1.1  Lagstiftning och praxis

Den punktskatt som ingår i priset på energiprodukter återbärs till dem som bedriver yrkesmässig växthusodling och jordbruk med stöd av lagen om återbäring av punktskatt på vissa energiprodukter som använts inom jordbruket (603/2006), nedan lagen om skatteåterbäring inom jordbruket.  

Skatteåterbäring betalas för lätt och tung brännolja, biobrännolja och el som använts i jordbruket och beskattas i Finland.  

Med jordbruk avses odling av jordbruks- och trädgårdsväxter, framställning av husdjursprodukter och hållande av animalieproduktionsdjur, biodling, hästhushållning och arealuttag, lagring, förberedelse för saluföring och packning av egenproducerade jordbruks- och trädgårdsprodukter samt spannmålstorkning oberoende av var torkningen äger rum. Med växthusodling avses odling av trädgårdsväxter i en byggnad av bestående karaktär, som är täckt med ljusgenomsläppligt material och som har en värmeanläggning. 

Växthus kan skaffa el som beskattas direkt enligt den sänkta skatteklassen II i skattetabell 2 i bilagan till lagen om punktskatt på elström och vissa bränslen (1260/1996), nedan lagen om elskatt, varvid växthusen inte får återbäring av energiskatt med stöd av lagen om skatteåterbäring inom jordbruket för den el de använt. De som bedriver yrkesmässig växthusodling får den el de skaffat för växthusens behov enligt skatteklass II, om växthusodlaren har skaffat en separat elmätare för växthuset. Med hjälp av mätaren kan man exakt fakturera den el som förbrukats i växthusen och den el som använts privat. Växthus som drivs yrkesmässigt är dessutom berättigade till återbäring av energiskatt för energiintensiva företag (skattesänkning). 

Till övrigt jordbruk betalas skattestödet för el genom att skillnaden mellan skatteklasserna I och II återbärs på ansökan. 

I enlighet med linjen i regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering utsträcktes miljöstyrningen inom energibeskattningen från början av 2014 även till koldioxidutsläpp från lantbrukssektorn, som står utanför utsläppshandeln. Till jordbruket återbärs det belopp som motsvarar energiinnehållsskatten, varvid jordbruket, som en sektor utanför utsläppshandeln, belastas av beloppet av koldioxidskatten. Det gjordes ingen motsvarande ändring i beloppet av skatteåterbäringen för el, eftersom ingen energiinnehålls- eller koldioxidskatt tas ut för el.  

Återbäringen av punktskatt på bränslen som använts i jordbruket är direkt knuten till den energiinnehållsskatt som regleras i lagen om punktskatt på flytande bränslen (1274/1994), nedan lagen om bränsleskatt. Återbäringen för bränslen är lika stor som den energiinnehållsskatt som regleras i lagen om bränsleskatt. Detta betyder också att de ändringar i energiinnehållsskatten som föreskrivs i lagen om bränsleskatt inte förutsätter någon separat ändring i lagen om skatteåterbäring inom jordbruket. Någon motsvarande koppling har inte gjorts i fråga om elskatten.  

För 2016 beviljades sammanlagt 36 544 företag. Det återburna beloppet varierar avsevärt mellan gårdarna, men beloppen är i medeltal små. Den genomsnittliga återbäringen 2016 var cirka 880 euro och cirka 17 900 gårdar betalades 50—500 euro i återbäring.  

Återbäringarna av energiskatt inom jordbruket uppgick till sammanlagt cirka 32 miljoner euro för 2016. Växthusens direkta elskattestöd var enligt Naturresursinstitutets strukturstatistik över jordbruket cirka 25 miljoner euro beräknat enligt 2014 års elförbrukning, dvs. energiskattestödet till jordbruket överstiger totalt 50 miljoner euro. Dessutom fick de största växthusen 2016 sammanlagt cirka 1,7 miljoner euro i återbäring av energiskatt till energiintensiva företag. 

För 2017 återbärs till jordbruket i punktskatt 7,05 cent per liter för lätt brännolja och biobrännolja och 8,05 cent per kilogram för tung brännolja. Efter återbäringen återstår att betala 15,47 cent per liter i skatt för lätt brännolja och 18,78 cent per kilogram för tung brännolja. För biobrännolja återstår vanligtvis 7,74 cent per liter att betala. Dessutom ska försörjningsberedskapsavgiften betalas. För el återbärs dessutom 1,55 cent per kilowattimme, så i praktiken motsvarar jordbrukets elskatt elskattesats II inom industrin. 

Skatteåterbäringarna betalas för skatteåret på ansökan i efterhand, och eftersom statsbudgeten följer kassaprincipen påverkar ändringar i återbäringarna av energiskatt inom jordbruket statsbudgeten i huvudsak med ett års fördröjning. Återbäringarna betalas av Skatteförvaltningen. När återbäringsbeloppet ändras betalas återbäringen enligt det gällande återbäringsbeloppet vid förbrukningstidpunkten.  

Skatteåterbäring söks skriftligt hos Skatteförvaltningen. Behandlingen av ansökningarna är bunden till jordbrukets inkomstskattedeklarationer och tidtabellerna för dem. Ansökningar som gäller brännolja och el som använts under skatteåret ska lämnas in före utgången av februari månad kalenderåret efter utgången av skatteåret. Samfund och samfällda förmåner ska dock lämna in sina ansökningar senast fyra månader efter utgången av det skatteår för vilket återbäring söks.  

Skatteförvaltningen utför tillsyn som gäller återbäringar av energiskatt en gång om året. Tillsynsperioden pågår från början av juni till slutet av augusti. Under tillsynsbehandlingen undersöker man bland annat att ansökan lämnats in i rätt tid, att sökanden har rätt till återbäring samt att sökanden inte har icke-återbetalda stöd som ska återkrävas och att sökanden inte befinner sig i ekonomiska svårigheter. Återbäringarna betalas till sökandena i september. 

1.2  Lagstiftningen i EU

Beskattningen av bränsle och el har harmoniserats genom rådets direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, nedan energiskattedirektivet. Till de energiprodukter som avses i energiskattedirektivet hör bland annat motorbensin, dieselolja, biobränslen, lätt och tung brännolja, naturgas, stenkol och elektricitet. 

Enligt energiskattedirektivet ska en minimiskatt tas ut för energiprodukter, som medlemsstaterna kan överskrida om de vill. Enligt direktivet är det dessutom möjligt att bevilja skattenedsättning för till exempel bränslen som har bättre miljöegenskaper än andra produkter eller bränslen som finns på marknaden och som används för särskilt angivna specialändamål, såsom i industrin eller jordbruket. Trots att energiskattedirektivet på ovan beskrivet sätt gör det möjligt att stödja till exempel jordbruket genom att sänka skattenivån på lätt brännolja jämfört med hushållen, måste stödåtgärder som riktas mot jordbruket bedömas utifrån bestämmelserna om skattediskriminering samt i synnerhet statligt stöd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Bestämmelserna om statligt stöd sätter gränser för och ställer krav på användningen av skattenedsättningar, dvs. stöd. 

Enligt huvudregeln ska åtgärder som kan betraktas som statligt stöd anmälas till kommissionen innan de vidtas. Syftet med förfarandet med förhandsanmälan är att säkerställa att stöden är förenliga med den gemensamma marknaden och en stödåtgärd kan inte vidtas innan kommissionen har godkänt stödordningen. Det har dock bestämts om undantag från förhandsanmälningsskyldigheten. 

Enligt artikel 44 i kommissionens förordning nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden, nedan gruppundantagsförordningen, ska stödordningar i form av nedsättning av miljöskatter som uppfyller villkoren i energiskattedirektivet anses vara förenliga med den inre marknaden. De undantas från anmälningsskyldigheten, om de som beviljas skattenedsättningen väljs på grundval av transparenta och objektiva kriterier och ska betala åtminstone den respektive minimiskattenivå som fastställs i energiskattedirektivet. I praktiken betyder detta att när en medlemsstat beviljar stöd ska den försäkra sig om att energiskattedirektivets struktur och miniminivåer de facto iakttas i medlemsstaten. I fråga om stöd som baserar sig på gruppundantagsförordningen ska kommissionen inom 20 vardagar efter att en stödåtgärd trätt i kraft lämnas sammanfattande information om stödåtgärden. Om det betalas mera stöd än vad unionens lagstiftning möjliggör är det fråga om olagligt stöd och följden kan vara att stödet jämte räntor återkrävs av stödtagaren.  

På energiskattestöd ska utöver artikel 44 tillämpas även de allmänna villkoren i gruppundantagsförordningen. Enligt dem får stöd inte beviljas till exempel företag i ekonomiska svårigheter. Stöd får inte heller betalas till företag som är föremål för oreglerade återbetalningskrav till följd av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden. Medlemsstaten ska även övervaka att dessa allmänna villkor i gruppundantagsförordningen uppfylls, för att medlemsstaten ska kunna införa stödet utan kommissionen förhandsbeslut. Annars kan stödet anses olagligt. Exempelvis ska tillsynen över ekonomiska svårigheter vara åtminstone efterhandskontroll som baserar sig på urval. Dessutom kan av företaget krävas att det i samband med stödansökan lämnar en försäkran om att det inte befinner sig i ekonomiska svårigheter. 

Enligt de reviderade riktlinjerna för statligt stöd inom jord- och skogsbruk och landsbygdsområden 

2014—2020 ska återbäringen av energiskatt för jordbruk överensstämma med de horisontella bestämmelser som tillämpas på miljöskydd och energisektorn åren 2014—2020, om inte sådant stöd har befriats från anmälningsskyldigheten.  

Stödordningen för återbäring av punktskatten på vissa energiprodukter som används inom jordbruket (SA:40798), nedan återbäring av energiskatt inom jordbruket, uppfyller kriterierna i gruppundantagsförordningen 651/2014 och är således befriad från förhandsanmälningsskyldigheten. Detta innebär också att till exempel de lägre beloppsgränser för publiceringsskyldighet som anges i gruppundantagsförordningen för jordbruk inte tillämpas på återbäring av energiskatt inom jordbruket. Stödordningen syftar till att sänka nivån på punktskatten på vissa energiprodukter, när dessa används inom primär jordbruksproduktion. Det till kommissionen anmälda årliga maximibeloppet av stöd är 34 miljoner euro. Den nuvarande ordningen för statligt stöd som gäller återbäring av energiskatt inom jordbruket upphör att gälla den 31 december 2020. 

Trots att stöd som hör till gruppundantagsförordningens tillämpningsområde är befriat från förhandsanmälningsskyldigheten, utgör stöd som beviljats på grund av den statligt stöd, och införande av det ska på ovannämnt sätt anmälas och rapporteras i efterhand årligen till kommissionen. Kommissionen riktar även andra tillsynsförfaranden mot stöd som omfattas av gruppundantag. Att gruppundantagsförordningen tillämpas på energiskattestöd inom jordbruket betyder också att till exempel de lägre beloppsgränserna för publiceringsskyldighet som anges i gruppundantagsförordningen inte tillämpas på återbäring av energiskatt inom jordbruket. 

3.1  Ekonomiska konsekvenser

Propositionen ökar statens budgetutgifter med ett engångsbelopp av 25 miljoner euro 2018.  

Det mervärdesskattefria priset på lätt brännolja var cirka 0,73 cent per liter 2017, så enligt ovannämnda uppskattningar steg energikostnaderna för jordbruk som omfattas av återbäringen av energiskatt till följd av de exceptionella väderförhållandena med cirka 42 miljoner euro innan återbäringarna av energiskatt beaktas. Den gällande återbäringen av energiinnehållsskatten minskar denna kostnadsbörda med cirka fyra miljoner euro till 38 miljoner euro. Den föreslagna tilläggsåterbäringen minskar nettobördan i form av stigande energikostnader till följd av de exceptionella väderförhållandena från 38 miljoner euro till cirka 13 miljoner euro. 

Den genomsnittliga tilläggsåterbäringen beräknas vara cirka 680 euro. Tilläggsåterbäringen riktas också mot jordbrukare vilkas energikostnader har ökat endast litet eller inte alls till följd av de exceptionella väderförhållandena. 

3.2  Konsekvenser för miljön

Eftersom jordbrukarna i huvudsak har fattat produktionsbesluten för 2017 utan vetskap om tilläggsåterbäringen, medför höjningen av återbäringen av energiskatten som en engångsåtgärd inte nödvändigtvis några negativa incitament med tanke på miljön. Å andra sidan kan en ökning av återbäringen av energiskatt i efterhand öka förväntningarna på att återbäring av energiskatt kan användas för ekonomiskt stöd i motsvarande fall i framtiden, varvid propositionen kan påverka jordbrukarnas framtida produktionsbeslut och sålunda minska effekten av miljöstyrningen inom energibeskattningen. 

3.3  Konsekvenser för myndigheterna

För Skatteförvaltningen medför den föreslagna ändringen endast en liten administrativ kostnad till följd av att priset per enhet ändras, eftersom tilläggsåterbäringen betalas till sökanden enligt normal återbäringstidtabell och normalt återbäringsförfarande.