Senast publicerat 06-05-2022 13:33

Regeringens proposition RP 68/2022 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av finansieringslagstiftningen i anslutning till reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås det att lagen om välfärdsområdenas finansiering, lagen om statsandel för kommunal basservice, lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen, lagen om beskattningsförfarande, inkomstskattelagen och lagen om statskontoret ändras. I propositionen ingår de justeringar som ska göras i finansieringen från och med 2023 och som förutsätts i lagstiftningen samt vissa andra lagstiftningsändringar som visat sig vara behövliga i samband med genomförandet av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet.  

I lagen om välfärdsområdenas finansiering justeras beräkningen av välfärdsområdenas årliga servicebehov för 2023–2026 utifrån en undersökning som utförts av Institutet för hälsa och välfärd. Dessutom föreslås det att indexhöjningen årligen ska beaktas också i fråga om den beräknade ökningen av servicebehovet och den justering av de faktiska kostnaderna som görs i efterhand och att bestämmelser om beräkningssättet för denna justering införs i lagen. 

När det gäller bestämmandet av finansieringen för de enskilda välfärdsområdena justeras de uppgiftsspecifika viktningarna inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården utifrån kostnadsuppgifterna för 2022. Behovsfaktorerna inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården och deras viktkoefficienter ska justeras utifrån den färskaste informationen i Institutet för hälsa och välfärds undersökning. När de välfärdsområdesspecifika servicebehovskoefficienterna bestäms ska behovsfaktorerna för 2023 och 2024 beaktas enligt medeltalet av de servicebehovskoefficienter som beräknats utifrån uppgifterna för två år, så att de exceptionella förhållandena under coronaåren 2020 och 2021 inte i alltför hög grad inverkar på finansieringen av välfärdsområdena. 

Dessutom föreslås det att finansieringen per välfärdsområde ska justeras utifrån kommunernas bokslutuppgifter för 2022 och att en eventuell skillnad i förhållande till den finansiering som betalats 2023 ersätts välfärdsområdena under 2024.  

I ikraftträdandebestämmelserna i lagen om statsandel för kommunal basservice föreslås bestämmelser om grundpriserna på 2022 års nivå, och bestämmelserna preciseras beträffande hur de kostnader som överförs från kommunerna till välfärdsområdena ska justeras utifrån bokslutsuppgifterna för 2022. Dessutom föreslås det bestämmelser om sättet att beräkna justeringen av kostnadsfördelningen och vissa ändringar av teknisk natur som beror på ändringar som gjorts i den gällande lagen. 

I lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen föreskrivs enligt förslaget att sänkningsprocenten för kommunernas inkomstskattesats för 2023 är 12,64 procentenheter. Dessutom föreslås ändringar i lagen om beskattningsförfarande och i inkomstskattelagen i och med att kalkylerna beträffande minskningen av kommunens inkomstskattesats har uppdaterats. 

I lagen om statskontoret införs det bestämmelser om Statskontorets uppgifter i anslutning till rapporteringen av välfärdsområdenas ekonomiska uppgifter och administrationen av informationsresursen för ekonomisk information.  

Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2023. Lagarna om ändring av införandelagen och lagen om beskattningsförfarande avses träda i kraft så snart som möjligt.  

MOTIVERING

Bakgrund och beredning

1.1  Bakgrund

Ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet övergår den 1 januari 2023 från kommunerna till välfärdsområdena. Samtidigt träder lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021) och den nya lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021), som upphäver den nuvarande lagen om statsandel för kommunal basservice (1704/2009), i kraft.  

I 33 § 3 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering föreskrivs det om justering av vissa bestämmelser i lagen innan lagstiftningen träder i kraft. Den beräkning av den årliga ökningen av servicebehovet som avses i 7 §, de uppgiftsbaserade viktningar inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som avses i 13 § 3 mom. samt de behovsfaktorer inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som avses i 14 § och deras viktkoefficienter justeras första gången från och med finansieringen för 2023.  

Enligt motiveringen till 58 § 3 mom. i den nya lagen om statsandel för kommunal basservice behöver grundpriserna ännu anges separat genom en ändring av det aktuella momentet enligt nivån för 2022, när den kunskapsbas som behövs för detta finns tillgänglig. Det är också nödvändigt att i lagen göra de motsvarande ändringarna som efter det att den nya lagen godkänts gjorts i den nuvarande lagen om statsandel för kommunal basservice, som gäller till slutet av 2022.  

Det finns bestämmelser om sänkning av den kommunala inkomstskattesatsen med en viss procentsats 2023 i 55 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen (härefter införandelagen). I regeringens proposition RP 241/2020 rd har det konstaterats att paragrafen måste ses över 2022 efter det att finansieringskalkylerna har uppdaterats.  

Vissa andra behov av precisering av lagstiftningen har också observerats i samband med genomförandet av reformen. 

1.2  Beredning

Propositionen har beretts som tjänsteuppdrag vid finansministeriet. Förslagen om finansieringen av välfärdsområden har utarbetats i samarbete med sakkunniga på social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet och Institutet för hälsa och välfärd. Förslagen gällande lagen om statsandel för kommunal basservice har utarbetats i samarbete med sakkunniga på undervisnings- och kulturministeriet och uträkningen av justeringen av kostnadsfördelningen har utarbetats i samarbete med sakkunniga på Finlands Kommunförbund. Förslagen har behandlats i den av social- och hälsovårdsministeriet för perioden 27.8.2019–31.5.2023 tillsatta finansieringssektionen och ledningsgruppen för styrning av social- och hälsovården samt i statsrådets ministerarbetsgrupp för social- och hälsovården.  

Under beredningen har Finlands Kommunförbund, vissa kommuner och välfärdsområdena hörts om utkastet till proposition vid ett informationstillfälle 20.4.2022. Utkastet till proposition har dessutom varit utlagt för kommentarer i tjänsten utlåtande.fi under perioden 13–21.4.2022. På grund av tidpunkten då det statistiska material och övriga material som behövs för propositionen blir klart, såsom statistiken över befolkningsstrukturen och undersökningar utförda av Institutet för hälsa och välfärd, har det inte varit tidsmässigt möjligt att genomföra en normal remissbehandling. Uppgifterna om beredningen av propositionen, responsen på utkastet och en sammanfattning av utlåtandena har publicerats på webbadressen: https://vm.fi/sv/projekt?tunnus=VM014:00/2022.  

Delegationen för kommunal ekonomi och förvaltning har behandlat propositionen. 

Landskapet Åland har hörts gällande den föreslagna ändringen av teknisk natur i inkomstskattelagen. 

Nuläge och bedömning av nuläget

2.1  Lag om välfärdsområdenas finansiering

Lagen om välfärdsområdenas finansiering (härefter finansieringslagen) tillämpas på beviljande av statlig finansiering för att täcka kostnaderna för de uppgifter för vilka välfärdsområdena enligt lagen om välfärdsområden (611/2021) har organiseringsansvaret. Lagen tillämpas dock inte på täckande av välfärdsområdenas kostnader för sådana uppgifter om vars finansiering det föreskrivs särskilt någon annanstans eller bestäms särskilt i statsbudgeten med stöd av bestämmelser någon annanstans i lag. Lagen tillämpas också på finansieringen av de av välfärdsområdenas uppgifter som omfattas av Helsingfors stads organiseringsansvar. Finansieringen av de uppgifter som omfattas av HUS-sammanslutningens organiseringsansvar och som avses i lagen om ordnande av social- och hälsovården och räddningsväsendet i Nyland (615/2021) täcks med den finansiering som välfärdsområdena i Nyland och Helsingfors stad får med stöd av den lagen. Lagen tillämpas inte i landskapet Åland. Specialmotiveringarna till lagen om välfärdsområdenas finansiering ingår i regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om reformen av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet 241/2020 rd.  

Bestämmelserna om hur den statliga finansieringen till välfärdsområdena beviljas finns i 3 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Finansiering beviljas utifrån välfärdsområdets invånarantal, faktorer som beskriver behovet av social- och hälsovårdstjänster, befolkningstätheten, inslaget av personer med ett främmande språk som modersmål, tvåspråkigheten, karaktären av skärgård, samiskspråkigheten, åtgärder som främjar hälsa och välfärd samt riskfaktorer inom räddningsväsendet. I 1 mom. finns det bestämmelser om andelarna av dessa bestämningsfaktorer året före det år då lagen träder i kraft. 

Det finns bestämmelser om beaktande av en förändring i servicebehovet inom sociaI- och hälsovården i 7 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Enligt 1 mom. ska när nivån för den statliga finansieringen bestäms för finansåret av en förändring i servicebehovet beaktas så mycket att driftskostnadernas årliga ökning motsvarar 80 procent av den beräknade årliga ökningen av servicebehovet inom social- och hälsovården, som är följande: 

1) 1,04 procent 2023, 

2) 1,03 procent 2024, 

3) 1,07 procent 2025, 

4) 1,05 procent 2026. 

Enligt 2 mom. baserar sig beräkningen av den årliga ökningen av servicebehovet på en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd. Bestämmelser om den beräknade årliga ökningen av servicebehovet utfärdas med högst fyra års mellanrum. Enligt 33 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering justeras den beräkning av den årliga ökningen av servicebehovet som avses i 7 § dock första gången från och med finansieringen för 2023.  

Enligt 36 § 1 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering höjs utöver vad som föreskrivs i 7 § 1 mom. den beräknade årliga ökningen av servicebehovet med 0,2 procentenheter 2023–2029. Enligt 36 § 2 mom. beaktas med avvikelse från vad som föreskrivs i 7 § 1 mom. under 2023 och 2024 ökningen av servicebehovet inom välfärdsområdenas social- och hälsovård fullt ut på förhand vid justeringen av nivån på välfärdsområdets finansiering. 

Det finns bestämmelser om iakttagandet av förändringen i kostnadsnivån i finansieringen landskapen i 8 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Enligt 1 mom. beaktas förändringen i kostnadsnivån i enlighet med prisindexet för välfärdsområdena när nivån för den statliga finansieringen bestäms för finansåret. I 2 mom. finns det bestämmelser om uträkning av prisindexet för välfärdsområdena. 

Enligt 10 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering beaktas när nivån för den statliga finansieringen för finansåret bestäms årligen i efterhand de i 5 § avsedda kostnaderna enligt de bokslutsuppgifter som välfärdsområdena lämnat till Statskontoret för året före det år som föregått finansåret (faktiska kostnader) så att skillnaden mellan de kalkylerade kostnaderna och de faktiska kostnaderna för året i fråga läggs till finansieringen eller dras av från finansieringen. Det finns inga närmare föreskrifter om hur uträkningen ska göras i paragrafen. 

Enligt 13 § 3 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering ska följande uppgiftsspecifika viktningar tillämpas när de kalkylerade kostnader bestäms som bygger på de behovsfaktorer som beskriver användningen av tjänster inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården: 

Hälso- och sjukvård 59,16 procent 

Äldreomsorg 19,78 procent 

Socialvård 21,06 procent 

Enligt 4 mom. ändras de uppgiftsspecifika viktningarna i enlighet med förändringarna i den finansiering som fördelas på grundval av välfärdsområdenas nya och utvidgade uppgifter. Bestämmelser om de uppgiftsspecifika viktningarna utfärdas med högst tre års mellanrum. Enligt bestämmelsen om ikraftträdande i lagen om välfärdsområdenas finansiering (33 § 2 mom.) ska viktkoefficienterna justeras första gången redan innan lagen träder i kraft från och med finansieringen för 2023. 

Enligt 14 § 1 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering beräknas välfärdsområdets servicebehovskoefficienter för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården utifrån behovsfaktorer som beskriver behov och kostnader i fråga om hälso- och sjukvårdstjänster, äldreomsorgstjänster och socialvårdstjänster och som bygger på sjukdomar och socioekonomiska faktorer, utifrån faktorernas viktkoefficienter och utifrån de uppgiftsspecifika viktningar som avses i 13 § 3 mom. Behovsfaktorerna och deras viktkoefficienter finns som bilaga till den lagen. 

Enligt 3 mom. bestäms servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården med hjälp av uppgifter av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten, Institutet för hälsa och välfärd och Statistikcentralen om de på sjukdomar och socioekonomiska faktorer baserade behovsfaktorerna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården för året före det år som föregått finansåret. Om uppgifter för året före det år som föregått finansåret inte finns tillgängliga, används vid bestämmandet av koefficienten de senaste tillgängliga uppgifterna. 

Enligt 4 mom. utfärdas bestämmelser om de i 1 mom. avsedda behovsfaktorer som beskriver behov och kostnader i fråga om tjänster och deras viktkoefficienter med högst fyra års mellanrum med utgångspunkt i undersökningar som utförs av Institutet för hälsa och välfärd. Bestämmelser om viktkoefficienterna utfärdas dessutom genom förordning av statsrådet i samband med ändringar av välfärdsområdenas uppgifter genom att den kalkylerade effekten av uppgiftsändringen beaktas i viktkoefficienterna.  

Enligt 33 § 2 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering justeras de behovsfaktorer inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som avses i 14 § och deras viktkoefficienter första gången från och med finansieringen för 2023. 

I 34 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering finns det bestämmelser om grunden för den statliga finansieringen till välfärdsområdena på riksnivå 2023 och 2024. Enligt 1 mom. grundar sig nivån för den statliga finansieringen till välfärdsområdena på riksnivå 2023 på det sammanlagda beloppet av kostnaderna för de i 5 § avsedda uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som överförs från kommunerna till välfärdsområdena, som räknats ut på basis av de budgetuppgifter för 2022 som kommunerna lämnat till Statskontoret, och i vilket belopp de justeringar som avses i 7–9 § görs. 

Enligt 2 mom. justeras den i 1 mom. avsedda nivån för den statliga finansieringen på riksnivå i fråga om kostnaderna för de lagstadgade uppgifter inom social- och hälsovården och räddningsväsendet som överförs från kommunerna på basis av de tjänstespecifika bokslutsuppgifter för 2022 som kommunerna lämnat till Statskontoret. Skillnaden mellan de kostnader som baserar sig på budgetuppgifterna och bokslutsuppgifterna för 2022 beaktas genom justering av de i 6 § avsedda kalkylerade kostnaderna för 2023. 

Enligt 3 mom. utgörs grunden för finansieringen för 2024 av den i 2 mom. avsedda justerade finansieringsnivån för hela landet för 2023. 

Närmare bestämmelser om förfarandet för den i 1 mom. avsedda kalkylerade fördelningen av välfärdsområdenas finansiering, om insamlingen av uppgifter om kalkylerna och om justeringen av kalkylerna får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Enligt 35 § 1 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering beaktas i välfärdsområdets finansiering som övergångsutjämning skillnaden mellan finansieringen enligt de kalkylerade kostnaderna och de faktiska kostnaderna för kommunerna inom välfärdsområdets område på det sätt som föreskrivs i den paragrafen. 

Enligt 2 och 3 mom. dras skillnaden mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna av från välfärdsområdets finansiering i form av övergångsutjämning till fullt belopp 2023, om välfärdsområdets kalkylerade kostnader är större än de faktiska kostnaderna, och skillnaden per invånare dras av enligt följande: 

1) högst 10 euro 2024, 

2) högst 30 euro 2025, 

3) högst 60 euro 2026, 

4) högst 90 euro 2027, 

5) högst 150 euro 2028, 

6) högst 200 euro 2029. 

Den skillnad som överstiger 200 euro per invånare utjämnas tills vidare genom en permanent övergångsutjämning. 

Enligt 4 och 5 mom. dras skillnaden mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna av från välfärdsområdets finansiering i form av övergångsutjämning till fullt belopp 2023, om välfärdsområdets kalkylerade kostnader är större än de faktiska kostnaderna, och skillnaden per invånare dras av enligt följande: 

1) högst 10 euro 2024, 

2) högst 30 euro 2025, 

3) högst 60 euro 2026, 

4) högst 75 euro 2027, 

5) högst 90 euro 2028, 

6) högst 100 euro 2029, 

Den skillnad som överstiger 100 euro per invånare utjämnas tills vidare genom en permanent övergångsutjämning. 

Enligt 6 mom. beräknas skillnaden mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna enligt 1 mom. på 2022 års nivå. De faktiska kostnaderna för kommunerna inom välfärdsområdets område beaktas kommunvis som medeltal för 2021 och 2022, vilka höjs till nivån för hela landet för 2022. Vid beräkningen av medeltalet används de bokslutsuppgifter som kommunerna lämnat till Statskontoret för 2021 och kommunernas budgetuppgifter för 2022. De faktiska kostnaderna justeras 2023 från och med finansieringen för 2024 på basis av de tjänstespecifika bokslutsuppgifter för 2022 som kommunerna lämnat till Statskontoret. 

Enligt 7 mom. justeras välfärdsområdets övergångsutjämning från och med finansieringen för 2026 så att det till övergångsutjämningen läggs skillnaden mellan den kalkylerade finansiering som beräknats med koefficienten för främjande av hälsa och välfärd och den kalkylerade finansiering som beräknats utan denna koefficient. 

Enligt 8 mom. läggs, om de avdrag som sammanlagt görs i välfärdsområdenas finansiering i form av övergångsutjämning är större än de tillägg som sammanlagt görs i form av övergångsutjämning, till välfärdsområdenas finansiering ett belopp som motsvarar denna skillnad. Ökningen av finansieringen är lika stor per invånare i alla välfärdsområden. 

2.2  Lag om statsandel för kommunal basservice

I lagen om statsandel för kommunal basservice finns det bestämmelser om statsandel som beviljas för driftskostnaderna i fråga om sådana av kommunernas statsandelsåligganden som har räknats upp i 1 § 1 mom.   

Det finns bestämmelser om justering av kostnadsfördelningen i 23 §. Vid justeringen av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna justeras de kalkylerade kostnader, de grundpriser och den finansiering som avses i 2 mom. i enlighet med de faktiska kostnaderna och den i 21 § angivna statsandelsprocenten, med iakttagande av vad som föreskrivs nedan i denna paragraf samt i 24 och 25 §. Grundpriserna och finansieringen fastställs och bestämmelser om statsandelsprocenten utfärdas för varje finansår. Kostnadsfördelningen justeras årligen. Lagen innehåller inga närmare bestämmelser om hur justeringen av kostnadsfördelningen ska beräknas. 

Det finns bestämmelser om vissa tidpunkter för fastställandet av skyldigheten att betala hemkommunsersättning i 34 § 1 mom., 38 § 4 mom. och 40 § 1 mom., vilka efter stadfästandet av den nu aktuella nya lagen har ändrats i den lag om statsandel för kommunal basservice som gäller till slutet av 2022. Det är nödvändigt att göra motsvarande ändringar i lagen. 

I 45 § finns det bestämmelser om beslut om beviljande av statsandel och om ersättning för förlorade skatteinkomster som föranleds av ändringar i beskattningsgrunderna. I den lag om statsandel för kommunal basservice som gäller till slutet av 2022 har paragrafen med samma sakinnehåll som den aktuella paragrafen kompletterats med bestämmelser som möjliggör elektronisk delgivning av besluten till kommunerna efter att den nu aktuella lagen stadfästes. 

Enligt 57 § 3 mom. i lagen justeras de kalkyler som avses i 30 och 31 § 2023. Det finns bestämmelser i 30 § om överföringen av finansieringen i anknytning till inrättandet av välfärdsområden och begränsningen av de ekonomiska konsekvenserna av överföringen av organiseringsansvaret 2023. I 31 § finns det bestämmelser om utjämning av ändringen i statsandelssystemet för en enskild kommun. Kalkylerna utförs på nytt på basis av medeltalet av de slutliga kommunvisa kostnadsuppgifterna som Statskontoret samlar in för 2021 och 2022 och inkomstuppgifterna för 2022. De nya kalkylerna ligger från och med 2024 till grund för de statsandelar som beviljas enligt 30 och 31 §. 

I 4 mom. föreskrivs det att om det efter justeringen konstateras att det till en kommun 2023 betalats mera eller mindre i statsandel än kommunen enligt den kalkylering som avses i 3 mom. har rätt till, minskas eller ökas den statsandel som kommunen beviljas med ett belopp som motsvarar skillnaden och beloppet avdras eller betalas ut i jämnstora poster åren 2024 och 2025. 

Enligt 5 mom. utförs de justeringar som avses i denna paragraf kostnadsneutralt i förhållandet mellan kommunerna och staten. Kommunernas statsandel minskas eller ökas så att minskningen eller ökningen av statsandelen är lika stor per invånare i alla kommuner. 

Närmare bestämmelser om justeringen av de kalkyler som avses i 3 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet. 

Det har visat sig vara svårt att uppfatta ordalydelserna i 3 och 4 mom. Med beaktande av den betydelse detta har är det skäl att precisera bestämmelserna innan lagstiftningen träder i kraft, så att i synnerhet justeringen av statsandelarna på riksnivå tillräckligt tydligt framgår av bestämmelserna. 

Bestämmelserna om bestämmande av grundpriserna 2023 finns i 58 §. Grundpriserna för de i 6–12 § avsedda kalkylerade kostnaderna och grundpriserna för de i 13–17 § avsedda tilläggsdelarna för 2023 fastställs med stöd av 19 och 20 § i lagen genom förordning av statsrådet med iakttagande av 2 och 3 mom.  

Enligt 2 mom. fastställs de grundpriser som beräknats enligt kalkylerna för 2022 justerade till kostnadsnivån för 2023 på basis av kostnaderna för de uppgifter som blir kvar hos kommunerna. I de ovan avsedda grundpriserna för 2022 ska de delar av social- och hälsovården som överförs samt bestämningsgrunderna enligt det statsandelssystem som träder i kraft 2023 beaktas. 

I 3 mom. fastställs grundpriserna på 2020 års nivå. Enligt motiveringen till paragrafen (RP 241/2020 rd, s. 1007) behöver grundpriserna ännu anges separat genom en ändring av det aktuella momentet enligt nivån för 2022, när den kunskapsbas som behövs för detta finns tillgänglig. 

2.3  Lag om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen

I 55 § i lagen föreskrivs det om kommunens inkomstskattesats 2023. Enligt paragrafen ska som inkomstskattesats för 2023 kommunfullmäktige bestämma inkomstskattesatsen för 2022 minskad med 13,26 procentenheter. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att beskattningen skärps då den statliga skatten måste höjas till följd av att kommunernas uppgifter överförs till välfärdsområdena och blir statligt finansierade. 

I specialmotiveringarna i regeringens proposition (RP 241/2020, s.921) om stiftandet av paragrafen konstateras det att procentandelen med vilken den kommunala inkomstskatten ska sänkas klarnar slutgiltigt när beloppet för de utgifter som övergår till statens finansieringsansvar fastställs våren 2022 baserat på kommunernas svar på budgetenkäten om kostnaderna 2022. Paragrafen måste ses över 2022 enligt dessa uppgifter. 

2.4  Lag om beskattningsförfarande

I 91a § i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) föreskrivs det om meddelande om kommunens och församlingens inkomstskattesats. Enligt det 1 mom. som träder i kraft 1.1.2023 ska en kommun och en församling senast den 17 november året före skatteåret meddela Skatteförvaltningen vilken inkomstskattesats som ska tillämpas. Kommunen anger inkomstskattesatsen med en fjärdedels procentenhets noggrannhet. Enligt 2 mom. får inkomstskattesatsen för det föregående året iakttas i beskattningen om meddelandet inte har sänts till Skatteförvaltningen inom den tid som anges i 1 mom. eller den längre tid som Skatteförvaltningen har medgivit. 

I den temporära 91 b § i lagen finns det temporära bestämmelser om meddelande av kommunens inkomstskattesats i anknytning till genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Paragrafen gäller 1.7.2021–31.12.2024. 

Enligt 1 mom. i paragrafen ska kommunerna med avvikelse från 91 a § ange inkomstskattesatsen för 2023 med en hundradels procentenhets noggrannhet. Om en kommun inte har meddelat inkomstskattesatsen för 2023 inom den tid som anges i 91 a § 1 mom. eller inom den längre tid som Skatteförvaltningen angett eller om den skattesats som kommunen meddelat avviker från vad som föreskrivs i 55 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen, får inkomstskattesatsen för 2022 minskad med 13,26 procentenheter iakttas i beskattningen. 

Bestämmelsen kommer därför att tillämpas i situationer där kommunen inte meddelar inkomstskattesatsen för 2023 inom den i 91a § utsatta tidsfristen eller om inkomstskatten avviker från vad som föreskrivs i 55 § i införandelagen. 

2.5  Inkomstskattelag

Det finns bestämmelser om fastställande av skatten i 124 § i inkomstskattelagen. Enligt 5 mom. föreskrivs särskilt i fråga om den skatteskala som ska tillämpas vid beskattningen av förvärvsinkomst för varje enskilt år. Vid beräkningen av skattebeloppet för de skattskyldiga vars hemkommun såsom fastställd enligt 5 § i lagen om beskattningsförfarande ligger i landskapet Åland sänks skattesatserna i statens inkomstskatteskala med 13,26 procentenheter. 

Bestämmelsen förhindrar en skärpning av statsbeskattningen i samband med social- och hälsovårdsreformen för skattskyldiga bosatta i landskapet Åland och tryggar på så sätt att ändringarna i beskattningen påverkar skattskyldiga på Åland på samma sätt som den påverkar skattskyldiga bosatta på det finländska fastlandet. 

2.6  Lag om statskontoret

Enligt 2 § 1 mom. 4 punkten i lagen om statskontoret har Statskontoret till uppgift att vara ansvarig myndighet för administrationen av kommunernas informationsresurs för ekonomisk information och vara personuppgiftsansvarig för informationsresursen.  

Det finns bestämmelser om kommunens skyldighet att producera information om kommunens verksamhet och ekonomi, ledningen och uppföljningen av kommunens verksamhet, förvaltning och ekonomi i 120 § i kommunallagen. Trots sekretessbestämmelserna ska kommunen lämna de bokslut, delårsrapporter och kostnader som avses i 112 § i kommunallagen samt den ekonomiska information som regelbundet ska lämnas in till Statskontoret i ett format som krävs för interoperabiliteten såsom föreskrivs annanstans i lag eller med stöd av lag.  

I 120 § 1 mom. i lagen om välfärdsområden finns huvudsakligen samma bestämmelse som för kommunerna att välfärdsområdet ska producera information om välfärdsområdets verksamhet och ekonomi för användning vid styrningen, ledningen och uppföljningen av välfärdsområdets verksamhet och ekonomi. Enligt 2 mom. ska välfärdsområdet trots sekretessbestämmelserna, i den form som krävs för interoperabilitet, till Statskontoret, som ansvarar för informationsresursen för ekonomisk information, lämna de i 116 § avsedda uppgifterna om bokslut, delårsrapporter och kostnader samt de ekonomiska uppgifter som ska lämnas regelbundet såsom föreskrivs annanstans i lag eller med stöd av lag. Statskontorets uppgifter i anknytning till rapporteringen av välfärdsområdets ekonomiska information och informationsresurs beskrivs i motiveringen till paragrafen. Lagen om statskontoret innehåller däremot inga bestämmelser om Statskontorets uppgifter gällande välfärdsområdenas ekonomiska rapportering, upprätthållande av informationsresursen för ekonomisk information och uppgiften som personuppgiftsansvarig. 

Mål

Syftet med propositionen är att ur finansieringsperspektiv säkerställa en lyckad och kontrollerad överföring av ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården samt räddningsväsendet från kommunerna till välfärdsområdena samt att säkerställa reformens kostnadsneutralitet.  

Förslagen och deras konsekvenser

4.1  De viktigaste förslagen

I propositionen föreslås det en ändring av finansieringslagstiftningen i anknytning till grundandet av välfärdsområden och genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet. Ändringarna gäller de justeringar som ska göras i lagarna från och med 2023. Det föreslås dessutom vissa ändringar och preciseringar som har visat sig vara nödvändiga i samband med genomförandet av reformen.  

4.1.1  Lagen om välfärdsområdenas finansiering

I fråga om bestämningen av nivån för finansieringen av välfärdsområdena på riksnivå granskas för det första de i 3 § fastställda andelarna av bestämningsfaktorerna så att de motsvarar kostnadsuppgifterna för social- och hälsovårdens och räddningsväsendets andelar 2022. Bedömningen av ökningen av servicebehovet för 2023–2026 justeras i 7 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Bedömningen grundar sig på det sätt som lagen kräver på Institutet för hälsa och välfärds undersökning. Det föreslås dessutom att indexhöjningen årligen beaktas också avseende den uppskattade ökningen av servicebehovet och justeringen av de verkliga kostnaderna i efterhand och att det i lagen föreskrivs om en uträkningsmodell för justering i efterhand. 

För fastställande av finansieringen enligt välfärdsområde fastställs de i 13 § 3 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering avsedda uppgiftsspecifika viktningarna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården enligt kostnadsuppgifterna för 2022.  

Behovsfaktorerna för de hälso- och sjukvårdstjänster, äldreomsorgstjänster och socialvårdstjänster som avses i 14 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering justeras enligt de senaste uppgifterna grundade på Institutet för hälsa och välfärds undersökningarna. Antalet behovsfaktorer ökar betydligt jämfört med den föregående undersökningen. Det finns 189 behovsfaktorer inom hälso- och sjukvården, 63 inom äldreomsorgen och 73 inom socialservicen. Behovsfaktorerna täcker uppgifter om sjukfrekvensen, åldersstrukturen, de socioekonomiska faktorerna samt övriga bakgrundsuppgifter. Enligt undersökningen väljs statistiskt betydande faktorer ut som kriterier för den behovsbaserade finansieringen. Det är främst i de faktorer som beskriver sjukfrekvensen som ändringar gjorts och ändringarna har varit mindre för de demografiska och socioekonomiska faktorerna. Bestämmelserna om behovsfaktorerna och deras viktkoefficienter finns som bilaga.  

För 2023 beaktas vid fastställandet av de välfärdsområdesspecifika servicebehovskoefficienterna behovsfaktorerna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården beräknade som ett medeltal av servicebehovskoefficienterna för åren 2019 och 2020 och för 2024 på motsvarande sätt som ett medeltal av 2019 och 2021. Eftersom finansieringen inte enbart grundar sig på uppgifterna för ett extremt exceptionellt coronaår påverkar de exceptionella omständigheterna under coronaåren 2020 och 2021 på detta sätt inte i för hög grad finansieringen av välfärdsområdena.  

Enligt den föreslagna nya 35 a § föreslås det att den välfärdsområdesspecifika finansieringen för 2023 justeras utgående från kommunernas bokslutsuppgifter för 2022. I finansieringen av ett välfärdsområde görs år 2024 ett separat tillägg av engångsnatur, med vilket nivån på finansieringen för 2023 justeras att motsvara kostnaderna i bokslutsuppgifterna för kommunerna i regionen.  

4.1.2  Lagen om statsandel för kommunal basservice

I bestämmelserna om ikraftträdande (57 §) i lagen om statsandel för kommunal service görs en precision av hur de kostnader som överförs från kommunerna till välfärdsområdena ska justeras utgående från bokslutsuppgifterna för 2022. De inkomster som överförs från kommunerna till välfärdsområdena justeras på riksnivå att motsvara de kostnader som överförs till välfärdsområdena. Skillnaden i inkomster och kostnader beaktas i statsandelen för basservice. Om det efter justeringen konstateras att det till kommunerna 2023 har betalats mer eller mindre statsandel än vad det enligt justeringen borde ha betalats, kommer under åren 2024 och 2025 jämnstora belopp, som motsvarar skillnaden, per invånare att dras från eller läggas till den statsandel som beviljas kommunen. På detta sätt säkerställs en kostnadsneutral överföring av uppgifterna på 2022 års nivå.  

Bestämmelserna om införande av lagen (58§) innehåller dessutom föreskrifter om grundpriserna på 2022 års nivå.  

Det föreslås en precisering av uträkningsmetoden för justeringen av kostnadsfördelningen i 23 §. Finansministeriet har utvecklat kalkyleringen i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet, undervisnings- och kulturministeriet och Finlands Kommunförbund. Det krävs dock en ändring av lagstiftningen som stöd för att preciseringen av beräkningen av justeringen ska kunna genomföras.  

Det föreslås dessutom att det i lagstiftningen görs vissa ändringar av teknisk natur, som beror på ändringar som gjorts i den gällande lagstiftningen. 

4.1.3  Sänkning av kommunernas inkomstskattesats 2023

Sänkningen av kommunernas inkomstskattesats med 12,64 procent 2023 fastställs i 55 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen. Motsvarande ändring av sänkningen av kommunens inkomstskattesats görs i lagen om beskattningsförfarande och inkomstskattelagen. 

4.1.4  Statskontorets uppgifter som ansvarig för informationsresursen för ekonomisk information

Bestämmelser om välfärdsområdenas rapportering av ekonomisk information och Statskontorets uppgifter som ansvarig för informationsresursen för ekonomisk information finns i lagen om statskontoret.  

4.2  De huvudsakliga konsekvenserna

4.2.1  Allmänt om bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna av propositionen

En konsekvensbedömning av grundandet av välfärdsområden och reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet har gjorts i regeringens proposition 241/2020 rd.  

I det här avsnittet görs en bedömning av vilka ekonomiska konsekvenserna de nu föreslagna ändringarna i lagarna har på kommunerna, välfärdsområdena och statsfinanserna samt beskattningen. Till sin huvudsakliga karaktär är de presenterade lagförslagen uppdateringar som krävs enligt lag, men i konsekvensbedömningsberäkningarna ska också de uppgifter som uppdaterats efter den nämnda propositionen, såsom kostnadsuppgifter, beaktas.  

De kalkyler som presenteras i det här avsnittet har upprättats på nivån för 2022 och de grundar sig på kommunernas uppskattade bokslutsuppgifter för 2021 och budgeter för 2022. 

Avsikten är att ytterligare uppdatera de kommun- och välfärdsområdesspecifika kalkylerna utgående från kommunernas slutliga bokslutsuppgifter för 2021, som blir klara i juni 2022. Dessa kalkyler kommer att påverka fördelningen av kostnaderna på kommunerna och välfärdsområdena, men nivån för hela landet ändras inte. Därmed påverkar uppdateringen inte den andel med vilken den kommunala skattesatsen sänks. De beräkningar som görs på sommaren utgör grunden för finansieringen av kommunerna och välfärdsområdena 2023.  

Därefter uppdateras de slutliga beräkningarna sommaren 2023, när kommunernas bokslutsuppgifter för 2022 bli klara. Överföringskalkylen kontrolleras och ändringarna beaktas i kommunernas statsandelar på det sätt som föreskrivs i 57 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. Finansieringen av välfärdsområdena justeras på det sätt som det föreslås att den ska justeras enligt 35 a § i lagen om välfärdsområdenas finansiering. 

4.2.2  Konsekvenser för kommunalekonomin

De uppgifter som överförs på välfärdsområdena har utgjort i genomsnitt 58 procent av utgifterna i kommunernas bruksekonomi. Skillnaderna mellan kommunerna är stora, som lägst har kostnaderna varit cirka 44 procent och som högst cirka 75 procent av kommunens bruksekonomi. I små kommuner där befolkningen är ålderstigen utgör utgifterna för social- och hälsovård i genomsnitt en större andel av bruksekonomin. I de större kommunerna och i synnerhet inom kommuner i tillväxtcentra är motsvarande andel mindre. 

Ändringen i fördelningen av utgifterna i bruksekonomin betyder att tyngdpunkten för kommunernas lagstadgade uppgifter och bruksekonomin efter reformen huvudsakligen kommer att ligga på småbarnspedagogiken samt förskoleutbildningen och den grundläggande utbildningen. I nuläget varierar den här sektorns andel av kommunernas bruksekonomi betydligt, men undervisnings- och kultursektorn utgör i genomsnitt cirka en tredjedel av utgifterna i kommunernas bruksekonomi. De sänkta inkomsterna och de minskade utgifterna i kommunernas bruksekonomi samt omfördelningen betyder också att eventuella anpassningsåtgärder i bruksekonomin i fortsättningen i allt högre grad kommer att gälla förskoleundervisningen och den grundläggande undervisningen samt småbarnspedagogiken. Kommunernas ekonomiförvaltning underlättas å andra sidan av att intäkterna från inkomstskatteprocenten till och med ökar i och med att skatteavdrag överförs till statsbeskattningen samtidigt som kommunernas budgetar halveras. Med andra ord finansierar man med större skatteintäkter en klart mindre budget än i nuläget. 

Propositionens konsekvenser för kommunalekonomin har bedömts genom att balansläget i kommunalekonomin före reformen har jämförts med balansläget efter reformen uppdaterat med uppgifterna för 2022. Utgångspunkten för bedömningen är således kommunens ekonomiska balansläge före reformen. Syftet med reformen är inte att åtgärda den ekonomiska obalans som eventuellt råder i den kommunala ekonomin, utan avsikten är att den inkomstfinansieringsställning som kommunen hade före reformen ska kvarstå så oförändrad som möjligt. 

Med kommunens ekonomiska balansläge avses i detta sammanhang skillnaden mellan årsbidraget och avskrivningarna enligt plan. Konsekvenserna av reformen summeras i det ovannämnda balansläget. De uppskattade inkomst- och kostnadsuppgifterna för 2022 har använts vid konsekvensbedömningen. Vid bedömningen av de kostnader som överförs har medelvärdet för de uppskattade bokslutsuppgifterna för 2021 och budgetuppgifterna för 2022 använts med en höjning till 2022 års nivå. I fråga om skatteinkomsterna baserar sig inkomstuppgifterna på finansministeriets uppskattningar, och i fråga om statsandelarna på de slutliga uppgifterna för 2022. 

Kommunernas nettokostnader uppgår till cirka 36,3 miljarder euro 2022. Av detta kommer andelen för de uppgifter som överförs till välfärdsområdena att utgöra 21,2 miljarder euro. Kostnaderna för de uppgifter som blir kvar i kommunerna uppgår till 15,1 miljarder euro. I tabell 1 presenteras de kostnader och inkomster som överförs till välfärdsområdena samt de kostnader och inkomster som blir kvar i kommunerna specificerade efter att reformen trätt i kraft. 

Tabell 1. Kostnader och inkomster som överförs till välfärdsområdena samt kostnader för och inkomster av de uppgifter som blir kvar i kommunerna. 

Kostnader för och inkomster av de uppgifter som överförs till välfärdsområdena 

mn euro 

 

 

Kostnader som överförs, inkl. avskrivningar 

21 234 

Inkomster som överförs, av vilka 

 

kommunalskatt 

13 170 

samfundsskatt 

817 

statsandelar för social- och hälsovård 

5 361 

 

 

skattekompensation 

1 944 

 

 

Kostnader för de uppgifter som blir kvar i kommunerna 

15 088 

förändring i kommunernas beskattningskostnader 

-62 

Förändringen i kommunernas kostnader, sammanlagt 

-21 234 

Kommunernas inkomster, varav 

 

kommunalskatt 

8 114 

samfundsskatt 

1 634 

fastighetsskatt 

2 089 

statsandel 

2 609 

begränsare av automatiska förändringar i reformen 

-3,6 

undervisnings- och kulturministeriets finansiering 

2,4 

finansieringsposter, netto 

343 

Statsandelar specificerade 

2 609 

Kalkylerade kostnader 

 

åldersstruktur 

7 750 

tvåspråkighet 1 (hela befolkningen) 

36 

tvåspråkighet 2 (de svenskspråkigas andel) 

63 

inslag av främmandespråkiga 

696 

invånartäthet 

195 

skärgård 

14 

kommun med skärgårdsdel 

utbildningsbakgrund 

146 

arbetslöshet 

359 

Självfinansieringsandel 

7 180 

Statsandel 

2 088 

Tilläggsdelar 

260 

fjärrorter 

62 

kommuner inom samernas hembygdsområde 

koefficient för främjande av hälsa och välfärd 

100 

självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser 

ökat invånarantal 

68 

29 

Minskningar och ökningar av statsandelen 

-508 

Utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna 

703 

Neutralisering av utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna 

66 

Statsandel för kommunal basservice, sammanlagt 

2 609 

I de uppgifter som överförs från kommunerna till välfärdsområdena ingår kostnaderna för social- och hälsovården och räddningsväsendet. De kostnader som överförs kommer att uppgå till sammanlagt cirka 21,2 miljarder euro. På riksnivå överförs kommunernas inkomster i motsvarande grad som det överförs kostnader. Kommunernas inkomstskattesats minskas med 12,64 procentenheter i samtliga kommuner. Till följd av detta minskar kommunalskattens belopp med 13,17 miljarder euro. I beloppet har även ett avdrag på 62 miljoner euro beaktats, vilket motsvarar minskningen i kommunernas beskattningskostnader. Av kommunernas andel av samfundsskatten överförs 817 miljoner euro till välfärdsområdenas finansiering. Med stöd av de preliminära uppgifterna för 2022 sänks kommunernas samfundsskatteandel med 11,25 procentenheter. 

Statsandelen för kommunal basservice kommer att minskas med en kalkylerad statsandel som motsvarar social- och hälsovårdens andel. Social- och hälsovårdens andel av den totala kalkylerade kostnaden är 70 procent och den motsvarande minskningen av statsandelen är 5,1 miljarder euro. Från tilläggsdelarna avdras dessutom 256 miljoner euro samt från kompensationerna för skattebortfall ovannämnda andel på 70 procent, sammanlagt 1,9 miljarder euro. 

Kostnaderna för de uppgifter som blir kvar i kommunerna efter reformen uppgår till cirka 15,1 miljarder euro. Mätt i euro kommer kommunalskatten alltjämt att vara kommunernas största inkomst, cirka 8,1 miljarder euro. Trots den stora minskningen i beloppen förändras dock inte kommunalskattens relativa andel av kommunernas skattefinansiering (skatteinkomster och statsandelar sammanlagt) i någon större grad, utan kommunalskatten kommer fortfarande att vara den viktigaste finansieringskällan. Samfundsskatten minskas med 0,817 miljarder euro, varvid den samfundsskatt som blir kvar i kommunerna uppgår till cirka 1,634 miljarder euro. I fastighetsskatten föreslås inga ändringar, varvid dess belopp uppgår till cirka 2,1 miljarder euro. Fastighetsskattens relativa andel av kommunernas skatteinkomster kommer att fördubblas jämfört med nuläget. 

Tabell 2. Hur kommunernas finansiering bildas; nuläget jämfört med tiden efter reformen. 

Hur kommunens finansiering bildas 

Nuvarande finansiering 

Återstående finansiering i kommunerna 

Förändring 

 

mn euro 

mn euro 

mn euro 

 

 

 

 

Verksamhetsbidrag + avskrivningar 

-36 322 

-15 088 

21 234 

Kommunalskatt (överföring av 12,64 procentenheter) 

21 284 

8 114 

-13 170 

Samfundsskatt 

2 451 

1 634 

-817 

Fastighetsskatt 

2 089 

2 089 

Statsandel för basservice (FM)  

7 947 

2 609 

-5 338 

Begränsare av statsandelsförändringar 

-3,6 

-3,6 

Kompensation för skattebortfall 

2 777 

833 

-1 944 

Statsandel, UKM 

2,4 

2,4 

Finansieringsposter, netto 

343 

343 

Minskning av beskattningskostnader (kommunerna) 

62 

62 

Utjämning av ändringen i statsandelssystemet 

Årsbidrag – avskrivning (balansläge) 

572 

595 

+23 

Kommunernas statsandelar kommer att minska med cirka 5,3 miljarder euro till följd av överföringen av organiseringsansvaret. För statsandelen för basservice blir det kvar cirka 2,6 miljarder euro, varav utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna är cirka 703 miljoner euro. Utöver dessa blir 833 miljoner euro kvar för ersättningar för skattebortfall som föranleds av ändringarna i beskattningsgrunderna. De förändringar i inkomster och kostnader som föranleds av överföringen begränsas enligt förslaget med en bestämningsfaktor som tas in i statsandelssystemet. Förändringarna begränsas med en andel på 60 procent både när det gäller nytta och när det gäller förluster. Begränsningen är kostnadsneutral i fråga om förhållandet mellan kommunerna och staten. 

Den viktigaste förändringen i fråga om de kommunvisa statsandelarna sker i utjämningen av statsandelen på basis av skatteinkomsterna. Mer än 60 procent av kommunalskatten och ungefär en tredjedel av samfundsskatten överförs till välfärdsområdenas finansiering. Enligt uppgifterna för 2022 kommer kommunernas utjämningstillägg att minska från 1,5 miljarder euro till cirka 0,9 miljarder euro. Förändringen i utjämningsavdragen är ännu större, eftersom de kommer att vara endast något över en tiondedel av den nuvarande nivån. Den beskrivna förändringen beror inte enbart på effekten av minskade skatteinkomster för den skatteinkomstbaserade utjämningen, utan här ingår också effekterna av de förändringar i utjämningsprocenten som gjorts i grunderna för systemet. Förändringen i utjämningsavdragen för kommunerna i huvudstadsregionen kan granskas som ett exempel på ändringens storlek. Enligt grunderna för 2022 uppgår utjämningsavdragen för de fyra städerna i huvudstadsregionen till sammanlagt cirka 595 miljoner euro; när de nya grunderna tillämpas minskar de till cirka 78 miljoner euro. 

Tabell 3. Utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna (nya och nuvarande grunder), euro. 

 

Utjämningstillägg 

Utjämningsavdrag 

Netto 

Nuvarande grunder 

1 474 352 269 

-684 664 827  

789 687 442  

Nya grunder 

790 855 778  

-87 870 317  

702 985 462  

De kommunspecifika ändringarna av reformen mildras av en utjämning av ändringen i statsandelssystemet, vilken fastställs till nivån för det år som föregår det år då reformen träder i kraft. Under ikraftträdandeåret begränsas ändringen till noll och under de kommande åren begränsas ändringen årligen gradvis med +/- 15 euro per invånare. Den gradvisa ändringen föreslås öka kumulativt till det femte årets permanenta maximala ändring, som föreslås vara +/- 60 euro per invånare. Den överskjutande delen förblir tillsvidare en permanent utjämning av statsandelarna. Att begränsa ändringen till +/- 60 euro per invånare innebär att reformen inte för en enda kommun orsakar något tryck på att ändra inkomstskattesatsen med mer än 0,6 procentenheter under en femårsperiod. 

Den överskjutande delen från den maximala ändringen (+/- 60 euro per invånare) förblir tillsvidare en permanent utjämning av statsandelarna. På basis av de tidigare uppskattade uppgifterna för 2020 gäller detta 192 kommuner. Av dessa kommuner berörs 164 av utjämningstillägget och 128 av utjämningsavdraget.  

Balanssituationen har försämrats något på basis av de uppskattade uppgifterna för 2022. I den nya kalkylen gäller den del som överskrider den maximala finansieringsändringen (+/- 60 euro/invånare) 178 kommuner, men för 110 av dessa gäller i nuläget utjämningstillägg och för 68 utjämningsminskning. Kommunen får ett tillsvidare bestående utjämningstillägg i de fall då balanssituationen försämras med mera än 60 euro per invånare och på motsvarande sätt en utjämningsminskning i de fall då balanssituationen förbättras med mera än 60 euro per invånare. Enligt den senaste kalkylen har antalet sådana kommuner vars balanssituation förbättras med över 60 euro per invånare minskat till nästan hälften. 

Eftersom kalkylen över 2022 års balansläge baserar sig på uppskattade uppgifter när reformen träder i kraft, kommer kalkylerna att ses över på nytt. Detta görs enligt medelvärdet av kommunernas utfallsuppgifter för åren 2021 och 2022, omvandlat till 2022 års nivå. De nya kalkylerna kommer att utgöra grunden för de statsandelar som beviljas från och med 2024. Om det efter justeringen konstateras att det till en kommun år 2023 har betalats mer eller mindre statsandel än vad det enligt den justerade kalkylen borde ha betalats, kommer under åren 2024 och 2025 jämnstora belopp som motsvarar skillnaden att dras från eller läggas till den statsandel som beviljas kommunen. 

De ändringar, räknat i euro, som följer av reformen har utvärderats i fråga om enskilda kommuner, kommungrupper och välfärdsområden enligt uppgifterna för 2022. Förändringarna har beräknats genom att kommunernas ekonomiska balansläge före reformen har jämförts med balansläget efter reformen. Detta beskriver med andra ord en situation där finansieringssystemet träder i kraft i sin helhet utan den beskrivna utjämningen av systemändringen. 

Tabell 4. Förändring i balansläget för kommunerna (förändring enligt den nya finansieringsmodellen i jämförelse med nuläget), exklusive utjämningen av systemändringen (+/- 60 euro/invånare). 

Förändring i balansläget, euro/invånare 

Antal kommuner 

Mn euro 

Förbättras 

 

 

300— 

5,9 

200—299 

13 

34,1 

100—199 

28 

114,9 

0—99 

78 

82,4 

Sammanlagt  

122 

237,5 

 

 

 

Förändring i balansläget, euro/invånare 

Antal kommuner 

Mn euro 

Försämras 

 

 

300—  

12 

-14,3 

200—299 

20 

-30,8 

100—199 

50 

-102,9 

0—99 

89 

-66,5 

Sammanlagt  

171 

-214,5 

 

 

 

Över hälften av de kommunvisa förändringarna i det ekonomiska balansläget är små, det vill säga minskningar eller ökningar på mindre än 100 euro per invånare. I sammanlagt tolv kommuner blir minskningen mer än 300 euro per invånare och i tre kommuner blir ökningen över 300 euro per invånare. Ställd i relation till inkomstskattesatsen motsvarar en förändring på 100 euro per invånare intäkter på cirka 0,54 procentenheter i hela landet på 2021 års nivå, varvid intäkterna av en procentenhet skatt uppgår till i genomsnitt 186 euro per invånare. Som störst är intäkterna 393 euro per invånare (Grankulla) och som minst 108 euro per invånare (Merijärvi). 

Tabell 5. Förändring i balansläget enligt kommunstorlek utan utjämningen av systemändringen (den nya finansieringsmodellen i jämförelse med den nuvarande). 

Kommunstorlek 

Förändring, mn euro 

Förändring, euro/invånare 

Under 2 000 

-2,6 

-55,7 

2 000—5 000 

-13,9 

-48,6 

5 000—10 000 

-2,7 

-5,0 

10 000—20 000 

-12,3 

-20,7 

20 000—40 000 

-14,9 

-18,2 

40 000 – 100 000 

-1,0 

-1,0 

Över 100 000 

70,3 

31,8 

Sammanlagt  

Granskat enligt kommunstorleksgrupp försvagas det ekonomiska balansläget i alla andra kommungrupper än de som har mer än 100 000 invånare. Balansläget försvagas mest i kommuner med färre än 5 000 invånare. 

Tabell 6. Förändring i balansläget för välfärdsområdena utan utjämningen av systemändringen. 

Välfärdsområde 

Förändring, mn euro 

Förändring, euro/invånare 

Helsingfors 

87,0 

132,5 

Vanda-Kervo 

1,0 

3,6 

Västra Nyland 

-9,9 

-76,6 

Östra Nyland 

-36,3 

-100,3 

Mellersta Nyland 

-1,2 

-6,1 

Egentliga Finland 

-9,6 

-19,9 

Satakunda 

1,8 

8,3 

Egentliga Tavastland 

-7,9 

-46,1 

Birkaland 

11,0 

21,1 

Päijänne-Tavastland 

-31,1 

-151,0 

Kymmenedalen 

-6,8 

-42,0 

Södra Karelen 

-11,2 

-88,4 

Södra Savolax 

2,8 

21,1 

Norra Savolax 

7,9 

31,8 

Norra Karelen 

-15,8 

-96,8 

Mellersta Finland 

-15,4 

-56,4 

Södra Österbotten 

1,2 

6,0 

Österbotten 

9,5 

53,9 

Mellersta Österbotten 

4,2 

62,0 

Norra Österbotten 

18,8 

45,5 

Kajanaland 

5,9 

82,6 

Lappland 

17,0 

96,4 

Sammanlagt  

I elva välfärdsområden och i Helsingfors kommer kommunernas ekonomiska balansläge att förbättras i samband med reformen. Mest förbättras situationen i Helsingfors, med 133 euro per invånare. I tio välfärdsområden kommer kommunernas ekonomiska balansläge att försämras; som mest i Päijänne-Tavastland, med -151 euro per invånare. 

Det år då reformen träder i kraft kommer balansläget i kommunerna genom en utjämning av systemändringen att kvarstå på den uppskattade nivån 2022 kommunvis. Kalkylerna uppdateras efter att de slutliga uppgifterna om kommunernas ekonomi för 2022 finns tillgängliga 2023. Efter ikraftträdandeåret kommer förändringen i balansläget att begränsas i fyra års tid så att den kommunvisa förändringen får vara högst +/- 60 euro per invånare under det femte året. Det bör dock noteras att kommunens faktiska balans påverkas förutom av statsandelarna och utjämningsposterna för dem också av bland annat skatteinkomsternas utveckling och kommunernas egna åtgärder. 

Tabell 7. Kommunernas uppskattade balansläge 2022. 

Inte i balans 

96 kommuner 

euro/invånare 

 

över 500 

250—500 

12 

100—249 

39 

0—99 

43 

 

 

I balans 

197 kommuner 

0—99 

64 

100—249 

75 

250—500 

42 

över 500 

16 

Enligt de uppskattade uppgifterna för 2022 är ekonomin inte i balans i cirka en tredjedel av kommunerna. Av de återstående kommunerna där ekonomin är i balans, är balanssituationen i något under hälften av kommunerna högre än 100 euro per invånare. Jämfört med den bedömning som gjordes i regeringens proposition 2020 har antalet kommuner vars ekonomi är i balans klart ökat. Tidigare fanns det till exempel inga kommuner där ekonomin balanserade med över 500 euro per invånare, men nu finns det 16 sådana kommuner. 

Genomförande av reformen på så vis att kommunen garanteras kalkylmässigt samma balans som före reformen och så att den totala förändringen begränsas till +/- 60 euro per invånare framhäver betydelsen av den ekonomiska situationen i kommunen före reformen. I princip kommer reformen således varken att förbättra eller försämra kommunens finansiella ställning. Förhållandet mellan de kostnader och inkomster som överförs till välfärdsområdena och de som blir kvar i kommunerna kan i viss utsträckning förändra kommunens ekonomiska spelrum under de närmaste åren. 

Social- och hälsovårdsreformen har stor inverkan på kommunernas ekonomi. På riksnivå är de kostnader och inkomster som övergår från kommunerna till välfärdsområdena lika stora. De överförda posterna för enskilda kommuner kan däremot avvika betydligt. Exceptionellt stora utjämningselement i systemet för statsandelar till kommunerna behövs för utjämning av dessa förändringar. Obalansen i de överförda inkomsterna och kostnaderna beaktas i förändringsavgränsaren. Om de överförda kostnaderna är större än inkomsterna minskar kommunens statsandel med 60 procents andel av skillnaden. Om de överförda inkomsterna däremot är större än kostnaderna ökar kommunens statsandel med motsvarande procentuella andel. Förändringen i kommunernas balansläge (årsbidrag efter avskrivningar) begränsas dessutom så att förändringen i sin helhet får vara +/- 60 euro per invånare under en femårsperiod. Den del som överskrider den nämnda maximala förändringen förblir tillsvidare en permanent del av statsandelen. Den tredje utjämnande effekten realiseras genom en kraftig sänkning av kommunernas skatteinkomster i samband med överföringen. Detta påverkar i hög grad utjämningen av den statsandel som grundar sig på skatteinkomster. Genom en ändring av utjämningsprocentsatserna i utjämningen lindras den här förändringen. 

De nämnda utjämningsförfarandena ingår efter social- och hälsovårdsreformen i det nya statsandelssystemet. De utgör alltså en del av kommunernas statsandel. Detta har en betydande effekt på de enskilda kommunernas statsandel. Enligt de preliminära kalkylerna för 2023 kommer statsandelen för några kommuner (sammanlagt 10 kommuner) att få ett negativt förtecken. I de tidigare kalkylerade uppskattningarna var antalet kommuner hälften färre. I sammanlagt 6–7 kommuner kan statsandelen med negativt förtecken anses vara betydande. Det väsentliga är dock orsaken till det negativa förtecknet. Det övergår väsentligt mera kostnader än inkomster från åtta av dessa kommuner. Därför står den nämnda förändringsavgränsaren med ett betydligt minustecken. Efter reformen förbättras därtill situationen i kommuner av det här slaget, eftersom det från kommunerna övergår mera kostnader än inkomster. Det här betyder att också utjämningen av systemändringen får ett negativt förtecken. I två kommuner beror detta inte på effekterna av social- och hälsovårdsreformen utan av att hemkommunsersättningarna eller statsandelsfinansieringen till undervisnings- och kulturväsendet har ett negativt förtecken.  

Det är inte endast en del av kommunens ekonomi som ska granskas vid bedömning av hur kommunen klarar av att ordna basservicen efter reformen. I det här fallet alltså statsandelsbeloppet. Social- och hälsovårdsreformen har stora effekter på kommunens ekonomi, vilket betyder att förändringen i kommunens ekonomi bör observeras som helhet. För ordnandet av basservicen är det väsentliga att förändringen i balansläget under övergångsperioden begränsas till +/- 60 euro per invånare. Med detta säkerställs det att bärkraften i alla kommuners ekonomi borde vara tillräcklig för ordnandet av basservice. Tyngdpunkten i inkomststrukturen kan väsentligt förändras jämfört med tiden före reformen. Beroendet av statsandelar byts i många kommuner ut mot en betydande andel egna skatteinkomster. Till följd av beaktansvärt stora utjämningsposter ökar däremot statsandelarna i inkomststrukturen i en del av kommunerna. 

4.2.3  Inverkan på välfärdsområdenas finansiering

Det föreslås att flera uppdateringar grundade på lag (33 §) görs i välfärdsområdenas finansiering. Utöver de föreslagna ändringarna påverkar finansieringskalkylerna också av att informationsbasen har uppdaterats.  

Uppdateringen av bestämningsfaktorerna och kostnadsbasen enligt 14 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering hör till de lagstadgade uppdateringarna. För behovsfaktorernas del har undersökningsmaterialet uppdaterats med data för 2019. Uppgifterna för 2019 och 2020 används i de områdesspecifika beräkningarna av behovsfaktorerna. Kalkylerna påverkas också av uppdateringen av räddningsväsendets regionala riskrutor. 

De kostnader som överförs från kommunerna till välfärdsområdena har preciserats i jämförelse med de värden som presenterats i den nämnda propositionen. De nya uppgifterna grundar sig på budgetenkäten till kommunerna 2022, där samtliga kommuner i Fastlandsfinland deltog. I den nämnda propositionen baserade sig bedömningen av konsekvenserna av lagen om välfärdsområdenas finansiering på en bedömning av kostnaderna 2020.  

Uppdateringen av den föreslagna indexhöjningen enligt analysmodellen för socialutgifter för 2023-2026 samt preciseringen av modellen för beräkning av indexhöjningen kommer dessutom att påverka finansieringsnivån 2023. I finansieringen för 2023 kommer därtill eventuella nya eller utvidgade uppgifter för välfärdsområdena att beaktas. 

De kostnader som överförs från kommunerna till välfärdsområdena har preciserats. De uppskattade kostnaderna på nivån för 2022 är cirka 21,2 miljarder euro. De uppskattade kostnaderna från 2020 låg tidigare som grund för konsekvensbedömningen för lagen om välfärdsområdenas finansiering. Då uppgick de nettokostnader som ingick i kalkylerna till 19,86 miljarder euro. Ökningen är alltså cirka 1,3 miljarder euro, vilket för sin del påverkar de regionala finansieringskalkylerna. Kalkylerna påverkas också av uppdateringen av räddningsväsendets regionala riskrutor.  

Kalkylerna för välfärdsområdenas finansieringsmodell har gjorts på nivån för 2022. De grundar sig på kommunernas uppgifter om uppskattade bokslutssiffror för 2021 och budgetuppgifter för 2022. Finansieringskalkylerna för välfärdsområdena preciseras ytterligare under sommaren 2022 genom att den slutliga bokslutsinformationen för 2021 beaktas i dem. Dessa kalkyler bildar grunden för finansieringen av välfärdsområdena 2023.  

Enligt bestämmelserna om ikraftträdande i lagen om välfärdsområdenas finansiering krävs det en uppdatering av servicebehovets tillväxtprocent för 2023–2026. Uppskattningen av det ökade servicebehovet grundar sig på Institutet för hälsa och välfärds some-modell. Bestämmelsen om förändringsprocenten finns med två decimalers noggrannhet i 7 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering.  

De på some-modellen grundade uppdaterade ändringsprocentsatserna är följande: 

1,02 procent 2023 

1,05 procent 2024 

1,07 procent 2025 

1,02 procent 2026. 

I tabellerna 8 och 9 beskrivs de nettokostnader i euro enligt välfärdsområde som överförs inom social- och hälsovården och räddningsväsendet. På 2022-års nivå är kostnaderna för social- och hälsovården 20,7 miljarder euro. Kostnaderna för räddningsväsendet är cirka 485 miljoner euro. Sammanlagt överförs 21,2 miljarder euro från kommunerna till välfärdsområdena 2022.  

Tabell 8. Välfärdsområdenas nettoutgifter för social- och hälsovården och räddningsväsendet på 2022 års nivå 

Välfärdsområde 

Nettoutgifter för social- och hälsovården 2022 

Nettoutgifter för social- och hälsovården 2022 

 

euro 

euro/inv. 

Helsingfors 

2 421 888 490 

3 687 

Vanda-Kervo 

879 510 238 

3 206 

Västra Nyland 

1 504 758 315 

3 176 

Östra Nyland 

326 749 629 

3 326 

Mellersta Nyland 

683 041 981 

3 427 

Egentliga Finland 

1 769 494 160 

3 676 

Satakunda 

865 467 530 

4 018 

Egentliga Tavastland 

645 229 330 

3 783 

Birkaland 

1 914 683 166 

3 662 

Päijänne-Tavastland 

766 866 532 

3 727 

Kymmenedalen 

704 164 265 

4 325 

Södra Karelen 

505 398 693 

3 982 

Södra Savolax 

623 852 298 

4 701 

Norra Savolax 

1 070 937 927 

4 314 

Norra Karelen 

648 873 611 

3 968 

Mellersta Finland 

999 892 510 

3 668 

Södra Österbotten 

784 518 436 

4 083 

Österbotten 

674 944 936 

3 839 

Mellersta Österbotten 

265 057 713 

3 899 

Norra Österbotten 

1 545 849 140 

3 735 

Kajanaland 

343 806 102 

4 797 

Lappland 

803 318 998 

4 547 

Fastlandsfinland 

20 748 304 000 

3 770 

De kommunspecifika nettoutgifterna varierar mellan cirka 2 700 euro och 7 200 euro/invånare. Skillnaderna jämnas tydligt ut när utgifterna granskas på välfärdsområdesnivå. Om nettoutgifterna för den kommunala social- och hälsovården 2022 hålls som kalkylerad utgångsnivå vid en jämförelse av social- och hälsovårdsutgifterna i de blivande välfärdsområdena, varierar de från Västra Nylands och Vanda-Kervo välfärdsområdes social- och hälsovårdskostnad på cirka 3 200 euro per invånare till Kajanalands cirka 4 800 euro per invånare. Skillnaderna förklaras i synnerhet av de regionala skillnaderna i servicebehov, men även till exempel av skillnaderna i social- och hälsovårdens verksamhetsformer och verksamhetskultur samt av användningen av privata hälso- och sjukvårdstjänster och företagshälsovård. Enligt uppgifter från undersökningar finns det också regionala skillnader i enhetskostnaderna. 

I tabell 9 presenteras räddningsväsendets nettoutgifter och kalkylerade finansiering landskapsvis på 2022 års nivå. 

Tabell 9. Välfärdsområdenas nettoutgifter för räddningsväsendet och den kalkylerade finansieringen 2022. 

 

Nettoutgifter för räddningsväsendet 2022 

Nettoutgifter för räddningsväsendet 2022 

Kalkylerad finansiering av räddningsväsendet 2022 

Kalkylerad finansiering av räddningsväsendet 2022 

Förändring 

Förändring 

Välfärdsområde 

euro 

euro/inv. 

euro 

euro/inv. 

euro 

euro/inv. 

Helsingfors 

51 141 949 

78 

44 656 479 

68 

-6 485 470 

-10 

Vanda-Kervo 

13 752 397 

50 

21 835 827 

80 

8 083 431 

29 

Västra Nyland 

34 904 755 

74 

38 122 474 

80 

3 217 719 

Östra Nyland 

11 438 079 

116 

8 304 818 

85 

-3 133 261 

-32 

Mellersta Nyland 

15 866 451 

80 

16 843 341 

85 

976 890 

Egentliga Finland 

38 345 165 

80 

41 415 809 

86 

3 070 644 

Satakunda 

22 433 526 

104 

21 146 342 

98 

-1 287 184 

-6 

Egentliga Tavastland 

13 369 844 

78 

15 609 259 

92 

2 239 416 

13 

Birkaland 

43 412 324 

83 

44 965 208 

86 

1 552 884 

Päijänne-Tavastland 

21 264 300 

103 

18 570 791 

90 

-2 693 509 

-13 

Kymmenedalen 

17 130 160 

105 

15 979 584 

98 

-1 150 576 

-7 

Södra Karelen 

13 593 213 

107 

12 513 513 

99 

-1 079 701 

-9 

Södra Savolax 

13 585 511 

102 

13 108 771 

99 

-476 740 

-4 

Norra Savolax 

22 714 921 

91 

22 819 128 

92 

104 207 

Norra Karelen 

15 619 974 

96 

15 917 525 

97 

297 550 

Mellersta Finland 

26 767 416  

98 

23 846 095 

87 

-2 921 320 

-11 

Södra Österbotten 

19 928 189 

104 

18 384 546 

96 

-1 543 643 

-8 

Österbotten 

15 498 276 

88 

15 784 268 

90 

285 992 

Mellersta Österbotten 

8 434 653 

124 

6 356 821 

93 

-2 077 832 

-31 

Norra Österbotten 

36 582 854 

88 

37 793 372 

91 

1 210 518 

Kajanaland 

10 377 714 

145 

8 514 583 

119 

-1 863 131 

-26 

Lappland 

19 115 328 

108 

22 788 444 

129 

3 673 116 

21 

Fastlandsfinland 

485 277 000 

88 

485 277 000 

88 

Nettoutgifterna för räddningsväsendet är cirka 485 miljoner euro på 2022 års nivå. Beloppet i euro preciseras under 2023 utgående från de slutliga boksluten. När de kommunvisa siffrorna räknas ihop på välfärdsområdesnivå, varierar skillnaderna mellan områdena från cirka 50 euro per invånare till 145 euro per invånare. I genomsnitt är utgifterna 88 euro per invånare. Kajanaland har den största kostnaden per invånare som överförs, cirka 145 euro per invånare. I Vanda-Kervo är kostnaden endast en tredjedel av eurobeloppet per invånare i Kajanaland. 

Den finansiering som staten anvisar för att ordna räddningsväsendets tjänster kommer att styras till de 21 välfärdsområdena och Helsingfors stad också som en del av finansieringen i form av allmänna medel. Variationsintervallerna kan förklaras med områdesspecifika arrangemang för tjänsteproduktionen inom det lokala räddningsväsendet och med skillnader i servicebehovet inom olika områden. Kommunerna har genomfört det lokala räddningsväsendet och före det sin egen tjänsteproduktion genom egna beslut och på egen bekostnad. Det lokala räddningsväsendet beslutar i enlighet med räddningslagen om sin servicenivå, och statens tillsyn (regionförvaltningsverken) har inriktats dels på besluten om servicenivån, dels på den faktiska servicenivån. Systemet med ett lokalt räddningsväsende har lett till större enhetlighet, men under likartade förhållanden förekommer det dock fortfarande olika produktionslösningar, som bidrar till att förklara kostnadsskillnaderna. 

Enligt finansieringskalkylerna är förändringen i den kalkylerade finansieringen jämfört med nettokostnaden som högst cirka +/- 30 euro per invånare per välfärdsområde. Vanda-Kervo, där de överförda nettokostnaderna är de lägsta i landet, får den största finansieringsökningen. Den största minskningen i den kalkylerade finansieringen sker i Östra Nyland, Mellersta Österbotten och Kajanaland.  

Enligt 33 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering uppdateras de behovsfaktorer inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården som avses i 14 § och deras viktkoefficienter första gången från och med finansieringen för 2023. Institutet för hälsa och välfärd har uppdaterat den undersökning av servicebehovet som grundar sig på registerdata på individnivå och som ligger som grund för de regionala behovsfaktorerna. Den uppdaterade undersökningen innehåller ett större antal behovsfaktorer. Genom ändringen har graden av förklaring i modellerna ytterligare förbättras, vilket gör det möjligt att allt noggrannare styra finansieringen enligt behovet. Det har i synnerhet gjorts ändringar i fråga om sjukfrekvensen.  

Det nya undersökningsmaterialet har samlats in 2019. Såsom tidigare täcker undersökningen separata granskningar av hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. Modellen innehåller 189 behovsfaktorer för hälso- och sjukvården, 63 för äldreomsorgen och 73 för socialvården. Antalet behovsfaktorer har ökat betydligt jämfört med den tidigare undersökningen. Behovsfaktorerna täcker uppgifter om sjukfrekvensen, åldersstrukturen, de socioekonomiska faktorerna samt övriga bakgrundsuppgifter. Ett stort antal nya faktorer har införts i modellerna och samtidigt har vissa faktorer som tidigare ingick i modellerna avlägsnats. Modellen utvecklas fortlöpande, vilket betyder att statistiskt betydande faktorer blir kriterier. Ändringarna gäller främst sjukfrekvensfaktorerna medan färre ändringar däremot har gjorts i de demografiska och socioekonomiska faktorerna. Såsom tidigare har bakgrundsmark och avstånd till jour neutraliserats vid beräkningen av den regionala behovsfaktorn.  

Enligt 14 § 3 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering bestäms servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården med hjälp av uppgifter av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten, Institutet för hälsa och välfärd och Statistikcentralen om de på sjukdomar och socioekonomiska faktorer baserade behovsfaktorerna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården för året före det år som föregått finansåret. Om uppgifter för året före det år som föregått finansåret inte finns tillgängliga, används vid bestämmandet av koefficienten de senaste tillgängliga uppgifterna. 

Uppgifterna för 2020 bör användas för fastställande av de kostnader som i enlighet med den nämnda bestämmelsen fastställs utgående från de välfärdsområdesspecifika behovsfaktorerna för 2023. Det har under beredningen av propositionen gjorts utvärderingar av om uppgifterna för coronatiden (2020) är sådana att användningen av servicen utgående från dem fastställs på ett från normala år väsentligt avvikande sätt som påverkar beräkningen av behovsfaktorerna. Det finns ännu inte uppgifter om 2021 att tillgå, men förmodligen kommer coronatiden också att påverka siffrorna för det året. Därmed bör 2019 anses vara det senaste “rena” statistikåret.  

Det föreslås, av de orsaker som presenteras ovan, att uppgifterna för både 2019 och 2020 be-aktas vid fastställandet av den välfärdsområdesspecifika finansieringen för 2023 och att den finansiering som fastställs utgående från behovskoefficienterna beräknas som ett medeltal av de områdesspecifika behovskoefficienterna för 2019 och 2020. Finansieringen för 2024 räknas på motsvarande sätt ut och i det fallet beaktas medeltalet för behovskoefficienterna för 2019 och 2021. På detta sätt kommer användningen av service under coronaårens exceptionella situation inte i för stor utsträckning att påverka finansieringsnivån. 

Efter detta används från och med 2025 alltid uppgifterna för året före det år som föregår finansåret i enlighet med 14 § 3 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Därmed fastställs den finansiering för 2025 som grundar sig på behovsfaktorerna endast på uppgifterna för 2022. 

Tabell 10. Inverkan på välfärdsområdenas finansiering på 2022 års nivå. 

Välfärdsområde 

finansiering baserad på uppgifterna för 2020 

Finansiering baserad på medelvärdet för 2019 och 2020 

Förändring, euro/inv. 

 

Förändring, kalkylerad finansiering och överförda kostnader, €/inv.  

Förändring, kalkylerad finansiering och överförda kostnader, €/inv. 

 

Helsingfors 

-379 

-367 

12 

Vanda-Kervo 

16 

13 

Västra Nyland 

-29 

-22 

Östra Nyland 

221 

256 

35 

Mellersta Nyland 

-210 

-151 

59 

Egentliga Finland 

173 

179 

Satakunda 

-53 

-69 

-16 

Egentliga Tavastland 

89 

87 

-2 

Birkaland 

26 

-18 

Päijänne-Tavastland 

261 

254 

-7 

Kymmenedalen 

-55 

-96 

-41 

Södra Karelen 

-81 

-77 

Södra Savolax 

-253 

-243 

10 

Norra Savolax 

-47 

-49 

-2 

Norra Karelen 

525 

560 

35 

Mellersta Finland 

75 

67 

-8 

Södra Österbotten 

53 

44 

-9 

Österbotten 

-4 

-30 

-26 

Mellersta Österbotten 

317 

322 

Norra Österbotten 

96 

68 

-28 

Kajanaland 

-204 

-182 

22 

Lappland 

169 

162 

-7 

Fastlandsfinland 

Finansieringen av välfärdsområden bygger på en beräkningsmodell som beaktar skillnaderna i servicebehov och förhållanden mellan områdena. Utöver detta innehåller finansieringsmodellen dessutom en invånarrelaterad andel och en andelför främjande av välfärd och hälsa. Av finansieringen med allmänna medel riktas största delen, cirka 79,589 procent (16,9 miljarder euro) via servicebehovet inom social- och hälsovården. Av finansieringen riktas cirka 14,603 procent (3,1 miljarder euro) enligt invånarantalet, cirka 1,580 procent (335 miljoner euro) enligt invånartätheten i välfärdsområdet, cirka 1,954 procent (415 miljoner euro) enligt inslaget av främmandespråkiga, cirka 0,489 procent enligt tvåspråkigheten (104 miljoner euro), cirka 0,110 procent enligt skärgårdskaraktären (23 miljoner euro), cirka 0,013 procent enligt sametillägget (2,7 miljoner euro), cirka 0,686 enligt riskkoefficienten för räddningsväsendet (146 miljoner euro) och cirka en procent enligt koefficienten för främjande av hälsa och välfärd (207 miljoner euro). 

Beloppet av den finansiering som föreslås bli riktad till ett visst välfärdsområde är inte detsamma som den nuvarande sammanlagda social- och hälsovårdsfinansieringen samt räddningsväsendets finansiering för kommunerna inom välfärdsområdet. Den ändrade finansieringen har beräknats genom att finansieringen enligt den nya finansieringsmodellen på 2022 års nivå har jämförts med utgångsnivån, som fås genom att nettoutgifterna för social- och hälsovården och räddningsväsendet i de kommuner som hör till välfärdsområdet räknas ihop. Den statliga finansiering som föreslås för välfärdsområdena uppgår till sammanlagt 21,2 miljarder euro. 

I tabell 11 beskrivs välfärdsområdenas framtida finansiering uppskattad på 2022 års nivå. I tabellen beskrivs finansieringsnivån i euro samt förändringen i förhållande till den kalkylerade utgångsnivån både i euro och i euro per invånare. Siffrorna i tabellen beskriver situationen efter övergångsperioden, men någon permanent övergångsutjämning tills vidare har inte beaktats i uppskattningen. 

Tabell 11. Välfärdsområdenas finansiering på 2022 års nivå, förändring i förhållande till utgångsnivån (sammanlagda utgifter för kommunerna inom området), (+) finansieringen stiger, (-) finansieringen sjunker). 

 

Invånarantal 2022 

Nettoutgifter för social- och hälsovården och räddningsväsendet 2022 

Nettoutgifter för social- och hälsovården och räddningsväsendet 2022 

Kalkylerad finansiering 2022 

Kalkylerad finansiering 2022 

Förändring 

Förändring 

Välfärdsområde 

 

euro 

euro/inv. 

euro 

euro/inv. 

euro 

euro/inv. 

Helsingfors 

656 920 

2 473 030 439 

3 765 

2 232 058 795 

3 398 

-240 971 645 

-367  

Vanda-Kervo 

274 336 

893 262 635 

3 256 

897 638 653 

3 272  

4 376 018  

16  

Västra Nyland 

473 838 

1 539 663 070 

3 249 

1 529 393 405 

3 228  

-10 269 665  

-22  

Östra Nyland 

98 254 

338 187 708 

3 442 

363 334 298 

3 698  

25 146 590  

256  

Mellersta Nyland 

199 330 

698 908 432 

3 506 

668 790 785 

3 355  

-30 117 647 

-151  

Egentliga Finland 

481 403 

1 807 839 325 

3 755 

1 893 845 721 

3 934  

86 006 396 

179  

Satakunda 

215 416 

887 901 056 

4 122 

873 091 921 

4 053  

-14 809 135 

-69  

Egentliga Tavastland 

170 577 

658 599 174 

3 861 

673 426 106 

3 948  

14 826 932 

87  

Birkaland 

522 852 

1 958 095 490 

3 745 

1 962 448 553 

3 753  

4 353 063 

8  

Päijänne-Tavastland 

205 771 

788 130 833 

3 830 

840 396 830 

4 084  

52 265 997 

254  

Kymmenedalen 

162 812 

721 294 425 

4 430 

705 727 757 

4 335  

-15 566 668 

-96  

Södra Karelen 

126 921 

518 991 906 

4 089 

509 240 953 

4 012  

-9 750 953 

-77  

Södra Savolax 

132 702 

637 437 809 

4 804 

605 148 789 

4 560 

-32 289 020 

-243  

Norra Savolax 

248 265 

1 093 652 848 

4 405 

1 081 601 446 

4 357  

-12 051 402 

-49 

Norra Karelen 

163 537 

664 493 585 

4 063 

756 067 953 

4 623  

91 574 368 

560  

Mellersta Finland 

272 617 

1 026 659 926 

3 766 

1 044 798 277 

3 832  

18 138 351 

67  

Södra Österbotten 

192 150 

804 446 625 

4 187 

812 975 800 

4 231 

8 529 174 

44  

Österbotten 

175 816 

690 443 212 

3 927 

685 176 793 

3 897  

-5 266 419 

-30 

Mellersta Österbotten 

67 988 

273 492 365 

4 023 

295 415 650 

4 345  

21 923 285 

322  

Norra Österbotten 

413 830 

1 582 431 994 

3 824 

1 610 763 444 

3 892  

28 331 450 

68  

Kajanaland 

71 664 

354 183 816 

4 942 

341 144 839 

4 760 

-13 038 978 

-182  

Lappland 

176 665 

822 434 326 

4 655 

851 094 233 

4 818  

28 659 907 

162  

Fastlandsfinland 

5 503 664 

21 233 581 000 

3 858 

21 233 581 000 

3 858  

0  

0  

Det år då reformen träder i kraft övergår man enligt förslaget direkt till kalkylerad finansiering till fullt belopp, varvid förändringen i behovsfaktorerna genast beaktas fullt ut. Skillnaden mellan den kalkylerade finansieringen och de kostnader som överförs beaktas successivt genom en övergångsutjämning under övergångsperioden. Övergångsutjämningen tryggar välfärdsområdenas finansiering och gör det möjligt att på ett kontrollerat sätt anpassa verksamheten till den kalkylerade finansieringens nivå. Överföringsutjämningen fastställs till nivån för det år som föregår det år då reformen träder i kraft. Det år då reformen träder i kraft utjämnas skillnaden mellan de kostnader som överförs och den kalkylerade finansieringen till fullt belopp.  

Den maximala årliga förändringen i finansieringen under övergångsperioden jämfört med nuläget: 

Första året: 0 euro/invånare;Andra året: +/- 10 euro/invånare;Tredje året: +/- 30 euro/invånare;Fjärde året: +/- 60 euro/invånare;Femte året: + 90 / -75 euro/invånare;Sjätte året: + 150 / -90 euro/invånare; ochSjunde året: + 200 / -100 euro/invånare. 

Tabell 12 Hur påverkar övergångsutjämningen finansieringen 2023 

Välfärdsområde 

Kostnader som överförs, euro 

Kalkylerad finansiering, euro 

Förändring, euro 

Förändring, euro/inv. 

Övergångsutjämning 2023, euro 

Övergångsutjämning 2023, euro/inv. 

Helsingfors 

2 473 030 439 

2 232 058 795 

-240 971 645 

-367  

240 971 645 

367  

Vanda-Kervo 

893 262 635 

897 638 653 

4 376 018 

16  

-4 376 018 

-16  

Västra Nyland 

1 539 663 070 

1 529 393 405 

-10 269 665 

-22 

10 269 665 

22 

Östra Nyland 

338 187 708 

363 334 298 

25 146 590  

256  

-25 146 590 

-256  

Mellersta Nyland 

698 908 432 

668 790 785 

-30 117 647 

-151  

30 117 647 

151 

Egentliga Finland 

1 807 839 325 

1 893 845 721 

86 006 396 

179  

-86 006 396 

-179  

Satakunda 

887 901 056 

873 091 921 

-14 809 135 

-69 

14 809 135 

69 

Egentliga Tavastland 

658 599 174 

673 426 106 

14 826 932 

87  

-14 826 932  

-87  

Birkaland 

1 958 095 490 

1 962 448 553 

4 353 063 

8  

-4 353 063 

-8  

Päijänne-Tavastland 

788 130 833 

840 396 830 

52 265 997 

254  

-52 265 997 

-254  

Kymmenedalen 

721 294 425 

705 727 757 

-15 568 668 

-96  

15 568 668 

96  

Södra Karelen 

518 991 906 

509 240 953 

-9 750 953 

-77  

9 750 953 

77  

Södra Savolax 

637 437 809 

605 148 789 

-32 289 020 

-243  

32 289 020  

243  

Norra Savolax 

1 093 652 848 

1 081 601 446 

-12 051 402 

-49 

12 051 402 

49 

Norra Karelen 

664 493 585 

756 067 953 

91 574 368 

560 

-91 574 368 

-560 

Mellersta Finland 

1 026 659 926 

1 044 798 277 

18 138 351 

67  

-18 138 351  

-67  

Södra Österbotten 

804 446 625 

812 975 800 

8 529 174 

44  

-8 529 174 

-44  

Österbotten 

690 443 212 

685 176 793 

-5 266 419 

-30 

5 266 419 

30 

Mellersta Österbotten 

273 492 365 

295 415 650 

21 923 285 

322  

-21 923 285 

-322  

Norra Österbotten 

1 582 431 994 

1 610 763 444 

28 331 450 

68  

-28 331 450 

-68  

Kajanaland 

354 183 816 

341 144 839 

-13 038 978 

-182  

13 038 978 

182  

Lappland 

822 434 326 

851 094 233 

28 659 907 

162 

-28 659 907 

-162 

Fastlandsfinland 

21 233 581 000 

21 233 581 000 

0  

0  

0  

0  

År 2023 får tio välfärdsområden och Helsingfors totalt 382 miljoner euro i övergångsutjämningstillägg. På motsvarande sätt kommer finansieringen av tolv välfärdsområden att sänkas med ett övergångsutjämningsavdrag på sammanlagt 382 miljoner euro. Det år då lagarna träder i kraft motsvarar utjämningsavdragen och -tilläggen varandra.  

Den överskjutande delen av den maximala förändringen utjämnas genom en tills vidare permanent övergångsutjämning. Efter övergångsperioden uppgår de permanenta övergångsutjämningstilläggen till cirka 211 miljoner euro och avdragen till cirka -82 miljoner euro. Nettoövergångsutjämningarna uppgår till cirka 129 miljoner euro, vilket kommer att öka välfärdsområdenas finansiering med det ovannämnda beloppet från och med 2029. Detta kommer inte att neutraliseras bort från välfärdsområdenas finansiering, utan staten kommer att finansiera den tills vidare permanenta övergångsutjämningen. Bestämmelserna om övergångsutjämningen utvärderas senast 2027 eller tidigare i samband med välfärdsområdenas beskattningsrätt. Övergångsutjämningen justeras till slutligt belopp det år då reformen träder i kraft eller vid ingången av året därpå när de slutliga uppgifterna för de två sista boksluten före ikraftträdandet av reformen finns att tillgå för kalkyleringen. 

4.2.4  Sammandrag av kommunernas och välfärdsområdenas ändrade finansiering

I tabell 13 presenteras ett sammandrag av välfärdsområdets och separat dess kommuners ändrade finansiering samt den totala finansieringsändringen i jämförelse med nuläget. Bedömningarna beskriver situationen enligt den så kallade slutliga finansieringsmodellen, där finansieringsändringen beaktar den tills vidare permanenta övergångsutjämningen (maximal förändring för välfärdsområdena från +200 euro till -100 euro per invånare samt för kommunerna +/- 60 euro per invånare). På det hela taget beräknas finansieringen öka på riksnivå med cirka 200 miljoner euro (36 euro per invånare), vilket beror på att staten kommer att kompensera välfärdsområdenas tills vidare permanenta övergångsutjämning och på att kommunernas finansieringsandel av finansieringen av läkarhelikopterverksamheten faller bort. Av tabellen kan det ses att för 12 välfärdsområden kommer finansieringen att förbättras och att för 9 välfärdsområden kommer finansieringen att försämras från nuläget. På motsvarande sätt kommer balansen att förbättras för 122 kommuner och att försämras för 171 kommuner. Sammanräknat kommer finansieringen att förbättras för 10 områden och att försämras för 10 områden och Helsingfors. 

Sammanräknat kommer välfärdsområdenas och välfärdsområdets kommuners finansiering att öka mest per invånare i Mellersta Österbotten (245 euro per invånare). I Kymmenedalen beräknas finansieringen däremot försämras mest, sammanlagt cirka -21 miljoner euro (-130 euro per invånare). I Södra Karelens välfärdsområde beräknas finansieringen försämras med cirka -13 miljoner euro (-100 euro/invånare) och därtill beräknas finansieringsbalansen för sex av regionens nio kommuner försämras. På motsvarande sätt beräknas finansieringen av Mellersta Österbottens välfärdsområde öka med 14 miljoner euro (200 euro/invånare) och därtill beräknas finansieringsbalansen för fem av regionens åtta kommuner förbättras. I nettobelopp förbättras kommunernas balanssituation med sammanlagt cirka 45 euro per invånare.  

Tabell 13. Sammandrag av kommunernas och välfärdsområdenas ändrade finansiering; tills vidare permanenta övergångsutjämningar har beaktats i uppskattningarna. 

Välfärdsområde 

Välfärdsområdets 

ändrade 

finansiering, mn euro 

Välfärdsområdets ändrade finansiering, €/inv. 

Balansändring för välfärdsområdets kommuner, mn euro 

Balansändring för välfärdsområdets kommuner, €/inv 

Förändring 

sammanlagt, miljoner euro 

Förändring  

sammanlagt, €/inv. 

Helsingfors 

-66  

-100  

39 

60 

-27  

-40  

Vanda och Kervo 

4  

16  

5  

20  

Västra Nyland 

-10  

-22  

-21 

-46 

-31  

-68  

Östra Nyland 

20  

200  

-5 

-51 

15  

149  

Mellersta Nyland 

-20  

-100  

-1 

-7 

-21  

-107  

Egentliga Finland 

86  

179  

-5 

-11 

81  

168  

Satakunda 

-15  

-69  

-0,7 

-3 

-16  

-72  

Egentliga Tavastland 

15  

87  

-6 

-36 

9  

51 

Birkaland 

4  

11 

22 

15  

30  

Päijänne-Tavastland 

41  

200  

-10 

-51 

31  

149  

Kymmenedalen 

-16  

-96  

-5 

-30 

-21  

-126  

Södra Karelen 

-10 

-77  

-5 

-42 

-15  

-119  

Södra Savolax 

-13  

-100  

24 

-10  

-76  

Norra Savolax 

-12  

-49  

27 

-5  

-22  

Norra Karelen 

33  

200  

-7 

-42 

26  

158  

Mellersta Finland 

18  

67  

-8 

-30 

10  

37  

Södra Österbotten 

9  

44 

13 

11  

57 

Österbotten 

-5  

-30 

27 

0  

-3 

Mellersta Österbotten 

14  

200  

45 

17  

245  

Norra Österbotten 

28  

68  

15 

35 

43  

103 

Kajanaland 

-7  

-100  

35 

-4  

-65  

Lappland 

29  

162  

30 

34  

192  

Fastlandsfinland 

127  

23  

20  

3  

147  

26  

I ändringarna gäller det att beakta att den maximala finansieringsändringen för kommunerna träder i kraft det femte och för välfärdsområdena det sjunde året efter ikraftträdandet av reformen. Under den tiden kommer både kommunernas och välfärdsområdenas kostnader och inkomster de facto att förändras bland annat i och med att servicebehoven, de allmänna omständigheterna och priserna förändras. Siffrorna i tabell 13 beskriver således ett kalkylerat läge baserat på en tvärsnittssituation. 

4.2.5  Konsekvenser för statsfinanserna

För närvarande deltar staten huvudsakligen genom systemet med kalkylerade statsandelar i finansieringen av de uppgifter inom social- och hälsovården som kommunerna ordnar. År 2022 är statsandelen för den kommunala basservicen sammanlagt 7 947 miljoner euro. Av detta utgör social- och hälsovårdens andel 4 881 miljoner euro. Staten finansierar största delen av kostnaderna för välfärdsområdenas verksamhet. Dessutom kommer välfärdsområdena att få inkomster av kundavgifter som tas ut för social- och hälsovårdstjänster och räddningsväsendets tjänster och försäljningsinkomster som är ersättning till fullt belopp, till exempel vid försäljning av tjänster till andra välfärdsområden, försäkringsbolag eller staten, samt övriga ringa inkomster. Välfärdsområdena kan också uppta kortfristiga lån. 

I den allmänna dimensioneringen av den statliga finansieringen bör kostnaderna för de tjänster som överförs på välfärdsområdenas organiseringsansvar beaktas i det nya systemet. Välfärdsområdenas nettokostnader uppskattas till cirka 21,2 miljarder euro på 2022 års nivå. Av detta består cirka 20,75 miljarder euro av social- och hälsovårdskostnader och cirka 485 miljoner euro av räddningsväsendets kostnader. Eftersom ansvaret för finansieringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet överförs från kommunerna till staten, innebär det i enlighet med det ovannämnda att utgifterna för dessa i statsbudgeten blir närmare 13,17 miljarder euro större än för närvarande. Denna tilläggsfinansieringsandel täcks genom att statens skatteinkomster utökas. För att det totala skatteuttaget inte ska öka, kommer kommunalskatterna att minska i motsvarande grad och de kommunala skattesatserna minskas jämnt med 12,64 procentenheter. 

Justeringen av överföringsberäkningarna 2023 och beaktandet av ändringarna i kommunernas och välfärdsområdenas finansiering sker kostnadsneutralt i förhållandet kommun-stat så att minskningen eller ökningen av statsandelen motsvarar ändringarna. Motsvarande princip gäller för finansieringen av välfärdsområdena. Om de kostnader som överförts på välfärdsområdena överskrider den finansiering som betalats till välfärdsområdena påverkar detta statsbudgeten för 2024. Det motsvarande beloppet beaktas på riksnivå som jämna poster i kommunernas statsandelar 2024 och 2025. För 2024 ska statlig finansiering reserveras för de engångsersättningar som betalas till välfärdsområdena 2024 i den utsträckning detta inte avdras från kommunernas statsandelar under samma år. Motsvarande belopp avdras 2025 från kommunernas statsandelar.  

Effekterna av den uppskattade ökningen av servicebehovet beräknas vara några miljoner euro för indexökningens del 2023, vilket beaktas i det anslag som reserverats för välfärdsområdenas finansiering. Därtill påverkar beaktandet av indexhöjningen vid justeringen av välfärdsområdenas finansiering i efterhand nivån på finansieringen från och med 2025. Storleken på det här beloppet beror på storleken på justeringen i efterhand.  

Uppgifterna för beredningen av informationsresursen för välfärdsområdena har beaktats i Statskontorets verksamhetsanslag i statsbudgeten från och med 2021. Det nu aktuella förslaget leder inte till nya kostnadskonsekvenser. För innevarande år har i Statskontorets verksamhetsanslag (moment 28200101) beaktats 635 000 euro för utvidgning av kommunekonomins informationstjänst så att den täcker också välfärdsområdena. Syftet är att på Statskontorets omkostnadsmoment 2023 beakta 523 000 euro i kostnader för införandeprojektet och 240 000 euro i utgifter för de fortlöpande tjänsterna, sammanlagt 763 000 euro. Enligt uppskattning kommer utgifterna för den fortlöpande tjänsten från och med 2024 att uppgå till 240 000 euro. En närmare bedömning av behovet av anslag görs i samband med budgetberedningen för respektive år. 

4.2.6  Konsekvenser för beskattningen

I 55 § i införandelagen föreskrivs det om kommunens inkomstskattesats 2023. Syftet med bestämmelsen är att överföra skatteintäkter från kommunerna till staten för finansiering av de uppgifter som övergår till välfärdsområdena. Den minskning av kommunens inkomstskattesats med 13,26 procent som nämns i paragrafen grundar sig på kalkyler som gjorts på nivån 2020 och med skattebasen för 2020. I regeringens proposition om stiftande av den här paragrafen (RP 241/2020 rd) konstaterades det att kalkylerna uppdateras under 2022 baserat på de senaste tillgängliga uppskattningarna av skattebasen och med de då gällande skattegrunderna innan reformen träder i kraft 2023. I den här propositionen föreslås det att sänkningsprocenten av kommunens inkomstskattesats ändras till 12,64 procentenheter. Förslaget grundar sig på uppdaterade beräkningar.  

Den föreslagna ändringen av minskningen av kommunens inkomstskatt har beaktats i de konsekvensbedömningsberäkningar som presenteras i det här förslaget. De ändringar i skattebaserna som enligt nuvarande uppskattning kommer att göras hösten 2022 har också beaktats i beräkningarna. En separat proposition om dessa ändringar kommer att ges. Minskningen av kommunens inkomstskattesats och ändringarna i skattebaserna i samband med reformen utgör en helhet med ändringar i beskattningen där målet är att säkerställa att beskattningen inte skärps till följd av reformen. De uppskattningar av skatteintäkter och effekterna på de skattskyldiga som presenteras här nedan är preliminära och de kommer att uppdateras hösten 2022 i samband med propositionen om skattebaserna.  

Till följd av ändringarna kommer den kalkylerade minskningen av kommunernas skatteinkomster på nivån för 2022 att vara sammanlagt cirka 13 989 miljoner euro. Enligt uppskattning kommer kommunernas inkomster från kommunalskatten att minska med cirka 13 172 miljoner euro och intäkterna från samfundsskatten med cirka 817 miljoner euro. Enligt uppskattning kommer statens intäkter från inkomstskatter att öka med cirka 13 684 miljoner euro. Enligt uppskattning kommer intäkterna från progressiv inkomstskatt att öka med cirka 12 853 miljoner euro, intäkterna från skatt på kapitalinkomst att öka med cirka 32 miljoner euro och intäkterna från samfundsskatt att öka med cirka 817 miljoner euro. Intäkterna från kyrkskatten beräknas öka med cirka 54 miljoner euro. Eventuella sänkningar av kyrkoskattesatserna har inte beaktats i uppskattningen. Intäkten från sjukvårdsavgiften i sjukförsäkringen beräknas minska med cirka 4 miljoner euro. De kalkylerade skatteintäkterna beräknas sammanlagt minska med cirka 255 miljoner euro beräknat på 2022 års nivå. 

På nivån för 2023, då ändringarna träder i kraft, beräknas kommunernas skatteinkomster minska med sammanlagt 14 849 miljoner euro. Det uppskattas att kommunernas inkomster från kommunalskatten minskar med cirka 13 995 miljoner euro och inkomsterna från samfundsskatten med cirka 854 miljoner euro. Statens intäkter från inkomstskatter beräknas öka med cirka 14 545 miljoner euro. Intäkten från den progressiva inkomstskatten beräknas öka med cirka 13 658 miljoner euro, intäkten från kapitalskatten med cirka 33 miljoner euro och intäkten från samfundsskatten med cirka 854 miljoner euro. Intäkterna från kyrkoskatten beräknas öka med cirka 49 miljoner euro. Eventuella sänkningar av kyrkoskattesatserna har inte beaktats i uppskattningen. Enligt uppskattning kommer det inte att ske någon ändring i intäkten från sjukförsäkringsavgiftens sjukvårdsavgift. Totalt sett uppskattas skatteintäkterna minska med sammanlagt cirka 255 miljoner euro vid beräkning enligt 2023 års nivå. 

Enligt förslaget sjunker kommunernas andel av den offentliga sektorns skatter och avgifter från cirka 23 procent i dagsläget till cirka 11 procent medan statens andel av skatteinkomsterna ökar från cirka 48 procent till cirka 61 procent. Kommunalskattens andel av kommunernas skatteinkomster minskar från nuvarande 83 procent till cirka 71 procent. Fastighetsskattens andel ökar från nuvarande cirka 8 procent till cirka 16 procent. Samfundsskattens andel ökar från nuvarande cirka 9 procent till cirka 12 procent. Den skattelättnad som är kopplad till reformen försämrar den offentliga ekonomin med cirka 255 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 0,1 procent av bruttonationalprodukten. Inget separat beslut har fattats om täckning av detta. Kalkylerna har gjorts på 2022 års nivå och med skattebaserna för 2022.  

Till följd av skattesystemets uppbyggnad är de omöjligt att genomföra reformen utan att det alls påverkar skattesatsen för någon enskild person. Det bör göras lättnader i beskattningen i samband med reformen för att säkerställa att inkomstbeskattningen inte skärps. Eftersom det egentliga syftet med reformen inte är lättnader i beskattningen kommer lättnaderna till följd av samverkan av ändringarna i skatteparametrarna att gälla slumpmässiga inkomstnivåer. Likaså kommer ytterst små åtstramningar att förekomma på slumpmässiga inkomstnivåer. I granskningarna enligt inkomstslag uträknade med en genomsnittlig kommunalskattesats är dessa åtstramningar på samtliga inkomstnivåer högst cirka 0,2 procentenheter. I förhållande till storleksklassen på reformen anses dessa ändringar vara så små att de inte står i konflikt med regeringens riktlinjer. För beräkningarna har de genomsnittliga kommunal- och kyrkoskattesatserna för 2022 använts. Trots att man kan förvänta sig att församlingarna sänker sina skattesatser har sänkningarna inte beaktats i kalkylerna, eftersom det inte är säkert att de kommer att genomföras.  

Tabell 14. Samverkan av effekterna på löne-, pensions- och dagpenningsinkomsterna av de i propositionen föreslagna ändringarna och av de föreskrifter som senare stiftas om skattemodellen i anknytning till reformen.  

 

Nuläge 

Social- och hälsovårdsreformen 

Förändring 

 

Lön 

Pension 

Förmån 

Lön 

Pension 

Förmån 

Lön 

Pension 

Förmån 

5 000 

8,65 

6,81 

8,65 

6,8 

-0,01 

10000 

8,65 

16,92 

8,65 

16,89 

-0,03 

15000 

8,69 

8,39 

20,45 

8,69 

8,38 

20,42 

-0,01 

-0,03 

20000 

14,05 

17,12 

23 

14,08 

17,1 

22,69 

0,03 

-0,02 

-0,31 

30000 

22,36 

24,82 

26,12 

22,27 

23,98 

26,19 

-0,09 

-0,84 

0,07 

40000 

28,05 

29,52 

29,63 

27,67 

29,7 

29,76 

-0,38 

0,18 

0,13 

50000 

32,06 

32,3 

31,95 

31,99 

32,46 

32,11 

-0,07 

0,16 

0,16 

60000 

35,14 

35,25 

33,98 

35,15 

35,4 

34,13 

0,01 

0,15 

0,15 

70000 

37,5 

37,36 

35,43 

37,67 

37,49 

35,57 

0,17 

0,13 

0,14 

80000 

39,28 

38,94 

36,52 

39,46 

39,07 

36,65 

0,18 

0,13 

0,13 

90000 

40,66 

40,95 

38,16 

40,85 

41,08 

38,28 

0,19 

0,13 

0,12 

100000 

42,36 

42,86 

39,76 

42,5 

42,98 

39,88 

0,14 

0,12 

0,12 

110000 

43,94 

44,42 

41,07 

44 

44,53 

41,18 

0,06 

0,11 

0,11 

120000 

45,26 

45,72 

42,16 

45,25 

45,83 

42,27 

-0,01 

0,11 

0,11 

En granskning enligt inkomstskatteslag har presenterats ovan i tabell 14. En skattskyldigs inkomster kan bestå av flera inkomstskatteslag och en skattskyldig kan dessutom ha personliga avdrag utöver de avdrag som beviljas så att säga på tjänstens vägnar. Det är omöjligt att här undersöka samtliga kombinationer av olika inkomstslag och avdrag, vilket betyder att det är möjligt att beskattningen för en enskild skattskyldig stramas åt mera eller mindre än vad som anges i tabellerna. Vid granskningen av grundmaterialet från 2020 höjt till 2022 års nivå har 103 fall observerats där skatten stramas åt mera än 0,5 procentenheter.  

Som sådan gäller reformen inte landskapet Åland, men ändringarna i statsbeskattningen hade gällt de skattskyldiga som bor i landskapet Åland i samma utsträckning som övriga (Tabell 15). Eftersom statsbeskattningen stramades åt i samband med reformen hade även statsbeskattningen på Åland ogrundat stramats åt utan en separat föreskrift om detta. Till följd av detta föreskrivs det i 124 § 5 mom. i inkomstskattelagen att åtstramningen av statsbeskattningen för de skattskyldiga vars hemkommun finns i landskapet Åland förhindras med lägre marginalskattesatser än i inkomstskatteskalan. På grund av de lägre marginalskattesatserna motsvarar effekterna av de föreslagna ändringarna i skattesatserna för dem vars hemkommun finns i landskapet Åland effekterna för dem vars hemkommun finns i Fastlandsfinland.  

Tabell 15. Samverkan av effekterna på löne-, pensions- och dagpenningsinkomsterna i landskapet Åland av de i propositionen föreslagna ändringarna och av de föreskrifter som senare stiftas om skattemodellen i anknytning till reformen. 

  

Nuläge 

Social- och hälsovårdsreformen 

Förändring 

  

Lön 

Pension 

Förmån 

Lön 

Pension 

Förmån 

Lön 

Pension 

Förmån 

5 000 

8,65 

7,23 

8,65 

7,21 

-0,02 

10000 

8,65 

15,65 

8,65 

15,63 

-0,02 

15000 

8,69 

7,88 

18,63 

8,69 

7,87 

18,6 

-0,01 

-0,03 

20000 

12,82 

15,63 

20,9 

12,85 

15,61 

20,68 

0,03 

-0,02 

-0,22 

30000 

20,56 

22,33 

23,63 

20,51 

21,64 

23,7 

-0,05 

-0,69 

0,07 

40000 

26 

27,03 

27,14 

25,62 

27,21 

27,27 

-0,38 

0,18 

0,13 

50000 

29,95 

29,81 

29,46 

29,88 

29,97 

29,62 

-0,07 

0,16 

0,16 

60000 

32,99 

32,76 

31,49 

33 

32,91 

31,64 

0,01 

0,15 

0,15 

70000 

35,32 

34,87 

32,94 

35,49 

35 

33,08 

0,17 

0,13 

0,14 

80000 

37,08 

36,45 

34,03 

37,26 

36,58 

34,16 

0,18 

0,13 

0,13 

90000 

38,44 

38,46 

35,67 

38,63 

38,59 

35,79 

0,19 

0,13 

0,12 

100000 

40,13 

40,37 

37,27 

40,27 

40,49 

37,39 

0,14 

0,12 

0,12 

110000 

41,71 

41,93 

38,58 

41,77 

42,04 

38,69 

0,06 

0,11 

0,11 

120000 

43,03 

43,23 

39,67 

43,02 

43,34 

39,78 

-0,01 

0,11 

0,11 

Alternativ för genomförandet

Genom de presenterade ändringsförslagen görs det inga väsentliga förändringar i den stadfästa lagstiftningen om grundande av välfärdsområden och reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet som träder i kraft 1.1.2023. En utvärdering av finansieringsmodellen i anknytning till reformen och de olika alternativen för genomförande har gjorts i regeringens proposition 241/2020 rd. 

5.1 Bestämningsfaktorer för välfärdsområdenas finansiering 

Riksdagen förutsatte (RSv 111/2021 rd ─ RP 241/2020 rd) att behovskoefficienterna utarbetade av Institutet för hälsa och välfärd preciseras i det fortsatta arbetet med beaktande av de faktiska kostnadsfaktorerna, såsom kostnaderna för socialvården och de regionala kostnadsfaktorerna.  

Institutet för hälsa och välfärd har tillsammans med Statens ekonomiska forskningscentral undersökt de faktorer som förklarar social- och hälsovårdens kostnader. Strävan med den undersökning som publicerades i maj 2022 (Olosuhdetekijät sosiaali- ja terveydenhuollon rahoituksessa. THL Työpaperi 2022/025, länk) var att komplettera den tidigare av Institutet för hälsa och välfärd utförda undersökningen av social- och hälsovårdens servicebehov. Resultaten av undersökningen visar att förutom servicebehovet är det också omgivningsfaktorer som förklarar skillnaderna i kostnaderna för social- och hälsovårdstjänsterna. Faktorerna är delvis desamma som redan har beaktats i de nuvarande bestämningsfaktorerna för finansieringen. Forskarna föreslår att de regionala löneskillnaderna och universitetssjukhuskoefficienten samt tvåspråkighet, främmande språk och fjärrorter som i nuläget beaktas såsom omgivningsfaktorer ska beaktas som finansieringens bestämningsfaktorer. Enligt undersökningen borde man betydligt öka den andel av finansieringen som grundar sig på servicebehovet och helt avstå från den invånarbaserade finansieringsandelen. Invånartätheten skulle dessutom ersättas med en fjärrortsfaktor. En bedömning av faktorerna karaktär av skärgård, samiskspråkighet och faktorn för främjande av hälsa och välfärd gick inte att göra utgående från undersökningsmaterialet.  

I den undersökning som Statens ekonomiska forskningscentral publicerade den 25 mars 2022 (Alueelliset palkkaerot sosiaali- ja terveydenhuollossa, länk) gjordes dessutom en bedömning av möjligheterna att skapa en bestämningsfaktor för finansieringen grundad på lönekostnader.  

Vid beredningen av den nu aktuella propositionen gjordes det en utvärdering av behovet av ändringar i bestämningsfaktorerna för välfärdsområdenas finansiering i skenet av de nämnda forskningsuppgifterna. I den här propositionen föreslås det inga ändringar av bestämningsfaktorerna för finansieringen.  

Det strävas fortfarande efter att kompensera bristerna i den behovsbaserade modellen med en invånarbaserad finansieringsandel. Därtill tryggas förutsättningarna för fortlöpande organisering av tjänster och en hållbar övergång till det nya finansieringssystemet genom invånarbaserad finansiering.  

Det skulle krävas en fortsatt beredning, där en noggrannare bedömning görs av bland annat eventuella skadliga kostnadseffekter samt problem kopplade till materialet, för att kunna beakta löneskillnaderna såsom presenterats i förslaget. De i den nämnda undersökningen observerade löneskillnaderna är å andra sidan ytterst små.  

För beskrivning av den ökade kostnaden från långa avstånd kunde fjärrorter vara en bättre faktor än invånartätheten. För den här faktorn borde man dock försäkra sig om att den beskriver det framtida systemet och inte den nuvarande kommunbaserade servicestrukturen. På längre sikt kunde fjärrorterna ingå i finansieringsmodellen som ersättare för invånartätheten, men det kräver fortfarande utvecklingsarbete. 

Enligt undersökningen har områden med universitetssjukhus högre kostnader än övriga områden. Dessa kostnader ingår i de kostnader som överförs från kommunerna på välfärdsområdena. I finansieringsmodellen för välfärdsområdena kompenseras kostnadsskillnaderna mellan områdena med olika faktorer, där exempelvis den invånarbaserade andelen, tvåspråkighet och främmande språk är mera riktade till områden med universitetssjukhus. Det har dock inte funnits en bestämningsfaktor som beaktar de högre kostnaderna på områden med universitetssjukhus bland bestämningsfaktorerna.  

Under beredningen har en bedömning gjorts av alternativa sätt att beakta kostnaderna för universitetssjukhusen i) som en faktor som inkluderas i behovsfaktorn för hälsovården i området eller ii) som en skild bestämningsfaktor grundad på faktorn för universitetssjukhus och vars andel avdras från antingen den behovsbaserade eller den invånarbaserade finansieringen. Det första alternativet justerar hälsovårdens behovsfaktor så att den beaktar kostnadsstrukturen i området och justerar faktorn antingen uppåt eller nedåt så att vikterna för bestämningsfaktorerna för finansieringen är oförändrade. Det senare alternativet kräver omprövning av bestämningsfaktorerna i lagen om välfärdsområdenas finansiering och en omviktning av dem. Under beredningen gjordes bedömningen att den modell som varit på remiss där en ny faktor för universitetssjukhus läggs till i finansieringens bestämningsfaktorer och motsvarande andel dras av från den invånarbaserade finansieringsandelen bäst genomför målet med att finansieringen ska inriktas enligt servicebehovet och förhållandena. Den invånarbaserade andelen i den gällande lagen kan i synnerhet motiveras med att man inte kan beakta alla regionala faktorer genom en undersökning av servicebehovet. Det skulle dock vara motiverat att på nytt granska den invånarbaserade finansieringsandelen i skenet av den nya informationen från undersökningen. Alternativ i) ovan kan inte anses vara ett särskilt transparent alternativ. I det skulle den redan i övrigt komplexa uträkningen av behovsfaktorn korrigeras med ytterligare en ny justeringsfaktor.  

Utgående från remissresponsen inkluderas faktorn för universitetssjukhus inte i det här skedet i propositionen, utan beredningen av den fortsätter. Syftet är att under höstsessionen 2022 ge en proposition om detta, vilket betyder att den nya faktorn beaktas i finansieringen tidigast från och med 2024. 

Remissvar

Representanter för välfärdsområdena och Finlands Kommunförbund samt representanter för vissa kommuner har hörts om förslaget vid ett informationstillfälle den 20 april 2022 för vilket materialet sändes i förväg den 12 april 2022. De rådfrågade hade också möjlighet att ge ett skriftligt utlåtande senast den 21 april 2022. Utkastet till proposition fanns dessutom för kommentarer i utlåtandetjänsten mellan den 13 och 21 april 2022 med distributionen kommunerna i Fastlandsfinland, välfärdsområdena, Helsingfors- och Nylands sjukvårdsdistrikt, Finlands Kommunförbund, social- och hälsovårdsministeriet, inrikesministeriet, undervisnings- och kulturministeriet och finansministeriet samt Institutionen för hälsa och välfärd, Statskontoret och Skatteförvaltningen. På grund av tidpunkten för när det statistik- och undersökningsmaterial som utgör grunden för utkastet blev klart och å andra sidan till följd av de utsatta tidsfristerna för brådskande propositioner avsedda att behandlas under riksdagens vårsession var det inte möjligt att ordna ett normalt remissförfarande för propositionen.  

Representanter för 19 välfärdsområden, Helsingfors stad, Finlands Kommunförbund, Helsingfors- och Nylands sjukvårdsdistrikt och tre städer uttalade sig under det arrangerade tillfället att bli hörd. Sammanlagt 49 skriftliga utlåtanden inkom, av dem var 20 från välfärdsområden, 22 från städer eller kommuner och sju från andra instanser. Samtliga mottagna utlåtanden och en sammanfattning av utlåtandena finns under Dokument på projektets webbsida på Statsrådets projektfönster: https://vm.fi/sv/projekt?tunnus=VM014:00/2022.  

Enligt de mottagna utlåtandena ansåg kommunerna och välfärdsområdena att tidtabellen för remissförfarandet allmänt taget var stram och till och med oskälig. En närmare bedömning av samtliga förslag var inte möjlig eftersom det undersökningsmaterial som de grundade sig på ännu inte hade publicerats. Som regel ansågs det att de föreslagna ändringarna kan omfattas med undantag för den nya bestämningsfaktorn tillägg för universitetssjukhus i finansieringen av välfärdsområdena, där de som uttalade sig hade betydligt avvikande åsikter.  

Till följd av responsen i utlåtandena har förslaget om den nya bestämningsfaktorn tillägg för universitetssjukhus i finansieringen av välfärdsområdena inte tagits med i propositionen, utan beredningen av den fortsätter. Avsikten är att lämna en regeringsproposition om detta under höstsessionen 2022. Kostnaderna för områdena med universitetssjukhus beaktas med den nya faktorn tidigast från och med 2024. 

Förslaget har kompletterats med en övergångsbestämmelse, som gäller de uppgifter som används vid beräkningen av servicebehovsfaktorerna för hälso- och sjukvård, äldreomsorg och socialvård, i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Syftet med lagstiftningen är att säkerställa att de mest exceptionella coronaåren 2020 och 2021 inte enskilt kommer att påverka fastställandet av finansieringen. Enligt förslaget fastställs finansieringen för 2023 och 2024 enligt medeltalet på koefficienterna för två år, som för 2023 räknas ut utgående från uppgifterna för 2019 och 2020 samt för 2024 utgående från uppgifterna för 2019 och 2021.  

I utlåtandena lyftes behovet av utbetalning redan under 2023 av den engångsersättning som gäller justeringen av välfärdsområdenas finansiering 2023. Syftet med engångsersättningen är dock att den ska vara kostnadsneutral i förhållandet kommun-stat-välfärdsområde. Den minskning av kommunernas statsandelar som motsvarar en eventuell ökning av kostnaderna görs först 2024 och 2025. Därmed förutsätter arrangemanget en ökning av statens betalningsandel redan 2023 för vilket ingen beredskap finns i Planen för den offentliga ekonomin. Det är inte heller motiverat att tidigarelägga utbetalningen eftersom en eventuell minskning av kommunernas finansiering eller, som ett resultat av justeringen, välfärdsområdenas finansiering mitt under året är problematisk. 

Motiveringarna till propositionen har dessutom kompletterats utgående från responsen i utlåtandena samt hänvisningar gjorts till de undersökningar som Institutet för hälsa och välfärd publicerade i maj. 

Specialmotivering

7.1  Lag om välfärdsområdenas finansiering

3 §. Den statliga finansieringen till välfärdsområdena. I 1 mom. finns det bestämmelser om andelarna av de bestämningsfaktorer året före det år då lagen träder i kraft, det vill säga 2022.  

Finansieringens procentuella andelar grundar sig på den bedömning av de olika faktorernas andelar som användes under beredningen av regeringens proposition 241/2020 rd. Därmed grundar sig viktningen för social- och hälsovårdens och räddningsväsendets andelar på uppgifterna om kostnaderna 2020. Enligt de senaste tillgängliga uppgifterna om kostnaderna, som grundar sig på kommunernas budgetuppgifter för 2022 är social- och hälsovårdens andel av kostnaderna 97,715 procent och räddningsväsendets 2,285 procent. För att finansieringen ska allokeras så exakt som möjligt mellan dessa sektorer föreslås det att de andelar som föreskrivs i momentet uppdateras. Ändringen återspeglas på alla bestämningsfaktorer i förhållande till andelen.  

7 §. Beaktande av förändringen i servicebehovet. I paragrafen finns det bestämmelser om hur den beräknade årliga ändringen av servicebehovet inom social- och hälsovården på förhand beaktas när nivån på den statliga finansieringen för välfärdsområdena bestäms för finansåret. Den uppskattade ökningen av servicebehovet enligt den av Institutet för hälsa och välfärd utarbetade modellen för analys av de sociala kostnaderna (SOME-modellen) används som grund för bedömningen av ändringen i servicebehovet. Bestämmelser om den beräknade årliga ökningen av servicebehovet utfärdas med högst fyra års mellanrum. Enligt 33 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering justeras beräkningen av den årliga ökningen av servicebehovet dock första gången från och med finansieringen för 2023. 

Utgående från den information som Institutet för hälsa och välfärd har utvecklat utgående från de 2022 tillgängliga senaste befolkningsprognos- och kostnadsuppgifterna är den beräknade ökningen av servicebehovet 1,02 procent 2023, 1,05 procent 2024, 1,07 procent 2025 och 1,02 procent 2026. 

Enligt 1 mom. beaktas den nämnda förändringen i servicebehovet så mycket att driftskostnadernas årliga ökning motsvarar 80 procent av den beräknade årliga ökningen. Enligt 36 § 2 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering beaktas under 2023 och 2024 ökningen av servicebehovet inom välfärdsområdenas social- och hälsovård fullt ut på förhand vid justeringen av nivån på välfärdsområdets finansiering och först från 2025 tillämpas den gräns på 80 procent som föreskrivs i 7 §. Enligt 36 § 1 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering höjs den beräknade årliga ökningen av servicebehovet med 0,2 procentenheter 2023–2029 på grund av kostnaderna för övergångsperioden.  

8 §. Beaktande av förändringen i kostnadsnivån. Enligt 1 mom. beaktas förändringen i kostnadsnivån i enlighet med prisindexet för välfärdsområdena när nivån för den statliga finansieringen bestäms för finansåret. I momentet föreslås det en bestämmelse om att det vid bestämningen av nivån för indexhöjningen ska beaktas förutom den i 6 § avsedda förändringen i välfärdsområdenas kalkylerade kostnader för det föregående året också ändringen i servicebehovet sådan den lyder i 7 § och i bestämmelserna om lagens ikraftträdande (36 §). Ökningen av servicebehovet beskriver den uppskattade reella volymförändringen. Det här höjs med prisförändringen, vilket betyder att man når nivån för budgetåret. 

Schemat för uträkning av indexjusteringen för 2023 är följande: Finansiering 23 = överförda kostnader22* (1+ökat behov23)* (1+välfärdsområdesindex23). 

Det föreslås dessutom att den justering av välfärdsområdenas faktiska kostnader som enligt 10 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering görs i efterhand ska beaktas i indexjusteringen från och med finansåret 2025. För det nämnda finansåret görs en justering i efterhand för finansieringen 2023. Det föreslås att närmare bestämmelser om schemat för beräkning av justeringen i efterhand införs i ett nytt 10 § 2 mom., där det för beräkningen av indexhöjningen hänvisas till bestämmelserna i det nu aktuella momentet.  

Det finns bestämmelser om beaktande av kostnaderna för nya och utökade uppgifter i 9 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering. Kostnaderna beaktas till fullo i kostnadsnivån för det år de träder i kraft. Om avsikten är att en ny eller utökad uppgift ska träda i kraft stegvis under flera år görs det en uppskattning av kostnaden enligt det senaste tillgängliga indexet justerat till kostnadsnivån under de år då uppgifterna kommer att träda i kraft. Det föreslås ingen ändring i paragrafen gällande detta. 

10 §. Beaktande av de faktiska kostnaderna. Enligt paragrafen justeras den kalkylerade finansieringen till välfärdsområdena på riksnivå att motsvara de faktiska kostnaderna med en fördröjning på två år. När nivån för den statliga finansieringen för finansåret bestäms beaktas årligen i efterhand de i 5 § avsedda kostnaderna enligt de bokslutsuppgifter som välfärdsområdena lämnat till Statskontoret för året före det år som föregått finansåret (faktiska kostnader). Skillnaden mellan de kalkylerade kostnaderna och de faktiska kostnaderna för året i fråga läggs till finansieringen eller dras av från finansieringen. 

Det föreslås att det till paragrafen läggs till ett 2 mom. med närmare bestämmelser om hur den nämnda justeringen i efterhand ska beräknas. Vid beräkningen beaktas förändringen i skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna för det finansår som justeringen i efterhand görs jämfört med det föregående finansåret samt den justering som gjorts i efterhand för det finansår som avses i det momentet. Skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna för finansåret justeras enligt kostnadsnivån för det finansår för vilket justeringen görs.  

De faktiska kostnaderna 2023 jämförs till exempel med den kalkylerade finansiering som betalades ut 2023. Den här skillnaden (+/-) förs över till finansieringsbasen för 2025 innan den i 8 § avsedda indexjusteringen görs. Därmed kommer höjningen av differensen att ske tillsammans med den övriga finansieringsbasen på finansårets prisnivå. 

13 §. Grunderna för social- och hälsovårdens kalkylerade kostnader. I paragrafens 3 mom. finns det bestämmelser om grunderna för de uppgiftsspecifika servicebehovskoefficienterna som används för fastställande av de kalkylerade kostnaderna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. De uppgiftsspecifika koefficienterna justeras från och med 2023 på det sätt som avses i ikraftträdandebestämmelserna (33 §) i lagen om välfärdsområdenas finansiering. De föreslagna viktningarna grundar sig på de senaste kostnadsuppgifterna, alltså för 2022: hälsovård 58,86 procent, äldreomsorg 19,75 procent och socialvård 21,39 procent.  

Enligt 4 mom. ändras de uppgiftsspecifika viktningarna i enlighet med förändringarna i den finansiering som fördelas på grundval av välfärdsområdenas nya och utvidgade uppgifter. Dessa ändringar beaktas årligen i finansieringskalkylerna för välfärdsområdena. Enligt momentet ska bestämmelser om de uppgiftsspecifika viktningarna utfärdas med högst tre års mellanrum. 

35 a §. Ersättning per välfärdsområde 2024. Paragrafen är ny och det föreslås att den föreskriver om justeringen av finansieringen per välfärdsområde enligt kommunernas slutliga bokslutsuppgifter för 2022. Det ges år 2024 en separat ersättning av engångsnatur per välfärdsområde, som motsvarar skillnaden mellan finansieringen enligt den justerade beräkningen baserad på kommunernas bokslutsuppgifter för 2022 och den ursprungliga utbetalda finansieringen för 2023. På det här sättet säkerställs det att nivån på finansieringen 2023 per välfärdsområde motsvarar de faktiska överförda kostnaderna. Utan bestämmelsen är det möjligt att finansieringen 2023 i området blir knapp och det skulle leda till problem med organiseringen av servicen i början av reformen, om de justerade överförda kostnaderna är högre än det som kalkylerats enligt kommunernas budget för 2022.  

Det är fråga om en engångsersättning som inte överförs som en bestående post i välfärdsområdenas finansiering. Därmed säkerställer ersättningen endast att finansieringen för områdena för 2023 motsvarar de överförda kostnaderna. En eventuell tilläggsfinansiering som välfärdsområdet får 2023 bör beaktas som en minskning av engångsersättningen eftersom ett eventuellt finansieringsunderskott 2023 annars kompenseras dubbelt.  

I förhållandet kommun-stat-välfärdsområde är engångsersättningen till välfärdsområdena 2024 kostnadsneutral. Om de överförda kostnaderna enligt bokslutsuppgifterna är högre än i den ursprungliga kalkylen överförs statens finansiering i samma förhållande till välfärdsområdena som den minskas från finansieringen av de uppgifter som stannar kvar hos kommunerna. Bestämmelserna om den här justeringen finns för kommunernas del i 57 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. Minskningen av skattesatsen för kommunalskatten 2023 har redan i det skedet fastställts enligt den aktuella propositionen och inga ändringar kommer längre att göras i minskningen. 

38 §. Servicebehovsfaktorerna för hälsovården, äldreomsorgen och socialvården 2023 och 2024. Enligt 14 § 3 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering bestäms servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården med hjälp av uppgifter av Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Pensionsskyddscentralen, Folkpensionsanstalten, Institutet för hälsa och välfärd och Statistikcentralen om de på sjukdomar och socioekonomiska faktorer baserade behovsfaktorerna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården för året före det år som föregått finansåret. Om uppgifter för året före det år som föregått finansåret inte finns tillgängliga, används vid bestämmandet av koefficienten de senaste tillgängliga uppgifterna. 

Uppgifterna för 2020 bör användas för fastställande av de kostnader som i enlighet med den nämnda bestämmelsen fastställs utgående från de välfärdsområdesspecifika behovsfaktorerna för 2023. I samband med beredningen av propositionen gjordes bedömningen att användningen av tjänster under den mest exceptionella coronaperioden 2020 fastställs på ett sätt som väsentligt avviker från ett normalt år, vilket påverkar beräkningen av bestämningsfaktorn. Således kan 2019 anses vara det senaste normala statistikåret. Det informationsunderlag, det vill säga de regionala diagnosuppgifterna, som används för uträkning av koefficienten ändras årligen. Det är dock speciellt viktigt att finansieringen det år då reformen träder i kraft grundar sig på så riktiga uppgifter som möjligt och att ingen snedvridning uppstår till följd av de exceptionella åren. 

Enligt den föreslagna nya övergångsbestämmelsen fastställs servicebehovskoefficienterna för hälsovården, äldreomsorgen och socialvården 2023 och 2024 avvikande från bestämmelserna i 14 § 3 mom. utgående från medeltalet för uppgifterna om servicebehovskoefficienterna för två år. Det är fråga om ett aritmetiskt medelvärde. För 2023 beaktas uppgifterna för 2019 och 2020 och för 2024 uppgifterna för 2019 och 2021. På det här sättet kommer användningen av service under de mest exceptionella coronaåren inte att i för hög grad påverka nivån på finansieringen.  

Från och med 2025 används i enlighet med 14 § 3 mom. uppgifterna för året före det år som föregått finansåret. Därmed fastställs den finansiering för 2025 som grundar sig på behovsfaktorerna endast på uppgifterna för 2022. 

Bilaga. Enligt 14 § 1 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering beräknas välfärdsområdets servicebehovskoefficienter för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården utifrån behovsfaktorer som beskriver behov och kostnader i fråga om hälso- och sjukvårdstjänster, äldreomsorgstjänster och socialvårdstjänster och som bygger på sjukdomar och socioekonomiska faktorer, utifrån faktorernas viktkoefficienter och utifrån de uppgiftsspecifika viktningar som avses i 13 § 3 mom. Behovsfaktorerna och deras viktkoefficienter finns som bilaga till lagen om välfärdsområdenas finansiering.  

Välfärdsområdets servicebehovskoefficient fås genom att jämföra områdets uppskattade genomsnittliga servicebehov med det genomsnittliga servicebehovet i hela landet. En statistisk modell har använts för fastställandet av de uppskattade behoven.  

Det föreslås att bilagan till den nämnda lagen ändras på det sätt som föreskrivs i bestämmelsen om ikraftträdande (33 §) så att de i den paragrafen nämnda behovsfaktorerna inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården och deras viktkoefficienter justeras från och med 2023. De uppgifter från en undersökning som Institutet för hälsa och välfärd publicerade i maj 2022 utgör grunden för justeringen (Sote-rahoituksen tarvevakiointi. Päivitys 2022. THL Työpaperi 2022/026, länk). Den uppdaterade undersökningen innehåller ett större antal behovsfaktorer. Genom ändringen har graden av förklaring i modellerna ytterligare förbättras, vilket gör det möjligt att allt noggrannare styra finansieringen enligt behovet. Det nya undersökningsmaterialet har samlats in 2019. Såsom tidigare täcker undersökningen separata granskningar av hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården. Behovsfaktorerna täcker uppgifter om sjukfrekvensen, åldersstrukturen, de socioekonomiska faktorerna samt övriga bakgrundsuppgifter. Ett stort antal nya koefficienter har införts i modellerna och samtidigt har vissa faktorer som tidigare ingick i modellerna avlägsnats. Detta är resultatet av modellutveckling, där statistiskt signifikanta faktorer väljs ut som koefficienter. Ändringarna gäller främst sjukfrekvensfaktorerna medan färre ändringar däremot har gjorts i de demografiska och socioekonomiska faktorerna. Såsom tidigare neutraliseras bakgrundsmark och avstånd till jour vid beräkningen av den regionala behovsfaktorn.  

Det föreslås att sammanlagt 189 behovsfaktorer för hälso- och sjukvården beaktas. I bilagan fanns det tidigare 50 behovsfaktorer för hälsovården. För äldreomsorgens del beaktas 63 behovsfaktorer i stället för de tidigare 18. Det fanns tidigare 13 behovsfaktorer för socialvården, men nu föreslås det att 73 behovsfaktorer beaktas. 

Behovsfaktorernas viktkoefficienter är estimat grundade på undersökningar på individnivå om de relativa faktorspecifika kostnaderna. Värdet på viktkoefficienten anger hur mycket behovsfaktorn ökar det förväntade servicebehovet i förhållande till det genomsnittliga servicebehovet i landet. De områdesspecifika behovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården räknas årligen ut enligt modellen utgående från de senaste uppgifterna om sjukfrekvens och befolkningsstruktur, socioekonomiska uppgifter och övriga uppgifter. 

Utvecklingen av den behovsbaserade finansieringsmodellen är ett kontinuerligt arbete. Det kan förväntas att också modellen förbättras i fortsättningen när undersökningsmaterialet förbättras. Enligt 14 § 4 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering ska bestämmelser om servicebehovet och behovsfaktorer som beskriver kostnaderna och deras viktkoefficienter utfärdas med högst fyra års mellanrum baserat på en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd. Därtill föreskrivs det i samband med ändringar i välfärdsområdenas uppgifter genom förordning av statsrådet om viktkoefficienterna med beaktande av den kalkylerade effekten av ändringarna i uppgifterna. Därmed uppdateras viktkoefficienterna för behovsfaktorerna i bilagan till lagen med en förordning av statsrådet på det förutsätta sättet till följd av de kostnader den nya uppgiften orsakar, om nya uppgifter införs i lagstiftningen för 2023. Det är härmed fråga om en kalkylerad, teknisk uppdatering av viktkoefficienterna. 

7.2  Lag om statsandel för kommunal basservice

23 §. Justering av kostnadsfördelningen. Det föreslås att bestämmelserna om justeringen av kostnadsfördelningen preciseras så att metoden för beräkning av justeringen tydligare framgår av lagen än i nuläget. Enligt ordalydelsen i den nuvarande paragrafen justeras de kalkylerade kostnaderna, grundpriserna och finansieringen i enlighet med de faktiska kostnaderna, men det finns inte några närmare bestämmelser om hur justeringen av kostnadsfördelningen ska genomföras. Det är motiverat att genomföra justeringen av kostnadsfördelningen på ett sätt som bäst förverkligar ändamålet med justeringen, det vill säga en avstämning av de faktiska kostnaderna mot de kalkylerade kostnaderna och inte under- eller överkompensera utvecklingen i kostnadsbasen och på det sättet orsaka en sågande rörelse.  

Justeringen av kostnadsfördelningen grundar sig på skillnaden i kalkylerade och faktiska kostnader ett så kallat tvärsnittsår, så att förändringen i kalkylerade och faktiska kostnader beaktas jämfört med kostnaderna för det år som föregick finansåret med två år samt en justering av kostnadsfördelningen för tvärsnittsåret. Den på detta sätt definierade skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna för finansåret justeras enligt kostnadsnivån för det finansår för vilket justeringen görs. 

De faktiska kostnaderna för 2023 jämförs till exempel med den kalkylerade finansieringen för 2023. Med beaktande av det definitionssätt som nämns i föregående punkt förs den här skillnaden (+/-) över i kostnadsbasen för 2025 innan indexjusteringen i 22 § görs. Därmed kommer höjningen av differensen att ske tillsammans med den övriga kostnadsbasen på finansårets prisnivå.  

25 §. Insamling av information om driftskostnader och uppgiftsunderlag. Det föreslås en komplettering av bestämmelsen om uppgiftsunderlaget i 2 mom. så att de senaste uppgifter som erhållits före nämnda tidpunkt får användas till den del uppgifter för kostnaderna för det år som föregick finansåret med två år inte finns tillgängliga för justeringen av kostnadsfördelningen. 

Enligt 59 § 1 mom. i lagen görs justeringen av kostnadsfördelningen första gången i fråga om finansåret 2025 utgående från uppgifterna för 2023 och 2024. Enligt den lag om statsandel för kommunal basservice som gäller till slutet av 2022 används fortfarande uppgifter för tre år tillbaka, men i och med att den automatiska rapporteringen av kommunernas ekonomiska information träder i kraft har det varit möjligt att minska fördröjningen till två år. Åtminstone under de närmaste åren kommer vissa av de kostnadsuppgifter som Utbildningsstyrelsen samlar in om förskoleutbildningen och den grundläggande utbildningen ännu inte att göras via den automatiska rapporteringen utan uppgifterna samlas fortsättningsvis in genom separata enkäter. Därmed är fördröjningen på två år ännu inte möjlig att uppnå för de här uppgifternas del.  

34 §. Skyldighet att betala hemkommunsersättning. Det är nödvändigt att göra motsvarande ändring i skyldigheten att betala hemkommunsersättning gällande datumet för fastställande av betalningsskyldigheten som har gjorts i den gällande lagen om statsandel för kommunal basservice och som trädde i kraft 1.1.2022 genom lag 1291/2021. Som justeringsdag används i fortsättningen den 15 december i stället för årets sista dag (31.12).   

38 §. Ersättning för elever som är intagna för specialiserad sjukvård, får skolhemsundervisning eller är placerade av barnskyddsskäl. Precisering görs i 4 mom. till följd av ändringen av datumet för fastställande av skyldigheten att betala hemkommunsersättning. Som justeringsdag används i fortsättningen den 15 december i stället för årets sista dag (31.12).   

40 §. Lämnande av uppgifter som gäller hemkommunsersättningen. Precisering görs i 1 mom. till följd av ändringen av datumet för fastställande av skyldigheten att betala hemkommunsersättning. Som justeringsdag används i fortsättningen den 15 december i stället för årets sista dag (31.12).   

45 §. Beslut om beviljande av statsandel och om ersättning för förlorade skatteinkomster som föranleds av ändringar i beskattningsgrunderna. Det är nödvändigt att i paragrafen lägga till ett nytt 3 mom., som i sak motsvarar det i 48 § i den gällande lagen om statsandel för kommunal basservice från och med början av 2022 tillagda 3 mom. (L1291/2021). På det här sättet kan besluten om statsandelar delges kommunerna elektroniskt också utan att det gett sitt samtycke. 

57 §. Ikraftträdande. Det föreslås att det i 4 mom. tydligare föreskrivs att de inkomster som överförs från kommunerna till välfärdsområdena till följd av att ansvaret för organiseringen av social- och hälsovården och räddningsväsendet överförs till välfärdsområdena justeras utifrån bokslutsuppgifterna för 2022 på riksnivå så att de motsvarar de kostnader som överförs till välfärdsområdena. Skillnaden i inkomster och kostnader beaktas i statsandelen för basservice.  

Det föreslås också en precisering av ordalydelsen i 4 mom. om justeringen av den statsandel som beviljas kommunen. Om det efter justeringen konstateras att det till kommunerna 2023 har betalats mer eller mindre statsandel än vad det enligt justeringen borde ha betalats, kommer under åren 2024 och 2025 jämnstora belopp, som motsvarar skillnaden, per invånare att dras från eller läggas till den statsandel som beviljas kommunen. På detta sätt säkerställs en kostnadsneutral överföring av uppgifterna på 2022 års nivå.  

Enligt andra meningen i 5 mom. minskas eller ökas kommunernas statsandel vid justeringen så att minskningen eller ökningen av statsandelen är lika stor per invånare i alla kommuner. Det föreslås att den aktuella meningen avlägsnas, eftersom det här redan konstateras i det föreslagna 4 mom. 

58 §. Bestämmande av grundpriserna 2023. I 3 mom. föreskrivs det om de grundpriser som avses i 2 mom. är på 2020 års nivå. I motiveringen till paragrafen (RP 241/2020 rd, s. 1007) har det konstaterats att grundpriserna ännu behöver anges separat genom en ändring av det aktuella momentet enligt nivån för 2022 när den kunskapsbas som behövs för detta finns tillgänglig. Till sin karaktär är uppdateringen av grundpriserna en teknisk ändring och den grundar sig på en beräkning gjord med uppgifterna för 2020. 

7.3  Lag om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen

55 §. Kommunens inkomstskattesats 2023. I paragrafen föreskrivs det att kommunerna som inkomstskattesats för 2023 ska bestämma inkomstskattesatsen för 2022 minskad med en lika stor procentenhet i samtliga kommuner. Paragrafen ändras så att kommunfullmäktige som inkomstskattesats för 2023 ska bestämma inkomstskattesatsen för 2022 minskad med 12,64 procentenheter i stället för de tidigare föreskrivna 13,26 procentenheterna.  

I specialmotiveringarna i regeringens proposition (RP 241/2020, s.921) om stiftandet av paragrafen konstateras det att procentandelen med vilken den kommunala inkomstskatten ska sänkas klarnar slutgiltigt när beloppet för de utgifter som övergår till statens finansieringsansvar fastställs våren 2022 baserat på kommunernas svar på budgetenkäten om kostnaderna 2022. I motiveringen har det också konstaterats att det 2022 är nödvändigt att ändra paragrafen utgående från den här informationen. 

Förslaget om ändringen av den procentandel med vilken den kommunala inkomstskatten ska sänkas grundar sig på uppgifterna om de ovan nämnda uppdaterade finansieringskalkylerna. Storleken på de kostnader som överförs till välfärdsområdet preciseras 2023 baserat på kommunernas bokslutsinformation för 2022. Efter den nu föreslagna ändringen kommer den procentandel av den kommunala inkomstskatten som ska sänkas inte längre att ändras utan justeringen av överföringen av finansieringen görs som en ändring av kommunernas statsandelar i enlighet med bestämmelserna i 57 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. 

Parallellt med sänkningen av procentandelen för den kommunala inkomstskatten sker ökningen av statens skatteinkomster och sänkningen av kommunernas skatteinkomster inom det nuvarande skattesystemet genom ändringar i statens inkomstskatteskala och ett flertal olika parametrar för avdrag i förvärvsinkomstbeskattningen. Inkomstskatteskalan och skattegrunderna kommer också att ändras utgående från de uppdaterade uträkningarna. En separat proposition om dessa ändringar kommer att ges hösten 2022. 

7.4  Lag om beskattningsförfarande

91 b §. Temporära bestämmelser om meddelande av kommunens inkomstskattesats. Eftersom det i 55 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen föreslås en ändring i den procentandel med vilken den kommunala inkomstskatten sänks görs en teknisk ändring i 1 mom. Om en kommun inte har meddelat inkomstskattesatsen för 2023 inom den tid som anges i 91 a § 1 mom. eller inom den längre tid som Skatteförvaltningen angett eller om den skattesats som kommunen meddelat avviker från vad som föreskrivs i 55 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen, får inkomstskattesatsen för 2022 minskad med 12,64 procentenheter iakttas i beskattningen. 

7.5  Inkomstskattelag

124 §. Fastställande av skatten. En teknisk ändring görs i 5 mom. eftersom det i 55 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen föreslås en ändring i den procentandel med vilken den kommunala inkomstskatten sänks. Vid uträkningen av skattebeloppet för de skattskyldiga vars hemkommun såsom fastställd enligt 5 § i lagen om beskattningsförfarande ligger i landskapet Åland sänks skattesatserna i statens inkomstskatteskala med 12,64 procentenheter. 

7.6  Lag om Statskontoret

2 §. Det föreslås att Statskontoret enligt 1 mom. 4 punkten ska vara ansvarig myndighet för administrationen av kommunernas och välfärdsområdenas informationsresurs för ekonomisk information och vara personuppgiftsansvarig för informationsresursen. I princip motsvarar uppgiften de uppgifter som Statskontoret enligt den gällande lagen har i fråga om kommunernas informationsresurs för ekonomisk information.  

Det finns närmare bestämmelser i 2 b § i den lagen om de uppgifter för Statskontoret som nu föreskrivs i 2 § 1 mom. 4 punkten. I enlighet med hänvisningsbestämmelsen i den aktuella paragrafen är avsikten att bestämmelsen i fortsättningen ska gälla också välfärdsområdena och de uppgifter som de lämnar in. Enligt 1 mom. har Statskontoret rätt att behandla sådana personuppgifter som är nödvändiga för utförandet av den uppgift som avses i 2 § 1 mom. 4 punkten och uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter. Statistikcentralen, Institutet för hälsa och välfärd, Utbildningsstyrelsen och finansministeriet har rätt att av Statskontoret få sådana sekretessbelagda uppgifter som är nödvändiga för genomförandet av deras uppgifter. 

Enligt 2 mom. ska behovet att bevara uppgifter som hör till särskilda kategorier av personuppgifter bedömas vart femte år. Enligt 3 mom. ska Statskontoret publicera de uppgifter i informationsresursen för ekonomisk information som inte innehåller personuppgifter i det allmänna datanätet. Enligt 4 mom. tas avgift inte ut för användning av informationsresursen för ekonomisk information.  

Det finns en närmare beskrivning av Statskontorets uppgifter med administreringen av informationsresursen i specialmotiveringen till lagförslaget om ändring av lagen om statskontoret (s. 46-48) i regeringens proposition med förslag till lagstiftning om produktion och rapportering av ekonomiska uppgifter om kommuner (RP 60/2019 rd). Statskontorets uppgifter i anknytning till administration av informationsresursen för välfärdsområdenas ekonomiska information beskrivs närmare i specialmotiveringen till 120 § i regeringens proposition 241/2020 rp (s. 622-623). 

Bestämmelser på lägre nivå än lag

Till riksdagen har det lämnats utkast till förordningar utfärdade av statsrådet med stöd i lagen om välfärdsområdenas finansiering och lagen om statsandel för kommunal basservice som bilaga till förslaget till lagstiftning om inrättande av välfärdsområden och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet (RP 241/2020 rd). Avsikten är att utfärda statsrådets förordningar i slutet av 2022, det vill säga efter det att de nödvändiga slutliga besluten om eventuella ändringar för 2023 i kommunernas och välfärdsområdenas uppgifter som krävs för att förordningarna ska kunna utfärdas har fattats i riksdagen.  

Genom statsrådets förordning utfärdad med stöd i lagen om välfärdsområdenas finansiering föreskrivs bland annat om de grundpriser på bestämningsfaktorerna enligt 13-23 § som årligen ska användas för beräkningen av den välfärdsområdesspecifika finansieringen. Enligt 14 § 4 mom. i lagen om välfärdsområdenas finansiering utfärdas dessutom genom förordning av statsrådet vid behov föreskrifter om viktkoefficienterna för hälsovården, äldreomsorgen och socialvården så att ändringar av välfärdsområdenas uppgifter 2023 beaktas genom att den kalkylerade effekten av uppgiftsändringen beaktas i viktkoefficienterna. 

Med den förordning av statsrådet som utfärdas med stöd i lagen om statsandel för kommunal basservice föreskrivs det bland annat om de grundpriser som årligen används för beräkning av den kommunspecifika statsandelen.  

Grunderna till bestämningsfaktorerna för den tilläggsdel för främjande av välfärd och hälsa som avses i 15 § i lagen om statsandel för kommunal basservice föreskrivs också i en förordning utfärdad av statsrådet. Kommunens faktor för främjande av välfärd och hälsa (hyte-faktorn) definieras utgående från de indikatorer som beskriver främjandet av kommunens hälsa och välfärd samt de indikatorer som beskriver verksamhetens resultat. I 3 § i förordningsutkastet i bilagan till den nämnda propositionen till riksdagen definieras viktkoefficienterna för tillägget för främjande av välfärd och hälsa och i bilagan till förordningen har fjorton aktiviteter samt sex indikatorer som beskriver resultatet definierats. Den koefficient som mäter främjandet av välfärd och hälsa skapas utgående från indikatorerna för grundläggande utbildning, motion och kommunens ledning. Utöver de nämnda indikatorerna har en beredning gjorts för att foga till en indikator på kulturellt välbefinnande, att sänka tröskeln för deltagande i kultur. Efter det att den nya indikatorn läggs till är viktkoefficienten för en enskild indikator som beskriver verksamheten 0,0333. Behovet av en indikator för det kulturella välbefinnandet har lyfts fram i de tidigare skedena av beredningen. Behovet att inkludera kulturellt välbefinnande i faktorn för främjande av välfärd och hälsa nämndes också i de utlåtanden som gavs på den nämnda regeringspropositionen. Eftersom uppgiftsbasen existerar och den har konstaterats vara tillräckligt tillförlitlig har det ansetts vara motiverat att utöka innehållet i faktorerna med detta. Kulturtjänsterna och det kulturella välbefinnandet har varit ett objekt för TEA-uppgiftsinsamlingen 2019 och 2021 och den kommer att bli bestående. Uppgifterna från insamlingen av TEA-uppgifter publiceras i den öppna webbtjänsten TEAviisari (www.teaviisari.fi). Avsikten är att beakta indikatorn om kulturellt välbefinnande i bilagan till den förordning som statsrådet utfärdar hösten 2022. 

Ikraftträdande

Lagarna avses träda i kraft den 1 januari 2023. Lagarna om ändring av införandelagen och lagen om beskattningsförfarande föreslås träda i kraft så snart som möjligt, dock senaste den 1 oktober 2022.  

10  Verkställighet och uppföljning

Finansministeriet följer upp genomförandet av reformen och hur kommunernas och välfärdsområdenas finansiering fungerar. Det finns redan etablerade tillvägagångssätt, som primärt grundar sig på kommunallagen, för uppföljningen av kommunernas ekonomi. Däremot är välfärdsområdena nya självstyrande aktörer och även systemet för finansiering av dem är nytt. Ur finansieringsperspektiv minskar dock riskerna med genomförandet av reformen genom arrangemang med en övergångsperiod för både kommunernas och välfärdsområdenas finansiering, som jämnar ut effekterna av reformen och ger kommunerna och välfärdsområdena tid att anpassa sig till förändringarna i finansieringen.  

Det krävs en kontinuerlig utvärdering i realtid i synnerhet av hur finansieringen av och systemet för finansiering av välfärdsområdena fungerar för att införandet av reformen ska lyckas och servicen säkerställas i olika situationer, också när det uppstår oförutsedda utmaningar. Välfärdsområdena är beroende av finansiering från staten eftersom de inte har beskattningsrätt liksom kommunerna. Bedömningen av om välfärdsområdenas finansiering är tillräcklig, anpassningsåtgärderna för ekonomin och ett eventuellt extra finansieringsbehov görs inom ramen för välfärdsområdenas styrnings-, förhandlings- och uppföljningsprocesser.  

Enligt 11 § i lagen om välfärdsområden (611/2021) följer finansministeriet allmänt välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi och ser till att välfärdsområdenas självstyrelse beaktas vid beredningen av lagstiftning som gäller välfärdsområdena. Enligt 12 § i lagen om välfärdsområdena bedöms i planen för de offentliga finanserna om välfärdsområdenas finansiering är tillräcklig för skötseln av deras uppgifter både som en helhet och med avseende på varje välfärdsområde (finansieringsprincipen). Dessutom behandlar planen välfärdsområdenas uppgifter och skyldigheter, ekonomi samt statens finansiella ansvar i anknytning till välfärdsområdena. 

Avsikten är också att göra bedömningar av finansieringssystemets funktion och ändringsbehov i den delegation för välfärdsområdenas ekonomi och förvaltning som avses i 13 § i lagen om välfärdsområden och som finns i anslutning till finansministeriet. Delegationens uppgift är att följa och utvärdera hur välfärdsområdenas ekonomi har utvecklats och kommer att utvecklas samt hur statens finansiering till välfärdsområdena och välfärdsområdenas övriga interna finansiering har utvecklats och kommer att utvecklas samt behandla lagstiftning, lagstiftningsprojekt och andra statliga åtgärder som är principiellt viktiga och vittsyftande med avseende på välfärdsområdenas ekonomi och självstyrelse. I delegationen ingår representanter för välfärdsområdena, finansministeriet och övriga ministerier som ansvarar för styrningen av välfärdsområdena i deras uppgifter.  

Styrningen av välfärdsområdena omfattar också social- och hälsovårdsministeriets förhandlingar med välfärdsområdena enligt 24 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård (612/2021) samt inrikesministeriets förhandlingar med välfärdsområdena enligt 10 § i lagen om ordnande av räddningsväsendet (613/2021). I dessa förhandlingar, som ordnas årligen, förhandlas det om de social- och hälsovårdsuppgifter samt räddningsväsendets uppgifter som hör till välfärdsområdenas organisationsansvar samt utöver det övriga granskas det också att finansieringen är tillräcklig. För att välfärdsområdenas verksamhet och ekonomi ska kunna granskas som en helhet deltar finansministeriet också i förhandlingarna. 

11  Förhållande till andra propositioner

11.1  Samband med andra propositioner

I de finansieringskalkyler som ingår i propositionen har de propositioner som getts till riksdagen innan den här propositionen ges och som påverkar skatteintäkterna för 2022 beaktats. Enligt 30 § 3 mom. i lagen om statsandel för kommunal basservice beaktas som inkomster som överförs från kommunerna bland annat intäkterna av kommunalskatten, intäkterna av samfundsskatten, de ersättningar för förlorade skatteinkomster som föranleds av ändringar i beskattningsgrunderna samt statsandelen för den kommunala basservicen.  

Om det i ett senare skede föreslås ytterligare ändringar som påverkar beskattningen för innevarande år bör kompensationen för de ändringar i kommunernas skatteinkomster eller skatteinkomstförluster som dessa leder till inte längre beaktas i överföringskalkylerna. Bland annat den minskning av kommunens skattesats 2023 (55 § i införandelagen) som ingår i den här propositionen grundar sig på finansieringskalkylerna och det är inte motiverat att ändra på denna efter det att den aktuella propositionen har godkänts. Överföringen av finansieringen justeras utgående från boksluten för 2022 med en ändring av kommunernas statsandelar i enlighet med bestämmelserna i 57 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. 

11.2  Förhållande till budgetpropositionen

Det föreligger inget samband mellan förslaget och statsbudgeten. 

12  Förhållande till grundlagen samt lagstiftningsordning

Grundlagsutskottet behandlade finansieringen av välfärdsområdena i sitt utlåtande om reformen av ordnandet av social- och hälsovården och räddningsväsendet (GrUU 17/2021 rd, s 22–25). Det ingår också en bedömning av i synnerhet tillämpning av finansieringsprincipen och den till reformen kopplade överföringen av finansiering i ett tidigare utlåtande om inrättande av landskap och om en reform av ordnandet av social- och hälsovården (GrUU 15/2018 rd, s 20–21 och GrUU 26/2017 rd, s 13–16). 

Förslag till finansiering av välfärdsområdena 

I de föreslagna ändringarna i lagen om välfärdsområdenas finansiering är det fråga om justering av lagstiftningen utgående från de senaste undersöknings- och kostnadsuppgifterna samt delvis om precisering av lagstiftningen. I förslaget görs inga ingrepp i grundförutsättningarna för välfärdsområdenas finansieringsmodell, som har godkänts av grundlagsutskottet i de ovan nämnda utlåtandena. 

I propositionen föreslås det att den procentandel med vilken servicebehovet årligen på förhand beaktas i finansieringen av välfärdsområdena på riksnivå uppdateras utgående från uppgifter från de senaste undersökningarna. Enligt förslaget bör indexhöjningen för att beakta kostnadsnivån gälla också andelen ökat servicebehov samt den andel med vilken finansieringen i efterhand justeras i enlighet med de faktiska kostnaderna. Genom dessa förslag eftersträvas det att nivån på finansieringen så bra som möjligt motsvarar kostnaderna på riksnivå för de uppgifter som välfärdsområdena ansvarar för. I förslagets konsekvensbedömningar ingår beräkningar av välfärdsområdenas finansiering på nivån för 2022 på riksnivå. För 2023 justeras finansieringen ytterligare utgående från det uppskattade ökade servicebehovet, indexhöjningar och eventuella nya uppgifter. 

De i propositionen föreslagna ändringarna i andelarna för finansieringen av social- och hälsovården, viktningarna och behovsfaktorerna påverkar för sin del fördelningen av den välfärdsområdesspecifika finansieringen. Syftet med uppdateringen av behovsfaktorerna är att bättre rikta den välfärdsområdesspecifika finansieringen enligt förhållandena i området och servicebehovet och att på det sättet trygga förutsättningarna för organiseringen av servicen. Det föreslås en betydande utvidgning av antalet behovsfaktorer inom såväl hälso- och sjukvården och äldreomsorgen som också socialvården och avsikten är att i fortsättningen vidareutveckla modellen. Grundlagsutskottet (GrUU 17/2021 rd, s. 23) har fäst uppmärksamhet vid att det för servicebehovsfaktorernas del inte enbart på bred front ska beakta de faktorer som påverkar hälsovårdskostnaderna utan att också socialvårdskostnaderna. Enligt utskottet är det dessutom nödvändigt att kontinuerligt beakta förteckningen över de omständigheter som påverkar behovsfaktorerna och deras viktningsfaktorer.  

Konsekvensbedömningarna omfattar beräkningar av finansieringen enligt välfärdsområde på nivån för 2022. För 2023 justeras finansieringen på det ovan nämnda sättet på riksnivå samt utgående från de överförda kostnaderna enligt välfärdsområde när kommunernas bokslut för 2022 blivit klara sommaren 2022. Vid bedömningen av om finansieringen för ett visst välfärdsområde är tillräcklig är det skäl att beakta att skillnaden mellan de faktiska kostnaderna som överförs från kommunerna och den kalkylerade finansieringen enligt lagen om välfärdsområdenas finansiering jämnas ut med en övergångsjustering som ändras stegvis 2023-2029 och som bestående begränsar förändringen till högst +200/-100 euro per invånare. Enligt 11 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering har välfärdsområdet dessutom rätt att få tilläggsfinansiering, om finansieringens nivå annars äventyrar ordnandet av sådana tillräckliga social- och hälsovårdstjänster och ordnandet av räddningsväsendets tjänster i anknytning till de grundläggande fri- och rättigheterna som avses i 19 § 3 mom. i grundlagen. 

Enligt den nya bestämmelsen (35 a §) föreslås det i sak att en engångsersättning betalas till välfärdsområdena 2024, om man utgående från kommunernas bokslutsuppgifter för 2022 kan konstatera att den finansiering som betalats till välfärdsområdena 2023 inte har motsvarat de nettokostnader för social- och hälsovården och räddningsväsendet som överförs från kommunerna till området. Syftet med förslaget är att justera utgångsnivån på välfärdsområdenas finansiering för det år då reformen träder i kraft på en sådan nivå att välfärdsområdena har förutsättningar att ansvara för organiseringen av de tjänster som överförs på dem. Om välfärdsområdet för 2023 har erhållit sådan tilläggsfinansiering som avses i 11 § i lagen om välfärdsområdenas finansiering dras tilläggsfinansieringen andel av från den engångsersättning som betalas 2024 eftersom skillnaden annars kompenseras dubbelt. 

Förslagen till finansiering av kommuner 

För kommunernas del grundar sig de i propositionen föreslagna ändringarna huvudsakligen på den redan tidigare godkända och stadfästa finansieringen av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet eller så är de i övrigt tekniska till sin natur.  

I propositionen föreslås det att den kommunala skattesatsen minskas med 12,64 procentenheter 2023. Förslaget grundar sig på bestämmelserna i införandelagen, som grundlagsutskottet har gjort en bedömning av i sitt utlåtande 26/2017 rd (s. 15–16). I specialmotiveringen till regeringens proposition om stiftandet av 55 § i införandelagen (RP 241/2020 rd, s. 921) har det konstaterats att det blir nödvändigt att ändra paragrafen 2022 när uppgifterna om kommunernas kostnader för 2022 är tillgängliga. 

Därtill föreslås det föreskrifter om grundpriserna för bestämningsfaktorerna för statsandelarna för kommunens basservice på 2022 års nivå (58 § 3 mom.). Till sin natur är lagstiftningen teknisk och den grundar sig på beräkningar gjorda på den senaste tillgängliga statistiken.  

Enligt 30 § i lagen om statsandel för kommunal basservice sker överföringen av uppgifterna kring organiseringsansvaret och finansieringen från kommunerna till välfärdsområdena kostnadsneutral i förhållandet mellan kommunerna, staten och välfärdsområdena. I 57 § finns det bestämmelser om justering av finansieringskalkylerna utgående från bokslutsuppgifterna för 2022 och om beaktande av skillnaden i de faktiska kostnaderna i kommunernas statsandelar för 2024 och 2025. I den sistnämnda paragrafen föreslås det en ändring av 4 mom. så att i synnerhet justeringen av finansieringen på riksnivå bättre framgår, varefter en eventuell skillnad beaktas i de kommunspecifika statsandelarna. Utgående från kommunernas bokslutsuppgifter för 2022, som blir klara sommaren 2023, kan det framgå att kostnaderna och de motsvarande inkomsterna i själva verket i lägre eller högre grad har överförts än vad som beräknats i de kalkyler som görs innevarande år. Efter den ändring som föreslås i den här propositionen kommer den procentandel av den kommunala inkomstskatten som ska sänkas inte längre att ändras utan justeringen av överföringen av finansieringen görs som en ändring av kommunernas statsandelar. Detta föreskrivs i 57 § 4 och 5 mom. i den redan stadfästa lagen. Skillnaden beaktas i kommunernas statsandel fördelat på antalet invånare som jämna poster 2024 och 2025. 

I bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna i propositionen presenteras det beräkningar, som uppskattar de inkomster och kostnader som överförs från kommunerna till följd av reformen samt vilka effekter reformen har på kommunernas ekonomi på 2022 års nivå.  

Vid bedömningen av kommunernas förmåga att kunna finansiera uppgifter som stannar kvar i kommunerna efter reformen bör det beaktas att effekterna av reformen på den enskilda kommunen jämnas ut med den utjämning av ändringen i statsandelssystemet som föreskrivs i 31 § i lagen om statsandel för kommunal basservice. Kommunens statsandel ökar eller minskar 2023 med ett belopp som motsvarar beloppet för kommunens balanssituation. Från och med 2024 läggs årligen 15 euro per invånare till eller dras av i kommunens statsandel så att förändringen i balanssituationen i sin helhet begränsas till 60 euro per invånare. Att begränsa ändringen till +/- 60 euro per invånare innebär att reformen inte för en enda kommun orsakar något tryck på att ändra inkomstskattesatsen med mer än 0,6 procentenheter under en femårsperiod (intervallet mellan ett höjningsbehov på högst 0,48 procentenheter och ett sänkningsbehov på högst 0,52 procentenheter). 

Regeringen anser att den föreslagna lagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. 

Kläm 

Kläm 

Med stöd av vad som anförts ovan föreläggs riksdagen följande lagförslag:  

Lagförslag

1. Lag om ändring av lagen om välfärdsområdenas finansiering 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om välfärdsområdenas finansiering (617/2021) 3 § 1 mom., 7 § 1 mom., 8 § 1 mom., 13 § 3 mom. och bilagan till lagen och 
fogas till 10 § ett nytt 2 mom. och till lagen nya 35 a och 38 § som följer: 
3 § Den statliga finansieringen till välfärdsområdena 
Välfärdsområdena beviljas statlig finansiering utifrån välfärdsområdets invånarantal, faktorer som beskriver behovet av social- och hälsovårdstjänster, befolkningstätheten, inslaget av personer med ett främmande språk som modersmål, tvåspråkigheten, karaktären av skärgård, samiskspråkigheten, åtgärder som främjar hälsa och välfärd samt riskfaktorer inom räddningsväsendet, enligt vad som närmare föreskrivs nedan. Andelarna av dessa bestämningsfaktorer året före det år då lagen träder i kraft är följande:  
Andel av välfärdsområdenas finansiering 
procent 
Social- och hälsovården sammanlagt 
97,715, varav 
Servicebehov inom social- och hälsovården 
79,589 
Invånarantal 
13,117 
Befolkningstäthet 
1,466 
Inslag av personer med ett främmande språk som modersmål 
1,954 
Tvåspråkighet 
0,489 
Samiskspråkighet 
0,013 
Karaktär av skärgård 
0,110 
Främjande av hälsa och välfärd 
0,977 
Räddningsväsendet sammanlagt 
2,285, varav 
Invånarantal 
1,486 
Befolkningstäthet 
0,114 
Riskfaktorer 
0,686 
Kläm 
7 § Beaktande av förändringen i servicebehovet 
När nivån för den statliga finansieringen bestäms för finansåret beaktas av en förändring i servicebehovet så mycket att driftskostnadernas årliga ökning motsvarar 80 procent av den beräknade årliga ökningen av servicebehovet inom social- och hälsovården, som är följande: 
1) 1,02 procent år 2023, 
2) 1,05 procent år 2024, 
3) 1,07 procent år 2025, 
4) 1,02 procent år 2026, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
8 § Beaktande av förändringen i kostnadsnivån 
När nivån för den statliga finansieringen bestäms för finansåret beaktas förändringen i kostnadsnivån i enlighet med prisindexet för välfärdsområdena. När förändringen i kostnadsnivån räknas ut beaktas välfärdsområdenas kalkylerade kostnader för det föregående året, förändringen i servicebehovet samt justeringen av de faktiska kostnaderna i efterhand.  
Kläm 
10 § Beaktande av de faktiska kostnaderna 
Kläm 
Beaktandet av de faktiska kostnaderna baserar sig på den i 1 mom. avsedda skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna för finansåret, som i enlighet med 8 § 1 mom. justeras enligt kostnadsnivån för det finansår för vilket justeringen görs. Vid beräkningen beaktas förändringen i skillnaden mellan de kalkylerade och de faktiska kostnaderna för det i 1 mom. avsedda finansåret jämfört med det föregående finansåret samt den justering som gjorts i efterhand för det finansår som avses i det momentet. 
13 § Grunderna för social- och hälsovårdens kalkylerade kostnader 
Kläm 
När de kalkylerade kostnader bestäms som bygger på de behovsfaktorer som beskriver an-vändningen av tjänster inom hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården ska föl-jande uppgiftsspecifika viktningar tillämpas: 
Hälso- och sjukvård 58,86 procent 
Äldreomsorg 19,75 procent 
Socialvård 21,39 procent 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
35 a § Ersättning per välfärdsområde 2024 
I finansieringen av ett välfärdsområde görs år 2024 ett separat tillägg av engångsnatur eller ett separat avdrag av engångsnatur, om beloppet av den statliga finansiering som beviljats välfärdsområdet år 2023 utifrån en justering enligt 35 § 6 mom. har varit mindre eller större än de faktiska kostnaderna för kommunerna i det område som välfärdsområdet omfattar. Tillägget eller avdraget räknas ut så att den statliga finansiering som beviljats välfärdsområdet 2023 jämförs med det belopp som välfärdsområdet skulle ha beviljats i statlig finansiering om man vid beräkningen hade använt de tjänstspecifika bokslutsuppgifterna för 2022 i stället för kommunernas budgetuppgifter för 2022. Tillägget eller avdraget är lika stort som den skillnad som fåtts på detta sätt.  
Den tilläggsfinansiering som år 2023 betalats till ett välfärdsområde dras av från det finansieringstillägg som beviljas välfärdsområdet med stöd av 1 mom.  
Det sammanlagda beloppet av tilläggen till finansieringen enligt denna paragraf dras av från välfärdsområdenas faktiska kostnader, och det sammanlagda beloppet av avdragen från finansieringen läggs till välfärdsområdenas faktiska kostnader vid beräkningen av den skillnad mellan de kalkylerade kostnaderna och de faktiska kostnaderna som avses i 10 § jämfört med finansieringen för finansåret 2025.  
38 § Servicebehovskoefficienter för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården 2023 och 2024 
Med avvikelse från 14 § 3 mom. bestäms servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården för 2023 utifrån medeltalet av de servicebehovskoefficienter som bestämts på basis av uppgifterna för 2019 och 2020 samt för 2024 utifrån medeltalet av de servicebehovskoefficienter som bestämts på basis av uppgifterna för 2019 och 2021. 
Bilaga 
Behovsfaktorer för servicebehovskoefficienterna för hälso- och sjukvården, äldreomsorgen och socialvården och deras viktkoefficienter enligt 14 § i lagen. 
Behovsfaktor inom hälso- och sjukvården 
Viktkoefficient 
Ålder 0 år, kvinna 
1,414599357 
Ålder 1–6 år, kvinna 
0,903653648 
Ålder 7–12 år, kvinna 
1,003407643 
Ålder 13–18 år, kvinna 
1,219566035 
Ålder 19–25 år, kvinna 
1,020826596 
Ålder 26–30 år, kvinna 
0,985603291 
Ålder 31–35 år, kvinna 
0,960955064 
Ålder 36–40 år, kvinna 
0,937005055 
Ålder 41–45 år, kvinna 
0,900523467 
Ålder 46–50 år, kvinna 
0,947243256 
Ålder 51–55 år, kvinna 
1,00038849 
Ålder 55–60 år, kvinna 
0,965678177 
Ålder 61–65 år, kvinna 
0,9796663 
Ålder 66–70 år, kvinna 
1,070092063 
Ålder 71–75 år, kvinna 
1,230615611 
Ålder 76–80 år, kvinna 
1,250363149 
Ålder 81–85 år, kvinna 
1,374142246 
Ålder 86–90 år, kvinna 
1,117897035 
Ålder 91–95 år, kvinna 
0,673813244 
Ålder minst 96 år, kvinna 
0,423868138 
Ålder 0 år, man 
1,569821216 
Ålder 1–6 år, man 
0,995737493 
Ålder 7–12 år, man 
1,016606352 
Ålder 13–18 år, man 
0,934115616 
Ålder 19–25 år, man 
0,927568349 
Ålder 26–30 år, man 
0,93636382 
Ålder 31–35 år, man 
0,8830987 
Ålder 36–40 år, man 
0,903907015 
Ålder 41–45 år, man 
0,885914289 
Ålder 46–50 år, man 
0,899034845 
Ålder 51–55 år, man 
0,95723585 
Ålder 55–60 år, man 
0,975483208 
Ålder 61–65 år, man 
1,012390047 
Ålder 66–70 år, man 
1,132148413 
Ålder 71–75 år, man 
1,31998729 
Ålder 76–80 år, man 
1,451287438 
Ålder 81–85 år, man 
1,635082079 
Ålder 86–90 år, man 
1,662409851 
Ålder 91–95 år, man 
1,454006227 
Ålder minst 96 år, man 
1,446770089 
Tuberkulos 
0,759453274 
HIV, hepatit C 
1,687825557 
Hepatit B 
0,490015656 
Icke-tuberkulösa mykobakterier 
1,369573204 
Ros 
0,956588335 
Condyloma acuminatum 
0,198329233 
Maligna tumörer i läpp, munhåla och svalg C00-C14 
1,441699698 
Maligna tumörer i matsmältningsorganen C15-C26 
2,376664502 
Maligna tumörer i andningsorganen och brösthålans organ C30-C39 
2,15063776 
Maligna tumörer i ben och ledbrosk C40-C41 
2,899119322 
Melanom och andra maligna tumörer i huden C43-C44 
0,353836706 
Maligna tumörer i mesotelial vävnad och mjukvävnad C45-C49 
2,297667975 
Bröstcancer C50 
0,945149106 
Maligna tumörer i de kvinnliga könsorganen C51-C58 
1,669459509 
Maligna tumörer i de manliga könsorganen C60-C63 
0,761377795 
Maligna tumörer i urinorganen C64-C68 
1,090446593 
Maligna tumörer i öga, hjärnan och andra delar av centrala nervsystemet C69-C72 
1,979249059 
Maligna tumörer i tyreoidea och andra endokrina körtlar C73-C75 
0,873502343 
Maligna tumörer med ofullständigt angivna, sekundära och ospecificerade lokalisationer C76-C80, C97 
3,077067117 
Maligna tumörer i lymfatisk, blodbildande och besläktad vävnad C81-C96 
3,241219211 
Cancer in situ i huden D04 
0,1621879 
Benigna tumörer i hjärnan och andra delar av centrala nervsystemet 
0,665599914 
Tumörer av osäker eller okänd natur 
1,610091499 
Kroniska förvärvade och ärftliga former av anemi, koagulationsrubbningar, neutropeni 
1,486117815 
Immunbrist/immunologiska störningar 
1,800299848 
Amyloidos 
2,395214968 
Hypotyreos 
0,045600621 
Diabetes 
0,367443143 
Hypertyreos 
0,555282652 
Struma 
0,398578486 
Hyperparatyreos 
0,129357907 
Fetma 
0,438166753 
Missbruksproblem och beroendestörningar (exkl. opioidberoende) 
1,426898517 
Opioidberoende 
4,161816401 
Skador orsakade av tobaksrökning 
0,070608655 
Psykossjukdomar och bipolärt syndrom 
3,163823814 
Depressions- och ångestsyndrom 
0,473829882 
Dissociativa syndrom och somatoformat syndrom 
1,029704668 
Anorexi 
4,044836614 
Ätstörningar (exkl. anorexi) 
1,588859335 
Sömnstörningar 
0,170825332 
Personlighetsstörningar 
0,487834449 
Inlärningssvårigheter i kombination med andra än genomgripande utvecklingsstörningar 
0,492899857 
Genomgripande utvecklingsstörningar (”autismspektrum”) 
0,259084091 
Uppmärksamhets- och beteendestörningar 
0,921041344 
Delirium och psykiska störningar 
0,473464986 
Transsexualism och ospecificerad könsidentitetsstörning 
1,327046441 
Ospecificerad psykisk störning 
1,502504219 
Andningsförlamning 
2,51085365 
Parkinson och andra degenerativa rörelsestörningar 
1,137202761 
Epilepsi 
0,332458635 
Sömnapné 
0,184492824 
Neuroimmunologiska sjukdomar 
0,65299493 
Inflammation/inflammatoriska sjukdomar i centrala och perifera nervsystemet 
1,202521576 
Migrän och andra huvudvärkssjukdomar, annan kronisk smärta 
0,299641998 
Hydrocefalus 
1,566541525 
Neuromuskulära sjukdomar 
1,011220995 
Allergisk ögoninflammation + allergisk snuva 
0,031735731 
Degenerativa ögonsjukdomar 
0,631653101 
Glaukom 
0,164132987 
Synskada (som saknar uppgift om WHO-klassificering) 
0,147416492 
Sjukdomar i ögats hornhinna 
0,212248723 
Näthinneavlossning och trombos i ögat 
0,387550415 
Brytningsfel i ögat 
0,295432306 
Sjukdomar i glaskroppen 
0,262834226 
Öronkirurgi 
0,386164392 
Svindel/Störningar i balansorganet i örat 
0,165659093 
Konduktiv och sensorineural hörselnedsättning 
0,143824713 
Blodtryckssjukdom 
0,182079201 
Koronarkärlssjukdom 
0,347431352 
Förmaksflimmer 
0,555343251 
Hjärtsvikt 
1,158859069 
Cirkulationsrubbningar i hjärnan 
0,660440519 
Ateroskleros 
2,296983293 
Hjärtklaffsjukdomar 
0,881135506 
Kardiomyopati 
0,502818313 
Hjärtblock 
0,411106561 
Lungemboli 
0,818501497 
Aortaaneurysm 
0,759234792 
Lunginflammation  
1,080938146 
KOL (COPD) 
0,801397076 
Astma 
0,221982626 
Sjukdomar i lungvävnaden 
1,199108928 
Kronisk funktionsnedsättning i andningsorganen  
2,392866135 
Tandkaries och sjukdomar i vävnaderna kring tandpulpan och tandrotens spets 
1,17129236 
Avvikelser i tuggorgan 
0,801771416 
Parodontala sjukdomar 
1,199247108 
Oral protetik 
0,428111121 
Reflux och ulcus 
0,352085754 
Divertiklar och känslig tarm (IBS) 
0,352724407 
Sjukdomar i gallblåsa och gallgångar 
0,629549049 
Leverinflammationssjukdomar och leverinsufficiens 
1,180620946 
Crohns sjukdom och ulcerös kolit 
0,630433632 
Celiaki 
0,273235944 
Atopiskt eksem 
0,184362099 
Psoriasis 
0,30967319 
Kroniska sår 
3,086500481 
Allergiskt kontakteksem 
0,271666397 
Aktinisk keratos 
0,100744935 
Ledgångsreumatism  
0,592841019 
Artrossjukdomar 
0,478784757 
Axelbesvär  
0,099562876 
Andra artropatier som inte klassificerats annorstädes 
0,248648917 
Sjukdomar i ryggraden 
0,321251306 
Benskörhet 
0,61662548 
Andra sjukliga förändringar i knäled  
0,107740652 
Andra tådeformiteter 
0,471404454 
Smärtor i extremitet 
0,349413809 
Nedsatt njurfunktion 
4,336312592 
Njursjukdomar 
0,987551414 
Sten i urinvägarna och urineringsstörningar 
0,439750858 
Endometrios 
0,674183756 
Dysplasi i cervix 
0,1390384 
Oregelbunden menstruation 
0,377944479 
Infertilitet  
0,81461985 
Sjukdomar i de manliga könsorganen 
0,28733546 
Skador och förgiftningar 
0,297117913 
Höftfraktur 
0,778887254 
WHO:s klassificering av synskada, 1:a stadiet 
0,251507139 
WHO:s klassificering av synskada, 2:a stadiet 
0,272571851 
WHO:s klassificering av synskada, 3:e stadiet 
0,047416947 
WHO:s klassificering av synskada, 4:e stadiet 
0,235540769 
WHO:s klassificering av synskada, 5:e stadiet 
0,959465772 
WHO:s klassificering av synskada, icke definierad (9:e stadiet) 
0,7196946 
Prematurbörd i dagar, 1:a stadiet 
-0,170361058 
Prematurbörd i dagar, 2:a stadiet 
0,010337842 
Förlossning 
2,840184054 
Arbetsoförmögen, 1:a ålderskvantilen 
1,611737471 
Arbetsoförmögen, 2:a ålderskvantilen 
0,275561495 
Arbetsoförmögen, 3:e ålderskvantilen 
-0,191802512 
Arbetsoförmögen, 4:e ålderskvantilen 
0,14578501 
Arbetsoförmögen, 5:e ålderskvantilen 
0,309468198 
Sysselsatt 
-0,125166171 
Studerande 
-0,058504866 
Beväring 
-0,215290925 
Andra stadiet 
-0,035399825 
Högskola 
-0,052021566 
Hushållets driftsinkomst per konsumtionsenhet, naturlig logaritm 
-0,058021733 
Ogift 
0,021565603 
Frånskild 
0,046288441 
Efterlevande make 
-0,056281325 
Ensamförsörjare 
0,04794236 
Ensamboende, under 75 år 
-0,06439661 
Ensamboende, 75–84 år 
0,388587168 
Ensamboende, 85–89 år 
0,961973248 
Ensamboende minst 90 år 
1,796839237 
Bakgrundsland annat än Finland  
-0,106721126 
Restid i minuter, 1:a stadiet 
-0,000852613 
Restid i minuter, 2:a stadiet 
0,000002806 
Behovsfaktor inom äldreomsorgen 
Viktkoefficient 
Ålder 65–70 år, kvinna 
2,311477481 
Ålder 71–75 år, kvinna 
2,358700431 
Ålder 76–80 år, kvinna 
2,525135183 
Ålder 81–85 år, kvinna 
3,056353201 
Ålder 86–90 år, kvinna 
4,024632954 
Ålder 91–95 år, kvinna 
5,061712661 
Ålder minst 96 år, kvinna 
5,73744354 
Ålder 65–70 år, man 
2,32779954 
Ålder 71–75 år, man 
2,367228367 
Ålder 76–80 år, man 
2,407027064 
Ålder 81–85 år, man 
2,672137757 
Ålder 86–90 år, man 
3,326680459 
Ålder 91–95 år, man 
4,150504571 
Ålder minst 96 år, man 
4,487722439 
Tuberkulos 
0,67831546 
Ros 
0,289444213 
Kroniska förvärvade och ärftliga former av anemi, koagulationsrubbningar, neutropeni 
0,11542516 
Diabetes 
0,200518667 
Fetma 
0,440444428 
Missbruksproblem och beroendestörningar (exkl. opioidberoende) 
0,846052076 
Psykossjukdomar och bipolärt syndrom 
1,520458988 
Depressions- och ångestsyndrom 
0,724836953 
Dissociativa syndrom och somatoformat syndrom 
0,13011701 
Delirium och psykiska störningar 
0,753933772 
Minnessjukdomar och Alzheimers sjukdom  
3,940787455 
Andningsförlamning 
2,364911241 
Parkinson och andra degenerativa rörelsestörningar 
1,03369541 
Epilepsi 
0,635717338 
CP-syndrom 
0,855012443 
Neuroimmunologiska sjukdomar 
1,888934403 
Inflammation/inflammatoriska sjukdomar i centrala och perifera nervsystemet 
0,214234895 
Hydrocefalus 
1,598062139 
Neuromuskulära sjukdomar 
1,115779067 
Förmaksflimmer 
0,032750732 
Hjärtsvikt 
0,541649949 
Cirkulationsrubbningar i hjärnan 
1,43345756 
Ateroskleros 
0,188838459 
Lungemboli 
0,308209676 
Lunginflammation  
0,448487754 
Kronisk funktionsnedsättning i andningsorganen  
0,350024867 
Tandkaries och sjukdomar i vävnaderna kring tandpulpan och tandrotens spets 
0,11888362 
Reflux och ulcus 
0,117329611 
Kroniska sår 
0,976764834 
Ledgångsreumatism  
0,1356673 
Artrossjukdomar 
0,123973017 
Benskörhet 
0,734207371 
Njursjukdomar 
1,010767865 
Sten i urinvägarna och urineringsstörningar 
0,13635222 
Skador och förgiftningar 
0,357093829 
Höftfraktur 
1,158253191 
WHO:s klassificering av synskada, 1:a stadiet 
0,550427915 
WHO:s klassificering av synskada, 2:a stadiet 
1,05849024 
WHO:s klassificering av synskada, 3:e stadiet 
1,00333962 
WHO:s klassificering av synskada, 4:e stadiet 
1,6628088 
WHO:s klassificering av synskada, 5:e stadiet 
2,277480471 
WHO:s klassificering av synskada, icke definierad (9:e stadiet) 
0,209017364 
Andra stadiet 
-0,057185649 
Högskola 
-0,030152924 
Hushållets driftsinkomst per konsumtionsenhet, naturlig logaritm 
-0,256583362 
Ogift 
0,462018788 
Frånskild 
0,210135276 
Efterlevande make 
0,358740706 
Bakgrundsland annat än Finland  
-0,266423493 
Behovsfaktor inom socialvården 
Viktkoefficient 
Kvinna 
0,007839328 
Ålder 0 år 
6,965389295 
Ålder 1–6 år 
6,989584184 
Ålder 7–12 år 
7,025628829 
Ålder 13–18 år 
8,802176501 
Ålder 19–25 år 
6,717912322 
Ålder 26–30 år 
6,726563925 
Ålder 31–35 år 
6,881657495 
Ålder 36–40 år 
6,957208885 
Ålder 41–45 år 
7,002962941 
Ålder 46–50 år 
7,069691688 
Ålder 51–55 år 
7,128846468 
Ålder 56–60 år 
7,093205621 
Ålder 61–65 år 
6,98282344 
Ålder 66–70 år 
7,003840101 
Ålder 71–75 år 
6,811158772 
Ålder 76–80 år 
6,636233293 
Ålder 81–85 år 
6,258584013 
Ålder 86–90 år 
5,740335258 
Ålder 91–95 år 
5,255534664 
Ålder minst 96 år  
6,931621226 
HIV, hepatit C 
1,727062183 
Ros 
1,027014092 
Missbruksproblem och beroendestörningar (exkl. opioidberoende) 
3,806210031 
Opioidberoende 
6,112310736 
Psykossjukdomar och bipolärt syndrom 
2,644248034 
Depressions- och ångestsyndrom 
0,084572314 
Intellektuell funktionsnedsättning 
43,01870058 
Genomgripande utvecklingsstörningar (”autismspektrum”) 
7,78638469 
Uppmärksamhets- och beteendestörningar 
11,33996869 
Minnessjukdomar och Alzheimers sjukdom  
0,37307052 
Andningsförlamning 
20,46272791 
Parkinson och andra degenerativa rörelsestörningar 
1,485010697 
Epilepsi 
3,122478922 
CP-syndrom 
18,43717514 
Neuroimmunologiska sjukdomar 
5,450271112 
Inflammation/inflammatoriska sjukdomar i centrala och perifera nervsystemet 
1,113412234 
Hydrocefalus 
3,038555687 
Neuromuskulära sjukdomar 
3,943683639 
Cirkulationsrubbningar i hjärnan 
1,08266092 
Lunginflammation  
0,975662179 
KOL (COPD) 
0,284968902 
Kronisk funktionsnedsättning i andningsorganen  
6,27660894 
Tandkaries och sjukdomar i vävnaderna kring tandpulpan och tandrotens spets 
1,027339465 
Parodontala sjukdomar 
0,9672029 
Kroniska sår 
1,779213209 
Ledgångsreumatism  
0,202071156 
Smärtor i extremitet 
0,247050876 
Njursjukdomar 
1,031850605 
Infertilitet  
0,293201784 
Skador och förgiftningar 
0,651962105 
WHO:s klassificering av synskada, 1:a stadiet 
2,835738633 
WHO:s klassificering av synskada, 2:a stadiet 
5,642171421 
WHO:s klassificering av synskada, 3:e stadiet 
7,00049898 
WHO:s klassificering av synskada, 4:e stadiet 
9,281365415 
WHO:s klassificering av synskada, 5:e stadiet 
22,78245545 
WHO:s klassificering av synskada, icke definierad (9:e stadiet) 
2,396107093 
Arbetsoförmögen, 1:a ålderskvantilen 
-0,018149768 
Arbetsoförmögen, 2:a ålderskvantilen 
-0,510513382 
Arbetsoförmögen, 3:e ålderskvantilen 
0,04453832 
Arbetsoförmögen, 4:e ålderskvantilen 
-0,459555015 
Arbetsoförmögen, 5:e ålderskvantilen 
-0,208280026 
Sysselsatt 
4,747670202 
Studerande 
3,26047873 
Beväring 
1,491606727 
Andra stadiet 
0,986839399 
Högskola 
1,154430889 
Hushållets driftsinkomst per konsumtionsenhet, naturlig logaritm 
-0,667335394 
Ogift 
0,23631492 
Frånskild 
-0,113779704 
Efterlevande make 
-0,177916539 
Ensamförsörjare 
0,429415664 
Bakgrundsland annat än Finland  
-0,754933746 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

2. Lag om ändring av lagen om statsandel för kommunal basservice 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om statsandel för kommunal basservice (618/2021) 25 § 2 mom., 34 § 1 mom., 38 § 4 mom., 40 § 1 mom., 57 § 4 och 5 mom. samt 58 § 3 mom. och  
fogas till 23 §, sådan den lyder delvis ändrad i lag 1116/2021, ett nytt 3 mom., varvid det nuvarande 3 och 4 mom. blir 4 och 5 mom., och till 45 § ett nytt 3 mom. som följer: 
23 § Justering av kostnadsfördelningen 
Kläm 
Justeringen av kostnadsfördelningen grundar sig på den skillnad som uppstår mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna för det i 25 § 2 mom. avsedda finansåret och som justeras enligt kostnadsnivån för det finansår för vilket justeringen görs. Vid beräkningen beaktas förändringen i skillnaden mellan de kalkylerade och faktiska kostnaderna för det i 25 § 2 mom. avsedda finansåret jämfört med det föregående finansåret samt den justering av kostnadsfördelningen som gjorts för det finansår som avses i det momentet.  
Kläm 
25 § Insamling av information om driftskostnader och uppgiftsunderlag 
Kläm 
Vid justering av kostnadsfördelningen används uppgifterna om de faktiska kostnaderna för det år som föregick finansåret med två år. Om uppgifter för nämnda tidpunkt inte finns tillgängliga, används till denna del de senaste uppgifter som erhållits före nämnda tidpunkt. 
34 § Skyldighet att betala hemkommunsersättning 
Om förskoleundervisning eller grundläggande utbildning som avses i 26 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning den 15 december året före det år som föregått finansåret ordnats av någon annan än hemkommunen för en elev, är elevens hemkommun skyldig att betala till kommunen i fråga eller till den utbildningsanordnare av annat slag som avses i 1 § 2 mom. hemkommunsersättning enligt 35–38 §. Kommunen är inte skyldig att betala hemkommunsersättning för elever som är under 6 år och fullgör förlängd läroplikt enligt 2 § 3 mom. i läropliktslagen. 
Kläm 
38 § Ersättning för elever som är intagna för specialiserad sjukvård, får skolhemsundervisning eller är placerade av barnskyddsskäl 
Kläm 
När ersättning enligt 1–3 mom. beräknas för finansåret beaktas som avdrag den i 34 § och 35§ 1–5 mom. avsedda andel som utbildningsanordnaren betalas enligt situationen den 15 december under finansåret av den utifrån elevens ålder bestämda hemkommunsersättning som bestäms för varje kommun och den finansiering som enligt 11 och 29 § i lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet betalas för finansåret för undervisning och verksamhet som ordnas för eleven, beräknat enligt priset per enhet under finansåret. 
Kläm 
40 § Lämnande av uppgifter som gäller hemkommunsersättningen 
Kommuner och andra utbildningsanordnare ska med avseende på centraliserad utbetalning av hemkommunsersättningar lämna in uppgifter till finansministeriet om elevantalen i förskoleundervisning och grundläggande utbildning efter åldersklass och hemkommun i fråga om elever för vilka kommunerna och andra utbildningsanordnare den 15 december året före det år som föregått finansåret har ordnat sådan till hemkommunsersättning berättigande förskoleundervisning eller grundläggande utbildning som avses i 34 §, 35 § 1–5 mom. eller i 36 eller 37 §. 
Kläm 
45 § Beslut om beviljande av statsandel och om ersättning för förlorade skatteinkomster som föranleds av ändringar i beskattningsgrunderna 
Kläm 
Med avvikelse från vad som i lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003) föreskrivs om elektronisk delgivning, kan ett beslut som avses i denna paragraf delges elektroniskt utan samtycke av den som saken gäller. 
57 § Ikraftträdande 
Kläm 
På grund av överföringen av organiseringsansvaret för social- och hälsovården och räddningsväsendet justeras de inkomster som överförs från kommunerna till välfärdsområdena utifrån bokslutsuppgifterna för 2022 på riksnivå så att de motsvarar de kostnader som överförs till välfärdsområdena. Skillnaden mellan inkomster och kostnader beaktas i statsandelen för basservicen. Om det på riksnivå till följd av justeringen har överförts mindre inkomster från kommunerna än kostnader, dras det belopp som motsvarar skillnaden av från den statsandel som beviljas kommunerna. Om mer inkomster än kostnader har överförts, läggs ett belopp som motsvarar skillnaden till den statsandel som beviljas kommunerna. Avdraget eller tillägget beaktas i statsandelen i jämnstora poster per invånare och kommun åren 2024 och 2025. 
De justeringar som avses i denna paragraf utförsförs kostnadsneutralt i förhållandet mellan kommunerna och staten.  
Kläm 
58 § Bestämmande av grundpriserna 2023 
Kläm 
De grundpriser som avses i 2 mom. är på 2022 års nivå följande: 
Grundpriser enligt åldersklass 
euro/invånare 
0–5-åringar 
7 692,93 
6-åringar 
8 162,12 
7–12-åringar 
7 807,94 
13–15-åringar 
11 668,91 
16 år fyllda och äldre 
60,00 
Övriga grundpriser 
euro/invånare 
Arbetslöshetskoefficient 
65,30 
Inslag av personer med ett främmande språk som modersmål 
1 619,05 
Tvåspråkighet 
277,15 
Karaktär av skärgård; skärgårdskommun 
381,47 
Karaktär av skärgård; kommun med skärgårdsdel 
279,05 
Befolkningstäthetskoefficient 
39,15 
Utbildningsbakgrundskoefficient 
26,80 
Tilläggsdel för fjärrort 
59,00 
Tilläggsdel på basis av självförsörjningsgrad i fråga om arbetsplatser 
12,35 
Tilläggsdel för främjande av välfärd och hälsa 
18,20 
Ökat invånarantal 
9,65 
Tilläggsdel för kommun inom samernas hembygdsområde 
862,65 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

3. Lag om ändring av 55 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen (616/2021) 55 § som följer: 
55 § Kommunens inkomstskattesats 2023 
Som inkomstskattesats för 2023 ska kommunfullmäktige bestämma inkomstskattesatsen för 2022 minskad med 12,64 procentenheter. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

4. Lag om ändring av 91 b § i lagen om beskattningsförfarande 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om beskattningsförfarande (1558/1995) 91 b § 1 mom., sådant det lyder i lag 624/2021, som följer: 
91 b § Temporära bestämmelser om meddelande av kommunens inkomstskattesats 
Med avvikelse från 91 a § ska kommunerna ange inkomstskattesatsen för 2023 med en hundradels procentenhets noggrannhet. Om en kommun inte har meddelat inkomstskattesatsen för 2023 inom den tid som anges i 91 a § 1 mom. eller inom den längre tid som Skatteförvaltningen angett eller om den skattesats som kommunen meddelat avviker från vad som föreskrivs i 55 § i lagen om genomförande av reformen av social- och hälsovården och räddningsväsendet och om införande av den lagstiftning som gäller reformen (616/2021), får inkomstskattesatsen för 2022 minskad med 12,64 procentenheter iakttas i beskattningen. 
Kläm 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

5. Lag om ändring av 124 § i inkomstskattelagen 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i inkomstskattelagen (1535/1992) 124 § 5 mom., sådant det lyder i lag 619/2021, som följer: 
124 § Fastställande av skatten  
Kläm 
I fråga om den skatteskala som ska tillämpas vid beskattningen av förvärvsinkomst för varje enskilt år föreskrivs särskilt. När skattebeloppet beräknas för skattskyldiga vars hemkommun enligt 5 § i lagen om beskattningsförfarande finns i landskapet Åland sänks skattesatserna i skalan med 12,64 procentenheter. 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 

6. Lag om ändring av 2 § i lagen om statskontoret 

I enlighet med riksdagens beslut  
ändras i lagen om statskontoret (305/1991) 2 § 1 mom. 4 punkten, sådan den lyder i lag 557/2020, som följer: 
2 § 
Om det inte föreskrivs annat om behörigheten någon annanstans, har Statskontoret till uppgift att 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
4) vara ansvarig myndighet för administrationen av kommunernas och välfärdsområdenas informationsresurs för ekonomisk information och vara personuppgiftsansvarig för informationsresursen, 
 En icke ändrad del av lagtexten har utelämnats 
 Paragraf eller bestämmelse om ikraftträdande börjar 
Denna lag träder i kraft den 20 . 
 Slut på lagförslaget 
 
Statsminister Sanna Marin 
Kommunminister Sirpa Paatero