiverat eftersom det mellan två på varandra följande arbetsavtal kan förekomma avbrott som varar till exempel ett veckoslut eller en eller flera högtidsdagar, fast arbetet i praktiken har pågått utan avbrott. För att underlätta och förenkla tolkningen och tillämpningen av bestämmelsen föreslås det dock en exakt övre gräns för avbrotten.
Under den tid anställningsförhållandet har varat kan arbetstagaren ha övergått från en arbetsgivare till en annan genom överlåtelse av rörelse så som avses i 1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen, 25 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden eller 5 e § i statstjänstemannalagen. När den anställningstid som avses i den föreslagna bestämmelsen beräknas i situationer av överlåtelse av rörelse beaktas den sammanhängande anställningstiden hos överlåtaren på samma sätt som anställningstiden hos förvärvaren av rörelsen. Begreppet samma arbetsgivare ska bedömas enligt det formella begreppet arbetsgivare. I praktiken är det arbetsgivarens företags- och organisationsnummer, dvs. FO-nummer, som beaktas i begreppet samma arbetsgivare. Inom kommunsektorn är det kommunen som är arbetsgivare även i det fall att arbetstagaren har arbetat inom olika sektorer. Arbete hos olika bolag inom samma koncern ska däremot inte beaktas då man bedömer om kravet på sammanhängande anställningstid uppfylls, eftersom det i sådana fall inte är fråga om anställning hos samma arbetsgivare.
Föreslagna 1 mom. 4 punkten innehåller ett krav på registrering som arbetssökande som förutsättning för att utbildning inom omställningsskyddet ska ordnas. Kravet är att den uppsagda personen ska registrera sig som arbetssökande vid arbets- och näringsbyrån inom 60 dagar från uppsägningsdagen. En tidsfrist på 60 dagar är motiverad för att arbets- och näringsbyrån så fort som möjligt ska kunna inleda serviceprocessen och upphandlingen av utbildningen, eftersom syftet med utbildningen är att hjälpa den uppsagda personen att snabbt hitta nytt arbete. När den uppsagda personen har registrerat sig som arbetssökande kan en kartläggning av personens kompetens och arbetsförmåga vid behov göras direkt i början av serviceprocessen. En person som inte anmäler sig inom tidsfristen på 60 dagar förlorar sin rätt till utbildning inom omställningsskyddet, såvida inte förseningen beror på ett sådant vägande skäl som avses i 2 mom.
I 2 mom. föreslås ett undantag från kravet på registrering i 1 mom. 4 punkten. En uppsagd person som inte har registrerat sig som arbetssökande inom 60 dagar från uppsägningsdagen går inte miste om rätten till utbildning om arbets- och näringsbyrån bedömer att det föreligger vägande skäl till att registreringen inte har gjorts. Som vägande skäl betraktas till exempel situationer där den uppsagda personens hälsotillstånd är så dåligt att han eller hon inte har kunnat registrera sig inom den utsatta tiden. Här avses i praktiken situationer där personen t.ex. ligger på sjukhus och är fysiskt eller psykiskt oförmögen att registrera sig. Däremot kan oaktsamhet eller glömmande av kravet på registrering inte betraktas som vägande skäl enligt detta moment. Som vägande skäl betraktas även situationer där arbetsgivaren inte har fullgjort sin skyldighet enligt 9 kap. 3 b § i arbetsavtalslagen att informera den uppsagda personen om att denna har rätt till utbildning inom omställningsskyddet. När arbets- och näringsbyrån bedömer detta skäl litar byrån på det som den arbetssökande själv uppger, såvida inte byrån får andra tillförlitliga upplysningar som visar att arbetsgivaren har fullgjort sin informationsskyldighet.
Arbets- och näringsbyrån ska meddela beslut om rätten till utbildning inom omställningsskyddet när en uppsagd person meddelar vilja att delta i sådan utbildning. Om beslutet är bifallande, dvs. byrån bedömer att villkoren för omställningsskydd uppfylls, ska beslutet också innehålla uppgift om maximivärdet för den utbildning som personen får och datum då utbildningen senast ska inledas. Om en uppsagd person anser att ett beslut om utbildning inom omställningsskyddet är felaktigt kan personen begära omprövning av beslutet enligt 14 kap 1 § 1 mom. Enligt det momentet får omprövning begäras av beslut av arbets- och näringsbyrån, närings-, trafik- och miljöcentralen och utvecklings- och förvaltningscentret. En uppsagd kan till exempel begära omprövning av beräkningen av sin tid som anställd eller av det maximivärde som meddelats för utbildningen.
Föreslagna 3 mom. innehåller ett krav avseende jobbsökningens giltighet. Den uppsagda personen ska hålla jobbsökningen i kraft från det att han eller hon registrerat sig som arbetssökande tills anställningsförhållandet upphör eller, om utbildningen avslutas under uppsägningstiden, tills utbildningen har avslutats. Den uppsagda personen är alltså inte skyldig att vara arbetssökande efter att ha avslutat utbildningen inom omställningsskyddet, om utbildningen har genomförts under uppsägningstiden och slutat innan anställningsförhållandet upphör. När en uppsagd person registrerar sig som arbetssökande ska arbets- och näringsbyrån på eget initiativ anteckna dagen då anställningsförhållandet upphör som sista giltighetsdag för jobbsökningen.
Den som uppfyller villkoren för utbildning inom omställningsskyddet har enligt förslaget en subjektiv rätt till sådan utbildning. Rätten kan dock upphöra på de grunder som anges i 5 §. En person som uppfyller villkoren för omställningsskydd är aldrig skyldig att delta i utbildning inom omställningsskyddet och valet att inte delta i sådan utbildning har inga följder för personen. Offentlig arbetskrafts- och företagsservice ska tillhandahållas utifrån kundens behov. Även om en person uppfyller villkoren kan det hända att utbildning inom omställningsskyddet inte är det primära. Det att en person deltar i sådan utbildning utesluter således inte att personen kan få annan offentlig arbetskraftsservice för arbetssökande. Om en arbetssökande deltar i utbildning inom omställningsskyddet och utbildningen inte på eftersträvat sätt hjälper personen att få arbete kan personen också använda arbets- och näringsbyråns övriga utbildningsalternativ och tjänster.
3 §.Villkor som gäller utbildningen. I paragrafen föreslås krav för utbildning inom omställningsskyddet. Enligt 1 mom. ska utbildning inom omställningsskyddet öka yrkesfärdigheterna eller stödja företagsverksamhet och bidra till att den uppsagda personen snabbt får nytt arbete. Primärt ska den utbildning som skaffas motsvara de mål och önskemål som den uppsagda personen har framfört och som är av väsentlig betydelse för personens yrkeskompetens och möjligheter att hitta nytt arbete. Utbildningen ska dock uppfylla de krav som anges ovan. Det regionala arbetsmarknadsläget ska beaktas när utbildning ordnas för att säkra att den utbildning som väljs verkligen bidrar till att den uppsagda personen snabbt får nytt arbete. Arbets- och näringsbyrån ska bedöma om det framförda utbildningsförslaget med hänsyn till karaktär och innehåll är sådant att det ger personen bättre yrkesfärdigheter eller förutsättningar att arbeta som företagare och bidrar till att personen snabbt får nytt arbete. Det är alltid arbets- och näringsbyrån som bedömer om utbildningen ökar yrkesfärdigheterna eller stöder företagsverksamhet. Detta gäller även i det fall att den uppsagda personen och arbets- och näringsbyrån är av olika uppfattning om saken.
Om den uppsagda personen inte har en klar bild av sitt utbildningsbehov, kan arbets- och näringsbyrån snarast möjligt efter den inledande intervjun erbjuda en kartläggning av kompetens och arbetsförmåga samt andra arbets- och näringstjänster som stöd till valet av utbildning. Arbets- och näringsbyrån ger den uppsagda personen stöd i valet av utbildning inom omställningsskyddet och tar tillsammans med personen fram en ändamålsenlig kombination av tjänster. Det är arbets- och näringsbyrån som föreslår möjliga utbildningar för den arbetssökande. Handledningen utgår från resultaten av kartläggningen av den uppsagda personens kompetens och arbetsförmåga och från läget på den regionala arbetsmarknaden. Om arbetskraft av en viss typ behövs i regionen, ska arbets- och näringsbyrån presentera lämpliga utbildningsmöjligheter inom branschen i fråga. För att utbildning inom omställningsskyddet ska ge resultat är det viktigt att arbetskraftsmyndigheter, undervisningsmyndigheter och utbildningsanordnare samarbetar när utbildningen planeras och anordnas.
Utbildningen kan vara sådan yrkesinriktad påbyggnadsutbildning eller yrkesinriktad fortbildning som ordnas på andra stadiet eller inom den högre utbildningen och som inte leder till en examen eller examensdel. Utbildningen kan också vara annan kortvarig fortbildning eller utbildning som förbereder t.ex. för en yrkesutbildning eller ett yrkesområde om utbildningen motsvarar personens behov, är lämplig med hänsyn till personens färdigheter och bedöms bidra till att personen får nytt arbete. Det kan till exempel vara fråga om utbildning som utvecklar färdigheter som behövs i dagens arbetsliv, såsom digitala färdigheter eller projektkompetens. Utbildningen kan vara inriktad på företagande eller bestå av handledning för personer med intresse och beredskap att starta ett eget företag. Den kan också vara en utbildning som utvecklar sådan företagsverksamhet som den uppsagda personen redan har. Utbildningen får inte ha ett klart samband med hobbyverksamhet eller annan fritidsverksamhet. Den får till exempel inte bestå av grundläggande undervisning inom ett konstområde eller av en motionskurs.
Utbildningstjänsterna kan skaffas från läroanstalter, högskolor och privata tjänsteproducenter inom området kompetensutveckling. Utbildning inom omställningsskyddet är inte geografiskt bunden t.ex. till den uppsagda personens eller den uppsägande arbetsgivarens hemkommun utan kan genomföras var som helst, utifrån den uppsagda personens önskemål och de möjligheter som står till buds.
I 1 mom. finns dessutom en bestämmelse om att sysselsättningsplanen ska innehålla en överenskommelse om utbildningen. Innan utbildningen inleds ska parterna i sysselsättningsplanen avtala om utbildningen i tillräcklig detalj för att upphandlingen av utbildningen ska kunna genomföras. Utbildning inom omställningsskyddet kan bestå av flera utbildningsperioder och dessa kan tillhandahållas av olika utbildarorganisationer eller tjänsteleverantörer. Om studierna består av flera olika perioder ska dessa bilda en ändamålsenlig helhet, dvs. de ska stödja varandra och tillsammans uppfylla de mål som ställs upp i lagen. Om utbildningen består av flera utbildningsperioder ska hela studiehelheten avtalas på en gång innan den första perioden påbörjas. Skälen till detta är dels bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen, dels att arbets- och näringsbyrån ska kunna bedöma hur studiehelheten utvecklar yrkesfärdigheterna eller företagarfärdigheterna. Det är alltså inte möjligt att avtala t.ex. att en ny studieperiod ska läggas till studiehelheten efter att den första utbildningsperioden har avslutats eller medan den pågår. Det är inte heller ändamålsenligt att inrätta ett utbildningskonto för en utbildningsrätt inom omställningsskyddet om kontot ska stödja olika slags utbildningar som inte hänger ihop med varandra. Valet av utbildning överenskoms i sysselsättningsplanen, som både arbets- och näringsbyrån och den uppsagda ska underteckna. Om den uppsagda personen inte kan ta ställning till de frågor som gäller utbildning inom omställningsskyddet när serviceprocessen börjar, ska den sysselsättningsplan som tas fram vid den inledande intervjun ses över vid samtalen om jobbsökning och de kompletterande samtalen om jobbsökning. En uppsagd person kan inte alltid göra ett slutgiltigt val av utbildning genast, utan kan behöva tid att tänka över alternativen. Orsaken kan vara branschbyte, personens livssituation eller ovisshet om huruvida sådan utbildning som den uppsagda önskar kommer att vara tillgänglig. De delar av sysselsättningsplanen som gäller utbildning inom omställningsskyddet kan uppdateras eller ses över senare. Det kan t.ex. hända att en uppsagd person hellre deltar i arbetskraftsutbildning och inte upplever det nödvändigt att dessutom delta i utbildning inom omställningsskyddet. I det fallet kan man anteckna i sysselsättningsplanen att personen endast deltar i arbetskraftsutbildning. Om en arbetssökande av skäl som är oberoende av honom eller henne inte får delta i den arbetskraftsutbildning som han eller hon har valt, eller senare trots allt vill delta i utbildning inom omställningsskyddet och det fortfarande är möjligt att ordna sådan utbildning, ska sysselsättningsplanen uppdateras med överenskommelsen om att utbildning inom omställningsskyddet ordnas.
En uppsagd person kan inte avstå från sin rätt till utbildning inom omställningsskyddet, utan rätten kvarstår så länge som villkoren för anordnande av utbildning uppfylls. Enligt föreslagna 4 § ska arbets- och näringsmyndigheten ordna utbildningen så att den uppsagda personen kan inleda den senast tre månader efter uppsägningstidens slut. Av grundad anledning får utbildningen också ordnas senare, dock så att den uppsagda personen kan inleda utbildningen eller den sista utbildningsperioden senast 12 månader efter det att anställningen upphörde. I praktiken avgörs den bakre tidsgränsen för översynen av sysselsättningsplanen av huruvida arbets- och näringsmyndigheten kan genomföra upphandlingen av utbildningen inom en sådan tid att den uppsagda personen hinner inleda utbildningen inom den tid som anges i 4 §, dvs. inom tre månader eller, om det finns grundad anledning att skjuta upp utbildningen, inom 12 månader från det att anställningsförhållandet upphörde. Om det inte finns tid att genomföra upphandlingen går det inte att ändra på det som överenskommits om utbildning inom omställningsskyddet.
Föreslagna 2 mom. i paragrafen anger den maximala tid som utbildning inom omställningsskyddet får vara. Enligt den föreslagna bestämmelsen får utbildningen vara i högst sex månader. Den utbildning som föreslås kan bestå av en eller flera utbildningar eller handledningar upplagda i en eller flera perioder, vilka sammanlagt pågår i högst sex månader eller kan avläggas inom sex månader. Det är t.ex. möjligt med en utbildning som består av två fyra månader långa utbildningar eller perioder, om dessa åtminstone delvis kan avläggas parallellt så att utbildningen inom omställningsskyddet pågår i sex månader. Utbildningen kan också bestå av flera utbildningar eller perioder som sammanlagt varar högst sex månader, förutsatt att den uppsagda personen kan inleda den sista delen av studiehelheten antingen inom tre månader eller, om det finns grundad anledning att skjuta upp utbildningen, inom 12 månader från det att anställningsförhållandet upphörde. Utbildningen för en person som sagts upp vid årsskiftet kan alltså t.ex. bestå av en tremånaderskurs som börjar i januari, en tvåveckorskurs som börjar i maj och en tvåmånaderskurs som börjar i juli, om det finns grundad anledning att skjuta upp utbildningen. Arbets- och näringsbyrån ska tydligt informera den uppsagda om att den föreskrivna maximitiden inte får överskridas när det gäller utbildning inom omställningsskyddet, oberoende av om den består av en eller flera studiehelheter.
Föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om värdet av utbildning inom omställningsskyddet. Värdet av utbildningen får motsvara högst två månaders lön för den uppsagda personen. Värdet får underskrida ett belopp motsvarande två månaders lön om utbildningen motsvarar den uppsagda personens preferenser och behov. Värdet av den utbildning som skaffas ska inkludera alla läromedel och avgifter så att utbildningen är avgiftsfri för den uppsagda personen på samma sätt som arbetskraftsutbildning är avgiftsfri på basis av 105 § 3 mom. i lagen om yrkesutbildning (531/2017). Beloppet av två månaders lön ska bestämmas på samma beräkningsgrunder som de som används för beräkning av omställningspenningen, som det föreslås bestämmelser om i 9 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. I lönebeloppet beaktas lön som omfattas av en försäkring och annat vederlag som ska betraktas som förvärvsinkomst vilka den uppsägande arbetsgivaren har betalat som ersättning för arbete under de 12 kalendermånader som föregår uppsägningsdagen. Det lönebelopp som priset på utbildningen ska motsvara beräknas så att lönebeloppet för 12 kalendermånader divideras med sex. Resultatet är en genomsnittlig lön för två månader. Med lön som omfattas av försäkring avses sådana inkomster som det finns bestämmelser om i 19 § i lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner.
För det lönebelopp som avses i momentet beaktas endast löner betalda av den uppsägande arbetsgivaren. Andra löneinkomster som personen eventuellt har och som har betalats av en annan arbetsgivare beaktas inte i den lön som används för att bestämma värdet av utbildning inom omställningsskyddet. I lönebeloppet beaktas endast inkomster som omfattas av arbetslöshetsförsäkringspremie. I praktiken blir priset på utbildningen omställningspenningen multiplicerad med två. Priset för utbildningen är inklusive mervärdesskatt.
Den genomsnittliga lönen för två månader beräknas på basis av lön betald under hela kalendermånader. Om uppsägningen t.ex. sker i juni är den lön som betalats under maj månad den sista som ska beaktas då man beräknar lönen enligt vilken priset för utbildningen bestäms. Beräkningen ska utgå från betalda löner. Tiden när lönen har tjänats in saknar betydelse. Lönen bestäms baserat på de inkomster som betalats under de 12 kalendermånader som föregår uppsägningen, även om denna tidsperiod innefattar frånvaro utan lön.
Om den lön som ska användas som beräkningsgrund för utbildningens maximipris bestäms på ovan föreslaget sätt blir det dessutom möjligt att utnyttja det nationella inkomstdatasystemet i stor skala när lagen verkställs. Lönebeloppet kan då beräknas med hjälp av de obligatoriska uppgifter som avses i 6 § i lagen om inkomstdatasystemet och som alla arbetsgivare ska lämna. Enligt föreslagna 12 kap. 8 a § 2 mom. ska utvecklings- och förvaltningscentret utgående från uppgifterna i inkomstregistret bestämma maximivärdet för den utbildning som den arbetssökande ska få baserat på omställningsskyddet. Utvecklings- och förvaltningscentret bestämmer värdet på begäran av arbets- och näringsbyrån. För att det ska vara möjligt att skaffa utbildningen inom utsatt tid bör arbets- och näringsbyrån upplysas omgående om utbildningens maximivärde. Om det är NTM-centralen som skaffar utbildningen ska arbets- och näringsbyrån snarast möjligt informera centralen om vad utbildningen enligt sysselsättningsplanen ska innehålla. Arbets- och näringsbyrån och NTM-centralen ska i nära samarbete med varandra utreda vilka utbildningsmöjligheter som står till buds för den uppsagda.
Inkomstslagen att beakta i den lön som används som beräkningsgrund för utbildningens maximipris avviker delvis från det beräkningsystem för lön som ligger till grund för inkomstrelaterad dagpenning. Som sådan lön räknas alla stabiliserade arbetsinkomster som har tjänats in under veckor som räknas in i arbetsvillkoret. Som stabiliserad inkomst räknas t.ex. inte semesterpenning, semesterersättning eller resultatpremier som har tjänats in under en annan period än den period för vilken dagpenningen beräknas. Sådana inkomster beaktas däremot i den lön som används som beräkningsgrund för maximipriset för utbildningen.
När utbildning inom omställningsskyddet väljs och skaffas ska det eftersträvas att utbildningens pris ungefär motsvarar två månaders lön för den uppsagda personen, beräknad på det sätt som anges ovan. Värdet behöver inte vara exakt det samma som två månaders lön, eftersom det i praktiken skulle vara mycket svårt att skaffa utbildning till ett exakt och på förhand bestämt belopp. Utbildningen får inte i någon situation överstiga värdet av två månaders lön. Däremot får den utbildning som bäst bidrar till att den uppsagda personen ska få arbete eller som personen av andra orsaker själv har valt vara förmånligare än det belopp som motsvarar två månaders lön. Med hänsyn till syftet med utbildningen är det motiverat att tillåta en utbildning vars kostnad är lägre än den avsedda. Ett belopp motsvarande två månaders lön är den absoluta övre gränsen för priset på utbildningen. Om priset på den planerade utbildningen överstiger två månaders lön kan den inte skaffas på grundval av omställningsskyddet. Arrangemang där den uppsägande arbetsgivaren eller den uppsagda personen själv betalar den överstigande delen av priset är inte möjliga när det är fråga om utbildning inom omställningsskyddet.
4 §.Ordnande av utbildningen. Föreslagna 1 mom. innehåller bestämmelser om när utbildning inom omställningsskyddet ska genomföras. Arbets- och näringsmyndigheten ska ordna utbildningen så att den uppsagda personen kan inleda den inom tre månader från det att uppsägningstiden har löpt ut. Tidsfristen på tre månader föreslås för att säkerställa att utbildningen genomförs så snart som möjligt, antingen under uppsägningstiden eller kort efter att anställningen har upphört, eftersom syftet med utbildningen är att den uppsagda snabbt ska få nytt arbete. Utbildningen kan genomföras under uppsägningstiden om den uppsagda personen inte har någon arbetsplikt under denna tid eller är villig att utbilda sig vid sidan av arbetet.
Av grundad anledning kan utbildningen genomföras senare, antingen i sin helhet eller delvis. Utbildningen ska dock inledas inom 12 månader från den dag då anställningsförhållandet som gav upphov till rätten till utbildning upphör. Tack vare denna flexibilitet kan arbets- och näringsmyndigheten skjuta upp upphandlingen om myndigheten redan i planerings- eller upphandlingsskedet känner till ett skäl som hänför sig till den uppsagda eller någon annan omständighet och som innebär att utbildningen inte kan påbörjas inom tre månader från det att anställningsförhållandet upphörde.
Bestämmelser om när det föreligger grundad anledning att skjuta upp inledandet av utbildningen föreslås i 2 mom. Villkoren för denna flexibilitet i ordnandet av utbildningen beaktar dels de varierande situationer som uppsagda personer kan befinna sig i, dels tjänsteproducenternas möjligheter att tillhandahålla utbildning. Enligt föreslagna 1 punkten föreligger grundad anledning att ordna utbildningen efter tidsfristen på tre månader om den anordnande myndigheten av skäl som beror på upphandlingsförfarandet inte har kunnat ordna utbildningen inom utsatt tid.
I 2 punkten föreslås som grundad anledning att skjuta upp inledandet av utbildningen att utbildning som den uppsagda personen anser lämplig eller som den uppsagda personen har valt inte finns att tillgå inom utsatt tid. Den uppsagda personen bedömer själv om utbildningen är lämplig eller inte. Arbets- och näringsbyrån bedömer endast huruvida utbildningen öka yrkesfärdigheterna eller stöder företagsverksamhet och bidrar till att den uppsagda personen snabbt får nytt arbete. Flexibiliteten i fråga om tremånaderskravet är motiverad med tanke på att utbudet av utbildningstjänster varierar beroende på geografiskt område, utbildningsområde och utbildningsstadium samt över tid. Inom sällsynta utbildningsområden kan en lämplig utbildning vara tillgänglig t.ex. bara en gång om året. Distansutbildning medför inga geografiska begränsningar, men alla uppsagda kan inte nödvändigtvis tillgodogöra sig distansundervisning och kan inte heller förpliktas till det.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 3 punkten kan en uppsagd person ta emot arbete för viss tid utan att förlora sin rätt till utbildning inom omställningsskyddet. Rätten till utbildning inom omställningsskyddet går inte förlorad även om det nya anställningsförhållandet för viss tid är hos den arbetsgivare som avses i 2 § 1 mom. 1 punkten. Rätten till omställningsskydd kvarstår efter tidsfristen på tre månader också i det fallet att den uppsagda ingår ett tills vidare gällande arbetsavtal med en ny arbetsgivare men arbetsavtalet upphör inom prövotiden.
Enligt 4 punkten kan anordnandet av utbildning skjutas upp om arbets- och näringsmyndigheten har blivit upplyst om att den uppsagda personen på grund av sitt hälsotillstånd eller sin arbets- och funktionsförmåga inte kan inleda utbildningen inom utsatt tid. Enligt 5 punkten har den uppsagda dessutom grundad anledning att inte påbörja utbildningen eller att avbryta den om det finns något annat skäl till detta som gäller ett behov att samordna utbildningen med kompetensutveckling som personen deltar i eller med ett vårdansvar som personen har. Syftet med bestämmelsen är att trygga rätten till utbildning inom omställningsskyddet också i situationer där den uppsagda får utbildning baserat på denna rätt och även får andra sysselsättningsfrämjande tjänster eller till exempel bedriver studier som infaller samtidigt med utbildningen. Syftet med bestämmelsen är dessutom att trygga denna rätt i situationer där den uppsagda före eller under utbildningen blir ansvarig att vårda till exempel sitt sjuka barn eller sin förälder och därför inte kan inleda eller fortsätta utbildningen. Möjliga vårdansvar som hindrar från att inleda utbildning eller kräver att den avbryts är närståendevård och vårdansvar baserade på bestämmelserna om familjeledighet i arbetsavtalslagen. Med närståendevård avses i detta sammanhang den faktiska skyldigheten för den uppsagda att vårda en anhörig som har nått en hög ålder, är sjuk eller har en funktionsnedsättning i en situation som inte kunde förutses i det skede då utbildningen inom omställningsskyddet skaffades och överenskommelsen om inledande av utbildning ingicks. Det föreslås inget krav på att den uppsagda personen ska ha ingått avtal om närståendevård enligt lagen om stöd för närståendevård, utan den närståendevård som avses i paragrafen kan också vara informell. Ett ansvar baserat på familjeledighet kan vara t.ex. faderskapsledighet.
5 §.När rätten till utbildning upphör. I paragrafen föreslås bestämmelser om situationer i vilka rätten till utbildning inom omställningsskyddet upphör för en sådan uppsagd person som uppfyller villkoren i detta kapitel. I föreslagna 1 mom. anges situationer där det inte föreligger någon skyldighet för arbets- och näringsmyndigheten att ordna utbildning inom omställningsskyddet eller där myndigheten kan avbryta anskaffandet av utbildningen. I en situation där utbildning anskaffas för en grupp arbetssökande innebär ett avbrytande att myndigheten avbryter anskaffandet av utbildning men endast för personen i fråga, inte för hela gruppen. Enligt föreslagna 1 punkten i momentet ska utbildning inte ordnas eller anskaffandet av utbildning avbrytas, om den uppsagda personen på eget initiativ avslutar jobbsökningen under uppsägningstiden innan utbildningen börjar. Även så kan arbets- och näringsmyndigheten företa ordnandet av utbildning eller fortsätta anskaffningsprocessen, om den uppsagda registrerar sig som arbetssökande på nytt under uppsägningstiden. En annan situation i vilken arbets- och näringsmyndigheten inte ska skaffa utbildning eller ska avbryta anskaffandet av utbildning är om arbetsgivaren tar tillbaka uppsägningen av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker och arbetstagaren fortsätter att arbeta hos samma arbetsgivare. I sådana situationer upphör arbetstagarens rätt till utbildning inom omställningsskyddet därför att anställningsförhållandet inte har upphört, vilket betyder att arbetstagaren inte uppfyller de villkor för ordnande av utbildning som anges i detta kapitel.
Enligt föreslagna 2 punkten avbryts ordnandet eller anskaffandet av utbildning inom omställningsskyddet också i situationer där den uppsagda personens eget agerande leder till att arbetsgivaren under uppsägningstiden avslutar anställningsförhållandet på grunder som har samband med arbetstagarens person. I sådana situationer har arbetstagarens anställningsförhållande de facto inte upphört av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker och därmed uppfylls inte heller villkoren för utbildning inom omställningsskyddet. Situationer som kan komma i fråga är t.ex. om arbetsgivaren under uppsägningstiden har hävt arbetsavtalet med 8 kap. 1 § i arbetsavtalslagen som grund, därför att arbetstagaren på ett väsentligt sätt har brutit mot eller försummat sina skyldigheter, eller om arbetsavtalet anses hävt på basis av 8 § 3 § i den lagen därför att arbetstagaren har varit frånvarande från arbetet i minst sju dagar utan att under denna tid ha anmält giltigt skäl till sin frånvaro till arbetsgivaren. Personens rätt till utbildning inom omställningsskyddet upphör också om arbetstagaren och arbetsgivaren under uppsägningstiden kommer överens om att avsluta anställningsförhållandet (ett s.k. fallskärmsavtal). I sådana situationer har anställningsförhållandet de facto inte upphört av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker och därmed uppfylls inte heller villkoren för skyldigheten att ordna utbildning inom omställningsskyddet. Om arbetstagaren har ingått avtal om avslutande av anställningsförhållande ska han eller hon upplysa arbets- och näringsbyrån om avtalet.
Föreslagna 2 mom. innehåller bestämmelser om när rätten till utbildning inom omställningsskyddet upphör i situationer där arbets- och näringsmyndigheten redan har skaffat utbildningen men den uppsagda personen låter bli att inleda utbildningen eller avbryter den. Det blir inga påföljder för den uppsagda om han eller hon låter bli att inleda utbildningen eller avbryter den, men efter det ordnas ingen ny utbildning. Rätten till utbildning upphör inte om den uppsagda personen har grundad anledning att inte inleda utbildningen eller att avbryta den, men utbildningen ska inledas eller fortsätta inom 12 månader från det att anställningsförhållandet upphörde. Om utbildningen skjuts upp får det inte medföra merkostnader för arbets- och näringsbyrån eller NTM-centralen. Med merkostnader avses priset på utbildningen. Kostnaderna av det administrativa extra arbete som uppstår för arbets- och näringsmyndigheten betraktas inte som merkostnader.
Föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om situationer där den uppsagda personen har grundad anledning att låta bli att inleda eller att avbryta en utbildning inom omställningsskyddet, utan att personen förlorar sin rätt till utbildningen. Som grundade anledningar föreslås skäl som hänför sig antingen till den uppsagda personen eller till tjänsteproducenten. Enligt föreslagna 1 mom. är en grundad anledning nytt arbete, om utbildningen inte kan ordnas vid sidan av arbetet. Syftet med bestämmelsen är att uppmuntra uppsagda att ta emot arbete, om sådant finns. Den uppsagda förlorar rätten till utbildning först i det fallet att han eller hon inte kan inleda eller fortsätta utbildningen inom 12 månader från den dag då anställningsförhållandet som rätten till utbildning baserar sig på upphör. Enligt föreslagna 2 punkten är det även motiverat att inte inleda utbildningen eller att avbryta den om utbildningen inte lämpar sig för personen på grund av hans eller hennes hälsotillstånd eller på grund av att hans eller hennes arbets- och funktionsförmåga är nedsatt. Den uppsagda personen ska förse arbets- och näringsbyrån med tillförlitliga uppgifter om sitt hälsotillstånd, till exempel ett läkarintyg. Baserat på de lämnade uppgifterna ska arbets- och näringsmyndigheten bedöma om det har funnits en grundad anledning att inte inleda eller att avbryta utbildningen.
Föreslagna 3 och 4 punkten innehåller bestämmelser om orsaker som hänför sig till serviceproducenten och som ger skäl att anse att den uppsagda personen har grundad anledning att låta bli att inleda eller att avbryta utbildningen. Som grundade anledningar räknas att serviceproducenten väsentligen försummar sitt ansvar för arbetarskyddet för deltagaren, eller väsentligen försummar att iaktta den lagstiftning som gäller anordnandet av utbildningen eller villkoren i det avtal som ingåtts om utbildningen. I praktiken avser dessa bestämmelser situationer där den uppsagda har inlett utbildningen och det under utbildningens gång framgår att tjänsteproducenten handlar lagstridigt, varvid den uppsagda avbryter utbildningen.
Enligt 5 punkten har den uppsagda dessutom grundad anledning att inte inleda utbildningen eller att avbryta den om det finns något annat skäl som kan jämställas med de skäl som anges i 1—4 punkten. Syftet med bestämmelsen är att trygga rätten till utbildning inom omställningsskyddet i sådana oförutsägbara situationer där till exempel den uppsagda personens livssituation eller tjänsteproducentens verksamhet ändras på ett väsentligt sätt som leder till att den uppsagda inte kan inleda utbildningen eller avbryter den. Arbets- och näringsmyndigheten bedömer om det är fråga om ett sådant annat skäl som kan jämställas med de grundade anledningar som anges i momentet.
Enligt föreslagna 4 mom. är arbetskraftsmyndigheten inte skyldig att ordna utbildning inom omställningsskyddet i situationer där det inte finns någon sådan utbildning att tillgå som den uppsagda personen vill delta i och som är lämplig för honom eller henne, och personen inte vill delta i någon annan utbildning som arbetskraftsmyndigheten föreslår och som kan inledas senast 12 månader efter det att anställningsförhållandet upphörde. Om den utbildning som den uppsagda har valt inte alls finns att tillgå eller om den inte kan anskaffas inom föreskriven tid, eller om den uppsagda inte uppfyller villkoren för antagning till utbildningen, förfaller arbets- och näringsmyndighetens skyldighet att ordna utbildning. Arbets- och näringsbyrån ska föreslå andra utbildningar för den uppsagda, men om denna vägrar delta i de föreslagna utbildningarna upphör den uppsagdas rätt till utbildning inom omställningsskyddet. Eftersom det är frivilligt för uppsagda att delta i utbildning inom omställningsskyddet kan de inte förpliktas att godkänna sådan utbildning som arbets- och näringsmyndigheten föreslår. I en situation där det i praktiken är omöjligt att ordna utbildning av ovan nämnda orsaker måste arbets- och näringsmyndigheten kunna befrias från skyldigheten att ordna utbildning.
Enligt lagförslaget ska utbildning inom omställningsskyddet i första hand visserligen ordnas utifrån den uppsagda personens önskemål, men de begränsningar som följer av upphandlingslagstiftningen kan inte leda till sanktioner för arbets- och näringsmyndigheten. Konkurrensutsättningen av en offentlig upphandling kan till exempel ha den följden att utbildaren blir en annan än den uppsagda personen har önskat. Om den uppsagda då inte godkänner den tjänsteproducent som valts och inte heller någon annan motsvarande utbildning, är arbets- och näringsförvaltningen inte skyldig att ordna utbildning inom omställningsskyddet.
I föreslagna 5 mom. finns bestämmelser om att rätten till utbildning kan upphöra till följd av den uppsagda personens eget förfarande. Rätten till utbildning föreslås upphöra om utbildningen avbryts eller blir avbruten till följd av den uppsagda personens eget förfarande. De förfaranden som avses här och som ger serviceproducenten skäl att avbryta utbildningen är till exempel väsentligt brott mot villkoren eller reglerna för utbildningen, försummelse av de uppgifter som hör till utbildningen, ogrundad frånvaro eller osakligt eller hotfullt beteende från den uppsagda personens sida. Enligt förslaget är arbets- och näringsmyndigheten inte skyldig att ordna ny utbildning inom omställningsskyddet för den som genom sitt eget förfarande har orsakat att utbildningen har blivit avbruten eller avbrutits. I så fall meddelar arbets- och näringsbyrån med stöd av 5 mom. beslut om att rätten till utbildning inom omställningsskyddet upphör. Om den uppsagda personen anser att beslutet är felaktigt får personen enligt 14 kap. 1 § 1 mom. begära omprövning av beslutet. I beslut som arbets- och näringsförvaltningen meddelat med anledning av begäran om omprövning får ändring sökas hos besvärsnämnden för social trygghet och vidare hos försäkringsdomstolen. Bestämmelser om detta föreslås i 14 kap. 2 a §.
12 kap. Genomförande av offentlig arbetskrafts- och företagsservice och tillhörande samarbete
8 a §.Uppgifter som gäller ordnande av utbildning inom omställningsskyddet. Den föreslagna paragrafen är ny. I den föreslås bestämmelser om vem som har ansvaret att ordna utbildning inom omställningsskyddet samt bestämmelser om vem som ska ansvara för skötseln av de penningtransaktioner som har samband med utbildningen.
Enligt den bestämmelse som föreslås i 1 mom. ska arbets- och näringsbyrån eller NTM-centralen åt en sådan uppsagd person som uppfyller villkoren i 5 a kap. 2 § anskaffa utbildning inom omställningsskyddet, vilken ska bestå av i sysselsättningsplanen överenskommen utbildning som ökar yrkesfärdigheterna eller stöder företagsverksamhet . Upphandlingsprocessen i syfte att anskaffa utbildning ska inledas omedelbart efter det att arbets- och näringsbyrån och den uppsagda personen har undertecknat sysselsättningsplanen. Arbets- och näringsbyrån och NTM-centralen ska avtala med varandra om hur upphandlingen ska genomföras i praktiken. På upphandlingen tillämpas lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016). Utbildning inom omställningsskyddet kan också upphandlas hos utländska aktörer eller aktörer som inte är registrerade i Finland. Upphandlingen ska genomföras så snabbt som möjligt så att den uppsagda kan inleda utbildningen antingen under uppsägningstiden, om möjligt, eller inom tre månader från det att anställningsförhållandet upphörde. Om en i 4 § avsedd grundad anledning att skjuta upp ordnandet av utbildning föreligger kan upphandlingen göras så att den uppsagda kan inleda utbildningen inom 12 månader från det att anställningsförhållandet upphörde.
Sysselsättningsfonden föreslås stå för utbildning inom omställningsskyddet. När utbildning skaffas ska kostnaderna för utbildningen betalas med anslag inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde, men i sista hand är det Sysselsättningsfonden som står för kostnaderna.
Enligt 2 mom. ska utvecklings- och förvaltningscentret på begäran av arbets- och näringsbyrån och utifrån uppgifterna i inkomstregistret bestämma maximivärdet för utbildning inom omställningsskyddet för en uppsagd person som är berättigad till och meddelat vilja att delta i sådan utbildning. Löneuppgifter för sådana personer som är berättigade till utbildning inom omställningsskyddet men som inte vill delta i sådan utbildning kontrolleras alltså inte i inkomstregistret. Utvecklings- och förvaltningscentret bestämmer utbildningens maximivärde enligt en egen kalkyl baserad på de uppgifter som centret fått från inkomstregistret. Centret använder alltså inte t.ex. beräkningar gjorda av den som betalar ut omställningspenning. Utvecklings- och förvaltningscentret fakturerar kostnaderna för utbildningar inom omställningsskyddet kvartalsvis hos Sysselsättningsfonden i efterskott.
14 kap. Ändringssökande
2 a §.Beslut och sökande av ändring i ärenden som gäller utbildning inom omställningsskyddet. Den föreslagna paragrafen är ny. I den föreslås bestämmelser om sökande av ändring i ärenden som gäller utbildning inom omställningsskyddet.
Huvudregeln är att beslut som arbets- och näringsförvaltningen meddelar med anledning av begäran om omprövning får överklagas i förvaltningsdomstol, och förvaltningsdomstolens beslut får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen om denna beviljar besvärstillstånd. I ärenden som gäller utbildning inom omställningsskyddet föreslås det att besvärsinstanserna ska vara andra än dessa. I ett beslut om sådan utbildning som har fattats med anledning av en begäran om omprövning får ändring enligt förslaget sökas hos besvärsnämnden för social trygghet. I ett beslut av besvärsnämnden för social trygghet får ändring sökas hos försäkringsdomstolen. Försäkringsdomstolens beslut får inte överklagas genom besvär. Avvikande besvärsinstanser föreslås därför att det ändamålsenliga är att samma besvärsinstanser, dvs. besvärsnämnden för social trygghet och försäkringsdomstolen, behandlar alla besvärsärenden som gäller omställningspenning, omställningsskyddspremie och utbildning inom omställningsskyddet.
Ikraftträdande. I bestämmelsen föreslås ett ikraftträdandedatum och en övergångsperiod.
7.3
Lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen
5 §.Överföring av en kundrelation. Paragrafen motsvarar i övrigt nuvarande 5 §, men det föreslås att paragrafen ska få ett nytt 3 och 4 mom., så att 3—6 mom. blir 5—8 mom. Enligt föreslagna nya 3 mom. ska en person inte överföras till att bli kund hos en kommun inom ett försöksområde om personen uppfyller de villkor som anges i 5 a kap. 2 § 1 mom. 1—3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Villkoren som anges i de punkterna är att personen har fyllt 55 år, att personen har varit anställd hos samma arbetsgivare i minst fem år utan avbrott och att personen har sagts upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker. Åldersvillkoret och villkoret om tid som personen ska ha varit anställd hos arbetsgivaren ska uppfyllas senast på uppsägningsdagen.
Enligt 4 mom. ska dessutom en person överföras till att åter bli kund hos arbets- och näringsbyrån om personen har överförts till att bli kund hos en kommun inom ett försöksområde och först därefter har uppfyllt villkoren i 5 a kap. 2 § 1 mom. 1—3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice. Detta kan bli fallet t.ex. för en arbetssökande som redan är kund hos försökskommunen, arbetar på deltid och blir uppsagd från detta arbete på ett sätt som medför rätt till omställningsskydd, eller när han eller hon med stöd av 6 § 2 mom. i lagen om ett kommunförsök som gäller främjande av sysselsättningen annars borde fortsätta som kund hos kommunen inom försöksområdet.
En arbetssökande som förblivit eller övergått till att bli kund hos arbets- och näringsbyrån och som uppfyller ovan nämnda villkor överförs aldrig till att bli kund hos en försökskommun, utan kundrelationen kvarstår hos arbets- och näringsbyrån oberoende av om den arbetssökande redan har deltagit i utbildning inom omställningsskyddet eller inte längre har rätt till sådan utbildning.
Ikraftträdande. I bestämmelsen föreslås ett ikraftträdandedatum och en övergångsperiod.
7.4
Arbetsavtalslagen
7 kap. Grunder för uppsägning av arbetsavtal
12 a §.Särskild rätt till sysselsättningsledighet för personer som fyllt 55 år. Den föreslagna paragrafen är ny och dess syfte är att offentlig arbetskraftsservice med tillhörande omställningsskydd ska kunna inledas så tidigt som möjligt i de fall där den som sägs upp är av högre ålder.
Bestämmelsen gäller situationer där en arbetsgivare av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker säger upp en arbetstagare som vid tidpunkten då uppsägningen delges har fyllt 55 år och anställningsförhållandet har varat i minst fem år utan avbrott eller med avbrott som tillsammans har varat i högst 30 dagar. I 9 kap. 4 § finns en särskild bestämmelse om tidpunkten då en uppsägning anses delgiven. Tidskravet på fem år kan alltså till exempel anses uppfyllt i en situation där ett tills vidare gällande arbetsavtal som upphört på grund av uppsägning och som varit i kraft mindre än fem år har föregåtts av ett arbetsavtal för viss tid och avtalens sammanräknade längd överskrider fem år.
De grundläggande principerna i fråga om sysselsättningsledighet är de som anges i 12 §. Den föreslagna nya paragrafen förlänger sysselsättningsledigheten och utvidgar dess tillämpningsområde för arbetstagare som uppfyller kraven avseende ålder och tid i anställningsförhållande. I fråga om sysselsättningsledighet i övrigt tillämpas det som bestäms 12 § (till exempel vad sysselsättningsledighet får användas för, anmälan om uttagande av sysselsättningsledighet, undantag från rätten till sysselsättningsledighet på grund av betydande olägenhet).
I den situation som avses i den föreslagna paragrafen är sysselsättningsledighetens längd sammanlagt högst fem arbetsdagar om uppsägningstiden är högst en månad. Denna längd motsvarar det som föreskrivs i 12 §. Om arbetsavtalsförhållandet har varat längre än fem år är uppsägningstiden dock nästan alltid längre. Eftersom bestämmelsen om uppsägningstid är dispositiv måste också en sådan möjlighet beaktas. Om uppsägningstiden är längre än en månad men högst fyra månader lång blir även sysselsättningsledigheten längre, 15 arbetsdagar i stället för 10. Om uppsägningstiden är längre än fyra månader blir sysselsättningsledigheten 25 arbetsdagar i stället för 20. Uppsägningstiden bestäms i enlighet med 6 kap. 3 § i arbetsavtalslagen.
I föreslagna 2 mom. utvidgas det tillåtna användningsområdet för sysselsättningsledighet i förhållande till det användningsområde som föreskrivs i 12 § 1 mom. I de situationer som avses i paragrafen får sysselsättningsledighet också användas för utbildning inom omställningsskyddet enligt 5 a kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och för att göra en kartläggning av kompetens och arbetsförmåga.
9 kap. Förfarandet vid upphävande av arbetsavtal
3 b §.Arbetsgivarens skyldighet att informera om viss arbetskraftsservice. I den gällande paragrafen föreskrivs en skyldighet för arbetsgivare som säger upp minst 10 arbetstagare att informera dessa om att de har rätt till en sysselsättningsplan enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice.
Enligt förslaget fogas en ny informationsskyldighet till paragrafen. Enligt den föreslagna bestämmelsen är arbetsgivaren skyldig att informera en arbetstagare som vid delgivning av uppsägningen har fyllt 55 år och vars arbetsavtalsförhållande har varat i minst fem år utan avbrott eller med avbrott som tillsammans har varat i högst 30 dagar om att denne har rätt till utbildning inom omställningsskyddet enligt 5 a kap. i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice och till omställningspenning enligt 9 kap. i lagen om utkomstskydd för arbetslösa. Den föreslagna informationsskyldigheten gäller arbetstagare som har rätt till längre sysselsättningsledighet enligt föreslagna 7 kap. 12 a §. Tillämpningsområdet för bestämmelsen anges i motiveringen till denna förenämnda bestämmelse.
Arbetsgivarens skyldighet att informera om rätten till utbildning inom omställningsskyddet föreslås gälla också i situationer där en enskild arbetstagare sägs upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker.
Eftersom den informationsskyldighet som gäller sysselsättningsplanen endast gäller situationer där en arbetsgivare säger upp en större grupp anställda, föreslås det att gällande 1 mom. ska bli 2 mom. och att den informationsskyldighet som gäller utbildning inom omställningsskyddet och omställningspenning ska föreskrivas i 1 mom.
Det föreslås att paragrafens rubrik preciseras så att den motsvarar det nya innehållet.
Ikraftträdande. I bestämmelsen föreslås ett ikraftträdandedatum och en övergångsperiod.
7.5
Lagen om sjöarbetsavtal
8 kap. Grunder för uppsägning av arbetsavtal
10 a §.Särskild rätt till sysselsättningsledighet för personer som fyllt 55 år. Den föreslagna paragrafen är ny. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar bestämmelserna i föreslagna 7 kap. 12 a § i arbetsavtalslagen, som behandlas ovan.
10 kap. Förfarandet vid upphävande av arbetsavtal
5 §.Arbetsgivarens skyldighet att informera om viss arbetskraftsservice. Bestämmelserna i paragrafen motsvarar bestämmelserna i föreslagna 9 kap. 3 b § i arbetsavtalslagen, som behandlas ovan. Det föreslås att paragrafens rubrik ändras så att den motsvarar det ändrade innehållet.
Ikraftträdande. I bestämmelsen föreslås ett ikraftträdandedatum och en övergångsperiod.
7.6
Arbetstidslagen
15 §.Förkortad arbetstid. Paragrafen innehåller bestämmelser om förkortad arbetstid. Förutom de arbetstagare, tjänstemän och tjänsteinnehavare som hör till lagens tillämpningsområde omfattar lagen även sådana personer i arbetsavtals- eller tjänsteförhållande som lagen enligt 2 § inte ska tillämpas på.
Förkortad arbetstid förutsätter ett avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Enligt förslaget innehåller 1 mom. alltjämt bestämmelser om situationer där arbetstagaren av sociala skäl eller hälsoskäl vill arbeta på deltid. I dessa situationer ska arbetsgivaren försöka ordna arbetet på ett sätt som gör det möjligt för arbetstagaren att arbeta på deltid. Det föreslås ingen ändring i detta.
Föreslagna 3 mom. innehåller bestämmelser om en rätt att övergå till kortare arbetstid som är starkare än den rätt som föreskrivs i 1 mom. Det föreslås att arbetsgivaren på begäran av arbetstagaren i första hand ska ordna arbetet så att arbetstagaren kan förkorta sin ordinarie arbetstid i syfte att gå i partiell förtida ålderspension eller delinvalidpension. Denna del av momentet motsvarar i sak gällande lag. Det föreslås dessutom att även situationer där arbetstagaren har för avsikt att bli partiell sjukledig så som avses i 2 kap. 11 a § i arbetsavtalslagen ska omfattas av skyldigheten att ordna arbetet så att deltidsarbete blir möjligt. Systemet baserat på partiell sjukdagpenning och frånvaro på deltid från arbetet är avsett som ett stöd för (delvis) arbetsoförmögna arbetstagare så att de ska kunna stanna kvar i arbetslivet och återgå till heltidsarbete. Det kan vara fråga om att arbetstagaren efter en sjukfrånvaro på heltid i en början återvänder till arbetet på deltid. Under deltidsperioden utreder man sedan hur arbetstagaren klarar sig i arbetet och vilka förutsättningar han eller hon har att återgå till den arbetstid som gällde före sjukledigheten. Bestämmelser om förutsättningarna för rätten till partiell sjukdagpenning finns i 8 kap. 11 § i sjukförsäkringslagen (1224/2004).
I momentet föreslås det vidare att arbetsgivaren i första hand ska ordna arbetet på ett sätt som möjliggör deltidsarbete när en arbetstagare som fyllt 55 år och som varit anställd hos arbetsgivaren i minst tre år vill förkorta sin ordinarie arbetstid. För att bestämmelsen ska bli tillämplig krävs bara att arbetstagaren är minst 55 år gammal och att han eller hon har varit anställd i tre år hos arbetsgivaren i fråga. Det ställs inga krav på att begäran om deltidsarbete ska vara motiverad av sociala skäl, hälsoskäl eller andra skäl. Syftet med den föreslagna bestämmelsen är trots allt att bidra till bättre arbetsmotivation och arbetshälsa för äldre arbetstagare. Det övergripande målet är att man ska orka arbeta längre.
Arbetstiden ska förkortas baserat på en överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren som beaktar å ena sidan arbetstagarens behov och å andra sidan arbetsgivarens produktions- och serviceverksamhet och hur denna inverkar på möjligheterna att ordna deltidsarbete. Det är således inte fråga om att arbetstagaren har en subjektiv rätt till förkortad arbetstid. Om arbetsgivaren nekar till att ordna deltidsarbete ska arbetsgivaren emellertid motivera för arbetstagaren varför kortare arbetstid inte kan ordnas. En bestämmelse om detta föreslås i 4 mom.
Ikraftträdande. I bestämmelsen föreslås ett ikraftträdandedatum och en övergångsperiod.
7.7
Sjöarbetstidslagen
5 a §.Förkortad arbetstid. Enligt paragrafens föreslagna ändrade lydelse ska arbetsgivaren ordna arbetet på ett sätt som möjliggör deltidsarbete också i det fallet att en arbetstagare som fyllt 55 år och som varit anställd hos arbetsgivaren i minst tre år vill förkorta sin ordinarie arbetstid. Innehållet i bestämmelsen motsvarar det som anges ovan i fråga om föreslagna 15 § i arbetstidslagen.
Arbetstiden ska fortsättningsvis förkortas enligt vad arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om, med beaktande av å ena sidan arbetstagarens behov och å andra sidan arbetsgivarens produktions- och serviceverksamhet och hur denna inverkar på möjligheterna att ordna deltidsarbete. Det är således inte fråga om att arbetstagaren har en subjektiv rätt till förkortad arbetstid.
7.8
Lagen om arbetstiden på fartyg i inrikesfart
6 a §.Förkortad arbetstid. Enligt paragrafens föreslagna ändrade lydelse ska arbetsgivaren ordna arbetet på ett sätt som möjliggör deltidsarbete också i det fallet att en arbetstagare som fyllt 55 år och som varit anställd hos arbetsgivaren i minst tre år vill förkorta sin ordinarie arbetstid. Innehållet i bestämmelsen motsvarar det som anges ovan i fråga om föreslagna 15 § i arbetstidslagen.
Arbetstiden ska fortsättningsvis förkortas enligt vad arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om, med beaktande av å ena sidan arbetstagarens behov och å andra sidan arbetsgivarens produktions- och serviceverksamhet och hur denna inverkar på möjligheterna att ordna deltidsarbete. Det är således inte fråga om att arbetstagaren har en subjektiv rätt till förkortad arbetstid.
7.9
Lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden
37 a §.Sysselsättningsledighet och arbetsgivares skyldighet att lämna meddelande. I den gällande paragrafen föreslås nya bestämmelser som gäller sysselsättningsledighet och arbetsgivarens skyldighet att lämna meddelande. Med de föreslagna tilläggen motsvarar paragrafens innehåll föreslagna 7 kap. 12 a § i arbetsavtalslagen, vars innehåll behandlas ovan, och föreslagna 9 kap. 3 b § i arbetsavtalslagen, vars innehåll också behandlas ovan.
Ikraftträdande. I bestämmelsen föreslås ett ikraftträdandedatum och en övergångsperiod.
7.10
Lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Lagens syfte. I paragrafens 1 mom. uppräknas de förmåner som finansieras med avgifterna enligt lagen om finansiering av arbetslöshetsförmåner. Det föreslås att omställningspenning enligt lagen om utkomstskydd för arbetslösa och utbildning inom omställningsskyddet enligt lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice också ska nämnas i momentet.
2 §.Arbetslöshetsförsäkringspremier. I 2 mom. anges de förmåner som ska kunna finansieras med arbetslöshetsförsäkringspremier. Det föreslås att också omställningspenning och utbildning inom omställningsskyddet ska nämnas i momentet, jämte en hänvisning till en bestämmelse som anger beloppet att redovisa till Folkpensionsanstalten för finansiering av omställningspenning.
3 kap. Sysselsättningsfonden
10 §.Sysselsättningsfondens uppgifter. I paragrafen uppräknas Sysselsättningsfondens uppgifter. Enligt förslaget fogas uppgiften att fastställa och ta ut omställningsskyddspremie till 3 punkten.
4 a kap. Omställningsskyddspremie
14 §.Arbetsgivares omställningsskyddspremie. I lagen föreslås ett helt nytt 4 a kap. med bestämmelser om omställningsskyddspremie. Omställningsskyddspremien föreslås bestå av en del som uppsägande arbetsgivare betalar, om vilken det föreslås bestämmelser i 14 a §, och en gemensam del, som det föreslås bestämmelser om i 14 b §. Beloppet av arbetsgivares omställningsskyddspremie föreslås motsvara uppsagda arbetstagares medellön för tre månader. Det föreslagna systemet med omställningsskyddspremie är definierat så att man av arbetsgivaren tar ut ett belopp som motsvarar tre månaders lön för dem som är berättigade till omställningsskydd.
14 a §.Uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie. I paragrafen föreslås grundläggande bestämmelser om uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie.
I 1 mom. föreslås en bestämmelse om villkoren för uttagande av uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie samt bestämmelser om premiens belopp. Uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie föreslås utgå från den omställningspenning som Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan betalar. Premiens belopp föreslås vara den omställningspenning som betalas till arbetstagaren multiplicerad med 0—2,9 beroende på arbetsgivarens lönesumma. Bestämmelser om justering av koefficienten föreslås i 18 § 6 mom.
En arbetsgivare som säger upp en arbetstagare av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker föreslås vara skyldig att betala omställningsskyddspremie för den uppsagda personen när vissa villkor uppfylls. Enligt förslaget ska omställningsskyddspremie betalas för sådana arbetstagare som avses i föreslagna 5 a kap. 2 § 1 mom. 1—3 punkten i lagen om offentlig arbetskrafts- och företagsservice, dvs. för personer som på grund av ålder och tid som anställd och på grund av skälet till att arbetsavtalsförhållandet upphört är berättigade till det nya omställningsskyddet.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om inverkan av arbetsgivarens lönesumma på skyldigheten att betala omställningsskyddspremie. Enligt förslaget ska omställningsskyddspremien graderas enligt den uppsägande arbetsgivarens storlek, på motsvarande sätt som självriskpremien. Uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie tas ut till fullt belopp av företag vars lönesumma är minst 35 160 000 euro. Om lönesumman är mindre minskar premien lineärt nedåt. Ingen premie tas ut om lönesumman är 2 197 500 euro eller mindre. Till exempel halvvägs mellan lönesummans övre och nedre gräns motsvarar den föreslagna premien omställningspenningen multiplicerad med 1,45. Gränserna för lönesumman justeras varje år så att de motsvarar förändringarna i lönekoefficienten. Bestämmelser om dessa ändringar utfärdas i anslutning till bestämmelserna om arbetslöshetsförsäkringspremierna.
14 b §.Omställningsskyddspremiens gemensamma del. I paragrafen föreslås bestämmelser om omställningsskyddspremiens gemensamma del. I 1 mom. föreslås bestämmelser om beloppet av den gemensamma delen. Enligt förslaget ska omställningsskyddspremiens gemensamma del beräknas så att intäkterna av denna kan användas för att täcka den del av omställningsskyddsutgiften som inte kan täckas med intäkterna av uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie som avses i 14 a §. Omställningsskyddspremiens gemensamma del är inte en separat premie utan ett element som höjer arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie. Den har ingen inverkan på löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om förfarandet vid fastställande och uttag av omställningsskyddspremiens gemensamma del.
Enligt förslaget tillämpas samma förfarande vid fastställande och uttag av premien som i fråga om arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie. Arbetslöshetsförsäkringspremierna fastställs årligen genom lag. En arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie beror på arbetsgivarens årliga lönesumma.
Enligt förslaget ska omställningsskyddspremiens gemensamma del tas ut i samband med arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie. Det ska inte behövas några separata betalningsbeslut för omställningsskyddspremiens gemensamma del, utan denna utgör en del av arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie. Omställningsskyddspremiens gemensamma del höjer alltså arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie. Det uppskattas att omställningsskyddspremien höjer arbetsgivares arbetslöshetsförsäkringspremie med i genomsnitt 0,03 procentenheter.
14 c §.Rätt att få uppgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om rätten att få sådana uppgifter som är nödvändiga i det förfarande genom vilket uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie fastställs.
I 1 mom. föreslås bestämmelser om Sysselsättningsfondens och besvärsinstansers rätt att få sådana uppgifter som är nödvändiga för att fastställa uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie som avses i 14 a §. Enligt förslaget ska uppgifterna fås utan avgift och oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter.
Fonden och besvärsinstansen föreslås ha rätt att få arbetsgivar- och arbetstagarspecifika uppgifter av Folkpensionsanstalten, arbetslöshetskassorna och arbets- och näringsbyråerna (1 punkten), av statliga myndigheter, kommunala myndigheter, myndigheter i välfärdsområden och andra offentligrättsliga samfund (2 punkten) samt av arbetsgivaren (3 punkten). De uppgifter som fonden har rätt att få av arbetsgivaren fås i huvudsak ur inkomstregistret. Enligt förslaget är fonden skyldig att använda dessa uppgifter. Av detta följer att Sysselsättningsfonden inte kan kräva att få sådana uppgifter direkt av arbetsgivaren som denne redan har anmält till inkomstregistret. Sysselsättningsfonden har med stöd av lagen om inkomstdatasystemet rätt att få uppgifter ur inkomstregistret.
När den avgör ärenden som gäller en uppsägande arbetsgivares föreslagna skyldighet att betala omställningsskyddspremie och verkställer besluten behöver Sysselsättningsfonden information om de arbetstagare som omfattas av omställningsskyddet. Största delen av dem som är berättigade till det nya omställningsskyddet blir kunder både hos den som ordnar arbetskraftsservice och hos en arbetslöshetskassa eller Folkpensionsanstalten. Enligt förslaget bygger Sysselsättningsfonden upp ett tekniskt gränssnitt mellan fonden, Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna. Merparten av fallen inleds hos Sysselsättningsfonden efter anmälan från Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna.
Om en person som är berättigad till omställningsskydd inte ansöker om omställningspenning hos Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan, till exempel därför att personen anmäler sig hos arbets- och näringsbyrån efter att den föreskrivna tiden löpt ut, ska den som ordnar arbetskraftstjänster upplysa Sysselsättningsfonden om personen i fråga. Antalet sådana personer förväntas dock vara litet. Enligt förslaget tar Sysselsättningsfonden inte fram ett tekniskt gränssnitt gentemot de aktörer som ordnar arbetskraftsservice.
I de allra flesta fallen blir Sysselsättningsfonden upplyst om omställningspenningens belopp av Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan. Sysselsättningsfonden fastställer beloppet i de fall där arbetstagaren inte har beviljats omställningspenning. Anledningen till detta kan t.ex. vara att personen har varit för sen med att ansöka om omställningspenning av Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan, eller inte alls har ansökt om omställningspenning. För syftet att fastställa den lön som ligger till grund för omställningspenningen föreslås Sysselsättningsfonden ha samma rätt att få uppgifter som Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna. Baserat på förslaget ska Sysselsättningsfonden ha ett tekniskt gränssnitt mot inkomstregistret.
Den omställningsskyddspremie som uppsägande arbetsgivare enligt förslaget ska betala har karaktär av försäkringspremie. Sysselsättningsfonden kan kontrollera att premiens belopp är korrekt baserat på uppgifterna i inkomstregistret.
Om arbetsgivaren till exempel har genomgått företagsarrangemang efter uppsägningen av anställningsförhållandet kan Sysselsättningsfonden som ett led i sitt uppdrag bli tvungen att granska uppgifter som gäller arbetstagaren och undersöka arbetsgivarens företagshistorik. Därför måste det vara möjligt för Sysselsättningsfonden att av olika myndigheter få de uppgifter fonden behöver för att behandla ärenden som gäller uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie. Baserat på förslaget ska Sysselsättningsfonden t.ex. av Patent- och registerstyrelsen få uppgifter om bl.a. förändringshistoriken för FO-nummer, av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata om exempelvis förändringar i personbeteckningen, av insolvensregistret om arbetsgivarens insolvens för uttag av premien av Rättsregistercentralen och av Statskontoret om den lönesumma som en bokföringsenhet hos staten har betalat ut som arbetsgivare. Enligt förslaget ska även besvärsinstanser ha motsvarande rätt att få uppgifter.
I 2 mom. föreslås en rätt för den som ordnar arbetskraftsservice, Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassan att av arbetsgivaren få de uppgifter som avses i 1 mom. och som är nödvändiga för fullgörande av den skyldighet att lämna uppgifter som de har enligt föreslagna 14 d §. Bestämmelsen gäller uppgifter som omfattas av den skyldighet att lämna uppgifter som de som ordnar arbetskraftsservice, arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten har. Enligt förslaget ska de som ordnar arbetskraftsservice, arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten kunna begära och få av arbetsgivaren de arbetsgivar- och arbetstagarspecifika uppgifter som de med stöd av 14 d § ska lämna till Sysselsättningsfonden.
14 d §.Skyldighet att lämna uppgifter. I paragrafen föreslås bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter för fastställande och uttag av omställningsskyddspremie. Enligt föreslagna 1 mom. är Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna skyldiga att utan avgift och oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande och utlämnande av uppgifter lämna uppgifter till Sysselsättningsfonden för fastställande och uttag av omställningsskyddspremie.
Det behövs en i lag föreskriven skyldighet för arbetslöshetskassorna och Folkpensionsanstalten att meddela sådana uppgifter som är relevanta för att fastställa skyldigheten att betala uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie. I egenskap av beviljare av omställningspenning har dessa aktörer information om de berörda arbetsgivarna. De har möjlighet att samla in och meddela sådana viktiga uppgifter som är nödvändiga för att fastställa den betalningsskyldighet som arbetsgivaren föreslås ha enligt 14 a §. Med de uppgifter som arbetslöshetskassan eller Folkpensionsanstalten lämnar kan Sysselsättningsfonden inleda behandlingen av den omställningsskyddspremie som avses i den paragrafen.
Den som ordnar arbetskraftsservice har information om vilka personer arbetsgivaren är skyldig att betala omställningsskyddspremie för enligt 14 a §. Den som har hand om arbetskraftsservicen ska enligt förslaget översända uppgifter om personens ålder, tid som anställd och uppsägningsgrund till Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan. Uppgifterna ska översändas i ett utlåtande som Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan utgår från för att undersöka om personen har rätt till omställningspenning. Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan meddelar ovannämnda uppgifter samt omställningspenningens belopp till Sysselsättningsfonden via gränssnittet.
Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan ska också upplysa Sysselsättningsfonden om en person fått avslag på sin ansökan om omställningspenning till exempel på den grunden att ansökan har kommit in för sent. Den omställningsskyddspremie som uppsägande arbetsgivare enligt förslaget ska betala har karaktär av försäkringspremie. Arbetsgivaren är skyldig att betala premien oberoende av om arbetstagaren har uppfyllt alla sina skyldigheter för att få omställningspenning eller utbildning inom omställningsskyddet.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om fondens rätt att använda och sammanställa de uppgifter som den fått. Att sammanställa uppgifter är nödvändigt i processen med att fastställa och ta ut omställningsskyddspremien. Sysselsättningsfonden föreslås ha rätt att sammanställa och behandla de personuppgifter som avses i paragrafen för fastställande och uttag av omställningsskyddspremien. Enligt förslaget får sammanställda uppgifter bevaras tills ovan nämnda uppgift har utförts. Sammanställda uppgifter får däremot inte lämnas vidare.
I paragrafens 3 mom. föreslås en särskild bestämmelse om att arbets- och näringsbyrån är skyldig att två gånger om året upplysa fonden om vem som är berättigad till utbildning inom omställningsskyddet. Förslaget är att Sysselsättningsfonden ska ta fram ett elektroniskt gränssnitt mellan fonden, Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna. Alla som är berättigade till det föreslagna omställningsskyddet ansöker inte nödvändigtvis om omställningspenning hos Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan. Med beaktande av detta och av att arbetslöshetskassornas och Folkpensionsanstaltens meddelanden är avgörande för att processen med fastställande och uttag av omställningsskyddspremie enligt 14 a § ska inledas, bör det kunna säkerställas att Sysselsättningsfonden har blivit upplyst om dem som omfattas av det samlade omställningsskyddet. Den som ordnar arbetskraftsservice tar ur sitt register ut en förteckning över arbetssökande som har fått utlåtande om rätt till omställningsskydd. Den aktören ska även översända en förteckning över personer som nekats utbildning inom omställningsskyddet, eftersom grunden för avslaget kan vara att personen har anmält sig som arbetssökande efter den utsatta tiden. Sysselsättningsfonden kan sedan jämföra om den har behandlat betalningsskyldigheten baserad på 14 a § i fråga om dessa personer.
14 e §.Påförande av omställningsskyddspremie i vissa situationer. I paragrafen föreslås bestämmelser om vissa undantag som gäller påförande av omställningsskyddspremie. I föreslagna 1—3 mom. finns bestämmelser om situationer där arbetsgivaren genom ett konstlat upplägg försöker undvika att betala omställningsskyddspremie. Ett sådant upplägg kan till exempel vara att dela upp ett företag i mindre enheter så att enheternas lönesummor understiger gränsen för betalningsskyldighet. Förslaget motsvarar det som föreskrivs om fastställande av självriskpremie.
I 4 mom. föreslås en bestämmelse om grunderna för fastställande av uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie i situationer där Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan inte har betalat omställningspenning till en uppsagd person som på grund av ålder och tid som anställd och på grund av skälet till att anställningsförhållandet upphört har rätt till det nya omställningsskyddet. I dessa fall kan Sysselsättningsfonden nämligen inte använda omställningspenningen som grund för att fastställa premien. I dessa situationer fastställer Sysselsättningsfonden självständigt den lön som ska ligga till grund för omställningspenningen med iakttagande av 9 kap. 2 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa.
14 f §.Meddelande av beslut och uttag av omställningsskyddspremie. I paragrafen föreslås bestämmelser om förfarandet vid påförande och uttag av uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie. Enligt 1 mom. ska beslut om påförande av premien alltid meddelas skriftligt. Som motivering anges de huvudsakliga fakta samt de bestämmelser och föreskrifter som ligger till grund för beslutet. Beslutet kan grunda sig på att fonden blivit upplyst av Folkpensionsanstalten eller arbetslöshetskassan om att omställningspenning har betalats eller på upplysning från arbets- och näringsbyrån om att rätt till utbildning föreligger. Innan beslutet meddelas ska Sysselsättningsfonden enligt förslaget bereda arbetsgivaren tillfälle att framlägga en skriftlig anhållan om befrielse från omställningsskyddspremie jämte eventuella uppgifter som grund för befrielse. Grunder för befrielse kan till exempel vara att arbetsgivaren anser att den uppsagda personens totala anställningsförhållande inte har varat minst fem år, att arbetstagaren inte har sagts upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker eller att arbetsgivarens lönesumma understiger gränsen för betalningsskyldighet. Om arbetsgivaren åberopar omständigheter i fråga om vilka ett avgörande av arbetslöshetskassan, Folkpensionsanstalten eller arbets- och näringsbyrån ligger till grund för Sysselsättningsfondens avgörande, ska arbetsgivaren begära ett kompletterande utlåtande av den nämnda aktören.
I 2 mom. föreslås en bestämmelse om att omställningsskyddspremier är utsökningsbara utan dom och en bestämmelse om dröjsmålsränta. Momentets bestämmelser motsvarar bestämmelserna om andra lagstadgade premier.
14 g §.Återbäring av omställningsskyddspremier. I paragrafen föreslås bestämmelser om att premien ska återbäras i situationer där den grund på vilken premien påfördes inte längre föreligger därför att det sedan premien påfördes har skett ändringar i arbetsavtalsförhållandet. I de situationer som definieras i 1 mom. återbärs premien endast om arbetsgivaren ansöker om det. Arbetsgivaren ska i ansökan framlägga grunder för återbäringen. Som grund för återbäring kan arbetsgivaren framlägga ett nytt arbetsavtal med den uppsagda arbetstagaren jämte bevis på att lön har betalats under minst ett års tid.
I 2 mom. föreslås bestämmelser om den tidsfrist som ska iakttas när återbäring av premien söks. Återbäring ska sökas inom fem år från det att ansökan tidigast kan göras. Att återbäring ska kunna sökas efter att en avsevärd tid har förflutit är inte ändamålsenligt. Arbetsgivaren föreslås kunna avbryta preskriptionen på det sätt som anges i 10 och 11 § i lagen om preskription av skulder.
14 h §.Tillämpning på tjänstemän. I paragrafen föreslås en bestämmelse om tillämpningen av 14 kap. på tjänstemän. Enligt förslaget ska alla bestämmelser i kapitlet i vilka det hänvisas till arbetstagare tillämpas på tjänstemän och tjänsteinnehavare på motsvarande sätt.
6 kap. Arbetslöshetsförsäkringspremiernas storlek
18 §.Arbetslöshetsförsäkringspremiernas belopp. Paragrafen innehåller bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringspremiernas belopp. I 5 mom. föreslås bestämmelser om hur ändringar i arbetslöshetsförsäkringspremiernas belopp ska fördelas mellan arbetsgivarnas och löntagarnas premier. Enligt den gällande bestämmelsen fördelas ändringar jämnt mellan arbetsgivarnas och löntagarnas premier. Av de föreslagna bestämmelserna om omställningsskyddspremie följer att det i momentet föreslås en ny bestämmelse enligt vilken arbetsgivares genomsnittliga arbetslöshetsförsäkringspremie överstiger löntagares arbetslöshetsförsäkringspremie med ett belopp som motsvarar den gemensamma delen av omställningsskyddspremien.
I 6 mom. finns bestämmelser om att arbetslöshetsförsäkringspremierna ska bestämmas årsvis och om framläggande av fondens förslag till premier. Det föreslås att paragrafen dessutom ska innehålla en bestämmelse om att koefficienten som används för att fastställa uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie ska bestämmas årligen på basis av fondens förslag.
8 kap. Överföring av betalningsandelar
23 a §.Redovisning av omställningsskyddspremier. Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet genom vilket Sysselsättningsfonden redovisar till Folkpensionsanstalten beloppet av den andel av utbetalda omställningspenningar som Folkpensionsanstalten har betalat. Folkpensionsanstalten betalar omställningspenning till sådana uppsagda som inte är medlemmar i en arbetslöshetskassa. Det belopp som ska redovisas fastställs av social- och hälsovårdsministeriet. Enligt förslaget ska utlåtande om saken inhämtas av Sysselsättningsfonden.
8 a kap. Självriskpremie för arbetsgivares utkomstskydd för arbetslösa
24 §.Betalningsskyldighet. I paragrafen innehåller gällande 1 mom. 2 punkten bestämmelser om arbetsgivarens skyldighet att betala självriskpremie i situationer där den rätt till arbetslöshetsdagpenning som beror på att anställningsförhållandet sagts upp och som börjat efter uppnådd 61 års ålder fortsätter efter det att personen i fråga har fyllt 64 år eller han eller hon har börjat få ålderspension efter att ha fyllt 63 år och arbetslöshetsdagpenningen har fortsatt ända till övergången till ålderspension. Det föreslås att dessa åldersgränser höjs med ett år.
I 2 mom. föreskrivs de situationer i vilka arbetsgivaren inte är skyldig att betala självriskpremie. I momentet föreslås en ny 6 punkt, enligt vilken arbetsgivaren inte är skyldig att betala självriskpremie för arbetstagare som är födda 1965 eller senare, eftersom dessa personer inte har rätt till tilläggsdagar.
24 a §.Självriskpremiens belopp. Det föreslås att 1 mom. ändras så att den övre åldersgränsen för arbetsgivarens skyldighet att betala självrisk för tilläggsdagar höjs med ett år. Grunden för självriskpremien utgörs av det belopp motsvarande förmånsutgiften som skulle betalas till den uppsagda eller permitterade arbetstagaren till ett belopp motsvarande den inkomstrelaterade dagpenningen från det att hans eller hennes rätt till tilläggsdagar börjar tills han eller hon fyller 65 år. Grunden för självriskpremien ska dock vara ett belopp som motsvarar minst ett års förmånsutgift.
Det föreslås att paragrafens 2 mom. ändras i enlighet med 1 mom. så att grunden för arbetsgivarens självrisk i sådana fall som avses i 24 § 1 mom. 2 punkten är det belopp som motsvarar förmånsutgiften enligt den inkomstrelaterade dagpenningen för den tid arbetslöshetsförmån har betalts till den uppsagda arbetstagaren från anställningsförhållandets slut tills han eller hon fyller 65 år.
24 b §.Uppbörd och återbäring av självriskpremie. I 1 mom. finns bestämmelser om tidpunkten för uppbörden av självriskpremie. Självriskpremie uppbärs i de situationer som avses i 24 § 1 mom. 2 punkten då den uppsagda arbetstagaren har fyllt 64 år. Det föreslås att bestämmelsen ändras så att självriskpremie tas ut när den uppsagda arbetstagaren har fyllt 65 år.
24 e §.Skyldighet att lämna uppgifter. I 3 mom. 2 punkten föreskrivs en skyldighet för Finansinspektionen och Folkpensionsanstalten att till Sysselsättningsfonden lämna uppgifter om de personer vars arbetsgivare kan vara skyldiga att betala självriskpremie med stöd av 24 § 1 mom. 2 punkten. Det föreslås att åldersgränsen i punkten höjs med ett år från 64 till 65 år i överensstämmelse med höjningen av åldersgränsen för arbetsgivarens skyldighet att betala självriskpremie.
8 b kap. Ändringssökande och rättelse
24 g §.Rätt att söka ändring. Paragrafen innehåller bestämmelser om rätten att söka ändring i beslut meddelade av fonden. I 3 mom. föreslås ändringar som följer av bestämmelserna om omställningsskyddspremie. Enligt föreslagna 3 mom. tillämpas 21 kap. 8 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa på beslut som gäller omställningsskyddspremie på motsvarande sätt som på beslut om självriskpremie.
9 kap. Särskilda bestämmelser
26 §.Preskription. Enligt förslaget fogas till 2 mom. en bestämmelse om när en uppsägande arbetsgivares skyldighet att betala omställningsskyddspremie upphör. Enligt förslaget kan beslut om beloppet av uppsägande arbetsgivares omställningsskyddspremie inte meddelas efter det att fem år har förflutit från uppsägningen. Bestämmelsen motsvarar bestämmelsen om när skyldigheten att betala självriskpremie upphör. Tiden på fem år föreslås börja löpa från den dag då arbetstagaren blir uppsagd.
26 d §.Bevarande av handlingar. Paragrafen innehåller bestämmelser om bevarande av handlingar hos Sysselsättningsfonden. Enligt förslaget fogas till 1 mom. en bestämmelse enligt vilken Sysselsättningsfonden ska bevara handlingar som behövs för fastställandet av i 14 a § avsedda omställningsskyddspremier i 10 år från utgången av kalenderåret efter det år då beslutet meddelades.
Ikraftträdande. I bestämmelsen föreslås ett ikraftträdandedatum och en övergångsperiod.
7.11
Lagen om inkomstdatasystemet
5 kap. Utlämnande av uppgifter ur inkomstdatasystemet
13 §.Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet. Det föreslås att 1 mom. 23 punkten, som ändrats temporärt genom lag 22/2022, ändras så att arbets- och näringsbyråer, närings-, trafik- och miljöcentraler och närings-, trafik- och miljöcentralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (utvecklings- och förvaltningscentret) ska kunna få uppgifter ur inkomstdatasystemet också för verkställighet av utbildning inom omställningsskyddet.
Även Sysselsättningsfonden, Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna använder uppgifterna i inkomstdatasystemet vid verkställighet av omställningspenning och utbildning inom omställningsskyddet. För dessa aktörer är de ändringar som föreslås i 13 § i den gällande lagen om inkomstdatasystemet och i de andra lagarna tillräckliga för att de ska ha rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet. Därför behövs inga andra ändringar i paragrafen.
7.12
Lagen om inkomstdatasystemet
5 kap. Utlämnande av uppgifter ur inkomstdatasystemet
13 §.Uppgiftsanvändares rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet. Det föreslås att 1 mom. 23 punkten ändras så att arbets- och näringsbyråer, närings-, trafik- och miljöcentraler och närings-, trafik- och miljöcentralernas och arbets- och näringsbyråernas utvecklings- och förvaltningscenter (utvecklings- och förvaltningscentret) ska kunna få uppgifter ur inkomstdatasystemet också för verkställighet av utbildning inom omställningsskyddet.
Även Sysselsättningsfonden, Folkpensionsanstalten och arbetslöshetskassorna använder uppgifterna i inkomstdatasystemet vid verkställighet av omställningspenning och utbildning inom omställningsskyddet. För dessa aktörer är de ändringar som föreslås i 13 § i den gällande lagen om inkomstdatasystemet och i de andra lagarna tillräckliga för att de ska ha rätt att få uppgifter ur inkomstdatasystemet. Därför behövs inga andra ändringar i paragrafen.