1.1
Revisionslag
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §.Tillämpningsområde. Paragrafens 1 mom. svarar mot motsvarande moment i den gällande lagen.
Det föreslås att 2 mom. ändras så att de nya påföljderna enligt 10 kap. ska gälla också verksamhet som omfattas av lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin (1142/2015).
Paragrafens 3 mom. svarar mot motsvarande moment i den gällande lagen.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. ändras så att de nya påföljderna enligt 10 kap. ska tillämpas även på annan verksamhet som en revisor utövar i egenskap av revisor.
Paragrafens 5 mom. svarar mot motsvarande moment i den gällande lagen.
Det föreslås att ett nytt 6 mom. fogas till paragrafen. Momentet är till sin karaktär förtydligande, och i momentet ska konstateras att bestämmelser om revision av företag av allmänt intresse dessutom finns i Europeiska unionens revisionsförordning. På revision av företag av allmänt intresse ska således både denna lag och Europeiska unionens revisionsförordning tillämpas. Dessutom kan särskilda bestämmelser om revision finnas i annan lagstiftning. Företag av allmänt intresse definieras i 1 kap. 9 § i bokföringslagen (1336/1997).
Revisionsförordningen utgör direkt tillämpningsbar rätt i Finland, varför den i princip inte integreras i den nationella lagstiftningen. I förordningen finns dock vissa bestämmelser i fråga om vilka ges möjlighet att nationellt föreskriva annorlunda. I denna lag har exempelvis möjligheterna att föreskriva annorlunda enligt artikel 5.3, artikel 4.3 stycke 3, artikel 15 stycke 2 och artikel 17 stycke 4 i Europeiska unionens revisionsförordning utnyttjats.
2 §.Definitioner. Ingressen och 1–6 punkten i paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § 1–6 punkten i den gällande lagen.
Det föreslås att 7 punkten i paragrafen ändras så att en ny definition av koncernföretag tas in i denna. Med koncernföretag avses ett koncernföretag enligt 1 kap. 6 § i bokföringslagen.
Paragrafen föreslås innehålla en ny 8 punkt, där en sammanslutning som är föremål för handel på en reglerad marknad ska definieras. Definitionen är densamma som i 1 kap. 2 § 7 punkten i den gällande lagen.
Det föreslås att till paragrafen fogas en ny 9 punkt, där företag av allmänt intresse ska definieras. Med företag av allmänt intresse avses ett företag av allmänt intresse enligt 1 kap. 9 § i bokföringslagen.
Det föreslås att till paragrafen fogas en ny 10 punkt med en definition av vad som avses med en kedja av revisionssammanslutningar. Definitionen motsvarar definitionen i artikel 2.7 i direktivet 2006/43/EG.
Det föreslås att till paragrafen fogas en ny 11 punkt med en definition av vad som avses med en EES-stat. En EES-stat är en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, dvs. för närvarande medlemsländerna i Europeiska unionen, Island, Liechtenstein och Norge.
2 kap. Skyldighet att låta utföra revision
2 §.Revisionsskyldighet. Det föreslås att 2 kap. 2 § 5 mom. i den gällande lagen förtydligas så att momentet delas upp i två separata moment. Nuvarande 5 mom. har i praktiken tillämpats förutom på möjligheten för sammanslutningar som befriats från revisionsskyldigheten att bestämma om utförandet av revision även på möjligheten att bestämma om val av flera revisorer. Genom den föreslagna ändringen förtydligas denna tolkning i bestämmelsen. I det föreslagna 5 mom. i paragrafen föreskrivs endast om möjligheten för sammanslutningar som med stöd av paragrafens 1–3 mom. har befriats från revisionsskyldigheten att i bolagsordningen, bolagsavtalet eller stadgarna bestämma om utförandet av revision.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 6 mom., där det föreskrivs om sammanslutningars och stiftelsers möjlighet att i bolagsordningen, bolagsavtalet eller stadgarna bestämma om val av flera revisorer.
5 §.Skyldighet att välja CGR-revisor eller revisionssammanslutning. Det föreslås att paragrafen ändras endast sålunda att ”en sammanslutning som är föremål för handel på en reglerad marknad” ändras till ”ett företag av allmänt intresse”.
7 §.Huvudansvarig revisor. Den första meningen i paragrafens 1 mom. motsvarar 2 kap. 7 § 1 mom. i den gällande lagen. Den andra meningen i momentet är ny och grundar sig på artikel 24b.1 i direktivet, enligt vilket huvudkriterierna när revisionsföretaget väljer nyckelrevisor ska vara att säkerställa revisionens kvalitet, opartiskhet och självständighet och kompetens.
Den första meningen i paragrafens 2 mom. motsvarar 2 kap. 7 § 2 mom. i den gällande lagen. Den andra meningen i momentet är ny och grundar sig på artikel 24b.1 i direktivet, enligt vilket nyckelrevisorn ska delta aktivt i revisionen.
Paragrafens 3 mom. motsvarar 2 kap. 7 § 3 mom. i den gällande lagen.
11 §.Förbud mot avtalsvillkor som begränsar valet av revisor. Det föreslås att till kapitlet fogas en ny 11 § som för en sammanslutnings eller stiftelses bolagsmän, bolagsstämma eller motsvarande organ stärker den faktiska friheten att fatta beslut om vem som väljs till revisor för sammanslutningen. Enligt paragrafen är sådana avtalsvillkor där en sammanslutning eller stiftelse förbinder sig till att begränsa bolagsmännens, bolagsstämmans eller motsvarande organs beslutanderätt vid valet av revisor ogiltigt. Sålunda betraktas som ogiltiga exempelvis sådana finansieringsöverenskommelser där bolagsstämmans eller motsvarande organs frihet att välja revisor begränsas exempelvis genom ett villkor som förutsätter att revisorn ska tillhöra en viss revisorsgrupp eller att revisorn ska väljas från en överenskommen lista. För tydlighetens skull konstateras att den föreslagna nya bestämmelsen inte gäller bestämmelser som tas in i ett bolagsavtal eller en bolagsordning. Bestämmelsen påverkar inte heller sådana aktieägaravtal mellan delägare i vilka sammanslutningen eller stiftelsen inte utgör part. Ett ogiltigt avtalsvillkor är sålunda inte förpliktande för ett organ i en sammanslutning. Motsvarande bestämmelse finns också i artikel 16.6 i Europeiska unionens revisionsförordning. Förbudet mot avtalsvillkor som begränsar valet grundar sig på artikel 37.3 i revisionsdirektivet.
3 kap. Revisionens innehåll
1 §.Revisionsobjektet. Paragrafen har ändrats med stöd av uttalandet i riksdagens svar i fråga om ändring av bokföringslagen (14.12.2015, RSv 95/2015), enligt vilket ”riksdagen förutsätter att regeringen i en proposition med förslag till lag om ändring av revisionslagen gör nödvändiga ändringar för att löpande revision uteslutande ska kunna gälla bokslut medan verksamhetsberättelser bara behandlas enligt det som direktiven föreskriver.”
I paragrafens 1 mom. har således verksamhetsberättelsen strukits ur revisionsobjektet. Granskningen av förvaltningen har dock lämnats kvar som revisionsobjekt, eftersom granskningen av förvaltningen utgör en viktig del av granskningen av bokslutet. I samband med den granskas nämligen bland annat protokollen i anslutning till bolagets verksamhet och annan motsvarande dokumentation. Detta gör det möjligt att granska iakttagandet av den i sammanslutningslagen avsedda likabehandlingsprincipen för bolagsmännen i sammanslutningen, inklusive närståendetransaktioner, åtminstone till den del uppgifterna framgår av det material som utgör revisionsobjekt. Granskningen av förvaltningen omfattar också säkerställandet av att ledningens ekonomiska förmåner är avtalsenliga. Granskningen av förvaltningen är av särskild betydelse för de sammanslutningar där regleringen av värdepappersmarknaden inte stöder ägarnas informationstillgång och ägarna inte har samma möjligheter att frigöra sig från sammanslutningen som ägarna i sammanslutningar som har emitterat sina värdepapper på en reglerad marknad.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att om det i lagstiftningen i övrigt förutsätts revision, ska på revisionen tillämpas vad som i denna lag föreskrivs om revision för en räkenskapsperiod och om dess innehåll. Å andra sidan kan det annanstans i lag finnas bestämmelser som kompletterar revisionslagen, varvid de kompletterande bestämmelserna ska tillämpas. Momentet motsvarar i huvuddrag 3 kap. 1 § 2 mom. i den gällande lagen med undantag av en liten teknisk ändring.
2 §.Revision i koncern. Paragrafens 1 mom. motsvarar 2 § i den gällande lagen.
Till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., där det föreskrivs att revisorn i moderföretaget är skyldig att underrätta Revisionstillsynen om han eller hon inte kan granska koncernbokslutet eller försäkra sig om att revisionen har utförts på korrekt sätt i enlighet med 1 mom. Om revisorn är förhindrad att utföra uppgifterna enligt 1 mom. ska han eller hon vidta lämpliga åtgärder utöver anmälningsplikten. En sådan åtgärd kan bland annat bestå av att man låter extra arbete i anslutning till revisionen utföras i företagets dotterbolag, antingen direkt eller genom att lägga ut detta på entreprenad. Paragrafens 2 mom. grundar sig på artikel 27.2 i revisionsdirektivet.
3 §.Internationella revisionsstandarder. I paragrafen föreslås ett nytt 2 mom., där det föreskrivs om att standarderna enligt 1 mom. i små företag kan tillämpas flexibelt med iakttagande av god revisionssed. Momentet grundar sig på artikel 26.5 i revisionsdirektivet, enligt vilket standarderna vid sådana revisioner kan tillämpas i proportion till storleken på och komplexiteten i verksamheten hos sådana företag. De internationella revisionsstandarderna kan sålunda också efter det att de i unionen godkänts för tillämpning på det sätt som avses i 1 mom. tillämpas smidigt med beaktande av storleken på och komplexiteten i verksamheten hos små företag. Små företag får på sätt en egen praxis utifrån vilken revisionens innehåll anpassas till respektive företags storlek och verksamhet.
Definitionen av standarder som antas för eventuell tillämpning i unionen har preciserats i direktivet. Enligt artikel 26.2 i revisionsdirektivet avses med internationella revisionsstandarder Internationella revisorsförbundets (IFAC) internationella revisionsstandarder (International Standards on Auditing (ISA), den internationella kvalitetskontrollstandarden (ISQC 1) och andra tillhörande standarder i den mån de är relevanta för revision. Standarderna antas inte i enlighet med kommittéförfarandena utan kommissionen kan, om villkoren enligt artikel 26.3 uppfylls, anta standarderna genom delegerade akter i enlighet med artikel 48 i revisionsdirektivet.
5 §.Revisionsberättelse. Enligt den första meningen i paragrafens 1 mom. ska en revisor på motsvarande sätt som i den gällande lagen avge en daterad och undertecknad revisionsberättelse för varje räkenskapsperiod. Kravet på datering och underteckning grundar sig på artikel 28.4 i revisionsdirektivet, enligt vilken revisionsberättelsen ska undertecknas och dateras av revisorn. Om en sammanslutning eller stiftelse har valt fler än revisor ska revisionsberättelsen undertecknas av samtliga revisorer. Den första meningen motsvarar den första meningen i 3 kap. 5 § 1 mom. i den gällande lagen.
Enligt den andra meningen i paragrafens 1 mom. ska i revisionsberättelsen på motsvarande sätt som i den gällande lagen det bokslut som är föremål för revisionsberättelsen specificeras samt meddelas vilket bokslutsregelverk som har följts vid upprättande av bokslutet. Kravet grundar sig på artikel 28.2 a i revisionsdirektivet. Specificeringen av bokslutet förutsätter åtminstone specificering av bolagsformen och företags- och organisationsnumret för föremålet för granskningen samt information om den tidsperiod som bokslutet omspänner och om den tidpunkt då bokslutet har upprättats. I fråga om bokslutsnormerna är det på samma sätt som i den gällande lagen tillräckligt att det av revisionsberättelsen framgår enligt vilka bokslutsnormer bokslutet har upprättats: den finska bokföringslagstiftningen eller de i Europeiska unionen antagna IFRS-standarderna. Även om verksamhetsberättelsens innehåll och omfattning ständigt utvecklas och förändras såväl inom som utanför EU hänför sig revisionen ändå till den finansiella informationen om en sammanslutning eller stiftelse.
Enligt den tredje meningen i paragrafens 1 mom. ska det i revisionsberättelsen anges vilka revisionsstandarder som har följts vid revisionen. Det föreslås att den gällande lagens hänvisning till internationella revisionsstandarder stryks, eftersom god revisionssed enligt 4 kap. 3 § i Finland ska efterföljas fram till dess att standarderna antas i unionen. Ändringen motsvarar också praxisen i revisionsberättelserna. Efter att kommissionen på det sätt som anges i 3 § har godkänt att de internationella standarderna om revision ska följas i unionen ska efterföljandet av dessa omnämnas i revisionsberättelsen på det sätt som förutsätts i detta moment. Med de internationella standarder som ska efterföljas avses de samlade standarderna och inte enskilda standarder enligt det som konstateras i ovan nämnda motivering till 3 §. Meningen grundar sig på artikel 28.2 b i revisionsdirektivet.
Enligt den fjärde meningen i paragrafens 1 mom. ska revisorns verksamhetsställe uppges i revisionsberättelsen. Något motsvarande villkor finns inte i den gällande lagen även om revisorns adress i praktiken uppges i revisionsberättelserna.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om yttranden i en revisionsberättelse. Enligt 1 punkten i momentet ska revisorn yttra sig om huruvida bokslutet enligt det bokslutsregelverk som följts ger en rättvisande bild av resultatet av sammanslutningens eller stiftelsens verksamhetsresultat och dess ekonomiska ställning. I den gällande lagen förutsätts i stället för en rättvisande bild ett yttrande om huruvida bokslutet och verksamhetsberättelsen ger riktiga och tillräckliga uppgifter. Den nya formuleringen ”rättvisande bild” motsvarar den terminologi som man gått in för i ändringen av bokföringslagen. Den nya formuleringen motsvarar också artikel 28.2 c i revisionsdirektivet, som förutsätter att revisorn anger sin uppfattning om huruvida bokslutet ger en rättvisande bild i enlighet med det bokslutsregelverk som har följts.
Enligt 2 mom. 2 punkten omfattar ovan nämnda yttrande dessutom skyldigheten att ta ställning till huruvida bokslutet har upprättats i enlighet med det bokslutsregelverk som följts. Detta innefattar därmed också det i artikel 28.2 stycke c led ii i revisionsdirektivet angivna kravet på ett uttalande om huruvida bokslutet uppfyller de lagstadgade kraven.
Enligt 2 mom. 3 punkten i paragrafen ska ett yttrande lämnas också om kravet i enlighet med artikel 34.1 stycke a led ii i bokslutsdirektivet 2013/34/EU enligt vilket revisionsberättelsen ska inkludera ett uttalande om huruvida förvaltningsberättelsen har upprättats enligt gällande rättsliga krav. Sådana lagstadgade bestämmelser om verksamhetsberättelsen finns bland annat i bokföringslagen, lagstiftningen om sammanslutningar, stiftelselagen (487/2015) och i speciallagar, såsom värdepappersmarknadslagen (746/2012), försäkringsbolagslagen (521/2008) och kreditinstitutslagen.
I 2 mom. 4 punkten i paragrafen finns en nästan motsvarande bestämmelse som i 2 mom. 2 punkten i den gällande paragrafen där det konstateras att revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om huruvida uppgifterna i verksamhetsberättelsen och bokslutet är konfliktfria. Med avvikelse från den gällande lagen föreslås det att ordet ”enhetlig”, som bättre motsvarar det engelska uttrycket ”consistent” i direktivet, ska användas i stället för ”konfliktfri”. Med konfliktfrihet, dvs. enhetlighet avses att de uppgifter som omedelbart hänför sig till sammanslutningens verksamhetsresultat och ekonomiska ställning ska vara konfliktfria, dvs. enhetliga. Revisionsberättelsen ska sålunda alltid innehålla ett uttryckligt yttrande om detta. Bestämmelsen grundar sig på artikel 34.1 a i bokslutsdirektivet.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att det revisorsyttrande som avses i 2 mom. kan lämnas utan reservation, med reservation eller med avvikande mening. I den gällande lagen på finska föreslås att termen ”ehdollinen” ska användas i stället för ”varauman sisältävä”. Om revisorn inte har kunnat ge något yttrande, ska han eller hon meddela detta i revisionsberättelsen. Bestämmelsen motsvarar artikel 28.2 c i revisionsdirektivet.
”Yttrande med reservation” motsvarar engelskans ”qualified opinion”. Ett yttrande med reservation lämnas om det inte går att lämna ett yttrande utan reservation och de faktorer som begränsar revisionen eller en meningsskiljaktighet om principerna om utförande av revisionen, sättet på vilket de har tillämpats eller tillräckligheten hos de i bokslutet presenterade uppgifterna inte är så betydande att de förutsätter lämnande av ett yttrande med avvikande mening eller ett yttrande om att revisorn avstår från att yttra sig. Ett yttrande med reservation lämnas som ett yttrande utan reservation bortsett från till vissa delar eller på ett visst villkor. Yttrande med avvikande mening (adverse opinion) lämnas när ett yttrande med reservation på ett otillräckligt sätt för fram bokslutets eller verksamhetsberättelsens missvisande karaktär eller bristfällighet. En revisor ska avstå från att yttra sig (disclaimer of opinion), om han eller hon inte har kunnat utföra revision i tillräcklig omfattning och sålunda inte kan yttra sig över huvud taget.
Om en revisor inte kan yttra sig utan reservation ska revisionsberättelsen innehålla en beskrivning av begränsningarna och de eventuella ändringar som borde ha gjorts i bokslutet eller verksamhetsberättelsen.
Paragrafens 4 mom. är nytt och motsvarar det i artikel 34.1 b i bokslutsdirektivet angivna kravet att en revisor i revisionsberättelsen ska ange dels huruvida revisorn, mot bakgrund av den kännedom om och förståelse för företaget och dess omgivning som denne fått i samband med revisionen, har kunnat identifiera väsentliga felaktigheter i förvaltningsberättelsen, dels vilken typ av felaktighet det rör sig om.
Paragrafens 5 mom. motsvarar 3 kap. 5 § 4 mom. i den gällande lagen.
I ett nytt 6 mom. föreslås att revisionsberättelsen ska innehålla också andra uttalanden som baserar sig på revisionen och som bolagsstämman eller något annat organ inom sammanslutningen eller stiftelsen kräver. Här avses med organ inte en verkställande direktör eller disponent eller någon annan motsvarande legitim person. En styrelse med en enda personmedlem utgör dock ett sådant organ som kan förutsätta yttranden enligt denna paragraf. Syftet med den nya bestämmelsen är att förtydliga rättsläget till den del bolagsstämman eller ett annat organ i en sammanslutning eller stiftelse kan förutsätta också andra än ovan i denna paragraf avsedda yttranden. Bolagsstämman eller ett motsvarande organ kan dock förutsätta att i revisionsberättelsen ska lämnas endast sådana yttranden som grundar sig på den utförda revisionen och som sålunda inte ändrar revisionsobjektet eller revisionens innehåll. Föreberedandet av sådana yttranden får inte heller orsaka en revisor betydande merarbete. Sådana yttranden som ett organ i en sammanslutning kan kräva kan vara exempelvis uttalanden om disponering av resultatet och uttalande om ansvarsfrihet för de ansvarsskyldiga. Om dessa föreskrevs i 19 § 1 mom. 3 och 4 punkten i revisionslagen från 1994. Dessa frångicks dock i revisionslagen från 2007. Vartdera uttalandet hänför sig till sin karaktär till revisionen sålunda att revisorn med stöd av den utförda revisionen kan lämna dem utan extra arbete: om exempelvis förslaget till vinstdisposition eller disponering av resultatet strider mot sammanslutnings- eller stiftelselagen eller sammanslutningens eller stiftelsens bolagsordning, bolagsavtal eller stadgar ska revisorn befatta sig med detta också med stöd av 4 mom. Uttalandet om ansvarsfrihet ansluter på motsvarande sätt till 4 mom. I fråga om andra yttranden en sådana som grundar sig på den utförda revisionen är det befogat att upprätta ett separat uppdragsbrev.
I exempelvis ett yttrande om disponering av resultatet framlägger revisorn sin uppfattning om vinstdispositionen eller disponeringen av resultatet med stöd av revisionen. Revisorns yttrande grundar sig då på det förslag som sammanslutningens eller stiftelsens behöriga organ har lagt fram. Ett yttrande om disponering av resultatet kan vara positivt eller negativt. I ett positivt yttrande framför revisorn som sin uppfattning att räkenskapsperiodens vinst med stöd av revisionen kan disponeras eller förlusten täckas på det sätt som föreslagits. Ett negativt yttrande ska alltid innehålla i 7 mom. avsedda tilläggsuppgifter, dvs. yttrandet ska motiveras.
I ett yttrande om ansvarsfrihet ska revisorn däremot yttra sin uppfattning om beviljande av ansvarsfrihet för de ansvarsskyldiga i sammanslutningen eller stiftelsen. Revisorns yttrande om ansvarsfrihet uttrycker den uppfattning som revisorn med stöd av sin revision har om huruvida det finns grunder för att bevilja eller förvägra ansvarsfrihet. Yttrandet om ansvarsfrihet gäller de organ och medlemmar i organ i sammanslutningen eller stiftelsen i fråga om vilka det organ som beslutar om fastställande eller godkännande av bokslutet fattar beslut om beviljande eller förvägran av ansvarsfrihet. De ansvariga bestäms enligt den lag som gäller sammanslutningen eller stiftelsen. I allmänhet gäller yttrandet om ansvarsfrihet dock åtminstone sammanslutningens verkställande direktör, styrelsemedlemmar och förvaltningsrådsmedlemmar. Ett sådant yttrande om ansvarsfrihet kan vara positivt eller negativt. Det kan också vara positivt endast för en del av de ansvarsskyldiga. I fråga om ett negativt yttrande ska alltid i 7 mom. avsedda tilläggsuppgifter lämnas, dvs. yttrandet ska motiveras.
Frågan om ansvarsfrihet gäller en ansvarsskyldigs eventuella skadeståndsansvar gentemot en sammanslutning. Revisorn ska inte lämna ett negativt yttrande om ansvarsfrihet, såvida en ansvarsskyldig inte har medverkat i en handling eller försummelse som har orsakat den aktuella sammanslutningen skada enligt den lag som gäller sammanslutningen eller stiftelsen. Syftet med ett negativt yttrande om ansvarsfrihet är att genom revisorns åsikt fästa det beslutföra sammanträdets uppmärksamhet vid förutsättningarna för ett eventuellt väckande av skadeståndstalan. Ett yttrande om ansvarsfrihet kan naturligtvis gälla endast de sammanslutningsformer inom vilka ansvarsfrihet ska beviljas enligt lag.
Utöver de yttranden som avses här kan en revisor ombes lämna andra sådana ställningstaganden och utlåtanden som inte hänför sig till revisionen på det sätt som avses i detta moment. Sådana ställningstaganden och utlåtanden ska lämnas separat och inte inkluderas i eller bifogas revisionsberättelsen.
I ett nytt 7 mom. i paragrafen föreslås att det i revisionsberättelsen dessutom ska ges andra behövliga tilläggsuppgifter om omständigheter som revisorn fäster särskild vikt vid. Punkten täcker artikel 28.2 d i bokslutsdirektivet. I revisionsberättelsen ska följaktligen uppges sådana eventuella övriga omständigheter som revisorn har fäst särskild uppmärksamhet vid utan att ändå lämna ett yttrande med reservation. Det kan vara påkallat att lämna tilläggsuppgifter i berättelsen, exempelvis om detta är väsenligt med tanke på revisionsberättelsens läsare. Efter behov ska tilläggsuppgifter lämnas också i anslutning till ett yttrande enligt 2 mom., en anmärkning enligt 5 mom. och uttalanden enligt 6 mom.
I enlighet med 7 mom. ska också uppgifter om omständigheter som kan ge betydande anledning att tvivla på sammanslutningens eller stiftelsens förmåga att fortsätta sin verksamhet (going concern) lämnas som tilläggsuppgifter. I gällande paragraf finns ingen uttrycklig skyldighet i fråga om detta. Det är dock inte fråga om någon ny skyldighet och det innebär inte heller någon ändring av revisionsobjektet eller revisionens innehåll. Skyldigheten att lämna nödvändiga tilläggsuppgifter omfattar redan i dagens läge skyldighet att lämna tilläggsuppgifter exempelvis om viktiga omständigheter som gäller verksamhetens kontinuitet. Också enligt de internationella revisionsstandarderna ska revisionsberättelsen redogöra för väsentlig osäkerhet i verksamhetens kontinuitet. I momentet tas på författningsnivå in ett uttryckligt omnämnande av skyldigheten att lämna upplysningar i samband med en sammanslutnings förmåga att fortsätta verksamheten. Bestämmelsen grundar sig på den nya artikeln 28.2 f i revisionsdirektivet, enligt vilken revisionsberättelsen ska innehålla ett uttalande om alla eventuella väsentliga osäkerhetsfaktorer som avser händelser eller förhållanden som kan medföra betydande tvivel rörande företagets kapacitet till fortsatt drift. Det är fråga om en såtillvida central skyldighet som beskriver revisionens innehåll att det är ändamålsenligt att foga den till lagtexten.
I ett nytt 8 mom. i paragrafen föreslås att det föreskrivs om avgivandet av revisionsberättelse i det fall att en sammanslutning eller stiftelse har minst två revisorer. Enligt momentet ska revisorerna avge en gemensam revisionsberättelse.
I paragrafens 8 mom. föreskrivs dessutom om framläggande av revisionsberättelse, om revisorerna är oeniga om dess innehåll. Om revisorerna inte är eniga om ett yttrande enligt 2 mom., en anmärkning enligt 5 mom. eller ett uttalande enligt 6 mom., ska var och en i berättelsen tydligt framföra sin egen ståndpunkt. Med tydligt framförande avses att respektive revisor ska framföra sin egen ståndpunkt tydligt och i separata stycken i revisionsberättelsen. Dessutom ska skälet till oenigheten anges i berättelsen. Bestämmelsen grundar sig på artikel 28.3 i revisionsdirektivet.
I paragrafens 9 mom., som motsvarar 3 kap. 5 § 5 mom. i den gällande lagen, föreslås tekniska justeringar bland annat till den del att en koncernberättelse inte förutsätts av en sådan koncern som inte upprättar något koncernbokslut. I bestämmelsen konstateras vidare att en koncernberättelse utgör en del av moderföretagets revisionsberättelse. Till momentet fogas en precisering av skyldigheten för en revisor som granskar ett koncernbokslut att upprätta en kompletterande rapport i fråga om den sammanslutning eller stiftelse som fungerar som moderföretag. Om föremålet för ett koncernbokslut utgörs av ett i 1 kap. 9 § i bokföringslagen avsett företag av allmänt intresse ska revisorn i en sådan sammanslutning eller en sådan stiftelse se till att upprätta en kompletterande rapport enligt artikel 11 i förordningen (EU) nr 537/2014. Skyldigheten att upprätta en kompletterande rapport omfattas av det fulla ansvar som den revisor som granskar bokslutet i ett koncernföretag bär. Bestämmelsen gäller således endast koncernbokslut. Närmare bestämmelser om den kompletterande rapporten finns i 3 kap. 6 §. Tillägget grundar sig på artikel 27 i direktivet.
5 a §.Meddelande om bristfälligheter i revisionsberättelsen. I en ny 5 a § föreslås att det ska föreskrivas om meddelande av bristfälligheter i en revisionsberättelse. Paragrafen grundar sig på artikel 30a stycke 1 led d i direktivet. Enligt denna ska behöriga myndigheter ges befogenhet att ge en förklaring om att revisionsberättelsen inte uppfyller kraven i artikel 28 i revisionsdirektivet eller, i tillämpliga fall, artikel 10 i revisionsförordningen. I direktivet fastställs inte förklaringens innehåll eller det sätt på vilket förklaringen ska ges. Enligt paragrafen har revisionsnämnden befogenheter att på sin webbplats offentliggöra ett meddelande om att en revisors revisionsberättelse inte följer de bestämmelser som gäller för en sådan berättelse.
6 §.Lämnande av revisionsberättelse och den kompletterande rapporten för revisionskommittén till en sammanslutning eller stiftelse. En notering om lämnande av kompletterande rapport till revisionskommittén fogas till paragrafens rubrik.
I paragrafens 1 mom. föreslås en teknisk precisering sålunda att det konstateras att det är revisorn som ska lämna revisionsberättelsen.
Det föreslås att till paragrafen fogas ett nytt 2 mom., där det föreskrivs att den kompletterande rapporten till revisionskommittén ska lämnas till styrelsen eller motsvarande organ i sammanslutningen eller stiftelsen. Bestämmelser om den kompletterande rapporten till revisionskommittén finns i artikel 11 i Europeiska unionens revisionsförordning. Enligt momentet ska den kompletterande rapporten till revisionskommittén lämnas till det organ som avses i 1 mom. senast när revisionsberättelsen lämnas. Bestämmelsen grundar sig på artikel 11.1 i Europeiska unionens revisionsförordning, enligt vilken en kompletterande rapport ska överlämnas till revisionskommittén i ett företag av allmänt intresse senast när revisionsberättelsen läggs fram. Enligt artikeln får medlemsstaterna emellertid kräva att denna kompletterande rapport läggs fram för det granskade företagets förvaltnings- eller kontrollorgan. Av momentet följer att revisorn ska lämna den kompletterande rapporten till revisionskommittén inte bara till revisionskommittén utan också till styrelsen eller ett motsvarande organ.
7 §.Revisionsprotokoll. Det föreslås att paragrafen ändras så att i ett revisionsprotokoll kan påpekas sådana omständigheter som inte framgår av revisionsberättelsen eller av den kompletterande rapporten till revisionskommittén i ett företag av allmänt intresse. Revisionsprotokollet finns således till revisorns förfogande vid revision av sammanslutningar och stiftelser och också av företag av allmänt intresse till den del omständigheterna inte behöver läggas fram i revisionsberättelsen eller den kompletterande rapporten till revisionskommittén.
Revisionsprotokollet skiljer sig från revisionsberättelsen och den kompletterande rapporten till revisionskommittén bland annat sålunda att revisorn i revisionsprotokollet redan under revisionen kan lägga fram annan sådan information som kan vara viktig att föra fram för styrelsen eller ett motsvarande organ. Det kan vara fråga om exempelvis observationer av nödvändigheten att vidta snabba åtgärder eller ådagaläggande av små brister eller fel så att de kan rättas till. Exempelvis i sådana fall kan revisorn senare bli tvungen att med avseende på revisionsberättelsen och den kompletterande rapporten till revisionskommittén bedöma betydelsen av fel som inte korrigerats.
Protokollet ska enligt paragrafen lämnas till sammanslutningens eller stiftelsens styrelse eller motsvarande organ. Enligt gällande lag ska protokollet lämnas till det organ som har till uppgift att sörja för sammanslutningens eller stiftelsens förvaltning och för att verksamheten är ordnad på ett behörigt sätt, dvs. till styrelsen eller motsvarande organ. Ordalydelsen ändras endast av lagtekniska skäl för att förenhetliga uttrycken i revisionslagen.
4 kap. Övriga bestämmelser om revisorer
1 §.Yrkesetiska principer. Det föreslås att ett uttryckligt omnämnande av bevarande av den yrkesmässiga skepticismen, dvs. kriticismen, tas in i paragrafen och att termen ”objektiivinen” i den finska paragrafen ändras till ”puolueeton” medan paragrafen i övrigt motsvarar gällande 4 kap. 1 §. Det är inte fråga om någon ny yrkesetisk princip utan det föreslås att den yrkesmässiga skepticism som redan utgör en del av yrkeskompetensen uttryckligen omnämns i paragrafen om yrkesetiska principer på grund av dess centrala roll i revisorsarbetet. Revisorn ska till exempel vid utförande av revision bevara sin yrkesmässiga skepticism under hela uppdraget. Tillägget grundar sig på artikel 21 i revisionsdirektivet.
Med yrkesmässig skepticism avses en sådan inställning till ett uppdrag som omfattar ifrågasättande, observans på omständigheter som kan tyda på ett fel eller oegentligheter, såsom felaktigheter på grund av oärlighet, och kritisk bedömning av materialet. Skepticismen ska bevaras oberoende av revisorns tidigare erfarenhet av det granskade objektet. Skepticismen har en synnerligen accentuerad ställning exempelvis när en revisor går igenom den operativa ledningens bedömning av verkliga värden, nedskrivningar, avsättningar och motsvarande penningflöden som påverkar kontinuiteten i sammanslutningens verksamhet.
6 §.Revisors oberoende ställning. I paragrafen föreskrivs om en revisors oberoende. Paragrafen motsvarar i huvudsak 4 kap. 6 § i den gällande lagen. Det har förutsatts att en revisor ska bedöma sitt oberoende från och med mottagandet av ett uppdrag. Enligt den ändrade artikeln 22 i revisionsdirektivet ska opartiskhet och självständighet dock alltid krävas under åtminstone den period som revisionen omfattar. Eftersom en revisor ofta väljs till sitt uppdrag efter det att den första räkenskapsperiod som ska granskas har börjat, föreslås att i paragrafens 1 mom. tas in ett uttryckligt omnämnande av den tid som oberoendet ska omfatta.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 4 kap. 6 § 2 mom. i den gällande lagen.
Bakom 3 mom. 1 punkten i paragrafen ligger de i direktivet delvis ändrade artiklarna 22.3 och 22.4, som behandlar situationer som inte nödvändigtvis är helt och hållet förbjudna, dvs. jävsgrunder. I sådana situationer kan hot mot revisorns oberoende undvikas genom skyddsåtgärder. Genom den föreslagna ändringen av 3 mom. 1 punkten i paragrafen framförs att den relation som avses i punkten kan vara någon annan än en affärsförbindelse, exempelvis så att revisorn och sammanslutningen i fråga utgör parter i en rättegång som är viktig för endera eller vardera. Uttrycket ”ekonomiska eller andra intressen” innefattar intressekonflikter enligt artikel 22.1 punkt 3, egenintresse enligt artikel 22.1 punkt 4 och ekonomisk ersättning och förmåner enligt artikel 22.5 i direktivet. Paragrafens 3 mom. 2–5 punkten motsvarar 4 kap. 6 § 3 mom. 2–5 punkten i den gällande lagen.
Paragrafens 4 och 5 mom. svarar mot motsvarande 4 och 5 mom. i 4 kap. 6 § i den gällande lagen. I paragrafens 4 mom. fastställs den etablerade tolkningen att skyldigheten enligt bestämmelsen innefattar en revisors ständiga skyldighet att dokumentera sina åtgärder i syfte att trygga oberoendet och objektiviteten. En förtydligande teknisk ändring har gjorts i paragrafens 4 mom. Att verksamheten har ordnats så att oberoendet tryggas innebär enligt artikeln 24a i revisionsdirektivet med avseende på omfattningen och komplexiteten i revisorns hela verksamhet lämpligt effektiva förfaranden för förebyggande, upptäckt och hantering av hot mot oberoendet. Det ska i synnerhet säkerställas att inte någon annan än en person som utför revision under revisorns eller den huvudansvariga revisorns övervakning befattar sig med revisionen och på så sätt äventyrar revisionens oberoende och objektivitet (6 § 6 mom. 2 punkten).
Det föreslås att 6 mom. 4 punkten i paragrafen ändras så att den motsvarar dess ursprungliga motivering (RP 194/2006), varmed kommissionens rekommendation om oberoende K(2002) 1873 implementerades. När oberoendet bedöms ska enligt rekommendationen delägare och andra personer i ledande ställning i revisionsbolaget likställas med revisorn när personen i fråga arbetar vid en enhet som på ett betydande sätt deltar i utförandet av ett uppdrag. Vid bedömningen av oberoendet är det sålunda av betydelse huruvida den aktuella enheten, inte personen i fråga, deltar i utförandet av uppdraget i fråga. Eftersom revisionssammanslutningarnas organisation inte följer någon enhetlig eller bestående modell går det endast att ge exempel på ”enhet”: avdelning, grupp, regionkontor eller motsvarande organisationsdel. Innehållet i punkten är dock att om en delägare eller en person i ledande ställning i den aktuella revisionssammanslutningen kan utöva betydande inverkan på revisionen ska denna person beaktas vid bedömningen av revisionens oberoende. Paragrafens 6 mom. 1–3 punkten motsvarar 4 kap. 6 § 6 mom. 1–3 punkten i den gällande lagen.
Det föreslagna nya 7 mom. i paragrafen grundar sig på artikel 22 i revisionsdirektivet. I denna nämns som faktorer som föranleder en omvärdering, dvs. ”företagsarrangemang” i den föreslagna bestämmelsen, att det granskade företaget förvärvas av, slås samman med eller förvärvar ett annat företag. Ett exempel på en situation som den föreslagna bestämmelsen omfattar är att det granskade företaget slås samman med ett företag som leds av en person som hör till revisorns närmaste krets.
7 §.Revisors jäv. I 1 mom. 1 punkten i paragrafen föreslås en komplettering med ett omnämnande av en stiftelse som hör till samma koncern. Detta motsvarar den etablerade tolkningen och bestämmelsens ursprungliga form, dvs. motiveringen till 25 § 1 mom. i föregående revisionslag (RP 194/2006 s. 47).
Paragrafens 1 mom. 2–5 punkten motsvarar 4 kap. 7 § 1 mom. 2–5 punkten i den gällande lagen.
Enligt 1 mom. 6 punkten i paragrafen kan finansiella instrument som revisionsobjektet har emitterat eller garanterat medföra jäv att verka som revisor. Med finansiella instrument avses finansiella instrument enligt 1 kap. 10 § 1 mom. 1 och 3–9 punkten i lagen om investeringstjänster (747/2012), dvs. exempelvis börsaktier och obligationslån. Under den tid den gällande lagen har varit i kraft har finansiella instrument beroende på typ med hänvisning till 4 och 5 punkten i detta moment ansetts ingå i bestämmelserna om antingen en revisors innehav eller förmåner som denna åtnjuter. Ett separat omnämnande av finansiella instrument är nödvändigt för att de bestämmelser om närmaste krets som avviker från övriga jävsbestämmelser och som enligt det reviderade revisionsdirektivet hänför sig till finansiella instrument och mer omfattande rekvisit för äganderätt ska kunna fastställas.
De relevanta närstående personerna med avseende på ägande eller fördel av finansiella instrument eller deltagande i en transaktion i samband med sådana bestäms enligt artikel 1.2 i direktiv 2004/72/EG (22). Denna närmaste krets är mer omfattande än den närmaste krets som tillämpas i övriga situationer enligt paragrafen och gäller således endast jävssituationer i samband med finansiella instrument. Utöver vid ägande av finansiella instrument kan en revisor bli jävig om revisorn eller dennas närmaste krets på något annat sätt får direkt ekonomisk fördel av finansiella instrument eller revisorn deltar i en transaktion som gäller sådana finansiella instrument. Sålunda kan en revisor inte kringgå jäv till följd av ägande av finansiella instrument genom att placera i sådana exempelvis via avtal om aktiebyte eller olika arrangemang med avkastningsswappar. Punkten grundar sig på artikel 22 i revisionsdirektivet.
Paragrafens 1 mom. 7 punkt motsvarar 4 kap. 7 § 1 mom. 6 punkten i den gällande lagen.
Paragrafens 1 mom. 8 punkt motsvarar 4 kap. 7 § 1 mom. 7 punkten i den gällande lagen. Det föreslås att den gällande 8 punkten stryks.
Syftet med den gällande 8 punkten har varit att trygga att den s.k. karenstiden realiseras. Punktens syften nås bättre på det sätt vilket föreslås i 4 kap. 11 § i denna lag och enligt vilket en fysisk person inte får övergå till anställning hos en granskad sammanslutning förrän ett år har förflutit från det att personen upphörde att verka som revisor för sammanslutningen. Det föreslås att den s.k. karenstiden för en revisor i ett företag av allmänt intresse ska vara två år.
Paragrafens 2 mom. motsvarar gällande 2 mom.
Paragrafens 3 mom. motsvarar till sina huvuddrag gällande 3 mom. För tydlighetens skull har i momentet lagts till en skyldighet att avstå från ett uppdrag, om revisorn inte avstår från sin rätt inom en skälig tid.
Paragrafens 4 mom. motsvarar gällande 4 mom.
8 §.Revisors tystnadsplikt. Paragrafens 1 mom. motsvarar nuvarande 1 mom.
Det föreslås att 2 mom. 1 punkten i paragrafen ändras så att utöver lag nämns även Europeiska unionens revisionsförordning. Enligt artikel 7 i revisionsförordningen ska en revisor som utför revision av ett företag av allmänt intresse informera myndigheterna om oegentligheter. Paragrafens 2 mom. 2–4 punkten motsvarar 4 kap. 8 § 2 mom. 2–4 punkten i den gällande lagen.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. ska ändras. I momentet föreskrivs om en revisors rätt, dvs. inte skyldighet, att oberoende av tystnadsplikten lämna en annan revisor, också i en annan stat än en EES-stat, uppgifter som behövs vid en revision. Revisorn ska bedöma nödvändigheten av lämnande av uppgifter. Dessutom ska revisorn vid sin bedömning av lämnandet av uppgifter beakta och säkerställa bland annat att lämnandet inte äventyrar insiderbestämmelserna i värdepappersmarknadslagen, bestämmelserna om likställighet i aktiebolagslagen (624/2006) eller bestämmelserna i strafflagen (39/1889). En revisor ska också ta hänsyn till bestämmelserna i personuppgiftslagen (523/1999). Beroende på situationen kan informationsutbytet mellan exempelvis revisorer för koncernbolag skötas mellan dotterbolagen och moderbolaget, varvid skyldigheten enligt värdepappersmarknadslagen att föra in anteckningar i insiderregistret ska beaktas efter behov. Det föreslagna momentet grundar sig på artikel 23.5 i direktivet. Utöver ovan stående innehåller lagen också den i 2 kap. 10 § föreskrivna skyldigheten för en revisor att ge sin efterträdare de uppgifter som behövs för att revision ska kunna utföras och ömsesidigt informationsutbyte mellan revisorer för bolag som hör till samma koncern, konsolideringsgrupp eller någon annan helhet som förutsätter gemensam rapportering. Det föreslagna 3 mom. ersätter nuvarande 3 mom., som behandlar en revisors skyldighet att meddela myndigheterna om ett förfarande som strider mot bestämmelser eller föreskrifter. Det föreslås att 2 mom. 1 punkten i denna paragraf ska föreskriva om skyldigheten att i enlighet med Europeiska unionens revisionsförordning informera om oegentligheter i samband med företag av allmänt intresse. Artikel 7 i revisionsförordningen innefattar skyldigheten för en revisor hos ett företag av allmänt intresse att informera myndigheterna om oegentligheter.
9 §.Klientregister. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om klientregister. Ett klientregister är inte offentligt. Därför lämnas inte uppgifter ut ur registret till andra utomstående än myndigheter, såsom Revisionstillsynen, som utifrån sina tillsynsbefogenheter har rätt att få uppgifter av en revisor med stöd av 8 kap. 1 §. Enligt 1 mom. i paragrafen ska i registret antecknas revisionsklientens namn, adress och verksamhetsställe, namnet på revisionssammanslutningens huvudansvariga revisor och arvoden som tagits ut för revision och arvoden som tagits ut för andra tjänster än revision under klientens respektive räkenskapsperioder. I fråga om de arvoden som tagits ut ska uppgifterna föras in i klientregistret enligt klientens och inte revisorns räkenskapsperioder, eftersom det är logiskt att uppgifterna i klientregistret sammanställs utifrån klientens förhållanden. Den föreslagna bestämmelsen grundar sig på artikel 24 b.4 i revisionsdirektivet.
Enligt 2 mom. i paragrafen kan möjligheten att lägga ut klientregistret på entreprenad vara befogad exempelvis om en revisor som arbetar i en revisionssammanslutning vid sidan av revisionssammanslutningens uppdrag utför även andra revisioner, för vilka revisorn personligen har valts till revisor. Det är inte befogat att en revisor ska förutsättas investera i ett klientregister, om saken kan skötas effektivt genom att registerföringen läggs ut på en revisionssammanslutning.
Enligt 3 mom. i paragrafen ska klientregistrets uppgifter om en revisionsklient bevaras i 10 år från det att revisionsuppdraget i fråga har avslutats.
10 §.Revisionsdokumentation. Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om revisionsdokumentation. En revisor ska dokumentera åtminstone uppgifterna enligt artikel 22 b.1 i revisionsdirektivet och, från fall till fall, uppgifterna enligt artikel 6–8 i EU:s revisionsförordning. Revisorn ska bevara alla andra uppgifter och handlingar som är viktiga för att styrka den revisionsberättelse som avses i 3 kap. 5 § och den kompletterande rapporten enligt artikel 11 i EU:s revisionsförordning och för att övervaka efterlevnaden av revisionsdirektivet och andra tillämpliga rättsliga krav.
Med avslutning av revisionsdokumentationen avses att inget material och inga anteckningar kan läggas till eller strykas ur dokumentationen efter avslutningen. Revisorn ska för sina egna processer och verktyg fastställa ett lämpligt och så tillförlitligt förfarande som möjligt för avslutning av revisionsdokumentationen. Dokumentation i pappersform kan anses ha godkänts som avslutad exempelvis sålunda att avslutningstidpunkten antecknas på omslaget. Elektronisk dokumentation kan avslutas exempelvis så att den bränns på ett optiskt datamedium. Syftet med bestämmelsen om tidsfristen för avslutning av dokumentationen är att säkerställa revisionsdokumentationens tillförlitlighet och obrutenhet i egenskap av dokumentation av revisorns arbete. Den tidsfrist på 60 dygn som grundar sig på direktivet är inte materiellt väsentlig i sig. På grund av revisionens säsongkaraktär är mindre betydande tidsfristsöverskridningar på upp till några månader oväsentliga med hänsyn till bestämmelsens syften och, beroende på omständigheterna, till och med förlåtliga. Allvarliga förseelser med avseende på bestämmelsen är däremot att innehållet i redan avslutad revisionsdokumentation ändras när utredningar som hänför sig till denna inleds, exempelvis med anledning av en talan gentemot revisorns kvalitetskontroll eller revisorn. Den föreslagna bestämmelsen grundar sig på artikel 24 b i revisionsdirektivet.
11 §. Revisors övergång till anställning hos en granskad sammanslutning. Den på artikel 22 a i det ändrade direktivet baserade 11 § är ny och behandlar revisorers övergång till anställning hos en granskad sammanslutning. Med övergång till anställning hos en granskad sammanslutning avses att en revisor tillträder en ledande befattning i det granskade företaget, en befattning som ledamot i revisionskommittén eller motsvarande organ eller en befattning som icke arbetande ledamot av det granskade företagets förvaltnings- eller kontrollorgan.
I paragrafens 1 mom. fastställs bassituationen, som gäller alla revisorer och huvudansvariga revisorer som utför revision enligt 3 kap. i denna lag. Sådana personer får inte ta emot en anställning hos den granskade sammanslutningen eller ett medlemskap i dess organ förrän minst ett år har förflutit från revisionsuppdragets slut och personens mandattid samtidigt löpt ut. Denna tidsperiod kallas för s.k. cooling off, dvs. karenstid. Med nyckelpersoner i ledningen avses medlemmar i en ledningsgrupp som bistår verkställande direktören eller personer som verkställande direktören eller styrelsen har fastställt som nyckelpersoner. Ekonomidirektörer och motsvarande personer betraktas som nyckelpersoner i en sammanslutning utan separat fastställelse. Som en person som kan likställas med en revisor betraktas också en person som efter att ett revisionsuppdrag avslutats har avsagt sig godkännandet och således inte är revisor längre. Också på en sådan person ska ovan nämnda karenstid tillämpas.
I paragrafens 2 mom. konstateras att personer som utför lagstadgade revisioner av företag av allmänt intresse utgör ett undantag från bassituationen enligt ovan nämnda 1 mom. För sådana personer är den s.k. karenstiden minst två år.
Enligt paragrafens 3 mom. ska den i 1 mom. avsedda s.k. karenstiden på ett år tillämpas också på de anställda hos den revisor eller revisionssammanslutning som utför lagstadgad revision och på andra aktieägare i revisionssammanslutningen än de huvudansvariga revisorerna samt på andra fysiska personer som tillhandahåller tjänster som sådana revisorer eller revisionssammanslutningar kan anlita eller som de utövar bestämmande inflytande över och som själva är revisorer.
12 §.Organisering av revisorers verksamhet. Paragrafen är ny och grundar sig på det ändrade revisionsdirektivet, som innefattar flera bestämmelser om organiseringen av revisorers verksamhet. Bestämmelserna om klientregister och revisionsdokumentation har tagits in i lag i 9 och 10 § i detta kapitel. Till övriga nödvändiga delar får bestämmelserna om organisering av revisorers verksamhet i direktivet sättas i kraft i Finland genom förordning av arbets- och näringsministeriet
5 kap. Särskilda bestämmelser om revisorer i och revision av företag av allmänt intresse
I kapitlet föreskrivs om särskilda bestämmelser om revisorer i och revision av företag av allmänt intresse. Företag av allmänt intresse definieras i 1 kap. 2 §, och med ett sådant avses ett företag av allmänt intresse enligt 1 kap. 9 § i bokföringslagen. Kapitel 5 i lagen gäller sålunda framöver alla företag av allmänt intresse, medan 5 kap. i den gällande lagen innehåller bestämmelser om revisorer för sammanslutningar som är föremål för handel på en reglerad marknad. Bestämmelser om revisorer i företag av allmänt intresse finns också annanstans i denna lag, såsom i 4 kap. 11 §.
Bestämmelserna i 5 kap. 2 och 3 § i den gällande lagen om uppgifter som revisorn ska ge styrelsen och om offentliggörande av uppgifter om förvaltning och verksamhet finns framöver i artiklarna 6, 10 och 13 i revisionsförordningen. Revisionsförordningen träder i kraft utan separat genomförande den 17 juni 2016.
1 §.Maximal mandattid. Det föreslås att paragrafen ska föreskriva om den sammanräknade maximala mandattiden för en revisor eller revisionssammanslutning som valts till revisor för ett företag av allmänt intresse (rotation). Huvudregeln enligt 1 mom. i paragrafen är att den sammanräknade mandattiden för en revisor eller revisionssammanslutning får uppgå till högst tio år. Bestämmelsen grundar sig på artikel 17.1 i Europeiska unionens revisionsförordning.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om möjligheten att förlänga uppdraget enligt 1 mom. efter ovan nämnda 10 år. Uppdraget kan förlängas endast om företaget av allmänt intresse konkurrensutsätter revisionen i enlighet med artiklarna 16.1–16.5 i Europeiska unionens revisionsförordning. Efter konkurrensutsättningen får revisorn verka som revisor i sammanslutningen så att mandattiden före och efter konkurrensutsättningen uppgår till sammanlagt högst tjugo år. Bestämmelsen grundar sig på artikel 17.4 a i Europeiska unionens revisionsförordning.
Enligt 3 mom. i paragrafen kan en revisors mandattid undantagsvis uppgå till högst tjugofyra år. Villkoret är då att den maximala tid som avses i 1 mom. har uppnåtts, att fler än en revisor eller revisionssammanslutning har anlitats samtidigt och att revisorerna i fråga avger en gemensam revisionsberättelse över revisionen.
Enligt 4 mom. ska då de maximala tiderna enligt 1 och 2 mom. beräknas också beaktas sådana mandattider under vilka revisorn har varit en fysisk person som verkar vid en revisionssammanslutning enligt 1 eller 2 mom.
Efter att den maximala tiden enligt 1 mom. löpt ut får enligt paragrafens 5 mom. dessutom valet av revisor avse en fysisk person i en revisionssammanslutning endast under samma förutsättningar som valet får avse revisionssammanslutningen i fråga.
2 §.Entledigande av revisor genom domstolsbeslut. Det föreslås att det till lagen fogas en ny bestämmelse om entledigande av en revisor genom väckande av talan gentemot denna vid en allmän domstol. Bestämmelsen gäller entledigande av revisorer i företag av allmänt intresse. Paragrafen grundar sig på artikel 38.3 i revisionsdirektivet och kompletterar 2 kap. 9 §, där det finns en allmän bestämmelse om revisorers entledigande och avgång, och 2 kap. 8 §, där det föreskrivs om Patent- och registerstyrelsens skyldighet att förordna revisor i vissa situationer.
Enligt 1 mom. i paragrafen ska en domstol entlediga en revisor under mandattiden om det finns grundad anledning till det. Grundade anledningar kan vara exempelvis sådana skäl på basis av vilka den som valt, förordnat eller anvisat revisorn till uppdraget kan entlediga revisorn med stöd av 2 kap. 9 §. En grundad anledning kan också vara att revisorns yrkesskicklighet inte fyller de krav som skäligen kan ställas, att det bedöms att revisorns oberoende har äventyrats eller att revisorn av hälsoskäl inte klarar av att sköta sina uppgifter.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om vem som kan väcka talan i syfte att entlediga en revisor. Talan om entledigande kan väckas av de aktieägare i ett aktiebolag som företräder minst en tjugondedel, dvs. fem procent, av det röstetal aktierna medför eller av aktiekapitalet. För entledigande av en revisor i ett andelslag kan talan väckas av de medlemmar i ett andelslag som företräder motsvarande andel av medlemmarna i andelslaget. Dessutom kan talan om entledigande väckas av Revisionstillsynen och Finansinspektionen. Saken behandlas vid domstolen som tvistemål. En revisor ska entledigas genom domstolsbeslut, när det föreligger en grundad anledning till det.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs om att entledigande av en revisor ska behandlas skyndsamt vid domstolen.
Enligt paragrafens 4 mom. ska domstolen tillkännage Revisionstillsynen en lagakraftvunnen dom genom vilken revisorn har entledigats från sin uppgift.
3 §.Begränsning av andra tjänster än revisionstjänster. Möjligheten för en revisor i ett företag av allmänt intresse att tillhandahålla andra tjänster än revisionstjänster har begränsats i den nya EU-regleringen. I paragrafen föreskrivs om tillhandahållande av andra tjänster än revisionstjänster till en revisionsklient eller dennas koncernföretag. En revisor, den revisionssammanslutning i vilken revisorn är verksam och en medlem i den kedja till vilken revisorn hör får enligt 1 mom. tillhandahålla andra tjänster än sådana som är förbjudna enligt artikel 5 i Europeiska unionens revisionsförordning. Med kedja avses en kedja enligt artikel 2.7 i revisionsdirektivet, dvs. en större samarbetshelhet till vilken revisorn hör. Som en kedja betraktas även en enhet av aktörer som klart syftar till vinst- eller kostnadsdelning eller har gemensamt ägande, gemensam kontroll eller ledning, gemensamma strategier och förfaranden för kvalitetskontroll, gemensam affärsstrategi, använder ett gemensamt namn eller har en betydande del av gemensamma personalresurser. Artikeln innehåller detaljerade bestämmelser om sådana tjänster som inte alls får tillhandahållas den granskade enheten eller dess koncernenhet. I punkt 8 i ingressen till Europeiska unionens revisionsförordning konstateras att det vid sidan av det granskade företaget är förbjudet att tillhandahålla dess moderföretag och dess kontrollerade företag inom unionen vissa icke-revisionstjänster.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs om avvikelse från förteckningen över förbjudna tjänster enligt artikel 5 (svarta listan). I momentet preciseras de tjänster som en revisor, den revisionssammanslutning i vilken revisorn är verksam eller en medlem i den kedja till vilken revisorn hör trots artikel 5 i Europeiska unionens revisionsförordning får tillhandahålla den granskade sammanslutningen och dess koncernföretag även framöver, även om de i princip förbjuds i ovan nämnda artikel. Undantagsbestämmelsen i momentet grundar sig på valmöjligheten för medlemsstaterna enligt artikel 5.3 i Europeiska unionens revisionsförordning, enligt vilken medlemsstaterna får tillåta tillhandahållande av vissa tjänster som i övrigt är förbjudna enligt artikel 5.
Enligt paragrafens 2 mom. får revisorn på de villkor som preciseras i 3 och 4 mom. tillhandahålla den granskade sammanslutningen och dess koncernföretag värderingstjänster; tillåtna sådana är också värderingstjänster som tillhandahålls i samband med aktuarietjänster och stödtjänster i anslutning till rättegångar. Dessutom får revisorn tillhandahålla skattetjänster i samband med ifyllande av skatteblanketter, specificering av offentliga stöd eller skatteincitament, dvs. skatteavdrag, bistånd vid skattegranskning och beräkning av direkt skatt, såsom inkomstskatt, indirekt skatt, såsom mervärdesskatt, och latent skatt samt skatterådgivning.
Enligt 3 mom. i paragrafen får revisorn, den revisionssammanslutning i vilken revisorn är verksam och en medlem i den kedja till vilken revisorn hör eller den revisionssammanslutning i vilken revisorn är verksam dock inte tillhandahålla de tjänster som avses i 2 mom. om de påverkar det granskade bokslutet mer än obetydligt. Begränsningen grundar sig på artikel 5.3 a i Europeiska unionens revisionsförordning, enligt vilken de tjänster som tillhandahålls, individuellt eller sammantagna, får vara varken väsentliga eller ha någon direkt effekt på de granskade finansiella rapporterna. Enligt paragrafens 3 mom. ska revisorn dessutom före tillhandahållandet av tjänster bedöma verkningarna, och denna bedömning ska dokumenteras. Bestämmelsen grundar sig på artikel 5.3 b i Europeiska unionens revisionsdirektiv enligt vilken uppskattningen av effekten på de granskade finansiella rapporterna ska dokumenteras på ett heltäckande sätt och förklaras i den kompletterande rapporten till revisionskommittén.
I paragrafens 4 mom. föreslås för tydlighetens skull en bestämmelse om att en revisor alltid ska iaktta bestämmelserna om oberoende ställning, jäv och de yrkesetiska principerna enligt 4 kap.
4 §.Maximibelopp av andra arvoden än revisionsarvoden. I artikel 4 i Europeiska unionens revisionsförordning föreskrivs om högsta arvode som får betalas till en revisor för icke-revisionstjänster. Bestämmelsen beaktar inte sådana enligt revisionslagen möjliga situationer där en fysisk person som är verksam i en revisionssammanslutning väljs till revisor. För att förhindra att bestämmelsen i EU-förordningen kringgås föreslås det att en ny bestämmelse tas in i paragrafens 1 mom. Enligt bestämmelsen ska vid tillämpning av artikel 4 i Europeiska unionens revisionsförordning, där det föreskrivs om arvoden som betalas till en revisor, i de sammantagna arvoden som revisionsobjektet betalar till revisorn räknas in också de arvoden som betalas till revisionssammanslutningen, om revisorn är verksam i en revisionssammanslutning. I själva verket är situationen ofta den att alla sådana arvoden i stället för till revisorn betalas till den revisionssammanslutning i vilken revisorn är verksam.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att Revisionstillsynen på ansökan av revisorn kan ge tillstånd att avvika från maximibeloppet av andra arvoden än revisionsarvoden enligt artikel 4.2 i Europeiska unionens revisionsförordning. Bestämmelsen grundar sig på den i artikel 4.2 stycke 3 i Europeiska unionens revisionsförordning föreskrivna valmöjligheten för medlemsstaterna.
I artikel 4.2 stycke 1 i Europeiska unionens revisionsförordning föreskrivs att om en revisor under en period av tre eller fler räkenskapsår i följd tillhandahåller andra icke-revisionstjänster än de som avses i artikel 5.1 i Europeiska unionens revisionsförordning till det granskade företaget eller dess koncernenheter får de totala arvodena för sådana tjänster under det fjärde året uppgå till högst 70 procent av genomsnittet av de arvoden som betalats för revisionen under de senaste tre räkenskapsåren. Genomsnittet räknas sålunda på basis av de tre år som föregår tillhandahållandet av tjänster, och om det mellan åren förekommer år under vilka tjänster exempelvis inte har tillhandahållits ska bestämmelsen i förordningen inte tillämpas över huvud taget.
Enligt paragrafens 3 mom. prövas beviljandet av tillstånd till avvikelse av Revisionstillsynen. Villkoret för beviljande av tillstånd är att det för detta föreligger särskilda grunder på basis av den granskade sammanslutningens verksamhet. Sådana särskilda grunder som avses i momentet kan vara exempelvis företagsarrangemang eller andra motsvarande situationer, såsom åtgärder i anslutning till kapitalmarknadstransaktioner, förslagsvis börsintroduktion. Tjänster som i sådana särskilda situationer köps av revisorn kan hänföra sig exempelvis till börsprospekt, framställning av proformainformation och s.k. stödbrev.
Enligt paragrafens 4 mom. kan Revisionstillsynen ge tillstånd till avvikelse från maximibeloppet enligt artikel 4.2 för högst två räkenskapsperioder i följd. Med stöd av ett tillstånd till avvikelse kan revisorn således tillhandahålla tjänster även om arvodena överstiger 70 procent av genomsnittet av revisionsarvodena under de tre föregående räkenskapsperioderna.
6 kap. Godkännande och registrering
9 §.Revisorsregistret. Paragrafens 1–3 mom. motsvarar 6 kap. 9 § 1–3 mom. i den gällande lagen, dock så att 1 mom. 6 punkten har preciserats så att i denna uppräknas mer i detalj de påföljder som ska föras in i registret. Påföljder som ska föras in i registret är sålunda anmärkning, varning, återkallande av godkännande och tidpunkt för återkallandet, tidsbundet verksamhetsförbud, påföljdsavgift och vite. I registret ska också föras in uppgifter om revisionskommitténs anmälan om att revisionsberättelsen inte uppfyller bestämmelserna om denna.
Det föreslås att paragrafens 4 mom. ändras så att det innehåller en ny bestämmelse om registrering av sådana revisionssammanslutningar som godkänts och registrerats som revisionssammanslutning i en annan medlemsstat. Till en revisionssammanslutnings huvudansvariga revisor hänför sig dessutom krav i form av kriterierna för godkännande enligt 6 kap. 2 och 3 §. På huvudansvariga revisorer tillämpas bestämmelserna om huvudansvariga revisorer enligt 2 kap. 7 § i lagen. Det nya momentet grundar sig på artikel 3a.1 i direktivet. Revisionstillsynen ska anmäla registrering i revisorsregistret i Finland om en sammanslutning som ska registreras här har registrerats i sin egen hemmedlemsstat. Detta grundar sig på artikel 3a.3 i direktivet.
Det föreslås att paragrafens 5 mom., som i huvudsak motsvarar gällande 4 mom., revideras så att det motsvarar artikel 45.1 a och 45.1 b i direktivet. Det föreslås att till momentet fogas en 1 punkt i enlighet med stycke a. Denna punkt ska gälla sådana värdepapper vilkas nominella värde eller bokföringsmässiga motvärde per enhet är minst 50 000 euro eller ett belopp i en annan valuta som på emissionsdagen motsvarar detta när emissionen har skett före den 31 december 2010. Det föreslås att till momentet fogas också en 2 punkt, där den i stycke b förutsatta nya minimigränsen för det nominella värdet eller det bokföringsmässiga motvärdet är 100 000 euro när emissionen har skett efter den 31 december 2010.
Paragrafens 6 mom. motsvarar nuvarande 5 mom.
11 §. Erhållande av uppgifter ur registren. Det föreslås att det i paragrafens 1 mom. görs en teknisk ändring, dvs. att lagens nummer tillfogas i samband med lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
7 kap. Styrning, utveckling och tillsyn
2 §. Revisionstillsynens uppgifter. Till paragrafen föreslås ett nytt 3 mom., där det fastställs att Revisionstillsynen är behörig myndighet enligt artikel 20.1 i Europeiska unionens revisionsförordning med undantag för den bedömning och uppföljning av hur väl revisionskommittéerna utfört sitt arbete som avses i artikel 27.1 c i Europeiska unionens revisionsförordning, där Finansinspektionen är behörig myndighet.
3 §.Tillsynsobjekt. Paragrafens 1 mom. motsvarar nuvarande 1 mom.
Det föreslås att ett nytt 2 mom. fogas till paragrafen. Momentet grundar sig på artikel 34 i direktivet. Med stöd av 6 kap. 9 § 4 och 5 mom. lyder revisionssammanslutningar som har registrerats i Finland i fråga om kvalitetskontrollen under Revisionstillsynen med avvikelse från hemstatsprincipen i motiveringen till 40 § i revisionslagen (459/2007). Revisionstillsynen utövar inte kvalitetsgranskning av revisioner som en revisionssammanslutning har utfört i hemstaten, utan i fråga om sådana revisionsuppdrag gäller hemstatsprincipen på normalt sätt. Paragrafens 2 mom. gäller revisionssammanslutningar som har godkänts och registrerats i en EES-stat.
Paragrafens 3–5 mom. motsvarar 7 kap. 3 § 2–4 mom. i den gällande lagen med undantag av ändringen av momenthänvisningen i 3 mom.
9 §.Kvalitetskontroll. Paragrafens 1 mom. 1 punkt motsvarar i övrigt den gällande lagen, men det föreslås att bestämmelsen om kvalitetsgranskning av en sammanslutning som är föremål för handel på en reglerad marknad med tre års intervall ska strykas. Framöver ska sådana kvalitetsgranskningar regleras med stöd av Europeiska unionens revisionsförordning enligt de bestämmelser som för tydlighetens skull föreslås i 5 mom. nedan.
Enligt 1 mom. 1 punkten ska en revisor förordnas till kvalitetsgranskning minst vart sjätte år. Bestämmelsen innehåller den inbyggda tanken att en revisor dock ska förordnas till kvalitetsgranskning oftare om en utförd riskanalys ger anledning till det. Bestämmelsen grundar sig på artikel 29.1 h i revisionsdirektivet.
Momentets 2 punkt motsvarar den gällande 1 mom. 2 punkten. Det föreslås att 3 punkten i momentet ändras så att Revisionstillsynen vid beslut om kvalitetsgranskningens innehåll och om det sätt på vilket den utförs ska beakta hur omfattande och komplex den granskade revisorns verksamhet är. Kvalitetsgranskningen ska således vara proportionell och lämplig. Ändringen grundar sig på artikel 29.1 k i revisionsdirektivet. Momentets 4 punkt motsvarar den gällande 4 punkten.
Paragrafens 2–4 mom. motsvarar gällande 2–4 mom.
I ett nytt 5 mom. i paragrafen föreslås för tydlighetens skull en bestämmelse om att på kvalitetsgranskning av revisorer i företag av allmänt intresse ska tillämpas Europeiska unionens revisionsförordning och bestämmelserna i dess artikel 26, där kvalitetsgranskningen av sådana revisorer regleras.
8 kap. Tillsynsbefogenheter
8 §.Anlitande av utomstående sakkunniga. Paragrafens 1 och 2 mom. motsvarar gällande 1 och 2 mom. dock sålunda att ordalydelsen i 2 mom. i viss mån har förtydligats utan ändring av innehållet.
Det föreslås att paragrafens 3 mom. ska ändras så att det inkluderar en ny bestämmelse om att sakkunniga som deltar i kvalitetsgranskning ska vara oberoende av den revisor eller revisionssammanslutning som är föremål för kvalitetsgranskningen. Sakkunniga får inte ha bindningar till föremålet för kvalitetsgranskningen exempelvis i form av anställning, delägarskap eller styrelsemedlemskap. Bindningen anses upphöra när den sakkunniga under minst tre års tid har avhållit sig från att verka i uppdrag som utgör grund för bindningen till revisorn eller revisionssammanslutningen. Bindning enligt detta moment orsakas av bland annat sådana situationer som avses i 4 kap. 6 och 7 § i revisionslagen. En sakkunnig som arbetar som kvalitetsgranskare måste också försäkra att han eller hon inte har någon bindning till den revisor eller revisionssammanslutning som kvalitetsgranskas. Bestämmelsen grundar sig på artikel 29 i direktivet.
Paragrafens 4–6 mom. motsvarar gällande 3–5 mom. dock sålunda att ordalydelserna i dessa har förtydligats utan ingripande i deras innehåll.
9 kap. Utlämnande av uppgifter samt myndighetssamarbete
2 §.Revisionstillsynens och Finansinspektionens tillsynssamarbete. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande 1 mom.
Till 2 mom. har fogats en förtydligande hänvisning till att Finansinspektionen utöver efterlevnaden av revisionslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den även kan undersöka efterlevnaden av Europeiska unionens revisionsförordning, när tillsynen över sådana tillsynsobjekt eller andra finansmarknadsaktörer som avses i 4 och 5 § i lagen om Finansinspektionen (878/2008) kräver det.
3 §.Internationellt tillsynssamarbete. Paragrafens 1 mom. motsvarar gällande 1 mom.
Det föreslås att till 2 mom. 1 punkten i paragrafen fogas ett villkor om skydd av affärsintressena för en sammanslutning som upprättar koncernbokslut när Revisionstillsynen överlämnar handlingar till tillsynsorganet i en annan stat än en EES-stat. Handlingar kan överlämnas om handlingarna hänför sig till en sammanslutning som upprättar koncernbokslut i en stat som kräver sådana eller vars värdepapper har upptagits till handel i staten i fråga. Vid sidan av villkoren i fråga om koncernbokslut eller värdepapper kräver det nya tillägget dessutom att sammanslutningens affärsintressen inte äventyras i samband med överlämnandet av handlingarna. Sådana affärsintressen kan vara bland annat immateriella rättigheter. Bestämmelsen grundar sig på artikel 47 i direktivet. Det föreslås att det görs en teknisk ändring av 2 punkten i momentet. I övrigt motsvarar momentet 9 kap. 3 § 2 mom. i den gällande lagen.
Paragrafens 3–4 mom. motsvarar gällande 3–4 mom.
10 kap. Påföljder
1 §.Anmärkning och varning. Det finska påföljdssystemet har inkluderat anmärkning, varning och återkallande av godkännande antingen tills vidare eller för viss tid. Både revisorerna och medlemmarna i de tidigare revisionsnämnderna anser av erfarenhet att systemet har fungerat bra, varför det inte funnits någon vilja att avstå från det. Direktivet innehåller dock ett antal påföljdsslag som man velat samordna med de tidigare påföljderna så att slutresultatet inte leder till oskäliga eller kumulerande påföljder. Allmänna påföljder i förslaget är alltjämt anmärkning, varning och återkallande av godkännande.
Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § i den gällande lagen dock sålunda att utgångspunkten utgörs av anmärkning i stället för varning. I paragrafens 1 mom. har ordet varning ersatts med ordet anmärkning. Dessutom föreslås det att paragrafens 1 mom. ska ändras så att 1–3 punkten slås samman, eftersom det anses att lagstridigt agerande omfattar alla tre nuvarande alternativ, dvs. att en revisor 1) av vårdslöshet eller oaktsamhet har handlat på ett sätt som strider mot denna lag, mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller mot lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin, 2) har brutit mot sina skyldigheter som revisor eller 3) utan grund har förfarit på ett sätt som annars är ägnat att minska revisorernas yrkesmässiga tillförlitlighet eller värde. Enligt förslaget ska således en anmärkning ges om revisorn av oaktsamhet har handlat på ett sätt som strider mot denna lag, mot bestämmelser som utfärdats med stöd av den eller mot lagen om revision inom den offentliga förvaltningen och ekonomin. Dessutom ska en anmärkning ges om revisorn av oaktsamhet har handlat på ett sätt som strider mot bestämmelser om revision i annan lagstiftning. Annan lagstiftning inbegriper även Europeiska unionens revisionsförordning. I förslaget har med andra ord ansetts att lagstridighet omfattar även brott mot revisorsskyldigheterna, eftersom revisorers skyldighet har fastställts i lagarna och de bestämmelser som utfärdats med stöd av dem. Detsamma gäller förfaranden som minskar revisorernas yrkesmässiga tillförlitlighet och värde. Den yrkesmässiga tillförlitligheten säkerställs bland annat genom de etiska regler som styr en revisors verksamhet.
Paragrafens 1 mom. innefattar också att en revisor anses ha handlat lagstridigt om han eller hon av oaktsamhet har brutit mot bestämmelsen i 3 kap. 5 § om upprättande av revisionsberättelse eller i ett uppdrag som avses i 1 kap. 1 § 1 mom. 2 punkten av oaktsamhet har gett felaktiga eller vilseledande uppgifter i sitt yttrande. Om ovan nämnda handling eller försummelse utförs uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utgör den enligt detta förslag alltjämt en revisionsförseelse i enlighet med gällande lag. Gränsdragningen mellan oaktsamhet, grov oaktsamhet och uppsåtlighet avgörs med stöd av avgörandepraxisen.
Revisionsnämnden ges prövningsrätt i fråga om vilken påföljd som ska påföras. Revisionsnämnden ska med andra ord utifrån en samlad bedömning välja mellan att ge en anmärkning eller varning. Enligt 1 mom. är en anmärkning en tillräcklig påföljd om förfarandet är ringa, om det finns förmildrande omständigheter eller om förfarandet är ekonomiskt sett av ringa betydelse. Om förfarandet i motsvarande mån däremot är mer än ringa ska en varning enligt 2 mom. ges. Också i detta moment grundar sig den föreslagna ändringen på att anmärkning ska användas som utgångspunkt i stället för varning. Avsikten har inte varit att ändra förhållandet mellan anmärkning respektive varning i den gällande lagen.
Enligt artikel 30a.1 a i direktivet ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myndigheterna ges befogenhet att kräva att den fysiska eller juridiska person som bär ansvar för en överträdelse ska upphöra med sitt handlande och låta bli att upprepa det. I det finska rättssystemet anses det att förbudet att fortfara med eller upprepa klandervärt förfarande även utan separat omnämnande till väsentlig del ingår i påföljderna; därför har det ansetts att det inte behövs någon separat bestämmelse om förbud mot att fortfara med sådant förfarande.
2 §.Återkallande av ett godkännande. Paragrafens 1 mom. motsvarar delvis 10 kap. 2 § 1 mom. i den gällande lagen. Det föreslås dock att 1 mom. 1 och 2 punkten i den gällande lagen ska sammanslås, eftersom det anses att lagstridighet inkluderar också försummelse av skyldigheterna som revisor. Revisorers skyldigheter fastställs i lagar och i bestämmelser som har utfärdats med stöd av dem. Eftersom det finns bestämmelser på olika nivåer har det ansetts att ett återkallande av godkännandet vid sidan av uppsåtlighet och grov oaktsamhet dessutom förutsätter betydande agerande i strid med bestämmelserna. Hänvisningen till en revisors yrkeskunnighet har strukits, eftersom det har ansetts att förutsättningarna för godkännande omfattar också yrkeskunnigheten. För tydlighetens skull konstateras att annan lagstiftning innefattar också Europeiska unionens revisionsförordning.
I paragrafens 2 mom. görs en teknisk förtydligande ändring, dvs. preciseras att revisionsnämnden är det organ som fattar beslut om återkallande av ett godkännande. Dessutom hänvisas till 2 punkten i stället för till 3 punkten.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att beslut om återkallande av godkännande inte kan fattas såvida det inte i samma fråga tidigare har tilldelats en varning som revisorn lämnat obeaktad och revisorn fortfarit med det förfarande eller den försummelse som varningen grundat sig på. Det föreskrivs inte längre om återkallande av godkännande för viss tid enligt 3 mom. i den gällande lagen; i stället föreslås det att det i 3 § föreskrivs om tidsbundet förbud att verka som revisor.
Paragrafens 4 mom. motsvarar 10 kap. 2 § 4 mom. i den gällande lagen.
Paragrafens 5 mom. motsvarar 5 mom. i den gällande lagen dock sålunda att behöriga myndigheter som för revisorsregister i EES-länder ska informeras också om tidsbundet förbud enligt 3 §.
Paragrafens 6 mom. motsvarar 10 kap. 2 § 6 mom. i den gällande lagen, dock med den skillnaden att hänvisningarna har ändrats. I momentet hänvisas i stället för till 1 mom. 3 punkten till 2 punkten och på motsvarande sätt i stället för till 1 mom. 1 eller 2 punkten endast till 1 punkten.
3 §.Tidsbundet förbud att verka som revisor. Paragrafen är ny och grundar sig på artikel 30a.1 c i direktivet. Det tidsbundna förbudet att verka som revisor skiljer sig från återkallandet av ett godkännande sålunda att revisorn alltjämt behåller godkännandet som revisor, dvs. de s.k. bokstäverna, men inte får verka som revisor eller huvudansvarig revisor och inte heller underteckna revisionsberättelser. Revisorn kan verka som medlem i ett revisionsteam och får konsulteras i revisionsfrågor, men kan inte verka som ansvarig revisor. Revisionsnämnden kan påföra ett sådant tidsbundet förbud om den anser att en varning är en för lindrig påföljd och återkallande av godkännande en för sträng påföljd. Förbudet möjliggör en bredare påföljdsskala. I 10 kap. 2 § 3 mom. i den gällande revisionslagen föreskrivs att godkännandet kan återkallas för en viss tid på högst två år. Denna bestämmelse ersätts med ett direktivsenligt tidsbundet förbud att verka som ansvarig revisor i högst tre års tid.
4 §.Tidsbundet förbud att verka i en revisionssammanslutnings förvaltningsorgan. Det nya tidsbundna förbudet enligt paragrafen gäller revisorer eller andra aktieägare i en revisionssammanslutnings lagstadgade förvaltningsorgan. Bestämmelser om förbudet finns i artikel 30a.1 e och gäller deltagande i verksamheten i revisionsföretags förvaltningsorgan. Förbudet hindrar inte en revisor från att verka i revisionsuppdrag. Förbudet hänför sig snarare till en revisors roll i organiseringen av en revisionssammanslutnings interna verksamhet. En person anses ha deltagit i beslutsfattande som strider mot lag eller Europeiska unionens revisionsförordning, om personen inte aktivt har medverkat till att förhindra eller undanröja ett felaktigt beslut. Påförande av förbud förutsätter att revisorn i egenskap av medlem i sammanslutningens förvaltningsorgan agerar på ett synnerligen klandervärt sätt. Förbud kan påföras för högst tre års tid.
5 §.Påföljdsavgift och påförande av den. Paragrafens 5 § är ny och föreskriver om påföljdsavgift och påförande av sådan. Paragrafen grundar sig på artikel 30a.1 f, enligt vilken medlemsstaterna ska föreskriva att behöriga myndigheter ges befogenheter att ålägga administrativa sanktionsavgifter för fysiska och juridiska personer.
I paragrafens 1 mom. föreskrivs att revisionsnämnden får påföra en påföljdsavgift om revisorn eller en person vars godkännande har avbrutits bryter mot tidsfristerna enligt 4 kap. 11 § som gäller revisors övergång till anställning hos en granskad sammanslutning. I en sådan situation torde hotet om varning eller återkallande av godkännandet inte vara av tillräckligt förebyggande betydelse. Hotet om en tillräckligt stor påföljdsavgift fungerar effektivare. Om en revisor beslutar att lämna revisionsbranschen kan revisorn be att Revisionstillsynen upphäver godkännandet. Ett upphävande av godkännandet befriar dock inte revisorn från skyldigheten att iaktta tidsfristen enligt 4 kap. 11 §. Påföljdsavgift kan alltid påföras för undanlåtenhet att iaktta tidsfristen oberoende av graden av oaktsamhet.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att påföljdsavgiften för brott mot en tidsfrist enligt 4 kap. 11 § är högst 200 000 euro. Påföljdsavgiftens storlek beror på bestämmelserna i 7 § i detta kapitel.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att påföljdsavgiften ska betalas till staten.
6 §.Preskription och verkställighet av påföljdsavgift. I den nya paragrafens 1 mom. föreskrivs att påföljdsavgift inte får påföras om en framställning inte har gjorts hos revisionsnämnden inom fem år från den dag då förseelsen inträffade.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att avgiften är direkt utsökbar. Enligt momentet får avgiften verkställas endast på basis av ett beslut som vunnit laga kraft. Verkställigheten av avgiften sköts av Rättsregistercentralen. Dessutom kan närmare bestämmelser om verkställigheten utfärdas genom förordning av statsrådet.
I paragrafens 3 mom. föreskrivs att Rättsregistercentralen ska meddelas om en påföljdsavgift.
7 §.Omständigheter som ska beaktas vid beslut om påföljder. I paragrafen föreskrivs om de omständigheter som ska tas i beaktande vid beslut om administrativa påföljders och åtgärders typ och grad. I artikel 30b i direktivet uppräknas de omständigheter som de behöriga myndigheterna lämpligen ska beakta. Förteckningen i direktivet anger olika exempel. I paragrafens 1 mom. föreskrivs att revisionsnämnden när den fattar beslut om typ av påföljd ska beakta alla relevanta omständigheter, såsom hur allvarlig överträdelsen är, dess varaktighet och graden av ansvar hos revisorn. Dessutom ska även revisorns vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten och påföljder som revisorn påförts tidigare beaktas Nationellt har som en sådan omständighet som ansluter till den samlade bedömningen fogats till omfattningen av den skada eller olägenhet som gärningen eller försummelsen orsakat.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att då beloppet av påföljdsavgiften bestäms ska följande omständigheter beaktas: revisorns ekonomiska ställning, varmed avses exempelvis den ansvariga sammanslutningens totala omsättning eller en fysisk persons årsinkomster. Vid bedömningen av beloppet ska också beloppet av den vinning som revisorn fått beaktas. I direktivet används i stället för vinning ordalydelsen ”beloppen för erhållen vinst eller undvikande av förluster för den ansvariga personen, i den mån de kan fastställas”.
8 §.Offentliggörande. Paragrafen grundar sig på direktivets artikel 30c.1 om offentliggörande av sanktioner och åtgärder. Enligt paragrafens 1 mom. ska de behöriga myndigheterna på sin officiella webbplats offentliggöra uppgifter om följande administrativa påföljder: anmärkning, varning, återkallande av godkännande, verksamhetsförbud, vite och påföljdsavgift. Offentliggörandet får inte ske innan den person som påförts en påföljd har meddelats om beslutet. Om ett beslut offentliggörs innan besvärstiden har löpt ut ska revisionsnämnden se till att också uppgifter om besvärssituationen och slutresultatet offentliggörs på Revisionstillsynens webbplats. De uppgifter som offentliggörs innefattar uppgifter om typen och karaktären av överträdelsen och namnet på den fysiska eller juridiska person som påförts påföljden. Uppgifterna om ovan nämnda påföljder ska föras in i revisorsregistret. Ur registret kan lämnas uppgifter om de påföljder som har förts in i registret. Om beslutet ännu inte har vunnit laga kraft får namnet på en fysisk eller juridisk person inte offentliggöras. Uppgifterna ska bevaras på webbplatsen i fem år. I artikel 30c.3 i direktivet föreskrivs att de behöriga myndigheterna ska bevara uppgifterna på webbplatsen under minst fem år efter det att all rätt att överklaga har uttömts eller löpt ut.
I paragrafens 2 mom. föreskrivs att trots det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet får uppgifter om offentliggjorda påföljder, med undantag av uppgifter som ska hemlighållas, lämnas via det allmänna datanätet. Via det allmänna datanätet kan uppgifter endast sökas som enskilda sökningar med personens namn som sökkriterium. Till myndigheter får uppgifterna lämnas genom en teknisk anslutning.
Paragrafens 3 mom. grundar sig på artikel 30c.2 i direktivet till den del namnet på den som pålagts påföljd inte behöver offentliggöras, om offentliggörandet äventyrar revisionsbranschens allmänna trovärdighet eller en pågående myndighetsutredning eller orsakar oproportionell skada för parterna eller vara oproportionerligt för en fysisk person. I artikel 30c.3 andra stycket konstateras att offentliggörandet av sanktioner och åtgärder och varje offentligt utlåtande ska iaktta de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till respekt för privatlivet och familjelivet och rätten till skydd av personuppgifter. Medlemsstaterna får besluta att ett sådant offentliggörande eller varje offentligt utlåtande inte ska innehålla personuppgifter i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 95/46/EG. I fråga om lämnandet av personuppgifter ska bestämmelserna i personuppgiftslagen följas.
9 §.Skadeståndsskyldighet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § i den gällande lagen med undantag för paragrafhänvisningen i 2 mom. I momentet hänvisas i stället för till 4 kap. 8 § 3 mom. till 4 kap. 8 § 2 mom. 1 punkten.
10 §.Straffbestämmelser. Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § i den gällande lagen.
11 kap. Särskilda bestämmelser
1 §.Ändringssökande. Paragrafens 1 mom. motsvarar 11 kap. 1 § 1 mom. i den gällande lagen.
Paragrafens 2 mom. motsvarar 11 kap. 1 § 2 mom. i den gällande lagen.
Paragrafens 3 mom. har ändrats så att det motsvarar ändringarna av påföljderna i 10 kap. Beslut av förvaltningsdomstolen kan således överklagas vid anmärkning, varning, återkallande av godkännande och dessutom tidsbundet förbud att verka i en revisionssammanslutnings förvaltningsorgan och påförande av påföljdsavgift.
Paragrafens 4 mom. motsvarar 11 kap. 1 § 4 mom. i den gällande lagen.
Paragrafens 5 mom. motsvarar 11 kap. 1 § 5 mom. i den gällande lagen.
Paragrafens 6 mom. motsvarar 11 kap. 1 § 6 mom. i den gällande lagen.
Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser för lagändringarna 2016
Ikraftträdelsebestämmelsen i 1 mom. är en sedvanlig ikraftträdelsebestämmelse. I ikraftträdelsebestämmelsens 2 mom. föreskrivs att de bestämmelser som gäller val av revisor samt andra tjänster än revisionstjänster som revisorn tillhandahåller tillämpas första gången under den räkenskapsperiod som börjar efter att denna lag trädde i kraft.
I ikraftträdelsens 3 mom. föreskrivs för sin del att de bestämmelser som gäller påföljder tillämpas på sådana gärningar eller försummelser av en revisor som har inträffat efter att denna lag trädde i kraft.
I ikraftträdelsebestämmelsens 4 mom. föreskrivs att de bestämmelser som gäller revisionsdokumentation, klientregistret och annan organisering av revisorers verksamhet ska iakttas senast från och med den 1 januari 2017.