4.1  Övre åldersgränsen för stödet för barn och unga personer som bor i landet utan vårdnadshavare

Det föreslås att integrationslagen ändras så att unga som omfattas av eftervård enligt integrationslagen får en jämlik ställning jämfört med unga som omfattas av eftervård enligt barnskyddslagen. 

4.2  Ersättning för specialkostnader

I enlighet med den gällande lagen om främjande av integration ersätts kommunen för kostnader som kommunen orsakats av placeringen av en minderårig utan vårdnadshavare i ett familjegrupphem eller någon annan bostadsenhet och för familjevård, stödtjänster för boende och andra åtgärder som kan jämställas med barnskyddstjänster till dess att den unga personen fyller 21 år. 

För att kommunerna inte ska orsakas merkostnader för att den övre åldersgränsen för eftervård enligt integrationslagen höjs föreslås det att integrationslagen ändras så att kommunerna ersätts för ovan nämnda kostnader tills de unga fyller 25 år. 

5.1  Konsekvenser för barn och unga

Till Finland har årligen anlänt några hundra barn som är utan vårdnadshavare och som söker asyl. År 2015 var antalet sådana barn exceptionellt högt, över 3 000. 

Minderåriga asylsökande som kommit utan vårdnadshavare till Finland 2015—2020: 

Inrikesministeriet utarbetar i samarbete med de övriga ministerierna prognoser över antalet asylsökande som anländer till Finland med tanke på beredningen av planen för de offentliga finanserna och av statsbudgeten. Inrikesministeriet har den 18 februari 2020 gjort en uppskattning enligt vilken det åren 2020—2023 kommer årligen att anlända 120-200 minderåriga asylsökande utan vårdnadshavare till Finland. Utöver dessa kan minderåriga utan vårdnadshavare anlända genom Europeiska unionens mekanism för interna överföringar. 

Vid ingången av 2020 bodde sammanlagt ca 150 minderåriga i familjegrupphem. De flesta av dem var i åldern 15-17 år. 

På basis av antalet unga som under de senaste åren anlänt till Finland samt utifrån inrikesministeriets prognoser om invandring kan det uppskattas att i regel högst 180 unga personer skulle årligen komma att omfattas av eftervård. Höjningen av åldersgränsen för eftervård till 25 år förlänger således ca 180 myndiga unga personers möjligheter till eftervård med fyra år. 

För närvarande omfattas dock ett större antal unga av eftervård i enlighet med integrationslagen, eftersom en stor del av de minderåriga asylsökande utan vårdnadshavare som fått uppehållstillstånd åren 2015-2017 ännu år 2019 är under 21 år, dvs. omfattas av eftervård på basis av åldern. Således uppskattas antalet unga som för närvarande omfattas av eftervård vara strax under 2 000. Den ändring av integrationslagen som nu föreslås berör således också denna större grupp unga som anlänt 2015 utan vårdnadshavare. 

Minderåriga asylsökande som anlänt till Finland utan vårdnadshavare är i särskilt sårbar ställning. Flera undersökningar har visat att det att man är separerad från sin familj har allvarliga konsekvenser för de ungas välbefinnande. Också den osäkerhet som är förenad med asylprocessen inverkar negativt på den mentala hälsan. Välbefinnandet hos dem som anlänt utan vårdnadshavare påverkas också av de erfarenheter som de gjort i ursprungslandet och under resan. Återhämtningen kräver trygga förhållanden och stabilitet. De unga behöver stöd inte enbart för bearbetning av trauman utan också i integrationen och i att kunna fungera i det nya samhället samt i självständighetsträningen. I den första fasen av integration har de unga ofta inte ännu krafter för att kunna bearbeta sina trauman, utan de koncentrerar sig på att lära sig språket och att anpassa sig till det nya samhället. Bearbetning av trauman inleds först när situationen är någorlunda stabil. 

Sådana unga personer som omfattas av eftervården enligt integrationslagen har ett socialt nätverk som består huvudsakligen av andra unga som befinner sig i samma situation. Det sociala stöd som vuxna människor erbjuder är knappt och består ofta av myndighetskontakter. 

Av ovannämnda orsaker löper de minderåriga som vistas i landet utan vårdnadshavare risk att marginaliseras när eftervårdsåtgärderna upphör. Unga personer som står på tröskeln till att bli vuxna behöver intensifierat stöd för att de ska kunna börja leva ett självständigt liv. 

Höjningen av åldersgränsen för eftervård till 25 år skapar stabilitet i de ungas vardag, och gör det möjligt för en bekant anställd inom eftervården att motivera och stöda den unga i integrationen och problemhanteringen. 

Enligt uppskattning skulle 30-40 % av de unga dra stor nytta av det att åldersgränsen för eftervård höjs till 25 år. Dessa ungdomar skulle vid behov som eftervård få stöd i frågor som gäller boende, hantering av ekonomin, utbildning, social och psykisk funktionsförmåga, hälsovård och försörjning samt ärenden som gäller uppehållstillstånd. De unga får stöd för att lära sig att sköta sina ärenden självständigt, och behovet av stöd kommer således att minska med tiden. 

5.2  Konsekvenser för myndigheterna

När möjligheten för de unga att få eftervård utökas genom en höjning av åldersgränsen från 21 år till 25 år, innebär det att 20-åringarnas möjlighet till eftervård och kommunernas möjlighet att ordna eftervård förlängs med ytterligare högst fyra år. För att kommunerna inte ska orsakas merkostnader för att den övre åldersgränsen för eftervård enligt integrationslagen höjs ska integrationslagen ändras så att kommunerna ersätts för ovan nämnda kostnader tills de unga fyller 25 år. 

Förändringen har vissa konsekvenser för närings-, trafik- och miljöcentralernas verksamhet, eftersom dessa blir tvungna att skriva nya avtal om eftervården med kommunerna. 

Förändringen kommer att ha konsekvenser för kommunernas verksamhet i de fall där det i kommunen finns unga i åldern 21-24 år som är i behov av eftervård. Det kunde innebära konsekvenser till exempel för behovet av socialarbetare och socialhandledare. 

Å andra sidan kunde kommunens resurser frigöras inom andra verksamhetsområden. I nuläget styrs de unga som fortsättningsvis behöver stöd efter att de fyllt 21 år, till kommunens tjänster för socialt arbete för vuxna, till mentalvårdstjänster eller studerandevården. Om den övre gränsen för eftervården höjs medföljer personalinbesparingar inom kommunens övriga tjänster. 

5.3  Ekonomiska konsekvenser

I enlighet med 49 § i lagen om främjande av integration (1386/2010) ersätter staten de specialkostnader som kommunen orsakas av placeringen av en minderårig utan vårdnadshavare i ett familjegrupphem eller någon annan bostadsenhet och för familjevård, stödtjänster för boende och andra åtgärder som kan jämställas med barnskyddstjänster till dess att den unga personen fyller 21 år. I paragrafen föreskrivs dessutom att en förutsättning för ersättning är att närings-, trafik- och miljöcentralen och kommunen har avtalat om ersättningen särskilt. Kostnaderna ersätts för högst tio år. 

Ersättningar kan betalas tills den unga person som anlänt till Finland utan vårdnadshavare fyller 21 år, och efter lagändringen kan ersättningar betalas till kommunen tills den unga personen fyller 25 år. Ersättning ska dock inte betalas automatiskt tills den unga når en viss ålder, utan utifrån ett faktiskt och konstaterat behov av stödåtgärder. 

År 2019 fakturerade kommunerna staten för 4,4 miljoner euro i kostnader för eftervården enligt integrationslagen. År 2019 uppgick dessutom stödboendeenheters andel till cirka 4,3 miljoner euro och kostnaderna sammanlagt till cirka 8,7 miljoner euro. Det går inte att göra någon exakt uppskattning av kostnaderna eftersom vissa kommuner har inkluderat kostnaderna för eftervård i mer omfattande avtal om service för barn och unga utan vårdnadshavare. Kommunerna har dessutom möjlighet att fakturera för kostnader två år i efterskott, vilket innebär att alla ovannämnda kostnader inte nödvändigtvis hänför sig till 2019. 

Kostnaderna för eftervården varierar från kommun till kommun. Social- och hälsovårdsministeriet har uppskattat att kostnaderna för eftervården enligt barnskyddslagen uppgår till 4 338 euro per ung person och år (RP 71/2019 rd). 

Eftervård för minderåriga som kommit till Finland utan vårdnadshavare ordnas i större skala särskilt inom huvudstadsregionen, i Birkaland och i Uleåborgstrakten. I Nyland varierar serviceproducentens kostnader mellan 2 000-6 000 euro per ung person och år (genomsnittskostnad cirka 4 100 euro). Kostnaderna för unga som omfattas av eftervården i Helsingfors stad uppgår i genomsnitt till 2 721 euro per ung person och år. I Birkaland är de genomsnittliga kostnaderna 5 100 euro per ung person och år. 

I Uleåborg omfattas alla klienter av eftervården enligt integrationslagen tills de unga fyller 21 år. Behovet av stöd och kostnaderna för stödet minskar dock med åldern. I Uleåborg uppgår kostnaderna för boendehandledningen för 18–19-åringar till 2 500 euro per ung person och år, boendehandledningen för 19–20-åringar till 1 700 euro per ung person och år och boendehandledningen för 20–21-åringar till 850 euro per ung person och år. I Uleåborg har man uppskattat att cirka en tredjedel av de unga skulle dra nytta av stödet efter det att de fyller 21 år. Om eftervården enligt integrationslagen inte skulle fortsätta för dessa klienters del, skulle klienterna kunna erbjudas stöd inom det sociala arbetet för vuxna. 

Den största kostnadsposten inom eftervården är vanligtvis socialarbetarnas och socialhandledarnas lönekostnader. Utöver lönekostnaderna orsakas utgifter bl.a. av det behovsprövade eller det kompletterande utkomststödet samt av köpet av tjänster och tolktjänster.  

När åldern som berättigar till eftervård höjs från 21 till 25 år fortsätter 20-åringarnas rätt till eftervård i fyra år. Antalet 18–20-åringar som är berättigade till eftervård uppskattas för närvarande uppgå till 2 000. Åldersfördelningen bland dem som har rätt till eftervård kan antas vara rätt jämn så att en tredjedel är 18-åringar, en tredjedel 19-åringar och en tredjedel 20-åringar. Om det antas att en tredjedel av dem som för närvarande får eftervård, det vill säga ca 650 unga, fyller 21 år och eftervårdstjänsterna för dem fortsätter på samma sätt som för närvarande, är merkostnaden under det första året högst ca 2,6 miljoner euro (4 100 euro x 650 unga). Om stödperioden förlängs med flera år och kostnaderna kumuleras, kommer kostnadsökningen under de närmast följande åren att vara högst 5 miljoner euro per år. Behovet av eftervårdstjänster och tjänsternas omfattning minskar dock avsevärt i takt med att de unga blir äldre och därmed minskar också merkostnaderna. Således är extrakostnaderna uppskattningsvis lägre än ovannämnda 5 miljoner euro. 

Kostnader kan ersättas först från och med tiden efter att ändringarna trätt i kraft. Enligt 49 § 2 mom. i integrationslagen är en förutsättning för ersättning att närings-, trafik- och miljöcentralen och kommunen har avtalat om ersättningen särskilt.  

När största delen av de unga som anlänt år 2015 inte längre är i behov av eftervård, kommer kostnaderna för eftervården att sjunka utifrån antagandet att antalet unga som anlänt utan vårdnadshavare kvarstår på den nuvarande nivån. 

I och med att den övre åldersgränsen för eftervård höjs förbättras möjligheterna till integration, utbildning och sysselsättning avsevärt för de unga som kommit till landet utan vårdnadshavare. En bättre sysselsättning och ett mindre stödbehov efter eftervårdens slut medför kostnadsinbesparingar för samhället. 

Förändringen innebär en höjning av eftervårdens kostnader som staten ersätter, men samtidigt kan kommunernas kostnader för det sociala arbetet för vuxna sjunka.